Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.
1
N:o 26.
Ant. till Riksd. kansli den 28 april 1896, kl. 3 e. m.
Betänkande i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående
vissa ändringar i gällande förordning angående stämpel-
afgiften.
I en till bevillningsutskottet hänvisad proposition, n:o 53, har
Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att besluta, att §§ 3 och 37 i för¬
ordningen angående stämpelafgiften den 9 augusti 1894 skola i nedan-
nämnda delar erhålla följande förändrade lydelse:
§ 3.
1 afseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med
de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:
Bevis, produktions-,-----
» om registrering, tecknadt å
ordning för aktiebolag eller
stadgar för förening för
ekonomisk verksamhet eller
å protokoll om beslut an¬
gående ändring i sådant
bolags ordning eller sådan
förenings stadgar eller å
framställning om medlems
inträde i eller afgång ur
sådan förening:...................
|
1 Afd.
|
2 Afd.
|
3 Afd.
|
4 Afd.
|
5 Afd.
|
Kr.
•
|
ö.
|
Kr.
|
ö.
|
Kr.
fr
|
Ö.
it
|
Kr.
|
ö.
|
Kr.
|
ö.
|
|
|
|
|
|
— 1-
|
|
|
|
|
Bill. till Riksd. Prot. 1896. 0 Samt. 1 Afd. 24 Iliift. (N-.O 26).
1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.
Instrument: — — — — — —
Kallelse å okände borgenärer i
anledning af ansökning om
tillstånd att nedsätta aktie¬
bolags kapital........................
Kallelsebref i anledning af an¬
sökning om tillstånd att
nedsätta aktiebolags kapital
eller till aktieegare om bo¬
lagsstämma eller till med¬
lem af registrerad förening
om sammanträde...............
» i mål
angående
1 Afd.
Kr.
2 Afd.
Kr.
3 Afd.
4 Afd.
Kr.
ofritt
Kr.
5 Afd.
Kr.
Protokoll vid underdomstol, om
förordnande eller entledi¬
gande af förmyndare--
» vid underdomstol, om för¬
ordnande af gode män eller
liqvidatorer enligt lagen
om aktiebolag eller lagen
om registrerade föreningar
för ekonomisk verksamhet
Resolution, kommunikations-, —
» angående föreläggande en¬
ligt lagen om registrerade
föreningar för ekonomisk
verksamhet ........................
_fritt_
-fri
Underrättelse eller uppgift rö¬
rande utmätning —--
» angående beslut om vägrad
registrering af anmälan till
aktiebolagsregistret eller
föreningsregistret ...............
-fri.
3
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.
§ 37.
Har genom misskrifning eller annorledes stämpel blifvit för sitt
ändamål obrukbar, må densamma, helarksstämpel likväl allenast så framt
det blad, hvarå stämpeln är satt, är ostympadt, hos försäljningsman
utbytas mot annan stämpel. Dylikt utbyte må äfven ega rum för stäm¬
pel å vexel, som på grund af uteblifvet godkännande återgått till vexel-
utställaren, då af denne blifvit ådagalagdt, att vexeln icke blifvit för
sitt ändamål använd. Vid utbyte, som här är omförmäldt, skall för hvarje
stämpel betalas 3 öre.
Stämplar — — — erhållits.
Af den kongl. propositionen bilagdt utdrag af protokollet öfver
finansärenden den 10 april 1896 inhemtas, att chefen för finansdeparte¬
mentet vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t anfört följande:
»Sedan Kongl. Maj:t under den 28 juni 1895 beslutit lagar om
aktiebolag, om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, om
aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, samt om registrering af bank¬
aktiebolag, har inom justitiedepartementets lagbyrå blifvit uppgjord en
promemoria om de ändringar i gällande förordning angående stämpel-
afgiften, hvilka af omförmälda lagars innehåll ansåges böra föranledas;
och har chefen för nämnda departement med skrifvelse den 11 oktober
1895, för den vidare behandling, som kunde finnas erforderlig, till finans¬
departementet öfverlemnat berörda promemoria, som är af följande lydelse:
l:o. Nya tariffsatser infogas:
för kungörelse i anledning af ansökan om tillstånd att nedsätta
aktiebolags kapital (lagen om aktiebolag 26 § 2 inom.);
för kungörelse i anledning af ansökan om upplösning af aktiebolag
eller registrerad förening (lagen om aktiebolag 55 § 1 mom., lagen
om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet 37 § 1 mom.).
För båda slagen af kungörelser lära stämpelpapper böra vara de¬
samma som för offentlig stämning.
2:o. Stämpelfrihet medgifves:
för bevis om registrering, tecknadt å ordning för aktiebolag eller
stadgar för förening för ekonomisk verksamhet eller å protokoll om
beslut angående ändring i sådant bolags ordning eller sådan förenings
stadgar eller å framställning om medlems inträde i eller afgång ur
sådan förening (lagen om aktiebolag 69 § 3 mom. eller 70 § 2 mom.,
lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet 50 § 2
mom., 59 § 3 mom. eller 60 § 2 mom.);
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.
för bevis, att registrering af anmälan till aktiebolagsregistret eller
föreningsregistret blifvit vägrad, (lagen om aktiebolag 68 § 2 mom.,
lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet 58 § 2
mom.);
för kallelsebref i anledning af ansökan om tillstånd att nedsätta
aktiebolags kapital (lagen om aktiebolag 26 § 2 inom.);
för kallelsebref till aktieegare om bolagsstämma eller till medlem
af registrerad förening om sammanträde (lagen om aktiebolag 38 §,
lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet 21 §);
för protokoll, vid underdomstol, om förordnande af gode män eller
liqvidatorer, enligt lagen om aktiebolag 55 § eller lagen om registre¬
rade föreningar för ekonomisk verksamhet 37 §;
för protokoll eller resolution om föreläggande, enligt lagen om
registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet 58 eller 66 §; huru¬
vida protokoll skall i dylikt ärende föras, beror på lydelsen af den till
handläggning inom civildepartementet öfverlemnade, ifrågasatta kun¬
görelsen om föreningsregistrens förande m. m.
Uti infordradt, den 20 sistlidne mars inkommet underdånigt ut¬
låtande hafva statskontoret och kammarrätten anfört, hurusom uti ifråga¬
varande promemoria, med hänvisning till § 26 mom. 2 i lagen om
aktiebolag samt till § 55 mom. 1 i samma lag och § 37 mom. 1 i lagen
om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, föreslagits, att i
stämpelförordningen skulle införas nya tariffsatser dels för kungörelse
i anledning af ansökning om tillstånd att nedsätta aktiebolags kapital,
dels ock för kungörelse i anledning af ansökning om upplösning af
aktiebolag eller registrerad förening, i båda dessa fall till samma be¬
lopp som för offentlig stämning eller 1 krona.
Beträffande det förra af dessa tillägg hafva embetsverken endast
anmärkt, att åt rubriken syntes böra gifvas samma benämning, hvarmed
den stämpelpligtiga handlingen i åberopade lagrum betecknades, eller:
»kallelse å okände borgenärer». Hvad det senare tillägget vidkomme,
ansåge embetsverken, att, då enligt deras förmenande kungörelse i dessa
fall icke komme att utfärdas i sådan form, att den kunde anses såsom
utgående expedition och såsom sådan med stämpel beläggas, den för
dylik kungörelse föreslagna stämpelafgiften icke borde ifrågakomma.
Mot det föreliggande förslaget, så vidt det afsåge stadganden om
stämpelfrihet för vissa deri angifna handlingar, hade embetsverken ej
annat att erinra, än dels att åt den föreslagna rubriken: »bevis att
registrering af anmälan till aktiebolagsregistret eller föreningsregistret
blifvit vägrad» syntes rigtigare böra gifvas följande lydelse: »Under¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 5
rättelse angående beslut om vägrad registrering», och dels att de två
föreslagna nya rubrikerna: »kallelsebref» lämpligen borde sammanslås till en.
I enlighet med hvad sålunda förekommit hafva embete verken före¬
slagit vissa tillägg till § 3 i nådiga förordningen angående stämpelafgiften
den 9 augusti 1894 samt dervid tillika meddelat, att, då ännu icke
vore afgjordt, huruvida protokoll skulle föras i ärende rörande sådant
föreläggande, som omförmäldes i §§ 58 och 66 af lagen om registre¬
rade föreningar för ekonomisk verksamhet, i det af embetsverken upp¬
gjorda förslaget icke intagits bestämmelse om stämpelfrihet för proto¬
koll i dylikt ärende.»
Den föreslagna förändringen i § 37 har, enligt hvad af berörda
statsrådsprotokoll framgår, föranledts af en utaf styrelseii för Sveriges
allmänna handelsförening till Kongl. Maj:t ingifven skrift, deri bemalda
styrelse — med förmälan att vid Sveriges allmänna handelsförenings
årsmöte den 13 augusti 1895 upplysts, att sådant utbyte, som enligt §
37 i gällande förordning angående stämpelafgiften vore medgifvet för
den händelse, att stämpel genom misskrifning eller annorledes blifvit
för sitt ändamål obrukbar, vägrats hvad anginge stämpel, åsatt vexel-
blankett, hvarå accept sedermera icke erhållits, samt att föreningen med
anledning häraf beslutit öfverlemna åt sin styrelse att, på sätt denna
funne lämpligt, söka åstadkomma sådan rättelse med afseende å tolk¬
ningen af nämnda §, att utbyte ej måtte vägras för stämpel, som blif¬
vit åsatt dylik vexelblankett — anhållit, att Kongl. Maj: t täcktes taga
berörda angelägenhet i öfvervägande, samt hemstält, huruvida icke, till
undanrödjande af det omförmälda missförhållandet, lämpligen kunde till
ofvan åberopade § fogas ett tillägg, så lydande: »Dylikt utbyte må
äfven ega rum för stämplar till handlingar, innefattande uppdrag om
inkassering af penningar, anvisningar eller icke accepterade vexlar, som
på grund af bristande betalning eller uteblifvet godkännande återgått
till utfärdarne, och af handlingen otvetydigt framgår, att den icke för
sitt ändamål blifvit använd».
Häröfver hafva statskontoret och kammarrätten, enligt hvad
chefen för finansdepartementet vidare anfört, afgifvit underdånigt ut¬
låtande och deruti till en början anmärkt, att i den föreliggande fram¬
ställningen åt det föreslagna tillägget till § 37 gifvits eu vida större
omfattning än den, hvartill det åt bemälda styrelse lemnade uppdrag
bort föranleda, i det att enligt styrelsens förslag rätt till utbyte af
stämplar skulle medgifvas icke blott då stämpel blifvit åsatt vexel, som
på grund af uteblifvet godkännande återgått till utställaren, utan jemväl
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.
då stämpel blifvit åsatt handling', innefattande uppdrag om inkassering
af penningar, anvisning eller vexel, då dylik handling på grund af
bristande betalning återgått till utställaren. Att medgifva stämpelutbyte
på . den grund, att betalning icke erhållits för stämpelbelagd handling
af ifrågavarande slag, vore dock att i fråga om stämpelfrihet införa en
grundsats, som, följdrigtigt genomförd, skulle kräfva en fullständig om¬
arbetning af lagstiftningen i detta ämne; och redan af detta skäl ansåge
embetsverken något afseende å framställningen i denna del icke böra
fästas.
Embetsverken hafva vidare framhållit, att begagnande af vexlar
vid köpekontrakt, der kontant betalning icke ifrågakomme, måste lända
till reda och ordning samt sålunda och äfven i öfrigt medföra fördel
för dem, som hade sin_ verksamhet inom affärslifvets område; och hafva
embetsverken erinrat, 'hurusom i motiven till det förslag till ny stäm¬
pelförordning, hvilket af dertill utsedde komiterade afgifvits den 27
oktober 1898 och som i hufvudsakliga delar läge till grund för nu gäl¬
lande förordning i ämnet, anförts, att de afgifter, som till staten ut-
ginge under form af stämpel, till sin natur vore af två väsentligen
olika slag, nemligen dels sådana, som erlades för expeditioner från
offentliga myndigheter, och dels sådana, som utgjordes med anledning
af vissa rättshandlingar enskilde emellan, samt att, då det förra slaget
af stämpelafgifter allenast afsåge att ersätta staten vissa tjenster, vore
deremot det senare slaget att anse såsom en skatt på öfverflyttning af
värdebelopp från en hand till en annan, alltså ett komplement till in¬
komstbeskattningen. Äfven med detta vexelstämpelns syfte vore, efter
embetsverkens tanke, förenligt, att sådana bestämmelser i fråga om
denna stämpel vidtoges, att vexelutställaren icke i något fall nödgades
att för samma aftal vidkännas vexelstämpel två gånger, hvilket skulle
inträffa, om köparen af en vara af någon anledning, exempelvis i fråga
om betalningstiden, icke godkände vexeln, utan återsände densamma
till utställaren och denne utfärdade ny vexel, ändrad i öfverensstäm¬
melse med köparens önskan. Det kunde ock inträffa, att, då säljaren
hos köparen företedde en vexel för accept, den sistnämnde föredroge
att erlägga kontant betalning. I sådant fall hade den af säljaren ut¬
färdade vexeln icke vid aftalet kommit till användning, och den å vexeln
anbragta stämpeln borde derföre få utbytas, helst stämpelpligtighet för
räkningar icke vore påbjuden. Till förekommande deraf, att stämpel å
vexel, som varit för sitt ändamål använd, komme att utbytas mot ny
stämpel, erfordrades dock, att vexelutställare, som anmälde stämpel å
vexel till utbyte, skulle ådagalägga, att vexeln ej kommit till använd¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 7
ning, hvilket syntes embetsverk^ kunna ske genom framläggande af bref
rörande det aftal, vexeln afsåge, eller annorledes.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hafva embetsverken hem¬
stält, att första stycket af § 37 i nådiga förordningen angående stämpel -
afgiften måtte erhålla följande lydelse: »Har genom misskrifning eller
annorledes stämpel blifvit för sitt ändamål obrukbar, må densamma,
helarksstämpel likväl allenast så framt det blad, hvarå stämpeln är satt,
är ostympadt, hos försäljningsman utbytas mot annan stämpel. Dylikt
utbyte må äfven ega rum för stämpel å vexel, som på grund af ute-
blifvet godkännande återgått till vexelutställaren, då af denne blifvit
ådagalagdt, att vexeln icke blifvit för sitt ändamål använd. Vid utbyte,
som här är omförmäldt, skall för hvarje stämpel betalas 3 öre.»
Från den mening, som innehålles i embetsverkens berörda utlåtande,
hafva tre ledamöter varit skiljaktige; och hafva dessa reservanter anfört,
att med den af omförmälda komiterade uttalade uppfattning af vexel-
stämpelns syfte blefve vexels stämpelpligtighet icke beroende af den
omständighet, huruvida vexeln kunde användas såsom fordrinsgbevis
och diskonteras, utan fast hellre af det förhållande att den ansåges utgöra
ett uttryck för varu- eller penningetransaktion; att i följd häraf såsom
vilkor för ett sådant utbyte af vexelstämpel, som nu blifvit ifrågasatt,
måste stadgas skyldighet för vederbörande att behörigen styrka, att
den transaktion, som föranledt vexelns utställande, icke kommit till
stånd; att för fullgörande af en dylik skyldighet så afsevärda svårigheter
syntes möta, att medgifvandet i sjelfva verket skulle blifva utan bety¬
delse; samt att i den föreliggande underdåniga framställningen hvarje
utredning saknades angående beskaffenheten af de skäl, som kunde
förmå en vexelgifvare, till hvilken vexel på grund af uteblifvet god¬
kännande återgått, att genom utställande af en ny vexel rörande samma
affär som den förra betala dubbel stämpel. Tillika hafva reservanterne
erinrat, att enligt § 22 i vexellagen godkännande af vexel finge in¬
skränkas till en del af vexelsummau, äfvensom att vexlar och anvis¬
ningar, betalbara vid uppvisandet, i stor mängd utstäldes endast för
inkassering af förfallna bokfordringar; och i fråga om dylika vexlar
hände antagligen ofta, att accept utbeblefve på den grund, att varu-
emottagaren föredroge kontant liqvid. På grund af det sålunda anförda
hafva reservanterne ansett sig icke kunna till nådigt bifall förorda den
underdåniga framställningen, utan för sin del hemstält, att densamma
icke måtte till någon Kongl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.
Efter denna redogörelse för hvad i ärendet förekommit, anförde
departementschefen för egen del följande:
B Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.
Strängt principielt taget vore man visserligen i likhet med nyss¬
nämnde reservanter berättigad säga, att, då vexelstämpeln vore afsedd
att utgöra en skatt på öfverflyttning af värdebelopp från en hand till
en annan, det för medgifvande af utbyte af stämpel till vexel, som icke
accepterats, icke vore nog att styrka, att vexeln icke användts, utan att det
derjemte borde bevisas, att sjelfva den transaktion, som föranledt vexelns
utställande, icke kommit till stånd, i hvilket fall åter medgifvandet blefve
i det närmaste värdelöst. Detta betraktelsesätt borde också utan tvifvel
vara bestämmande för afgörandet af den föreliggande frågan, derest
vår stämpellagsstiftning, i likhet med ett flertal främmande länders,
vore byggd på den grundsats, att hvarje handling, som utgjorde ett
uttryck för öfverflyttningen af ett värdebelopp från en hand till en
annan, skulle vara underkastad stämpel. Detta vore emellertid så långt
ifrån fallet, att talrika i rörelsen förekommande dylika handlingar, så¬
som ointecknade skuldebref, räkningar, qvittenser o. s. v., hos oss voi-e
stämpelfria. Vid sådant förhållande och då en vexel, derå accept icke
erhölles, närmast vore jemförlig med en icke accepterad räkning, syn¬
tes något hinder ur synpunkten af följdrigtighet i stämpelförordningens
bestämmelser icke böra möta för medgifvandet af den af Sveriges all¬
männa handelsförening begärda rätten till utbyte af stämpel, i hvad
den afsåge vexel, som på grund af uteblifvet godkännande återgått till
utställaren. Då det i öfrigt vore önskvärdt, att bestämmelserna i stäm¬
pelförordningen i möjligast minsta mån verkade besvärande på använ¬
dandet af vexlar vid köpeaftal, der kontant betalning icke egde rum,
samt faran för missbruk förebyggdes genom fordran, att vexelutställaren
skulle ådagalägga, att vexeln icke blifvit för sitt ändamål använd, an-
såge sig departementschefen ega giltiga skäl att tillstyrka, det Kong].
Maj:t ville föreslå Riksdagen att besluta, att § 37 i gällande förordning
angående stämpelafgiften skulle erhålla den förändrade lydelse, som här
ofvan i den kongl. propositionen angifvits.
Mot de i den kongl. propositionen föreslagna förändringarna i §
3 af ifrågavarande förordning har utskottet icke något att erinra.
Vidkommande derefter den föreslagna bestämmelsen rörande rätt
till utbyte af stämpel, som blifvit åsatt vexel, finner utskottet på de af
chefen för finansdepartementet anförda skäl sådant utbyte böra med-
gifvas beträffande vexel, som på grund af uteblifvet godkännande åter¬
gått till utställaren. Såsom vilkor för åtnjutande af nämnda rätt stad¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 9
gas i Kongl. Maj:ts förslag, att af vexelutställaren skall ådagaläggas,
att vexeln icke blifvit för sitt ändamål använd. Om innebörden af
denna bestämmelse torde kanske tvekan kunna uppstå, i det att, med
hänsyn till det gängse bruket att genom diskontering i bankinrättning
förskaffa sig penningar å vexlar före desammas förfallotid, den upp¬
fattning kunde hos mången göra sig gällande, att användandet af en
vexel skulle vara liktydigt med dennas diskontering. Det vilkor för
åtjnutande af ifrågavarande rätt, som i förslaget åsyftas, anser utskottet
följaktligen böra till åstadkommande af större tydlighet uttryckas så,
att vexelutställaren skall styrka, att godkännande å vexeln icke er¬
hållits.
Utskottet hemställer derför,
l:o) att Riksdagen måtte bifalla den kongl. pro¬
positionen, i hvad den angår de föreslagna förändrin¬
garna i § 3 af förordningen angående stämpelafgiften
den 9 augusti 1894, samt
2:o) att Riksdagen måtte besluta, att § 37 i sam¬
ma förordning skall erhålla följande förändrade ly¬
delse :
Har genom misskrifning eller annorledes stämpel
blifvit för sitt ändamål obrukbar, må densamma, hel-
arksstämpel likväl allenast så framt det blad, hvarå
stämpeln är satt, är ostympadt, hos försäljningsman ut¬
bytas mot annan stämpel. Dylikt utbyte må äfven
ega rum för stämpel å vexel, som på grund af uteblifvet
godkännande återgått till vexelutställaren, då af denne
blifvit styrkt, att godkännande å vexeln icke erhållits.
Vid utbyte, som här är omförmäldt, skall för hvarje
stämpel betalas 3 öre.
Stämplar — — — — erhållits.
Stockholm den 28 april 1896.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. C A VALLI.
Bih. till Riksd. Prof. 1896. ö Sami. 1 Afd. 24 Haft.
2