Motioner i Första Kammaren, N:o 31.
N:0 31.
Af herr NiiSSOtl, Ola, om höjning i afgiften för tillverkning af
melassbränvin samt om nedsättning i afgiften för de-
naturering af sprit.
Vid jemförelse mellan de råämnen, som användas för tillverkning af
bränvin, finner man, hurusom under det senaste tiotalet af år ett nytt till¬
kommit, nemligen melass från hvitbetssockerfabrikerna, hvars användning
till sagda ändamål väsentligen inkräktat på potatisförbrukningen. Under
det att nemligen bränvinstillverkningen, med undantag af första 2 åren,
hållits föga varierande öfver eller under 30 millioner liter normal styrka
per år, har deremot under 1884—1889 vid brännérierna förbrukats vid
pass 7,367,000 hl. potatis, men 1889—1894 6,761,000 hl. af denna råvara.
Minskningen under denna tid, 608,000 hl. potatis, torde väsentligen
hafva sin orsak deri, att samtidigt vid pass 11 millioner kg. melass från
hvitbetssockerfabrikerna blifvit afverkade till melassprit.
Denna nedsättning i potatis förbrukning en har visserligen icke gjort
sig gällande under senast publicerade afverkningsåret 1893—1894, då
1,634,059 hl. uppnåddes, hvilket äfven framhålles uti den från kontroll-
byrån till Konungen senast aflemnade berättelsen. Af denna omständig¬
het framgår ock den af mig afgifna orsaken allra tydligast: 1892—1893 var
nemligen potatisåtgången för ifrågavarande ändamål 255,000 hl. mindre
än efterföljande år, men samtidigt melassafverkningen vid pass 1,200,000
kg. större, hvilka båda torde lemna närmelsevis enahanda utbyte i sprit.
Tydligtvis måste ett fortfarande ökande af melass som råämne för
sprit- och bränvinstillverkning till stor del borttaga det gagn och den nytta,
landtbruket har af sprittillverkningen; jag afser här närmast nödvändig-
liih. till Riksd. Prof. 189(1. / Samt. 2 Afd. 1 Hand. 11 Höft. (Ni:s 31 3(1). I
2 Motioner i Första Kammaren, No 31.
heten att å våra stora sandjordsfält fortfarande kunna drifva potatisodling
till nytta för mången landtman, och erinrar derom, att de till vid pass
140 uppgående brännerierna, hvarest potatis väsentligen afverkas, äro för¬
delade i 12 af vårt lands provinser, under det att hvitbetsmelass för sådant
ändamål ännu endast afverkas vid 3 af de många hvitbetsfabrikerna. Det
är derför öfver ett mera vidsträckt område, potatisbrän vinsindustrien har
befogenhet, än hvad förhållandet .är med melassprittillverkningen, och i följd
häraf äro ock mångtusen menniskors arbete beroende af den förra. Vi er¬
inra, att ensamt förlusten vid upptagning af potatis, motsvarande den här
omförmälda minskningen, utgör mer än 60,000 dagsverken, eller nära en
tredjedel af den arbetskraft, som i form af direkt kroppsarbete egnas åt
bränvinsindustrien i sin helhet.
Gifvetvis komma sockerraffinadörerna att med alla tekniska hjelpmedel
söka nedbringa melassens mängd i förhållande till råämnet, emedan det alls
icke är i deras intresse att öka denna biprodukt, och har den derför från
3,7 procent af betans vigt nedgått till 2,5 procent, men torde ej kunna
minskas vidare. Med eu årlig afverkning af en half million ton betor,
hvilket belopp med allt skäl kan läggas till grund för framtida beräknin¬
gar i hithörande frågor, då nemligen upplyst blifvit, att ensamt under sept.
—dec. 1895 afverkades 493,000 ton betor, uppgår melassqvantiteten till
mer än 12,000,000 kg. per år, eller mer än hvad som hittills på tio år
för bränvinsändamål afverkats. Potatisodlaren har sålunda i utsigt bety¬
dande nedsättning i produktionen af denna nödvändighetsvara till skada för
ej mindre landtbruket än ock ladugården.
Anledningen till att sådant verkligen kan komma att ske beror af
råvarornas prisförhållande. En industri af den art som den vanliga brän-
vinshandteringen, der rena naturalier användas, erbjuder ej någon svårig¬
het för noggrann underrättelses bekommande om råämnenas pris. Hvad en
hektoliter potatis eller 100 kilogram spanmål verkligen kosta vet en hvar,
och uppgifterna till respektive kontrollörer kunna mycket noga och effek¬
tivt granskas för ernående af korrekt resultat. Så är deremot ej förhål¬
landet med fabriker för tillverkning af melassbränvin, der en biprodiild ut¬
gör råvaran till detta bränvin; priset pr kilogram som härå sättes är en¬
dast en bokföringssak, innebärande huruvida sockret eller den deraf tillver¬
kade spriten skall draga vinsten af sprittillverkningen. Alldeles så som
dranken för potatisbrännerierna är en likartad affallsprodukt, hvars pris då
den konsumeras i egen ladugård kan beräknas hög eller låg, beroende på
hvilketdera egaren vill gynna, bränneriet eller ladugården. Sannolikt är
Motioner i Första Kammaren, N:o 31.
3
(lotta ock anledningen till den förståndiga åtgärd, att drankpriset ej ingår
i de officiella berättelserna om bränvinstillverkningen.
Det kostnadspris, 4 kronor 40 öre och 4 kronor 90 öre pr 100 kg.
melass, som angifvits de senaste åren, torde tillhöra omnämnda kategori
eller rent af vara ett fiktionspris och tydligtvis hafva mindre sannolik¬
het för korrekthet. Det är äfven för statens kontroll omöjligt att gent emot
ett fåtal sins emellan eniga fabrikanter erhålla fullt säker uppgift å dylik
råvara, som här föreligger, nemligen melass. Nu sagda omständighet torde
vara anledningen, att ungefär dubbla priset upptagits å melass mot hvad
den i utländska marknaden gäller, och det är nog ingen tillfällighet, att
beräkningen af råvarupriset för melassbränvin i officiella berättelsen ställer
sig ganska lika med det för potatisbränvin funna.
Enda möjligheten att kunna möta den fara, som stundar för potatis¬
odlare, är genom höjning af skatten för melassbränvin till belopp motsva¬
rande skilnaden mellan råämnenas verkliga pris och mellan produkternas
tillverkningskostnader, hvilken senare naturligtvis blir betydligt lägre i de
stora melassbrännerierna än i de vanliga potatisbrännerierna.
Grenom ändring derhän, att denatureringsafgiften å sprit begränsas till
kostnaden för denatureringsmedlen, kan ock någon lindring beredas för
denna tryckta afdelning af jordbruket.
Jag får i anledning af nu anförda vördsamt hemställa,
att skatten för tillverkning af bränvin med melass
från hvitbetssockerfabrik såsom råämne måtte utgå med
10 öre högre belopp per liter normalstyrka än hvad
som erlägges för potatis- eller spanmålsbränvin, samt
att denatureringsafgiften för sprit måtte begränsas till
verkliga kostnaden för användt denatureringsmedel.
Om remiss till vederbörligt utskott auhålles.
Stockholm den 27 januari 1896.
Ola Nilsson.