Motioner i Första Kammaren, N:o 14.
1
N:o 14.
Af friherre Klillgspor, om åvägabringande af utredning rörande
Nya Trollhätte kanalbolags rättsförhållande till kronan,
m. in.
Redan så långt tillbaka i tiden som mer än tvenne sekler sedan
framträdde den tanken och sökte göra sig gällande att bana en väg för
seglaren emellan Sveriges största insjöar, Venern och Vettern, samt vester¬
hafvet, då den stora betydelsen af sådan kommunikationsleds öppnande för
det svenska näringslifvets tvenne förnämsta exportartiklar, jern och trä¬
varor, var lätt att inse. Det var ock helt naturligt, att man, för ett för¬
verkligande af denna tanke, i första rummet skulle rigta sina åtgärder på
att genom kanalisering göra Göta eif segelbar. Största svårigheten för
genomförandet af denna uppgift var emellertid att komma förbi de stora
fallen vid Trollhättan, hvarför man ock under en mycket lång tid tick åt¬
nöja sig med att söka åstadkomma kanalisering af elfven dels ofvan Troll¬
hättan till Venersborg och dels nedanfrån fallen till Göteborg, samt under
tiden transportera varorna landvägen emellan dessa båda kanalleder.
Först mot slutet af förra seklet v ard t problemet i fråga löst genom
fullbordandet af gamla Trollhätte kanal och slussled.
Genomförandet af hela det storartade företaget, Göta elfs kanalisering,
har emellertid under tidernas lopp kraft högst betydande ansträngningar
och uppoffringar från det allmännas sida.
De första statsåtgärderna härför kunna spåras under Gustaf Vasas
regering, ehuru de först under Carl IX:s tid komino till verkställighet
genom påbörjande af den efter honom benämnda kanalanläggningen Carls
graf. Under Gustaf 11 Adolf begyntes kanaliseringen af elfven nedanför
Trollhättefallen, men först mot slutet af Carl XII:s regering blef allvarsamt
ifrågasatt samt påbörjad kanalisering af sjelfva Trollhättefallen eldigt den
Bill till Riksd. Prat. 181)6. 1 Sand. 2 Afd. 1 Band. 5 lläjt. (l\:o 14). 1
2
Motioner i Första Kammaren, N:o 14.
bekanta, af Polhem uppgjorda, djerfva planen för slussanläggning tätt ut¬
med fallens östra sida. Arbetena härmed tingo emellertid afbrytas i följd
af konungens snart derefter inträffade frånfälle och kunde först fram emot
samma sekels midt med kraft återupptagas, men måste denna plan slut¬
ligen, oaktadt för den tiden högst betydande uppoffringar från kronans
sida i penningar, arbetskommenderingar, virke m. m., uppgifvas såsom allt
för svår och kostbar. Från denna tidpunkt till början af 1790-talet rigtade
staten sina åtgärder hufvudsakligast på att utvidga och förbättra kanali-
seringen af elfven ofvanom och nedanför Trollhättefallen, hvilka arbeten
likväl togo i anspråk icke ringa anslagsbelopp, så att man vid sistnämnda
tidpunkt beräknade statens dittillsvarande uppoffringar för Göta elfs kanali-
sering till omkring en million riksdaler banko, hvilken uppskattning snarare
torde vara för låg än för hög, om man tager tillbörlig hänsyn till de af
staten under de gångna tiderna lemnade många naturaprestationerna vid
arbetenas utförande.
Hade nu, dittills eller till början af 1790-talet, den åsigt gjort sig
gällande, att kanaliseringen af Göta eif borde vara en statens angelägenhet
och derför af densamma hufvudsakligast bekostas, så öfvergick man nu till
eu annan uppfattning, den nemligen, att, för åstadkommande af den felande
länken eller kanaliseringen af Trollhättefallen, man borde öfverlemna be¬
rörda angelägenhet åt den privata företagsamheten. För detta ändamål
inbjöds allmänheten att subskribera till ett aktieföretag, till hvilket Kong!
Maj:t genom den 13 december 1793 utfärdadt privilegium för Trollhätte
kanal- och slussverksbolag, på vissa vilkor öfverlät kronans nyttjanderätt
till hela den då verkstälda och af staten bekostade kanaliseringen af
Göta eif.
För sålunda erhållen förmån skulle bolaget ej till staten erlägga
någon afgäld, utan endast förbindas att inom föreskrifven tid fullborda
kanaliseringen af Trollhättefallen, enligt godkänd plan, men uti det regle¬
mente, som för bolaget utfärdades, stadgades i 23 §, bland annat, att om
behållna inkomsterna framdeles skulle medgifva större utdelning till aktie-
egarne än tio procent, »så bör bolaget, alltid sig påminnande, att hufvud-
ändamålet af kanalverket är rikets väl, i mån deraf göra något afslag i
kanalafgiften uppå sådana varor, som böra uppmuntras till förökning».
När så Göta kanal blifvit fullbordad och i följd deraf behofvet af eu
till samma djup utvidgad kanalled för Göta eif gjort sig känbart gäl¬
lande, blef en fullständig plan derför under 1830-talet uppgjord, men då
gamla Trollhätte kanal- och slussverksbolaget förklarade sig sakna till¬
gångar att utföra samma, men erbjöd sig att öfverlåta sina privilegier och
eganderätten till kanal- och slussverket med alla dertill nu hörande fastig¬
Motioner i Första Kammaren, N:o 14.
3
heter nu in., mot en viss billig ersättning, åt ett nytt bolag, som kunde
befinnas villigt åtaga sig utföra den ifrågasatta utvidgningen af kanal¬
leden, så tillkom det nuvarande eller »Nya Trollhätte kanalbolag», för
hvilket. Kongl. Maj:t den 2 februari 1838 utfärdade privilegium, hvaruti
bolaget tillförsäkrades nya betydande förmåner, bland annat ett årligt bi¬
drag af 60,000 riksdaler banko från handels- och sjöfartsfonden under
25 års tid.
För åtnjutande häraf betingade sig emellertid kronan af bolaget att
efter de 25 årens förlopp, eller efter år 1862, erhålla allt, hvarmed bolagets
årligen behållna inkomst öfverstege 100,000 riksdaler banko, sedan före-
skrifven afsättning till eu reparationsfond egt rum.
Den bolaget sålunda tillerkända andel af hvarje års behållna inkomst
hade uti de utredningar i ämnet, som från statsverkets sida föregingo bo¬
lagets tillkomst, blifvit beräknad och föreslagen efter samma grunder, som
i reglementet för gamla Trollhätte kanal- och slussverksbolag här förut
angifvits, nemligen att tio procent borde blifva maximum för utdelning å
aktierna; och då dessa enligt § 1 i reglementet för Nya Trollhätte kanal¬
bolag få högst utgöra 2,000 å 500 riksdaler banko eller ett maximiaktie-
kapital af en million riksdaler banko, motsvarar alltså 100,000 riksdaler
bankos vinstandel tio procent derå.
':l! Då bolagsmännen i verkligheten ej lära inbetalt mer än omkring
hälften af maximikapitalet samt intet år efter 1862 erhållit mindre ut¬
delning af behållna inkomsten än maximiandelen deraf, 150,000 kronor,
så hafva de sålunda fått åtnjuta dubbelt så stor afkastning af sitt i före¬
taget nedlagda kapital mot det procentbelopp derå, som af statsmagterna
beräknats såsom en högsta, skälig ersättning för den risk, bolaget ildädt sig.
Med den sålunda ernådda, synnerligen förmånliga afkastning^! å det
i företaget nedlagda aktiekapitalet har dock bolaget icke låtit sig nöja,
utan sedan längre tid tillbaka genom eu i hög grad anmärkningsvärd tolk¬
ning af privilegierna och derpå grundade, i mer än ett afseende egen¬
domliga åtgärder låtit aktieegarne tillgodokomma betydande belopp utöfver
den officiella andelen, 150,000 kronor, af bolagets behållna årsvinst.
Under sådana förhållanden ansågo förra årets statsrevisorer giltiga
skäl föreligga att söka åstadkomma en förberedande utredning, så långt
den för revisionens arbete knappt tillmätta tiden det rnedgaf, rörande be¬
fogenheten af anmärkta åtgärderna å bolagets sida, samt att i sådant af¬
seende äfven genom ett besök på Trollhättan erhålla närmare kännedom
om vissa förhållanden derstädes.
En utredning häraf syntes revisorerna så mycket önskvärdare, då
statsverket ej allenast bör komma till sin fulla rätt af ett företag, som fått
4
Motioner i Första Kammaren, N:o 14.
så rikligt, åtnjuta frukten af statens under långa tider för detsamma gjorda
uppoffringar, men kronan derjemte vid Trollhättan har betydande intressen
att för framtiden bevaka, nemligen andelen i den storartade vattenkraften.
Sedan revisorerna den 30 sistlidne november afgifvit sin bei’ättelse
rörande statsverket, hvilken i sinom tid blifver till Riksdagens ledamöter
utdelad, har jag förskaffat mig del af det underdåniga utlåtande från
Konungens befallningshafvande i Elfsborgs län, som blifvit infordradt med
anledning af statsrevisorernas berörda hemställan angående Nya Trollhätte
kanalbolag, samt deraf inhemtat, att nämda länsstyrelse ej allenast funnit
revisorernas anmärkningar mot bolaget vara fullt befogade, utan äfven fram¬
håller åtskilliga nya synpunkter, som kraftigt tala för att åtgärder måtte
beslutas och vidtagas för bevakande af statens rättmätiga kraf gent emot
bolaget, ej endast för framtiden, utan äfven med hänsyn till ett återvin¬
nande af hvad bolaget genom dess anmärkta förfaringssätt frånhändt staten.
I sådant syfte har länsstyrelsen ock ansett sig nu böra i särskild skrifvelse
till justitiekanslersernbetet göra hemställan derom, att vissa egoutbytes-
förrättningar, som på bolagets tillskyndan för längre tid tillbaka tillkommit,
måtte, på af länsstyrelsen afgifna skäl, varda å kronans vägnar öfver-
klagade.
Hvad sålunda kan ifrågasättas att bolaget skall till statsverket åter¬
gälda, rörer sig ej heller om småbelopp. På grund af tillgängliga lagfarts-
handlingar har nämnda länsstyrelse kunnat närmare än statsrevisorerna be¬
räkna värdet af försålda tomter in. in., som aktieegarne enskildt tillgodo-
gjort, sig, och funnit detta uppgå till omkring lU million kronor, och torde
beloppet af årliga arrenden och tomtöreafgifter in. fl. inkomster, som aktie¬
egarne likaledes enskildt låtit sig tillgodokomma under de gångna åren,
uppgå till vida högre värde.
På grund af hvad som här förut blifvit anfördt samt med hänvi¬
sande i öfrigt dels till hvad statsrevisorerna, rörande denna fråga, uti sin
berättelse yttrat och hemstält, och dels till Konungens befallningshafvandes
i Elfsborgs län såväl underdåniga utlåtande af den 13 dennes som skrif¬
velse till just!tiekanslersernbetet af den 20 dennes, af hvilka sistnämnda båda
handlingar jag anhåller att få bilägga denna min motion bestyrkta af¬
skrift^, får jag vördsamt hemställa, 1
Motioner i Första Kammaren, N:o 14.
5
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
begära, att Kongl. Maj:t täektes låta ej allenast föran¬
stalta sådan utredning angående Nya Trollhätte kanal¬
bolags rättsförhållande till kronan, hvarom statsreviso¬
rerna i sin berättelse till innevarande Riksdag hemställa,
utan äfven dervid tillse, huruvida icke statsverket må
kunna af bolaget återfordra, hvad aktieegarne låtit sig
enskildt af bolagets inkomster tillgodokomma, på sätt
som här förut blifvit omförmäldt.
Om remiss till statsutskottet anhålles.
Stockholm den 27 januari 1896.
Karl Klingspor.
I motionens syfte instämmer
Ernst Stridsberg.
6
Motioner i Första Kammaren, N:o 14.
t.i; '■ - 1. '.t f ; ■ ii,•••;! i
Afskrift.
. ' ii tf-1' ’ - i , i ii ii i liv;1 ■* ■ • 1
,-'.it ■! , er: ^geihi• !)•;; ■ ;i! t- Lvm; .< -.b »i . in., 1
tf. '■ <; ’• '>('■ ii: j o.. ;.I
Till Konungen.
Enligt nådig remiss den 6 sistlidna, december har kongl. kammar¬
kollegium infordrat Konungens befallningshafvandes underdåniga yttrande
i anledning deraf, att Riksdagens revisorer uti sin till innevarande års
Riksdag afgifva berättelse funnit sig föranlåtna att på anförda skäl göra
hemställan om åvägabringande af eu på allsidig granskning grundad utred¬
ning till åstadkommande af full klarhet angående kronans och Nya Troll-
hätte kanalbolags inbördes rättsförhållanden.
Under förmälan, hurusom bolaget, hvilket, enligt sina den 2 febru¬
ari 1838 undfångna privilegier, hade skyldighet att till deri stadgad för¬
delning emellan kronan och bolaget redovisa sina inkomster, företagit sig
att från och med år 1867 dels till bolagets aktieegares enskilda nytta
tillgodogöra sig afkomsten af n/ie mantal Stora Håjum och 5/24 mantal
Stafvered med Stafvereds mosse, hvilka fastigheter bolaget fått på sig öfver-
låtna af Trollhätte kanal- och slussverksbolag, samt del0s från dessa fastig¬
heter jemte V2 mantal Lilla Håjum och V2 mantal Åker, hvilka bolaget
förvärfvat på enahanda sätt, försälja åtskilliga tomter och jordområden utan
att till kronan lemna redovisning för derigenom influtna köpeskillings-
medel, hafva revisorerna, hvilka ansett berörda förfarande stridande mot
privilegierna, funnit den ifrågasatta utredningen behöflig bland annat der¬
för, att på grund deraf måtte kunna bedömas, huruvida icke kronans rätt
blifvit förnärmad genom samma förfarande.
Enligt ingressen till nämnda privilegier, blef Nya Trollhätte kanal¬
bolag oktrojeradt med skyldighet att, enligt faststäld plan, utvidga och
ombygga Trollhätte kanal- och slussverk, men med rätt att kanalen och
dess slussar, med allt hvad dertill hörde eller densamma, genom privilegi¬
erna tillagdt blefve, allt framgent i everdeliga tider ega, underhålla och
afkastning en deraf sig till nytta använda med de i privilegierna föreskrift
vilkor och förmåner, hvilka blifvit stadgade och medgifva, med. hänsigt, å
Motioner i Första Kammaren, Nio 14.
■7
ena sidan, att bereda säkerhet för berörda arbetens utförande, att betrygga
kanalfartens framgena vidmagthållande i ändamålsenligt skick och att t
sinom tid bereda staten någon ersättning för dess kostnader för företaget,
och, ä den andra, att lemna bolaget skälig ersättning för de uppoffringar,
detsamma dervid komrne att vidkännas.
Beskaffenheten och omfånget af den egendom, som sålunda under
vissa vilkor tillerkändes det nya bolaget, angifvas i 2 § af privilegierna,
hvari stadgas, att det nya bolaget skulle, under ansvarighet för uppfyllan¬
det af alla det gamla bolagets åligganden och förbindelser, till detta bolag
erlägga lösen med angifvet belopp för det dåvarande kanal- och sluss¬
verket med alla dess till hör ig het er. Härigenom fick bolaget öfvertaga,
förutom ständig besittningsrätt till åtskilliga hemman och lägenheter af
krononatur, hvilka, enligt 1793 års privilegier, blifvit till kanalverket upp¬
låtna, eganderätten till n/i6 mantal Stora Håjum, 24 mantal Stafvered
med0 en fjerdedel i Stafvereds mosse, Va mantal Lilla Håjum och \h man¬
tal Åker, hvilka fastigheter blifvit af det gamla bolaget inköpta. Att sist¬
nämnda fastigheter sålunda icke kommit i det nya bolagets hand såsom
någon dess aktieegares enskilda egendom, utan såsom kanalverkets tillhörig-
heter, framgår äfven tydligt deraf, att vid lagfart å fastigheterna, som be¬
viljats den 28 april 1887, bolaget icke haft att till bestyrkande af sin
eganderätt åberopa någon annan fångeshandling än en den 30 oktober
1838 af direktionen för det gamla bolaget jemte för ändamålet särskilt
utsedde förtroendemän utfärdad handling, hvarigenom förklaras, att som
det nya bolaget dåmera på nöjaktigt sätt godtgjort den föreskrift^ löse-
suinman för aktierna i det gamla bolaget, så följde häraf, att alla de an¬
språk, som det gamla bolaget förut egt å kanal- och slussverket och dess
tillhörig heter, dåmera helt upphört, såsom i allo på det nya bolaget öfver-
fiyttade.
I sakens så beskaffade skick synes ovedersägligt, att de ifrågavarande
fastigheterna äro hänförliga till sådana kanalverkets tillhörigheter, i afse¬
ende å hvilkas afkastning skall, enligt hänvisningen i ingressen till privi¬
legierna, tillämpas de vilkor för användningen af bolagets inkomster, som
finnas i privilegierna stadgade. När nu i 9 § af privilegierna föreskrifves,
att efter 25 år från arbetets början bolaget skall till kronan erlägga eu
afgift af 10,000 rdr banko årligen samt i alla fall allt, hvarmed behållna
inkomsten öfverstiger 100,000 rdr banko, torde vara uppenbart, att hela
af kastningen af de ifrågavarande fastigheterna, bör till sådan fördelning
emellan kronan och bolaget redovisas.
Lika påtagligt som det är, att bolaget under sådant förhållande sak¬
nar berättigande att till sina aktiegares enskilda nytta undanhålla någon
8
Motioner i Första Kammaren, N:o 14.
del af berörda afkastning från dylik redovisning, lika uppenbart är ock,
att bolaget ej heller kan ega befogenhet att på enahanda sätt förfara med
de köpeskillingsmedel, som inflyta genom försäljning af tomter och andra
jordområden från de ifrågavarande fastigheterna. Ehuru privilegierna icke
lägga hinder i vägen för dylika försäljningar, för så vidt kanalfartens fram-
gena vidmagthållande icke derigenom äfventyras, så följer dock ingalunda
häraf, att de medel, som härigenom beredas, få af bolagets aktieegare fritt
disponeras, utan ligger fast hellre i sakens natur, att dessa medel böra af¬
sätta» såsom ett bolaget tillhörigt kapital, på det afkomsten deraf må i
stadgad ordning komma icke allenast bolaget, utan äfven kronan till godo.
Under det sålunda de åtgärder, som i ofvan antydda syfte blifvit af
bolaget vidtagna, synas stå i strid med den urkund, hvarefter bolagets
rättsförhållande till staten bör bedömas, äro dessa åtgärder derjemte inga¬
lunda af någon underordnad ekonomisk betydelse. I detta afseende till¬
låter sig Konungens befallningshafvande till en början erinra, att reviso¬
rernas anmärkning, det hemmanen Lilla Håjum och Åker i de »allmänna
räkenskaperna» redovisas såsom anslagna till lön åt tjensteman, berättigar
till det antagande, att alla afgifter för tomter, som blifvit upplåtna från
dessa hemman, äfvensom köpeskillingar för jordområden, som derifrån af-
yttrats, upptagas i de enskilda räkenskaperna och sålunda komma aktie-
egarne enskildt till godo. Vid granskning af bilagda karta öfver Troll¬
hättan, hvarå egolotter till ifrågavarande hemman finnas betecknade med
Jitt, B, C, E och F, inhemtas, att nästan hela detta stora samhälle har
sina byggnadstomter förlagda på områden, som tillhöra samma hemman,
så att de inkomster, som beredas medelst tomtlegor, icke kunna vara obe¬
tydliga. Dessa tomtlegor uppgifvas väl för närvarande vara ganska låga,
men då de derom upprättade kontrakten i allmänhet lära med innevarande
år tilländagå, torde bolaget icke underlåta att medelst förhöjning å tomt-
legorna söka befordra de indrägtiga tomtförsäljningarne. Hvad angår de
af bolaget vidtagna försäljningar, hvilka synas hafva börjat först vid tiden
omkring år 1882, så upplyser bilagda förteckning å lagfarter på sålunda
afsöndrade lägenheter, att köpeskillingarne för afsöndringarne uppgått för
hemmanet Lilla Håjum till 162,874 kronor 93 öre, för u/ie mantal Stora
Håjum till 25,294 kronor 99 öre, fjär 5/24 mantal Stafvered till 17,095
kronor 14 öre och för hemmanet Åker till 43,031 kronor 44 öre eller
tillhopa till 248,296 kronor 50 öre.
I fråga härefter om de af revisorerna omförmälda tvenne laga skif¬
tena, så hafva dessa blifvit af bolaget föranstaltade såsom en förberedande
åtgärd för genomförande af bolagets afsigt att undandraga kronan andel
uti intraderna af de ifrågavarande hemmanen. Dessa skiften, hvilka synas
Motioner i Första Kammaren, N:o 14.
9
hafva blifvit inrättade efter bolagets anvisningar, utgöra ock eu illustration
om det hänsynslösa sätt, hvarmed bolaget vid fullföljande af berörda afsigt
gått till väga.
Det ena af dessa skiften omfattar alla egorna till hemmanet Stora
Håjum, 1 mantal, jemte inegorna till hemmanet Lilla Håjum, V2 mantal,
äfvensom i sammanhang med skiftet verkstäldt egoutbyte emellan dessa
hemman. Af handlingarne inherntas, att skiftet, hvilket blifvit af kom-
missionslandtmätaren C. O. Österman den 10 oktober 1864 påbörjadt. och
den 14 maj 1866 afslutadt, egt rum emellan, å ena sidan, bolaget, såsom
egare af n/i6 mantal Stora Håjum och hemmanet Lilla Håjum, samt, å den
andra, kronan, såsom egare af återstående 16 mantal Stora Håjum, ett
kronohemman, hvartill dock bolaget enligt privilegierna har perpetuel be¬
sittningsrätt. Detta skifte har blifvit den 28 februari 1867 af Vane härads
egodelningsrätt faststäldt.
Det andra skiftet afser alla egorna till hemmanen Olidan och Åker,
af hvilka det förra, som enligt privilegierna innehafves af bolaget med
perpetuel besittningsrätt, eges af kronan och det senare af bolaget. Nyss¬
nämnde landtmätare har den 17 oktober 1865 påbörjat och den 16 maj
1866 afslutat detta skifte, hvilket derefter blifvit den 28 februari 1867
stadfästadt af Väne härads egodelningsrätt.
I afseende på det förstnämnda skiftet förekommer, att den skiftes¬
lagets mark, som tagits i anspråk för anläggning af det bolaget tillhöriga
kanalverket, icke med behöfligt utmål afräknats å bolagets egolott, såsom
i 9 kap. 3 § af 1827 års skiftesstadga föreskrifves, utan i ett särskild!
skifte tilldelats kronohemmanet; att, i syfte att än vidare genomföra den
egendomliga åtgärden att genom skiftet tillförsäkra kronan eganderätt till
den mark, hvarå bolagets kanalverk är beläget, skifteslaget genom ego-
utbyte med ett angränsande skifteslag tilldelats ett bolaget förut tillhörigt
område, hvarå eu annan del af kanalverket är uppförd, hvarefter äfven
detta område tillskiftats kronohemmanet; att, under det egoutbyte enligt
skiftesstadgan må företagas endast i ändamål att åstadkomma rät linie å
råskilnad eller att med öfriga skifteslaget sammanföra ega, som ligger inom
annat skifteslag, det ifrågavarande egoutbytet långt ifrån att befordra
något af dessa ändamål haft den påföljd, att den genom egoutbytet för-
värfvade marken bildat eu oformlig egofigur, hvilken, angifven af det främ¬
mande skifteslagets egor, ligger utanför den förut räta skilnadslinien mellan
skifteslagen; att skiftesläggningen af utmarken i öfrigt skett på sådant
sätt, att bolaget derigenom tilldelats alla de områden, hvilka genom sitt
läge varit värderika, under det kronan, förutom kanalområdet, bekommit
eu egolott, som i följd af sin belägenhet afsides haft föga värde; att så-
Bih. till Itiksd. Prof. 18,96. 1 Sand. 2 Afd. 1 Band. 5 Höft. 2
10 Motioner i Första Kammaren, N:o 14.
lunda bolaget erhållit dels å ena sidan om kanalen ett utmarksskifte, hvil-
ket, redan vid skiftet delvis bebygdt, numera blifvit för än vidare bebyg¬
gande indelad t i tomter och qvarter, samt dels å andra sidan om kanalen
hela den skifteslaget tillydande stranden utefter de kronan tillhöriga Troll-
hätte strömmar med ett derå beläget tomtområde, hvarå Trollhätte olje¬
slageri varit uppfördt; att, såsom det vill synas, bolaget härigenom med
full eganderätt åtkommit någon del af stranden emellan Kafveldammen och
slussen i Polhems kanal, hvilken strand, enligt privilegierna, blifvit under
perpetuel besittningsrätt upplåten åt bolaget såsom en kronolägenhet, hvilken
dock icke finge från kanalverket af söndras; samt att vid förrättningen kro¬
nans rätt icke såsom vederbort bevakats af något dertill af Konungens
befallningshafvande förordnad t ombud, utan en kronolänsman efter bemyn¬
digande af kronofogden i orten obehörigen tillåtits att dervid föra kro¬
nans talan.
Beträffande åter skiftesförrättningen å hemmanen Olidan och Åker
upplysa handlingarne, att dessa hemman, hvilka haft gemensam utmark,
deremot fått genom behörigen stadfästadt storskifte särskilda inegor sig
tilldelade, det förra hemmanet i ett skifte och det senare i två skiften;
att, oaktadt det varit påtagligt, att någon lämpligare indelning af egorna
icke kunde vinnas genom rubbning af berörda storskifte, beslut vid för¬
rättningen fattats, att jemväl inegorna skulle ingå i skiftet; att vid skiftes¬
läggningen kronohemmanet Olidan uti en långsträckt och oformlig egofigur
erhållit samtliga sina egor i ett skifte, hvilket omslutit kanalverket; att
således kronan äfven vid detta skifte fått tillsläppa erforderligt område för
berörda verk, oaktadt detsamma tillhör bolaget och varit uppfördt till
någon mindre del å den gemensamma utmarken, men hufvudsakligen på
inegorna till hemmanet Åker, som eges af bolaget; att bolaget, som för
sistnämnda hemman bekommit sina egor i två skiften, derigenom efter
delvis synnerligen låg uppskattning tillagts dels, förutom andra inegor,
alla kronohemmanets odalegor med dertill hörande åbyggnader och derå
belägna två värderika tomtområden, å hvilka Trollhätte mekaniska verkstad
och Trollhätte pappersbruk varit anlagda, samt dels hela skifteslagets strand
utefter Trollhätte strömmar; att, hvad angår den af revisorerna omnämnda
skeppsdocka.^ hvilken varit anordnad å skifteslagets gemensamma utmark,
derför erforderligt område, enligt åberopade 3 § i 9 kap. skiftesstadgan,
rätteligen tilldelats bolaget såsom dockans eg are, men fått af bolaget öfver-
tagas efter allt för lågt uppskattningsvärde; samt att ej heller vid detta
skifte kronan varit representerad genom något lagligen befullmägtigadt
ombud, utan att såsom sådant ombud obehörigen godkänts en kronolänsman,
som varit dertill förordnad af kronofogden i orten.
Motioner i Första Kammaren, N:o 14.
11
Innebörden af dessa skiften framgår af de oförbehållsamma utta¬
landen, som förekomma derom i de »anteckningar om Nya Trollhätte kanal¬
bolag», hvilka år 1884 blifvit af en af ledamöterna i bolagets direktion
från trycket utgifna. Med begagnande af den hos direktionen öfliga
terminologi, yttrar nemligen bemälde direktion sledamot om dessa skiften,
att då bolaget dervid, emot att den bolagets enskilda hemman (— sådana
hemman, som egas af bolaget) tillhörande mark, hvarå den nya kanallinien
vore uppförd, öfverflyttats till det oskiljaktiga området (= kronojord,
hvartill bolaget har ständig besittningsrätt), fått sig enskildt tillagdt det
för industriella ändamål lämpliga området, så hade de hinder, som förut
mött vid öfverföringen till det enskilda bokslutet af nämnda hemman,
blifvit undanröjda. Vid bolagsstämma den 28 december 1867 beslöto
äfven aktieegarne, att en sådan öfverföring skulle ega rum från och med
samma års början eller tre månader förr än de nya skifteslotterna enligt
bestämmelse vid skiftena skulle få tillträdas. Efter denna åtgärd bereddes
genom skiftena tillfälle för bolaget att sedermera, såsom det uppgifves för
aktieegarnes enskilda räkning, afyttra, bland annat, dels för 15,000 kronor
Trollhätte oljeslageri förenämnda tomtplats, som före skiftet tillhört bola¬
gets och kronans samfälda mark, samt dels för omkring 31,000 kronor
Trollhätte mekaniska verkstads och Trollhätte pappersbruks ofvanberörda
tomtområden, hvilka före skiftet varit belägna, på kronohemmanet Olidans
inegor.
I följd af vissa formella oegentligheter vid de ifrågavarande skiftena
torde emellertid, såsom Konungens befallningshafvande föreställer sig, tid
till talan mot desamma ännu icke vara för kronan försuten. Konungens
befallningshafvande kommer derför att hos justitiekanslersembetet göra
framställning, att de af Vane härads egodelningsrätt den 28 februari 1867
meddelade beslut, hvarigenom skiftena blifvit faststälda, måtte å kronans
vägnar öfverklagas, på det kronan, sedan samma beslut blifvit undan¬
röjda, måtte komma i tillfälle att hos egodelningsrätten anföra besvär mot
skiftena.
Under erinran, att den korta tid, som blifvit Konungens befallnings¬
hafvande tillmätt för afgifvande af detta utlåtande, icke medgifvit att, rö¬
rande; sakförhållandena anskaffa alla de uppgifter, som för eu mera full¬
ständig belysning af frågan äro behöfliga, anser Konungens befallnings¬
hafvande dock det, här ofvan anförda innefatta skäl nog för tillstyrkande
af revisorernas gjorda framställning om eu revision, dess hellre, som för
den händelse, att kronan skulle anses böra inlösa kanalverket-, det för åväga¬
bringande af öfverenskommelse härom med bolaget synes vara af fram¬
12
Motioner i Första Kammaren, N:o 14.
stående vigt att ernå full klarhet om beskaffenheten af de rättsförhål¬
landen, som nu förefinnas emellan kronan och bolaget. Venersborg, i
landskansliet, den 13 januari 1896.
Underdånigst
L. W. LOTHIGIUS.
Mats Zachrison.
Från konceptbrefboken rätt afskrifvet; betygas.
Ex officio
Mats Zachrison.
Rätt afskrifvet intyga:
D. Sederholm.
Aut/. Englund.
Afskrift.
Till justitiekanslersembetet.
För afgifvande af underdånigt utlåtande öfver eu af Riksdagens
revisorer uti deras till innevarande års Riksdag afgifna berättelse gjord
framställning om en på allsidig granskning grundad utredning till åstad¬
kommande af full klarhet angående kronans och Nya Trollhätte kanal¬
bolags inbördes rättsförhållanden, har Konungens befallningshafvande funnit
sig föranlåten att 24 sistlidna december från länets landtmäterikontor re¬
qvirera handlingarne med tillhörande kartor rörande två i nämnda fram¬
ställning omförmälda egoskiften.
Vid granskning af dessa egoskiften har Konungens befallningshaf¬
vande, som dervid funnit bolaget hafva genom skiftena, kronan till för¬
fång, tillvällat sig orättmätiga fördelar, derjemte inhemtat, att vid skiftena
förelupit vissa formella oegentlighet»’ af sådan beskaffenhet, att klander¬
talan ännu torde kunna af kronan anställas med utsigt att få skiftena
undanröjda.
Det ena af de ifrågavarande skiftena omfattar alla egorna till hem¬
manet Stora Håjum, 1 mantal, jemte inegorna till hemmanet Lilla Håjum,
Motioner i Första Kammaren, N:o 14.
13
V2 mantal, äfvensom i sammanhang med skiftet verkstälts egoutbyte emel¬
lan dessa hemman. Af handlingarne inhemtas, att skiftet, hvilket blifvit,
af kommissionslandtmätaren C. 0. Österman den 10 oktober 1864 på-
börjadt och den 14 maj 1866 afslutadt, egt rum emellan, å ena sidan, bo¬
laget, såsom egare af 11 /16 mantal Stora Håjum och hemmanet Lilla Håjum,
samt, å den andra, kronan, såsom egare af återstående 5/ie mantal Stora
Håjum, ett kronohemman, hvartill dock bolaget enligt privilegierna har
perpetuel besittningsrätt. Detta skifte har blifvit den 28 februari 1867
af Vane härads egodelningsrätt faststäldt.
Af skifteshandlingarne äfvensom af här förda diarier har Konungens
befallningshafvande inhemtat, att dag och ställe för första sammanträdet
vid förrättningen icke blifvit, på sätt i 3 kap. 1 § af 1827 års skiftes-
stadga föreskrifver, tillkännagifva fjorton dagar dessförinnan, utan kungö¬
relse om sammanträdet blifvit blott nio dagar förut vederbörligen offent¬
liggjord; att, oaktadt ansökningen om förrättningen innehåller, att kronan,
såsom egare till 5 ie mantal Störa Håjum, hade del i skiftet, detsamma
blifvit handlagdt vid fyra sammanträden, utan att något ombud för kronan
varit begärdt, än mindre förordnadt; att först i anledning af det femte
sammanträdet den 17 oktober 1865 förrättningsmannen i skrifvelse den
20 nästförutgångne september, som dagen derpå kommit Konungens be¬
fallningshafvande till hända, påkallat förordnande af ombud för bevakande
af kronans rätt; att med föranledande häraf Konungens befallningshafvande
i skrifvelse den 23 nyssnämnda månad, hvilken härvid i afskrift bifogas,
förordnat kronofogden i Vane fögderi att vid förrättningen vara kronans
ombud, men att denne icke hörsammat berörda order, utan, eldigt hand¬
lingarne Inlagd, den 30 i samma månad aflåten skrifvelse till länsmannen
i Tunhems gäll, bemyndigat denne att utöfva ombudsmanskapet för kronan;
att på grund häraf kronolänsmannen C. E. Berggren tillåtits att fungera
såsom kronoombud såväl vid sammanträdet den 17 oktober 1865 som vid
förrättningens vidare fortgång och dess afslutande den 14 maj 1866; att
vid sistnämnda tillfälle afskrift af skifteshandlingarne icke blifvit, såsom
14 kaj). 4 § skiftesstadgan förordnar, utgifven till delegarne i skiftet, utan
hänvisning dem meddelats att inom sextio dagar från den dag, då sagda
afskrift blefve utlemnad, mot skiftet anföra besvär hos vederbörande ego-
delningsrätt; samt att enligt handlingarne bifogadt bevis, som utfärdats å
bolagets vägnar af kamreraren Patrik Bagge och för kronan af länsmannen
Berggren, afskriften af skifteshandlingarne blifvit den 20 december 1866
cmottagen af bolaget.
Det andra skiftet afser alla ego ma till hemmanen Olidan och Åker,
af hvilka det förra, som enligt privilegierna innehafves af bolaget med per-
14
Motioner i Första Kammaren, N:o 14.
petuel besittningsrätt, eges af kronan och det senare af bolaget. Nyss¬
nämnde landtmätare har den 17 oktober 1865 påbörjat och den 16 maj
1866 afslutat detta skifte, hvilket derefter blifvit den 28 februari 1867
stadfästadt af Vane härads egodelningsrätt.
T fråga om detta skifte utvisa handlingar^ och diarierna härstädes,
att Konungens befallningshafvande väl, i anledning af förrättningsmannens
i ofvanberörda skrifvelse den 20 september 1865 derom framstälda begäran,
i sin förenämnda skrifvelse den 23 i samma månad förordna! kronofogden
i Vane fögderi att vid förrättningen föra kronans talan, men att krono¬
fogden, utan att hörsamma detta förordnande, genom sin ofvan omförmälda
skrifvelse den 30 i sagda månad uppdragit åt länsmannen i Tunhems gäll
att. jemväl vid ifrågavarande skifte vara kronans ombud; att med föran¬
ledande häraf kronolänsmannen C. E. Berggren tillåtits att i sådan egenskap
fungera under hela skiftesförrättningen; samt att, i afseende på meddelan¬
det af hänvisning till besvär samt utlemnande! till delegarne af afskrift af
skifteshandlingarne vid skiftet förfarits på alldeles enahanda sätt, som med
hänsyn till det förstnämnda skiftet blifvit här ofvan anmärkt.
I afseende på hvad sålunda förekommit tillåter sig Konungens be¬
fallningshafvande till en början erinra, att kronofogden i Vane fögderi,
hvilken, enligt 12 § 3 mom. i instruktionen för kronofogdarne den 10 no¬
vember 1855, erhållit Konungens befallningshafvandes förordnande att vid
ifrågavarande två skiftesförrättningar bevaka kronans rätt och utföra dess
talan, måste, vid jemförelse af 18 § i samma instruktion med 4§ 3 mom.
i instruktionen för kronolänsmännen af nyssnämnda dag, anses hafva saknat
befogenhet att ens sätta länsmannen i orten i sitt ställe, än mera att, så¬
som i förevarande fall skett, uppdraga ombudsmannaskapet åt en länsman
i ett angränsande distrikt. Då vid sådant förhållande länsmannen Berg¬
gren varit obehörig att föra kronans talan vid förrättningarne, hafva dessa
försiggått, utan att något lagligt ombud dervid varit tillstädes för kronan.
Det torde derjemte kunna ifrågasättas, huruvida kronan blifvit till någon¬
dera förrättningen vederbörligen kallad. Enligt 3 kap. 2 § skiftesstadgan,
torde nemligen kronan såsom delegare i skiftet hafva varit berättigad
att till förrättningarne erhålla särskilda kallelser, hvilka, jemlikt 5 § i
samma kapitel, synas hafva bort komma Konungens befallningshafvande
till hända senast eu månad före de sammanträden, hvilka med kallelserna
afsetts. Nu har emellertid Konungens befallningshafvande, som icke er¬
hållit underrättelse om några andra sammanträden inom skifteslagen än
dem, som hållits den 17 oktober 1865, undfått denna underrättelse först
tjugufem dagar före den dag, då dessa sammanträden egt rum. Då i
följd häraf vill synas, att kronan icke blifvit vederbörligen kallad till för-
Motioner i Första Kammaren, N:o 14.
15
rättningarne, torde kronan, som ej heller dervid kommit tillstädes genom
något lagligen befullmägtigadt ombud, böra finnas ega rätt till talan mot
förrättningarne inom natt och år från den 24 sistlidne december, då
Konungens befallningshafvande erhållit kännedom om de förrättningen
rörande handlingar.
Men äfven om kronan, oafsedt ofvarmämnda förhållanden, bör anses
till förrättningarne kallad i laga ordning, samt på grund deraf kronans
utevaro, jemlik! 3 kap. 13 § skiftesstadgan, icke utgjort hinder för för-
rättningarnes fortgång och afslutande, torde dock förefinnas andra om¬
ständigheter, på grund hvaraf tid till talan mot förrättningarne ännu icke
kan vara af kronan försuten. Då afskrift af skifteshandlingarne icke vid
skiftenas afslutande af delegarne utbekommits, äro dessa, enligt 14 kap. 4 §
skiftesstadgan, berättigade att för klander å skiftena beräkna fatalietiden
från den dag, då handlingarne dem lemnas. Som icke vid skiftena blifvit
bestämdt, att någon viss delegare skulle ega att å egna och meddelegares
vägnar sedermera emottaga handlingarne, måste för fatalietidens beräkning
från den dag, handlingarne utgifvas, oundgängligen erfordras, att dessa
utlemnas till alla delegarne samfäldt. I detta afseende förekommer väl,
att, enligt ofvan åberopade bevis, handlingarne blifvit den 20 december
1866 i närvaro af länsmannen Berggren i uppgifven egenskap af kronans
ombud emottagna af bolaget, men som Berggren saknat behörighet att å
kronans vägnar taga någon befattning med handlingarne, hafva dessa i
sjelfva verket ännu icke blifvit till delegarne i skiftena utlemnade i sådan
ordning, att någon tidpunkt, hvarifrån fatalietid för klander må beräknas,
ännu kan anses hafva inträdt.
Då sålunda de ifrågavarande skiftena, enligt Konungens befallnings-
hafvandens mening, icke tagit åt sig laga kraft, torde den af Vane härads
egodelningsrätt den 28 februari 1867 vidtagna åtgärd, hvarigenom fast¬
ställelse!' å skiftena meddelats, hafva saknat stöd af lag. När nu icke
kronan kallats till det sammanträde, hvarvid besluten om berörda fast¬
ställelse!' fattades, samt ej heller erhållit del af samma beslut annorledes
än genom bilagda afskrifter deraf, hvilka för några få dagar sedan kommit
Konungens befallningshafvande till hända, så torde tid till talan mot be¬
sluten ännu icke hafva lupit till ända. Vid sådant förhållande anser sig
Konungens befallningshafvande, med erinran derom, att kronans rätt synes
vara genom skiftena kränkt, böra härmed hemställa, att egodelningsrättens
ofvannämnda beslut måtte varda genom justitiekanslersembetets åtgärd å
kronans vägnar öfverklagade, på det kronan måtte beredas tillfälle att,
sedan samma beslut blifvit undanröjda, hos egodelningsrätten anföra besvär
mot skiftena.
lfi
Motioner i Första Kammaren, N:o 14.
För den oförmodade händelse, att tiden för besvärs anförande mot
sjelfva skiftena bör beräknas från den 24 sistlidne december, då Konun¬
gens befallningshafvande af ofvan uppgifven tillfällighet erhöll del af de
skiftesförrättningarne rörande handlingar och kartor, så att sagda besvärs¬
tid skulle löpa till ända redan sextio dagar efter nämnda dag, så skulle
dessförinnan erfordras en fullständig utredning om de grunder, på hvilka
yrkande om skiftenas upphäfvande bör framställas. 1 anledning häraf och
då i öfrigt Konungens befallningshafvande anser sig böra anföra skäl för
sin uttalade mening, att kronans rätt blifvit genom skiftena förnärmad,
tillåter sig Konungens befallningshafvande att här nedan redogöra för
några af de skiftesåtgärder, hvilka, enligt Konungens befallningshafvandes
uppfattning, varit lagstridiga och af beskaffenhet att medföra skada för
kronan.
Beträffande det först omnämnda skiftet förekommer i berörda hän¬
seende, att den skifteslagets mark, som tagits i anspråk för anläggning af
det bolaget tillhöriga kanalverket, icke med behörigt utmål afräknats å
bolagets egolott, såsom i 9 kap. 3 § af skiftesstadgan föreskrifves, utan i
ett särskild! skifte tilldelats kronohemmanet; att, i syfte att än vidare ge¬
nomföra den egendomliga åtgärden att genom skiftet tillförsäkra kronan
eganderätt till den mark, hvarå bolagets kanalverk är beläget, skifteslaget
genom egoutbyte med ett angränsande skifteslag tilldelats ett bolaget förut
tillhörigt område, hvarå en annan del af kanalverket är uppförd, hvarefter
äfven detta område tillskiftats kronohemmanet; att, under det egoutbyte
eldigt skiftesstadgan må företagas endast i ändamål att åstadkomma rät
linie å råskilnad eller att med öfriga skifteslaget sammanföra ega, som
ligger inom annat skifteslag, det ifrågavarande egoutbytet långt ifrån att
befordra något af dessa ändamål i fullkomlig strid deremot haft den på¬
följd, att den genom egoutbytet förvärfvade marken bildat en oformlig
egofigur, hvilken, omgifven af det främmande skifteslagets egor, ligger
utanför den förut räta skilnadslinien emellan skifteslagen; att skifteslägg¬
ningen af utmarken i öfrigt skett på sådant sätt, att bolaget derigenom
tilldelats alla de områden, hvilka genom sitt läge varit värderika, under
det kronan, förutom kanalområdet, bekommit en egolott, som i följd af
sin belägenhet afsides haft föga värde; att sålunda bolaget erhållit dels å
ena sidan om kanalen ett utmarksskifte, hvilket, redan vid skiftet delvis
bebygdt, numera blifvit för än vidare bebyggande indeladt i tomter och
qvarter, samt dels å andra sidan om kanalen hela den skifteslaget til¬
lydande stranden utefter de kronan tillhöriga Trollhäfte strömmar med ett¬
dera beläget tomtområde, hvarå Trollhätte oljeslageri varit uppfördt; att,
såsom det vill synas, bolaget härigenom med full eganderätt åtkommit
17
Motioner i Första Kammaren, N:o 14.
någon del af stranden emellan Kafveldammen och slussen i Polhems kanal,
hvilken strand enligt privilegierna blifvit under perpetuel besittningsrätt upp¬
låten åt bolaget såsom en kronolägenhet, hvilken icke må från kanalverket
afsöndras; samt att, i följd deraf, att kronan icke vid skiftet haft veder¬
börligt ombud, alla dervid vidtagna åtgärder, som enligt handlingarne
grundats på förening mellan delegarne i skiftet eller på af dem fattade
beslut, i sjelfva verket icke tillkommit i sådan ordning, utan måste be¬
traktas såsom härflutna uteslutande från bolagets anvisningar.
Hvad åter angår skiftesförrättningen å hemmanen Olidan och Åker,
upplysa handlingarne, att dessa hemman, hvilka haft gemensam utmark,
deremot fått genom behörigen stadfästadt storskifte särskilda inegor sig
tilldelade, det förra hemmanet i ett skifte och det senare i två skiften; att,
oaktadt det vant påtagligt, att någon lämpligare indelning af egorna icke
kunde vinnas genom rubbning af berörda storskifte, beslut vid förrätt¬
ningen fattats, att jemväl inegorna skulle ingå i skiftet; att vid skiftes-
läggningen kronohemmanet Olidan uti en långsträckt och oformlig egofigur
erhållit samtliga sina egor i ett skifte, hvilket omslutit kanalverket; att så¬
ledes kronan äfven vid detta skifte fått tillsläppa erforderligt område för
berörda verk, oaktadt detsamma tillhör bolaget och varit uppfördt till någon
mindre del å den gemensamma utmarken, men hufvudsakligen på inegorna
till hemmanet Åker, som eges af bolaget; att bolaget, som för sistnämnda
hemman bekommit sina egor i två skiften, derigenom efter delvis synner¬
ligen låg uppskattning tillagts dels, förutom andra inegor, alla krono-
hemmanets odalegor med dertill hörande åbyggnader och derå belägna två
värde lika tomtområden, å hvilka Trollhätte mekaniska verkstad och Trollhätte
pappersbruk varit anlagda, samt dels hela skifteslagets strand utefter Trollhätte
strömmar; att, förutom åtskilliga andra oegentligheter vid egograderingen,
ett bolaget tilldeladt område af den gemensamma utmarken, hvarå en bo¬
laget tillhörig skeppsdocka varit anordnad, blifvit särdeles lågt uppskattadt;
samt att äfven om detta skifte gäller, att, som den person, hvilken dervid
fått bevaka kronans talan, varit härtill obehörig, dennes med bolagets om¬
bud träffade föreningar eller fattade beslut hafva karakteren af ensidigt af
bolaget gifna bestämmelser.
Då bolaget har perpetuel besittningsrätt till de kronohemman, som
ingått i ifrågavarande skiften, kan vid första påseendet förefalla, som de
ofvan påpekade olagligheterna vid skiftena skulle dess hellre sakna någon
afsevärd ekonomisk betydelse, som i 9 § af de bolaget den 2 februari 1838
förunnade privilegier föreskrifves, att kronan af bolagets inkomster skall
åtnjuta 15,000 kronor om året samt dessutom allt, hvarmed inkomsterna
öfverstiga 150,000 kronor. Vid det förhållande, att bolaget till sådan för-
llih. till Riksd. Prut. inuti. 1 Sand. 2 Afd, 1 Band. 5 Raft. (N:o 14). 3
18
Motioner i Första Kammaren, N:o 14.
delning redovisar afkastningen af kronohemmanen, men deremot allt ifrån
1867 års början företagit sig att, under förebärande, att, bland annat, de
bolaget tillhöriga hemman, som ingått i förevarande skiften, vore aktie-
egarnes enskilda egendom, undandraga kronan all delaktighet i sistnämnda
hemmans afkomst, visar sig emellertid påtagligt, att kronan måste lida
märklig skada deraf, att, såsom vid skiftena egt ruin, bolaget för sina be¬
rörda så kallade enskilda hemman tillagts all sådan skifteslags mark, hvilken,
såsom lämplig till byggnadstomter eller industriella ändamål, äro företrädes¬
vis värderika och inkomstgifvande. Genom skiftena har ock beredts till¬
fälle för bolaget att, såsom det uppgifves, till aktieegarnes enskilda nytta
ej mindre tillgodogöra sig en mängd afgifter för tomter och lägenheter,
som blifvit från hemmanen upplåtna, än äfven derifrån afyttra dels för
15,000 kronor Trollhätte oljeslageris förenämnda tomtplats, hvilken, före
det skifte egt rum, tillhört kronans och bolagets gemensamma mark, dels
för omkring 31,000 kronor Trollhätte mekaniska verkstads och Trollhätte
pappersbruks ofvanberörda tomtområden, hvilka, innan skifte försiggått,
tillhört kronohemmanet Olidans inegor, samt dels för omkring 23,000 kronor
åtskilliga andra lägenheter. Detta oaktadt finnas pa de bolaget tillagda
egolotterna i behåll ännu odisponerade, rätt ansenliga områden, hvilka lämpa
sig för användning till industriella anläggningar och byggnadstomter. Såsom
ofvan antydts, hafva deremot de kronan tillskiftade egolotterna icke sådant
läge, att några inkomster af ofvan angifna beskaffenhet kunna vara att
från dem förvänta.
De skiftesförrättningarne rörande handlingar jemte dertill hörande
kartor varda härvid öfverlemnade med anhållan, att de, efter begagnandet,
måtte hit återsändas, för att återlemnas till länets landtmäterikontor.
Venersborg i landskansli den 20 januari 1896.
L. W. LOTHIGIUS.
Mats Zachrison.
Från konceptbrefboken rätt afskrifvet, betygar
Ex officio
Mats Zachrison.
Rätt afskrifvet, intyga:
Ant/. Englund. D. Sederholm.
Stockholm 1896. Kung!. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.