,1 lotioner i Andra Kammaren, N:o 199.
3
Jf:o 19».
Af herr L. Dalllstedt, angående ändring af il § i kongl.
förordningen om kyrkostämma m. m. den 21 mars 1862.
I 41 § af kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrko- och
skolråd den 21 mars 1862 bestämmes tiden för anförande af besvär hos
domkapitlet eller Konungens befallningshafvande öfver kyrkostämmas be¬
slut till BO dagar efter det klaganden af beslutet erhållit del. Från
denna allmänna regel göres dock ett undantag i mom. 2 af nämnda pa¬
ragraf, der det heter: »I Hernösands stift är för mål, som gå till dom¬
kapitlet från Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län, tiden dubbelt
så lång, som här ofvan är stadgadt; och gäller detta äfven i afseende på
mål, som från Lappmarks församling gå till Konungens befallningshaf¬
vande i länet.»
Denna undantagsbestämmelse har naturligtvis af lagstiftaren införts
med hänsyn till de långa afstånd, hvarpå åtskilliga kommuner i ofvan-
näinuda län och särskild! de mot norska gränsen belägna befinna sig från
stiftsstaden eller från vederbörande läns residensstäder. Dessa afstånd
skulle också med de vid tiden för kommunallagarnes stiftande befintliga,
ofullständiga kommunikationer hafva afskurit medlemmarne i åtskilliga af
dessa kommuner från möjligheten att öfverklaga dylika beslut, i fall be-
svärstiden varit densamma som för öfriga delar af riket, enär i sådan hän¬
delse besvär ej hunnit inom rätt tid ingifvas. Detta undantagsstadgande
var således vid tiden för lagens stiftande alldeles nödvändigt; men helt
annorlunda förhåller det sig nu efter den utveckling, befordringsväsendet
under de sista årtiondena hunnit. Genom norra stambanans utsträckning
till Boden, genom öppnande af tvärbanan igenom Jernband och af jernvägen
mellan Luleå och Gellivara samt genom upprättande af eu mängd nya post¬
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 199.
förbindelser längs efter förbättrade eller nyanlagda landsvägar, hafva för¬
bindelserna mellan olika orter genom dessa landsdelar så väsentligt för¬
bättrats, att posten numera för samma afstånd behöfver snart sagdt icke
flera dagar än förut veckor. Derjemte hafva postförbindelserna till dessa
orter blifvit mycket tätare än förut, så att för närvarande till exempel
de flesta af lappmarkssocknarne hafva postgång åtminstone en gång i
veckan, medan åtskilliga af dem hafva dylik förbindelse två eller tre
gånger i veckan. Den kanske mest aflägsna af dessa kommuner, Torna
kapellförsamling, som gränsar mot Norge, har sålunda post en gång i
veckan. Enligt mig lemnade upplysningar lära numera endast två lapp-
markskommuner, nemligen Qvickjocks och Jukkasjärvis vara i detta af¬
seende sa illa lottade, att de hafva postförbindelse med den öfriga verlden
endast en gång hvarannan vecka, dervid dock är att märka, att först¬
nämnda kommuner under ett par sommarmånader har postgång hvarje
vecka. Vidkommande den tid, som åtgår för postens befordran från de
längst bort belägna kommunerna till stiftsstaden eller vederbörande resi¬
densstad, torde denna icke någonstädes öfverstiga nio å tio dagar. Från
Qvickjock och Jukkasjärvi till Luleå utgör denna tid respektive 6 och
7 dagar.
Då, såsom jag nu med förestående sökt visa, berörda undantagsstad-
gande på grund af förändrade förhållanden icke längre kan anses af be-
hofvet påkalladt, men deremot för hela stiftets och särskildt för lapp-
markskominunernas inbyggare medför afsevärda olägenheter genom det
försenande af dylika ärendens afgörande, som af stadgandet blir en ound¬
viklig följd, så tager jag mig friheten föreslå,
att Riksdagen måtte för sin del besluta, att ur
§ 41 i kongl. förordningen om kyrkostämma samt
kyrko- och skolråd den 21 mars 1862 måtte uteslutas
moment 2, börjande med orden: »I Hernösands stift»
och slutande med orden: »Konungens befallningshaf¬
vande i länet».
Om remiss till lagutskottet anhålles.
Stockholm den 28 januari 1896.
L. Dahlstedt.