Motioner i Andra Kammaren, N:o 86.
N:o 86.
Af herr A. W. NilsOIl frän Lidköping, om ändrad lydelse af
69 och 71 §§ konhurslagen.
Då det i konkurslagens 69 § stadgas, att hvar borgenär skall å in¬
ställelsedagen skriftligen uppgifva sin fordran, och bifoga de handlingar,
på hvilka han sin talan grundar, och då det i samma paragraf vidare
säges: »Har borgenär före inställelsedag bevakningshandlingar aflemna!,
i stad till rätten samt å landet till domaren, varde det ock tillkännagifvet»,
så framgår visserligen icke af här begagnade ordalag med all önskvärd
tydlighet, att dylika handlingar skola anses vara i laga ordning aflemnade
jemväl i det fall, att de inom behörig tid till rätten eller domaren insändts
med allmänna posten. Men en i sådan rigtning gående tolkning af denna
paragraf har dock hos allmänheten gjort sig i praktiken ganska allmänt
gällande, och så väl riksbanken och andra bankinrättningar, som äfven
enskilda fordringsägare hafva, såsom kändt är, i vidsträckt mån anlitat
allmänna posten för insändandet af bevakningshandlingar, utan att det
tillförene försports, att deras gjorda bevakningar blifvit på sådan grund
ogillade. Under sistförflutna året har emellertid ett rättsfall förekommit,
som visar, att det lärer uteslutande bero af domarens godtfinnande, huru¬
vida en med allmänna posten till honom ankommen bevakningshandling
må till pröfning upptagas, eller icke. Af det utdrag ur justitieombuds-
mansexpeditionens diarium för den 18 maj och 13 juni 1895, hvilket
härhos bifogas, inhemtas nemligen, att justitieombudsmannen förklarat sig
icke finna konkursdomstolens ordförande skyldig att taga befattning med
bevakningshandlingar, som, ehuru inom behörig tid, ankommit med all¬
männa posten.
Fastän det väl får antagas, att de allra fleste af våra domare fort¬
farande skola handla på annat sätt och visa större tillmötesgående, än
den i här åtföljande bilagan omnämnde rättens ordförande, torde likväl
eu stor mängd borgenärer, efter erhållen kännedom om det af justitie¬
ombudsmannen gifna prejudikatet, icke längre våga insända sina konkurs-
6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 86.
hevakningshandlingar med allmänna posten och dermed äfventyra att gå
förlustige hela sin fordran. För egen trygghets skull lärer alltså borge¬
nären se sig nödgad aflemna sina hevakningshandlingar personligen eller
genom ombud. Men att detta ofta måste tillskynda honom synnerlig
olägenhet och kostnad, är lätt att inse. I följd af affärslifvets stora ut¬
veckling och nutidens lättare kommunikationer eger numera liflig handels¬
förbindelse rum mellan äfven de mest skilda trakter af vårt land. Af-
ståndet mellan borgenärens och hans gäldenärs hemvist är derför icke
sällan så betydande, att, i händelse af den senares iråkade konkurstillstånd,
det icke gerna kan ifrågakomma, att den förre företager en resa på, exempel¬
vis, 50 å 100 mil, för att å inställelsedagen bevaka sin fordran. Utvägen
att i stället begagna ombud kan äfvenledes ofta vara förenad med svåra
olägenheter, förutom de rätt dryga utgifterna; ty det är för honom icke
alltid så lätt att förskaffa sig ett lämpligt och pålitligt samt på samma
gång närboende ombud, särdeles om konkursmålet liandlägges vid tings¬
ställe å landet i aflägsna, glest befolkade orter.
Så tunga och besvärliga former för utförande af talan i konkursmål
vill allmänheten, ursäktligt nog, icke gerna finna sig uti i våra dagar,
då på de flesta områden så mycket är gjordt och göres, för att, till båt¬
nad för affärs- och näiingslifvet, åt landets medborgare bereda beqvämlighet
och lättnad i utöfningen af deras verksamhet och i deras beröring med
hvarandra äfvensom med de offentliga myndigheter, till hvilka de i många
förekommande fall behöfva hänvända sig. Såsom bekant, är det numera
tillåtet att med posten insända skrivelser och inlagor direkt till stats-
departementen och alla förvaltande myndigheter. Allmänheten kan med
skäl tycka, att samma medgifvande äfven borde få gälla för sådana hand¬
lingar, som skola gå till rättens ordförande eller domaren i konkursmål.
I ena som andra fallet måste det naturligtvis bli afsändarens egen .risk,
om handlingarna förkomma eller icke hinna fram i behörig tid.
De skäl, som här ofvan anförts såsom stöd för en i angifna rigtning
behöflig ändring af 69 §, gälla äfven till viss del i fråga om ett sådant,
såsom mig synes, nödigt tillägg till 71 §, att skriftligen affattade an¬
märkningar mot gjorda konkursbevakningar må kunna i betaldt bref med
allmänna posten insändas till rätten eller domaren, och får jag, beträffande
sistnämnda paragraf, dessutom åberopa den motivering, som förekommer
uti en vid 1894 års riksdag i detta ämne väckt motion (A. K. n:o 110),
Motioner i Andra Kammaren, N:o 86. 7
jemte de yttranden i frågan, som återfinnas i Andra Kammarens diskus¬
sions protokoll för den 10 mars samma år, sid. 4—11, vid ärendets före¬
dragning i kammaren.
På grund af det nu anförda, tillåter jag mig föreslå,
att Riksdagen måtte för sin del besluta, att 69 och 71 §§ i
lconkurslagen skola erhålla följande förändrade lydelse:
§ 69.
På den inställelsedag — — — — lika äro. Har borgenär
före inställelsedag, vare sig personligen eller genom ombud eller
ock i betaldt bref med allmänna posten bevakningshandlingar
aflemna!, i stad till rätten samt å landet till domaren, varde det
ock tillkännagifvet.
§ 71.
Vill — — — — fatta; utsatte då ordföranden viss dag inom
två veckor derefter, å hvilken anmärkningarne, skriftligen
affattade, senast skola af vederbörande, vare sig personligen eller
genom ombud, eller ock i betaldt bref med allmänna posten, vara
aflemnade till rätten eller domaren.
Ordföranden — — —- — framställas.
Tillika anhåller jag vördsamt få anmoda lagutskottet, som torde
komma att behandla denna min motion, att med fasthållande af motio¬
nens syfte sjelf föreslå sådana redaktionsförändringar i nämnda tvenne
paragrafer, hvilka kunna synas utskottet mera lämpliga, äfvensom der¬
jemte afgifva förslag till ändring af ord eller meningar uti en eller flera
af konkurslagens öfriga paragrafer, der sådant möjligen påkallas till följd
af förändringarne uti §§ 69 och 71.
Om remiss till lagutskottet anliålles.
Stockholm den 27 januari 1896.
Ax. Wilh. Nilson.
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 86.
Bilaga till. motion n:o 86.
Utdrag af diarium, hållet vid justitieombudsmans-
expeditionen följande dagar år 1895.
Den 18 maj.
Axel Bergmark & C:o i Göteborg låter denna dag ingifva en utaf bi¬
lagor^ åtföljd skrift af innehåll att, sedan klaganden med allmänna posten
till radstufvurätten i Hornösand insändt bevakningshandlingar uti handlanden
.John Öbergs och hans hustrus vid rådstufvurätten anhängiga konkurs, hvilka
handlingar framkommit den 24 september 1894, rättens ordförande, råd¬
mannen Ossian Emthén, å inställelsedagen i konkursen den 8 påföljande
oktober förklarat, att, som handlingarna ankommit med allmänna posten och
således icke blifvit till ordföranden ingifna, desamma icke kunde blifva före¬
mål för någon hans vidare åtgärd; och då enligt klagandenas förmenande
rättens ordförande genom nämnda förfarande begått fel i embetet, hvilket fel
förorsakat klagandena förlust, hemställa klagandena, att derest herr justitie¬
ombudsmannen skulle finna skäl att åtala vederbörande, tillfälle måtte lemnas
klagandena att fora den ersättningstalan, hvartill de kunde anse sig ega
befogenhet.
Den 13 juni.
Som rådmannen Emthén genom augifna förfarandet icke kunde anses
hafva gjort sig skyldig till tjenstefel, lemnade justitieombudsmannen an-
gifvelsen utan afseende.
Eätteligen utdraget, betygar, Stockholm i justitieombudsmansexpedition
den IG januari 1896.
Ex officio
Otto Söderbom.