6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 111.
N:o 111.
Af herr L. P. Larsson i Berga, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående inlösen af frälseskatteräntor.
Vid 1895 års riksdag, och i likhet med hvad fallet varit vid flere
föregående riksdagar, har framstälts en motion, om hvars rättvisa och billig¬
het jag fortfarande är lifligt öfvertygad, men hvilken ännu ej lyckats vinna
Riksdagens bifall. Denna motion vågar jag härmed ännu en gång under¬
ställa Riksdagens pröfning.
Ifrågavarande motion afser att utsträcka bestämmelserna i kongl. för¬
ordningen den 11 september 1885 angående inlösen af skattefrälseräntor m. m.
så att de äfven komma att omfatta vissa frälseskatteräntor. Nämnda kongl.
förordning stadgar, att sådana räntor, som någon gång varit förenade med
jordeganderätten, icke få af statsverket inlösas, äfven om dessa räntor, så¬
som t. ex. är fallet inom den valkrets, för hvilken jag är ombud, ursprung¬
ligen uppkommit genom öfverenskommelse mellan kronan och enskilde. Mot
yrkandet på statsverkets skyldighet att inlösa äfven dessa räntor har af
statsutskottet upprepade gånger såsom skäl andragits, att ifrågavarande frälse¬
skatteräntor genom att hafva blifvit förenade med jordeganderätten i sjelfva
verket upphört att finnas till och sedermera uteslutande uppkommit genom
enskildt aftal mellan räntegifvare och räntetagare. För min del vidhåller
jag emellertid den åsigten, att detta betraktelsesätt ej är rigtigt, ty dessa
räntor hafva icke uppkommit genom aftal mellan enskilde. Det .är ju ostri¬
digt, att dessa räntor leda sitt ursprung från en öfverenskommelse mellan
kronan och enskilde, och detta deras ursprung lär väl ej kunna upphäfvas
derigenom, att jorden och räntan kommit i samma hand. Detta kan, så
vidt jag kan uppfatta saken, endast medföra en suspension tills vidare af
räntans utgörande, intill dess jorden och räntan på nytt åtskilts, men medför
alls icke den ändringen i räntornas natur att vara uppkomna genom aftal
mellan kronan och enskilde.
Härtill kommer ytterligare det billighetsskäl, som äfven torde böra
tagas i betraktande, att dessa räntor merendels utgöras af mindre bemedlade,
hvilka tryckas särdeles tungt af detta onus. Och deras börda blifver så
mycket känbarare, som öfriga klasser af den jordbrukande befolkningen ge¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 111.
7
nom grundskatternas afskrifning erhållit en väl behöflig lättnad i på dem
hvilande bördor för försvaret, under det att deremot nu ifrågavarande ränte¬
gifvare väl få deltaga i bärandet af de ökade försvarsbördorna, men icke
hafva erhållit någon som helst lindring i sina skatteskyldigheter. Dessutom
är att taga hänsyn till, att dessa hemman, som icke erhållit någon lindring
i skatteväg, lika fullt blifvit pålagda ökad bevillning i likhet med de hem¬
man, som åtnjutit skattelindring.
Beträffande alla de räntor, som kronan försålt, utbytt eller bortskänkt,
håller jag före, att detta är en åtgärd från statens sida, som ej i minsta
mån bör påverkas af huru enskilde sedermera hafva handlat dermed. Då
staten således en gång ingått på att lösa de frälseräntor, som kronan sig
afhändt, bör, efter mitt förmenande, en likställighet häruti ega rum, oafsedt
huru vida samma räntor för någon kort tid hafva varit förenade med jord-
eganderätten eller icke. Vid verkstäld undersökning i kongl. kammarkolle¬
gium har det ofta visat sig, att ehuru ett hemman i sin helhet på en gång
frånhändts kronan, räntan endast på en del af detta hemman varit inlösbar,
hvilket deremot icke varit förhållandet med återstående delar, emedan ränte-
och jordeganderätten under kortare tid varit förenade i samma hand.
Fortfarande öfvertygad på det lifligaste om rättvisan och billigheten
af att äfven frälseskatteräntegifvare måtte erhålla en motsvarande lindring i
de honom pålagda skattebördor, tillåter jag mig vördsamt hemställa,
att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att sedan utredning vunnits rörande antalet af
och beloppet å de skattehemmansräntor, som kronan ur¬
sprungligen afhändt sig till förmån för enskilde och hvilka
sedermera genom en tillfällig förening af jord- och ränte-
eganderätten i samma hand erhållit frälseskattenatur, Kongl.
Maj:t ville för Riksdagen framlägga förslag till dessa rän¬
tors inlösen eller ersättande af statsmedel i öfverensstäm¬
melse med hvad härom rörande skattefrälseräntor finnes
stadgadt.
Stockholm den 25 januari 1896.
Lars Petter Larsson.
I motionens syfte instämma:
(Jarl Andersson Pe
i Skeenda. i
Pehr Pehrsson
i Norrsund.