Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
1
N:o 38.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående än¬
dring i gällande bestämmelser i fråga om beskattning af
hvitbetssockertillverkningen i riket; gifven Stockholms slott
den 13 mars 1896.
Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för
denna dag vill Kongl. M3j:t härmed föreslå Riksdagen att besluta,
att § 2 i nådiga förordningen om beskattning af hvitbetssocker¬
tillverkningen i riket den 19 maj 1893 skall erhålla följande förändrade
lydelse:
Det enligt § 1 beskattningspligtiga råsockret beräknas efter de för
tillverkningen använda betornas vigt sålunda, att ett hundra kilogram
råa (ej torkade) hvitbetor antagas lemna ett utbyte af tio och ett hälft
kilogram socker;
samt att berörda § i dess sålunda förändrade lydelse skall lända
till efterrättelse från och med den 1 september 1896, dock att det i
samma § omförmälda utbyte skall intill den 1 september 1898 beräknas
till allenast tio procent och att för fabrik, som, på grund af gällande
bestämmelser om beräkning af utbytet i vissa fall, redan kommit i
åtnjutande af lägre utbytesbcräkning än den i allmänhet stadgade,
sagda bestämmelser, så vidt enligt dem utbytet vid fabriken skall
Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sand. 1 Afl. 25 Ilä fl. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
beräknas i visst förhållande till utbytet vid äldre fabrik, fortfarande skola
för den i omförmälda bestämmelser afsedda tid lända till efterrättelse.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med al) kongl. nåd och ynnest
städse väl bevågen.
OSCAR.
Claes Wersäll.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
3
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Majä
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars
1896.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,
Groll,
Wikblad,
friherre Rappe,
Christerson,
Wersåll,
Annerstedt.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde i under¬
dånighet :
I underdånig skrifvelse den 11 maj 1894 anförde Riksdagen, att
Riksdagens uppmärksamhet blifvit fäst derå, att till följd af den ökade
sockerproduktionen inom landet statsverkets inkomst åt' artikeln socker
under dåvarande och närmast påföljande statsregleringsperiod med all
säkerhet komme att undergå en betydlig minskning. Genom den utred¬
ning, som i detta ämne stått Riksdagen till buds, hade Riksdagen kom¬
mit till den öfvertygelse, att, ehuruväl Riksdagen så nyligen som år
1893 beslutit ändrade bestämmelser angående beskattningen å den
inhemska sockertillverkningen, förhållandena med afseende å denna
industrigren och hänsynen till statsverkets skäliga inkomst af socker¬
förbrukningen inom landet påkallade ett förnyadt öfvervägande af ända¬
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
målsenligheten af de grunder, på hvilka berörda bestämmelser hvi-
lade — särskilt med hänsyn till den sig allt mer ökande socker-
produktionen — såsom beskattningssättet samt, i händelse det nu¬
varande beskattningssystemet lämpligen borde bibehållas, verkliga ut¬
bytet af råsocker ur betorna och skattesatsens storlek. Vid sådant för¬
hållande hade Riksdagen funnit sig böra anhålla, att Eders Kongl.
Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida och i hvad mån ändring i
gällande bestämmelser angående beskattningen af hvitbetssockertillverk-
ningen samt ändring i dermed sammanhängande förhållanden erfordrades
i och för vederbörligt tillvaratagande af statsverkets finansiella intresssen.
Vid anmälan den 13 sistlidne januari af statsregleringen för näst¬
kommande år tillät jag mig erinra, hurusom till statsrådsprotokollet för
den 14 januari 1895 af dåvarande chefen för finansdepartementet an¬
förts, att det vore tydligt, att ett beslut om en förhöjning af den be¬
skattning, som hvilade å betsockerindustrien, måste föregås af en nog¬
grann utredning af industriens nuvarande ställning och dess förmåga
att kunna bära en ökad beskattning. Enligt hvad allmänt vore kändt,
befunne sig sagda industri på grund af flere sammanstötande omständig¬
heter för det dåvarande i ett öfvergångs- och ovisshetstillstånd. En
under sådana omständigheter företagen utredning af betsockerindustriens
ställning skulle derföre icke kunna lemna eu tillförlitlig bild af de för¬
hållanden, under hvilka industrien framgent komme att verka. Först
efter det industrien utträdt ur det dåvarande öfvergångsskedet och in-
trädt i mera stadgade förhållanden, hvilket borde kunna inträffa redan
inom den närmaste framtiden, kunde en utredning företagas med utsigt
att vinna eu tillfredsställande lösning af frågan, huru en förhöjning af
betsockerbeskattningen skulle kunna anordnas, utan att beståndet af
den ifrågavarande, för landet i _så många hänseenden vigtiga industrien
derföre behöfde vedervågas. Äfven om beslut om skatteförhöjningen
fattades först vid 1896 års riksdag, funnes intet hinder att låta den¬
samma träda i kraft redan med den kampanj, som började hösten samma
år. Jag uttalade äfven förstnämnda dag min förhoppning att snart
kunna underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning frågan om vissa än¬
dringar i gällande bestämmelser rörande beskattningen af hvitbetssocker-
tillverkningen. Då det emellertid måste vara af vigt att härvid i möjli¬
gaste mån tillgodogöra sig de erfarenheter rörande åtskilliga hithörande
förhållanden, som vunnits äfven under den då pågående kampanjen,
ansåg jag med frågans slutliga behandling böra anstå, till dess sagda
kampanj i början af sistlidne februari månad kunde antagas vara till
stor del afslutad.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38. 5
Sedan betafverkningen för innevarande tillverkningsår redan med
januari månad fullständigt afslutats, har chefen för finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå i promemoria af den 4 nästlidne månad
lemnat följande redogörelse för hvitbetssockerindustriens utveckling
under de senare åren.
Ännu under slutet af 1880-talet funnos icke flera än fyra hvitbets-
sockerfabriker, hvilka under året 1889—1890 tillsammans afverkade
ungefär 137,000 ton betor. Hvartdera af de tre närmaste tillverknings¬
åren tillkommo två nya fabriker, detta oaktadt skatten blifvit förhöjd
från och med den 1 september 1891, nemligen från två femtedelar till
hälften af råsockertullen. Lika litet hämmande som denna skatteför¬
höjning verkade Riksdagens begäran om en utredning angående ytter¬
ligare förhöjning af beskattningen äfvensom den på grund deraf till¬
satta komiténs våren 1892 afgifna förslag till dylik förhöjning. Under
året 1893—1894 tillkom visserligen ingen ny fabrik, men de då be¬
fintliga tio fabrikerna ökade sin afverkning från 277,000 till 374,000
ton, således med nära 100,000 ton, hvartill förberedelser naturligtvis
måste hafva vidtagits redan under vintern och våren 1893, d. v. s.
samtidigt med det att Riksdagen fattade sitt beslut om en skatteför¬
höjning, som blef icke obetydligt strängare än den af komitén före¬
slagna, enär öfvergångstiden bestämdes till tre i stället för, såsom före¬
slagits, sex år.
Så snart Riksdagens beslut blef bekant, började äfven förarbetena
för anläggande af åtskilliga nya fabriker. Ehuru icke samtliga dessa
planer ledde till påföljd, voro dock vid början af tillverkningsåret
1894—1895 sju nya fabriker färdiga att börja sin verksamhet, och då
dessutom de äldre fabrikerna kontraherat om större betleverans än före¬
gående år, blef kampanjens resultat en betafverkning af 628,480 ton.
Afverkningen hade således från föregående år ökats med omkring
254,000 ton eller nästan samma belopp, hvartill hela rikets afverkning
uppgick tre år tidigare.
Bland de nyss nämnda sju fabrikerna äro medräknade tre af
äldre fabriker anlagda så kallade saftstationer, vid hvilka betornas
bearbetning icke drifves längre än till betsaftens framställande, hvar¬
efter denna genom rörledningar föres till hufvudfabriken. Dessa tre
saftstationer äfvensom två af de nya fullständiga fabrikerna äro belägna
i Malmöhus län, den sjette fabriken är belägen i Christianstads län, vid
Karpalund, och den sjunde på Gotland.
Vid början af tillverkningsåret 1895—1896, d. v. s. sistlidno
höst, trädde eu fabrik i Carlshamn i verksamhet. Beträffande bet-
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
afverkningens storlek för tillverkningsåret erhöll kontroll- och justerings-
byrån under hösten från fabrikerna uppgifter, enligt hvilka de äldre
fabrikerna hade inskränkt sin betodling så mycket, att trots den ny¬
tillkomna fabriken i Carlshamn och utvidgningen af odlingen för ett
par af de förlidet år tillkomna fabrikerna betodlingen i dess helhet
skulle hafva reducerats med 17 procent. Under förutsättning att bet-
afkastningen varit densamma som förlidet år skulle äfven betafverkningen
reduceras med 17 procent och således ej komma att uppgå till mera
än ungefär 520,000 ton. Emellertid har afverkningen under kampanjen,
hvilken, såsom nämnts, afslutades med januari månad, uppgått till 538,708,9
ton, utvisande alltså en minskning med ungefär 90,000 ton eller om¬
kring 14 procent mot närmast föregående tillverkningsår.
Fabriken vid Karpalund nedbrann i början af oktober 1895, sedan
den varit i gång endast några få dagar af sin andra kampanj. De
för densamma afsedda betorna öfvertogos af fabriken i Engelholm.
Fabrikens åter uppförande pågår redan och lär det vara afsigten att
få fabriken färdig till början af nästa kampanj. Fabriken vid Arlöf
nedbrann i början af januari 1896 kort efter det betafverkningen för
kampanjen der afslutats; äfven denna fabrik hinner sannolikt åter-
uppbyggas i så god tid, att den kan komma i verksamhet under nästa
kampanj. Ett bolag för anläggande af en andelssockerfabrik i nord¬
östra Skåne är visserligen bildad!, men det torde vara osäkert, huruvida
denna fabrik kan hinna börja sin verksamhet redan under nästa till¬
verkningsår. Hvitbetssockerfabrikernas antal under tillverkning6året
1896—1897 skulle således blifva 18 eller högst 19.
I medeltal per fabrik uppgick betafverkningen tillverkning6året
1888—1889 till endast 21,500 ton, men steg under de två följande
åren till respektive 34,200 och 36,400 ton; derefter sjönk medeltill¬
verkningen under ett par år, men började sedan åter stiga, så att den
året 1893—1894 var 37,000 ton, året 1894—1895 44,900 ton och nu
senast afslutade kampanj 38,500 ton; härvid är att märka, att vid
beräkning af medeltalen för de två senaste åren hufvudfabrik med till¬
hörande saftstation ausetts såsom en enda fabrik. Den största af-
verkning, som år 1888 — 1889 förekom vid någon fabrik, var 32,000
ton; år 1894 — 1895 var deremot den största afverkningen 71,000 ton
och 1895—1896 62,700 ton, förra året vid fabrik med saftstation, men
bland de öfriga 63,100 ton.
Utaf hela den under kampanjen afverkade betmängden med-
liunnos på slutet af 1880-talet mellan 50 och 60 procent under höst¬
månaderna, men under de senare åren har afverkningen bedrifvits
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38. 7
raskare; sålunda afverkades under sistförflutna höst 91 procent af hela
kampanjens betor.
Sockerutbytet har under de senaste åren varit i jemnt stigande,
ej endast i medeltal på samtliga fabriker, utan, med blott ett undantag,
för hvar och en af dem. Undantaget, som för öfrigt bestod i en
minskning af blott 0,15 procent, beror dels derpå, att den afsedda
fabriken anlagt en saftstation i en trakt, der betorna synas hafva
hållit något mindre socker än i de trakter, hvarifrån bufvudfabriken
förut bemtat sitt betförråd, dels och sannolikt mest derpå, att fabriken
ej kunde börja betafverkningen förr än under senare delen af oktober
månad och till följd deraf måste fortsätta densamma ända in i mars.
Eftersom utbytet består af produkter af olika qvalitet, pläga för jem-
förelsens skull de senare och sämre produkterna reduceras till första
produkt genom multiplicering med respektive 0,75 och 0,65. Det så¬
lunda till första produkt reducerade sockerutbytet var år 1891—1892
i medeltal för alla dåvarande fabriker 9,8 8 procent (lägst 9,15 procent)
af den afverkade betmängden; under de två derpå följande åren voro
motsvarande medeltal respektive 10,31 procent (lägst 9,5 2 procent) och
11,08 procent (lägst 10,34 procent) och under senaste kampanj, för
hvilken fullständiga uppgifter finnas, nemligen 1894—1895, både medel¬
talet stigit till 11,21 procent (lägst 9,75 procent vid en nyanlagd
fabrik och 10,5 5 procent bland de äldre). De inom parenteser satta
procenttalen hänföra sig till den fabrik, som för året både det lägsta
utbytet.
De äldre fabrikerna, d. v. s. de som varit i verksamhet före
ingången af kampanjen 1894—1895, hade, inklusive dem tillhörande
saftstationer, ett medelutbyte under nämnda kampanj af 11,38 procent
socker (reduceradt), under det att utbytet vid de då nya fabrikerna
var följande, nemligen vid Roma (Gotland) 11,53 procent, vid Köpinge
och Svedala (Malmöhus län) respektive 10,5 9 procent och 10,4 7 procent
samt vid Karpalund (Cbristianstads län) 9,7 5 procent. Utaf dessa fabriker
är Svedala belägen inuti och Köpinge vid gränsen af det område, inom
hvilket bvitbetor sedan några år tillbaka odlats.
Utbytet under innevarande tillverkningsår torde blifva i medeltal
något lägre än förra året, emedan betornas sockerhalt under hösten
1895 visat sig vara ett par tiondedels eller möjligen en half procent
lägre än hösten 1894. Undantag härifrån göra dock de på Gotland
och vid Karpalund odlade betorna, af bvilka de sistnämnda visa en
betydlig stegring i sockerbalt. Carlsbamnsfabrikens betor hafva be¬
träffande sockerbalten varit fullt jemförliga med de äldre skånska
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
fabrikernas. Som minskningen i eockerhalt visat sig störst vid de
äldsta fabrikerna, skulle denna minskning möjligen kunna tyda på att
betorna nu med afseende å qvaliteten uppnått ett åtminstone temporärt
maximum. Såsom en jemförelse kan nämnas, att sockerutbytet (det
ur melassen erhållna inberäknadt) i Tyskland under kampanjen 1894 —
1895 var 12,6 0 procent, under det att detsamma, beräknadt på liknande
sätt, d. v. s. utan reduktion till första produkt, i Sverige samtidigt
var 11,60 procent.
Alltifrån hösten 1889 hafva betorna betalts med 1 krona 85 öre
per deciton under hösten, d. v. s. vid leverans före november månads
utgång, och med 2 kronor 10 öre vid senare leverans. Häri har emellertid
en ändring inträdt med innevarande tillverkningsår, i det att de skånska
fabrikerna nedsatte höstpriset till 1 krona 50 öre och vinterpriset till
1 krona 70 öre. Som dock konjunkturerna för sockerindustrien bättrat
sig sedan dessa pris bestämdes, hafva de flesta fabrikerna utlofvat en
eventuell höjning, nemligen med 5 öre för hvarje krona, hvarmed rå-
sockerpriset öfverstiger 38 kronor. Fabriken på Gotland har betalt
betorna med respektive 1 krona 60 öre och 1 krona 85 öre per deciton.
Fabriken i Carlshamn har infört eu här i landet ej förr använd pris-
bestämningsmetod, i det att den för betor odlade i Blekinge betalar
ett grundpris af respektive 1 krona 60 öre och 1 krona 80 öre för
betor af 12 procent sockerhalt samt ett tillägg af 74 öre per deciton
för hvarje full halfprocent socker, betorna hålla utöfver 12 procent;
betpriset i Blekinge synes härigenom hafva uppgått till 1 krona 82|
öre för höstleverans. Samtliga fabriker lemna derjemte betodlarne fritt
betfrö, hvarjemte de betala en del af, om ej hela, jernvägsfrakten.
Enligt officiela tyska uppgifter betalades hvitbetor i Tyskland
åren 1890—1891 och 1891—1892 med 1,80 å 2,20, de två följande
åren med i medeltal respektive 2,09 och 2,12 och 1894—1895 med
likaså i medeltal 2,0 2, allt riksmark per deciton. För innevarande år
finnes ännu ingen officiel uppgift, men enligt notiser i tyska facktid¬
skrifter torde medelpriset icke hafva varit synnerligen mycket öfver
14 mark.
Melassutbytet har under de senare åren uppgått till å 3 pro¬
cent af den afverkade betqvantiteten, nemligen 1891—1892 till 7,600
och 1894—1895 till 17,500 ton. Melassen såldes förr till största delen
till utländska fabriker för extrahering af socker, men denna export har
under de senare åren till följd af höjning af tullsatser i utlandet
allt mera aftagit. En af sockerfabrikerna har sedan gammalt utdragit
en del socker ur melass med användning af den så kallade elutions-
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
metoden, och under de senaste åren hafva ett par andra sockerfabriker
i någon mån följt exemplet att, dock med användande af en annan
metod, framställa så kalladt kalksocker. Tillverkning af bränvin utaf
melass bedrefs under slutet af 1880-talet vid ett samt under åren 1892—
1895 vid två brännerier i Malmöhus län, bvilka dervid förbrukade
följande qvantiteter melass, nemligen 1890—1891 1,079 ton, 1891—1892
1,269 ton, 1892—1893 2,824 ton, 1893—1894 1,608 ton och 1894 — 1895
2,060 ton. Under innevarande och sistförflutna tillverkningsår hafva
vid några brännerier försök gjorts att afverka melass tillsammans med
andra råämnen. Dessutom hafva under senast förflutna höst två bränne¬
rier iordninggjorts för uteslutande afverkning af melass, så att numera
inom landet finnas fyra melassbrännerier. Under de senaste åren, sär¬
skilt 1895, hafva slutligen försök anstälts med användning af melass
till kreatursfoder, hvarvid melassen sålts dels oblandad dels blandad
med betmassa, bvetekli eller palmkärnemjöl; melassen har härvid be¬
tingat ett pris af 2, 21 å 3 kronor per deciton. Någon uppgift om,
huru mycket melass på sådant sätt användts, har ej kunnat erhållas.
Den vid betafverkningen erhållna betmassan säljes såsom foder¬
medel, i allmänhet efter 30 öre per deciton.
Att noggrant beräkna landets årliga sockerförbrukning låter sig
icke göra, då man icke känner raffinaderiernas och de enskilda affärs¬
männens lagerbehållningar vid årsskiftet. I komiterades den 7 april
1892 afgifna betänkande angående beskattning af hvitbetssockertillverk-
ningen finnes emellertid intagen en tablå öfver importen och tillverk¬
ningen af socker under vissa år, af hvilken tablå man åtminstone kan
få en föreställning om den stegring, som under årens lopp inträdt i
konsumtionen af socker. I nämnda tablå hafva sammanförts beloppen
importeradt och inom landet tillverkadt råsocker, det senare för hvarje
kalenderår beräknadt ur mängden under året afverkade betor med be¬
gagnande af en utbytesprocent, som är medeltal af procenten för två
på hvarandra följande tillverkningsår. Den sålunda erhållna summan
råsocker har evalverats till raffineradt socker efter 90 procents rende-
ment, hvarefter genom tilläggande af importöfverskottet raffineradt
socker en årssumma af tillgängligt raffineradt socker erhålles. Utaf
komiterades tablå, kompletterad på liknande sätt för åren 1892—1895,
framgår, att nämnda års summor utgjorde, i afrundade tal,
år 1882 .......................................................... 34,600 ton
„ 1885 .......................................................... 40,100 „
Bill. till lliksd. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 25 Höft.
2
10
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 38.
år 1888
1891
1892
1893
1894
1895
43.900 ton
52.600 „
56.600 „
58.900 „
71,000 „
75,200 „
På nyåret 1895 befarades till följd af den stora inhemska tillverk¬
ningen en öfverproduktion af ungefär 8,000 ton råsocker, motsvarande
c:a 7,000 ton raffineradt socker, menföre slutet af kampanjen 1895—1896
visade det sig emellertid, att öfverskottet ej uppgick till mera än c:a
3,000 ton råsocker, och har detta öfverskott sedan dess förbrukats, så
att äfven under år 1896 någon, om ock mindre betydlig, införsel af
socker torde blifva erforderlig.
Importen af sirap har fortfarande varit stadd i stegring; den
uppgick 1885 till 7,600, 1894 till 12,200 och 1895 till 13,300 ton.
Statsverkets inkomst af socker och sirap har varit:
År.
|
Beräknad tuilafgift
för socker och sirap.
|
Debiterad till-
verkningsskatt.
|
Summa
kronor.
|
1882 .............
|
.............. 10,252,000
|
111,000
|
10,363,000
|
1885 ............
|
.............. 10,860,000
|
334,000
|
11,194,000
|
1888 ............
|
............. 10,767,000
|
544,000
|
11,311,000
|
1891 .............
|
............. 9,242,000
|
1,847,000
|
11,089,000
|
1892 .............
|
.............. 9,055,000
|
2,260,000
|
11,315,000
|
1893 .............
|
.............. 8,834,000
|
2,719,000
|
11,553,000
|
1894 ............
|
.............. 6,628,000
|
4,723,000
|
11,351,000
|
1895 .............
|
............ 2,391,000
|
7,139,000
|
9,530,000
|
Tullafgiften är beräknad enligt kommerskollegii berättelser utom
för år 1895, då uppgiften om importens storlek hemtats ur den post-
och inrikes tidningar åtföljande bilagan »rikets in- och utförsel af vissa
varor».
Tillverkningsskatten beräknas från och med hösten 1895 för fler¬
talet fabriker efter 9 procent sockerutbyte. Endast fyra fabriker, nem¬
ligen de vid Karpalund i Christianstads och vid Köpinge i Malmöhus
län belägna äfvensom de på Gotland och i Blekinge hafva kommit i
åtnjutande af den i § 2 af kongl. förordningen den 19 maj 1893 med-
gifna skattelindringen. Enligt nu gällande bestämmelser skall tillverk¬
ningsskatten fpr fabrikerna vid Köpinge och Karpalund under tillverk¬
ningsåren 1895:—97 beräknas efter 7 procent och derefter under åren
1897—99 efter 8 procent utbyte; för fabriken i Carlshamn under till¬
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 38.
verkningBåren 1895—98 efter 7 procent och under åren 1898—1900
efter 8 procent utbyte samt för fabriken på Gotland under tillverk¬
ningsåren 1895—97 efter 6 procent och under åren 1897—99 efter 7
procent utbyte. Skatten debiteras innevarande år efter respektive 10,57
kronor, 8,22 kronor och 7,05 kronor per ton betor. Den lägre utbytes-
beräkningen innebar för de dermed gynnade fabrikerna en skattelin-
dring under året 1894—95 af tillsammans 228,215 kronor och föråret
1895—96 af 244,512 kronor.
Råsocker säljes numera i Sverige alltid på basis af 92 procent
rendement, så att om rendementet är större ökas priset proportionsvis
med 40 öre för hvarje procent, men om det är lägre minskas priset
med 60 öre per procent. Priset för 92-procentigt socker bestämmes
åter för närvarande vid leverans till raffinaderierna efter notering i
Magdeburg för råsocker, levereradt fritt ombord i Hamburg, nemligen
sålunda, att, när nämnda notering är 12 mark för 50 kilogram af 88
procent rendement, är priset för det svenska 92-procentiga sockret 43
kronor 50 öre för 100 kilogram; för hvarje mark, hvarmed den tyska
noteringen ändras, böjes eller sänkes det svenska priset med 1 krona
80 öre; dessutom jemkas råsockerpriset i viss mån efter priset å raf-
fineradt socker.
Eftersom prisskilnaden mellan 92- och 88-procentigt socker är
ungefär 1 mark per 50 kilogram och den svenska tullen 23,5 öre per
kilogram, skulle 100 kilogram tyskt råsocker af 92 procent, impor-
teradt till Sverige vid 12 mark notering, oafsedt transportkostnaden
betinga ett pris af ungefär 46 kronor 90 öre. Priset å svenskt rå¬
socker under samma förhållanden är emellertid, såsom ofvan sagts,
endast 43 kronor 50 öre.
Vid nu omförmälda promemoria hafva fogats två tabeller angående
betafverkningen och sockerutbytet, hvilka under litt. A och B torde
få biläggas dagens protokoll.
Af chefens för kontroll- och justeringsbyrån promemoria in-
hemtas, att konsumtionen af socker, hvilken, beräknad på sätt i prome¬
morian närmare angifves, år 1885 uppgick till 40,000 ton, år 1895
hade stigit till 75,000 ton eller nära fördubblats, samt att statsverkets
inkomst af tullen å socker och sirap samtidigt, sjunkit från 10,860,000
kronor till 2,391,000 kronor. Ända till och med år 1894 höll sig emellertid
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
summan af tullen å socker och sirap samt tillverkningsskatten å det
inhemska sockret, eller således statsverkets hela inkomst af artiklarna
socker och sirap, ganska konstant, nemligen något-öfver 11 millioner
kronor, men med år 1895 inträder ett annat förhållande, i det att nämnda
summa till följd af den ökade inhemska tillverkningen och den deraf
föranledda minskade sockerimporten nedgår med nära 2 millioner kro¬
nor till endast 9^ millioner. Vid den starka stegring i sockerkonsum¬
tionen, som under de senare åren egt rum, torde någon ytterligare
nämnvärd stegring ej vara att under den närmaste tiden påräkna. Vid
affattandet af den till innevarande års Riksdag aflåtna nådiga proposition
angående statsverkets tillstånd och behof beräknades, att, med til¬
lämpning af nu gällande bestämmelser om betsockerbeskattningen,
hvitbetssockertillverkningsafgiften för år 1897 skulle uppgå till 7 millio¬
ner kronor, så att, äfven om tullinkomsten för socker och sirap skulle
hålla sig vid 2 millioner kronor, statsverkets hela årsinkomst af dessa
varor enligt nämnda beräkning endast blefve 9 millioner kronor eller eu
half million kronor mindre än under år 1895 och inemot 2 millioner
kronor mindre, än den i allmänhet varit under åren 1885—1894. Nu
anförda siffror torde till fullo ådagalägga nödvändigheten att vidtaga
någon ändring i gällande bestämmelser angående beskattningen af
hvitbetssockertillverkningen.
Enligt § 2 mom. 2 i gällande förordning om beskattning af hvit¬
betssockertillverkningen skall vid fabrik, som är anlagd på mer än 30
kilometers afstånd från annan i gång varande hvitbetssockerfabrik, det
sockerutbyte, som erhålles ur 100 kilogram betor, beräknas utgöra under
de tre första tillverkningsåren 2 och under de derpå följande två åren
1 kilogram mindre än det högsta utbyte, som beräknas vid någon äldre
fabrik inom riket, och genom särskild bestämmelse har ytterligare
skattelindring beviljats den på Gotland anlagda fabriken sålunda, att
utbytet af 100 kilogram betor beräknas utgöra under de tre första till¬
verkningsåren 3 och under de derpå följande två åren 2 kilogram min¬
dre än det högsta utbyte, som beräknas vid någon äldre fabrik inom
riket. På grund af dessa bestämmelser åtnjutes för närvarande lindring
i tillverkningsskatten af fyra fabriker. En af dessa, den i Malmöhus
län belägna, hemtar åtminstone en del betor från trakter, der betodling
redan förut pågått, och har att döma af de afverkade betornas socker-
halt och det vunna sockerutbytet ej varit i större behof af denna lin¬
dring än öfriga fabriker inom länet. Den i Christianstads län belägna
fabriken hade under sin första kampanj det lägsta sockerutbytet af
samtliga fabriker — det var nära 1| procent lägre än medeltalet för
13
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
alla — och var således i hög grad beroende af den erhållna lindringen;
tillverkningsåret 1895—96 hade emellertid betorna i trakten kring
denna fabrik uppnått samma sockerhalt som i åtskilliga andra trakter
af Skåne. Fabriken i Carlshamn har begagnat den erhållna skatte-
lindringen till att betala högre pris för betorna, dervid priset delvis
gjorts beroende på sockerhalten. Härigenom har fabriken kunnat upp¬
ställa högre fordringar å betornas beskaffenhet, hvaraf följden blifvit,
att fabriken erhållit betor af samma qvalitet som de bättre skånska.
För den på Gotland anlagda fabriken torde skattelindringen hafva varit
ett nödvändigt vilkor, enär utan densamma fabriken sannolikt icke
blifvit anlagd.
Den medgifna skattelindringen har således uppfylt sitt ändamål,
i det den infört sockerbetsodling i trakter, der sådan eljest svårligen
kunnat med framgång bedrifvas, fastän fråga kan vara, huruvida icke
den medgifna lindringen varit större och utsträckt öfver längre tid, än
i sjelfva verket varit behöfligt. Men äfven om så vore, kan naturligt¬
vis ej blifva tal om att göra någon inskränkning i den skatteliudring,
som kommit de nämnda fyra fabrikerna till del, hvaremot, med den
utveckling betodlingen tagit under de senaste åren, intet skäl vidare
finnes att medgifva dylik lindring åt fabriker, som hädanefter anläggas.
Det anförda momentet synes derför böra utgå ur förordningen, men
deremot ett öfvergångsstadgande deri intagas af innehåll, att de fabriker,
som redan kommit i åtnjutande af skattelindring, må fortfarande åt¬
njuta densamma i enlighet med nu gällande bestämmelser.
Skulle det nuvarande systemet för beskattningen af hvitbets-
sockertillverkningen utbytas mot annat system, kunde icke gerna något
annat än en produktbeskattning komma i fråga. Angående fördelarne
och olägenheterna af dessa två skattesystem, d. v. s. betskatt och
produktskatt, hafva de komiterade, som den 7 april 1892 afgåfvo be¬
tänkande angående beskattning af hvitbetssockertillverkningen, lemnat
en utförlig framställning. Af innehållet i sagda framställning torde jag
nu endast behöfva erinra om följande, nemligen att kontrollen vid het-
beskattningen är synnerligen enkel och jemförelsevis billig, hvaremot
den vid produktbeskattning är ganska invecklad och betungande såväl
för tillverkaren som, genom de stora kostnaderna, för statsverket; att,
då betskatten utgår efter betornas vigt, den största uppmärksamhet
måste egnas ej mindre åt tillgodogörandet i största möjliga mån af
betornas sockerhalt än äfven åt sjelfva hvitbetsodlingen, hvarföre detta
skattesystem anses ega eu synnerlig förmåga att utveckla och höja
ett lands sockerindustri och derjemte dess jordbruk, i hvilket afseende
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
deremot produktskatten icke eger samma betydelse; att, då socker¬
halten i betorna i anseende till mer eller mindre gynsam väderlek och
andra förhållanden under olika år och på skilda ställen kan vexla en
eller annan procent, betbeskattningen kan drabba tillverkarne ojemnt
samt ibland betydligt gynna tillverkaren på statskassans bekostnad,
hvaremot produktbeskattningen synes vara den teoretiskt riktigaste, då
den rättvisare drabbar den färdiga varan; att, då skatten utgöres för
råvaran, det varder förenadt med synnerliga svårigheter att bestämma
beloppet af den skattegodtgörelse, som vid export af hvitbetssocker
skulle få åtnjutas, i synnerhet om man vill undvika att dervid lemna
en dold exportpremie, under det att vid produktskatt ingen dylik svårig¬
het möter; samt slutligen att man ansett betskatten föranleda tillver¬
karne att, i ändamål att af de beskattade betorna vinna det största
möjliga sockerutbyte, använda dyrbarare fabriksinrättningar samt om¬
ständligare och kostbarare arbetsmetoder, än de möjligtvis vid produkt¬
beskattning skulle begagna.
Betskattens förmåga att höja och utveckla sockerindustrien och
de sockerbetodlande trakternas jordbruk torde icke kunna af någon för¬
nekas och den bekräftas särskildt utaf erfarenheten inom vårt eget
land, såsom framgår af bland annat de i kontroll- och justeringsbyråns
promemoria meddelade uppgifterna om det under de senare åren vunna
sockerutbytet och om betornas sockerhalt. Enbart denna fördel hos
vårt nuvarande skattesystem är af den betydelse, att det synes fordras
mycket tungt vägande skäl för att utbyta detta system mot något
annat. Om ock produktskatten, oafsedt alla svårigheter vid dess genom¬
förande i praktiken, måste anses teoretiskt riktigare än hvarje annan
skatt, så är dock detta för de svenska förhållandena af mindre betydelse,
emedan, då nuvarande betodling är i det närmaste tillräcklig för det
inhemska behofvet, det icke finnes någon anledning antaga, att dylik
odling skall uppkomma i sådana trakter af landet, som i jordmån och
klimat betydligare skilja sig från de trakter, der betodling nu före¬
kommer, och emedan vidare det visat sig, att, tack vare just det nu¬
varande skattesystemet, betornas beskaffenhet blifvit allt bättre och
äfven jemnare, i den mån odlingen längre fortgått. Härvid bör man
erinra sig, att betodlingen vunnit siu stora utsträckning just under
innevarande årtionde, så att en mycket stor del af den jord, som nu
användes till denna odling, icke hunnit genomgå en cirkulation, sedan
betodlingen å densamma tog sin början. Slutligen bör ock tagas i be¬
traktande, att, om ock någon fabrik anlagts i en för betodling mindre
väl egnad trakt, anläggarne hade full vetskap om det rådande skatte¬
15
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
systemet och således icke med skäl kunna sätta i fråga, att statsverket
för deras skull utan afseende å öfriga fabriker skulle ändra ett i öfrigt
lämpligt befunnet skattesystem.
Ej heller frågan om exportgodtgörelse för tillverkningsskatten
har för närvarande någon sådan betydelse, att den enligt min mening
bör kunna föranleda ändring i beskattningssystemet. Ännu har nem¬
ligen sockertillverkningen i Sverige icke nått den utveckling, att någon
nämnvärd export af socker skulle kunna komma i fråga, hvilket ej lärer
kunna ske förr än hvitbetssockret här kan tillverkas till samrna pris
som i andra europeiska länder, som producera socker till export. Der¬
hän har den svenska sockerindustrien ännu icke hunnit, ty, såsom förut
blifvit nämndt, erhålla ännu de tyska fabrikerna omkring en procent,
eller mellan XV och högre sockerutbyte än de svenska. Dertill
kommer, att såväl betpriset som arbetskostnaderna för betornas be¬
arbetande äro högre i Sverige än i Tyskland. Sålunda hafva betorna
under senaste kampanj betalts i Sverige med lägst 1 krona 50 öre,
medan i Tyskland priset nedgått ända till 1 mark 50 pf., d. ä.
1 krona 35 öre. Beträffande åter arbetskostnaderna torde dessa väl
i Sverige icke längre vara så höga, som de uppgåfvos af de utaf
förut omnämnda komiterade tillkallade sakkunnige, nemligen 1 krona
6 öre per deciton betor vid en fabrik med 40,000 ton betors afverk-
ning om året, men hafva säkerligen icke nedgått så lågt som i Tysk¬
land, der de uppgifvas till omkring 60 öre för deciton betor, afverkade vid
fabrik af nyssnämnda storlek. Men äfven om betsockret här kunde
produceras till alldeles samma pris som i Tyskland, kunde ingen större
export komma i fråga, så länge nämnda land bibehåller sitt nuvarande
system för beskattning af hvitbetssockertillverkningen.
Med anledning af den vigt, den tyska skattelagstiftningen sålunda
har för Sverige, torde det vara lämpligt att här lemna en kort redo¬
görelse för densamma.
Ända till hösten 1888 utgick sockerskatten i Tyskland uteslutande
såsom betskatt, hvilken från och med hösten 1885 belöpte sig till
1,7 0 mark för 100 kilogram betor. Sockerutbytet uppgick denna tid till
nära 12 procent, så att skatten i sjelfva verket utgjorde omkring 14 pf.
per kilogram socker, men då samtidigt härmed restitution vid utförsel
af socker medgafs med 18 pf., så låg deri en utförselpremie af om¬
kring 4 pf. Med anledning häraf ändrades beskattningen från och
med hösten 1888 på sådant sätt, att betskatten nedsattes till 80 pf.
för 100 kilogram betor och restitutionen till 8f pf. per kilogram
socker af 90 procent polarisation, men derjemte infördes en konsumtions-
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
skatt af 12 mark för 100 kilogram socker. År 1891 beslöts åter en
ändring i beskattningssystemet att tillämpas från hösten 1892; då bort¬
togs nemligen betskatten helt och hållet, hvaremot konsumtionsskatten
höjdes till 18 mark. Såsom en öfvergångsåtgärd medgafs för fem år
en direkt exportpremie, hvilken för 100 kilogram råsocker af 90
procent polarisation skulle utgå intill den 1 augusti 1895 med 1,2 5
mark (1,0 8 kronor) och derefter intill den 1 augusti 1897 med 1 mark,
hvarefter den alldeles skulle upphöra.
När emellertid tidpunkten för den första nedsättningen i export¬
premien nalkades, framstälde den tyska regeringen, under åberopande
af de under de senaste åren städse nedgående sockerprisen och det
betryck, sockerindustrien derigenom iråkat, ett förslag om den högre
exportpremiens bibehållande till den 1 augusti 1897, hvilket förslag af
riksdagen bifölls med ett tillägg, att regeringen skulle ega nedsätta
eller alldeles upphäfva exportpremierna, i den mån dylika nedsattes
eller upphäfdes i andra länder, som producerade betsocker.
Sedan dess har regeringen framlagt ett nytt förslag till ändring
af sockerbeskattningen, hvilket dock ännu icke blifvit af riksdagen slut-
behandladt. Enligt detta förslag, som är ämnadt att träda i kraft den
1 augusti 1896, skulle konsumtionsskatten höjas till 24 mark för 100
kilogram socker och derjemte en fabriksskatt (Betriebssteuer) påläggas,
utgående efter en med tillverkningens storlek stigande skala, nemligen
för de första 500 ton socker, som anmälas till beskattning, med 5 pf.
per deciton, för derpå följande 500 ton med 10 pf. o. s. v. med 5
pf. förökning för hvarje 500-tal ton socker. Vid utförsel af råsocker,
för hvilket konsumtionsskatt ännu icke erlagts, skulle erhållas en
exportpremie af 4 mark (3,55 kronor) per deciton; regeringen för¬
behåller sig samma rättighet i fråga om denna exportpremies nedsättande
som beträffande den nuvarandes. Exportgodtgörelsen är afsedd att
icke öfverstiga summan af fabriksskatten och en fjerdedel af konsum¬
tionsskatten. För att nå detta mål skulle för hvarje år bestämmas
den sockermängd (den kontingent) hvarje enskild fabrik finge tillverka;
tillverkade någon fabrik mera socker, vore den skyldig att i förhållande
till öfverskottets storlek bidraga till betäckande af möjligen uppstående
brist i det till exportgodtgörelse behöfliga beloppet; fabrik, som hädan¬
efter anlägges, skulle under sitt första år bidraga i förhållande till hela
sin tillverkning.
I Frankrike åtnjuta sockerexportörerna visserligen ingen direkt
exportpremie, men det sätt, hvarpå betskatten och restitutionen deraf
vid utförsel af socker beräknas, innebär en premiering, som för år 1892
Kongl. Maf.ts Nåd. Proposition N:o 38. 17
—93 ansågs uppgå till 5,34 francs (3,8 0 kronor eller 4,2 7 mark) per
deciton socker; sedan dess bär sockerutbytet stigit och dermed äfven
exportpremien, som för år 1894—95 skulle enligt tyska beräkningar
uppgått till 6,35 francs (4,52 kronor eller 5,08 mark). I Belgien och
Holland är sockerpremien ungefär 4 kronor, i Österrike 1 krona 75 öre.
Så länge andra länders sockerexportörer äro gynnade med så
höga exportpremier, som nu omnämnts, är det ej tänkbart, att någon
på export bygd sockerindustri skall kunna uppstå här i landet. Till¬
fällen torde dock kunna inträffa, då en mindre export, äfven om den
vore förenad med förlust för exportörerna, skulle kunna vara behöflig,
nemligen för att undanskaffa ett tillfälligt öfverskott af socker. Tydligt-
vis kan det dock icke ligga i statens intresse att under dylika för¬
hållanden uppmuntra en sådan export, hvilket sannolikt endast skulle
tjena till att än vidare framkalla öfverproduktion. Skulle emellertid
godtgörelse af tillverkningsskatten vid dylik tillfällig export någon gång
anses böra förekomma, vore det väl icke alldeles omöjligt att äfven
under nuvarande beskattningssystem bestämma godtgörelsen på sådant
sätt, att den icke komme att innebära någon exportpremie.
Af hvad nu anförts synes mig framgå, att intet verkligt skäl
finnes att nu eller under den närmaste framtiden ändra det hittills i
riket följda, efter betornas vigt lämpade beskattningssättet.
På sätt i anförande till statrådsprotokollet den 16 december 1892
af dåvarande departementschefen erinrades, är, så länge staten utkräfver
tull af utifrån infördt socker, den accis, som pålägges det inom landet
tillverkade sockret — förutsatt naturligtvis att denna accis är lägre
än tullen — visserligen till formen en beskattning å den inhemska
sockertillverkningen, men till sin egentliga innebörd endast en reduktion
af det tullskydd, som åtnjutes af nämnda tillverkning. Denna upp¬
fattning af hvitbetssockertillverkningsskattens natur har funnit uttryck
i de jemförelsevis, invecklade bestämmelserna rörande sättet för dess
påförande, enligt Indika bestämmelser skatten, i stället för att direkt
påföras med ett visst belopp per ton betor, skall utgå med en viss
bråkdel af gällande råsockertull och under antagande att betorna lemna
ett visst i författningen augifvet sockerutbyte. När denna skatt ar 1873
infördes i Sverige, bestämdes, att den under de första tre åren skulle
utgå med endast en femtedel af tullen, för att derefter hvart tredje
år höjas med en femtedel, till dess den uppginge till fyra femtedelar
af tullen, men när den andra höjningen skulle vidtaga, beslöt Riks¬
dagen med afseende å den tillbakagång, som i botodlingen egt rum,
Bih. Ull liilcsd. Frot. 18%. 1 Sand, 1 Afd. 25 Uåft. 3
IB Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
att dermed skulle anstå. Vid den sedermera inträdande stora och
hastiga utvecklingen inom denna industri befanns emellertid det skydd,
densamma åtnjöt, vara väl stort, hvarför Riksdagen år 1891 höjde be¬
skattningen till belopp motsvarande halfva tullen och i sammanhang
dermed begärde en utredning af hela denna beskattningsfråga.
Vid beskattningens införande funnos hvitbetssockerfabriker icke
endast i Skåne, utan äfven i Halland och Östergötland samt invid
Stockholm. Tydligtvis skulle sockerhalten hos betor, odlade på så
skilda trakter, vexla rätt mycket. Den komité, som den 28 september
1872 afgaf förslag till förordning angående beskattningen, ansåg dock,
att ett utbyte af procent råsocker tillsvidare kunde antagas såsom
ett lämpligt medeltal för de delar af landet, i hvilka hvitbetssocker-
tillverkning då bedrefs. Riksdagen nedsatte emellertid beräkningen
af utbytet till 6^ procent, dertill föranledd af den omständigheten, att
ett så högt utbyte som 7£ procent då ännu icke blifvit i landet upp-
nådt mer än under kampanjen 1865—66, då det uppgick till 8,i procent.
Af de uppgifter, som lemnats i 1892 års komitébetänkande, framgår,
att sockerutbytet under de tio första åren efter beskattningens införande
visserligen steg något, men dock icke mera, än att medeltalet för alla
de tio åren var 8,2 procent; det största utbytet under dessa år, 8,9
procent, erhölls 1881—82. Under de derpå följande åtta åren gick
utvecklingen fortare; medelutbytet af socker, reduceradt till första
produkt, var för dessa år 9,4 3 procent, högst 10,4 2 procent år 1887—88.
Under sådana förhållanden fanns ingen anledning att längre bibe¬
hålla den för skatteberäkningen faststälda låga utbytessiffran 6 j- procent,
hvilken, då den antogs, visserligen temligen noga angaf betornas verk¬
liga sockerhalt. 1892 års komité anförde ock, att då det verkliga ut¬
bytet under de åtta åren 1883—1884 till och med 1890—1891 i medeltal
uppgått till nyssnämnda belopp 9,4 3 procent, ehuruväl det år 1890—
1891 endast utgjorde 9,02 procent och vid en fabrik samma år allenast
8,13 procent, så borde utbytet i enlighet med de af komitén tillkallade
sakkunniges yttrande fastställas till 9 procent. Nämnde sakkunnige
förklarade i en såsom bilaga till komitébetäukandet tryckt promemoria,
att de ansåge, att man på industriens dåvarande ståndpunkt, äfven med
fästadt afseende å en möjlig, men ingalunda säker förbättring under
de närmaste 6 å 7 åren, icke kunde anslå utbytet till mera än sistnämnda
procenttal. Denna beräkning af utbytet godkändes så väl af Eders
Kongl. Maj:t som af Riksdagen, ehuruväl den minskning i tullskydd,
som tillverkarne genom den höjda utbytesberäkningen komme att lida,
ansågs icke böra drabba dem till hela sin utsträckning på en gång,
19
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 38.
utan föret successivt inträda, i enlighet hvarmed också bestämdes, att
utbytet skulle beräknas under det närmaste tillverkningsåret till 7 £ och
under det derpå följande till 8 | procent.
En sådan anordning af beskattningen, att utbytesberäkningen bör
följa det verkliga utbytet så nära som möjligt, synes vara den enda
riktiga, emedan då, och endast då, storleken af det skydd, som indu¬
strien åtnjuter genom sockertullen, blir fullt tydlig och derigenom äfven
lättare att reglera, hvilket i förekommande fall bör ske genom jemkning
af förhållandet mellan skatten och tullen å råsocker.
Efter den år 1893 beslutade förhöjningen af utbytesberäkningen
har hvitbetssockerindustrien utvecklat sig ännu hastigare än förut, ej
endast till omfånget, utan äfven i afseende å sockerutbytet. Under det
att detta, såsom nyss nämndes, under åren 1883—1891 i medeltal uppgick
till 9,4 3 procent och derunder endast två gånger nådde öfver 10 procent,
har det sedermera varit respektive 9,88, 10,31, 11,08 och 11,21 procentoch
synes äfven för innevarande tillverkningsår komma att utgöra omkring 11
procent, hvarvid särskildt är att märka, att båda åren 1893—1894 och
1894—1895 samtliga fabriker hade mera än 10 procent utbyte med
blott ett enda undantag, nemligen fabriken vid Karpalund, som sist¬
nämnda år, fabrikens första kampanj, endast hann till 9,7 5 procent,
men, om den fått tillfälle att under nu afslutade kampanj sjelf afverka
sina betor, säkerligen erhållit mera än 10 procent utbyte. År 1894—
1895 hade 8 fabriker till och med öfver 11 procent utbyte, 4 mellan
10 £ och 11 procent, en 10,4 7 procent samt den återstående, såsom sagdt,
9,7 5 procent utbyte af socker, allt reduceradt till första produkt.
Med fästadt afseende härpå borde, under iakttagande af nyss
nämnda grundsats att utbytesberäkningen bör följa det verkliga utbytet
så nära som möjligt, numera sockerutbytet af betorna i och för skattens
påförande beräknas till 11 eller åtminstone 10 | procent. I öfverens¬
stämmelse med det till vägagående, som iakttogs vid den förra höj¬
ningen af utbytesberäkningen, torde likväl äfven den nu erforderliga
höjningen endast successivt böra genomföras. Då emellertid samtliga
fabriker numera hunnit ett utbyte, öfverstigande 10 procent, torde be¬
räkningen af utbytet utan betänklighet kunna redan från och med
instundande tillverkningsår bestämmas till 10 procent. Då år 1893
beslut fattades om successiv förhöjning af utbytesberäkningen, bestämdes,
såsom förut blifvit erinradt, terminerna mellan hvarje förhöjning till
endast ett år, men då anledning ej finnes att vänta en fortsatt, lika
hastig stegring i sockerutbytet som under de senaste åren, synes ett
något längre anstånd mellan de successiva skatteförhöjningarna nu böra
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
medgifvas tillverkande och den nästa förhöjningen, som torde böra be¬
stämmas till 10 \ procent, lämpligen böra inträda först med tillverknings¬
året 1898—1899. Deremot torde det icke vara skäl att redan nu fatta något
beslut om den tidpunkt, från hvilken utbytet bör beräknas till 11 pro¬
cent, utan synes frågan om en sådan ytterligare förböjning böra komma
under öfvervägande först efter det förhöjningen till 10 | procent tilläm¬
pats två eller tre år.
Enligt nuvarande bestämmelser skulle den inhemska råsocker¬
industrien egentligen åtnjuta ett skydd af 11,75 öre per kilogram rå¬
socker, men då den verkliga utbytesprocenten rätt mycket öfverstiger
den för skatteberäkningen antagna, är skyddet för närvarande icke
obetydligt högre. Det utgjorde tillverkningsåret 1893—94 15,5 öre,
år 1894—95 14,9 öre, år 1895—96 (under antagande af 11 procent
verkligt utbyte) 13,9 öre och skulle, under antagande af samma verkliga
utbyte med^skatten beräknad efter 10 procent, utgöra 12,8 öre samt med
skatten beräknad efter 10 f procent 12,3 öre, således ändock något mera
än ett halföre utöfver det egentligen afsedda beloppet.
Huruvida detta skydd, 11,75 öre, bör anses riktigt afvägdt och
huruvida således den nuvarande bestämmelsen, att tillverkningsskatten
skall utgå med halfva tullen, bör bibehållas, är åter en helt annan
fråga. Af de i kontroll- och justeringsbyråns promemoria meddelade
uppgifter framgår, att de svenska hvitbetssockerfabrikerna för när¬
varande leverera sitt råsocker till raffinaderierna till ett pris, som med
ungefär 3 | öre för kilogram understiger priset å utländskt råsocker.
Detta synes utvisa, att skyddet under nuvarande förhållanden åtminstone
icke är för lågt samt att det icke heller torde blifva detta, äfven om
detsamma genom utbytesprocentens höjning skulle minskas från nu¬
varande 13,9 öre ända till 11,75 öre, d. v. s. med något mer än 2 öre.
Att minska skyddet under sistnämnda belopp, 11,75 öre, torde emellertid
under nuvarande förhållanden å den internationella sockermarknaden
och med afseende å den rådande osäkerheten inom den tyska socker¬
beskattningen, särskildt i fråga om exportpremier, icke vara rådligt,
hvarför det nu gällande förhållandet mellan tillverkningsskatt och tull
synes böra tills vidare lemnas oförändradt. Skulle emellertid genom
en eventuel höjning af exportpremierna för socker i vissa främmande
länder den svenska sockerindustriens ställning komma att undergå en
väsentligare förändring, lärer frågan om det belopp, hvartill under så¬
lunda förändrade förhållanden tullen å råsocker bör bestämmas, få komma
under öfvervägande.
För innevarande år är inkomsttiteln hvitbetssockertillverknings-
21
Kong!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 38.
afgift beräknad till 7,000,000 kronor. Vid bifall till den föreslagna
förhöjningen i utbytesberäkningen, enligt hvilken utbytet från och med
den 1 nästkommande september skulle beräknas 1 procent högre än
för närvarande, komme på hvitbetssockertillverkningsafgiften för inne¬
varande år att uppstå ett öfverskott, motsvarande det förhöjda belopp,
hvarmed sagda afgift kommer att utgå under instundande höst, Då
betafverkningen visat allt större tendens att koncentreras pa höst¬
månaderna och särskilt sistlidet år till större delen bragts till slut
under hösten, torde man kunna antaga att kampanjen 1896 —1897 skall
till större delen infalla under kalenderåret 1896. Tillverkningsskatten
för detta år kan derföre beräknas komma att uppgå till 7,780,000 kronor
eller i rundt tal 7,800,000 kronor och att sålunda lemna ett öfverskott
af 800,000 kronor.
Då med nu gällande beräkning af sockerutbytet hvitbetssocker-
tillverkningsafgiften beräknats för år 1897 till samma belopp som för
år 1896 eller 7,000,000 kronor, bör enligt nyss angifna beräknings¬
grund skatten äfven för nästkommande år kunna beräknas till 7,800,000
kronor. Härigenom skulle alltså uppstå en statsinkomst, utöfver de vid af-
fattandet af statsverkspropositionen beräknade, af 800,000 kronor och då
tilläggsbevillningens uppgift i allmänhet är att fylla hvad uti statsverkets
öfriga tillgångar brister samt densamma således icke bör anlitas i vid¬
sträcktare mån, än som för detta ändamål är erforderligt, torde Riks¬
dagen komma i tillfälle att vidtaga en nedsättning med motsvarande
belopp i den af Eders Kongl. Maj:t för år 1897 föreslagna tilläggs-
bevillning. Med afseende å den af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen
år 1892 uttalade grundsats, att grundskatterna borde ersättas och medel
till lindringar i rustnings- och roteringsbesvären anskaffas, icke genom in¬
direkta konsumtionsskatter, utan genom direkta och förmögenhetsskatter,
bör visserligen tilläggsbevillningen, i den mån densamma erfordras för
att ersätta grundskatterna samt bereda medel till rustnings- och roterings-
lindringen, anses i viss mån hafva en annan natur än hvad nyss blifvit
sagdt. Afskrifningen af grundskatter samt lindringen i rustning och
rotering har emellertid, äfven om den år 1885 beslutade afskrifningen
och lindringen med 30 procent tages med i beräkningen, ännu icke fort¬
skridit längre, än att afskrifning och lindring egt rum med ett samman-
lagdt belopp af omkring 6,160,000 kronor. Å andra sidan hafva ökade stats¬
inkomster beredts genom höjning af bevillningen för jordbruksfastighet
från 3 till 6 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet, hvilket an¬
setts medföra en ökning i bevilluingssumman af omkring 660,000 kronor,
äfvensom genom införande af arfsskatt och ökning af stämpelskatten, ge¬
22
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 38.
nom hvilka sistnämnda åtgärder vunnits en till 1,800,000 kronor beräknad
ökning i statsinkomst. Lägges härtill den föreslagna tilläggsbevill-
ningen af 4,680,000 kronor, uppkommer en summa af 7,140,000 kronor,
hvilken med 980,000 kronor öfverstiger summan af hittills skedd af¬
skrifning af grundskatter samt lindring i rustning och rotering. En
nedsättning med 800,000 kronor i beloppet af tilläggsbevillningen kunde
sålunda icke anses vara oförenlig med ofvan anförda grundsats om
sättet för beredande af ersättning för grundskatterna samt rustnings-
och roteringsbesvären.
Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i
underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå
Riksdagen att besluta,
att § 2 i nådiga förordningen om beskattning af hvitbetssocker-
tillverkningen i riket den 19 maj 1893 skall erhålla följande förändrade
lydelse:
Det enligt § 1 beskattningspligtiga råsockret beräknas efter de
för tillverkningen använda betornas vigt sålunda, att ett hundra kilo¬
gram råa (ej torkade) hvitbetor antagas lemna ett utbyte af tio och
ett hälft kilogram socker;
samt att berörda § i dess sålunda förändrade lydelse skall lända
till efterrättelse från och med den 1 september 1896, dock att det i
samma § omförmälda utbyte skall intill den 1 september 1898 beräknas
till allenast tio procent och att för fabrik, som, på grund af gällande
bestämmelser om beräkning af utbytet i vissa fall, redan kommit i åt¬
njutande af lägre utbytesberäkning än den i allmänhet stadgade, sagda
bestämmelser, så vidt enligt dem utbytet vid fabriken skall beräknas
i visst förhållande till utbytet vid äldre fabrik, fortfarande skola för
den i omförmälda bestämmelser afsedda tid lända till efterrättelse.
Hvad föredragande departementschefen sålunda yttrat och hem¬
stält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen gilla och bifalla; och skulle nådig proposition till
Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll
utvisar.
Ex protocollo:
Adolf von Hofsten.
Bil. A.
Tillverkningen vid samtliga hvitbetssockerfabriker i riket.
Tillverknings-
o
ar.
|
Antal fabriker.
|
Afverkade
betor
Ton
|
|
Utbyte af råsocker
|
|
d
Utbyte af melass ^
|
Utbyte i procent i betvigten
|
l:sta
|
2:dra
|
3:dje
|
Summa
Ton
|
lista produkt
|
2:dra produkt
|
3:dje produkt
i ____
|
Summa
råsocker
|
Reduce¬
rad
Summa 3)
|
Melass
|
produkt
Ton
|
1885 -1886
|
3
|
43,260
|
3,364,1
|
417,9
|
137,0
|
3,919,0
|
1,367
|
7,78
|
0,96
|
0,32
|
9,06
|
8,71
|
3,16
|
1886—1887
|
3
|
56,385
|
4,772,8
|
833,8
|
200,2
|
5,806,8
|
1,607
|
8,46
|
1,48
|
0,36
|
10,30
|
9,80
|
2,85
|
1887—1888
|
3
|
83,605
|
7,453,9
|
1,338,6
|
383,6
|
9,176,1
|
2,487
|
8,92
|
1,60
|
0,46
|
10,98
|
10,42
|
2,97
|
1888—1889
|
4
|
86,111
|
7,348,3
|
1,197,2
|
335,2
|
8,880,7
|
3,179
|
8,53
|
1,39
|
0,39
|
10,31
|
9,82
|
3,69
|
1889—1890
|
4
|
136,813
|
12,075,8
|
2,005,1
|
544,6
|
14,625,5
|
4,278
|
8,83
|
1,46
|
0,40
|
10,69
|
10,19
|
3,13
|
1890—1891
|
6
|
218,229
|
17,169,2
|
2,714,0
|
748,4
|
20,631,6
|
7,124
|
7,87
|
1,24
|
0,34
|
9,45
|
9,02
|
3,26
|
1891—1892
|
8
|
260,064
|
22,663,0
|
3,186,5
|
993,0
|
26,842,5
|
7,628
|
8,71
|
1,23
|
0,38
|
10,32
|
9,88
|
2,93
|
1892—1893
|
10
|
277,443
|
25,161,6
|
3,617,5
|
1,140,8
|
29,919,9
|
7,940
|
9,07
|
1,30
|
0,41
|
10,78
|
10,31
|
2,86
|
1893—1894
|
10
|
373,962
|
36,732,6
|
4,895,4
|
1,539,5
|
43,167,5
|
9,539
|
9,82
|
1,31
|
0,41
|
11,54
|
11,08
|
2,55
|
1894—1895
|
*) 17
|
628,480
|
63,717,5
|
7,638,4
|
1,534,6
|
72,890,5
|
2) 17,500
|
10,14
|
1,22
|
0,24
|
11,60
|
11,21
|
2)2,80
|
1895—1896
|
|
538,709
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1) Inberäknadt 3 s. k. saftstationer.
5) Approximativt.
s) Andra produkt reduceras genom multiplikation med 0.75, tredje produkt med 0,65. to
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 38.
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
Bil. B.
Hvitbetssockerfabrikernas utbyte af socker, reduceradt till första produkt.
|
1890-
1891.
|
1891-
1892.
|
1892-
1893.
|
1893-
1894.
|
1894-
1895.
|
Arlöf ...............................................
|
9,02
|
10,50
|
10,52
|
11,77
|
11,86
|
Säbyholm .......................................
|
8,77
|
10,33
|
10,54
|
11,66
|
11,75
|
Staffanstorp ...................................
|
9,52
|
9,94
|
10,73'
|
11,02
|
11,64
|
Trelleborg.......................................
|
9,25
|
9,59
|
10,16
|
10,42
|
11,38
|
Helsingborg ....................................
|
9,41
|
9,76
|
10,41
|
10,38
|
10,55
|
Örtofta ............................................
|
8,13
|
9,15
|
9,71
|
10,87
|
10,72
|
Jordberga ........................................
|
—
|
9,67
|
10,43
|
10,92
|
11,35
|
i Keflinge............................................
|
—
|
9,84
|
10,58
|
11,84
|
12,25
|
! Hököpinge ...................................
|
—
|
—
|
9,93
|
10,87
|
11,59
|
j Engelholm........................................
|
—
|
—
|
9,52
|
10,34
|
10,72
|
Svedala ............................................
|
|
—
|
—
|
—
|
10,47
|
Köpinge...........................................
|
|
|
—
|
|
10,59
|
Karpalund.......................................
|
_
|
—
|
—
|
—
|
9,75
|
Roma................................................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
11,53
|
Samtliga fabriker
|
9,02
|
9,88
|
10,31
|
11,08
|
11,21
|
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1896.