Motioner i Andra Kammaren, N:o 229.
1
N:o 229,
Af herr P. P. Waldenström, i anledning af Iiongl. Maj tis
proposition om ändrad lydelse af § 25 i förordningen an¬
gående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. den 24
maj 1895.
I nådig proposition n:o 25 har Kongl. Maj:t till motarbetande af
1varietéofoget» föreslagit följande tillägg till § 25 i nådiga förordningen an¬
gående försäljning af bränvin:
3. Vid offentlig föreställning, såsom skådespel, lindansning. konst-
ridning, förevisning af djur, konststycken eller annat dylikt, eller, med
undantag åf konsert, vid hvilken uteslutande utföres instrumentalmusik,
hvarje annan föreställning af hvad beskaffenhet som helst, hvilken genom
allmän tidning, anslag eller annorledes kungöres, eller hvartill inträdeskort
försäljas, eller afgift på ett eller annat sätt från allmänheten fordras, be-
gäres eller mottages, eller till hvilken allmänheten eljest har tillträde, må
utskärning af bränvin icke ega rum i lokal eller å plats, derifrån är ut¬
sigt till skådebanan eller annan plats, der föreställningen gifves; dock att
Kongl. Maj:ts befallningshafvande för särskild! tillfälle eger medgifva undantag
från det sålunda meddelade förbud.
Instämmande i detta förslag för öfrigt, tror jag dock, att den deri åt
Konungens befallningshafvande lenmade rättigheten att medgifva undantag är
alldeles öfverflödig och olämplig.
Bill. till Riksd. Prat. 1896. I Sami. 2 Afd. 2 Band. 52 Käft. (N:o 229)
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 229.
Herr finansministern säger i sitt yttrande till statsrådsprotokollet, att
om en sådan rättighet icke åt Konungens befallningshafvande inrymdes, så
skulle »i ett och annat fall kunna inträffa, att verkningarna af den nya
lagbestämmelsen komme att sträcka sig vidare, än åsyftadt varit eller som
må vara behöfligt. Exempelvis skulle derigenom all möjlighet varda be¬
röfvad eu fullt aktningsvärd sångkör att, såsom stundom plägar ske, gifva
konsert å eu lokal, der utskänkning af spirituösa eger rum».
Nu synes det emellertid vara klart, att den sålunda föreslagna rättig¬
heten skulle öfverlåta åt Konungens befallningshafvande att bedöma, huru¬
vida eu »sångkör» vore »fullt aktningsvärd» eller icke. 1 hvarje hans ut¬
slag på eu framstäld begäran om rätt till spirituosautskänkning vid
sångtillställning skulle ligga uttaladt ett sådant omdöme. Men det kan val
icke vara lämpligt.
För öfrig! torde väl konserter af »fullt aktningsvärda sångkörer» kunna
blifva »möjliga» äfven utan spirituosautskänkning, i fall deras prestationer
hafva konstnärligt värde — och hafva de icke det, så torde de icke böra genom
utskänkning göras möjliga. Det föreslagna stadgandet synes derför vara
alldeles öfverflödigt.
Säkert är väl ock, att varietétillställare skola dag för dag begära rätt
till utskänkning. De skola åberopa sig derpå, att deras »artister» äro »fullt
aktningsvärda», och Konungens befallningshafvande skall mer än en gång
komma i bryderi, hvilket väl till slut skall nödga honom att göra »låt-gå-
systemet» till regel. Men varietéegaren skall nog finna vinsten mer än till¬
räcklig att betala de dagliga tillståndsbevisen. Herr finansministerns ytt¬
rande, att »det nyssnämnda undantaget endast skulle beviljas »för särskildt
tillfälle» och sålunda icke t. ex. »för en säsong» blefve i sådant*fall alldeles
betydelselöst.
Huru skulle för resten saken ordnas i städer, der Konungens befallnings¬
hafvande icke bor, t. ex. Norrköping, Helsingborg, Sundsvall och andra?
Der kommer en »fullt aktningsvärd sångkör», som vill hålla »konsert» på
eu lokal, der utskänkning eger rum, och det blott »för ett särskildt tillfälle».
Skall varietéegaren då vända sig till Konungens befallningshafvande i residens¬
staden och sedan invänta hans resolution? Och om han önskar »det sär¬
skilda tillfället» repeteradt en eller flera gånger samt dervid framhåller, att
sångkörens »konserter» i staden äro »omöjliga», om icke vid dem får idkas
utskänkning af spirituösa, som kunde göra åhörarnes konstuppfattning litet
mer spirituel, än den annars i allmänhet är — huru skall då den saken
Motioner i Andra Kammaren, N:o 229. B
ordnas, så att icke uppenbara orimligheter blifva följden af det kongl. för¬
slaget?
Med anledning af det nu anförda ber jag att få föreslå,
att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj:ts här omför-
inälda proposition med uteslutande af de orden: »dock
att — — — meddelade förbud».
Stockholm den 14 mars 1896.
P. Waldenström.