Motioner i Första Kammaren, N:o 15.
1
iV:o 15.
Af herr VOn Möller, om förhindrande af barns och minder¬
åriges användande vid offentliga förevisningar m. m.
De kongl. förordningarne af den 18 november 1881 och den 11
juli 1891 hafva onekligen i ganska inånga hänseenden tillgodosett ett
länge kändt behof af skydd för vissa slag af minderårige yrkes- och
näringsidkare.
Under det att den förra hufvudsakligen afser att skydda unge
arbetares lif och lemmar för de faror och öfveransträngningar, som de
olika handteringarne kunde medföra, har man i den senare förordnin¬
gen äfven sökt förekomma vådor af annat slag, som hotade de minder¬
årige, hvilka i städerna nattetid tillhandahöllo tryckalster, blommor och
dylikt.
Oaktadt sålunda redan mycket blifvit gjordt för att åt samhället
söka bevara en stor del af den ungdom, som genom eget arbete måste
lifnära sig, sund till kropp och seder, synes man dock hafva förbisett
att med något lagbud värna en klass af olyckliga barn, uppväxande i
förtryck och elände och utsatta för både kroppsliga och moraliska faror,
mången gång i vida högre grad än de nyssnämnde.
Och dock stå dessa beklagansvärda lätt att finna i stad och på
landsbygden, på cirkusmaneger, varietétribuner, i akrobaters och andra
gycklares marknadstält.
Af samvetslöse anhörige eller direktörer tvingas de med hot och
misshandlingar att genomgå eu för deras sunda utveckling och för ut-
Bih. till Kiksd. Frat. 1896. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 6 Käft. (N:is 15—16.) 1
2
Motioner i Första Kammaren, N:o 15.
sigten till en framtida nyttig verksamhet ofta förderfbringande lärotid,
till dess de nå den grad af skicklighet att blifva tillräckligt inkomst¬
bringande för sin »impressario».
Må det gerna medgifvas, att desse kanske till större delen ut¬
göras af utländingar, men äfven svenskar hafva ej försmått följa deras
exempel, och — sorgligt att säga — svenska föräldrar finnas,' som af
godtrogenhet eller vinningslystnad afhändt sig sina barn åt kringresande
konstridare, akrobater och dylike, ett missförhållande, som skall qvar¬
stå, så länge desse ej af någon lag hindras i sina uppvisningar inför
en kanske mera tanklös än hjertlös hop af åskådare, hvilka förbise de
lidanden, barnet har att genomgå under öfningstiden, samt hur det
sätter välfärd och lif på spel för att bereda dem ett ögonblick af nerv-
retande spänning och nöje.
I utlandet har redan lagstiftningen inskridit häremot,-och man
torde kunna hoppas, att den tid ej är aflägsen, då äfven svenska barn
skyddas från att uppfostras till gycklare, och utländska konstmakare
förhindras att i Sverige rikta sig genom dessa i andra länder förbjudna
barnförevisningar.
Sålunda finner man stadganden redan i Nordtyska förbundets nä¬
ringslag af 1869 äfvensom i 1891 års tyska Reichsgewerbeordnung, som
förhindra barn under 14 år att deltaga i »Gewerbebetrieb im Um-
herziehen», hvari innefattas olika slag af handel och yrken samt »musik¬
utföranden, förevisningar, teaterföreställningar eller andra lustbarheter,
utan att dessa erbjuda ett högre konstnärligt eller vetenskapligt in¬
tresse».
I staten Massachusetts få ej barn under 15 år uppträda som akro¬
bater eller lindansare.
Uti Italien tillkom i slutet af 1873 en författning, hvilken synes
hafva tjenat de franske lagstiftarne till förebild för lagen af den 7 de¬
cember 1874 (loi relative å la protection des enfants employés dans les
professions ambulantes).
I den sistnämnda förbjudes att låta minderåriga under 16 år
utföra farliga kraftstycken (tours de force périlleux) eller kroppsförvri-
dande öfningar (exercises de dislocation) äfvensom att använda andras
barn under 16 år eller egna under 12 år vid cirkus-, akrobat-, lindan¬
sare- och liknande föreställningar vid straffpåföljd af ända till 2 års
fängelse och 200 francs böter.
Den italienska lagen stadgar ett åldersminimum af 18 år.
Inseende svårigheten af en verksam kontroll af förbudet mot de
för barnets helsa farliga öfningarna, synes man hafva faststält en så
3
Motioner i Första Kammaren, N:o 15.
hög åldersgräns äfven för den uppträdande, för att derigenom försvåra
och fördröja dennes utbildning och dermed göra hela företaget mindre
lönande.
Som lagen af den 7 december 1874 hufvudsakligen afsåg kring¬
resande så kallade konstnärer, infördes i förordningen af den 2 novem¬
ber 1892 (la loi sur le travail des enfants — — dans les établissements
industriel, art. 8, ett förbud mot att använda barn under 13 år som
skådespelare, statister etc. vid föreställningar å fasta scener och varieté-
lokaler (théåtres et cafés-concerts sédentaires); dock kunna ministern
för undervisningsväsendet och de sköna konsterna i Paris samt prefek-
terne i departementen undantagsvis lemna tillstånd att använda ett
eller flera barn vid uppförande af vissa skådespel.
Denna bestämmelse i 1892 års franska lag synes vara särdeles
beaktansvärd, helst den å ena sidan i myndigheternas hand lägger
rätten att medgifva barns medverkan i sådana skådespel, der detta
oundgängligen fordras för den dramatiska handlingen, men å den andra
sätter en gräns för ett missbruk, som man på vissa teatrar i vårt land
har tillfälle bevittna, att barn af ganska späd ålder ofta qväll efter qväll
få tjenstgöra som statister, i dansnummer m. m.
Då de dessutom om förmiddagarne stundom måste medverka vid
nya styckens inöfning samt uppehålla sig i den dammiga, qväfva teater-
luften till sent på natten, torde åtminstone deras helsa — andra olä¬
genheter för deras utveckling att förtiga — deraf förr eller senare
lida men.
De grundsatser, som gjort sig gällande i ofvannämnda utländska
lagar, synas mig vara väl förtjenta att äfven i vårt land vinna efter¬
följd för att i möjligaste mån förebygga de menliga följderna af min¬
deråriges användande vid förevisningar och föreställningar af ifråga¬
varande art.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hem¬
ställa,
i
att Riksdagen ville till Kongl. Maj:t aflåta under¬
dånig skrifvelse med anhållan att Kongl. Maj:t täcktes
låta utröna, om och till hvilken utsträckning stad-
ganden må kunna meddelas i syfte dels att förhindra
barns och minderåriges användande vid offentliga
förevisningar såsom lindansning, konstridning, akro¬
batiska och andra konststycken, vid varieté- och
dylika föreställningar, dels att inskränka barns och
4
Motioner i Första Kammaren, N:o 15.
minderåriges användande vid offentliga teaterföre¬
ställningar samt, derest utredningen dertill föranleder,
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till
lag i ämnet.
Stockholm den 27 januari 1896.
A. v. Möller.