Motioner i Andra Kammaren, N:o 212.
1
*
N:o 212.
Af herr D. Persson i Tallberg m. fl., angående skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om viss ändring i kongl. förordningen
den 24 oktober 1885 angående försäljning af vin och
maltdrycker in. m.
I en vid förlidet års riksdag i Andra Kammaren väckt och af
trettioåtta dess ledamöter underskrifven motion (n:o 162) framhölls, huru
som under de senare åren åtskilliga förändringar vidtagits i kongl. för¬
ordningen af den 24 oktober 1885 angående försäljning af vin och malt¬
drycker m. m., i syfte att åtminstone på landsbygden försvåra åtkom¬
sten af dessa mindre alkoholhaltiga, dock långt ifrån oskadliga rusdrycker,
och dervid betonades, att för en hvar, som vore förtrogen med förhål¬
landena ute i bygderna, det vore tydligt, att de vidtae-na åtgärderna
icke vore tillräckliga.
Efter det motionärerna medgifvit, att åtminstone på landsbygden
den s. k. »tiolitersförordningen», som den 1 oktober 1893 trädde i kraft,
i någon mån verkat välgörande, ehuru ingalunda till fyllest, påvisade
motionärerna eu särskild art af missbruk, som gör sig gällande vid för¬
säljning af Öl på landsbygden, nemligen försäljning af Öl från fordon
eller efter vägar, hvarefter motionärerna fortsätta: »Detta kringförande
af maltdrycker å fordon och försäljning från dem har utvecklat sig till
en fullständig »gårdfarihandel», och landsbygden har derigenom hem¬
sökts af en snart sagdt oräknelig mängd af ambulerande ölmagasin,
som utköras på såväl allmänna landsvägar som byvägar. Då flera sådana
»flyttbara ölmagasin» samtidigt kunna vara i rörelse i skilda delar af en
Bih. till Rilcsd. Prat. 1S9G 1 Sami. 2 Afd. 2 Band 41 Höft. (N is 212, 213 ) 1
i
Motioner i Andra Kammaren, N:o 212-
kommun, är det svårt, ja, vanligtvis omöjligt för vederbörande att upp¬
rätthålla ordning och öfvervaka förordningens efterlefnad. Och ej no g
med att dessa ölvagnar komma från bryggerierna, de utsändas äfven
från s. k. öltappningsaffärer — ett slags bryggerifilialer — hvilka plan¬
teras ut här och der i socknarna, der möjlighet till afsättning kan
finnas. Uttrugandet af de varor, som dessa fordon medföra, sker ofta
på ett särdeles påträngande sätt, och der så ej är fallet, är den lätta
åtkomsten af Öl, ofta alldeles utanför stugudörren, der dessa fordon
stanna, tillräcklig anledning för föräldrar och husbönder att påkalla
lagstiftningens ingripande.»
Rigtigheten af de åsigter, som förlidet år uttalades i ofvan cite¬
rade motion, hafva till fullo bekräftats genom ytterligare ett års erfaren¬
het. Och från nästan alla delar af landet klagas öfver det moraliska
förderf och den ekonomiska förlust, som åstadkommas genom berörda
försäljningssätt. Lagstiftningen har derför i detta hänseende både rät¬
tighet och skyldighet att ytterligare ingripa. Och vi våga påstå, att
en ändring i åberopade kongl. förordning, åsyftande afskaffandet af för¬
säljningsrätten af Öl från fordon, icke allenast uppbäres af den allmänna
opinionen i landet, utan rent af påkallas af densamma.
Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 3, till hvars behandling
ofvannämnda motion sistlidne riksdag hänvisades, afstyrkte visserligen
densamma, dock med reservation af tre ledamöter. Utskottet anförde
bland annat såsom skäl för sitt afstyrkande de förändringar, som vid¬
tagits i oftanämnda kongl. förordning och hvilka tillkommit genom kongl.
kungörelsen af den 10 juli 1891 till följd af Riksdagens skrivelser af
den 19 maj 1890 och den 6 maj 1891. Enligt utskottets åsigt skulle
stadgandet i 15 § 2 mom. innebära tillräckliga garantier mot miss¬
bruk i anmärkta hänseende. Utskottet anförde vidare från Riksdagens
ofvannämnda skrifvelse af den 19 maj 1890 »att då maltdrycker, mått¬
ligt njutna, vore icke blott oskadliga, utan äfven stärkande och närande,
samt såväl tillverkning som försäljning af desamma sålunda vore eu
både loflig och i många afseenden nyttig näring, i hvars utöfvande lag¬
stiftaren endast i högsta nödfall och undantagsvis borde hämmande
ingripa, borde någon allmänt gällande föreskrift om viss bestämd in¬
skränkning deri icke omedelbart i lag meddelas, så mycket mindre
som olika förhållanden i skilda delar af landet kunde göra en inskränk¬
ning på det ena stället lika öfverflödig som på ett annat af beliofvet
påkallad; den ifrågasatta inskränkningen borde endast afse den försälj¬
ning, som under maltdryckernas kringförande i stad eller på landet
för bryggeriernas räkning bedrefves med samma drycker.»
Motioner i Andra Kammaren, N:o 212. 3
Sedan utskottet vidare redogjort för tillkomsten af 15 § 2 inom.,
återger utskottet en del af hvad lagutskottet i sitt utlåtande (n:o 30)
af den 13 april 1891 yttrat i afseende på Kongl. Maj:ts förslag i be¬
rörda hänseende; hvarefter utskottet beträffande motionärernas förslag
kommer till det för oss ofattliga resultat, att den af motionärerna ifråga¬
satta ändringen i kongl. förordningen angående försäljning af vin och
maltdrycker in. m. skulle innebära ett frångående af de åsigter, Riksdagen
år 1890 och 1891 i detta ärende uttalat och i konseqvens dermed ett
utdömande af den ofvan omförmälda åtgärd i nykterhetens intresse,
hvilken Riksdagen år 1891 gillat och godkänt.
På grund af hvad utskottet anfört, hemstälde detsamma om afslag
å motionen.
Då vi nu i hufvudsak vilja upptaga samma förslag till förändrin¬
gar i kongl. förordningen angående försäljning af vin och maltdrycker
m. ro., som i åberopade motion vid förra riksdagen påyrkades, torde
det tillåtas oss att i korthet få bemöta några af de skäl, som utskottet
lade till grund för sitt afstyrkande af motionen.
Hvad först beträffar Riksdagens åberopade skrifvelse af den 19
maj 1890, hvari tillverkning och försäljning åt' maltdrycker påstås vara
»en både loflig och i många afseenden nyttig näring», vilja vi erinra
derom, att hvarje näring är loflig, när den bedrifves på det sätt, i den
ordning och inom de gränser, som lag eller författningar föreskrifva.
Men om det i tillämpningen visar sig, att de i lagen föreskrifna grän¬
serna äro för obestämda, och näringen är af sådan art och beskaffenhet,
att utöfningen deraf medför menliga följder såväl för samhället som
den enskilde, sedlighet och moral kränkas, oordningar och brott främjas,
då blir denna näring hvarken nyttig eller från moralisk synpunkt loflig,
och då är det både lofligt och nyttigt, ja, äfven nödigt att lagen ändras,
och rättigheten till en sådan närings utöfvande i viss grad inskränkes.
Rörande utskottets påstående, att motionärernas förslag skulle
innebära ett frångående af de åsigter, Riksdagen år 1890 och 1891 i
detta ärende uttalat, och i konseqvens dermed ett utdömande af den
åtgärd i nykterhetens intresse, hvilken Riksdagen år 1891 gillat och
godkänt, må det tillåtas oss att erinra, att motionärernas förslag, i mot¬
sats till hvad utskottet påstår, tvärt om vinner kraftigt stöd af Riksdagens
omförmälda skrifvelse den 19 maj 1890, hvari det just framhålles, att
den ifrågasatta inskränkningen borde afse den försäljning, som under
maltdryckernas kringförande i stad eller på landet för bryggeriernas
räkning bedrifves med samma drycker.
Riksdagens omförmälda skrifvelse, som i första hand uttrycker
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 212
Riksdagens önskan om de ändringar, Kongl. Maj:t då borde vidtaga,
anger äfven, att det just är på detta område — kringföringen af malt¬
drycker. — som lagstiftaren företrädesvis bör rigta sin uppmärksamhet
och vidtaga reformer; och Riksdagen har dermed ingalunda afsett att
frånsåga sig rätten till påyrkande af behöfliga förändringar och förbätt¬
ringar i oftanämnda förordning. Motionärerna hafva således icke från¬
gått de af Riksdagen uttalade åsigter, ej heller utdömt de åtgärder,
som af Kongl. Maj:t vidtagits i nykterhetens intresse, utan de hafva,
såsom en talare under diskussionen i Andra Kammaren förlidet år på¬
visade, endast afsett en komplettering af förordningen i fråga, och de
hafva gjort detta på den väg och inom det område, som Riksdagen
sjelf utstakat.
Som ett ytterligare skäl för befogenheten och nödvändigheten af
den föreslagna förändringen åberopa vi den omständigheten, att, oaktadt
utskottet afstyrkt motionen, densamma dock bifölls af Andra Kammaren.
Åberopande Andra Kammarens förra året i ärendet fattade beslut,
tillåta vi oss sålunda att å nyo upptaga ett förslag, åsyftande förbud
mot försäljning af vin och öl från fordon. Vi göra detta desto hellre,
som vi äro öfvertygade derom, att denna försäljning utefter vägarna är
ett verkligt ondt, som på landsbygden hotar att förderfva och demora¬
lisera särskildt ungdomen, ett ondt, som efter den s. k. »tiolitersförord-
ningens» tillkomst framträder så mycket skarpare och nästan tillintet¬
gör det goda resultat, man eljest kunnat hoppas af nämnda förordning.
Oaktadt försäljning af vin från fordon ej i nämnvärd grad före¬
kommit, torde dock ett förbud deremot böra ske samtidigt med förbudet
mot ölförsäljningen, ty i annat fall blefve nog följden den, att samma
missbruk, som nu råder beträffande ölhandeln, skulle ega rum med för¬
säljning af vin; och då för båda dessa dryckers försäljning samma
bestämmelser nu äro gällande, torde ej skäl föreligga att påkalla någon
åtskilnad beträffande kringföringen.
Vi torde härvid böra nämna, att vi icke åsyfta ett förbud mot sjelfva
forslingen af vin och maltdrycker, utan endast mot försäljning deraf
från fordon, likasom vi icke heller afse eller önska någon inskränkning
i rätten till försäljning af svagare, icke rusgifvande maltdrycker, derest,
såsom i eu annan vid denna riksdag väckt motion påyrkas, eu gräns
mellan s. k. svagdricka och Öl varder i lag eller författning bestämd.
På grund af hvad vi sålunda anfört, hemställa vi,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
begära sådan ändring i kongl. förordningen af den 24
5
Motioner i Andra Kammaren, N:o 212.
oktober 1885 angående försäljning af vin och malt¬
drycker m. m., sådan denna förordning lyder enligt
kongl. kungörelsen af den 10 juli 1891, att hvad i
nämnda förordning under vissa vilkor stadgas om rätt
till kringföring till försäljning af vin och maltdrycker
på landsbygden må upphäfva», såvidt dylik kringföring
ej afser försäljning inomhus eller å fartyg.
Stockholm den 4 februari 1896.
D. Persson
i Tallberg.
A. F. Broström.
M. Alsterlund.
W. Bengtsson.
And. Olsson
i Mårdäng.
Halvar Eriksson.
J. A. Lundström.
I\. E. Holmgren.
C. J. Hammarström.
E. Andersson,
Upsala.
P. Horberg.
A. G. Jönsson.
J. M. Johansson.
C. E. Thor.
E. J. Ekman.
Ollas A. Ericsson.
Henrik E. Ahrenberg.
Anders Olsso?i
från Luggude härad.
Edv. Svensson.
Joll. Sjöberg.
J. Lindgren.
A. G. Ericsson.
J. Anderson
Lysvik,
O. Walter.
A. Göransson.
J. Nordin.
B. P. Ersson.
C. J. Mustaparta.
John Olsson.
E. Norman.
Adolf Ericson.
Lars Petter Larsson.
G. Sälling.
N. J. Nilsson.
Emil Olsson.
A. H. Göthberq.
O. Anderson.
Nils Hanson.
Jonas Andersson
i Ohund.
J. G. Hazén.
C. F. Wallbom.
Carl G. Grundell.
Carl Carlson Bonde.
Oskar Eklund,