18
Motioner i Andra Kammaren. N:o 7.
Ili} ma-mr-hn1
N:o 7.
Af herr J. G. 0. Högstedt från Helsingborg, om skrifvelse till
Kongl. Maj:t med begäran om förordning angående bröds
försäljning efter vigt.
Enär brödet utgör det hufvudsakligaste af de fattiges dagliga föda,
så är det för dem af en mycket stor betydelse, att det är så billigt
som möjligt. När brödpriserna stegras, ökas fattigdomens börda, och
bekymren för det dagliga lifsuppehället blifva i de obemedlade arbetare¬
familjerna i samma mån större. Lifsmedelstullarnas höjande under det
föregående året framkallade derför hos landets fattigare befolkning far¬
hågor för brödprisen, som för denna befolkning skulle blifva i hög grad
betungande. Och det dröjde icke så synnerligen länge, innan dessa
farhågor började visa sig hafva varit väl grundade. Men om ock bröd¬
priserna förblifvit och alltjemt förblifva desamma, så är man dock be¬
rättigad befara, att de till salu varande bröden minskas till storleken
eller i vigt, i hvilket fall brödpriset ju i sjelfva verket höjes. Det kan
ock inträffa, att på samma gång brödet blifver mindre i vigt priset
höjes i öfverensstämmelse med inträffande konjunkturförändringar. Tv
i vårt land finnas inga garantier deremot, att brödet utan motsvarande
sänkning af priset minskas i vigt eller storlek så mycket som afytt-
rarne finna det vara för sig förmånligt. Men till huru stort förfång för
köparne kan icke ett sådant förhållande lända? Om ett bröd, som kostar
50 öre, ena dagen har en vigt af 4 kilo, men den andra en vigt af endast 3
kilo, så fördyras ju brödet derigenom med icke mindre än 33 procent. Och
om det bröd, som sålunda minskas med 1 kilo i vigt, samtidigt höjes
i pris med t. ex. 2 öre, så blifver ju brödet derigenom ännu mera för-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 7.
19
dyradt. Att en sådan näringsfrihet kan leda till de största orimligheter
inses lätt. Också klagas det allmänt öfver, att försäljningen af bröd
icke sker efter samma grund som andra födoämnen, så att köparne
kunna hafva rättighet att kontrollera, huru mycket de erhålla för sina
penningar. Kött, smör, ost o. s. v. säljas ju efter vigt. Hvarför kan
icke brödet säljas på samma sätt? Alla anse det väl vara rätt och i
sin goda ordning, att försäljningen af andra matvaror såsom kött, fläsk,
smör o. s. v. sker efter vigt. Skulle då icke samma uppfattning gälla
försäljningen af bröd? Det må stå bagarne och andra försäljare af
bröd fritt att hålla brödet så högt i pris som de anse sig behöfva, men
köparne må alltid veta, huru mycket de erhålla för sina penningar,
huru mycket det brödet verkligen väger, som de betala.
I Danmark har sedan många år tillbaka bröd sålts efter vigt. Der
är nemligen den bestämmelsen gällande, att ett »Rugbröd» alltid skall
väga 8 pund, dansk vigt. Det synes mig högligen önskvärd!, att en
dylik bestämmelse komme till stånd äfven i vårt land. På grund af
hvad som blifvit anfördt tillåter jag mig vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att en förordning måtte utfärdas, som ålägger
bageriidkare och brödförsäljare att afyttra det till salu
varande brödet efter vigt.
Stockholm den 20 januari 1896.
Gustaf Högstedt.
Från Helsingborg.