Bankoutskottets Memorial N:o 15.
9
N:o 15.
Ank. till Riked. kansli den 4 maj 1896 kl. 3 e. m.
Memorial, angående ändringar i gällande reglemente för riks¬
banken.
Sedan utskottet genomgått och granskat det för riksbankens styrelse
och förvaltning gällande reglemente med dervid fogade aflöningsstat samt
i sammanhang dermed tagit i öfvervägande ej mindre den af herr P. 0.
Lundell i Andra Kammaren väckta motion (n:o 136) om ändrad lydelse af
§ 32 i reglementet än äfven fullmägtiges i riksbanken i hithörande ämnen
gjorda framställningar, får utskottet nu föreslå de ändringar i bankoregle¬
mentet, som utskottet ansett böra vidtagas.
Fullmägtige i riksbanken hafva i skrifvelse den 23 sistlidne april
gjort följande framställning i fråga om ändring i § 12 mom. 1 i regle¬
mentet.
Enligt bestämmelse i § 12 mom. 1 hafva fullmägtige bemyndigande
att köpa och sälja vexlar »betalbara på utrikes ort» samt enligt § 28 att
diskontera endast sådan vexel, som, stäld i svenskt mynt och betalbar inom
högst sex månader efter diskonteringsdagen, är dragen på inom riket bosatt
svensk undersåte. Med den lydelse, dessa båda §§ nu ega, äro fullmägtige
följaktligen förhindrade att köpa sådana vexlar, som äro dragna på ut¬
ländsk man eller firma, men betalbara vid bankinrättning eller hos enskild
inom landet; och då under senare tid inträffat, att sådana vexlar erbjudits
riksbanken och anledning ej torde finnas att afvisa desamma blott af det
skäl, att de blifvit stälda att betalas inom landet, hafva fullmägtige ansett,
Bih. till Riksd. Prat. 1896. 6 Sand. I Afd. 9 Häft. 2
10
Bankoutskottets Memorial N:o 15.
att § 12 bör i sådan rigtning ändras, att ifrågavarande slags utländska
vexlar kunna af riksbanken köpas.
Det förslag, som fullmägtige med anledning häraf fram stål t till
ändring i reglementet, har utskottet funnit väl grundadt, och hemställer
alltså,
l:o) att § 12 mom. 1 i bankoreglementet må er¬
hålla följande ändi’ade lydelse:
Nuvarande lydelse:
Fullmägtige bemyndi¬
gas att köpa och åter för¬
sälja vexlar, betalbara på
utrikes ort, dragna på sex
månader eller kortare tid,
äfvensom att genom annat
aftal öfvertaga utländsk va¬
luta och densamma åter
aflåta.
Föreslagen lydelse:
*F ullmägtige bemyndi¬
gas att köpa och åter för¬
sälja vexlar, dragna å per¬
son eller firma, bosatt i
utlandet, betalbara utom
eller inom landet, och för¬
fallande inom längst sex
månader, äfvensom etc.
(lika).
Vid framläggande för fullmägtige af proftryck till sedlar å 50-kronors
valör, förfärdigade enligt det för riksbankens sedlar antagna nya system,
har det visat sig, att med det för samma sedel bestämda minskade format
och den betydliga plats, som bilden å framsidan intager, svårighet möter
att kunna å sedeln anbringa två handskrifna namnteckningar, utan att
dess utseende derigenom kommer att i väsentlig mån lida, hvaremot, om
det ena namnet finge tryckas, sådana anordningar lätteligen kunde vid¬
tagas, att lämpligt utrymme för en skriftlig namnteckning bereddes. Någon
risk lär härmed icke blifva förbunden, enär sedlarna icke skulle leinnas
fullt färdiga från tryckeriet, utan, innan de utlemnas, måste förses med
en handskrifven namnteckning. Med anledning häraf hafva fullmägtige
funnit sig böra hemställa, att å sedlarna af 50-kronors valör samt jemväl
de blifvande nya 100-kronosedlarna, som komma att få samma format och
utstyrsel som de å 50 kronor, måtte få anbringas en handskrifven och en
tryckt namnteckning.
Då ej heller denna framställning föranledt någon erinran från ut¬
skottets sida, hemställer utskottet,
Bankoutskottets Memorial N:o 15.
11
2:o) att § 15 mom. 2
hålla följande lydelse:
Nuvarande lydelse:
Dessa sedlar förses med
namnteckning af två riks¬
bankens tjensteman. A
sedlarne af fem och tio
kronors valörerna anbringas
båda namnteckningarna ge¬
nom tryck, men å de öfriga
valörerna skola desamma
handskrifvas.
i bankoreglementet må er-
Föreslagen lydelse:
Dessa sedlar förses med
namnteckning af tvåc riks¬
bankens tjensteman. A sed¬
lar af fem och tio kronors
valör anbringas båda namn¬
teckningarna genom tryck
och sedlarne å 50 och 100
kronor förses med en tryckt
och en handskrifven namn¬
teckning, men å 1000-kro-
nors-valören handskrifvas
båda namnteckningarna.
Genom stadgande i § 21 mom. 2 är allmänheten berättigad att efter
insättning vid något af riksbankens kontor af penningar kunna få medelst
telegram förordna om motsvarande belopps utbetalning vid hvilket som
helst annat riksbankens kontor. Rättigheten att på detta sätt verkställa
utbetalningar kan, om dervid betydligare belopp afses, lätteligen medföra
svårigheter och olägenheter vid i synnerhet de mindre afdelningskontoren,
som ej alltid kunna hålla en kassa, beräknad för sådana oförutsedda liqvi-
der. Svårigheten härvid skulle likväl för afdelningskontoren kunna i vä¬
sentligaste mån afhjelpas, utan att den genom nuvarande reglementsbestäm-
melse afsedda beqvämligheten i penningomsättningen i afsevärd man in¬
skränktes, om de egde rätt att för mötande af dylik utbetalning vid fall
af behof å beloppet i fråga utställa postvexel, som af telegramemottagaren
torde kunna i de flesta fall utan olägenhet användas.
Fullmägtige hafva derför, hellre än att föreslå begränsning i det be¬
lopp, som må på dylikt sätt utbetalas, hemstält om ett tillägg till ifråga¬
varande reglementsbestämmelse i ofvan angifna syfte; och får utskottet
med anledning häraf och med anslutning till fullmägtiges i ämnet gjorda
framställning hemställa,
3:o) att § 21 mom. 2 i reglementet må erhålla
följande lydelse:
12
Bankoutskottets Memorial N:o 15.
Nuvarande lydelse:
Likaledes må i hvarje
af riksbankens kontor pen¬
ningar kunna insättas och
ett deremot svarande be¬
lopp efter telegram af det
kontor, der insättningen egt
rum, utaf hvilket som helst
annat riksbankens kontor
till vederbörande i behörig
ordning utbetalas; egande
fullmägtige genom med¬
delade särskilda föreskrifter
bestämma de afgifter och
de vilkor i öfrigt, som med
hänsyn till riksbankens sä¬
kerhet kunna pröfvas för
åtnjutande af omförmälda
rättighet erforderliga.
Föreslagen lydelse:
Likaledes må i hvarje
af riksbankens kontor pen¬
ningar kunna insättas och
ett deremot svarande belopp
efter telegram af det kon¬
tor, der insättningen egt
rum, af hvilket som helst
annat riksbankens kontor
till vederbörande i behörig
ordning utbetalas, dock med
rättighet för det senare kon¬
toret att, om svårighet mö¬
ter för beloppets utbetalan¬
de i reda penningar, å det¬
samma utfärda postvexel
att inlösas vid hufvudkon-
toret, och ega fullmägtige
etc. (lika).
Beträffande nu gällande bestämmelser angående mottagande i riks¬
banken af s. k. öppna deposita hafva fullmägtige anfört:
»I fråga om vilkoren för emottagande till förvar i riksbanken af
värdepapper är i § 22 mom. 4 af bankoreglementet stadgadt, att förvarings-
afgiften för sådana utgör för år räknadt en krona för hvarje tusental
kronor af papperens i beviset upptagna värde i rikets mynt, med fullmäg¬
tige lernnad rätt att beträffande större depositioner, som utgöras af ett
jemförelsevis mindre antal papper, medgifva nedsättning i nämnda afgift.
Ansökningarna om sådan nedsättning hafva på senare tiden blifvit
allt talrikare. I afseende härå meddelas följande siffror.
Af de 34,707 st. värdepapper, som, omfattande 542 st. depositioner,
voro den 31 sistlidne december i riksbanken deponerade, tillhörde 56 st. med
18,854 värdepapper å tillsammans kronor 38,304,117: 24 postsparbanken,
då sålunda 484 depositioner med 15,853 värdehandlingar å 20,911,248: 07
egdes af allmänheten. För dessa sistnämnda voro afgifterna nedsatta till
75 öre per 1,000 för 5 st. depositioner, till 60 öre för 7 och till 50
öre för 32 st., omfattande ett sammanlagdt belopp af kronor 5,735,000,
hvartill komma ej mindre än 14 st. depositioner å tillsammans omkring
Bankoutskottets Memorial N:o 15.
13
1,666,000 kronor, för hvilka fullmägtige under innevarande år ansett sig
böra lemna nedsättning i förvaringsafgiften med 50 % under den i regel
faststälda. Under 50 öre var nedsättning beviljad blott för en deposition
å 200,000 kronor och för en år 25,000 kronor. Af dessa två har den
förra, för hvilken debiterats afgift af 40 öre, under innevarande år åter-
tagits, så att blott den senare med en afgift af 25 öre per 1,000 och
bestående af ett förvaringsbevis, tillhörigt en välgörenhetsinrättning, åter¬
står af depositioner med afgift lägre än efter 50 öre per 1,000 kronor.
Allmänhetens anspråk härutinnan hafva också ett bestämdt stöd i den
omständigheten, att afgiften för dylika depositioner i andra härvarande
penninganstalter är lägre än den i riksbanken gällande, för att ej tala
om förhållandena i utlandet, der, exempelvis i de stora bankerna i Köpen¬
hamn, Berlin och Paris, taxan är vida billigare. Då riksbankens ifråga¬
varande depositionsrörelse uppenbarligen är anordnad för att allmänheten
må kunna icke blott med erforderlig trygghet, utan ock för ringa kostnad
få i allmänt förvar nedsätta värdepapper, synes det vara för främjande af
det afsedda ändamålet af behofvet påkalladt, att afgiften nedsättes. _ En
sådan nedsättning skulle visserligen medföra af sevärd minskning i riks¬
bankens inkomst af rörelsen, men det bör å andra sidan kunna påräknas, att
allmänheten i större utsträckning än förr anlitar riksbanken i det nu ifråga¬
varande hänseendet, och om äfven den härigenom vunna ökning icke skulle
motsvara minskningen i inkomst, lär det icke böra utgöra hinder för riks¬
banken att tillmötesgå en i sig sjelf billig fordran från allmänhetens sida.
Af hvad ofvan blifvit meddeladt, synes framgå, att 50 öre per 1,000
är den afgift, som skäligen kan fastställas såsom den normala. Dock
torde i ett eller annat fall undantag derifrån kunna göras, så att afgiften
blir något lägre, hvarför den nu fullmägtige medgifna rätten till nedsätt¬
ning synes böra qvarstå, om den ock efter den betydliga nedsättningen af
den i regeln gällande afgiften icke torde komma att annat än mera sällan
tillämpas.
Att ett minimum af afgift emellertid fastställes, synes deremot lämp¬
ligt, och kan det med fullt skäl fixeras till 2 kronor.»
Då, genom hvad fullmägtige sålunda anfört och bankoutskottet sjelft
funnit vid tagen del af fullmägtiges protokoll rörande dylika ärenden, be¬
hofvet och lämpligheten af en förändring i den af fullmägtige angifna rigt-
ning synes utskottet vara ådagalagda, föranlåtes utskottet hemställa,
4:o) att andra punkten i § 22 mom. 4 i banko¬
reglementet må erhålla följande lydelse:
14
Bankoutskottets Memorial N:o 15.
Nuvarande lydelse:
Denna afgift utgör för
år räknadt en krona för
hvarje tusental kronor af
papperens eller myntens i
beviset upptagna värde i
rikets mynt, hvarvid del
af tusental beräknas såsom
helt.
Föreslagen lydelse:
Denna afgift utgör, för
år räknadt, femtio öre för
hvarje tusental kronor af
papperens eller myntens i
beviset upptagna värde i
rikets mynt, hvarvid del af
tusental beräknas såsom helt.
Dock må afgiften för hvarje
särskild deposition i intet
fall understiga 2 kronor för
år räknadt.
Med anledning deraf, att jemlikt 1895 års riksdagsbeslut under inne¬
varande år öppnats ett nytt afdelningskontor af riksbanken i Umeå för
Vesterbottens län, erfordras i § 25 af bankoreglementet, hvari riksbankens
afdelningskontor och deras distrikt uppräknas, komplettering af samma §
så, att det nya kontoret der kommer att omnämnas; och får på grund häraf
utskottet hemställa,
5:o) att § 25 mom. 1 i bankoreglementet må af-
fattas sålunda:
Riksbankens utlåningsrörelse drifves — — -— (lika)
— — — V ermlands län; genom afdelning skontoret i
Luleå för Norrbpttens län; genom af delning skontoret i
Umeå för Vesterbottens län; genom af delning skontoret i
Vexjö för Kronobergs och Blekinge län; genom afdel-
ningskontoret i Visby för Gotlands län; genom afdelnings-
kontoret i Örebro för Örebro län samt genom afdelnings¬
kontor et i Östersund för Jemtlands län; under iaktta¬
gande i afseende å kontoren i Kalmar, Karlstad, Hernö-
sand, Falun, Örebro och Umeå af de vilkor och bestäm¬
melser beträffande lånerörelsen, hvilka fullmägtige,
enligt vid dessa kontors inrättande lemnadt särskildt
bemyndigande af 1887, 1889, 1890, 1891, 1893 och
1895 årens Riksdagar eg a föreskrifva.
Bankoutskottets Memorial N:o 15.
15
Vidare och under förutsättning att hvad utskottet i utlåtande n:o 14
hemstält i fråga om inrättande under år 1897 af nya riksbankskontor,
vinner Riksdagens godkännande, hemställer utskottet,
6:o) att till § 25 mom. 1 i bankoreglementet må
fogas en så lydande not:
Förestående distriktsindelning kommer i och med
öppnandet af de utaf 1896 års Riksdag beslutade af-
delningskontoren i Linköping och Mariestad att undergå
den förändring, som af stadgandena i slutet af detta
reglemente föranledes.
I ofvanberörda af herr Lundell inom Andra Kammaren väckta mo¬
tion (n:o 136) har föreslagits, att § 32 mom. 2 i bankoreglementet, som
nu innehåller bestämmelse derom, att afbetalningslån skola återbetalas
medelst erläggande hvar sjette månad efter utlåningsdagen af en femtedel
af lånebeloppet, måtte erhålla följande ändrade lydelse:
Lånen återbetalas medelst erläggande hvar sjette månad efter ut¬
låningsdagen af minst en tiondedel utaf lånebeloppet jemte upplupen ränta,
vid äfventyr, om sådant försummas, att hela den obetalda delen af lånet
varder till betalning förfallen.
Liknande förslag, genom hvilka afbetalningslånen skulle komma att
blifva utestående i fem i stället för två och ett hälft år, hafva vid riks-
dagarne åren 1890 och 1891 samt 1892, 1893 och 1895 varit föremål för
behandling, men hittills hvarje gång af bankoutskottet afstyrkts och ej
heller af Riksdagen godkänts.
1895 års Riksdags bankoutskott yttrade med anledning af då före¬
liggande förslag i ämnet:
»Utskottet kan icke finna, att, sedan frågan senast förelegat till
pröfning, några nya skäl tillkommit, hvilka kunna anses innefatta giltig
anledning för utskottet att frångå sin, hufvudsakligen på de af bankofull-
mägtiges flertal anförda grunder, förut uttalade mening derom, att en ut¬
sträckning af tiden för afbetalningslånens återgäldande icke kan vara lämp¬
lig. Ihågkomma^ bör ock, att, enligt hvad inom utskottet framhållits, spar¬
banker och andra penningförvaltandc inrättningar i ökadt omfång sysselsätta
sig med utlåning af penningar med afbetalning af en tiondedel hvar sjette
eller tolfte månad, så att jordbrukares, näringsidkares och andras behof i
den vägen derigenom ganska väl tillgodoses.
16
Bankoutskottets Memorial N:o 15.
Härtill vill utskottet lägga äfven det skäl, att det belopp af riks¬
bankens fonder, som får bindas i dylik utlåning, torde böra vara bestämdt
genom en lag och icke vara beroende af en föreskrift endast i bankoreg¬
lementet, och äfven ur den synpunkten kan det under afvaktan af ett för¬
slag från Kongl. Maj:t rörande omorganisation af riksbanken icke vara
lämpligt att nu vidtaga någon ändring i de för afbetalningslånen gällande
föreskrifter.»
Dessa skäl synas utskottet hafva vunnit ökad giltighet, sedan till
innevarande års Riksdag aflåtits en kongl. proposition angående de ändrin¬
gar i regeringsformen och riksdagsordningen, som Kongl. Maj:t funnit nö¬
diga för att till en kommande Riksdag bana väg för förslag till lag
för Sveriges riksbank, hvilken derigenom skulle erhålla rätt att ensam ut¬
gifva sedlar och i sammanhang dermed få en förändrad verksamhet mot
hvad den nu har. Ofvanberörda kong], proposition, som vid behandlingen
hos kamrarne gifvit anledning till skiljaktiga beslut, är ännu icke af årets
Riksdag slutbehandlad. Men, om den skulle föranleda till ett samman¬
stämmande beslut i båda kamrarne, som Kongl. Maj:t kan godkänna, torde
den tid vara nära för handen, då de bestämmelser, å hvilka utskottet syf¬
tade i sitt ofvanberörda utlåtande af år 1895, få sin plats i en lag. I
afbidan å denna synes det utskottet icke vara lämpligt att nu företaga
sådan ändring i bestämmelserna om afbetalningslån, som motionären före¬
slagit, hvadan utskottet hemställer,
7:o) att herr Lundells ifrågavarande motion ej må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
I afseende å vilkoren för utlåning från riksbanken är i § 29 be¬
stämdt, att af lånesökande skall afgifvas förbindelse, åtföljd af antingen
löpande förskrifning eller accepterad invisning, motsvarande minst hela det
sökta lånebeloppet; eller ock aktier, publika papper eller andra hypotek,
som vederbörande styrelse anser innefatta fullkomlig säkerhet för det
sökta lånet.
Härvid har riksbanken naturligtvis bort iakttaga, att hypotek, som
i sjelfva verket utgör sökandens egen förbindelse, ej godkännes. Så rigtig
den nu anförda bestämmelsen än i allmänhet är, finnes dock fall, der låne-
sökandens egen förbindelse, affattad i ena eller andra formen, kan anses
innefatta fullt betryggande säkerhet. Sådant är — enligt fullmägtiges
framställning — vanligen förhållandet, när lån sökes af kommun eller
Bankoutskottets Memorial N:o 15.
17
samfällighet, sådan som t. ex. ett läns brandstodsbolag eller förening med
kommunalt ändamål och garanterade bidrag eller direktion, som har att
ombesörja arbetsföretag, för hvilket medel med full visshet äro att tillgå
inom kortare tid. Oftast lär det icke vara behöfiigt att affordra sådan
lånesökande, utom behörig förbindelse, särskildt hypotek eller att i stället
mottaga en ordförandes eller direktionsledamots förskrifning med hypotek
af kommunens eller korporationens förbindelse. Pröfningen af den säker¬
het, som i hvarje särskildt dylikt fall erbjudes, bör, enligt fullmägtiges
mening, icke möta sådana svårigheter, att den ej kan öfverlemnas åt full-
mägtige.
Med anslutning härtill och i öfverensstämmelse med hvad fullmägtige
föreslagit, föranlåtes utskottet hemställa,
8:o) att till nedannämnda §§ i bankoreglementet
må fogas följande tilläggsbestämmelser,
a) till § 29 mom. 1:
Såsom säkerhet för försträckning, hvilken lemnas
till kommun eller med sådan jemförlig samfällighet, kan
dock efter fullmägtiges eller vederbörande styrelses pröf¬
ning godkännas låntagarens egen förbindelse utan sådant
hypotek, som här ofvan stadgas;
b) till § 31 mom. 1:
I fråga om kreditiv åt kommun eller dermed jem¬
förlig samfällighet gälle, hvad i § 29 mom. 1 är stadgadt;
c) till § 32 mom. 1:
I afseende å lån till kommun eller dermed jem¬
förlig samfällighet gälle, hvad i § 29 mom. 1 är stadgadt.
För den händelse Riksdagen bifaller hvad utskottet i sitt utlåtande
n:o 14 hemstält i fråga om inrättande under år 1897 af nya afdelnings-
kontor af riksbanken, erfordras särskilda bestämmelser med anledning af
det bemyndigande, som enligt utskottets förslag skulle åt fullmägtige lem¬
nas att föreskrifva vilkor och bestämmelser för de föreslagna kontorens
rörelse och förvaltning.
Af denna anledning föranlåtes utskottet hemställa,
9:o) att i slutet af bankoreglementet må införas
följande stadgande:
Bill till Riksd. Prat. 1896. 6 Sami. I Afd. 9 Höft.
3
18
Bankoutskottets Memorial N-.o 15.
Vid#1896 års Riksdag har tillika beslutits:
a) att under loppet af år 1897 skola inrättas dels
i Linköping för Östergötlands län och Kalmar läns norra
landstingsområde med undantag af Aspelands härad, som
förlägges till området för afdelningskontoret i Kalmar,
ett afdelningskontor af riksbanken och dels i Mariestad
för Skaraborgs län eller den del deraf, fullmägtige ega
bestämma, likaledes ett afdelningskontor af riksbanken
under de vilkor och bestämmelser med afseende på kon¬
torens rörelse och förvaltning, som bankofullmägtige ega
föreskrifva;
b) att det må ankomma på fullmägtige att till
bedrifvande af kontorens lånerörelse anvisa de belopp,
fullmägtige må finna lämpliga; och
c) att fullmägtige tills vidare och intill dess Riks¬
dagen annorlunda besluter, må ej mindre bestämma af
huru stort antal ledamöter styrelserna för avdelnings¬
kontoren i Linköping och Mariestad skola utgöras, än
äfven utse dessa ledamöter, förordna om styrelsernas
verksamhet och sättet för dennas utöfvande samt be¬
stämma arfvoden för styrelserna, äfvensom besluta om
tjenstemännens antagande, göromål och aflöning samt i
öfrigt vidtaga alla erforderliga åtgärder för kontorens
öppnande.
Stockholm den 4 maj 1896.
På bankoutskottets vägnar:
O. R. THEMPTANDER,