18
Motioner i Andra Kammaren, N:o 96.
N:o 96.
Af herrar 0. Persson i Rinkaby och N. Svensson i Olseröd,
om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om förslag
till ny legostadga.
Bland de frågor, som för närvarande alltmer tilldraga sig lag-
stiftarnes uppmärksamhet, är det lagliga aftalet emellan arbetsgifvare
och arbetare säkerligen ett ganska vigtigt spörsmål.
Kongl. Maj:ts nådiga legostadga af den 23 november 1833, som
under dåvarande förhållanden kanske var tillräcklig för den bestämmelse,
som behöfdes emellan husbönder och tjenare, synes numera icke kunna
efterlefvas hvarken från ena eller andra sidan, utan vid påkommande
missnöje från endera hållet är den snarare till hinder för uppgörelse
parterna emellan. Den storartade utvecklingen inom alla näringsgrenar
under de senare årtiondena har i viss mån bidragit till ökade preten¬
tioner i allmänhet, och det har icke kunnat förbises, att äfven tjenarne
komma i åtnjutande af fördelar genom ökade löner och bättre vilkor i
öfrigt.
Utan att inlåta oss på de många anmärkningar, som vore att göra
mot legostadgans olika §§, vilja vi anföra hvad § 6 stadgar. »Sjuknar
tjenstehjon, bör husbonde låta sköta och vårda det; hafve dock rätt, om
lian så vill, att å lönen aträkna hvad han till läkare eller läkemedel
utgifvit.» Häraf framgår, att af lönen ingenting rätteligen kan afdra¬
ga8 för tidsförsummelse, om än tjenaren under hela året varit säng¬
liggande. Då numera en årslön för tjenare kan uppgå till 2—300
kronor, kan det blifva ett stort fel i beräkningen för den mindre jord¬
brukaren eller näringsidkaren, då hela hans årsinkomst kan åtgå till
tjenarelöner.
19
Motioner i Andra Kammaren, N:o 96.
I 39 § stadgas: »Vill husbonde skiljas vid tjenstehjon eller tjenste¬
hjon vid husbonde, ege husbonde tjenstehjon uppsäga, och tjenstehjon
tjenst sin, ifrån och med den 26 juli till och med den 24 augusti och
i Stockholms stad för flyttning i april månad ifrån och med den 24
januari till och med den 22 februari. Sker ej uppsägning å nu före-
skrifna tid, fortfare tjenstehjon i tjensten till nästa flyttningsdag mot
lika städja och lön som förut.» Då dessa bestämmelser i de flesta fall
äro främmande, i synnerhet för tjenstehjon, uppstår ofta oenighet genom
tvång, som i hvarje fall slutar med förlust för begge parterna.. 57 §
bestämmer, att stadgan skall tvenne gånger om året, nemligen i mars
och september månad, från predikstolarne i rikets kyrkor kungöras, men
då detta kanske i de flesta församlingar icke eger rum och tjenaren
af okunnighet om följderna begår en ringa förseelse, som kan straffas
med förlust af hela lönen, samt i hvarje fall icke har rätt uppbära nå¬
got förrän tjensteårets slut, blir ofta följden att vid minsta missnöje
aflägsna sig ur tjensten, vanligast vid den tid han bäst behöfdes.
Då legostadgan i många fall är opraktisk och denna är den lag,
som vid ynglingens första utträde från föräldrahemmet borde lära dem
att fullgöra de medborgerliga pligterna, kan lätt den tanken tränga sig
på, att man icke behöfver vara granlaga vid fullgörandet af öfriga la¬
gar, då legostadgan icke respekteras.
På grund af hvad vi här anfört få vi hemställa,
att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville
anhålla, att Kongl. Maj:t låter utarbeta och till Riks¬
dagen inkommer med förslag till förnyad legostadga,
i syfte att ett friare aftal emellan husbönder och tje¬
nare måtte kunna ega rum.
Stockholm den 25 januari 1896.
Ola Persson.
Nils Svensson.