Motioner i Andra Kammaren, N:o 122,
19
N:o 122.
Af herr 0, A. Ericsson i Ofvanmyra, i anledning af Kongl.
Maj.is proposition angående statsverkets tillstånd och behof.
I den af Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtna proposition angående stats¬
verkets tillstånd och behof äskas bland annat följande extra anslag under
fjerde och femte hufvudtitlarne:
Till fortsatt anskaffning af nya eldhandvapen åt armén 4,479,000 kran or,
deraf till utgående under år 1897 2,086,250 kronor; till anskaffning af
mobiliseringsammunition till eldhandvapen åt armén 715,000 kronor; till
fortsättande af arbetena på Karlsborgs fästning med Vaberget 200,000 kronor;
till sjöfästningarna Vaxholm och Oscar Fredriks borg samt Kungsholmen
2,819,750 kronor, deraf för år 1897 begäres 2,025,750 kronor; till befäst¬
ningars anläggande å Gotland 801,800 kronor, deraf för 1897 140,000
kronor; till anskaffning af intendenturutrustning åt armén 2,027,800 kronor,
deraf att utgå under 1897 804,400 kronor. Till nyanskaffning af fartygs-
matcriel äskas 11,780,000 kronor och deraf för år 1897 ett belopp af
5,890,000 kronor jemte till reservkanoner för flottans fartyg och till full¬
bordande af den under byggnad varande torpedkryssaren tillsammans ett
belopp af 160,000 kronor och till ny docka i Karlskrona 475,000 kronor,
hvaraf för 1897 begäres 150,000 kronor. Sålunda uppgå endast här upp¬
räknade begärda extra anslag under ofvannämnda hufvudtitlar till ett belopp
af 23,458,350 kronor, deraf att utgå under år 1897 12,171,400 kronor.
Sistförfluten Riksdag beviljade till motsvarande ändamål 3,304,030
kronor.
20 Motioner i Andra Kammaren, N:o 122.
Tvenne af ofvannämnda anslagsfrågor, med den behandling som kommit
dem till del, äro egnade att väcka särskild uppmärksamhet.
Vid de tvenne sistförfluten riksdagarne har Kong], Maj:t dels på fram¬
ställning af chefen för landtförsvarsdepartementet äskat anslag för anskaff¬
ning af 100,000 gevär och 20,000 karbiner af repetermekanism för ett
sammanlagdt belopp af omkring 7,250,000 kronor att fördelas på 12 år,
under hvilken tid således årligen borde beviljas ett anslag, som i det när¬
maste motsvarar värdet af 10,000 stycken vapen, och dels på förslag af
chefen för sjöförsvarsdepartementet begärt ett extra anslag af 12.250,000
kronor att utgå, under loppet af 5 år, till nyanskaffning af fartygsmateriel.
Den förstnämnde framhöll i likhet med generalfälttygmästaren behof vet af
förbättrade eldhandvapen åt armén äfvensom önskvärdheten af att dessa, i
likhet med hvad hittills egt rum, måtte tillverkas inom eget land, och den
senare har lika med marinförvaltningen uttalat och framhållit det vigtiga
och önskvärda deri, att. ett fast anslag på ordinarie stat af 2,500,000 kronor
erhölles för nyanskaffning af fartygsmateriel för att derigenom, såsom det
hette, kunna planmessigt ordna beställningarna.
Riksdagen biföll så till vida framställningen om anskaffandet af nya
eldhandvapen, att af det för 1895 begärda anslaget 679,800 kronor bevil¬
jades 295,500 kronor, och för 1896 hela det begärda anslaget 895,300 kronor,
under uttalande tillika, »att tillverkning för statens räkning af vapen och
ammunition må, i den mån ske kan, inom vårt eget land bedrifvas.» Till
anskaffning af fartygsmateriel beviljade Riksdagen ett extra anslag af
1,500,000 kronor för hvardera af åren 1895 och 1896.
Men oaktadt de båda departementscheferna hvar åt sitt håll och för
hvar sin framställning uppgjort planer för att inom en viss tid och på för
landet bästa och billigaste sätt erhålla de afsedda krigsmaterielen, och hvilka
planer också af Riksdagen blifvit godkända, med undantag af anslagssum¬
mans storlek till sjökrigsmaterielen, hafva de nu likväl frångått desamma.
Anmärkningsvärdast förefaller således chefens för landtförsvarsdepartementet
åtgörande härutinnan. Genom det beslut sistförflutne Riksdag fattade med
afseende å hans meranämnda framställning, hade han helt och hållit vun¬
nit hvad han med sitt förslag afsåg, nemligen dels anslag till förändringar
vid statens gevärsfaktori afsedda för den nya gevärstillverkningen och dels
anslag till eu årskontingent af 10,000 vapen, men hvad han förut åtnöjt sig
med att erhålla på 7 */2 år, begär han nu på 2 år. Ett dylikt tillväga¬
gångssätt kan ej kallas vare sig rigtigt eller lyckligt; det skall säkerligen
icke allenast inom hela landet väcka oro och förvåning, utan det lär allt
Motioner i Andra Kammaren, N:o 122.
21
vara egnadt att åstadkomma undrande spörsmål äfven utom detsamma. Man
frågar sig med skäl, hvad som är å färde, hvart det skall taga vägen och
hur det skall sluta med ett så planlöst rustningsraseri. Skulle det begärda
anslaget beviljas, vore man antingen nödsakad att tvärt emot Riksdagens
uttalade önskan skaffa en stor de! af de föreslagna eldhandvapuen från
utlandet, eller också inom landet uppdrifva en tillverkning, som ej kan ega
någon framtid för sig. Ingendera delen torde vara att rekommendera.
Samma är ock förhållandet med afseende å det af sjöförsvarsdeparte¬
mentets chef framstälda förslaget. Att på sätt som nu skett variera så
högst väsentligt i sina anslagsfordringar, att man från det ena året till det
andra mer än fördubblar sina anspråk, kan ej kallas att »planmessigt ordna
beställningarna»; ej heller kan det vara rekommenderande att med en sådan
ifver skaffa sig sjökrigsmateriel, hvartill man saknar tillgång till bemanning.
Riksdagen har under de senare åren offrat så afsevärda summor åt vårt
försvarsväsende, att man icke gerna kan begära större offervillighet i det
afseendet; man borde hellre se till, att hvad som beviljas användes på ett för¬
ståndigt och tillfredsställande sätt. Riksdagen har att egna sin uppmärksamhet
äfven åt andra områden, och det kanske i högre grad än hvad som hittills skett.
Så till exempel ökas statsskulden oupphörligt oaktadt de rika tillflöden som
strömma in i statskassan. Det vore för den skull, enligt mitt förmenande, icke
för tidigt att tänka på, huruvida det icke vore lämpligt söka minska denna skuld;
en sådan åtgärd förefaller mig helt naturlig under sådana omständigheter
som nu, då man lefver under fredliga förhållanden och med stora öfverskott
i statskassan.
Jag tror således, att man godt kan fortsätta efter den plan, som en gång
utstakats med afseende å anskaffning af eldhandvapen åt armén, och för
1807 bevilja ett extra anslag, som motsvarar kostnaden för tillverkning af
10,000 gevär eller omkring 600,000 kronor. Med bifall dertill är det helt
naturligt, att det begärda anslaget till ammunition åt dessa vapen äfven kan
och bör nedbringas i samma proportion eller till 205,000 kronor. Till fort¬
sättande af arbetena på Karlsborgs fästning med Vaberget torde också böra
beviljas enahanda belopp som under sistförflutna riksdag, eller 100,000 kronor.
Till sjöfästningarna har föregående års Riksdag gifvit på hand ett extra an¬
slag för 1897 lika med innevarande års eller 221,750 kronor Förslaget
till fästningars anläggande å Gotland torde dels ännu tarfva närmare utred¬
ning såväl i afseende å lämpligaste platsen för desamma som ock, i hvilken
omfattning de böra anläggas, och dels bör man val vänta, tills de under
byggnad varande fästningarna å andra håll blifva någorlunda färdiga och
22 Motioner i Andra Kammaren, N:o 122.
försätta i försvarbart skick, innan man börjar med nya. Beträffande det
begärda anslaget till arméns intendenturutrustning kan man starkt ifråga¬
sätta, huruvida icke större delen af detsamma kan, utan någon som helst
risk, afslås; de materiel, instrument och persedlar, som afse trängutrust-
ningen m.' in., och hvilka komma i fråga först vid ett fredsbrott, äro af den
beskaffenhet, att de lika lätt kunna anskaffas då som nu; derigenom vunne
man den icke oväsentliga fördelen af att slippa bygga stora och kostbara
förrådshus för förvaringen af dessa saker; hufvudsakligast för den »personliga
utrustningen kali ett anslag vara behöflig!, men äfven på detta område är
ju möjligt att ordna anskaffningen på någon längre tid än hvad departements¬
chefen föreslagit, t. ex. 5 år i stället för 2 år; på detta sätt vore ett extra
anslag för 1897 af 170,000 kronor tillräckligt. Som ofvan antydts, anser
jag, att ingen med fog kan klandra Riksdagen för bristande offervillighet,
om den fortfarande vidblifver det belopp, som de två senaste Eiksdagarne
hvar för sig beviljat till nyanskaffning af fartygsmateriel, eller 1,500,000
kronor. Och då redan ett ändringsförslag framkommit till Riksdagen att
förlägga den föreslagna nya dockan i Karlskrona till annan ort, och fråga
dessutom uppstått, huruvida icke eu utvidgning af någon af de gamla doc¬
korna derstädes vore för ändamålet tillräcklig, samt frågan sålunda ännu
icke vunnit nödig stadga för ett afgörande, torde äfven det för anläggning
af en ny docka i Karlskrona begärda anslaget för närvarande böra afslås.
Med åberopande af hvad jag sålunda i största korthet anfört vågar jag
vördsamt föreslå:
a) att Riksdagen må för anskaffning af nya eldhand¬
vapen åt armén på extra stat för år 1897 anvisa 600,000
kronor;
b) att Riksdagen må på extra stat för år 1897 an¬
visa 205,000 kronor till anskaffning af mobiliserings-
ammunition till eldhandvapen;
c) att Riksdagen må till fortsättande af arbetena å
Karlsborgs fästning med Vaberget på extra stat för år
1897 anvisa 100,000 kronor;
d) att Riksdagen till förstärkningsarbeten å sjöfäst¬
ningarna Oscar Fredriks borg och Kungsholmen på extra
stat för år 1897 anvisar 221,750 kronor;
e) att Kongl. Maj:ts framställning i afseende å befäst¬
ningars anläggande å Gotland ej må af Riksdagen bifallas;
Motioner i Andra Kammaren, N:o 122.
23
f) att Riksdagen må till anskaffning af iutendentur-
utrustning åt armén på extra stat för 1897 anvisa
170,000 kronor;
g) att Riksdagen för anskaffning af ny fartygsmateriel
på extra stat för år 1897 anvisar ett belopp af 1,500,000
kronor;
h) att Kongl. Maj:ts framställning om anläggning af
en ny docka i Karlskrona ej må vinna Riksdagens
bifall; och
i) att af den besparing å de ofvannämnda af Kongl.
Maj:t begärda anslagen, som under förutsättning af Riks¬
dagens bifall till punkterna a—h här ofvan skulle upp¬
stå, uppgående endast för år 1897 till 9,374,650 kronor,
9,000,000 kronor må öfverlemnas till riksgäldskontoret
att användas till afbetalning å rikets skuld, och åter¬
stoden jemte hvad som kan besparas å andra här icke
omnämnda anslag afsättas till statsverkets kassaförlags-
fond.
Stockholm den 27 januari 1896.
Ollas A. Ericsson.
I motionens syfte instämma:
S. M. Olsson.
B. P. Ersson.
A. Hansson
i Sollierga.
J. P. Jansson.
J. A. Lundström.