14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 50,
N:o 50.
Af herr J, AllderSOll i Tenhult, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
i fråga om afgäld frän jordafsöndringar.
Vid den tid, 1864 års kongl. förordning tillkom, angående hemmans¬
klyfning och jordafsöndring, skulle de flesta skatter och onera till stat,
kommun m. fl. utgå icke efter jordvärdet, utan efter hemmanstalet;
det var derför nödigt, då jord från hemman afsöndrades, att sådan jord
skulle efter beräkning deltaga i de utskylder, som ålåg den hemmans-
del, från hvilken afsöndringen skedde, liksom det äfven den tiden var
af vigt, att ej större afsöndringar gjordes, än att hvad af stamgården
återstod förmådde utgöra den efter hemmanstalet utgående skatten.
Då kongl. förordningen den 6 augusti 1881 i samma ämne utkom,
hade visserligen någon del af skattskyldigheten öfverflyttats från hem-
manstalsberäkningen till annan grundbestämmelse, nemligen att utgå
efter taxeringsvärdet, men de flesta skatterna och andra utgifter upp¬
debiterades efter hemmanstal, hvarför äfven den tiden var nödigt, att
en viss afgift eller, som orden lyda, årlig afgäld bestämdes för att i
mån af behof vara att tillgå, om så behöfdes, samt att afsöndringarnes
storlek i jemförelse med hufvudgården begränsades.
Från sistnämnda tid hafva nya förhållanden inträdt; tiden är
snart inne, då de förhatliga grundskatterna äro borta, skatte- och frälse¬
hemmanen få efter skedd och skeende värdering full ersättning för
rust- och roteringsskyldigheten, öfriga utskylder från jorden utgå nu¬
15
Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.
mera efter åsätta taxeringsvärden, så att endast högst obetydligt utgår
efter hemmanstal, såsom kronoskjuts och reservskjuts å de högst få
ställen, der entreprenad af en eller annan anledning ej kan åstad¬
kommas.
Såsom följd af de skedda förändringarne få afsöndrade jord¬
lägenheter mimera efter sitt fyrktal, lika med den i mantal sätta jorden,
utom bevillning till staten, deltaga i kyrkobyggnad, sockenstuga, folk-
skolehus, fattighus, prestgårds- och tingshusbyggnader, likasom del¬
taga i aflöning af prest-, organist- med flera tjenstebefattningar, och
vidare deltaga i de allmänna vägarnes underhåll m. m. icke allenast
för den afsöndrade jorden, utan äfven för de mer eller mindre kost¬
bara byggnaderna å den afsöndrade jorden, så att på många ställen de
afsöndrade lägenheterna få skatta mera, än stamhemmanet gjorde, innan
afsöndringen skedde.
Det förekommer på sina ställen, att, oaktadt köpesumman för eu
liten jordplan är oskäligt dyr, säljaren sätter afgälden högre än som
vederbör; det oaktadt händer, att densamma af vederbörande Konungens
befallningshafvande ytterligare höjes, och på sådant sätt tvingas en plan-
innehafvare att årligen erlägga en otillbörlig skatt; följden häraf kan
blifva den, att staten, som tvingat till en obehörig skatt, förr eller
senare får träda emellan likasom nu sker i fråga om skattefrälseräntors
inlösande; man kan icke begära, att egare till afsöndrade jordområden,
som lika med i mantal satt jord betalar skatt; skola finna sig i längden
nöjda med att staten tvingar dem erlägga ytterligare utskylder, som
kallas årlig afgäld.
Då man nu för tiden så mycket talar om att man till och med
af statens mindre domäner bör sönderstycka dessa för att bereda mindre
bemedlade små jordlappar till fast bostad, hvarför skall man då ha
sådana bestämmelser qvar, som försvåra och fördyra sättet för den
enskilde att till uppodling och bebyggande förvärfva sig litet jord, äfven
sådan, som för hemmanet kan undvaras utan någon egentlig afsaknad?
Då, såsom ofvan är antydt, den, som förvärfvat. en liten jordareal,
uppodlar och bebygger den, i allt väsentligt får deltaga i de allmänna
skatterna, kan jag ej finna någon som helst anledning att genom lag
tvinga till en särskild jordskatt till stamgården. Vill säljare bereda
sitt hemman eu framtida årlig inkomst, bör sådant få bero på frivilligt
aftal kontrahenterna emellan; staten kan i sådant fall icke i en framtid
hafva någon skyldighet träda medlande emellan, utan sådan fråga kan
jemföras med de frivilliga aftal, som skedde den tid, frälseskatteräntorna
säljare och köpare emellan öfverenskommos.
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.
Den sist åberopade kongl. förordningen innehåller en del andra
bestämmelser, livilka i vissa delar icke kunna undvaras; min fram¬
ställning till Riksdagen blir alltså,
att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t ville låta utarbeta och för nästa Riksdag fram¬
lägga förslag till sådan ändring i kongl. förordningen
den 6 augusti 1881, att vid jordafsöndringar afgäld
till stamgården ej blir obligatorisk.
Slutligen anhålles, att denna motion blir hänvisad till lagutskottet.
Stockholm den 25 januari 1896.
J. Anderson
i Tenliult.