Motioner i Andra Kammaren, N:o Ilo.
3
N:o 110.
Af friherre I. A. von Knorling, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående fördelning af lindring i roteringsbesväret.
Inom det län undertecknad tillhör hafva redan tvister uppkommit mellan
delegare i soldatrotar angående fördelning af de genom lagen 2 december
1892 från statsverket utgående belopp till lindring i roteringsbesväret; och
att förhållandet inom andra län är enahanda, lider intet tvifvel, då några
bestämmelser rörande grunderna för sådan fördelning ej äro gifna. De s. k.
strörotarne eller hjelprotarne och utrotarne, såsom de ock kallas, fordra mer¬
endels att få utdelning efter deras nominella andel i roten, d. v. s. efter
hemmantal eller rotemannatal, eller daler, såsom det vid ett regemente heter,
oaktadt deras verkliga andel i besväret vanligen ej svarar deremot. I de
fall nemligen, då stamroten för upplåtande af jord m. m. till soldattorpet af
strörotarne får någon ersättning, utgår denna sedan äldre tider med så ringa
belopp, att den ej utgör åtminstone numera ett tillräckligt vederlag. Orsaken
dertill torde vara, att torpets åkerjord under tidernas lopp förökats, utan att
ersättningen — eller planpenningarna, såsom den kallas, ehuru den utgår i
spanmål — i samma man stigit; och dock är det klart att, om torpjorden
stannat vid de i en mängd indelningskontrakt bestämda »ett spannland = 1/s
tunnland och tvä lass äng», skulle roten i dess helhet och således äfven strö¬
rotarne nu mera få vidkännas långt högre lön och måhända äfven lega åt
soldaten, än som bestås. I Skaraborgs och Elfsborgs län betalas vid der för¬
lagda regementen till och med inga planpenningar för torpet af strörotar till
stamrote.
Rikets ständer hafva också i upprepade framställningar till Kongl.
Maj:t, så 1812, 1815, 1825 och 1845, begärt att få planpenningsfrågan
reglerad. Dessa framställningar hafva föranledt kongl. bref och cirkulär åren
närmast derefter, utan att de resultat, som uppnåtts, åtminstone numera kunna
anses tillfredsställande. Rotehållarne hafva i nämnda bref och cirkulär i all¬
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 110.
mänhet blifvit hänvisade till gällande indelningskontrakt och överenskom¬
melser sins emellan regementsvis eller kompanivis. Så har Kong! Maj:t
såsom för all framtid gällande faststält de överenskommelser af 1813 och
1815 om viss qvantitet spanmål, som strörotarne vid regementena i Yesterås
och Örebro län skola lemna såsom planpenningar till stamrotarne. I Skara¬
borgs och Elfsborgs län skulle det allt framgent förblifva vid det gamla. I
Upsala, Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs
och Kalmar län hafva de i indelningskontrakten såsom planpenningar be¬
stämda »daler» genom kongl. bref 28 oktober 1817 blifvit förvandlade och
bestämda till vissa kappar säd. Men i dessa senare län, med undantag möj¬
ligen af Östergötlands, synas stamrotarne enligt krigs- och kammarkolle¬
giernas cirkulär 28 februari 1846, jemfördt med kongl. förordningen 17 april
1828, kunna på domstolsväg få planpenningarna ökade, om skäl förefinnas.
I Vermlands län synas ock domstolarne kunna anlitas för ändamålet, der
enighet ej uppnås. I förbigående må nämnas, att i eu del län finnas ej strö-
rotar och i några ej ens torp.
Af denna utredning framgår, att i de landsändar, der det är möjligt
att få strörotarnes skyldigheter reglerade, så att de svara mot deras nomi¬
nella andel i roten, lär detta, om frivillig öfverenskommelse uteblir, endast
kunna ske genom vädjande till domstol. Domstolen åter kan ej gerna fälla
ett rättvist utslag utan att förut låta på laga väg värdera torpet och rote-
intressenternas skyldigheter. De kostnader, som af ett sådant rättegångsmål
skulle för en stamrote uppkomma, kunde blifva för stora i förhållande till
hvad saken gäller, förutom att målets utgång merendels måste vara osäker
genom ofta förekommande tvetydighet i de flesta stadganden, som angå indel¬
ningsverket. För öfrigt kan, såsom nämndt, i vissa län ej någon ändring-
vinnas i bestående förhållanden.
Det synes derför vara ett olämpligt och stundom omöjligt tillväga-
gående att söka medelst planpenningarnas höjande neutralisera den för stam¬
roten i materielt hänseende orättvisa fördelningen af lindringsbeloppen efter
intressenternas nominella andelar i roten.
Rättegång lär hafva förekommit angående lindringsbelopps fördelning,
men domstol har fält det utslag — och kan naturligen ej heller gerna fälla
ett annat, då det är formelt rigtigt — att delningen skall ske efter del i
roten eller hemmantal. Tvisterna i denna fråga skola sannolikt tillväxa allt
efter som lindringsbeloppen ökas, då, om icke förr, vid deras fulla utgående
det helt säkert skall visa sig, att vid många rotar strörotarne genom delning
efter hemmantal erhålla en ren vinst utöfver ersättning för andel i besväret,
under det stamroten får upplåta en del jord till soldattorpet utan något
vederlag.
Motioner i Andra Kammaren, N:c 110-
5
Jag har derför tänkt, att det beqvämaste och billigaste sättet att ordna
frågan vore att utan rubbning af roteintressenternas närvarande förhållande
till hvarandra bereda tillfälle till en fullt rättvis fördelning af statsvederlaget
inom de rotar, der man ej kan ena sig, genom värdering af det hvarje rote-
intressent åliggande besvär, hvilken värdering sedan skall gälla såsom grund
för den proportionella delningen mellan intressenterna af vederlaget.
Denna värdering kunde försiggå genom en nämnd, bestående af ortens
länsman och tvä nämndemän, eller måhända genom skiljemän enligt lagen
derom 28 oktober 1887 eller på annat lämpligt och för roten billigt sätt.
Hela roten borde bestå kostnaden. Blotta tillvaron af en sådan förordning
skulle enligt min åsigt befordra öfverenskommelse mellan roteintressenterna
på frivillig väg.
Den nya allmänna värdering af rust- och rotehållet, som skall ega rum
1899, inverkar naturligtvis icke på det proportionella förhållandet mellan rote¬
intressenternas andelar i besväret, hvarför en värdering före nämnda år af
dessa andelar äfven derefter kan ligga till grund för fördelning af lindrings-
beloppet.
Då möjligen tvister i ifrågavarande hänseende äfven ega rum inom
båtsmansrotar, har jag vågat medtaga dem i skrifvelseförslaget.
Med anledning af ofvanstående får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen aflåter en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran, att Kongl. Maj:t, då fördelning af de
genom lagen 2 december 1892 medgifna lindringsbeloppen
inom soldat- och båtsmansrotar efter roteintressenternas
nominella andelar i roten icke alltid motsvarar deras
verkliga andelar i besväret, måtte utfärda nödiga bestäm¬
melser om att, der tvist uppstår inom en rote i nämnda
hänseende, den med hittills varande fördelningssätt miss¬
nöjde må kunna på framstäld begäran erhålla värdering
på lämpligt och för roten billigt sätt af det hvarje rote-
intressent åliggande besvär, samt denna värdering må
utgöra, till dess möjlig förändring i roteintressenternas
andelar i besväret blifvit gjord, grunden för den proportio¬
nella fördelningen mellan dem af det af staten beviljade
lindringsbeloppet.
Stockholm den 28 januari 1896.
I. v. Knorring.