42 Sjunde hufvudtiteln.
komme att utan statsbidrag vidare uppehållas, och någon tid syntes
erforderlig för nödig afveckling, kunde styrelsen ej tillstyrka stats¬
bidragets indragning förr än med den 1 november 1896, hvarföre och
då de för visst år dittills beviljade statsbidragen utgått för tiden intill
den 1 november samma år, anslagets uppförande jemväl i 1896 års stat
syntes blifva erforderligt.
Indragning af statsbidraget till skogsskolan vid Skogshåll i Söder¬
manland ansåg sig domänstyrelsen deremot icke kunna förorda för det
närvarande, innan erfarenhet vunnits om den verkan, upphörandet af
skolan vid Presterud och inrättandet af skolan vid Grönbo kunde utöfva.
Med afseende härå och då intet skäl syntes föreligga för ändring i
det bidrag, som jemlikt nådiga brefvet den 24 juli 1885 utginge till
Gotlands läns folkhögskola, hemstälde domänstyrelsen i sin nu ifråga¬
varande skrifvelse af den 29 september 1894, att reservationsanslaget
till enskilda skogsundervisningen måtte för år 1896 utgå med oför-
ändradt belopp, 8,600 kronor. I den till 1895 års Riksdag aflåtna
nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof ifrågasatte
ej heller Eders Kongl. Maj:t någon ändring i beloppet af berörda
anslag.
Med underdånig skrifvelse den 11 oktober 1894 öfverlemnade
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands län en af länets
landsting, som lika med Örebro läns landsting, för uppehållande af
skogsskolans vid Presterud verksamhet under ytterligare två års tid,
räknadt från den 1 november 1895, anslagit 500 kronor årligen, gjord
underdånig framställning om fortsatt understöd af statsmedel till nämnda
skogsskola med 3,800 kronor årligen under två år, räknadt från sist¬
nämnde dag.
Sedan numera jemlikt nådiga brefvet den 10 april 1895 statens
skogsskola vid Böda blifvit vid ingången af juli månad samma år
flyttad till den af staten till kronopark nyinköpta, i Norbergs socken
af Gamla Norbergs bergslags härad och Vestmanlands län belägna egen¬
domen Bjurfors, hvilken efter anstälda undersökningar befunnits lämpli¬
gare såsom förläggningsort för skogsskola än den tillförene för ända¬
målet ifrågasatta egendomen Grönbo, har domänstyrelsen i sin ofvan
omförmälda underdåniga skrifvelse af den 17 september 1895 föreslagit,
att, då de i styrelsens underdåniga skrifvelse af den 29 september
1894 anförda skäl för indragning från och med år 1897 af det nu
med 3,800 kronor årligen utgående statsbidrag för Presteruds skogsskola
fortfarande qvarstode, anslagen till den enskilda skogsundervisningen
måtte inskränkas till de för Skogshålls skogsskola och för Gotlands
Sjunde hufvud ti teln. 43
läns folkhögskolas landtbrukskurs anvisade beloppen af 3,800 kronor
för den förra och 1,000 kronor för den senare, eller tillsammans 4,800
kronor. Då emellertid sistnämnda belopp syntes vara alltför obetydligt
för att behöfva i riksstaten uppföras under särskild anslagstitel, ansåge
domänstyrelsen detsamma — såsom i verkligheten afsedt till skogsväsen-
dets befrämjande — utan olägenhet kunna under särskild rubrik in¬
rymmas i den öfriga delen af reservationsanslaget.
Hvad domänstyrelsen sålunda hemstält anser jag mig böra biträda.
I fråga om reservationsanslaget för skogsväsendet anför domän-
styrelsen vidare i sin underdåniga skrifvelse af den 17 september sist¬
lidet år, att, såsom styrelsen redan den 27 november 1883 vid afgif¬
vande af underdånigt generalförslag för skogsväsendet och sedermera
vid flera tillfällen framhållit, vore fortgående undersökningar om skogs¬
trädens tillväxt och lefnadsförhållanden i öfrigt. samt i samband härmed
stående frågor af största betydelse för utvecklingen af landets skogs¬
hushållning. Sedan år 1884 hade ock undersökningar i sådant syfte
pågått och hittills hufvudsakligast. omfattat de norrländska skogarna.
Resultat deraf förelåge i särskilda afhandlingar, författade af de tjenste-
män vid skogsinstitutet och vid skogsstaten, åt hvilka undersökningarne
varit anförtrodda, nemligen: »Om Norrbottens skogar», 1886, af C. G.
Holmerz och Th. Örtenblad, »Om skogarne och skogshushållningen i
Norrland och Dalarne», 1894, af Th. Örtenblad, samt »Skogsundersök-
ningar i Norrland och Dalarne», 1895, af Alb. Nilsson och K. G. G.
Norling, hvarjemte fil. d:r Ernst Henning, som erhållit domänstyrelsens
förordnande att, i sammanhang med fullgörande af ett uppdrag från
geologiska byrån, undersöka de jemtländska skogsförhållandena, ut¬
gifva »Studier öfver vegetationsförhållandena i Jernband ur forstlig,
agronomisk och geologisk synpunkt», 1895.
Dels med ledning af de anvisningar dessa undersökningar lemna!,
dels ock oberoende af dem hade under senare decenniet inom flera
revir vidtagits försöksåtgärder, förnämligast genom anläggande af prof-
ytor för jemförande iakttagelser och rön i fråga om skogsföryngringen
dels efter timmerblädning i de norra orterna, dels ock å ljungfält i
södra och mellersta delarne af landet.
Om än genom dessa undersökningar och försöksåtgärder vunnits
för skogshushållningen vigtiga resultat, läge det dock i sakens egen
natur, att det för eu tillfredsställande lösning i alla detaljer af spörs¬
målet, huru afkastningen af våra under vidt skilda förhållanden före¬
kommande skogar skulle kunna uppdrifvas till den högsta möjliga, utan
att uthålligheten äfventyrades, påkallades, ej allenast att dessa under-
44 Sjunde liufvudtiteln.
sökningar fortsattes, utan äfven att desamma och i samband dermed
stående försöksåtgärder anordnades systematiskt för en längre tidsföljd,
så att såväl skogsträdens förhållanden med hänsyn till frösättning,
groning, tillväxt m. m. som ock verkan af olika förfaringssätt vid
skogens afverkning, föryngring och vård måtte kunna med full nog¬
grant^ efter vissa tidsperioder iakttagas. I de flesta europeiska länder,
der skogarne intoge någon afsevärd utsträckning, vore ock med be¬
tydliga kostnader inrättade forstliga försöksanstalter, i hvilka under
ledning af något högre skogsläroverk undersökningarne utfördes af
vissa dertill utsedde tjenstemäu. Äfven i vårt till hufvudsaklig del af
skogsmark bestående land med sina olika, på skogsvegetationen inver¬
kande klimatiska och andra förhållanden syntes enligt domänstyrelsens
mening, sedan numera genom stegradt behof af skogsprodukter för
industrier och export möjligheten af en intensivare skogshushållning
inträdt och ofvan nämnda spörsmåls snara lösning vore af den största
betydelse, tidpunkten vara inne för de forstligt-naturvetenskapliga under-
sökningarnes och försöksåtgärdernas fullständigande och utveckling på
en bredare bas.
Då statsskogarne i vårt land intoge en jemförelsevis ringa del
af landets hela skogsareal, skulle det forstliga försöksväsendet ega be¬
tydelse jemväl för befordrande af skogshushållningen å de enskildes
marker, som deraf skulle i väsentlig mån understödjas och gagnas vid
besvarandet af spörsmål om skogens lämpligaste behandling under olika
klimatiska och andra förhållanden.
Rörande den uppgift, ett forstligt försöksväsende hos oss skulle
hafva att fylla, äfvensom i fråga om den kostnad, som derför erfordrades,
har vid skogsinstitutet utarbetats ett af institutets direktör till domän¬
styrelsen inlemnadt förslag, enligt hvilket de frågor, som i främsta
rummet borde utredas och lösas, skulle vara 1) vårt lands skogstyper,
dessas jordmånsförhållanden och utveckling, 2) skogsträdens förhållan¬
den inom olika skogstyper med hänsyn till frösättning, groning, till¬
växt m. m., samt 3) trädsjukdomarnes uppträdande inom olika skogs¬
typer, deras verkningar och medel till deras bekämpande. I följd af
rikets stora utsträckning borde arbetet fortgå på två afdelningar —
en för Norrland och Dalarne samt eu för det öfriga Sverige — och
vid hvardera afdelningen anställas en skogstjensteman och en botanist.
Utom utväljande och kartläggning af lämpliga försöksytor i landets
skilda delar, dels och hufvudsakligen på statsskogar, dels äfven å en¬
skildes skogar, i den mån så kunde ske efter öfverenskommelse med
större skogsegare och bolag, skulle således arbetena vid försöksväsen-
Sjunde hufvudtiteln.
45
det omfatta utarbetande af beskrifning öfver samma ytor till jordmån
och ståndskog, denna senares uppskattning äfvensom dess behandling
och föryngring efter olika metoder, jemförande skogsodlingsförsök,
sammanfattning af de vunna resultaten m. m., allt arbeten, som kunde
uppdragas endast åt erfarna och skickliga personer med intresse och
särskild begåfning derför; och borde det tillkomma skogsinstitutets
direktör att genom inspektioner följa försöksväsendets handhafvande
och utveckling samt att derom till domänstyrelsen ingifva årliga be¬
rättelser äfvensom de förslag, som kunde påkallas.
Domänstyrelsen förmäler sig, med ledning af skogsinstitutets ofvan
berörda förslag, anse, att kostnaderna för det forstliga försöksväsendet
kunde beräknas till: arfvoden åt två skogstjenstemän och två botanister
10,000 kronor, rese- och traktamentsersättningar, tillfälliga biträden
och handtlangning 6,000 kronor samt litteratur, instrument, materialier,
afbildniugar, tryckning m. m. 4,000 kronor, eller i rundt tal tillsam¬
mans 20,000 kronor, att användas enligt de närmare bestämmelser,
Eders Kongl. Maj:t framdeles kunde finna skäligt i nåder meddela.
Som emellertid reservationsanslaget, sådant det nu vore, icke lemnade
tillgång till denna ökade utgift, har styrelsen hemstält om detsammas
höjande med sistnämnda belopp.
Att ett forstligt försöksväsende skulle få en vigtig uppgift att
fylla och varda af ej ringa betydelse ej mindre för statens än äfven
för de enskildes skogshushållning, är jag villig att medgifva. Men då,
på sätt af domänstyrelsens skrifvelse framgår, utväg icke saknats att
åvägabringa ganska omfattande och värderika utredningar af skogs-
vetenskapliga frågor af större betydelse för skogshushållningen, orn
ock dessa utredningar hittills icke kunnat erhålla den med det före¬
slagna försöksväsendet afsedda kontinuitet, synes mig- med anordnan¬
det af detta försöksväsende kunna anstå, och jag anser mig derföre
icke för närvarande böra tillstyrka den af domänstyrelsen för ifråga¬
varande ändamål föreslagna förhöjning i reservationsanslaget för skogs¬
väsendet.
Åberopande hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t. täcktes föreslå Riksdagen att, med uteslutande ur riks-
staten af det under anslagstiteln »Skogsväsendet» uppförda reservations¬
anslag å 8,600 kronor till enskilda skogsundervisniugen, höja reserva¬
tionsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogs¬
väsendet i allmänhet med 4,800 kronor från 559,092 kronor till
563,892 kronor;
46
Sjunde hufvudtiteln.
så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna upp¬
ställning :
bestämdt anslag:
för skogsstaten ........................ kronor 447,208: —
„ statens skogsläroverk ...... ___47,700: — kronor 494,908: —
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarepersonal ........................................................ „ 84,400: —
reservationsanslag:
till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet ........................... „ 563,892: —
summa kronor 1,143,200: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet
skulle minskas med 3,800 kronor.
I fråga om ersättning för uppehållande under vakans eller tjenst¬
ledighet af kronojägarebefattning förklarades genom nådiga brefvet den
19 november 1880, att, jemte det stadgandet i nådiga brefvet den 4
november 1876, att med dylik befattning förenade tjenstgöringspenningar
i hvarje fall skulle utgå till den, som tjensten förrättade, fortfarande
borde lända till efterrättelse, arfvode för förordnande såsom kronojägare,
vare sig detta vore föranledt. af vakans eller af ordinarie tjensteinne-
hafvarens ledighet, skulle för tjenstgöringstiden utgå med ett belopp,
som, tjenstgöringspenningarne inberäknade, motsvarade hel aflöning,
hyresersättning, der sådan förekomme, jemväl deri inbegripen, jemte
resepenningar. Tillika anbefaldes statskontoret förständiga Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande att utbetala berörda arfvodes- eller fyllnads-
belopp: vid vakans af det å sjunde hufvudtiteln uppförda bestämda
anslaget till skogsväsendet samt vid andra förordnanden under förskotts-
titel att genom statskontoret hos Eders Kongl. Maj:t till ersättande
Sjunde hufvudtiteln.
47
anmälaB. Genom nådigt bref den 11 november 1881 föreskrefs der¬
efter, att fyllnadsersättningarne skulle från och med början af år 1882
utbetalas af de till skogsstyrelsens disposition innestående skogsmedel
och nämnda styrelse göra den statskontoret förut åliggande underdåniga
anmälan i och för ersättning.
Enligt nådiga brefvet angående ny reglering af skogsstaten den
29 november 1889 skedde i nyssnämnda bestämmelser den ändring,
att rätten till fyllnadsarfvode utöfver tjenstgörings- och resepenDingar
för tillförordnad kronojägare inskränktes till fall af vakans eller
ordinarie tjensteinnehafvarens ledighet för sjukdom, hvarjemte före¬
skrefs, att i hvarje fall fyllnaden skulle utbetalas såsom förskott, att af
domänstyrelsen anmälas till ersättande. Staten för kronojägare bestämdes
samtidigt på följande sätt:
för de sex norra länen:
lön ...............................................
|
.................................... kronor 400: —
|
tjenstgöringspenningar ..........
|
.................................... 11
|
150: —
|
resepenningar............................
|
.................................. . „
|
100: —
|
|
eller tillsammans kronor
|
650: —
|
hvartill i de fall, då kronojägare saknar boställe,
|
|
kommer hyresersättning....
|
..................................... „
|
100: —
|
|
alltså eventuelt kronor
|
750: —
|
för Vermlands län:
|
|
|
lön ..........
|
kronor 400? —
|
tjenstgöringspenningar ..........
|
.....................................
|
100: —
|
resepenningar...........................
|
.................................... 11
|
100: —
|
|
eller tillsammans kronor
|
600: —
|
eventuel hyresersättning.......
|
..................................... 11
|
100: -
|
|
alltså eventuelt kronor
|
700: —
|
för de öfriga länen:
|
|
|
lön..................................................
|
..................................... 11
|
400: —
|
tjenstgöringspenningar ...........
|
....... ..................... ..... 11
|
100: —
|
|
eller tillsammans kronor
|
500: —
|
eventuel hyresersättning .......
|
................................... 11
|
100: —
|
|
alltså eventuelt kronor
|
600: —
|
48 Sjunde Irafvndtiteln.
1 följd häraf utgöra fyllnadsersättningarne utöfver tjenstgörings-
och resepenningarne för närvarande inom hela riket 400 kronor eller,
när ej boställe är med tjensten förenadt, 500 kronor för år räknadt.
Alltsedan år 1890, då skogsstatens nuvarande aflöningsförmåner
inträdde, hafva vikariatsfyllnaderna för kronojägaretjenster utgjort:
1890 ..................................................... kronor 13,861: 23
1891 ...................................................... „ 5,652: 79
1892 ....................................................... „ 6,224: 90
1893 ....................................................... „ 8,212: 24
1894 ........................................................ „ 7,514: 09
De sålunda för åren 1890—1892 förskjutna beloppen, likasom äfven
enahanda förskott för de föregående åren, hafva på anmälan hvarje gång
af domänstyrelsen blifvit jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut
ersatta af sjunde hufvudtitelns allmänna besparingar. De för ifråga¬
varande ändamål å sagda besparingar årligen gjorda anvisningarne, hvilka
utgjort de till beloppet ojemförligt största af samtliga på besparingarne
anvisade utgiftsposter, hade emellertid så medtagit omförmälda bespa¬
ringar, att då domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 16 maj 1894
till ersättande anmälde de ifrågavarande fyllnadsarfvodena för år 1893,
enligt hvad ofvan blifvit nämndt uppgående till 8,212 kronor 24 öre,
besparingarne icke lemnade tillgång till ersättande af denna förskotts-
summa. Med anledning häraf anbefaldes genom nådigt bref den 25
maj 1894 statskontoret att förskottsvis af under händer varande medel
till domänstyrelsen utbetala det ifrågavarande beloppet, hvarjemte med
afseende å de betydliga belopp, hvartill vikariatsersättningarne till till¬
förordnade kronojägare numera årligen uppginge, Eders Kongl. Maj:t,
som ansåg det böra komma under öfvervägande, huruvida icke till ned¬
bringande af berörda kostnader ändring i de rörande dylik vikariats-
ersättning meddelade bestämmelser vore erforderlig, anbefalde domän¬
styrelsen att i omförmälda afseende inkomma med yttrande.
I underdånig skrifvelse den 14 maj 1895 afgaf domänstyrelsen det
sålunda infordrade yttrandet. Domänstyrelsen erinrar här till en början,
i fråga om den ofvan anförda höga arfvodessumman för år 1890, att
detta år, det första efter skogsstatens omreglering, utvisade abnorma för¬
hållanden, alldenstund då en större mängd nya kronojägaretjenster voro
vakanta och deras uppehållare erhöllo hufvudsakliga delen af sitt arfvode
i form af fyllnad, under det att deremot svarande, å bestämda anslaget
till skogsstaten uppförda aflöningsbelopp inbesparades och tillgodofördes
Sjunde liufvudtiteln.
49
hufvudtitelns allmänna besparingar. Derjemte upplyser domänstyrelsen,
att af de medel, som år 1893 utbetalts såsom fyllnad åt tillförordnade
kronojägare, nemligen 8,212 kronor 24 öre, belöpte sig på tjenstgöring
under vakans 6G1 kronor 34 öre och under den ordinaries sjukdom
7,550 kronor 90 öre samt år 1894 af 7,514 kronor 9 öre 602 kronor
86 öre på vakansförordnanden och 6,911 kronor 23 öre på förordnanden
vid sjukdomsfall. I öfrigt framginge af en vid domänstyrelsens skrif¬
velse fogad bilaga, att den vida större delen af fyllnadsersättningarne
utgått för de norra länen, för hvilket förhållande förklaringen lätt vore
funnen i den för hela landet lika höga minimiåldern — 65 eller vid
försvagad helsa 60 lefnadsår — för rätt till pension på indragningsstat.
Den ansträngande och maktpåliggande tjenstgöring, som den norrländske
krono]ägaren vore underkastad, gjorde honom nemligen ofta oförmögen
att tjenstgöra redan före pensionsåldern och tvingade honom att taga
årslånga tjenstledigheter på sjukbetyg.
En annan omständighet, som i ej oväsentlig mån föranledde
fyllnadsersättningarnes jemförelsevis stora antal, vore den, att vid till¬
sättning af kronojägaretjenster man förr, då skyldighet för kronojägare
att vid viss ålder och tjenstgöringstid afgå ännu saknades, mindre än
nu undvikit att antaga personer, hvilkas inträde i statens tjenst egt rum
vid så framskriden ålder, att, när åldersgränsen för pensionering inträdde,
det härför jemväl stadgade antalet tjensteår ännu ej uppnåtts, ett miss¬
förhållande, som komme att upphöra, men hvars följder naturligtvis
ännu en längre tid skulle göra sig märkbara.
Det vore ock möjligt, att, derest vid attesters utfärdande läkarne
gjorde valet mellan uttrycken sjukdom och sjuklighet med större om¬
sorg, än nu stundom syntes vara fallet, någon, om ock ej betydlig,
minskning i fyllnadsersättningarnes antal blefve följden.
Ett sätt för fyllnadsersättningarnes minskande vore, på sätt domän¬
styrelsen vidare anför, nedsättning i vikariernas aflöning, men detta
skulle, enligt hvad skogstjenstemännen i allmänhet upplyst, föranleda
allvarsamma svårigheter för erhållande af dugliga och pålitliga personer
till tjensternas uppehållande. Väl kunde ej förnekas, att meriters för¬
värfvande genom tjensteförordnanden borde för vikarien ega ett visst
värde, men detta motvägdes deraf, att för dessa personer, som ju vore
anvisade att genom arbete för dagen förskaffa sig uppehälle, redan den
nuvarande aflöningen, motsvarande, förutom resepenningar, i sin helhet
i daglön 1 krona 50 öre (eventuelt 1 krona 78 öre) i de sex norra
länen och 1 krona 37 öre (eventuelt 1 krona 64 öre) i det öfriga landet,
Bih. till Jiilcsd. Frot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 7
50
Sjunde hufvudtiteln.
vore föga lockande, helst åtminstone de dugligare bland dem kunde hos
enskilde påräkna större inkomster, och det genom nådiga brefvet den
29 november 1889 medgifna särskilda dagarfvodet af 2 kronor 50 öre
för vissa arbeten å de skogar, som ej stode under skogsstatens förvalt¬
ning, utfölle mycket ojemnt och icke afsevärdt förbättrade deras ekono¬
miska ställning. Domänstyrelsen funne sig derföre ej kunna tillstyrka
någon nedsättning i tillförordnad kronojägares arfvode.
En annan utväg för fyllnadsersättningarnes nedbringande vore
åläggande för ordinarie tjensteinnehafvaren att vid tjenstledighet jemväl
för sjukdom afstå ej blott tjenstgörings- och resepenningar, utan äfven
någon del af lönen. Då likväl, såsom ock skogstjenstemännen enstäm¬
migt förklarat, kronojägarnes aflöning vore synnerligen knapp och det
vid sådant förhållande ej kunde vara rättvist och billigt att vid verklig
sjukdom, ofta ådragen genom tjenstgöringens ansträngningar, ytterligare
minska hvad han nu finge behålla, nemligen för år räknadt 400 kronor
jemte bostad eller hyresersättning, syntes denna utväg icke böra an¬
vändas. Af samma skäl kunde ej heller tillstyrkas någon förskjutning
mellan kronojägarens lön och tjenstgöringspenningar sålunda, att någon
del af den förra öfverflyttades till de senare för att vid tjenstledighet
afstås till vikarien, hvaraf ytterligare skulle följa den stora olägenheten,
att rubbning skedde i det pensionsbelopp på indragningsstat, hvartill
kronoj ägaren berättigats.
På grund af det anförda anser domänstyrelsen kostnaderna för
fyllnadsersättningar icke kunna nedbringas, om ej möjligen i samband
med en enligt domänstyrelsens mening i öfrigt väl behöflig omreglerfng
af kronojägarnes aflöning.
Emellertid förmenar domänstyrelsen det icke kunna anses stridande
mot de ändamål, för hvilka reservationsanslaget för kronoskogarnes för¬
valtning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet vore afsedt, om
fyllnadsersättningarne för vikariat under ordinarie kronojägares ledighet
för sjukdom finge utgå från sagda anslag, som åtminstone för närvarande
dertill lemnade tillgång, hvarigenom ock sjunde hufvudtitelns besparingar
ej behöfde för ändamålet anlitas. Medel utginge nemligen redan nu
från reservationsanslaget så väl till extra skogsbevakning i fall, då den
ordinarie kronoj ägaren ej kunde ensam medhinna alla bevakningen till¬
hörande arbeten, synnerligast å vissa tider af året, som ock till dag-
arfvoden åt kronojägare för arbeten å vissa skogar, hvarjemte från samma
anslag utbetalades de af 1894 års Riksdag medgifna fyllnadsarfvoden
åt vissa, från revirförvaltningen skilda föreståndare för skogsskolor. Att
från samma anslag utbetala fyllnadsersättning för uppehållande af krono-
Sjunde hufvudtiteln.
51
jägaretjenst jemväl under vakans syntes deremot ej vara fullt form-
enligt, alldenstund detta skidle till sina följder innebära öfverföring från
sagda reservationsanslag till sjunde hufvudtitelns allmänna besparingar,
dit i sådant fall den inbesparade lönen och hyresersättningen skulle in¬
gå, men dömänstyrelsen ansåge intet binder föreligga mot fyllnads-
ersättningens utgående i sådana fall direkt från bestämda anslaget till
skogsstaten, på sätt före år 1890 enligt nådiga brefvet den 19 november
1880 egt rum. Domän styrelsen bemstälde derföre om ändring i sådant
syfte af de härom i nådiga brefvet den 29 november 1889 meddelade
bestämmelser.
Uti infordradt underdånigt utlåtande har statskontoret anfört, att
då kronojägare, i likhet med hvad som gälde rörande flertalet af statens
tjenstemän, under tjenstledighet för sjukdom egde uppbära hela lönen
och någon del af densamma alltså icke kunde disponeras för aflönande
af vikarien samt ersättningen till denne, enligt hvad domänstyrelsen
upplyst, icke kunde utan att föranleda allvarsamma svårigheter för er¬
hållande af dugliga och pålitliga personer till tjensternas uppehållande
bestämmas till lägre belopp, än som för närvarande utginge, statskon¬
toret ansåge någon åtgärd till nedbringande af statsverkets kostnader
för tillförordnade kronojägares aflöning icke under nuvarande förhållan¬
den böra vidtagas.
Beträffande domänstyrelsens framställning i hvad den afsåge, att
fyllnadsarfvodena till tillförordnade kronojägare skulle utgå antingen från
reservationsanslaget till skogsväsendet, då fråga vore om vikariat under
ordinarie kronojägares ledighet för sjukdom, eller från bestämda anslaget
till skogsväsendet vid uppehållande af kronojägaretjenst under vakans,
kunde det, enligt hvad statskontoret vidare anför, med visshet antagas,
att hvardera af de båda nämnda anslagen borde kunna lemna tillgång
till bestridande af derifrån till utgående sålunda ifrågasatta utgifter. Be-
sparingarne å reservationsanslaget hade nemligen vid 1894 års slut ut¬
gjort 136,150 kronor 96 öre, och bestämda anslaget hade årligen under
åren 1890—1894 lemnat öfverskott, uppgående år 1890 på grund af
särskilda, i domänstyrelsens skrifvelse omförmälda förhållanden till ej
mindre än 26,526 kronor 47 öre, år 1891 till 3,396 kronor 14 öre, år
1892 till 5,615 kronor 10 öre, år 1893 till 6,411 kronor 59 öre samt
år 1894 till 8,906 kronor 59 öre. Ur synpunkten af dessa anslags till¬
räcklighet borde följaktligen hinder för genomförande af de föreslagna för-
ändringarne ej möta, men då reservationsanslaget med afseende på do ända¬
mål, för hvilka det beviljats, icke syntes böra, utan Riksdagens hörande, an¬
vändas för bestridande af aflöningsfyllnad åt tjenstförrättande kronojägare
52
Sjunde Imfvudtiteln.
under ordinarie innehafvarens sjukdom, hemstälde statskontoret, att, derest
Eders Kongl. Maj:t skulle finna domänstyrelsens framställning, i hvad
den rörde en dylik användning af sagda anslag, förtjena afseende, fram¬
ställningen i denna del måtte underställas Riksdagens pröfning.
Sedan jemväl de på år 1894 belöpande fyllnadsarfvodena för krono-
jägare, på sätt förut blifvit nämndt uppgående till 7,514 kronor 9 öre,
blifvit, på nådig befallning, af statskontoret förskjutna, har statskontoret
i underdånig skrifvelse den 18 sistlidne november till ersättande anmält
de för åren 1893 och 1894 förskjutna beloppen, sammanlagdt utgörande
15,726 kronor 33 öre, af hvilket belopp 1,264 kronor 20 öre belöpa å
vakansförordnanden och 14,462 kronor 13 öre på förordnanden under
ordinarie tjensteinnehafvarens sjukdom; och har Eders Kongl. Maj:t den
20 nästlidna månad förordnat, att det förra af dessa båda belopp eller
1,264 kronor 20 öre skulle godtgöras af sjunde hufvudtitelns allmänna
besparingar, hvilka genom vakanserna tillförts motsvarande belopp.
Domänstyrelsen synes mig hafva anfört tillfyllestgörande skäl för
sin mening, att statsverkets kostnader för fyllnadsersättningar åt tillför¬
ordnade krono]ägare icke under nuvarande förhållanden kunna nedbrin¬
gas. Det bör härvid icke lemnas ur sigte, att med afseende på arten
af det arbete, som skall utföras af den tillförordnade kronojägaren, och
den lefnadsställning, denne intager, staten icke gerna kan undgå att er¬
sätta hans arbete med en aflöning, som någorlunda motsvarar dettas
värde. Förvärfvandet af de meriter, som följa af förordnandet, kan
icke för den tillförordnade kronojägaren, hvars samhällsställning närmast
är jemförlig med kroppsarbetarens, såsom för en tjensteman i högre grad
uppväga otillräckligheten af det arfvode, hvaraf han skall hafva sin ut¬
komst. Det är upplyst, att äfven det arfvode, som för närvarande med
inberäkning af fyllnadsersättningen utgår, är att anse såsom lågt. Om
detsamma inskränktes till de med befattningen förenade tjenstgörings-
penningar allena, skulle det utan tvifvel blifva alldeles otillräckligt.
Då jag således icke anser mig kunna förorda någon ändring be¬
träffande fyllnadsersättningames belopp, återstår frågan om beredandet
af medel till bestridande af dessa ersättningar. Redan i och för sig
lärer en anordning, enligt hvilken regelbundet återkommande utgifter för
skogsväsendet måste bestridas äf hufvudtitelns enligt sakens natur till
beloppet alltid ovissa besparingar, få betecknas såsom mindre egentlig.
Det har ock nu, sedan det betydande besparingsbelopp, som uppkom
under år 1890, är åtgånget, visat sig, att besparingarne ej längre äro
tillräckliga. Dylika besparingar hafva nedannämnda år uppkommit till
följande belopp:
Sjunde hufvudtitelu.
53
1890
1891
1892
1893
1894
kronor 32,143: 56
„ 7,115: 83
„ 8,337: 53
„ 9,973: 86
„ 10,299: 4 3
Vid jemförelse med de förut meddelade uppgifterna rörande be¬
loppet af fyllnadsersättningarne för ifrågavarande år framgår, att sagda
ersättningar väl skulle kunnat, på sätt ock skett till och med år
1892, betäckas af besparingarne för hvarje år. Men jemte dessa er¬
sättningar hafva förekommit och förekomma fortfarande vissa utgifter,
för hvilka besparingarne måst anlitas. Då således andra medel än sjunde
hufvudtitelns allmänna besparingar torde böra anlitas för beredande af
tillgång till de ifrågavarande fyllnadsersättningarne, lärer, på sätt ock de
hörda embetsverken tillstyrkt, en åtskilnad böra göras mellan de ersätt¬
ningar, som påkallats af vakans i kronojägaresysslan, och dem, som föran¬
ledas af ordinarie tjensteinnehafvarens ledighet för sjukdom. Hvad de förra
beträffar, är Eders Kongl. Maj:t oförhindrad att för deras bestridande an¬
vända den för sysslan i stat anvisade aflöning, som i annat fall skulle ingå
till hufvudtitelns allmänna besparingar, och jag är för den skull sinnad att
tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att godkänna hvad embetsverken härutinnan
föreslagit. Äfven förslaget att till bestridande af kostnaderna för fyllnads-
ersättningar åt vikarierna för kronojägare under den ordinarie tjensteinne¬
hafvarens ledighet anlita reservationsanslaget till kronoskogarnes förvalt¬
ning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet synes mig böra vinna
godkännande. På sätt domänstyrelsen erinrat, utgå redan nu från detta
anslag åtskilliga kostnader för beredande af den mer eller mindre till¬
fälliga förstärkning af skogsstatens ordinarie arbetskrafter, som af sär¬
skilda förhållanden påkallas. Emellertid lärer af skäl, som statskontoret
framhållit, Riksdagens medgifvande till denna användning af reserva¬
tionsanslaget böra inhemtas.
Beträffande detta anslags tillräcklighet för ändamålet har visser¬
ligen statskontoret erinrat, att å anslaget vid 1894 års slut förefans en
reservation af 136,150 kronor 96 öre. Denna reservation har dock vid
fastställande af generalförslagen öfver utgifterna från anslaget under
åren 1895 och 1896 tagits i beräkning, så att slutsumman af det enligt
nådigt bref den 22 november nästlidet år faststälda generalförslaget för
sistnämnda år, 633,272 kronor, jemnt motsvarar de å anslaget dispo¬
nibla behållningarne. Då emellertid domänstyrelsen ansett anslaget åt¬
54
Sjunde liufvudtiteln.
[7]
Restitution er.
O/riga ordi¬
narie anslag.
minstone för närvarande lemna tillgång till ersättningames bestridande,
lärer någon förhöjning i anslaget icke af nu förevarande anledning vara
erforderlig.
Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj;t ville föreslå Riksdagen att medgifva,
att af reservationsanslaget till kronoskogames förvaltning och be¬
främjande af skogsväsendet i allmänhet må utgå hvad som, utöfver de
med kronojägarebefattning förenade tjenstgöringspenningar, erfordras för
beredande åt den, som förordnas att uppehålla sådan befattning under
tid, då befattningens innehafvare åtnjuter ledighet för sjukdom, af full
kronojägareaflöning, hyresersättning, der sådan förekommer, jemväl deri
inbegripen.
Såsom jag redan tillförene nämnt, har statskontoret till ersättande
anmält ett belopp af 14,462 kronor 13 öre, som, på nådig befallning, af
statskontoret förskjutits till betäckande af kostnaderna för fyllnad sersätt¬
ningar under åren 1893 och 1894 åt vikarier för kronojägare, som åt¬
njutit tjenstledighet på grund af sjukdom; och torde detta belopp, till hvars
ersättande, enligt hvad af det anförda framgår, sjunde hufvudtitelns all¬
männa besparingar icke lemna tillgång, få anmälas till ersättande af
Riksdagen i sammanhang med öfriga af statskontoret gjorda förskott.
Restitutioner.
Då utgifterna från förslagsanslaget till restitutioner, i riksstaten
för år 1896 upptaget med 25,000 kronor, uppgått år 1892 till 68,124
kronor 92 öre, år 1893 till 81,415 kronor 66 öre och år 1894 till 85,915
kronor 97 öre eller i medeltal för dessa tre år till 78,485 kronor Öl
öre, hemställer jag, att Eders Köngl. Magt täcktes föreslå Riksdagen
att höja förslagsanslaget till restitutioner, 25,000 kronor, med 50,000
kronor till 75,000 kronor.
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag under hufvudtiteln har jag ej
anledning att föreslå någon förändring.
Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:
Sjunde hufvudtiteln.
till omkostnader för kontroll-
verket med .......................
,, postverket med................
„ telegrafverket med...........
„ tullverket med .................
„ ersättning till städerna för
mistad tolag med ......
„ restitutioner med..............
kronor 5,100: —
„ 205,000: —
„ 75,000: —
„ 35,000: —
„ 200,000: —
„ 50,000: — kronor
570,100: —
Deremot har jag föreslagit minskning i
anslaget till skogsväsendet med .............................. „ 3,800: —
hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie
anslagen skulle blifva.................................................. kronor 566,300:--
Härvid bör likväl erinras beträffande anslagen
till post-, telegraf- och tullverken, att kost¬
naderna för dessa verk bestridas af verkens egna
medel, samt beträffande anslagen till omkostnader
för kontrollverket, till ersättning till städerna för
mistad tolag samt till restitutioner, att den förhöjda
beräkningen af dessa förslagsanslag icke medför
någon ökning af utgifterna från desamma.
Lägges till den föreslagna förhöjningen sum¬
man af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu
gällande riksstat ......................................................... „ 17,435,100: —
skulle, under förutsättning af bifall till hvad jag
sålunda hemstält, slutsumman af sjunde hufvud¬
titelns ordinarie anslag för år 1897 blifva ......... kronor 18,001,400: —
Extra anslag.
I fråga om de anslag å extra stat, som kunde erfordras, yttrade
departementschefen beträffande
Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.
Till beredande af arfvode för en byråassistent å finansdepartementets
bankbyrå har Riksdagen på extra stat för innevarande år likasom för
[8.]
Arfvode för e
byråassistenl
finansdeparte¬
mentets
bankbyrå.
Ro 3
56 Sjunde hufvudtiteln.
flera föregående beviljat 4,000 kronor; och då detta anslag är behöfligt
äfven för år 1897, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes före¬
slå Riksdagen
att till beredande af arfvode för en byråassistent å finansdeparte¬
mentets bankbyrå på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 4,000 kronor.
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.
[9.] De af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra
Ersättning för giimc]e hufvudtiteln och höra till ersättande hos Riksdagen anmälas, äro
eif statskontor •> -n, n o ,, i , .
'ret gjorda enligt uppgilter tran statskontoret:
förskott, till godtgörande af kostnader för uppmätning och
kartläggning af åtskilliga kronans domäner ..... kronor 16,362: 9 3
,, ersättning till vissa boställshafvare och krono-
arrendatorer för saknad afkomst af exproprierad
jord ............................................................................. „ 140: 14
„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegen-
domars deltagande i Hjelmarens och Qvismarens
sänkning ........................................................................ „ 6,534: 7 6
„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegen-
domars deltagande i andravattenafledningsföretag „ 10,571:44
„ ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader
å indragna boställen................................................... „ 12,866: —
„ ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen „ 123,583:4 9
„ godtgörande af förskjuten husröteersättning åt
tillträdande arrendatorn af indragna kronofogde¬
bostället f mantal Husby n:o 4 i Upsala län ... „ 1,255: 3 9
„ bidrag till återuppförande af en genom storm
skadad byggnad å indragna militiebostället Krag-
sta n:ris 1 och 2 i Stockholms län....................... „ 1,250: —
„ ersättning till arrendatorema af indragna militie¬
bostället 1 mantal Boda n:o 1 i Skaraborgs län
för ett från det derunder lydande hemmanet
Haraldstorp olofligen försåldt parti halm ............ „ 200: 50
„ godtgörande af reparations- och underhållsarbeten
å Tranebergs, Nockeby och Drottningholms broar „ 3,019: 5 9
„ ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvil-
kas räntor icke blifvit af statsverket inlösta,...... „ 10,263: 04
Transport kronor 186,047: 2 8
Sjunde luifvudtiteln.
57
Transport
|
kronor
|
186,047: 28
|
kostnader för tryckning och häftning af kommers-
kollegii och generaltullstyrelsens samt landtbruks-
styrelsens utlåtanden angående den s. k. mellan-
rikslagen ........................................................................
|
11
|
1,974: 20
|
kostnader för den genom nådiga brefvet den 19
maj 1893 anbefalda utredning angående vissa
frågor rörande förändringar i skatteväsendet......
|
11
|
17,249: 23
|
kostnader för hyra af en del efter branden i
Umeå år 1888 erforderliga embetslokaler............
|
11
|
7,175: —
|
godtgörelse för utbetalda vikariatsersättningar åt
tillförordnade kronojägare under ordinarie tjenste-
innehafvarnes tjenstledighet för sjukdom ...........
|
11
|
14,462: 13
|
eller tillhopa kronor 226,907: 8 4.
I fråga om ofvan omförmälda kostnader för förhyrande af vissa em-
betslokaler i Umeå anhåller jag att få erinra om följande förhållanden. Sedan
länsresidensbyggnaden i nämnda stad vid den eldsvåda, som den 25 juni
1888 öfvergick staden, uppbrunnit, gick länsst}u-elsen i författning om
förhyrande för en tid af fyra år för 700 kronor årligen af en till embets-
lokal för länsstyrelsen någorlunda passande lägenhet, hvilken åtgärd
jemlikt nådigt bref den 13 juli nyssnämnda år vann Eders Kongl. Maj:ts
godkännande. Genom nådigt bref den 25 januari 1889 medgaf Eders Kongl.
Maj:t, att till utvidgning af länsstyrelsens tillfälliga embetslokal finge
från och med den 1 oktober samma år ytterligare förhyras två rum mot
en årlig hyra af 200 kronor äfvensom att hyresersättning till en af läns¬
styrelsens vaktmästare finge från och med den 1 oktober 1888 tills
vidare utgå med ett årligt belopp af 150 kronor. Hyresaftalet angående
den ifrågavarande embetslokalen förlängdes derefter, jemlikt nådiga brefvet
den 1 juni 1892, mot samma hyresersättning som förut eller 900 kronor
om året, på ytterligare två år från den 1 oktober samma år eller till
den 1 oktober 1894, då den nya länsresidensbyggnaden beräknades blifva
färdig till inflyttning.
Äfven för provinslandtmäterikontoret i Vestorbottens län måste i
följd af den staden Umeå öfvergångna brand tillfällig lokal förhyras.
Sådan lokal förhyrdes, jemlikt medgifvande i nyssnämnda nådiga bref
af den 25 januari 1889, tillsvidare i gården Hagalund inom Umeå lands¬
församling, der kontoret efter branden blifvit inrymdt, mot ett årligt
hyresbelopp af 100 kronor, att utgå från och med den 1 juli 1888.
liili. till Tiilisd. Vrot. 18911. 1 Sand. 1 Afd. 8
58 Sjunde liufvudtiteln.
Sedan kontoret blifvit uppsagdt från nämnda lägenhet, förhyrdes på
grund af nådiga brefvet den 29 augusti 1890 tills vidare lokal för kon¬
toret i gården n:o 254 i Umeå stad mot en hyresersättning, beräknad
efter 100 kronor för år för tiden från kontorets förflyttning till nämnda
gård intill den 1 oktober sistnämnda år och efter 200 kronor för år för
tiden derefter.
De omförmälda hyres- och ersättningsbeloppen, hvilka utgått för
tiden till den 1 oktober 1894, då det nya länsresidenset tagits i besitt¬
ning, hafva på grund af föreskrifter i de ofvan anförda nådiga brefven
förskjutits af statskontoret.
Beträffande de af statskontoret till ersättande anmälda vikariats-
ersättningame åt tillförordnade kronojägare tillåter jag mig hänvisa till
livad jag i sammanhang med frågorna om anslag för skogsväsendet yttrat
angående nämnda vikariatsersättningar.
Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
göra framställning,
att till gäldande af ofvannämnda förskott, 226,907 kronor 84 öre,
må å extra stat för år 1897 anvisas ett motsvarande belopp, som för
undvikande af öretal i riksstaten torde få utföras med 226,908 kronor.
Uppförande af nytt landsstatshus i Luleå.
[10.] Sedan nästlidet. års Riksdag till bestridande af kostnaden för upp-
L’ny{tiZuh^ Yrande af nytt landsstatshus i Luleå beviljat ett extra anslag af 91,500
statshus i kronor, att utgå under två år, och deraf för år 1896 anvisat 45,750
Lulea• kronor, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen att å extra stat för år 1897 af nämnda anslag anvisa återstående
45,750 kronor.
Påbyggnad af vestra flygeln till det åt generalstaben upplåtna
hus å Riddarholmen.
[11.] I [[underdånig skrifvelse den 29 april 1893 gjorde dåvarande till-
påbyggnad of förordnade chefen för generalstaben framställning om utvidgning af den
m det åt åt nämnda stab upplåtna embetslokal å Riddarholmen i hufvudstaden.
generalstaben Tillförordnade generalstabschefen anförde i sådant afseende föliande.
upplåtna hus 0 _ .... . *4 .
ä Riddar- JNär generalstaben ar 1876 tog i besittning sm nuvarande embets-
hohncn. löje al, fördelades lägenheterna inom densamma på de särskilda afdel-
Sjunde linfvudtiteln.
59
ningarna efter afdelningarnas då varande behof af arbetskrafter och
utrymme i öfrigt. Den alldeles nybildade kommunikationsafdelningen,
som räknade allenast ett fåtal officerare, fick på sin lott två rum. Arbets-
materiel och arbetskrafter inom denna afdelning hade sedan dess år från
år ökats.
Till följd af de omfattande arbeten med uppgörande af planer för
arméns koncentrering, hvilka då mera kunnat upptagas inom avdelningen,
hade en högst betydlig ökning af afdelningens personal inträdt. Under
vintern 1892 —1893 hade derstädes samtidigt tjenstgjort 9 officerare, och
tidtals, vid de s. k. liniekommissionernas sammanträden, hade den personal,
som samlats i afdelningen, uppgått till 14 å 15 personer. En ökning
af utrymmet för denna afdelning hade derföre blifvit alldeles oundgänglig,
särskild! i betraktande deraf att arbetena derstädes ej vore af den natur,
att de kunde fullgöras utom generalstabens lokaler. Vidgadt utrymme
hade emellertid ej kunnat åt afdelningen beredas på annat sätt än genom
öfverföring af ruip, som förut begagnats af topografiska afdelningen.
Sistnämnda afdelning, som vid generalstabens inflyttning i den nu¬
varande lokalen förfogade öfver tio rum, hade således måst efter hand
till kommunikationsafdelningen afstå två af dessa rum, detta ehuru af¬
delningens egna arbeten högst betydligt vuxit i omfattning.
Så måste år 1885 de vid afdelningen anstälde ritarnes antal ökas
på grund af den då påbörjade utgifningen af Norrbottens kartverk i
skalan ¥TroVu o 5 1886 anförtroddes afdelningen bestyret med precisions-
afvägningarne och på senaste tid hade det omfattande stomkartearbete,
som utöfver den för kommande års rekognosceringar vanliga transporten
måst på afdelningen utföras såväl för dess egna som för Norrbottens
läns kartverk, så vuxit i omfång, att exempelvis under nyssnämnda vinter
7—9 personer under nästan hela tiden härmed varit sysselsatta. Ett af
generalstabens aspiranter förut disponerad! rum hade måst afses för dessa
arbeten och aspiranterna i stället placeras i ritsalen, hvadan utrymmet
derstädes ytterligare inskränkts.
För afdelningens gravörer saknades nu plats inom afdelningen, ett
förhållande, som vore olämpligt vid allt korrektur- eller annat mera till¬
fälligt arbete samt hindrade kontroll ej blott öfver arbetets qvantiteter,
der ej betingsarbete kunde noga beräknas, utan äfven öfver arbetets be¬
skaffenhet, om ej gravören besutte erforderlig vana dervid.
Härtill komme, att de olika arbetsgrupperna på grund af det otill¬
räckliga utrymmet måst sönderdelas i en grad, som ingalunda vore för
arbetena fördelaktigt, samt att utrymmet såväl för justering af de årligen
60
Sjunde hnfvndtiteln.
använda precisionsinstrumenten som för den både genom utbyte och egen
produktion ständigt ökade mängden af arkivalier vore otillräckligt.
Då sålunda behofvet af ökadt utrymme inom generalstabens hus blifvit.
rent af oafvislig^ hade framställning af tillförordnade generalstabschefen
gjorts hos öfverintendentsembetet, att, då erforderligt utrymme påkänna!,
sätt icke syntes kunna beredas, embetet måtte taga under ompröfning
och, om sig göra läte, besluta, att den låga delen af vestra flygeln å
generalstabens hus måtte närmast tornrummen varda påbygd samt ett
eller två rum i den sålunda påbygda delen inredda.
öfverintendentsembetet hade derpå uti skrifvelse den 4 april 1893
meddelat, att embetet, som låtit uppgöra kostnadsförslag, slutande å eu
summa af 4,600 kronor för den af tillförordnade generalstabschefen
ifrågasatta påbyggnad, ansett lämpligast, att påbyggnad skedde med en
våning af hela flygeln mellan tornrummen och hufvudbyggnaden, hvarvid
och då behofvet af utrymme för närvarande kunde fyllas medelst inredning
af allenast två rum i denna våning, öfriga delen af densamma enligt embetets
mening kunde för tillgodoseende af framtida behof tillsvidare bibehållas
oinredd; och anförde embetet derjemte, att förenämnda kostnadssumma
4,600 kronor genom uppförande, på sätt embetet föreslagit, af eu till
det yttre fullständig, men endast delvis inredd våning koinme att ökas
med omkring 5,000 kronor, hvadan arbetskostnaderna i sådant fall skulle
komma att i sin helhet uppgå till 9,600 kronor.
Då, såsom framginge af öfverintendentsembetets berörda skrifvelse,
embetet icke sjelft förfogade öfver nödiga medel till påbyggnadsarbelets
utförande, hemstälde tillförordnade generalstabschefen, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes bereda medel att låta verkställa nämnda påbyggnad på sätt
öfverintendentsembetet föreslagit eller åtminstone den till en kostnad af
4,600 kronor beräknade mindre påbyggnaden, hvilken skulle till fullo
afhjelpa generalstabens nuvarande behof af ökadUutrymme.
Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 23 maj 1893 har öfver¬
intendentsembetet anfört, att det enligt embetets mening finge anses
till fullo ådagalagdt, att en utvidgning af de åt generalstaben upplåtna
lokaler vore af behofvet oundgängligen påkallad, vare sig att detta komme
att ske genom allenast tillbyggnad af de två rum, hvarigenom stabens
kraf på förstorad lokal för dess topografiska afdelning kunde tillfreds¬
ställas, eller ock genom uppförandet af en hel öfre våning, genom hvilken
åtgärds vidtagande generalstabens utrymmesbeliof blefve för en längre
framtid tillgodosedt, en fördel, som för en institution, hvilken, såsom
fallet vore med generalstaben, kunde antagas komma att med hvarje år
allt mer och mer utvidgas, måste anses af största vigt. Då det gälde
Sjunde liufvudtiteln.
61
att välja, hvilketdera af berörda båda förslag borde komma till utförande,
syntes det sålunda embete! påtagligt, att det så väl ur ekonomisk och
arkitektonisk synpunkt som ur lämplighetshänsyn vore afgjordt att före¬
draga, att den ifrågastälda nya våningen blefve på en gång uppförd och
icke allenast delvis, helst genom våningens samtidiga uppförande till hela
sin längd icke obetydliga besparingar kunde beredas och de olägenheter,
som genom eu inom en sannolikt icke aflägsen framtid nödvändiggjord
utvidgning af våningen i fråga skulle vållas generalstaben och dess arbeten,
kunde undvikas.
Öfverintendentsembetet ansåge sig på grund af hvad utaf embetet
sålunda blifvit erinradt böra i underdånighet hemställa, att, då det till
embetets disposition stälda anslag till byggnader och reparationer icke
för året lemnade tillgång till de ifrågasatta arbetenas utförande med
anlitande af detta anslag, Eders Kongl. Maj:t måtte bemyndiga embetet
att för särskilda medel, som härför kunde anvisas, gå i författning om
uppgörande af förslag till uppförande af en till det yttre fullständig,
men endast beträffande två rum inredd ny våning å hela vestra flygeln
mellan tornrummen och hufvudbyggnaden af generalstabens hus äfven¬
som om samma arbetens utförande.
Hvad kostnaden för den af embetet förordade påbyggnadens ut¬
förande anginge, så hade denna, på sätt ofvan nämnts, af embetet be¬
räknats uppgå till omkring 9,600 kronor, hvilket belopp alltså vore det,
som embetet anhölle måtte för förevarande ändamål af Eders Kongl.
Maj:t särskildt anvisas. Då emellertid erfarenheten visat, att vid om-
och tillbyggnader arbeten, hvilkas nödvändighet omöjligen kunnat på
förhand tagas med i beräkningen, så godt som utan undantag plägade
förekomma, funne sig öfverintendentsembetet derjemte böra hemställa,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t< dels anbefalla statskontoret att, derest
dylika oförutsedda tilläggsarbeten skulle blifva oundgängligen af nöden,
till embetet förskottsvis utbetala det belopp, som åtginge för betäckande
af kostnaden för desammas verkställande, dels ock medgifva, att sagda
kostnad finge till ersättande upptagas i blifvande generalförslag öfver
reparationer och underhåll af kronans hus och byggnader i hufvud staden.
Behofvet af den ifrågasatta utvidgningen af generalstabens embets-
lokal, hvilket, ehuru med fullgiltiga skid af stabens tillförordnade chef
i hans ofvan anförda skrifvelse ådagalagdt, vid de två senaste stats-
regleringarne fått stå tillbaka för andra angelägna statsbehof, har allt
fortfarande visat sig vara af den trängande beskaffenhet, att allvar¬
samma olägenheter för generalstabens verksamhet måste uppstå, derest
icke sagda behof med det första varder aflijelpt. Medel torde derföre
62
Sjunde hufvudtiteln.
nu böra beredas för påbyggnad af vestra flygeln till generalstabens hus,
och lärer i valet mellan de båda föreslagna alternativen — påbyggnad
af hela denna flygel eller af endast en del af densamma — någon
tvekan enligt min mening icke böra råda rörande företrädet af det först¬
nämnda alternativet. Då det gäller att bereda lokal för institutioner,
hvilka kunna antagas vara stadda i fortfarande utveckling, måste det
nemligen, enligt hvad all erfarenhet ådagalägger, anses ekonomiskt
rigtigast att icke tillmäta utrymmet så knappt, att, om än det för ögon¬
blicket varande behofvet blir fyldt, kraf på ökadt utrymme inom kort
måste ånyo uppstå. Jag erinrar för öfrigt derom, att, ehuru den ifråga¬
varande flygeln nu skulle till hela längden af dess låga del påbvggas,
endast två rum i den sålunda påbygda delen för närvarande skulle
inredas.
Då, enligt hvad jag inhemtat, tillgång å det å sjunde hufvud¬
titeln’uppförda anslag till byggnader och reparationer fortfarande sak¬
nas för bestridande af den beräknade kostnaden, 9,600 kronor, för den
föreslagna påbyggnaden, torde framställning böra hos Riksdagen göras
om anvisande af medel till ändamålet. Jag tvekar så mycket mindre
att tillstyrka en dylik framställning, som, enligt hvad vid föregående
likartade tillfällen blifvit framhållet, nyssberörda anslag, hvilket städse
är hardt anlitadt, utan tvifvel skulle blifva alldeles otillräckligt för det
nödtorftiga underhållet af kronans talrika byggnader, derest icke sär¬
skilda medel anvisades för om- eller tillbyggnadsarbeten af större be¬
tydenhet. Jag hemställer derföre, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att till bestridande af kostnaden för påbyggnad af vestra flygeln
till det åt generalstaben upplåtna hus å Riddarholmen å extra stat för
år 1897 bevilja ett anslag af 9,600 kronor.
Reparations- och restaureringsåtgärder å Örebro slott.
[12.] I underdånig skrifvelse den 29 oktober 1895 har Eders Kongl.
Reparations- Maj ds befallningshafvande i Örebro län anfört, att bland de reparatio-
reringsåtgär- ner & Örebro slott, som vid samma års ekonomiska besigtning befunnits
der ä örebro högst nödiga att vidtaga, takets och vindens försättande i fullt tillfreds¬
ställande skick erfordrade det största kostnadsbeloppet, samt att detta
arbete, hvilket, hvad taket beträffade, vore afsedt att utföras i enlighet
med en af öfverintendentsembetet för slottets yttre restaurering upp¬
gjord ritning, omfattade dels anbringande af nu alldeles saknad brand-
63
Sjunde hufvudtiteln.
botten ocli reparation af en stor mängd mer eller mindre bristfälliga
takstolar och bjelkar i vindsgolfvet, dels ock utbyte af det mycket brist¬
fälliga och eldfarliga tegeltaket mot ett sådant af solidare beskaffenhet
samt anbringande derjemte af vindskupor och skorstenar. Då kostnaden
för dessa arbeten i sin helhet af synemännen beräknats till ett så afse-
värdt belopp som 20,920 kronor, hade det synts Eders Kongl. Maj :ts
befallningshafvande vara att befara, att det allmänna anslaget för repa¬
ration af kronans byggnader i landsorten icke skulle medgifva tillgång
att snart utföra ifrågavarande arbete, som dock icke längre kunde
undanskjutas, så vida icke slottets vidmakthållande i ordentligt skick
betänkligt, skulle åsidosättas. Med anledning häraf hemställer Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t
skulle finna lämpligt att, för så vidt icke tillgång af ofvannämnda an¬
slag kunde beredas, hos Riksdagen äska särskilt anslag till nu omför-
mälda arbetens utförande.
I sammanhang härmed har Eders Kong!. Maj:ts befallningshaf¬
vande gjort framställning rörande yttre restaurering af Örebro slott och
i sådant afseende meddelat, att med stöd af en redan för flera år sedan
af förste intendenten i öfverintendentsembetet A. T. Gehör stod t uppgjord
ritning nyligen inom embetet upprättats ett, efter Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes uppfattning, särdeles tilltalande förslag till slottets
försättande i ett skick, hvad det yttre anginge, som vore mera värdigt
en af Sveriges minnesrikaste borgar, samt att äfven inom orten visat
sig ett ganska lifaktigt intresse för att omhulda detta minnesmärke från
skeden af vårt lands historia, hvilka framför andra framstode i lifliga
och kära bilder för fosterlandsvännens sinne. Lika ovisst emellertid
som det syntes vara, huruvida Riksdagens beredvillighet skulle kunna
påräknas för ett dylikt arbete, derest detsamma skulle uteslutande be¬
kostas af statsmedel, lika omöjligt och obilligt ansåge Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande det vara att tänka sig, att endast genom en¬
skildes offervillighet ett värdigare skick skulle erhållas för denna statens
byggnad, hvilken för närvarande visserligen genom sin massa och sitt
läge vore imponerande, men i öfrigt med sina stympade torn, sina stil¬
lösa fönster i de nakna murarne och sitt föga prydliga tak företedde
ett nästan magasinslikt utseende. Vid sådant förhållande hade man
tänkt sig, att detta fosterländska mål skulle kunna ernås endast genom
samverkan af staten och enskilde; och då det af öfverintendentsembetet
uppgjorda förslaget till restaureringen — förutom hvad taket anginge,
hvars iståndsättande, enligt livad förut blifvit sagdt, i alla händelser vore
af nöden — ansetts kunna utföras för eu kostnad af omkring 80,000
64
Sjunde hufviidtiteln.
kronor, hade inom länet upprop utfärdats och teckning’ börjats för att
anskaffa bidrag- för ändamålet, Indika bidrag dock endast skulle utbe¬
talas, i mån som af statsmedel lika belopp anvisades. Då, enligt hvad
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande vidare meddelar, planen för
arbetet afsåge, att detsamma skulle utföras allt efter som medel kunde
erhållas, samt knappast mindre än 8 till 10 år kunde beräknas för er¬
hållande af nödiga frivilliga bidrag, skulle således anspråken på statens
bidrag inskränka sig till 4,000 eller 5,000 kronor under 10 eller 8 år.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som ifrågasätter, att, dessa
belopp möjligen skulle kunna anvisas från det årliga byggnadsanslaget,
liar, i betraktande af det fosterländska ändamålet och då otvifvelaktigt
syntes vara, att staten på nu angifna sätt för minsta kostnad skulle få
denna minnesrika och i många hänseenden dyrbara byggnad till det
yttre försatt i fullt tillfredsställande skick, hemstält, att Eders Kongl.
Maj:t måtte taga förevarande angelägenhet i Sitt hägn och befrämja
den framstälda planens förverkligande.
I det underdåniga utlåtande, som öfverintendentsembetet den 2G
november 1895 afgifvit öfver ifrågavarande framställningar, har embete!,
hvad först angår den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande gjorda
framställning om beredande af medel för försättande i fullt tillfreds¬
ställande skick af Örebro slotts tak och vind, anfört, hurusom, på sätt
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande redan nämnt, denna fram¬
ställning hade sin närmaste anledning i synemännens vid sistlidet års
ekonomiska besigtning bestämda uttalande rörande nödvändigheten af
de å dessa byggnadsdelar befintliga bristfälligheters afhjelpande äfvensom
angående angelägenheten af vindens förseende med brandbotten och till
densamma ledande jerndörrar. Enligt hvad öfverintendentsembetet tillika
meddelar, hade redan vid den besigtning å Örebro slott, som genom
embetets försorg verkstälts under våren 1894, vederbörande tjensteman
antecknat, att hela vinden å slottet vore belagd med delvis dubbelt
trägolf, hvilket nästan allestädes visade stora springor samt här och
hvar äfven hål; att takbetäckningen, som utgjordes af tegel på läkt, vid
inspektionstillfället varit mycket skadadt af storm; att röta angripit
åtskilliga delar af de öfre bjelklagen, hvilket förstörelsearbete, befordrad!
af det otäta tegeltaket, långsamt, men säkert fortginge; samt att taket,
likasom de ofullständiga bjelklagen och saknaden af brandbotten, iune-
bure synnerlig fara för slottets antändning från de intill detsamma
liggande qvarn- och hotellbyggnader. Af det sålunda anförda har det
synts öfverintendentsembetet vara till fullo ådagalagd!, att ett omedelbart
vidtagande af åtgärder uti ifrågavarande hänseende icke längre kunde,
Sjunde liufvudtiteln.
65
utan våda för slottets bestånd, uppskjutas. Då emellertid, såsom Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande jemväl erinrat, de till embetets för¬
fogande stälda anslag till byggnader och reparationer icke lemnade till¬
gång till gäldande af kostnaden för ett dylikt omfattande arbete, helst
detsamma måste i ett sammanhang under ett år utföras, har embetet
hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning
om beviljande af de för ändamålet nödiga medel.
I afseende å det erforderliga kostnadsbelopppet har detsamma i de
vid 1895 års ekonomiska besigtning uppgjorda beräkningarna antagits
skola uppgå till 22,000 kronor, hvarvid denna summa dock ansetts genom
försäljning af det gamla takteglet till 30 kronor för 1,000 stycken
kunna nedsättas med 1,080 kronor eller till 20,920 kronor. Om ock
ett mindre parti taktegel skulle kunna afyttras till detta pris, har det
deremot synts öfverintendentsembetet vara knappast troligt, att samma
pris skulle erhållas för allt på slottstaket befintligt tegel, hvarjemte be¬
tydligt afdrag borde ske för varans nedtagning och uppläggning samt
dervid förekommande sönderslagningar. Ersättningen för det gamla
takteglet borde derföre, enligt embetets mening, förslagsvis icke upptagas
till högre belopp än 500 kronor, i hvilket fall kostnaden för takets och
vindens iståndsättande skulle belöpa sig till 21,500 kronor. De nu
angifna belopppen stödde sig emellertid på beräkningar enligt för när¬
varande gällande priser, men öfverintendentsembetet faster uppmärksam¬
heten derpå, att med anledning af nu pågående stora byggnadsföretag
eu benägenhet för höjning af materialpriser och arbetslöner förefunnes.
För så vidt taket skulle, såsom oundgängligt syntes vara, iståndsättas
inom den närmaste framtiden, ansåge öfverintendentsembetet försigtig-
heten bjuda att med tio procent öka den beräknade kostnaden, som i
sådant fall skulle komma att utgöra 23,650 kronor eller i lämpligen af-
rundadt tal 24,000 kronor. Detta belopp vore sålunda det, som i händelse
af bifall till embetets förevarande hemställan borde för nu ifrågavarande
ändamål hos Riksdagen äskas.
Beträffande derefter det af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
framstälda förslag rörande yttre restaurering af Örebro slott har öfver¬
intendentsembetet i sitt förut omförmälda utlåtande till en början meddelat,
att denna fråga jemväl vid föregående tillfällen hos embetet utgjort
föremål för behandling och att det allenast varit de med restaureringens
utförande förenade betydande kostnader, som af hållit embetet från att,
trots önskvärdheten af restaureringens bringande till verkställighet,
tidigare inför Eders Kongl. Maj:t framlägga förslag i detta hänseende.
Bih. till Riksd. Vrot. 1896. 1 Samt. 1 Afd. 9
66
Sjunde Imf v tidt! teln.
Men då embetet under år 1894 försporde, att intresse och ekonomiskt
understöd för en sådan restaurering kunde inom orten påräknas, lät
embetet genom e. o. arkitekten T. Thorén uppgöra de för ifrågavarande
arbete erforderliga ritningar jemte arbetsbeskrifning, hvarefter nödiga
kostnadsberäkningar upprättats af sakkunnige å platsen. Enligt den
sålunda uppgjorda planen för restaureringen skulle densamma hufvud¬
sakligen omfatta följande arbeten, nemligen dels borthuggning af all
yttre puts, lagning af bottenvåningens murverk samt anbringande af
s. k. spritputs å alla utvändiga tegelytor, dels huggning och inmurning
af hufvudportalen jemte tre mindre portomfattningar, 107 fönsteromfatt¬
ningar, omkring 300 löpande meter taklist och 300 löpande meter band¬
list, allt af kalksten, dels anbringande af nya fönsterkarmar med ytter-
bågar vid obebodda samt ytter- och innerbågar vid bebodda lägenheter
äfvensom af nya ekportar till ingångarne, dels ock — hvilket, på sätt
förut blifvit nämndt, ansetts i hvarje fall, åtminstone delvis, böra komma
till utförande — anbringande af nya taklag med yttertak jemte be-
kröningar till de fyra hörntornen och af nya skorstenar. Genom nu
nämnda åtgärders vidtagande skulle, så vidt öfverintendentsembetet kunde
finna, ett värdigt utseende beredas Örebro åldriga och minnesrika slott,
hvilket i sitt nuvarande stympade skick för visso icke egde den yttre
utstyrsel, som dess historiska och antiqvariska värde måste anses betinga.
Kostnadsberäkningarne för slottets yttre restaurering, oafsedt de
förut omnämnda kostnaderna för takets och vindens försättande i till¬
fredsställande skick, sluta å ett belopp af 80,310 kronor. Till denna
summa borde, enligt öfverintendentsembetets åsigt, läggas följande utgifts¬
poster, nemligen:
godtgörelse för ritningar och detaljer ............................. kronor 1,500: —
„ „ tillsyn under 10 år.................................. „ 3,600: —
till oförutsedda utgifter, omkring 3 procent afbyggnads-
kostnaden,.......................................................................... „ 2,490: —
eller tillhopa kronor 7,590: —-
Sålunda skulle kostnaden för den yttre restaureringen uppgå till
87,900 kronor, af hvilket belopp, enligt den af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande framlagda plan för restaureringen, mot hvilken
embetet för sin del icke funnit skäl till erinran, staten borde bidraga
med hälften eller, i rundt tal, 44,000 kronor.
Vid granskning af de till denna del af ärendet hörande kostnads-
förslagen har öfverintendentsembetet icke funnit annat att anmärka, än
Sjunde liufvudtiteln.
67
att till torntakens betäckning föreslagits jernplåt i stället för att i den
af arkitekten Thorén lemnade beskrifning såsom taktäckningsmaterial
upptagits kopparplåt, hvilket senare material vore i längden hållbarare
samt smidigare och sålunda för takens många böjningar lämpligare.
Då emellertid kopparbetäckningen å de fyra tornen skulle vålla en för¬
höjning i kostnaden af icke mindre än 25,000 kronor, hvarigenom ar¬
betets utförande tvifvelsutan skulle väsentligen fördröjas, ansåge embetet
den föreslagna plåtbetäckningen böra i förslaget bibehållas, dock under
uttalande af önskvärdheten deraf att, derest medeltillgången skulle sådant
medgifva, kopparplåt blefve för taktäckningen använd.
Vidkommande den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ifrågasatta möjligheten att, såsom bidrag till slottets utvändiga restaure¬
ring, af anslaget till byggnader och reparationer årligen anvisa 4,000
eller 5,000 kronor under 10 eller 8 år bär öfverintendentsembetet an¬
fört följande. Då ett så frikostigt erbjudande lemnats som att för en
statens byggnad, hvars restaurering enligt embetets mening måste anses
i hög grad önskvärd, få af enskilda medel använda ett belopp af icke
mindre än omkring 40,000 kronor, vore det visserligen en oafvislig pligt
att söka uppfylla vilkoret för detta erbjudande eller att af statsmedel
anskaffa en lika stor summa som den, som kunde komma att inom orten
hopsamlas, men utom det att det till embetets disposition stälda byggnads-
anslaget, så vidt embetet kunde bedöma, icke vore afsedt för en restau-
reringsåtgärd af ifrågavarande art och omfattning, kunde berörda anslag
icke heller, utan åsidosättande af de med detsamma egentligen afsedda
ändamål, härför lemna tillgång. Vid sådant förhållande har det synts
embetet icke förefinnas någon annan utväg att möjliggöra förevarande,
af den enskilda offervilligheten och intresset jemväl understödda restau-
reringsarbete än att genom äskande af särskilt anslag påkalla Riks¬
dagens understöd till förverkligandet af den fosterländska restaurerings-
planen. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer embetet,
att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om an¬
visande för ändamålet af ett extra anslag å högst 44,000 kronor, att
utgå under 10 år, under vilkor dels att enahanda belopp på enskild väg
anskaffades, dels ock att för hvarje år högre belopp af statsmedel icke
finge utgå, än som motsvarades af de från enskilde under samma år till
utbetalning tillgängliga medel.
Med åberopande af hvad Eders Kong], Maj:ts befallningshafvande
i Örebro län och öfverintendentsembetet anfört så väl i fråga om det
oafvisliga behofvet af en skyndsam reparation af Örebro slotts tak och
vind som ock angående önskvärdheten af statens deltagande i förverk-
68
Sjunde Iiufvudtiteln.
[13.]
Inköp och
iständsättande
af den s. k.
Ornässtugan.
ligandet af det för fosterlandssinnet tilltalande och af den enskilda
offervilligheten ej blott inom länet, utan äfven, enligt hvad jag inhemtat,
utom detsamma varmt omfattade förslaget om slottets försättande i ett
skick, värdigt dess rika historiska minnen, hemställer jag, som icke har
något att erinra vid de upprättade kostnadsförslagen eller vid de vilkor,
som borde uppställas för anvisandet af anslaget till slottets restaurering,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels för iständsättande af taket och vinden å Örebro slott å extra
stat för år 1897 anvisa ett anslag af 24,000 kronor;
dels ock för yttre restaurering af nämnda slott enligt uppgjorda
ritningar bevilja ett extra anslag af 44,000 kronor, att utgå under tio
år, under vilkor att enahanda belopp varder för berörda ändamål på en¬
skild väg anskaffa^, samt af nämnda anslag anvisa en tiondedel eller
4,400 kronor för år 1897, dock att för året högre belopp af statsmedel
icke må utgå, än som motsvaras af från enskilde under samma år till
utbetalning tillgängliga medel.
Inköp och iståndsättande af den s. k. Ornässtugan.
Med skrifvelse af den 12 december 1894 insände Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län till öfverintendentsembetet
en af kronofogden i Falu fögderi hos Eders Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande gjord anmälan i fråga om den så kallade Ornässtugans eller
loftbyggnadens vid egendomen Stora Omäs nuvarande tillstånd, deruti
kronofogden, med förmälan att han vid aflagda besök på platsen funnit
åtskilliga bristfälligheter vidlåda nämnda byggnad, tillstyrkt, att en full¬
ständig syn å och undersökning af densamma måtte genom sakkunniga
personer verkställas.
Beträffande ifrågavarande byggnad har derefter öfverintendents¬
embetet i underdånig skrifvelse af den 2 juli sistlidet år erinrat: att
den så kallade Ornässtugan med dertill hörande, under senare tider
bygda vaktstuga innehafves af egarne till Stora Ömäs gård med full
eganderätt utan någon som helst inskränkning till följd af Ornäs¬
stugans historiska och etnografiska värde; att till densammas underhåll
bidrag deremot redan sedan lång tid tillbaka utgått af statsmedel; att
sålunda genom nådigt bref af den 12 augusti 1741 dåvarande egaren
af Stora Ornäs tillerkänts ett belopp af 1,583 daler 16 öre till byggna¬
dens förbättrande; att genom nådigt bref den 21 augusti 1753 till under¬
håll af byggnaden beviljats ett årligt anslag af 20 daler silfvermynt,
att utgå af Thorsångs sockens behållna kronodagsverken antingen i
Sjunde hufvudtiteln. 69
penningar eller dagsverken; att Kongl. Maj:t i nådigt bref den 17
september 1851 meddelat öfverintendentsembetet till kännedom och efter¬
rättelse, att Rikets Ständer enligt underdånig skrifvelse den 20 augusti
samma år bifallit af Kongl. Maj:t gjord framställning derom, att de för
Omäs loftbyggnad anvisade anslag af indelta räntor måtte försvinna, emot
det att af anslaget till underhåll af kronans hus och byggnader i lands¬
orterna till vederbörande kontant utbetalades den derför belöpande er¬
sättning, samt att för detta ändamål nyssnämnda anslag skulle ökas med
en motsvarande summa; att sedermera ock af berörda anslag årliga bi¬
drag till vexlande belopp utgått till Omässtugans underhåll; att sålunda
bidraget, som år 1852 utgjorde 31 riksdaler 12 skillingar banko, mot¬
svarande 46 kronor 87 öre, i senaste årens generalförslag upptagits
till 93 kronor, utgörande enligt gällande markegångspris ersättning för
60 dagsverken; att dessa bidrag utbetalas till egaren af Stora Ornäs
gård från landtränteriet i Falun, utan att det, då bestämmelser i sådant
afseende helt och hållet saknas, kan genom besigtning eller på annat
sätt pröfvas, huru anslaget användes eller om det ens kommer byggna¬
den till godo; att vården och underhållet af Ornässtugan sålunda äro
helt och hållet anförtrodda åt egaren, för hvilken hinder icke heller
torde finnas att, när helst han för godt finner, mot afstående af det
obetydliga statsbidraget befria sig från alla skyldigheter i nämnda af-
seenden; samt att icke en gång förpligtelse lärer finnas för egaren att,
såsom nu likväl sker, för de talrika besökande, Indika önska bese stugan,
upplåta denna jemte omgifvande mark.
Då, såsom af det anförda framginge, Eders Kongl. Maj:t och kronan
hvarken hade eganderätt till eller någon som helst dispositionsrätt öfver
Ornässtugan, hade öfverintendentsembetet väl ansett det icke kunna
ifrågasättas, att de mera betydande arbeten, som för afhjelpande af de
utaf kronofogden i orten nu anmärkta bristfälligheter syntes erforderliga,
skulle bekostas af det till embetets disposition stälda anslag till bygg¬
nader och reparationer, men då embetet å andra sidan funnit det vara
af framstående vigt, att ett så märkligt historiskt minne som Ornäs¬
stugan blefve bevaradt från förfall, hade embetet, med anledning af
kronofogdens ofvanberörda anmälan, den 24 december 1894 förordnat
intendenten hos embetet E. A. Jacobsson att på platsen verkställa be¬
sigtning å byggnaden i fråga, hvarjemte Eders Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande, på anmodan af embetet att åt sakkunnig person uppdraga att
jemte intendenten Jacobsson deltaga i den af embetet beslutade besigt-
ningcn, härtill utsåg stadsbyggmästaren i Falun G. Skariu.
Sedan nämnda besigtning den 27 april nästlidet år verkstälts, har
70
Sjunde hufvudtiteln.
öfverintendentsembetet, med öfverlemnande af det utaf besigtningsmännen
angående förrättningen afgifna utlåtande med tillhörande plankartor öfver
så väl Ornässtugan som den der invid liggande vaktstugan äfvensom en
af stadsbyggmästaren Skärm uppgjord kostnadsberäkning öfver de åt¬
gärder, som vid besigtningen befunnits nödvändiga å Ornässtugan, i sin
förenämnda underdåniga skrifvelse för Eders Kongl. Maj:t i underdånig¬
het anmält detta ärende.
Enligt berörda utlåtande hafva besigtningsmännen anmärkt åtskil¬
liga bristfälligheter å byggnaden i fråga äfvensom ansett, att för afhjel¬
pande af de väsentligare bland dessa bristfälligheter följande åtgärder
erfordrades, nemligen:
att alla skarfvor och springor vid golf, väggar och tak igensattes;
att södra och vestra väggbjelkarnes yttersidor, som vore skadade
af regn och sol, genom dränktes med carbolineum eller annat skyddande
ämne;
att ständarne under trappan och nordöstra hörnet delvis ersattes
med nya sådana;
att alla ståndare förseddes med säkra underlag;
att innanför det öfre löftets bräckliga bankier anbringades ett sär¬
skilt räcke af smidesjern och rör;
att nya väggspån anbringades, der sådana saknades;
att hela byggnaden utvändigt affärgades med rödfärg;
att taket öfver byggnadens norra del (öfver det så kallade kungs-
rummet) borttoges, de antagligen af röta angripna takstolarne ersattes
med nya starkare sådana samt ny underpanel och ny yttertakpanel an¬
bringades ;
att från öfriga delar af taket all takspån borttoges;
att taket i sin helhet belädes med näfver samt täcktes med ny
tjärdränkt, för hand täljd spån; samt
att till så väl öfre som nedre löften anskaffades nya luckor af ända¬
målsenlig konstruktion.
Kostnaden för dessa arbetens utförande har i den af stadsbygg¬
mästaren Skärm uppgjorda beräkningen, mot hvilken öfverintendents¬
embetet vid verkstäld granskning icke funnit något att anmärka, upp¬
tagits till 1,640 kronor, derest vanlig takspån användes, samt till 2,810
kronor, om taket täcktes med ekspån, dock att i dessa belopp icke
ingå några kostnader för oförutsedda utgifter och tillsyn under arbetstiden.
De i besigtningsutlåtandet förordade arbetena hafva, enligt hvad
öfverintendentsembetet anmäler, alla synts embetet vara af den beskaf¬
fenhet, att de icke kunde utan fara för byggnadens bestånd uppskjutas.
Sjunde hufvndtiteln.
71
Någon skyldighet för egaren af Ornässtugan att bekosta desamma kunde
så mycket mindre anses förefinnas, som de årliga utgifter, denne fått
vidkännas för byggnadens vård och underhåll, helt säkert vida öfverstege
den till honom utgående ersättningen af statsmedel samt, såsom af be-
sigtningsmännen jemväl framhållits, flertalet af de anmärkta bristerna
icke vore att tillskrifva bristande vård från nuvarande egarens sida, utan
kyggnadens ålder och det ofullständiga underhåll, som under förgångna
tider kommit den till del. Icke heller syntes utsigter förefinnas för
byggnadens iståndsättande på annan enskild väg. Uppenbart syntes
derföre öfverintendentsembetet, att, derest staten icke mellankomme,
denna i såväl historiskt som etnografiskt hänseende synnerligen värde¬
fulla byggnad vore hemfallen åt ett snart och säkert förfall.
Beträffande de olika sätt, på livilka staten i detta fall kunde mellan¬
komma., framhölle öfverintendentsembetet för sin del såsom ett önsknings-
mål, att Ornässtugan med tillhörande jordområde och vaktstuga blefve
för statsverkets räkning inlöst och sedermera behörigen restaurerad.
Skulle Eders Kongl. Maj:t emellertid finna statens mellankomst böra
inskränkas till bekostande af de ifrågavarande reparationsåtgärderna,
borde i allt fall i sammanhang med anvisande af derför erforderliga
medel — hvilka, på sätt embetet redan erinrat, icke syntes kunna utgå
från det till embetets disposition stälda anslag till reparation och under¬
håll af Eders Kongl. Majffs och kronans under embetets inseende hörande
hus och byggnader — såsom vilkor derför böra stadgas, att för fram¬
tiden från statens sida skulle meddelas bestämmelser rörande använ¬
dandet af de till byggnadens underhåll utgående statsbidrag äfvensom
utöfvas kontroll ej mindre härå än äfven angående byggnadens vård
för öfrigt.
Slutligen och för den händelse Eders Kongl. Maj:t skulle finna för
godt att åt öfverintendentsembetet uppdraga utförandet af ofvanberörda
reparationsarbeten, har embetet, som ansåge taket å byggnaden lämp¬
ligen kunna täckas med vanlig takspån, anmält, att förutom det i
stadsbyggmästaren Skarins kostnadsberäkning för arbetenas verkställande
med användande af nämnda taktäckningsmaterial upptagna beloppet,
1,640 kronor, en summa af 360 kronor kunde antagas komma att er¬
fordras för oförutsedda utgifter och tillsyn under arbetstiden, hvadan
arbetskostnaden i sin helhet borde beräknas till 2,000 kronor.
72 Sjunde hufvndtiteln.
Sedan denna öfverintendentsembetets underdåniga skrifvelse till
Eders Kongl. Maj:t inkommit, har egaren af egendomen Stora Ornäs,
godsegaren C. G. Calleberg hos mig skriftligen erbjudit sig att till
statsverket öfverlåta »den å nämnda egendom befintliga loftsbyggnad
eller den s. k. Ornässtugan jemte derinvid liggande vaktarebyggnad och
en smedja äfvensom af egendomens jordområde hela den ut i Ösjön
gående udde, der stugan är belägen, ända fram till det mot ladugårdens
södra sida löpande stängsel», mot en köpeskilling af 5,000 kronor och
på vilkor i fiffigt, bland andra, att i köpet inginge alla de i det s. k.
kungsrummet förvarade taflor, möbler, fornsaker m. m. äfvensom tre
porträtt, som vore uppsatta i bottenvåningen och öfver löftet.
På min anmodan har Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i
Kopparbergs län häröfver afgifvit yttrande och dervid tillika öfverlem-
nat dels en handling, deruti egaren af Stora Ornäs till förberörda er¬
bjudande gjort det tillägg, att, derest ifrågavarande köp komme till stånd,
köparen skulle ega att för all framtid och utan särskild afgift fritt be¬
gagna och disponera äfven den till Ornässtugan ledande väg, der den¬
samma framginge öfver egorna till egendomen Stora Ornäs, dels för¬
teckning öfver de i Ornässtugan befintliga inventarier, hvilka skulle
åtfölja köpet, dels situationsplan öfver området i fråga, dels ock en
förteckning å vissa vid Ornäs gård befintliga inventarier, hvilka ej in¬
gått i anbudet, men ansetts vara af den beskaffenhet, att de borde åt¬
följa Ornässtugan, och hvilka inventarier, bestående af 4 tackjerns-
uruor, 5 jernkanoner och 1 marmorbord, egaren förklarat sig villig att
för deras uppskattade värden, sammanlagdt 150 kronor, till staten
öfverlåta; och har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstält om
antagande af det utaf godsegaren Calleberg gjorda anbudet samt tillika
tillstyrkt, att de uti den särskilda förteckningen upptagna inventarier
till värde af 150 kronor må för statsverkets räkning förvärfvas.
Slutligen har öfverintendentsembetet afgifvit underdånigt utlåtande
i ärendet. Under åberopande af hvad embetet i sin underdåniga skrif¬
velse af den 2 juli nästlidet år i fråga om iståndsättande af Ornäs¬
stugan anfört beträffande önskvärdheten af att denna byggnad med
tillhörande jordområde och vaktstuga blefve för statsverkets räkning
inlöst, har embetet, då det af egaren betingade priset syntes embetet
särdeles billigt samt embetet för sin del icke hade något att erinra
mot öfriga föreslagna köpevilkor, på det lifligaste tillstyrkt, att det
gjorda anbudet å statens sida antoges, hvarjemte embetet ansett sig
böra förorda, att förut omförmälda, vid Ornäs gård befintliga, i
Sjunde hufvndtiteln. 73
näirmda anbud icke ingående inventarier blefve för det dem åsätta
värdet, 150 kronor, af staten inköpta.
De minnen, som äro förknippade med Ornässtugan, äro af den
art, att bevarandet af detta gamla minnesmärke från en af de betydelse¬
fullaste brytningstiderna i vår historia bör ligga hvarje fosterlands¬
älskande sinne varmt om hjertat. Redan för öfver 150 år sedan hafva
ock statsmakterna, på sätt öfverintendentsembetet erinrat, visat sig be¬
hjerta detta intresse genom anvisandet af medel för byggnadens under¬
håll. Då nu, enligt hvad upplyst blifvit, en jemförelsevis betydande
reparation erfordras för byggnadens bevarande från förfall, måste med
afseende på de flerahanda svårigheter, som komme att blifva förenade
med anvisandet af ett statsanslag till reparation af en byggnad, hvar¬
till enskild person har oinskränkt egande- och dispositionsrätt, det redan
ur denna synpunkt anses önskvärdt, att byggnaden öfvergår i statens
ego. Då härtill kommer, att det i alla afseenden får anses vara staten
värdigt att sjelf öfvertaga vården af den historiska byggnaden, tvekar
jag icke, helst det erbjudna priset vitsordats såsom särdeles billigt, att
förorda afslutandet af det ifrågasätta inköpet med ^beräkning af de å
ofvan omförmälda särskilda förteckning upptagna inventarier.
Med erinran att ko”stnaden för den erforderliga reparationen be¬
räknats uppgå till 2,000 kronor samt att den fordrade köpeskillingen
för Ornässtugan med tillhörande byggnader, jordområde och inventarier
af olika slag utgör 5,150 kronor, tillstyrker jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till bestridande af kostnaden för inköp af den s. k. Ornäs¬
stugan med tillhörande byggnader, jordområde och inventarier samt för
nämnda stugas iståndsättande bevilja ett extra anslag för år 1897 af
7,150 kronor.
Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.
För bestridande af hit hörande utgifter äro i nu gällande riksstat [14, 15.]
såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och 1)en lokala
för uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor, IntalensjoZ-
dels ock till resekostnader vid domänförvaltningeu, förslagsvis, 40,280 bruksdomäner.
kronor; och då de nuvarande anslagen för berörda ändamål fortfarande
äro behöfliga samt, enligt hvad domänstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 1 sistlidne november anfört, anledning saknas att föreslå förliöj-
Bih. till liiksd. Prat. 1896. 1 Sami. 1 A fä. 10
[16.]
Reglering af
flottlcder i
Norrbottens
län.
74 Sjunde hufvudtiteln.
ning eller nedsättning i beloppen, hemställer jag lika med domänst.yrel-
sen, att Eders Kong!. Maj:t täcktes för år 1897 å extra stat äska
samma belopp, som äro beviljade för år 1896, dock att, för erhållande
af jemn slutsumma å anslagen under denna hufvudtitel, förslagsanslaget
till resekostnader vid domänförvaltningen må ökas med 12 kronor och
således upptagas till 40,292 kronor.
Reglering af flottleder i Norrbottens län.
Sedan Riksdagen för hvartdera af åren 1891 och 1892 anvisat
ett extra anslag å 100,000 kronor för bestridande af kostnaderna för
reglering af flottleder i Norrbottens län äfvensom medgifvit, att de
afgifter, som lades å flottningen, finge för enahanda ändamål disponeras,
anförde domänstyrelsen i underdånig skrifvelse af den 29 september
1894, hurusom med sagda anslagsmedel och influtna flottningsafgifter
flottningen blifvit reglerad i åtskilliga vattendrag, hvarigenom virkes-
afsättningen inom Södra och Norra Arvidsjaurs, Pajala och Jockmocks
revir väsentligen främjats, äfvensom att liknande behof inom andra
revir syntes böra under de närmaste åren tillgodoses, hvarföre ock i
sådant syfte förberedande åtgärder vidtagits med syner samt arbets-
och kostnadsförslag för åtskilliga vattendrag; och anhöll fördenskull
domänstyrelsen om anvisande för år 1896 af ett extra anslag å 50,000
kronor för berörda ändamål. På framställning af Eders Kongl. Maj:t
i den till nästlidet års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof blef ock det sålunda begärda anslaget
af Riksdagen beviljadt.
Till fortsättande af dessa regleringsarbeten har nu domänstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 17 september 1895 anhållit om anvisande
af enahanda belopp för år 1897.
Under åberopande af den utredning angående de ifrågavarande
flottledsregleringarnes stora betydelse för virkesafsättningen från kronans
skogar, som lemnats af min företrädare i embetet, då han den 14
januari 1895 inför Eders Kongl. Maj:t anmälde domänstyrelsens ofvan
omförmälda underdåniga framställning af den 29 nästförutgångne sep¬
tember, hvilken utredning finnes innefattad i det vid nyssberörda nådiga
proposition fogade statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 14
januari nästlidet år, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj;t måtte före¬
slå Riksdagen
att för bestridande af kostnaderna för reglering af flottleder i
Sjunde liufvudtitelu.
75
Norrbottens län anvisa ett extra anslag för år 1897 å 50,000 kronor
äfvensom medgifva, att de utgifter, som läggas å flottningen, fortfarande
må för enahanda ändamål disponeras.
Skogsodlingens befrämjande.
Till detta ändamål är å extra stat för innevarande år — i likhet [17.]
med hvad som skett för hvarje år från och med år 1889 — anvisadt odliSk^^l'be
ett belopp af 25,000 kronor. Ifrågavarande medel äro, enligt Riksdagens °främjande.
föreskrift, afsedda att i mån af tillgång tilldelas landsting eller hus¬
hållningssällskap, som understödja enskilda skogsödare genom tillhanda¬
hållande af skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande af
kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att stats¬
bidrag icke må till något län utgå med högre belopp, än hvad landsting
och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet
anslagit, ej heller till högre belopp än 2,000 kronor för hvarje lands¬
tingsområde.
I en till Eders Kongl. Maj:t aflåten underdånig framställning har
Södermanlands läns hushållningssällskap hemstält, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta nådig proposition,
att statsanslaget till skogsodlingens främjande måtte från sitt nuvarande
belopp 25,000 kronor höjas till 100,000 kronor, att utgå under de vilkor
och betingelser, som af Eders Kongl. Maj:t blefve bestämda. Till stöd
för denna framställning har hushållningssällskapet hufvudsakligen an¬
fört, att hushållningen med landets skogar i anseende till dessas stora
betydelse såväl för näringslifvets fortbestånd och utveckling som för
exporten utgjorde en lifsfråga för landet och påkallade såväl statens
som än mera den enskilde skogsegarens uppmärksamhet och omvårdnad.
I sådant syfte hade visserligen staten länge verksamt arbetat dels
genom införande af rationelt hushållningssätt å de betydande skogs¬
områden, hvaröfver staten förfogade, dels genom lagstiftningsåtgärder
till inskränkning inom vissa landsdelar af den enskildes dispositions¬
rätt öfver sin skog, dels slutligen i förening med åtskilliga landsting
och hushållningssällskap genom årliga penningeanslag till befordrande
af en ordnad skogsbehandling å enskild jord; och ovedersägligt vore,
enligt hushållningssällskapets mening, att å många trakter inom landet,
synnerligast i do skogfattiga länen, dessa sträfvanden burit frukt i
vaknadt intresse för en bättre skogsvård, icke allenast å en mängd
större egendomar i mellersta och södra Sverige, der fullständig skogs-
76
Sjunde hufvudtiteln.
hushållning införts, utan äfven hos mindre skogsegare, som derförut
icke egnat någon uppmärksamhet åt skogens värde. Oaktadt dylika
bevis på en här och hvar framträdande omtanke för. skogsskötselns
rätta handhafvande fortginge dock hos den stora allmänheten i landets
olika delar det gamla planlösa förfarandet att afverka skogen för er¬
hållande af tillfällig, snart åtkomlig vinst, utan afseende på skogs-
tillgången och än mindre på återväxten och de för densammas fram¬
kallande och främjande erforderliga kulturåtgärder.
Af det anförda framginge nödvändigheten att genom fortsatta
åtgöranden söka så vidt möjligt ingripa mot den förödande behandling,
för hvilken den öfvervägande delen af landets enskilda skogsmark fort¬
farande vore utsatt. Då emellertid den allmänt förherskande åsigten
om eganderättens absoluta okränkbarhet och den häraf härflytande
oviljan mot hvarje slags inskränkning i den enskildes disposition öfver
sin skog kunde antagas länge komma att verka hinderligt mot antagande
af lagbestämmelser, som satte gränser för den enskildes ohejdade af-
verkningsrätt och uppstälde regler till betryggande af skogens återväxt,
syntes annan utväg för det närvarande icke återstå, än den sedan flera
år tillbaka anlitade, att medelst fortsatt spridande af insigter i ämnet
och medelst särskilda anslagsmedel understödja det frivilliga arbetet för
de enskilda skogarnes framtida vidmakthållande inom de landsdelar, för
hvilka lagstadgadt tvång i detta hänseende icke förefunnes. För ett
mera verksamt och omfattande arbete i sådan riktning erfordrades likväl
vida större penningetillgångar, än som hittills stått vederbörande till
buds för utförande af deras anordningar till skogskulturens höjande.
Från landsting och hushållningssällskap, hvilka med sina begränsade
och starkt anlitade tillgångar hade att tillgodose så många olikartade
behof, kunde emellertid endast undantagsvis några väsentligt ökade bi¬
drag för ifrågavarande ändamål vara att påräkna. Vid sådant förhållande
kunde något kraftigare ingripande i denna angelägenhet icke åstad¬
kommas utan större uppmuntran och understöd från statens sida, än som
hittills af densamma lemnats, enär dessa understödsmedel, äfven med
^beräkning af de utaf landsting och hushållningssällskap beviljade, visat
sig alldeles otillräckliga för vinnande af det mål, hvarom här vore fråga,
synnerligast som, i den mån intresset för skogarnes bevarande vunnit
insteg och utbredning inom de mindre jordegarnes klass, kostnaderna
för hithörande anstalter och åtgärder blifvit ansenligare.
Öfver denna framställning infordrades underdånigt utlåtande från
domänstyrelsen, till hvilken myndighet jemväl öfverlemnades sedermera
inkomna, i enahanda syfte gjorda framställningar från hushållnings-
Sjunde hufvudtiteln. 77
sällskapen i Elfsborgs, Örebro, Blekinge, Christianstads, Vestmanlands,
Malmöhus, Skaraborgs, Kronobergs och Kopparbergs län.
I det underdåniga utlåtande, som domänstyrelsen med anledning
häraf den 21 sistlidne december afgifvit, erinrar styrelsen till en början,
att styrelsen i en den 18 februari nästlidet år aflåten underdånig fram¬
ställning hemstält om vidtagande af vissa åtgärder till den enskilda
skogshushållningens främjande. De åtgärder, styrelsen dervid föreslagit,
uteslöte likväl ej den gagnande verksamhet, hushållningssällskapen
och landstingen utöfvad.e för skogsodlingens höjande. Fastmer hade
styrelsen tänkt sig, att denna verksamhet skulle om möjligt sättas i
samband med de i styrelsens nyssnämnda underdåniga framställning
omförmälda skogsvårdsnämnder, hvilka enligt styrelsens förslag skulle
förvalta och använda de för de ifrågasatta exportafgifterna å trävaror
inflytande medel. Att dessa sällskaps äfvensom landstingens frivilliga
verksamhet ej allenast måtte fortvara, utan äfven utvecklas i en ända¬
målet mera motsvarande omfattning, vore ett öuskningsmål, hvars för¬
verkligande skulle blifva af betydelse för orterna, i all synnerhet de
mera skogfattiga, hvarest, äfven om exportafgifter å trävaror komme
till stånd, ej skulle kunna vinnas några afsevärda tillgångar för skogs¬
odlingens främjande, då trävaruexporten derstädes vore ringa. Styrelsen
funne sig derföre desto hellre böra tillstyrka nådigt bifall till hushåll¬
ningssällskapens underdåniga framställningar om höjandet af det nu
utgående anslaget för skogsodlingens främjande, som de åtgärder,
nämnda sällskap äfvensom landstingen vidtagit — med undantag för
några få län, der dessa åtgärder varit omfattande och framgångsrika
— tvifvelsutan varit, föga verksamma till följd just deraf, att de för
ändamålet disponibla medlen varit alldeles otillräckliga.
Då nu hushållningssällskapen upplyst, att såväl de sjelfva som
landstingen, i anseende till deras begränsade och starkt anlitade till¬
gångar, endast undantagsvis vore i tillfälle åstadkomma något väsent¬
ligt ökade bidrag till ifrågavarande ändamål, anser domänstyrelsen vil¬
dren för delaktighet i ett till 100,000 kronor höjdt statsanslag knap¬
past kunna skärpas i vidare mån, än att landsting och hushållnings¬
sällskap tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet sjelfva an¬
visade ett belopp, som motsvarade tredjedelen af den summa, de ön¬
skade få sig tilldelad af statsanslaget, dock att högre belopp än 8,000
kronor för hvarje landstingsområde ej finge utgå.
Vidare fäster styrelsen uppmärksamheten derpå, att med eu så
väsentlig ökning af statsanslaget, som nu blifvit ifrågasatt, äfven måste
följa ökadt kraf på sjelfva anordnandet och ledningen af de arbeteu,
78
Sjunde hufvndtiteln.
som nu till större delen med statsmedel komme att utföras, b vilket
bestyr måste hos de korporationer, som finge sig detta uppdraget, för¬
utsätta mera tid, intresse och sakkunskap än tillförene; och då det läge
i sakens natur, att hushållningssällskapens förvaltningsutskott ej alltid
kunde ega de för en sådan utvidgad verksamhet nödiga förutsättnin-
garne, ansåge sig styrelsen, med hänvisning till hvad styrelsen i ofvan
åberopade underdåniga framställning anfört och föreslagit i fråga om
ofvannämnda exportafgifter och skogsvårdsnämnder, böra framhålla önsk¬
värdheten af att, derest det ifrågavarande statsanslaget blefve höjdt
och på det under sådant förhållande kontroll för medlens ändamåls¬
enliga användning måtte vinnas, sådana skogsvårdsnämnder måtte för
omhändertagandet af denna vigtiga angelägenhet tillsättas, bestående
af landshöfdingen såsom ordförande och af två landstingsmän samt af
två medlemmar från hushållningssällskapen äfvensom af en skogstjenste-
man, hvilken senare tillika skulle hafva uppdrag att genom inspek¬
tioner, der så erfordrades, kontrollera arbetenas utförande; och borde
enligt domänstyrelsens mening dessa nämnder afgifva underdånig års¬
berättelse.
Med afseende slutligen å sjelfva utförandet af skogsodlingsarbe-
tena och den medverkan dertill, som borde af statens skogsförvaltning
lemnas, åberopar styrelsen den utredning och det förslag, som styrelsen
lemnat i ett härutinnan jemväl den 21 sistlidne december särskildt af-
gifvet underdånigt utlåtande.
På grund af det anförda hemställer styrelsen i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t i anledning af de gjorda framställningarne täcktes
aflåta nådig proposition till Riksdagen, att det extra anslaget till skogs¬
odlingens befrämjande måtte! från sitt nuvarande belopp 25,000 krouor
höjas till 100,000 kronor och ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
för att i mån af tillgång tilldelas landsting och hushållningssällskap,
hvilka understödde enskilda skogsodlare genom tillhandahållande af
skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt
biträde vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor:
dels att statsbidrag icke finge till något län utgå med högre be¬
lopp än tre gånger det belopp, landsting och hushållningssällskap till¬
sammans eller ettdera af dem för ändamålet anslagit, och ej heller till
högre belopp än 8,000 kronor för hvarje landstingsområde;
dels att medlen skulle omhändertagas och för sitt ändamål an¬
vändas af en skogsvårdsnämnd, bestående af landshöfdingen som ord¬
förande och af två medlemmar från landsting och två medlemmar från
hushållningssällskap samt en skogstjensteman;
Sjunde hufvudtiteln.
79
dels ock att statens skogsförvaltnings medverkan vid utförandet
af skogsodlingsarbetena ordnades på sätt i styrelsens ofvan åberopade
underdåniga utlåtande af den 21 sistlidne december blifvit föreslaget.
Äfven från Östergötlands, Hallands samt Göteborgs och Bohus läns
hushållningssällskap hafva efter afgifvandet af domänstyrelsens nyss-
berörda utlåtande inkommit underdåniga framställningar om höjning af
anslaget till skogsodlingens befrämjande.
Med anledning af den i domänstyrelsens omförmälda, den 21 sist¬
lidne december afgifna underdåniga utlåtande förekommande hänvisning
till ett af domänstyrelsen samma dag afgifvet utlåtande i fråga om
statens skogsförvaltnings medverkan för främjande af enskilde jord-
egares skogsvård erinrar jag derom, att, sedan domänstyrelsen den 24
december 1888 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande beträffande
väckt fråga, huruvida utan afsevärda uppoffringar kunde genom domän¬
styrelsens försorg till billigt pris åt enskilde tillhandahållas skogsfrö
och plantor för skogsodling samt handledning vid skogssådd och skogs¬
plantering anordnas, Eders Kongl. Majt, i nådigt bref den 31 maj 1889
anbefalt domänstyrelsen att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med för¬
slag till närmare föreskrifter i fråga om statens skogsförvaltnings med¬
verkan för främjande af enskildes, särskildt smärre jordegares skogsvård.
Efter inhemtande af utlåtanden från hushållningssällskapen i länen samt
vederbörande länsstyrelser och efter öfverläggning med öfverjägmästarne
har domänstyrelsen i det förenätnnda utlåtandet af den 21 december
nästlidet år framlagt det sålunda infordrade förslaget. På anförda skäl
hemställer domäustyrelsen här, att ordinarie jägmästare väl må med
domänstyrelsens tillstånd åtaga sig inspektion af, men icke syssla med
sjelfva utförandet af de skogsodlingar, som med understöd af stats¬
medel anordnas på enskildes marker, till hvilka arbeten ordinarie krono-
jägare ej heller må användas; att deremot erforderligt antal extra jäg¬
mästare må af domänstyrelsen förordnas att efter reqvisition tillhan¬
dagå vid berörda arbeten mot ersättning för resekostnad och trakta¬
mente enligt gällande resereglemente, att utgå af de till dessa arbeten
anslagna medel; att extra kronojägare eller plantörer må anställas för
att likaledes tillhandagå vid samma arbeten mot dagarfvode; samt att
plantmaterial i mån af behof tillhandahålles från statens plantskolor.
Som handlingarne i de båda med hvarandra nära sammanhängande
ärendena rörande höjning i anslaget till Jskogsodlingens befrämjande
och statens skogsförvaltnings medverkan 'vid de arbeten, som delvis
skulle af detta anslag bekostas, inkommit till finansdepartementet först
den 23 sistlidne december, är jag icke beredd att redan nu till nådig
80
Sjunde hnfvndtiteln.
pröfning anmäla domänstj^relsens i samma ärenden framstälda förslag,
enligt hvilka, särskilt genom upprättandet af en skogsvårdsnämnd i
hvarje län, icke obetydande ändringar i nu bestående, hithörande för¬
hållanden skulle komma att inträda. Oafsedt denna förslagens temligen
ingripande beskaffenhet, som påkallar en allsidig pröfning af desamma,
föreligger emellertid ännu en omständighet af natur att böra föran¬
leda ytterligare någon tids anstånd med deras definitiva behandling.
Jag tillåter mig nemligen erinra derom, att domänstyrelsen i sin
ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse den 18 februari 1895 angå¬
ende åtgärder till den enskilda skogshushållningens främjande, bland
annat, föreslagit införandet af en exportafgift å trävaror samt dervid
hemstält, att de genom denna afgift inflytande medel skulle användas
uteslutande för sådana ändamål, som afse enskild skogsvårds befräm¬
jande, äfvensom att omtanken och bestyret med förvaltningen och an¬
vändningen af dessa medel skulle uppdragas åt en särskild skogsvårds¬
nämnd för hvarje län med något annan sammansättning än den, som
föreslagits för ofvan omförmälda skogsvårdsnämnder. Så väl med af¬
seende härå som i öfrigt är det uppenbarligen önskvärdt, att samtliga
nu omförmälda frågor rörande den enskilda skogshushållningen före¬
tagas till behandling i ett sammanhang. Då likväl de från vederbörande
infordrade utlåtanden rörande frågorna om lagstiftning för vården af
enskildes skogar samt om exportafgift å trävaror ej samtliga inkomma
förr än innevarande års landsting slutat sina sammanträden, kunna
sagda frågor följaktligen först fram emot årets slut företagas till pröf¬
ning, och torde derföre till denna tid få anstå äfven med den definitiva
behandlingen af de nu väckta frågorna om ändring i formerna för
statens medverkan till befrämjandet af skogsodling å enskildes mark.
Med afseende på det ökade intresse för det med skogsodlings-
anslaget. åsyftade ändamål, som tagit sig uttryck i de från ett större
antal hushållningssällskap ingångna petitionerna om anslagets förhöj¬
ning, ett intresse, som äfven gifvit sig tillkänna deruti, att hvarje år,
för hvilket anslag för ändamålet beviljats, från landsting och hushåll¬
ningssällskap inkommit framställningar om delaktighet i anslaget till
större sammanlagdt belopp, än som kunnat derifrån utgå, synes det
mig emellertid önskvärdt, att, utan afbidan på ofvan omförmälda frågors
lösning, redan för nu ifrågavarande statsregieringsperiod medel må
kunna beredas för utförande å enskildes mark af skogsodlingsarbeten
i större omfattning, än hittills kunnat ske. Då jag fördenskull anser
mig böra förorda anslagets höjning från sitt nuvarande belopp af 25,000
kronor till 50,000 kronor, lärer, under förutsättning af bifall härtill, det
Sjunde liufvudtiteln.
81
hittills stadgade maximibeloppet för delaktighet i anslaget, eller 2,000
kronor för hvarje landstingsområde, böra höjas till 4,000 kronor äfven¬
som, med afseende på hvad i de ingifna petitionerna blifvit upplyst
om svårigheten för vederbörande landsting och hushållningssällskap att
i regeln för skogsodlingsändamål anslå större belopp än de hittills af
dem anvisade, den ändring böra vidtagas i de nu föreskrifna vilkoren
för delaktighet i anslaget, att statsbidrag må inom nyssnämnda maximi¬
gräns kunna beviljas till dubbla beloppet af hvad landsting och hus¬
hållningssällskap tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet anslagit.
Då staten på sådant sätt komme att, både absolut och relativt taget,
lemna större bidrag för skogsodlingsändamål än hittills, torde det der¬
emot vara i sin ordning, att föreskrift meddelas om skyldighet för
vederbörande att redogöra för det sätt, hvarpå statsbidragen användts.
Åberopande hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för skogsodlingens befrämjande för år 1897 bevilja ett extra
anslag af 50,000 kronor, att ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
för att i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,
som understödja enskilda skogsödare genom tillhandahållande af skogs¬
fru och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde
vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke må till
något län utgå med högre belopp än dubbla summan af hvad lands¬
ting och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af dem för ända¬
målet anslagit, ej heller till högre belopp än 4,000 kronor för hvarje
landstingsområde, äfvensom att efter årets utgång redogörelse öfver
anvisade statsbidrags användning af vederbörande afgifves till Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet.
Summan af de utaf mig tillstyrkta anslagen å extra stat för år
1897 utgör 507,100 kronor mot 453,050 kronor i riksstaten för år 1896.
Bill. till liiksd. l‘rot. 18!)(i. 1 Sand. 1 Afd.
It
82
Sjunde hnfvudtiteln.
Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad
föredragande departementschefen sålunda hemstält och
föreslagit beträffande anslagen under sjunde hufvud-
titeln; och behagade Hans Maj:t Konungen dertill
lemna bifall.
/.i rf- in i /uii yfni.idalnta i toifghjb-.ioL iö'l
Ex protocollo:
Fredrik Zethelius.
fl o/l
:,a
til
in
>/l
U‘8I
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’
BOKTRYCKERI-AKTIEBOLÄ G, 1890.
C
Åttonde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
januari 1896.
Närvarande :
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr 0ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Akerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson och
Wersåll.
Departementschefen, statsrådet Gilljam föredrog följande ärenden rö¬
rande regleringen af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och de till samma
hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof; hvarvid departements¬
chefen yttrade beträffande
Bill. till Jiiksd. Prot. 18911. 1 Sami. 1 Afd.
1
Åttonde hufvndtiteln.
i
Ordinarie anslag.
Domkapitlens expeditioner.
[1.] I yttrande till statsrådsprotokollet den 17 mars 1893 påkallade jag
Ang. delning Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet rörande angelägenheten af
He™f*and> Hernösands stifts delning, och aflat Eders Kongl. Maj:t med föranledande
häraf till samma års riksdag nådig proposition i ämnet, hvilken emellertid
icke vann Riksdagens bifall. En särskild anledning att åter upptaga denna
fråga har lemnats mig i en till mig stäld, den 28 februari 1895 dagteck-
nad, af representanterna för norrländska länen i riksdagens båda kamrar
undertecknad skrifvelse. Denna skrifvelse är af följande lydelse:
»Lifligt öfvertygade om nödvändigheten af att Hernösands stift snart
bör delas genom afskiljandet derifrån af Vesterbottens och Norrbottens län
för att bilda ett särskildt stift, på sätt Kongl. Maj:ts proposition härom
till 1893 års riksdag närmare angifver, hafva undertecknade, nämnda stifts
representanter i riksdagen, funnit oss manade att på detta sätt vördsamt
anhålla, det herr statsrådet behagade hos Kongl. Maj:t förorda framläg¬
gandet till Riksdagen af nådig proposition till denna maktpåliggande frågas
lösning.
Behofvet af delning af detta stift, som eger betydligt större utsträck¬
ning än alla rikets öfriga stift tillsammans, har länge varit påträngande —
särdeles för dess nordliga del, och det har äfven under den förberedande
behandlingen vunnit samstämmigt erkännande af Riksdagen, kyrkomötet
samt alla myndigheter och vederbörande. Frågans fall inom Riksdagen
berodde således icke af något underkännande af dess stora vigt och be¬
tydelse, utan på en uttalad önskan, att i sammanhang dermed en samman¬
slagning af andra stift skulle åvägabringas.
Då vi undertecknade äro varmt genomträngda af öfvertygelsen ej blott
om frågans betydelse utan äfven om vigten af densammas snara afgörande,
hafva vi ansett oss böra framföra denna vår vördsamma anhållan.»
Beträffande denna frågas föregående behandling tillåter jag mig erinra
om följande. I underdånig skrifvelse den 29 september 1888 anhöll kyrko¬
mötet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta företaga den utredning och de
åtgärder, som för genomförande af Hernösands stifts delning kunde pröfvas
Åttonde hufvudtiteln. 3
erforderliga, öfver denna framställning hördes kammarkollegium och stats¬
kontoret, som med anledning af den nådiga remissen infordrade underdå¬
niga utlåtanden ej mindre af domkapitlet i Hernösand än äfven af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbot-
tens och Norrbottens län. Vid den omfönnälda föredragningen af ärendet
inför Eders Kongl. Maj:t den 17 mars 1893 anmärkte jag, bland annat,
följande:
»Hernösands stift, som omfattar rikets fyra nordligaste län, har en
ytvidd af 236,657 qvadratkilometer, under det hela rikets omfattar 433,000
qvadratkilometer, upptagande således Hernösands stift ett område betydligt
större än alla de andra stiftens tillsammans, medan det i afseende å kom¬
munikationer är mindre lyckligt lottadt än något af de öfriga. Dess folk¬
mängd uppgick den 31 december 1890 till 536,833 personer. Allenast
Lunds stift kan uppvisa en högre folkmängdssiffra. Folkökningen fortgår
inom de trakter, som omfattas af Hernösands stift, mycket hastigare än i
mellersta och södra Sverige. Under perioden 1881—1890 ökades befolk¬
ningen inom nämnda stift med 86,778 personer eller med 19,28 procent,
medan procenten för folkökningen uti hela riket utgjorde 4,80 samt uti
hela riket utom Hernösands stift 3,22. Med afseende å pastoratens antal
öfverträffa endast fem af de öfriga stiften Hernösands; och det är påtag¬
ligt, att antalet pastorat skall inom Hernösands stift tillväxa fortare än
inom öfriga stift, beroende på dervarande pastorats stora utsträckning och
behofvet af deras delning. Medelarealen af ett pastorat är inom Hernösands
stift 2,191 qvadratkilometer, för lappmarkspastoraten uppgår medelarealen
till mer än tredubbelt denna siffra, för pastoraten i kustlandet till mer än
hälften deraf. Inom andra stift är medelarealen af ett pastorat högst 403
qvadratkilometer, lägst 60 qvadratkilometer, för hela riket utgör pastora¬
tens medelareal 318 qvadratkilometer. Beträffande undervisningsanstalterna
är antalet allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier samt vid dem
anstälda ordinarie lärare endast inom ett stift större än inom Hernösands,
och af hela antalet folkskolor inom riket utgöra de till sistnämnda stift
hörande 9,7 procent eller icke obetydligt mer än medelsiffran för samtliga
stiften, 8,3 procent. En för Hernösands stift egendomlig svårighet erbjuder
vården om kyrka och skola i lappmarken och finnbygden med deras af
språkförhållanden och andra omständigheter betingade egendomliga orga¬
nisation. Genom de långa och besvärliga resorna för visitation i pastora¬
ten och inspektion af läroverken inskränkes dessa vigtiga förrättningars
antal, så att äfven med bästa vilja och förmåga bos biskopen stiftet icke
kan erhålla den tillsyn, som kräfves af såväl lag som det faktiska behof¬
vet. Hvad göromålen i domkapitlet beträffar, hafva dessa, efter hvad dom-
4
Åttonde hufvudtiteln.
kapitlets utlåtande gifver vid handen, på senaste åren tillvuxit i sådan grad,
att det domkapitlets ledamöter åliggande arbete upptagit flerdubbelt längre
tid än den minskning af två timmar i veckan i undervisningsskyldighet,
som läroverksstadgan medgifver de lärare, hvilka tillika äro domkapitels-
ledamöter, hvarjemte expeditionens tjensteman endast med stor ansträng¬
ning hunnit fullgöra sina åligganden.
Beträffande sättet för delningen hafva domkapitlet och öfriga veder¬
börande tillstyrkt, att Vesterbottens och Norrbottens län skulle afskiljas
för att bilda det nya stiftet. Detta senare skulle då få en areal af 161,234
qvadratkilometer med 227,567 invånare, 43 pastorat, 2 högre och 3 lägre
allmänna läroverk samt ett folkskolelärarinneseminarium, hvaremot det
gamla stiftet efter delningen komme att omfatta 75,423 qvadratkilometer
med 309,218 invånare, 65 pastorat, 3 högre och 1 lägre allmänt läroverk
samt ett folkskolelärareseminarium. Genom en dylik delning skulle vis¬
serligen det nya stiftet få något mindre folkmängd och antal pastorat än
det återstående gamla stiftet, men detta förhållande komme, såsom jemväl
af domkapitlet anmärkts, att väsentligen motvägas af den större arealen
och de svårare kommunikationerna samt icke minst deraf, att handlägg¬
ningen af alla finska och de allra flesta lappska ärenden skulle tillkomma
det nya stiftets styrelse. Härjemte har framhållits, helt visst med skäl,
hurusom det skulle medföra större enkelhet och reda i flera afseenden, att
gränsen mellan stiften sammanfölle med länsgränsen, helst derigenom äfven
vunnes en billig jemkning i afseende på areal och folkmängd, då deremot
en delning efter endera af dessa grunder skulle göra det ena stiftet i ett¬
dera hänseendet alltför stort i förhållande till det andra. Om stiftsdelnin-
gen på föreslaget sätt genomfördes, skulle „deraf föranledas en mindre än¬
dring i nu bestående kontraktsindelning. Ångermanlands nordöstra kon¬
trakt omfattar nemligen för närvarande, utom socknar i Vesternorrlands län,
jemväl Nordmalings och Bjurholms socknar i Vesterbottens län och skulle
alltså, med sin nuvarande sammansättning, komma att tillhöra båda stiften,
till förekommande af hvilken oegentlighet nämnda båda församlingar kunde
förenas med närmaste kontrakt inom Vesterbottens län.
Lämpligaste platsen för den nya stiftsstyrelsen synes vara Luleå. Ge¬
nom styrelsens förläggande till en residensstad komme samarbetet mellan
den kyrkliga och verldsliga myndigheten att underlättas; och af de två
residensstäder, som skulle komma att tillhöra det nya stiftet, är Luleå den
mest centralt belägna, hvarförutom sagda stad torde inom kort icke blott
komma i lätt förbindelse med den södra delen af stiftet utan äfven gå
en ganska betydande utveckling till mötes. Härtill kommer, på sätt jem¬
väl i de underdåniga utlåtandena framhållits, att Luleå ligger vida när-
Åttonde hufvudtiteln. 5
mare än Umeå till de finsktalande församlingarna och de flesta lapparnes
hemvist.
I fråga om det nya domkapitlet har domkapitlet i Hernösand före¬
slagit, att detsamma skulle bestå af, förutom biskop, sex lektorer vid Luleå
läroverk. Då för närvarande allenast fem lektorsbefattningar finnas vid
sagda läroverk, skulle för ändamålet erfordras inrättande af ytterligare eu
lektorstjenst derstädes. I afseende härå synes emellertid följande vara att
erinra. I kongl. förordningen den It februari 1687 om rättegång i dom¬
kapitlen § 1 föreskrifves, att i stiftsstäder, der icke akademier äro, biskopens
ordinarie assessores skola vara kyrkoherden uti domkyrkan och lectores.
Enligt denna föreskrift borde, derest Luleå blefve stiftsstad, kyrkoherden
i Luleå stad ingå såsom ordinarie ledamot i domkapitlet. Vidare kan an¬
märkas, att enligt kongl. brefvet till Linköpings konsistorium den 7 juni
183-1, jemfördt med kongl. brefvet till samtliga konsistorierna den 15 juli
1752 och kongl. resolutionen den 11 mars 1806, domkapitel synes vara
beslutmessigt, då fyra ledamöter äro tillstädes, hvilka äro om beslutet ense,
eljest då fem ledamöter äro närvarande. Någon ökning af lektorernas antal
vid Luleå läroverk synes fördenskull icke vara erforderlig med hänsyn till
det blifvande domkapitlets sammansättning. För fall af vakanser eller annat
uppkommet förfall för de ordinarie ledamöterna anvisar ofvanberörda para¬
graf af rättegångsordinantien utvägen att genom adjunktion af dertill läm¬
pade män göra kapitlet fulltaligt.»
Sedan Eders Kongl. Maj:t på dessa och öfriga till protokollet an¬
förda skäl föreslagit 1893 års riksdag att medgifva, att Vesterbottens
och Norrbottens län finge från den 1 januari 1895 frånskiljas Hernö-
sands stift för att bilda ett särskildt stift, anmälde Riksdagen i skrif¬
velse den 6 maj 1893, att vid behandlingen af denna proposition Riksda¬
gens kamrar stannat i olika beslut af den beskaffenhet, att, jemlikt 63 §
riksdagsordningen, frågan i följd deraf för samma riksdag förfallit. Kam-
rarnes omförmälda beslut innefattade: Första kammarens, bifall till Eders
Kongl. Maj:ts proposition med det tillägg, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
låta verkställa utredning, huruvida icke Kalmar och Visby stift lämpligen
kunde till ett stift förenas, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag, hvar¬
till utredningen kunde föranleda; Andra kammarens åter, medgifvande att —
under vilkor att Kalmar och Visby stift sammansloges till ett stift, så snart
en sådan sammanslagning genom nuvarande biskoparnes i Kalmar och
Visby afgång eller eljest möjliggiordes — Vesterbottens och Norrbottens
län finge frånskiljas Hernösands stift för att bilda särskildt stift.
Af de vid Riksdagen i ärendet förda förhandlingar inhemtas ock, att
nödvändigheten af Hernösands stifts delning allmänt erkändes, under det
6
Åttonde hufvudtiteln.
att åsigterna voro delade derom, huruvida sådan åtgärd borde såsom vilkor
förutsätta sammanslagning af två andra stift.
Med anledning häraf och då i kamrarnes beslut särskildt antydts önsk¬
värdheten af Kalmar och Visby stifts förening, och jemväl sammansatta
stats- och lagutskottet, till hvars förberedande behandling frågan om Hernö-
sands stifts delning hänskjutits, uttalat sig för en utredning härutinnan,
syntes en sådan böra ega rum. Då emellertid fråga kunde uppstå, huru¬
vida icke — om en rubbning i nuvarande stiftsindelningen i södra delen
af landet måste ske för åstadkommande af en delning af Hernösands stift —
annan förändring i denna stiftsindelning än den omfönnälda kunde vara
mera lämplig, anbefalde Eders Kongl. Maj:t den 17 juni 1893 domkapitlen
i Linköping, Vexjö, Kalmar och Visby att till Eders Kongl. Maj:t inkomma
med utredning och förslag, hvart och ett af dessa domkapitel i den mån
detsamma af frågan berördes, huruvida icke en sådan förändring i den
nuvarande stiftsindelningen kunde, utan förnärmande af enskild rätt, ega
rum, att:
antingen Visby stift förenades med Kalmar eller Linköpings stift,
eller ock Kalmar stift upphörde att vara särskildt stift och delades
så, att en del deraf lades till Linköpings stift och återstående delen till
Vexjö stift.
Af de utlåtanden, som med anledning häraf inkommit från bemälda
domkapitel, inhemtas, att ingen af dessa myndigheter uttalat sig vare sig
för Visby stifts förening med Linköpings stift eller Kalmar stifts delning
mellan Linköpings och Vexjö stift. Förslaget beträffande Visby stifts för¬
ening med Kalmar stift har deremot —- under förutsättning att Hernö¬
sands stifts delning ej läte sig genomföra utan rubbning af stiftsindel¬
ningen i södra delarna af riket — tillstyrkts af domkapitlen i Kalmar
och Linköping, hvaremot domkapitlet i Visby på det bestämdaste uttalat
sig emot samma förslag.
Af domkapitlens berörda utlåtanden inhemtas vidare hufvudsakligen,
att domkapitlet i Kalmar — under erinran, att Kalmar stift hade en folk¬
mängd af omkring 150,000 personer, fördelade på 45 pastorat med 69 för¬
samlingar och 79 presterliga lägenheter, och att motsvarande siffror i Visby
stift utgjorde 50,000, 44, 93 och 50 — anfört, hurusom, då samma siffror
i Kalmar stifts ölandsdel utgjorde 30,000, 23, 34 och 34, Visby stift med
allenast omkring en tredjedel öfversköte denna del af Kalmar stift, samt
att, då ett stift, bestående af nuvarande Kalmar och Visby stift, komme
att utgöras af omkring 200,000 personer, fördelade på 89 pastorat med
162 församlingar och 129 presterliga lägenheter, detsamma skulle blifva
ett bland de minsta i riket. Samma domkapitel har vidare anfört, att,
Åttonde hufvudtiteln. 7
ehuru understundom inträffade, att personalförbindelsen mellan fastlandet
och Gotland vore synnerligen försvårad och någon gång upphäfd, dom¬
kapitlet dock egde en lång erfarenhet i dessa förhållanden med afseende
å Öland samt ansåge svårigheterna i denna del med det mera aflägsna
Gotland icke vara oöfvervinneliga. Domkapitlet i Linköping framhåller för
att visa, att en förening af Visby stift med Kalmar stift vore lämpligare
än en förening af Visby och Linköpings stift, att det stift, som komme
att bildas genom sammanslagning af Visby och Kalmar stift, skulle till
areal och folkmängd ej blifva större än ungefär halfva nuvarande Linkö¬
pings stift, under det att antalet pastorat i ett stift, bestående af nuva¬
rande Kalmar och Visby stift, skulle blifva två tredjedelar af motsva¬
rande antal i Linköpings stift och dess allmänna läroverk icke hälften
så många, äfvensom att genom Visby stifts förening med Kalmar stift,
förstnämnda stift komme att utgöra eu mera sjelfständig och betydande
del af det hela än genom en förening med Linköpings stift. Domka¬
pitlet i Visby, som vid sitt utlåtande fogat ett uttalande i frågan af
Visby stifts prestsällskap, framhåller deremot det oegentliga i, att för¬
slaget om upphörande af Gotlands ställning såsom eget stift väckts utan
att i något afseende ställas i sammanhang med den erfarenhet, man gjort
om fördelarna eller olägenheterna för Gotland af denna kyrkliga sjelf¬
ständighet. Af sådana olägenheter kunde domkapitlet icke tänka sig flera
än tvenne, nemligen å ena sidan den mindre omfattning, hvilken presternas
ansökningsrätt sålunda haft, och å andra sidan för församlingarna in¬
skränktare tillfällen att göra sig skilda presterliga krafter till godo. Men
hvad det förra vidkomme, skulle hvarje vidgning af ansökningsrätten med¬
föra ett i motsvarande grad ökadt antal medtäflare, och hvad det senare
förhållandet anginge, skulle genom öns afskilda läge och de gotländska
pastoratens jemförelsevis ringare lönevilkor den sannolika följden blifva,
att öfverhufvud de bättre krafterna droges öfver åt fastlandet, och att de
sämre komme att, sedan de der förgäfves eftersträfvat befordran, söka sig
till ön. Domkapitlet, som af dessa skäl ansåge fördelarna för Gotland att
utgöra särskildt stift vara både många och stora, framhåller vidare den
betydande svårighet det skulle för Gotland innebära, särdeles vissa tider
af året, att icke på sjelfva ön hafva att tillgå stiftsstyrelse i vare sig kyrkans,
folkundervisningens eller det allmänna läroverkets angelägenheter, samt
vigten deraf att, särskildt med hänsyn till öns afskildhet, på platsen finnes
eu person med den högre bildning, en biskop bör antagas besitta, hvilken
kan, genom att året om vistas och verka på ön, blifva rätt förtrogen med
det, gotländska folkets egendomliga skaplynne och behof, likasom folket
med honom.
8
Åttonde hufvudtiteln.
Så stod frågan, då 1893 års kyrkomöte sammanträdde. Densamma
understäldes då mötets pröfning genom två särskilda motioner, den ena af
samtliga representanter vid mötet för Norrland, den andra af en utaf
de valde representanterna för Gotland. I den förra motionen sattes för¬
slaget om Hernösands stifts delning i samband med förslag om att kyrko¬
mötet skulle medgifva att, derest för åstadkommande af ifrågavarande del¬
ning visade sig oundgängligt, att de öfriga stiftens antal minskades, sam¬
manslagning af två stift måtte, så snart sådant kunde genom veder¬
börande biskopars afgång eller eljest försiggå, ega rum antingen så, att
Gotland upphörde att vara eget stift och lades till Kalmar stift, eller på
något annat sätt. Den andra motionen gick derpå ut, att kyrkomötet,
med ogillande af förslaget om sammanslagning af vissa stift, måtte god¬
känna delningen af Hernösands stift. Såsom motiv för den sistnämnda fram¬
ställningen framhölls, bland annat, att man icke finge taga i betraktande
ensamt Gotlands ringa folkmängd och areal utan framför allt dess läge
och de svårigheter i samfärdseln med fastlandet, som deraf vore en följd.
Det vore föga sannolikhet för, att en året om regelbunden kommunikations¬
led mellan Visby och Kalmar skulle komma till stånd. Säkerligen skulle
förbindelsen mellan dessa orter hufvudsakligen förmedlas öfver Stockholm,
åtminstone under långa tider årligen. Då skulle svårigheten för veder¬
börande å ön att komma i personlig beröring med stiftsstyrelsen blifva
nästan oöfvervinnelig. Många stridigheter i kyrkliga och skolförhållanden
hade hittills genom biskopens personliga mellankomst kunnat i godo bi¬
läggas. Det vore ej att betvifla, att, så länge biskopen öfver de förenade
stiften vore i sin kraftfullaste ålder, han ofta skulle besöka ön. Men vid
tilltagande ålder eller inträffad sjuklighet vore detta omöjligt. Biskopens
personliga verksamhet oafsedd, skulle stiftsstyrelsens med dithörande skol¬
styrelses förläggande till fasta landet medföra en betänklig rubbning i
gången af ärendenas behandling. Motionären tillägger, att förmånen af
särskild stiftsstyrelse icke bör kunna mot vederbörandes bestridande från-
händas en landsdel, med mindre än att det nya, som sättes i stället, är
bättre än eller åtminstone lika godt med det gamla, som går förloradt.
Att i stället för det bättre sätta något, som för den regleringen under¬
kastade landsdelen ostridigt vore sämre, skulle inom samma landsdel
svårligen kunna betraktas annorlunda än som en oberättigad handling.
Under förhandlingarna vid mötet framfördes ock, såsom mig synes,
goda skäl mot sammanslagning af Visby och Kalmar stift. Kyrkomötet
beslöt att:
dels anhålla om vidtagande af de ytterligare åtgärder, som kunde vara
erforderliga, för att Hernösands stift måtte blifva, så snart ske kunde, deladt;
Åttonde hufvudtiteln.
9
dels anmäla, att kyrkomötet för sin del medgåfve, att Hernösands stift,
så snart ske kunde, delades på det sätt, att Vesterbottens och Norrbottens
län frånskildes derifrån för att bilda ett särskildt stift;
dels anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t vidtaga erforderliga åt¬
gärder för att, under förutsättning att Hernösands stift blefve deladt, § 2
samt tredje stycket af § 5 utaf förordningen angående allmänt kyrkomöte
den 16 november 1863 måtte erhålla ändrad, af kyrkomötet formulerad
och för dess del godkänd lydelse.
Sedermera hafva från domkapitlet i Hernösand och Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län ytterligare underdåniga skrif-
velser i ämnet inkommit.
Domkapitlets i Hernösand skrifvelse af den 7 november 1894 inne¬
håller hufvudsakligen följande. Sedan domkapitlet till en början fram¬
hållit, hurusom de af mig den 17 mars 1893 till statsrådsprotokollet an¬
förda skäl, som talade för önskvärdheten och nödvändigheten af Hernö¬
sands stifts delning, ännu qvarstode med oförminskad, endels ökad kraft,
fortsätter domkapitlet: Stiftets folkmängd, som vid 1890 års slut utgjort
536,833 personer, hade vid 1893 års slut stigit till 552,704 personer. Den
inom vårt land, åtminstone hvad landsbygden beträffade, säkerligen allena-
stående hastighet, med hvilken folkmängden inom stiftet på sista tiden
tillvuxit, komme förvisso att under den närmaste framtiden ökas. Den
nyss färdigblifna jernvägen till Boden såväl som tillgodogörandet af de
norrbottniska malmbergens rikedomar skulle säkerligen samverka i denna
riktning. De nya kommunikationslederna, som till väsentlig del ginge
genom hittills obefolkade trakter, hade också redan medfört och komme
utan tvifvel att ytterligare medföra uppkomsten af nya befolkningscentra,
hvilka åter i sin tur nödvändiggjorde nya anordningar med afseende på
församlingsbildning, gudstjenstlokaler och folkskolor m. m., som hörde
under stiftsstyrelsens handläggning och tillsyn. Dylika, till sin natur van¬
ligen mycket svårhandterliga, organisationsfrågor utgjorde sedan lång tid
tillbaka eu mycket väsentlig del af domkapitelsärendena, och man kunde
med visshet förutse, att antalet sådana mål skulle betydligt ökas i mån
af befolkningens tillväxt och uppkomsten af nya byar, gårdar och lägen¬
heter. Det borde ock bemärkas, att de förhållanden, om hvilka dom¬
kapitlet sålunda erinrat, förekomme företrädesvis inom de båda nordligaste
länen, från hvilka afståndet till stiftsstaden vore mycket stort och hvilka
följaktligen äfven ur denna synpunkt vore i trängande behof af en mer
närbelägen stiftsstad, än den de nu egde. Hvad särskildt anginge de för
lappmarken egendomliga svårigheter med hänsyn till värden om kyrka och
skola, så bestode dessa svårigheter närmast i språkförhållandena och den
Bih. till Jiilcsil. Prat. 1S9U. 1 Sand. 1 Afd. 2
10
Åttonde hnfvudtiteln.
ganska omfattande organisation, som blifvit nödig för att religionsvård
och skolundervisning skulle kunna beredas åt den nomadiserande lappbefolk¬
ningen. Men äfven den mera bofasta lappmarksbefolkningen toge en stifts¬
styrelses omtanke och vård i vida högre grad i anspråk, än hvad förhål¬
landet vore med de flesta öfriga delar af stiftet — att icke nämna andra
delar af vårt land. Denna befolkning, som utgjorde den vida öfvervägande
delen — omkring 47,000 — af lappmarkens invånare, vore spridd på en yta
af mer än 100 qvadratmil och befunne sig till ganska stor del i svår
fattigdom. Den vidsträckta arealen gjorde, att befolkningen vore i behof
af ett mångdubbelt större antal presterliga krafter, gudstjenstlokaler och
folkskolor, än fallet vore i trakter med tätare befolkning; fattigdomen åter
medförde stora, ofta oöfvervinneliga svårigheter för den stiftsstyrelse, som
hade att sörja för tillfredsställandet, i någon mån, af sagda behof, och
dessa svårigheter blefve större, ju längre afståndet vore mellan stiftsstaden
och dessa trakter. Hvad som af domkapitlet sagts om lappmarken gälde
till god del äfven finnbygden, såväl den inom lappmarken belägna som
den, hvilken läge utom lappmarken. Men för finnbygden med ett in¬
vånarantal af 26,717 personer tillkomme den svårigheten, att befolkningens
vida öfvervägande flertal — mer än 20,000 — vore af främmande nationalitet
och talade ett främmande språk. Sedan domkapitlet erinrat derom, att
Eders Kongl. Maj:t, för att, såvidt möjligt, göra dessa trakters invånare
delaktiga af svensk kultur, tid efter annan anbefalt inrättandet af stats-
skolor med svenska språket såsom uteslutande undervisningsspråk och
senast, sedan Riksdagen dertill beviljat medel, förordnat om inrättandet af
icke mindre än 18 nya sådana skolor, påpekar domkapitlet, att vid dessa
skolors anordnande och öfvervakande domkapitlet i förening med Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande har väsentligen samma uppgift, som i
fråga om andra folkskolor tillkommer vederbörande skolråd och kyrko¬
stämma, och att det ligger i sakens natur, att denna uppgift endast på
ett mycket ofullständigt sätt kan fyllas, så länge stiftsstyrelsen har sitt säte
72 mil från den sydligast belägna finnförsamlingen.
Med afseende på såväl lappmarken som finnbygden framhåller dom¬
kapitlet för öfrigt två omständigheter såsom särskilt egnade att visa
behöfligheten af stiftets delning. Den ena vore den, att vid de flesta or¬
ganisationsfrågor kräfdes samverkan mellan stiftsstyrelse och vederbörande
länsstyrelse. Det sade sig sjelft, att eu dylik samverkan i yttersta grad
försvårades, då afståndet från stiftsstaden till den ena af de norra residens¬
städerna vore 25 mil och till den andra, der de flesta hithörande ärenden
handlades, ej mindre än omkring 55 mil eller å jernväg 650 kilometer.
Den andra härvid beaktansvärda omständigheten vore, att ej blott det
Åttonde hufvudtiteln.
It
religiösa och moraliska tillståndet, utan framför allt undervisningsväsendet
i dessa nejder ännu befunne sig på en synnerligen låg ståndpunkt. Hvad
det sistnämnda beträffade, ansåge sig domkapitlet böra anföra några, före¬
trädesvis ur folkskoleinspektörernas sammandrag af skolrådens uppgifter
för år 1893 hemtade, mycket belysande exempel. Så hade i flera försam¬
lingar i lappmarken icke ens hälften af de i skolåldern varande barn er¬
hållit undervisning i skola, och, hvad särskildt en af dessa församlingar
anginge, hade den upplysning lemnats, att i församlingens fjelltrakter af
160 i skolåldern varande barn endast 33 kunnat erhålla skolundervisning.
I åtskilliga andra församlingar inom lappmarken och finnbygden hade an¬
talet af de barn, som under året åtnjutit skolundervisning, varit obetydligt
större än deras antal, som saknat sådan undervisning. Visserligen upp-
gåfves det om en stor del af de barn, som sålunda icke undervisats i
skola, att de åtnjutit undervisning i hemmen, men det folie af sig sjelft,
att denna undervisning i de allra flesta fall vore nästan detsamma som
ingen undervisning alls. Med det beklagansvärda tillstånd, i hvilket skol¬
väsendet sålunda flerstädes i dessa nejder befunne sig, sammanhängde ett
annat förhållande, som kraft och kräfde alldeles särskilda åtgärder från
presterskapets och stiftsstyrelsens sida. I flera af de till lappmarken hörande
finnförsamlingarna funnes nemligen ett icke ringa antal vuxna personer,
som aldrig blifvit konfirmerade, på grund deraf att de väsentligen saknade
ej blott kristendomskunskap utan öfver hufvud all läskunnighet. Dessa
personer lefde till en stor del i »vilda äktenskap , och de barn, som i
sådana äktenskap föddes, blefve naturligtvis i hög grad vårdslösade. I
Gellivara församling funnes ej mindre än 74 sådana äldre personer i en
ålder mellan 21 och 82 år, och i Karesuando med en långt mindre talrik
befolkning 47 dylika personer i en ålder mellan 20 och 59 år. Den and¬
liga vården om sådana menniskor, dem man å orten icke utan skäl kallade
hedningar, vore ett lika vigtigt som för stiftsstyrelsen svårlöst problem.
I fråga om ökningen af göromålen i domkapitlet upplyser domkapitlet,
att dess diariinummer, som år 1887 utgjorde 1,288, under de följande åren
oupphörligen ökats, så att de år 1892 utgjorde 2.089. Under år 1893
hade denna siffra åter nedgått något, dock så att den varit högre än något
år före 1892; men alla förhållanden tydde derpå, att i det hela ökningen
alltjemt skulle komma att fortfara, och domkapitlet trodde sig veta, att
dess diariinummer vore mer än dubbelt så många som i Upsala stift och
ungefär lika många som i Lunds stift. Härvid vore jemväl att märka,
hvad domkapitlet förut antydt, att eu mycket stor del af de hos dom¬
kapitlet förekommande ärenden utgjordes af vigtiga, mycket arbete kräf¬
vande organisationsfrågor, till hvilka någon motsvarighet endast sällan
12 Åttonde hufvudtiteln.
torde förekomma inom rikets öfriga stift. Det arbete, som genom mängden
och beskaffenheten af göromålen i domkapitlet ålades lektorerna vid Hernö-
sands allmänna läroverk, blefve också mycket betungande och stode icke
i rimligt förhållande till den minskning i undervisningsskyldighet, som
vore dem i läroverksstadgan medgifven. Så hade under de två senaste
åren allenast sessionerna i domkapitlet upptagit i medeltal en tid af 5
timmar i veckan, hvartill komme den tid, som åtginge till förberedelse
för hvar session och som, särskildt till följd af ärendenas ofta invecklade
natur, vore mycket betydande; och domkapitlet vore förvissadt, att, äfven
om stiftet blefve deladt på sätt Eders Kongl. Maj:t en gång föreslagit,
hvart och ett af de sålunda uppkommande nya stiften skulle ur stifts¬
styrelsens synpunkt blifva lika svårskött som något af de eljest största
stiften inom riket.
Af hvad domkapitlet anfört framginge emellertid, att en skälig lindring
i stiftsstyrelsens göromål hvarken vore det enda eller det vigtigaste skälet
för den påyrkade stiftsdelningen. Hufvudsaken vore, att församlingarna
och undervisningsanstalterna, så länge stiftet vore odeladt, icke kunde få
vederbörlig tillsyn och vård. Stiftet hade i detta afseende alltför länge
varit vanlottadt i jemförelse med rikets öfriga delar; och att låta detta
missförhållande, hvilket vore stadt i ständig och snabb tillväxt, fortfara,
vore icke blott hvarken rättvist eller billigt utan tillika farligt. Antagligt
vore, att Norrland, hvilket, isynnerhet dess öfre del, ofta plägade betecknas
såsom Sveriges framtidsland, ginge en stor och snabb materiel utveckling
till mötes. Men om denna utveckling i materielt hänseende icke åtföljdes
af ett vederbörligt framåtskridande i andlig kultur, så uppstode en fara,
som kunde blifva ödesdiger, icke blott för dessa landsändar utan ock för
hela fäderneslandet; och ett nödvändigt vilkor för undgående af denna fara
vore, att stiftet blefve, utan dröjsmål, deladt.
Uti den af mig förut omnämnda underdåniga skrifvelsen i ämnet från
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, hvilken skrif¬
velse är dagtecknad den 22 november 1894, framhåller Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande den erfarenhet, som denna myndighet under sin embéts-
utöfning varit i tillfälle att inhemta derom, att de grunder, hvilka anförts
till stöd för yrkandet om Hernösands stifts delning, verkligen ega sådan
styrka och betydelse, att stiftsdelningen måste anses vara påkallad af ett
oafvisligt behof, som kräfver att snarast möjligt tillgodoses. Skrifvelsen
är af väsentligen följande innehåll: Församlingsvård och skolväsende vore
inom Norrbottens län icke hvad de borde, hvilket berodde af förhållan¬
den, som vore för länet egendomliga. De flesta församlingars oerhördt
stora utsträckning gjorde det omöjligt för de fåtaliga presterliga krafterna
Åttonde hnfvudtiteln.
13
att räcka till för sin uppgift; och folkskoleväsendet blefve af enahanda an¬
ledning bristfälligt. Församlingarna kunde icke förse de spridda, långt från
hvarandra liggande byarna med erforderliga lärarekrafter, och särskildt
gälde detta om de vidsträckta lappmarkerna. Inom dessa tillkomme dess¬
utom de särskilda svårigheter, som vore förbundna med sträfvandet att
bereda lappallmogen nödig religionsvård och undervisning. Slutligen vore
att märka det förhållande, att en betydande del af länets befolkning vore
linsktalande; och inom den finsktalande delen af länet förelåge en dubbel
uppgift: det gälde å ena sidan att tillse, att den finsktalande befolkningen
finge sig på sitt modersmål meddelad nödig undervisning, men å andra
sidan måste man söka i möjligaste mån tillmötesgå den önskan, som hos
samma befolkning lifligt framträda att erhålla äfven svenska undervisnings¬
anstalter, der deras barn kunde få tillfälle att inhemta kännedom jemväl om
svenska språket. Af det sagda framginge, att inom den nordligare delen
af vårt land förelåge, likasom i materiel! så äfven i andligt afseende, ett
odlingsarbete af en omfattning, hvartill ingen annan del af riket företedde
något motsvarande. Att befolkningen skulle sjelf, fattig som den mesta¬
dels vore, kunna bereda utväg att fylla alla de stora kraf, som de säregna
förhållandena medförde, kunde icke fordras. Hjelp behöfdes visserligen
från det allmännas sida, och sådan hade ej heller uteblifvit; men verk¬
sammast bland alla de medel, som från det allmännas sida kunde vidtagas,
vore den ifrågasatta stiftsdelningen, hvarigenom de två nordligaste länen
skulle beredas förmånen af en stiftsstyrelse, som, lättare tillgänglig än den
nuvarande och hänvisad att uteslutande handhafva de nordligaste länens
angelägenheter, kunde ordnande, ledande och öfvervakande ingripa i det
arbete på det andliga området, som här förelåge. Detta arbete vore mer
än tillräckligt för att gifva full sysselsättning åt den styrelse, som Unge
dess ledning sig anförtrodd; och med den utveckling, som på det materiella
lifvets alla områden här vore att motse, skulle dennas verksamhet och
uppgifter för hvarje dag ökas. Det vore icke möjligt för stiftsstyrelsen i
Hernösand, beläget på mer än 50 mils afstånd från Luleå, från hvilken
sistnämnda stad åter afståndet till den inom länet längst bort belägna
kyrkobyn vore 52 mil, att, öfverhopad af göromål beträffande andra delar
af det vidsträckta stiftet, egna åt den nordligaste delen deraf den alldeles
särskilda omvårdnad, som dervarande säregna förhållanden kräfde. För
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande erbjöde sig alltjemt tillfällen till
den iakttagelsen, att mycket, som inom länet borde göras till befrämjande
af religionsvård och undervisningsväsende, blefve och måste blifva ogjordt;
och många af de ändamål beträffande kyrka och skolor derstädes, dem
staten genom anvisade anslag eller eljest önskat tillgodose, kunde icke
annat än ofullständigt ernås i saknad af den sammanhållande ogh oaflåt-
14
Åttonde hnfvudtiteln.
ligen ingripande kraft, som en särskild stiftsstyrelse skulle ega. Mång¬
faldiga exempel såväl i ena som i andra afseendet kunde anföras; och
såsom ett bland de många hänvisade Eders Kongl. Maj:ts befallningshaf¬
vande till den af Eders Kongl. Magt och Riksdagen med lifligt intresse
omfattade tanken att bereda den finsktalande delen af vårt land den af
densamma med begärlighet omfattade förmånen att blifva delaktig äfven
af svensk odling, ett syfte, som skulle befordras i ojemförligt högre grad,
om särskild stiftsstyrelse funnes på närmare håll i stället för, såsom nu
vore förhållandet, på ett afstånd af ungefär 70 mil från den finsktalande
delen af länet. Att i de frågor, der samarbete mellan stiftsstyrelse och
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle ega rum, det stora afståndet
mellan de båda myndigheterna medförde många svårigheter och olägen¬
heter, vore påtagligt och lade i sin mån en hämsko på bådas verksamhet
för gemensamma syften. Till sist påpekas, att Eders Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande i det anförda uteslutande fäst sig vid de skäl för en delning
af Hernösands stift, som vore att hemta från de för dess nordligare hälft
egendomliga förhållanden. Till dessa skäl komme de talande grunder,
som gjorde delningen önskvärd jemväl med hänseende till stiftets sydligare
delar, hvilka visserligen behöfde, för att få sina intressen behörigen till¬
godosedda, förmånen af en särskild stiftsstyrelse, som, befriad från om¬
sorgen om de många angelägenheter, hvilka afsåge den nordligare delen,
kunde egna sig ensamt åt det myckna arbete, som för det sydligare Norr¬
land förelåge och som, med dessa landsdelars snabbt fortgående utveckling,
i alltjemt ökad grad förestode. Med förenadt afseende på det ena såväl
som det andra kunde sägas, att den ifrågastälda stiftsdelningen afsåge ett
ändamål, med hvars genomförande ej utan stor skada kunde anstå, men
som, förverkligadt, skulle kraftigt befrämja uppgifter af den mest omfat¬
tande betydelse.
Af allt framgår, icke blott att ett oafvisligt behof af Hernösands stifts
delning föreligger, utan ock att detta behof måste inom den närmaste
tiden tillgodoses. I det först nämnda afseendet synes ock en nästan full¬
ständig samstämmighet råda så väl inom riksdagen som inom kyrkomötet.
Deremot hotas frågans lösning med ett uppskof på obestämd tid deraf, att
Riksdagens Andra kammare såsom vilkor för delningen uppstält fordran
på en motsvarande sammanslagning af två andra stift. Inom kyrkomötet
mötte åter detta vilkor ett afgjordt motstånd. Hvad som hittills i ärendet
förekommit har hos mig stadgat den öfvertygelsen, att den ifrågasatta sam¬
manslagningen icke kan blifva annat än en nödfallsåtgärd, som icke i sig
innebär någon fördel, men väl medför stora och kännbara olägenheter.
Särskildt det sätt för sammanslagningens genomförande, som företrädesvis
Åttonde hnfrudtiteln. 15
var föremål för diskussion inom riksdagen och kyrkomötet, nemligen att
förena Visby och Kalmar stift, synes mig synnerligen olämpligt såsom
medförande verklig skada för Gotland och har äfven der blifvit mottaget med
djupt bekymmer. Då jag tillika tager i betraktande, att den kostnad, som
Hernösands stifts delning nödvändiggör, med afseende på ändamålets vigt
kan betraktas såsom en obetydlighet, synes mig icke all förhoppning sak¬
nas, att Riksdagen, med hänsyn till vigten af ärendets snara afgörande,
skall befinnas villig att godkänna en Eders Kongl. Maj:ts framställning af
samma hufvudsakliga innehåll som i den till 1893 års riksdag gjorda.
Jag anser alltså, att den fråga, som nu bör föreläggas till Riksdagens
afgörande, bör begränsas till Hernösands stifts delning; och skulle, då
kyrkomötet redan för sin del fattat beslut i sådant syfte, ett godkännande
från Riksdagens sida af ett dylikt förslag omedelbarligen leda till det vig¬
tiga målets uppnående. Förslag om ändring i kongl. förordningen den 16
november 1863 angående allmänt kyrkomöte, enligt hvad jemväl af kyrko¬
mötet beslutits, torde af statsrådet och chefen för justitiedepartementet komma
att underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning för att derefter föreläggas
Riksdagen. Återstår alltså för mig att lemna en redogörelse för de medel,
som börar af Riksdagen äskas till bestridande af de med stiftsdelningen
förenade kostnader.
I fråga om sättet att bereda skälig löneinkomst åt biskopen i det nya
stiftet uttalade jag mig redan, då jag förra gången var i tillfälle att inför
Eders Kongl. Maj:t yttra mig i denna fråga, för, att det icke borde ifråga¬
sättas, att åt honom skulle på lön anslås något prebendepastorat, utan att
en bestämd lön borde åt honom anvisas. Genom nådiga brefvet den 15
juni 1861 angående reglering af biskoparnes löner hafva dessa löner i de
särskilda stiften bestämts från 16,000 till 10,000 kronor, deribland för
biskopen i Hernösand till 12,000 kronor. Då, enligt hvad Hernösands
domkapitel uttalat, hvart och ett af de två stift, i livilka Hernösands stift
skulle delas, för sin behöriga vård koinme att kräfva å stiftsstyrelsens sida
fullt upp så mycket arbete som de flesta större stift inom det öfriga riket,
synes, i enlighet med hvad jemväl kammarkollegium och statskontoret
hemstält, lönen åt biskopen i det nya stiftet icke lämpligen böra sättas
lägre än lönen åt biskopen i Hernösands odelade stift eller 12,000 kronor,
hvartill borde komma särskild hyresersättning, som enligt mom. 2 af de
genom nyssnämnda nådiga bref den 15 juni 1861 faststälda grunder för
reglering af biskoparnes löner skall till biskop, der biskopshus ej finnes,
utgå med belopp ej öfverstigande 1,500 kronor, hvilket belopp i nu¬
varande fåll synes mig vara erforderligt. Medel till denna lön och hyres¬
ersättning torde kunna bekommas ur biskopslöneregleringsfonden, hvilken
16
Åttonde hufvudtiteln.
uppkommit genom inkomster, som afskilts från vissa biskopslöner och be¬
stämts till jemnande af andra. Vid 1894 års slut egde denna fond eu
behållning, som beräknats uppgå till 460,935 kronor 7 öre. Inkomsterna
under år 1894 hade uppgått till mer än 49,500 kronor, deraf ränta och
kapitalvinst 18,608 kronor 10 öre. De till utgående från fonden anvisade
årliga utgifterna till lönefyllnad åt åtskilliga biskopar in. m. utgöra till¬
sammans 24,210 kronor 49 öre, hvartill kommit för år 1894 en extra
utgift å omkring 360 kronor.
Vid samma tillfälle yttrade jag, hvad anginge ledamöterna i det nya
domkapitlet, att det väl kunde ifrågasättas, huruvida icke kyrkoherden i
Luleå stadsförsamling och de nuvarande lektorerna vid läroverket, hvilka
icke mottagit sina befattningar med skyldighet att tjenstgöra i domkapitel,
borde erhålla särskild godtgörelse för det ökade arbete, som ett ledamot¬
skap i domkapitlet skulle för dem medföra, och hvilket för lektorerna icke
i afsevärd mån kunde anses uppvägas af den förminskning i antalet un-
dervisningstimmar, som enligt 13 § i gällande läroverksstadga skulle med-
gifvas dem såsom domkapitlets ledamöter. Jag anmälde vidare, att uti
infordrade yttranden nuvarande kyrkoherden i Luleå stadsförsamlings pasto¬
rat O. A. Vester äfvensom nuvarande lektorerna i kristendom och filo¬
sofisk propedevtik, i historia och modersmålet samt i matematik och
fysik vid nämnda läroverk — de tvenne öfriga lektorerna åtnjuta sedan
flera år tillbaka tjenstledighet för sjukdom — förklarat sig villiga att
inträda som ledamöter i det tillämnade domkapitlet utan att ifrågasätta
särskild ersättning härför, kyrkoherden Vester under uttalande af den för¬
hoppning, att de presterliga krafter, som erfordrades för församlingsvården
inom pastoratet, måtte så ordnas, att densamma icke behöfde lida intrång
af kyrkoherdens domkapitelsgöromål.
Beträffande aflöningen åt konsistorienotarien i det nya stiftet anser jag,
att denne tjensteman bör åtnjuta dels de inkomster, som enligt gällande
grunder för konsistorienotariernas aflöning utgå från Vesterbottens och
Norrbottens län till notarien vid Hernösands domkapitel, dels ock ett
skäligt anslag af statsmedel. I yttrandet till protokollet den 17 mars 1893
lemnades, med ledning af från domkapitlet i Hernösand infordrade upp¬
gifter, en specifik utredning beträffande omförmälda från Vesterbottens
och Norrbottens län inflytande inkomster för konsistorienotarien i Hernö¬
sands stift. Denna utredning gaf vid handen, att dessa inkomster i medel¬
tal utgjort omkring 1,500 kronor årligen.
Domkapitlet har visserligen ansett, att, i anseende till minskning i
provisionen från presterskapets enke- och pupillkassa, dessa inkomster för
framtiden ej borde beräknas högre än till 1,200 kronor, och föreslagit, att
Åttonde hufvudtitelu. 17
till konsistorienotarien i det nya stiftet borde öfverflyttas de 300 kronor,
som för närvarande utginge till konsistorienotarien i Hernösand för dennes
bestyr med lappmarks ecklesiastikverks angelägenheter, samt hemstält, att
derutöfver måtte åt förstnämnde konsistorienotarie anvisas 3,000 kronor.
Notarien skulle härigenom beredas en löneinkomst af tillhopa omkring 4,500
kronor. Då omförmälda 300 kronor emellertid icke, såsom domkapitlet
förutsätter, utgå från anslaget till lappmarks ecklesiastikverk utan från an¬
slagen till domkapitlens expeditioner och alltså icke kunna betraktas såsom
en tillgång utöfver sistnämnda anslag, torde frågan om detta belopps öfver¬
flyttning tran den ene notarien till den andre dermed vara förfallen. Visser¬
ligen är . det ingalunda oantagligt, att de från de båda nordligaste länen
konsistorienotarien tillkommande inkomster i sportler, provisioner m. m.
komma att förminskas. Men då samma inkomster hafva, enligt nu inför¬
skaffade uppgifter, i medeltal under åren 1891—1894 något öfverstigit 1,500
kronor,, anser jag desamma kunna beräknas till detta belopp.
Vidkommande derefter amanuensen och vaktmästaren ansåg dom¬
kapitlet deras arfvoden kunna bestämmas till ungefär enahanda belopp,
hvartill amanuensens och vaktmästarens vid domkapitlet i Hernösand in¬
komster af deras befattningar under de senaste åren före 1891 uppgått,
nemligen för amanuensen 1,600 kronor och för vaktmästaren omkring 500
kronor jemte bostad och vedbrand.
Beträffande slutligen öfriga kostnader för det blifvande domkapitlets
expedition beräknade domkapitlet dessa till följande belopp:
hyra för sessions- och expeditionslokal samt bostad för
vaktmästaren ......................................................................... kr. 1 500: _
andra för expeditionen nödiga årliga utgifter...................... » 600: —,
hvartill skulle komma för anskaffande af möbler, kassa¬
skåp, andra nödiga inventarier, böcker, kartor m. m.
för en gång............................................................................. » 3,500: —.
I .sammanhang. med nu omnämnda beräkning af kostnaden för den
nya stiftsstyrelsens i Luleå expedition, har domkapitlet i Hernösand hem¬
stält, att, i den mån genom stiftsdelningen inkomster skulle komma att
frångå notarien och amanuensen vid domkapitlets i Hernösand expedition
och öfverflyttas till motsvarande tjensteman vid det nya domkapitlet, er¬
sättning måtte de förra härför beredas. Domkapitlet framhåller, att härvid
visserligen måste å ena sidan tagas i betraktande, att dessa tjenstemäns
arbete koinme att blifva i väsentlig mån minskadt genom stiftsdelningen,
men att å andra sidan äfven hänsyn måste tagas dertill, att deras arbete
hittills varit öfver höfvan betungande och att de med deras befattningar
Bih. till Riksd. Prot. 18.90. 1 Sami. 1 A/d. 3
18
Åttonde hufvudtiteln.
förenade löneinkomster vore så knappa, att endast med beräkning af de
inkomster, hvilka för närvarande af dem åtnjötes, dugliga innehafvare till
samma befattningar torde kunna erhållas.
Beträffande hvad domkapitlet rörande ifrågavarande anslagsbelopp an¬
fört, har jag, förutom hvad jag ofvan framhållit, intet annat att erinra,
än att i det för amanuensen vid domkapitlet i Hernösand angifna arfvode
ingår det belopp, 600 kronor, som af Eders Kongl. Maj:t under de senaste
åren från lappmarks ecklesiastikverk anvisats till domkapitelsexpeditionen
såsom ersättning för göromål, hvilka särskildt afse lappmarken, och hvilket
belopp efter delningen torde böra utgå från samma anslag som öfriga
kostnader för domkapitlens expeditioner. Ehuru det af dessa göromål
härrörande arbete komme att minskas, i händelse stiftsdelningen eger
rum, anser jag dock, att en nedsättning i totalbeloppet af amanuensens
arfvode icke skäligen kan sättas i fråga, utan att samma arfvode fortfarande
bör utgå med 1,600 kronor, hvartill jemväl amanuensens vid det nya
domkapitlet arfvode torde böra bestämmas. Efter denna erinran tillåter
jag mig, under anhållan att sedermera få återkomma till frågorna så väl
om anvisande af medel för anskaffande af möbler, inventarier m. m. som
om anslag till bestridande af kostnaderna för skrifmateriel och expenser
m. m. vid domkapitlet i det föreslagna nya stiftet, hemställa, att, på grund
af hvad ofvan blifvit anfördt, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen:
dels att medgifva, det Vesterbottens och Norrbottens län må från den
1 januari 1897 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift,
samt att för aflönande af biskop i det nya stiftet må af biskopslöneregle-
ringsfonden användas högst 13,500 kronor årligen;
dels att för bestridande af kostnaden för aflönande af konsistorie¬
notarie, amanuens och vaktmästare vid det nya domkapitlet bevilja ett
ordinarie anslag af 5,100 kronor, deraf till notarien 3,000 kronor, till
amanuensen 1,600 kronor och till vaktmästaren 500 kronor;
dels att för hyra af lokal och vaktmästarebostad anslå ett årligt belopp
af 1,500 kronor;
dels ock att såsom ersättning för den minskning i inkomst, som ge¬
nom den ifrågasatta stiftsdelningen skulle drabba notarien vid Hernö¬
sands domkapitel till följd af förlusten af sportelinkomsterna från Vester¬
bottens och Norrbottens län och amanuensen vid samma domkapitel ge¬
nom upphörande af ofvan omförmälda, från lappmarks ecklesiastikverk
nu utgående anslag å 600 kronor, måtte beviljas ett årligt anslag af 2,100
kronor.
Åttonde hnfvadtiteln.
19
I en till sistförfluten års riksdag aflåten nådig proposition föreslog
Eders Kongl. Maj:t Riksdagen att å extra stat för år 1896 anvisa 5,000 kronor
för betäckande intill detta belopp af brister i domkapitlens expeditions-
kassor, i den män dessa brister anmäldes och blefve till siffran i behörig
ordning faststälda.
I det yttrande till statsrådsprotokollet, som föranledde sistnämnda
proposition, påpekade jag, att expeditionskassornas utgifter, sådana de vore
beskaffade, för så vidt domkapitlen skulle kunna såsom embetsmyndig-
heter fungera, vore o eftergift i ga, att enligt då lemnade uppgifter brister i
dessa kassor för åren 1892 och 1893 uppkommit med respektive 4,868
kronor 23 öre och 4,651 kronor 56 öre, samt att ytterligare ökning i den
årliga bristen för framtiden kunde vara att emotse af den anledning, att dels
vissa af de bidrag, som dittills från annat håll än staten utgått, vore af
beskaffenhet att icke med säkerhet kunna påräknas, dels ärendenas antal
hos domkapitlen företedde en gifven ökning.
Af det anslag, som med anledning af denna proposition af Riksdagen
beviljats för innevarande år, hafva brister för år 1892 i domkapitlens expe-
ditionskassor i Linköping, Strengnäs, Vesterås, Vexjö, Kalmar och Karlstad
blifvit betäckta med ett sammanlagdt belopp af 3,428 kronor 12 öre.
Afsevärda brister återstå ännu att täcka, och det på extra stat beviljade
anslagsbeloppet 5,000 kronor torde följaktligen fortfarande vara erforder¬
ligt; anhållande jag att vid redogörelsen för erforderliga anslag å extra
stat få återkomma till detta anslagsbehof.
Det kan emellertid icke förnekas, att ett permanent, oafvisligt behof
icke bör med tillfälliga på extra stat anvisade medel tillgodoses, och att
man om möjligt bör råda bot för sådana bristers uppkomst för framtiden.
Detta kan naturligtvis icke ske, med mindre än att ett fast anslag af er¬
forderlig storlek för ändamålet anvisas. Riktigast vore väl, att detta anslag,
med hänsyn till dess ändamål och på sätt i liknande fall egt rum, upp¬
fördes såsom förslagsanslag, men då öfriga hithörande anslagsbelopp icke
hafva denna natur, anser jag mig icke nu böra hemställa om nådig fram¬
ställning till Riksdagen i sådant syfte.
På sätt jag förut erinrat, hafva bristerna i expeditionskassorna årligen
uppgått till omkring 5,000 kronor. Då emellertid för framtiden eu ökning
af dessa brister är att emotse dels, såsom jag förut an ty dt, af anledning
att vissa bidrag, som hittills från annat håll än staten — såsom genom
kollektör, bidrag från presterskapet m. m. — utgått, icke äro af beskaffenhet
att med säkerhet kunna påräknas, samt att ärendenas ökning i domkapitlen
gifvetvis ställa ökade kraf på expeditionskassorna, dels ock på grund deraf att,
derest Eders Kongl. Maj:ts framställning om Hernösands stifts delning vinner
[2-]
Förstärkning
af domkapit¬
lens expedi-
tionskassor,
rn. m.
20
Åttonde hufYudtiteln.
Riksdagens godkännande, medel måste beredas för ytterligare ett stifts behof,
så torde, om man för framtiden verkligen vill söka förebygga bristers uppkom¬
mande, ett anslag af 6,000 kronor vara det minsta som bör ifrågakomma.
I yttrandet till statsrådsprotokollet den 14 januari 1895, då proposi¬
tion till Riksdagen beslöts angående lönereglering för tjensteman och be¬
tjente vid de ecklesiastika konsistorierna, anmärktes, hurusom det vid vissa
domkapitels expeditioner visat sig nöclvändigt att anlita extra biträden,
samt att särskilt vid domkapitelsexpeditionerna i Upsala, Strengnäs, Lund
och Göteborg konsistorienotarierna måste afstå icke obetydliga belopp till
oundgängligt tjenstebiträde utöfver det, som lemnas af amanuensen. I
nämnda proposition äskades jemväl för tillgodoseendet af behofvet vid vissa
konsistorier af extra biträden ett belopp af 3,000 kronor. Men var ett
sådant anslag erforderligt, om en lönereglering vid domkapitlen kommit till
stånd, är detsamma vida nödvändigare nu, då notariernas delvis redan
knappa, allt mer sjunkande löner sannolikt snart skola göra det för dem
omöjligt att sjelfva, såsom nu vid vissa konsistorier är fallet, hålla biträden,
och det vore alltför obilligt att fordra, det amanuenserna för nuvarande
ringa arfvoden skulle egna mera arbete åt sina fenster, än nu är.fallet.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på ordinarie stat från och med år 1897
bevilja
dels till förstärkande af domkapitlens expeditionskassor ett anslag af
6,000 kronor, att efter Eders Kongl. Maj:ts bestämmande för sagda ända¬
mål användas;
dels ock till extra biträden vid domkapitlens expeditioner ett belopp
af 3,000 kronor, att af Eders Kongl. Maj:t för ändamålet disponeras.
Med upptagande i riksstaten af de nu föreslagna anslagsposterna, till¬
hopa 9,000 kronor, jemte de för Hernösands stifts delning till utgående
från statsverket ifrågasatta belopp, hvilka under punkt 1 här ofvan om-
förmälas, tillsammans 8,700 kronor, skulle det i riksstaten för domkapitlens
expeditioner uppförda anslag, nu utgörande 25,000 kronor, komma att ökas
med 17,700 kronor till 42,700 kronor.
Universiteten.
Med särskilda underdåniga skrifvelser den 30 september 1895 har
kanslern för rikets universitet till Eders Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnat
af de större akademiska konsistorierna i Upsala och Lund gjorda fram¬
ställningar om utverkande vid innevarande års riksdag af anslag för af-
Åttonde bufvudtiteln. 21
hjelpande af åtskilliga universitetens behof. De bland dessa sålunda an¬
mälda behof, hvilka synts mig böra föranleda nådiga framställningar till
Riksdagen, äro följande.
Medicinska fakulteten i Upsala har framhållit, hurusom inrättandet [3.]
af den nya professuren i obstetrik och gynekologi medfört behofvet af ett Materiel vid
årligt anslag för anskaffande och underhåll af instrument och undervisnings-
materiel vid den obstetriska kliniken. Huru nödvändigt ett dylikt anslag Upsala.
vore, framginge klart af det faktum, att sedan obstetriken och gynekolo¬
gi skilts från den kirurgiska ämnesgruppen, de stode utan något som
helst anslag till undervisningsmateriel. Och likväl måste instrument an¬
skaffas och underhållas samt planschverk, fantom, skelettdelar och annan
materiel för undervisningen förvärfvas och vidmakthållas. Skulle derför
undervisningen vid kliniken kunna framgångsrikt bedrifvas och motsvara
de fordringar, som lärjungarne med rätta kunde ställa på densamma,
kunde institutionen ej längre undvara ett dylikt anslag. Med hänsyn till
den ifrågavarande materielens dyrhet hade fakulteten ansett, att detta an¬
slag ej kunde ställas lägre än 500 kronor.
I afseende på beloppet har likväl konsistorium, på derom väckt för¬
slag och sedan upplyst blifvit, att institutionens föreståndare äfven för¬
klarat sig kunna dermed åtnöjas, hemstält, att för ifrågavarande ändamål
måtte utverkas ett årligt anslag å 300 kronor och derjemte ett anslag för
en gång till belopp af 1,000 kronor.
Då uppenbart är, att den nya obstetriska kliniken behöfver ett sär¬
skilt anslag för instrument och undervisningsmateriel, då lämpligt synes
vara att för ändamålet beviljas dels ett anslag för den första uppsättningen
och dels ett mindre årligt anslag, och då de ifrågasatta beloppen icke
kunna anses större än nödigt är, tillstyrker jag i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för anskaffande och underhåll
af instrument och undervisningsmateriel vid den obstetriska kliniken i
Upsala bevilja ett årligt anslag af 300 kronor äfvensom för en gång ett
belopp af 1,000 kronor, hvarom jag torde få erinra vid redogörelsen för
de till extra stat hänförliga anslagsbehof.
Vidare har medicinska fakulteten i Upsala gjort framställning om ett
årligt anslag till aflöning åt en assistent i kirurgi. Denna anhållan har
fakulteten motiverat sålunda.
Sedan de ämnen, som från gammalt hört till den kirurgiska profes¬
suren vid Upsala universitet, nemligen icke blott den egentliga kirurgien
[4-1
Assistent i
kirurgi.
22
Åttonde hufvndtiteln.
utan äfven obstetrik och gynekologi samt oftalmiatrik, numera, i öfverens¬
stämmelse med dessa vetenskapers utveckling, blifvit såsom specialämnen
fördelade på tre lärare, nemligen en professor i kirurgi, en professor i
obstetrik och gynekologi samt en e. o. professor i oftalmiatrik, ålåge det
professorn i kirurgi dels att meddela undervisning i detta ämne dels att
vara prefekt och öfverkirurg å akademiska sjukhusets kirurgiska afdelning
samt tillika undervisa å den kirurgiska polikliniken. Före nämnda för¬
delning af läroämnena var i händelse af förfall för professorn i kirurgi,
vare sig i följd af sjukdom eller af annan orsak, adjunkten i kirurgi och
obstetrik, hvilken tillika egnade sig åt oftalmiatrik, ständigt att påräkna
såsom vikarie; men sedan adjunkturen blifvit ombildad till en extra ordi¬
narie professur, omfattande endast ämnet oftalmiatrik, kunde fakulteten ej
vidare påräkna, att inom densamma funnes någon lärare, som egde den
speciela utbildning och praktiska erfarenhet, att han kunde vid ordinarie
professors tjenstledighet inträda såsom vikarie och tillika sköta öfverkirur-
gens vid sjukhuset maktpåliggande dagliga göromål.
Genom den utvidgning af sjukvården vid kirurgiska afdelningen, som
under den nuvarande professorns tjenstetid inträda toge densamma numera
hans tid så i anspråk, att han icke längre kunde bestrida någon under¬
visning vid den nere i staden belägna kirurgiska polikliniken, utan hade
det blifvit af nöden att öfverlemna denna undervisning åt en yngre lärare,
för närvarande en inom fakulteten anstäld docent. Denne lärare hade ock
hvarje termin gifvit en preparatorisk, kostnadsfri kurs i allmän kirurgi,
utan hvilken de studerande icke kunde fullt tillgodogöra sig den kliniska
undervisningen i detta ämne, samt tillika vikarierat för professorn under de
tider, då denne haft tjenstledighet.
Då emellertid universitetet ej egde till sitt förfogande något anslag
till aflönande af en dylik lärare, hvilken hittills erhållit aflöning ur en af
fakultetens enskilda fonder, då föreskrifterna för denna fond icke tilläte
utdelandet af permanenta anslag, och då kirurgien vore ett af fakultetens
större och vigtigare ämnen, hvari undervisningen ej ens för kortare tid
kunde ligga nere, såge sig fakulteten nödsakad att anhålla om ett ordinarie
årligt anslag af 3,500 kronor för aflönande af en biträdande lärare i ämnet.
Denne lärare, för hvilken fakulteten föreslagit benämningen assistent, skulle
vara skyldig dels att vid behof vikariera för professorn i kirurgi, dels att
bestrida undervisningen vid den kirurgiska polikliniken samt hvarje termin
efter de närmare bestämmelser, som kunde blifva faststälda, lemna en
kostnadsfri preparatorisk kurs i den allmänna kirurgien. Ifrågavarande lågt
aflönade befattning borde enligt fakultetens mening lämpligast besättas
endast genom förordnande på tre år för hvarje gång.
Åttonde hufvudtiteln.
23
Till denna af konsistorium och universitetskanslern förordade fram¬
ställning anser jag mig böra tillstyrka nådigt bifall och hemställer alltså,
att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att till aflöning åt en
assistent i kirurgi vid universitetet i Upsala bevilja ett årligt anslag af
3,500 kronor.
Akademiska konsistoriet i Lund har å nyo gjort framställning om [5.]
behofvet af ökade arbetskrafter vid patologiska institutionen derstädes. Amanuens vid
Konsistoriet har dervid erinrat, hurusom för detta ändamål förut begärtsp“((i0/u°(^nie“
2,000 kronor, deraf 1,500 kronor till arfvode åt en assistent och 500 kronor Lund.
till amanuensarfvode; att Riksdagen för hvartdera af åren 1892 och 1893
beviljat det sistnämnda beloppet under form af anslag till arbetets uppe¬
hållande vid institutionen; samt att, efter förnyad proposition i ämnet,
1893 års riksdag beviljat å ordinarie stat 1,500 kronor till assistentarfvode,
men dervid indragit det på extra stat anvisade beloppet. Genom det be¬
viljade anslaget hade visserligen ett stort behof för institutionen blifvit
afhjelpa men anslaget till amanuensarfvode vore icke desto mindre erfor¬
derligt. Institutionens föreståndare hade ock uti en till konsistorium in-
gifven skrift ytterligare framhållit vigten af detta behof, som jemväl af
medicinska fakulteten vitsordats. Institutionsföreståndarens framställning
är af följande innehåll.
Af den utredning, som förut lemnats rörande fördelningen af det
omfattande arbetet vid institutionen framginge, att särskildt verksamheten
på det bakteriologiska området i följd af bristen på fast och ansvarigt
biträde mer eller mindre måste stå tillbaka och i alla händelser drifvas
under förhållanden, hvilka med afseende så väl på arbetets jemna gång
som på vården af den dyrbara redskapen vore långt ifrån tillfredsställande.
Institutionens ende fäste amanuens toges så fullständigt i anspråk dels af
biträde vid obduktionerna dels och framför allt af ständigt fortgående
preparationer af samlingarna, att för honom ingen tid återstode för arbete
och tillsyn på det bakteriologiska laboratoriet, en verksamhet som för
öfrigt fordrade sin särskilda utbildning. Det behof af amanuensbiträde,
som nödvändigt kräfdes vid det omständliga och tidsödande arbetet med
bakterieodling och öfver hufvud vid skötseln af den bakteriologiska appa¬
raten, måste nu, så godt sig göra läte, fyllas medelst mer eller mindre
tillfällig hjelp af extra amanuenser, hvilka såsom lönlösa icke kunde åläggas
den ständiga tillsyn, som här vore af nöden, än mindre göras verkligt
ansvarige för vården af den vidlyftiga utrustningen, en brist som vid mer
än ett tillfälle gjort sig känbar.
Såsom allmänt bekant vore, hade bakteriologien redan länge haft stor
24 Åttonde lmfyndtiteln.
vetenskaplig och praktisk betydelse och intagit en deremot svarande vigtig
ställning inom både patologien och hygienen, ett förhållande som äfven
hos oss blifvit officielt erkändt genom beviljadt anslag till en laborators-
tjenst i bakteriologi vid Karolinska institutet. Jemväl vid patologiska
institutionen i Lund, hvilken äfven på detta mera speciela område all¬
varligt önskade och sträfvade att häfda sin plats och fylla sin uppgift,
stäldes anspråk på bakteriologien och anlitades det bakteriologiska labora¬
toriet icke blott för den egentliga undervisningen i ämnet och i samband
med förefallande patologiska undersökningar eller sjelfständiga arbeten,
utan äfven från klinikens och den kliniska undervisningens sida äfvensom
af utanför universitetet stående läkare och vetenskapsidkare. Det syntes
då icke vara någon obillig begäran, att denna institution, för att kunna
vederbörligen fullgöra en i flera afseenden vigtig uppgift, hugnades med
det jemförelsevis anspråkslösa beloppet af 500 kronor till ytterligare en
fast amanuensplats. Knappast torde heller några medel, som direkt eller
indirekt utgåfves för främjande af naturvetenskaplig utbildning, vara så
väl använda och i förhållande till det ringa beloppet så säkert medföra
gagn för framtiden som de, hvilka beviljades till amanuensarfvoden.
Så väl den patologiska institutionen i Upsala som de begge institu¬
tioner i Lund, hvilka närmast kunde jemföras med den patologiska, nem¬
ligen den anatomiska och den kemiska, åtnjöte förmånen af två fasta
amanuensplatser.
Då det synes mig angeläget, ej blott att undervisning i det numera
så vigtiga ämnet bakteriologi på tillfredsställande sätt meddelas vid uni¬
versitetet i Lund, utan äfven att för praktiska ändamål finnes en väl
ordnad bakteriologisk anstalt i rikets sydliga del, men af hvad bär
ofvan anförts framgår, att sådant icke kan vinnas utan någon tillökning
i arbetskrafterna, hvilken tillökning dock kan åstadkommas för en jem¬
förelsevis obetydlig summa, tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode åt en amanuens vid den
bakteriologiska afdelningen af patologiska institutionen i Lund anvisa ett
årligt anslag af 500 kronor.
[6.] Under flera år har juridiska fakulteten i Lund upprepat sin anhållan
Docentstipen- om förstärkning af lärarekra fterna inom fakulteten medelst inrättande af
d‘dhkilSfJkui- en ny ordinarie professorsbeställning. I sin år 1894 ingifna framställning
teten i Lund. i detta ämne hade fakulteten, med afseende derå att behofvet af den be¬
gärda förstärkningen vore synnerligen trängande, hemstält, att, derest an¬
slag till en professorslön ej kunde då erhållas, ett tillfälligt anslag å 1,500
kronor måtte beredas att, intill dess anslag till en ordinarie professors-
Åttonde hufvudtiteln.
25
befattning blefve beviljadt, årligen utgå till uppehållande af undervisning
och examination i speciel privaträtt. Med anledning häraf behagade Eders
Kongl. Maj:t till 1895 års riksdag göra framställning om beviljande af
ett sådant tillfälligt, anslag. Denna framställning blef dock ej bifallen.
Såsom skäl för afslaget anförde Riksdagen, att, då den af juridiska fakul¬
teten förebragta utredning, som lagts till grund för framställningen, vore
uppgjord fem år förut och förhållandena vid universitetet derefter möj¬
ligen i åtskilliga afseenden undergått förändringar, Riksdagen saknat stöd
för att kunna med full säkerhet pröfva lämpligheten af det föreslagna
sättet för förstärkning af lärarekrafterna inom fakulteten, samt att, så vidt
Riksdagen kunnat finna, större svårigheter hittills icke mött för det be¬
höriga uppehållandet af undervisningen och examinationen i de till den
speciela privaträtten hörande ämnen.
Sant är visserligen, att ofvanberörda af juridiska fakulteten lemnade
utredning är uppgjord år 1890, och någon annan har ej heller nu före-
bragts; men förhållandena inom fakulteten hafva ingalunda undergått
några sådana förändringar, att den ifrågasatta förstärkningen blifvit mindre
behöflig, och svårigheterna vid undervisningen och examinationen hafva
fortfarande af vederbörande framhållits. Då emellertid inom fakulteten
icke kunnat vinnas full enighet beträffande läroämnenas fördelning, har
det synts mig lämpligt, att behofvet af lärarekrafternas ökande blefve på
det sättet tillgodosedt, att för fakulteten beviljades ett nytt fast docent¬
stipendium, hvarom jemväl under en följd af år anhållan gjorts, och hvilket
torde få anses så mycket billigare, som juridiska fakulteten i Upsala till
sitt* förfogande har två sådana stipendier men den i Lund endast ett. Jag
anser mig derför böra i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t
måtte till Riksdagen aflåta nådig framställning derom, att till inrättande
af ett nytt fast docentstipendium, afsedt för juridiska fakulteten vid uni¬
versitetet i Lund, må på ordinarie stat beviljas ett anslag af 1,500 kronor
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Uti skrifvelse till kanslern för rikets universitet har lärarekollegiet [7.]
vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet anfört, hurusom vid institutets Anslag
patologisk-anatomiska institution allt sedan dess tillkomst funnes blott en “»amanuens
enda af staten aflönad amanuens. Om detta länge kunnat vara tillräck-^ patoiogM-
ligt, så hade dock sedan många år tillbaka behofvet att erhålla förstärk-H“"-“B7"*“n,n'
ning i det biträde, som måste lemnas af amanuensen vid allt det olik¬
artade arbete, hvilket på en dylik institution måste utföras vid liköpp-
JJih. till Rilcsd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afil. 4
26 Åttonde hufvudtiteln.
ningarna, vid de ytterst tidsödande undersökningarna af materialet såväl
från dessa soin från klinikerna och ej minst vid förfärdigandet af mikro¬
skopiska preparat för föreläsningarna och de mikroskopiska kurserna,
blifvit allt större och större. Det hade ökats i den .män institutionen ut¬
vecklats och lärjungarnes antal högst betydligt stegrats, men kanske allra
mest derigenom, att arbetsmetoderna blifvit långt mera invecklade och
särskildt förfärdigandet af de mikroskopiska preparaten blifvit mera kom-
pliceradt och i ojemförlig grad mera tidsödande än förr. Det torde, ansåg
lärarekollegiet, blifva svårt att numera någonstädes finna en dylik insti¬
tution af tillnärmelsevis samma omfattning, der man ej hade mer än en
amanuens till hjelp vid arbetena. Ej ens i vårt eget land egde ett sådant
förhållande rum. I Lund funnes sålunda vid dervarande patologisk¬
anatomiska institution anstälda, af staten aflönade en assistent och en
amanuens, och dessutom hade man der funnit nödigt att ytterligare an¬
ställa lönlösa e. o. amanuenser för att vinna väl behöfligt biträde. Vid
institutionen i Upsala vore två af staten aflönade amanuenser anstälda
till biträde, den ene åt professorn och den andre åt laboratorn; men dess¬
utom funnes der, med aflöning från Regnellska gåfvomedlen, anstäld en
assistent, som toge en väsentlig del i arbetena.
Det skulle, enligt hvad lärarekollegiet vidare anför, varit omöjligt att
vid institutionen i Stockholm, der lärjungarnes antal vore långt större än
vid universiteten och der undervisningen för medicine kandidater fort-
ginge utan afbrott hela året om, vexelvis ledd af ordinarie professorn
och laboratorn, uppehålla arbetena, om det icke sedan flera år tillbaka
lyckats, liksom i Lund, att finna unge män, som frivilligt och utan- all
lön ingått såsom e. o. amanuenser och såsom sådana lemnat den mest
nödvändiga arbetshjelpen. Anda till tre å fyra sådana e. o. amanuenser
hade sålunda på de senare åren varit samtidigt anstälda, och så länge
behofvet på detta sätt kunnat någorlunda fyllas, hade lärarekollegiet an¬
sett sig kunna och böra uppskjuta sin anhållan om anslag för ytterligare
en amanuens. Men det vore gifvet, att man ej kunde af en på nämnda
sätt anstäld amanuens fordra samma arbete och samma användande af
tid för platsens skötande som af en lönad amanuens, och det vore helt
och hållet en tillfällighet, om man vid en viss tidpunkt kunde finna
lämpliga personer, som ville göra ett så stort offer åt sitt vetenskapliga
intresse, som man af dem kräfde och som vore af behofvet påkalladt.
Det hade hittills lyckats, men läte sig ej vidare göra. Visserligen funnes
för närvarande fyra lönlösa e. o. amanuenser anstälda, hvilka med all flit
deltoge i de arbeten och undersökningar, som stode i samband med under¬
visningen för medicine kandidater och i bakteriologi, men de vore dervid
Åttonde hufvndtiteln.
27
ej så strängt bundna, de kunde disponera mycken tid för andra studier,
och ingen af dem, ej heller någon annan, ville nu längre åtaga sig att
lönlöst fullgöra de åligganden, som tillkomme den amanuens, hvilken e. o.
professorn nödvändigt behöfde till biträde för sin undervisning med till
denna hörande särskilda kurser. Dertill skulle de nemligen behöfva an¬
vända snart sagdt hela sin arbetstid. Den ordinarie amanuensen, tjenst¬
görande utan afbrott året om, vore, såsom af det nu anförda framginge,
så öfverhopad med göromål såsom biträde åt ordinarie professorn och
laboratorn vid deras undervisning i speciel patologisk anatomi, att det
vore honom omöjligt att på samma gång vara amanuens åt e. o. pro¬
fessorn för dennes kurser och undervisning i allmän patologisk anatomi.
Behofvet för e. o. professorn att ega biträde af en amanuens vore dock
oafvisligt.
Under sådana förhållanden såge sig lärarekollegiet nödsakadt att göra
hemställan om beviljande af lön för ytterligare en amanuens vid pato¬
logisk-anatomiska institutionen; och kunde lärarekollegiet, med hänsyn till
de fordringar, som måste ställas på den nye amanuensen, icke föreslå, att
lönen sattes lägre än den, som utginge till förutvarande amanuensen vid
institutionen och som i allmänhet åtnjötes af institutets amanuenser, eller
900 kronor.
Under uttalande af den åsigt, att lärarekollegiet, beträffande det ifråga¬
varande anslaget för inrättande af en andra amanuensbefattning vid förut¬
nämnda institution, andragit skäl, som till fullo ådagalagt anslagets synner¬
liga vigt och betydelse för upprätthållandet och utvecklingen af berörda
institutions verksamhet i öfverensstämmelse med vetenskapens nuvarande
anspråk, har universitetskanslern i underdånig skrifvelse den 30 sep¬
tember 1895 hemstält om nådig proposition om anslagets beviljande på
ordinarie stat.
På grund af hvad sålunda anförts tillstyrker jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om beviljande af förhöjning
i det till Karolinska mediko-kirurgiska institutet utgående årsanslag med
900 kronor för anställande af en andre amanuens vid institutets patologisk¬
anatomiska institution.
Lärarekollegiet vid Karolinska institutet har jemväl gjort framställning [8.]
om utverkande af höjning i anslaget för institutets patologisk-anatomiska. Förhoj-
institution med 1,500 kronor; och i underdånig skrifvelse den 30 september™"*? • °ylapet
1895 har universitetskanslern, med öfverlemnande af denna framställning,"anatomi,11"in¬
tillstyrkt nådig proposition om den ifrågasatta förhöjningen. tuiutionen.
Till stöd för sin framställning har lärarekollegiet anfört följande. Allt-
28
Åttonde hufvudtiteln.
sedan ett årligt anslag af 2,500 kronor vid 1872 års riksdag beviljades till
den patologisk-anatomiska institutionen vid institutet, hade nämnda anslag
utgått med oförändradt belopp, alltså under en tid af några och tjugu år.
Med den betydliga utveckling, som institutionen på senare tider erhållit,
och alldeles särskildt genom inrättandet vid densamma af en bakteriologisk
afdelning med nya laboratorier och nytt arbetsfält, hade denna summa nu¬
mera blifvit alldeles otillräcklig. De årliga oundvikliga kostnader, som
ensamt nämnda afdelning medförde, vore jemförelsevis betydliga. Såsom en
lärarekollegiets framställning bifogad kostnadsberäkning närmare angåfve,
uppginge dessa kostnader till 1,500 kronor. En af de drygaste posterna
vore den för inköp och underhåll af djur. Då hela den så utomordentligt
vigtiga bakteriologiska forskningen och undervisningen vore baserad på
försök med djur, måste sådana alltid finnas till hands af olika slag i ett
efter behofvet afpassadt antal. Beräkningen öfver kostnaden härför vore
gjord med stöd af den erfarenhet, som förelåge från den tid af snart ett
år, som afdelningen varit i verksamhet. En annan rätt dryg post vore
den för instrument och apparater. Redan reparationer och underhåll af
de i bruk varande kräfde årligen en ej liten summa, och nya apparater
med väsentligen förbättrade konstruktioner eller konstruerade för alldeles
särskilda ändamål måste dessutom allt emellanåt anskaffas. Priset för
dem vore i regeln högt och uppginge ofta till 600 å 800 kronor eller
ännu högre. Den drygaste posten i den bilagda beräkningen vore emel¬
lertid den för uppassning, rengöring, diskning m. m. å laboratoriet, alltså
för vaktmästarebiträde, skurning o. s. v. Arten af arbetena vid en bakterio¬
logisk afdelning vore sådan, att en person måste vara så godt som ständigt
till hands för dylika göromål. Rengöringen måste försiggå med den allra
största noggrannhet, och glasvaror, instrument, apparater in. m., som an-
vändts vid odlingen af och alla försöken med de farliga infektion sämnena,
måste omedelbart efter användningen väl tvättas och desinficieras. Dess¬
utom kräfdes vaktmästarebiträde för den tidsödande beredningen af närings-
vätskor och gelatiner till odlingen af bakterier. Sådant biträde toges äfven
och i ej ringa grad i anspråk för djurens utfodring och skötsel, och för
alla dessa göromål fordrades en till deras utförande väl inöfvad person.
Vid patologisk-anatomiska institutionen funnes, alltsedan dess upprättande,
en vaktmästare och en eldare. Den förre, som hade att förrätta vakt-
mästaregöromålen vid institutionens öfriga afdelningar tillika med sin på
hufvudafdelningen hela året om pågående verksamhet, vore med dessa
göromål så upptagen eller rättare öfverhopad, att man på senare tider måst
för dem skaffa honom tillfälligt eller mera permanent biträde. Sålunda
hade man måst ålägga eldaren att jemte fullgörandet af sina egna ålig¬
Åttonde hufvudtiteln.
29
ganden förrätta vaktmästaretjenst vid den i .patologisk-anatomiska institu¬
tionen inrymda rättsmedicinska afdelningen. Eldaren hade derjemte på
sista tiden fått sina göromål högst betydligt ökade, då till följd af institu¬
tionens om- och tillbyggnad en alldeles ny apparat för centraluppvärmning
tillkommit, hvilken kräfde långt mera trägen tillsyn än den gamla, i oför-
ändradt skick qvarvarande och fortfarande i verksamhet varande apparaten.
Under sådana förhållanden vore det gifvet, att ofvan nämnda vaktmästare-
göromål på bakteriologiska afdelningen måste skötas af en särskildt derför
anstäld person. Det torde i en ej allt för aflägsen tid blifva en nödvändighet
att härför upprätta en ny vaktmästareplats, men tills vidare ville lärarekol¬
legiet icke föreslå detta, då ändamålet för närvarande kunde vinnas och under
det gångna året äfven vunnits på ett mycket billigare sätt, nemligen genom
anställande tills vidare af en son till en af institutets vaktmästare, hvilken
nu vore väl inöfvad för de grannlaga göromålens utförande. För en lägre
summa än den å förenämnda beräkning upptagna, i hvilken summa jemväl
omkostnaderna för skurning, tvätt och dylikt vore inbegripna, kunde under
inga förhållanden, det angifva, alldeles nödvändiga arbetsbiträdet erhållas.
På grund af hvad lärarekollegiet sålunda anfört, hemställer jag, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att det till patologisk-anato¬
miska institutionen vid Karolinska institutet utgående anslag, 2,500 kronor,
måtte höjas med 1,500 kronor, eller till 4,000 kronor.
Vidare har lärarekollegiet vid Karolinska institutet anhållit om ut¬
verkande af särskildt anslag för farmakologiska institutionen derstädes.
Nämnda institution häda för närvarande icke något eget anslag, utan
hade dess behof tillgodosetts från det så kallade allmänna materialanslaget,
hvaraf högst 150 kronor om året afsetts för ifrågavarande ändamål. Denna
summa hade förr varit tillräcklig och mången gång icke fullt förbrukats.
Men sedan professuren i materia medica, för tillgodoseendet af nutidens
fordringar, förändrats till eu sådan i farmakodynamik och farmakognosi,
stäldes med nödvändighet helt andra kraf så väl på undervisningen som
på institutionens utrustning i öfrigt, Indika kraf redan visat sig medföra
betydligt ökade utgifter, som i framtiden komme att ytterligare stegras.
De utgiftsposter, som härvid särskildt spelade en mera betydande roll, vore
de för kemiska preparat, instrument och experimentdjur.
Så väl för undervisningen som för vetenskapliga arbeten måste kemiska
preparat — utgörande de verksamma beståndsdelarne i allehanda droger
och läkemedel — anskaffas, dels för att vid föreläsningarna förevisas, dels
för att användas vid experiment. Då sådana preparat ofta vore ganska
dyrbara, hade de bragt apoteksräkningarna att stiga till betydligt högre
[9.]
Farmakolo¬
giska institu¬
tionen.
30
Åttonde hufvudtiteln.
belopp än förr. Vidare måste instrument anskaffas dels för demonstrations¬
experiment vid undervisningen, dels för vetenskapliga specialarbeten. Hittills
hade den fysiologiska institutionens apparater, då de varit lediga, stälts till
förfogande härför, och utan detta medgifvande hade en någorlunda tids¬
enlig undervisning i experimentel farmakodynamik eller forskningsarbete
på detta område icke varit möjliga. Men utom det att af ett sådant låne-
system ofta den olägenheten uppstode, att eu viss apparat samtidigt be-
höfdes å båda institutionerna, kräfdes för specielt farmakodynamiska under¬
sökningar särskilda apparater och anordningar, hvilka ej funnes å den
fysiologiska anstalten, hvadan det vore oundgängligen af behofvet påkalladt
att för den farmakologiska institutionen snarast möjligt anskaffa de nöd¬
vändigaste apparater och instrument. Slutligen måste experimentdjur för
undersökningar angående läkemedels och gifters verkningar tillhandahållas.
Huru institutionens utgifter numera ökats framginge deraf, att desamma
under år 1893 uppgått till 21 kronor 60 öre, under vårterminen 1894 till
9 kronor 47 öre, under höstterminen 1894, från hvilken tid den nuvarande
professorn uppehållit undervisningen, till 314 kronor 53 öre och under
vårterminen 1895 till 252 kronor 60 öre. Utgifterna hade sålunda under
läsåret 1894—1895 stigit till 567 kronor 13 öre mot 21 kronor 60 öre
under år 1893, utan att likväl några apparater eller instrument kunnat
inköpas. De anskaffade instrumenten vore nemligen afsedda för special¬
undersökningar och motsvarade ej det dagliga behofvet af dylika utrednings-
artiklar. Då det under inga omständigheter längre läte sig göra att af
»allmänna materialanslaget» tillgodose den farmakologiska institutionens så
betydligt ökade behof, torde ett årligt anslag åt densamma vara erforderligt.
I afseende på beloppet af detta anslag behöfde det, då ännu intet
särskildt farmakologiskt laboratorium funnes och praktiska laborationskurser
ej förekomme, icke vara så stort, som eljest skulle erfordras. Men å andra
sidan torde en summa, som nätt och jemt betäckte de utgifter, hvilka under
läsåret 1894—1895 förekommit, under de kommande åren med säkerhet
visa sig otillräcklig. Under sagda läsår hade nemligen endast institutions-
föreståndaren tagit medel i anspråk för vetenskapligt arbete, och detta blott
i ringa utsträckning, enär eu stor del af tiden upptagits af förberedelser
till undervisningen. Om alltså icke både undervisningen och det veten¬
skapliga arbetet vid institutionen skulle hämmas och hindras att utveckla
sig på tidsenligt sätt, erfordrades enligt lärarekollegiets åsigt ett årligt anslag
af 1,000 kronor.
Denna af universitetskanslern förordade framställning synes mig för¬
tjena afseende. Dock anser jag ett så stort anslag, som det af lärarekol¬
legiet begärda, icke böra ifrågasättas. Visserligen torde för närvarande
Åttonde hufrudtiteln.
31
bristen på instrument vara känbar och inköp af sådana medföra ej obetyd¬
liga utgifter; inen om till en första uppsättning af instrument beviljades
för en gång ett belopp af 500 kronor, torde med iakttagande af nödig
sparsamhet det årliga anslaget kunna begränsas till 500 kronor. Beträffande
det förstnämda beloppet anhåller jag att vid redogörelsen för de till extra stat
hänförliga anslagsbeliof få derom göra underdånig hemställan och tillstyrker
nu, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig framställning
derom, att till materiel för den farmakologiska institutionen vid Karolinska
institutet må beviljas ett årligt anslag af 500 kronor.
I enlighet med uppdrag, som lemnats dem vid möte mellan förestån- [10.]
dåre och föreståndarinnor för Sveriges högre flickskolor den 5 augusti Förnöjdt an-
sistlidet år, hafva Eugéne Schwartz, Julius Centervall m. fl. i underdånighet'®^'® yfrre
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska en förhöjning qvinlig ung-
af anslaget till de högre skolorna för qvinlig ungdom med åtminstone dom'
200,000 kronor, så att nämnda årliga anslag i sin helhet komme att uppgå
till 300,000 kronor.
Till stöd för denna framställning hafva petitionärerna i hufvudsak an¬
fört följande.
Frågan om den högre qvinliga bildningens främjande hade varit före¬
mål för Kongl. Maj:ts och Riksdagens uppmärksamhet nära nog lika länge
som frågan om den allmänna folkbildningens höjande, om det ock tillhört
en senare tid att enas om de åtgärder, som bort för förstnämnda ändamål
af staten vidtagas. Redan 1847 års riksdag hade af Kongl. Maj:t mottagit
en proposition, hvari anslag äskades till inrättande af en normalskola till
bildande af lärarinnor för fruntimmersundervisningen. Men först sedan
Rikets Ständer i skrifvelse den 25 februari 1858 förklarat sig anse, »att
undervisningen för den qvinliga delen af nationen bör blifva på ett ända- .
målsenligt sätt ordnad», och anhållit, att »Kongl. Maj:t täcktes låta uppgöra
och till Rikets näst sammanträdande Ständer öfverlemna förslag till under¬
visningens ordnande för den qvinliga ungdomen, med hufvudsakligt af¬
seende fästadt på bildandet af lärarinnor», samt den begärda utredningen
af frågan om inrättandet af ett institut för lärarinnor och dermed förenade
kostnader blifvit 1859—60 års riksdag genom nådig skrifvelse meddelad,
beviljade denna medel för upprättande af ett högre lärarinneseminarium.
Sedan staten sålunda genom åtgärder för lärarinnebildningen tillgodo¬
sett behofvet af för kallet utbildade lärarinnor, hade det emellertid dröjt
flera år, innan den på ett mera direkt sätt åtagit sig omsorgen om den
qvinliga ungdomens ändamålsenliga undervisning. Visserligen hade Rikets
Ständer vid 1865 års riksdag till Kongl. Maja, aflåtit eu skrifvelse med
32 Åttonde hufvudtiteln.
anhållan, att Kongl. Maj:t behagade låta utreda och undersöka, »i hvad
mån offentliga läroanstalter för qvinlig ungdom må anses ytterligare höra
på det allmännas bekostnad upprättas», hvarigenom Riksdagen sålunda visat
sig icke vara främmande för den tanken, att staten egde skyldighet att vid¬
kännas uppoffringar för den högre qvinliga undervisningen i vidsträcktare
mån, än hvad som skett genom upprättande af Högre lärarinneseminariet.
Men först vid 1874 års riksdag kunde man enas om det sätt, hvarpå staten
borde tillgodose krafven på en högre skolbildning för flickor. Nämnda
Riksdag stälde nämligen till Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag af 30,000
kronor att användas till understöd, med högst 3,000 kronor för hvar och
en, åt sådana högre skolor för qvinlig ungdom, som pröfvades deraf vara
i behof, under vilkor, bland annat, att lärjungarnes årsafgifter vid dessa
skolor icke bestämdes till högre belopp än 50 kronor samt att frielever
till af Kongl. Maj:t bestämdt antal vid skolorna i fråga antoges. Sedan
detta Riksdagens beslut vunnit Kongl. Maj:ts godkännande, hade påföljande
år understöd af nämnda anslag utdelats åt två skolor med 3,000 kronor
åt hvardera och åt en skola med 2,400 kronor. Dermed syntes den väg
vara funnen, på hvilken Regering och Riksdag fortfarande velat främja
nämnda undervisning. Endast beträffande de vid statsunderstödets åtnju¬
tande fästa vilkoren hade sedermera en annan grundsats följts än den, som
till en början varit bestämmande. Det hade nämligen snart visat sig, att
den låga årsafgift, som utgjorde ett af vilkoren för åtnjutande af stats¬
understöd, hindrat de bättre flickskolorna från att begagna sig af det er¬
bjudna tillfället att erhålla statsbidrag. Också täcktes Eders Kongl. Maj:t
genom proposition till 1876 års riksdag icke blott begära, att anslaget till
flickskolorna måtte höjas till 40,000 kronor, utan ock föreslå att, med upp¬
häfvande af nämnda bestämmelse angående lärjungeafgiften, statsunderstöd
skulle af sådana skolor åtnjutas på de vilkor, som för närvarande vore
gällande, nämligen att vid dessa läroanstalter skulle åt det antal elever,
som Eders Kongl. Maj:t täcktes för hvarje skola bestämma, meddelas under¬
visning dels kostnadsfritt dels mot en årsafgift, som icke öfverstege 50
kronor. År 1877 hade understöd sökts af 34 skolor, af hvilka 28 erhållit
sådant, nemligen fyra med 2,200 kronor hvardera, två med 2,000 och elfva
med 1,500 kronor hvardera samt de öfriga — utom en, som erhållit blott
700 kronor — med 1,000 kronor hvardera. Anslaget hade sedermera efter
hand höjts till 50,000 kronor vid 1878 års riksdag, då det äfven öfver-
flyttades till ordinarie stat, vid 1882 års riksdag till 70,000 kronor och
vid 1891 års riksdag till 100,000 kronor, med hvilket belopp det derefter
utgått.
Af detta anslag erhölle för närvarande 76 skolor understöd, bland
Åttonde hufvudtiteln. 3g
dem 18 med det högsta belopp, som numera till någon skola utginge,
eller 2,000 kronor, och 14 med ett belopp, som icke uppginge till 1,000
kronor (800, 750, 600 eller 500 kronor). Då anslaget enligt nådiga brefvet
den 26 januari 1894 pa detta sätt fördelades skolorna emellan, hade icke
allenast nagra högre flickskolor nekats allt understöd, deribland två, som
af vederbörande eforalstyrelser förordats till erhållande, den ena af 1,500
kronor, den andra af 1,000 kronor, utan äfven 23 skolor erhållit vida lägre
belopp, än. de begärt och vederbörande eforalstyrelser tillstyrkt. Eders
Kongl. Maj:t hade icke heller, oaktadt vederbörliga förord, täckts bifalla
ansökningar om understöd till 3,000 kronors belopp, hvilket dock 1874
ars riksdag ansett böra kunna tilldelas särskild skola, och hvilket belopp
1875 af Eders Kongl. Maj:t tilldelats tvenne skolor. Det högsta belopp,
som 1894 kommit någon skola till del, hade icke ens uppgått till det be-
lopp, soin 1877 utdelats åt fyra skolor, eller 2,200 kronor. Således hade
statsbidragets maximisiffra efter hand nedgått, och ingen flickskola hade
1894 kommit i åtnjutande af så stort understödsbelopp, som 1875 och 1877
kommit en och annan skola till del, och detta oaktadt under senare tid
skolornas utveckling och i öfrigt förändrade ekonomiska förhållanden, långt
ifrån att minska, tvärtom i ganska betydlig mån ökat den enskilda skolans
behof af understöd. Sammanlagda summan af de belopp, som 1893 af
flickskolor med vederbörliga förord begärts utöfver det af Eders Kongl.
Maj:t den 26 januari 1894 beviljade understödet, hade uppgått till öfver
16,000 kronor. Sistnämnda belopp kunde dock icke anses vara ett full¬
ständigt uttryck för skolornas ytterligare behof af understöd. Det lede
nemligen intet tvifvel, att saväl eforalstyrelserna vid förords afgifvande som
skolorna vid sina ansökningar med kännedom om de ytterst begränsade
medel, som af Riksdagen för ändamalet beviljats, ansett sig icke böra be¬
gära högre belopp än som med någon grad af sannolikhet kunde erhållas.
Af det anförda framginge otvetydigt, att statsunderstödet vid den
senaste fördelningen af detsamma visat sig otillräckligt. Detta förhållande
bestyrktes ytterligare af åtskilliga omständigheter, om hvilka de till flick¬
skolornas ansökningar fogade handlingar lemnade upplysning och för hvilka
redogörelse lemnats, sedan erinran gjorts om den utredning af de ekono¬
miska ^förhållandena vid våra högre flickskolor, som verkstälts af de komite-
rade, åt hvilka Eders Kongl. Maj:t den 6 november 1885 uppdragit att,
bland annat, undersöka, huru undervisningen i de enskilda högre skolorna
för qvinlig ungdom bedrefves. Enligt de för komiterade vid nämnda tid-
punkt tillgängliga upplysningar lemnade blott ett fåtal skolor, 11 af 59,
tran hvilka uppgifter meddelats, någon afsevärd behållning, 18 syntes nätt
och jemt bära sig, 30 kämpade med större eller mindre ekonomiskt be-
liih. till Hiksd. Vrot. 189H. I Sami. I Afd. 5
34 Åttonde hnfvudtiteln.
tryck. Och dock framginge det af samma utlåtande, att utgifterna för
aflöningar åt vid skolorna tjenstgörande såväl föreståndare eller förestån¬
darinnor som lärarinnor oftast varit oskäligt små, ja i många fall så små,
att det måste väcka förvåning, att arbetskrafter på detta område kunnat
erhållas till uppgifna pris. Den sorgliga bild, som i berörda utlåtande
anförda fakta gåfve af flickskolornas ekonomi, tedde sig emellertid än
sämre, om man betänkte, att den vid de enskilda skolorna tjenstgörande
personalen jemväl saknade den trygga ställning, som innehades af deras,
hvad lönevilkor beträffar, öfver hufvud vida bättre lottade medsystrar och
medbroder vid folkskolan och allmänna läroverken; och dock kunde sist¬
nämnda lärarinnors och lärares ställning i och för sig icke anses synner¬
ligen förmånlig i ekonomiskt afseende.
Ställningen år 1888, då nyssnämnda betänkande afgifvits, hade, såsom
af det anförda framginge, tydligen varit sådan, att den icke kunnat i någon
väsentligare mån förbättras genom den tillökning, som det till understöd
åt flickskolorna beviljade anslaget sedermera erhållit, eller 30,000 kronor.
Det gälde nemligen icke blott att täcka en årlig brist i skolornas budget,
för hvilket ändamål statsanslagets ökade belopp möjligen skulle kunnat
vara i det närmaste tillräckligt, utan ock att i någon mån afhjelpa andra
på skolornas ekonomiska ställning beroende missförhållanden, för hvilkas
aflägsnande de beviljade medlen ingalunda varit tillräckliga. Också hade
nämnda komité föreslagit, dels att flickor i 32 städer skulle erhålla under¬
visning i af staten med vissa bidrag från kommunerna underhållna sam-
skolor, dels att särskilda skolor för qvinlig ungdom, upprättade af kom¬
muner eller af bolag, som finge understöd af kommuner, skulle till ett
antal af 45 i 41 andra städer understödjas af staten med ett årligt anslag
å 4,000 kronor hvardera, hvarjemte 20,000 kronor skulle anslås till under¬
stöd åt skolor, som hade minst tvåårig fortsättningskurs, med 1,000 kronor
för hvardera, och 20,000 kronor till understöd åt framstående flickskolor,
upprättade af enskilda personer, samt 15,000 kronor till central inspektion
af flickskoleväsendet. Enligt komiténs förslag skulle således, utom kost¬
naden för samskolorna, erfordras ett årligt belopp af 235,000 kronor för
ordnandet af den qvinliga ungdomens undervisning.
Att de af komitén påpekade ekonomiska missförhållandena ännu qvarstå
vid våra flickskolor i oförminskadt omfång, framginge tydligt af de räken¬
skaper, som vidfogats de 1893 från flickskolorna inkomna ansökningarna
om statsunderstöd. De skolor, hvilkas räkenskaper uppvisade brist, vipp¬
galge nu till 68 af 78 sökande, som erhållit eforalstyrelses förord, de, som
visade något öfverskott för året, utgjorde åter blott 10, och till och med
denna siffra uppnåddes endast, om man till öfverskott äfven hänförde före-
Åttonde hufvudtiteln.
35
ståndarearfvode åt enskilda skolors egare, uppgående till några hundra
kronor. Den brist, som af 68 bland de sökande skolorna upptagits i be¬
rörda räkenskaper, uppginge sammanlagdt till 107,554 kronor 11 öre,
således en icke obetydligt högre summa än det sammanlagda understöds-
belopp, som fördelades mellan 76 skolor. Om sålunda genom det beviljade
anslaget i skolornas budgeter uppkomna brister icke ens kunnat täckas,
vore så mycket mindre att förvänta, att dermed några sådana missför¬
hållanden, som de förut antydda beträffande lärarepersonalens lönevilkor,
öfverhufvud skulle hafva kunnat i någon nämnvärd mån afhjelpas. Visser¬
ligen kunde i några fall bristen härflyta deraf, att skolorna sökt tillmötesgå
de stegrade anspråken från såväl lärarepersonalens sida på en deras arbete
motsvarande lön som från allmänhetens sida på en undervisning, som
hölle sig i jembredd med skolväsendets snabba framsteg. Men om också
åtskilliga egare af flickskolor sålunda med berömvärd offervillighet under¬
kastat sig betydande ekonomiska uppoffringar för att tillgodose dessa for¬
dringar, så hade detta skett endast i enstaka fall, och äfven i dessa fall
skulle skolans ekonomiska ställning utan tvifvel förr eller senare omöjlig¬
göra eu fortsättning pa den inslagna vägen. Flertalet skolor nödgades
i alla händelser att på grund af bristande tillgångar tillgripa åtgärder,
som för framgången af deras arbete vore högst betänkliga. Bland
dessa borde nämnas, dels att lärarinnor användes, som icke genom examen
eller på annat sätt styrkt sig ega nödig utbildning för den plats, de
innehade, dels att lärarepersonalen betungades med en strängare tjenst¬
göring, än den till fromma för undervisningen kunde sköta, dels att sam¬
manslagning af klasser egde rum i en utsträckning, som för undervisnin¬
gens resultat måste blifva menlig. Under sådana i ekonomiskt hänseende
tryckta förhållanden kunde man icke heller vänta, att behofvet af i hygie¬
niskt hänseende lämpliga lokaler kunnat tillgodoses i den utsträckning, som
omsorgen om det uppväxande slägtets helsa kräfde.
Flickskolorna vore, med undantag af ytterst få, som hade större dona¬
tioner, i allmänhet hänvisade till lärjungarnes årsafgifter såsom sina för¬
nämsta inkomster. Och huru otillräckliga dessa än vore för att betacka
de kostnader, som vore eller åtminstone borde vara förenade med driften
af nöjaktigt organiserade skolor, vore de dock för elevernas målsmän gan¬
ska betungande, i synnerhet för familjer, som egde flera döttrar, och sär¬
skild! om dessa tillhörde högre klasser, i hvilka årsafgifterna ofta vore rätt
höga, t. ex. 250 kronor vid ättaklassiga läroverk och 300 kronor vid läro¬
verk med gymnasialafdelning.
Visserligen åtnjöte vid de af staten understödda skolorna ett visst
antal elever friplats eller nedsättning af årsafgiften till 50 kronor, men
36
Åttonde hufvudtiteln.
dessa förmåner komme endast ett ringa antal af flickskolornas elever till
del. I enlighet med de vilkor, som blifvit fästa vid de statsunderstöd, som
flickskolorna för närvarande uppbure, erhölle knappt 41/., procent af dessa
skolors elevantal (289 af 6,563) friplats och omkring 872 procent ned¬
sättning i årsafgiften till 50 kronor. Men toge man äfven hänsyn till
eleverna vid sådana högre flickskolor, som icke understöddes af statsverket,
skulle friplatserna icke uppgå till mer än omkring 3 procent af elevantalet.
Många familjer med begränsade inkomster måste derför för sina döttrars
undervisning betala afgifter, som måste kännas synnerligen betungande.
Och dock eftersträfvade dessa för sina döttrar icke mera, än hvad som i vårt
land beskärdes gossar nära nog kostnadsfritt, nemligen en allmänbildning
utöfver det kunskapsmått, folkskolan bibringade. Den alltför ojemna för¬
delningen af bildningens förmåner måste också för den qvinliga ungdomen
och dess målsmän blifva känbarare i samma mån, som, icke minst genom
åtgärder från statens sida, områden öppnats för qvinlig verksamhet och
qvinnor erhållit tillfällen till försörjning, hvilka förut varit förbehållna
män. Hvilken ställning man än intoge till frågan om en mera vidsträckt
användning af qvinnor på alla dessa områden, borde man dock medgifva,
att det allmänna borde i någon mån lätta deras sträfvan, som sökte be¬
gagna sig af rättigheter, hvilka samhället redan erbjöde dem. Men något
annat medel för sagda ändamål gåfves väl knappast, än att det allmänna
beredde tillfälle åt ett något större antal flickor att kostnadsfritt eller åt¬
minstone mot lindrig afgift förvärfva sig erforderlig utbildning för de af-
sedda banorna. Men då de för närvarande vid statsbidragets åtnjutande
fästa bestämmelserna om kostnadsfri undervisning eller nedsättning af ter-
minsafgiften icke, med bibehållande af eller ens med en mindre tillökning
i anslagets belopp, kunde gifvas större omfattning, enär understödet redan
nu i följd af nämnda bestämmelser för en del skolor hade förlorat sin
karakter af understöd, så kunde en förbättring af de mindre bemedlade
elevernas ställning icke ega rum utan en rätt betydlig förhöjning af nämnda
statsanslag.
Staten understödde för närvarande de enskilda skolorna med 100,000
kronor årligen, och dess utgifter för Högre lärarinneseminariet och den
dermed förenade öfningsskolan hade 1894 uppgått till 54,250 kronor.
Således belöpte sig statens utgifter för den qvinliga undervisningen nämnda
år till 154,250 kronor. Jemförde man denna summa med de årliga ut¬
gifterna för den manliga skolungdomens undervisning, hvilka uppginge
till omkring tre millioner kronor årligen, måste man medgifva, att den
stora olikheten emellan nämnda belopp icke stode i öfverensstämmelse med
det qvinliga slägtets berättigade kraf på högre bildning och icke heller
Åttonde hnfyndtiteln.
37
med den betydelse,, som en högre qvinnobildning egde för häfdandet af
nationens plats bland kulturfolken.
En helt annan ställning intoge de högre flickskolorna i Finland, ett
land, som dock i öfrigt med afseende på kulturförhållanden stode oss
närmare än något annat, och der äfven de ekonomiska förhållandena vore
med vårt lands jemförlig^. Under det att i Sverige staten med en utgift af
54,250 kronor underhölle eu högre flickskola, med 16 friplatser, jemte ett
dermed förenadt högre lärarinneseminarium, underhölle det finska stats¬
verket läsåret 1893—94 elfva fruntimmersskolor, med i allt 255 frielever,
för en kostnad af tillsammans 384,284 mark. Svenska staten understödde
76 högre flickskolor med i medeltal omkring 1,300 kronor åt hvardera,
det finska statsverket lemnade nyss nämnda år understöd åt 37 privata
fruntimmers- och förberedande skolor med i medeltal omkring 4,350 mark,
eller tillsammans 160,850 mark. Det högsta belopp, som utdelades åt en
privat flickskola, utgjorde 1-893—94 i Finland 10,000 mark, i Sverige 2,000
kronor. Då i vårt land 18 skolor erhölle statsbidrag till sistnämnda belopp,
crhölle i Finland 18 skolor i medeltal 6,750 mark, eller högst 10,000, lägst
5.000 mark. Med en folkmängd den 31 december 1892 af 2,431,953
personer offrade således Finland årligen i statsanslag åt flickskolorna
545,134 mark, under det att vårt land med en folkmängd af 4,806,865
personer för samma ändamål utbetalade 154,250 kronor, således det förra
landet i förhållande till folkmängden mer än fem gånger så mycket som
vårt land. Och dock lemnade finska statsverket 1893—94 dessutom under¬
stöd åt samskolor till ett belopp af 74,000 mark, under det att i Sverige
eu samskola åtnjöte statsunderstöd med 8,000 kronor årligen.
Utom sistnämnda samskola understöddes i vårt land af statsmedel
två enskilda skolor för manlig ungdom, hvilka erhölle 6,000 kronor
årligen hvardera. Ehuru intet giltigt skäl förefunnes, hvarför icke skolor,
afsedda hufvudsakligen för qvinlig ungdom, borde understödjas med åt¬
minstone tillnärmelsevis samma belopp som nämnda skolor, kunde emellertid
den summa, som 1885 års flickskolekomité föreslagit, eller 4,000 kronor,
anses vara det belopp, med hvilket flertalet skolor af ifrågavarande slag
borde understödjas. De flickskolor, som år 1893 med förord af eforal-
styrelser sökt statsunderstöd, hade uppgått till 78, bland hvilka 76 af
Eders Kongl. Maj:t tilldelats sådant understöd. De skolor, som komme att
behöfva och anses vara förtjenta af statsbidrag, kunde således beräknas
till minst 75. Skulle hvar och en af dessa understödjas med i medeltal
4.000 kronor, erfordrades en anslagssumma af 300,000 kronor. Under
förutsättning att omständigheterna medgåfve, att en del skolor tilldelades
understöd till lägre belopp än 4,000 kronor, skulle möjlighet förefinnas
88
Åttonde hufvndtiteln.
dels att, om förhållandena det kräfde, tilldela anslag åt ett något större
antal skolor, dels att tilldela en eller annan skola, som deraf pröfvades
vara förtjent och i behof, ett understöd till högre belopp än 4,000 kronor,
utan att den ifrågasatta anslagssumman behöfde öfverskridas.
Derest sagda belopp beviljades, skulle antalet friplatser och platser
mot nedsatt, afgift vid högre flickskolor kunna fördubblas, så att omkring
600 elever vid privata flickskolor koinme att erhålla kostnadsfri undervis¬
ning och vid pass 1,100 att erlägga en årsafgift af högst 50 kronor
(utgörande resp. omkring 6 och 1 2 procent af hela elevantalet). Nu
gällande vilkor för statsbidragets åtnjutande borde nemligen bibehållas
men på ofvan angifna grunder i berörda hänseende göras något mera för¬
månliga för flickskolornas ekonomi.
öfver denna petitionärernas framställning har direktionen öfver Högre
lärarinneseminarium afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och dervid
på det lifligaste instämt i petitionens syfte samt funnit de anförda skälen
öfvertygande. Att med de fordringar, som numera måste ställas på under¬
visning, skollokaler och skolmateriel, det blefve svårt eller snarare omöjligt
att uppehålla nöjaktigt organiserade högre skolor ,om lärjungarnes termins-
afgifter skulle vara den enda eller hufvudsakliga inkomstkällan, det kunde
direktionen på grund af sin erfarenhet om de ekonomiska förhållandena
vid den med Högre läi'arinneseminariet förenade normalskolan uttryckligen
bekräfta. Ty ehuru denna skola åtnjöte ett ej obetydligt statsunderstöd,
och ehuru elevafgifterna vore högre än vid det stora flertalet flickskolor i
landsorten, hade det dock under de senare åren varit förenadt med rätt
stora svårigheter att begränsa utgifterna till inkomsternas belopp, och direk¬
tionen hade derför nyligen sett sig nödsakad att ytterligare höja elevernas
årsafgifter.
Hvad i petitionen andragits beträffande lärarinnornas vid de högre
flickskolorna dåliga aflöningsförhållanden funne direktionen vara i främsta
rummet värdt att beakta. Bland dessa skolors fasta lärarekrafter vore de
från Högre lärarinneseminariet utexaminerade de jemförelsevis bäst aflönade,
och dock öfverstege deras årslön endast undantagsvis 1,000 kronor i ett
för allt. Om man frånsåge föreståndarinnornas särskilda arfvoden, före-
komme undantagen endast i de större städerna, der i några skolor lära¬
rinnorna efter en tids tjenstgöring komme i åtnjutande af löner å 1,100 å
1,200 kronor. Men minst lika vanligt vore, att examinerad lärarinna måste
åtnöja sig med eu årslön af 900 eller 800 kronor. Att dylika löner ej på
långt när utgjorde skälig ersättning för ett högst ansträngande och makt¬
påliggande arbete af personer, som efter lång och kostsam förberedande
Åttonde hufvudtiteln.
39
kurs egnat 3 eller 4 år åt sin speciella fackbildning — hvartill för språk¬
lärarinnorna komine dyrbara utländska resor — läge i öppen dag; och
skulle de ock förslå till bestridande af de allra oundgängligaste lefnads-
kostnader, så kunde de ej utan en allt för långt drifven försakelse räcka
till skulders afbetalande eller pensionsafgifters erläggande. Men huru knappa
och otillräckliga ifrågavarande lärarinnors lönevilkor än vore, utgjorde de
dock det mesta de högre flickskolorna här i landet kunde åstadkomma,
ja mången dylik skola funnes, der man ej kunde tänka på att bestå sig
med en sådan lyx som en examinerad lärarinna. Och der man skaffat
sig en så dyr lärarekraft, der måste man vara angelägen om att bereda
sig nödig valuta genom att pålägga den kostsamma lärarinnan en så stor
tjenstgöring som möjligt. Följden häraf hade också i många fall blifvit
fysisk och psykisk öfveransträngning, och der skadan blifvit af annan art,
hade den ofta röjt sig i hämmad utveckling och försvagadt intresse.
Liksom petitionärerna ville äfven direktionen för sin del betona, att den
tid nu syntes vara inne, då den stora olikheten i kostnad för gossens och
flickans högre elementarbildning borde så vidt möjligt utjemnas. Den nästan
kostnadsfria undervisningen vid de allmänna läroverken Ange numera ej
sitt berättigande deraf, att dessa läroverk skulle hafva till hufvudsaklig
uppgift att utbilda de nödiga organen för statens egen verksamhet. Dessa
läroverk hade fått en ny och vidsträcktare uppgift, nemligen att direkt
och indirekt främja hela folkets andliga odling och bibringa en del af den
växande ungdomen det mått af högre allmänbildning, som de ledande
krafterna i en kulturstat i våra dagar behöfde.
När man, trots den väsentliga förändring, som uppfattningen af de
allmänna läroverkens mål undergått, dock fortfarande fasthållit principen
om kostnadsfri undervisning, syntes detta framför allt hafva berott på en
önskan att för alla samhällsklassers barn öppna tillträde till den högre
bildningen för att sålunda lemna tillfälle åt den rikare begåfningen, hvar-
helst inom folket den röjde sig, att till det helas båtnad göra sig gällande
och på samma gång främja en för samhällskroppens sundhet och de sociala
förhållandenas lugna utveckling gagnelig ståndscirkulation. Men vore
motiven för ett principielt, upprätthållande af en kostnadsfri undervisning
vid de allmänna läroverken af denna art, så funnes ej längre några skäl,
hvarför endast den manliga ungdomen .skulle komma i åtnjutande af ifråga¬
varande förmån. Den betydelse för hela folkets odling och uppfostran,
([vinnan hade genom sin verksamhet inom familjen, kunde ej nog högt
uppskattas. På grund af sociala förhållanden, som ej st-ode att ändra, vid¬
gades ock i våra dagar området för qvinnans verksamhet utom familjen
allt mer och mer, och hon hade hos oss redan länge haft tillträde jemväl
40 Åttonde hufvudtiteln.
till åtskilliga befattningar i statens tjenst. När så vore, syntes det både
vara rättvist och ligga i det allmännas intresse, att tillgången till en högre
allmänbildning för den qvinliga ungdomen från statens sida verksamt
främjades.
Huru betungande flickornas skolafgifter vore för många familjer fram-
ginge bäst af ett förhållande, som utan tvifvel vore mycket allmänt och
hvarom direktionen hade riklig erfarenhet, nemligen att äfven af familjer,
som ansåges burgna, anhållan om uppskof med terminsafgifternas inbeta¬
lande mycket ofta gjordes, att ett stort antal restantier hvarje termin upp-
komme och att afskrifningar af äldre resterande afgifter så godt som årligen
måste göras. För öfrigt blefve genom de dryga skolafgifterna ett stort
antal döttrar äfven af bildade familjer helt och hållet utestängdt från den
högre undervisningens förmåner. Att många ljusa förhoppningar hos offer-
villiga föräldrar och många brinnande önskningar hos begåfvade och kun¬
skapstörstande flickor af denna anledning blefve omintetgjorda, derom hade
hvarje föreståndare och föreståndarinna för högre flickskola en smärtsam
erfarenhet.
Då Eders Kongl. Maj:t sista gången gjorde framställning till Riksdagen
angående denna fråga, meddelade dåvarande departementschefen i sitt ytt¬
rande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1891 en öfversigt af flick-
skolefrågans utveckling, sedan enligt beslut af 1862 års riksdag normal¬
skolan för flickor upprättades, och erinrade dervid, att 1885 års riksdag
hos Eders Kongl. Maj:t anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes »låta under¬
söka, huru undervisningen i de enskilda högre skolorna för qvinlig ungdom
för närvarande bedrifves, och hvilka resultat af densamma hittills vunnits,
samt af de upplysningar, som genom undersökningen erhållits, gifva Riks¬
dagen del», äfvensom att Eders Kongl. Maj:t med anledning häraf den (i
november 1885 tillsatt en komité, hvilken den 19 januari 1888 afgifvit
sitt betänkande. Vidare redogjorde departementschefen för hufvudpunk-
terna såväl af nämnda betänkande som af de utlåtanden, hvilka deröfver
infordrats från vederbörande myndigheter. En dylik redogörelse, som i
flera, delar skulle blifva en upprepning af hvad här ofvan blifvit nämndt,
torde derför icke nu vara erforderlig.
Komitén har meddelat en omfattande och grundlig utredning af
de högre flickskolornas tillstånd såväl med afseende på deras organisation
och undervisning som beträffande deras hygieniska och ekonomiska för¬
hållanden, anmärkt de förefunna bristerna och framstält förslag till bri¬
sternas afhjelpande samt flickskoleväsendets utveckling. De upplysningar,
råd och anvisningar, som flickskolornas målsmän sålunda erhållit, hafva utan
Åttonde hufyndtiteln.
41
tvifvel redan burit god frukt, i det att mycket af hvad komitén före¬
slagit beträffande tidsfördelning, de särskilda läroämnenas utsträckning och
behandling, helsovård m. m. vunnit tillämpning inom flickskolan. De brister
åter, som direkt eller indirekt hafva sin hufvudsakliga grund i flickskolornas
dåliga ekonomiska ställning, qvarstå deremot i det hela oförminskade.
De förslag, som komitén fram stält till den ekonomiska ställningens för¬
bättring och nämnda bristers undanrödjande, hafva icke heller vunnit all¬
männare tillslutning. Hufvudsakliga orsaken härtill har utan tvifvel varit,
att dessa förslag i sjelfva verket gingo ut på att upphäfva de nu befint¬
liga privata flickskolorna och ersätta dem dels med samskolor, som under-
hölles af staten under förutsättning af vissa bidrag från kommunerna, dels
med högre flickskolor, som upprättades af kommun eller af ett utaf kommun
understödt och derför i beroende af denna stående bolag samt erhölle bi¬
drag af staten. Den omstörtning af hittills bestående förhållanden, som
på många ställen måste blifva följden af genomförandet af ett dylikt för¬
slag, har synts mången lika obillig som farlig. De nuvarande högre flick¬
skolorna hafva i hög grad vunnit allmänhetens förtroende och sträfva kraf¬
tigt till högre utveckling såväl i afseende å lärjungarnes sedliga och
hygieniska vård som beträffande valet och anordningen af lärostoffet
samt dettas metodiska behandling vid undervisningen. Det skulle, menar
man, å ena sidan vara högst obilligt att neka så lifskraftiga anstalter rät¬
ten att existera samt å andra sidan innebära en icke ringa fara att in¬
skränka den fria sjelfbestämningsrätten för en så ung och i så liflig ut¬
veckling stadd anstalt som den högre flickskolan, hvilken ännu måste söka
sin rätta form. Dessutom måste det anses högst tvifvelaktigt, huruvida
flertalet kommuner skulle befinnas villiga och i stånd att underkasta sig
de ganska stora offer, som genomförandet af komiténs förslag skulle af
dem kräfva. Föreståndare och föreståndarinnor vid våra högre flickskolor
hafva derför ock i den ingifna petitionen fasthållit vid den form af stats¬
understöd, som Regering och Riksdag hittills funnit vara den lämpligaste,
och blott yrkat, att såväl anslaget i dess helhet som det belopp, som kunde
till hvarje särskild skola utdelas, skulle betydligt ökas.
Under sådana förhållanden anser icke heller jag, att någon mera ge¬
nomgripande förändring i den högre flickskolans organisation för när¬
varande bör ifrågasättas, men finner, på skäl, som i det föregående andra-
gits, det högeligen angeläget, att densamma kraftigare än hittills understödjes
af staten, på det att å ena sidan de pedagogiska och hygieniska hänsynen
vid densamma må komma till sin rätt och å andra sidan såväl lärare¬
personalens ställning må blifva drägligare, som lättare tillgång till bildning
må öppnas för mindre bemedlade lärjungar. Också anser jag det af pe-
Bih. till ltihsd. Prot. 1 Sami. 1 Afd. G
42 Åttonde kufvudtiteln.
titionärerna ifrågasatta beloppet för tillökningen i flickskoleanslaget, eller
200.000 kronor, ingalunda vara större än behöfligt, men då jag måste göra
framställning om betydande summor för andra vigtiga ändamål, nödgas
jag något inskränka detta belopp och hemställa om en tillökning af 150,000
kronor, så att flickskoleanslaget således komme att höjas från 100,000
kronor till 250,000 kronor.
I sammanhang med höjningen af anslagets totalbelopp torde äfven det
belopp, som må kunna tilldelas särskild skola böra ökas från 3,000 till
4.000 kronor, då eljest vid fördelningen af det ökade anslaget icke till¬
börlig hänsyn skulle kunna tagas till de särskilda skolornas behof och ut¬
vecklingsgrad. För detta ändamåls vinnande torde emellertid dessutom
vara erforderligt, att ytterligare 1,000 kronor må kunna tilläggas skolor
med minst tvåårig fortsättningskurs. Dylika fortsättningskurser finnas vid
flera skolor för att utbilda elever, som genomgått de egentliga flickskole-
klassema, antingen för en husmoders kall eller till lärarinnor i familjer
och mindre skolor eller för idkande af rent vetenskapliga studier. Dessa
fortsättningskurser äro i allmänhet fåtaligt besökta, men kräfva särdeles
dugliga och derför dyrbara lärarekrafter, hvarför de i regeln endast genom
betydliga offer från vederbörande skolas sida kunnat uppehållas. Vigten
af dylika fortsättningskurser, hvarigenom de i flickskolan inhemtade kun¬
skaperna göras mera direkt fruktbringande och användbara för det prak¬
tiska lifvet, börjar emellertid allt mer erkännas; och det torde derför icke
vara olämpligt, att ett särskildt understöd må kunna lemnas dem bland
dessa, som anses deraf förtjenta och i behof.
Någon annan förändring i de hittills gällande vilkoren för under¬
stöds erhållande från det ifrågavarande anslaget anser jag för närvarande
icke vara erforderlig eller tillrådlig. Då det emellertid varit tvifvelaktigt, huru¬
vida den omständigheten, att gossar mottagits till undervisning i de egent¬
liga flickskoleklasserna och skolan således i sjelfva verket öfvergått till en
samskola, må anses utgöra hinder för en dylik skola att komma i åtnju¬
tande af understöd från flickskoleanslaget, vill jag fästa uppmärksamheten
på, att detta förhållande i synnerhet förekommer i mindre städer eller orter,
der allmänt läroverk för gossar icke finnes, och särskildt i ett par städer,
hvilkas gossläroverk under de sista åren blifvit indragna. I följd af folk¬
mängdens ringhet kan på dylika platser lika litet en skola endast för
flickor som en skola ensamt för gossar på längden upprätthållas, men för
en samskola kan elevantalet blifva tillräckligt. Utan statsunderstöd kan
dock en sådan skola ingalunda reda sig bättre än en flickskola med mot¬
svarande lärjungeantal och det synes derför vara hårdt och obilligt att
neka en dylik skola hvarje bidrag. Då den nu begärda tillökningen i flick-
Åttonde hnfyudtiteln.
43
skoleanslaget är ganska stor i förhållande till detta anslags nuvarande be¬
lopp och då samskolor af ifrågavarande slag torde komma att blifva helt
få, tvekar jag icke att föreslå, att af berörda anslag bidrag må på samma
vilkor, som gälla för flickskolor, kunna meddelas äfven åt samskolor med
minst fem klasser å orter, der allmänt läroverk för gossar ej finnes.
I underdånig skrifvelse den 28 september 1895 har styrelsen för pen¬
sion sinrättningen för lärarinnnor vid Sveriges högre skolor för qvinlig ung¬
dom förmält, att, sedan Hennes Maj:t Drottningen år 1883 af intresse för den
svenska flickskolans utveckling och för att bereda dess lärarinnor medel till
uppehälle, då de i följd af tilltagande ålder icke längre kunde sköta sitt
maktpåliggande kall, utfärdat inbjudning till teckning af bidrag för åstad¬
kommande af en pensionsinrättning för sagda ändamål, hvilken inbjudning
äfven undertecknats af flera härför intresserade damer, till grundfond för ifråga¬
varande pensionsinrättning tecknats ett belopp af 51,257 kronor 89 öre. Sedan
Eders Kongl. Maj:t fyra år derefter faststält stadgar för »pensionsinrättnin¬
gen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för qvinlig ungdom», hade den¬
samma trädt i verksamhet; men nu hade, enligt beräkning af de revisorer,
som granskat 1894 års räkenskaper, visat sig, att en brist för inrättningen
uppstått af 14,812 kronor 7 öre, samt att denna brist framdeles komtne
att ökas, i mån nu befintliga värdepapper måste utbytas mot andra med
lägre ränta. Då de högre flickskolorna, som för bedrifvande af sin
verksamhet, utom det jemförelsevis obetydliga statsbidraget, i allmänhet
icke hade andra tillgångar än lärjungarnes terminsafgifter, i regeln gåfve
de vid dem anstälda lärarinnorna endast ringa aflöning, hade det synts
styrelsen lika betänkligt att höja afgifterna till pensionsinrättningen som
att sänka det i stadgarna faststälda pensionsbeloppet, hvilket redan nu
vore väl litet. Styrelsen, till hvars kännedom det kommit, att föreståndare
och föreståndarinnor vid Sveriges högre flickskolor beslutit att hos Eders
Kongl. Maj:t begära framläggande af proposition till Riksdagen om höj¬
ning af det till dessa skolor utgående anslag, och som icke tviflade på att
Eders Kongl. Magt skulle behjerta denna framställning, hade derför ansett
sig böra anhålla, att Eders Kongl. Maj:t vid aflåtande af nådig proposition
om höjning af berörda anslag tillika täcktes föreslå Riksdagen, att deraf
äfven måtte kunna anvisas det belopp, som Eders Kongl. Maj:t kunde finna
tillräckligt för att trygga pensionsinrättningens förbindelser.
Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet infordrats, har till en början
erinrat derom, att, enligt af Eders Kongl. Maj:t den 26 maj 1887 fast¬
stälda stadgar för nämnda pensionsinrättning, dess inkomster utgjordes af
44 Åttonde hnfvudtiteln.
räntemedel, delegarnes årsafgifter och tillfälliga inkomster; att årsafgift för
lärarinna, som i inrättningen vunnit inträde, erlades med 25 kronor af den
skola, vid hvilken hon vore anstäld, och med 30 kronor af henne sjelf;
att lärarinna, som vid sitt inträde i inrättningen vore äldre än 25 år,
dessutom hade att erlägga retroaktiva afgifter; samt att pensionen utginge
med 400 kronor om året från och med qvartalet näst efter det, hvarunder
pensionären uppnått 55 års ålder.
Da den verksamhet, som utöfvades af ifrågavarande lärarinnor, med
rätta ansetts vara af den betydelse för bildningsarbetet inom landet, att
icke blott en särskild undervisningsanstalt, Högre lärarinneseminariet, blif-
vit inrättad med af statsmedel aflönad lärarepersonal, utan äfven årligt
anslag af Riksdagen anvisats för understödjande af de skolor för qvinlig
ungdom, der den i seminariet inhemtade undervisningen gjordes frukt¬
bärande, syntes det statskontoret, som borde staten icke undandraga sig
att jemväl i någon mån stödja dessa lärarinnor i deras sträfvan att genom
afsättande af någon del af den helt visst i allmänhet ringa årslönen be¬
reda sig ett torftigt underhåll, då helsa och krafter icke längre medgåfve
fortsatt arbete i skolornas tjenst. Och då, såsom i ansökningen blifvit
antydt, hvarken nedsättning af pensionsbeloppen eller höjning af delegar¬
nes arsafgifter kunde företagas, utan att det ändamål, pensionsinrättningen
ville tjena, derigenom skulle komma att blifva lidande, funne statskontoret
den nu föreliggande ansökningen om statens mellankomst till pensions-
inrättningens betryggande vara förtjent af nådigt afseende.
Beträffande den form, under hvilken dylikt statsbidrag borde lemnas,
förestälde sig statskontoret, att det lämpligen skulle kunna utgå såsom fyll¬
nad i de delegande lärarinnornas årsafgifter, så att staten för hvarje betalande
delegarinna tillsköte ett visst belopp. Storleken af det belopp, som erfor¬
drades för att pensionsinrättningen skulle kunna fullgöra sina förbindelser,
kunde endast bestämmas genom beräkningar, hvilka statskontoret icke såge
sig i stånd att åstadkomma; men då enligt lifförsäkringsbolagens tabeller
en 25-årig qvinna hade att erlägga en årspremie af 85 "kronor 71 öre för
att vid 55 ars ålder erhålla lifränta af 400 kronor, så borde en fyllnads-
afgift af 10 kronor icke kunna anses för högt tilltagen. Då de delegande
lärarinnornas antal vid 1894 års slut utgjorde 152, skulle således statens
bidrag enligt denna beräkningsgrund för nämnda år hafva uppgått till 1,520
kronor. Såsom vilkor för statsbidraget borde dock, enligt statskontorets
mening, bestämmas, att minskning i de nu utgående årsafgifterna eller
höjning af de nu faststälda pensionerna icke finge vidtagas.
Liksom statskontoret finner jag det vara af synnerlig vigt, att berörda
pensionsinrättning upprätthålles samt att åt densamma beredes en tryggad
Åttonde hufvudtiteln.
45
ställning. Antalet lärarinnor vid de högre flickskolorna är redan stort och
ökas med flickskoleväsendets utveckling oupphörligt. De arbeta med en
samvetsgrannhet och en sjelfuppoffring, som af en hvar måste erkännas. Men
något att betrygga sin framtid med kunna de icke samla. Den lott, som
väntar dem, då de äro uttjenta och i allmänhet stå utan alla existensmedel,
måste derför blifva mycket tung, derest intet i tid göres för att tillförsäkra
dem någon inkomst på ålderdomens dagar. Detta hafva de behjertat, genom
hvilkas försorg ifrågavarande pensionsanstalt kommit till stånd. Men äfven
för staten måste det vara angeläget, att icke en hel klass af qvinnor, som
uppoffrat all sin kraft för dess ändamål, om än icke i dess omedelbara
tjenst, må lemnas utan alla medel till uppehälle på ålderdomen. Den ut¬
gift, som för närvarande kräfves för att rädda flickskolelärarinnornas pen¬
sionsanstalt från en hotande undergång — ty något mindre gäller det i sjelfva
verket icke — synes mig derför obetydlig, äfven om den behöfde göras något
större, än statskontoret beräknat. Sedan anstaltens ställning, som hittills
ansetts något osäker, blifvit tryggad, är nemligen att hoppas, att, om än
icke alla, dock flertalet af de högre flickskolornas lärarinnor skola inträda
i densamma. Såsom jag nyss antydt, anser jag icke säkert, att det af stats¬
kontoret föreslagna statsbidraget är för ändamålet tillräckligt, men då
skilnaden ej gerna kan vara stor och då någon annan beräkning ej för
närvarande är att tillgå, anser jag mig böra hemställa, att Eders Ivongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen, att af flickskoleanslaget må till berörda pensions-
inrättning tills vidare årligen utgå ett belopp, motsvarande högst 10 kro¬
nor för hvar och en af de delegare, som erlägga årsafgift. De af stats¬
kontoret föreslagna vilkoren anser jag icke behöfliga, då det å ena sidan
med ett så litet statsbidrag icke gerna kan blifva fråga om att sänka års-
afgifterna eller höja pensionerna och då å andra sidan nämnda förändringar
icke kunna utan Eders Kongl. Maj:ts bifall företagas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att anslaget
till högre skolor för qvinlig ungdom måtte varda förhöjdt med ett belopp
af 150,000 kronor, eller från 100,000 kronor till 250,000 kronor, att under¬
stöd af detsamma på hittills gällande vilkor må kunna tilldelas sådana
skolor med högst 4,000 kronor åt hvar och en, dock att skola med minst
tvåårig fortsättningskurs må kunna erhålla 5,000 kronor, samt att af samma
anslag må kunna anvisas dels understöd, på de för högre flickskolor stad¬
gade vilkor, åt samskolor med minst fem klasser å orter, der allmänt läro¬
verk för gossar ej finnes, dels ett årligt bidrag till pensionsinrättningen
för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för qvinlig ungdom, motsvarande
högst 10 kronor för hvar och en af de delegare, som erlägga årsafgift.
46
Åttonde hufvndtiteln.
Folkundervisningen.
[11.] Till det protokoll, som är bilagdt Eders Kongl. Maj:ts proposition till
Höjning af Riksdagen år 1892 angående statsverkets tillstånd och behof, yttrade jag
feuiu9iönSnMY1^ 0111 förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid folkkskolor och
skott åt läraresmås ko lor, att, då med hänsyn till det stora missförhållande, som be-
o'ch {°l’"k°!orträffande detta anslag under de senare åren förefunnits mellan det beräk¬
nade och det verkliga behofvet, uppenbart vore, att anslagets nuvarande
belopp komme att i högst väsentlig grad öfverskridas, en successiv höjning
af nämnda förslagsanslag torde böra ega rum, och med anledning deraf
hemstälde jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja
omförmälda anslag från 3,525,000 kronor till 3,725,000 kronor, eller med
200,000 kronor. Riksdagen biföll detta Eders Kongl. Maj:ts förslag.
Utgifterna å förevarande anslag uppgingo emellertid redan år 1891
till 3,917,890 kronor 43 öre, hvadan Riksdagen 1893, på Eders Kongl.
Maj:ts framställning, höjde anslaget till 3,925,000 kronor, eller med 200,000
kronor.
Under år 1892 belöpte sig utgifterna å berörda anslag till 4,012,892
kronor 79 öre; år 1893 till 4,095,074 kronor 6 öre och år 1894 till
4,173,131 kronor 30 öre.
Då sålunda åter en stor brist förekommer å det anslag, som här är
i fråga, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:ts täcktes föreslå Riksdagen
att höja anslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor
med 250,000 kronor, eller till 4,175,000 kronor.
[12.] Vid riksdagen år 1877 framlades proposition om beviljande af anslag
Undervisning itill understöd af undervisning i slöjd för gossar. Till statsrådsprotokollet,
qvinlig slöjd. c]£ framläggandet af berörda proposition beslöts, yttrade dåvarande stats¬
rådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, bland annat, att frågan om
det uppväxande slägtets undervisning i slöjd hade på senare tider gjort
sig allt mer och mer gällande och omfattats på många orter med varmt
intresse. Landsting, hushållningssällskap och kommuner äfvensom enskilda
personer hade i åtskilliga delar af landet gjort större eller mindre upp¬
offringar för främjande af denna undervisning, hvilken äfven, i anledning
af väckt motion om åtgärder för densamma från statens sida, utgjort före¬
mål för öfverläggning vid riksdagen.
Vid frågans praktiska lösning syntes man gå två väsentligen olika
vägar, i det man å ena sidan sökte införa den ifrågavarande undervisnings-
grenen vid folkskolan och der sätta den i nära samband med den öfriga
Åttonde hufvndtiteln. 47
undervisningen, medan man å den andra sökte nå målet genom upprät¬
tande af sjelfständiga, från folkskolan skilda slöjdskolor. Det senare torde
kunna anses lämpligast, om man ville utbilda särskild skicklighet i ett eller
annat yrke, och sålunda hade sjelfva yrkesbildningen till mål. Ville man
deremot bibringa ungdomen en allmän handfärdighet, så borde slöjdunder¬
visningen meddelas i folkskolan och såsom en nödvändig del af det hela
ingå bland öfriga undervisningsämnen. Undervisningen i slöjd kunde nem¬
ligen, om den rätt meddelades, blifva ett allmänt bildningsmedel af stor
betydelse, i det att genom väl ordnade öfningar deri både iakttagelseför¬
mågan skärptes och smaken odlades. Derigenom bereddes ock en, icke
minst för allmogens barn, nyttig omvexling mellan själs- och kroppsarbete
och förekomines en ensidig utveckling på grund af sysselsättning endast
med bokliga studier, på samma gång som hågen lifvades för en nyttig och
ädel verksamhet, hvilken kunde afhålla från mången onyttig eller skadlig
förströelse.
Att folkskolans lärjungar finge i skolan lära sig att medelst de van¬
ligast förekommande verktygen förfärdiga smärre arbeten af hvarjehanda
slag, syntes vara af behof påkalladt äfven derför, att det ofta och icke
utan skäl klagades deröfver, att förmågan att tillverka eller laga till och
med enklare redskap och verktyg allt mer började att bland allmogen
aftaga och do bort.
Då undervisning i slöjd sålunda för folkskolans rätta ställning och
verksamhet hade en stor betydelse, och då, såsom förut vore antydt, in¬
tresset för denna angelägenhet nu syntes vara väckt, torde tiden vara inne
att öfverväga, huru den ifrågavarande undervisningen lämpligast skulle
kunna i ofvan angifna riktning ordnas och främjas.
Beträffande särskildt anordnandet af undervisning i slöjd för fickor
anförde departementschefen vidare, att tillfälle till undervisning deruti på
många orter redan länge varit beredd, och att föremål för denna under¬
visning i allmänhet varit enkel linne- och klädsömnad samt stickning. I
anseende till nödvändigheten af öfning härutinnan och då ändamålet att
bibringa allmän handfärdighet dervid äfven kunde vinnas, torde nämnda
öfningar företrädesvis böra förekomma. Dock vore det önskvärdt, att till¬
fälle kunde beredas till undervisning äfven i spånad, väfnad samt flätnings-
arbeten. Slöjdundervisning för flickor borde som obligatorisk taga sin
början vid öfvergången från småskolan till folkskolan och sedan fortgå
jemte den öfriga undervisningen under hela lärotiden, så väl i den egent¬
liga folkskolan, som i fortsättningsskolan.
De kostnader, som en sådan undervisnings anordnande vid flickskolan
kornme att medföra, kunde ej blifva betydliga, och understöd dertill af
48
Åttonde hnfvudtiteln.
staten torde derför ej behöfvas på annat sätt, än att tillfälle till undervis¬
ning i qvinlig slöjd bereddes vid statens seminarier för bildande af folk-
skolelärarinnor.
Vid samma riksdag framlades ock nådig proposition derom, att an¬
slaget till folkskolelärare- och lärarinneseminarierna måtte höjas för infö¬
rande vid dessa anstalter af undervisning i slöjd, men Riksdagen afslog
denna framställning. Sedan den tiden har emellertid undervisning i slöjd
småningom blifvit införd vid alla landets folkskolelärare- och folkskole-
lärarinneseminarier.
Dessutom meddelas undervisning i slöjd i allmänhet vid de läroanstalter,
som af landsting eller enskilda personer blifvit upprättade för bildande af
lärarinnor vid småskolan.
Slutligen hafva åtskilliga så kallade slöjdkurser för bildande af slöjd-
lärårinnor under den senare tiden varit anordnade.
Den lifliga verksamhet för bildande af slöjdlärarinnor, som under de
senare åren egt rum, synes vittna om stort intresse för den qvinliga slöj¬
den och om öfvertygelse om vigten, att det uppväxande qvinliga slägtet
deri undervisas. Denna öfvertygelse har ock haft till följd, att såväl
skoldistrikt och landsting, som äfven föreningar och enskilda personer
varit beredvilliga till uppoffringar för ifrågavarande undervisning. Antalet
folkskolor, i hvilka dylik undervisning meddelas, har också under den
senaste tiden varit i ständigt stigande.
Visserligen klagades till en början deröfver, att undervisningen i den
qvinliga slöjden ej medförde tillfredsställande resultat, enär man vore oviss
både om målet och om medlen, genom hvilka detta på lämpligaste sätt
kunde nås. Nu har man emellertid kommit derhän, att man vet hvart
man vill, och att göda arbetsmetoder blifvit utarbetade.
Den åsigten har dock alltmer gjort sig gällande, att skoldistrikten
böra få understöd af allmänna medel äfven till främjande af undervisning
i qvinlig slöjd. Genom sådant understöd vunnes nemligen icke endast det
målet, att undervisningen i slöjd blefve på kortare tid införd i landets alla
folkskolor, utan äfven att man finge större säkerhet för att undervisningen
ginge i rätt riktning.
Vid 1892 års riksdag väcktes motion, att Riksdagen måtte besluta:
dels att för 1893 anvisa ett förslagsanslag af 50,000 kronor att an¬
vändas till understöd åt skoldistrikt, som på lämpligt sätt beredde i skol¬
åldern varande flickor undervisning i qvinlig slöjd;
dels att öfverlemna åt Kongl. Maj:t att fördela detta understöd samt
att bestämma de närmare vilkoren för understöds åtnjutande.
Åttonde hufvudtiteln. 49
Statsutskottet yttrade med anledning af motionen, -att utskottet, som
visserligen icke förbisett vigten deraf, att undervisning i qvinlig slöjd
vid folkskolorna meddelades, dock ansett denna angelägenhet, för hvars
ordnande i hvarje särskildt fall torde erfordras jemförelsevis obetydliga
kostnader, lämpligen böra omhändertagas af vederbörande kommuner eller
landsting. Med anledning deraf hemstälde utskottet, att den ifrågavarande
motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Detta blef
ock Riksdagens beslut.
Vid följande årets riksdag väcktes åter samma förslag. Såsom skäl
för detta anfördes:
att intresset för slöjdundervisningen utvecklats väsentligen genom de
statsbidrag, som lemnats för befrämjande af undervisning i slöjd för gossar;
att rättvisan kräfde, det statsbidrag lemnades för flickornas slöjdunder¬
visning lika väl som för gossarnes;
att lika vigtigt som det vore, att läsning och slöjd omvexlade för gos¬
sen, minst lika vigtig finge väl en dylik omvexling för flickan anses vara;
att särskildt för de fattigare klasserna vore af vigt, att flickan finge
i skolan lära sig så mycken händighet, att hon kunde, då hon utginge i
lifvet vare sig som maka, tjenarinna eller arbeterska i något särskildt fack,
utan hjelp reda sig med afseende på de allra vanligaste qvinliga hand¬
arbeten;
att den qvinliga slöjdundervisningen här och hvar slagit in i en osund
riktning, men att genom ett statsbidrag detta förhållande snart nog skulle
ändras, enär naturligtvis statsunderstöd endast skulle komma de skolor till
godo, i hvilka slöjden vore ordnad på ett fullt ändamålsenligt sätt, och
församlingarna förty, för att ej gå miste om statsanslaget, blefve nöd¬
sakade att reformera denna undervisning i en sund rigtning;
att utan ett mindre statsbidrag det ej vore tänkbart, att de fattigare
landskommunerna skulle mera allmänt kunna tillgodogöra sig den välsig¬
nelse, som läge i att hafva en väl ordnad slöjdundervisning för det upp¬
växande qvinliga slägtet;
att slöjdundervisning redan vore införd vid tre af rikets folkskole-
lärarinneseminarier och från nästa höst blefve införd äfven vid de två åter¬
stående, samt att under senare åren en mängd kurser hållits för utbildande
af lärarinnor i metodisk slöjdundervisning för flickor, hvadan fullt dugliga
lärarinnor i ämnet nu kunde erhållas; samt
att lämpliga personer för öfvervakande af denna undervisning icke
heller numera borde saknas, sedan qvinna gjorts valbar till skolrådsledamot.
Med anledning af berörda motion yttrade Riksdagen i skrifvelse till
Eders Kongl. Maj:t, att Riksdagen ansåge så öfvertygande skäl vara anförda
Bill. till Riksd. l\ot. 18.10'. 1 Sami. I Afd. 7
50
Åttonde hufvudtiteln.
för förslaget om den qvinliga slöjdundervisningens befrämjande genom stats-,
anslag, att Riksdagen icke skulle tvekat att bifalla motionen, om icke Riks¬
dagen dels saknat nödig utredning för att kunna bedöma lämpliga be¬
loppet af det anslag, som för ändamålet skulle erfordras, dels ock ansett,
att Riksdagen icke borde bevilja ett dylikt anslag annat än i sammanhang
med godkännande af de vilkor, hvilka borde blifva gällande för understöds
åtnjutande. Med afseende å anslagets belopp hade nemligen synts Riks¬
dagen kunna ifrågasättas, huruvida icke den af motionären förordade sum¬
man, 50,000 kronor, vore väl hög, då den qvinliga slöjden, som icke före-
komme vid det stora flertalet skolor, icke annat än successivt kunde införas
såsom undervisningsämne vid desamma. Att uppställa på giltiga grunder
hvilande bestämmelser för understödets åtnjutande hade Riksdagen i frågans
dåvarande outredda skick icke ansett möjligt, helst undervisningskostnaden
för qvinlig slöjd vid en skola icke torde få bedömas efter måttstocken af
den för undervisning i goss-slöjd erforderliga utgift. Riksdagen funne sig
derför böra inskränka sig till att hos Kongl. Maj:t begära framläggandet
af vederbörligt förslag i ämnet och ville fördenskull med anledning af
ifrågavarande motion hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga förslag angående beredande af
statsunderstöd för undervisning i qvinlig slöjd vid folkskolorna äfven¬
som angående de vilkor, som för understödets åtnjutande kunde böra
fastställas.
Till. följd af denna Riksdagens skrifvelse anmodades folkskoleinspek¬
törerna att från de särskilda skoldistrikten inhemta åtskilliga uppgifter an¬
gående undervisningen i slöjd för flickor. Enligt dessa uppgifter under¬
visades under år 1892 ett antal af 65,373 flickor i qvinlig slöjd. Af dessa
tillhörde 37,481 landsbygden och 27,892 städerna.
Beträffande antalet barn, som en lärarinna hade att samtidigt under¬
visa, hade uppgifter inkommit från 1,533 skolor på landsbygden. Af
dessa hade
181 ett barnantal af......................................... 1 —10;
573 » » » ......................................... 11—20;
393 » » » ........................................ 21—30;
386 » ■* » ......................................... 30 och derutöfver.
I landsbygdens skolor undervisade 1,576 lärarinnor. Af dessa hade
673 genomgått särskild slöjdkurs, hvaremot 903 icke hade genomgått
någon sådan.
Åttonde hnfrndtiteln.
51
Med hänsyn till aflöningen hade
349 lärarinnor.............................. 10 kronor eller derunder;
186 » ............................ 10—20 kronor;
191 » ............................. 21—30
115 » 31—40 »
475 » ............................ 41—50
86 » 51—60
9 » .............................. 61—70 »
45 » .............................. 71—80 »
3 » 81—90
39 » ......................... 91 — 100 »
78 » ............................. 100 kronor eller derutöfver.
I städerna undervisade
1 lärarinna..............i.................... 1—8 barn;
2 lärarinnor............................. 9—10 » hvardera;
14 > ................................. 11—15 » »
24 » ................................. 16—20 » »
38 » ................................. 21—25 » »
24 » ................................ 26—30 » »
800 » (omkring) ............ 30 och derutöfver.
I arfvode uppburo hvardera af
65 lärarinnor.......>,.•................,,........ 10 kronor och derunder;
9 » ..................................10—20 kronor;
3 » ..................................... 21—30
5 » ...................................... 31—40 »
33 » ..................................... 41—50
2 » .........................r..,f 51—60 »
3 » .................................... 61—70 »
8 » ...................................... 71—80
3 » ....................................... 81—90
18 » ...................................... 91—100 »
150 » ................................... 100 kronor och derutöfver.
En stor mängd lärarinnor hade intet särskildt arfvode för under¬
visning i slöjd, utan hade de skyldighet att undervisa äfven i detta ämne
mot åtnjutande af den ordinarie lönen. Högsta arfvodesbeloppet för slöjd -
lärarinna uppgick till omkring 1,000 kronor.
Det i juni månad år 1894 till Stockholm sammankallade folkskoleinspek-
törsmötet hade fått sig ålagdt att behandla äfven följande fråga: »Till
52
Åttonde hufvudtiteln.
hvilket belopp och under hvilka vilkor bör statsbidrag lemnas till bestri¬
dande af kostnaderna för undervisning i qvinlig slöjd?»
Den afdelning af mötet, som förberedande behandlade denna fråga,
inkom med ett så lydande förslag till svar derå:
»1. Undervisningen skall vara ändamålsenligt anordnad, utan att under¬
visningen i skolans läsäinnen derigenom eftersattes; och skall undervisning
meddelas i följande slöjdarter: stickning, stoppning, lappning, linne- och
klädsömnad samt, der omständigheterna sådant medgifva, spånad, väfning
och flätningsarbeten.
2. Undervisningen skall ledas af dertill lämplig lärarinna.
3. Undervisningen skall fortgå minst 3 timmar i veckan hela den
för ifrågavarande skola enligt reglementet stadgade lärotiden.
4. Antalet flickor i slöjdskola skall utgöra minst 10, men der an¬
talet är så stort, att fördelning i afdelningar måste ske, kan statsbidrag
erhållas för hvarje afdelning, så vida antalet slöjdande i afdelningen, upp¬
går till minst 20.
5. Distriktet skall årligen bidraga till kostnadernas bestridande med
minst hälften af det belopp, staten för ändamålet lemnar, och bör det från
skoldistriktet utgående bidraget i främsta rummet användas till inköp af
materiel för slöjdundervisningen.
6. Allt detta skall styrkas genom intyg af vederbörande folkskole¬
inspektör.
7. Såsom bidrag till slöjdlärarinnans aflöning skall staten lemna ett
årligt belopp af 40 kronor för hvarje slöjdskola eller slöjdafdelning.»
För sin del beslöt inspektörsmötet att instämma i hvad afdelningen
föreslagit uti första, andra, fjerde och sjette punkterna. Deremot ansåg
mötets flertal, att det i tredje punkten framstälda vilkoret borde förändras
derhän, att undervisningen borde fortgå minst fyra timmar i veckan under
minst sex månader af året, samt i fråga om det i femte punkten angifna
vilkoret, att detsamma borde helt och hållet utgå, så att ingen föreskrift
borde meddelas angående skyldighet för skoldistriktet att bidraga till kost¬
naderna för ifrågavarande undervisning.
Beträffande det belopp, hvarmed statsbidraget borde utgå, blef afdel-
ningens förslag, dock med ringa majoritet, antaget. Minoriteten röstade
för ett anslag af 50 kronor till hvarje skola.
Jag anser mig kunna instämma i hvad folkskoleinspektörsmötet så¬
lunda föreslagit med undantag deraf, att den årliga undervisningstiden
föreslagits till minst sex månader samt att antalet flickor i slöjdafdelning,
för hvilken skoldistrikt skulle ega rätt att åtnjuta statsbidrag, antagits böra
vara minst 20.
Åttonde hnfvudtiteln.
53
Det synes mig nemligen ej vara skäl att, då det är fråga om under¬
visning i qvinlig slöjd, bestämma en kortare årlig undervisningstid, än som
är föreskrifven för undervisningen i goss-slöjd. Skall undervisningen i
qvinlig slöjd medföra verkligt gagn, behöfver man väl deråt använda hela
den tid af året, hvarunder skolan är i verksamhet, helst som åtskilliga
barn, och just sådana, för hvilka ifrågavarande undervisning företrädesvis
är af nöden, ofta lemna skolan, innan de genomgått alla dess klasser. I
vissa slag af skolor, t. ex. den flyttande och den på afdelningar läsande,
skulle dessutom för många barn slöjdundervisningen blifva till väsentligt
minskadt gagn, om den meddelades endast under sex månader om året.
Då erfarenheten visat, att en lärarinna kan samtidigt undervisa 40 å
50 barn i qvinlig slöjd, och då det är nödvändigt att tillse, att statens
utgifter för berörda undervisning ej stiga till högre belopp, än som är
oundgängligt, synes det mig, som om antalet af de barn i slöjdafdelning, för
hvilken skoldistrikt får åtnjuta statsbidrag, bör bestämmas till minst 25.
Med all sannolikhet torde kunna antagas, att år 1897 minst 75,000
flickor undervisas i qvinlig slöjd i landets folkskolor. Antager man vidare,
att i medeltal 25 barn förekomma i hvar och en af de skolor och skol-
afdelningar, i hvilka meddelas undervisning i qvinlig slöjd, uppgår antalet
af sådana skolor och skolafdelningar till 3,000. Beträffande beloppet af
det hvarje sådan skola eller afdelning tillkommande statsbidrag, skulle jag
gerna vilja ansluta mig till det af inspektörsmötet föreslagna. Men då
förevarande anslagsbehof är sådant, att det efter hand måste växa, och
med hänsyn dertill, att Riksdagen i sin ofvan omförmälda skrifvelse gifvit
tillkänna, att den funnit redan den af motionären förordade summan 50,000
kronor vara väl hög, måste jag stanna vid att föreslå ett belopp af 30
kronor, i följd hvaraf den summa, som erfordras till understöd för under¬
visning i qvinlig slöjd, skulle komma att uppgå till 90,000 kronor om året.
Med berörda anslag afses icke att bereda understöd för undervisning i slöjd
uti småskola eller sådan skola motsvarande klasser af folkskola.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen:
att skoldistrikt, som genom intyg af vederbörande folkskoleinspektör
visar sig hafva på ändamålsenligt sätt i folkskola, mindre folkskola eller
särskild slöjdskola anordnat undervisning i qvinlig slöjd, bestående i stick¬
ning, stoppning, lappning, linne- och klädsömnad, samt, der omständig¬
heterna sådant medgifva, i spånad och väfning salut flätningsarbeten, utan
att undervisningen i folk-skolans läroämnen derigenom eftersättes, må af
statsmedel för hvarje skola, hvari antalet slöjdande flickor uppgår till minst
tio, erhålla ett årligt understöd af 30 kronor, derest undervisningen uti
54
Åttonde hufTudtiteln.
ifrågavarande ämne pågår minst 4 timmar i veckan under hela den för
folkskolan bestämda årliga lästiden, samt att skoldistrikt, om i en dylik
skola antalet af dem, som deltaga i slöjdundervisningen, är så stort, att de
för denna undervisning äro delade i två eller flera afdelningar, må på här
förut angifna vilkor för hvarje sådan afdelning, hvari antalet slöjdande upp¬
går till minst tjugufem, erhålla likaledes ett årligt understöd af 30 kronor,
samt att för detta ändamål måtte från och med år 1897 på ordinarie
stat beviljas ett årligt förslagsanslag af 90,000 kronor.
[13.] I § 17 af stadgan för folkskolelärareseminarierna i riket den 29
Prof årskurserjanuari 1886 föreskrifves, att' för att kunna utnämnas till adjunkt vid
läråreJemina- folkskolelärare seminarium fordras, bland annat, att hafva genomgått prof-
riurn m. m. årskurs vid allmänt läroverk, eller vid seminarium, om profårskurs der
anordnas. Visserligen insåg man redan vid den tid, då nämnda stadga
utgafs, vigten deraf, att den blifvande seininarieläraren finge, innan han
begynte sin lärareverksamhet å seminariet, genomgå en profårskurs vid
seminarium för att dels blifva förtrogen med de skyldigheter, honom
som seminarielärare ålåge, och med de arbetssätt, som vid seminarierna
förekomme, dels pröfva sig sjelf, om han hade kallelse och anlag just för
denna art af lärareverksamhet; men förhållandena voro icke sådana, att
de medgåfvo anordnandet af en särskild profårskurs för sådana, som
ämnade söka anställning vid seminarium. Det var nemligen naturligt, att
de, som beslutat egna sig åt lärarekallet, i allmänhet hellre ville genomgå
eu profårskurs, som gjorde dem berättigade att söka lärarebefattning vid
allmänt läroverk, enär de derigenom hade ojemförligt större utsigt att
inom en ej allt för lång framtid vinna fast anställning, än om de skulle
göra sig behöriga att söka endast någon af de jemförelsevis få adjunkts¬
befattningarna vid seminarierna. Då man icke heller billigtvis kunde
uppställa den fordran, att de, som ville göra sig behöriga att söka lärare¬
befattningar vare sig vid allmänt läroverk eller seminarium, skulle genomgå
profårskurs vid båda dessa slag af läroverk, ansåg man sig, åtminstone
med hänsyn till dåvarande förhållanden, mest tillgodose seminariernas in¬
tressen, om man läte dem, som genomgått profårskurs vid allmänt läro¬
verk, blifva behöriga att söka lärarebefattning äfven vid seminarium. Här¬
igenom vidgade man kretsen, inom hvilken seminarielärare kunde erhållas,
och i samma mån ökades utsigterna att kunna anställa dugande lärare
vid seminarierna. Man har ock lyckats att sålunda förvärfva till nämnda
läroanstalter många dugande lärare. Den olägenheten förefinnes dock
alltjemt, att seminarieläraren i början af sin verksamhet är temligen obe¬
kant med de lärometoder och det arbetssätt, som äro säregna för semi-
Åttonde hufvudtiteln.
55
narierna. Nämnda olägenhet skulle i väsentlig grad kunna afhjelpas der¬
igenom, att tillfälle bereddes den, som genomgått profårskurs vid allmänt
läroverk och som ämnade söka adjunktsbefattning vid folkskolelärare- eller
folkskolelärarinneseminarium, äfvensom den, hvilken redan blifvit till dylik
befattning utnämnd, att under någon tid, t. ex. minst en månad, auskultera
vid seminarier och deras öfningsskolor samt vid folkskolor å samma ort,
der de seminarier, vid hvilka undervisningen afhöres, äro förlagda.
Hvad nu blifvit sagdt gäller de manliga seminarieadjunkterna. Be¬
träffande lärarinnor med adjunktstjenstgöring vid folkskolelärarinnesemina-
rierna är förhållandet något olika. Kompetenta att söka qvinliga adjunk-
turer vid nämnda läroanstalter äro dels qvinliga filosofie kandidater, som
hafva aflagt sådan filosofie kandidatexamen, som berättigar till att söka
adjunktur vid allmänt läroverk, och som hafva genomgått profår vid
allmänt läroverk eller seminarium, om profår der anordnas, dels lärarinna,
som genomgått fullständig afgångsexamen vid högre lärarinneseminariet i
Stockholm samt dervid erhållit vitsorden berömlig för undervisningsskick¬
lighet och minst med beröm godkänd i pedagogik och metodik, såvida hon
med goda vitsord under minst ett år tjenstgjort vid ett statens seminarium.
Qvinliga filosofie kandidater få visserligen genomgå profår vid allmänt
läroverk, men, då de icke utan särskildt tillstånd få söka lärarebefattning
vid sådant läroverk och då för öfrigt endast få af dem synas eftersträfva
dylik läraretjenst samt då slutligen adjunktsbefattningarna vid lärarinne¬
seminarierna äro för dem synnerligen passande, talar ju mycket för lämp¬
ligheten att bereda qvinlig filosofie kandidat, som vill söka lärarinnebefatt-
ning vid ett folkskolelärarinneseminarium, tillfälle att vid ett sådant genomgå
profårskurs, anordnad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med profårskursen
för anställning vid allmänt läroverk.
Beträffande sådana lärarinnor, som, efter att hafva genomgått det
högre lärarinneseminariet i Stockholm, vilja vinna anställning vid folkskole¬
lärarinneseminarium, är, såsom förut nämnts, föreskrifvet, bland annat,
att de, för att blifva behöriga att söka dylik anställning, skola tjenstgöra
minst ett år vid ett statens seminarium. Då endast undantagsvis tillfälle
till anställning som vikarie eller extra ordinarie lärarinna vid seminarium
finnes, har följden blifvit, att, när sådan lärarinnebefattning vid folkskole¬
lärarinneseminarium, hvarom här är fråga, varit ledig, talrika dispenser
måst gifvas för att dugande sökande måtte' kunna anmäla sig till erhållande
deraf. Detta visar, att den nu ifrågavarande bestämmelsen icke är till¬
fredsställande. Det har blifvit satt i fråga att ersätta den med föreskriften,
att äfven sådana lärarinnor, som genomgått högre lärarinneseminariet,
borde, för att vinna anställning vid folkskolelärarinneseminarier, liksom
56
Åttonde hnfvudtiteln.
qvinliga filosofie kandidater, genomgå en profårskurs vid seminarium. Men
då dessa lärarinnor redan hafva genomgått en läroanstalt, som har till
uppgift att utbilda lärarinnor, torde en så lång och omfattande profårs¬
kurs ej vara för dem erforderlig. För behörighet till anställning vid folk-
skolelärarinneseminarier behöfva de dock ytterligare lära känna de för
dessa läroanstalter säregna lärometoder och arbetssätt samt vinna bekant¬
skap med seminarieundervisningens gång och ordning i dess helhet. Med
de insigter i pedagogik och metodik samt den öfning i undervisning, som
de redan ega, böra de kunna inhemta detta dels genom att under en
termin afhöra undervisningen i minst tre ämnen, som de sjelfva välja, så¬
väl i seminariet som i den dermed förenade öfningsskolan, äfvensom under
seminarielärarnes anvisning och handledning något deruti deltaga, dels ock
genom att samtidigt åhöra undervisningen i folkskolor, som ligga i den
ort, der seminariet, vid hvilket den ifrågavarande lärokursen genomgås, är
förlagdt.
Då de qvinliga adjunkturerna vid folkskolelärarinneseminarierna äro
få, torde det ej vara erforderligt att profårskurser, vare sig för qvinliga
filosofie kandidater eller för lärarinnor, som genomgått högre lärarinne¬
seminariet i Stockholm, årligen anordnas, utan synes det mig tillräckligt,
om dylika profårskurser tid efter annan, när förhållandena synas påkalla
det, sättas i gång.
Det förekommer mig icke heller lämpligt eller behöfligt att binda
dessa profårskurser vid ett visst folkskolelärarinneseminarium, enär det ju
icke är gifvet, att vid detta alltid de för ifrågavarande ändamål lämp¬
ligaste lärarekrafterna förefinnas. Ändamålsenligare torde det derför vara
att lemna åt Eders Kongl. Maj:t att för hvarje gång bestämma, till hvilket
seminarium den ifrågasatta profårskursen bör förläggas.
Kostnaderna såväl för beredande af tillfälle åt dem, som ämna söka
adjunktsbefattning vid folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium,
äfvensom åt redan utnämnde manlige adjunkter vid dylik läroanstalt att
under någon tid följa med undervisningen vid seminarier äfvensom vid
i närheten deraf befintliga folkskolor, som ock för anordnande af här ofvan
omtalade profårskurser för de qvinnor, som vilja förvärfva behörighet att
söka lärarinnebefattning vid folkskolelärarinneseminarium, behöfva icke
blifva stora. Det synes mig, som om ett årligt belopp af 1,500 kronor
skulle blifva tillräckligt så väl till betäckande af kostnaderna för här ofvan
omförmälda studieresor som och till ersättning åt de lärare, som för de
ifrågasatta profårskurserna få ökadt arbete.
Slutligen anhåller jag få fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
derpå, att det extra anslag af 33,300 kronor, som under flera år utgått
Åttonde hufvudtiteln. 57
till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid seminarierna kan ned¬
sättas med omkring 1,500 kronor, enär en adjunktur vid hvardera af folk¬
skolelärareseminarierna i Göteborg och Yexjö blifvit indragen, samt en
manlig adjunktur vid folkskolelärarinneseminariet i Kalmar blifvit för¬
ändrad till qvinlig. Härtill anhåller jag få återkomma vid redogörelsen
för erforderliga extra anslag. Om således ofvan nämnda belopp, 1,500
kronor, blefve beviljadt för anordnande af profårskurser in. m., blefve
dock sammanlagda summan af de anslag till folkskolelärareseminarierna,
som under de senare åren i staten upptagits, icke förhöjd.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att,
för beredande af tillfälle åt lärare, som genomgått profårskurs vid
allmänt läroverk och som ämnar söka adjunktsbefattning vid folkskole¬
lärare- eller folkskolelärarinneseminarium, äfvensom åt vid dylika läro¬
anstalter recfcan anstälda manlige adjunkter, som icke genomgått profårs¬
kurs vid folkskolelärareseminarium, att lära känna vid folkskoleläraresemi¬
narier och folkskolor använda undervisningsmetoder och arbetssätt, samt
för anordnande vid något folkskolelärarinneseminarium af profårs¬
kurser för qvinlig filosofie kandidat och från högre lärarinneseminariet i
Stockholm utexaminerad lärarinna, hvilka vilja vinna behörighet att söka
adjunktsbefattning vid folkskolelärarinneseminarium,
det å ordinarie stat uppförda anslaget till seminarier för folkskole¬
lärares bildande måtte från och med nästkommande år höjas med 1,500
kronor eller till 317,525 kronor.
De tekniska läroverken.
I underdånig skrifvelse den 27 september sistlidna år har styrelsen
för Chalmers tekniska läroanstalt hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
hos Riksdagen göra framställning om anvisande af medel för att sätta
läroanstalten i stånd att i större omfattning, än nu är fallet, meddela under¬
visning i elektroteknik. Styrelsen anför, att någon specielt för blifvande
elektrotekniker afsedd undervisning icke kan sägas hafva hittills varit
upptagen i läroanstaltens arbetsplan, ty dit, menar styrelsen, kan icke
räknas den undervisning i tillämpad elektricitetslära, som under det sista
årtiondet lemnats under den ena af tredje årskursens läster in iller tre
timmar i veckan, och undervisningen i allmän och tillämpad elektricitets¬
lära har icke varit vidlyftigare, än som nödtorftigt erfordrats för den
blifvande maskinteknikern, byggnadsingeniören, skeppsbyggmästaren och
kemikern, hvarför också behofvet af en väsentlig utvidgning af under-
liih. till Jlilcsd. Prut. 1896. 1 Samt. 1 Afd. 8
[14.]
Chalmers
tekniska läro-
anstalt.
58
Åttonde hufvudtiteln.
visningen i elektroteknik vid läroanstalten varit känbart. Styrelsen fram¬
håller, hurusom under det senaste årtiondet elektriciteten vunnit en så
stor praktisk användning och elektrotekniken både inom och utom landet
fått en så framskjuten ställning, att det vore hög tid, att de tekniska
läroverken blefve satta i stånd att motsvara de kraf, som stäldes på dem
i detta afseende, och huruledes utomlands —- mångenstädes med betydande
penninguppoffringar — väsentliga utvidgningar införts i den elektro-
tekniska undervisningen, samt erinrar derom, att, hvad Sverige beträffar,
af Eders Kongl. Maj:t utsedda komiterade för utarbetande af förslag till
tekniska högskolans omorganisation föreslagit betydande förändringar i
undervisningen på detta område, hvilka delvis redan genomförts, och
påpekar, att Sverige genom sin rikedom på ännu oanvänd vattenkraft be¬
sitter så stora förutsättningar för ett framgångsrikt arbete på elektro¬
teknikens fält, att äfven detta vore en särskild anledning för vårt land
att utbilda kunniga ingeniörer uti ifrågavarande fack. Emellertid syntes
det styrelsen, med hänsyn till det nära sammanhanget mellan elektro-
teknikerns och maskinteknikerns arbetsfält, mindre lämpligt, åtminstone
för närvarande, att föreslå upprättandet af ett särskildt elektrotekniskt
fack vid anstalten, likasom äfven vid utlandets polytekniska anstalter, till
hvilkas förfogande dock stode vida rikare anslag och större lärarekrafter
än som kunde sättas i fråga vid Chalmerska läroanstalten, i allmänhet ej
något särskildt elektrotekniskt fack vore infördt utan endast läroplanerna
för -de blifvande maskinteknikerna under de senare studieåren så anord¬
nade, att de, som särskildt ville egna sig åt den elektrotekniska riktningen,
kunde i rikare mått välja dithörande föreläsningar och laborationer än
de öfriga, utan att dock förbise eller åsidosätta de för samtliga maskin¬
tekniker vigtiga hufvudämnena. Styrelsens mening vore, att i tredje
årskursen skulle inom mekaniskt-tekniska facket införas för blifvande
elektrotekniker en ordnad undervisning i teoretisk och praktisk elektro¬
teknik till eu omfattning af 8 timmars föreläsningar och 12 timmars
praktiska arbeten i veckan under hela läsåret, och att deltagarne i denna
undervisning skulle vara befriade från den undervisning i husbyggnads¬
konst samt i väg- och vattenbyggnadskonst, som eljest tillkomine de blif¬
vande maskiningeniörerna. Samtidigt med detta ordnande af den elektro¬
tekniska undervisningen i läroanstaltens högre afdelning kunde sådan
undervisning äfven lämpligen införas i dess lägre afdelning till den om¬
fattning, som kräfdes för montörer, arbetsförmän in. fl., och der förläggas
till en tredje årskurs, likasom redan nu plats vore afsedd under ett tredje
studieår för undervisning i skeppsbyggeri för dem, som önskade begagna
sig deraf; och den mera elementära undervisningen i elektroteknik på
Åttonde hufrudtiteln.
59
detta lägre stadium torde böra upptaga ett par timmars föreläsning jemte
omfattande praktiska arbeten. Emellertid kunde, derigenom att dessa
praktiska arbeten kunde utföras delvis samtidigt med den högre afdel
ningens, undervisningstiden så inskränkas, att det blefve möjligt för en-
lärare att bestrida hela undervisningen i den speciella elektrotekniken inom
läroanstaltens båda afdelningar med en tjenstgöringstid af 20—24 timmar
i veckan. Men då i allt fall denna tjenstgöring vore så omfattande, att
den toge en persons tid fullt i anspråk, och då ingen utsigt funnes att i
ett sådant ämne som elektroteknik vinna lämplig lärare, som hade någon
väsentlig verksamhet på annat håll, ansåge styrelsen nödvändigt, att
en särskild lektor tillsattes i ämnet, så mycket mer som de fordringar,
hvilka måste ställas på lärarens teoretiska kunskaper och praktiska er¬
farenhet, för att han med framgång skulle kunna sköta sin befattning,
vore ganska stora. Till jemförelse i detta hänseende ville styrelsen
erinra, att enligt ofvannämnda komiterades förslag till ordnande af under¬
visningen i elektroteknik vid tekniska högskolan der skulle anställas, oak¬
tadt vid högskolan ej funnes någon lägre afdelning, som toge i anspråk
en del af lärarnes tjenstgöring, såväl en professor i tillämpad fysik som
en extra lärare i praktisk elektroteknik jemte tre assistenter. Plats för
den ifrågasatta utvidgade undervisningen i eleklroteknik ansåge sig sty¬
relsen kunna bereda genom ändrade anordningar i anstaltens lokaler och
trodde sig äfvenledes kunna bekosta desammas utförande utan att hos
Eders Ivongl. Maj:t begära anslag dertill. Deremot erfordrades dels ett
anslag för en gång å 5,000 kronor för anskaffande af några större, omedel¬
bart erforderliga apparater, enligt en af styrelsen afgifven förteckning, dels
en ökning i anstaltens årliga statsanslag till samlingarna och laboratorie¬
arbeten med 1,500 kronor, hvaraf 500 kronor skulle användas till aflöning
af det i elektriska montörsarbeten kunniga arbetsbiträde, som under de
praktiska arbetena erfordrades till hjelp åt lektorn, för att undervisningen
skulle kunna blifva fullt lämplig.
Jag är fullt ense med styrelsen beträffande elektroteknikens stora
betydelse såsom ett bland de allra förnämsta af den nutida industriens
hjelpmedel och behöfver icke påpeka, hurusom allt tyder derpå, att
elektricitetens användning i industriens tjenst skall, särskildt i vårt
på vattenkraft synnerligen rika land, allt mera ökas. Och om så är,
följer häraf, att undervisningen i elektroteknik vid en läroanstalt af det
slag som Chalmers tekniska läroanstalt icke bör eftersättas. Då jag in¬
stämmer mod styrelsen såväl härutinnan som i hvad angår lämpligheten
af det sätt, på hvilket styrelsen tänkt sig denna undervisning anordnad,
och behofvet af de anslag härför, som styrelsen begärt, hemställer jag
60
Åttonde hufvudtiteln.
[15.]
Tekniska
skolan i
Stockholm.
i underdånighet, i det jag anhåller att få återkomma till läroanstaltens
behof af anslag för en gång af 5,000 kronor till anskaffande af instru¬
ment och maskiner för den elektrotekniska undervisningen, att Eders
.Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att dels till upprättande af en
lektorsbefattning i elektroteknik vid Chalmers tekniska läroanstalt anvisa
ett årligt belopp af 3,500 kronor, och dels till förhöjning af det till
läroanstaltens bibliotek, samlingar och laboratorium utgående årliga anslag
af 3,400 kronor bevilja ett årligt anslagsbelopp af 1,500 kronor samt
medgifva, att af detta sistnämnda belopp 500 kronor må användas till
aflönande af ett arbetsbiträde vid den elektrotekniska undervisningen.
Sedan med anledning af framställning från Eders Kongl. Maj:t 1894
års riksdag beviljat ett årligt anslag af 4,000 kronor till landtbruks-
akademien för beredande af annan lämplig lokal för uppställning och
förevisning af akademiens samlingar, under förutsättning att för tekniska
skolans i Stockholm behof finge användas den lokal i skolans hus, som
akademien innehade, samt Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 20
januari 1895 stält berörda anslag till akademiens förfogande för det der¬
med afsedda ändamålet, har styrelsen för tekniska skolan — sedan öfver-
intendentsembetet, hvarest styrelsen anhållit, att embetet ville inom den
museilägenhet i skolans hus, som landtbruksakademien dittills disponerat,
och som nu skulle till tekniska skolan öfverlemnas, vidtaga de förändrings¬
arbeten, som kunde betingas af dess anordnande till lokaler för skolans
behof, i underdånig skrifvelse den 19 mars 1895 förklarat sig anse de
ifrågasatta åtgärderna vara af den omfattning och art, att de icke kunde
hänföras till sådana reparations- eller underhållsarbeten, för hvilkas ut¬
förande det till embetets förfogande stälda anslaget till byggnader och
reparationer vore hufvudsakligen afsedt, samt hos Eders Kongl. Maj:t i
underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t ville af tillgängliga medel
anvisa det för arbetenas utförande erforderliga beloppet — med underdånig
skrifvelse den 18 september sistlidna år öfverlemnat kostnadsförslag öfver
de nya lokalernas anordnande för skolans ändamål, hvaraf framginge, att
lokalerna icke kunde för skolan fullt tillgodogöras för en ringare kostnad
än 12,632 kronor, hvaraf 10,000 kronor beräknats för sjelfva omändringen af
ifrågavarande lokal till föreläsningssal, lärarerum, kök för vaktmästare,
laboratorierum, mörkrum, lokal för de fysikaliska samlingarna, gymnastiksal,
tambur, afklädnings- och vapenrum, samt återstoden 2,632 kronor för
andra i samband dermed stående arbeten, såsom inledning af elektrisk
belysning m. m.; och har styrelsen, då det växande antalet lärjungar vid
skolan och de ökade anspråken på en tidsenlig undervisning gjorde det i
Åttonde hufvudtiteln.
61
hög grad önskligt, att dessa förändringar, hvilka, om de fördelades på
flera år, måhända skulle kunna bestridas af de medel, hvaröfver öfver-
intendentsembetet disponerade, blefve redan i den närmaste framtiden ut¬
förda, i underdånighet påkallat Eders Kongl. Maj:ts medverkan till detta
måls vinnande.
Vidare anför styrelsen: Hvad anginge anskaffandet af inventarier m. m.
samt bestridande af den oundgängliga ökning i utgifterna för belysning
och uppvärmning, betjening, renhållning in. m., som berörda lokalers
öfvertagande af skolan oundvikligen måste medföra och som väsentligen
betingades äfven af den nyinrättade maskinyrkesskolan, såge sig styrelsen
jemväl nödsakad att hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet begära ökade
anslag, öfvertagandet af de ifrågavarande lokalerna komme att tillföra
skolan nio för undervisningen afsedda rum, och enligt en af styrelsen
öfverlemnad förteckning med kostnadsförslag skulle anskaffandet af de
inventarier och den utrustning för öfrigt, som vore erforderlig för att med
minsta möjliga kostnad försätta de nya lokalerna i ett för undervisningen
tillfredsställande skick, betinga ett belopp af 8,673 kronor 5 öre. Härtill skulle
ytterligare komma ett anslag för en gång af 500 kronor till anskaffande
af materiel för gymnastiköfningar. Inom skolan funnes nu tre afdelningar,
den högre konstindustriella afdelningen, byggnadsyrkesskolan och maskin¬
yrkesskolan, med obligatorisk, till öfvervägande del stillasittande undervis¬
ning under ett större antal timmar af dagen. För att åstadkomma en mot¬
vigt mot detta stillasittande och om möjligt aflägsna de följder deraf, hvilka,
efter hvad erfarenheten visat, på annat sätt icke kunnat undgås, hade
styrelsen under de senare åren på försök för den högre konstindustriella
afdelningens lärjungar anordnat gymnastiköfningar från den 15 oktober
till den 15 april en halftimme dagligen, hvarannan dag för de manliga
och hvarannan dag för de qvinliga lärjungarna. Det härför till den an-
stälde gymnastikläraren utgående arfvodet, 300 kronor, hade utanordnats
från det i skolans stat upptagna anslaget till den extra ordinarie under¬
visningen, och derjemte hade de i dessa öfningar deltagande erlagt fast-
stäld afgift, 2 kronor för läroår af dem, som inträdt i tekniskt yrke, och
5 kronor af andra lärjungar. Dessa öfningar, som omfattats med lifligt
intresse, hade omisskänneligen visat sig vara af gagn och motsvara hvad
man af dem förväntat. Styrelsen ansåge sig derför ej längre böra upp¬
skjuta att söka få dessa öfningar utsträckta äfven till lärjungarna inom
byggnadsyrkesskolan och maskinyrkesskolan, hvilka vore deråt ej mindre
i behof, och tidpunkten härför syntes vara kommen nu, då möjlighet
funnes att bereda för öfningarna lämplig lokal. Emellertid lemnade an¬
slaget till den extra ordinarie undervisningen, såvida öfriga, för hvarje
62
Åttonde hufvudtiteln.
år ökade och vexlande kraf, som stäldes på denna anslagspost, skulle
kunna tillgodoses och den af erfarenheten såsom synnerligen praktisk och
för undervisningens utveckling i jembredd med industriens behof så
nyttiga extra ordinarie undervisningen ej skulle blifva lidande, icke till¬
gång till de ökade kostnader, hvartill en dylik utsträckning af gymnastik¬
undervisningen måste leda. Styrelsen hade tänkt sig, att öfningarna i
gymnastik skulle, såsom redan nämnts, i främsta rummet utsträckas till
lärjungarna i den högre konstindustriella .afdelningen samt byggnads- och
maskinyrkesskolorna, men att äfven, i den mån och i den utsträckning
omständigheterna sådant medgåfve, frivilliga gymnastiköfningar skulle
beredas åt lärjungar inom aftonskolan och qvinliga afdelningen. Öfnin¬
garna skulle fortgå från den 1 oktober till den 1 maj, 2 timmar dag¬
ligen, fördelade på de särskilda skolorna, och för deras ledande skulle
anställas en gymnastiklärare med ett arfvode, som styrelsen ansåge ej
kunna beräknas lägre än till 1,000 kronor för år, motsvarande ungefär
en ersättning af 3 kronor per timme. För att dessa gymnastiköfningar
skulle kunna gå något utom ramen för uteslutande s. k. fristående gymna¬
stik, ansåge styrelsen, att nu, då möjlighet att bereda lämplig lokal för
öfningarna funnes, någon materiel borde anskaffas, och till inköp af dpt
nödvändigaste i detta afseende vore ett anslag af 500 kronor tillräckligt.
Utvidgningen af skollokalen måste gifvetvis medföra ökade kostnader för
uppvärmning, belysning, vattenförbrukning, renhållning m. m., och styrelsen
beräknade med stöd af den erfarenhet, som i detta hänseende förelåge från
skolans öfriga lokaler, att, äfven med iakttagande af största sparsamhet,
dessa ökade kostnader, till hvilkas bestridande skolans nuvarande inkomster
ej lemnade någon tillgång, icke kunde sättas lägre än till 1,320 kronor
årligen. I sammanhang med öfvertagandet af ifrågavarande lokaler fram¬
trädde äfven starkare behofvet af ökad betjening, hvilket behof redan
länge varit ganska känbar! Skolan disponerade nu, utom förste maskinist
och eldare samt portvakter, två ordinarie och en extra vaktmästare, till
hvilken sistnämnda befattning för besparings skull antagits en i snickeri¬
yrket kunnig person i den afsigt, att på så sätt de ofta påkommande smärre
reparationerna å skolans inventarier skulle blifva billigast och snarast
afhjelpta. Men till följd häraf vore denne person icke uteslutande till¬
gänglig för den egentliga vaktmästaretjensten. Skolans nuvarande lokaler
vore hufvudsakligen fördelade på tre våningar, men derjemte vore det
kemiska laboratoriet beläget å nedre bottnen, gipsgjuteriet i källaren och
målareateliern å vinden. Redan af denna fördelning af lokalerna på (oaf-
sedt gipsgjuteriet) 5 våningar vore tydligt, att det biträde åt förestån¬
dare, lärare och tjensteman, som kunde Finnas af knappt mer än två vakt-
Åttonde hufvudtiteln.
63
mästare, måste blifva i hög grad otillfredsställande, då dessa vaktmästare
derjemte skulle hålla tillsyn öfver lokalernas öppnande och stängande
samt belysningen. Vissa lektioner och förrättningar inom skolan, såsom
lektionerna i fysik, kemi, fotografi m. fl., bibliotekstimmarna, en del före¬
läsningar i extra läroämnen och ej minst de flera gånger i veckan på¬
kommande inskrifningarna toge hvar och en för sig en vaktmästare i
anspråk, hvadan det också ej så sällan inträffade, då flera dylika lektioner
eller förrättningar påginge samtidigt, att tillgång på vaktmästare ej funnes
ens för vakthållning i hufvudtamburen, utan att denna måste ordnas på
helt och hållet tillfälligt sätt. Då sålunda redan nu behofvet af ökad
betjening vore trängande, blefve obestridligen, efter det skolan kommit
i besittning af de nya, på nedre bottnen belägna lokalerna, den betjening,
hvaröfver skolan nu förfogade, alldeles otillräcklig och måste ökas med
åtminstone en ordinarie vaktmästare, hvilkens arfvode ej skäligen kunde
sättas lägre än till 1,000 kronor årligen, då fri bostad ej kunde beredas
honom i skolans hus. Härvid ville styrelsen framhålla, att den tjenst¬
göring, som fordrades af skolans vaktmästare, af hvilka de ordinarie nu
åtnjöte, utom förmånen af fri bostad, ett rum och kök, ett arfvode af
70 kronor i månaden, vore ganska ansträngande och trägen, på samma
gång af dem måste fordras stor påpasslighet och noggrannhet samt för
biträde vid lektionerna i kemi, fysik, fotografi m. m. en viss praktisk
duglighet. De vore upptagna af sin tjenst hela dagen från klockan 8 på
morgonen till efter klockan 9 på aftonen med endast iy2 timmes middags¬
rast, som dock ej sällan vore tagen i anspråk af budsändningar; och äfven
under de tre sommarmånaderna, då undervisningen ej påginge, vore de,
om än ej så strängt, tagna i anspråk för skolans räkning af hvarjehanda
arbeten, så att de i allmänhet endast turvis kunnat permitteras under
3 å 4 veckor.
Sedan styrelsen erinrat, att enligt skolans stat af den 11 juli 1879
till inventariers inköp och underhåll vore anvisadt ett belopp af 2,000
kronor årligen, och att genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 5 juni
1891 för samma ändamål af de årliga anslag å sammanlagdt 15,075
kronor, som af Riksdagen och Stockholms stad från och med år 1891
beviljats skolan, anvisats ytterligare 500 kronor, äfvensom att Eders Kongl.
Maj:t i sammanhang med fastställande af stat för skolan rnedgifvit, att,
derest inkomsten af lärjungarnas afgifter komme att öfverstiga det belopp,
hvartill de för skolans i staten upptagna utgifter tagits i beräkning, eller
andra tillfälliga inkomster tillflöte skolan, de sålunda uppkomna tillgån¬
garna finge användas till lärarekrafternas och skolinobiliernas förökande,
anför styrelsen, att lärjungeafgifterna visserligen visat, ett ej ringa öfver-
64
Åttonde hufvudtiteln.
skott öfver det belopp, hvartill de i skolans stat beräknats, men att detta
öfverskott väsentligen måst tagas i anspråk för lärarekrafternas förstär¬
kande och, enligt bemyndigande, lemnadt af Eders Kongl. Maj:t genom
nådigt bref den 20 mars 1891, till de ökade omkostnaderna för annonse¬
ring, tryckning af program och läsordningar m. in., Indika varit en gifven
följd af det ökade antalet lärjungar samt det jemnare och mera utsträckta
användandet af skolans undervisning, och att, då således till skolmobiliernas
förökande från detta håll endast ringa bidrag kunnat erhållas, skolan
knappast kunde sägas förfoga öfver mera än 2,500 kronor till inköp och
underhåll af inventarier. Denna summa kunde visserligen synas vara i
och för sig ganska ansenlig, men i betraktande af ej blott skolans storlek
och betydande lärjungeantal utan äfven den mångfald olika undervisnings-
grenar, af hvilka flera måste hafva särskildt för dem afpassade inventarier
och många medförde en ganska snabb slitning af materiel, vore det ganska
förklarligt, att denna skolans utgiftspost måste blifva stor, och att skolan
gång på gång sett sig nödsakad att öfverskrida det i staten faststälda be¬
loppet, oaktadt den största omsorg och sparsamhet iakttagits samt med inköp
af i hög grad behöflig materiel måst anstå. Den ökning af det i skolans stat
till inköp och underhåll af inventarier anvisade belopp, som vore af behofvet
påkallad, ansåge styrelsen icke kunna beräknas till mindre än 700 kronor.
Äfven i det till skolans bibliotekarie utgående arfvodet, hvilket för
närvarande utgör sammanlagdt 1,700 kronor, anhåller styrelsen om en för¬
höjning, och yttrar i detta afseende. Bibliotekets bokförråd uppginge nu
till omkring 10,000 band och planschsamlingen till omkring 25,000 stycken.
Skolans lärjungar och till en ganska väsentlig omfattning äfven handt¬
verkare, industriidkare och tecknare hade också för hvarje år flitigare be¬
gagnat sig af det tillfälle till studier, som biblioteket lemnade dem. Så
hade biblioteket under det senaste arbetsåret besökts af sammanlagdt 3,137
personer, till hvilka utlemnats 2,900 arbeten till användning på stället och
374 till hemlån. Också tvekade styrelsen icke att påstå, att biblioteket
redan nu väsentligen bidroge till utvecklingen och främjandet af det konst-
industriella handtverket och industrien, på samma gång som styrelsen dock
vore förvissad derom, att ännu mycket återstode, innan detsamma kunde
sägas fullständigt fylla sin plats så som motsvarande institutioner i utlandet.
Utan större kostnad skulle biblioteket, som för närvarande under läseter-
minerna hölles öppet två aftnar och två gånger i veckan på middagen, 2
timmar hvarje gång, samt l‘/2 timme på söndagen, kunna göras lättare till¬
gängligt genom ett ökadt antal bibliotekstimmar i veckan, och i detta
afseende ville styrelsen föreslå en ökning med ytterligare två aftnar i veckan,
2 timmar hvarje gång, eller till 13'/a timmar från nuvarande 9'/2 timmar
Åttonde hufvudtiteln.
65
i veckan, ungefär 50 procent, samt på grund af bibliotekariens sålunda
ökade tjenstgöring en förhöjning i hans arfvode af 500 kronor.
Till sist erinrar styrelsen derom, att styrelsen, som den 18 april 1895
anbefalts att till ecklesiastikdepartementet inkomma med förslag till de
närmare bestämmelser, som kunde anses erforderliga med afseende å hvad
som genomginges i de vid skolan anordnade kurser för kompetens till
teckningsläraretjenst vid rikets allmänna läroverk och seminarier, i anled¬
ning häraf i skrifvelse den 10 maj 1895 afgifvit förslag till förändringar
af vissa paragrafer i skolans stadgar, samt påpekar att, om detta sty¬
relsens förslag vunne Eders Kongl. Majrts bifall, inom den högre konst¬
industriella afdelningen behöfde inrättas tre nya öfverlärarebefattningar, en
i frihandsteckning med ett årligt arfvode af 300 kronor, en i geometrisk
konstruktionslära med ett arfvode af 150 kronor och en i välskrifning med
arfvode af 300 kronor.
Öfver styrelsens framställning, såvidt densamma afser inrednings- och
förändringsarbeten i skolans hus, har öfverintendentsembetet på nådig be¬
fallning afgifvit underdånigt utlåtande och dervid dels hänvisat till hvad
embetet beträffande frågan om lämpligheten och möjligheten att för ifråga¬
varande arbetens utförande taga i anspråk de till embetets förfogande stälda
anslag till byggnader och reparationer yttrat i sin förut omförmälda
skrifvelse den 19 mars 1895, dels förklarat sig mot styrelsens förslag icke
hafva något att i hufvudsak anmärka samt rörande kostnaden för arbetenas
verkställande framhållit, att de i förslaget beräknade kostnadsbelopp väl
torde blifva för ändamålet tillräckliga, men att, med hänsyn särskildt dertill
att arbetspriserna för närvarande vore i stigande, någon som helst ned¬
sättning af förslagets slutsumma icke syntes höra ifrågakomma.
I detta sammanhang tillåter jag mig att för Eders Kongl. Maj:t anmäla
äfven en af tekniska skolans styrelse gjord anhållan om rätt för styrelsen
att beträffande de utgiftsposter i skolans stat, hvilka icke innefatta aflö-
ningar, å en post göra någon minskning och å en annan någon ökning
och om utsträckning af den styrelsen medgifna rättighet att, derest in¬
komsten af lärjungarnas afgifter komme att öfverstiga det i staten beräknade
belopp eller andra tillfälliga inkomster tillflöte skolan, använda de sålunda
uppkomna tillgångarna till lärarekrafternas och skolmobiliernas förökande,
derhän, att styrelsen skulle ega att använda dylika tillgångar jemväl till
andra för skolan behöfliga utgifter. Styrelsen framhåller svårigheten att
med tillbörligt tillgodoseende af de många olika kraf, som göra sig gällande
vid en så omfattande anstalt som tekniska skolan, inom de i skolans stat
bestämda summorna begränsa de påkommande utgifterna. Några af dem
Jiih. till Riksd. Prof l Sill i. 1 Sami. 1 Afd. 9
66
Åttonde hufvudtiteln.
vore i ej oväsentlig grad beroende på det antal lärjungar, som toge
del i undervisningen i skolans särskilda läroämnen, och kostnaden för
uppvärmning vore gifvetvis vexlande med temperaturförhållandena under
olika vintrar. Också kunde af skilda anledningar behofven under vissa
rubriker, i synnerhet vidkommande inventariers inköp och underhåll samt
extra utgifter, tillfälligtvis vara särskildt trängande, under det att på
andra poster utan nämnvärd svårighet eller olägenhet för undervisningen
utgifterna skulle kunna vid en viss tidpunkt något inskränkas eller
uppskjutas. Styrelsen erinrar om de medgifvanden uti ifrågavarande
riktning, som Eders Kongl. Maj:t i nåder redan lemnat styrelsen, men
framhåller, att de ofvan berörda svårigheterna, om ock genom dessa med¬
gifvanden något minskade, dock fortfara att göra sig gällande. Styrelsen
finner ingen utväg att med den nuvarande mycket specificerade staten till¬
godose alla skolans mångahanda kraf på det sätt, som styrelsen anser vara
för skolans verksamhet det förmånligaste. Endast om en friare disposition
kunde medgifvas styrelsen af de under vissa i skolans stat uppförda sum¬
mor, anser styrelsen det vara möjligt att ännu med de tillgångar, hvaröfver
skolan förfogar, på elt tillfredsställande sätt bestrida skolans utgiftsbehof.
I yttrande, infordradt med anledning af styrelsens framställning, har stats¬
kontoret förklarat sig icke hafva något annat att erinra mot bifall till an¬
sökningen, än att det ville synas statskontoret, som borde den sökta fri¬
heten i fråga om öfverflyttning af förenämnda anslagsbelopp ej medgifvas
beträffande den i skolans stat till stipendier, pris och belöningar upptagna
post, hvilken borde i dess helhet för dermed afsedda ändamål användas.
Då emellertid hvar och en af de ifrågavarande anslagsposterna blifvit till
beloppet bestämd af Kongl. Maj:t och Riksdagen gemensamt, så ansåg stats¬
kontoret en rubbning i användandet af dessa poster icke böra medgifvas
utan Riksdagens hörande.
Efter de upplysningar, som numera af tekniska skolans styrelse
lemnats, synes det vara nödvändigt, att på ett eller annat sätt utväg
beredes till bestridande af de kostnader, som betingas af ifrågakomna
lokalers ändring och inredning för sitt nya ändamål. Nu skulle törhända,
såsom styrelsen påpekat, utgifterna för lokalernas ändring, om de för¬
delades på flera år, kunna bestridas af det till öfverintendentsembetets
förfogande stälda årliga anslaget till byggnader och reparationer, men dels
torde knappast, på sätt öfverintendentsembetet anmärkt, dessa arbeten kunna
räknas till sådana, för hvilka berörda anslag, som, i betraktande af talrik¬
heten af de under embetets inseende stälda hus och egendomar, icke är
Åttonde hufyudtitelu.
67
särdeles betydligt och städse synnerligen hårdt anlitadt, är afsedt, dels
synes det mig vara af stor vigt, att skolan, hvars lärjungeantal hastigt
ökas — enligt af skolans föreståndare lemnade uppgifter öfverstiger an¬
talet lärjungar inom tekniska afton- och söndagsskolan under innevarande
arbetsår med 134 motsvarande antal under förra arbetsåret, och äro inom
maskinyrkesskolan antagna 50 lärjungar, hvilka måst inrymmas i lokaler,
som ej beqvämt rymma mer än 35 å 40, under det att i de öfriga afdel-
ningarna allt utrymme är taget i anspråk — och som äfven i andra
afseenden är stadd i stark utveckling, så snart som möjligt får dessa nya
lokaler satta i det för undervisningens rätta bedrifvande nödiga skick.
Detta torde icke kunna vinnas på annat sätt, än derigenom att Riksdagen
anvisar de båda belopp, för ändring och inredning af de nya lokalerna
samt för anskaffande af inventarier och dylik utrustning till dem, som
styrelsen begärt, och mot hvilkas storlek anmärkning icke förekommit.
Styrelsen synes mig äfven för sin framställning i hvad den afser utvidgning
af undervisningen i gymnastik samt deraf följande behof af anslag till
anskaffande af lös gymnastikmateriel och till förhöjning af gymnastik¬
lärarens arfvode, ökadt anslag för bestridande af kostnaderna för renhållning
och dylikt, arfvode åt ytterligare en vaktmästare, förhöjning af bibliotekariens
arfvode och ytterligare anslag för inköp och underhåll af inventarier, hafva
anfört tungt vägande skäl, till hvilka jag intet har att tillägga. Hvad angår
de af styrelsen begärda anslagen för aflönande af tre nya lärare inom den
högre konstindustriella afdelningen, vill jag erinra derom, att Eders Kongl.
Maj:t den 19 augusti sistlidna år i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
styrelsens ofvan omförmälta förslag och med anslutning till förut med¬
delade ändrade bestämmelser om kompetens till teckningslärarebefattningar
vid rikets allmänna läroverk, utfärdat nådig kungörelse angående ändrad
lydelse af vissa paragrafer i de för skolan gällande stadgar, hvarigenom
ifrågavarande lärareplatser blifvit erforderliga och det begärda anslaget
behöfligt, derest icke elevernas afgifter skola betydligt ökas. Beträffande
styrelsens anhållan om rätt att friare disponera öfver de anslagsbelopp,
som icke innefatta aflöningar, anser jag styrelsen hafva anfört tillräckliga
skäl, som tala för bifall till denna begäran, utom beträffande den an¬
slagspost, som är afsedd till stipendier, pris och belöningar.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
i det jag förbehåller mig att återkomma till de af styrelsen för en gång be¬
gärda anslag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
tekniska skolans behof anvisa följande belopp att årligen utgå:
68 Åttonde hufvudtiteln.
till förhöjning af anslaget till den extra ordinarie undervisningen, för
anställande af en lärare i gymnastik 1,000 kronor;
till förhöjning i bibliotekariens arfvode 500 kronor;
till förhöjning i anslaget för maskinister och betjening, för anställande
af ytterligare en ordinarie vaktmästare 1,000 kronor;
till förhöjning af anslaget till inventariers inköp och underhåll 700
kronor;
för renhållning, uppvärmning, belysning m. m. af skolans nyförvärfvade
lokaler en ökning i anslaget till diverse utgifter med 1,320 kronor;
till arfvode åt en öfverlärare i frihandsteckning inom den högre konst¬
industriella afdelningen 300 kronor;
till arfvode åt en öfverlärare i geometrisk konstruktionslära i samma
afdelning 150 kronor, och
till arfvode åt en öfverlärare i välskrifning 300 kronor;
äfvensom att medgifva, att styrelsen må beträffande de utgiftsposter i
skolans stat, som icke innefatta löner till föreståndare, öfverlärare och under¬
lärare samt tjensteman och betjente eller medel till stipendier, pris och
belöningar, å en post göra minskning och å en annan ökning, endast an-
slagsbeloppens summa icke öfverskrides.
[16.] Hos Eders Kongl. Maj:t har styrelsen för tekniska elementarskolan i
Tekniska Borås i underdånig skrifvelse af den 20 nästlidne november hemstält, det
skoilTiBoWi» Hders Kongl. Maj:t täcktes för nästinstundande riksdag framlägga proposi¬
tion om ett årligt anslag på ordinarie stat af 5IJ0 kronor för åstad¬
kommande af utvidgad undervisning i byggnadskonst vid nämnda skola
i öfverensstämmelse med hvad förhållandet vore vid de tekniska elementar¬
skolorna i Norrköping och Malmö samt i öfverensstämmelse med före¬
skrifterna uti § 2, afdelning VIII, af Eders Kongl. Maj:ts förnyade nådiga
stadgar för de tekniska elementarskolorna den 15 juni 1877 angående
undervisningen i byggnadskonst.
Till stöd för denna framställning anför styrelsen till en början, huru¬
som skolan snart inginge i sitt tjugonde läseår, räknadt från den tid, skolan
erhöll sin nuvarande organisation, samt att styrelsen under denna tid
kommit till den bestämda öfvertygélsen, att det vore för skolan af största
vigt, att undervisningen i byggnadskonst utvidgades till öfverensstämmelse
med förhållandet vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping och
Malmö, eller så, att undervisning komme att meddelas i de allmänna
grunderna för väg- och vattenbyggnadskonst, samt att lektorn i byggnads¬
konst m. m., hvilkens årliga lön för närvarande utgjorde 2,500 kronor
Åttonde hufvudtiteln. 69
jemte två ålderstillägg å 500 kronor hvardera efter respektive 5 ock 10 års
väl vitsordad tjenstgöring, erhölle samma löneförmåner som lektorerna i
samma ämnen vid förenämnda skolor, eller en årlig lön af 3,000 kronor
förutom ålderstilläggen.
Styrelsen hade särskild anledning att nu förnya den underdåniga fram¬
ställning, som styrelsen den 19 oktober 1886 i detta ärende redan afgifvit,
alldenstund skolan stode inför förlusten af en utmärkt dugande kraft, i
det att förutvarande lektorn i byggnadskonst m. m. vid skolan numera
erhållit sökt lektorat vid tekniska elementarskolan i Norrköping, der årliga
löneförmånerna vore 500 kronor större.
Styrelsen erinrar, hurusom komiterade för den lägre tekniska under¬
visningens ordnande i sitt underdåniga betänkande den 21 november 1874
yttra: »De ekonomiska fördelar, som staten erbjuder framstående praktiska
förmågor, äro så ringa i jemförelse med dem, de af den enskilda industrien
kunna erhålla, att det val erfordras, att i stället genom en större trygghet
göra dessa lärarebefattningar mera lockande, än de eljest skulle vara.»
Om detta påstående varit giltigt för mer än tjugu år sedan, så torde det¬
samma för närvarande gälla i ännu högre grad; och hade styrelsen derför
grundad anledning till bekymmer att icke erhålla fullt dugliga personer
med teoretisk insigt och praktisk erfarenhet såsom sökande till den lediga
lektorsbefattningen i byggnadskonst m. m. samt fruktade att, äfven om
duglig person kunde till tjensten erhållas, han dock, såsom hittills skett,
så snart tillfälle yppade sig, komrne att lemna densamma. Att för öfrigt
täta ombyten af hufvudlärare vid en teknisk elementarskola medförde
svåra olägenheter, insåges lätt af en hvar, som vore med teknisk elementar¬
undervisning förtrogen.
Såsom ytterligare skäl för sin framställning ville styrelsen framhålla,
att stadsfullmäktige i Borås, enligt den underdåniga framställningen bilagdt
protokollsutdrag, den 30 sistlidne oktober för omändring och utvidgning
af skolans lokaler i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det förslag, som
blifvit af rektorn vid tekniska skolan i Stockholm V. Adler utarbetadt,
beviljat det i förhållande till stadens storlek och hårdt anlitade tillgångar
betydliga beloppet af 56,500 kronor, hvilket utvisade, att skolans betydelse
för landets och ortens industri af kommunen insåges och behjertades
samt att läroverket förstått att vinna allmänhetens förtroende; och vore
i jemförelse med den uppoffring för skolans utveckling, som samhället
underkastade sig, det statsunderstöd, som här ifrågasattes, en ren obe¬
tydlighet.
Något skäl kunde för öfrigt icke angifvas, hvarför tekniska elementar¬
skolan i Borås skulle i förevarande afseende ställas efter de tekniska ele-
70
Åttonde hufvudtiteln.
mentarskolorna i Norrköping och Malmö. Till belysning häraf ville sty¬
relsen åberopa de uttalanden, som gjordes i Stockholm den 12 juni 1889
vid möte med rektorerna vid de tekniska elementarskolorna och andra den
tekniska undervisningens målsmän. Styrelsen ville derjemte i underdånighet
erinra om innehållet i förut omförmälda § 2, afdelning Vill, af stadgarna
för de tekniska elementarskolorna, der det föreskrifves, att omförmälda
utvidgade undervisning i byggnadskonst tillsvidare komme att meddelas
endast uti skolorna i Norrköping och Malmö, och hvaraf således med
tydlighet framginge, att undervisningen, när så ske kunde, borde erhålla
samma utsträckning äfven vid de andra tekniska elementarskolorna.
En ansökningshandlingarna bilagd tabell utvisade slutligen, att under
tioårsperioden 1886—95 icke mindre än 234 personer sökt inträde vid
tekniska elementarskolan i Borås, samt att af dessa 93 tillhört Elfsborgs
län och 141 andra orter.
De af styrelsen till stöd för den underdåniga framställningen anförda
skäl finner jag beaktansvärda. Den stora betydelse, som den tekniska
undervisningen eger för vårt land, torde icke kunna skattas för högt, och
då i det undervisningsämne, nemligen byggnadskonst, hvarom nu är fråga,
jemväl ingår väg- och vattenbyggnadskonst, synes önskligt, att de båda
tekniska elementarskolorna i Örebro och Borås, som ännu sakna sistnämnda
del af ämnet, snarast möjligt blifva i detta hänseende likstälda med de
tekniska elementarskolorna i Norrköping och Malmö. Då emellertid i följd
af vissa vid skolan i Örebro rådande förhållanden en utvidgning af under¬
visningen i byggnadskonst derstädes för närvarande låter sig mindre väl
genomföra, och någon framställning om dylik utvidgning ej heller in¬
kommit från skolans styrelse, saknar jag anledning att i fråga om nämnda
skola tillstyrka någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd.
Beträffande åter den tekniska elementarskolan i Borås finner jag mig
böra i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig
proposition föreslå Riksdagen att, för åstadkommande af utvidgad under¬
visning i byggnadskonst vid nämnda skola till likhet med förhållandet vid
de tekniska elementarskolorna i Norrköping och Malmö, höja den med
lektorsbefattningen i byggnadskonst, beskrifvande och praktisk geometri
jemte linear- och croquis-ritning vid tekniska elementarskolan i Borås för¬
enade lönen från 2,500 kronor till 3,000 kronor och för detta ändamål
öka det ordinarie anslaget till de tekniska läroverken med 500 kronor.
Åttonde hufradtiteln
71
Akademien för de fria konsterna.
Sedan jemlikt af Eders Ivongl. Magt i nåder godkända ritningar och [17.]
kostnadsförslag för akademiens för de fria konsterna nya byggnad en ge-Ajionmg åt
mensam värmeapparat för största delen af de i byggnaden varande lägen- elJare-
heter blifvit i densammas jordvåning anbragt, har akademien i skrifvelse
den 29 sistlidne september anmält behofvet af bidrag till aflöning åt eu
ridare för apparatens skötsel. Härför skulle, enligt hvad akademien i
nämnda skrifvelse anfört, på grund af ett med ansvarige leverantören af
sagda värmeapparat, aktiebolaget Atlas, upprättadt aftal examinerad ma¬
skinist vara anstäld. Akademien hade också tills vidare antagit en sådan.
Till dennes åliggande hörde, utom eldning och tillsyn af värmeapparaten)
att tillse och reglera samtliga i byggnaden varande s. k. värmeelement
äfvensom systemen för skollokalernas och korridorernas deraf beroende
ventilation. För detta arbetes utförande hade akademien med ifråga¬
varande maskinist öfverenskommit om ett årligt arfvode af 900 kronor,
hvartill komme ersättning för bostad med 300 kronor och för bränsle med
100 kronor, ungefärligen motsvarande de aflöningsförmåner, som i allmän¬
het vore förenade med dylika sysslor, exempelvis eldarebefattningen hos
musikaliska akademien.
Enligt en af ifrågavarande värmelednings konstruktör gjord, vid aka¬
demiens skrifvelse fogad beräkning öfver kubikinnehållet af de lokaler i
byggnaden, hvilka skulle af sagda ledning uppvärmas, komme 67,18% af
detsamma pa akademiens skollokaler och embetsrum samt 32,82 % på de af
akademien disponerade lokalerna. Under förutsättning att den till maski¬
nistens aflöning erforderliga summa, 1,300 kronor, fördelades i motsvarande
proportion mellan statsverket och akademien, skulle på statsverkets andel
komma ett belopp af 873 kronor 34 öre. Besinnade man emellertid, att
eu värme- och ventilationsapparat, hvars skötsel skulle hafva betingat lika
stor ersättning som den i akademiens nya byggnad nu anbragta, blifvit
nödvändig, äfven om den inskränkts till blott de lokaler, som upptoges af
statens under akademiens inseende stälda läroverk, torde det icke befinnas
obilligt, om vid fördelningen af kostnaden för apparatens skötsel en något
litet större andel än den, som jemnt, svarade mot storleken af de åt läro¬
verket upplåtna lokalerna, lades på staten. Akademien, som vore beredd
att af egna medel lemna till maskinistens aflöning 400 kronor om året,
men icke egde tillgång att i vidsträcktare mån dertill bidraga, heinstälde
derför i underdånighet, att från och med hösten 1895, då värme- och ven-
tilationsapparaten börjat användas, måtte af Eders Kongl. Maj:t i nåder
72 Åttonde Imfvndtiteln.
anvisas det belopp, som erfordrades till fyllande af den återstående delen
af maskinistens aflöning, eller 900 kronor årligen.
Beredandet af anslag för det ändamål, hvarom här är fråga, är en
oundviklig följd af de fattade besluten om uppförande af en ny byggnad
åt akademien för de fria konsterna och det under densammas inseende
stälda läroverk samt om värmelednings anordnande i nämnda byggnad.
Riksdagen har äfven förut i liknande fall beviljat medel till aflönande af
den för sådan värmelednings skötsel erforderliga personal. Vid akademiens
förslag till aflöningsförmåner för den nu ifrågavarande eldaren synes mig
ej något vara att erinra, och torde den kontanta aflöningen för honom
böra fördelas i lön och tjenstgöringspenningar. Bestämmelser härom lära
böra meddelas genom ett tillägg i akademiens stat. Då dessa bestämmel¬
ser emellertid torde böra tillämpas först från och med år 1897, men medel
till eldarens aflöning erfordras redan från början af sistlidne oktober må¬
nad, synes mig det bidrag, staten bör lemna till eldarens aflöning för tiden
intill utgången af år 1896 och hvilket akademien torde kunna tills vidare
förskottera, lämpligen kunna anvisas på extra stat för år 1897. Förbehål¬
lande mig att få återkomma härtill vid redogörelsen för de extra ordinarie
anslå gsbehofv en, tillåter jag mig nu i underdånighet hemställa, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för beredande af aflöning åt en
eldare hos akademien för de fria konsterna höja akademiens fasta anslag
med 900 kronor och besluta införande i staten för akademiens tjensteman
och betjening af följande tillägg:
1 eldare lön 600 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor, summa
900 kronor.
Anm. Erhåller af akademien bostad och bränsle eller i ersättning för dessa förmåner
400 kronor årligen.
Vid bifall härtill skulle anslaget till akademien för de fria konsterna
komma att i riksstaten uppföras med 62,200 kronor, deraf tvenne reser¬
vationsanslag å tillhopa 20,400 kronor.
Naturhistoriska riksmuseum.
I skrifvelse den 12 september 1894 anhöll vetenskapsakademien, att
ilo- Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen en förhöjning i det till natur-
°/- historiska riksmuseets entomologiska afdelning utgående ordinarie statsanslaget
med 800 kronor eller från dess nuvarande belopp, 1,400 kronor, till 2,200
kronor.
Denna vetenskapsakademiens framställning grundade sig på en af in¬
tendenten för riksmuseets omförmälda afdelning, professor C. Aurivillius,
Åttonde hufvudtiteln. 73
lemnad redogörelse rörande otillräckligheten af det för närvarande till af-
delningen utgående anslaget och behofvet af dess ökande; hvarvid bland
annat framhölls, att, sedan öfriga nödvändiga årliga utgifter blifvit. be¬
täckta, i allmänhet högst 400 kronor kunnat användas till aflöning åt eu
preparator. Då emellertid en härtill duglig person ej kunde erhållas för
mindre än 1,000 kronor om året, hade ett sådant biträde endast under eu
mindre del af året kunnat anlitas. För preparering af den årliga till¬
ökningen af föremål i afdelningen erfordrades likväl ett biträde, som
sysslade dermed hela året. Tillika kräfdes för upprättande, underhåll och
förökande af en utvecklingshistorisk samling af svenska insekter omkring
200 kronor årligen.
Med anledning af berörda framställning täcktes Eders Kongl. Maj:t
föreslå 1895 års riksdag, att nämnda anslag måtte från 1,400 kronor höjas
med 800 kronor till 2,200 kronor.
Statsutskottet anmärkte i sitt yttrande öfver berörda förslag, att de
medel, som utöfver det nu utgående anslaget till riksmuseets entomologiska
afdelning kunde befinnas för afdelningens upprätthållande och utveckling
erforderliga, borde kunna af vetenskapsakademien beredas genom anlitande
af de till dess förfogande stående tillgångar; och på grund af hvad stats¬
utskottet sålunda anfört blef Eders Kongl. Maj:ts förslag icke af Riksdagen
bifallet.
Frågan har emellertid blifvit Eders Kongl. Maj:t ånyo förelagd genom
en af vetenskapsakademien den 11 september nästlidna år aflåten under¬
dånig skrifvelse. Denna beledsagas af en ny framställning i ämnet af
professor Aurivillius, som deruti hufvudsakligen anfört följande. Ett natur¬
historiskt museum vore för naturforskaren hvad ett bibliotek eller snarare
ett arkiv af urkunder och manuskript vore för historieforskaren. Dess
värde berodde hufvudsakligen på dess rikhaltighet och derpå att det vore
ordnadt så, att hvar och en kunde der finna hvad han för sina studier
behöfde. Fördelarna för den studerande att hafva så mycket som möjligt
samladt på ett håll vore, jemförda med olägenheterna af att söka derefter
på flera håll, så stora, att man numera i nästan alla länder koncentrerat
sina krafter på upprättandet af ett enda hufvudmuseum. Så vore äfven
förhållandet hos oss. Svenska staten egde ett riksmuseum, som just hade
denna uppgift.
Den entomologiska afdelningen af detta museum vore för sin till¬
ökning väsentligen beroende af de gåfvor, som kunde tillfalla densamma.
Hittills hade också allmänheten och enskilda samlare på det frikostigaste
ihågkomma afdelningen, så att den under de senaste 10 åren fått mottaga
gåfvor till ett sainmanlagdt värde af 15,000 till 20,000 kronor. Det vore
Bih. lilll lliksd. Vrot. 18.%'. 1 Barn. I Afd. 10
74
Åttonde hufvudtiteln.
naturligtvis af största vigt, att de till afdelningen skänkta naturalierna så
fort som möjligt blefve preparerade och inordnade i museet, så att de
kunde användas af de studerande. Så hade likväl, i anseende till års-
anslagets otillräcklighet, icke kunnat ske. Sedan 15 år tillbaka hade sällan,
och under de senaste 7—8 åren aldrig, de under året till afdelningen in¬
komna naturalierna fullständigt kunnat prepareras och införlifvas med
samlingarna. År från år hade sålunda hopat sig en rest af ej preparerade
djur, som måste magasineras och hvarken kunde utlånas eller på stället
användas för vetenskapliga studier. Finge detta ytterligare under en följd
af år fortgå, blefve denna del af samlingarna så stor, att det ej 'skulle
blifva möjligt att inom en rimlig tid godtgöra hvad som på detta sätt
försummats.
Nu berörda missförhållande hade under de senaste åren ännu mer
skarpt framträda på grund deraf att afdelningens samlingar mer än förr
anlitats af forskare både inom och utom landet. Äfven hade antalet af
vetenskapliga afhandlingar, som utarbetats med tillhjelp af material från
afdelningen, ökats. Under sådana förhållanden måste det anses i högsta
grad beklagligt, att afdelningens föreståndare ej sällan måste svara dem,
som önskade få låna eller i museet studera vissa grupper och samlingar,
att dessa väl funnes, men vore opreparerade och alltså obrukbara. Och
detta gälde ej blott om den stora allmänna samlingen, utan äfven om hela
grupper och afdelningar af svenska insekter, hvilka dock oupphörligen
efterfrågades.
Professor Aurivillius ansåge fortfarande, att det vore alldeles nödvän¬
digt, att afdelningens årsanslag för omförmälda ändamål höjdes med minst
600 kronor, en summa, som i alla händelser vore så knappt tilltagen, att
de nu under årens lopp hopade resterna endast helt småningom hunne
prepareras.
Äfven i ett annat afseende kunde entomologiska afdelningen för när¬
varande ej uppfylla de kraf, som stäldes på densamma. Dess samling af
utvecklingsstadier vore alldeles för obetydlig för att kunna motsvara ens
de mest anspråkslösa fordringar. Välbekant vore emellertid, att studiet af
insekternas utveckling hade synnerligt stor betydelse ej blott i rent veten¬
skapligt hänseende, utan äfven för den praktiske entomologen. Det vore
nästan alltid larvformerna och ej de utbildade insekterna, som angrepe
våra odlade växter och minskade eller förstörde deras afkastning. Naturligt
vore derför, att de, som sysslade med den praktiska entomologien, djupt
kande behofvet af en väl ordnad och någorlunda fullständig samling af
våra svenska insekters utvecklingsformer. Äfven för forskningar på andra
områden vore en dylik samling af betydelse. Under de senaste åren hade
Åttonde hufvudtiteln.
75
geologerna vid studiet af landets torfmossar i dem påträffat talrika lem-
ningar af insekter och insektlarver. Dessa lemningars noggranna bestäm¬
mande vore af stor betydelse för frågan om torfmossarnes och vårt lands
historia under den qvartära tiden. Så länge museet ej egde en dylik
samling af nu i landets olika delar förefintliga larvformer, vore det van¬
ligen omöjligt att lemna de upplysningar, som geologerna önskade få.
Saknaden af en samling af våra svenska insekters utvecklingsformer vore
således en mycket stor brist, som med det första borde afhjelpas. För
grundläggandet oob vidmakthållandet af en dylik samling ansåge professor
Aurivillius afdelningens årsanslag böra höjas med 200 kronor, en summa,
som vore ganska obetydlig i jemförelse med de fördelar, som genom en
sådan samling skulle beredas.
Med åberopande af de utaf professor Aurivillius anförda skäl har
vetenskapsakademien i sin senaste skrifvelse i ämnet på det varmaste för¬
ordat hans framställning till nådigt afseende och tillstyrkt, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om förhöjning med 800 kronor
af entomologiska afdelningens ordinarie anslag till materiel, till inköp af
sällsynta föremål och till vetenskapligt biträde vid dithörande samlingars
ordnande. Akademien har i sin skrifvelse erinrat, att hon tillförene vid
upprepade tillfällen i underdånighet fäst uppmärksamheten vid den trän¬
gande nödvändigheten, att det alltför måttliga årsanslaget af 1,400 kronor
— hvilket sedan år 1858 varit med oförändradt belopp anvisadt åt den
entomologiska afdelningen af riksmuseet — blefve förhöjdt, och har tillika
framhållit, hurusom riksmuseet är eu statens institution, som endast är
stäld under akademiens vård och förvaltning, och att detta i och för sig
betungande och ansvarsfulla samt redan dessförutan med ej obetydliga
uppoffringar förbundna uppdrag rimligtvis icke kunde föranleda anspråk
på akademien att af sina enskilda, för andra ändamål afsedda medel lemna
bidras: till denna statsinstitutions underhåll.
När Riksdagen afslog Eders Kongl. Maj:ts sistlidna år i förevarande
ämne gjorda framställning, skedde detta under uttryckligt åberopande att
den erforderliga höjningen af omförmälda anslagspost borde kunna af
vetenskapsakademien beredas genom anlitande af de till dess förfogande
stälda tillgångar, och något annat skäl för afslag anfördes icke under
frågans behandling inom Riksdagen. Hvad af vetenskapsakademien an¬
draga i afseende å den af Riksdagen antydda utväg att tillgodose ifråga¬
varande anslagsbehof måste likväl anses fullt befogadt. Fördenskull och
då den jemförelsevis obetydligt ökade utgift för staten, hvarom här är
fråga, helt visst skulle i rikt mått återgäldas det allmänna, som komme
att vinna gagnet af entomologiens särskild! för jordbruket, trädgårdsskötseln
76
Åttonde hufvudtiteln.
och skogshushållningen så vigtiga utveckling, tvekar jag ej att tillstyrka
Eders Kongl. Maj:t att ånyo hos Riksdagen äska anslagets ökande. Jag
hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen, att det för naturhistoriska riksmuseets entomologiska afdelning
bestämda anslag till materiel, till inköp af sällsynta föremål och till veten¬
skapligt biträde vid samlingarnas ordnande må från sitt nuvarande belopp,
1,400 kronor, höjas med 800 kronor till 2,200 kronor.
Lasaretts underhåll.
[19.] I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts proposition af den 17 september
uteslutande ur 1875 angående förändrad organisation af öfverstyrelsen för hospitalen m. m.
“Uppfördes af 1876 års riksdag under anslaget till lasaretts underhåll bland
köpings låsa- annat ett belopp af 225 kronor, som varit anvisadt från allmänna hospitals-
re‘belopp!"11 fonden såsom bidrag till aflöning åt läkaren vid länslasarettet i Linköping.
Då emellertid Eders Kongl. Maj:t den 8 oktober 1875 medgifvit öfver¬
låtelse på Östergötlands län af eu Linköpings indragna hospital tillhörig,
i staden Linköping belägen tomt, att för länets sjukvårds behof användas,
samt dervid stadgat, jemte andra vilkor, att i och med denna öfverlåtelse
för hospitalsfonden skulle upphöra allt vidare bidrag till lasarettsläkarens
i Linköping aflöning, upphörde detta bidrag redan med ingången af år
1876 att utgå, och beloppet har af sådan anledning, allt sedan det på
riksstat uppförts, blifvit statsverket besparadt. Nu bär statskontoret, med
förmälan härom, i underdånig skrifvelse den 10 december nästlidna år
hemstält, att detta aflöningsbidrag måtte från riksstaten uteslutas och före-
nämnda anslag alltså med ett bidraget motsvarande belopp nedsättas.
I anledning häraf tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes före¬
slå Riksdagen, att berörda aflöningsbidrag må ur riksstaten afföras och
anslaget till lasaretts underhåll minskas från 99,421 kronor med ett mot
aflöningsbidraget svarande belopp af 225 kronor, eller till 99,196 kronor.
Hospitals underhåll.
[20.] Genom nådigt bref af den 5 juni 1885, angående aflöning åt tjenste-
Löneförhaj- män vid åtskilliga hospital, bestämdes bland annat, att hospitaIsläkaren i
TeniZl<Ny~Nyköping skulle erhålla en årlig aflöning af 2,500 kronor. Aflöningen
köpings hos- kunde då bestämmas så låg, dels derför att vid denna tid å Nyköpings
Åttonde hufvudtiteln. 77
hospital funnos endast 70 sjukplatser, dels ock derför att hospitalets läkare
tillika var lasarettsläkare.
Genom tid efter annan vid sagda hospital utförda till- och nybygg¬
nader hafva platser derstädes kunnat beredas för flere sjuke, så att antalet
sjukplatser från och med år 1896 kan beräknas till 144. Härigenom blif-
ver det omöjligt för hospitalsläkaren att nöjaktigt sköta sin maktpåliggande
tjenst, derest han för sin utkomst skall vara hänvisad till enskild praktik
eller annan aflönad befattning vid sidan af läkaretjensten. Göromålen vid
det betydligt utvidgade hospitalet blifva så ökade, att läkaren måste
odeladt egna sig åt sin tjenst, hvars behöriga skötsel fordrar en man med
stor arbetsförmåga och goda insigter. Skall en läkare, i besittning af de
för tjensten nödiga förutsättningar, kunna påräknas, får hans aflöning ej
vara så låg, att den försmås af läkare, som hafva utsigt att på grund af
förmåga annorstädes och med vida mindre möda och ansvar skaffa sig
sin utkomst.
I betraktande häraf har medicinalstyrelsen uti underdånig skrifvelse
den 27 sistlidne september gjort framställning om beredande af förbättrade
aflöningsförmåner för läkaren vid Nyköpings hospital. Detta kunde visser¬
ligen i afseende på hospitalsläkarens göromål icke jemföras med rikets
största hospital, men väl med det vid Göteborg, hvarest pati en tan talet upp-
ginge till 175. Beträffande läkarens arbete och ansvar förefunnes dock
en högst väsentlig olikhet mellan Nyköpings och rikets öfriga hospital, i
ty att läkaren vid det förra ensam skulle bestrida all sjukvård, under det
att sjukvården vid andra hospital vore fördelad på två läkare, en öfver¬
läkare och en biträdande läkare, samt vid några hospital på tre olika
läkare. Vid Göteborgs hospital vore två läkare anstälda, af hvilka öfver-
läkaren åtnjöte 6,000 kronor i årlig lön jemte boställsvåning och ved samt
biträdande läkaren, en medicine licentiat, hade 3,500 kronor i årlig lön
jemte bostad och fri kost eller deremot svarande förmåner. Skulle en
läkare vid Nyköpings hospital kunna påräknas så duglig, att han ensam
kunde nöjaktigt upprätthålla sjukvården med allt hvad dertill hörde, borde
han erhålla i årlig lön 6,000 kronor, men med skyldighet att bo i hospi¬
talets närhet. Inom kort syntes det dock för upprätthållande af eu tids¬
enlig sjukvård och god ordning inom anstalten blifva nödvändigt, att
läkaren finge boställsvåning inom hospitalets område, då lönen borde
kunna minskas till 5,000 kronor. Samme läkare borde då, i likhet med
öfriga hospitalsläkare, åtnjuta fri ved. I båda fallen borde han ega vil¬
korlig rätt till sex veckors semester, en förmån, som för honom såsom ensam
läkare vore mera behöflig än för flertalet andra hospitalsläkare. Då emel-
78 Åttonde hufnidtiteln.
lertid ingen biträdande läkare funnes vid Nyköpings hospital, kunde någon
semester ej beredas honom, derest icke medicinalstyrelsen erhölle bemyn¬
digande att af förslagsanslaget till hospitals underhåll under läkarens semester
aflöna hans vikarie med enahanda förmåner, som tillkomme biträdande
hospitalsläkare. På grund häraf har medicinalstyrelsen hemstält, att till
läkaren vid Nyköpings hospital måtte anvisas en årlig lön af 6,000 kronor,
med skyldighet för läkaren att bo i hospitalets närhet, eller ock en årlig
lön af 5,000 kronor jemte boställsvåning och ved, att af förslagsanslaget
till hospitals underhåll utgå under de bestämmelser och vilkor, som före-
skrifvits i nådiga brefvet den 5 juni 1885 för tillämpningen af der in¬
tagna aflöningsstat för läkare och syssloman vid vissa hospital.
Hvad sålunda blifvit anfördt synes inig innefatta fullgoda skäl för att
åt läkaren vid Nyköpings hospital, hvilken, på samma gång han ensam
bestrider iäkarevården derstädes, innehar en ställning motsvarande öfver-
läkares vid andra hospital, må beredas ungefär enahanda löneförmåner, som
tillkomma en sådan öfverläkare. Då enligt nådiga stadgan angående sinnes¬
sjuke den 2 november 1883 öfverläkare vid hospital eger årligen under
sex veckor njuta semester, derest hospitalsdirektionen finner sådant kunna
ske utan hinder för göromålens behöriga gång, torde en dylik rätt äfven
böra tillerkännas läkaren vid Nyköpings hospital. På grund häraf till¬
styrker jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
göra framställning derom,
att Riksdagen må godkänna följande aflöningsförmåner för läkaren
vid Nyköpings hospital, nemligen en kontant aflöning af 5,000 kronor
jemte boställsvåning och ved, med förklarande: att två tredjedelar af den
kontanta aflöningen utgöra lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar;
att så länge boställsvåning inom hospitalets område ej kan beredas läka¬
ren, han eger såsom ersättning för boställsvåning och ved uppbära 1,000
kronor om året mot skyldighet att vara boende i hospitalets närhet; att
läkaren må årligen under sex veckor njuta semester, derest lämplig vikarie
finnes att tillgå och göromålens behöriga gång ej deraf hindras; samt att
läkaren icke må utom hospitalet utöfva enskild praktik mot betalning, med
undantag af hvad som rörer sinnessjukdomar, äfvensom
att Riksdagen må medgifva, att läkarens aflöningsförmåner och hvad
som erfordras för att under hans semester bereda hans vikarie enahanda
aflöningsförmåner, som tillkomma biträdande hospitalsläkare, må utgå af
förslagsanslaget till hospitals underhåll.
Åttonde hufvudtiteln.
79
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.
Den 22 september 1893 täcktes Eders Kongl. Maj:t uppdraga åt ut- [21.1
sedde komiterade att afgifva förslag rörande ordnandet af undervisningen Ordnande af
för sinnesslöa barn samt att yttra sig äfven om vissa till blind under ris-
ningen hörande frågor. I underdånigt utlåtande den 19 påföljande de¬
cember afgåfvo komiterade förslag till ordnande af undervisningen för
blinda.
Vid framställandet af grunderna för nämnda undervisning hafva be-
mälde komiterade utgått från det af den så kallade blindkomitén den
17 december 1880 afgifna betänkande och förslag om ordnande af under¬
visningen för blinda.
Enligt de af blindkomitén infordrade statistiska uppgifter funnos
år 1877 i hela riket tillsammans 3,390 blinda personer, hvilket antal dock
ansågs för lågt beräknadt. Inom 7 till 18 års ålder skulle vid 1877 års
slut, med frånräknande af sinnesrubbade och döfstumma, funnits 2G4
blinda, af hvilka endast 31 undervisats vid blindanstalter.
Till ordnande af undervisningen för blinda i enlighet med de grunder
för samma undervisning, hvilka blindkomitén uppstält, föreslog bemälda
komité inrättandet af tre slag af läroanstalter för blinda:
a. blindskolor för barn mellan 7 och 11 år;
b. blindinstitut för blinda mellan 11 och 18 år;
c. handtverksskolor för blinda personer öfver sistnämnda ålder.
Af de först nämnda läroanstalterna, eller blindskolorna, skulle för
hela riket erfordras tre, på det att, såsom komiterade ansåge önskvärd t,
folkskolestadgans allmänna föreskrift om skyldighet för föräldrar att hålla
sina barn till skolgång måtte vinna full tillämpning äfven i fråga om
blinda barn. Till en början, och för att ej allt för dryga utgifter för det
allmänna på en gång måtte förorsakas, föreslog komitén anordnande af
endast två dylika skolor, förlagda inom skilda orter och hvardera be¬
räknad för 30 lärjungar, som skulle i anstalten jemte undervisning åtnjuta
bostad, underhåll och vård. Dessa anstalter skulle upprättas och under¬
hållas af statsverket, men bidrag dertill leinnas på det sätt, att landsting
eller stad, som icke deltoge i landsting, för hvarje i anstalten intaget barn
erlade en viss årlig afgift, med rätt att efter omständigheterna söka er¬
sättning af föräldrar, målsmän eller fångvårdsstyrelse.
Af blindinstituten skulle för riket två — hvardera beräknadt för 100
elever, som i institutet skulle jemte undervisning njuta bostad, underhåll
och vård --- upprättas och underhållas af statsverket med bidrag för hvarje
80
Åttonde hufvudtiteln.
elev, hvilket skulle utgå på samma sätt som för elever vid blindskola.
Tills vidare skulle dock ej något nytt sådant institut inrättas, utan endast
en utvidgning ske af dét redan befintliga, så att antalet elever, som der¬
städes kunde intagas, komme att ökas från 60 till 100.
Handtverksskolor skulle i mån af behof upprättas för äldre personer,
som, till det antal och under den tid skolans styrelse kunde pröfva lämp¬
ligt, skulle njuta undervisning men ej hafva bostad och underhåll i an¬
stalten. Af dessa skolor, som borde underhållas af statsverket ensamt,
skulle till en början endast en inrättas.
De årliga kostnaderna för dessa anstalter beräknades af komiterade
på följande sätt, nemligen:
ko) För blindskola — utom kostnad för lokal, beräknad till 1,000
kronor — 16,500 kronor, som skulle bestridas dels genom bidrag af veder¬
börande på nyssnämnda sätt med 300 kronor för hvart och ett af 30 barn,
eller tillsammans 9,000 kronor, dels af staten med 7,500 kronor.
2:o) För blindinstitut — kostnad för lokal oberäknad — 68,500 kronor,
hvilka skulle bestridas dels genom bidrag af vederbörande med 350 kronor
för hvart och ett af 100 barn, tillsammans 35,000 kronor, dels af stats¬
verket, som jemte den återstående summan, 33,500 kronor, skulle anskaffa
lokal samt bestrida kostnaden för anstaltens första ordnande.
3:o) För handtverksskola tillsammans 7,000 kronor.
Sedan vederbörande afgifvit infordrade underdåniga yttranden öfver
komiténs berörda betänkande och förslag, gjorde Eders Kongl. Maj:t hos
1883 års riksdag framställning derom, att följande anslag måtte varda å
extra stat för år 1884 uppförda, nemligen:
till en blindskola................................
» » handtverksskola för blinda
» understöd för blindlärareelever
....................... kronor 11,000: —
..................... » 7,000: —
.................... » 1,200: —
tillsammans kronor 19,200: —.
Till statsrådsprotokollet den 10 januari 1883, då aflåtande! af berörda
framställning till Riksdagen af Eders Kongl. Maj:t beslöts, yttrade då¬
varande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet bland annat,
att ett ordnande af blindundervisningen efter den af komiterade upp¬
gjorda plan, så önskvärd! det än i och för sig kunde anses, emellertid ej
torde kunna på en gång genomföras. Dertill saknades framför allt de
behöfliga personliga krafterna. Försigtigheten syntes ock bjuda att först
genom inrättande af ett par anstalter bereda sig nödig erfarenhet för att
kunna på ändamålsenligt sätt ordna blindundervisningen i sin helhet.
Då ett blindinstitut redan funnes, syntes den närmaste åtgärden böra
Åttonde lmfvudtiteln. 81
blifva inrättandet af dels en blindskola och dels en handtverksskola för
blinda.
Emot den af komiterade gjorda kostnadsberäkning hade departements¬
chefen ingen annan anmärkning, än att årliga kostnaden för blindskole-
lokal — hvilken kostnad af komitén beräknats endast till lokalens
underhåll, med förutsättning att erforderlig lokal för skolan blifvit upp¬
låten — måste, då sådan lokal skulle hyras, upptagas till högre belopp,
hvilket ej kunde sättas lägre än till 3,500 kronor, hvadan den kostnad,
som för blindskolans uppehållande skulle utgå af statsverket, således komme
att utgöra tillhopa 11,000 kronor.
Beträffande införandet af obligatorisk undervisning för blinda barn
och fördelningen af kostnaden för denna undervisning mellan staten, lands¬
tingen och primärkommunerna yttrade departementschefen vidare, att, vid
det förhållande att han ansåge sig icke för det dåvarande kunna tillstyrka
inrättande af mer än en blindskola, det folie af sig sjelf!, att en obliga¬
torisk undervisning icke ännu kunde ifrågasättas. Men då det derför åt¬
minstone tills vidare skulle bero på kommuners och enskildes fria beslut
att i blindanstalt bereda blinda barn nödig och passande undervisning,
bortfölle behofvet att begagna landstingen såsom mellanhand för utkräfvande
af afgifterna för de i blindskola intagna barnen. Dessa afgifter hade från
flera håll ansetts nog höga. Nekas kunde ock icke, att deras fulla ut¬
görande af primärkommunerna i många fall skulle komma att kännas
mycket betungande, och syntes komitén hafva hoppats, att landstingen
icke skulle med synnerlig stränghet begagna sin rätt att af vederbörande
uttaga ersättning för de af landstingen till staten inbetalda afgifterna.
En fördelning af kostnaderna för blindundervisningen mellan staten, lands¬
tingen och primärkommunerna, på sätt således synts varit af komitén
afsedt, vore äfven i departementschefens tanke synnerligen önskvärd. De
af landstingen öfver förslaget afgifna yttranden utvisade ock, att man fler¬
städes redan hade öppen blick för primärkommunernas behof af understöd
till bekostande af blindundervisningen. Man kunde derför hysa det vissa
hopp, att landstingen ej skulle undandraga sig att för ändamålet anvisa
nödiga medel, utan att behöfva erinras om behofvet deraf genom att sjelfva
hafva bestyr med afgifternas indrifvande.
Då ifrågavarande förslag förekom till behandling inom Riksdagen,
yttrade statsutskottet, att förslaget icke syntes vara egnadt att i alla af¬
seende uppfylla de kraf, som kunde ställas på den undervisning, hvilken
här vore i fråga. Särskildt kunde den ifrågasatta blindskolans bestånd i
ekonomiskt hänseende ingalunda anses lika betryggadt genom de i den
Bill. till Rilcsd. Vrot. ISdG. 7 Sand. 1 Afd. 11
82
Åttonde hnfvndtiteln.
till Riksdagen gjorda framställningen omförmälda anordningar som enligt
komiténs förslag. Komitén hade nemligen ansett undervisningen böra
blifva obligatorisk på sådant sätt, att landsting och kommuner skulle i
första hand göras ansvariga för de bidrag till kostnaderna, som ej skulle
utgå af statsmedel. Om ett dylikt företag skulle blifva satt i verket —
en åtgärd, om hvars lämplighet utskottet ansåg sig icke böra afgifva något
yttrande — skulle naturligtvis åt skolorna vara tillförsäkradt ej mindre
beräknadt antal lärjungar än äfven för dem utgående ersättningsbelopp.
Deremot skulle, enligt det för Riksdagen framlagda förslaget, till stor del
blifva beroende på föräldrars eller kommuners beredvillighet att för vedei’-
börande blinda ikläda sig behöfliga uppoffringar, om anstalten skulle
erhålla erforderliga bidrag i elevafgifter; och då dessa voro synnerligen
högt upptagna, såsom uppgående till 300 kronor för hvarje elev, kunde
det anses tvifvelaktigt, om den afsedda blindskolan skulle komma att i
elevafgifter erhålla beräknade bidrag för upprätthållande af sin verksamhet.
Hvad utskottet sålunda anfört ansåg utskottet emellertid icke utgöra giltig
anledning att afstyrka beviljandet af det begärda anslaget, då saken måste
anses som ett försök till fyllande af ett kändt behof. Utskottet hemstälde
derför, att den gjorda framställningen måtte bifallas, hvilket ock blef
Riksdagens beslut.
Genom nådiga bref den 29 juni och den 17 juli 1883 bestämde
Eders Kongl. Maj:t, att den blindskola och den handtverkskola för blinda,
till hvilka Riksdagen sålunda beviljat anslag, skulle förläggas, den förra
i Vexjö, den senare i Kristinehamn, och träda i verksamhet under hösten
1884.
Vid 1884 års riksdag framstälde Eders Kongl. Maj:t förslag om upp¬
låtande af kronolägenheten Tomteboda till plats för ett institut för blinda
samt om anvisande af ett anslag å 528,000 kronor till nybyggnad för
institutet. Denna framställning blef af Riksdagen afslagen, särskild! af
det skäl, att byggnadskostnaden syntes vara väl drygt beräknad.
På förnyad framställning af Eders Kongl. Maj:t vid 1885 års riksdag
medgaf Riksdagen omförmälda kronolägenhets upplåtande till plats för
institutet samt beviljade till bestridande af kostnaderna för institutets bygg¬
nad ett anslag af 415,600 kronor. Sedan denna byggnad under åren
1886—1888 blifvit uppförd, inflyttade institutet dit sistnämnda år.
Efter den utvidgning, institutet sålunda erhållit, har från och med år
1889 till detsamma utgått ett å ordinarie stat uppfördt anslag af 50,150
kronor om året, med skyldighet för institutet att mottaga 26 frielever från
de särskilda stiften och Stockholms stad. För betalande elever är års-
Åttonde hufvudtitelu. 83
af giften, som af blindkomitén ansågs böra utgå med 350 kronor för
hvarje elev, i enlighet med Riksdagens i sådant hänseende fattade beslut,
beställd till 300 kronor.
År 1892 utfärdade Eders Kongl. Maj:t stadga för blindinstitutet å
Tomteboda.
Utom berörda anslag till blindinstitutet äro anslagen till under¬
visningen för blinda uppförda å extra stat och beviljas trligen af Riks¬
dagen. Sedan blindskolan i Vexjö trädt i verksamhet, utgick anslaget till
densamma med 11,000 kronor årligen ända till innevarande år, för hvilket
år det blifvit förhöjdt till 14,100 kronor. Anslaget till handtverksskolan
i Kristinehamn höjdes år 1888 till 9,400 kronor och år 1891 till 10,000
kronor. Anslaget till blindlärareelever har från och med år 1884 årligen
utgått med 1,200 kronor. Utom dessa anslag har jemväl å extra stat ett
belopp af 2,500 kronor från och med år 1883 årligen anvisats till bestri¬
dande af kostnader för tryckning af blindskrifter.
0 Någon förändring _ eller afvikelse från blindkomiténs plan har, hvad
angår institutet för blinda och handtverksskolan i Kristinehamn, icke egt
rum, sedan dessa anstalter, på sätt nu förmälts, den förra utvidgats och
den senare anordnats i öfverensstämmelse med samma plan.
Deremot har en icke obetydlig afvikelse från denna plan egt rum i
fråga om blindskolan i Vexjö. År 1889 ingick nemligen skolans styrelse
till Eders Kongl. Maj:t med anhållan, att skolans lärjungeantal, så snart
en utvidgning af den förhyrda lokalen kunde åstadkommas eller annan
lämplig lokal anskaffas, skulle få ökas till 40.
Genom nådigt bref den 28 juli 1889 lemnade Eders Kongl. Maj:t till
denna anhållan bifall, och hafva sedermera från och med år 1890 af skolans
tillgångar anvisats medel till förhöjning af en biträdande lärarinnas af¬
löning, hvarigenom skolan blifvit satt i tillfälle att arbeta å fyra af-
delningar.
I särskilda underdåniga skrivelser den 14 september 1892 och den 1
maj 1893 gjorde styrelsen för skolan framställning, bland annat, dels
derom, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition
om anvisande af anslag till inköpande af tomt och bestridande af kost¬
naderna för uppförande af en byggnad för blindskolan, dels ock derom,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska ett anslag å ordinarie
stat af 14,500 kronor till uppehållande af skolans verksamhet från och
ined år 1895 i stället för det nu å extra stat för ändamålet hittills årligen
utgående anslag af 11,000 kronor.
1 dessa skrivelser erinrade styrelsen, hurusom, efter det Eders Kongl.
84 Åttonde hufvndtiteln.
Maj:t den 29 juni 1883 besluta, att en blindskola, afsedd för trettio be¬
talande elever om sju till elfva års ålder skulle upprättas i Yexjö, Eders
Kongl. Maj:t den 17 påföljande juli förordnat styrelse för skolan, med för¬
ständigande för denna styrelse att, med ledning af hvad komiterade för
blindundervisningens ordnande i sitt den 17 december 1880 afgifna betän¬
kande i ämnet föreslagit, vidtaga åtgärder för skolans inrättande och upp¬
göra förslag till stat för anstalten samt till de närmare bestämmelser, som
för dess ordnande och förvaltning kunde vara nödiga; hvarefter skolan
den 16 augusti 1884 begynt sin verksamhet.
Under de nio år, hvilka sedan dess förflutit, hade skolan så noggrant
som möjligt sökt tillämpa och pröfva de i ofvan nämnda betänkande och
förslag framstälda grundsatser. Med anledning häraf hade styrelsen redan
i underdånig skrifvelse den 17 juli 1889 anhållit att få vidtaga vissa för¬
ändringar i skolans anordning, på det hon i öfverensstämmelse med den
fyraåriga lärotiden och till undervisningens väsentliga underlättande skulle
kunna fördela eleverna på fyra afdelningar, samt att samtidigt få öka elev¬
antalet till fyrtio; och hade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 26
juli samma år till denna anhållan lemnat bifall. Att styrelsen sedermera
ej inkommit med några andra förslag rörande skolans ordnande och för¬
valtning, hade haft sin grund deri, att styrelsen först velat dels vinna
nödig erfarenhet, hvilken, då blindskolan varit och ännu vore den enda
anstalten för yngre blinda barn inom riket, man icke kunde förskaffa sig
från annat håll, dels ock afvakta närmare bestämmelser om organisationen
vid blindinstitutet, med hvilken anstalt blindskolan vore afsedd att stå i
närmaste samband.
Som emellertid skolan numera fortgått tillräckligt lång tid, för att
man af hennes verksamhet kunnat vinna någon för hennes framtida ord¬
nande nyttig erfarenhet, och då nådig stadga för institutet blifvit den 1 6
oktober 1892 faststäld, samt vissa åtgärder för ordnande af skolans eko¬
nomi måste med det allra första vidtagas, derest skolan skulle kunna,
ostörd af ekonomiska svårigheter, fortsätta sin gagnande verksamhet, ansåge
styrelsen tiden nu vara inne att åt skolan söka bereda en mera tryggad
ställning och eu fastare organisation än den, hvaraf hon hittills varit i
åtnjutande.
Då blindskolan vore en af staten inrättad uppfostringsanstalt, ansåge
styrelsen, att kostnaden för densammas vidmakthållande borde bestridas
hufvudsakligen af statsmedel. Så skedde dock icke för närvarande. Under
det att blindinstitutet med omkring åttio elever, förutom förmånen af egen
lokal, åtnjöte ett statsanslag af mer än 50,000 kronor, visserligen med skyl¬
Åttonde hufyudtiteln.
85
dighet att mottaga ett visst antal frielever, och elevafgiftcrna derstädes
uppginge till omkring 10,000 kronor årligen, utgjorde statsanslaget till blind¬
skolan endast 11,000 kronor, deraf nära 4,000 kronor måste användas
till bestridande af hyreskostnad, hvaremot elevafgifterna vore beräknade
till 12,000 kronor. Af dessa sistnämnda afgifter vore blindskolan sålunda
i ekonomiskt afseende ännu mera beroende än af statens bidrag, ett för¬
hållande, som gjorde skolans ställning ganska osäker. Ty så länge de
blindas undervisning ännu vore beroende på deras målsmäns godtfinnande,
kunde skolan ej för framtiden vara betryggad mot en känbar minskning
af de i hennes stat beräknade och för hennes existens behöfliga elev¬
afgifterna, i synnerhet som dessa afgifter med hänsyn till de knappa lefnads-
vilkor, i hvilka de blinda nästan . utan undantag befunne sig, onekligen
vore rätt höga och derför lade väsentliga hinder i vägen för blindas in¬
tagning i skolan.
Under de första åren af skolans verksamhet hade hennes inkomster
varit fullt tillräckliga och lemnade till och med ett öfverskott af 5,000
kronor, som, enligt föreskrift den 28 november 1887 af dåvarande stats¬
rådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, blifvit till statsverket åter-
burna. Men genom de af skolans utveckling betingade ökade kostnaderna
samt i synnerhet genom de hvarje år återkommande epidemierna inom
skolan, hvilka tillskyndat henne ganska stora utgifter — under år 1892
nära 800 kronor — hade deremot för närvarande en icke obetydlig brist
uppstått. Denna brist hade visserligen icke framträdt i 1892 års bokslut,
enär en del utgiftsposter, som tillkommit under år 1892, först med 1893
års medel blifvit betäckta; men såvida icke besparingar kunde göras under
år 1893, hvilket, dock vore föga sannolikt, måste vid 1893 års bokslut
brist visa sig. Med anledning häraf och då styrelsen hade all anledning
befara, att under för handen varande förhållanden brist i skolans stat allt
framgent skulle komma att uppstå och att denna år från år skulle blifva,
allt större, funne sig styrelsen nödsakad anhålla om ökadt statsanslag till
skolan i enlighet med följande förslag till inkomst- och utgiftsstat för
skolan för år 1895.
Inkomster:
Statsanslag................................................................
årsafgifter af 40 barn, 300 kronor för hvarje
genom försäljning af handarbete..........................
räntemedel............................................................
................... kr.
|
14,500: —
|
»
|
12,000: —
|
»
|
150: —
|
»
|
50: —
|
tillsammans kr.
|
26,700: —
|
86 Åttonde hufvudtiteln.
Utgifter:
Hyra för lokal .............................................................................. kr. 4,000: —
för lokalens underhåll ................................................................... » 500: —
lön till föreståndare......................................................................... » 2,000: —
två ålderstillägg å 500 kronor åt nuvarande föreståndaren
G. A. Lyberg efter 21 års tjenstetid................................... » ],000: —
lön till 3 lärarinnor, 1,000 kronor till hvarje ...................... » 3,000: —
arfvode för sekreterare- och räkenskapsgöromål in. in.......... » 300: —
aflöning och städja till tjenstepersonalen................................. » 1,100: —
kosthåll för 40 barn och 6 tjenare efter 50 öre per dag .. » 8,395: —
beklädnad af 40 barn efter 50 kronor för hvarje.................. » 2,000: —
tvätt och renhållning................................ » 500: —
ved och lyshållning......................................................................... » 1,500: —
läkare- och sjukvård.......................................................................... » 600: —
undervisnings- och arbetsmateriel .......................................... » 500: —
inventarier.............................. » 600: —
diverse utgifter............................................................................... » 705: —
tillsammans kr. 26,700: —
Angående alla dessa utgiftsposter ville styrelsen framhålla, att de ej
tålde någon nedsättning, derest blindskolan skulle kunna på ett tillfreds¬
ställande sätt fylla sin uppgift, icke blott såsom undervisningsanstalt, utan
ock såsom ett hem för de barn, som anförtroddes åt hennes vård.
I fråga om uppförande å ordinarie stat af det för skolan behöfliga
anslag framhöll skolans styrelse särskild^ att styrelsen snart nog torde,
af skäl som styrelsen närmare angaf, blifva nödsakad åt skolan anskaffa
annan lokal än den nuvarande, helst en sådan, i hvilken hela skolan
kunde inrymmas, men att detta icke läte sig göra, så länge skolan befunne
sig i sin nuvarande osäkra ställning, då det till henne utgående anslag af
allmänna medel vore uppfördt å extra stat.
Ingen husegare befunnes nemligen villig att helt och hållet utrymma
sin gård och verkställa de förändringar, med afseende på dess inredning,
som erfordrades för dess användande till skollokal, med utsigt att möj¬
ligen om ett år — ty för längre tid kunde styrelsen för närvarande ej
binda sig medelst kontrakt — få återtaga densamma och vidkännas kost¬
naden för inredningens återställande i dess förra skick. Deremot skulle,
om anslaget uppfördes å ordinarie stat, ett hyreskontrakt på längre tid
kunna upprättas, och härigenom skulle styrelsens bemödande att på ett
eller annat sätt förskaffa skolan en mer ändamålsenlig lokal, i hvilken
Åttonde liufvndtiteln. 87
hela anstalten kunde inrymmas, lättare vinna framgång. Detta vore ett
af de skäl, hvarför öfverflyttning å ordinarie stat af det till skolan utgående
anslag vore synnerligen önskligt.
Ett annat mycket talande skäl härför kunde hemtas från den svårighet,
som för närvarande mötte vid uppkommen ledighet af lärarinnebefattningar
vid skolan att kunna erhålla för de blindas uppfostran och undervisning
fullt lämpliga personer. Då hvarken föreståndare eller lärarinnor för när¬
varande kunde anställas för längre tid än ett år och ej heller åt dem, såsom
åt lärarne vid våra folkskolor, kunde tillförsäkras vare sig ålderstillägg
eller pension, måste det trägna och mödosamma arbetet i blindskolan i
förening med lärarepersonalens ovissa och osäkra ställning derstädes helt
naturligt förefalla föga lockande.
Slutligen skulle, derest skolans framtida bestånd genom ordinarie
anslag tryggades, äfven landstingens bidrag till barnens underhåll i skolan
blifva mer fasta och bestämda, än de hittills varit, hvilket. utan tvifvel
äfven komme att i icke ringa mån bibringa och förläna stadga åt den för
hela samhället betydelsefulla och i hög grad välgörande verksamhet, som
vore afsedd att utöfvas af vårt lands nuvarande och blifvande anstalter
för blinda barns undervisning och uppfostran.
Beträffande behofvet af nya lokaler för blindskolan anförde styrelsen
vidare bland annat, att skolan alltsedan sin begynnelse varit inrymd i en
för henne förhyrd fastighet i norra delen af Vexjö stad, hvilken fastighet,
så länge antalet elever icke uppgått till mer än omkring tjugu, varit för
skolan tillräcklig. Men då elevantalet efter hand ökats, hade styrelsen,
enär någon lokal, som ensam kunde inrymma hela skolan, ej varit att
tillgå, måst i en skolan närbelägen gård förhyra ytterligare några lägen¬
heter, hvilka för närvarande användes till sofrum för samtliga eleverna
med deras vårdarinnor, till bostad för två lärarinnor samt till sjukrum.
Genom denna åtgärd hade skolan blifvit fördelad å två särskilda lokaler,
en omständighet, hvilken måste försvåra den oafbrutna och noggranna
tillsyn, som vore nödvändig vid en anstalt för blinda barn.
Den förstnämnda, eller den så kallade hufvudlokalen, hvilken användes
till läro-, arbets-, ekonomi- och dagrum, bostad för föreståndaren, en lärarinna
och tjenstepersonalen, hade befunnits mycket olämplig såväl i pedagogiskt
som i hygieniskt afseende och motsvarade ej i någon mån de fordringar,
man hade rätt att ställa på en skollokal.
Redan i underdåniga skrifvelser den 28 november 1890 och den 4
december 1891 hade styrelsen af ofvan och i öfrigt anförda skäl anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska anslag för inköp af bygg¬
nadsplats och uppförande derå af en ny byggnad för skolan, men enligt
88
Åttonde hufvudtiteln.
beslut den 31 december 1891 hade Eders Kongl. Maj:t förklarat dessa
framställningar icke till någon vidare åtgärd föranleda.
Under förmälan att stadsfullmäktige i Vexjö medgifvit, att tiden för
bestämmandet om inköp af den ifrågasatta byggnadsplatsen, som förut
varit bestämd till den 1 juli 1892, finge utsträckas till den 1 juli 1893, hade
styrelsen, med öfverlemnande bland annat af ett af skolans läkare afgifvet
utlåtande rörande den nu använda lokalens olämplighet i hygieniskt hän¬
seende, anmält, att skolans lärjungeantal sedan näst föregående år utgjort
omkring fyratio, hvilken omständighet gjorde behofvet af en ny mera
ändamålsenlig lokal ännu mera känbart.
Kostnaden för den ifrågasatta nya byggnaden hade beräknats till
140,000 kronor, deraf 12,000 till inköp af omförmälda byggnadsplats.
I anledning af de sålunda af styrelsen för blindskolan gjorda under¬
dåniga framställningar afgaf direktionen öfver institutet för blinda, efter
att hafva i ärendet hört institutets direktor, den 6 juni 1893 infordradt
underdånigt utlåtande.
Direktorn anförde i ärendet bland annat, att genom de förändringar,
som hittills genomförts inom blindskolan i Vexjö, denna anstalt alltmer
förlorat karakteren af ett vårdande och uppfostrande hem, af en verklig
förskola för de blinda, på samma gång den på långt när ej kunde med¬
dela den teoretiska och praktiska utbildning, som för den blindes framtida
lif och verksamhet vore oundgängligt af nöden. Enligt direktorns åsigt
kunde den föreslagna kostnaden för blindskolan utan olägenhet för dess
verksamhet minskas. I stället skulle det vara af största gagn, om års-
afgiften för de i blindskolan intagna eleverna kunde nedsättas.
Beträffande den af blindskolans styrelse gjorda framställning rörande
nya lokaler för skolan anmärkte direktorn, att, om ock med skäl kunde
göras anmärkningar mot de lokaler, i hvilka skolan för närvarande vore
inhyst, det inlemnade förslaget till ny blindskolebyggnad dock ej syntes
böra vinna godkännande. Utrymmet inom den föreslagna lokalen vore
nemligen alltför stort tilltaget och kostnaden blefve derför långt större, än
man kunde hafva rätt att påräkna för en för sådant ändamål afsedd bygg¬
nad, hvartill komme, att barnens lekplats enligt förslaget skulle blifva helt
och hållet instängd af sjelfva byggnaden, ett förhållande, som äfven sty¬
relsen ansett icke vara för elevernas helsa förmånligt.
I sammanhang med frågan om att gifva blindskolan i Vexjö en fa¬
stare ställning, framhöll direktorn nödvändigheten af upprättandet äfven
af de öfriga af blindkomitén föreslagna blindskolorna.
I denna komités förslag till blindundervisningens ordnande be¬
räknades antalet barn i blindskoleåldern till omkring 90. Det högsta an¬
Åttonde hufvndtiteln. 89
talet barn, hvarje blindskola borde få mottaga, ansågs på anförda skäl
vara högst 30. Enligt de uppgifter, som ingått till styrelsen öfver blind¬
skolan i Vexjö, skulle åter de i blindskoleåldern befintliga barnens antal
uppgå till omkring 80. Härtill komrae dock, att blindskolan äfven skulle
ega rätt att intaga barn redan vid 6 års ålder. Hölle man nu fast vid,
att blindskolan i första rummet borde vara en vård- och uppfostrings¬
anstalt och ej en undervisningsanstalt i vanlig mening, kunde det ju inga¬
lunda vara lämpligt att i en dylik anstalt inrymma ett större antal barn.
De af komiterade föreslagna tre blindskolorna syntes sålunda vara af
behofvet påkallade. Äfven vårt lands stora utsträckning talade för en
sådan anordning.
För ett fullständigt ordnande af blindundervisningen vore det dock
ej nog att upprätta erforderligt antal vård- och uppfostringsanstalter; det
fordrades äfven att vidtaga sådana åtgärder, att lärjungeplatserna blefve
upptagna. Blindinstitutet, som kunde mottaga öfver 100 elever, räknade
efter femårig tillvaro blott 76. Den verksammaste åtgärden för att afhjelpa
detta missförhållande vore att, i likhet med hvad som skett beträffande de
döfstumma, föreskrifva skotvång äfven för de blinda. I Norge hade man
ock sett sig föranlåten att vidtaga en dylik åtgärd.
Den föreskrifna dryga årsafgiften lade ock betydande hinder i vägen
för de blindas intagning i läroanstalterna. Ytterst få föräldrar till de
blinda befunne sig i den ekonomiska ställning, att de förmådde betala
årsafgiften; flertalet hade knappast mer än bröd för dagen och många ej
eris detta. Kommunerna, merendels drygt betungade och fattiga, vore i
allmänhet icke heller villiga att på något verksamt sätt träda emellan.
Utgifterna för de blinda drabbade dem äfven temligen ojemnt. Under
sådana förhållanden vore det i högsta grad önskvärdt, att landstingen och
i landstingen ej deltagande städer ålades att ansvara för den faststälda
afgiftens erläggande, med rättighet för dem att efter omständigheterna
söka ersättning af föräldrar, målsmän eller fångvårdsstyrelse.
Direktionen öfver institutet för blinda erinrade i sitt förut omför-
mälda underdåniga utlåtande, att, enligt den af blindkoinitén framlagda
och att döma åt redan vidtagna anordningar i sina hufvuddrag gillade
plan för blindundervisningens ordnande i riket, denna skulle förläggas till
tre blindskolor och tills vidare ett blindinstitut, samt att de förra skulle
vara förskolor till det senare och stå till detta i samma förhållande som
smaskolan till folkskolan. Blindskolorna skulle derför förläggas, eu i
norra, eu i södra och en i mellersta Sverige, mottaga elever redan vid sex
års ålder och efter fyraårig kurs i regeln dimittera dem till det centrala
blindinstitutet, om de vore förmögna af vidare utbildning. Här skulle de
Bill. till Bikscl. Brot. 1896. 1 Sand. 1 AJd. 12
90 Åttonde hufvndtiteln.
sedan erhålla den ytterligare utbildning i kunskaper och arbetsskicklighet,
som skulle göra dem dugliga för lifvet och sätta dem i stånd att försörja
sig sjelfva. Blindskolornas lärjungeantal beräknades till 30 i hvarje och
institutets till 100.
Af förslagen till stat och byggnad syntes det, som om blindskolan
i Vexjö vore på väg att antaga större dimensioner och utbilda sig i annan
riktning, än från början varit meningen. Ökningen både i lärarepersonal
och lärjungeantal, den deraf följande betydande tillökningen i staten och
den höga kostnaden för byggnaden samt äfven den omständigheten, att
vid blindskolan i Vexjö barn qvarstannade vida längre än efter den ursprung¬
liga planen och att undervisningen syntes utsträckas utöfver det för en
blindskola lämpliga måttet — allt häntydde derpå, att här hölle pa att
uppstå ett blindinstitut vid sidan af det på Tomteboda, medan detta in¬
stitut med dess dyrbara byggnad och dryga kostnader ännu icke egde
mer än tre fjerdedelar af det för detsamma bestämda lärjungeantalet.
Då detta syntes direktionen leda till betydligt större ekonomisk om¬
fattning, än som vore nyttigt eller nödigt, hade direktionen, med hän¬
visande i öfrigt, till hvad institutets direktor anfört, underdånigst hemstält,
att blindskolan i Vexjö tills vidare icke måtte sättas på ordinarie stat, att
förslaget till byggnad, såsom mera omfattande och kostsamt än nödigt
vore, icke måtte godkännas, samt att vid båda dessa frågors afgörande
hänsyn måtte tagas till den ställning såsom förberedande småskola, som
ursprungligen afsetts för blindskolan i Vexjö.
Sedan ej mindre blindskolestyrelsens omförmälda underdåniga fram¬
ställningar än äfven berörda i anledning deraf afgifna underdåniga ytt¬
randen öfverlemnats till de af Eders Kongl. Maj:t för afgifvande af förslag
rörande ordnandet af undervisningen af sinnesslöa barn med mera utsedde
komiterade, afgåfvo bemälde komiterade, såsom i början af denna fram¬
ställning meddelats, den 19 december 1893 i ämnet underdånigt utlåtande,
deri de, efter att hafva lemnat en kortfattad redogörelse för blindunder¬
visningens utveckling från den tid, då blindkomitén afgaf betänkande och
förslag rörande ordnandet af denna undervisning, anförde bland annat
följande:
Komiterade ville taga i betraktande, huruvida och i hvilken mån
denna anordning kunde anses tillfredsställande och i hvilken riktning en
fortsatt utveckling af blindundervisningen lämpligast borde ega rum.
I detta afseende ville komiterade till en början erinra om, hvad
statsutskottet vid 1883 års riksdag, enligt hvad komiterade ansåge med
fullt fog, yttrat i fråga om det då framlagda förslaget, nemligen att det¬
samma, ehuru det icke syntes vara egnadt att i alla afseende!! uppfylla
Åttonde hufvndtiteln. 91
de kraf, som kunde ställas på blindundervisningen, dock måste anses såsom
ett försök till fyllande af ett kändt behof.
Vid bedömande af frågan, i hvilken mån genom detta försök krafvet
på blind undervisningens nöjaktiga anordning blifvit fyldt, framstälde sig
först och främst frågan, huru stor del af det i landet befintliga antal i
åldern 7 till 11 år varande blinda barn, med den nuvarande anordningen
af blindundervisningen, komme i åtnjutande af sådan undervisning. Det
statistiska material, hvarpå blindkomitén hade haft att grunda sina be¬
räkningar, hade upptagit endast 73 barn (icke tillika döfstumma eller sin-
nesslöa), födda åren 1867—1870; men då uppgifter från vissa kommuner
hade saknats, hade antagits, att detta tal borde höjas till 90. Enligt de
uppgifter, som på framställning af styrelsen för blindskolan i Vexjö genom
domkapitlen hade infordrats och till blindskolans styrelse inkommit år
1886, utgjorde antalet blinda (icke döfstumma eller sinnesslöa) barn från
7 till 11 år, det vill säga födda åren 1875—1878, endast 65, eller, om de
år 1879 födda barnen medräknades, tillhopa 76. Enligt uppgifter, som
komiterade inhemtat från statistiska centralbyrån, utgjorde den 31 decem¬
ber 1890, enligt den då verkstälda folkräkning, antalet blinda barn (icke
tillika döfstumma eller sinnesslöa) inom åldern 7 till 11 år, det vill säga
födda under loppet af åren 1880— 1883, endast 59, eller, med tillägg af
de blinda barn, till antalet 14, som voro vid 6 års ålder, det vill säga födda
år 1884, tillhopa 73. Då sistnämnda uppgifter vore insamlade från hela
riket, framginge af dessa siffror, dels att det af blindkomitén beräknade
antalet blinda barn, som borde intagas i blindskola, d. v. s. i åldern
6 till 11 år eller 7 till ! 1 år, torde varit väl högt upptaget, dels ock att
antalet sådana barn, i stället för att utvisa en proportionel ökning i för¬
hållande till folkmängdens tillväxt, under de senare åren tvärtom utvisade
en icke ringa nedgång. Detta gynsamma förhållande torde i främsta rum¬
met vara att tillskrifva de förbättringar beträffande helso- och sjukvården,
särskildt med afseende å vården af späda barn, som i vårt land på senare
tider vidtagits.
Af antalet blinda barn i blindskoleåldern, från och med sjette till
och med elfte lefnadsåret, eller mellan 70 och 80, hvilket antal kunde
antagas komma att blifva något så när konstant, åtnjöte för närvarande
omkring halfva antalet undervisning vid blindskolan i Vexjö, då, enligt
hvad styrelsen omförmält, elevantalet derstädes senaste läsår uppgått
till 38.
Institutet för blinda räknade efter en sexårig tillvaro endast något
öfver tre fjerdedelar af det elevantal, hvarför detsamma vore afsedt.
Det försök till blindundervisningcns nöjaktiga ordnande, som genom
92
Åttonde hufvudtiteln.
blindskolans i Vexjö och handtverksskolans i Kristinehamn inrättande samt
blindinstitutets utvidgning blifvit gjordt, hade visserligen ådagalagt, att de
grunder, enligt hvilka blindkomitén ansett blindundervisningen böra ord¬
nas, vore i hufvudsak riktiga. Men det hade också gifvit vid handen, att
blindundervisningens fullständiga ordnande i vårt land kunde vinnas endast
genom föreskrifvande af obligatorisk undervisning af alla blinda barn i
skolåldern och i sammanhang dermed upprättande af derför erforderligt
antal uppfostrings- och undervisningsanstalter för blinda,
Vid betraktande af frågan om hvilka och huru många läroanstalter
kunde vara erforderliga, derest skotvång i afseende å blinda barn inför¬
des, ville komiterade uttala såsom sin mening, att komiterade, med af¬
seende å den redan lemnade redogörelsen angående minskningen under
senare år af antalet blinda barn, ansåge upprättande af alla de utaf blind¬
komitén ifrågasatta anstalter icke erfordras, och att således de af nämnda
komité beräknade kostnader för blindundervisningens fullständiga ordnande
kunde i afsevärd mån minskas.
Blindkomitén hade, såsom redan nämnts, föreslagit inrättande af tre
blindskolor. Då det numera visat sig, att antalet blinda barn öfver hufvud
taget vore i nedgående och att antalet sådana barn, som borde upptagas
i blindskolorna, icke kunde, äfven om blinda barn af sex års ålder med¬
räknades, uppskattas till högre än 70 till 80, syntes för blindundervis¬
ningen i vårt land erfordras endast två blindskolor — hvilka komiterade,
i likhet med direktorn för institutet för blinda, ansåge lämpligen kunna
benämnas »förskolor för blinda» — under förutsättning att hvardera skolan
kunde lemna vård och undervisning åt omkring 40 elever, hvilket utan
större men eller olägenhet borde kunna låta sig göra.
Enligt komiterades mening skulle i sådant fall lämpligast en sådan
skola upprättas för Svealand och Norrland och en för Götaland. Den först¬
nämnda af dessa skolor borde förläggas till samma plats som institutet
för blinda, hvarest tomtplats för byggnad funnes att tillgå och der åtskilliga
förmåner för blindundervisningen, ej minst i ekonomiskt afseende, kunde
vinnas genom den nära förbindelsen mellan skolan och institutet, likasom
äfven tillfälle bereddes dem, som ville egna sig åt blindlärarekallet, att i
ett sammanhang följa undervisningen vid dess gång genom olika utveck¬
lingsstadier. Hvad beträffade den andra skolan, kunde den möjligen för¬
läggas till någon lämpligare plats än Vexjö. Om utrymmet i den ena
skolan någon gång vore upptaget, men platser funnes lediga i den andra,
borde barn från det ena distriktet kunna hänvisas till det andra distriktets
skola.
I öfverensstämmelse med hvad redan blifvit bestämdt i fråga om döf-
Åttonde hufvndtiteln.
93
stumma barn, skulle alla blinda barn i blindskoleåldern inställas till under¬
visning i någondera af dessa båda skolor, såvidt icke föräldrar eller måls¬
män, som sådant föredroge, enskildt sörjde för nöjaktig undervisning af
dem, hvilka stode under deras målsmanskap. Inträdesåldern skulle räknas
från och med det år, under hvilket barnet fy Ide sju år, till och med det
år, hvarunder det fylde nio år. Skolpligtigheten i förskolan skulle vara
under fyra år efter barnets intagning i skolan, med rätt för skolorna att
ytterligare högst två år behålla sådana lärjungar, hvilka visat sig oförmögna
till fortsatt intellektuel och praktisk utbildning, hvarom i hvarje fall an¬
teckning borde ske i dessa elevers afgångsbetyg. Närmare bestämmelser
i afseende å skoltvångets tillämpning syntes böra meddelas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad redan skett beträffande döfstumma barn.
Med afseende derå att lärjungeantalet i dessa förskolor kunde beräk¬
nas komma att uppgå till omkring 40 i hvardera, syntes den fyraåriga
undervisningstiden böra, såsom redan skett i blindskolan i Vexjö, lämp¬
ligast fördelas i 4 ettåriga afdelningar eller klasser.
Undervisningsämnena i förskolorna ansåge komiterade böra vara alle¬
nast kristendom, modersmålet, räkning, åskådning, modellering, handarbete,
sång och gymnastik.
De barn, som efter den genomgångna fyraåriga lärokursen i förskolan
visade sig förmögna till fortsatt utbildning, borde från skolan öfverflyttas
till blindinstitutet. Utom dessa barn skulle äfven, såsom redan för när¬
varande vore föreskrifvet i stadgan för institutet för blinda, få i institutet
intagas blinda barn under 14 år, hvilkas blindhet inträffat först efter ut¬
gången af det år, under hvilket de uppnått 9 års ålder, och hvilka följ¬
aktligen ej kunde vinna inträde i förskolan.
Blindkomitén hade beräknat en sex- till sjuårig undervisningstid
vid institutet. För de elever, hvilka förut genomgått en förskola för
blinda, syntes emellertid en sexårig undervisningstid vid institutet vara
fullt tillräcklig.
Då undervisningen vid blindinstitutet således utan olägenhet syntes
kunna, såsom redan skett i nyss åberopade stadga för institutet för blinda,
bestämmas till 6 år för de lärjungar, som förut genomgått en förskola för
blinda, då icke blott sinnesslöa utan äfven andra mindre begåfvade blinda
torde komma att redan i förskolan vinna den utbildning, hvaraf de vore
mäktiga, då äfven alla de i blindinstitutet intagna möjligen ej egde för¬
måga att fullständigt genomgå anstalten, och då slutligen institutets nya
lokaler medgåfve intagning af åtskilliga elever utöfver 100, syntes det —
särskild! med hänsyn till den ofvan omförmälda, under senare åren an¬
märkta nedgången i antalet blinda barn — som skulle för ännu en ganska
94 Åttonde hnfvudtiteln.
lång framtid ett blindinstitut blifva tillräckligt för vårt land, äfven om
skotvång föreskrefves.
Efter skoltvångets fullständiga införande borde de hittillsvarande 26
friplatserna vid institutet, som betingades af statsbidrag, indragas, hvar¬
jemte i fråga om de friplatser, hvilka tillkommit på grund af donationer,
det borde tagas i öfvervägande, huru donationsmedlen lämpligast kunde,
i öfverensstämmelse med donationsbrefvens innehåll, till blindundervisnin¬
gens fromma användas och statens utgifter för denna undervisning sålunda
i någon mån minskas.
Någon ytterligare handtverksskola för blinda utom den redan i
Kristinehamn befintliga syntes för Äen närmaste framtiden ej vara be¬
höflig.
Lika med blindkomitén ansåge ock komiterade, att blindundervis¬
ningens fullständiga ordnande måste vara en statsangelägenhet så till
vida, att staten måste fortgå på den redan inslagna vägen medelst anskaf¬
fande af erforderliga byggnader för de blindundervisningsanstalter, som
vore nödiga, samt sjelf vidkännas hvad som för undervisningens behöriga
uppehållande funnes hehöfligt, sedan, i närmaste öfverensstämmelse med
blindkomiténs förslag, landstingen och de städer, som icke i landsting
deltoge, i första hand gjorts ansvariga för en viss del af kostnaderna här¬
för, med rätt att efter omständigheterna söka ersättning af föräldrar, måls¬
män eller fattigvårdsstyrelse.
Det bidrag till blindundervisningens uppehållande, som skulle af
landsting eller stad, som ej tillhörde landsting, tillflyta statsverket, ansåge
komiterade böra sättas till 300 kronor för hvarje elev i blindskolan,
i enlighet med hvad blindkomitén föreslagit. Visserligen hade denna af¬
gift ansetts hög, men om man jemförde statens kostnad för undervis¬
ningen af blinda med motsvarande kostnad för undervisningen af döf-
stumma, stälde sig den förstnämnda dock så väsentligt mycket drygare, att
någon nedsättning i den nu föreslagna afgiften från landsting, kommun
eller enskilde syntes komiterade icke kunna ifrågasättas. Blindkomitén
hade beräknat den årliga kostnaden för hvarje lärjunge i blindskolan' till
omkring 600 kronor och för hvarje lärjunge vid blindinstitutet till om¬
kring 700 kronor, hvilken beräkning syntes vara väl grundad. Äfven
om undervisningstiden vid institutet kunde utan olägenhet bestämmas till
endast 6 år, skulle, under det att staten för undervisningen af döfstumma
betalade ett bidrag af endast 250 kronor om året för hvarje elev under
en tid af 8 år, statens bidrag till blindundervisningen icke kunna beräknas
lägre än till 300 kronor för hvarje elev under de första 4 åren samt till
Åttonde hnfvndtiteln.
95
400 kronor för hvarje under de senare 0 åren, utom den dryga kostnaden
för anskaffande af byggnader för de särskilda blindanstalterna.
Vid sådant förhållande kunde med skäl ifrågasättas, huruvida icke
den årsafgift, som för lärjunge vid blindinstitutet skulle erläggas från lands¬
ting, kommuner eller enskilde, borde höjas från det för närvarande be¬
stämda beloppet, 300 kronor, till det af blindkoinitén föreslagna, 350
kronor.
Den ersättning, landsting eller stad, som icke deltoge i landsting,
skulle ega att af vederbörande, föräldrar, målsmän eller fattigvård ssty¬
relse, utkräfva, ansåge komiterade böra begränsas till visst belopp för
mindre bemedlade eller medellösa, hvilket belopp syntes skäligen kunna
bestämmas till 50 kronor. Då blindfreqvensen vore ganska olika i olika
kommuner samt det ojemförligt största antalet blinda barn utginge från
fattiga eller mindre bemedlade hem, syntes bördan af dessa barns under¬
visning böra såvidt- möjligt fördelas på de större kommunerna, länen, till
den del, som icke utgjordes direkt af staten.
Det skotvång, som enligt komiterades mening borde i fråga om
blinda barn införas, kunde naturligtvis ej tillämpas genast, äfven sedan en
ny blindskola blifvit inrättad och ordnad så, att den kunde träda i verk¬
samhet. Likasom i fråga om döfstumundervisningen måste äfven här skol-
tvånget inträda successivt under viss öfvergångsperiod. Om den nya an¬
stalten skulle kunna börja sin verksamhet t. ex. höstterminen 1896, skulle
då af skotvång drabbas allenast de barn, som under samma år fylde 9
år. För dem, som under samma år fylde 7 eller 8 år, skulle rättighet att
begagna undervisningen stå öppen i mån af möjlighet att å undervisnings¬
anstalterna bereda tillräckligt utrymme. Beräknades lärokursen i blind¬
skolan och blindinstitutet till tioårig, skulle alltså först vid höstterminen
1905 institutets och skolans alla klasser vara upptagna af lärjungar, på
hvilka bestämmelsen om skoltvånget egde tillämpning.
Hvad beträffade blinda döfstumma barn, torde för deras vård och möj¬
liga utveckling få anses vara tillräckligt sörjdt från statens sida genom
det anslag till en enskild vårdanstalt för sådana barn, som redan för när¬
varande utginge af anslaget till döfstumundervisningen, till följd hvaraf
dessa barn här kunde lemnas utom räkningen.
De ökade kostnaderna för blindundervisningens fullständiga ordnande
i öfverensstämmelse, med de af komiterade nu framstälda grunddrag skulle
blifva jemförelsevis föga afsevärda och egentligen närmast inskränka sig
till utgifterna för inrättande vid Tomteboda af en blindskola.
Hvad särskild!, beträffade lärarekrafterna vid de båda blindskolorna,
96 Åttonde hufvudtiteln.
borde ett antal af fyra lärare och lärarinnor vid hvardera skolan vara
fullt tillräckligt.
Efter sålunda lemnad redogörelse för det sätt, hvarpå enligt koini-
terades åsigt blindundervisningen i vårt land lämpligen borde, så snart
ske kunde, ordnas, yttrade sig komiterade mera kortfattadt angående de
af styrelsen för blindskolan i Yexjö gjorda underdåniga framställningar,
som öfverleinnats till komiterades utlåtande.
Under förutsättning att blindundervisningen komme att så ordnas
och utvecklas, som komiterade föreslagit, ansåge komiterade den af blind-
institutets direktion uttalade farhåga, att blindskolan i Vexjö syntes vilja
utveckla sig till ett nytt blindinstitut vid sidan af det vid Tomteboda, vara
utan grund.
Då blindskolan i Yexjö för närvarande vore den enda förskola för
blinda i vårt land, och, äfven om ytterligare en dylik skola i enlighet
med komiterades förslag inrättades vid Tomteboda, en sådan skola för
södra delen af landet alltid komme att erfordras, ansåge komiterade,
att det till blindskolan i Vexjö hittills å extra stat utgående anslag borde,
på de af skolans styrelse angifna skäl, öfverföras å ordinarie stat.
Vid granskning af det af styrelsen ingifna förslag till stat för skolan
hade komiterade icke funnit annan anledning till anmärkning än be¬
träffande de i staten upptagna två ålderstillägg för nuvarande förestån¬
daren å tillhopa 1,000 kronor, hvilket belopp komiterade ansåge böra
ur staten utgå. Komiterade ville visserligen förorda beviljandet af dessa
ålderstillägg åt den nuvarande föreståndaren, hvilken hade att åberopa en
tjenstgöringstid af 21 år och synnerligen goda vitsord öfver sin tjenst¬
göring, så mycket hellre som komiterade, med afseende å den väsent¬
liga skilnaden mellan föreståndarens och lärarinnornas åligganden och an¬
svar äfvensom deras löner, ansåge, att skolans föreståndare i hvarje fall
borde berättigas att komma i åtnjutande af två ålderstillägg, hvardera å
500 kronor, efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, under
det att komiterade, i likhet med blindkomitén, ansåge, att lärarinnornas
motsvarande ålderstillägg borde bestämmas till 300 kronor efter 5 och ena¬
handa belopp efter 10 års, likaledes väl vitsordad, tjenstgöring. Dessa
ålderstillägg, såväl för föreståndaren som för lärarinnorna, borde dock, i
likhet med ålderstilläggen å lönerna för direktorn och lärarne vid insti¬
tutet för blinda, utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda an¬
slag till ålderstillägg och således icke upptagas i skolans stat. Komi¬
terade ville således underdånigst tillstyrka, att det till skolan utgående
anslag måtte från och med 1895 utgå med ett från 11,000 till 13,500
kronor förhöjdt belopp.
Åttonde hnfvudtiteln.
97
Hvad anginge den af styrelsen gjorda framställning om anslag till
nybyggnad för skolan, ville komiterade framhålla, att, såsom redan an-
tydts, det icke blifvit till fullo ådagalagdt, att Vexjö vore den lämpligaste
platsen för en förskola för blinda, vare sig för hela landet eller ens för
Götaland, derest, i enlighet med komiterades förslag, en särskild sådan
skola komme att inrättas för Svealand och Norrland.
För en blifvande nybyggnad för skolan kunde möjligen äfven å annan
ort tomtplats, ändamålsenligare än den nu föreslagna, stå att erhålla till
billigare pris eller tilläfventyrs utan någon som helst kostnad för stats¬
verket. Då härtill komme att, så vidt handlingarna utmärkte, tillfälle att
förvärfva den föreslagna tomtplatsen i Vexjö för det uppgifna priset, 12,000
kronor, icke längre förefunnes, samt komiterade, efter granskning af de
uppgjorda ritningarna med tillhörande kostnadsförslag, funnit med skäl
kunna ifrågasättas, huruvida ej kostnaderna för en blifvande nybyggnad
för skolan skulle kunna i någon mån nedbringas, ansågo sig komiterade
böra afstyrka nådigt bifall till styrelsens underdåniga framställning i
denna del.
Till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894, då Eders Kongl. Maj:t
beslöt att till Riksdagen aflåta proposition om höjning af anslaget till
blindskolan i Vexjö samt om dess öfverflyttande från extra till ordinarie
stat, yttrade jag följande:
»I hvad komiterade sålunda anfört, såväl beträffande blindunder¬
visningens fullständiga ordnande, så snart lämpligen ske kan, på sätt komi¬
terade föreslagit, som ock särskildt i afseende å de af styrelsen för
blindskolan i Vexjö nu gjorda underdåniga framställningar, kan jag i allt
väsentligt instämma, med undantag deraf, att jag ej kunnat finna komi¬
terade hafva haft tillräcklig anledning att ifrågasätta flyttning af blind¬
skolan i Vexjö från nämnda stad, hvarest sagda skola synes mig fort¬
farande lämpligast böra vara förlagd, under förutsättning att kostnaderna för
vare sig förhyrande eller byggande af ändamålsenlig lokal icke visa sig
större der än annorstädes. Erforderlig utredning i ämnet för att kunna
för Riksdagen framlägga fullständigt utarbetadt förslag till blindundervis¬
ningens ordnande i öfverensstämmelse med de af komiterade angifna
grunder lärer emellertid ej kunna, särskildt i afseende å de derför erfor¬
derliga ritnings- och kostnadsförslag, under nu instundande riksdag hinna
åstadkommas. På de af blindskolans styrelse anförda skäl synes det mig
emellertid vara angeläget, att den redan nu af styrelsen begärda anslags-
förhöjning beviljas äfvensom att anslaget till skolan öfverflyttas från extra
till ordinarie stat.
Bill. till, lliksd. /'rot. 189ii. 1 Sami. 1 Af ti.
13
98
Åttonde hufvudtiteln.
Enligt förenämnda af styrelsen uppgjorda och af komiterade för¬
ordade förslag skulle för skolan å stat erfordras:
till aflöning åt föreståndaren ........................... kr. 2,000: —
» » »3 lärarinnor, 1,000 kronor till
hvarje................................................................ » 3,000: —
till arfvode för sekreterare- och räkenskaps-
göromål m. in. .............................................. * 300: — kr. 5,300: —
till öfriga i förslaget upptagna utgiftsposter, utom till ålders-
tillägg åt nuvarande föreståndaren .............................. » 20,400: —
Summa kr. 25,700: —
Härjemte skulle föreståndaren och lärarinnorna vara berättigade till
två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor för den förre och å 300 kronor
för hvar och en af de senare, efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring.
Till bestridande af dessa utgifter hafva beräknats:
årsafgifter af 40 elever................................................................ kr. 12,000: —
inkomst af försålda handarbeten................................................ » 150: —
räntemedel ................................................ »_50: —
Summa kr. 12,200: —
Till betäckande af återstoden har styrelsen, som beräknat två ålders¬
tillägg åt nuvarande föreståndaren å tillhopa 1,000 kronor, begärt ett
anslag å 14,500 kronor.
Då emellertid nämnda ålderstillägg synas mig böra, såsom komi¬
terade föreslagit, utgå af det å åttonde hufvudtiteln uppförda förslags¬
anslag till ålderstillägg och således icke uppföras å skolans stat, skulle an¬
slaget å denna stat bestämmas till endast 13,500 kronor.
Jag hemställer således, att Eders Kong! Maj:t måtte, med förklarande
att Eders Kongl. Maj:t ämnar för en kommande riksdag framlägga förslag
till blindundervisningens fullständiga ordnande i hufvudsaklig öfverens¬
stämmelse med omförmälda, af komiterade angifna grunder, nu endast
föreslå Riksdagen
att, med godkännande af nyssnämnda aflöningsstat, å tillhopa 5,300
kronor, besluta, att för tillämpningen af samma stat och till bestridande
af skolans utgifter i öfrigt, det hittills å extra stat uppförda anslag till
Åttonde hufvudtiteln.
99
blindskolan i Vexjö må från och med år 1895 uppföras å ordinarie stat,
med ett från 11,000 kronor till 13,500 kronor förhöjdt belopp, äfvensom
medgifva,
att de för skolans föreståndare och lärarinnor afsedda två ålderstillägg,
hvardera å 500 kronor för den förre och å 300 kronor för eu hvar af
de senare, efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, må utgå
af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålders¬
tillägg; samt
att två ålderstillägg må utgå för den nuvarande föreståndaren från
och med år 1895 med tillhopa 1,000 kronor.»
Eders Kongl. Maj:t täcktes gilla hvad jag sålunda hemstält och beslöt
i nåder att till Riksdagen aflåta proposition i öfverensstämmelse dermed.
Denna Eders Kongl. Maj:t.s framställning blef af Riksdagen på det
sätt bifallen, att Riksdagen anvisade till blindskolan i Vexjö för år 1895
ett extra anslag af 14,100 kronor.
Som skäl för detta sitt beslut anförde Riksdagen: Då, enligt hvad
departementschefen till statsrådsprotokollet anfört, frågan om ett definitivt
ordnande af blindundervisningen ännu icke fått den utredning, att förslag
i ämnet kunnat för Riksdagen frandäggas, hade Riksdagen icke funnit
anledning att ingå i närmare pröfning af den plan härför, som blifvit
af 1893 års komiterade utarbetad. Med afseende härå hade Riksdagen
endast velat uttala, att komiterade syntes på ett fullt öfvertygande sätt
hafva ådagalagt, att blindundervisningen i vårt land borde kunna med
eu ändamålsenlig anordning varda behörigen tillgodosedd genom de läro¬
anstalter, som redan kommit till stånd, jemte ytterligare en förberedande
skola för blinda barn. Då emellertid, såsom af statsrådsprotokollet fram-
ginge, Eders Kongl. Maj:t hade för afsigt att inom den närmaste framtiden till
Riksdagen göra framställning om blindundervisningens fullständiga ord¬
nande, ansåge Riksdagen icke lämpligt att, på sätt Eders Kongl. Maj:t före¬
slagit, en fast organisation af blindskolan i Vexjö blefve genom fastställande
af stat för densamma redan då beslutad, hvarigenom utan tvifvel genom¬
förandet af de förändrade anordningar, som vid pröfningen af förenämnda
fråga i hela dess vidd kunde befinnas erforderliga, skulle blifva försvåradt,
och hade Riksdagen följaktligen funnit sig icke böra bifalla Eders Kongl.
Maj:ts förslag, att anslaget till denna skola måtte uppföras å ordinarie stat.
En förhöjning af det nu till blindskolan å extra stat utgående anslag funne
Riksdagen deremot vara af behofvet påkallad, och hade Riksdagen vid
Eders Kongl. Maj:ts framställning i denna del icke annat att erinra, än att
ålderstilläggen åt den nuvarande föreståndaren syntes böra fortfarande
utgå med samma belopp som hittills, eller sammanlagdt 600 kronor, hvilket
100
Åttonde hufvudtiteln.
ock motsvarade hvad åt' 1880 års blindkomité i detta afseende föreslagits.
Då vid bibehållande af anslaget till blindskolan å extra stat ifrågavarande
ålderstillägg borde derifrån bestridas, syntes detta anslag, med inberäknande
af förberörda belopp 600 kronor till ålderstillägg åt föreståndaren, böra
uppföras med 14,100 kronor.
Genom nådigt bref den 22 juni 1894 befalde Eders Kongl. Maj:t direk¬
tionen öfver institutet för blinda att inkomma med underdånigt yttrande
och förslag angående anordnandet af en förskola för blinda vid Tomteboda
i enlighet med de af 1893 års komité föreslagna grunder samt att låta
uppgöra ritningar och kostnadsförslag till de byggnader, som för en sådan
skola kunde synas erforderliga.
Till åtlydnad häraf inkom direktionen den 23 oktober 1894 till
Eders Kongl. Maj:t med berörda ritningar och förslag och anförde dervid,
att direktionen, vid granskning af det i bemälda komités utlåtande in¬
tagna förslaget till stat för eu blindskola, ansett det hvarken ur pedago¬
gisk eller ur ekonomisk synpunkt välbetänkt, att en särskild föreståndare
anstäldes för en förskola med 40 elever, då denna skola skulle ställas vid
sidan af och förenas med ett institut, afsedt för 100 elever, utan hölle
direktionen före, att institutets direktor borde kunna förestå båda läroan¬
stalterna, möjligen mot åtnjutande af någon minskning i undervisnings-
skyldigheten vid institutet och med biträde vid förskolan af en af dennas
lärarinnor, hvilkas antal i följd häraf torde böra ökas från tre till fyra.
Vidare ansåge direktionen, att några särskilda s. k. dagrum icke erfor¬
drades, utan att arbetsrummen borde göras så stora, att de kunde användas
till dagrum.
Med iakttagande häraf och i öfrigt af de utaf förenämnda komité
föreslagna grunder hade direktionen låtit uppgöra ritningar och beskrif¬
ning till byggnad för ifrågavarande blindskola; och hade dervid afsetts,
att matsalar, musikrum, gymnastik-, sjuk- och badrum samt tvättstuga
skulle begagnas gemensamt med institutet, hvarförutom direktionen tilläte
sig påpeka, att korridorerna gjorts så rymliga, att äfven de i sin mån
torde kunna afhjelpa frånvaron af dagrum, samt att för den lärarinna,
som skulle biträda föreståndaren, i planen upptagits två rum.
Det upprättade kostnadsförslaget slutade på ett belopp af 81,200
kronor, deri inbegripna kostnaderna för såväl gas-, vatten- och aflopps-
ledningar som ock värmeledning, äfvensom kostnader, som komme att
föranledas af ändringar i institutets kök och ångpannerum till följd af
förskolans anordnande vid Tomteboda.
Direktionen, som tillika låtit uppgöra förslag till utgifts- och inkomst¬
stat för skolan, hvilken stat slutade å ett belopp af 21,000 kronor, hem-
Åttonde hnfrudtiteln.
101
stälde till sist, att Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda institutet ersättning
för det belopp, 750 kronor, som direktionen af institutets medel utbetalt
till den person, hvilken uppgjort ifrågavarande ritningar och kostnads¬
förslag.
Direktionens nyssberörda underdåniga skrifvelse var åtföljd af följande
förslag till stat för en förskola för blinda å Tomteboda.
Inkomster:
Statsanslag ...............................
|
|
kr.
|
9,000
|
—
|
Arsafgifter af 40 barn, 300
|
kronor för hvarje......................
|
»
|
12,000
|
—
|
|
Summa kr.
|
21,000
|
—
|
|
Utgifter:
|
|
|
|
Fastighetens underhåll ........
|
|
kr.
|
750
|
—
|
Lön till eu första lärarinna
|
|
»
|
1,200
|
—
|
» » 3 lärarinnor, 1,000
|
kronor till hvarje.......................
|
»
|
3,000
|
—
|
» » 4 tjenare .................
Till kosthåll för 40 barn
|
och 4 tjenare, efter 50 öre per
|
»
|
800
|
—
|
dagi.................................
|
»
|
8,030
|
—
|
» beklädnad af 40 barn,
|
efter 50 kronor för hvarje ______
|
»
|
2,000
|
—
|
» tvätt och renhållning ..
|
»
|
400
|
—
|
» bränsle och lyshållning
|
|
»
|
2,500
|
—
|
» sjukvård ..........................
|
|
»
|
200
|
—
|
» undervisnings- och arbetsmateriel ....................................
|
»
|
500
|
—
|
» inventarier ....................
|
|
»
|
600
|
—
|
» arfvode för sekreterare-
|
och kamreraregöroinål ............
|
»
|
300
|
—
|
» diverse utgifter ...........
|
»
|
720
|
—
|
|
Summa kr.
|
21,000
|
—
|
Lärarinnorna skulle — förutom förmånen af fri bostad och värme —
berättigas till två ålderstillägg, hvardera å 300 kronor efter respektive 5
och lo0 års väl vitsordad tjenstgöring.
Åberopande hvad jag i ämnet yttrat till nyss berörda statsrådsprotokoll,
den 13 januari 1894 och tilläggande, att jag icke kunde instämma i 1893
års komiterades åsigt, att den årsafgift, som för lärjunge vid blind¬
institutet skulle erläggas från landsting, kommuner eller enskilde borde
höjas från det för närvarande bestämda beloppet, 300 kronor, till det af
blindkomitén föreslagna, 350 kronor, och icke heller deruti, att den
102
Åttonde hufvudtiteln.
ersättning, landsting eller stad, som icke i landsting deltager, skulle ega
att af vederbörande, föräldrar, målsmän eller fattigvårdsstyrelse, utkräfva,
borde begränsas till visst belopp för mindre bemedlade eller medellösa,
hemstälde jag, att till Riksdagens pröfning måtte framläggas följande
grunder för blindundervisningens ordnande i vårt land:
att undervisningen för i skolåldern varande blinda barn, som ej
tillika vore döfstumma eller sinnesslöa, blefve obligatorisk från och med
år 1898;
att sådant barn blefve skolpligtigt det år, under hvilket det fylde
7 år, och att dess skolgång ej finge uppskjutas längre än till det år, under
livilket det fylde 9 år, dock med. rätt för föräldrar eller målsmän att
enskildt sörja för undervisningen af de barn, hvilka stode under deras måls¬
manskap;
att barnet vore skolpligtigt under de 10 år, som följde efter dess in¬
tagning i skola, derest det icke före denna tid förvärfvat sådana insigter
och färdigheter, att det ansåges böra befrias från skolgång, eller vore så
svagt begåfvadt, att dess fortsatta vistelse i skolan ansåges vara utan gagn;
att skoltvånget skulle inträda successivt, så att år 1898 endast de
barn, som under detta år fylde 9 år, blefve skolpligtiga, dock med rätt
för de barn, som under samma år fylde 7 eller 8 år, att begagna under¬
visningen, om och i den mån i undervisningsanstalterna utrymme kunde
beredas för dem;
att, utom de redan befintliga undervisningsanstalterna för blinda,
blindinstitutet å Tomteboda, förskolan för blinda i Vexjö och handtverks-
skolan i Kristinehamn, upprättades ännu en förskola för blinda å Tomteboda;
att förskolan för blinda å Tomteboda beräknades företrädesvis för
Svealand och Norrland och skolan i Vexjö företrädesvis för Götaland;
att hvar och en af förskolorna anordnades för 40 barn och indelades
i 4 ettåriga klasser;
att barn, som efter den genomgångna fyraåriga kursen visade sig
förmöget till vidare utbildning, borde öfverflyttas till blindinstitutet, men
att barn, som icke ansåges kunna göra sig till godo undervisningen å
institutet, finge qvarstanna i förskolan ytterligare 2 år;
att undervisningsämnena i förskolorna borde vara: kristendomskun-
skap, modersmålet, räkning, åskådning, modellering, handarbete, sång och
gymnastik;
att vid förskolan i Vexjö skulle anställas 1 föreståndare, 3 lärarinnor
samt nödig tjenstepersonal, och vid förskolan å Tomteboda, som borde
förestås af direktorn vid institutet för blinda, 1 första lärarinna, 3 lärarinnor
samt nödig tjenstepersonal;
Åttonde hufvudtiteln.
103
att föreståndaren för skolan i Vexjö skalle erhålla i årlig lön 2,000
kronor, första lärarinnan vid skolan å Tomteboda 1,200 kronor samt hvar
och en af lärarinnorna vid båda skolorna 1,000 kronor;
att föreståndaren och lärarinnorna skulle få fri bostad och värme vid
läroanstalten;
att såväl föreståndaren som lärarinnorna skulle vara berättigade till
två ålderstillägg å 300 kronor hvartdera efter respektive 5 och 10 års väl
vitsordad tjenstgöring, hvilka ålderstillägg skulle utgå af det å riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg;
att för hvart och ett i förskola för blinda eller i institutet för blinda
intaget barn skulle af vederbörande landsting eller af stad, som ej i lands¬
ting deltoge, erläggas en årlig afgift af 300 kronor;
att landsting eller stadsfullmäktige, hvarom här vore fråga, skulle
ega att för hvarje till landstingsområdet eller staden hörande barn, som
vore intaget i förskola för blinda eller i blindinstitutet, bestämma en viss
årlig afgift, med hvilken föräldrar eller målsmän skulle bidraga till
betäckande af kostnaderna för barnets underhåll och undervisning vid
skolan;
att de föräldrar eller målsmän, hvilka icke egde tillgång till af-
giftens erläggande, borde genom fattigvårdens försorg härutinnan under¬
stödjas; samt
att, när skoltvånget blifvit fullständigt genoinfördt, det skulle blifva
föremål för pröfning, huruvida icke de vid institutet för blinda befintliga
friplatser, som’ betingades af statsbidraget, borde indragas, samt huru de
till institutet hörande donationsmedlen lämpligast kunde, i öfverens¬
stämmelse med donationsbrefvens innehåll, till blindundervisningens fromma
användas och statens utgifter för denna undervisning sålunda i någon
mån minskas.
Under förutsättning att dessa grunder för blindundervisningens ord¬
nande af Riksdagen godkändes, hemstälde jag, dels att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen, att för tillämpning af den för förskolan för
blinda i Vexjö uppgjorda staten måtte på ordinarie stat beviljas ett årligt
belopp af 13,500 kronor, äfvensom att de för skolans föreståndare och
lärarinnor afsedda två ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor efter respektive
5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, finge utgå af det å riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg, och dels att,
till uppförande af byggnad för en förskola för blinda å Tomteboda och
för bestridande af kostnaderna för ritningar och kostnadsförslag till ifråga-
varande byggnad måtte beviljas ett belopp af 81,950 kronor, samt att häraf
måtte på extra stat för 1890 anvisas 50,750 kronor.
104
Åttonde hufvudtitelu.
Eders Kongl. Maj:t täcktes gilla hvad jag sålunda hemstält och i nåder
till Riksdagen aflåta proposition i öfverensstämmelse dermed.
I skrifvelse den 3 maj sistlidna år anhöll Riksdagen, med tillkänna¬
gifvande att Riksdagen icke bifallit Eders Kongl. Maj:ts framställning om
godkännande af grunder för blindundervisningens ordnande, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för nästkommande års riksdag fram¬
lägga förslag till lag angående blindundervisningen i riket; och anmälde
Riksdagen tillika, att Riksdagen, i anledning af Eders Kongl. Maj:ts fram¬
ställning om uppförande å ordinarie stat af årligt anslag till förskolan för
blinda i Vexjö m. in., hade på extra stat för år 1896 till blindskolan i
Vexjö anvisat anslag till enahanda belopp, som för år 1895 blifvit be-
viljadt, eller 14,100 kronor; äfvensom att hvad Eders Kongl. Maj:t före¬
slagit beträffande anslag till byggnad för förskolan för blinda vid Tomte¬
boda icke för närvarande blifvit af Riksdagen bifallet.
Som skäl för det fattade beslutet anförde Riksdagen, att Riksdagen
vid granskning af de till dess godkännande framlagda grunderna för
blindundervisningens ordnande hade funnit några af dessa beröra för¬
hållanden af den natur, att de borde på den allmänna lagstiftningens väg
regleras. Riksdagen tilläte sig derjemte erinra, hurusom en med den nu
föreliggande väsentligen likartad angelägenhet, nemligen döfstumunder-
visningen i riket, blifvit ordnad genom en af Konung och Riksdag gemen¬
samt stiftad lag. Med hänsyn härtill och då frågan om blindundervisnin¬
gens ordnande syntes böra på enahanda sätt behandlas, hade Riksdagen
icke kunnat godkänna allmänna grunder för samma undervisning i den
form, Eders Kongl. Maj:t föreslagit, utan ansett sig böra, med afslag å
Eders Kongl. Maj:ts gjorda framställning, anhålla, att Eders Kongl. Maj:t
måtte låta utarbeta och för nästkommande års riksdag framlägga förslag
till lag angående blindundervisningen i riket. Vid utarbetandet af sådant
lagförslag ansåges de nu framlagda grunderna för ordnandet af berörda
undervisning kunna i hufvudsakliga delar göras gällande. Dock hade det
synts Riksdagen, särskilt med afseende derpå, att skolpligten för döfstumma
barn vore för närvarande bestämd till högst åtta år, kunna ifrågasättas,
huruvida omständigheterna påkallade, att den obligatoriska undervisnings¬
tiden för blinda skulle, på sätt Eders Kongl. Maj:t. föreslagit, i vanliga
fall utsträckas till tio år. Betydelsen af ett sådant stadgande, ej minst ur
ekonomisk synpunkt, ansåges böra föranleda en ytterligare utredning och
pröfning af denna fråga.
Riksdagen hade beträffande undervisningsanstalterna för blinda icke
funnit hvad i detta ämne blifvit förebragt innefatta tillräckligt stöd för
ett afgörande, huruvida den redan inrättade förskolan för blinda borde
Åttonde hufvndtiteln. 105
för framtiden vara förlagd i Vexjö. Ytterligare torde nemligen böra ut¬
redas, huruvida, med afseende å en för blindskolan föreslagen nybyggnad, för
hvars uppförande den hittills ifrågasatta kostnaden syntes vara alltför stor,
tomtplats kunde i Vexjö eller annan välbelägen ort erhållas antingen utan
afgift för statsverket eller åtminstone till väsentligt billigare pris än det, som
fordrats för den af skolans styrelse förordade tomten. Först efter en till¬
fredsställande utredning i detta syfte torde platsen för denna förskola böra
definitivt bestämmas. Så länge frågan härom vore sväfvande, ansåge Riks¬
dagen icke lämpligt, att anslaget till skolan uppfördes på ordinarie stat.
Till följd af Riksdagens skrifvelse infordrade Eders Kong! Maj:t från
direktionen för institutet för blinda å Tomteboda underdånigt utlåtande,
huruvida den • obligatoriska undervisningstiden för blinda borde, såsom hit¬
tills antagits, bestämmas till tio år, eller om den kunde förkortas med ett
eller annat år, utan att undervisningens mål derigenom förfelades.
Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts befallning inhemtade direktionen
yttrande uti ifrågavarande ärende från såväl lärarekollegiet som direktorn
vid nämnda institut.
Lärarekollegiet fäste uppmärksamhet på de svårigheter, som den in-
tellektuela undervisningen af blinda medförde och hvilka hade med sig,
att undervisningen af blinda kräfde längre tid än undervisningen af full¬
sinnade, om man ville bibringa de förra samma intellektuela utbildning
som de senare, hvilket ju endast vore hvad rättvisa och billighet fordrade.
Dertill komme, att man borde bibringa den blinde yrkesfärdighet, hvar¬
igenom han kunde försörja sig sjelf. Denna gren af blindundervisningen
borde, enligt kollegiets mening, ej förekomma i förskolorna, i hvilka den
dock borde föregås af någon handaslöjd för öfvande af handen och utrönande
af yrkesanlaget, utan den borde förläggas till institutet, enär lärjunge, då
han intoges i detta, hade uppnått den fysiska utveckling, att han kunde
hafva nytta af ifrågavarande undervisning. Om den af Eders Kongl. Maj:t
föreslagna undervisningstiden blefve antagen, skulle sålunda lärjunge få an¬
vända sex år, till utbildningen i något yrke. Denna tid, delad med den in¬
tellektuela undervisningen och förkortad genom ferier, vore kortare än
den, som en seende yngling använde för att utbildas till gesäll i något
yrke. Toga man dertill i betraktande de svårigheter, med hvilka den
blinde hade att kämpa vid inlärande af något yrke, skulle man förstå, att
han under nämnda tid ej gerna kunde uppnå full färdighet i mer än en
eller annan gren inom yrket, och att han således finge hänvisas till för¬
färdigande af vissa arbeten inom yrket. Komme den blindes lärotid att
afknappas, kunde man ej nå målet för yrkesundervisningen, hvilket vore
att sätta den blinde i stånd att så vidt möjligt försörja sig sjelf.
Bill. till Riksd. Prof. 18!)0. 1 Sami. 1 Afd.
14
106
Åttonde hufvudtiteln.
Med hänsyn dertill att i döfstumskolorna lärotiden vore bestämd
till åtta år, ville kollegiet påpeka, att, om döfstum icke hunne afsluta yrkes-
bildningen vid skolan, intet hinder förefunnes för honom att fullkomna
sig i sitt yrke hos hvilken mästare som helst, hvilket svårligen läte sig
göra för en blind, dels emedan en sådan ej gerna blefve mottagen som
elev vid en verkstad, dels emedan hans utbildning behöfde ledas efter en
viss metod och dels slutligen emedan han måste använda delvis andra
verktyg än dem, som i allmänhet begagnades. Billigt vore dock, att den,
som kunde inhemta den för institutet bestämda lärokurs på kortare tid än
den obligatoriska, finge befrias från vidare skolgång.
Med stöd af de anförda skälen uttalade kollegiet den förhoppning,
att den obligatoriska lärotiden måtte bestämmas till tio år. •
Direktorn anföi’de, bland annat, att institutet hade till uppgift att under
de sex år, lärjungen vore vid institutet, meddela honom både en god folk-
skolebildning och en så pass omfattande yrkesbildning, att han, sedan han
afgått från institutet, efter måttet af sin begåfning och sina krafter skulle
sjelf kunna sörja för sin framtida utkomst. Med denna dubbla uppgift
för ögonen kunde man ej anse den föreslagna undervisningstiden för lång
utan snarare tvärtom, och i intet hänseende torde det vara tillrådligt att
förkorta den. Men då en lärjunge kunde vara bättre begåfvad än en
annan, och då ett handtverk vore lättare inlärdt än ett annat, vore det
välbetänkt att ej fastslå en lärotid af tio år för alla lärjungar, utan borde
det öfverlemnas åt direktionen att efter lärararekollegiets hörande utskrifva
lärjunge före den faststälda tiden samt äfven behålla en eller annan lär¬
junge utöfver den regelmessiga undervisningstiden. Direktorn anslöt sig
för öfrigt till lärarekollegiets yttrande.
Vid öfverlemnande af direktorns och lärarekollegiets vid Tomteboda
utlåtanden anförde direktionen för institutet för blinda för egen del,
att den i de af Eders Kongl. Maj:t föreslagna grunderna för blindunder¬
visningens ordnande upptagna bestämmelsen, att barnet skulle vara skol-
pligtigt under de tio år, som följde efter dess intagning i skola, endast
innefattade ett bibehållande af den tid, som för närvarande vore anslagen
för barnens undervisn ng vid blindskolan och .blindinstitutet, samt att
direktionen hufvudsakligen på de skäl, som af lärarekollegiet och direk¬
tor blifvit anförda, ansåge, att denna normala undervisningstid icke kunde
förkortas, utan att derigenom äfventyrades att förfela det mål, som med
undervisningen afsåges, nemligen barnens utveckling i intellektuelt af¬
seende och utbildande i yrkesskicklighet derhän, att de blefve mäktiga att
efter utskrifningen från institutet i större eller mindre mån bidraga till
sitt uppehälle, men att direktionen borde få rätt att före utgången af den
Åttonde hufvudtiteln.
107
normala, undervisningstiden låta utskrifva barn, som visat sig antingen
hafva dessförinnan förvärfvat sådana insigter och färdigheter, att det an-
såges böra befrias från skolgång, eller vara så svagt begåfvadt, att dess
fortsatta undervisning vid institutet vore utan gagn.
Vidare har Eders Kong! Maj:t med anledning af Riksdagens skrifvelse
anmodat styrelsen för blindskolan i Vexjö att inkomma med underdånigt
utlåtande, huruvida, om det komine i fråga att för skolan uppföra egen
byggnad, tomtplats skulle kunna erhållas i Vexjö antingen utan kostnad
för statsverket eller för väsentligt billigare pris än det, som fordrats för
den tomt, som af skolans styrelse förordats, eller, om det ansåges tjen-
ligare att för skolan tills vidare hyra lokal, lämplig sådan derstädes skulle
kunna anskaffas.
I den 14 oktober 1895 afgifvet utlåtande yttrar styrelsen, att för
närvarande ingen utsigt förefunnes att kunna genom förhyrning an¬
skaffa lämplig lokal till blindskolan, ty dels stode ingen annan lokal än
den, skolan nu använde, att erhålla, och dels hade styrelsens bemödanden
att förmå enskild person att uppföra en byggnad, som för skolan kunde
förhyras, ej krönts med framgång. Enda sättet att lösa den för skolan
vigtiga frågan om anskaffandet af en tjenlig lokal torde derför vara, att
staten läte uppföra en ändamålsenlig byggnad. Styrelsen hade derför an¬
hållit hos stadsfullmägtige i Vexjö, att Vexjö stad måtte för en möjligen
blifvande blindskolebyggnad utan kostnad för statsverket upplåta endera
af två af styrelsen föreslagna byggnadsplatser. Stadsfullmägtige be-
slöto ock den 26 september 1894 att för ifrågavarande ändamål upplåta
två tomter i qvarteret Gustaf Adolf utan annan kostnad för staten än
erläggande af den årliga afgäld — lösen för 7,8 hektoliter spanmål, hälften
råg och hälften korn, efter tioårigt medelmarkegångspris — staden sjelf måste
betala för dessa tomter i denna stadsdel, som förut tillhört domprostegår-
den och till hvilken staden förvärfvat ständig besittningsrätt.
Den erbjudna platsen, som innehölle 63,46 ar lemnade godt utrymme
för icke blott sjelfva byggnaden, hvilken koinme att upptaga omkring en
femtedel deraf, utan äfven för en tillräckligt stor lekplan med lämplig
lutning för dagvattnets aflopp. För öfrigt bestode platsen, som hade en
fri och i allo fördelaktig belägenhet, till större delen af öppen åkerjord och
kunde med lätthet planeras.
Utanför stadens reglerade område kunde tomt visserligen hafva er¬
hållits utan afgäld, men, då förläggandet af skolan så långt utom staden
skulle medfört större kostnader än den till omkring 50 kronor uppgående
årliga afgälden för den nu upplåtna tomten, hade styrelsen ej tvekat att
gifva denna företräde framför andra tomter, som möjligen kunnat erhållas.
108
Åttonde hufvudtiteln.
Den upplåtna byggnadsplatsen stode skolan till buds intill den 1 ja¬
nuari 1899. Skulle dessförinnan något beslut om dess bebyggande för blind¬
skolan icke hafva fattats, torde enligt styrelsens förmenande vid en för¬
nyad anhållan hos stadsfullmägtige intet hinder möta för en förlängning
af upplåtelsen utöfver denna tid.
På grund af det anförda förordade styrelsen, att egen byggnad måtte
uppföras åt skolan, och, då nya byggnadsritningar med en efter den er¬
hållna tomtplatsens dimensioner öfverensstämmande grundplan jemte nytt
kostnadsförslag borde utarbetas, hemstälde styrelsen, som, efter nu gjorda
beräkningar, vore förvissad derom, att de i styrelsens föregående förslag
upptagna kostnadsberäkningar i väsentlig mån skulle kunna nedbringas,
att sådana ritningar jemte kostnadsförslag måtte genom styrelsens försorg
få uppgöras.
På de af såväl direktor och lärarekollegiet vid institutet för blinda
som äfven direktionen för nämnda institut angifna skäl anser jag, att den
obligatoriska undervisningstiden för blinda barn ej kan nedsättas från tio
till åtta eller ens nio år, enär derigenom en stor del af eleverna ej skulle
vid institutet kunna uppnå den färdighet och öfning i handarbete, som är af
nöden för att de, sedan de lemnat läroanstalten, skola kunna sjelfva förtjena
sitt uppehälle eller åtminstone till någon väsentligare del dertill bidraga.
Då stadsfullmäktige i Vexjö beslutit att för en möjligen blifvande
blindskolebyggnad i nämnda stad upplåta två tomter i qvarteret Gustaf
Adolf utan annan kostnad för staten än erläggande af den årliga afgäld,
lösen för 7,8 hektoliter spanmål, hälften råg och hälften korn, efter tio¬
årigt medelmarkegångspris, som staden sjelf måste betala för dessa tomter,
och att detta anbud i fråga om de omförmälda tomternas upplåtande till
skolan skulle å stadsfullmägtiges sida gälla till den 1 januari 1899; samt sty¬
relsen för blindskolan i Vexjö uttalat som sin åsigt, att, om beslut rö¬
rande uppförande af byggnad för blindskolan på ifrågavarande plats intill
denna tid icke blifvit fattadt, stadsfullmägtige icke skulle vägra att, med
fasthållande af sitt beslut i öfrigt, förlänga den tid, för hvilken löftet om
upplåtelse af den ifrågasatta platsen skulle gälla, synes mig intet hin¬
der vara för att på ordinarie stat uppföra anslaget till förskolan för blinda
i Vexjö, hvilket hittills varit uppfördt på extra ordinarie stat, helst som,
derest förläggande af skolan till annan ort, innan den ifrågavarande bygg¬
naden ännu blifvit uppförd, ansåges fördelaktig, flyttning af henne der¬
igenom icke på något sätt förhindrades.
När skoltvånget blifvit fullständigt genomfördt, synes det mig böra
blifva föremål för pröfning, huruvida de vid institutet för blinda befint¬
Åttonde hufvudtiteln. 109
liga friplatser, sopa betingas af det till institutet beviljade anslag af all¬
männa medel, böra fortfarande bibehållas. Då torde ock tiden vara inne
att taga i öfvervägande, huru de till institutet hörande donationsmedlen
lämpligast kunna, i öfverensstämmelse med donationsbrefvens innehåll, till
blindundervisningens fromma användas och statens utgifter för denna un¬
dervisning sålunda i någon mån minskas.
Jag tillåter mig i underdånighet anmäla, att, i enlighet med Riks¬
dagens uttalande, förslag till författning angående grunder för blindunder¬
visningen blifvit, i öfverensstämmelse med hvad jag nu anfört, utarbetadt
för att, Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställas.
Åberopande hvad jag i ämnet yttrat till statsrådsprotokollet den
15 januari 1895 hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att, under förutsättning att blindundervisningen varder ordnad i
enlighet med af Kongl. Maj:t och Riksdagen godkända grunder, medgifva:
att, utom de redan befintliga undervisningsanstalterna för blinda,
blindinstitutet å Tomteboda, förskolan för blinda i Vexjö och handtverks-
skolan i Kristinehamn, upprättas ännu en förskola för blinda å Tomteboda;
att vid förskolan i Vexjö anställas 1 rektor, 3 lärarinnor samt nödig
tjenstepersonal, och vid förskolan å Tomteboda, som förestås af rektorn
vid institutet för blinda, 1 första lärarinna, 3 lärarinnor samt nödig tjenste¬
personal;
att rektorn vid förskolan i Vexjö erhåller i årlig lön 2,000 kronor,
första lärarinnan vid förskolan å Tomteboda 1,200 kronor samt hvar och
en af öfriga lärarinnor vid båda skolorna 1,000 kronor;
att rektorn och samtliga lärarinnor få fri bostad och värme vid läro¬
anstalten ;
att såväl rektorn som lärarinnorna skola vara berättigade till två
ålderstillägg å 300 kronor hvartdera efter respektive 5 och 10 års väl
vitsordad tjenstgöring, hvilka ålderstillägg skola utgå af det å riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg, med rätt för
vederbörande att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig
tid, hvarunder de före ny stats tillämpning innehaft tjenst vid statens läro¬
anstalter för blinda; samt
att för tillämpning af den för förskolan i Vexjö uppgjorda staten
måtte på ordinarie stat beviljas ett årligt belopp af 13,500 kronor.
Vid redogörelsen för erforderliga extra anslag torde jag få återkomma
till frågan om anvisande af medel för byggnad åt den ifrågasatta för¬
skolan för blinda å Tomteboda.
no
Åttonde hufvudtiteln.
[22.]
Skrifmateri¬
alier och ex¬
penser, ved
m. m.
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
I öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln har jag icke att
föreslå annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. in., för närvarande
upptaget till 23,027 kronor, måtte höjas med 12 kronor, eller till 23,03y
kronor.
Extra anslag.
Riksarkivet.
I skrifvelse den 28 september 1895 har riksarkivarien, med erinran [23.]
att Riksdagen, på framställning af Eders Kongl. Maj:t, för hvart och ett Arfvoden åt
af åren 1894, 1895 och 1896 på extra stat anvisat ett belopp af 1,7(JO em°än ffff
kronor till arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän i riksarkivet, underdånigst arkiv*.
hemstält, att jemväl för nästkommande år enahanda anslag måtte riks¬
arkivet beredas.
Då, enligt hvad riksarkivarien upplyst, de skäl, hvilka föranledt Eders
Kong]. Maj:t att äska och Riksdagen att bevilja anslag för omförmälda
ändamål, fortfarande ega giltighet, tillstyrker jag i underdånighet, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för
år 1897 anvisa ett belopp af 1,700 kronor till arfvoden åt extra ordinarie
tjenstemän i riksarkivet.
Med anledning af riksarkivariens i förenämnda skrifvelse den 28 sep- [24.]
tember 1895 gjorda framställning tillstyrker jag, det Eders Kongl. Majtv^./tWe af
måtte föreslå Riksdagen att till fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet
af sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia,
på extra stat äfven för år 1897 anvisa ett belopp af 3,000 ^kronor, eller
samma belopp, som under flera föregående år varit för ändamålet beviljadt.
I nyss omförmälda skrifvelse har riksarkivarien hemstält, att jemväl [25.]
för år 1897 måtte på extra stat beviljas 1,500 kronor till fortsatt
gifvande genom riksarkivet af »Svenska riksdagsakter jemte andra hand-" fangsalf‘,f
lingar, som höra till statsförfattningens historia under tidelivarfvet 1521
—1718».
På grund häraf och då de skäl, som föranledt Riksdagen att under
de senaste åren anslå medel för ifrågavarande ändamål, fortfarande ega
tillämplighet, tillstyrker jag, det Eders Kong], Maj:t behagade föreslå Rike-
112
Åttonde hnfvndtiteln.
dagen att jemväl för år 1897 på extra stat bevilja för sagda ändamål ett
anslag af 1,500 kronor, eller samma belopp som för innevarande år blifvit
anvisadt.
Nationalmuseum.
[26.] Med anledning af intendentens vid nationalmuseum i skrifvelse den
Statens konst- 19 september 1895 gjorda framställning hemställer jag, det Eders Kongl.
'samlingar ^aj:t täcktes föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad förut skett, anvisa
sam mgar. jemyä| för 1897 ett extra anslag af 4,000 kronor för vård, underhåll
och tillökning af statens konstindustriella samlingar.
Lifrustkammaren.
[27.] På derom af föreståndaren för lifrustkammaren i skrifvelse den 24
Lifrust- september 1895 gjord underdånig framställning tillstyrker jag, det Eders
kammaren. ]£ong] Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för tillsyn, underhåll och vård
af lifrustkammarens samlingar rn. m. anvisa på extra stat jemväl för år
1897 ett anslag af 5,800 kronor, att användas enligt samma grunder, som
hittills följts.
Domkapitlens expeditioner.
[28.] För att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner bereda löne-
Loneförbön- förbättring under år 1897, i likhet med föregående år, erfordras anslag till
"männen^idoförändradt belopp; och får jag fördenskull i underdånighet tillstyrka
domkapitlens framställning till Riksdagen derom, att för berörda ändamål måtte å extra
expeditioner. för år 1897 anvisas 3,716 kronor.
o
[29.] Åberopande hvad jag förut under punkten 2 i fråga om anslag
Ang. betäc- å ordinarie stat till domkapitlens expeditioner anfört, hemställer jag i
kaster f dom-underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes på extra stat för år 1897
kapitlens expeaska ett belopp af 5,000 kronor för betäckande intill sistnämnda belopp
ditionskassor. &f som före år 1897 uppkommit i domkapitlens expeditionskassor,
i den mån de anmälas och blifvit till siffran i behörig ordning faststälda.
[30.] Med hänvisning till hvad jag under punkten 1 angående delning
inventarier tiiiaf Hernösands stift anfört, tillåter jag mig hemställa, det Eders Kongl.
utmfföTlu Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för anskaffande af möbler, inventarier
domkapitel i rn. rn. för expeditionslokalen vid det nya domkapitel, som, enligt Eders
huiea. j(ong] Maj:ts förslag om Hernösands stifts delning, skulle komma att upp¬
rättas i Luleå, anvisa på extra stat ett belopp af 3,500 kronor.
Åttonde hufvudtiteln.
113
Universiteten.
På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljades vid 1894 års riksdag [31,]
för anställande under sex år vid universitetet i Upsala af lektorer i tyska, universitets-
franska och engelska språken ett anslag af 36,000 kronor, och hafva deraf lektorer *
för hvartdera af åren 1895 och 1896 anvisats 6,000 kronor. Jag tillstyr- psaa'
ker nu i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra
framställning derom, att af omförmälda anslag må för år 1897 anvisas
6,000 kronor.
Vid de senaste riksdagarna hafva beviljats extra anslag af 1,000 kronor [32.]
för uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi vid univer- Undervisnin-
sitetet i Upsala. Då de förhållanden, som påkallat detta anslag, äro oför-9*" 1 seo9raJ‘-
ändrade, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att för berörda ändamål anvisa tör år 1897 enahanda
belopp, eller 1,000 kronor.
Vid de senaste riksdagarna har på extra stat anvisats ett belopp af [33.]
2,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitets- universitets¬
biblioteket i Upsala. Då detta anslag fortfarande är af behofvet påkalladt, bibli°lekei «'
tillstyrker jag, att Eders Kongl. Majt täcktes föreslå Riksdagen att för psaa'
ifrågavarande ändamål bevilja för år 1897 ett extra anslag af 2,500 kronor
Med åberopande af hvad jag förut under punkten 3 anfört om be- [34.]
hofvet af anslag till anskaffande af instrument och undervisningsmateriel Obsteiriska
för den obstetriska kliniken i Upsala, hemställer jag, det Eders Kongl. '
Maj:t behagade föreslå Riksdagen att för sagda ändamål på extra stat för
år 1897 anvisa ett belopp af 1,000 kronor.
Vid 1889 års riksdag beviljades, på det att en extra ordinarie pro- [35.]
fessur inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund måtte kunna till -Aflöning åt en
sättas, ett anslag af 4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner6' °\ p[°{ed’30r
blefve härför tillgängliga; och har sagda belopp anvisats för hvartdera af
åren 1890—1896. Då medel å universitetets stat ännu icke äro att för
ifrågavarande ändamål tillgå, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
till Riksdagen göra framställning om anvisande för år 1897 af 4,000 kro¬
nor till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska fakulteten
i Lund.
Bill. till llilcsd. Vrot. IS,90. 1 Sami. 1 Afd.
15
114
Åttonde hufvudtiteln.
[36.] Vid senaste riksdag beviljades för anställande under sex år vid uni-
Universiiets- versitetet i Lund af lektorer i tyska, franska och engelska språken ett an-
lektoreniund.^g af 36,000 kronor, hvaraf för innevarande år anvisades 6,000 kronor.
Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade till
Riksdagen göra framställning derom, att af oinförinälda anslag må för år
1897 anvisas 6,000 kronor.
[37.] Under åberopande af de skäl, som förut anförts för beviljande af ett
Arfvode åt do-per sonligt anslag åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg, får
centZrb*gSö * underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att såsom särskildt arfvode åt docenten Söderberg för år 1897 an¬
visa ett extra anslag å 2,000 kronor, med vilkor att Söderberg under
nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets historiska museum samt mynt-
och medaljkabinett.
[38.] Likaledes hemställer jag, att, på det kamreraren vid universitetet i Lund
Lönetillägg åt Oscar Gerhard Eegnell må fortfarande komma i åtnjutande af det honom
re^åreTaGjud 1891 års riksdag beviljade personliga lönetillägg, Eders Kongl. Maj:t
Regneii. täcktes föreslå Riksdagen att såsom personligt lönetillägg åt Regnell för
år 1897 på extra stat anvisa samma belopp som det för innevarande
år anslagna, eller 7 50 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgörings-
penningar.
[39.] Med anledning af gjord anmälan om det fortfarande behofvet af arf-
Universitets• voden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund tillstyrker jag, det
biblLund“ ' -^Mcrs Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under
flera år egt rum, jemväl för år 1897 på extra stat anvisa 1,500 kronor
till arfvoden åt extra biträden vid nämnda bibliotek.
[40.] Enär det anslag, som för de senare åren beviljats till arfvode åt en
Arfvode åt eninstrui Hexmakare vid fysiologiska institutionen i Lund, fortfarande är be-
'n‘mak^re! höfligt, tillstyrker jag, att till Riksdagen måtte göras nådig framställning
derom, att för omförmälda ändamål må för år 1897 anvisas ett extra
anslag till samma belopp som förut, eller 500 kronor.
[41.] Vid 1894 års riksdag beviljades för uppförande af en ny byggnad åt
Byggnad för anatomiska institutionen i Lund ett anslag af 149,000 kronor, och hafva
an>titutionenaf detta anslag för hvartdera afåren 1895 och 1896 anvisats 50,000 kronor.
Lund. Jag hemställer nu, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
år 1897 anvisa det återstående beloppet 49,000 kronor.
Åttonde hufrudtiteln. 115
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Med anledning af vederbörandes anhållan om fortfarande anslag till [42.]
arfvoden åt två amanuenser vid Karolinska institutet, för hvilka sådant an- Arfvodm åt
slag under en följd af år beviljats, får jag tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1897 å extra stat anvisa:
till arfvode åt en amanuens vid Karolinska institutets gy-
n ek ologisk a klinik ............................................................. kronor 900: —
» arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska labora¬
torium ....................................................................................... » 900: —
De skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:ts under de närmast före- [43.]
gående åren hos Riksdagen gjorda och af densamma bifallna framställ- Kliniker för
ningar om anslag till uppehållande såväl af den pediatviska kliniken vid . barn~
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn som af en pediatrisk sjukdomar'
poliklinik i hufvudstaden, ega, på sätt af vederbörandes förnyade fram¬
ställning i ämnet framgår, fortfarande giltighet. Fördenskull hemställer
jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
på extra stat för år 1897 anvisa:
till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård¬
anstalt för sjuka barn..................................................... kronor 1,800: —
» en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ........... » 2,800: —
under vilkor, hvad sistnämnda anslag beträffar, att Stockholms stad för
polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1897.
Vidare hemställer jag, ått Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks- [44.]
dagen, att ett anslag å 1,500 kronor måtte, i likhet med hvad för de S£- Teckningar i
nare åren egt rum, å extra stat för år 1897 beviljas till bekostande af ""ändamål90
teckningar i vetenskapliga ändamål vid Karolinska institutet.
Enär det vid de tre senaste riksdagarne beviljade anslag af 500 kronor [45.]
till anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska kliniken vid o/taimiatrMa
Karolinska institutet fortfarande är behöflig!, får jag i underdånighet till- kliniken-
styrka, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för omförmälda
ändamål anvisa för år 1897 samma belopp eller 500 kronor.
Åberopande hvad förut under punkten 9 anförts beträffande anslag [46.]
till materiel för den farmakologiska institutionen vid Karolinska institutet, Farmakologi-
hemställer jag, att Eders Kongl..Maj:t behagade till Riksdagen göra fram- ‘^tionen*
116
Åttonde hufvudtiteln.
ställning derom, att till anskaffande af instrument för nämnda institut må
på extra stat för år 1897 anvisas ett belopp af 500 kronor.
[47.] Till Eders Kongl. Maj:t har öfverintendentsembetet ingifvit två alter-
Föråndring nativa förslag, betecknade med Litt. A och B, till ändringar af biblioteks-
lidKanUnsla00^1 boställshuset vid Karolinska institutet med anledning af den i sam-
institutet. manhang med Handtverkaregatans utvidgning förestående rifningen af norra
ändan af nämnda hus. Enligt alternativet A, tillstyrkt af öfverintendents¬
embetet och i afgifvet yttrande varmt förordadt af institutets lärarekolle¬
gium, skulle alla de lägenheter, som genom rifningen gå förlorade, ersättas
genom tillbyggnad af en mindre flygel, hvarigenom äfven den största och
ojemförligt bästa af de båda professorsvåningar, hvilka enligt nådiga brefvet
af den 11 juni 1887 i byggnaden skola finnas och, mot afdrag af 600
kronor från lönen, i tur efter fullm agtsålder innehafvas af professorerna i
anatomi, fysiologi, patologisk anatomi och kemi, skulle bibehållas med det
utrymme och den beskaffenhet, som den för närvarande har. Enligt det
alternativa förslaget B återigen skulle nämnda professorsbostad helt och
hållet förstöras, och den qvarblifvande delen af byggnaden genom nöd¬
vändigheten att dit förlägga nya förstugor, trappor och tamburer, till nära
nog sin ena hälft så skadas, att denna hälft blefve för läroverkets ända¬
mål af ytterst ringa värde, så mycket mera som för en del qvarblifvande
små rum ej någon af behof påkallad användning förefunnes.
I underdånig skrifvelse af den 8 april 1895 har lärarekollegiet vid
institutet, med erinran härom, vidare anfört, hurusom utförandet af för¬
slaget A skulle kosta 11,000 kronor mera än utförandet af förslaget B.
Lärarekollegiet, som förutsatt, att Eders Kongl. Maj:t icke torde finna skäl
att låta denna kostnad bestridas af statsmedel, hade varit betänkt på att
på annat sätt och utan allt betungande af statsverket bereda möjlighet för
utförande af alternativet A. Lärarekollegiet vore nemligen fullt förvissadt
om, att borttagandet af den ifrågavarande bostaden för en af läroverkets
professorer och institutionsföreståndare och husets förstörande i öfrigt på
det sätt, som blefve en nödvändighet, om tillbyggnad ej gjordes, skulle
lända till mycket stor skada för läroverket. Vid de vetenskapliga institu¬
tioner med till dem hörande museer och laboratorier, hvilkas föreståndare,
de vederbörande professorerna, egde rätt att innehafva de nu befintliga
professorsvåningarna, påginge hela dagarne igenom och ofta långt in på
nätterna arbeten, dels för förberedelser, preparationer och dylikt för före¬
läsningarna, dels på annat sätt i undervisningens tjenst, dels för under¬
sökningar och forskningar i rent vetenskapliga ändamål. Dessa arbeten
utfördes dels af de respektive institutionsföreståndarne sjelfva, dels af
Åttonde hufvudtiteln.
117
laboratorer och amanuenser, som jemte dem vore anstälda vid institu¬
tionerna, dels af studerande, hvilka antingen obligatoriskt måste vid
institutionen genomgå vissa öfningar eller ock frivilligt der egnade sig åt
studier, dels äfven af andra personer, hvilka på olika stadier af studie¬
banan eller efter atlagda medicinska examina egnade sig åt vetenskapliga
arbeten. Af hvilken stor vigt det måste vara, att institutionsföreståndaren,
för öfvervakandet, såsom det ålåge honom, af hela verksamheten på hans
institution, vore i tillfälle att när som helst under dagens, för att ej säga
under dygnets lopp infinna sig på laboratoriet och der ingripa ledande
och kontrollerande i de pågående arbetena och öfningarna, läge i öppen
dag; men detta kunde endast ske, om hans bostad läge så godt som i
omedelbar närhet af laboratoriet. Om möjligt af ännu större betydelse
blefve bostadens nära förbindelse med institutionen för utförandet af före¬
ståndarens egna arbeten. Han kunde då åt dessa arbeten egna talrika
mellanstunder, hvilka eljest skulle för honom gå förlorade. Ytterst ofta
egde det förhållandet rum, att han alltjemt behöfde göra kortare besök på
laboratoriet för att der hålla oafbrutet i gång undersökningar, hvilka han
skulle vara nödsakad att afbryta eller nedlägga, ifall han vore aflägset
boende. För ett stort antal sådana behöfde han nemligen använda appa¬
rater eller igångsätta procedurer, för hvilkas verksamhet och fortgående
hans oafbrutna närvaro ej vore nödvändig, men hvilka han alltemellanåt
behöfde tillse och kontrollera eller underhålla genom regleringar eller till¬
satser. Han kunde, med få ord sagdt, om bostaden läge invid laboratoriet,
der hålla undersökningar i gång, samtidigt med det han i sitt hem egnade
sig åt annan verksamhet i undervisningens och vetenskapens tjenst, såsom
utarbetande af föreläsningar, skriftligt affattande af vetenskapliga arbeten
eller litteraturstudier, hvilka arbeten alltid komme att försiggå i hemmets
arbetsrum, i regeln med anlitande af nattarbete.
Enligt lärarekollegiets åsigt vore det, på grund af det anförda, uppen¬
bart, af huru stor betydelse det vore för ett intensivt bedrifvande af de
arbeten, som tillhörde de här ifrågavarande professurerna, att dessas inne¬
hafvare vore boende i omedelbar närhet af de respektive institutionerna, och
då denna förmå# för närvarande funnes för åtminstone två af de professurer,
hvilkas institutioner vore inrymda på institutets tomt, kunde lärarekolle¬
gium ej annat än på det lifligaste beklaga, om den hädanefter skulle
blifva inskränkt till en enda. Skulle byggnadens delvisa rifning ej
kunna förekommas och beviljades ej statsmedel till utförande af öfver-
intendentsembetets förslag A, blefve det en gifven sak, att staten under
alla förhållanden finge bekosta den nödiga iståndsättning^! af huset efter
rifningen, och denna iståndsättning skulle, enligt öfverintendentsembetets
118
Åttonde hufvudtiteln.
förslag B, uppgå till 9,000 kronor. En annan omedelbar följd blefve
den, att, då en boställsvåning, som innehafves af en professor mot löne-
afdrag af 600 kronor, borttoges, staten omedelbart finge utbetala 600
kronor årligen för att fylla lönen till det belopp, som professorn bar sig
tillförsäkradt, om han ej innehar boställsvåning. Under dessa förutsätt¬
ningar har lärarekollegium uti sin förutnämnda skrifvelse gjort följande
framställning:
Genomförandet af öfverintendentsembetets förslag A medför en
kostnad af ................................................................................... kr. 20,000
Staten deltager i denna kostnad med den summa, som
under alla förhållanden skulle behöfvas för husets
iståndsättande med uppoffring af boställsvåningen,
„ nemligen...................................................................... kr. 9,000
Återstående........................................................................ » 11,000 » 20,000
erbjöde sig lärarekollegium att genom lån på enskild väg för institutet
anskaffa och till öfverintendentsembetet öfverlemna på vilkor, att tillbygg¬
naden och dermed i sammanhang stående ändringar genom öfverinten¬
dentsembetets försorg och på dess ansvar utfördes i hufvudsaklig öfverens¬
stämmelse med alternativet A, men med iakttagande af vissa i ett den
underdåniga skrifvelsen bifogadt förslag gjorda ändringar.
Vidare hemställer lärarekollegium, att, då boställsvåningen på detta
sätt bibehölles, icke på statens bekostnad utan genom på enskild väg för
ändamålet anskaffade medel, de 600 kronorna måtte utgå såsom lönefyllnad
för boställsliafvaren men årligen lemnas till institutet för att användas till
förräntning och amortering af förutnämnda lån, genom hvars anskaffande
boställsinnehafvaren erhållit våning i stället för den nämnda summan kon¬
tant. Tillbyggnaden blefve statens egendom. Räntan å lånet beräknades
till fyra procent och hvad som efter dess täckande återstode af de årligen
utgående 600 kronorna ginge till amortering, hvarigenom lånet i dess
helhet skulle vara amorteradt på 33% år. Sedan lånet blifvit- fullständigt
amorteradt, kunde anslaget å 600 kronor indragas eller dermed förfaras,
på sätt Eders Kongl. Maj:t täcktes bestämma.
Mot öfverintendentsembetets förslag A, om hvars utförande här vore
fråga, kunde, anför lärarekollegiet vidare, anmärkas, att alla lägenheterna
i den nya tillbyggnaden blefve enligt detsamma lika låga som i den gamla
byggnaden och att särskildt professorsvåningen härigenom fortfarande
blefve i detta hänseende mindre tidsenlig. Byggde man nytt, vore det, anmär¬
ker lärarekollegiet, skäl att göra detta på sådant sätt, att åtminstone det
nytillkomna kunde tillfredsställa stegrade fordringar. Skälet, hvarför lägen-
Åttonde hnfvudtiteln. 119
heterna ej blifvit höjda hade helt naturligt varit hänsyn till kostnaden;
man hade bemödat sig att göra denna billig och så litet betungande för
staten som möjligt. Saken stälde sig annorlunda, då, såsom lärarekollegium
föreslagit, det ej blefve staten, som bekostade sjelfva tillbyggnaden. Samme
arkitekt, som inom öfverintendentsembetet uppgjort föregående förslag,
hade emellertid upprättat ett nytt, lärarekollegiets skrifvelse bifogadt förslag
för tillbyggnaden m. in., enligt hvilket hela inredningen väl bibehölles,
sådan den vore i alternativet A, men våningen en trappa upp sarfit vinds¬
våningen erhölle en lämplig förhöjning ej blott i sjelfva tillbyggnaden utan
jemväl i den bibehållna förutvarande salen till professorsvåningen, och hela
denna våning vunne härigenom högst betydligt. Den blefve, om detta
förslag utfördes, förträfflig och fullt motsvarande de anspråk, som på en
dylik våning med fog kunde ställas. På samma gång vunne byggnadens
fasader såväl åt Handtverkaregatan som åt Owengatan och parken betyd¬
ligt i utseende. Det vore emellertid gifvet, att dessa ändringar i alterna¬
tivet A skulle medföra något ökade kostnader, men denna ökning vore
dock obetydlig i förhållande till de i flera hänseenden vunna fördelarne.
Kostnadsberäkningen utvisade, att hela den ökade kostnaden skulle belöpa
sig till 1,900 kronor. Enligt denna beräkning skulle hela tillbyggnaden
med tillhörande ändringar af gamla huset uppgå till 19,214 kronor 62
öre, en summa, som läge inom den, hvilken af öfverintendentsembetet upp¬
tagits för utförandet af dess alternativ A. Ty kostnadsberäkningen för
detta senare alternativ uppginge i sjelfva verket blott till 17,314 kronor
57 öre, ehuru embetet förslagsvis afrundat summan till 20,000 kronor,
antagligen för att vara försäkradt om att kunna möta tillkommande oför¬
utsedda utgifter. Lärarekollegiet toge för afgjordt, att öfverintendents¬
embetet måste fordra, att äfven för utförandet af det nu framlagda för¬
slaget en lika stor summa stäldes till dess disposition för oförutsedda ut¬
gifters bestridande. Hvad som härför erfordrades vore naturligtvis ett
tillskott utöfver förut beräknade 20,000 kronor af jemnt så mycket, som
det nya förslaget blefve dyrare, eller 1,900 kronor. Detta tillskott vore
lärarekollegiet genom en dess medlems offervillighet i tillfälle att erbjuda;
och kunde lärarekollegiet sålunda förbinda sig att till öfverintendents¬
embetet öfverlemna nämnda summa för att i män af behof användas utan
någon slags återbetalningsskyldighet för hvad som till byggnaden åtgått.
Af det nu anförda framginge, att, ifall det af lärarekollegiet framlagda
förslaget vunne Eders Kongl. Maj:ts bifall och komme till utförande, pro¬
fessorsvåningen bibehölles med alla de ovärderliga fördelar, som derigenom
tillskyndades undervisningen och det vetenskapliga arbetet; den vunne dertill
eu högst betydlig förbättring; nästan hälften af biblioteks- och boställs-
120 Åttonde hufvudtiteln.
huset räddades från förstöring; byggnaden vunne mycket i utseende åt
omgifvande gator och park, och allt detta utan att staten behöfde offra
ens det ringaste belopp utöfver hvad det skulle kosta staten att nödtorftigt
igensopa spåren efter rifningen.
Sedan Eders Kongl. Maj:t anbefalt kanslern för rikets universitet att
öfver lärarekollegiets ifrågavarande framställning afgifva utlåtande, har
lärarekollegium, som af universitetskanslern lemnats tillfälle att ånyo yttra
sig i ärendet, i skrifvelse till kanslern hemstält, att, då för ett medgifvande
från Eders Kongl. Maj:ts sida att, på sätt lärarekollegiet föreslagit, anskaffa
medel för den ifrågasatta tillbyggnaden, först erfordrades, att Riksdagen
beviljade en lönefyllnad af 600 kronor till vederbörande professor i stället
för boställsvåningen, kanslern måtte hos Eders Kongl. Maj:t utverka nådig
proposition till Riksdagen om höjande af den ordinarie staten för institutet
med sistnämnda belopp, hvilket, på sätt förut nämnts, skulle af lärare¬
kollegiet disponeras för amortering af det lån, som af lärarekollegiet skulle
upptagas till bestridande af de ökade kostnaderna för utförande af alterna¬
tivet A. Dessutom har lärarekollegiet i sin sistnämnda skrifvelse med¬
delat, att kollegiet af stadens vederbörande myndigheter utverkat, att ingen
rifning af byggnaden behöfde göras tidigare, än att den för gatuutvidg-
ningen behöfliga tomtdelen, der huset står, kunde i afröjdt skick öfver-
1 em nas vid utgången af maj månad 1896, i följd hvaraf byggnaden kunde
qvarstå i alldeles orubbadt skick ända till slutet af nämnda månad.
Uti eget underdånigt utlåtande har universitetskanslern på det lif-
ligaste biträdt lärarekollegiets framställning; och öfverintendentsembetet,
som derefter hörts i ärendet, har såväl förordat till- och ombyggnadens
verkställande i enlighet med det af lärarekollegiet ingifna förslaget som
efter moget öfvervägande förklarat sig anse det af lärarekollegiet såsom
nödigt pröfvade kostnadsbeloppet 21,900 kronor vara för ändamålet till¬
räckligt.
Hvad af lärarekollegiet anförts för om- och tillbyggnadens verkstäl¬
lande i enlighet med det af kollegiet förordade förslaget finner jag för¬
tjena nådigt afseende; men då det af lärarekollegiet föreslagna sätt för
anskaffande af de för ändamålet erforderliga medel synts mig mindre
tilltalande, hemställer jag, jemväl med hänsyn till det jemförelsevis ringa
belopp, som är i fråga, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att, under förutsättning att lärarekollegiet, på sätt förut omnämnts,
derest sådant befinnes erforderligt, för ändamålet på enskild väg anskaffar
intill 1,900 kronor, på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 20,000
Åttonde hnfvudtiteln.
121
kronor för om- och tillbyggnad af Karolinska institutets biblioteks- och
boställshus i hufvudsaklig öfverensstämmelse med lärarekollegiets förslag.
Allmänna läroverken och pedagogierna.
För att äfven under år 1897 må beredas tillfällig löneförbättring åt [48.]
lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter sammariii/% ‘»ne-
grunder som för innevarande år, hemställer jag i underdånighet, att Eders forbattr,n9-
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1897 anvisa
enahanda belopp, som för ändamålet är i detta års riksstat uppfördt, eller
845,725 kronor.
Likaledes hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till arfvoden [49.]
åt extra lärare samt till arfvo desförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare Arfvoden åt
vid de allmänna läroverken af Riksdagen på extra stat för år 1897 äska ext™ lafaTt
enahanda belopp, som under de senaste åren anvisats, eller tillsammans
100,000 kronor.
Vid de tre senaste riksdagarne hafva till bestridande af förhöjd af- [50.]
Våning åt ordinarie teckningslärare vid rikets allmänna läroverk under tjenst- Aflöning åt
ledighet på grund af sjukdom beviljats förslagsanslag på extra stat till be-
lopp af 3,000 kronor; och får jag i underdånighet hemställa, det Eders sjukdom.
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1897 på extra
stat bevilja ett förslagsanslag å 3,000 kronor för sagda ändamål.
Nya elementarskolan.
För att anskaffa tjenligare lokaler för Nya elementarskolan i Stock- [51.]
holm gjorde Eders Kongl. Maj:t redan år 1887 framställning till Riks-Tillbyggnad af
dagen om beviljande af medel till uppförande för skolan af en ny byggnad Skolans “hlZ
å den kronan tillhöriga tomten i qvarteret Edelman mindre å Östermalm.
Då detta förslag icke vann Riksdagens bifall, aflat Eders Kongl. Maj:t på
ny framställning af skolans direktion proposition till 1894 års riksdag,
att Riksdagen, som i skrifvelse den 12 maj 1888 förklarat, att vagnskjulet
i qvarteret Beridarebanan finge försäljas och de inflytande medlen ingå
till statsverket, måtte medgifva, att för om- och tillbyggnad af Nya ele¬
mentarskolans nuvarande hus måtte upplåtas den statsverket tillhöriga
dittills af hofstallet disponerade delen af sistnämnda qvarter, samt att åt Nya
Bill. till Rikad. Prat. 1890. 1 Hand. 1 Afd. 16
122 Åttonde hufvudtiteln.
elementarskolan måtte för utförande af berörda byggnadsföretag beviljas
ett räntefritt statslån å 220,000 kronor att återbetalas under loppet af
fyratio år med 5,500 kronor årligen. I sitt utlåtande öfver denna proposi¬
tion yttrade statsutskottet, bland annat, att Stockholms stad syntes ut¬
skottet hafva liknande förmåner af Nya elementarskolan, som andra städer
hade af de allmänna läroverk, som i dem vore förlagda, samt att man
derför icke utan skäl kunde begära af Stockholm med afseende å Nya
elementarskolan detsamma, som kräfdes af andra samhällen i fråga om
skyldighet att förse sina läroverk med nödiga byggnader. Om ett er¬
bjudande gjordes åt staden att under vissa vilkor öfvertaga eganderätten
till de fastigheter, som för Nya elementarskolan vore föreslagna att till-
eller ombyggas, förestälde sig utskottet, att förhoppning skulle kunna finnas
derom, att detta läroverks behof af lämpligt lärohus skulle genom Stock¬
holms stad varda tillgodosedt. Och funne sig utskottet, som icke ansåge
sig böra afgifva något närmare yttrande om de möjliga vilkoren för eu
eventuel uppgörelse i antydda syfte, på grund af hvad utskottet anfört och
med hänsyn jemväl till den för ifrågavarande ändamål mera ovanliga form
för statens mellankomst, som här föreslagits och hvilken ej synts utskottet
tilltalande, icke kunna tillstyrka bifall till framställningen. Denna blef äfven,
sedan kamrarne med afseende å densamma stannat i olika beslut, af Riks¬
dagen afslagen.
Med anledning häraf har Nya elementarskolans direktion, som med
största bekymmer erfarit den utgång, skolans byggnadsfråga jemväl denna
gång fått röna, i skrifvelse den 28 september 1894 anhållit, att, då det
vore af vigt att få utredt, huruvida och i hvad mån Stockholms stad,
med hänsyn till de fördelar, som Nya elementarskolans verksamhet onek¬
ligen beredde hufvudstadens invånare, skulle vara villig att på ett eller
annat sätt bidraga till skolans förseende med utvidgade och förbättrade
lokaler i öfverensstämmelse med ett af intendenten G. Dahl år 1887 upp-
gjordt förslag till det nuvarande skolhusets om- och tillbyggnad, för hvilket
förslags utförande kostnaden skulle, tomten oberäknad, uppgå till i rundt
tal 220,000 kronor, Eders Kongl. Maj:t täcktes i angifvet syfte infordra
yttrande från Stockholms stadsfullmägtige och sedermera till Riksdagen af¬
låta förnyad nådig proposition i ämnet.
Sedan Eders Kongl. Maj:t i följd häraf funnit godt att genom nådig
remiss till öfverståthållareembetet infordra yttrande i förberörda hänseende
från Stockholms stadsfullmägtige, hafva dessa i skrifvelse den 13 nästlidne
november till en början erinrat, att Nya elementarskolan, som på grund
af nådiga brefvet den 20 juni 1827 inrättats för att vinna tillfälle till an¬
ställande af prof med olika lärometoder, allt ifrån sin tillkomst ansetts
Åttonde hnfvudtiteln.
123
såsom en statens anstalt, för hvars behof af byggnader statsverket ständigt
dragit försorg och i sådant afseende bekostat det nuvarande läroverks-
huset, ursprungligen afsedt för 200 lärjungar, samt vidare i hufvudsak an¬
fört följande.
Stockholms stads åligganden i fråga om läroverken inom hufvudstaden
vore väsentligen bestämda genom nådiga brefvet den 12 mars 1875. Genom
detta och några senare bestämmelser faststäldes det, att i Stockholm skulle
finnas sex allmänna läroverk, nemligen ett fullständigt på klassiska linien
och ett fullständigt på reallinien å Norrmalm, ett fullständigt på båda
linierna å Södermalm samt tre femklassiga: Östermalms, Jakobs och Katarina,
hvaremot Nya elementarskolan i berörda nådiga bref alls icke omnämndes.
Först nyligen hade staden med uppoffrande af betydande kostnader full¬
gjort sina förpligtelse!’ i fråga om anskaffande af byggnader för omför-
mälda sex läroverk, hvarigenom stadens behof af läroverksbyggnader åt¬
minstone för den närmaste tiden kunde anses uppfyldt. Att stadens skyldig¬
het att bekosta byggnader för allmänna läroverk härstädes blifvit fullgiord
i enlighet med derom gifna föreskrifter, kunde så mycket mindre betviflas,
som det stadsfullmägtiges beslut, hvarpå kong! brefvet den 12 mars 1875
grundade sig, uttryckligen, enligt hvad kongl. brefvet den 24 maj 1867
gåfve vid handen, afsett allenast att på hela Stockholms kommun öfver¬
flytta den skyldighet att bekosta läroverkslokaler jemte rektorsboställen,
som dittills tillhört en hvar af de territoriella församlingarna. Förhållan¬
det med Nya elementarskolan, hvars lokaler staten vid denna profskolas
upprättande och ställande under särskild styrelse redan från början an¬
skaffat och under den tidrymd af fyratio år, som förflutit innan kommunen
i sin helhet öfvertagit befattningen med de allmänna läroverkens bygg¬
nader, bekostat, förutsattes derför också skola fortfara efter detta öfver-
tagande.
Stadsfullmägtige hade emellertid ej kunnat för sig dölja, att ett allt
för strängt vidhållande af denna ståndpunkt kunde, med hänsyn till det
som hittills tilldragit sig i Nya elementarskolans byggnadsfråga, medföra
känbara olägenheter. Denna skolas lokaler hade underbett fjerdedels år¬
hundrade erkänts vara mycket otillfredsställande, och ehuru skolans måls¬
män under denna tid upprepade gånger vändt sig till statens myndigheter
för att än på ett, än på ett annat sätt få de anmärkta bristerna afhjelpta,
hade dessa bemödanden ännu icke krönts med någon framgång. Den be¬
handling, ärendet vid 1894 års riksdag erhållit, visade alltför tydligt, att
till och med det till en så begränsad kostnad som 220,000 kronor beräk¬
nade byggnadsföretag, som då förelåg, och för hvilket kostnaden delvis
skulle bestridas af läroverket sjelft, icke hade någon utsigt att vinna af-
124
Åttonde hufvudtiteln.
seende hos Riksdagen, med mindre än att Stockholms kommun under en
eller annan form lemnade något bidrag. Stadsfullmägtige hade under så¬
dana omständigheter dragit i betänkande att afvisa den till dem gjorda
framställningen och derför funnit sig böra, oaktadt, enligt hvad ofvan
visats, någon skyldighet för staden ej funnes att taga befattning med an¬
skaffande af förbättrade lokaler för ifrågavarande läroverk, göra hvad på
stadsfullmäktige berodde för att emellan staten och kommunen åstadkomma
en samverkan i syfte att det senast ifrågasatta byggnadsföretaget skulle
kunna utan betungande utgifter för någondera bringa frågan till en från
alla synpunkter önskvärd lösning samt leda derhän, att Nya elementarskolan,
med bibehållande af sin nuvarande egenskap af profläroverk, blefve satt i
tillfälle att meddela undervisning i tjenliga lokaler. Till grundval för eu
sådan samverkan hade 1894 års kongl. proposition i ämnet synts vara
lämplig.
Ett räntefritt lån å 220,000 kronor, som under loppet af 40 år in¬
löstes med en årlig kapitalbetalning af 5,500 kronor, motsvarade i rundt
tal efter en räntefot af 372 procent ett kontant anslag vid tiden för lånets
utgifvande af 103,000 kronor. Detta vore således den uppoffring, Kongl.
Maj:t ifrågasatte, att Riksdagen skulle ikläda staten för tillbyggnaden af
Nya elementarskolans hus. Om nu kommunen erbjöde sig att dela denna
uppoffring så, att staden betalade 55,000 kronor, derest staten lemnade
det omtalade lånet, förestälde sig stadsfullmägtige, att Stockholm för ifråga¬
varande ändamål gjort allt, som rimligtvis kunde begäras. Då emellertid
betänkligheter mot den valda formen af ett räntefritt lån till en statens
institution inom Riksdagen yppats, ville stadsfullmägtige alternativt föreslå,
att kommunen till bekostande af ny- och tillbyggnaden lemnade Nya ele¬
mentarskolans direktion ett räntefritt lån af 220,000 kronor, att återgäldas
med 5,500 kronor om året i 40 års tid, under vilkor att staten till be¬
täckande af en del af den förlust, som genom räntans efterskänkande upp-
stode för kommunen, lemnade staden ett kontant belopp af 55,000 kronor.
För båda fallen hade stadsfullmägtige ansett sig böra i beslutet angifva
den helt och hållet tillfälliga egenskapen af stadens bidrag.
På grund af det nu anförda hafva stadsfullmägtige med anledning af
den emottagna remissen beslutit:
att, under förutsättning och vilkor att Nya elementarskolan fortfarande
blir en profskola, för hvilken staten bekostar lokal, samt att Kongl. Magt
före utgången af år 1896 fattar beslut om en ny- och tillbyggnad för
samma skola i enlighet med det för 1894 års riksdag framlagda förslag,
antingen Stockholms stad skall till nämnda byggnadsföretag bidraga
Åttonde hufvudtiteln.
125
med ett anslag för en gång af 55,000 kronor, att utbetalas sedan Kongl.
Maj:t beslutit detsammas utförande,
eller ock Stockholms stad för ändamålet lemnar skolans direktion mot
en af densamma utfärdad förbindelse ett räntefritt lån å 220,000 kronor,
att återbetalas under loppet af de efter lånets utgifvande närmast följande
fyratio åren med 5,500 kronor årligen, under vilkor att statsverket, när
lånet till nämnda direktion utgifves, till staden utbetalar ett belopp af
55,000 kronor; skolande lånet till nämnda direktion utlemnas senast tre
månader efter det Kongl. Maj:ts beslut om byggnadsföretagets utförande
blifver staden delgifvet.
Statskontoret, hvars utlåtande öfver detta stadsfullmägtiges alternativa
förslag infordrats, har deri framhållit, att antagandet af det senare alterna¬
tivet skulle omedelbart innebära en kontant utgift för statsverket af 55,000
kronor, under det att, om det första alternativet antoges och staten således
till ifrågavarande byggnadsföretag beviljade ett räntefritt lån å 220,000
kronor att återbetalas med 5,500 kronor årligen under fyratio år mot det
att Stockholms stad till statsverket kontant inbetalade 55,000 kronor, det
sålunda utgifna statslånet, efter afdrag såväl af Stockholms stads bidrag
som af kapitalvärdet af den skolan åliggande återbetalningsskyldigheten,
motsvarade ett kontant statsanslag, hvars storlek vore beroende af den
räntefot statsverket under lånetiden beräknade. Enligt beräkning, som stats¬
kontoret låtit verkställa, uppginge nemligen detta statsanslag,
under förutsättning af en räntefot af 3,93 procent till 55,000 kronor,
eller samma belopp, som statsverket skulle få utgifva, om förslagets andra
alternativ antoges; och
under förutsättning af en räntefot högre än 3,93 procent till mera
än 55,000 kronor — t. ex. till 56,140 kronor efter eu räntefot af 4
procent; men
under förutsättning af en räntefot lägre än 3,93 procent till mindre
än 55,000 kronor — t. ex. till 47,550 kronor efter en räntefot af 3'/•>
procent och till 37,870 kronor efter en räntefot af 3 procent.
Då räntefoten för svenska statspapper för närvarande vore lägre än
3,93 procent och anledning saknades att densamma under den närmaste
framtiden komme att väsentligen stiga, syntes det statskontoret visserligen,
att det första af Stockholms stads alternativa anbud skulle, om frågan ute¬
slutande betraktades ur nyssberörda synpunkt, för statsverket vara för¬
månligare än det andra. Men toges jemväl i öfvervägande de vid frågans
behandling hos Riksdagen uttalade betänkligheter mot den form, hvar¬
under statens mellankomst i sådant fall skulle för sagda ändamål beredas,
126
Åttonde hnfvudtiteln.
samt beskaffenheten af den säkerhet, som för det räntefria lånets åter¬
gäldande under en jemförelsevis lång tidsperiod erbjudits, så ville det synas,
som skulle det ifrågavarande bidraget från statens sida för eu gång af
allenast 55,000 kronor vara att föredraga och frågans slutliga lösning
derigenom lättare vinnas. Med afseende härå funne statskontoret således
det af stadsfullmägtige framstälda andra alternativa anbudet från statens
synpunkt i sjelfva verket förtjena företrädet.
Beträffande behofvet af förbättrade och utvidgade lokaler för Nya
elementarskolan samt det nu ifrågasatta sättet för fyllande af detta behof
anhåller jag att få i minnet återkalla hvad jag med afseende härå huf¬
vudsakligen yttrade till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894.
Enligt direktionens framställningar meddelades om lokalernas beskaffen¬
het följande.
I anledning af det stora antalet inträdessökande höjdes år 1862 sko¬
lans lärjungeantal från 200 till 300, af hvilka dock ungefär en tredjedel
måste inrymmas i en förhyrd, på andra sidan om skolgården belägen lokal
i huset n:r 1 vid östra Beridarebansgatan, numera Sergelgatan. Det vore
i första rummet denna, af skolans lägre klasser begagnade lokal, som
vållade de ofvannämnda olägenheterna. Förste stadsläkaren i Stockholm
och den vid skolan anstälde läkaren, hvilka på direktionens anmodan
besigtigat denna lokal ur sanitär synpunkt, hade derom afgifvit det
yttrande, att rummen i allmänhet vore trånga och öfverbefolkade, att
de saknade den för skolungdom i synnerhet erforderliga luftvexling och
ljus, samt att de vore i hög grad osunda och alldeles icke motsvarande de
anspråk, man i vår tid stälde på en offentlig undervisningsanstalt. Och
efter en på uppdrag af Stockholms stads helsovårdsnämnd verkstäld under¬
sökning af luftvexlingsanordningarna i hufvudstadens skolor hade för-
rättningsmännen, dåvarande sundhetsinspektören doktor E. Almqvist och
lektorn vid tekniska högskolan O. E. Westin, uttalat det omdöme, att
ifrågavarande skolrum vore i hygieniskt hänseende de sämsta af de lokaler,
som begagnades för Stockholms läroverk, och borde ju förr desto hellre
utbytas mot andra tidsenligare. Ett par af dessa, alla å nedre botten be¬
lägna, rum beräknades lemna hvarje lärjunge endast respektive 179 och
154 kubikfot luft, under morgonbönen till och med endast 117 kubikfot.
Luftvexlingen försigginge endast genom s. k. dragrutor i fönstren, hvilka
i allmänhet icke kunde hållas öppna under lektionerna, i följd hvaraf
luften i rummen vanligen kändes mer eller mindre förskämd. Den na¬
turliga belysningen i åtminstone två af rummen vore sådan, att under de
mörkare vinterdagarne lampor måste nyttjas äfven under den ljusaste delen
Åttonde hufvudtiteln. 127
af dagen. Tre af rummen läge omedelbart invid den starkt trafikerade
gatan och fyra befunne sig under generalstabens litografiska anstalts
tryckeri. Från dessa två håll förorsakades ett buller, hvaraf både lärare
och lärjungar i hög grad lede, och hvilket stundom vore så starkt, att
undervisningen endast med största svårighet kunde försiggå. Rummens
inbördes läge vore ock synnerligen olämpligt för en skollokal, enär ett af
dem måste tjena såsom genomgångsrmn till tre af de öfriga. Samma
rum hade en långsträckt och oregelbunden form, som gjorde en öfverblick
af de i rummet församlade lärjungarne omöjlig. De ifrågavarande för¬
hyrda lokalerna, huru olämpliga de än befunnes, vore dock för närvarande
alldeles oumbärliga, ty det vore omöjligt att på ett icke alltför stort af¬
stånd från skolhuset anskaffa någon till skollokal för 100 lärjungar an¬
vändbar lägenhet, försedd med gård, tillräckligt stor till lekplats,
Delningen af skolans lärjungar på två från hvarandra skilda afdelningar
medförde naturligen icke ringa svårigheter, i synnerhet vid disciplinens
uppehållande och rektors öfvervakande af det hela, svårigheter, som blifvit
ännu större derigenom, att under de senare åren tredje klassen icke kunnat
i sin helhet förläggas till någondera afdelningen, utan måst fördelas på
begge.
Nya elementarskolans egentliga lärohus, n:r 2 vid Vestra Beridarebans-
gatan, nu Slöjdgatan, hvilket hus på statens bekostnad uppförts, vore ej
heller fullt lämpligt och tillräckligt. Den i detta hus befintliga gymnastik¬
salen vore för liten för sitt ändamål. Men ännu värre vore, att den måste
begagnas till dagligt samlingsrum och förvarande af ytterplagg för alla
de • lärjungar, som undervisades i detta hus, emedan något annat rum för
dessa ändamål icke funnes. Följden häraf vore, att golfvet i detta rum
ständigt nedsmutsades och rummet fyldes med tjockt dam, hvilket särskildt
under de gymnastiska öfningarna måste inverka skadligt på ungdomens
andedrägtsorganer. Denna sal måste derför snarare betraktas såsom eu
förstuga eller tambur än såsom en gymnastiksal. Direktionen hade också,
förnämligast af denna anledning, men äfven emedan gymnastiksalens läge
omedelbart invid fem läsrum, till hvilka, äfvensom till ett sjette, den ut¬
gjorde den enda genomgången, omöjliggjorde gymnastiköfnings hållande
samtidigt med lektioner i dessa rum, sedan år 1880 sett sig nödsakad att,
öfverflytta skolans hela gymnastikundervisning till gymnastiska central¬
institutet, oaktadt de ganska stora olägenheter, som följde af en sådan
anordning.
Särskildt rum för teckningsundervisningen saknades. För denna under¬
visning hade derför måst användas stora samlings- och öfverläsningssalen,
hvilken icke i ringaste mån vore inredd för sådant ändamål. Härigenom
128 Åttonde hnfyndtiteln.
vållades svårigheter af flera slag, och teckningslärarens upprepade klago¬
mål öfver missförhållandena hade ock förmått direktionen att söka någon
utväg till deras afhjelpande. Genom tillmötesgående af styrelsen för den
i samma qvarter befintliga tekniska skolan stäldes vårterminen 1881 en af
dennas ritsalar till Nya elementarskolans disposition på vissa tider, och
dit förlädes de högre klassernas undervisning i teckning; men denna an¬
ordning upphörde redan med vårterminen 1888, enär tekniska skolan för
sin egen verksamhet behöfde den upplåtna salen. Derefter hade man
genom sammanslagning af två mindre rum i läroverkshuset till ett större
sökt bereda en åtminstone möjlig lokal för den s. k. konstruktionsritningen,
hvilken icke kunde utföras i stora arbetsrummet.
Bland öfriga brister och olägenheter, hvarmed lärohuset vore behäftadt,
kunde i korthet nämnas: att särskildt musikrum saknades; att de för de
naturhistoriska, fysikaliska och kemiska samlingarna och för lektioner i
dessa ämnen afsedda rummen dels vore för små och mörka, i synnerhet
efter uppbyggandet af tekniska skolans hus, dels måste, till stort men för
samlingarnas bevarande, dagligen användas till lektioner äfven i andra
ämnen; att läsrummens antal äfven för öfrigt vore för litet, så att ganska
ofta ett eller annat läslag måste hafva sin lektion i stora öfverläsnings-
salen, hvilket aldrig borde ifrågakomma; att lärarnes samlingsrum och
rektors expeditionsrum — begge entresolerade — vore för små, laga och
mörka, det förra derför också omöjligt att begagna vid kollegiets samman¬
träden, hvilka hölles i ett af läsrummen; samt att skolans växande bok¬
förråd vore i behof af ökadt utrymme.
Direktionens framställningar om svårigheternas afhjelpande genom
skolhusets ombyggnad ledde af åtskilliga orsaker ej till någon åtgärd;
men år 1887 afläts, såsom förut är nämndt, nådig proposition om anslag
till en ny byggnad för skolan på annan plats.
Såsom skäl för sitt afslag å denna proposition har Riksdagen anfört,
förutom den betydliga kostnaden, dels att omsorgen att anskaffa och under¬
hålla lämpliga lokaler för läroverken enligt nu gällande bestämmelser vore
en angelägenhet för kommunerna samt läroverken sjelfva, i den mån deras
byggnadskassor dertill lemnade tillgång, men att något bidrag från Stockholms
kommun icke ifrågasatts och att vid Nya elementarskolan icke bildats någon
byggnad skassa, dels ock att skollokalernas otillräcklighet och olämplighet
till ej ringa del kunde anses bero derpå, att skolbyggnaden, ehuru endast
beräknad för 200 elever, numera användes för ett till ungefär 300 ökadt
antal lärjungar, samt att den närmaste utvägen att afhjelpa de anmärkta
bristerna vore att inskränka elevantalet, då lokalerna utan tvifvel skulle
bättre än nu förslå och endast en ändamålsenÄgare inredning af åtskil-
Åttonde hufvudtiteln.
129
liga lokaler erfordras, hvilken kunde med jemförelsevis ringa kostnad
åstadkommas på sådant sätt, att läroverket kunde fylla den särskilda upp¬
gift, som vore detsamma anvisad. Detta sist anförda skäl hade skoldirek-
tionen i skrifvelse den 26 september 1887 upptagit till bemötande; och
då direktionens i detta afseende gjorda framställning synts var af vigt
för frågans bedömande, har jag ansett mig böra deraf meddela det huf-
vudsakliga.
Till en början sökte direktionen visa, att, äfven om antalet elever
minskades till 200, den nuvarande byggnaden ändock blefve alldeles otill¬
räcklig. Minst 12 egentliga läsrum blefve nemligen äfven i sådant fall
nödiga. De fyra lägsta klasserna kräfde naturligtvis alltid hvardera ett
rum. För klasserna 5—7 behöfdes tillsammans åtta rum. De olika lini-
erna i dessa klasser och lärjungarnes väsentligen olika ståndpunkt i de
särskilda ämnena fordrade nemligen ett relativt stort antal rum äfven för
ett mindre antal lärjungar. Hvad rummens storlek anginge, borde golf¬
ytan i ett medelstort klassrum beräknas till något mer än 51 qvadrat-
meter. Med antagande af denna norm för utrymmet skulle de tolf för
skolan erforderliga läsrummen upptaga en golfyta af tillsammans 614,4
qvadratmeter. Läroverket förfogade nu i sin ursprungliga lokal öfver åtta
läsrum, nemligen sex på nedre botten och två en trappa upp. Visser¬
ligen hade ytterligare ett rum vunnits genom inredning på vinden, men
detta vore så litet och olämpligt, att det ej borde tagas i beräkning.
Flera af förenämnda åtta rum vore emellertid allt för små för att med¬
gifva den inredning, som kräfdes ur så val pedagogisk som hygienisk syn¬
punkt, hvarför ett grundligt omordnande af dem blefve oundgängligen
nödvändigt, om läroverkets intressen skulle behörigt tillgodoses. Endast
golfytan af dessa rum, ej deras antal, kunde alltså här komma i betrak¬
tande. Den af skolan förhyrda, på andra sidan af gården belägna under¬
visningslokalen hade, såsom förut visats, för länge sedan af stadens helso-
vårdsmyndigheter ansetts i hög grad olämplig, hvadan det för skolan måste
betraktas som ett oafvisligt önskningsmål att icke någon längre tid behöfva
vidare använda denna lokal.
Gollytan i de åtta läsrummen i den egentliga läroverksbyggnaden ut¬
gjorde tillsammans 285,09 qvadratmeter. Den brist, som behöfde fyllas
iör att skolan skulle erhålla de 12 ofvannämnda läsrummen, utgjorde
följaktligen ej mindre än 328,71 qvadratmeter. Denna brist skulle, om
man anslöte sig till Riksdagens skrifvelse, fyllas på bekostnad af de stora
salarne. Hvad då först beträffade samlingssalen ä nedre botten (återstoden
af den ursprungliga gymnastiksalen och dess tambur), kunde skolan icke
undvara denna. Någon annan plats för lärjungarnes kläder funnes nem-
Bih. till Kikad. Krut. 1896. 1 Samt. 1 Afd. 17
130 Åttonde hufvndtiteln.
ligen ej, då korridorer alldeles saknades inom skolhuset. På grund af
denna brist äfvensom af den orsak, att enligt Nya elementarskolans nu
gällande system inga egentliga klassrum förekomme för de högre klasserna,
måste denna sal äfven användas såsom lärjungarnes samlingsplats före
lektionstidernas början, hvarjemte den utgjorde det enda ställe, hvarest de
kunde vistas under rasterna i händelse af dåligt väder. Man kunde möj¬
ligen föreställa sig, att endast eu del af den ganska stora salen, hvars
golfyta är 253,78 qvadratmeter, vore för dessa ändamål behöflig. Erfaren¬
heten visade dock, att nu, då öfverskolans omkring 200 elever samlades
der, utrymmet vore så fullständigt upptaget, att det icke utan svårighet
skulle kunna inskränkas. Redan nu blefve luften dålig, då lärjungarne
någon längre stund vore samlade der. Skulle för ölrigt någon verklig
fördel beredas undervisningen genom anlitande af salen på nedre botten,
måste väl hela sidan åt gatan upptagas af läsrum, hvilka blefve ungefär
lika stora med de nu åt gården liggande rummen. Men då återstode blott
en mörk gång af ungefär 120 qvadratmeters golfyta. Denna blefve tyd¬
ligen för det afsedda ändamålet otillräcklig och dessutan, i brist på ljus
och luftvexling, i högsta grad otjenlig. Hade man ansett sig kunna min¬
ska samlingssalen å nedre botten, skulle helt visst redan förut, då den
upphörde att användas som gymnastiksal, ännu flera läsrum blifvit för¬
lagda dit, då skolan vore så illa lottad i fråga om utrymme för under¬
visningen. För öfrigt skulle eu sådan åtgärd för all framtid beröfva skolan
utsigten att kunna förlägga gymnastikundervisningen tillbaka till läro¬
verket. På nedre botten kunde således icke något utrymme för skolan
vinnas. Det återstode nu att tänka på den stora salen en trappa upp,
hvilken användes såsom bön- och högtidssal äfvensom, enligt nu gällande
system, såsom öfverläsnings- och skrifrum. Naturligtvis kunde en dylik
sal icke undvaras, hvarjemte den borde beräknas ej blott för lärjungarne,
utan ock för allmänhetens besök vid afslutningar och dylikt. Dess golfyta,
377 qvadratmeter, vore onekligen ganska betydlig, men dess relativt ringa
höjd, 4,51 meter, gjorde här hvarje minskning betänklig.
Hittills hade alla rum utom de egentliga läsrummen lemnats åsido.
Men utom dessa vore ganska många andra rum af nöden. Skolan behöfde
nödvändigt ett teckningsrum samt nya särskilda lokaler för de natur¬
historiska, fysiska och kemiska samlingarna, hvarje lokal med eget audi¬
torium. Vidare vore de lokaler, som nu användes till rektorsrum, lärare¬
rum och bibliotek, alldeles otillräckliga, Välbehöfligt vore nemligen, utom
större rektorsrum och lärarerum, ett direktionsrum, som äfven kunde få
begagnas såsom väntrum för dem, som besökte rektorn, samt ett någorlunda
tillräckligt utrymme för det ganska betydliga biblioteket, som nu måst
Åttonde hufyudtiteln.
131
inhysas på flera olika håll. Gymnastiksalen borde ej, om gymnastiken
skulle kunna rätt ordnas och lärjungarnes ledighet utan allt för stor af¬
kortning och på ändamålsenligt sätt komma dem till del, såsom nu ligga
utom skoltomten; dess närhet till den egentliga undervisningslokalen före-
skrefves också i allmänna läroverksstadgan § 126. I förbindelse med en
blifvande gymnastiksal vore ett större rum för förvarande af gevär, flo¬
retter, gymnastikskor samt, under öfningarna, jemväl vissa öfverplagg,
som afläggas, en tvingande nödvändighet.
Det framginge häraf, att, äfven om antalet lärjungar nedsattes ända
till 200, den nuvarande lokalen icke på långt när skulle erbjuda nödigt
utrymme för genomförande af anordningar, som på behörigt sätt tillgodo-
såge undervisningens kraf.
Det återstode nu att undersöka, huruvida den af Riksdagen ifrågasatta
nedsättningen af lärjungeantalet till 200 lämpligen kunde ega rum. Härvid
ville direktionen erinra derom, att, om de resultat, till hvilka eu profskola
kunde komma, skulle blifva tillräckligt upplysande, fordrades utan tvifvel
bland annat, att hennes lärjungeantal hölles i jemnhöjd med medeltalet
hos de läroverk, hvilka skulle tillgodogöra sig hennes erfarenhetsrön. Nya
elementarskolans egen historia gåfvc särskild anledning till en sådan er¬
inran. Denna skola hade nemligen under loppet af åtskilliga år med fram¬
gång fullföljt den s. k. nya skolans program, då 1846 års skolrevision
— den sista af detta slag — företog sig att öfver det nya skolsystemet
uttala sin dom. På samma gång revisionen erkände, att hon var långt
ifrån att misskänna det för vederbörande styrelse och lärare lika hedrande
sätt, hvarpå idén af en enda skola i Nya elementarskolan blifvit stäld
i verket, eller förneka de vackra frukter, som den burit, afstyrkte hon
likväl de öfriga läroverkens ombildning efter skolans system, bland annat
af det skäl, att det pedagogiska experiment, som, anstäldt i mindre skala,
möjligen förde till önskade resultat, kunde, då det genomfördes i stort,
lätteligen misslyckas. Också framhölls kort derefter, i den kongl. propo¬
sitionen till 1844 års riksdag om anslag till egen lokal åt skolan, att det
vore framför allt vigtigt att få utrönt, om den begagnade lärometoden
blefve användbar äfven för ett större antal lärjungar. Skolans lärjunge¬
antal var då blott 100, men skulle, om ny byggnad erhållits, hafva ökats
till 200. Samtidigt härmed hade de s. k. katedralskolorna i Upsala och
Lund, hvilka närmast motsvarade Nya elementarskolan, respektive 296 och
147 lärjungar. Medeltalet lärjungar i de 10 öfriga stiftsstäderna var, om
deras gymnasier, lärdomsskolor och apologistskolor — eller hvad som nu
hörer till ett på båda linierna fullständigt läroverk — tillhoparäknades, 206.
Att under sådana förhållanden Nya elementarskolans direktion ansåg sig
132
Åttonde hnfvudtiteln.
böra höja skolans lärjungeantal till 200, var ju ganska naturligt. Femton
år senare, vid 1858 års riksdag, då den ännu i hufvudsak gällande staten
för elementarläroverken uppgjordes, ansågs fortfarande 200 vara normal¬
siffran för lärjungeantalet vid ett å båda linierna fullständigt läroverk,
och bland de 12 största af dessa fans det blott 8, som egde mer än 200
lärjungar, och icke något, som hade mer än »omkring 350». Sedan den
tiden hade medelsiffran för de fullständiga läroverken icke obetydligt ökats
och utgjorde höstterminen 1886 för de 35 högre läroverken 320 eller till
och med ännu något mera för de 18 på båda linierna fullständiga läro¬
verken. Häraf framginge väl, att en nedsättning af lärjungeantalet vid Nya
elementarskolan till 200 icke skulle vara en tidsenlig åtgärd, om man nem¬
ligen allt fortfarande ville uppehålla hennes ställning såsom profskola.
Men äfven ur andra synpunkter vore förenämnda nedsättning mindre
välbetänkt, F,n af dessa vore den ekonomiska. Som bekant var en af
orsakerna till lärjungeantalets höjande år 1862, att skolan, som ensam
finge bestrida alla utgifter utom till lärarnes aflöning, deribland för alla
i lärohuset behöfliga reparationer, var i behof af ökade inkomster. Fn
återgång till förhållandena före år 1862 skulle således blott medföra ökade
utgifter för statsverket vid mer än ett tillfälle. Meiy ej nog härmed. Då
det väl knappast kunde tänkas, att det nu, mera än år 1873, då Riksdagen
bestämdt uttalade sig i motsatt riktning, kunde vara fråga om att beröfva
läroverket en af dess båda bildningslinier, vare sig den klassiska eller den
reala, skulle det onekligen blifva alltför dyrbart att bibehålla härför er¬
forderliga lärarekrafter för ett så ringa antal som 200 lärjungar. Be¬
räknades nemligen 30 lärjungar — d. v. s. normaltalet vid de allmänna
läroverk, der extra lärare äro anstälda — i hvar och en af skolans
fem nedre ett-åriga klasser, eller 150 lärjungar i dessa tillsammans, skulle
blott 50 lärjungar återstå för gymnasialklassernas båda linier, hvilket ju
innebure en uppenbar orimlighet. För öfrigt kunde det svårligen anses
staten värdigt, att den, blott för att bespara en jemförelsevis obetydlig
utgift, skulle så väsentligt inskränka skolans verksamhet som följden blefve,
om dess lärjungeantal minskades med en tredjedel, och detta på en tid,
då läroverket, fastän det nu egde mottaga 300 lärjungar, årligen nödgades
afvisa ett stort antal inträdessökande, hvilkas målsmän, trots skolans otill¬
fredsställande lokaler, beklagade, att hon icke hade utrymme för ett vida
större antal lärjungar — ett förhållande, som vittnade derom, att allmän¬
heten visste uppskatta läroverkets sträfvanden för sjelfverksamhetens större
utveckling hos de unga.
Med hänsyn till den utgång, frågan om en nybyggnad för skolan fått
inom Riksdagen, hade direktionen emellertid ansett sig böra öfvergifva
Åttonde hufYudtiteln.
133
tanken på eu sådan lösning af frågan och i stället återupptaga förslaget
om tillbyggnad å den tomt, som gränsar intill skolans hus och förut
disponerats för kongl. hofstallets räkning. Uppgörandet af ett sådant för¬
slag öfverlemnades åt intendenten F. G. A. Dahl såsom noga förtrogen
med denna fråga i alla dess vexlingar, hvarjemte direktionen uppdrog åt
två af sina medlemmar jemte rektor att tillsammans med Dahl göra möj¬
liga jemkningar i det utrymme, som förut ansetts behöfligt, och tillika
tillse, Indika af skolans nuvarande lokaler, som skulle kunna fortfarande
användas. I öfverensstämmelse härmed uppgjorde Dahl så väl ritningar
som kostnadsförslag för den ifrågasatta tillbyggnaden, hvilka med några
mindre förändringar förordades af lärarekollegiet och godkändes af direk¬
tionen samt öfverlemnades till Eders Kongl. Maj:t med skrifvelse af den
'26 september 1887. Ehuru öfverintendentsembetet i afgifvet utlåtande
funnit sig böra — af skäl att den välbelägna tomten borde reserveras för
något större framtida byggnadsföretag — afstyrka detta förslag och i stället
förnya det år 1884 framstälda om nybyggnad åt skolan i qvarteret Edel-
man mindre, hade direktionen i skrifvelse den 26 november 1890, med
öfverlemnande af yttranden från skolans rektor och lärarekollegium samt
förste stadsläkaren i Stockholm, hvilka deruti ytterligare framhållit de sko¬
lans lokaler vidlådande många och stora brister, å nyo anhållit om aflå¬
tande af nådig proposition till Riksdagen om beviljande af anslag för ut¬
förande af tillbyggnaden, den enda lösning af frågan, för hvilken enligt
direktionens tanke, någon gynsam utsigt förefunnes; och hade direktionen
i skrifvelse den 30 september 1892 vidare utvecklat nödvändigheten af
den föreslagna åtgärden. Mot ritningarna hade öfverintendentsembetet i
hufvudsak icke funnit anledning till anmärkning.
Slutligen hade direktionen i skrifvelser den 1 maj och den 26 sep¬
tember 1893 andragit, hurusom direktionen förestälde sig, att byggnads-
frågans lösning lättare skulle kunna vinnas, om man ej önskade statens
medverkan till hela det erforderliga beloppet, utan inskränkte sig till att
begära ett räntefritt lån af staten för betäckande af större eller mindre
del af byggnadskostnad^!, hvilket lån småningom skulle återgäldas af sko¬
lans tillgångar. I sådant syfte framstälde direktionen följande förslag.
Enligt det år 1887 af intendenten Dahl upprättade kostnadsförslaget för
skolhusets tillbyggnad, vid hvilket öfverintendentsembetet icke haft något
att erinra, belöpte sig hela den beräknade kostnaden till 219,825 kronor
eller i rundt tal 220,000 kronor. Erhölle skolan ett räntefritt lån af stats¬
medel till hela detta belopp, skulle, enligt direktionens åsigt, detta lån
kunna återbetalas under eu tid af fyratio år med en annuitet af 5,500
kronor. Med det lärjungeantal, som skolan haft allt sedan år 1862, eller
134
Åttonde hnfvudtiteln.
omkring 300, hade läroverkskassan, åtminstone under de fem senaste åren,
i medeltal årligen haft ett öfverskott af något mer än 2,500 kronor, ehuru
skolan, utom andra utgifter, under de senaste trettio åren måst erlägga en
årlig hyra af 1,500 kronor för den lokal, der skolans nedre afdelning vore
inrymd — en utgift, som efter tillbyggnadens uppförande naturligtvis
komme att upphöra, hvarigenom den årliga behållningen ökades till 4,000
kronor. Om härtill lades, att genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut
den 17 juni 1893 lärjungarnes årsafgift blifvit höjd från 45 till 50 kronor,
hvarigenom kassan vunnit en tillökning i sina årsinkomster af omkring 1,500
kronor, så kunde det med säkerhet antagas, att någon svårighet icke borde
förefinnas för skolan att erlägga det årliga amorteringsbeloppet, om detta
faststäldes till 5,500 kronor, då det ju icke borde betviflas, att skolan, som
trots sina underhaltiga lokaler hittills haft riklig tillgång på inträdessökande,
i en ny eller åtminstone väsentligen förbättrad och utvidgad lokal ständigt
skulle kunna påräkna lika stort antal lärjungar som för närvarande.
Af de kapitaltillgångar, öfver hvilka direktionen förfogade, hade direk¬
tionen icke ansett sig kunna afstå någon del till byggnadsföretaget, enär
desamma väl behöfdes dels till anskaffande af tidsenlig inrednings- och
undervisningsmateriel, dels till bestridande af de utgifter för byggnadens
vidmakthållande, hvilka under amorteringstiden blefve nödvändiga.
Då genom det sålunda anförda torde vara ådagalagdt, å ena sidan att
Nya elementarskolan i hög grad är i behof af förbättrade och utvidgade
lokaler, samt å andra sidan att detta behof näppeligen kan på ett billigare
och ändamalsenligare sätt för närvarande fyllas, och då dertill stadsfull-
mägtige i Stockholm visat sig i sin mån vilja bidraga till ändamålets
vinnande, anser jag mig på skäl, som af statskontoret andragits, böra för¬
orda antagandet af det senare af de alternativa förslag stadsfullmägtige
framstält, och hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riks¬
dagen att
dels medgifva, att för tillbyggnad af Nya elementarskolans hus må
upplåtas den statsverket tillhöriga, förut af hofstallet disponerade delen af
qvarteret Beridarebanan;
dels på extra stat för år 1897 bevilja ett anslag af 55,000 kronor att
utbetalas till stadsfullmägtige i Stockholm, då dessa visat, att de till nämnda
skolas direktion för om- och tillbyggnad af skolans hus öfverlemnat ett
räntefritt lån af 220,000 kronor att af direktionen återbetalas under loppet
af de närmast följande fyratio åren med 5,500 kronor årligen;
dels slutligen för sin del godkänna de vilkor stadsfullmägtige, enligt
hvad förut meddelats, för utgifvande af berörda lån uppstält.
Åttonde hufvudtiteln.
135
Högre lärarinneseminariet.
För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet [52.]
af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1897, att utgå efter samma grun-ra(/“%
der som den för innevarande år beviljade, tillstyrker jag, att Eders Kongl. förbattrms-
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1897 på extra stat anvisa ena¬
handa belopp som hittills, eller 4,000 kronor.
Med anledning af direktionens underdåniga framställning om fort- ^
farande anslag dels för uppehållande af den vid seminariet anordnade val- £ 1”».
fria fjerde årskursen dels för beredande af undervisning i huslig ekonomi
får jag, under åberopande af de skäl, som förut anförts för beviljande af
särskilda anslag för dessa ändamål, i underdånighet hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om anvisande på
extra stat för år 1897 af samma belopp som förut, eller
för uppehållande af den valfria fjerde årskursen 3,000 kronor och
för undervisning i huslig ekonomi 5,000 kronor.
Folkundervisningen.
Under flera år har Riksdagen, på Eders Kongl. Maj:ts framställning, [54.]
till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna Löneforbätt-
samt till arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring och till extra rTfrZe”‘vJt
arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier beviljat ett anslag af 33,300 foikskoie-
kronor. De skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:t att äska detta anslag,
qvarstå oförändrade, men af anledning, som förut under punkten 13 blifvit
anförd, torde beloppet kunna nedsättas med 1,500 kronor. Jag hemställer
derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till beredande
af nämnda löneförbättring och arfvoden för år 1897, enligt samma grunder,
som för år 1896 blifvit bestämda, på extra stat anvisa ett belopp af
31,800 kronor.
Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhög- [55.]
hemställer jag, att Eders Kongl. Understöd åt
för år 1897 på extra stat anvisa^T/U v.id
1 folkhögskolor.
Rektor vid folkskolelärarirmeseminariet i Falun inkom den 2 oktober [56.]
1694 till domkapitlet i Vesterås med ritningar och kostnadsförslag för Tillbyggnad
reparation samt tillbyggnad och förändring af seminariets hufvudbyggnad.(!^®^",<'
Rektorn anförde dervid, att ifrågavarande hufvudbyggnad, som blef seminariet
i Falun.
skolor, som åtnjuta bidrag åt statsmede
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att äfven
ett belopp af 15,000 kronor.
136 Åttonde hufvudtiteln.
färdig år 1882, ej både sedan den tiden, om han undantoge om¬
läggningen af yttertaket, som skedde för några år sedan, samt at-
hjelpandet af några smärre, mera i ögonen fallande brister, som vid de
årliga synerna påpekats, undergått någon väsentlig reparation. Der¬
för, och då vid de nämnda synerna blott de mest oundgängliga repara¬
tioner, som af rektorn påyrkats, brukat i syneinstrumenten upptagas, hade
han ansett sig böra vidtala eu skicklig fackman, stadsarkitekten E. A.
Hedin i Gefle, att verkställa en noggrannare besigtning af byggnaden.
Resultatet af denna besigtning förelåge i det bifogade syneinstrumentet,
som utvisade, att bristerna å byggnaden vore rätt betydande, samt att
deras snara afhjelpande vore af behofvet påkalladt.
I sammanhang härmed hade han ansett sig böra framställa förslag
till förändrad inredning af nedre våningen i seminariets hufvudbyggnad
i förening med en mindre tillbyggnad för en trappa upp till öfre vaningen.
Den föreslagna förändringen af inredningen jemte tillbyggnaden vore
nödvändig, enär tamburerna till elevernas klassrum vore alldeles för små.
Till hvarje tambur hörde två klassrum. I den ena tamburen, som hade
en golfyta af omkring 13 qv.-meter, skulle omkring 40 elever jemte lärarne
hänga sina ytterplagg; den andra, som hade 11,10 qv.-meters yta, vore
kapprum för omkring 34 elever. Då för hvarje elev sålunda kunde be¬
räknas en golfyta af omkring 0,32 qv.-meter, insåges lätt, hvilken trängsel
och otrefnad måste uppstå, då eleverna skulle på- och aftaga sina ytter¬
plagg. Om nu dessa tamburer, som vore åtskilda genom hufvudingångens
förstuga, i hvilken äfven trappan upp till öfre våningen vore förlagd,
sammansloges med förstugan, och trappan förlädes i en särskild utbyggnaa,
så erhölles ett tillräckligt stort kapprum för eleverna, hvarjemte vunnes
den fördelen, att rektorsbostaden finge en egen ingång. Genom den före¬
slagna tillbyggnaden skulle två andra fördelar vinnas. Trappuppgången
från källaren, som nu mynnade ut i den gemensamma förstugan, hvilken
derför, då ytterporten vore stängd, vore upplyld af en unken källarluft,
skulle komma att leda ut i det fria. Trappan till vinden, hvilken
användes äfven för seminariets räkning till förvaring af innanfönster,
skolmöbler och undervisningsmateriel, som för tillfället icke begagnades,
komme att mynna ut direkt i förstugan. Nu måste man för att komma
upp på vinden gå genom rektorsbostadens kök och skänkrum. , l [
De å ritningarna upptagna verandorna hade tillkommit dels för pryd¬
lighets skull, dels för att bereda tillfälle åt eleverna att under regn- och
ovädersdagar derstädes hemta frisk luft.
Mellanväggen mellan förstugan och det till denna stötande materiel-
Åttonde Imfvudtiteln.
137
rummet hade blifvit borttagen. Härigenom skulle man kunna erhålla ett
större klassrum än det nuvarande minsta, som rymde högst 16 elever, och
detta endast med svårighet, hvarjemte ökadt utrymme för materielen erhölles.
Kostnaden för reparationerna uppginge till kronor 3,069: 90 och för
ändrad inredning jemte tillbyggnad af trapphus med verandor till kronor
7,550. Antoges båda förslagen, skulle kostnaderna för reparationerna minskas
med 171 kronor, och det hela sålunda uppgå till 10,448 kronor 90 öre.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt anhöll rektorn, att dom¬
kapitlet måtte till Kongl. Maj:t ingå med underdånig anhållan derom, att
till reparation, ändrad inredning och tillbyggnad af folkskolelärarinne-
seminariets i Falun hufvudbyggnad måtte beviljas ett belopp af 10,448
kronor 90 öre.
Domkapitlet, som ansåg den föreslagna förändringen af seminarie-
byggnaden önskvärd och lämplig, men som, på grund af sakkunnig persons
yttrande, höll före, att åtskilliga i kostnadsförslaget upptagna poster vore
för högt beräknade, återremitterade de insända ritningarna och dithörande
handlingar till seminariets rektor med anmodan att låta uppgöra nytt
kostnadsförslag och dervid söka nedbringa kostnaderna för de ifrågasatta
förändringarna af seminariebyggnaden.
Sedan rektorn låtit uppgöra ett nytt kostnadsförslag, insände han detta
jemte det ursprungliga till domkapitlet och afgaf dervid följande förklaring.
Det förra syneinstrumentet, i hvilket kostnaderna för reparationerna
hade upptagits till en summa af kronor 3,069: 90 eller kronor 2,898: 90,
om tillbyggnadsförslaget derjemte antoges, hade blifvit ersatt af ett annat,
hvari reparationskostnaderna uppginge till kronor 2,640: 50 eller kronor
2,469: 50, om tillbyggnaden finge företagas samtidigt med reparationerna.
Domkapitlets förslag att utbyta de jernkolonner, som uppbure veran¬
dornas tak, mot träkolonner, hade redan varit under ompröfning. Man
hade dervid beslutat sig för jernkolonner, enär de mera harmonierade
med den af sten uppförda byggnaden samt vore varaktigare. Emellertid
hade i ett nytt kostnadsförslag för verandorna träkolonner blifvit upp¬
förda och kostnaderna derigenom nedbringade med 500 kronor. Med af¬
seende på öfriga af domkapitlet anmärkta punkter hade ej någon nedsätt¬
ning i kostnaden kunnat göras.
För öfrigt ville rektor med afseende på kostnadsförslaget i dess hel¬
het påpeka, att vid uppgörandet deraf tagits hänsyn till de gängse prisen
på platsen, till möjligheten, att konjunkturförhållandena inom kort tid
kunde förändras, samt äfven till erfarenheten, att vid reparation och för¬
ändring af en byggnad vanligen tillkomme åtskilliga arbeten, som ej förut
kunnat beräknas.
Bill. till Jtilcsd. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Afd.
18
138
Åttonde hufvudtiteln.
Då arbetet väl komme att utbjudas på entreprenad, finge kostnaden
derför jemkas efter dåvarande förhållanden.
Af det nu anförda framginge, att kostnaderna för de ifrågavarande
arbetena vore enligt det sist uppgjorda kostnadsförslaget 929 kronor 40
öre lägre än enligt det ursprungliga.
Slutligen uttalade rektor den förhoppningen, att domkapitlet måtte
hos Eders Kongl. Maj:t förorda ettdera förslaget till nådig fastställelse,
men anhöll, att, då både han och den arkitekt, han rådfrågat, fortfarande
ansåge det ursprungliga kostnadsförslaget som det lämpligaste, domkapitlet,
om detsamma förordade det billigare förslaget, likväl måtte till Eders
Kongl. Maj:t öfverlemna båda förslagen.
Domkapitlet insände till Eders Kongl. Maj:t båda kostnadsförslagen
jemte tillhörande ritningar och hemstälde dervid, att medel måtte anvisas
för ifrågavarande ändamål enligt det kostnadsförslag, som kunde anses
lämpligast.
öfverintendentsembetet, hvars utlåtande infordrats, yttrade, att embetet,
enär dels de föreslagna verandorna, utom det att de skulle utan mot¬
svarande nytta betinga en särdeles dryg underhållskostnad, komme att
verka i hög grad skymmande för ett par af de i byggnaden befintliga
rummen, dels särskild! tillbyggnadsåtgärderna i konstruktivt hänseende
skulle medföra betydande olägenheter, låtit en af sina tjensteman upprätta
nya ritnings- och kostnadsförslag, det senare slutande å ett belopp af 4,000
kronor, till nyssnämnda anordningar, enligt hvilka förslag de å plankartorna
med n:ris 8, 7 och 21 betecknade lägenheterna förändrats till kapprum,
ny trappa förlagts i en utbyggnad, som genom en förändrad kombination
af ingångarne i framsprång reducerats till allenast 3,35 meter, samt veran¬
dorna uteslutits. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt förordade
embetet, under erinran, att embetets ändringsförslag understege med 3,550
kronor det ena och med 3,050 kronor det andra af de för dessa arbeten
i orten uppgjorda förslagen, att medel måtte af Eders Kongl. Maj:t an¬
visas för utförande af ifrågavarande tillbyggnads- och inredningsåtgärder
i enlighet med det af embetet upprättade förslaget.
Beträffande de påsynade reparationsarbetena, som borde bekostas af
det till embetets disposition stälda och för arbeten af nämnda art hufvud¬
sakligen afsedda anslaget till byggnader och reparationer men lämpligast
utfördes samtidigt med ofvan ifrågasatta arbeten, hemstälde embetet, att
med dess pröfning af ärendet i denna del måtte få anstå, till dess Eders
Kongl. Maj:t fattat beslut i fråga om anvisande af medel för genomförande,
på sätt embetet ofvan föreslagit, af de begärda förändringsarbetena.
Då jag anser, att de af rektor äskade och af vederbörande myn¬
digheter tillstyrkta förändringar och tillbyggnader af folkskolelärarinne-
Åttonde hufvudtiteln.
139
seminariets i Falun hufvudbyggnad äro af behofvet påkallade såväl för
beredande af möjlighet att kunna tillbörligt vårda undervisningsmaterielen,
som äfven och i synnerhet för åstadkommande af goda sundhetsför-
hållanden inom läroanstalten samt slutligen för främjande af god ordning
bland eleverna, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till utförande af förändrad inredning och tillbyggnad af huf-
vudbyggnaden vid folkskolelärarinneseminariet i Falun, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med öfverintendentsembetets förslag, måtte för år 1897
på extra stat anvisas ett belopp af 4,000 kronor.
Sedan domkapitlet i Hernösand anmodat Eders Kongl. Maj:ts befallnings- [57.]
hafvande i Norrbottens län att verkställa och till domkapitlet insända ut-Foikskoiebygg-
redning, huruvida och på hvilka orter inom länets finsktalande församlingar
af staten inrättade och underhållna folkskolor med svenska såsom under- distrikt.
visningsspråk kunde ytterligare vara af behofvet påkallade, öfverlemnade
domkapitlet till Eders Kongl. Maj:t den af Eders Kongl. Maj:ts bemälde
befallningshafvande, efter vissa församlingars samt vederbörande skolråds,
pastorsembetens och folkskoleinspektörers hörande, i berörda hänseende
verkstälda utredning och beledsagade den med eget underdånigt utlåtande.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade uti nämnda utredning
anfört, att den finsktalande befolkningens undervisning i svenska språket
vore enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt af den största
betydelse samt för en stor del af denna befolkning ett sedan länge kändt
önskningsmål. Att ett ökadt antal skolor af ofvan antydda beskaffenhet
vore erforderligt, syntes påtagligt endast deraf, att i följd af bristen på
dylika skolor det område inom länet, hvarest svenska språket talades,
alltjemt förminskades. Vid sådant förhållande vore det en pligt att vid¬
taga sådana anordningar, att undervisning åt alla svenska föräldrars barn
meddelades på svenska språket, och att tillfälle bereddes åt de finska
barnen att inhemta kunskaper i nämnda språk. Då emellertid församlin¬
garna ansåge sig icke vara i stånd till ökade uppoffringar för sitt skol¬
väsende, och då något användande af tvångsmedel icke i detta fall borde
ifrågasättas, återstode, enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt,
intet annat, än att staten trädde emellan och sjelf läte inrätta det ökade
antalet skolor, som behöfdes, till dess församlingarna sjelfva kunde be¬
kosta dem.
Vid bestämmande af de erforderliga skolornas lägen samt den ordning,
hvaruti de borde till utförande förekomma, syntes deri grundsats lämpligast
böra följas, att de orter först dermed borde tillgodoses, hvilka egde en
blandad svensk- och finsktalande befolkning eller gränsade till en dylik
eller till en svensktalande bygd.
140
Åttonde hufvudtiteln.
På grund häraf vore det i språkgränsen och dess närhet dessa skolor
först borde anläggas, eller på de orter inom det oblandad! finska området,
hvarest svenska kolonier eller någon vigtigare centralpunkt funnes. Denna
grundsats hade jemväl hittills följts med afseende på de redan anlagda
eller under anläggning varande skolorna, som staten ensam bekostat.
Men äfven på språkgränsen erbjöde olika punkter olika behof af
svensk språkundervisning och olika utsigter till snabb framgång. Till be¬
lysande af detta förhållande erinrade Eders Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande, hurusom det finska språket inträngt djupast i landet inom Gelli-
vare och Jockmocks socknar, ehuru det härstädes på tre sidor omgåfves
af svenska och lappska språken. Genom denna framskjutna del af det
finska språkområdet framginge numera Luleå—Gellivare-banan. Det vore,
enligt Eders Kongl. Majds befallningshafvandes åsigt, detta område, som
med största utsigt till framgång kunde återvinnas genom svenska skolors
anläggning och med full säkerhet bibehållas för svenska språket.
Beträffande de skolor i Torneådalen, hvilkas inrättande vederbörande
skolråd och pastorsembeten förordat, kunde visserligen i några fall deras
verkan icke anses lika säker, då några af dem icke vore förlagda i full
enlighet med ofvan angifna grundsats utan djupt in i finnbygden vid
riksgränsen; men, då nämnda skolor komme att ligga i denna landsdels
hufvudorter, der ett om än ringa svenskt element alltid förefunnes, och
då de för öfrigt vore eftersträfvade af befolkningen samt komme att lemna
en hittills saknad erfarenhet rörande dessa skolors lämpligaste anordning,
tvekade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke att instämma i för¬
slagen samt förorda äfven dessa till skyndsamt utförande.
På grund af hvad sålunda anförts, hade Eders Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande föreslagit, att 24 skolor med svenska som undervisningsspråk måtte
på statens bekostnad inrättas, och att af dessa sex måtte förläggas i Gellivare,
nemligen fem flyttande: i Skröfven — Storberget, Mäntyvara—Yrtivara, Palo-
hurnas—Leipojärvi, Dokkas—Alavara, Sak avara—Liikavara, samt en fast i
Sammako, en i Jockmock och de öfriga i vissa skoldistrikt i Torneådalen.
För 12 af de 24 skolor, hvilka enligt Eders Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvandes förslag borde på statens bekostnad inrättas, erfordrades sär¬
skilda skolhusbygnader, af hvilka fem af Eders Kongl. Majrts befallnings¬
hafvande ansetts böra innehålla skolsal med afklädningsrum jemte ett
rum för läraren, och fem, förutom skolsal m. in., två rum för läraren.
Byggnadskostnaden beräknades för hvart och ett af de förstnämnda
skolhusen till 1,200 kronor samt för hvart och ett af de sistnämnda
till 1,500 kronor, hvarförutom behöfdes 300 kronor till skolmateriel
för hvarje skola. Härförutom erfordrades för uppförande af ett större
Åttonde hufrudtiteln.
141
skolhus i Sammako, inberäknadt materiel, 5,000 kronor, .samt för byggandet
af en skola i Jockmock 2,500 kronor, materiel inberäknad. För öfriga
skolor skulle lokaler kunna förhyras till belopp, i allmänhet vexlande
mellan 250 och 350 kronor, och beräknades det erforderliga hyresbeloppet
sammanlagdt till 4,500 kronor.
Lönerna till hvar och en af lärarne hade af Eders Kongl. Maj:ts be¬
fallningshafvande beräknats till kontant belopp af 700 kronor att utgå af
statsmedel, under antagande att alla församlingarna såsom vilkor för er¬
hållande af dessa skolor tillförbundes att, i likhet med hvad Gellivare för¬
samling frivilligt åtagit sig, tillhandahålla läraren kofoder samt derutöfver
erlägga belöpande pensionsafgifter.
I det underdåniga, utlåtande, som domkapitlet i Hernösand afgaf
med anledning af denna Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes fram¬
ställning, förmälte domkapitlet, att domkapitlet beträffande behofvet af de
föreslagna skolorna, nödvändigheten af statens mellankomst för deras in¬
rättande och de grundsatser, som borde följas vid bestämmande af deras
lägen, helt och hållet instämde med Eders Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande. Men då alla de föreslagna skolorna svårligen på en gång kunde
komma till stånd, hade domkapitlet ansett sig böra från förslaget utesluta
några, med hvilkas inrättande borde kunna någon tid anstå.
På grund af det anförda hemstälde domkapitlet, att Eders Kongl.
Maj:t, till inrättande i landets finsktalande bygder af 18 folkskolor, bland
dessa de ofvan uppräknade, som, enligt Eders Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvandes förslag, skulle förläggas i Gellivare församling, täcktes af all¬
männa medel bereda anslag till följande belopp, nemligen till nybyggnader
och skolmateiåel 24,000 kronor, till hyror 3,450 kronor och till lärare¬
löner 12,600 kronor, eller för en gång 24,000 kronor och tills vidare år¬
ligen 16,050 kronor.
Då genom inrättandet af dessa folkskolor på statens bekostnad en
stor lättnad bereddes vederbörande församlingar med afseende på kostna¬
derna för deras skolväsen, föreslog domkapitlet i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreskrifva, att församlingarna för att komma i åt¬
njutande af denna förmån skulle tillhandahålla lärarne kofoder och erlägga
pensionsafgifter, hvarjemte Gellivare församling i öfverensstämmelse med
sitt erbjudande borde kostnadsfritt tillhandahålla tomter för skolhusen.
Efter nådig remiss yttrade sig statskontoret i detta ärende och an¬
förde dervid, att, då behofvet af statens mellankomst för ifrågavarande
ur flera synpunkter särdeles vigtiga ändamål syntes vara till fullo ådaga-
lagdt, statskontoret funne sig böra i underdånighet tillstyrka bifall till
domkapitlets förevarande framställning. För beredande af tillgång till de
142
Åttonde hufvudtiteln.
för ändamålet erforderliga medel hemstälde statskontoret tillika, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska dels å extra stat ett anslag af
24.000 kronor för uppförande af 12 skolbyggnader i finnmarken samt
deras förseende med erforderlig materiel, dels ock att det å riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till befrämjande af folkunder¬
visningen bland de i rikets nordligare trakter bosatta finnar, från hvilket
det utaf domkapitlet för nu ifrågakomna ändamål äskade årliga anslag af
16,050 kronor till hyres- och aflöningsmedel borde utgå, men hvilket anslag
under de senare åren måst i väsentlig grad öfverskridas, måtte höjas med
20.000 kronor och sålunda hädanefter iriksstaten uppföras med 45,000 kronor.
Då jag den 14 januari 1895 anmälde detta ärende för Eders Kongl.
Maj:t, tillät jag mig yttra, att, då det torde vara,otvifvelaktigt, att genom¬
förandet af domkapitlets förevarande förslag skulle i hög grad gagna folk¬
undervisningen och särskildt den svenska odlingen inom rikets nordligare
trakter, och då de församlingar, för hvilka de nya anordningarna ifråga¬
sattes, icke torde kunna i vidsträcktare män än som i förslaget blifvit
förutsatt, bidraga till de för ändamålet nödiga kostnaderna, om ej möjligen
med det för skolan och läraren erforderliga bränsle, syntes mig statens
mellankomst till den utsträckning, som föreslagits, vara med fullt skäl
påkallad. Då emellertid härigenom skulle vållas ett väsentligt öfver¬
skridande af det befintliga, redan förut otillräckliga statsanslaget, och då
i öfrigt kostnaden för de föreslagna skolhusbyggnaderna icke lämpligen
torde böra utgå från det ordinarie anslaget utan, på sätt statskontoret
hemstält, bestridas genom särskildt för ändamålet anvisade medel, hem¬
stälde jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen dels att höja
förslagsanslaget till befrämjande af folkundervisningen bland de i rikets
nordligare trakter bosatta finnar till 45,000 kronor, dels att, för upp¬
förande af åtskilliga folkskolebyggnader inom vissa finsktalande för¬
samlingar af Norrbottens län samt deras förseende med erforderlig mate¬
riel, anvisa på extra stat för år 1894 ett belopp af 24,000 kronor. Eders
Kongl. Maj:t behagade i nåder gilla, hvad jag sålunda föreslagit.
I skrifvelse den 6 maj 1893 angående regleringen af utgifterna under
riksstatens åttonde hufvudtitel anmälde Riksdagen, att Riksdagen, för an¬
ordnandet af de utaf Eders Kongl. Maj:t föreslagna folkskolorna med
svenska som undervisningsspråk i de finsktalande trakterna af landet, dels
höjt förslagsanslaget till befrämjande af folkundervisningen bland de i
rikets nordligare trakter bosatta finnar till 45,000 kronor, dels anvisat på
extra stat för år 1894 ett belopp af 24,000 kronor, hvarvid dock Riks¬
dagen endast velat för sin del ifrågasätta, huruvida icke åtminstone af
vissa kommuner skäligen borde fordras ett något större bidrag till kost-
Åttonde hufvudtiteln.
143
naderna för ifrågavarande skolor, än Eders Kongl. Maj:t i den nådiga propo¬
sitionen afsett, och att Riksdagen i sådant hänseende förestält sig, att man för
statens mellankomst skulle kunna uppställa det vilkor, att vederbörande
kommuner tillhandahölle skollärarne planteringsland och till äfventyrs äfven
bekostade underhållet af skolhusen. Med anledning häraf anbefalde Eders
Kongl. Maj:t sin befallningshafvande i Norrbottens län att från vederbörande
församlingar infordra och till Eders Kongl. Maj:t inkomma med under¬
dåniga utlåtanden rörande de ytterligare bidrag till kostnaderna för skolorna,
som af Riksdagen omförmälts, och dervid för egen del afgifva det ytt¬
rande, hvartill de inkomna utlåtandena kunde föranleda.
Sedan Eders Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande anmält, att
vederbörande församlingar inginge på de af Eders Kongl. Maj:t och Riks¬
dagen ifrågasatta vilkor för att komma i åtnjutande af de föreslagna an¬
ordningarna af folkskoleväsendet, befalde Eders Kongl. Maj:t i nådigt
bref den 17 mars 1894, att de för ifrågavarande församlingar afsedda
skolor skulle inrättas, och anvisade dervid
till bestridande af kostnaderna för uppförande af skolhus för nedan-
nämnda skolor följande belopp för en gång, nemligen:
Kuoka-Sarkavara-Murjek till ett skolhus ................ 2,200 kr.
Skröfven-Storberget » två » 2,700 » v
Mäntivara-Yrtivara » » » 2,700 » « |c
Palohurnas-Leipojärvi » » » 2,700 » £ ^
Dokkas-Alavara » » » 2,700 » ^ 3
Sakavara-Liikavara » » » 2,700 » ^ g
Sammako » ett » ............ 4,700 » ^
till skolmateriel för hvar och en af dessa skolhusbyggnader ett belopp
af 300 kronor,
till förhyrande af lokaler vid de skolor, som, enligt Eders Kongl.
Maj:ts i nåder fattade beslut, skulle inrättas i Jockmocks, Neder-Torneå,
Öfver-Torneå, Hietaniemi, Korpilombolo, Karl Gustafs och Pajala skol¬
distrikt ett årligt belopp af 3,450 kronor, samt
till aflöning åt hvar och en af lärarne vid alla dessa skolor ett belopp
af 700 kronor årligen, eller tillhopa 12,600 kronor.
Vidare täcktes Eders Kongl. Maj:t bland annat föreskrifva,
att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län skulle
gå i författning om uppförande af de beslutade skolhusbyggnaderna samt
om förhyrande af erforderliga lokaler för de skolor, för hvilka egna skol¬
hus på statens bekostnad icke komme att uppföras, hvarjemte Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande skulle för domkapitlet i Hernösand anmäla,
när de särskilda skolorna kunde taga de för dem afsedda lokaler, vare sig
egna eller förhyrda, i besittning;
144
Åttonde hufvudtiteln.
att domkapitlet skulle för dessa skolor uppgöra reglemente;
att domkapitlet skulle tillsätta lärare vid skolorna, samt
att aflöningen till lärarne skulle utgå från den tid, då skolan enligt
folkskoleinspektörens vitsord trädt i en enligt för skolan gällande regle¬
mente ordnad verksamhet.
Sedan skolhuset i Sarkavara, till hvilkets uppförande timmer fått tagas
från närbelägna, enskildt bolag tillhörande skogar, blifvit uppfördt för de
medel, som dertill blifvit anvisade, och sedan lokaler blifvit förhyrda för
de skolor, för hvilka det ej ansetts nödvändigt att egna skolhus uppfördes,
hafva alla dessa skolor trädt i verksamhet.
Annorlunda är förhållandet med de skolor, som skulle förläggas i
Gellivare församling. De för dem afsedda skolhusen hafva ej kunnat
uppföras för de medel, som blifvit för detta ändamål anvisade.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, som fått
i uppdrag att gå i författning om uppförande af nämnda skolhus, hade
af denna anledning satt sig i förbindelse med skolrådet i Gellivare.
Skolrådet lät genom sakkunnig person, ingeniören H. Wennerström, upp¬
göra förslag till ritningar jemte beskrifningar för de till statsskolorna i
Gellivare nödiga skolhus och uthus, sådana de beräknades kunna uppföras
utan öfverskridande af de beviljade anslagssummorna.
Af dessa ritningar och förslag framgick:
att ett anslag af 1,200 kronor möjligen medgåfve uppförande af ett
mycket torftigt skolhus, innehållande skolsal för 16 barn, afklädningsrum
och ett rum för lärare, äfvensom af vedskjul och afträde, men att detta
anslag räckte hvarken till läggning af sockel eller till åtskilliga andra
arbeten, som vore nödvändiga för att huset tillnärmelsevis skulle motsvara
sitt ändamål. Skulle huset sättas i någorlunda fullständigt skick, måste
derå företagas ytterligare arbeten, uppgående till en kostnad af 933 kronor.
Hvarje sådant skolhus, för hvilkets uppförande ett anslag af 1,200 kronor
blifvit beviljadt, betingade sålunda, om det skulle sättas i någorlunda
tillfredsställande skick, en kostnad af 2,133 kronor. Under gynsamma
förhållanden skulle denna kostnad kunna nedbringas så mycket, att, fem
skolhus af den beskaffenhet, som här vore i fråga, skulle kunna uppföras
för 10,266 kronor; detta dock endast under den förutsättning, att nödigt
virke erhölles till nedsatt pris;
att ett anslag af 1,500 kronor i gynsammaste fall medgåfve upp¬
förandet af ett mindre skolhus, likaledes utan sockel och endast på hörn¬
stenar, med skolsal, beräknad för 16 barn, afklädningsrum och två rum
för lärare, men utan andra uthus än afträde och vedskjul, samt i så otill¬
fredsställande skick, att det, om det skulle någorlunda motsvara sitt ända-
Åttonde hnfvudtiteln.
145
mål, måste fullständigas för en kostnad af 1,800 kronor. Ett skolhus af
nu omförmälda beskaffenhet skulle sålunda betinga en kostnad af 3,300
kronor, hvilket belopp, på grund af billigare fraktkostnad till ett och annat
skolhus, möjligen skulle kunna nedbringas så mycket, att fem skolhus
af nu omförmälda beskaffenhet skulle kunna uppföras för en summa
af kronor 15,901: 90;
att skolhuset i Sammako, för hvilkets uppförande anslagits kronor
4,700, ej skulle kunna i tillfredsställande skick åstadkommas för mindre
belopp än kronor 6,531: 21.
Alla de föreslagna skolhusen tillsammans skulle sålunda kunna upp¬
föras för en summa af kronor 32,699: 11, hvilken summa med kronor
14,499: 11 öfverstege den ursprungliga anslagssumman, som belöpte sig
till kronor 18,200.
De af ingeniör Wennerström uppgjorda kostnad sförslagen visade så¬
lunda, att såväl sjelfva byggnaderna som deras inredning skulle blifva
ytterst ofullständiga, ehuru hvarje post beräknats så lågt som möjligt;
dessutom hade skolhuset i Sammako blifvit i Wennerströms förslag beräk-
nadt endast för 42 barn, oaktadt det borde rymma minst 48.
Med anledning deraf beslöt skolrådet vid sammanträde den 25 juni
1894 att, under tacksamt erkännande af den uppoffring, som genom de
till ifrågavarande skolor beviljade anslag gjorts från statens sida för ut¬
bredande af svenskt språk och svensk kultur bland den finsktalande be¬
folkningen inom Gellivare församling, dock afråda Eders Kong! Maj:ts
befallningshafvande från att gå i författning om sagda byggnaders upp¬
förande, intill dess förökadt anslag blifvit för ändamålet utverkadt. Vid
bestämmandet af det belopp, som för det ifrågasatta ändamålet ytterligare
vore erforderligt, torde, enligt skolrådets förmenande, ingeniör Wenner¬
ströms förslagsutredningar kunna tjena som ledning, viljande dock skol¬
rådet i det afseendet framhålla, att de deri gjorda beräkningarna vore
hållna så lågt, att de säkerligen behöfde höjas med 5 å 10 procent, derest
skolbyggnaderna skulle kunna sättas i sådant skick, att församlingen skulle
våga öfvertaga dem till framtida underhåll.
Skolrådets beslut meddelades Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län.
Vid sammanträde den 27 oktober år 1894 tog skolrådet i Gellivare
åter i öfvervägande frågan om de skolhusbyggnader, som, enligt Eders
Kongl. Maj:ts beslut, skulle uppföras i Gellivare församling för de skolor,
som på statens bekostnad derstädes skulle inrättas. Skolrådet beslöt då
att, enär icke alla de skolhusbyggnader, som enligt nådiga brefvet den
17 mars 1894 skulle uppföras inom Gellivare församling, kunde åstad-
Bih. till lliked. Prat. 18911. 1 Sami. 1 Afd. 19
146
Åttonde hufvudtiteln.
komraas för de till detta ändamål anslagna medlen, anhålla hos Eders
Kong! Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, att Eders Kong!
Maj:ts befallningshafvande måtte ingå till Eders Kongl. Maj:t med under¬
dånig anhållan derom, att för hela det till skolhusbyggnader inom Gelli-
vare församling anslagna beloppet måtte få uppföras det antal skolhus
med tillhörande uthus, som för detta belopp kunde uppbyggas i enlighet
med de genom skolrådets försorg uppgjorda ritningar och kostnadsförslag.
Derjemte uppdrog skolrådet åt sin ordförande och ingeniör Wennerström
att i särskild skrifvelse till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande afgifva
närmare motivering och utredning af det fattade beslutet, samt att föreslå
de platser, på hvilka skolhus i första rummet borde uppföras samt att för
öfrigt göra de ytterligare framställningar om statsskoleplanens fullständiga
genomförande, som de kunde finna af omständigheterna påkallade.
I skrifvelse den 16 november 1894 till Eders Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande i Norrbottens län anförde ordföranden i Gellivare försam¬
lings skolråd och ingeniör Wennerström följande:
De belopp, som blifvit beviljade för uppförande af skolhus för de
statens skolor, som enligt nådigt beslut skulle inrättas inom Gellivare för¬
samling, stode ej i rimligt förhållande till de verkliga kostnader, som
uppbyggandet af ifrågavarande hus skulle medföra. Uppgjorda ritningar
och kostnadsförslag (Bil. A) visade, att husen, ehuru de tilltagits i de
minsta möjliga dimensioner och prisen beräknats lägre än de på denna
ort vanliga, dock på långt när icke kunde för de anvisade medlen sättas
i fullbordadt skick.
Enär församlingen svårligen vågade åtaga sig det framtida underhållet
af dylika ofullbordade hus, följde häraf, att den plan för ifrågavarande
skolor, som Eders Kongl. Maj:t påbjudit, ej för närvarande kunde i sin
helhet genomföras, derest ej de beviljade anslagssummorna finge öfver-
skridas, hvilket torde vara temligen osannolikt. Under sådana förhållanden
syntes det blifva nödvändigt, att den anbefalda byggnadsplanen i någon
mån modifierades. Skolrådet i Gellivare, som förestälde sig att Eders
Kongl. Maj:t skulle finna sig oförhindrad att i nåder bevilja, att de medel,
som blifvit anslagna till uppförande af skolhus inom församlingen, finge
användas till uppförande af så många skolhus med tillhörande uthus, som
för dem kunde uppföras, äfven om de ej vore tillräckliga för uppbyggande
af alla de påbjudna skolhusen, hade derför låtit utarbeta åtskilliga rit¬
ningar och kostnadsförslag, i syfte att utreda, huru kostnaderna för de
anbefalda statsskolehusen i verkligheten skulle ställa sig. I första hand
borde ett skolhus uppbyggas i Saminako rote, enär barnantalet i denna
rote vore ojemförligt större än i öfriga rotar, för hvilka statsskolorna vore
Åttonde hufvudtiteln.
147
afsedda, och då det i nämnda rote för befolkningens armod vore hardt
när omöjligt att få hyra rum för skolan och bostad för läraren. Skol¬
rådet hade derför låtit upprätta och godkänt en ritning för skolhus uti
ifrågavarande rote. (Bil. B.) i
Skolhuset, som innehölle en lärosal för 56 barn, ett afklädningsrum
samt tre rum och kök för läraren, skulle jemte tillhörande uthus kunna
uppföras för en summa af 7,800 kronor, eller för ett belopp, som med
3,100 kronor öfverskrede det ursprungliga anslaget till förevarande
skolhus.
För de flyttande statsskolorna hade skolrådet först låtit utarbeta kost¬
nadsförslag till skolhus af den beskaffenhet, som afsetts vid ärendets för¬
beredande handläggning. Man hade nemligen då tänkt sig, att vid hufvud-
stationerna skulle uppföras skolhus, som innehölle lärorum, afklädningsrum
samt två rum för läraren; och vid bistationerna liknande skolhus med
den skilnaden, att lärarens bostad skulle utgöras af endast ett rum.
(Bil. C). Ett dylikt skolhus skulle på en hufvudstation kunna åstadkom¬
mas för kronor 3,585 och på en bistation för kronor 2,742.
Blefve det föreskrifvet, att skolhus af nu omförmälta beskaffenhet
skulle uppföras, kunde man för den ursprungliga anslagssumman bygga,
utom skolhuset vid Sammako, tre skolhus, nemligen två, afsedda för
hufvudstation, och ett, afsedt för bistation. Af de för hufvudstation be¬
räknade skolhusen borde ett förläggas till Liikavara och ett till Dokkas;
det för bistation afsedda huset åter borde uppföras i Palohurnas. I sam¬
manhang härmed framhölls, att byarna Liikavara och Sakajärvi (Sakavara)
utan olägenhet skulle kunna sammanslås till en enda station, enär dessa
byar läge endast omkring 2,5 kilometer från hvarandra. Äfven byarna
Dokkas och Alavara vore belägna så nära hvarandra, att de utan olägenhet
skulle kunna sammanföras till en station.
Men skolhus af denna beskaffenhet syntes på intet vis motsvara sitt
ändamål, enär lärorummen vore beräknade för alldeles för få barn och
boställsrummen vore för små (8'/2 X 10 fot); utexaminerade folkskolelärare
läte sig svårligen nöja med en bostad, som vid hufvudstationerna vore så
beskaffad, att det vore nästan omöjligt för lärare med familj att der bosätta
sig, och vid bistationerna blefve trång och obeqväm äfven för en ogift
lärare, hvilken nödgades begagna samma rum till kök, arbetsrum och sof¬
rum. Under sådana förhållanden skulle det blifva ytterst svårt att kunna
anställa och bibehålla dugande lärare vid ifrågavarande skolor, hvilket dock
vore ett oundgängligt vilkor för uppnående af det med skolorna afsedda
syftemålet.
Då skolrådet ansågc senast omtalade skolhus för olämpliga, hade det
148
Åttonde hnfvudtiteln.
låtit uppgöra andra ritningar och kostnadsförslag för de flyttande stats-
skolorna inom Gellivare församlingar, och ville skolrådet för sin del för¬
orda dessa ritningar (Bil. D). Enligt detta senare förslag skulle skolhusen
vid hufvudstationerna förses med större lärosalar, hvilket, nödvändigt för
det redan nu befintliga barnantalet, blefve beträffande vissa skolhus så
mycket mera erforderligt, om den ofvan föreslagna sammanslagningen af
skolstationer godkändes. Lärarens bostad skulle komma att bestå af två
rum och kök. Kostnader för ett sådant skolhus jemte tillhörande uthus
skulle uppgå till kronor 5,930.
För bistationerna ville skolrådet förorda sådana skolhus, som ursprung¬
ligen varit afsedda för hufvudstationerna. Ett sådant skolhus jemte afträde
och vedskjul skulle kunna byggas för kronor 3,585.
Skulle man i första hand bygga vid de stationer, som läge närmast
vid kyrkoplatsen, kunde på grund dels deraf, att dessa stationer ej läge
aflägset, dels deraf att kronoskog vid dem funnes på jemförelvis nära håll,
kostnaderna nedbringas så mycket, att, utom skolhuset vid Sammako, tvenne
skolhus, hvart och ett af dem beräknadt för 24 barn, med tillhörande
uthus skulle kunna uppbyggas för de anslagna medlen, och borde det ena
af des$a uppföras i Liikavara, det andra i Dokkas.
Gerna medgåfves, att prisen, om de bedömdes efter i sydligare delar
af landet rådande förhållanden, vore beräknade allt för högt. Möjligt torde
ock vara, att vid blifvande entrepenadauktioner kostnaderna kunde på de
bäst belägna platserna något nedbringas, men en sådan möjlighet finge ej
tagas i beräkning vid uppgörandet af generella kostnadsförslag. För ett
rätt bedömande af prisen måste man taga hänsyn till att samtliga byar, i
hvilka statsskolehus skulle förläggas, vore belägna jemförelsevis aflägset
från jernvägen; att alla materialier förutom trävirket först måste fraktas
på jernväg till Gellivare och sedan flere, ja, ända till åtta mil på landsväg;
att tegel och duglig lera ej kunde erhållas på närmare håll än i Boden;
att disponibel skog i de flesta fall ej funnes på närmare håll än omkring
12 kilometer, samt att yrkesskicklighet saknades hos församlingens befolk¬
ning, hvadan blifvande entreprenörer måste beräkna resekostnader både för
sig sjelfva och sina arbetare. På grund af de långa afstånden komme och
en verksam tillsyn öfver arbetet att ställa sig jemförelsevis dyr.
Då sålunda endast få af de beräknade statsskolebusen kunde uppföras
för de anslagna medlen, skulle till följd deraf den faststälda planen för
anordnandet af statsskolor i Gellivare församling endast delvis kunna
genomföras, om ej någon annan utväg till dess utförande kunde beredas.
En sådan vore att i de byar, der skolhus ej för närvarande komme att
uppföras, förhyra lokaler. Enligt erhållna upplysningar torde å hvarje af
Åttonde hufvudtiteln. 149
de ifrågasatta stationerna lokal, ehuru af anspråkslös beskaffenhet, kunna
förhyras för ett belopp af 200 kronor för år. Skulle den ofvan omför-
mälda sammanslagningen af 4 byar till 2 stationer komma att ega rum,
indroges en lärare. Den härigenom insparade lärarelönen komme att be¬
tacka en stor del af de ifrågasatta hyreskostnaderna.
Skolrådets ordförande uttalade som sin öfvertygelse, att det skulle
lända undervisningsväsendet inom församlingen till stor båtnad, om de
omförmälda hyresbeloppen beviljades och sålunda samtliga de ifrågakomna
statsskolorna kunde i närmaste framtiden träda i verksamhet samt om det
medgåfves, att skolan Skröfven-Storberget med respektive 5 och 7 skol-
pligtiga barn i stället förlädes till byarna Soutojärvi och Granhult, (Kuusi-
huornas) med respektive 29 och 35 skolpligtiga barn. Äfven för utbre¬
dande af svenska språket skulle denna förändring vara af betydande vigt.
På grund af hvad sålunda anförts, anhöllo de utsedde förtroende¬
männen å skolrådets vägnar, att Eders Kongl. Majt:s befallningshafvande
måtte ingå till Eders Kongl. Maj:t med underdånig begäran,
att de till statsskolebyggnader i Gellivare beviljade anslagsmedlen
måtte, med partiell ändring af de i Eders Kongl. Majt:s nådiga bref den 17
mars 1894 gifna lokala bestämmelser, få disponeras till uppförande af det
antal skolhus, som för desamma kunna byggas;
att ett skolhus, beräknadt för 56 barn, måtte i enlighet med bifogad
ritning (Bil. B), så fort ske kunde, uppföras i Sammako;
att Liikavara-Sakavara å ena sidan samt Dokkas-Alavara å den andra
måtte sammanslås till hvardera en station;
att ett skolhus, beräknadt för 24 barn, måtte i enlighet med bifogad
ritning (Bil. D) uppföras för hvar och en af dessa sistnämnda stationer;
att slutligen ett reservationsanslag af 1,200 kronor årligen måtte be¬
viljas till förhyrande af skollokaler och lärarebostäder vid återstående sex
stationer.
Folkskoleinspektören, som i ärendet blifvit hörd, yttrade hufvudsakligen
följande:
I likhet med skolrådet i Gellivare församling ansåge han de belopp,
som anslagits till uppförande af skolhus för de föreslagna statsskolorna,
vara så låga, att man för desamma ej kunde uppföra skolhus, som mot¬
svarade sitt ändamål. Gellivare skolråds första kostnadsberäkning torde
hafva afsett mycket anspråkslösa skolhus för mindre folkskolor. Sådana
torde ock vid den tid, då beräkningarna gjordes, kunna hafva åstadkommits
för det anslagna beloppet, men sedan dess hade prisen både på dagsverken
och materialier stigit ganska mycket. Sedan det under ärendets fortsatta
behandling blifvit afgjordt, att de nya skolorna skulle vara folkskolor,
150
Åttonde hnfvndtiteln.
måste anspråken på skolhusens ändamålsenlighet och tidsenlighet höjas.
Derför kunde han icke godkänna de vid bilagorna A och C bifogade
ritningarna.
För en ordnad folkundervisning och med hänsyn till befolkningens
fattigdom vore det af nöden, att det föreslagna antalet nya statsskolor
bibehölles.
Han instämde med skolrådet i förslaget, att Liikavara och Sakavara
(Sakajärvi) å ena sidan samt Dokkas och Alavara å den andra sammansloges
till en station, dock med det tillägg att skolan, som skulle förläggas till
Skröfven-Storberget, flyttades till Soutojärvi-Granhult, hvilka byar till följd
af sitt stora barnantal och sitt aflägsna läge vore i stort behof af en folk¬
skola. T Skröfven-Storberget kunde man reda sig med en småskola eller
mindre folkskola.
Han ansåge nödvändigt, att de af skolrådet förordade ritningarna
följdes. Om Riksdagen ej beviljade ytterligare anslag för ifrågavarande
ändamål, syntes ingen annan utväg vara möjlig än att bygga så långt
anslagsbeloppet räckte och då i första hand skolhuset i Sammako samt
sedan i följande ordning Liikavara, Dokkas, Soutojärvi och Granhult, samt
att å station, der intet skolhus uppfördes, förhyra lokal.
Han förordade bifall till skolrådets framställning med det tillägg, att
stationerna Skröfven och Storberget utbyttes mot Soutojärvi och Granhult.
Domkapitlet framhöll i utlåtande den 30 januari 1895, att det skulle
vara i hög grad oklokt att af billighetsskäl uppföra skolhus, som skulle
vara helt och hållet olämpliga för sitt ändamål. Det vore att befara, att
det under sådana förhållanden skulle blifva alldeles omöjligt att för dessa
skolor erhålla kompetenta och dugliga lärare. Och, äfven om lärare kunde
erhållas, måste det inverka menligt på undervisningen, om skollokalerna
vore både otillräckliga i fråga om utrymme och bristfälliga i afseende på
ombonad och inredning.
Domkapitlet ansåg sig derför böra instämma i skolrådets framställning
såväl beträffande skolhusen som i fråga' om sammanslagning af rotarna.
Beträffande utbytet af området Skröfven-Storberget mot området Soutojärvi-
Granhult hade domkapitlet ingen anledning att betvifla ändamålsenligheten
deraf, men ansåge det tvifvelaktigt, huruvida en sådan anordning stode i
öfverensstämmelse med de grundsatser, som i Eders Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen angående inrättandet af ifrågavarande skolor
blifvit uttalade.
Med skrifvelse den 26 sistlidne februari öfverlemnade landshöfdinge-
embetet, till Eders Kongl. Maj:t de till ärendet hörande handlingar och an¬
förde dervid, att, då det sålunda, enligt landshöfdingeembetets förmenande,
Åttonde hufvudtiteln.
151
visat sig, att de ifrågavarande skolhusen, derest de skulle kunna komma
till stånd och blifva af beskaffenhet att nu och för framtiden motsvara
sitt ändamål, icke kunde uppföras för de genom nådiga brefvet den 17
mars 1894 anvisade medel, utan att härför torde erfordras minst de af
skolrådet beräknade belopp, föranlätes landshöfdingeembetet att i under¬
dånighet anmäla detta förhållande, men ville på samma gång hemställa,
att allt afseende måtte fästas vid Gellivare skolråds till ordnande af
frågan om inrättandet af statsskolor med svenska såsom undervisningsspråk
gjorda och af vederbörande folkskoleinspektör samt af domkapitlet i Hernö-
sand tillstyrkta framställning.
Statskontoret, som blifvit anbefaldt att afgifva underdånigt utlåtande
öfver berörda framställning, yttrade, att statskontoret, som genom hvad i
ärendet förekommit, ansåge ådagalagdt, att de för uppförande af de an-
befalda skolhusen i Gellivare anslagna medel ej på långt när dertill för-
sloge, med afseende derå att skolrådets nu gjorda framställning afsåge en
väsentlig rubbning i den plan för inrättande af skolor inom Gellivare
församling, som af Eders Kongl. Maj:t framlagts för Riksdagen vid
äskandet af det af Riksdagen sedermera beviljade, anslaget, hölle före, att,
derest Kongl. Maj:t funne framställningen förtjena afseende, densamma,
åtminstone hvad anginge disponerandet af de för skolhusbyggnaderna an¬
slagna medel, borde underställas Riksdagens pröfning, ehuru hinder från
formel synpunkt för Eders Kongl. Maj:t att utan Riksdagens hörande bi¬
falla framställningen ej torde förefinnas.
De af skolrådet i Gellivare församling föreslagna och af vederbörande
myndigheter tillstyrkta förändringar i den plan för folkundervisningens
delvisa ordnande inom nämnda församling, som af Eders Kongl. Maj:t fram¬
lades för Riksdagen vid äskandet af anslag till inrättande af statsskolor
derstädes, synas mig ändamålsenliga. Jag har derför intet att erinra mot
förslaget, att byarna Liikavara och Sakavara (Sakajärvi) sammanslås
till en rote och att likaledes byarna Dokkas och Alavara förenas till en
rote samt att dessa båda rotar komma att bilda ett område, inom hvilket
eu flyttande folkskola anordnas. Ej heller har jag något att invända der¬
emot, att den föreslagna flyttande folkskolan Skröfven-Storberget i stället
förläggas till Soutojärvi-Granhult. Domkapitlet anser det visserligen tvifvel¬
aktigt, huruvida eu sådan anordning stode i öfverensstämmelse med de
grundsatser, som i Eders Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående
inrättandet af ifrågavarande skolor, blifvit uttalade; men då de sistnämnda
byarna ej ligga särdeles långt från språkgränsen, och då ett mycket större
antal barn får gagn af skolan, om den förlägges till dessa byar, än om
152
Åttonde hnfvudtiteln.
den anordnas i Skröfven-Storberget, synes det mig, som om det föreslagna
utbytet vore egnadt att främja den sak, som med ifrågavarande skolor
afses. T likhet med folkskoleinspektören anser jag dessutom, att en mindre
folkskola, som torde kunna bekostas af församlingen sjelf, är tillräcklig
för området Skröfven-Storberget.
Af de till Eders Kong! Maj:t öfverlemnade handlingar uti nu ifråga¬
varande ärende framgår fullt tydligt, att för det af Riksdagen beviljade
anslag till uppförande af skolhus inom Gellivare församling, hvilket anslag
blifvit till sin storlek föreslaget af personer, förtrogna med förhållandena
i orten, och som af vederbörande lokala myndigheter ansetts tillräckligt, de
anbefalda skolhusbyggnaderna ej kunna uppföras, om dessa skola göras
erforderligt stora, ändamålsenliga och för öfrigt sättas i tillfredsställande
skick. Under sådana förhållanden synes det mig bättre att, enligt skol¬
rådets af vederbörande myndigheter tillstyrkta förslag, för den beviljade
anslagssumman bygga endast tre ändamålsenliga skolhus, nemligen vid
Sainmako, Dokkas och Liikavara, samt att på öfriga stationer tills vidare
förhyra undervisningslokaler och bostäder för läraren. Genom detta för¬
slag blir det stora behofvet af skolhus, som förefinnes i några andra rotar,
ej tillgodosedt, helst som de lokaler, hvilka möjligen der kunna förhyras,
äro af synnerligen torftig beskaffenhet. Vidare ber jag få erinra, att
de för Gellivare församling afsedda statsskolorna ej ännu kunnat träda
i verksamhet och sannolikt ej kunna börja sitt arbete förrän med början
af år 1898, samt att öfriga skolor, som enligt nådiga brefvet den 17 mars
1894 blifvit anordnade i landets finsktalande bygder, ej hunnit komma i
gång från och med början af 1894, från hvilken tid det belopp, som afsetts
för aflönande af lärare vid ifrågavarande skolor, blifvit i riksstaten uppfördt.
En besparing, uppgående till öfver 17,000 kronor, har sålunda, åtminstone
indirekt, blifvit gjord i utgifterna för folkskoleväsendet i de finsktalande
församlingarna; och det förekommer mig, som om det skulle lända till
större båtnad för folkundervisningen uti Gellivare vidsträckta och fattiga
församling och dessutom vara med billighet öfverensstämmande, om en
summa, ungefärligen motsvarande förenämnda belopp, finge användas till
uppförande i Gellivare församling af ännu tre skolhus i enlighet med de
ritningar och kostnadsförslag, som skolrådet förordat för skolhusen i
Dokkas och Liikavara. Dessa skolor synas mig böra förläggas i Souto-
järvi, Granhult och Yrtivara, som enligt skolrådets åsigt borde betraktas
såsom en hufvudstation.
Slutligen tillåter jag mig fästa uppmärksamheten derpå, att, om den
ifrågasatta sammanslagningen af rotar godkännes, en af de beslutade lärare¬
befattningarna kommer att indragas. Den för denna befattning afsedda
Åttonde hufvudtiteln. 153
lärarelönen torde lämpligen kunna beräknas som bidrag till betäckande
af kostnaderna för hyrande af skollokaler i de rotar, i bvilka för när¬
varande inga skolhus komma att uppföras.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders
Kongl. Majrts täcktes föreslå Riksdagen
dels att godkänna en sådan förändrad användning af ifrågakomna år
1893 för anordnande af statsskolor i Gellivare församling beviljade anslag,
att — jemte det Liikavara och Sakavara sammanslås till en rote och
Dokkas och Alavara till en annan samt en flyttande folkskola anordnas
för dessa båda rotar, äfvensom den flyttande folkskolan, som afsetts för
området Skröfven-Storberget, i stället förlägges till området Soutojärvi-
Granhult — skolhus uppföras vid Sammako, Dokkas och Liikavara, alla i
enlighet med de af skolrådet förordade ritningar och kostnadsförslag;
dels ock att medgifva, att i hvardera af rotarna Soutojärvi, Granhult
och Yrtivara måtte få uppföras skolhus af samma beskaffenhet som de vid
Dokkas och Liikavara, och att för detta ändamål måtte för år 1897 beviljas
ett extra anslag af 17,800 kronor, samt att i öfriga rotar, för hvilka stats¬
skolor äro afsedda, skollokaler tills vidare måtte få förhyras, och att hyres¬
beloppen måtte få utgå från det under riksstatens åttonde hufvudtitel upp¬
förda anslag till folkundervisningens befrämjande bland de i rikets nord¬
ligare trakter bosatta finnar.
De tekniska läroverken.
I underdånig skrifvelse den 14 sistlidne september har styrelsen för
tekniska högskolan anmält de behof af anslag för högskolan, som styrelsen
önskade få af Eders Kongl. Maj:t framlagda för innevarande års riksdag,
och som vore behöfliga dels för fortsättning och fullbordande af den nya
byggnad för de kemiska och mineralogiska afdelningarna vid högskolan,
hvarom 1895 års riksdag fattat beslut, och dels för den provisoriska ut¬
vidgning af undervisningen, hvartill Riksdagen alltsedan 1892 beviljat anslag
på extra stat.
Sistlidna års riksdag beviljade, i enlighet med af Eders Kongl. Maj:t
framlagd proposition, till ny byggnad för högskolans kemiska och minera¬
logiska afdelningar samt densaininas inredning och utrustning 300,230
kronor samt anvisade af detta belopp för innevarande år 100,000 kronor.
Nu framhåller styrelsen önskvärdheten deraf, att den nya byggnaden, så
fort ske kan, kommer till stånd, och hemställer derför, att Eders Kongl.
lUh. till Riksd. Prat. 189b‘. / Sami. 7 Afd. 20
[58.]
Tekniska
högskolan.
154 Åttonde hufvudtiteln.
Maj:t behagade föreslå Riksdagen att af det beviljade anslaget för år 1897
anvisa hvad som för byggnadens fulländning och utrustning med nödig
materiel erfordras, eller hela återstoden 206,230 kronor. Emellertid har
öfverintendentsembetet, som af Eders Kongl. Maj:t erhållit uppdrag att
ombesörja uppförandet af ifrågavarande nybyggnad i enlighet med af Eders
Kongl. Maj:t faststälda ritningar, uti underdånig skrifvelse den 12 novem¬
ber 1895 anhållit, det Eders Kongl. Maj:t ville, med hänsyn till det lämp¬
liga bedrifvandet af berörda arbete, föreslå Riksdagen att af nybyggnads-
anslaget för nästkommande år anvisa 106,230 kronor; och torde vid sådant
förhållande styrelsens hemställan icke böra föranleda Eders Kongl. Maj:t
att föreslå Riksdagen att för år 1897 af nämnda anslag anvisa större be¬
lopp än det af öfverintendentembetet begärda.
Allt sedan år 1892 har Riksdagen till utvidgning af undervisningen
vid högskolan hvarje år på extra stat anvisat till arfvode åt en extra
lärare i praktisk elektroteknik 2,000 kronor, till elektr oteknisk a apparater och
laborationer 1,200 kronor, till förstärkning af undervisningen 15,800 kronor
samt till hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi 600 kronor.
Nu framhåller styrelsen, att behofvet af denna provisoriska utvidgning
gjort sig ytterligare känbart under läsåret 1894—1895, emedan högskolan
då egt det största antal elever, som derstädes samtidigt åtnjutit under¬
visning, eller 336. Då härtill koinme, att äfven höstterminen sistlidet år
ett mycket stort antal inträdessökande anmält sig till första årskursen, så
att, oaktadt utvidgningen, icke alla kompetenta sökande kunnat emottagas,
utan man nödgats utesluta sex af dem, så ansåge styrelsen behofvet åt
utvidgningen äfven för den närmaste framtiden vara tydligt ådagalagdt.
Med hänsyn dertill, att allt flera elever i fackskolan för maskinbyggnads¬
konst och mekanisk teknologi (under höstterminen 1895 tolf) anmält sig
att deltaga uti undervisningen i ångfartygskonstruktion, för hvilket läro¬
ämne endast 800 kronor vore anvisade på ordinarie stat, och då det vore
uppenbart, att med ett så ringa anslag det hvarken vore möjligt att på
ett någorlunda tillfredsställande sätt anordna undervisningen i ett för vårt
lands industri så vigtig! läroämne, eller utsigt funnes att vid högskolan
skulle kunna fästas en duglig lärare i ämnet, ansåge sig styrelsen nöd¬
sakad att i underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t ville bereda en
förhöjning af 1,200 kronor för år 1897 i det till undervisningens förstärk¬
ning afsedda anslaget.
Då jag i allo instämmer i hvad styrelsen anfört såväl beträffande
behofvet deraf, att den sedan år 1892 bestående provisoriska utvidgningen
af undervisningen vid tekniska högskolan fortfarande må ega bestånd, och
Åttonde hufvudtiteln.
155
således de för denna utvidgning af de senaste årens riksdagar beviljade
anslag äfven för år 1897 af Riksdagen anvisas, som rörande angelägen¬
heten af en ytterligare ökning uti anslaget till undervisningens förstärk¬
ning med 1,200 kronor, tillstyrker jag, med stöd af hvad jag nu anfört,
att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
dels att af det utaf sistlidet års riksdag till ny byggnad för de kemiska
och mineralogiska afdelningarna samt densammas inredning och utrustning
beviljade anslag anvisa för år 1897 106,230 kronor,
dels ock att för samma år bevilja, för provisorisk utvidgning af under¬
visningen vid högskolan: till arfvode åt en extra lärare i praktisk elektro¬
teknik 2,000 kronor, till elektrotekniska apparater och laborationer 1,200
kronor, till förstärkning af undervisningen i öfrigt 17,000 kronor samt
till hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi 600 kronor.
Under hänvisning till hvad jag förut under punkten 14 anfört be- [59.]
träffande behofvet af särskild undervisning i elektroteknik vid Chalmers Chalmers tele¬
tekniska läroanstalt och, i sammanhang dermed, af ett anslag för en gång
af 5,000 kronor till anskaffande af för berörda undervisning nödig mate¬
riel, hemställer jag, att Eders Kong! Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 5,000 kronor till
anskaffande af den första för undervisningen i elektroteknik vid Chalmers
tekniska läroanstalt erforderliga uppsättning af instrumenter och maskiner.
Under hänvisning till hvad jag förut under punkten 15 i underdånig- [60.]
het anfört rörande tekniska skolans i Stockholm behof af ökade anslag Tekniska »ko-
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på lan l0f‘°ck'
extra stat för år 1897 anvisa till inredning för skolans behof af de loka¬
ler,som af landtbruksakademien till skolan öfverlemnats, 12,632 kronor,
till anskaffande af inventarier och dylik utrustning för samma lokaler
8,600 kronor samt till inköp af lös gymnastikmateriel för skolans behof
500 kronor.
Hos Eders Kongl. Maj:t har direktionen för tekniska skolan i Eskilstuna [61.]
gjort förnyad framställning om ökadt ordinarie anslag till nämnda skola. Tekniska sko¬
lla jag emellertid icke för närvarande finner lämpligt att föreslå utvidg-,n” ltu^k‘l>'
ning af skolan i den utsträckning, som af direktionen ifrågasatts, hem¬
ställer jag, det Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning
derom, att till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i Eskils¬
tuna må, i likhet med hvad flera föregående år egt rum, på extra stat
för år 1897 anvisas ett belopp af 750 kronor.
156
Åttonde hufvudtiteln.
[62.] Till understöd åt lägre tekniska, yrkesskolor och till bestridande af kost-
TeknMa nader för deras inspektion hafva under en följd af år anvisats extra anslag,
yrkesskolor. uncjer vilkor att det bidrag, som af dessa medel komme att utbetalas till
understöd åt sådan skola, icke finge öfverstiga hvad vederbörande kommun
i kontant tillsköte för skolan. Beloppet af ifrågavarande anslag höjdes
vid senaste riksdag till 45,000 kronor. Då detta belopp fortfarande är för
ändamålet erforderligt, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes före¬
slå Riksdagen att jemväl för år 1897 härtill, under nämnda vilkor, på extra
stat anvisa 45,000 kronor.
Medicinalstyrelsen med tillhörande stater.
[63.] På derom af medicinalstyrelsen i skrifvelse den 20 september 1895
Arfvode för angående medicinalverkets behof gjord framställning tillstyrker jag, att
hospUaién!rl^ers Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1897
kenskaper. bevilja ett anslag af 1,200 kronor, eller samma belopp som under flera
föregående år, till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.
[64.] Medicinalstyrelsen har i nyssnämnda skrifvelse anmält, att den i hufvud-
Poiikiinik /örstaden inrättade poliklinik för tandsjukdomar, hvilkens verksamhet sedan
‘"domar' början af år 1885 fortgått enligt de af styrelsen på nådigt uppdrag med¬
delade bestämmelser, under tiden tillvunnit sig ökadt förtroende, hvadan
och då patienternas antal betydligt stigit, medicinalstyrelsen hemstält, att
medel för denna anstalts fortsatta upprätthållande måtte beredas, derest
ej Eders Kongl. Maj:t skulle finna tandläkareundervisningen i dess helhet
böra omorganiseras enligt ett derom af medicinalstyrelsen i skrifvelse den
18 september 1893 framstäldt förslag. Då emellertid detta förslag icke
för närvarande torde böra föranleda någon åtgärd af Eders Kongl. Maj:t,
tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på
extra stat äfven för år 1897 anvisa ett belopp af 4,000 kronor för uppe¬
hållande under samma år af nämnda poliklinik.
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.
[65.]
Arjvoden för Med anledning af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens i
d&rdi ^ "^'underdånig skrifvelse den 30 september 1895 gjorda anhållan hemställer
«“ljag, att, enär de extra anslag, å tillsammans 9,200 kronor, som för ända-
Åttonde hufvudtiteln.
157
mål, tillhörande akademiens verksamhet, blifvit för innevarande år liksom
för flera föregående år beviljade, äro för samma ändamål fortfarande erfor¬
derliga, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för
år 1897 bevilja enahanda anslagsbelopp, nemligen:
till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ord¬
nandet och vården af de under akademiens inseende
stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening kronor 4,000: —
till undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn-
lemningar m. m...................................................i...:............ » 3,200: —
samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska mu¬
seum m. m........................................................................ » 2,000: —
tillhopa kronor 9,200: —
I en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrifvelse af den 4 december [66.]
1894 har vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien gjort underdånig in, tving!- och
framställning om anslag till vissa ändrings- och inredningsarbeten i den till >nrednin9‘-
statens historiska museum anvisade lokal i nationalmuseibyggnaden samt,ia*;ona/muS(!!-
om lokalens utvidgande. Akademien, som vid framställningen fogat en af
riksantiqvarien undertecknad promemoria öfver de i sådant afseende ifråga¬
satta anordningar och arbeten jemte en planritning öfver en del af natio-
nalmuseibyggnadens jordvåning, har i ämnet anfört följande.
Då bottenvåningen i nämnda byggnad uppläts åt statens historiska
museum, hade tre der befintliga rum tagits i anspråk för att förvara så¬
dana föremål, som, ehuru af vetenskapligt värde, likväl ej vore af den
beskaffenhet, att de borde i förevisningssalarne utställas. I ett af dessa
rum hade äfven inredts ett numera otillräckligt mörkrum för fotografiskt
ändamål.
År 1880 hade statens historiska museum fått åt sig upplåtet ett å
omförmälda planritning med i betecknadt rum, hvilket sedan användts till
förvaringsrum för en del af de dyrbara Björköfynden, som på grund af
bristande utrymme i förevisningssalarne måste förvaras inpackad. De stän¬
digt inkommande nya fynden hade emellertid kraft ännu mer ökadt ut¬
rymme; och statens historiska museum hade derför ock genom nådigt be¬
slut den 21 april 1893 fått åt sig upplåten den lokal i jordvåningen af
nationalmuseibyggnaden, som å planritningen funnes betecknad med a, b,
c, e och f och förut inrymt de egyptiska samlingarna. I den skrifvelse af
akademien, som ledde till nämnda nådiga beslut, hade betonats nödvän-
158
Åttonde hufvudtiteln.
digheten af att bereda plats för vissa föremål, som ej kunde i förevis-
ningssalarne utställas. Sedan dess hade emellertid på ett känbart sätt gjort
sig gällande behofvet af ett konserveringsrum, der de för en förbättrad
konservering nödiga apparaterna kunde uppställas, hvilket omöjligen läte
sig göra i det nu för preparering använda rummet. För detta ändamål
vore det af nöden, att den redan erhållna lokalen ökades med ännu ett
rum, som å planen vore betecknadt med d och för närvarande disponerades
af nationalmusei konstafdelning. Denna förändrade anordning hade ock
inom öfverintendentsembetet varit ifrågasatt till utförande år 1893; men
planen hade, enligt uppgift på grund af bristande medel, förfallit. Akade¬
mien anhölle nu, att Eders Kongl. Maj:t täcktes tillåta, att med den öfriga,
åt akademien upplåtna delen af jordvåningen finge förenas sagda med d
betecknade rum.
Akademiens sålunda utvidgade lokal i jordvåningen måste, för att
blifva användbar för sitt ändamål, det vill säga till förvarings- och kon¬
serveringsrum, undergå vissa ändringar och förbättringar samt erhålla en
enkel inredning, hvilket allt närmare angåfves i omförmälda promemoria.
Då konserveringen af inkomna föremål vore en af museets vigtigare upp¬
gifter, ville akademien synnerligen betona nödvändigheten af, att en bättre
konstruerad kokapparat än den, hvaröfver museet nu förfogade, och en
torkugn för konserveringen af jernsaker anskaffades och inmurades i rum¬
met d. Akademien hade förskaffat sig och bilade vid sin skrifvelse kost¬
nadsförslag och ritningar å en kokapparat i förening med torkugn. En
dylik apparat funnes i Museum för Völkerkunde i Berlin och hade der
visat sig vara särdeles lämplig.
Under åberopande att akademien ej disponerade medel, som kunde
användas för ifrågavarande ändamål, och med erinran hurusom Eders Kongl.
Maj:t genom nådigt bref den 8 juli 1885 anbefalt öfverintendentsembetet
att utföra vissa ändringar i fråga om de åt akademiens tjensteman upp¬
låtna arbetsrummen, hvarför kostnaden skulle af öfverintendentsembetet för¬
skjutas af under händer hafvande medel mot ersättning af påföljande års
anslag till byggnader och reparationer, har akademien slutligen anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes antingen, i likhet med hvad som skedde år
1885, anbefalla öfverintendentsembetet att på samma vilkor som då utföra
nu ifrågavarande arbeten, eller ock anbefalla öfverintendentsembetet att
upprätta kostnadsförslag samt derefter af tillgängliga medel i nåder anvisa
det för arbetenas utförande erforderliga beloppet,
I omförmälda promemoria framhålles bland annat, att under den del
af museibyggnaden, der ifrågavarande lokal vore belägen, funnes en med
tegel- och stenaffall fyld sänka i berget, dit vattnet gerna droge sig. Det
Åttonde hufvudtiteln.
159
nu i lokalen befintliga golfvet af marmor hindrade ej fukten derifrån att
tränga upp, hvarigenom lokalen blefve oanvändbar till arbetsrum. Det
vore derför nödvändigt, att marmorplattorna upptoges och ersattes med ett
enkelt oljedränkt trägolf, isoleradt med asfalt och beton, hvarigenom fukten
helt och hållet utestängdes. Rummet cl, i hvilket konserveringsapparaten
skulle anbringas, borde förses med asfalt- eller cementgolf.
öfver den af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien gjorda fram¬
ställningen har underdånigt utlåtande infordrats från nationalmusei nämnd.
Sedan nämnden hört intendenten vid konstafdelningen, som upplyst, att
ersättning för ifrågakomna, hittills för upplag af en del af nationalmusei
kolförråd använda rum kunde beredas på annat håll i samma afdelning
af källarevåningen, har nämnden, under förutsättning att konstafdelningen
ej behöfde vidkännas någon särskild kostnad för inredningen af ny kol¬
källare, tillstyrkt nådigt bifall till ansökningen i hvad den angår förenandet
af omförmälda rum med den nu åt statens historiska museum upplåtna
lokalen.
Härefter har öfverintendentsembetet, till följd af nådig remiss, i ärendet
afgifvit underdånigt utlåtande. Embetct har deruti yttrat: att embetet för
sin del icke funnit något hinder i konstruktivt hänseende möta för vid¬
tagandet af de utaf vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien begärda
förändringsarbetena; att den år 1893 ifrågasatta inredningen af en del utaf
de omnämnda lokalerna, hvarom akademien i sin framställning förmält,
och hvilken inredning beräknats kosta 4,000 kronor, icke blifvit i sagda
års generalförslag till utförande af embetet upptagen, enär embetet ansett
det till einbetets disposition lemnade, enligt embetets förmenande hufvud-
sakligast för reparations- och underhållsåtgärders verkställande afsedda an¬
slag till byggnader och reparationer icke böra användas till arbeten af
nu omhandlade art; samt att embetet emellertid låtit upprätta ett kost¬
nadsförslag för utförandet af inredningsarbetena till den utsträckning, som
numera af vederbörande äskats.
Under erinran att öfverintendentsembetet fortfarande hölle före, att
nyssnämnda till embetets förfogande stälda medel icke borde användas till
mera omfattande nyinredningsarbeten, har embetet slutligen i sitt utlåtande
hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder uppdraga åt embetet att,
på sätt som vore för kronan förmånligast, låta utföra nu ifrågavarande
arbeten äfvensom af tillgängliga medel anvisa det för desammas verkstäl¬
lande erforderliga belopp, utgörande enligt nyssnämnda kostnadsförslag,
som jemte deri åberopade särskilda förslag och ritningar bifogats öfver-
intendentsembetets utlåtande, 5,800 kronor.
I kostnadsförslaget upptagas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
160
Åttonde hufvudtiteln.
[67.] '
Aflöning åt
en eldare.
[68.]
Museets af¬
delning för
arkegoniater
och fossila
växter.
[69.]
Museets
etnografiska
samling.
nyssberörda promemoria uti särskilda poster de arbeten, som af akademien
ansetts behöfliga, äfvensom nödiga ändringar för anordnande och inredning
af ny kolkällare för nationalmuseum.
Behofvet och ändamålsenligheten af omförmälda ändrings- och inred¬
ningsarbetens utförande samt af den ifrågasatta lokaltillökningen lärer få
anses ådagalagdt genom hvad vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
i ärendet anfört. Då jag lika med öfverintendentsembetet anser, att det
starkt anlitade anslaget till byggnader och reparationer icke bör användas
till ifrågavarande nyinredningsarbeten, samt andra medel till bestridande af
nu omhandlade utgifter ej finnas att tillgå, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för utförande af berörda
arbeten på extra stat för år 1897 bevilja ett anslag af 5,800 kronor.
Akademien för de fria konsterna.
Hänvisande till hvad jag vid fråga om förhöjning af ordinarie an¬
slaget till akademien för de fria konsterna under punkten 17 yttrat om
behofvet af medel till aflönande afl en eldare från början af oktober 1895
till utgången af år 1896, tillstyrker jag i underdånighet, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att härtill på extra stat för år 1897 anvisa
ett anslag af 1,125 kronor.
Naturhistoriska riksmuseum.
Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 11 september
1895 gjorda anmälan, att ett årligt anslag af 2,000 kronor till inköp och
insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för arke¬
goniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande
af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter fortfarande är
behöflig!, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att för sagda ändamål anvisa på extra stat jemväl för
år 1897 enahanda belopp som för innevarande år, eller 2,000 kronor.
Likaledes får jag, med anledning af vetenskapsakademiens i nyss¬
nämnda skrifvelse gjorda framställning derom, att behofvet af anslag för
vård, underhåll och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska
samling vore detsamma som under föregående år, i underdånighet hem¬
ställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för sagda
Åttonde hnfvndtiteln. 161
ändamål anvisa på extra stat jemväl för år 1897 enahanda belopp som
för innevarande år, eller 2,800 kronor.
Sedan naturhistoriska riksmuseets expensmedelsanslag med museets fort¬
gående tillväxt år efter år visat sig allt mer otillräckligt, täcktes Eders
Kongl. Maj:t, i enlighet med vetenskapsakademiens derom gjorda hem¬
ställan, föreslå 1893 års riksdag att till höjande af museets årliga expens¬
medelsanslag bevilja 1,630 kronor. Till svar härå anförde Riksdagen
bland annat, att, då den äskade förhöjningen delvis skulle användas till
amorterande af den till omkring 4,000 kronor uppgående bristen å expens-
medelanslaget samt någon utredning icke förelåge, huruvida, sedan bristen
blifvit betäckt, hela förhöjningen kunde vara erforderlig, det förefallit
Riksdagen riktigare, att medel för bristens betäckande anvisades på extra
stat och att i stället höjningen af det ordinarie anslaget begränsades i
motsvarande mån. Med beräknande att omförmälda brist skulle kunna
på fyra års tid amorteras med ett anslag af 1,000 kronor om året, ansåg
Riksdagen höjningen i expensmedelsanslaget lämpligen kunna inskränkas
till 630 kronor och beslöt att till amorterande af bristen på extra stat
för år 1894 anvisa ett belopp af 1,000 kronor. Enahanda belopp har
Riksdagen sedermera på Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar
beviljat för hvartdera af åren 1895 och 1896.
Nu har vetenskapsakademien i underdånig skrifvelse den 11 december
nästlidna år anmält behofvet af ytterligare anslag för amortering af nyss¬
nämnda brist. Akademien anför i berörda skrifvelse, att bristen vid 1894
års bokslut uppgått till 2,704 kronor 49 öre. Om härifrån afdroges de
ainorteringsbelopp, som anvisats för åren 1895 och 1896, återstode der¬
efter en brist af 704 kronor 49 öre, till hvars fyllande akademien i under¬
dånighet hemstält om beredande af erforderligt anslag.
Med anledning häraf tillstyrker jag underdånigst, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1897 på extra stat anvisa ett
till fullt krontal jemnadt belopp af 705 kronor till fyllande af ifråga¬
varande brist.
Meteorologiska centralanstalten.
Med anledning af särskilda utaf Eders Kongl. Maj:t i ämnet gjorda
framställningar har Riksdagen för hvartdera af åren 1894, 1895 och 1896
beviljat ett extra anslag af 7,950 kronor till fullständigt ordnande^ och ut¬
vidgande af väderlekstjensten vid meteorologiska centralanstalten. År 1893
Bih. till Riksd. Prat. 18.90'. 1 Sand. I Afd. 21
[70.]
Amortering
af brist ä
museets ex¬
pensmedels¬
anslag.
[71.]
Väderleks-
tjensten vid
anstalten.
162
Åttonde hufvudtiteln.
[72.]
Läroanstal¬
ter för
öfver åriga
döfstumma.
föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen att uppföra ett sådant anslag å
ordinarie stat. Riksdagen fann visserligen hvad i statsrådsprotokollet an¬
förts innebära fullgiltiga skäl för att ökade medel till det af Eders Kongl.
Maj:t ifrågasatta belopp stäldes till meteorologiska centralanstaltens för¬
fogande för ordnande och utvidgande af väderlekstjensten; men då, enligt
Riksdagens förmenande, någon tids erfarenhet rörande resultaten af de nya
anordningarna borde afvaktas, innan beloppet uppfördes på ordinarie stat,
ansåg Riksdagen sig böra tills vidare endast på extra stat anvisa anslag
för ändamålet; och i öfverensstämmelse dermed har Eders Kongl. Maj:t
inskränkt sina vid 1894 och 1895 årens riksdagar gjorda framställningar
i ämnet.
Sedan vetenskapsakademien i en den 11 september nästlidna år aflåten
underdånig skrifvelse framhållit bebofvet af ifrågavarande anslags fortsatta
utgående, får jag i underdånighet tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att föreslå
Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1897 anvisa 7,950 kronor till
upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid meteorologiska
centralanstalten.
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.
Till uppehållande af undervisningen vid de i Vadstena, Skara och
Bollnäs anordnade läroanstalter för öfveråriga döfstumma har Riksdagen
för hvart och ett af de senare åren på extra stat anvisat tillsammans
49,200 kronor.
Samtidigt med utfärdande af lag angående ordnande af döfstum-
undervisningen i riket förordnade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref
den 31 maj 1889, bland annat, att i dessa läroanstalter finge, jemte döf¬
stumma i de åldersklasser, för hvilka anstalterna egentligen vore afsedda,
för framtiden, i den mån utrymme och tillgång på lärarekrafter medgåfve,
intagas döfstumma barn äfven i åldern 12—15 år.
Då enligt från vederbörande styrelse inkomna uppgifter någon af
dessa läroanstalter ännu icke synes kunna begynna afvecklas, och då
sålunda hela anslaget för deras uppehållande fortfarande erfordras, hem¬
ställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, för uppe¬
hållande af undervisningen vid nämnda tre anstalter, anvisa ett extra an¬
slag för år 1897 af 49,200 kronor.
Åttonde hufvadtiteln. 163
På derom af styrelsen för handtverksskolan i Kristinehamn för blinda [73.]
i underdånig skrifvelse den 7 sistlidne oktober gjord begäran hemställer Handtverk,-
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att enahanda belopp, 'ZlZmn^för
som beviljats för skolans uppehållande under närmast föregående år, eller blinda.
10,000 kronor, må för denna skola anvisas på extra stat äfven för år
1897.
1 underdånig skrifvelse den 12 sistlidne september har direktionen [74.]
öfver institutet för blinda i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t Tryckning af
täcktes föreslå Riksdagen att, utöfver det åt institutet på ordinarie stat blinjfkrjfter
uppförda anslaget, bevilja institutet för år 1897 enahanda extra anslag,
som anvisats för innevarande år, nemligen 2,500 kronor att användas till
tryckning af blindskrifter och 1,200 kronor till understöd åt blindlärare-
elever samt till reseunderstöd åt blindlärare.
Med hänvisning till hvad jag vid behandlingen af de ordinarie an- [75.]
slagen under punkten 21 redan anfört i fråga om anordnandet af en för- Byggnad för
skola å Tomteboda för blinda, får jag underdånigst hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att till uppförande af en byggnad Tomteboda.
för denna förskola, hvartill, enligt uppgjorda kostnadsförslag, erfordras
81,200 kronor, samt för bestridande af kostnaderna för uppgjorda ritningar
och kostnadsförslag till ifrågavarande byggnad, hvilka uppgått till ett be¬
lopp af 750 kronor, som blifvit af statskontoret förskjutna, måtte be¬
viljas ett belopp af 81,950 kronor, och att häraf måtte på extra stat för
är 1897 anvisas 50,750 kronor.
Hospitalsvården.
Sedan Riksdagen nästlidna år, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts [76.]
proposition, beviljat ett anslag af 1,480,000 kronor till anordnande vid uP,aia a,yi.
Upsala af en asyl för sinnessjuke och deraf på extra stat för innevarande
år anvisat ett belopp af 500,000 kronor, har Eders Kongl. Maj:t den 23
augusti 1895 godkänt ritningar till byggnader och värmeledning för den
tillämnade asylen. Enligt hvad medicinalstyrelsen i sin förutnämnda skrif¬
velse den 20 september nästlidna år upplyst, hade förberedande åtgärder
för byggnadsarbetets utbjudande på entreprenad vidtagits. Arbetet komrne
164
Åttonde hufvlidtiteln.
att påbörjas senast i januari 1896 och fortsättas under samma år i den
utsträckning anslaget medgåfve. Det vore beräknadt, att under detta år
alla dränerings- och torrläggningsarbeten för byggnadstomten skulle utföras,
att grund skulle läggas till administrationshuset, ångpannehuset och tre
sjukpaviljonger, att de i sammanhang med dessa grundläggningsarbeten
stående planeringsarbeten skulle verkställas, och att ångpannehuset skulle
blifva fördt under tak. Genom dessa arbetens liqviderande beräknades
det för år 1896 tillgängliga belopp under samma år komma att åtgå.
Då behofvet af flera platser för sinnessjuke vore särdeles stort, hvilket
bland annat syntes deraf, att under september månad 1895 plats å allmän
vårdanstalt afvaktades af 382 till hospitals- eller asylvård berättigade
sinnessjuke, måste arbetet med all kraft bedrifvas, på det att byggnaderna
skulle blifva fullbordade på kortaste möjliga tid eller till hösten år 1899.
Med hänsyn härtill vore i byggnadsplats för år 1897 beräknadt, att
administrationshuset och tre sjukpaviljonger skulle bringas under tak och
alla dertill hörande timmermans-, sinides- och öfriga arbeten tillika utföras,
samt att grundläggningen för öfriga byggnader äfvensom återstoden af
planeringsarbetet skulle verkställas, för hvilka arbeten 450,000 kronor an-
såges komma att erfordras. Genom ett sådant tillvägagående syntes äfven
priset på byggnadsarbetet komma att ställa sig billigare än genom en
byggnadsplan, beräknad för en längre byggnadstid.
I enlighet med hvad medicinalstyrelsen i nämnda skrifvelse hemstält,
tillstyrker jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att af det för anordnande vid Upsala af en asyl för sinnessjuke
beviljade anslag på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 450,000
kronor.
[77.] I ny ss omförmälda skrifvelse den 20 september 1895 har inedicinal-
jer/sö *>*A«»styrelsen underdånigst hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks-
for spetehke. dagen att till understöd åt Jerf so sjukhus för spetelske anvisa för år 1897
ett extra anslag af 14,000 kronor, eller enahanda belopp, som blifvit för
närmast föregående år beviljadt.
Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att anvisa äfven för år 1897 ett extra anslag af 11,000
kronor till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske under vilkor, att
Gefleborgs läns landsting dertill för samma år anvisar 4,000 kronor och
medgifver, att spetelske äfven från andra län må vid sjukhuset erhålla
vård, i den mån utrymmet sådant tillåter.
Åttonde hnfvudtiteln.
165
Diverse anslag.
I likhet med hvad under åtskilliga år skett och af samma skäl, som [78.]
då förekommit, torde Eders Kong! Maj:t föreslå Riksdagen att jemväl för Svenska
år 1897 på extra stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska förn- fZ'iuupei.
skriftsällskapet.
Under flera föregående år har Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts [79.]
framställning beviljat anslag till beredande af religionsvård åt svenske Religionsvård
sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande lands-
män, och hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t jemväl för ar * utländska
1897 af Riksdagen för ifrågavarande ändamål äska anslag till samma be- hnmnar-
lopp som det, hvithet hittills årligen plägat anvisas, eller 10,000 kronor.
På Eders Kong]. Maj:ts framställning beviljade 1890 års riksdag för [80.]
beredande af eu förbättrad religionsvård inom Hernösands stifts finsktalande Åtgärder för
församlingar på extra stat: dels till anställande af två kontraktsadjunkter ^UgionlUrd.
inom Vesterbottens fjerde kontrakt, enligt de närmare bestämmelser, som inom Flernö-
Eders Kongl. Maj:t kunde komma att meddela, 12,000 kronor, deraf 4,000 flätande
kronor att utgå under år 1891, dels ock, för utbildande af prestman, förtrogna församlingar.
med finska språket, till två universitetsstipendier för teologie studerande,
enligt de närmare bestämmelser, som Eders Kong]. Maj:t kunde komma att
meddela, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under år 1891. Sedan
Eders Kongl. Maj:t den 26 september 1890 i ofvannämnda afseenden med¬
delat erforderliga bestämmelser, har Riksdagen åren 1891 och 1892 på
Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar af de beviljade beloppen
anvisat för bvartdera af åren 1892 och 1893 af anslaget till kontrakts-
adjunkterna 4,000 kronor och af anslaget till stipendier 1,500 kronor.
Under år 1892 gjorde derefter domkapitlet i Hernösand underdånig fram¬
ställning om förnyelse af omförmälda anslag samt framhöll dervid tillika
behofvet af ytterligare anslag för lindrande af kontraktsadjunkternas rese¬
kostnader. I enlighet härmed föreslog Eders Kongl. Maj:t i 893 års riksdag
dels att på extra stat bevilja:
till anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde
kontrakt 12,000 kronor, deraf 4,000 kronor att utgå under år 1894;
till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 1,500 kronor,
deraf 500 kronor att utgå under år 1894; samt
till två stipendier för utbildande vid universitetet af prester, förtrogna
166 Åttonde hufyudtiteln.
med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under år
1894;
dels ock att åt Eders Kongl. Maj:t öfverlemna att meddela de närmare
bestämmelser, som kunde erfordras rörande anslagens användande.
Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen; och
meddelades af Eders Kongl. Maj:t i nämnda afseenden närmare bestämmel¬
ser den 2 juni 1893, hvarefter Riksdagen åren 1894 och 1895 på Eders
Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar af de beviljade beloppen an¬
visat för hvartdera af åren 1895 och 1896 af anslaget till kontrakts-
adjunkterna 4,000 kronor, af anslaget till resekostnadsersättning åt desse
500 kronor samt af det till stipendiers inrättande beviljade anslag 1,500
kronor. Den sista tredjedelen af de vid 1893 års riksdag för omförmälda
ändamål beviljade anslag kommer alltså att utgå under innevarande år.
Domkapitlet i Hernösand har nu i skrifvelse den 28 augusti 1895, då
de förhållanden, som förut föranledt anslagen, ännu fortfore, gjort under¬
dånig framställning om förnyande för åren 1897—1899 af sistomförmälda
anslag.
På grund häraf far jag hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes, i
likhet med hvad vid 1893 års riksdag egde rum, föreslå Riksdagen
dels att på extra stat bevilja:
till anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde
kontrakt 12,000 kronor, deraf 4,000 kronor att utgå under 1897;
till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 1,500 kronor,
deraf 500 kronor att utgå under år 1897; samt
till två stipendier för utbildande vid universitetet af prester, förtrogna
med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under år 1897;
dels ock att åt Eders Kongl. Maj:t öfverlemna att meddela de närmare
bestämmelser, som må erfordras rörande anslagens användande.
[81.] Redan år 1890 framhöll domkapitlet i Hernösand i skrifvelse till
Ny kapdibygg-Eders Kongl. Maj:t dels behofvet af ny kapellbyggnad i Tärna kapell-
nakapeUför-a församling af Stensele lappmarks pastorat dels ock församlingens oförmåga
samling, att sjelf bestrida kostnaderna derför samt anhöll, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes uppgöra ritning och kostnadsförslag till nytt kapell af trä. Stats¬
kontoret, som bland andra myndigheter hördes öfver denna framställning,
erinrade i afgifvet utlåtande emellertid, att syn å ifrågavarande kapell ej
af behörig myndighet hållits, hvadan behofvet af ny kapellbyggnad icke
vore fullt utredt, till följd hvaraf Eders Kongl. Maj:t genom nådigt beslut
den 8 juli 1892 förklarade domkapitlets framställning i ofvanberörda hän¬
seende ej föranleda vidare åtgärd.
Åttonde hufvudtiteln.
167
Vederbörlig laga syn å kapellbyggnaden blef emellertid sedermera af
domare med biträde af två nämndemän hållen den ‘20 september 1893.
Synemännen förklarade dervid, med afseende å hvad under förrättningen
utrönts, byggnaden ej vidare kunna genom reparation försättas i brukbart
skick. Med skrifvelse den 12 september 1894 bar nu domkapitlet, med
anhållan att Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda erforderliga medel för upp¬
förande af ny kapellbyggnad, till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat instru¬
mentet öfver omförmälda syn äfvensom ritningar och kostnadsförslag till
det ifrågasatta nya kapellet, upprättade af öfverintendentsembetet, kostnads-
förslaget, under förutsättning att församlingen erhölle nådigt tillstånd att
efter utsyning af vederbörande jägmästare fritt på närliggande kronoskog
taga för kyrkobyggnaden erforderligt virke, slutande å en summa af
20,000 kronor. I omnämnda syneinstrument är dels intaget ett af veder¬
börande häradsskrifvare utfärdadt intyg, att enligt 1893 års mantals- och
skattskrifningslängd kapellförsamlingens hemmantal utgjordes af 1/6 mantal
skatte och 4s9/96 mantal krono med en på 167 matlag fördelad folkmängd
af 1,048 personer, deraf 672 bofasta, 202 utan stadigt hemvist och 174
nomad- och fiskarlappar, dels ock antecknadt att, enligt hvad kapellpredi¬
kanten uppgifvit, kyrkan såsom rymmande högst 150 personer vore allt
för liten, i synnerhet vid de större högtiderna, då tre å fyra hundra kyrko¬
besökande brukade infinna sig.
Eders Kongl. Majt:s befallningshafvande i Vesterbottens län, som an-
befalts att, efter inhemtande af yttrande från kapellförsamlingen i hvad
mån församlingen funnes villig bidraga till kostnaderna för den ifrågasatta
kapellbyggnaden, har i följd häraf inkommit med utdrag af protokollet
öfver en den 2 december 1894 hållen kyrkostämma med församlingen. I
detta framhåller församlingen sina ytterst svaga ekonomiska vilkor och de
betydliga utgifter, som förestode församlingen dels för det föreslagna barn¬
hemmet vid den till församlingen hörande Skytteanska skolan, hvartill för¬
samlingen förbundit sig bidraga med 3,500 kronor, dels ock för nybygg¬
nader och reparationer å kapellpredikantsbostället, till hvilket allt försam¬
lingen ej egde mera än 700 byggnadsfyrk, samt meddelar, att församlingen
beslutit anslå 1,500 kronor såsom det högsta bidrag, församlingen för nu
ifrågavarande ändamål vågade ikläda sig. För egen del anför Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, att, då församlingen helt säkert vore en af de fattigaste
inom riket, den icke torde mäkta att med större belopp än som erbjudits
deltaga i kostnaden för uppförande af en ny kapellbyggnad i stället för
den nuvarande, hvars ombyggande vore af behofvet pafvisligen påkalladt,
hvarför Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i likhet med domkapitlet
hemstälde, att Eders Kongl. Maj:t täcktes bei’eda erforderliga medel dertill.
168
Åttonde hufvudtiteln.
Uti infordradt utlåtande anför statskontoret, att, då behofvet af en ny
kyrka inom Tärna kapellförsamling numera blifvit behörigen styrkt, och
församlingens oförmåga att i vidsträcktare mån, än den erbjudit, bidraga
till kostnaden för kyrkans uppförande torde få anses ådagalagd ej mindre
af hvad derom förekommit nu och då frågan om kapellets ombyggande
förra gången förelåg, än äfven af hvad i nämnda afseende anförts dels af
statskontoret i dess underdåniga utlåtande den 20 juli 1894 angående om¬
byggnad af Skytteansku skolan, dels ock af Eders Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande och öfriga myndigheter, som i sistnämnda fråga sig yttrat, stats¬
kontoret, som ej ville ifrågasätta någon minskning i de föreslagna dimen¬
sionerna för den nya kyrkan, då folkmängden i kapellförsamlingen, enligt
hvad Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i sitt angående Skytteanska
skolans ombyggande afgifna yttrande meddelat, vore i hastigt tilltagande,
och ej heller tilltrodde sig kunna bedöma, huruvida genom vidtagande af
andra ändringar i fråga om kyrkans uppförande kostnaderna derför skulle
kunna i någon mån nedbringas, hemstälde, att sedan domänstyrelsen lem-
nats tillfälle att yttra sig rörande den ifrågasatta utsyningen från krono¬
skog af nödigt virke till kyrkobyggnaden, Eders Kongl. Maj:t täcktes aflåta
nådig proposition till Riksdagen om beviljande af ett extra anslag för
uppförande af den ifrågasatta nya kapellbyggnaden att i mån af behof
anvisas, sedan det af församlingen för ändamålet utfästa belopp först
utgått.
Domänstyrelsen, hvars underdåniga utlåtande härefter infordrats, har
i ärendet hört öfverjägmästaren i Vesterbottens distrikt, som anfört, att,
då närmast Tärna belägna kronopark Kyrkberget i Stensele socken läge
på ett afstånd af 9 å 10 mil, knappast kunde ifrågasättas att från denna
kronopark hemta byggnadsvirke till kapellbyggnaden, men att, då Tärna
församling blifvit tilldelad två provisionelt afsätta områden inom Stensele
— det ena om 5,815,17 hektar och det andra om vid pass 1,000 hektar —
från hvilka de mest skogsbehöfvande hemmansåboerna inom församlingen
enligt nådigt bref den 19 maj 1893 inedgifvits rätt till utsyning, det syntes
lämpligast, att det för kapellbyggnaden erforderliga virket, eller åtminstone
större delen deraf, finge utsynas från något af dessa områden, dock att,
då å dessa endast funnes gran, behöfligt furuvirke finge uttagas från när¬
mast angränsande kronomark å härför lämplig trakt, så belägen likväl,
att den icke folie inom något hemmans utsyningsområde. För egen del
tillstyrker domänstyrelsen, att det för ifrågavarande kapellbyggnad erfor¬
derliga virke må af församlingen få afhemtas på sätt öfverjägmästaren
hemstält, likväl endast efter af vederbörande jägmästare afgiftsfritt verk¬
stad utsyning.
Åttonde hufvudtiteln.
169
På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, under förutsättning att Tärna försam¬
ling får efter af vederbörande jägmästare verkstäld kostnadsfri utsyning
hemta för ny kapellbyggnad inom församlingen erforderligt virke af gran
från ofvannämnda två åt församlingen provisionelt afsätta områden samt
virke af furu från närmast angränsande kronopark å härför lämpligaste
trakt, så belägen likväl, att den icke faller inom något hemmans utsynings-
oinråde, på extra stat för år 1897 bevilja 18,500 kronor såsom bidrag till
uppförande af ny kapellbyggnad i nämnda församling i enlighet med af
öfverintendentsembetet uppgjorda, i ärendet företedda ritningar.
Med åberopande af föregående riksdagars beslut, hvarigenom allt ifrån [82.]
1890 årligen anvisats ett extra anslag af 25,000 kronor till nordiska museet, Nordiska
har museets styrelse anhållit, att till Riksdagen måtte aflåtas framställning museet-
om beviljande jemväl för år 1897 af enahanda anslag; och får jag med
anledning häraf i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 25,000
kronor, att ställas till styrelsens för nordiska museet förfogande för att
enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.
Med anledning af en utaf e. o. professorn J. A. Lundell gjord an- [83.]
sökning om fortsatt anslag för den af honom utgifna tidskriften »Nyare Tidskrift för
bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif», anseriundamai m'm'
jag mig böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att jemväl för nästkommande år ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
ett extra anslag till samma belopp, som allt ifrån 1883 års riksdag anvi¬
sats, eller 3,150 kronor, att på de vilkor, Eders Kongl. Maj:t kan finna
lämpligt bestämma, användas till understöd för utgifvande äfven under år
1897 af nämnda tidskrift.
Sedan Riksdagen, med bifall till derom af Eders Kongl. Maj:t, gjord [84.]
framställning, på extra stat för år 1 896 beviljat ett anslag af 3,000 kronor »Nordiskt
till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt
arkiv», har nämnda tidskrifts utgifvare, professorn Axel Key, i en till
Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift, med åberopande att ett dylikt anslag
fortfarande vore för tidskriftens utgifvande behöfligt, anhållit, att jemväl
för år 1897 ett understöd af 3,000 kronor måtte för ändamålet beredas.
Härtill hafva lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och
universitetskanslern uti infordrade utlåtanden tillstyrkt bifall; och får jag,
under hänvisning till hvad utaf mig till statsrådsprotokollet öfver eckle-
Bih. till Riksd. l*rot. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 22
170 Åttonde hufvudtlteln.
siastikärenden den 14 januari 1895 anförts i fråga om anslag till omför-
mälda tidskrift, underdånigst hemställa, att Eders Kong! Magt täcktes före¬
slå Riksdagen att på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 3,000
kronor såsom understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt
medicinskt arkiv».
[85.] År 1882 tilldelade Eders Kongl. Maj:t professorn vid Stockholms hög-
Tidskri/ten skola G. Mittag-Leffler såsom understöd för första upprättandet af en mate-
lACmatZa!>e' nitisk tidskrift ett belopp af 1,000 kronor, att utgå af anslaget till resesti¬
pendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande. Jemväl år 1884 und¬
fick professor Mittag-Leffler enahanda understöd till utgifvande af ifråga¬
varande tidskrift, benämnd »Acta matliematica», och utgick äfven detta
understöd af nyssberörda anslag.
Med år 1885 inträdde härutinnan förändrade förhållanden. Redan år
1883 hade nemligen professor Mittag-Leffler hos Eders Kongl. Maj:t an¬
hållit, att åt honom måtte, så länge nämnda tidskrift af honom utgåfves,
anvisas ett årligt anslag af 4,000 kronor att användas till bestridande af
de kostnader, som med tidskriftens utgifvande vore förbundna. Till stöd
för berörda anhållan androg sökanden, bland annat, att tidskriften, som
vore afsedd icke endast att uppfylla ett allmänt vetenskapligt ändamål,
utan lika mycket att till gemensamt arbete samla de många framstående
matematiska krafter, den skandinaviska norden egde, redan lyckats att,
oberoende af nationalitet och språk, såsom medarbetare förvärfva de ypper¬
sta af samtidens matematiker. Vidare lemnades en öfversigt af tidskriftens
ekonomiska vilkor. Sedan vetenskapsakademien tillstyrkt bifall till ansök¬
ningen, aflat Eders Kongl. Maj:t framställning i ämnet till 1884 års riks¬
dag, hvilken, i enlighet med hvad Eders Kongl. Maj:t föreslog, till under¬
stöd för tidskriftens utgifvande under år 1885 på extra stat för samma
år anvisade ett anslag af 4,000 kronor.
Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade Riksdagen
sedermera för hvartdcra af de närmast följande åren, 1886 och 1887, ena¬
handa anslagsbelopp till tidskriftens utgifvande. Vid beviljandet af anslag
för sistnämnda år anknöt emellertid Riksdagen en önskan, att en ut¬
redning måtte ega rum, huruvida och i hvilken mån, med hänsyn äfven
till från andra håll påräkneliga bidrag, ett ytterligare fortsatt understöd
af statsmedel för tidskriften kunde vara erforderligt.
Med anledning häraf lemnade professor Mittag-Leffler, vid underdånig
anhållan om beredande af anslag för tidskriftens utgifvande jemväl under
år 1888, eu redogörelse för de med detta företag förenade utgifter och
inkomster, af hvilken redogörelse framgick, att omkostnaderna för de full-
Åttonde hufvudtiteln. 171
ständigt utkomna åtta första banden belöpt sig till 64,453 kronor; att in¬
komsterna, med inberäknande af statsbidrag från Sverige, Norge och Dan¬
mark äfvensom prenumerationsmedel, uppgått till 38,993 kronor; att alltså
utgifterna öfverstigit inkomsterna med 25,460 kronor, hvilken brist blifvit
godtgjord genom enskild teckning vid företagets början; att bland prenu-
merationsmedlen inginge statsbidrag äfven från Tyskland och Frankrike,
enär dessa länder understödde tidskriftens utgifvande genom att prenume¬
rera på ett betydligt antal exemplar; att, derest det begärda anslaget af
4.000 kronor äfven framgent blefve beviljadt, de årliga inkomsterna för
framtiden kunde, förutsatt att 700 band årligen såldes, beräknas till 13,000
kronor och de årliga utgifterna till 16,000 kronor; att sålunda en brist af
3.000 kronor årligen torde komma att uppstå, för hvilken brist sökanden
vore beredd att sjelf ansvara; samt att det ej vore att antaga, att denna
brist skulle kunna minskas derigenom, att mer än 700 band af tidskriften
årligen komme att försäljas. Vidare erinrade sökanden, att en granskning
af de kostnader, som åtgått för offentliggörandet i tidskriften af svenske
författares arbeten, gåfve vid handen, att dessa kostnader bestigit sig till
9,668 kronor, eller ungefärligen samma belopp, som till 1886 års slut
erhållits i bidrag af svenska statsmedel. Då härtill komme, att nästan hela
utgiftssumman, 64,453 kronor, blifvit i Sverige utbetald till svenska trycke¬
rier, svenska redaktionsbiträden, postporto m. m., vore det tydligt, att en
stundom spord uppfattning, att svenska statens bidrag kunde anses såsom
en tryckningshjelp åt utländske författare, alldeles saknade grund.
Den lemnade utredningen torde hafva synts Riksdagen nöjaktig, i ty
att Riksdagen, med anledning af Eders Kong! Maj:ts derom gjorda fram¬
ställning, för år 1888 anvisade 4,000 kronor till understöd för fortsatt ut¬
gifvande af ifrågavarande tidskrift; och dylikt understöd till enahanda be¬
lopp har sedermera af Riksdagen beviljats för hvart och ett af åren
1889—1895.
Det var fördenskull all anledning hoppas, det Eders Kongl. Maj:ts
till senast församlade riksdag gjorda framställning angående omförmälda
anslags beviljande jemväl för innevarande år skulle röna framgång. Så
blef dock icke till alla delar förhållandet. Statsutskottet fann, med hän¬
syn dertill, att de vetenskapsmän, hvilkas arbeten intagits i »Acta mathe-
matica», till största delen varit utländingar, det kunna ifrågasättas, huru¬
vida från vårt land fortfarande borde för ändamålet lemnas statsbidrag till
så högt belopp som dittills, och ansåg på grund häraf, att anslaget lämp¬
ligen kunde för år 1896 nedsättas till 3,(»00 kronor. Då frågan förekom
i kainrarne, stannade dessa i olika beslut, i det att Första kammaren, i
enlighet med utskottets hemställan, beviljade ett anslag af 3,000 kronor på
172
Åttonde hnfvndtiteln.
extra stat för år 1896 men Andra kammaren biföll Eders Kongl. Maj:ts
förslag oförändradt. Vid sedermera anstäld gemensam omröstning blef,
med 193 röster mot 158, deras mening segrande, som ansågo, att anslaget
borde nedsättas till 3,000 kronor, hvilket belopp alltså för innevarande
år utgår.
Det vill synas som skulle denna nedsättning i understödet, derest den
blifver stadig, hota att bringa tidskriftens bestånd i fara. I detta afseende
torde jag få hänvisa till innehållet af en utaf professor Mittag-Lelfler
under nästlidna år till Eders Kongl. Maj:t ingifven ansökning om under¬
stöd med 4,000 kronor för tidskriftens utgifvande under år 1897.
I denna ansökning har professor Mittag-Leffler, under åberopande,
bland annat, af förutnämnda, vid hans begäran om understöd för år 1888
lemnade utredning, anfört, att en af följderna af nyssberörda nedsättning
varit, att finska staten, som förut understödt tidskriften genom årlig pre¬
numeration till belopp af 1,400 finska mark, eller något mer än 1,000
kronor, numera nedsatt denna prenumeration till 400 mark (något mindre
än 300 kronor). Stor fara förelåge jemväl, att Norge och Danmark, som
hvar för sig understödt tidskriften med 1,000 kronor årligen för åren
1885—1895, komme att följa det af .svenska riksdagen gifna föredöme,
derest icke Riksdagen för år 1897 beviljade det högre belopp, som förut
plägat utgå. Men äfven om den antydda farhågan icke besannades, skulle
den minskning af den årliga inkomsten, som redan vore för handen, om¬
kring 1,700 kronor, för professor Mittag-Leffler medföra en större uppoff¬
ring, än han såge sig i stånd att bära. Beviljades deremot för år 1897
samma anslag som utgått före innevarande år eller 4,000 kronor, torde
man kunna hoppas, att finska staten åter höjde beloppet af sin prenume¬
ration till det förutvarande. Och i sådant fall vore professor Mittag-
Leffler, som hittills åtagit sig ansvaret för den årligen uppkomna bristen
af mellan 2,000 och 3,000 kronor, villig att fortfarande svara för dylik brist.
Sedan vetenskapsakademien erhållit nådig befallning att afgifva under¬
dånigt utlåtande i detta ärende, har akademien inhemtat yttrande af sina
sakkunnige ledamöter professorerna R. Rubenson och B. Hasselberg, hvilket
yttrande akademien till Eders Kongl. Maj:t öfverlemna^ med förklaring
att akademien i allo gillat och såsom uttryck af sina egna åsigter i ämnet
antagit sina nämnde komiterades betänkande i frågan. Detta betänkande
är af väsentligen följande innehåll: Den stora betydelse icke blott för den
matematiska vetenskapens utveckling i allmänhet utan äfven för upprätt¬
hållandet och förökandet af svenske vetenskapsmäns deltagande i den mate¬
matiska forskningen, som »Acta mathematica> under sin mångåriga till¬
varo haft, torde vara så allmänt känd, att komiterade ansåge sig ej be-
Åttonde hnfvndtiteln.
173
höfva mer än erinra derom såsom ett faktum och hänvisa till föregående
af komiterade under en följd af år afgifna yttranden rörande professor
Mittag-Lefflers ansökningar om bidrag till utgifvande af »Acta mathematica ■>.
Komiterade hade i dessa yttranden framhållit, hurusom utgifvandet i
vårt land af en internationel tidskrift, upptagande samtidens förnämsta origi¬
nalarbeten inom matematikens område, vore för Sverige särdeles hedrande
och måste bidraga att i utlandet befästa den sedan förra århundradet rå¬
dande åsigten om vårt lands höga kulturståndpunkt. Det kunde derför
icke annat än synas i högsta grad önskvärdt, att denna tidskrift finge
under sin skicklige redaktörs händer fortfara att till vetenskapens fromma
ega bestånd, utan att behöfva kämpa med större ekonomiska svårigheter,
i synnerhet om dessa vore så stora, att de lätt nog kunde åstadkomma,
att hela företaget måste uppgifvas. Med afseende å de af professor Mittag-
Leffler anförda förhållanden syntes det komiterade ej vara förenligt vare
sig med billighetens kraf eller med svenska statens värdighet att fortfarande
göra afdrag på den hittills under många år beviljade anslagssumman, hvil¬
ken ej på långt när varit tillräcklig att utan enskild uppoffring från redak¬
törens sida möjliggöra tidskriftens utgifvande. Komiterade tillstyrkte der¬
för på det kraftigaste, att akademien måtte med sitt förord understödja
professor Mittag-Lefflers underdåniga ansökning.
Såsom jag redan nämnt, ansåg 1895 års statsutskott, att en nedsätt¬
ning i det åt denna tidskrift utgående understöd vore lämplig med hänsyn
dertill, att de vetenskapsmän, hvilkas arbeten intagits i 'Acta mathematica ,
till största delen varit utländingar. Dervid måste jag erinra, att tidskrif¬
tens syfte att uppfylla ett allmänt vetenskapligt ändamål särskildt betona¬
des, då anslag å extra stat till belopp af 4,000 kronor första gången hos
Riksdagen äskades såsom understöd åt tidskriften. Någon afvikelse från
de i början uppstälda grundsatserna, under förutsättning af hvilkas tillämp¬
ning anslaget å 4,000 kronor får anses år efter år till tidskriftens utgif¬
vande beviljadt, har således icke skett, då utländske författare till den om¬
fattning,'som verkligen egt rum, fått framträda i tidskriftens spalter. Men
härvid är ytterligare eu omständighet att beakta. Enligt hvad vid frågans
behandling i riksdagen år 1895 af talare inom båda kamrarne anfördes,
hade de svenska matematiska bidragen i de första åtta banden utgjort
omkring 15 procent, men i de senaste banden —- 19 band äro numera
fullständigt utkomna — stigit till omkring 87 procent. Det vill då synas,
som det af statsutskottet åberopade skälet för nedsättning af anslaget nu,
sedan förhållandet på nämnda sätt förändrat sig, måste förlora sin be¬
tydelse.
Ehuru mig veterligen af ingen bestridd, torde tidskriftens vetenskap-
174
Åttonde liufvudtiteln.
[86.]
Föreläsnings¬
kur ser för
arbetsklassen.
liga betydelse förtjena att i detta sammanhang påpekas. Jag tillåter mig
i detta afseende underdånigst att fästa uppmärksamheten ej mindre på
hvad redan af mig derom nu anförts än äfven på de vitsord, som från
den matematiska vetenskapens främste stormän i Tyskland och Frankrike
framburos till Första kammarens protokoll vid 1895 års riksmöte. Att
utgifvandet af »Acta mathematica» är ett stort företag, egnadt att åt
Sverige, såsom dess närmaste vårdare, skänka berömmelse och heder, lärer
af nyss omförmälda vitsord vara uppenbart. Men deraf följer ock, att det
ej kan anses lämpligt att undandraga tidskriften en del af det årsunder-
stöd densamma hittills åtnjutit. Ty att sådant skulle på det allvarligaste
hota tidskriftens bestånd, torde, efter hvad professor Mittag-Leffler i detta
hänseende omförmält, få anses ådagalagdt.
Med hänsyn till hvad jag nu anfört, anser jag mig ega skäl till den
förhoppning, att Riksdagen skall befinnas villig att för år 1897 åter höja
understödet för ifrågavarande tidskrifts utgifvande till det belopp, hvar¬
med anslaget till densamma så länge utgått. Jag hemställer fördenskull
i underdånighet, att Eders Kong! Majrt täcktes föreslå Riksdagen att på
extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 4,000 kronor, att såsom bidrag
till bestridande af kostnaderna för utgifvande under samma år af tid¬
skriften »Acta mathematica» till professor Mittag-Lefflers förfogande ut¬
betalas.
För år 1885 stälde Riksdagen till Eders Kongl. Maj:ts förfogande under
vissa vilkor ett extra anslag af 1 5,000 kronor att användas till understöd
åt sådana anstglter eller föreningar, som anordna före läsning skur ser för
arbetsklassen. År efter år har sedermera anslag för nämnda ändamål af
Eders Kongl. Maj:t äskats och af Riksdagen beviljats. För hvart och ett
af åren 1895 och 1896 har anslagsbeloppet bestämts till 25,000 kronor att
utgå under följande vilkor:
att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,
icke får öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;
att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika mycket som staten;
att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager före¬
ståndare och lärare;
att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser; dock att, hvad
landsbygden beträffar, Eders Kongl. Maj:t må ega att härutinnan göra de
eftergifter, som omständigheterna kunna påkalla;
att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna under-
Åttonde hnfvndtiteln. 175
visning lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisnings¬
materiel;
att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläs¬
ningarna eller undervisningen blifva förbjudna; samt
att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig de
vilkor och kuntroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Maj:t pröfvas nödiga
och lämpliga.
Oaktadt den ökning af berörda anslag, som sålunda skett, är det
ej tillräckligt för att fullt motsvara de berättigade kraf, som ställas på
detsamma. Det har nemligen visat sig, att antalet af de föreningar och
anstalter, som söka varda delaktiga af understöd från berörda anslag,
tilltager, och önskvärdheten att i någon män tillmötesgå de nya sökande,
som anmält sig, har medfört, att de understöd, som tillförene utgått till
åtskilliga af de äldre, måst nedsättas. Detta sistnämnda förhållande är
emellertid så mycket mer att beklaga, som de af denna nedsättning drabbade
anstalter och föreningar varit väl förtjente af dem förut lemnade bidrag,
och den nödtvungna inskränkningen i de påräknade och sedan en följd
af år utgående statsunderstöden utan tvifvel verkat störande för deras
arbete.
För ett bättre tillgodoseende af de behof, om hvilka här är fråga,
synes mig böra beredas något högre anslag än det, som för omförmälda
ändamål senast beviljats. Vidkommande det belopp, hvarmed höjningen
bör ske, torde ledning kunna hemtas af förhållandena vid fördelningen af
1896 års anslag. Understöd till ett sammanlagdt belopp af 28,875 kronor
söktes af 35 anstalter och föreningar. Af dessa kunde endast 28 få hela
det af dem sökta understödet; bland de öfriga tingo 5 större anstalter 75
procent af hvad för dem begärts. De två återstående anstalterna tingo,
den ena 50 och den andra omkring 71 procent af de summor, hvarom
för dem gjorts framställningar. Någon anledning att för framtiden vänta
minskning i antalet sökande eller i summan af de sökta understöden gifves
icke; snarare synes ett motsatt förhållande sannolikt.
Hvad angår de vilkor, som böra stadgas för erhållande af sådant under¬
stöd, hvarom här är fråga, synas enahanda bestämmelser lämpligen kunna
meddelas, som af Riksdagen beslutits, då anslag för nämnda ändamål senast
beviljades, dock med en mindre förändring så till vida, att det torde böra
förbehållas Eders Kongl. Maj:t att från den allmänna bestämmelsen om
föreläsningarnas ordnande regelbundet, visst antal timmar i veckan under
fem till åtta månader och i väl afpassade kurser göra eftergifter icke blott
hvad landsbygden beträffar utan ock vidkommande sådana anstalter, som
hafva sin verksamhet dels i stad dels u landet.
176
Åttonde hufvudtiteln.
På grund af livad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1897 bevilja ett
extra anslag af 30,000 kronor att användas till understöd åt sådana an¬
stalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,
dock under följande vilkor:
att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,
icke får öfverstiga 3,000 kronor, för år räknadt;
att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika mycket som staten;
att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager före¬
ståndare och lärare;
att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad
beträffar anstalt, som har sin verksamhet å landsbygden eller dels i stad
dels å landet, Eders Kongl. Magt må ega att härutinnan göra de eftergifter,
som omständigheterna kunna påkalla;
att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna under¬
visning lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisnings¬
materiel;
att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid före¬
läsningarna eller undervisningen blifva förbjudna; samt
att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig
de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Magt pröfvas nödiga
och lämpliga.
[87.] Uti särskilda till Eders Kongl. Maj:t stälda skrivelser hafva styrelserna
utbildning af fyr Upsala enskilda läroverk och aktiebolaget Ateneum för flickor i Stock-
^“X^holm samt Göteborgs allmänna folkskolestyrelse i underdånighet anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes till nästinstundande Riksdag aflåta nådig
proposition om anslag af statsmedel för utbildande af lärarinnor i huslig
ekonomi med följande belopp:
till den med Upsala enskilda läroverk förenade fackskolan med ifråga¬
varande uppgift 3,200 kronor årligen, helst för tre eller fem år i sänder;
till lärarinnekursen i huslig ekonomi vid Ateneum för flickor, hvilken
kurs hufvudsakligen afser utbildandet af dylika lärarinnor för folkskolorna,
1,500 kronor årligen, helst för tre år i sänder; samt
till Göteborgs skolkök 1,300 kronor årligen att utgå under loppet af
tre år, räknadt från den 1 januari 1897, för anordnande af kurser till
utbildande af lärarinnor i ämnet vid folkskolorna.
Till stöd för de underdåniga framställningarna har hufvudsakligen
anförts följande:
Åttonde hufVudtiteln. 177
Styrelsen för Upsala enskilda läroverk har framhållit vigten deraf, att
landets qvinliga ungdom under skoltiden blefve förtrogen med de praktiska
sysslor, som vården af ett hem kräfde och de teoretiska förutsättningarna
för denna vård. Staten egde visserligen i den med Högre lärarinnesemi¬
nariet i Stockholm förenade hushållsskolan en anstalt, der blifvande lära¬
rinnor i huslig ekonomi kunde vinna för dem nödig specialbildning, men
denna anstalt syntes afsedd hufvudsakligen för seminariet och den dermed
jemväl förenade normalskolans lärjungar.
Tillfälle till utbildning af lärarinnor vid folkskolor funnes deremot
vid ett skolkök i Göteborg och en läroanstalt i Stockholm, men då privata
anstalter för sin verksamhet vore nästan uteslutande beroende af elevernas
afgifter, måste undervisningen, om de senare sattes låga, blifva bristfällig
eller, om de bestämdes till högre belopp, blifva tillgänglig blott för ett
fåtal elever. Då emellertid efter hand vid allt flera såväl folkskolor som
högre flickskolor undervisning i huslig ekonomi blifvit införd, beslöt sty¬
relsen, som redan under läsåret 1893—94 inrättat ett skolkök, att i sam¬
band med detta inrätta en fackskola för utbildande af lärarinnor i huslig
ekonomi. Till fackskolans föreståndarinna hade antagits den person, som
ledde skolkökets verksamhet och som i utlandet inhemtat grundlig insigt
på detta område, hvarjemte framstående lärarekrafter vunnits för olika
ämnen.
På grund af bristande utrymme kunde dock inom fackskolan under¬
visning sistförflutna vårtermin meddelas allenast åt åtta ordinarie elever,
som voro bördiga från skilda delar af vårt land, samt åt fyra extra elever.
Undervisningen vore fördelad på två kurser, folkskolekursen och den
högre kursen, och försiggick i två kök. Densamma omfattade, ehuru till
olika omfång för de olika kurserna, följande ämnen:
matlagning (med kännedom om födoämnenas ursprung, förvaring och
sammansättning);
rengöring (städning, tvätt, strykning m. m.);
kemi och fysiologi med hufvudsakligt afseende på näringens fysiologi
och födoämnenas kemi;
helsolära och sjukvård i hemmet;
bokföring;
hushällslära (beräkning af inkomster och utgifter, kredit- och försäk-
ringsväsen in. m.);
pedagogik (allmän uppfostringslära) och metodik för undervisningen i
huslig ekonomi.
Undervisningen meddelades genom:
praktiska arbeten under lärarinnornas ledning;
Bill. till Rihsd. Vrot. 18!)b'. 7 Samt. I Afd. 23
178
Åttonde hnfvudtiteln.
föreläsningar och bokstudier med förhör; samt
öfnings- och proflektioner af lärjungarna.
Kursen vore beräknad för folkskolorna till två och för högre flick¬
skolorna till tre terminer. Afgiften vore faststäld, för folkskolekursen till
50 kronor för termin och för den högre kursen till följande belopp: l:a
terminen 50 kronor, 2:a terminen 60 kronor och 3:e terminen 75 kronor.
Derjemte finge eleverna ersätta produktionspriset för den middagsmat, som
de tillagade och sjelfva jemväl plägade äta.
o
Ärliga kostnaden för en fackskola med åtta elever uppginge till 3,500
kronor enligt följande förslag till stat:
|
hyra af lokal............................................................
|
.............. kr.
|
800
|
—
|
bränsle och lyse .........................................................
|
............... »
|
200
|
—
|
förnyelse af inventarier ............................................
|
»
|
50
|
—
|
förbrukningsartiklar .............................................
|
»
|
50
|
—
|
lön åt föreståndarinnan ..........................................
|
»
|
1,400
|
—
|
lön åt biträdande lärarinnan (med fri bostad) ...
|
»
|
600
|
—
|
arfvoden åt biträdande lärare ...............................
|
»
|
400
|
—
|
|
Summa kr.
|
3,500
|
—.
|
Utan egentlig ökning i omkostnaderna kunde dock vid anstalten under¬
visas dubbla antalet lärjungar, under förutsättning att ytterligare en bi¬
trädande lärarinna anstäldes med 700 kronors lön (utan fri bostad). Ut¬
gifterna skulle då stiga till 4,200 kronor om året. Deraf borde, om några
frielever antoges, omkring 1,000 kronor kunna betäckas genom termins-
afgifter, i följd hvaraf behofvet af statsunderstöd blefve 3,200 kronor.
Domkapitlet i Upsala, hvars utlåtande i ärendet infordrats, har deri
förklarat sig vara lifligt öfvertygadt om berörda undervisningsämnes stora
vigt och betydelse för qvinnans uppfostran och utbildning till hemmets
och familjens vård samt intygat, att undervisningen vid fackskolan vore i
fråga om kurser och lärarekrafter inrättad på ett både i teoretiskt och
praktiskt hänseende väl uttänkt och efter tillgångarna väl genomfördt
system, hvarför domkapitlet tillstyrkte nådigt afseende å den gjorda fram¬
ställningen, dervid särskildt åberopande ett af skolans inspektor, professoren
O. Hammarsten afgifvet yttrande.
Styrelsen för Ateneum för flickor har till en början framhållit den
husliga ekonomiens stora vigt och betydelse såsom läroämne vid qvinlig
uppfostran. Såväl enskilda personer som kommuner hade derför ock i flera
trakter af vårt land redan infört detta ämne i flickskolorna, men för att
Åttonde hnfvudtiteln.
179
arbetet i denna riktning ej måtte hämmas och slutligen upphöra, vore det
af nöden, att dugliga lärarinnor alltjemt utbildades. Då dylik utbildning
i allmänhet ej kunde ske utan ekonomisk förlust för de läroverk, som åtoge
sig den, borde staten, om den ej sjelf ville öfvertaga utbildningen, lemna
sitt ekonomiska understöd för detta ändamål. Högre lärarinneseminariet
i Stockholm åtnjöte redan statsbidrag för sin kurs i huslig ekonomi, hvilken
företrädesvis afsåge att utbilda lärarinnor i detta ämne för de högre flick¬
skolorna, men folkskolorna behöfde dylika lärarinnor i långt högre grad.
Förhållandet inom den kroppsarbetande klassen, i synnerhet vid fabriker,
sågverk och gruffält vore nemligen sådant, att behofvet af undervisning i
huslig ekonomi måste anses vara större i folkskolorna än i de högre flick¬
skolorna.
Bäst vore möjligen om huslig ekonomi infördes som läroämne vid
folkskolelärarinneseminarierna, så att de lärarinnor, som utginge derifrån,
kunde undervisa äfven i detta ämne. Men då, innan en dylik anordning
kunde vidtagas, läroplanen vid dessa seminarier måste undergå väsentliga
förändringar, hvilket kräfde tid och dryga omkostnader, och då huslig
ekonomi såsom läroämne ännu vore jemförelsevis litet pröfvad, kunde dels
det närvarande behofvet af lärarinnor i sagda ämne blifva tillgodosedt och
dels värdefulla erfarenheter rörande undervisningen deri vinnas, derest
Eders Kongl. Maj:t täcktes understödja några privata läroanstalter, hvilka
företagit sig att utbilda lärarinnor i huslig ekonomi hufvudsakligen för att
tillgodose folkskolans behof.
Ett anslag för eu gång af 1,000 kronor, som styrelsen erhållit genom
nådigt bref den 14 september 1894, hade användts till inköp af erforderliga
hushålls- och kökssaker.
Kursen vid Ateneum för flickor hade pågått sedan höstterminen 1893
och hade till uppgift att i första hand utbilda lärarinnor i huslig ekonomi
vid folkskolorna. Densamma komine från och med höstterminen 1896 att
omfatta helt läsår eller 8 månader med en afgift af 75 kronor för hvarje
termin. Elevernas antal hade läsåret 1894—95 utgjort 12, deraf lika många
hvardera terminen. Af dessa hade 4 varit från Stockholm och 8 från lands¬
orten.
Inkomst- och utgiftsstaten för kursen under ett arbetsår vore följande:
Inkomster:
............. kr. 900: -
.............. » 900: —
........... » 1,500: —
Summa kr. 3,300: —.
terminsafgift för 6 elever
betalande middagsgäster .
saldo förlust ...................
180
Åttonde hufvudtiteln.
Utgifter: .
hyra ...........................
ved och gas............
lön åt lärarinnan .....
matvaror......................
diverse..........................
|
|
|
.............................. kr. 500: —
................................. » 125: —
................................ » 1,200; —
................................. » 1,200: —
............... » 275: —
|
|
|
|
Summa kr. 3,300: —.
|
Läroverkets inspektor, kanslirådet C. W. Eastman, har på begäran
intygat, att, enligt hans förmenande, kursen är ändamålsenligt ordnad, att
undervisningen bedrifves med mycken skicklighet och stort allvar, att
lokalen väl motsvarar sitt ändamål, samt att undervisningsmaterielen är
tillräcklig och tidsenlig samt i godt stånd.
Direktionen för Stockholms stads undervisningsverk har i infordradt
utlåtande, med tillkännagifvande att direktionen funne det särdeles önsk-
värdt, att folkskolornas lärjungar erhölle undervisning äfven i huslig ekonomi
och att åtgärder vidtoges för utbildande af lärarinnor i detta ämne, ansett
sig icke kunna ingå i pröfning, huruvida det vore lämpligt att för detta
ändamål lemna understöd af statsmedel åt en enskild högre flickskola eller
om målet hellre borde vinnas genom beredande af dylik undervisning i
statens egna läroanstalter.
Göteborgs allmänna folkskolestyrelse har slutligen till stöd för sin
underdåniga framställning åberopat innehållet i en af inspektrisen för
Göteborgs folkskolors skolkök, Eva Rodhe, till folkskolestyrelsen aflåten skrift,
deruti hon meddelar, att vid det nya skolköket i Maj orna kunde anordnas
kurser för skolkökslärarinnor vid folkskolorna, derest staten lemnade under¬
stöd för desamma. En dylik kurs vore beräknad att pågå 20 veckor med
högst 10 elever. Då de unga qvinnor, som genomgått seminarierna, i
allmänhet redan förut måst ådraga sig skulder, borde kursafgiften icke sättas
högre än till 25 kronor. En kurs för 6 å 10 elever skulle betinga följande
kostnader:
lön åt föreståndarinnan .................
|
|
...................... kr.
|
500
|
—
|
lön åt biträdande lärarinna ...........
|
|
»
|
150
|
—
|
lektioner i några ämnen ................
|
|
...................... »
|
250
|
—
|
hyra m. m.........................................
|
|
»
|
500
|
—
|
matvaror................................................
|
......;........
|
.................... »
|
50
|
—
|
|
|
Summa kr.
|
1,450
|
—.
|
Åttonde hufvudtiteln.
181
Efter afdrag af 150 kronor i kursafgifter skulle alltså återstå ett anslags-
behof af 1,300 kronor årligen.’ *
Af en handlingarna bilagd redogörelse framginge, att Göteborgs skol¬
kök (det äldre) öppnades i maj 1891, samt att en mindre kurs för lära¬
rinnor tog sin början derstädes i januari 1893. Från och med 1895 hade
denna kurs stälts under folkskolestyrelsens omedelbara ledning.
Göteborgs domkapitel bar i infordradt utlåtande tillstyrkt nådigt bifall
till den underdåniga framställningen, med vilkor att lärarinnekursen komme
att stå öppen för qvinliga elever från alla delar af riket.
Frågan om statsanslag för undervisning i huslig ekonomi är, såsom
Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra Sig, icke ny. Den vid Högre lärarinne¬
seminariet i Stockholm anordnade kursen i huslig ekonomi har sedan 1893
åtnjutit dylikt anslag, och Riksdagen har redan år 1891 uttalat, att in¬
förandet af undervisning i allmän helsolära samt teoretisk och praktisk
huslig ekonomi vid flickskolorna vore önskvärdt.
Då jag delar de åsigt er, som Riksdagen sålunda uttalat, och icke finner
de äskade anslagen för höga, hemställer jag i underdånighet, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att under vilkor, som Eders Kongl.
Maj:t kan finna lämpligt bestämma, på extra stat för år 1897 bevilja föl¬
jande belopp för ifrågavarande ändamål, nemligen:
till den med Upsala enskilda läroverk förenade fackskolan för utbild¬
ning af lärarinnor i huslig ekonomi 3,200 kronor;
till lärarinnekursen i huslig ekonomi vid Ateneum för flickor i Stock¬
holm 1,500 kronor; samt
till Göteborgs allmänna folkskolestyrelse för utbildande af lärarinnor
i huslig ekonomi för folkskolan 1,300 kronor.
Med anledning af en år 1883 utaf kejserliga tyska regeringen gjord [88.]
framställning att för vinnande af närmare kännedom om Östersjöns medel- Precmonsni-
vattenhöjd så kallade precisionsnivellevingsarbeten, liknande dem, som utmed'
Preussens östersjökust utförts af preussiska generalstaben, måtte verkställas
här i riket, täcktes Eders Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande och
sedan upplyst blifvit, att danska regeringen förklarat sig villig att låta
utföra dylika nivelleringsarbeten med anslutning till de af preussiska
generalstaben verkstälda, i den till 1885 års riksdag aflåtna nådiga proposi¬
tion angående statsverkets tillstånd och behof på extra stat för år 1880
äska ett anslag af 40,500 kronor till anordnande och underhåll af vatten-
höjdmätningsstationer, inköp af nivelleringsinstrument m. in. samt ut-
182
Åttonde lmfvudtiteln.
förande af precisionsnivelleringsarbeten. I ett den kongl. propositionen
bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet rörande detta ärende lemnades en
af kostnadsberäkning åtföljd utredning beträffande de för ifrågavarande
ändamål nödiga anordningar och arbeten. Enligt denna utredning afsågs,
dels att till utförande af vattenhöjdsobservationer vid rikets kuster skulle
genast inrättas sex med sjelfregistrerande apparater (mareografer) försedda
stationer, eller så kallade peglar, af hvilka två skulle förläggas vid Bott¬
niska viken, dels ock att dessa stationer skulle med hvarandra förbindas
medelst precisionsnivelleringar, hvilka under de fem första åren skulle
omfatta mellersta och södra Sverige samt framdeles utsträckas till det
norra.
I skrifvelse den 20 maj 1885 förklarade Riksdagen sig finna det med
ifrågavarande arbete förbundna stora vetenskapliga intresse tydligt ådaga-
lagdt, och att det skulle vara vårt land mindre värdigt att undandraga sig
att tillsammans med de öfriga östersjömakter, som förenat sig om ifråga¬
varande arbeten, samverka till målets vinnande. Kostnaderna för de upp¬
giga anordningarna och arbetena syntes dock Riksdagen väl höga. I
sådant afseende anfördes, att, då hela det antal vattenhöjdmätningsstationer,
som Eders Kongl. Maj:t ansett böra inrättas, icke genast vore behöfligt,
Riksdagen funnit det icke vara oundgängligen nödigt att redan då dertill
bevilja medel, utan att Riksdagen i stället för af Eders Kongl. Maj:t be¬
gärda 25,000 kronor endast anslagit hvad som för fyra stationer jemte
kostnader för transporter, dykeribiträde in. in. ansetts behöfligt, nemligen
dels för hvarje station 4,000 kronor, eller tillhopa 16,000 kronor, dels ock
gemensamt för alla stationerna 700 kronor till transportkostnader in. in.
Vidare fann Riksdagen inköp af nivelleringsinstrument icke behöfva ske i
så stor omfattning, som af Eders Kongl. Maj:t föreslagits, utan att anslaget
härtill, enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag 4,000 kronor, kunde nedsättas
till 3,000 kronor. Då vattenhöjdmätningsstationerna blefve till antalet
färre, än Eders Kongl. Maj:t ansett nödigt, beräknade Riksdagen för deras
underhåll och tillsyn in. m., efter 425 kronor för hvarje station, årligen
tillhopa 1,700 kronor. Beträffande slutligen kostnaden för precisionsnivelle-
rnentet i mellersta och södra Sverige, beräknad till 9,000 kronor om året
under fem år, beslöt Riksdagen i denna post en nedsättning till 6,750
kronor. Hela det anslag, som Riksdagen för ofvanomförmälda ändamål stälde
till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för år 1886, utgjorde 28,000 kronor.
Af detta anslag fann Eders Kongl. Maj:t den 24 oktober 1885 godt
anvisa 6,600 kronor till begynnande af ett precisionsnivellement i södra
och mellersta Sverige, 3,000 kronor till inköp af derför erforderliga instru-
Åttonde hnfvudtiteln.
183
merit m. m. och 18,400 kronor till inrättande af fyra särskilda vattenhöjd¬
mätningsstationer (vid Varberg, Ystad, Kungsholms fästning och Landsorts
fyr). Sedermera har Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda fram¬
ställningar beviljat dels för år 1887 ett belopp af 10,000 kronor till fort¬
sättande af precisionsnivelleringsarbetet i södra och mellersta Sverige samt
till inköp af dertill erforderliga instrument med tillbehör, dels för åren
1888, 1889 och 1890 årligen 9,000 kronor till fortsättande af dessa arbeten,
dels ock för hvart och ett af de sistnämnda fyra åren 1,700 kronor för
underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna m. m.
Sedan hos Eders Kongl. Maj:t underdånig framställning blifvit gjord
om beredande af nödiga medel för precisionsnivellementets utsträckande
till norra Sverige, täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå 1890 års riksdag att
på extra stat för år 1891 anvisa ett belopp af af 20,500 kronor till preci-
sionsnivelleringsarbetenas fortsättande i norra Sverige, anordnande af två
nya, med sjelfregistrerande apparater försedda vattenhöjdmätningsstationer
samt underhåll och tillsyn af dessa jemte redan befintliga sådana stationer.
Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen; och genom
nådigt bref den 6 juni 1890 stäldes dels till styrelsens för nautisk-meteoro-
logiska byrån disposition 9,000 kronor för anordnande på lämpliga platser
i Norrland vid Bottniska viken af två vattenhöjdmätningsstationer med
registreringsapparater äfvensom 2,500 kronor för underhåll och tillsyn af
nyssnämnda jemte redan förut befintliga sådana stationer m. m. under år
1891, dels ock till afdelningschefens vid generalstabens topografiska af¬
delning förfogande ett belopp af 9,000 kronor till påbörjande under år
1891 af ett precisionsnivellement i norra Sverige; hvarjemte föreskrefs, att
i fråga om de två nya stationerna enahanda bestämmelser, som beträffande
de förut befintliga vattenhöjdmätningsstationerna meddelats, borde i till¬
lämpliga delar lända till efterrättelse. De nya stationerna anlades, den
ena vid Björns fyrplats i Geflebugten och den andra i Ratans hamn, och
hafva sedan hösten 1891 varit i verksamhet.
Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställningar
har Riksdagen vidare beviljat för hvardera af åren 1892—1896 till fort¬
sättande af precisionsnivelleringsarbetena i norra Sverige 9,000 kronor samt
till underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna m. m. 2,500
kronor. Derjemte har Riksdagen till sammanställning och bearbetande af
anteckningarna öfver de vid stationerna registrerade vattenhöjder beviljat
för år 1890 ett belopp af 2,000 kronor samt för hvartdera af åren 1892,
1894 och 1896 ett anslag af 1,000 kronor.
Uti underdånig skrifvelse den 15 oktober 1895 hafva nu styrelsen för
184
Åttonde hnfvudtiteln.
nautisk-meteorologiska byrån, afdelningschefen för generalstabens topografi¬
ska afdelning och professorn vid generalstaben gjort framställning rörande
behofvet af en ny vattenhöjdmätningsstation vid norrländska kusten. Efter
en redogörelse för frågans föregående behandling anföres i denna skrif¬
velse följande.
Vid de två senast anlagda stationerna hade från och med hösten år
1891 registrering af vattenhöjden oafbrutet egt rum, hvarjemte precisions-
afvägningar af betydande utsträckning utförts för sammanbindning af de
båda stationerna med hvarandra samt med stationerna i den öfriga delen
af riket. Man hade dervid kommit till insigt om åtskilliga förhållanden,
som vore af vigt med afseende på sjelfva hufvudfrågan och ådagalade
behöfligheten af ännu en sjelfregistrerande vattenhöjdmätningsstation vid
Bottniska viken. Det torde vara obestridligt, att bestämningen af medel¬
nivån och dess förändringar hos en så stor hafsbassin, som Bottniska
viken omfattade, borde kunna vinna betydligt i säkerhet genom observa¬
tioner vid ytterligare en sjelfregistrerande vattenhöjdmätningsstation utom
de två förutvarande vid svenska kusten. Ty dels försvårade det stora af-
ståndet, nära 60 mil, emellan de båda stationerna Björn och Ratan, med
delvis mycket bruten terräng, den noggranna bestämningen af höjdskilna-
den emellan registreringsapparaternas nollpunkter, hvilken bestämning måste
vara af samma noggrannhet som den, hvarmed vattenhöjden vid registre-
ringsapparaten erhölles; dels vore hvarje station, till följd af sitt läge, vin-
darnes riktning m. m. behäftad med ett större eller mindre lokalt in¬
flytande, hvars menliga inverkan eliminerades i den mån ett större antal
stationer blefve anordnadt. Erfarenheten talade derför, att en vattenhöjd¬
mätningsstation med sjelfregistrerande apparat emellan Björn och Ratan
vore af behofvet påkallad. En dylik station vid svenska kusten norr om
Ratan uti Bottniska vikens nordligaste del vore visserligen äfven mycket
önskvärd, men en sådan kunde icke åstadkommas utan betydande kost¬
nader, hvarförutom personal saknades att under hela året sköta en vatten-
höjdregistreringsapparat derstädes. Förhoppning funnes likväl, att en vat¬
tenhöjdmätningsstation komme att anordnas på finska kusten.
Hvad den nu ifrågasatta vattenhöjdmätningsstationen å Sveriges kust
vidkomme, borde densamma förläggas på dertill lämpligt ställe mellan Lör-
udden, söder om Sundsvallsfjärden, och Lungö, norr om Hernösand. Kost¬
naden för denna stations anordnande kunde ställa sig väsentligt lägre än
för de förut varande stationernas upprättande, enär för den nya stationen
kunde åtminstone tills vidare användas en del af de apparater, instrument
och annat tillbehör, som blifvit i reserv anskaffade för de hittills befint¬
liga vattenhöjdmätningsstationerna. För den ifrågavarande stationen skulle
Åttonde hufvudtiteln. 185
då endast erfordras medel till bestridande af kostnader för uppförande af
grundmur, för anskaffning och nedläggning af ledningsrör, för observations-
huset samt för stationens sammanbindning med den utefter kustvägen fram¬
gående precisionsafvägningslinien. Härtill skulle åtgå ett sammanlagdt be¬
lopp af 3,500 kronor för en gång. På grund häraf hemstäldes, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes till näst sam m ant rådande riksdag aflåta framställning
om beviljande å extra stat för år 1897 af det för ändamålet behöfliga
anslaget.
Öfver denna framställning har vetenskapsakademien den 13 sistlidne
november afgifvit infordradt underdånigt utlutande, deruti akademien, med
öfverlemnande af ett utaf akademiens ledamöter f. d. kommendörkaptenen
friherre C. Skogman och professorn B. Hasselberg afgifvet, yttrande i
ämnet, förklarat, att akademien för sin del gillat och såsom uttryck af
sina egna åsigter antagit samma yttrande, uti hvilket såsom högeligen
angeläget tillstyrkts vidtagande af nu föreslagna åtgärd, hvarigenom endast
det mest oafvisliga behofvet kunde anses fyldt.
Hvad i detta ärende anförts synes ådagalägga, att, för vinnande af ett
tillförlitligt resultat af de i förenämnda ämne redan påbörjade och under
flera år fortsatta undersökningar, en ny vattenhöjdmätningsstation bör in¬
rättas på lämplig plats å kuststräckan mellan de båda nuvarande norr¬
ländska stationerna; och det ifrågasatta beloppet, 3,500 kronor, för den
nya stationens anordnande torde icke vara för högt tilltaget.
I sammanhang med det nu föredragna ärendet har jag äfven att an¬
mäla särskilda framställningar dels af styrelsen för nautisk-meteorologiska
byrån rörande anslag för år 1897 å 2,500 kronor till vård och underhåll
m. in. af de nu befintliga vattenhöjdmätningsstationerna, dels ock från
chefen för rikets allmänna kartverk om ett anslag å 9,000 kronor för fort¬
sättande under år 1897 af precisionsafvägningarna i norra Sverige.
Med anledning af samtliga förutnämnda framställningar tillstyrker jag,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1897 bevilja för ifrågavarande ändamål tillhopa 15,000 kronor, deraf 9,000
kronor till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i norra Sverige,
3,500 kronor till anordnande af en ny, med sjelfregistrerande apparat för¬
sedd vattenhöjdmätningsstation vid Bottniska viken samt 2,500 kronor till
underhåll och tillsyn af de nuvarande vattenhöjdmätningsstationerna m. m.
Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag har Riks- [89.]
dagen på extra stat för hvart och ett af åren 1895 och 1896 beviljat ett utgifvande
anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet ställas till svenskaå/V/nérAe^
nykterhet ssällskapets förfogande för utgifning och spridning af nykterhets- skrifter.
Bill. till Kikad. Krut. 1800'. 1 Band. I Afd. 24
186 Åttonde hufvudtiteln.
skrifter. Nämnda sällskaps styrelse har nu i skrifvelse den 28 september
1895, under åberopande af hvad styrelsen i underdånig skrifvelse den 25
september 1893 anfört rörande behofvet af ett årligt understöd af all¬
männa medel för fullföljande af den verksamhet, som enligt sällskapets
stadgar åligger detsamma, anhållit om utverkande hos Riksdagen af anslag
för sagda ändamål till enahanda belopp för år 1897.
Med anledning häraf och under erinran om hvad vid sist berörda
skrifvelses föredragning för Eders Kongl. Maj:t den 13 januari 1894 af
mig yttrades, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att på extra stat för år 1897 anvisa ett anslag af 4,000 kronor, att
mot redovisningsskyldighet ställas till svenska nykterhetssällskapets för¬
fogande för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.
[90.] För hvart och ett af åren 1894, 1895 och 1896 har Riksdagen beviljat
Räddnings- ett extra anslag af 2,000 kronor att utgå till understöd åt räddnings-
hemmet för jiemmet fgr drinkare vid Sans-souci invid Upsala på vilkor, som af Eders
Sans-soud Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga. De vilkor för anslagens åtnjutande, som
invid Upsoia. E(jers Kongl. Maj:t i följd häraf vid meddelande af föreskrift om anslagens
utbetalning faststält, hafva fått enahanda innehåll, som återgifvits i mitt
anförande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari
1895 vid föredragning af då gjord ansökning om anslag till räddnings¬
hemmet.
Nu har professorn W. Rudin, i egenskap af ordförande i Upsala läns
allmänna nykterhetsförbund samt i styrelsen för omförmälda räddnings¬
hem, i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes allt framgent
och närmast för år 1897 hos Riksdagen begära, att anslag till samma be¬
lopp måtte få till anstalten utgå; och till denna ansökning har medicinal¬
styrelsen, hvars underdåniga utlåtande infordrats, tillstyrkt nådigt bifall.
Hvad jag genom de i ärendet företedda handlingar inhemtat rörande
ifrågavarande anstalt och dess verksamhet, har bibringat mig den öfver¬
tygelse, att anstalten fortfarande är förtjent af enahanda understöd, som
hittills kommit densamma till del. Jag hemställer derför, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för 1897 bevilja
ett anslag af 2,000 kronor att utgå till understöd åt räddningshemmet för
drinkare vid Sans-souci invid Upsala på vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t
pröfvas lämpliga.
[91.]
Anslag för 1 underdånig skrifvelse den 11 september
vetenskapliga akademien hemstält om ett extra anslag af 9,800
1895 har vetenskaps-
kronor för ändamåls-
mHtageiser utrustning och utförande af en svensk expedition till Lappmarken
förmörkelse.
Åttonde lnifvudtiteln. 187
för anställande af vetenskapliga iakttagelser vid en total solförmörkelse, som
den 9 augusti 1896 blifver synlig inom den nordligaste delen af den
skandinaviska halfön.
Rörande behofvet af ett sådant anslag bar akademiens fysiker pro¬
fessor B. Hasselberg i en till akademien ingifven skrift anfört följande.
Sedan äldsta tider hade de totala solförmörkelserna mer än de flesta
astronomiska fenomen tilldragit sig astronomernas uppmärksamhet, hufvud¬
sakligen på den grund att dervid värdefulla iakttagelser kunde erhållas
för kontrollerande af teorien för månens rörelse. Ända till medlet af
innevarande sekel hade denna omständighet varit så godt som den enda,
hvilken åt dessa fenomen förlänat något intresse från rent vetenskaplig
synpunkt. Från och med förmörkelserna åren 1842 och 1851 hade
emellertid detta förhållande högst väsentligt ändrats. Bredvid den äldre
astronomien, som i hufvudsak kunde betecknas såsom uteslutande celest
dynamik, hade en ny riktning börjat alltmer göra sig gällande, nemligen
den celesta fysiken; och man hade snart funnit, att för studiet af flera
bland dess problem de totala solförmörkelserna erbjöde särdeles värdefulla
tillfällen, enär de vidsträckta delar af solen, som bildade dess s. k. atmo¬
sfer och som under vanliga förhållanden till följd af den starka belys¬
ningen i jordatmosferen i solens närhet ej vore synliga, dervid tydligt
visade sig, sedan denna belysning genom den mellanträdande månkroppen
aflägsnats. Genom användning af de hjelpmedel, som fotografien och
spektroskopien erbjöde för studier i afseende på beskaffenheten af de undre
lagren inom solatinosferen, hade man vid 1860 och 1868 årens förmörkelser
kommit till de högst öfverraskande och numera allmänt kända resultat,
som bildade utgångspunkten för vår nuvarande kännedom om solens fysik.
Att denna numera vunnit den utveckling, den faktiskt egde, berodde dock
hufvudsakligen derpå att man samtidigt lyckats utfinna metoder att studera
fenomenen i solatmosferens undre lager såväl spektroskopiskt som foto¬
grafiskt äfven oberoende af de sällsynta tillfällen, då solskifvan vore för¬
mörkad.
Annorlunda stälde sig deremot saken i afseende på solatmosferens
yttre delar, som vid totala förmörkelser bildade den s. k. coronan. För
undersökning af dess fysiska beskaffenhet vore man ännu alltjemt hän¬
visad till de totala solförmörkelserna, enär alla försök att med afseende
på densamma göra sig oberoende af dessa fenomen hittills visat sig frukt¬
lösa. Då emellertid en närmare kännedom af denna del af solen vore af
fundamental betydelse såväl för solens fysik i och för sig som för tolk¬
ningen af det fenomen, de s. k. föränderliga stjernorna företedde, hade
188
Åttonde bufvudtiteln.
astronomerna hittills städse funnit sig föranlåtna att ej låta någon total
solförmörkelse opåaktad passera.
Sista gången ett dylikt fenomen inom vårt land kunde iakttagas var
år 1851. Det närmast följande komme att inträffa den 9 augusti 1896,
och det funnes all anledning antaga att utlandets astronomer och fysici
komme att här infinna sig, oaktadt totalitetszonen denna gång passerade
nordligaste Norge och således ej vore så gynsamt belägen som förra gån¬
gen. Att under sådana förhållanden vårt lands representanter för denna
forskningsgren ej borde uteblifva, torde få anses dess mer sjeltklart, som
ett dylikt tillfälle ej återkomme förr än år 1914.
Professor Hasselberg önskade på grund häraf att vid 1896 års för¬
mörkelse komma i tillfälle att företaga en fotografisk undersökning af
coronans spektrum. Dylika försök hade redan vid föregående solförmör¬
kelser gjorts, men med så otillfredsställande instrumentella hjelpmedel, att
de vunna resultaten endast kunde anses såsom provisoriska. För att vinna
eu tillräcklig noggrannhet måste spektroskopet ej såsom förr anbringas till
eu rörlig reflektor, utan uppställas fast, och coronans bild medelst en
heliostat med urverk och ett objektiv projicieras på dess springa. Till
följd af den korta tid af endast omkring 100 sekunder totaliteten varade,
måste denna heliostat ega högsta möjliga fulländning i konstruktionen,
emedan under observationen intet ögonblick finge förloras med justering
af instrumentets gång. Dess pris blefve derför ganska högt och utgjorde
hufvuddelen af de kostnader eu expedition till totalitetsområdet betingade.
Enligt de meddelanden professor Hasselberg i afseende härå erhållit
från den enda firma i Europa, till hvilken man, då det gälde astronomiska
instrument af högsta fulländning, med tillit kunde vända sig, uppginge
kostnaden för en dylik heliostat med urverk, föränderlig polhöjd och af-
sedd för spegel af 24 centimeters diameter till 7,500 riksmark, i hvilket
belopp dock ej inbegripits spegelns pris, hvilket hos en firma i Munchen
utgjorde 1,200 mark. Ansloges kostnaden för emballage och frakt till 100
mark samt beräknades införseltullen till 10 procent af värdet, skulle in¬
strumentets hela pris uppgå till sammanlagdt 9,680 mark eller i rundt
tal 8,700 kronor. Till denna summa komme vidare kostnaden för sjelfva
expeditionen. Då på derom gjord förfrågan chefen för sjöförsvarsdeparte¬
mentet välvilligt lofvat söka så bereda, att för transporten fram och till¬
baka mellan Trondhjem och Vadsö en kanonbåt stäldes till expeditionens
förfogande, kunde dessa kostnader anslås till följande belopp:
Åttonde hufvtidtiteln. 189
resa för professor Hasselberg och en assistent till och från
Trondhjem .................................................................................. kr. 126: —
jern vägsfrakt för instrumenten .................................................. » 120: —
uppehåll för 2 personer under 3 veckor ............................... » 300: —
uppställning af instrumenten å stationen jemte byggandet af
ett träskjul öfver dem ............................................................. » 400: —
oförutsedda och mindre omkostnader................................... » 154: —
summa kr. 1,100: —
hvadan sålunda kostnaden för expeditionen i sin helhet skulle belöpa sig
till 9,800 kronor.
Det kunde väl tyckas att denna summa vore nog stor att offra på
en så speciell uppgift som den föreliggande. Vid närmare öfvervägande
torde likväl denna betänklighet försvinna. Det till inköp föreslagna in¬
strumentet hade nemligen, utom för det nu afsedda ändamålet, en synner¬
ligt vidsträckt användbarhet för en mängd andra både astronomiska och
fysiska undersökningar och blefve således ett högeligen värdefullt förvärf
för både den fysiska och astronomiska institutionen. Skulle genom
ogynsam väderlek vid observationstillfället eller på grund af andra
oförutsedda omständigheter expeditionens ändamål icke alls eller endast
ofullständigt uppnås, blefve den pekuniära förlusten således inskränkt
till endast de direkta resekostnaderna eller till omkring 1,000 kronor,
hvilken risk ej torde kunna anses stor i jemförelse med den, som de
expeditioner löpte, hvilka, enligt hvad man med säkerhet kunde antaga,
från skilda håll af utlandet vid detta tillfälle kunde förväntas hit. Under
sådana förhållanden och då först efter nära 20 år ett dylikt fenomen hos
oss ånyo förekomme, vore det beklagligt, om af brist på en relativt så
anspråkslös summa från Sveriges sida intet åtgjordes för att draga fördel
af ett för den kosmiska fysiken så vigtigt fenomen, för hvars iakttagande
andra nationer helt säkert ej koinme att sky vida betydligare upp¬
offringar.
På grund af det anförda hade professor Hasselberg anhållit, att veten¬
skapsakademien ville ingå till Eders Kongl. Maj:t med anhållan, att af
1896 års riksdag måtte äskas ett extra anslag å 9,800 kronor till be¬
stridande af kostnaderna för ifrågavarande expedition.
I sin förenämnda underdåniga skrifvelse har vetenskapsakademien
—■ under erinran att, på dess tillstyrkan, Eders Kongl. Maj:t, jeinlikt nådigt
bref af den 25 maj 1894, tillagt professor Hasselberg ett reseunderstöd
hufvudsakligen för att med utländska astronomer och fysiker träffa aftal
rörande gemensamma förberedelser till iakttagandet af omförmälda totala
190
Åttonde hufvudtitelu.
solförmörkelse — på det varmaste tillstyrkt, att till Riksdagen måtte af-
låtas nådig proposition i det af professor Hasselberg nämnda syfte.
Emedan omförmälda solförmörkelses totalitet, hvarunder den s. k.
coronans natur skall vetenskapligt undersökas, såsom förut antydts, är af
ytterst kort varaktighet, måste, för att resultat af verkligt värde dervid
skola kunna vinnas, undersökningsarbetet noggrann! fördelas mellan olika,
längs totalitetsbältet spridda observatörer. En samverkan mellan flera del¬
tagare, försedda med erforderliga instrument, är således nödvändig. Denna
omständighet i förening med den särskilda ställning, Sverige, som vunnit
ett framstående rum icke blott å naturvetenskapens område i allmänhet
utan särskild! å spektralanalysens, redan intagit till föreliggande fråga,
synes mig göra det till en pligt för vårt land att ikläda sig de om¬
nämnda kostnaderna, för att svenske vetenskapsmän må kunna tillsammans
med forskare från andra kulturländer bidraga till lösningen af de vigtiga
frågor, som vid detta tillfälle skola göras till föremål för undersökning.
Dä, på sätt chefen för sjöförsvarsdepartementet meddelat mig, ett svenskt
örlogsfartyg torde kunna utan särskildt anslag ombesörja expeditionens
transport fram och åter mellan Trondhjem och Vadsö, samt jag icke har
något att erinra mot det af vetenskapsakademien förordade anslagets be¬
lopp, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kong!. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att för utrustande och företagande af ifrågavarande
vetenskapliga expedition på extra stat för år 1897 bevilja ett anslag af
9,800 kronor; lärande hinder ej förefinnas för Eders Kong! Maj:t att låta
af tillgängliga medel redan under innevarande år förskottera beloppet.
[92.] I underdånig skrifvelse den 30 oktober 1895 har riksarkivarien an-
Hisioriska fort, hurusom det pa fl/ig a arkivet i Vatikanen i Rom, hvilket inneslöte så
forskningar i ocp yigtiga samlingar, intill senare tider varit för nordiska forskare
arkivet i fiom.nästan otillgängligt. Först under paiven Leo Alll:s pontifikat hade väta-
kanska arkivet öppnats för den historiska forskningen och i sammanhang
dermed ordnats på ett mera tidsenligt sätt och så, att det blifvit möjligt
att öfverskåda och planmessigt begagna dess samlingar. Sedan år 1880,
då beslutet härom offentliggjordes, hade också historieforskare från nästan
alla civiliserade länder infunnit sig i det vatikanska arkivet, och äfven
regeringarna hade ansett det vara ett statsintresse af vigt, att arkivets
skatter begagnades, sedan de på ett så liberalt sätt gjorts tillgängliga för
forskningen. Både Preussen och Österrike hade i Rom upprättat sär¬
skilda institutioner, afsedda hufvudsakligen för nämnda arkivs genom-
Åttonde hufvudtiteln. 191
forskande; och den franska skolan i Rom hade med ifver egnat sig åt
samma uppgift.
Det exempel, som sålunda gifvits af de stora kulturländerna, hade
vunnit efterföljd äfven i den skandinaviska norden. Under vintern 1894
hade Danmark och under hösten samma år Sverige en representant bland
de utländska forskarne i Vatikanen. Sverige företräddes af amanuensen
vid kongl. biblioteket filosofie doktor Karl Henrik Karlsson. Dennes resa
och vistelse i Rom hade möjliggjorts derigenom att han, som vid kongl.
biblioteket åtnjöte i lön 1,800 kronor och i tjenstgöringspenningar 1,200
kronor, hvilka sistnämnda han under tjenstledigheten afstod till vikarie,
erhållit särskildt understöd dels af vitterhets-, historie- och antiqvitets¬
akademien med 1,200 kronor dels ock af Letterstedtska föreningen med
1,000 kronor. Han hade fortsatt sina arbeten i Rom, till dess vatikanska
arkivet stängdes den 1 juli 1895, och efter ett besök i hemmet återvändt
till Rom, der arkivet åter öppnats den 1 påföljande oktober. Äfven för
det andra arbetsåret hade han fått sig tillförsäkradt understöd från samma
håll som förut. Under nu fortlöpande arbetsår komme äfven Norge att
vara representeradt i vatikanska arkivet, i det på regeringens förslag stor¬
tinget beviljat 2,000 kronor till bestridande af utgifterna för utsändande
af en historiker, som i nämnda arkiv hade att anställa forskningar rörande
Norges historia. Den person, som åtagit sig detta uppdrag, professor G.
Storm, uppbure sagda anslag vid sidan af sin professorslön.
Om arten såväl af de i vatikanska arkivet förvarade urkunder som
af de forskningar, med hvilka doktor Karlsson der varit sysselsatt, finge
man eu föreställning genom den berättelse han afgifvit till vitterhets¬
akademien. Han hade hufvudsakligen undersökt några serier af urkunder,
hvilka först på senaste åren blifvit kända och tillgängliga, sedan de öfver-
flyttats från lateranska till vatikanska palatset, nemligen regesta lateranen-
sia, innehållande samtida afskrifter af de från påfliga kansliet utgångna
skrifvelser, begynnande med år 1390 och sträckande sig inemot midten af
1400-talet, samt den yngre serien af supplicationes, innehållande utdrag af
vissa till kurian ingångna skrifvelser från år 1417 till början af 1500-
talet. Äfven de förut kända serierna regesta avenionensia och regesta
vaticana hade lemnat en rik efterskörd. Slutligen hade doktor Karlsson
äfven fått från den danske forskaren Moltesens anteckningar afskrifva åt¬
skilligt ur de af honom genomgångna påfliga räkenskaperna från 1300-
talet. Under det första arbetsåret hade doktor Karlsson tagit afskrift af
tillsammans ej mindre än 550 icke förut kända handlingar rörande Sveriges
medeltidshistoria, hvilket måste anses såsom ett lysande resultat.
Doktor Karlsson hade förklarat sig anse, att det nu löpande arbets-
192
Åttonde hufvndtiteln.
året borde blifva ännu mer inbringande, enär han numera uteslutande
skulle sysselsätta sig med serier, som aldrig varit af nordiska forskare
begagnade. Ehuru doktor Karlsson ännu icke kunde fullt öfverskåda det
material, som vore att genomgå, eller beräkna den tid, som dess genom¬
forskande skulle taga i anspråk, ansåge han sig dock kunna antaga, att
en person icke torde hinna genomgå detsamma på mindre än sex år från
hösten 1895 räknadt, För det nu löpande arbetsåret vore det, såsom förut
nämnts, redan sörjdt genom förnyadt understöd af vitterhetsakademien och
Letterstedtska föreningen. Men sedan dessa samfund under två år be¬
kostat doktor Karlssons vistelse i Rom, vore det ingen utsigt att de skulle
dermed fortsätta, och det med sådan framgång inledda arbetet skulle allt¬
så komma att med detta arbetsårs slut af brytas. Under vanliga förhållan¬
den skulle man lättare kunna finna sig häri, under förhoppning att arbetet
skulle längre fram och möjligen af annan person återupptagas. Men sär¬
skilda omständigheter gjorde det betänkligt att uppskjuta arbetets fort¬
sättande och i hvarje fall ytterst önskvärdt att omedelbarligen fullfölja
detsamma. Först och främst vore det en stor vinst för företaget, om det
fortsattes af samma person, som dermed gjort en så vacker början. Doktor
Karlsson vore nemligen i ovanlig grad kompetent för en sådan uppgift
dels på grund af sina tidigare mångåriga arbeten inom medeltidsforsk¬
ningens område, dels särskildt genom sina sedan ett år fortgående forsk¬
ningar i vatikanska arkivet. Han hade derigenom förvärfvat en erfaren¬
het inom denna specialitet och en kännedom af det vatikanska arkivet,
som det för eu annan skulle kräfva lång tid att vinna. Han hade äfven
gjort den personliga bekantskap med arkivets ledare och tjensteman samt
med der arbetande utländske forskare, som måste landa till stort gagn
vid hans arbeten. Af högt värde vore ock den samtidiga närvaron i
vatikanen af en dansk och en norsk historiker, ty de tre nordiska for-
skarne kunde i viss grad samverka och derigenom underlätta hvarandras
arbeten, i det hvar och en af dem vid volymernas genomgående tecknade
sig till minnes hvad dessa innehölle icke blott angående hans hemland
utan äfven beträffande de båda öfriga nordiska länderna. Ehuru man
borde hoppas, att det vackra exempel, som Leo XI1T gifvit genom vati¬
kanska arkivets öppnande för forskningen, komme att af hans efterträdare
följas, finge detta dock, enligt riksarkivariens mening, icke antagas såsom
visst och ©vilkorligt.
Doktor Karlsson hade förklarat sig villig att fortsätta arbetet i vati¬
kanska arkivet under de närmast följande åren, derest honom förunnades
tjenstledighet från hans befattning vid kongl. biblioteket och han utom
sin lön, 1,800 kronor, finge åtnjuta ett årligt anslag af 3,000 kronor äfven-
Åttonde hnfvudtiteln.
193
som för erhållande af ålderstillägg å lönen tillgodoräkna sig den tid, under
hvilken han vore för ifrågavarande ändamål tjenstledig. Riksarkivarien,
soin ansett denna begäran skälig, har i underdånighet hemstält, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen dels medgifva, att doktor Karls¬
son finge räkna tjenstår under den tid han vore sysselsatt med ifråga¬
varande forskningar, dels ock för en tid af tre år, räknadt från och med
1897, anvisa ett årligt anslag af 3,000 kronor, att utgå till doktor Karls¬
son eller den forskare, som Edei*s Kongl. Maj:t komme att utse i hans
ställe, i fall han blefve urståndsatt att fullfölja sitt uppdrag. Mot åt¬
njutande af dessa förmåner skulle doktor Karlsson eller den, som möjligen
komme att träda i hans ställe, vara skyldig att arbeta i vatikanska arkivet
hela den del af året, hvarunder det hölles öppet, och använda den åter¬
stående tiden till arbeten, som stode i samband med hans hufvuduppdrag.
De afskrifter och anteckningar, som blefve frukten af hans arbeten, skulle
till riksarkivet öfverlemnas, hvarjemte han efter hvarje arbetsårs slut skulle
afgifva redogörelse för det gångna årets arbeten samt en kortfattad arbets¬
plan för nästföljande år.
Hörd öfver riksarkivariens berörda framställning, har öfverbibliotekarien
vid kongl. biblioteket i den 8 november 1895 afgifvet underdånigt ut¬
låtande anfört, att ehuru det för kongl. biblioteket visserligen måste vara
känbart att under en tid af flera år gå miste om en tjensteman af doktor
Karlssons kunskaper och arbetsförmåga, öfverbibliotekarien likväl funne
öfvervägande skäl tala derför, att doktor Karlsson, om möjligt, måtte be¬
redas tillfälle att, på sätt riksarkivarien föreslagit, qvarstanna i Rom för
ifrågavarande forskningar. Hans tjenst inom kongl. biblioteket kunde, i
händelse af honom beviljad ytterligare tjenstledighet, upprätthållas af en
e. o. amanuens, hvilken under det förordnande, han redan mer än ett års
tid för doktor Karlsson innehaft, ådagalagt nödig skicklighet. Deremot
vore det för den historiska vetenskapen en förlust, som svårligen kunde
ersättas, om doktor Karlsson alltför tidigt skulle nödgas afbryta de forsk¬
ningar, hvilka från första början gifvit eu så rik skörd. Doktor Karlsson
vore, på grund af sina förstudier och den inblick han redan lyckats för¬
värfva i det ofantligt rika materialet, för närvarande sannolikt den mest
kompetenta person inom fäderneslandet, hvilken för dessa forskningar
funnes att tillgå. Den närvarande tidpunkten vore också ovanligt gynsam
genom tillfället till samarbete med de uti vatikanens arkiv sysselsatta for¬
skare från de andra nordiska länderna, hvilkas undersökningar till en del
berörde samma fält. Öfverbibliotekarien ansåge derför från kongl. biblio¬
tekets sida intet hinder möta för bifall till riksarkivariens framställning.
Uti underdånig skrifvelse den 12 november 1895 har vitterhetsakade-
Bih. till Rikad. Prut. 1896. I Sami. 1 Afd. 25
194
Åttonde liufvudtiteln.
mien, under förmälan att akademien af den för historiska ändamål afsedda
delen af den Bergerska donationens räntemedel lemnat doktor Karlsson
för hvartdera af arbetsåren 1894—1895 och 1895—1896 ett anslag af
1,200 kronor, men att nämnda räntemedel för framtiden behöfdes för den
af akademien började utgifningen af Axel Oxenstiernas skrifter, hvilket
vidlyftiga och kostsamma arbete vore af yttersta vigt för häfdaforskningen,
hemstält, att då det vore ytterst beklagligt, om doktor Karlssons arbete
skulle så snart afbrytas af brist på medel, Eders Kongl. Maj:t 'sälle af
Riksdagen begära för fortsatt afskrifning af urkunder rörande Sverige i
de romerska arkiven ett årligt anslag af 3,000 kronor att tillsvidare utgå.
Af hvad sålunda anförts finner jag mig öfvertygad om angelägen¬
heten deraf, att ifrågavarande forskningar rörande fäderneslandets historia
få ostördt fortgå och att den person, som nu är dermed sysselsatt och
allmänt vitsordats vara för detta värf synnerligen skickad, får fullfölja
dessa forskningar. Jag tvekar således icke att tillstyrka äskande af det
anslag, som erfordras för ändamålet, helst enär, vid det förhållande att
ifrågavarande person uppbär lön på stat och hans tjenst under ledigheten
kan, utan särskild kostnad fpr statsverket, uppehållas med de för tj en sten
anslagna tjenstgöringspenningar, anslagets belopp kan begränsas till 3,000
kronor årligen. Då emellertid ovisst är, huru länge det vatikanska arkivets
öppethållande för utländska forskare skall fortfara äfvensom huruvida,
derest doktor Karlsson skulle blifva förhindrad att fortsätta sitt arbete i
arkivet, annan för sådana forskningsarbeten lämplig person kan finnas
att tillgå, anser jag, att anslag endast för år 1897 nu bör af Riksdagen
begäras.
Hvad angår doktor Karlssons anhållan att för bekommande af ålders-
tillägg å sin lön få räkna den tid, han för berörda forskningar åtnjöte
tjenstledighet från sin amanuensbefattning vid kongl. biblioteket, får jag
erinra, att enligt den för kongl. biblioteket gällande stat af den 1 juni
1877 lönen för amanuens kan efter 5 år höjas med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare 500 kronor, samt att i de af Riksdagen godkända
vilkor för åtnjutande af aflöning å nämnda stat tidpunkten för första för¬
höjningen bestämts att inträda efter 5 år, under vilkor att innehafvaren
mera än 4 år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på grund af för¬
ordnande annan statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom till
last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, efter ytter¬
ligare 5 år, under samma vilkor, på det sätt likväl, att den högre aflönin-
gen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det den
stadgade tjenståldern blifvit uppnådd. När doktor Karlsson år 1894 i
sammanhang med gjord ansökning om tjenstledighet från och med den 6
Åttonde hufvudtiteln.
195
november samma år begärde rätt att för erhållande af ålderstillägg å sin
lön få räkna sig till godo tiden för tjenstledigheten, ansåg jag mig under
dåvarande förhållanden icke kunna tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att göra
någon framställning till Riksdagen i ämnet, och fann Eders Kongl. Maj:t
den af doktor Karlsson begärda rätten icke kunna medgifvas. Sedan
emellertid betydande resultat af doktor Karlssons forskningar i vatikanska
arkivet redan under första året vunnits och hans verksamhet i sådant hän¬
seende måste anses fullt jemförlig med hans tjenstgöring vid kongl. biblio¬
teket, finner jag mig nu föranlåten tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att hos
Riksdagen göra framställning i syfte att bereda doktor Karlsson den önskade
förmånen.
Jag hemställer derför, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
dels att såsom understöd för anställande af historiska forskningar rörande
Sverige uti vatikanska arkivet i Rom anvisa på extra stat för år 1897 ett
anslag af 3,000 kronor, dels ock medgifva, att doktor Karlsson må för
erhållande af ålderstillägg å honom såsom amanuens i kongl. biblioteket
tillkommande lön räkna sig till godo den tid, han för anställande af så¬
dana forskningar redan haft och vidare kan komma att hafva tjenstledig¬
het från sin amanuensbefattning.
I särskilda underdåniga skrifvelser den 18 november 1895 har stats- [93.]
kontoret till godtgörelse anmält förskott till sammanlagdt belopp af 3,894 Ersättning
kronor 33 öre, hvilket statskontoret på grund af nådiga bref utbetalat dels f°r förskott.
såsom ersättning till åtskilliga tjensteman och vaktbetjente för särskildt
biträde, som af dem, jemlikt nådiga brefvet den 6 juli 1894 lemnats me¬
dicinalstyrelsen i ärenden och åtgärder rörande kolerafarsoten under sist¬
nämnda år, dels ock såsom arfvode åt ledamoten i den af Eders Kongl.
Maj:t den 19 april 1895 tillsatta kommission för ärenden rörande kolera¬
farsoten t. f. förste provinsialläkaren A. J. Larson.
Likaledes har statskontoret i skrifvelse den 18 november 1895 till
ersättning anmält ett belopp af 9,887 kronor 70 öre, hvilket statskontoret
på grund af nådiga bref utbetalat till bestridande af kostnader för den
särskilda undervisningskurs, som jemlikt Eders Kongl. Maj:ts den 26 april
1895 fattade beslut samma år anordnats vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet för lämpliga personers utbildande till att kunna säkert anställa
bakteriologisk koleradiagnos.
Vidare har statskontoret i skrifvelse den It) december 1895 till er¬
sättning anmält, bland annat, ett belopp af sammanlagdt 1,163 kronor,
som på grund af nådiga bref den 6 april 1894 och den 2 februari 1895
196
Åttonde hufvudtiteln.
utbetalats till e. o. biblioteksamanuensen G. Eldström för verkställande af
utredning m. rn. i anledning af förslag om barnmorskors pensionering.
Derjemte har statskontoret i nyssnämnda skrifvelse den 10 december
1895 till ersättning anmält ett belopp af 299 kronor 50 öre, som på grund
af nådigt bref utbetalts för tryckning af det betänkande och förslag, som
afgifvits af den utaf Eders Kongl. Maj:t tillsatta komité för utredning i
fråga om statsbidrag till aflönande af vikarier vid sjukdomsfall för ordinarie
lärare eller lärarinna vid folkskola.
Härförutom har statskontoret i sistberörda skrifvelse till ersättning
anmält ett belopp af 40 kronor, som jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut
utbetalts såsom arfvode till en vid behandlingen af frågor rörande blindas
undervisning särskild! tillkallad ledamot af den komité, som erhållit upp¬
drag att verkställa utredning, i hvad mån och under hvilka vilkor ökadt
statsunderstöd åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn kunde böra an¬
visas m. in.
I samma skrifvelse har statskontoret jemväl till ersättning anmält
medel, som på grund af nådig föreskrift utbetalts för den komité, som
blifvit af Eders Kongl. Maj:t tillsatt för utarbetande af förslag till folkskole¬
stadga för rikets större städer, nemligen såsom resekostnadsersättningar
och traktamenten samt arfvoden till komiténs ordförande och ledamöter
3,554 kronor 55 öre och till bestridande af kostnader för lokal, betjening
in. in. 1,000 kronor, eller tillsammans 4,554 kronor 55 öre.
Till sist har statskontoret uti skrifvelse den 10 december 1895 till
ersättning anmält 212 kronor 20 öre, som på grund af nådiga brefvet den
20 november 1863 utbetalts till Göteborgs och Bohus läns ränteri för der¬
ifrån förskjuten resekostnads- och traktamentsersättning till vederbörande
ordförande och ledamöter i den för uppgörande af förslag till lönereglering
för presterskapet i Lundby pastorat tillsatta nämnd.
Med anmälan härom har statskontoret underdånigst hemstält, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes förordna om ersättning till embetsverket för de
sålunda förskjutna medlen.
Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för återgäldande af be¬
rörda förskott, 3,894 kronor 33 öre, 9,887 kronor 70 öre, 1,163 kronor,
299 kronor 50 öre, 40 kronor, 4,554 kronor 55 öre samt 212 kronor 20
öre, sammanlagdt 20,051 kronor 28 öre, af Riksdagen äska ett extra anslag
för år 1897, hvilket, till undvikande af öretal i riksstaten, torde böra be¬
stämmas till 20,052 kronor.
Hvad föredragande departementschefen i ofvan-
berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes Hans
Åttonde hufvudtiteln.
197
Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets öfrige
ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika, att ut¬
drag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af Kong! Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof.
Ur protokollet:
C. E. Blom.
Bill. till Rilcsd. Prol. 18.%'. 7 Sami 1 Afd.
26
Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1896.
Nionde hufvudtiteln.
1
Nionde hufvudtiteln.
»
Utdrag af protokollet öfver jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari
1896.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Bostböm,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Wersåll.
Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på före¬
dragning af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll departements¬
chefen, statsrådet Wersäll att få anmäla de frågor, som rörde regleringen af
nionde hufvudtiteln,
innefattande pensions- och indragningsstaterna.
Bih. till Rilcsd. Prot. 1896. 1 Sami. 1 Afd.
1
2
Nionde hnfvndtiteln.
Hvad först angick
pensionsstaten,
erinrade departementschefen, att Kongl. Majfl, enligt finansdepartementet
tillhandakomna protokollsutdrag, förut beslutat aflåtande till Riksdagen
af följande framställningar,-nemligen:
på sjöförsvarsdepartementets föredragning:
(se bil. I vid detta prot. pag. 7)
[1.] att förslagsanslaget till pensionering af flottans befäl och underbefäl
Pensionering vederlikar, 100,000 kronor, må höjas med 170,000 kronor till 270,000
af flottans befäl 77 7 '
och underbefäl krOIlOr J
med vederlikar.
. på ecklesiastikdepartementets föredragning:
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 22)
[2.] att Riksdagen i afseende å kostnaderna för småskolelärares m. fl.
Kostnaden jäv ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1897
förvaltningen • j t
af småskole- Idel HI6ClgllV8^
lärares m. fl. att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som
understöd!- för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga;
anstalt under samt att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens ut-
ur 189“ gifter i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Majfl,
i den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga
statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i
den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året
befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.
Om till den föreslagna förhöjningen i förslagsanslaget till pensionering
af flottans befäl och underbefäl med vederlikar kronor 170,000: —
lades summan af ordinarie anslaget till pen¬
sionsstaten enligt nu gällande riksstat ................ „ 1,314,898: —
skulle, enligt hvad departementschefen an¬
märkte, anslaget till pensionsstaten sluta å ett
belopp af..................................................................... kronor 1,484,898: —
Nionde hufvudtiteln.
3
Beträffande derefter
indragningsstaten
erinrade departementschefen om Kongl. Maj:ts på nedannämnda departe¬
ments föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af
följande framställningar, nemligen
på civildepartementets föredragning:
(se bil. 3 vid detta prot. pag. 24)
att länsmannen i jäeminghundra härad af Stockholms läns vestra
fögderi Gustaf Theodor Brundin må från och med månaden näst efter
den, under hvilken han erhåller afsked från länsmanstj ensten, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension af 600 kronor;
(se bil. 4 vid detta prot. pag. 28)
att förra sjuksköterskan vid statens jernvägsbyggnader, enkan Brita
Kajsa Andersson må från och med år 1896 för sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 320 kronor;
(se bil. 5 vid detta prot. pag. 31)
att häradsskrifvaren i Skara fögderi af Skaraborgs län Israel Walter
Melén må från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller
afsked från häradsskrifvaretjensten, .under sin återstående lifstid å all¬
männa indragningsstaten åtnjuta en årlig pension åt 2,000 kronor;
(se bil. 5 vid detta prot. pag. 34)
att länsmannen i Södra Möre härads södra distrikt af Kalmar län
Johan Fredrik Kiefbouhm må från och med månaden näst efter den, under
hvilken afsked från tjensten honom beviljas, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten . åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor;
(se bil. 5 vid detta prot. pag. 37)
att kartografen Carl Edvard Dahlman må från och med månaden
näst efter den, hvarunder han afgår från sin befattning såsom kartograf,
under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en
årlig pension af 2,800 kronor;
[3.]
Pension för
länsmannen
G. Th. Brun-
din,
[4.]
Pension för
föiva sjuk¬
sköterskan B.
K. Andersson.
[5.]
Pension för
häradsskrif¬
varen I. W.
Melén.
[6.]
Pension för
länsmannen
J. F. Kief¬
bouhm.
[7-1
Pension för
kartografen C.
E. Dahlman,
4
Nionde hufva dtiteln.
[S.] ^
Pension åt
e. o. professorn
C, J. Norrby.
[9.]
Pension för
lektorn A. V.
Lönnegren.
[10.]
Pension Jör
läroverks¬
adjunkten C.
J. E. Aur dl.
[HO
Pension fir
teckning slära-
ren P. C. W.
Klein.
[12.]
Pension för
vaktmästaren
F. O. Söder¬
bergs enka.
[13.]
Pension för
vaktmästaren
J. Hagström.
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
(se bil. 2 vid detta prof. pag. 9)
att å allmänna indragningsstaten må åt extra ordinarie professorn
i praktisk teologi vid universitetet i Upsala Carl Julius Norrby beviljas
en årlig pension af 3,500 kronor, att utgå från och med månaden näst
efter den, i hvilken han efter uppnådda 65 lefnadsår afgår från tjensten;
(se bil. 2 vid detta prof. pag. 11)
att åt lektorn vid allmänna läroverket i Luleå August Valfrid
Lönnegren må beviljas eu årlig pension å allmänna indragningsstaten
till belopp af 2,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter
den, i hvilken afsked från lektorstjensten kan varda honom beviljadt;
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 12)
att adjunkten vid allmänna läroverket i Nyköping Claes Johan
Emil Aurell må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
från tjensten varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid å all¬
männa indragningsstaten uppbära eu årlig pension af 1,500 kronor;
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 13)
att åt läraren i teckning vid allmänna läroverket i Malmö Peder
Caspar William Klein må från och med månaden näst efter den, i hvilken
han erhåller afsked från tjensten, beviljas pension å allmänna indragnings¬
staten för hans återstående lifstid till ett hans innehafvande lön mot¬
svarande belopp af 1,500 kronor årligen;
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 14)
att å allmänna indragningsstaten må uppföras eu årlig pension för
vaktmästaren vid tekniska högskolans fackskola för bergsvetenskap Frans
Oscar Söderbergs enka Margareta Elisabet Söderberg, född Thorslund,
till belopp af 200 kronor, att utgå från och med den 1 juni 1895;
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 15)
att vaktmästaren vid nationalmuseum Johan HagstrÖm må från och
med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt,
för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 500 kronor;
Nionde hnfvadtiteln.
&
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 17)
att vaktmästaren vid musikaliska akademien Gustaf Andersson må
från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom
beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 600 kronor;
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 19)
att å allmänna indragningsstaten må uppföras årlig pension till
ett belopp af 3,000 kronor åt adjunkten vid folkskolelärareseminariet i
Göteborg Johan Lind, att utgå från och med månaden näst efter den,
i hvilken han erhåller afsked från sin tjenst;
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 20)
att å allmänna indragningsstaten må uppföras årlig pension till ett
belopp af 900 kronor åt lärarinnan i teckning vid folkskolelärarinne-
seminariet i Stockholm Emma Amalia Nyberg, att utgå från och med
månaden näst efter den, i hvilken hon erhåller afsked från sin tjenst;
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 22)
att å allmänna indragningsstaten må för år 1897 anvisas ett an¬
slag af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t
kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor
åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin
tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867;
(se bil. 7 vid detta prot. pag. 44)
att å allmänna indragningsstaten må åt extra ordinarie professorn
i klassiska språk vid universitetet i Upsala Johan Magnus Sundén be¬
viljas en årlig pension af 3,500 kronor, att utgå från och med månaden
näst efter den, i hvilken han från tjensten afgår.
Departementschefen, statsrådet Wersäll, anförde härefter:
Beträffande slutsumman af förslagsanslaget till allmänna indrag¬
ningsstaten har jag ej annan ändring att föreslå, än att för afrundande
af samtliga hufvudtitlarnes slutsumma det kontanta anslaget må höjas
med 35 kronor eller från 1,800,542 kronor till 1,800,577 kronor, då,
med inberäkning af under anslaget utgående ersättning för indragen in¬
delning m. m., 600 kronor, anslagets slutsumma
blir .................................................................................... kronor 1,801,177: —
Lägges härtill anslaget till pensionsstaten............... „ 1,484,898: —
skulle slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie
anslag för år 1897 blifva ...........................,................. kronor 3,286,075: —
[14.]
Pension för
vaktmästaren
G. Andersson.
[15.]
Pension för
seminarie-
a djur) klen J.
Lind.
[16.]
Pension för
teckning slära¬
rinnan E. A.
Nyberg.
C17-] a
Understöd åt
äldre behöf¬
vande folksko¬
lelärare.
[18.]
Pension åt c. o.
professorn
J. M. Sundén.
[19.]
Beloppet af
de ordinarie
anslagen d ni¬
onde hufvud-
titeln.
6
Nionde hnfvudtiteln.
[20.]
Anslag till
upprätthål¬
lande af ar¬
mens pensio¬
nering.
Extra anslag.
Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel bör vid statsverks-
propositionens affattande iakttagas Eders Kongl. Maj:ts den 13 sistlidne
december på föredragning af landtförsvarsdepartementet (se bil. 6 vid
detta prot. pag. 42) fattade beslut att föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1897 anvisa ett förslagsanslag af 1,540,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för
pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till
fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för
sådana pensioners utgående.
Hvad departementschefen sålunda rörande nionde
liufvudtiteln hemstält biträddes af statsrådets öfriga
ledamöter och blef af Hans Maj:t Konungen gilladt
och godkändt; och behagade Hans Maj:t Konungen,
på statsrådets tillstyrkande, härjemte förordna, att nu
anmälda, för statsregleringen erforderliga handlingar
skulle tillställas Riksdagens statsutskott.
Ex protocollo:
Fredrik Zethelius.
Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
7
Utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott den 13
januari 1896.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Wersåll.
Härefter anförde departementschefen:
2:o.
»Då utgifterna från det å nionde hufvudtiteln uppförda förslags¬
anslag till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar,
i riksstaten för år 1896 upptaget till 100,000 kronor, uppgått år 1892
till 270,000 kronor, år 1893 till 283,770 kronor 1 öre och år 1894 till
275.000 kronor och någon väsentlig nedgång i dessa utgifter icke torde
vara att emotse, får jag underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen
att höja förslagsanslaget till pensionering af flottans befäl och
underbefäl med vederlikar, 100,000 kronor, med 170,000 kronor till
270.000 kronor.»
[1-]
Pensionering
af flottans be
fäl och under
befäl med
vederlikar.
Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
Häruti instämde statsrådets öfriga ledamöter.
Hans Maj:t Konungen behagade i nåder gilla
hvad statsrådet sålunda tillstyrkt; och skulle detsamma
iakttagas vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
E/is Räform.
Nionde hufvudtiteln: bil. 2.
9
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Ma.j:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 december
1895.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
WlKBLAD,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson och
Wersåll.
Vidare föredrog departementschefen, statsrådet Gilljam:
54:o.
En af extra ordinarie professorn i praktisk teologi vid universitetet
i Upsala Carl Julius Norrby i underdånighet gjord ansökning, att
Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen åt honom utverka en pension af
3,500 kronor, hvilket belopp motsvarade hans nuvarande lön med afdrag
af tjenstgöringspenningar, att uppbäras från och med den tid, då han,
efter uppnådda G5 år, kunde komma att från tjensten afgå; varande
genom ansökningen bifogade handlingar styrkt, att Norrby är född den
Bill. till Rilcsd. Vrot. 1896. 1 Sand. 1 Afd.
[8.]
Pension för
r. o. professorn
C. J. Norrby.
o
10
Nionde hufvudtiteln: bil. 2.
8 juli 1831 och alltså under nästkommande år uppnår 65 lefnadsår; att
han tjenstgjort såsom pastorsadjunkt i Fårö pastorat och domkyrko-
adjunkt i Visby från den 22 juni 1855 till den 12 september 1864,
såsom lektor vid högre lärarinneseminariet från sistnämnde dag till och
med den 31 juli 1872 och såsom kyrkoherde i Närs pastorat från och
med den 1 augusti samma år till den 1 september 1879; att han, som
den 14 oktober 1878 utnämnts till assistent på den praktiska linien inom
teologiska fakulteten vid universitetet i Upsala, uppehållit denna befatt¬
ning från och med höstterminen 1879 till och med vårterminen 1882;
att han den 1 september sistnämnda år utnämnts till sin nu innehafvande
extra ordinarie professur; samt att Norrby, enligt vederbörliga tjenst -
göringsbetyg, såväl innehaft flera förordnanden såsom ordinarie professor
m. m. som ock med utmärkt nit och skicklighet fullgjort sina åligganden
i de olika befattningar han bestridt.
Kanslern för rikets universitet, hvilken anbefalts att öfver ifråga¬
varande ansökning afgifva utlåtande, hade i ärendet hört det större
akademiska konsistoriet vid universitetet i Upsala, som erinrat, att det
i allmänhet beträffande extra ordinarie professorer måste anses billigt,
att de efter uppnådd pensionsålder utan alltför kännbara ekonomiska
uppoffringar finge tillfälle att afgå från sina embeten; att det på samma
gång icke kunde förnekas, att det för universitetet vore af största vigt,
att lärare, hvilkas krafter blifvit otillräckliga, lemnade rum för yngre
och kraftfullare efterträdare, samt att det af sådan anledning vore i hög
grad maktpåliggande, både att pensionsrätt, på sätt redan skett för de
ordinarie professorerna, bereddes jemväl för de extra ordinarie och att
pensionerna bestämdes till sådana belopp, att vederbörande utan för stor
svårighet kunde lemna sin tjenst vid 65 års ålder; att andra statens
embetsmän, med hvilka de extra ordinarie professorerna kunde anses
jemnstälda, vore berättigade att vid afskedstagandet komma i åtnjutande
af pension till belopp, merendels öfverstigande den nu ifrågasatta, såsom
exempel hvarpå anfördes, att lektor vid allmänt läroverk i högsta löne¬
graden åtnjöte pension af 3,600 kronor; samt att hvad sålunda blifvit
anfördt till stöd för de berättigade anspråk, som extra ordinarie professorer
i allmänhet borde anses ega att efter uppnådd pensionsålder vid af¬
skedstagandet erhålla pension till ett icke alltför lågt beräknadt belopp,
gälde till alla delar jemväl om extra ordinarie professorn Norrby; hvar¬
jemte konsistoriet, som fortfarande vidkölle sin vid ett föregående till¬
fälle uttalade åsigt, att extra ordinarie professors pension borde bestäm¬
mas till 4,000 kronor, emellertid, då Norrby begärt endast 3,500 kronor,
ansett sig sakna anledning att i detta särskilda fall tillstyrka ett högre
Nionde hufvudtiteln: bil. 2. 11
»pensionsbelopp; och hade kanslern, med åberopande af de. synnerligen
vigtiga skäl, som blifvit af konsistoriet anförda, till nådigt bifall förordat
ifrågavarande ansökning.
Efter erhållen nådig remiss hade statskontoret nti afgifvet utlåtande
anfört, att enligt beslut vid 1873 års riksdag och nådiga brefvet den 6
juni samma år vore universitetens professorer och adjunkter samt biblio¬
tekarier och räntmästare berättigade att, om de efter uppnådda 65 lef¬
nadsår göra ansökan om afsked, å allmänna indragningsstaten uppföras
till åtnjutande af pension för professor, bibliotekarie och räntmästare af
4,500 kronor samt för adjunkt af 2,500 kronor, och att de extra ordinarie
professorerna, hvilka enligt 1877 års riksdagsbeslut och nådiga brefvet den
1 juni samma år borde ersätta universitetsadjunkterna, hittills icke hade
fått sig tillagd pensionsrätt; samt att statskontoret, som redan i utlåtande
den 22 november 1888 haft tillfälle att yttra sig rörande behofvet och
billigheten deraf, att rätt till pension å allmänna indragningsstaten till¬
erkändes jemväl ifrågavarande klass af akademiska lärare, alltså, med
afseende å de skäl, som både nu och tillförene blifvit åberopade för extra
ordinarie universitet sprofessorers pensionsrätt, och då Norrby vid den tid,
den begärda pensionen skulle komma att åt honom tillträdas, uppnått
65 lefnadsår och mer än 40 år varit verksam såsom församlings-, semi-
narie- och universitetslärare, samt då det ifrågasatta pensionsbeloppet
ingalunda kunde anses för högt, hemstälde om nådigt bifall till den
gjorda ansökningen.
På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrkte statsrådet, att
Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten
bevilja extra ordinarie professorn Norrby eu årlig pension af 3,500 kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han efter upp¬
nådda 65 lefnadsår afgår från tj ensten.
55:o.
En af lektorn vid allmänna läroverket i Luleå August Valfrid
Lönnegren gjord underdånig ansökning om en årlig pension af minst
2,500 kronor.
Af ansökningen bilagda handlingar inhemtades, att sökanden är
född den 7 januari 1842 samt, efter att hafva tjenstgjort såsom extra
ordinarie lärare vid läroverk i Stockholm under läsåren 1868—1870 och
såsom vikarierande lektor vid läroverket i Luleå under läsåret 1870
1871, den 18 oktober sistnämnda år utnämnts till ordinarie lektor der¬
städes, men från och med höstterminen 1879 på grund af svag hörsel
[9.]
Pension för
lektorn A. V.
Lönnegren.
12
Nionde hufvndtiteln: bil. 2.
åtnjutit ständig tjenstledighet och numera, enligt intyg af stadsläkaren*
i Vexiö A. E. Goldkuhl, lider af så höggradig obotlig döfhet, att han
för all framtid är oförmögen att bestrida sin läraretjenst.
Sedan ej mindre vederbörande rektor sig yttrat, än äfven domkapitlet
i Hernösand, under framhållande af de olägenheter, som genom sökandens
långvariga tjenstledighet förorsakades läroverket, i afgifvet utlåtande till¬
styrkt bifall till ansökningen, bär statskontoret, hvars yttrande infordrats,
med tillkännagifvande att Lönnegren enligt gällande stat äger åtnjuta lön
till belopp af 2,500 kronor jemte ålderstillägg derå, enligt nådiga brefvet
den 19 januari 1877, med 500 kronor, underdånigst anfört, att, då sö¬
kanden i mer än sexton år varit och för all framtid är oförmögen att
bestrida sin läraretjenst, det ville synas statskontoret, som om nödig
omtanke om läroverkets bästa kräfde, att åtgärd vidtoges, som kunde
gorå det möjligt att besätta den ifrågavarande lektorstjensten med en
tjenstbar innehafvare; och ansåge sig statskontoret på denna grund böra
i underdånighet tillstyrka nådig proposition om pension för Lönnegren
till belopp af 2,500 kronor årligen.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde statsrådet,
det Kongl.. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja lektorn Lönne¬
gren en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 2,500
kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
från lektorstjensten kan varda honom beviljadt.
56:o.
[10.] En af rektorn vid allmänna läroverket i Nyköping S. Wägner
PmrovZk!.r g'iord imderdånig ansökning, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
adjunkten C. att bevilja för sjukdom tjenstledige adjunkten vid nämnda läroverk Claes
j. e. Aur di. Johan Emil Aurell en årlig pension af 1,500 kronor vid afskedstagandet.
Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades, att Aurell,
som är född den 17 juni 1841 och således uppnått en ålder af 54 år,
tjenstgjort såsom vikarierande lektor under läsåret 1864—1865 och den
4 juli 1866 utnämnts till adjunkt vid Nyköpings högre elementarläro¬
verk, samt att lian, som redan under de första åren efter utnämningen
lidit af sinnesrubbning, alltsedan höstterminen 1878 åtnjutit och fort¬
farande åtnjöte tjenstledighet på grund af sinnessjukdom; varande dels
genom ett af hospitalsläkaren i Nyköping J. W. Granberg den 27 ok¬
tober 1894 utfärdadt intyg styrkt, att Aurells sinnessjukdom öfvergått i
obotligt stadium, så att ingen utsigt funnes, att han någonsin skulle kunna
återtaga sin tjenst, dels ock af lasarettsläkaren i Mariestad P. Söder-
Nionde hufvudtiteln: bil. 2.
13
mark, som sedan någon tid haft Aurell under sin behandling, under
den 4 oktober 1895 intygadt, att Aurell lede af partiel sinnesrubbning,
att på grund af hans mångåriga sjuklighet ingen utsigt funnes till för¬
bättring af vare sig det fysiska eller psykiska tillståndet, samt att han
vore alldeles oförmögen att vidare återtaga sin tjenstgöring vid läroverket.
Enligt en rektors underdåniga skrifvelse bifogad handling hade
Aurells förmyndare, adjunkten vid samma läroverk J. C. Ekstrand, under
förutsättning att en årlig pension af 1,500 kronor komme att beviljas
Aurell, medgifvit, att denne må erhålla afsked från adjunktstjensten och
uppföras å allmänna indragningsstaten.
Domkapitlet i Strengnäs, som till Kongl. Maj:t insändt ansöknin¬
gen med förordande af densamma, hade framhållit, att det vore af stor
vigt för läroverket, att Aurells lärarebefattning blefve besatt med ordi¬
narie innehafvare.
Efter erhållen nådig remiss hade statskontoret i ärendet afgifvit.
underdånigt utlåtande, deruti statskontoret, jemte meddelande att Aurell
i egenskap af adjunkt vid förenämnda läroverk innehade lön å 1,500
kronor och personella lönetillägg med 1,000 kronor, anfört, att,‘då Aurell
i mer än 17 år varit och för all framtid vore oförmögen att bestrida
sin läraretjenst, det syntes statskontoret, som om nödig omtanke om
läroverkets bästa kräfde, att åtgärd vidtoges, som kunde göra det möj¬
ligt att besätta den ifrågavarande adjunktstjensten med en* tjenstbar
innehafvare; och hade statskontoret på grund häraf tillstyrkt bifall till
ifrågavarande ansökning.
Med afseende å hvad sålunda förekommit tillstyrkte statsrådet, att
Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning derom, att Aurell
må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från tjensten
varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indrag¬
ningsstaten uppbära en årlig pension af 1,500 kronor.
57:o.
En af läraren i teckning vid allmänna läroverket i Malmö Peder
Caspar William Klein gjord underdånig ansökning att vid afskeds-
tagandet komma i åtnjutande af pension.
Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades, att Klein
är född den 23 februari 1822 och således 73 år gammal; att han, som
den 19 september 1853 antogs till lärare i fribandsteckning och modelle¬
ring vid tekniska elementarskolan i Malmö, innehaft denna befattning-
till den 16 augusti 1864; att han under läsåret 1858—1859 tjenstgjort
[11.]
Pension för
teckninglära-
ren P. C. W.
Klein.
14
Nionde hufvudtiteln: bil. 2.
[12-]
Pension för
vaktmästaren
F. O. Söder¬
bergs enka.
såsom vikarierande lärare i teckning vid ofvannämnda allmänna läroverk
och den 14 september 1859 erhållit konstitutorial å samma tjenst, hvilken
han derefter utan afbrott bestridt till vårterminen 1895; samt att Klein,
som sålunda under en tid af 42 år varit anstäld i statens tjenst och
öfver denna sin tjenstgöring erhållit synnerligen fördelaktiga vitsord,
enligt läkarebetyg numera lider af ofta påkommande nervsmärtor (ischias)
och sedan början af innevarande år åtnjuter tjenstledighet.
Sedan domkapitlet i Lund i afgifvet utlåtande tillstyrkt bifall till
ansökningen och dervid framhållit vigten af att sökandens tjenst icke
för en obestämd framtid komme att uppehållas af vikarier, hade stats¬
kontoret, hvars utlåtande jemväl infordrats, erinrat, hurusom sökanden
redan för snart fyra år sedan uppfylt de för lärare vid allmänna läro¬
verk bestämda vilkor för erhållande af pension å allmänna indragnings-
staten, men att frågan om tecknings- och musiklärares pensionsrätt
i hvarje särskildt fall ansetts böra underställas Riksdagens pröfning.
Vidare hade statskontoret — med tillkännagifvande att Kleins aflöning
såsom teckningslärare vid ifrågavarande allmänna läroverk utgör 1,000
kronor med derå, senast enligt nådiga brefvet den 11 februari 1870, be¬
viljade ålderstillägg af 500 kronor eller tillsammans 1,500 kronor —
hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning om
en pension åt Klein å 1,500 kronor årligen.
Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde statsrådet, att
Kongl. Maj:t behagade lios Riksdagen göra framställning om beviljande
åt Klein från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
afsked från tjensten, af pension å allmänna indragningsstaten för hans
återstående lifstid till ett hans innehafvande lön motsvarande belopp af
1,500 kronor årligen.
58:o.
En af aflidne vaktmästaren vid tekniska högskolans fackskola för
bergsvetenskap Frans Oscar Söderbergs enka Margareta Elisabet Söder¬
berg, född Thorslund, i underdånighet gjord ansökning om en årlig
pension till belopp af 200 kronor; varande denna ansökning åtföljd af
handlingar, utvisande, att Söderberg, hvilken vid sitt frånfälle den 21
maj 1895 var i sitt sjuttionde år, år 1867 antagits till vaktmästare vid
bergsskolan i Falun och, efter dennas förening år 1869 med dåvarande
teknologiska institutet eller, såsom det numera benämnes, tekniska hög¬
skolan, allt sedermera varit i samma egenskap der anstäld; att den efter
honom upprättade bouppteckning utvisade en behållning af 1,378 kronor
Nionde hufvudtiteln: bil. 2.
15
28 öre, utgörande till största delen värdet af husgeråd och möbler med
mera; att den pension, enkan Söderberg hade att uppbära i civilstatens
pensionsinrättning, utgjorde endast 100 kronor; samt att hon, som vore
född den 17 november 1822 och således 73 år gammal, enligt ett an¬
sökningen bifogadt läkarebetyg sedan åtta år lede utaf följderna af en
hjernblödning och vore oförmögen till arbete.
Styrelsen för nämnda skola, som, efter hemställan af bergsskolans
föreståndare, professor J. Wiborgh, till Kong! Maj:t jemte eget utlåtande
insändt ifrågavarande ansökning och dervid tillstyrkt densamma, hade
vitsordat, att Söderberg alltid synnerligen redbart och pligttroget samt
i sin krafts dagar med mycken duglighet uppfyllt sina åligganden, äfven¬
som att Södei'bergs efterfemnade enka otvifvelaktigt vore alldeles ur
stånd att sjelf genom arbete nämnvärdt bidraga till sitt uppehälle.
Efter nådig remiss hade statskontoret afgifvit infordradt utlåtande
i ärendet och deruti anfört, att, ehuru i allmänhet någon pension ut¬
öfver den författningsenliga icke torde böra ifrågasättas, dock i detta
fall, med afseende å mannens långa och väl vitsordade tjenstgöring samt
sökandens höga ålder och långvariga svåra sjuklighet äfvensom det
jemförelsevis ringa pensionsbelopp, hon egde uppbära från civilstatens
pensionsinrättning, ansökningen syntes förtjena afseende.
Med anledning af hvad sålunda förekommit tillstyrkte statsrådet,
det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om upp¬
förande å allmänna indragningsstaten af en årlig pension för enkan
Söderberg till belopp af 200 kronor, att utgå från och med den 1 juni
1895.
59:o.
Eu af intendenten vid nationalmuseum till Kongl. Maj:t öfverlemnad
underdånig ansökning, deruti vaktmästaren vid nämnda museum Johan
Hagström anhållit, att han, som sedan den 26 maj 1863 varit anstäld i
statens tjenst såsom vaktmästare dels vid förutvarande kongl. museum,
dels vid nationalmuseum och nu på grund ,af tilltagande sjuklighet och
ålderdomssvaghet kände sig oförmögen att vidare sköta sin tjenst, måtte
för sin återstående lifstid hugnas med ett årligt understöd, att åtnjutas
från och med den dag, då afsked från hans vaktmästarebefattning blefve
honom beviljadt; varande ansökningen åtföljd ej mindre af åldersbetyg,
utvisande att Hagström vore född den 28 februari 1821, än äfven af
ett den 19 oktober 1895 utfärdadt läkarebetyg af innehåll att Hagström,
Hum lidit af förnyade små björn blödningar med derpå följande slöhet
[13.]
Pension för
vaktmästaren
,T. Hagström.
16
Nionde hufvudtiteln: bil. 2.
och slapphet beträffande såväl själsförmögenheter som rörelseförmåga,
måste anses oförmögen att vidare sköta sin tjenst.
I den skrifvelse, hvarmed intendenten vid nationalmuseum till Kongl.
Maj:t öfverlemnat herörda ansökning, hade anförts: att Hagström den
2G maj 1863 antagits till e. o. vaktmästare vid dåvarande kongl. museum
och den 15 januari 1867 blifvit ordinarie vaktmästare vid national¬
museum med årligt arfvode af 500 kronor, livilket arfvode höjts från
början af 1875 till 650 kronor och från början af 1881 till 750 kronor;
att Hagström under de första åren af nationalmusei tillvaro tagit en
verksam del i det mödosamma arbetet med samlingarnas anordning i
de olika lokalerna och sedermera på ett redbart och pligttroget sätt med
påpasslighet, ordning och omtanke skött sina göromål vid vård, tillsyn
och bevakning af de dyrbara konstsamlingarna samt vid lokalernas städ¬
ning och renhållning, hvarjemte Hagström företrädesvis betjenat dem,
som besökt nationalmuseum för kopieringars verkställande; att Hagström
gjort sig känd för en hedrande vandel och af Kongl. Maj:t hugnats
med belöningsmedaljen för nit och redlighet i rikets tjenst; att han
under de senaste åren, på grund af tid efter annan påkommande sjuklig¬
het, varit under längre tider urståndsatt att sköta sin tjenst, senast allt¬
ifrån utgången af februari månad 1895, och att, enligt hvad läkareintyget
utvisade, ingen sannolikhet funnes, att han skulle återfå sina krafter;
på grund hvaraf och då Hagström ej egde pensionsrätt vid national¬
museum och ej disponerade öfver någon enskild förmögenhet samt det
för nationalmuseum mötte stor svårighet att genom tillfälliga förordnan¬
den af extra ordinarie biträden uppehålla Hagströms tjenst, utan att
försätta den gamle välförtjente mannen i en alldeles utblottad belägen¬
het, intendenten på det varmaste förordat Hagströms ansökning samt
tillika hemstält, att pensionens belopp, enligt den i andra fall öfliga för¬
delningen mellan lön och tjenstgöringspenningar, måtte bestämmas till
500 kronor, eller två tredjedelar af det belopp Hagström sedan 1881
åtnjutit i årsarfvode.
Vid intendentens skrifvelse var fogadt utdrag af protokoll, hållet
vid nationalmusei nämnds sammanträde den 11 oktober 1895; och in-
• # '
hemtades deraf, att nämnden, som ansåg, att ifrågavarande pension lämp¬
ligen borde sättas till 500 kronor, tillstyrkt bifall till den underdåniga
ansökningen.
I detta ärende hade statskontoret, efter nådig remiss, afgifvit under¬
dånigt utlåtande, deruti statskontoret anfört, bland annat: att för den
vaktmästaresyssla, Hagström innehade, icke funnes uppförd någon af-
Nionde hufvndtiteln: bil. 2.
17
löning i den för nationalmuseum utfärdade stat af den 10 oktober 1880,
utan att det arfvode af 750 kronor Hagström åtnjöte utginge af det i
staten upptagna belopp 5,000 kronor till vaktbetjening för konstsamlin¬
garnas bevakning vid de offentliga förevisningarna; att, ehuru Hagström
alltså icke uppbure lön å stat, hans mer än 32-åriga tjenstgöring vid
nationalmuseum, hvars dyrbara konstsamlingar han haft till sin uppgift
att vårda och bevaka, dock syntes vara förtjent af något erkännande
från statens sida; samt att, då upplyst blifvit, att h;m på sin ålderdom
skulle komma att befinna sig i utblottad belägenhet, derest han icke
erhölle understöd till sin bergning, det väl kunde anses vara en pligt
för staten, som under så lång tid varit hans arbetsgivare, att tillse, det
sådant understöd blefve honom beviljadt. Fördenskull hade statskontoret
tillstyrkt, att till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition om upp¬
förande för Hagström på allmänna indragningsstaten af en årlig pension
till det af intendenten föreslagna beloppet, 500 kronor.
På grund af hvad sålunda förekommit hemstälde statsrådet, det
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Hagström må
från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom
beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 500 kronor.
60:o.
En af musikaliska akademien den 12 september 1895 gjord under¬
dånig framställning om proposition till Riksdagen angående beredande
af pension å allmänna indragningsstaten åt vaktmästaren vid akademien
Gustaf Andersson till ett belopp motsvarande hans kontanta lön, 750
kronor; varande denna framställning åtföljd af handlingar, utvisande, att
Andersson vore född den 1 februari 1826, att han den 16 oktober 1855
antagits till extra vaktmästare vid civildepartementets expedition och i
sin tjenstgöring såsom sådan ådagalagt mycken villighet, ordning och
påpasslighet; att, sedan Andersson den 19 mars 1861 antagits till
extra vaktmästare vid musikaliska akademien, han den 18 juli 1862
förordnats att tills vidare bestrida vaktmästaretjensten vid akademien
mot åtnjutande af det i akademiens stat bestämda arfvode jemte hyres-
ersättning; samt att Andersson, enligt ett af regementsläkaren E. R.
Petersson den 7 september 1895 afgifvet läkarebetyg, lede af mycket
Bill. till Iliksd. Brot. 1896. 1 Sami. 1 Afä. 3
[14.]
Pension för
vaktmästaren
G. Andersson.
18
Nionde hufvudtiteln: bil. 2.
betydliga åderbråck å båda benen med återkommande inflammation deri
samt af försvagad hjertverksamhet, hvilka åkommor högst väsentligt
inskränkte hans tjenstduglighet och arbetsförmåga, så att han vid sin
framskridna ålder ej kunde nöjaktigt bestrida de mångfaldiga göromål,
som tillhörde hans vaktmästarebefattning; och hade musikaliska aka¬
demien, under erinran att, med anledning af en förut af akademien
gjord liknande framställning, proposition i ämnet af Kongl. Maj:t af-
fåtits till 1895 års Riksdag, hvilken proposition emellertid ej af Riks¬
dagen bifallits, vitsordat, att Andersson under den tid af nära 35 år,
som han hos akademien tjenstgjort, utfört sina åligganden med synner¬
ligt nit och omsorg samt till akademiens fulla belåtenhet, så länge
helsa och krafter stått bi.
I anledning af akademiens förra framställning hade statskontoret
den 19 november 1894 afgifvit underdånigt utlåtande, deruti stats¬
kontoret, med erinran att Andersson vid då uppnådd lefnadsålder af
68 år räknade 39 tjenstår, vidare anfört: att i den vid 1877 års riks¬
dag faststälda aflöningsstat för musikaliska akademien upptoges aflöning
för en vaktmästare till belopp af 750 kronor, utan fördelning i lön
och tjenstgöringspenningar och utan angifvande, om beloppet vore att
anse såsom lön eller såsom arfvode; att, förutom denna kontanta af¬
löning, Andersson, efter hvad upplyst blifvit, vore i åtnjutande af fri
bostad i det åt akademien upplåtna hus äfvensom nödigt bränsle och
lyse; samt att, ehuru Andersson uppnått den lefnads- och tjensteålder,
som genom nådiga brefvet den 1 juni 1877 vore stadgad för vissa
civile tjenstemäns och betjentes rätt till pension å allmänna indragnings-
staten, kunde, vid det förhållande att hans aflöning ej vore fördelad i
lön och tjenstgöringspenningar, bestämmelserna i nyssberörda nådiga
bref ej ega tillämpning i fråga om honom, utan syntes för beredande
af pension åt Andersson framställning till Riksdagen böra aflåtas. I så¬
dant afseende hade statskontoret underdånigst hemstält, det täcktes
Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja Andersson en årlig pension
å allmänna indragningsstaten af 600 kronor eller samma pensionsbelopp,
som numera tillkomme vid de centrala embetsverken anstälde vakt¬
mästare, som intjenat ålderstillägg.
Jemväl öfver akademiens nu gjorda framställning har statskon¬
toret afgifvit infordradt yttrande, deruti statskontoret, under åberopande
af hvad i dess omförmälda den 19 november 1894 afgifna utlåtande
anförts och med afseende å innehållet af det angående Anderssons
helsotillstånd nu aflemnade läkarebetyget, hemstält, det Kongl. Maj:t
Nionde hufvudtiteln: bil. 2. 19
•
täcktes föreslå Riksdagen att bevilja Andersson en årlig pension å all¬
männa indragningsstaten af 600 kronor.
På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrkte statsrådet, det
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Andersson må
från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom
beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 600 kronor.
61:o.
Departementschefen anförde härefter:
»Till Eders Kongl. Maj:t har adjunkten vid folkskoleläraresemina¬
riet i Göteborg Johan Lind inkommit med underdånig ansökning om
att vid afskedstagande! erhålla pension med 3,000 kronor för år, eller
samma belopp, som enligt nådiga brefvet den 16 mars 1858 tillkom¬
mer adjunkt vid allmänt läroverk i högsta lönegraden. Såsom stöd
för sin ansökan anför sökanden, att, då folkskolelärareseminarierna fingo
sin nya organisation, beslöt Riksdagen, på Eders Kongl. Maj:ts fram¬
ställning, att adjunkternas vid nämnda läroanstalter löneförmåner skulle
blifva lika stora som adjunkternas vid de allmänna läroverken, hvaraf
den slutsats torde kunna dragas, att seminarieadjunkterna borde åt¬
njuta äfven lika stora pensioner som adjunkterna vid de allmänna
läroverken.
Domkapitlet i Göteborg, som öfverlemnat ansökningen till Eders
Kongl. Maj:t, har varmt förordat densamma.
Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet blifvit infordradt, yttrar,
att af ansökningen bifogade handlingar inhemtades, att adjunkten Lind,
som vore född den 12 juni 1820, den 7 augusti 1861 blifvit medelst
konstitutorial antagen till andre lärare vid ofvan nämnda folkskole¬
lärareseminarium och den 7 juli 1865 undfått fullmakt såsom hufvud-
lärare eller adjunkt derstädes, i hvilken egenskap han af seminariets
rektor vitsordats hafva med stort nit och stor skicklighet fullgjort sina
åligganden, samt att Lind, såsom ett af vederbörlig läkare den 14 novem¬
ber 1895 utfärdadt intyg innehölle, till följd af nedsatt hörselförmåga
och kronisk reumatism vore urståndsatt att vidare tjenstgöra vid
läroverket.
Aflöningen för adjunkt vid ofvan nämnda folkskoleläraresemina-
rium utgjordes af lön å stat 1,500 kronor, hvartill för sökanden komme
personela lönetillägg enligt nådiga brefvet den 29 januari 1886 med
2,000 kronor samt tillfällig löneförbättring å extra stat 250 kronor.
[15.]
Pension för
seminaric-
adjunkten
J. Lind.
[16-]
Pension för
teckning &•
lärarinnan E.
A. Nyberg.
20 Nionde hufvudtiteln: bil. 2.
•
Då sökanden vid fylda 75 år räknade 34 års oafbruten anställ¬
ning vid folkskolelärareseminariet i Göteborg, skulle han, derest de för
civile tjenstemäns i allmänhet och lärarnes vid elementarläroverken
rätt till pension å allmänna indragningsstaten enligt äldre författningar
faststälda grunder vore tillämpliga å lärarne vid folkskoleläraresemina¬
rierna, redan för omkring fyra år sedan varit berättigad till pension å
nämnda stat till belopp af 3,000 kronor, men då så icke vore för¬
hållandet, torde denna pensionsfråga böra hänskjutas till Riksdagens
pröfning, hvadan statskontoret i underdånighet hemstälde, det täcktes
Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen att å all¬
männa indragningsstaten bevilja adjunkten Lind en årlig pension af
3,000 kronor, att från och med månaden näst efter den, hvaruti han
komme att erhålla afsked från adjunktsbefattningen, under hans åter¬
stående lifstid utgå.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å allmänna in¬
dragningsstaten uppföra årlig pension till ett belopp af 3,000 kronor
åt adjunkten vid folkskolelärareseminariet i Göteborg Johan Lind, att
utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
afsked från sin tjenst.»
62:o.
Departementschefen anförde vidare:
»Till Eders Kongl. Maj:t har lärarinnan i teckning vid folkskole-
lärarinneseminariet i Stockholm Emma Amalia Nyberg inkommit med
underdånig ansökning, att Eders Kongl. Maj:t måtte till 1896 års Riks¬
dag aflåta nådig proposition om anslag af allmänna medel till pension
åt henne under hennes återstående lifstid från och med den dag, hennes
redan nu svaga krafter tvingade henne att afgå från hennes innehaf¬
vande befattning vid seminariet.
Ansökningen, som är tillstyrkt af seminariets rektor, har blifvit
till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnad och med förord beledsagad af Stock¬
holms stads konsistorium. Konsistoriet anför härvid, att lärarinnan
Nyberg, som vore född den 16 augusti 1832, hade alltsedan den 1
oktober 1865 tjenstgjort vid folkskolelärarinneseminariet i Stockholm,
under hvilken tid hon med utmärkt skicklighet och lika utmärkt nit och
pligttrohet fullgjort sina åligganden. I början aflönad med ett mindre
belopp, hade hon senast åtnjutit eu aflöning af 1,200 kronor för år.
Numera vore hon bruten af sjukdom, hennes krafter nedsatta och,
Nionde hufvudtiteln: bil. 2.
21
framför allt, synförmågan försvagad, enligt hvad det hennes ansökning
bifogade läkarebetyget utvisade. Till följd häraf skulle hon säkert
snart nog tvingas att lemna den befattning, hon så länge med fram¬
gång bestridt och som hittills förskaffat henne uppehälle, hvartill hon
dessförutan saknade alla medel.
I några föregående fall hade Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts
nådiga framställning beviljat pensioner åt vid folkskoleläraresemina¬
rierna anstälde öfningslärare. År 1888 beviljade Riksdagen pension
åt musikläraren vid seminariet i Lund A. R. Nyländer, 1889 åt läraren
i trädgårdsskötsel vid seminariet i Linköping C. J. Dahlberg och 1890
åt musikläraren vid seminariet i Vexiö J. Fogelberg. På grund häraf
hyste konsistoriet den tillförsigt, att lärarinnan Nybergs behof af pen¬
sion skulle behjertas och ses till godo både af Eders Kongl. Maj:t och
af Riksdagen. 1 fråga om beloppet af den blifvande pensionen syntes
detta lämpligen böra beräknas efter samma grund som pensionen på
andra verksamhetsområden eller till 80 procent af lönen.
Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet blifvit infordradt, yttrar, att
enligt nådiga brefvet den 18 maj 1878 utgjorde lönen för läraren i teck¬
ning vid folkskolelärarinneseminariet i Stockholm 800 kronor, hvartill
för sökanden komme ålderstillägg, beviljadt genom nådiga brefvet den
Öl januari 1879, med 400 kronor.
Rätt till pension å allmänna indragningsstaten tillkomme icke lä¬
rare eller lärarinnna vid folkskolelärareseminarierna; men då sökanden
uppnått en ålder af 63 år och innehaft anställning som lärarinna i
teckning vid dylikt seminarium under mer än 30 år samt befunnes
numera till helsan försvagad, ansåge sig statskontoret böra hemställa,
att nådig proposition till Riksdagen måtte af Eders Kongl. Maj:t atlåtas
om beredande åt Nyberg af pension, hvars belopp likväl i betraktande
deraf, att hon ännu icke uppnått den för erhållande af pension å in-
dragningsstat i allmänhet bestämda lefnads- och tjensteålder, torde före¬
slås till något mindre belopp än det af konsistoriet ifrågasatta, eller
till 900 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken
Nyberg från tjensten undfinge afsked.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders
Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten
uppföra årlig pension till ett belopp af 900 kronor åt lärarinnan i teck¬
ning vid folkskolelärarinneseminariet i Stockholm Emma Amalia Ny¬
berg, att utgå från och med månaden näst efter don, i hvilken hon
erhåller afsked från sin tjenst.»
22
Nionde hnfvudtiteln: bil. 2.
[17.]
Understöd åt
äldre behöf¬
vande folksko¬
lelärare.
[2-]
Kostnaden för
förvaltningen
af smaskolc-
lärares m. fl.
ålderdoms-
understöds-
anstalt under
dr 1897.
63:o.
Härefter yttrade departementschefen:
»För att bereda understöd åt äldre behöfvande folkskolelärare,
livilka icke kunna erhålla pension ur folkskolelärarnes pensionsinrätt-
ning, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att, i likhet med hvad under flera föregående år egt rum, å allmänna
indragningsstaten måtte äfven för år 1897 anvisas ett anslag af 10,000
kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kan
finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt
sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin
tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.»
64:o.
Ytterligare anförde statsrådet Gilljam:
»Med hänvisning till hvad som blifvit anfördt till statsrådsproto¬
kollet den 22 december 1893 i fråga om kostnaden för förvaltningen
af småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt får jag, då kost¬
naden för förvaltningen af anstalten, hvilken trädt i verksamhet först
med början af nyssnämnda år, ännu ej kan med säkerhet beräknas och
den provisoriska anordningen deraf alltså synes vara nödig äfven för
år 1897, underdånigst hemställa, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för anstaltens förvaltning och
verksamhet under år 1897, medgifva,
att Eders Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp,
som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforder¬
liga; samt
att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter
i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Eders Kongl. Maj:t,
i den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga
statsmedel såsom förskott, att, antingen ersättas af berörda afgiiter, i
den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året
befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.»
I hvad föredragande departementschefen uti de under n:ris 61—64
upptagna ärenden tillstyrkt och hemstält förenade sig statsrådets öfriga
ledamöter.
Nionde hufrudtiteln: bil. 2.
23
Hvad statsrådet beträffande de under förestående
punkter n:ris 54—64 omförmälda ärenden i under¬
dånighet tillstyrkt och hemstält behagade Hans Maj:t
Konungen gilla och bifalla; och skulle protokollsutdrag
härom till finansdepartementet öfverlemnas för behörigt
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ur protokollet:
Carl Fred. Vougt.
X
*
24
Nionde hufrudtiteln: bil. 3.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 novem¬
ber 1895.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ^ministern för utrikes ärendena grefve Dougt.as,
Statsråden: friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Wersåll.
Departementschefen statsrådet Groll föredrog vidare i under¬
dånighet:
4:o.
[3-]
Pension för
länsmannen
G. Th. Blon¬
din.
En af länsmannen i Seminghundra härad af Stockholms läns
vestra fögderi Gustaf Theodor Brundin till Kongl. Maj:t stäld, af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i nämnda län med underdånigt utlåtande
den 30 oktober 1894 öfverlemnad ansökan, deri Brundin anhållit, att,
enär hans försvagade helsa icke tilläte honom att vidare sköta sin
tjenst, Brundin, som vore berättigad till pension från civilstatens pensions-
Nionde hufvndtiteln: bil. 3.
25
inrättning, men som för sin och sin familjs bergning ej kunde lemna
tjensten utan att han erhölle full hinsmanspension, måtte vid afskeds¬
tagande beviljas fyllnadspension å allmänna indragningsstaten till så
stort belopp, att det. tillsammans med den honom från civilstatens
pensionsinrättning tillkommande pension motsvarade full pension för
länsman å allmänna indragningsstaten;
i anledning hvaraf statskontoret den 19 november 1894 afgifvit,
infordradt underdånigt utlåtande, hvarefter direktionen öfver civilstatens
pensionsinrättning, enligt nådig remiss, den 29 december samma år i
ärendet yttrat sig.
Departementschefen anförde:
»Enligt hvad ansökningen bilagda handlingar utvisa, är Brundin
född den 24 april 1834 samt har år 1857 för första gången erhållit
tillfälligt förordnande såsom länsman, den 9 december 1802 förordnats
till länsman i Sollentuna härad och den 23 april 1864 derifrån erhållit
transport till sin nuvarande tjenst. Vid ansökningen har fogats ett
af provinsialläkaren K. Drake den 9 oktober 1894 utfärdadt intyg af
innehåll att Brundin, som under mer än 16 år varit besvärad af till¬
tagande sjuklighet, lede af svår magkatarr, andtäppa och kraftlöshet,
till följd hvaraf han ej kunde tala högt ens en kort stund eller utsätta
sig för temperaturvexlingar utan att blifva i hög grad hes, vore oför¬
mögen att gående tillryggalägga äfven kortare sträckor och stundom
förlorade minne och tankeförmåga, så att han ej ens kunde erinra sig
de vanligaste namn; att hans tillstånd genom hvila och medicinsk be¬
handling stundom mer eller mindre förbättrats men, sedan han åter¬
tagit sin tjenstgöring, snart åter försämrats, samt att Drake på grund
häraf ansåge, att Brundin icke kunde komma att till helsan så förbättras,
att han för framtiden kunde ega krafter att vidare sköta sin tjenst;
och har Drake sedermera i eu den 3 i denna månad afgifven attest,
med hänvisande till nyss omförmälda intyg, förklarat, att Brundin
fortfarande vore oförmögen att sköta sin tjenst och ej kunde blifva så
återstod, att han framdeles kunde komma att förrätta densamma.
Vederbörande kronofogde har i yttrande, som åtföljt ansökningen, till-
kännagifvit, att Brundin behörigen redovisat för handhafvande af allmänna
medel samt att han enligt kronofogdens åsigt vore för sin utkomst i
behof af den ifrågasatta fyllnadspensionen.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande har uti sitt utlåtande,
med vitsordande åt Brundins under en mera än trettiotreårig tjenstetid
ådagalagda redbarhet och oklanderliga tjensteutöfning under helsans
dagar och med upplysning att Brundin i synnerhet under senare åren
Bill. till I liktal. Prof. l&tXi. 1 Sami. 1 Afd. 4
26
Nionde hufvudtiteln: bil. 3.
i följd af sjuklighet icke kunnat annat än undantagsvis för kortare
tider, då mindre antal tjensteresor förekommit, sköta sin tjenst, åberopat
att, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande erfarit och det
vid ansökningen fogade läkarebetyget jemväl bestyrkte, för framtiden
än mindre utsigt förefunnes att Brundin kunde påräknas blifva i stånd
att sjelf uppehålla tjensten, äfvensom såsom ytterligare skäl, hvarföre
det ur det allmännas synpunkt vore önskvärdt, att Brundin bereddes
tillfälle att afgå från sin tjenst, anfört, att en af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i underdånig framställning den 11 juni 1894 ifråga¬
satt förändrad reglering af länsmansdistrikten i länets vestra fögderi,
hvarigenom sagda distrikt, som nu vore fem, skulle inskränkas till fyra,
ej kunde genomföras förr än Brundin lemnat sin tjenst, men att, i
händelse regleringsförslaget vunne godkännande, genom bifall till Brun¬
dins ansökan omedelbar tillämpning af samma förslag kunde ega rum
och en länsmanslön inbesparas utan annan uppoffring för statsverket
än som bestode i meddelande åt Brundin af en årlig fyllnadspension
till belopp af 600 kronor, hvaremot, om Brundin i tjensten qvarstode
till dess han uppnådde 65 års ålder, han skulle vara berättigad till
full pension af statsverket med 1,200 kronor; och har Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande förty och då den föreslagna regleringen af
länsmansdistrikten jemväl ur annan än besparingssynpunkt vore påkallad
och lämplig förordat Bruudins ansökan.
Statskontoret har, jemte tillkännagifvande att Brundin såsom
länsman, förutom tjenstgöringspenningar 600 kronor och expens-
medel 100 kronor, åtnjöte i lön 900 kronor jemte ålderstillägg 300
kronor, hvadan alltså den Brundin vid 65 lefnads- och 35 tjensteår,
som han skulle uppnå den 24 april 1899, tillkommande pension å all¬
männa indragningsstaten jemlikt nådiga brefvet den 1 juni 1877 skulle
utgå med 1,200 kronor, hufvudsakligen på de af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande anförda skäl likaledes tillstyrkt bifall till an¬
sökningen.
Slutligen har direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning med¬
delat, att Brundin fullgjort vilkoren för erhållande af pension från in¬
rättningen och således vore berättigad att från och med månaden näst
efter den, hvarunder afsked från länemanstjensten blefve honom med-
deladt, för sin återstående lifstid uppbära pension från inrättningens
tjenstemannapensionsfond i 6:te klassen till årligt belopp af 600 kronor.
Eders Kongl. Maj:t har genom förut i dag fattadt. beslut, i an¬
ledning af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes omförmälda fram¬
ställning om reglering af länsmansdistrikten i Stockholms läns vestra
Nionde hufvudtiteln: bil. 3.
27
fögderi, förordnat, att sagda distrikt skola minskas från fem (ill fyra,
samt bemyndigat Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att, sedan
länsmanstjensten i Seminghundra härad genom nuvarande iunehafvarens
afgång blifvit ledig, vidtaga erforderliga åtgärder för den sålunda be¬
stämda regleringens genomförande, i den mån sådant kunde utan för¬
närmande af någons rätt ega rum. Ehuru den länsmanslön, som ge¬
nom denna reglerings genomförande blifver ledig, torde behöfva tagas
i anspråk för inrättande af ett nytt länsmansdistrikt i något af de
nordligaste länen, der distrikten i allmänhet äro allt för vidsträckta,
synes mig dock på grund -af hvad i ärendet förekommit fullgiltiga skäl
förefinnas för att Brundin beredes tillfälle att lemna tjensten mot er¬
hållande under sin återstående lifstid af pension af statsmedel till så
stort belopp, att detta tillsammans med den honom från civilstatens
pensionsinrättning tillkommande pension å 600 kronor uppgår till 1,200
kronor, eller således 600 kronor årligen.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen medgifva, att länsmannen i Seminghundra härad af Stockholms
läns vestra fögderi Gustaf Theodor Brundin må från och med månaden
näst efter den, under hvilken han erhåller afsked från länsmanstjensten,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu
årlig pension af 600 kronor.?
Till denna departementschefens hemställan, hvar¬
uti statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes
Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle
utdrag af protokollet härom meddelas finansdeparte¬
mentet för iakttagande vid uppgörande af förslag till
reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvud-
titel.
Ex protocollo:
Carl G. Edman.
28
Nionde hufvudtiteln: bil. 4.
[4-]
Pension för
förra
sjuksköterskan
B. K. Anders¬
son.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans May.t
Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 6 december
1895.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Wersåll.
Departementschefen statsrådet Groll föredrog vidare:
28:o.
Jernvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse af den 13 sistidne april,
deruti styrelsen anmält, att förre schaktmästaren Anders Peter Anders¬
sons enka Brita Kajsa Andersson i en till styrelsen ingifven ansökning-
anhållit att, som hon efter oafbrutet 26-årigt arbete såsom sjuksköterska
vid statens jernvägsbyggnader vore till krafterna så nedsatt, att hon
icke kunde genom arbete sig försörja, någon pension måtte af allmänna
medel beredas henne under hennes återstående lifstid.
Nionde hufvudtileln: bil. 4.
29
Af do vid jernvägsstyrelsens ifrågavarande skrifvelse fogade intyg
inhemtades, att enkan Andersson, som vore född den 6 oktober 1832,
lede af höggradig muskelrheumatism och försvagad synförmåga, till
följd hvaraf hon vore mindre förmögen att med arbete sig försörja,
samt dessutom saknade tillgångar för sitt framtida uppehälle, äfvensom,
enligt hvad öfveringeniören vid statens jernvägsbyggnader vitsordat,
att hon, som år 1868 antagits såsom sjuksköterska vid nämnda bygg¬
nader i Yermland och sedermera oafbrutet i samma egenskap tjenstgjort,
senast i Norrland, till dess hon vid arbetenas derstädes afslutande i
augusti månad nästlidna år entledigats, städse med den största sjelf-
uppoffring, varmaste intresse och sällsynt duglighet omvårdat de många
och stundom särdeles svåra sjukdoms- och olycksfall, som förekommit,
och sålunda gjort sig förtjent af det varmaste erkännande.
För egen del hade jernvägsstyrelsen anfört, att, då sökanden efter
en 26-årig, synnerligen väl vitsordad, gagnande och uppoffrande verk¬
samhet i det allmännas tjenst nu vid nära 63 års ålder med bruten
helsa och försvagad synförmåga befunne sig utan tillgångar, styrelsen
ansåge det staten borde genom sin mellankomst förhindra, att sökanden
under sina återstående dagar komme att lida nöd; att styrelsen till¬
trodde sig så mycket hellre kunna med hopp om framgång hos Kongl.
Maj:t göra underdånig framställning om aflåtande till .Riksdagen af
nådig proposition angående pension till sökanden, som 1894 års Riks¬
dag, med bifall till Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning, anvisat
lifstidsunderstöd åt sådana ända till jernvägsbyggnadernas upphörande
derstädes qvarstående arbetare, hvilka uppnått 25 tjensteår och hvilkas
sammanlagda lefnads- och tjensteålder uppgått till 75 år, allt för¬
utsättningar, hvilka af sökanden uppfyldes; att beträffande sjelfva be¬
loppet af den pension, som syntes styrelsen böra för sökanden äskas,
styrelsen ansåge sig böra meddela, att sökanden åtnjutit aflöning till
eu början efter 2 kronor för dag, men sedermera efter 3 kronor för
dag, eller, för år räknadt, 1,095 kronor; samt att, då pensionsbeloppet
för den klass af jernvägsbyggnadspersonal, med hvilken sökanden i fråga
om aflöning varit närmast likstäld, af nästlidna års Riksdag faststälts
till 320 kronor, styrelsen funne sig böra förorda, att pensionen för
sökanden måtte föreslås till enahanda belopp; och hade styrelsen på
grund af hvad sålunda anförts hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes i
nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva, att Brita Kajsa Andersson
finge, räknadt från september månad år 1894, under sin återstående
lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension till ofvan
angifna bolopp.
30
Nionde hufvudtiteln: bil. 4.
Vid den 26 april innevarande år skedd underdånig anmälan af
0 in förmälda framställning hade Kong!. Maj:t anbefalt statskontoret att
1 anledning af densamma afgifva utlåtande, äfvensom tilldelat enkan
Andersson eu gratifikation af 320 kronor, att af statskontoret till henne
utanordnas från sjette hufvudtitelns anslag till extra utgifter.
Härefter hade statskontoret uti sitt, till åtlydnad af berörda be¬
fallning, den 10 sistlidne juni afgifna underdåniga utlåtande framhållit
hurusom tillbörligt afseende borde fästas vid den synnerligen ansträngande
tjenstgöring, som måste anses hafva varit förenad med det kall, sökanden
under en tid af 26 år fylt med trohet och nit, och förklarat att stats¬
kontoret funne sig för sin del böra understödja jernvägsstyrelsens fram¬
ställning, dock att pensionen borde utgå först från och med år 1896.
På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit tillstyrkte stats¬
rådet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att förra
sjuksköterskan vid statens jernvägsbyggnader enkanBrita KajsaAndersson
finge från och med år 1896 för sin återstående lifstid å allmänna in-
draguingsstaten åtnjuta eu årlig pension af 320 kronor.
Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt täcktes Hans
Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle utdrag åt
protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Carl G. Edman.
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
31
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 december
1895.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
WlKBLAI),
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Wersåll.
Departementschefen statsrådet Groll föredrog härefter i under¬
dånighet:
8:o.
En af häradsskrifvaren i Skara fögderi al Skaraborgs län Israel [5.]
Walter Melén till Kong]. Maj:t stöld, af Kong!. Maj:ts befallningshaf- P™fffdf!r
vande i nämnda län med skrifvelse den 21 sistlidne september insänd »krifvaren
ansökning att, enär Melön under loppet af tjugu år till följd af sjukdom L w- Mdin
varit oförmögen att sköta sin tjenst och intet hopp förefunnes att
han skulle kunna blifva till helsan åtorstäld, Kong!. Maj:t täcktes
32
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
bereda sökanden vid afskedstagande före uppnådda 65 lefnadsår pension
till det belopp, han vid nämnda ålder skulle vara berättigad att uppbära.
Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades, att Melén,
som vore född den 4 juni 1838 och den 26 september 1862 antagits
till extra ordinarie kammarskrifvare i kammarkollegium, efter att hafva
vid fyrfaldiga tillfällen enligt förordnande bestridt häradsskrifvaretjenst,
den 28 augusti 1874 i nåder förordnats att tills vidare bestrida sin nu
innehafvande häradsskrifvaretjenst, hvarå han den 12 juni 1880 erhållit
fullmakt, samt att enligt ett af förste stadsläkaren i Skara Ii. E. Collvin
den 10 september 1895 utfärdadt intyg Melén sedan nära tjugu år
lidit af kronisk ryggmärgssjukdom (tabes dorsalis), hvilken sjukdom
medfört fullkomlig blindhet samt förlamning i benen, och att han på
grund af denna sjukdom, som vore helt och hållet obotlig, för sin åter¬
stående lifstid vore urståndsat.t att sköta sin tjenst.
För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande anfört, att
Melén, efter det han erhållit sin innehafvande befattning, angripits af
den sjukdom, hvaraf han lede och hvilken sjukdom inom jemförelsevis
kort tid tagit så öfverhand, att Melén under en lång följd af år varit
och, enligt hvad läkarebetyget gåfve vid handen, för sin återstående
lifstid vore alldeles oförmögen att sköta sin tjenst; att Melén till följd
häraf icke kunnat fullgöra vilkoren för att komma i åtnjutande af
ålderstillägg, utan uppbure i lön allenast 2,000 kronor årligen; att hans
ekonomiska ställning icke vore sådan, att han kunde taga afsked utan
att komma i åtnjutande af pension åtminstone till detta belopp; samt
att, då Meléns vidare bibehållande i statens tjenst icke kunde vara
för det allmänna gagneligt, utan det fast hellre måste anses olämpligt,
att hans tjenst ytterligare under flera år upprätthölles på förordnande,
äfven om svårighet icke skulle möta för erhållande af duglig vikarie,
ansökningen syntes Kongl. Maj:ts befallningshafvande böra bifallas;
och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande förty i underdånighet hem¬
stält, att Kongl. Maj:t måtte bereda Melén, efter erhållet afsked, årlig
pension å allmänna indragningsstaten till belopp motsvarande hans
innehafvande lön eller 2,000 kronor.
Till följd af härå erhållen nådig remiss hade statskontoret uli
underdånigt utlåtande af den 29 nästlidne november — jemte med¬
delande att löneförmånerna vid sökandens tjenst utgjorde 2,000 kronor
lön och 950 kronor tjenstgöringspenriingar jemte ålderstillägg efter tio
års tjenstetid med 500 kronor, af hvilket sökanden likväl hittills icke
kunnat komma i åtnjutande —- vidare anfört, att, då Melén redan i
många år varit och, enligt hvad läkarebetyget gåfve vid handen, för
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
33
all framtid blefve urståndsatt att sköta sin tjenst, samt det, på sätt
Kongl. Maj:ts befallningshafvande erinrat, icke kunde vara för staten
gagneligt, att tjensten under den tid af omkring åtta år, som ännu
återstode, innan Melén kunde med pension från allmänna indragnings-
staten i vanlig ordning afgå, uppehölles af tillfälliga vikarier, stats¬
kontoret funne sig ega anledning tillstyrka nådig framställning till
Riksdagen att bevilja Melén pension från allmänna indragningsstaten,
dervid dock, vid det förhållande att Melén redan uppnått den för pension
från civilstatens pensionsinrättning erforderliga lefnadsålder, syntes
kunna ifrågasättas, huruvida icke den pension, som borde af Riksdagen
äskas, kunde nedsättas med så stort belopp, som motsvarade hvad Melén,
efter erläggande af bristande årsafgifter, kunde blifva berättigad att
uppbära i pension från civilstatens pensionsinrättning.
Härefter hade jemväl direktionen öfver civilstatens pensionsinrätt¬
ning den 21 innevarande december afgifvit infordradt utlåtande och
dervid meddelat, att Melén, derest afsked honom nu beviljades, icke
vore berättigad till pension från nämnda inrättning, enär han hittills
icke erlagt årliga afgifter till pensionsinrättningens kassa för längre
tid än 21 år 4 månader och alltså ännu icke fullgjort de i nådiga regle¬
mentet för civilstatens pensionsinrättning den 23 november 1888 stadgade
vilkor för pensions erhållande; men att, derest Melén, som i öfrigt
fullgjort berörda vilkor, förrän han erhölle afsked från tjensten erlade
till pensionsinrättningen bristen i trettio års afgifter med 728 kronor,
Melén blefve berättigad att från och med månaden näst efter den, hvar¬
under afsked honom beviljades, åtnjuta för sin återstående lifstid pension
från civilstatens tjenstemannapensionsfond i fjerde klassen till årligt
belopp af ett tusen två hundra kronor.
Departementschefen yttrade:
»På grund af hvad i ärendet förekommit anser jag Melén böra
beredas tillfälle att afgå från sin tjenst med erhållande af en pension,
motsvarande den honom nu tillkommande lön eller 2,000 kronor; och
som Melén icke lärer kunna förpligtas art, på sätt af statskontoret
ifrågasatts, till civilstatens pensionsinrättning erlägga de årsafgifter,
som erfordras för att han skall vinna rätt att från sagda inrättning
erhålla pension, torde hela pensionsbeloppet böra föreslås att utgå af
allmänna indragningsstaten.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riks-
da gen medgifva, att häradsskrifvaren i Skara fögderi af Skaraborgs
län Israel Walter Melén må från och med månaden näst efter den,
liih. till Riksd. Vrot. 1 Sand. 1 Afd. [>
34
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
[6.]
Pension för
länsmannen
J. F.
Klefbouhm.
hvarunder han erhåller afsked från häradsskrifvaretjensten, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
af 2,000 kronor.»
Till denna departementschefens hemställan, hvar¬
uti statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle utdrag
af protokollet härom meddelas finansdepartementet till
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
9:o.
Departementschefen statsrådet Groll anförde i underdånighet:
»Uti en till Eders Kongl. Maj:t stöld, af Eders Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande i Kalmar län med skrifvelse den 23 oktober 1891 insänd
skrift anhöll länsmannen i Södra Möre härads södra länsmansdistrikt
af nämnda län Johan Fredrik Klefbouhm, med bifogande af ålders-
och läkarebetyg jemte tjensteförteckning, i underdånighet att, då han
vore blind samt icke egde förhoppning att någonsin mera återfå syn¬
förmågan, Eders Kongl. Maj:t täcktes tilldela honom pension med det
belopp 1,200 kronor, som han åtnjöte i lön och ålderstillägg, med
vilkor att han från tjensten afginge.
Af de vid nämnda ansökning fogade handlingar inhemtades, att
Klefbouhm, som vore född den 5 mars 1849, år 1876 antagits till extra
ordinarie landskanslist i Kalmar län, den 17 december 1877 konstituerats
till sin innehafvande länsmanstjenst och den 14 juni 1881 förordnats
till extra landsfiskal inom nämnda härad, samt att, enligt ett af då¬
varande provinsialläkaren i Söderåkra distrikt P. Pradon den 11 sep¬
tember 1891 utfärdadt intyg, Klefbouhm sedan några år lidit af en
ögonsjukdom, i följd af hvilken han förlorat synförmågan och sannolikt
för sin återstående lefnad komme att förblifva blind.
För egen del hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med
förmälan att Klefbouhm alltsedan den 15 november 1889 varit af blind¬
het fullständigt urståndsatt att sköta sin tjenst och jemväl under när¬
mast föregående år tidtals för ögonsjukdom åtnjutit tjenstledighet, till
ansökningen tillstyrkt bifall.
Till följd af härå erhållen nådig remiss hade statskontoret in¬
kommit med underdånigt utlåtande af den 3 december 1891 och deruti, med
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
35
afseende å den korta tid, som förflutit sedan Klefbouhm blef urståudsatt
att sin tjenst förrätta, och då läkarebetyget icke syntes utesluta möj¬
ligheten att han åter skulle blifva tjenstbar, ansett sig för det dåvarande
icke kunna den underdåniga ansökningen till nådigt bifall förorda.
Sedan Eders Kongl. Maj:t vid underdånig föredragning af detta
ärende den 31 December 1891 funnit den då gjorda ansökningen icke
till någon vidare åtgärd föranleda, har Klefbouhm nu uti en till Eders
Kongl. Maj:t stäld skrift af den 11 april 1895, som af Eders Kongl.
Maj:ts bemälde befallningshafvande med underdånig skrifvelse af den
10 juli samma år insändts, förnyat sin underdåniga ansökning derom, att
Eders Kongl. Maj:t måtte bereda honom en årlig, lön och ålderstillägg
motsvarande pension å 1,200 kronor. Vid ansökningen har fogats,
jemte tjensteförteckning och prestbetyg, ett af provinsialläkaren C. B.
Gille den 3 april innevarande år utfärdadt intyg af innehåll, att Klef¬
bouhm, hvilken lede af fullständig blindhet till följd af en kronisk
synnervsjukdom, som börjat för omkring sju år sedan, enligt bemälde
läkares åsigt ej komrne att återfå sin syn.
För egen del har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande andragit,
att, då tjenstledighet icke kunde Klefbouhm förvägras, det vore för
honom, som egde att under sin tjenstledighet oafkortadt uppbära lön
och ålderstillägg med tillhopa 1,200 kronor, likgiltigt huruvida han
qvarstode i tjensten eller afginge med den begärda pensionen, men att
deremot det allmännas intressen ovilkorligen lede deraf, att tjenst-
göringen i berörda distrikt, som vore det besvärligaste inom länet,
måste år efter år uppehållas af otillräckligt aflönade vikarier, hvilka
till men för tjensten tvingades att på enskild väg söka skaffa sig
fyllnad i hvad till deras uppehälle erfordrades; att olägenheterna för
tjensten af detta tillstånd särskilt visade sig, om man toge i be¬
traktande att nitton år åt.erstode, innan Klefbouhm blefve berättigad
att afgå med pension från allmänna indragningsstaten; att det så
mycket mindre kunde antagas att han, hvilken efter nio år vore
berättigad att afgå med 600 kronors pension från civilstatens pensions-
inrättning, skulle af denna rättighet sig begagna, som han, enligt hvad
vederbörande kronofogde hos länsstyrelsen vitsordat, med hustru och
tre minderåriga barn lefde under så knappa förhållanden, att åtnjutan¬
det af full lön med ålderstillägg eller motsvarande pension utgjorde ett
oeftergiflig^ vilkor för hans och hans familjs ekonomiska existens; samt
att på grund häraf Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande funnit sig
af sin pligt, manad att nu ifrågavarande ansökning på det lifligasto
förorda.
36
Nionde hnfvadtiteln: bil. 5.
Statskontoret, som börts jemväl öfver sist omförmälda ansökning,
har uti afgifvet utlåtande af den 29 nästlidne november — jemte med¬
delande att aflöningsförmånerna vid y ifrågavarande tjenst utgjordes af
lön 900 kronor, tjenstgöringspenningar 600 kronor och expensmedel
100 kronor, hvartill för Klefbouhm komme ålderstillägg å lönen enligt
nådiga brefvet den 27 januari 1888 med 300 kronor — vidare anfört,
att Klefbouhm väl ej hunnit högre lefnadsålder än 46 år och i statens
tjenst tillbragt en tid af endast omkring 20 år, men att, då genom
läkarebetyget finge anses vederbörligen styrkt, att han till följd af full¬
ständig obotlig blindhet vore för all framtid urståndsatt att skota sin
tjenst, och då det icke kunde vara med det allmännas intresse för¬
enligt, att länsmanstjeusten under den långa tid, som återstode till
dess Klefbouhm i författningsenlig ordning kunde afgå med pension
å allmänna indragningsstaten, uppehölles af vikarie med otillräcklig
aflöning, statskontoret ansåge sig, i betraktande jemväl af de förhållan¬
den Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifva, ega anledning
tillstyrka nådigt bifall till den underdåniga ansökningen samt förty
hemstälde, det täcktes Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåta nådig
proposition att åt länsmannen Klefbouhm för hans återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten bevilja en årlig pension af 1,200 kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från
tjensten blefve honom beviljadt.
På grund af hvad sålunda förekommit och då enligt den nu
förebragta utredningen det synes kunna med visshet antagas, att
Klefbouhm icke kan blifva i stånd att vidare sköta sin tjenst, hem¬
ställer jag,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att
länsmannen i Södra Möre härads södra distrikt af Kalmar län Johan
Fredrik Klefbouhm må från och med månaden näst efter den, under
hvilken afsked från tjensten honom beviljas, under sin återstående lifs¬
tid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,200
kronor.»
Till denna departementschefens hemställan, hvar¬
uti statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle utdrag
af protokollet härom meddelas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
37
17:o.
Departementschefen statsrådet Groll anförde härefter:
»Sedan afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning
med underdånig skrifvelse den 13 februari innevarande år till Eders
Kong]. Maj:t öfverlemnat en af kartografen vid rikets allmänna kart¬
verk, vice kommissionslandtmätaren Carl Edvard Dahlman hos afdelnings¬
chefen gjord framställning om pension åt Dahlman å allmänna indrag-
ningsstaten, föreslog Eders Kongl. Maj:t uti nådig proposition den 22
sistlidne mars Riksdagen medgifva, att kartografen Dahlman finge från
och med månaden näst efter den, hvarunder han afginge från sin be¬
fattning såsom kartograf, under sin återstående lifstid åtnjuta från all¬
männa indragningsstaten en årlig pension af 2,800 kronor, men denna
framställning tillvann sig icke Riksdagens bifall.
Nu har chefen för rikets allmänna kartverk uti underdånig skrif¬
velse den 6 innevarande månad åter upptagit denna fråga, och då jag
i följd deraf ånyo underställer frågan Eders Kongl. Maj:ts pröfning,
tillåter jag mig till en början erinra om innehållet af afdelningschefens
vid generalstabens topografiska afdelning ofvanberörda underdåniga
skrifvelse, som föranledde Eders Kongl. Maj:ts framställning i ämnet
till 1895 års Riksdag.
Uti berörda underdåniga skrifvelse anförde afdelningschefen att
den tjenstgöring, som tillkomme vid rikets allmänna kartverk anstälde
kartografer, vore, ej blott hvad beträffade fältarbetena utan äfven delvis
ritarbetena, af den ansträngande beskaffenhet, att endast män i sin
kraftfulla ålder kunde med framgång utföra densamma; att Eders Kong!.
Maj:t äfven upprepade gånger äskat pension för kartografer vid upp¬
nådda 60 lefnadsår, något som också blifvit af Riksdagen beviljadt,
senast år 1888 för kartografen Jonas Patrik Ljungström och 1890 för
kartografen Sigismund Septimus Stanislaus Leczinsky; att, enligt hvad
bifogade handlingar utvisade, Dahlman, hvilken vore född den 3 no¬
vember 1828, blifvit den 20 maj 1848 antagen till landtmäteriauskultant,
den 14 april 1856 konstituerad till vice kommissionslandtmätare, år 1863
förordnad till extra kartograf och år 1868 till ordinarie kartograf, hvar¬
förutom Dahlman förordnats dels redan 1867 till biträde vid ötvervakan-
det och kontrollen af ekonomiska kartverkets arbeten, hvilken senare be¬
fattning han i 28 år jemte sin kartografbefattning utöfvat, dels ock en
kortare tid att under ordinarie styresmannens sjukdom bestrida styres-
mansbefattningen vid kartverket; att Dahlman således i snart 47 år till¬
it]
Pension för
kartografen
C. lE.
Dahlman.
38
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
hört landtmäteristaten och deraf i 32 år tjenstgjort vid ekonomiska
kartverket samt uppnått en ålder af nära 67 år, hvilken ålder vida öfver-
stege den, då kartografer i allmänhet, såsom ofvan nämnts, blifvit till¬
erkända pension; att Dahlman vid sidan af sin kartograft-jenst, hvilken
han skött med så framstående skicklighet och nit, att han under nästan
hela sin tjenstetid vid kartverket fått sig anförtrodt att jemväl biträda
vid öfvervakandet af dess arbeten, tillika utöfvat en omfattande och
förtjenstfull enskild verksamhet såsom utgifvare af kartor m. m., hvilket
förskalfat honom allmänt erkännande; att Dahlman sålunda med synner¬
lig kraft och framgång arbetat i sitt yrke och derför vunnit utmär¬
kelse både inom och utom landet; att, ehuru Dahlman ända in i sin
ålderdom varit verksam och kraftfull, den tidpunkt dock syntes vara
kommen, då det både för hans egen skull vore billigt och för det ekono¬
miska kartverket af vigt att tillfälle bereddes honom att afgå med pen¬
sion, då naturligt vore att eu person vid 67 års ålder ej kunde bibe¬
hålla den rörlighet och uthållighet, som erfordrades för att hela som-
rarne utföra fältmätning och derjemte öfvervaka öfriga fältmätare, hvar¬
ibland äfven nybörjare funnes, hvarjemte det vore för kartverkets ar¬
beten i sin helhet högst nödvändigt att någon omsättning tid efter
annan kunde ega rum bland personalen, i det de äldste ersattes af
yngre och kraftfullare, hvilka dessutom under de första tjensteåren vore
betydligt billigare än de äldre; att för det dåvarande medellefnadsåldern
för de tolf vid det ekonomiska kartverket anstälde kartograferna upp-
ginge till 52,5 år och, om de tre yngste kartograferna, hvilka ensamt
icke uppnått 50 lefnadsår, frånräknades, för de öfrige till 57 år; att
tre fjerdedelar bland dessa kartografer således inom kort uppnått 60
år eller den högsta lcfnadsåldern, vid hvilken man kunde vänta sig att
de vore i stånd att utföra dem åliggande tjenstgöring; att det torde
vara uppenbart att under sådant förhållande kartverkets årliga arbets¬
produkt. ej kunde hållas uppe vid normal storlek, äfvensom att, såvida
ej omsättning bland personalen kunde i behörig tid efter hand försiggå,
man snart komme till en tidpunkt, då större delen af kartograferna
nästan samtidigt måste ersättas med nya arbetskrafter, hvilket naturligt¬
vis vore för kontinuiteten i kartverkets arbeten i hög grad ofördel¬
aktigt; att äfven ur denna allmänna synpunkt det således vore synner¬
ligen önskvärdt att pension vid afgången snart kunde beredas Dahlman,
hvilken vore den äldste bland kartograferna; samt att Dahlman af sitt
arfvode såsom kartograf och biträde vid arbetenas öfvervakande, hvilket
från och med år 1876 utgått med 3,500 kronor årligen, icke, enligt
hvad ett Dahlmans ansökning bifogadt intyg utvisade, varit i tillfälle
nionde hufvudtiteln: bil. 5.
39
at.t göra några besparingar för sin ålderdom, utan vore efter afskedet
hänvisad till den pension, som kunde varda honom tillerkänd; och hem-
stälde afdelningschefen, hvilken på grund af Dahlmans långa och fram¬
stående tjenstgöring jemte hvad i öfrigt blifvit anfördt ansåge billigt att
Dahlman vid afskedet måtte, i likhet med öfrige statens tjensteman i
motsvarande lönegrader, komma i åtnjutande af en pension, motsvarande
80 procent af det årsarfvode, Dahlman nu innehade, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om att Dahlman måtte
på allmänna indragningsstateu tillerkännas en årlig pension af 2,800
kronor, att utgå från och med månaden efter den, då han erhölle afsked
från sin befattning såsom kartograf.
Efter det statskontoret uti afgifvet underdånigt utlåtande anfört
att statskontoret, med afseende å Dahlmans framskridna lefnadsålder
samt ovanligt långa och särdeles väl vitsordade verksamhet såsom landt¬
mätare och kartograf äfvensom den öfvervakande och kontrollerande
ställning, han i sin senare egenskap intagit, ansåge sig böra instämma
i afdelningschefens ofvan omförmälda underdåniga framställning, an¬
mäldes ärendet inför Eders Kongl. Maj:t den 22 sistlidne mars, dervid
statsrådet, på grund af hvad sålunda förekommit och då Dahlman, derest
han tillhört embetsverk, som undergått reglering, uppfylt de vilkor,
som nådiga brefvet den 1 juni 1877 stadgade för erhållande af pension,
tillstyrkte att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att kartografen Dahlman finge från och med månaden näst efter den,
hvarunder han afginge från sin befattning såsom kartograf, under sin
återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstateu en årlig
pension af 2,800 kronor; och behagade Eders Kong]. Maj:t i nåder
bifalla hvad statsrådet sålunda tillstyrkt.
Den framställning, som i följd häraf af Eders Kongl. Maj:t till
Riksdagen afläts, blef, sedan statsutskottet uti afgifvet utlåtande hem¬
stält att densamma icke måtte af Riksdagen bifallas, enär handlingarna
i ärendet ej utvisade, att Dahlman vore af sjukdom eller ålderdoms¬
svaghet förhindrad att vidare bestrida sin befattning, hvarför finge an¬
tagas att han fortfarande vore i besittning af erforderliga krafter för
uppehållande af tjensten, visserligen bifallen af Första Kammaren, men
afslogs af Andra Kammaren, och den gemensamma omröstning, som
i följd häraf egde rum, utföll med 178 röster för afslag mot 177 röster
för bifall.
1 den skrifvelse, hvari chefen för rikets allmänna kartverk nu
ånyo, såsom ofvan nämnts, upptagit frågan om beredande af pension
40
Nionde hnfvudtitéln: bil. 5.
åt kartografen Dahlman, har kartverkschefen, under åberopande af hvad
till stöd för den förra hos Eders Kongl. Maj:t gjorda framställningen
i ämnet i hufvudsak anförts, vidare, med bifogande af ett utaf förste
bataljonsläkaren A. Nettelblad den 30 nästlidne november afgifvet
intyg, deruti denne betygat, att kartografen Dahlman på grund af sin
ålder samt i följd af en fortgående muskelförlamning i högra handen
ej längre vore i besittning af för uppehållande af hans tjenst erforder¬
liga krafter, anfört, att af berörda intyg syntes med all tydlighet
framgå, att Dahlman, till hvilkens åligganden hufvudsakligen hörde
fältmätning och renritning af det uppmätta, ej längre vore i besittning
af de härför erforderliga krafter, i det åldern vore honom till hinder
hufvudsakligast vid fältarbetena och den i tilltagande stadda muskel¬
förlamningen i högra handen vore till hinder vid ritning såväl under
fält- som byråarbetena; och har kartverkschefen hufvudsakligen på
grund häraf och då han ej såge sig i stånd att så leda kartverkets
arbeten, att ett mot de anslagna medlen svarande arbetsutbyte erbölles,
såvida ej kartverkets i förhållande till arbetenas omfång knappt till¬
tagna personal i sin helhet bestode af arbetskraftiga medlemmar, hem¬
stält att Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag
göra förnyad framställning om att kartografen Dahlman måtte från och
med månaden näst efter den, hvarunder han afginge från sin befattning
såsom kartograf, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna in-
dragningsstaten en årlig pension af 2,800 kronor.
Till följd af nådig remiss har statskontoret den 13 innevarande
december afgifvit underdånigt utlåtande i detta ärende och deruti, med
åberopande af sitt förra underdåniga utlåtande i ärendet och innehållet
af det nu företedda läkarebetyget, förordat bifall till den af kartverks¬
chefen gjorda framställningen.
Då till de skäl, hvilka föranledde den af Eders Kongl. Maj:t till
innevarande års Riksdag aflåtna proposition om pension åt kartografen
Dahlman, nu kommit tillfyllestgörande utredning derom att Dahlman är
af ålder och tilltagande sjuklighet förhindrad att nöjaktigt bestrida sin
befattning, anser jag mig ega giltig anledning tillstyrka Eders Kongl.
Maj:t att hos Riksdagen göra förnyad framställning i ämnet; och hem¬
ställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva att kartografen Carl Edvard Dahlman må från och med
månaden näst efter den, hvarunder han afgår från sin befattning såsom
kartograf, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indraguings-
staten en årlig pension af 2,800 kronor.»
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
41
Till denna departementschefens hemställan, hvar¬
uti statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes
Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle
utdrag af protokollet härom meddelas finansdeparte¬
mentet för iakttagande vid uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel.
Ex protocollo:
Claes Lindbeck.
i
Bih. till Riksd. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Afd.
6
42
Nionde hufvudtiteln: bil. 6.
Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott
den 13 december 1895.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Wersåll.
Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet friherre Rappe
föredrog i underdånighet:
[20.] Direktionens öfver arméns pensionskassa underdåniga skritvelse
Anslag nu ^en 20 sistlidne november angående anslag för år 1897 till upprätt-
upprätthallan- . .., , c ,
de af arméns hållande af armens pensionering.
pensionering. Departementschefen yttrade:
»Innevarande års Riksdag har, med bifall till Eders Kongh Maj:ts
i ämnet aflåtna nådiga propositon, å extra stat för år 1896 anvisat ett
förslagsanslag af 1,540,000 kronor, att, under vanliga vilkor, användas
Nionde hufvudtiteln: bil. 6.
43
till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt
till fyllnadspensioner.
I sin ifrågavarande underdåniga skrifvelse har direktionen öfver
nämnda kassa anhållit, att, enär det icke förefunnes någon anledning
till antagande att ett minskadt anslagsbelopp komme att erfordras för
år 1897, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå nästsammanträdande Riks¬
dag att jemväl för sistnämnda år för ofvanberörda ändamål bevilja ett
förslagsanslag af 1,540,000 kronor.
På grund häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1897 anvisa ett förslagsanslag af 1,540,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet
för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande för¬
höjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och
dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända
grunder för sådana pensioners utgående.»
Till denna departementschefens hemställan, hvar¬
uti statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle
utdrag af detta protokoll tillställas finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörandet af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Eugcne Peyron.
44
Nionde hufvudtiteln: bil. 7.
[18-]
Pension för
e. o. professorn
J. M. Sundén.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
januari 1896.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Akerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gill jam,
friherre Rappe,
Christerson och
Wersåll.
Vidare föredrog departementschefen, statsrådet Gilljam:
En af extra ordinarie professorn i klassiska språk vid universi¬
tetet i Upsala Johan Magnus Sundén i underdånighet gjord ansökning,
att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för att bereda
honom rätt att vid afskedstagandet erhålla pension å allmänna indrag-
ningsstaten till ett belopp, motsvarande hans nuvarande lön, eller
3,500 kronor årligen.
Af till ärendet hörande handlingar inhemtades, att Sundén är
född den 5 oktober 1830, att han, som år 1854 blifvit promoverad till
filosofie doktor och under höstterminen samma år tjenstgjort såsom
extra lärare vid Stockholms gymnasium, den 30 november 1858 ut¬
nämnts till docent vid universitetet i Upsala och den 26 april 1861
till lektor vid högre elementarläroverket i samma stad samt den
Nionde hufvudtiteln: bil. 7.
45
1 september 1879 erhållit nådig fullmakt å sin innehafvande professors¬
befattning, hvarjemte han vid flera tillfällen uppehållit ordinarie pro¬
fessorns i latinska språket och litteraturen föreläsnings- och examina-
tionsskyldighet samt särskilt under inträffad ledighet åren 1893—1895
förestått nämnda professur; varande Sundén för sin lärareverksamhet
och tjenstgöring synnerligen fördelaktigt vitsordad af såväl rektor vid
Upsala högre allmänna läroverk som det större akademiska konsistoriet
vid berörda universitet.
Uti det af konsistoriet afgifna utlåtande hade framhållits: att det
i allmänhet beträffande extra ordinarie professorer måste anses billigt,
att de efter uppnådd pensionsålder utan alltför kännbara ekonomiska
uppoffringar finge tillfälle att afgå från sina embeten; att det vidare
icke kunde förnekas, att det för universitetet vore af största vigt, att
lärare, hvilkas krafter blifvit otillräckliga, lemnade rum för yngre och
kraftfullare efterträdare; samt att det derföre vore i hög grad maktpå¬
liggande, både att pensionsrätt, på sätt redan skett för de ordinarie
professorerna, bereddes jemväl för de extra ordinarie och att pensio¬
nerna bestämdes till sådana, belopp, att vederbörande utan iör stor svå¬
righet kunde lemna sin tjenst vid 65 års ålder. I sammanhang här¬
med hade konsistoriet erinrat om, att andra statens embetsmän, med
hvilka de extra ordinarie professorerna kunde anses jemnstälda, vore
berättigade att vid afskedstagandet komma i åtnjutande af pension till
belopp, merendels öfverstigande den nu ifrågasatta, såsom exempel
hvarpå kunde anföras, att lektor vid allmänt läroverk i högsta löne¬
graden åtnjöte pension af 3,600 kronor. Slutligen hade konsistoriet
förklarat, att hvad sålunda blifvit anfördt till stöd för de berättigade
anspråk, som extra ordinarie professorer i allmänhet borde anses ega
att efter uppnådd pensionsålder vid afskedstagandet erhålla pension till
ett icke alltför lågt beräknadt belopp, till alla delar gälde äfven om
extra ordinarie professorn Sundén; hvarjemte konsistoriet, som fort¬
farande vidhölle sin vid ett föregående tillfälle uttalade åsigt, att extra
ordinarie professors pension borde bestämmas till 4,000 kronor, emel¬
lertid, då sökanden begärt endast 3,500 kronor, ansett sig sakna anled¬
ning att i detta särskilda fall tillstyrka ett högre pensionsbelopp.
Med åberopande af de vigliga skäl, som blifvit af konsistoriet
anförda, hade kanslern för rikets universitet förordat ansökningen till
nådigt bifall.
Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet infordrats, hade deri till
en början erinrat, att enligt beslut vid 1873 års riksdag och nådigt
bref den 6 juni samma år universitetens professorer och adjunkter
Bill. till Rilcsd. Vret. L8i)C>. t Sami. 1 Afd. 7
46
Nionde hufTudtiteln: bil. 7.
samt bibliotekarier och räntmästare äro berättigade att, om de efter
uppnådda 65 lefnadsår göra ansökan om afsked, å allmänna indrag-
ningsstaten uppföras till åtnjutande af pension för professor, bibliote¬
karie och räntmästare af 4,500 kronor samt för adjunkt af 2,500 kronor,
men att de extra ordinarie professorerna, hvilka enligt 1877 års riks¬
dags beslut och nådiga brefvet den 1 juni samma år borde ersätta
universitetsadjunkterna, hittills icke fått sig pensionsrätt tillerkänd.
Vidare hade statskontoret framhållit, att detsamma redan i underdånigt
utlåtande den 22 november 1888 haft tillfälle att yttra sig rörande
behofvet och billigheteu deraf, att rätt till pension å allmänna indrag-
ningsstaten tillerkändes jemväl ifrågavarande klass af akademiska lärare.
Med hänvisning till de skäl, som både nu och tillförene blifvit åbe¬
ropade för extra ordinarie universitetsprofessorers pensionsrätt, och då
extra ordinarie professor Sundén uppnått 65 lefnadsår och under 37 år
oafbrutet varit verksam såsom lärare dels vid allmänt läroverk, dels
vid universitetet, samt det ifrågasatta pensionsbeloppet ingalunda kunde
anses för högt, enär Sundén, derest han qvarstått vid lektorsbefattnin¬
gen, redan nu skulle varit berättigad till en pension af 3,600 kronor,
hemstälde statskontoret, att nådig proposition i ärendet måtte till Riks¬
dagen aflåtas.
På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrkte statsrådet, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å allmänna indragnings-
staten bevilja extra ordinarie professorn Sundén en årlig pension af
3,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken
han från tjensten afgår.
Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt och hemstält
behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och
skulle protokollsutdrag härom till finansdepartementet
öfverlemnas för behörigt iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.
Ur protokollet:
C. E. Blom.
Stockholm, isaac marcus’ boktryckeri-aktiebolag, 1896,
I
Finansplanen: statsrådsprotokollet.
1
i i
1 ‘' IT;;ITI.‘ - > tf V
Finansplanen.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari
1896.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
G ILL JAM,
friherre Rappe,
Christerson,
Wersåll.
Härefter yttrade departementschefen, statsrådet Wersäll: Sammanfatt-
ning af ut¬
gifterna under
De anslag, Eders Kongl. Maj:t. på de särskilda departementschefernas hufvudtitiame.
föredragning besluta äska af Riksdagen för år 1897, utgöra sålunda:
Bill. till Ililcsd. Frot. 1896. 1 Samt. 1 Afd. 1
Anslag utom
hufvudtitlarne.
Riksgäld$•
kontorets
ställning.
2 Finansplanen: statsrådsprotokollet.
I hufvudtiteln:
|
ordinarie:
|
|
|
|
kronor
|
1,320,000: —
|
II
|
11
|
ordinarie:
|
kronor
|
3,816,950
|
—
|
|
|
extra:
|
11
|
28,250
|
—
|
11
|
3,845,200: —
|
III
|
11
|
ordinarie:
|
11
|
606,750
|
—
|
|
|
extra:
|
11
|
4,500
|
—
|
11
|
611,250: —
|
IV
|
11
|
ordinarie:
|
11
|
26,030,000
|
—
|
|
extra:
|
11
|
7,068,200
|
—
|
11
|
33,098,200: —
|
V
|
11
|
ordinarie:
|
11
|
7,151,300
|
—
|
|
|
extra:
|
11
|
6,692,275
|
—
|
ii
|
13,843,575: —
|
VI
|
11
|
ordinarie:
|
11
|
5,741,760
|
—
|
|
extra:
|
11
|
2,509,240
|
—
|
ii
|
8,251,000: —
|
VII
|
ii
|
ordinarie:
|
11
|
18,001,400
|
—
|
|
extra:
|
11
|
507,100
|
—
|
ii
|
18,508,500: —
|
VIII
|
ii
|
ordinarie:
|
11
|
13,570,165
|
—
|
|
extra:
|
11
|
1,689,135
|
—
|
ii
|
15,259,300: —
|
IX
|
ii
|
ordinarie:
|
11
|
3,286,075
|
—
|
|
|
extra:
|
11
|
1,540,000
|
—
|
11
|
4,826,075: —
|
kronor 99,563,100: —
Vidare erinrar jag derom, att Eders Kongl.
Maj:t förut denna dag på föredragning af chefen
för civildepartementet beslutit föreslå Riksdagen
dels att, till utgående i riksstaten utom
hufvudtitlarne af det utaf Riksdagen år 1895 till
anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan
trafikerade jernvägar beviljade anslag å 1,250,000
kronor, anvisa för år 1897
ett belopp af .........................kronor 400,000: —
dels ock att, till an¬
skaffande af ytterligare sådan
rörlig materiel, bevilja och
i riksstaten utom hufvudtit¬
larne för år 1897 anvisa...... „ 1,600,000: — 2,000,000: —
Fullmäktige i riksgäldskontoret hafva i skrif¬
velse den 12 sistlidne december, som torde få
under litt. B biläggas dagens protokoll, lemnat upp¬
gift å de riksgälds kontorets utgifter för år 1897,
Transport kronor 101,563,100: —
Finansplanen: statsrådsprotokollet. 3
Transport kronor 101,563,100: -
hvilka fullmäktige ansett böra i riksstaten upp¬
föras. Enligt denna fullmäktiges beräkning ut¬
göra dessa siffror:
riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar
m. m. förslagsvis............kronor 723,200: —
räntor å statsskulden och
afbetalningar å de fon¬
derade stats¬
lånen kr. 13,356,100: —
efter afdrag
af de till
riksgälds¬
kontor
ingående
rånte-och
kapitalbe¬
talningar 2,836,300: —
förslagsvis............................. „ 10,519,800; — „ 11,243,000: -
I sammanhang med aflåtande till nästlidet
års Riksdag af nådig proposition om antagande
af en lag angående försäkring för beredande af
pension vid varaktig oförmåga till arbete före¬
slog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen, att för be¬
rörda försäkring måtte afsättas ett belopp af
1,400,000 kronor, att till statskontoret öfver-
lemnas för att af statskontoret tills vidare för¬
valtas och fruktbargöras till förmån för den blif¬
vande pensionsfonden enligt de närmare grunder,
som af Eders Kongl. Maj:t kunde meddelas. I
underdånig skrifvelse den i 7 maj 1895 anmälde der¬
efter Riksdagen, att Riksdagen, som icke bifallit
berörda lagförslag, men hos Eders Kongl. Maj:t
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t ville taga frågan
under förnyad pröfning samt, efter vidtagande
af erforderlig utredning, för Riksdagen fram¬
lägga det förslag, hlders Kongl. Maj:t kunde
finna påkalladt, besluta att, för försäkring för
Transport kronor 112,806,100: —
Afsättning till
arbetare-
försäkrings¬
fonden.
Statsverkets
kassaförlag s-
jond.
4 Finansplanen: statsrådsprotokollet.
Transport kronor 112,806,100: —
beredande af pension vid varaktig oförmåga till
arbete, i riksstaten för år 1896 afsätta ett belopp
af 1,400,000 kronor.
Angående förvaltningen af dessa medel bar
Eders Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 15
sistlidne november förordnat, att samma medel
skola tills vidare bos statskontoret särskilt bok¬
föras under benämningen »Arbetareförsäkrings¬
fonden» samt fruktbargöras på sätt genom nå¬
diga brefvet den 31 augusti 1877 är före-
skrifvet angående öfriga under statskontorets
vård stälda fonders och kassors medel.
Ehuru den utredning, som bör föregå
framläggandet af nytt förslag i ämnet för Riks¬
dagen, enligt hvad chefen för civildepartementet
meddelat, ej blifvit bringad till slut, anser jag
mig likväl, efter samråd med bemälde departe¬
mentschef, under alla förhållanden böra hem¬
ställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen medgifva, att till den sålunda bildade
Arbetareförsäkringsfonden må äfven i riksstaten
för år 1897 afsättas ett belopp af........................ ,, 1,400,000: —
Statsverkets kassaförlagsfond utgjorde en¬
ligt 1894 års rikshufvudbok vid samma års slut
14,122,907 kronor 27 öre. I öfverensstämmelse
med den mening, jag tillförene i dag haft till¬
fälle uttala om önskvärdheten af en höjning af
denna fonds behållning, hemställer jag, att den
del af den för året disponibla tillgångssumman,
som återstår efter tillgodoseende af ofvan om-
förmälda statsbehof, eller......................................... „ 504,900: —
må afsättas till statsverkets kassaförlagsfond,
hvilken, i händelse af bifall härtill, skulle vid
1897 års slut uppgå till 14,627,807 kronor 27 öre. __
Summan af statsverkets utgifter för år
1897 uppgår således till .......................................... kronor 114,711,000: —
eller samma siffra, till hvilken statsverkets tillgångar för den förevarande
statsregleringen äro beräknade.
Finansplanen: statsrådsprotokollet. 5
I sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till
riksstat torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid stats-
regleringen för år 1897 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 maj 1841
angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarne å hufvud-
titlarne fortfarande må blifva gällande.
På statsrådets tillstyrkande behagade Hans Maj:t
Konungen bifalla hvad departementschefen sålunda
bemstält och åt honom uppdraga att, sedan han er¬
hållit protokollsutdrag om hvad som efter de öfriga
departementens föredragning blifvit beslutadt med af¬
seende å statsregleringen, uppsätta och till justering-
inför Kongl. Maj:t anmäla förslag till nådig proposi¬
tion angående statsverkets tillstånd och behof i enlig¬
het med Kongl. Maj:ts nu i ämnet fattade beslut.
Ex protocollo:
Fredrik Zethelius.
Disposition af
besparingarne
ä hufvudtit•
lame.
Bih. till Riksd. Frot. 1896. 1 Sami. 1 Afd.
2
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 1
*
Bil. Litt. B.
Till herr statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet.
Med anledning af herr statsrådets skrifvelse den 14 nästlidne no¬
vember hafva fullmäktige i riksgäldskontoret låtit upprätta och få här¬
med äran till herr statsrådet öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräk¬
ningar öfver riksgäldskontorets sannolika ställning vid slutet af hvartdera
året 1895 och 1896 samt redan nu påräkneliga inkomster och utgifter
år 1897.
I dessa beräkningar äro såsom vanligt ej upptagna inkomster,
utgifter och behållningar för de särskildt förvaltade fonderna, nemligen
de fonderade lånens liqvidations- och amortissementsfonder samt fonden
för extra amortering af statsskulden.
Stockholm den 12 december 1895.
ALB. ANDERSON.
PER SAMZELIUS. EDW. SEDERHOLM. OTTO M. HÖGLUND.
. J. JOHANSSON. G. F. ÖSTBERG.
P. R. Rabe.
Bih. till Riksd. Vrot. 1896. 1 Samt. 1 Afd.
1
2 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Förslagsberäkning öfver riksgäldskontorets inkomster och
Riksgäldskontorets kassabehållning den 10 decem¬
ber 1895 .................................................................... 3,805,14$: 4 9
Kapitalfordran för tills vidare förräntade medel:
emot uppköpta obligationer ........ 678,434: 7 6
,, reverser och depositionsbevis 8,836,750:— 9,515,184:76
Fordringar hos utländska bankirhus .......................... 2,811,753: 15
Förskottsvis i riksgäldskontoret infriade, icke kon¬
verterade obligationer af 1880 års lån .....i...... 505,296: —
Inkomster:
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål an¬
visade låneunderstöd, som förfalla med 1,457,500 kronor, men
hvaraf beräknas inflyta............................................ 1,250,000: —
Ränta å utgifna lån från odlingslånefonden.............. 168,227:0 4
Dito å lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt
utveckling af statens telefon väsende 75,104: 17
Kapitalafbetalning å lån till dito dito 150,000:— 225,104: 17
Ränta å tills vidare utlånta medel............................... 87,600: —
16,637,382 40
1,730,931
21
Summa kronor 18,368,313|61
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 3
utgifter från och med den 10 december 1895 till årets slut.
Utgifter:
Riksdags- och revisionskostnader .................................... 10,000
Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek .............. 5,000
Förvaltningskostnader vid riksgäldskontoret.............. .. 5,000
Ränta å obligationer af 1887 års 3,6&lån .................. 3,771:
Dito å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hemgifts-
kapital samt å Göta kanals reparationsfond......... 9,191:3 3
Vid 1879 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret anvisadt
anslag, högst 4,000,000 kronor, för inköp af Hallsberg—
Motala—Mjölby jernväg, återstoden ..................... 730:31
Vid 1890 års riksdag å riksgäldskontoret anvisade
medel, 250,000 kronor, till bestridande af ifråga-
kommande kostnader vid inköp af jernvägen
mellan Luleå och norska gränsen, återstoden...... 229,042: 7 7
Vid 1895 års riksdag på riksgäldskontoret anvisadt ytterligare
lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt utveckling af statens
telefonväsende, återstoden ............................................................
Låneunderstöd till enskilda jernvägar:
1886 års fond, 5,000,000 kronor, återstoden af 1891 års anslag,
1,000,000 kronor, ....................................................... 18,000: —
1891 års fond, 5,000,000 kronor, återstoden af 1895
års anslag.................................................................. 449,400: —
Odlingslånefonden:
Återstoden af 1892 års anslag .................................. 109,796: 9 9
1893 års anslag........................................... 661,595: 4 7
1894 års dito............................................................... 650,000: —
1895 års dito..................................... 1,000,000: —
efter afdrag af för sistnämnda år
beräknade, till kongl. statskon¬
toret inflytande annuiteter å
odlingslån.................................... 390,700: — 609,300: —
Beräknad behållning vid 1895 års slut...............
Summa kronor
32,962
229,773
350,000
467,400
2,030,692
15,257,485
18,368,313
33
08
4 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Förslagsberäkning öfver riksgäldskontorets
Beräknad behållning vid 1896 års början ..........................................
Inkomster:
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål an¬
visade låneunderstöd, som under år 1896 förfalla
med 2,862,400 kronor, hvaraf beräknas inflyta 2,532,600: —
Ränta å 1885—1896 års hela anslag till odlings-
lånefonden.............................................................. 273,600: —
Dito å riksgäldskontorets tills vidare förräntade
medel ........................................... 80,000: —
Dito å lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt
utveckling af statens telefonväsende................. 160,100: —
Ersättning af statsverkets medel:
Motstående för år 1896 upptagna riksdags- och revisionskostnader,
aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade lånen
samt räntor å öfrig statsskuld ........................... 13,277,500: —
efter afdrag af den för riksgäld skontoret
under samma tid beräknade inkomst af
ränte- och kapitalinbetalningar .................. 3,046,300: —
Af nettobehållningen år 1896 å Skåne—Hallands m. fl. jernvägars
traf kinkomster, förslagsvis............................................................
Upplåning :
Vid 1895 års riksdag beräknad återstående upplåning för samma
och föregående år................................................. 788,163: oi
Vid samma års riksdag beräknad upplåning för
år 1896:
till betäckande af lån till enskilda jern-
vägar.................................... 1,000,000: —
15,257,485 74
3,046,300
10,231,200
738,279 03
Transport 1,000,000:— 788,163: oi |29,273,264
77
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 5
inkomster och utgifter år 1896.
Utgifter:
Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m..
riksdags- och revisionskostnader..............................
kostnader för Riksdagens hus ................................
„ „ „ bibliotek........................
löner, arfvoden och expenser vid riksgäldskon¬
toret...........................................................................
löner å indragnings- och pensionsstater vid dito
aflöning, resekostnader och expenser för justitie¬
ombudsmannen och hans expedition.................
580,000
25,000
3,000
73,575: —
19,375: —
22,250:
723,200:
Annuiteter och räntor:
till Hans Maj:t Konungen........................................ 300,000:
annuitetsanslag: Kapital. Ränta.
1860 års lån emot
premieobligationer 131,111:11 161,888:89
1880 års till 3V2 %
ränta konverterade
obligationer............ 1,415,700: — 3,641,888: 25
1886 års lån emot
31 /2 % obligationer 240,000:— 2,063,895:56
1890 års lån emot
31 /a % obligationer 322,222:22 1,187,861:11
1894 års lån emot
3 % obligationer ... 132,300: — 540,000: —
Transport 2,241,333: 3 3 7,595,533:81 1,023,200:
6 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskonloret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Transport 1,000,000:— 788,163:01
till betäckande af motstående
beräknade utgift för odlings-
lånefonden.............................. 605,000:—
för liqviderande af 1891 års till¬
fälliga lån............................... 7,200,000: —
för inköp af Skåne—Hallands
m. fl. jemvägar ............. 14,124,475: 87^ 22,929,475: 8 7
kronor 23,717,638: 8 8
som minskas med:
ytterligare afbetalning å lån
till kongl. telegrafstyrelsen
för fortsatt utveckling af sta¬
tens telefonväsende ...............
under tiden från den 4 maj 1895
verkstäld upplåning genom
försålda obligationer af 1887
års 3, t'!0 % lån..........................
29,273,264
77
250,000: —
5,042,740: — 5,292,740:
18,424,898
88
Transport|47,698,163|6 5
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 7
Kapital. Ränta.
Transport 2,241,333: 3 3 7,595,533: 81 1,023,200:
ränteanslag:
1887 års lån emot 3X<\,% ob¬
ligationer 1,342,998: —
1888 års lån
emot 3% ob¬
ligationer 800,000: —
1891 års till- i
fälliga lån
emot A% ob¬
ligationer 144,000: — 2,286,998: —
Till fonden för extra amor¬
tering af statsskulden . 85,333: 33
Sgr 2,326,666:68 9,882,531:81 12,209,198: 4 7
Ränta å motstående beräknade, ännu icke verk-
stälda upplåning (deri icke inbegripen ränta
å beräknad upplåning, 14,124,475 kronor 87 öre,
för inköp af Skåne—Hallands m. fl. jernvägar) 30,000: —
Ränta å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hem-
giftskapital samt å Göta kanals reparationsfond,
tillsammans 15,050 kronor 70 öre, som för
motstående ersättningsbelopps utjemnande upp¬
tagas till .............................................................. 15,101: 5 3
Vid 1895 års riksdag anvisadt anslag, 2,600,000 kronor, för an¬
läggning af en bibana från Vännäs till Umeå, återstoden .....
För inköp af Skåne—Hallands m. fl. jernvägar ................................
Ränta å lån för inköp af samma jernvägar..........................................
Lån ur 1891 års fond för lån till enskilda jernvägar:
1896 års anslag ............................................................................
Vid 1893 års riksdag anvisade medel för odlingslånefonden:
1896 års anslag ..................................................... 1,000,000: —
efter afdrag af för samma år beräknade, till
kongl. statskontoret inflytande annuiteter å
odlingslån............................................................ 395,000: —
13,277,500 —
1,900,000
14,124,475
738,279
1,000,000
605,000 —
Transport^ 1,645,254| 9 0
8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Transport
47,698,163
Summa kronor
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 9
Transport
Inlösen d. 1 /, 1896 af riksgäldskontorets år 1891 upptagna till¬
fälliga lån emot 4% obligationer ..... ......;;...................•"•••
Återbetalning till kongl. statskontoret af till riksgäldskontorets för*
vältning 'öfverlemna de kassabehållningar ...................................
Beräknad behållning vid 1896 års slut __
31,645,254
7,200,000
5,000,000
3,852,908
Summa kronor
90
7 5
47,698,163)65
Bih. till Riksd. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Afd.
2
10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning
körslagsberäkning öfver riksgäidskontorets
---------—-T-
|
—
|
|
Beräknad behållning vid 1897 års början
|
3,852,908
|
7 5j
|
Inkomster.
|
|
|
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål
anvisade låneunderstöd, som under år 1897 förfalla med
2,663,400 kronor, hvaraf beräknas inflyta 2,333,600: —
Ränta å 1885—1897 års hela anslag till odlings-
lånefonden........... 292,600: —
Dito å riksgäldskontorets tills vidare förräntade medel 50,000: —
Dito å lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt
utveckling af statens telefonväsende 160,100: —
|
2,836,300
|
|
Ersättning af statsverkets medel:
|
|
Motstående för år 1897 upptagna riksdags- och revisions-
kostnader, aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fon¬
derade lånen samt räntor å öfrig statsskuld 14,079,300: —
efter afdrag af den för riksgäldskontoret
under samma tid beräknade inkomst af
kapital- och ränteinbetalningar......... 2,836,300: —
|
11,243,000
|
|
Upplåning :'j
|
|
till betäckande af motstående beräknade utgift för odling-slåne-
fonden ...........
|
474,500
|
|
TransportJ18,406,7Ö8|7 5|
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgåldskontorets ställning. 11
inkomster och utgifter år 1897.
Utgifter:
Riksdag«- och revision skostnader samt aflöningar rn. in.:
riksdags- och revisions kostnader........................... 580,000
kostnader för Riksdagens hus ............................... 25,000
„ „ „ bibliotek ....................... 3,000
löner, arfvoden och expenser vid riksgälds¬
kontoret .............................................. 73,575
löner å indragnings- och pensionsstater vid dito 19,375
aflöning, resekostnacer och expenser för justitie¬
ombudsmannen och hans expedition 22,250
723,200
Annuitet er och räntor
till Hans Maj:t Konungen........
Kapital.
123,333: 3 3
annuitetsanslag:
1860 års lån emot
premieobligationer
1880 års 3 '/2 % 1,524,600: -
240,000: —
333,777: 78
132,300: —
1886 års 3 1/s % lån
l/2 % lån
1890 års 3
1894 års 3 % lån
2,354,011: n
Transport 2,354,011: it
Ränta.
169,666: 67
3,590,433: —
2,063,895: 5 6
1,176,381: il
540,000: —
7,540,376: 34
7,540,376: 34
300,000:
1,023,200: —
12 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Transport
Summa kronor
18,406,708
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 13
ränteanslag:
1887 års 3^ %
lån ... 1,342,998: —
1888 års
3 % lån 800,000: —
Till fonden för extra
amortering af stats¬
skulden ....................
Kapital. Ränta.
Transport 2,354,011:11 7,540,376:34 1,023,200: —
2,142,998: —
85,333: 3 3
Sgr 2,439,344:44 9,683,374:34 12,122,718:78
Ränta å lån för inköp af Skåne—
Hallands m. fl. jemvägar.................. 738,279: 0 3
Dito å öfrig beräknad, ännu icke verk-
stäld upplåning ......................... 180,000:— 918,279:03
Ränta å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hem-
giftskapital samt å Göta kanals reparationsfond,
tillsammans 15,050 kronor 70 öre, som för mot¬
stående ersättningsbelopps ut jemnande upptagas
till ........................................'................................. 15,102:19
Vid 1893 års riksdag anvisade medel till odlingslånefonden:
1897 års anslag.............................................. 1,000,000:
efter afdrag af för samma år beräknade,
till kongl. statskontoret inflytande annui-
teter å odlingslån 525,500:
Beräknad behållning vid 1897 års slut.......................
Summa kronor
14,079,300
474,500
3,852,908
7 5
18,406,708| 7 5
/
Bih. till liiksd. Prot. 1896. 1 Sami. 1 Afd.
3
•iMfj;/
*
STOCKHOLM, ISAAC MABCU8’ BOKTBYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1895.
I
i
Statsverkspropositionens j otering.
Utdrag af protokollet öfver Jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari
1896.
Närvarande:
Hans excellens lierr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Akerhielm,
Östergren,
Groll,
^Vinblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Wersåll.
Departementschefen, statsrådet Wersäll uppläste till justering ett,
i öfverensstämmelse. med Kongl. Maj :ts förut fattade, af statsrådet en¬
hälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga pro¬
position till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt statsrådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,
sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och skulle
i enlighet dermed omförmälda nådiga proposition till
Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
Fredrik Zethelius.
Bih. till Riksil. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Afd.
Rättelse
i Kong! Maj:ts nåd. prop. ang. statsverkets tillstånd och behof.
Åttonde hufvudtiteln.
Sid. 10, rad. 7 och 8 uppifrån står: vore spridd på en yta af mer än 100
qvadratmil
läs: vore spridd på en yta af mer än 1,000
qvadratmil
Bih. till Bilad. Prot. 1896. 1 Sami. 1 Afd.