Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
1
N:o 21.
Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1896, kl. 6 e. m.
Betänkande, angående vissa ännu oafgjorda delar af tullbevill-
ningen. (Ha A.)
Sedan utskottet i sitt betänkande n:o 13 yttrat sig rörande gjorda
framställningar om lindringar i gällande tullsatser å lifsmedel, får utskottet
nu afgifva yttrande angående den del af tullbevillningen, som omfattar
de s. k. industritullarne, i den mån förslag till ändringar deri blifvit till
utskottets behandling hänvisade.
Förslag i sistnämnda afseende innefattas i följande motioner, nemligen:
inom Första Kammaren väckta:
n:o 7, af herr J. F. \Vester, om ändring af tullen å tagel;
n:o 28, af herr C. 0. Bergman, angående tull å superfosfat;
n:o 40, af herr P. M. Söderberg, angående höjning af tullen å till
pelsverk ej hänförliga, beredda hudar och skinn älvensom å vissa slags
skodon; och
n:o 44, af herr L. W. Bergström, om tull å vissa produkter af bly¬
industrien;
samt inom Andra Kammaren väckta:
n:o 104, af herr friherre TF. G. von Schiverin, angående nedsättning
m 7 \
af tullen å jäst;
n:o 152, af herr Aug. Peterson i Hasselstad, angående höjning af
tullen å dynamit och vissa andra sprängämnen;
n:o 164, af herr Aug. Wijkander, angående tullfrihet för tack- och
barlastjern samt skrot m. m.; och
n:o 177, af herr Ivar Månsson, angående ändring i tulltaxan i fråga
om paraply ställningar och käppar.
Herr Bergman föreslår i sin ofvanberörda motion, att sugerfosfat,
som icke äro ätt hänföra till råmaterialier, måtte beläggas med en tull-
afgift af 50 öre per 100 kilogram, eller, om denna norm icke kunde anses
lämplig, af vissa procent i förhållande till varans värde.
Till stöd för detta yrkande anför motionären, efter en erinran, huru¬
som superfosfatfabrikationen hittills fått vara i saknad af det tullskydd,
hvaraf industrien i allmänhet kommit i åtnjutande, att det utländska fa¬
brikatet icke blott ofta vore af underhaltig beskaffenhet, utan stundom
Bill. till Riksd. Prot. 18%. 5 Sami. I Afd. 20 Höft. (N:o 21.) 1
Gödnings¬
ämnen.
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
innehölle för växtligheten rent af skadliga ämnen, särskilt arsenik, för¬
hållanden, hvilka för köparen vore så godt som omöjligt att kontrollera
och hvilka skulle blifva så mycket farligare, om den svenska superfosfat-
fabrikationen, hvars produkter i allmänhet vore vida öfverlägsna de ut¬
ländska, genom konkurrensen från utlandet undertrycktes; tilläggande mo¬
tionären, att, ehuruväl detta under den närmaste tiden icke vore att be¬
fara, konkurrensen från utlandet dock redan vore så stark, att, om den¬
samma finge obehindradt fortgå, det lätt kunde hända, att de svenska
fabrikerna nödgades efter hand upphöra med sin tillverkning, hvarvid den
kontroll å den utländska varan, som af dem nu utöfvades, bortfölle, samt
att farhågan att ifrågavarande, för jordbruket nödvändiga ämnen ‘genom
åsättande af tull skulle fördyras saknade berättigande, då de inhemska
fabrikerna genom tullskyddets införande skulle erhålla en ökad afsättning
och billigare försäljningskostnader samt på grund häraf efter all sannolik¬
het blifva i stånd att sälja sina varor lika billigt som nu, gm ej billigare.
Myckenheten och värdet af in- och utförseln af superfosfat under de
senaste fem åren, för hvilka fullständiga uppgifter föreligga, inhemtas af
följande tabell:
År.
|
I n f ö
|
reel.
|
TJ t f ö
|
reel.
|
Kg.
|
Värde kr.
|
Kg.
|
Värde kr.
|
1890..............
|
19,355,057
|
1,645,180
|
666,031
|
66,603
|
1891______________
|
16,995,884
|
1,444,650
|
547,513
|
54,751
|
1892..............
|
23,253,072
|
1,395,184
|
276,068
|
16,564
|
1893...........
|
11,965,429
|
658,099
|
281,923
|
15,506
|
1894___________
|
14,569,065
|
801,299
|
104,651
|
5,756
|
Tillverkningen inom landet af superfosfat kan ej uppgifvas, då i den
officiella statistiken superfosfat äro sammanförda med öfriga slag af göd¬
ningsämnen.
Med anslutning till den af 1888 års tullkomité uttalade åsigt om
lämpligheten af tull å superfosfat, föreslog Kongl. Maj:t vid 1892 års lagtima
riksdag en tull af 25 öre per 100 kilogram å ifrågavarande artikel. Be¬
villningsutskottet afstyrkte emellertid den kongl. propositionen i denna de],
härvid stödjande sig på de skäl, som mot tullen uttalats dels af eu reser¬
vant i komitén, dels ock af de embetsverk, till hvilka komiténs förslag för
granskning öfverlemnats. Riksdagens beslut utföll också i enlighet med
utskottets afstyrkande hemställan.
De skal, som anförts mot tull å ifrågavarande artikel, äro hufvud¬
sakligen dels betänkligheten att å ett för jordbruksnäringen i högsta
grad gagneligt och i stor mängd användt ämne, hvithet i väsentlig mån
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 3
bidrager till jordens ökade kultur, åstadkomma en prisförhöjning icke blott
direkt genom tullen, utan ock indirekt genom de af tullbehandlingen för¬
anledda vägnings- och transportkostnader, dels ock svårigheten att vid tull-
behandlingen skilja superfosfat, som är ett mineraliskt fosforsyrehaltigt
Gödningsämne, behandladt med svafvelsyra, från andra slag af gödningsämnen.
Dessa skäl synas utskottet ega full giltighet; och då dessutom, såsom
af ofvanstående tabell framgår, införseln af superfosfat synes vara i af¬
tagande, får utskottet hemställa,
l:o) att herr Bergmans ifrågavarande motion icke
måtte af Riksdagen bifallas.
I sin ofvan oinförmälda motion föreslår herr Söderberg, bland annat,
att tullen å sulläder och bindsulläder måtte höjas till 40 öre per kilogram
samt å andra slag af beredda, till -pelsverk ej hänförliga hudar och skinn
till 65 öre per kilogram.
Tullen å sulläder utgick till och med år 1857 med 37,5 öre per
skålpund 88,2 öre per kilogram). Nämnda ar nedsattes tullen till 25
öre per skålpund och derefter, i sammanhang med franska handelstrakta-
tens afsilande, först till 15 öre och sedermera till 10 öre per skålpund
(— 35,3 öre och 23,5 öre per kilogram). År 1875 nedsattes densamma
ytterligare till 6 öre skålpundet (s= 14,i öre per kilogram). Sedan år 1886
utgår tullen å samma vara med 24 öre per kilogram. Tullen å andra
slags beredda, till pelsverk ej hänförliga hudar och skinn, som till och
med år 1857 utgick med 75 öre per skålpund ( = 1 kr. 76 öre per kilo¬
gram), nedsattes sistnämnda år till 40 öre per skålpund (= 94 öre per
kilooram) samt derefter först till 30 öre och sedan till 20 öre per skål¬
pund. Från och med den 16 maj 1882 bär tullen å sistberörda varuslag
uto-ått med 47 öre per kilogram. — De af motionären påyrkade tullsat¬
serna äro desamma som Kong! Maj:t, i anslutning till 1888 års tullkomités
mening, vid 1892 års lagtima riksdag föreslagit. Den kongl. propositionen blef,
rörande nu ifrågavarande artiklar, af nämnda Riksdag afslagen. Sedermera
hafva af enskilde motionärer yrkanden af enahanda innebörd framställs vid
riksdagarne under åren 1893—1895, hvilka yrkanden dock alltid afslagits, år
1895 dock endast med en ringa röstöfvervigt, nemligen 186 röster mot 180.
Till belysande af frågan om läderindustriens ställning i vårt land
under tiden från och med år 1871 får utskottet meddela följande, på grund
af den officiella statistiken uppgjorda tabeller, utvisande för deri angifna
år garfveriernas och deri anstälde arbetares antal, tillverkningens stol It k
och värde äfvensom in- och utförseln af hithörande varor:
Hudar och
skinn.
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
År.
|
Antal
fabriker.
|
Antal
arbetare.
|
T i 1 1 v
S n 1 1 ä d
Qvantitet.
|
erkningen
r.
Värde.
|
Kilogram.
|
+ Stycken.
|
Kronor.
|
1871........
|
687
|
1705
|
948,222
|
12,406
|
3,127,912
|
1872..........
|
685
|
1845
|
947,521
|
14,353
|
3,472,456
|
1873............
|
693
|
1998
|
897,301
|
12,662
|
3,302,053
|
1874...........
|
684
|
2009
|
925,799
|
13,085
|
3,522,171
|
1875 .......
|
647
|
1925
|
943,826
|
8,190
|
3,361,730
|
1876...............
|
667
|
1936
|
779,604
|
6,455
|
2,803,142
|
1877 ______
|
670
|
1918
|
680,608
|
4,806
|
2,261,064
|
1878......
|
676
|
1729
|
625,905
|
2,728
|
1,958,857
|
1879____________
|
665
|
1675
|
442,891
|
3,147
|
1,399,092
|
1880.....
|
654
|
1678
|
540,367
|
2,395
|
1,631,143
|
1881....
|
667
|
1769
|
513,275
|
2,134
|
1,545,106
|
1882......
|
671
|
1765
|
640,481
|
2,830
|
1,910,677
|
1883...
|
663
|
1651
|
524,181
|
1,392
|
1,577,737
|
1884... .
|
657
|
1583
|
272,312
|
980
|
778,444
|
1885...
|
632
|
1655
|
519,804
|
896
|
1,511,850
|
1886...
|
643
|
1689
|
360,903
|
1,000
|
986,546
|
1887...
|
625
|
1648
|
444,776
|
620
|
1,205,992
|
1888.......
|
619
|
1629
|
380,754
|
3,330
|
1.008,231
|
1889.....
|
603
|
1663
|
514,321
|
2,690
|
1,200,255
|
1890...
|
600
|
1703
|
354,734
|
11,255
|
1,012,867
|
1891 ...
|
598
|
1768
|
649,742
|
17,365
|
1,710,418
|
1892.........
|
579
|
1736
|
516,418
|
9,445
|
1,353,102
|
1893 ..
|
571
|
1764
|
439,708
|
9,955
|
1,193,277
|
Anledningen till att för aren 1892 1893 i denna kolumn upptagna belopp icke öfverens-
statistiska tabellerna särskilt upptagits s. k. bereddngslön, hvilken här inberäknats.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
5
vid läderfabri
|
kerna.
|
|
|
|
Hela tillverk¬
ningen. 1
|
S
|
norm
|
e r.
|
H u d
|
r och
|
k i n n.
|
Qvantitet.
|
Värde.
|
Qvantitet.
|
Värde.
|
|
Kilogram. + Stycken.
|
Kronor.
|
Kilogram. + Stycken.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
272,862
|
12,745
|
1,074,827
|
123,498
|
495,315
|
1,427,721
|
5,630,460
|
310,423
|
16,853
|
1,365,250
|
293,782
|
479,226
|
2,069,074
|
6,906,780
|
327,736
|
38,299
|
1,759,133
|
316,708
|
549,158
|
2,787,189
|
7,848,375
|
479,432
|
19,646
|
2,107,784
|
209,395
|
600,655
|
2,727,637
|
8,357,592
|
333,761
|
12,873
|
1,487,116
|
269,141
|
578,846
|
2,614,498
|
7,463,344
|
306,696
|
10,539
|
1,314,152
|
446,764
|
557,347
|
2,924,779
|
7,042,073
|
309,352
|
4,757
|
1,113,384
|
433,560
|
580,773
|
2,809,318
|
6,183,766
|
282,822
|
2,899
|
920,029
|
438,655
|
522,015
|
2,540,053
|
5,418,939
|
283,757
|
3,674
|
926,800
|
413,156
|
512,735
|
2,622,143
|
4,948,035
|
261,989
|
2,672
|
815,915
|
417,640
|
502,245
|
2,341,631
|
4,788,689
|
235,849
|
3,777
|
775,013
|
421,835
|
533,851
|
2,895,859
|
5,215,978
|
246,613
|
3,766
|
811,467
|
408,552
|
515,793
|
2,661,938
|
5,384,082
|
208,564
|
1,660
|
634,190
|
510,695
|
460,250
|
3,016,957
|
5,228,884
|
197,466
|
2,675
|
627,167
|
533,378
|
552,910
|
3,809,244
|
5,214,855
|
219,916
|
3,117
|
696,540
|
442,197
|
497,584
|
2,673,228
|
4,881,618
|
233,034
|
3,080
|
693,688
|
519,677
|
545,180
|
3,432,606
|
5,112,840
|
233,928
|
2,906
|
656,222
|
408,356
|
557,654
|
3,237,289
|
5,099,503
|
219,627
|
2,845
|
595,277
|
372,358
|
532,389
|
3,354,312
|
4,957,820
|
157,273
|
3,588
|
424,923
|
594,504
|
475,824
|
3,655,065
|
5,280,243
|
124,210
|
6,702
|
412,434
|
374,234
|
480,951
|
3,818,654
|
5,243,955
|
298,523
|
17,040
|
824,089
|
424,698
|
224,336
|
3,147,678
|
5,682,185
|
229,531
|
7,010
|
599,107
|
573,860
|
270,458
|
3,088,635
|
5,494,881
|
245,532
|
23,857
|
743,991
|
567,162
|
264,786
|
3,009,573
|
5,509,668
|
stämma med summorna af beloppen i föregående värdekolumncr är den, att för nämnda år i de
6
Bevillningsutskottets Betänkande N;o 21.
År.
|
In-
|
och utförsel af sulläder m. m.
|
I n f ö
|
r s e 1.
|
utfå
|
r s e 1.
|
Kilogram.
|
Kronor.
|
Kilogram.
|
Kronor.
|
1871............ ...
|
242,632
|
570,796
|
5,618
|
13,216
|
1872............
|
486,115
|
1,143,596
|
3,091
|
7,272
|
1873..................
|
954,237
|
2,244,863
|
737
|
1,734
|
1874
|
823,571
|
2,034,340
|
1,189
|
2,796
|
1875 ........
|
706,498
|
2,409,972
|
4,094
|
9,631
|
1876 .........
|
1,444,883
|
3,535,082
|
3,950
|
9,292
|
1877 ..............
|
1,320,286
|
3,230,240
|
8,265
|
19,443
|
1878.............. ........
|
1,514,963
|
3,492,701
|
13,049
|
30,698
|
1879______________
|
1,540,451
|
3,950,097
|
13,757
|
38,837
|
1880...........
|
1,683,125
|
4,315,948
|
7,861
|
22,192
|
1881 ... _______________
|
1,611,955
|
3,546,301
|
15,690
|
39,225
|
1882_____________
|
2,065,773
|
4,544,701
|
5,799
|
14,498
|
1883. ________
|
1,988,656
|
4,375,043
|
3,754
|
9,385
|
1884....................
|
1,977,987
|
4,054,873
|
9,907
|
24,768
|
1885......
|
2,483,635
|
5,091,452
|
5,740
|
14,350
|
1886..........
|
1,456,677
|
3,000,755
|
2,945
|
7,363
|
1887 .... .
|
2,000,768
|
4,121,582
|
1,894
|
4,735
|
1888________________
|
2,053,170
|
4,229,530
|
2,473
|
6,183
|
1889__________
|
2,273,864
|
4,684,160
|
4,153
|
10,383
|
1890. .......
|
2,304,590
|
3,364,701
|
6,270
|
15,675
|
1891
|
2,350,537
|
3,079,203
|
12,675
|
31,688
|
1892________
|
2,128,917
|
2,682,435
|
12,755
|
16,071
|
1893_____________ .
|
2,287,679
|
2,882,476
|
18,848
|
23,748
|
1894____________ ....
|
2,755,895
|
3,444,869
|
4,961
|
6,202
|
1895..............
|
|
|
—
|
|
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
7
In- och utförsel af andra slags beredda
hudar och skinn.
|
In- och utförsel af oberedda hudar
ooh skinn.
|
I n f ö
|
r s e 1.
|
tr t f 8
|
r s e 1.
|
I n f ö
|
r s e 1.
|
U t f ö
|
r s e 1.
|
Kilogram.
|
Kronor.
|
Kilogram.
|
Kronor.
|
Kilogram.
|
Kronor.
|
Kilogram.
|
Kronor.
|
64,179
|
754,910
|
2,191
|
25,775
|
3,533,274
|
5,957,282
|
438,593
|
739,491
|
88,559
|
1,041,685
|
1,884
|
22,160
|
5,176,405
|
9,133,200
|
638,762
|
601,080
|
104,873
|
1,233,575
|
1,301
|
15,300
|
4,120,049
|
6,784,750
|
705,754
|
581,105
|
142,887
|
1,680,720
|
878
|
10,325
|
2,803,334
|
5,012,124
|
889,684
|
753,480
|
121,357
|
1,427,475
|
2,743
|
32,270
|
' 2,664,674
|
4,826,899
|
695,509
|
572,670
|
141,891
|
1,669,010
|
5,306
|
62,410
|
2,171,458
|
3,575,880
|
401,654
|
283,470
|
172,412
|
2,028,010
|
6,521
|
76,700
|
1,892,098
|
2,670,720
|
579,209
|
340,650
|
127,304
|
1,497,430
|
7,364
|
86,625
|
2,186,378
|
3,086,100
|
781,162
|
459,425
|
131,300
|
1,544,430
|
7,555
|
88,870
|
1,542,601
|
2,177,400
|
1,331,508
|
939,720
|
162,845
|
1,915,485
|
8,039
|
94,560
|
2,321,000
|
3,276,120
|
1,336,651
|
943,350
|
175,385
|
2,104,620
|
1,168
|
14,016
|
2,501,689
|
3,752,534
|
1,296,632
|
687,215
|
193,838
|
2,326,056
|
2,458
|
29,496
|
2,721,717
|
4,082,576
|
1,310,451
|
694,539
|
221,559
|
2,658,708
|
4,941
|
59,292
|
2,526,255
|
3,789,383
|
1,350,088
|
715,547
|
207,167
|
2,486,004
|
7,180
|
86,160
|
2,152,981
|
3,229,472
|
1,344,961
|
712,829
|
223,993
|
2,687,916
|
4,330
|
51,960
|
2,421,422
|
3,632,133
|
1,587,357
|
952,414
|
212,195
|
2,546,340
|
3,844
|
46,128
|
2,296,966
|
2,411,814
|
1,803,992
|
1,082,395
|
231,984
|
2,783,808
|
3,167
|
38,004
|
2,123,342
|
2,229,509
|
2,186,174
|
1,311,704
|
267,693
|
3,212,316
|
4,282
|
51,384
|
3,155,394
|
3,313,164
|
1,762,126
|
1,057,276
|
309,427
|
3,713,124
|
7,239
|
86,868
|
3,060,387
|
3,213,406
|
1,513,937
|
908,362
|
317,543
|
3,810,516
|
5,631
|
67,572
|
3,788,067
|
3,788,067
|
1,724,861
|
1,121,160
|
316,196
|
3,794,352
|
9,038
|
108,456
|
3,821,447
|
3,248,230
|
1,869,729
|
1,215,324
|
333,677
|
3,649,816
|
5,564
|
55,640
|
2,753,104
|
2,064,828
|
1,648,401
|
824,201
|
421,409
|
4,214,090
|
7,318
|
73,180
|
2,340,102
|
1,755,077
|
1,851,843
|
925,922
|
509,396
|
2,546,980
|
12,823
|
64,115
|
3,205,696
|
2,404,272
|
2,067,317
|
826,927
|
---
|
—
|
—
|
|
3,237,000
|
—
|
2,646,000
|
—
|
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
Under det att tillverkningsvärdet vid landets samtliga fabriker af
alla slag stigit från 105,235,595 kronor år 1871 till 350,436,982 kronor
år 1893, från hvilken sistnämnda summa dock bör för jemförelsens skull
afgå sammanlagda tillverkningsvärdet vid åtskilliga i 1871 års statistik ej
redovisade fabriksklasser såsom bränvinsbrännerier m. fl., utgörande 54,572,093
kronor, har, på sätt ofvanstående tabeller utvisa, tillverkningen af läder,
oaktadt det allt jemt växande behofvet af denna vara, icke blott icke ökats,
utan, synnerligast i fråga om så vigtiga varor som sulläder och smorläder’
högst betydligt minskats, under det att samtidigt införseln tiodubblats och
utförseln fortfarande saknar betydenhet. Under samma tid har utförseln
af oberedda hudar mer än sexdubblats, hvaremot införseln deraf på det
hela taget minskats. Då härtill kommer, att, såsom af de å annat ställe i
detta betänkande intagna statistiska uppgifter framgår, en icke obetydlig
qvantitet läder införes bearbetadt såsom färdiggjorda skodon, samt införseln
af sådan vara under senare tider vunnit en särdeles stor omfattning, synes
det utskottet tydligt, att garfverihandteringen i Sverige arbetar under
trycket af en öfvermägtig utländsk konkurrens. Såsom af de statistiska
uppgifterna framgår, har också antalet garfverier under åren 1871—1893
år från år minskats. Sistnämnda år utgjorde de i gång varande garfve-
riernas antal 571 med ett sammanlagdt tillverkningsvärde af 5,509,668
kronor, hvilket i medeltal för hvarje garfveri utgör ungefär 9,650 kronor.
Af dessa siffror framgår att, då blott ett fåtal garfverier tillhöra stor¬
industrien, det vida öfvervägande antalet tillhör de i liten skala drifna
handtverkerierna. Att i synnerhet för dessa konkurrensen med de stora ut¬
ländska garfverierna, särskildt de amerikanska, Indika, på grund af billigare
råvaror och garfämne samt genom användandet i större skala af snabbare me¬
toder, arbeta under ojemförligt gynsammare produktionsvilkor, måste verka
tryckande, för att icke säga ruinerande, är enligt utskottets åsigt uppenbart;
och det måste vara så mycket vigtigare att söka råda bot härför, som det
medelst snällgarfning beredda lädret icke kan i fråga om godhet och håll¬
barhet mäta sig med det enligt äldre metoder framstälda. Visserligen har,
särskildt under sistlidet år, priserna å läder stigit; men, utom det att
denna höjning endast varit af tillfällig natur, hvilket redan visat sig hafva
varit fallet, i det att läderpriserna numera åter sjunkit, så att de äro föga
högre än då prisstegringen inträdde, motverkas den fördel, garfverierna af
densamma skulle kunnat draga, af den samtidigt inträffade prisstegringen
å råvaran, oberedda hudar, i följd hvaraf endast de garfverier, som vid
prisstegringen å läder voro i besittning af större förråd' hudar, haft egent¬
lig vinst af densamma, hvaremot de andra i stället nödgats till högre pris
inköpa råvaran för att vid densammas utbjudande i förädlad form må¬
hända finna en återgång till lägre läderpris hafva inträda
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 9
Den bekymmersamma ställning, hvari garfverihandteringen och dermed
sammanhängande näringar här i landet befinna sig, har vid mångfaldiga
tillfällen framhållits af dessa näringars idkare. Särskilt innevarande år
hafva synnerligen beaktansvärda klagomål framförts, i det till utskottet
öfverlemnats en, af tillsammans 533 personer, till största delen garfvare,
läderhandlande eller skomakare, undertecknad skrifvelse, i hvilken, på
grund af de ogynsamma konjunkturerna för ifrågavarande näringar, ökadt
tullskydd för desamma yrkas.
Då det synes utskottet synnerligen angeläget, att en så vigtig näring
som läderhandteringen inom landet uppehälles och i möjligaste mån skyddas
mot verkningarna af en allt mer växande utländsk konkurrens, samt detta
mål bör kunna vinnas medelst åsättande af högre tullsatser, och de af
motionären föreslagna synas vara för ändamålet lämpliga, får utskottet
hemställa,
2:o) att Riksdagen, med bifall till herr Söderbergs
förevarande motion, i hvad densamma afser nu ifråga¬
varande varuslag, måtte besluta:
a) att tullsatsen för sulläder och bindsulläder skall
höjas till 40 öre per kilogram; samt
b) att tullsatsen för Hudar och Skinn, ej liänför-
liga till pelsverk, beredda, andra slag, skall höjas till 65
öre per kilogram.
Beträffande artikeln hår innehåller gällande tulltaxa följande be¬
stämmelser:
Hår:
tagel............................................................................. 1 kilogram 20 öre
andra slag, ej specificerade...........................................fria.
Herr Wester har i sin ofvan omförmälda motion anfört följande:
»Då vid förlidet års riksdag denna kammare med 67 röster emot 40
afslog eu väckt motion om ändring af tullen å tagel, så anfördes såsom
skål härför, att om vi bättre bearbetade det svenska taglet, skulle det med
lätthet kunna konkurrera med det utländska. Huru origtig en sådan upp¬
fattning är, torde framgå af följande jemförande kalkyl öfver tillverknings¬
kostnaden för förädlad vara i vårt land och i våra grannland Tyskland
och Norge.
Bill. till Riksd. Prat. 1896. 5 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 2
>•
*
Hår.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
l:o) Den svenske fabrikanten betalar 100 kg. råvara
ä kronor 1,40 pr kg................................................... kronor 140: —
Arbetspenningar cirka............ » 14. 50
Tull för råvaran å 20 öre pr kg............................ » 20: _
kronor 174: 50
Afgår under bearbetningen 40 %, återstår 60 kg.
tagel, pris pr kg. kronor 2,91............................ » 174: (jo
2:o) Den tyske fabrikanten betalar 100 kg. råvara
ä kronor 1,40 pr kg................................................. kronor 140: —
Arbetspenningar cirka............................................ » 14. 50
kronor 154: 50
Afgår under bearbetningen 40 %, återstår 60 kg.
tagel, pris pr kg. kronor 2,571.......................... » 154; 50
3:o) Den norske fabrikanten betalar 100 kg. råvara
å kronor 1,40 pr kg............................................... kronor 140: —
Arbetspenningar cirka ....................................... » 14: 50
kronor 154: 50
Afgår under bearbetningen 40 %, återstår 60 kg.
tagel, pris pr kg. kronor 2,571................................ > 154: 50
Alltså ställer sig, enligt ofvanstående kalkyl, priset på förtulladt och
redt tagel i Sverige för den svenske fabrikantens vara
Pr kg............................................................... kronor 2,91
den tyske fabrikantens vara pr kg................ » 2,571
importtull till Sverige pr kg. ........................ » 0,20
kronor 2,771
den norske fabrikantens vara pr kg.............. kronor 2,571,
hvaraf framgår, att den svenske fabrikanten betalar i tull pr kg. 33 V2 öre,
den tyske 20 öre och den norske ingenting. Häraf finner man, att kon¬
kurrensen med den utländske fabrikanten under nuvarande förhållanden är
omöjlig. Det finnes många här i landet, som hafva full kännedom om
hemligheten för råvarans beredning, och skulle snart nog flera fabriker
uppstå, derest tullen för den förädlade varan vore jemförelsevis högre än
»
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 11
tullen å råvaran, ty deri svenske fabrikanten måste, trots 20 öres tull å
råvaran, vända sig till utlandet för att erhålla en del råvara, beroende
derpå, att vår allmoge icke kommit till insigt om råvarans värde och så¬
lunda tillvaratager den så som bort ske, enär någon större efterfrågan
gifvetvis icke kan förefinnas, så länge nuvarande tullsatser motverka eu
lönande svensk tagelindustri.
Det är i allmänhet orimligt att sätta samma tull på råvaran som på
den färdiga produkten, men detta får desto större inverkan, då det gäller
en vara, der ända till 40 % bortgår under bearbetningen och förädlingen;
tagelindustrien har derför, oaktadt den är en för vårt land så naturlig
näring, som icke kräfver några stora anläggningskostnader eller dyrbara
maskiner, fört en tynande tillvaro vid sidan af den utländska konkurrensen.
Vi se, huru tagelindustrien utvecklar sig i andra länder. Så skrifver
t. ex. en fabrikant från Kitzingen (Bayern), att tillverkningen per vecka är
ungefär 12,000 kg., och då endast i Hamburg, Bremen och Hannover finnas
10 tagelspinnerier, kan man häraf finna, hvilken ofantligt stor affär denna
branch är. Denna industri är värd att omhuldas äfven ifrån den syn¬
punkten, att den ofta leinnar arbetsförtjenst och utkomst åt den fattigaste
och svagaste delen af landets befolkning.»
På grund af det sålunda anförda föreslår motionären:
»att Riksdagen ville besluta följande förändrade lydelse af n:o 224
och n:o 225 uti vår nuvarande tulltaxa:
Hår:
Tagel, spunnet............................................ pr kg. 50 öre,
Oarbetadt................................................... » 20 »
Andra slag: tagel, spunnet, äfven sådant
inblandadt med växtfiber...................... » 50 »
Oarbetade fria.»
Såsom motionären erinrat, blef en under sistlidet år väckt motion om
höjning af tullen å spunnet tagel, äfven sådant inblandadt med växtfiber,
af Riksdagen afslagen. Bevillningsutskottet, som afstyrkte motionen, an¬
förde såsom skäl härför hufvudsakligen, att den ifrågavarande förädlings-
verksamheten, enligt utskottets förmenande, näppeligen kunde anses vara
af beskaffenhet att påkalla något särskildt skydd, samt att dessutom hela
importen af tagel uppginge endast till omkring 50,000 kilogram om
året.
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
Jäst.
Hvad utskottet sålunda anfört, synes fortfarande ega giltighet, helst
den tillgängliga statistiken icke utvisar någon höjning i införseln af tagel;
och hemställer utskottet derför,
3:o) att herr Westers ifrågavarande motion icke
måtte af Riksdagen bifallas.
Tullsatsen å jäst, alla slag, utgör, efter den af sistlidet års Riksdag
beslutade förhöjning, för närvarande 25 öre per kilogram.
I sin ofvanberörda motion föreslår herr friherre von Schwerin, »att
tullsatsen för jäst, alla slag, åter sänkes till sitt förra belopp af 20 öre
per kilo; samt att Riksdagen måtte medgifva, att denna tullsats måtte
tillämpas från och med den dag under innevarande år, som af Kongl.
Maj:t bestämmes».
Till stöd för detta yrkande anföres i motionen:
»Den förhöjning af 25 %, som med två rösters öfvervigt i fjor be¬
slöts af Riksdagen i gemensam votering uti tullen på jäst, torde dels vara
alldeles onödig för pressjästfabrikerna sjelfva, som redan äro tillräckligt
gynnade derigenom, att de få tillverka bränvin hela året om, och dels verkar
tryckande på tillverkningen af potatisbränvin, hvilken är och måste för¬
blifva en naturlig och nödvändig näring för vissa magra och sandiga trakter
af vårt land. Då dessutom någon ändring i mellanrikslagen icke tyckes
komma till stånd med det snaraste, och norsk jäst alltså tills vidare ingår
tullfritt till Sverige, så verkar den förhöjda tullen som en ytterligare pre-
miering af den norska varan.
Den omtalade förhöjningen af 5 öre per kilo trädde icke i kraft
förr än den 1 januari i år och kan således ännu icke i större grad hafva
hunnit skada potatisbrännerierna och kommer ej heller att göra det, om
den icke blir bestående någon längre tid.»
Nedanstående, enligt den officiella statistiken uppgjorda tabeller,
utvisa för deri angifna år myckenheten och värdet af den i landet till¬
verkade jästen äfvensom in- och utförseln af sådan vara, hvarvid, i fråga
om införseln, särskildt upptagits införseln från Norge och särskildt från
Danmark.
Bevillningsutskottets Betänkande N:u 21.
13
År.
|
Antal fabriker.
|
Tillverkning
kg-
|
Tillverkningsvärde
kronor.
|
1890 .....................
|
3
|
882,170
|
537,723
|
1891 .....................
|
5
|
905,211
|
656,360
|
1892 _______________
|
10
|
2,005,785
|
1,488,349
|
1893_________________________________
|
11
|
2,315,054
|
1,687,231
|
År.
|
Inf
|
örsel i kg.
|
Utförsel i kg.
|
Från Norge.
|
Från Danmark.
|
Hela införseln.
|
|
1890 _________________
|
1,522
18,373
|
134,189
|
138,026
|
2,251
|
1891..................
|
96,169
|
116,091
|
4,343
|
1892....... .........
|
29,557
|
76,439
|
107,212
|
1,908
|
1893 ________________
|
49,513
|
86,498
|
137,692
|
1,305
|
1894__________________
|
84,434
|
61,308
|
146,798
|
15,120
|
Deri allt mer ökade införseln af jäst synes utskottet ådagalägga, att
jästfabrikationen inom vårt land har att uthärda en konkurrens från ut¬
landet, särskildt från Danmark och Norge, hvilken, om än den införda
qvantiteten icke är särdeles betydande i förhållande till den, som i
landet tillverkas, dock utöfvar ett starkt tryck på varans pris. I nämnda
länder kan, då omalen spanmål, som utgör det förnämsta råämnet vid
jästtillverkningen, i Danmark är tullfri och i Norge belagd med endast en
helt obetydlig tullafgift, jäst produceras till billigare pris än i Sverige med
de nu gällande tullsatserna å spanmål. Sistlidet års Riksdag har också, på
sätt ofvan anmärkts, sökt att åt den svenska jästfabrikationen bereda något
förmånligare produktionsvilkor genom att höja tullen å jäst. Det, kan
visserligen ej förnekas, att, så länge norsk jäst åtnjuter tullfrihet vid in¬
försel till Sverige, tullförhöjningen endast till en del kan medföra den der¬
med åsyftade verkan; men å ena sidan medför dock förhöjningen ett ökadt
skydd mot den icke obetydliga importen från Danmark, och å andra sidan
14
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
Metaller.
(Bly.).
kan möjligen vid den ifrågasatta omarbetningen af mellanrikslagen hänsyn
komma att tagas till olägenheterna af den tullfria importen från Norge. —
Sedan produkterna af jästindustrien blifvit, tullskyddade, har, såsom af
ofvan lemnade statistiska uppgifter framgår, denna industri utvecklat sig
till en betydande näring. Den under sistlidet år beslutade tullförhöjningen,
som motionären nu vill upphäfva, föranleddes fullt konseqvent af den då
beslutade tullförhöjningen å råmaterielet, spanmål. Att vidtaga någon åt¬
gärd, hvarigenom det skydd, under hvilket denna näring kunnat utveckla
sig, skulle förminskas, anser utskottet derför olämpligt. Då härtill kommer,
att den ifrågavarande tullförhöjningen egt bestånd endast sedan början af
detta år, och således alltför kort tid förflutit för att verkningarna deraf
skulle kunna skönjas, får utskottet hemställa,
4:o) att herr friherre von Schwerins förevarande
motion icke måtte af Riksdagen bifallas.
Rörande artikeln bly och vissa deraf framstälda produkter innehåller
gällande tulltaxa följande:
Metaller och ej specificerade arbeten deraf:
A. Bly:
oarbetadt, äfvensom skrot .........................................fritt.
arbetadt:
plåt och tråd, äfvensom rör och rördelar............fria.
hagel och kulor .................................................... 1 kilogram — 10
folier...................................................... 1 » — 50
andra arbeten:
förgylda eller försilfrade.................................... 1 » 1: 50
förnicklade, fernissade, lackerade eller med
annan ytbetäckning försedda..................... 1 » — 75
andra slag.......................................................... 1 » — 20
Glete eller Silfverglitt, alla slag........................................fritt.
Färger och Färgning sämnen:
blyhvitt, alla slag........................................................ 1 kilogram — 05
andra slag, ej specificerade, oberedda eller beredda
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
15
Under sistberörda tulltaxerubrik hänföres bland annat mönja, som
alltså åtnjuter tullfrihet.
I sin ofvanberörda motion föreslår herr Bergström,
»att Riksdagen för sin del torde besluta följande tullsatser: blyplåt
2 öre, blytråd 10 öre, fönsterbly 15 öre, blyrör och rördelar 5 öre, blyrör
och rördelar, öfverdragna med tenn eller annan oädel metall, 6 öre, glete,
alla slag, 6 öre, mönja, alla slag, 6 öre, plomber 15 öre, allt per kilo».
Till stöd för dessa yrkanden anför motionären följande:
»Under senare åren hafva svenska bly- och silfvergrufvor råkat i
ett svårt läge, hufvudsakligen på grund af det betydliga prisfallet på
silfver, som gjort, att man icke längre ur våra malmer med ekonomisk
vinst kan framställa silfver, utan uteslutande är hänvisad till den vinst,
som kan uppstå af blyproduktionen. Äfven blyet har dock varit under-
kastadt ett prisfall, som gör det så godt som omöjligt att vidare bearbeta
sådana grufvor, hvilkas malmer först efter anrikning på mekanisk väg
kunna användas till smältning — och dit höra de allra flesta svenska bly-
grufvor. Landets blyverk äro derför nödsakade att förädla sitt bly i stället
för att såsom hittills exportera blyet i oförädlad form till utlandet.
En sådan industri är också för oss så mycket naturligare, som vi
hittills importerat hela vårt behof af blyplåt, blyrör, fönsterbly m. in.
till en qvantitet af cirka 2,200 tons årligen äfvensom 6—800 tons bty-
glete och mönja.
För att inom en rimlig tid kunna amortera de kostnader, som äro
förenade med anläggningen af förädlingsverk, äro dock dessa blyverk i hög
grad i behof af understöd i form af skyddstullar.
Hittills hafva alla produkter af bly varit tullfria med undantag af
blyhvitt, som dragit en tull af 5 öre, hagel och kulor 10 öre och folier
50 öre, allt per kilo.
Om nu äfven öfriga blyprodukter och former af förädladt bly åsättes
motsvarande tullar, så skulle derigenom ett verksamt skydd beredas den
svenska blyindustrien.»
I det af tullkomitén den 24 februari 1891 afgifna betänkande före¬
slogs tullfrihet för blyplåt och blytråd, en tullafgift af 5 öre per kilogram
för rör och rördelar af bly samt för öfriga ifrågavarande artiklar- de nu
gällande tullsatser, och anförde komitén såsom skal för tullfrihet för ofvan-
förstnämnda varor, att desamma icke inom landet vore föremål för till¬
verkning och sannolikt icke heller skulle kunna blifva det, då förutsätt¬
ningar saknades för att eu dylik industri här skulle kunna med framgång
bedrifvas. Sedan vid 1891 års riksdag tullen å blytråd blifvit afskaffa*!
16
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
upptog Kongl. Maj:t i sitt till 1892 års lagtima Riksdag afgifna förslag till
ny tulltaxa hvad komitén i öfrigt rörande artikeln bly föreslagit. Bevillnings¬
utskottet hemstälde, att gällande tullfrihet för rör och rördelar af bly måtte
bibehållas, samt att den kongl. propositionen, beträffande öfriga ifrågavarande
artiklar, måtte godkännas. Såsom skäl för sin förstnämnda hemställan an¬
förde utskottet, att, ehuru förbrukningen af blyrör icke vore stor, sådana
rör i allt fall egde användning inom industrien, samt att någon inhemsk
tillverkning deraf icke förekomme. Riksdagen godkände hvad utskottet i
båda. nyss omnämnda hänseenden föreslagit.
Mot motionärens förslag kan den anmärkning göras, att plomber och
äfven vissa slag af fönsterbly i tullbehandlingsafseende hänföras till tull-
taxerubriken n:o 372: Bly: arbetadt: andra ai-beten: andra slag, och så¬
lunda draga en tullafgift af 20 öre per kilogram, eller mera än hvad
motionären föreslagit. Hvad angår de öfriga nu tullfria produkter af bly¬
industrien, för hvilka af motionären tull ifrågasatts, finner utskottet, då
desamma äro oumbärliga för flere vigtiga, ej tullskyddade industrigrenar,
samt beträffande de vigt.igaste af dem, såsom plåt, tråd och rör, tillverk¬
ning deraf inom landet icke förekommer och sannolikt icke heller torde
med framgång ännu kunna bedrifvas, gällande tullfrihet böra bibehållas.
Utskottet hemställer derför,
5:o) att herr Bergströms förevarande motion icke
måtte af Riksdagen bifallas.
Metaller. Gällande tulltaxa stadgar för tack- och barlast jern samt skrot en tull
{Jern och stål.) ftf gQ öre per 100 kilogram.
I motionen n:o 164 inom Andra Kammaren hemställer herr Wijkander,
att Riksdagen ville besluta tullfrihet för den i tulltaxan ingående
posten »tack- och barlastjern samt skrot».
Till stöd för denna hemställan anför motionären:
»Då för ett årtionde sedan allmänt tullskydd skulle beredas de svenska
näringarne, var det särskildt en tullsats, nemligen den å tackjern, som
väckte störa betänkligheter och framkallade skarpa protester äfven från
deras sjda, till hvilkas förmenta intresse den skulle införas.
A ena sidan frainhöllo de, som yrkade på tull för tackjern, huru
önskvärdt det vore för den svenska bergshandteringen, att högre pris kunde
beredas denna för densamma så vigtiga produkt. De medgåfvo, att en så¬
lunda åstadkommen prisstegring på ett för de mekaniska verkstäderna och
17
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
gjuterierna nödvändigt råmateriel skulle för detta verka menligt, om ock
någon motvigt skulle åstadkommas genom åsättande af tull å verkstädernas
färdiga produkter. »Då i vårt land de, Indika frambringa sådana råämnen,
äro till antalet betydligt flere än de, hvilka förädla samma ämnen», ansågs
det »vid de olika intressenas vägande mot hvarandra.:, att »verkstädernas
intressen, såsom de mindre omfattande, i denna punkt borde vika». Sam¬
tidigt förklarade sig ifrarne för tackjernstull ej tro på »någon nämnvärd
prisstegring» å nämnda vara, då »genom det skydd, tullen beredde, till¬
verkning af tackjern för gjuteribehof blefve mera lönande och följaktligen
ökades. Antagligen blefve gjuterierna i stånd att ä den inländska mark¬
naden fylla största delen af sina behof, men samtidigt skulle helt säkert
konkurrensen i tillverkningen inom landet åstadkomma, att priset å gjut-
tackjern ej öfverstege det lägsta belopp, hvartill dylikt jern _ kunde med
fördel här tillverkas». (Bev.-utskottets betänkande n:o 1 vid 1887 års
A-riksd0ag sidd. 30—33).
A andra sidan framhölls kraftigt det felslut, som låg i denna moti¬
vering, och den skada, eu sådan tull skulle åstadkomma, hvilken stånd¬
punkt särskilt betonades uti ett underdånigt utlåtande, som efter remiss
till tekniska högskolan afgafs af öfverdirektören K. Styflfe, och inom kam-
rarne varmt och sakrikt försvarades af flere med ifrågavarande näringar
innerligt förtrogne män, hvaribland flere i öfrigt voro kända såsom be¬
stämda vänner i allmänhet af tullskydd. Under det att Sveriges produk¬
tion af tackjern uppgick till 450,000 ton, hvaraf en icke obetydlig del
exporterades, belöpte sig importen af tackjern till 20—25 tusen ton och
utgjordes uteslutande af gjuttackjern af sådan beskaffenhet, som i Sverige
ej producerades eller med ekonomisk fördel kunde produceras, men som
landets gjuterier och mekaniska verkstäder ej kunde undvara. Af svenskt
tackjern användes cirka 10,000 ton till gjutgods företrädesvis i fall, der
större styrka erfordrades och på denna grund den dyrbarare varan kunde
motiveras oaktadt de olägenheter, som ur andra synpunkter visade sig.
Dä sålunda intet smidestackjern importerades, utan sådant i dess ställe
exporterades till afsevärd mängd, och priset på den ojemförligt största
delen af Sveriges tackjernstillverkning på denna grund ej kunde i ringaste
mån påverkas’af eu pålagd tull, dä det importerade engelska kokstillver-
kade gjuttackjernet ej kunde för vissa ändamål afvaras i landet och (in ett
liknande gjuttackjern ej hos oss kunde framställas till så billigt pris som
det engelska, äfven om dettas pris förhöjdes med eu rimlig tull, ansågo
tullens °motståndare, att det skulle vara ett svårt missgrepp att pålägga
en sådan.
Bill. till Kiksd. Plåt. 1896. 5 Sami. 1 Afd. 20 Höft.
3
18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
Emellertid blef en tackjernstull af 80 öre per 100 kg. år 1892 på¬
lagd i sammanhang med den spanska handelstraktatens utgång. Man för¬
klarade, att denna tull var en af skyddssystemets hörnpelare, och sade sig
hoppas, att förutsägelserna om tullens vanmagt att skapa en svensk gjut-
jernsindustri af liknande art med den engelska skulle komma på skam.»
Sedan motionären häruppå lenmat uppgift å de mängder tackjern,
som under de senare åren tillverkats i Sverige samt införts från och ut¬
förts till utlandet, fortsätter motionären:
»Någon minskning i importen har således ej visat sig, utan tvärtom
har en ganska tydlig stegring egt rum.
Redan af det nu anförda är påtagligt, att den pålagda tullen ej kan
hafva verkat till tackjernsprisets höjning. Erfarenheten har ock visat, att
någon sådan verkan ingalunda försports. Genom benäget tillmötesgående
från en fackmans sida har jag erhållit den uppgiften, att, under det svenskt
gjuttackjern under förra hälften af 1892 kostade fritt om bord Mälarehamn
cirka 70 kronor per ton, priset tre år senare nedgått till 60 kronor.
De vanligen hit införda engelska tackjernsorterna äro Cleveland n:is
1 och 3, af hvilka det senare är cirka 1—2 kronor billigare per ton.
Sammanställa vi nu prisen för svenskt och engelskt gjuttackjern, det senare
med tillagd tull, visar det sig ock, att en framgångsrik konkurrens ej är
möjlig för det förra. Priset å svenskt smidestackjern upptages för iem-
förelses skull.
Cleveland n:o 1,
ton i svensk
hamn.
Kr.
1892 (före tullen).............................. 45—47,so
» (efter » )._............................ 53
1893 .................................................... 52—53
1894 .................................................... 50—51
1895 (i början af året).................... 49—50
» (mot slutet af året)................. 53—53,so
Svenskt
gjuttackjern
foh Mälarehamn.
Kr.
70
70
67,50—70
60—62,50
59—60
70
Svenskt
smidestackjern
fob Mälarehamn,
Kr.
60—62,50
60—61,50
57
52,50—53,50
Ej ens ordinärt svenskt smidestackjern, som genom mindre kolåtgång
vid tillverkningen ställer sig billigare än gjuttackjern och som under de
senaste åren på grund af skarp konkurrens sålts till pris, som knappast
betäckt tillverkningskostnaden, kan således i pris täfla med det förtullade
utländska gjuttackjern et. Lägges härtill, att de flesta gjuterierna äro be¬
lägna i hamnstäderna och att de, som ligga i det inre af landet, till större
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
delen äro aflägsna från de jernproducerande orterna, så ställer sig här¬
igenom det utländska gjuttackjernet än billigare, jemfördt med det svenska.
Tullens påläggande har icke heller föranledt någon tillverkning af
kokstackjern inom landet, Användningen af träkolstackjern för gjutning
har enligt sammanstämmande uppgifter från flera större gjuterier ej heller
ökats utöfver hvad den förut var. Visserligen har ett par större jernverk
sökt uppdrifva eu större tillverkning af träkolsgjuttackjern, men måste på
grund af tillverkningens dyrhet fordra ett så högt pris för jernet, att det¬
samma rönte föga afsättning och tillverkningen upphörde inom kort,
År 189 4 infördes tack- och barlastjern samt skrot till en sammanlagd
mängd af 28,443 ton till ett värde af 1,261,000 kronor enligt kommers-
kollegii skattning. Tullen uppgick till 227,000 kronor eller ungefär 18 %
af varans värde. Så vigtiga delar af den svenska industrien som gjute-
rierna och de mekaniska verkstäderna hafva således fått sig pålagd en extra
beskattning af inemot en fjevdedels million om aret, utan att bergsbruket,
till hvars förmenta fördel den införts, eller någon annan grupp samhälls¬
medlemmar haft den ringaste fördel deraf. Tackjernstullen hav verkat
såsom en jinanstull under en tid, då öfverskotten i statskassan uppgått till
cirka 8 millioner kronor år 1894 och till 14 millioner kronor år 1895 och
statsmagterna på denna grund måste anse såsom en oafvislig pligt att, der
icke tvingande nödvändighet manade till annat, söka sänka den i hög grad
betungande beskattningen.
Det framgår häraf:
att införseln af engelskt tackjern icke minskats genom påläggningen
af 1892 års tullsats,
att förbrukningen af svenskt träkolstackjern för gjutning icke efter
tullens införande ökats,
att priset på det svenska träkolsgjuttackjernet, som efter liksom före
tullens åsättande användts till blandning med det engelska för åstadkom¬
mande af starkare gjutgods, icke stigit, utan tvärtom nedgått i jembredd
med annat jern,
att ingen inhemsk tillverkning af koksgjuttackjern uppstått,
att, under det landets tackjernstillverkare icke haft någon som helst
nytta af den åsätta tullen, gjuterierna och de mekaniska verkstäderna der¬
emot af densamma haft väsentlig skada, i det de fått sin råvara fördyrad
med tullens hela belopp, uppgående till cirka 18 % af värdet, och sålunda
hafva betydligt ökade svårigheter, särskilt att uthärda konkurrensen vid
export, samt
att eu finanstull å inemot eu fjerdedels million sålunda upptagits å
gjutgods, som till största delen måste räknas till de för den stora allmän-
20
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
heten nyttiga och nödvändiga artiklarne, under det att statskassan ej varit
i behof af en sådan beskattning.»
Enligt den officiella statistiken har tillverkningen samt in- och utför¬
seln af ifrågavarande varuslag under nedannämnda år egt rum i den
omfattning, följande tabell utvisar:
År.
|
Tillverkning nf
tackjern och
direkt från mas¬
ugn fram stridt
gjutgods.
|
I n f ö
|
r s e 1.
|
utfå
|
r s e 1.
|
Tack- och bar-
lastjern.
|
Skrot.
|
Tack- och
barlastjern.
|
Skrot.
|
|
Ton.
|
Ton.
|
Ton.
|
Ton.
|
Ton.
|
j 1880____________
|
405,713
|
15,972
|
636
|
61,585
|
9,404
|
1881 ...........
|
430,042
|
16,290
|
1,346
|
55,469
|
1,711
|
1882____________
|
398,945
|
17,443
|
1,440
|
55,732
|
4,765
|
1883___________
|
422,627
|
21,890
|
841
|
52,313
|
5,509
|
1884............
|
430,534
|
22,643
|
3,845
|
54,426
|
6,400
|
: 1885
|
464,737
|
21,982
|
4,061
|
47,527
|
6,070
|
1886
|
442,457
|
22,518
|
5,019
|
58,139
|
11,235
|
1887____________
|
456,625
|
18,071
|
2,446
|
49,285
|
24,363
|
1888............
|
457,052
|
31,132
|
2,081
|
49,099
|
5,533
|
1889..
|
420,665
|
24,467
|
3,058
|
79,378
|
21,897
|
1890 ... .
|
456,103
|
31,389
|
2,067
|
60,125
|
11,479
|
1891
|
490,913
|
28,139
|
2,601
|
63,096
|
11,121
|
1892...
|
485,664
|
32,575
|
2,173
|
57,502
|
24,524
|
1893
|
453,421
|
20,782
|
399
|
59,836
|
22,434
|
1894
|
462,809
|
27,679
|
764
|
67,026
|
10,376
|
1895 ...
|
•--
|
31,353
|
—
|
85,912
|
|
Häraf framgår, att efter den år 1892 beslutade tullsatsen å tack-
och barlastjen samt skrot, Indika varor dessförinnan varit tullfria, icke
inträdt vare sig någon ökning af den inhemska tackjernstillverkningen eller
någon afsevärd minskning i införseln af denna vara.
1892 års bevillningsutskott, som afstyrkte den då framlagda kongl.
propositionen om åsättande af de nu gällande tullsatserna å berörda varor,
21
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
hänvisade i sitt betänkande till eu af ledamoten i 1888 års tullkomité,
f. d. öfverdirektören K. Styffe — hvilkens utlåtande jemväl motionären åbe¬
ropat — afgifven reservation.
Nämnda reservation är af följande lydelse:
»På sätt komiterade omförmält, är det tackjern, som hit importeras,
uteslutande gjuttackjern, och af allt det tackjern, som här i landet använ¬
des till framställning af gjutgods, är blott en mindre del svenskt, hvilket.
ensamt, eller i blandning med engelskt, företrädesvis användes till maskin¬
delar och andra föremål, hvartill ett starkt material erfordras. Det engelska
tackjern, som hit införes, är, hufvudsakligen till följd af sin störa kiselhalt,
visserligen svagare än det kiselfattigare och äfven i öfrigt renase svenska,
men det är i allmänhet icke blott mera lättflytande, utan ock mycket lät¬
tare att efter gjutningen bearbeta, samt har vidare mindre benägenhet att
vid gjutningen blifva spröd!, och skulle derför till de flesta gjuteribehof
föredragas framför vanligt svenskt gjuttackjern, äfven om prisen å båda
vore lika. Af så kiselrikt gjuttackjern som det engelska finnes mig veterlig!
icke för närvarande i Sverige någon regelbunden tillverkning, och för att
utan alltför stor kolåtgång kunna framställa ett sådant, erfordras eu mycket
hög temperatur hos blästern vid masugnsprocessen, till åstadkommande
hvaraf åter behöfvas högst kostsamma varmapparater. Blott 2 svenska
jernverk äro nu försedda med dylika apparater, och vid så små tillverk-
ningsbelopp, som våra allra flesta verk ega, kan det alldeles icke löna sig
att, ensamt för tillverkning af gjuttackjern, göra så dyrbara anläggningar.
En tillverkning af gjuttackjern med så hög kiselhalt, som de! engelska har,
skulle alltså för närvarande här endast kunna ifrågakomma vid de nämnda
2:ne jernverken; men då träkol är ett vida dyrare bränsle än koks i sten-
kolsförande länder, måste tillverkningskostnaden för sådant gjuttackjern,
ensamt af denna anledning, bär alltid komma att blifva mycket högre än
i England. Erfarenheten visar ock, att sådant engelskt gjuttackjern, som
i Sverige mest användes (Cleveland n:is 1 och 3), i Stockholm oftast ställer
sig mer än 1 krona billigare per 100 kilogram än svenskt gjuttackjern.
Innevarande vinter hafva härstädes prisen per 100 kilogram varit: å svenskt
gjuttackjern omkring 7,25 kronor, å Clevelandstackjern n:o 1 4,75 kronor
och å Clevelandstackjern n:o 3 4,so kronor, hvadan prisskilnaden per 100
kilogram emellan svenskt gjuttackjern och de nämnda engelska tackjerns-
sorterna uppgått till ej mindre än 2,so å 2,75 kronor. Äfven med den före¬
slagna tullen af 1 krona per 100 kilogram skulle alltså svenska tillverkare
af gjuttackjern i allmänhet icke kunna ens i Stockholm i pris täfla med
det engelska, samt ännu mindre i rikets södra och vestra orter, dit det
22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
mesta engelska tackjern et införes, och dit frakten från våra bergslager är
betydligt högre.
Att använda ett så rent och dyrbart bränsle som träkol för tillverk¬
ning af gjuttackjern är för öfrig! ett slöseri, och det är för oss vida för¬
delaktigare att spara våra mycket begränsade tillgångar å träkol till sådana
fabrikater, som fordra ett rent bränsle och bättre betalas på verldsmark-
naden. Af alla jernfabrikater är oförädladt tackjern naturligtvis det billigaste,
och med den träkolsmängd, som erfordras till sådant, i fall det skall
tillverkas uteslutande med träkol, kunna framställas andra mera förädlade
jernvaror af flera gånger högre saluvärde, helst om annat inhemskt eller
utländskt. bränsle begagnas till de processer, der ett mindre rent bränsle
utan olägenhet kan användas.
Huru vida åter det vid eu införselstull å tackjern skall löna sig att
bär anlägga koksmasugnar för att tillverka gjuttackjern m. in., beror
väsentligen ej blott af denna tulls storlek, utan äfven af de tullsatser,
hvarmed vissa andra jerneffekter, som vid de nya verken skulle kunna
framställas, komma att beläggas, samt huru vida dessa tullsatser en längre
tid få fortfara, hvilket väl svårligen lärer kunna anläggarne garanteras.
En enda koksmasugn af nyare konstruktion kan nemligen tillverka mycket
mer gjuttackjern, än Sverige nu importerar, hvarför en sådan anläggning
ej gerna kan grundas uteslutande på tillverkning af dylikt tackjern." Om
emellertid eu eller flera koksmasugnar skulle komma att anläggas t. ex.
vid Oxelösund, hvarifrån ett engelskt bolag, såsom bekant, några år expor¬
terat temligen stora qvantiteter rik och billig jernmalm, finge de förut¬
varande svenska tillverkarne åt gjuttackjern naturligtvis en ny konkurrent,
som kanske ensam toge fördelen af tackjernstullen, och denne konkurrent
kunde möjligen blifva ett utländskt bolag.
En tackjernstull skulle derför icke kunna gagna den nuvarande
svenska jernhandteringens idkare; men den konnne säkerligen att medföra
eu tullen ungefär motsvarande prisstegring å sådant gjuttackjern, som nu
hit införes, och derigenom äfven en märkbar prisstegring åtminstone å allt
gröfre gjutgods, samt vore följaktligen till skada icke blott för våra gjute-
rier och mekaniska verkstäder, utan äfven för alla andra, som använda
gröfre gjutgods.
Af Sveriges hela tackjernstillverkning, som under åren 1884—88 i
medeltal uppgick till omkring 450,000 tons årligen, torde föga mer än 2
procent användas till gjutgods, och Sveriges import af tackjern under
samma år har icke uppgått till mer än omkring 5 procent af vår tack¬
jernstillverkning. Den nya afsättning för vårt tackjern, som man nu afser
att vinna genom en hög tackjernstull, kan således, äfven om det skulle
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
23
lyckas att här utestänga allt utländskt tackjern, hvilket alldeles icke är
antagligt, icke blifva annat än jemförelsevis obetydlig.
Någon prisförhöjning å smidestackjern kan eu tackjernstull icke med¬
föra, enär det utländska tackjernet icke med fördel kan af oss såsom
smidestackjern användas, ocli vi exportera ungefär dubbelt så mycket
smidestackjern, som vi importera gjuttackjern. En höjning af priset å
smidestackjern skulle dessutom vara,mycket ofördelaktig för alla jernbruk,
som köpa sådant, och kan icke för vår jernhandtering vara önskvärd i annan
händelse, än att priset å allt svenskt jern å verldsmarknaden samtidigt
stegras.»
De skäl, som sålunda anförts mot tull å tackjern, hvarmed barlast-
jern och skrot naturligen böra likställas, anser utskottet vara fullt grundade;
och har det jemväl, enligt hvad ofvan framhållits, visat sig, att ifråga¬
varande tullsats icke medfört den dermed åsyftade verkan.
Utskottet hemställer fördenskull,
6:o) att Riksdagen måtte, med bifall till herr
Wijkanders motion, besluta, att tack- och barlastjern
samt skrot skola vara tullfria.
I samma motion, n:o 164 inoVi Andra Kammaren, hemställer herr
Wijkander vidare, att tullsatserna å de varor, som upptagas under tull-
taxerubrikerna n:o 402, gjutna balkar in. in., n:o 403, spisar, ugnar m. m.,
n:o 404, bord, soffor in. m. och n:o 405, kopiepressar in. m., sättas till de
belopp, hvartill de uppgingo före 1892 års höjning.
Till stöd för denna hemställan anföres i motionen bland annat:
»I sammanhang med tackjernstullen föreslog 1891 års tulltaxe-
komité en höjning i tullen å eu del gjutgods af jern för att betäcka i
någon mån ökade omkostnader, som af den föreslagna tackjernstullen
kunde komma att tillskyndas gjuterierna. Det synes helt naturligt, att
vid borttagandet af nyssnämnda tull å tackjern en sänkning borde ega rum
af tullsatserna för ifrågavarande slag af gjutgods, hvarvid jag närmast afser
de under tulltaxans rubriker »jern och stål», »gjutna balkar in. in.», »spisar,
ugnar m. in.», »bord, soffor in. in.» och »kopiepressar in. m.» upptagna
föremål, så mycket mera som äfven här tullhöjningen visat sig snarast
verka såsom eu finanstull, enär importen varit i stigande efter tullpålägg-
ningen.»
24
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
I tulltaxan af den 16 oktober 1891 stadgades under rubriken jern
och stal rörande ifrågavarande artiklar följande tullsatser:
gjutna balkar, kolonner, lyktstolpar, staketer, grafvårdar,
eldstadsroster, hällar, lod och vigter.............................. 1 kilogram 0,oi.
spisar, ugnar och kaminer, samt gjutna icke emaljerade,
glaserade eller förtenta grytor, pannor och mortlar
samt krubbor.....................................;.............................. 1 kilogram 0,02.
bord, solfor, stolar, fotskrapor, spottlådor, port- och
dörrfyllningar, lyktarmar, press- och strykjern samt
alla ej specificerade gjutna artiklar, som äro emalje¬
rade, glaserade eller förtenta____________________________________________ 1 kilogram 0,08.
kopiepressar, eldredskaps- och paraplyställ, blomsterställ¬
ningar, trädgårdsurnor, kaffe- och köttqvarnar, frukt-
skalnings- och andra dylika för hushållsbehof afsedda
maskiner............................................................................. 1 kilogram 0,15.
o
År 1892 höjdes tullsatserna å om förmälda varuslag till nu gällande
belopp, hvarjemte åtskilliga artiklar öfverflyttades från en till annan af
hithörande grupper; och öfverfördes dessa jemte öfriga jern- och stålvaror
till rubriken Metaller. I enlighet med dessa förändringar erhöll tulltaxan
i dessa delar följande lydelse, som- fortfarande är gällande:
Metaller och ej specificerade arbeten deraf:
C. Jern och stål:
gjutna balkar, eldstadsroster, hällar, lod och vigter
spisar, ugnar, kaminer, kolonner, lyktstolpar, staket,
grafvårdar samt gjutna, icke med emalj eller an¬
nan yt-betäckning försedda grytor, pannor, mort¬
lar, krubbor och afloppstrattar................................
bord, soffor, stolar, fotskrapor, spottlådor, port- och
dörrfyllningar, lyktarmar, press- och strykjern
samt gjutna, med emalj eller annan ytbetäckning
försedda grytor, pannor, mortlar, krubbor och
afloppstrattar..............................................................
kopiepressar, eldredskaps- och paraplyställ, blomster-
ställningar, trädgårdsurnor, kaffe- och köttqvarnar,
fruktskalnings- och andra dylika för hushålls¬
behof afsedda maskiner............................................
1 kilogram 0,o2.
1 kilogram 0,04.
1 kilogram 0,io.
1 kilogram 0,20.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 25
Då de nu gällande tullsatserna blefvo bestämda icke allenast med
hänsyn till den år 1892 beslutade tullen på tackjern, utan hufvudsakligast
på grund af den alltjemt ökade införseln af ifrågavarande varor, och då
denna införsel fortfarande är i stigande, hemställer utskottet,
7:o) a) att tullsatsen för gjutna balkar, eldstads-
roster, hällar, lod och vigter måtte bibehållas oförändrad;
b) att tullsatsen för spisar, ugnar, kaminer, ko¬
lonner, lyktstolpar, staket, grafvårdar samt gjutna, icke
med emalj eller annan ytbetäckning försedda grytor,
pannor, mortlar, krubbor och afloppstrattar måtte bibe¬
hållas oförändrad;
c) att tullsatsen för bord, soffor, stolar, fotskrapor,
spottlådor, port- och dörrfyllningar, lyk tarmar, press-
och strykjern samt gjutna, med emalj eller annan yt¬
betäckning försedda grytor, pannor, mortlar, krubbor
och afloppstrattar måtte bibehållas oförändrad; samt
d) att tullsatsen för kopiepressar, eldredskaps- och
paraplyställ, blomsterställningar, trädgårdsurnor, kaffe-
-» och köttqvarnar, fruktskalnings- och andra dylika för
hushållsbehof afsedda maskiner äfven måtte bibehållas
oförändrad.
Herr Söderberg har i sin här ofvan delvis behandlade motion jemväl
föreslagit, att Riksdagen måtte besluta en tullsats af 2 kronor per kilogram
för den i tulltaxan under rubriken skodon, ej specificerade, andra slag,
omtalade artikel, hvilken för närvarande drager en tullsats af 1 krona per
kilogram.
Behofvet af ett verksammare tullskydd för skomakerinäringen har
framhållits redan af 1888 års tullkomité, som för skodon, ej specificerade,
andra slag, föreslog samma tullsats som den nu af motionären påyrkade; och
denna tullsats har sedermera föreslagits Riksdagen såväl i Kongl. Maj:1a År
1892 aflåtna proposition med förslag till ny tulltaxa in. in. som i enskilda
motioner under de påföljande åren, men hafva dessa förslag, likaväl som
de i sammanhang dermed förekommande förslagen om höjning al tullen å
till pelsverk ej hänförliga beredda hudar och skinn, städse af Riksdagen
afslagits.
Bill. till lliksd. Prof. 1890. 5 Sand. 1 Afd. 20 Höft.
t
Skodon.
4
26
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
Till upplysning i denna fråga torde uppgifterna i nedanstående, på
den officiella statistiken grundade tabell vara af betydelse:
År.
|
Införsel af skodon,
andra slag.1
|
Utförsel af skodon,
ej specificerade slag.
|
|
Kg.
|
Värde i kronor.
|
Kg.
|
Värde i kronor.
|
1860.
|
484
|
|
in
910
|
|
1870.......
|
980
|
__
|
|
1880________
|
15,941
|
262,507
|
733
|
12,068
|
1885......
|
35,591
|
533,865
|
2,136
|
32,040
|
1890_________
|
101,323
|
1,519,845
|
23,789
|
356,835
|
1891........
|
110,901
|
1,663,515
|
21,165
|
317,475
|
1892 ...
|
84,904
|
1,116,010
|
17,759
|
177,590
|
1893..........
|
97,767
|
977,670
|
23,556
|
235,560
|
1894.............
|
123,105
|
1,231,050
|
32,981
|
329,810
|
1 I de uti dessa kolumner upptagna beloppen ingå för åren 1860 och 1870 jemväl
skodon med bottnar af trä samt för tiden 1890—1ä0/e 1892 såväl nämnda slags skodon som
becksöms- och sjöstöflar. Införseln af dessa varuslag har emellertid egt rum i mycket ringa
omfattning.
Af ofvanstående tabell framgår, att den utländska konkurrensen är
för den inhemska skomakerinäringen särdeles tryckande. Det nuvarande
låga tullskyddet å skodon, hvilket enligt tullkomiténs beräkning för vissa slag
utgör föga mer än 6 procent af varuvärdet, torde vara alltför otillräckligt
häremot, helst som den inhemska tillverkaren af ifrågavarande slags skodon
nödgas betala tull åtminstone för den del af de till dylika skodon erforder¬
liga materialierna, som antingen icke alls eller i otillräcklig myckenhet
tillverkas inom landet. Tullförhöjning å nu ifrågavarande artikel samman¬
hänger emellertid med tullen å läder; och som utskottet här ofvan till¬
styrkt förhöjning i tullsatsen å sistnämnda artikel, hemställer utskottet,
8:o) att Riksdagen måtte, med bifall till herr
Söderbergs motion, i hvad densamma afser tullsatsen för
skodon, ej specificerade, andra slag, höja samma tullsats
till 2 kronor per kilogram.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 27
I sin ofvanberörda motion har herr Peterson föreslagit, att tullen å
dynamit och andra sprängämnen, icke hänförliga till s. k. svartkrut, måtte
höjas till trettio öre för ett kilogram, samt å röksvagt krut till nittio öre
för ett kilogram.
Till stöd för detta yrkande anför motionären följande:
»För bestämmande af tullsatsen å varor vid import från utlandet
har förutom annan hänsyn den regeln i allmänhet gjorts gällande, att
olika varuslag åsättas eu tull, stående någorlunda i förhållande till varornas
olika värden.
De många olika slag af krut och sprängämnen, såsom vanligt krut
eller s. k. svartkrut samt de dyrbarare röksvaga krutsorterna och nitro-
glycerinhaltiga sprängämnena, utgöra dock ett undantag från denna all¬
männa regel. Samtliga dessa till sammansättning, framställningssätt och
egenskaper så väsentligt olika varor hänföras nemligen vid tullbehandling
oegentligt nog till rubriken »krut och andra sprängämnen», fastän värdet
af t. ex. röksvagt krut är tiofaldigt större än af vanligt bergkrut, och draga
eu tull af tolf öre för ett kilogram.
Såsom bekant äro uppfinningarna af nitroglycerinhaltiga sprängämnen
liksom äfven af röksvagt krut jemförelsevis nya och voro icke gjorda vid
den tiden, då tullen å krut bestämdes till ett belopp af fem öre för ett
skålpund, hvilken tullsats motsvaras af den nu gällande, tolf öre för ett
kilogram, hvadan det synes rättvist, att dessa nyare ämnen åsättas sär¬
skilda tullsatser med fästadt afseende å den stora olikheten i egenskaper
och värde mellan dem och svartkrutet.
En ytterligare anledning att vid tullbehandlingen skilja de nya
sprängämnena och det röksvaga krutet från svartkrutet och åsätta dem eu
proportionel tull, finnes i den omständigheten, att tillverkningen af nitro¬
glycerinhaltiga sprängämnen och röksvagt krut inom landet blifvit under¬
kastad kontroll af särskild yrkesinspektör till vinnande af trygghet för det
allmänna, men att det blir särdeles svårt att vinna visshet om huruvida,
de fordringar, som ställas på det svenska fabrikatet, uppfyllas af det ut¬
ländska importerade. — Härtill kommer, att de i landet varande åtta
fabriksbolagen för dylika tillverkningar ännu icke vunnit afsättning för sina
alster till eu myckenhet, som motsvaras af anläggningarnas storlek och det
deri nedlagda kapitalet, uppgående till kronor 2,612,000.
Under dylika omständigheter finnes ju intet skäl för att underlätta
importen af möjligtvis underhaltigt utländskt fabrikat genom fortsatt till¬
lä,rapning af en tullsats, beräknad för det vida billigare svartkrutet.
Måhända är i den omständigheten, att genom ett möjligt förbiseende
de i denna motion omnämnda nya tekniska alster icke blifvit upptagna
Spräng¬
ämnen.
28
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
under särskilda rubriker i nyare tulltaxor, en förklaring att finna deröfver,
att de hitintills blilvit hänförda till rubriken »krut och andra sprängämnen»;
och det är detta missförhållande motionen afser att rätta.»
Såsom motionären erinrat, äro i gällande tulltaxa samtliga slag af
sprängämnen sammanförda under rubriken n:o 322 Krut och andra spräng¬
ämnen samt belagda med en tullsats af 12 öre per kilogram.
Vid behandlingen af förevarande motion har utskottet ansett nödigt
att från sakkunnig person inhemta upplysningar i frågan; och har utskottet
derför anmodat professoren A. Werner Cronquist att till utskottet inkomma
med uppgift om ej mindre hvilka beståndsdelar ingå i nitroglycerin och
dynamit samt i alla de krutsorter, för hvilkas tillverkning nitroglycerin
användes, än äfven den ungefärliga proportionen mellan dessa bestånds¬
delar. I anledning häraf har professoren Cronquist i ämnet afgifvit ut¬
låtande, i hufvudsakliga delar så lydande:
»De vanligare häftiga sprängämnen, som tillverkas inom landet, äro
dynamit af olika slag, bomullskrut och »bellit», af hvilka de förstnämnda
äro nitroglycerinhaltiga. Röksvaga krut, som inom landet tillverkas, äro
dels »normalkrut», dels »ballistik och »cordit».
Extra dynamit, express dynamit och Gyttorps dynamit utgöra till¬
sammans största mängd nitroglycerinsprängämnen, som i landet tillverkas;
i 100 kg. ingå:
Nitroglycerin......................... 46 till 55 kg.
Ammoniak-salpeter................ 30 » 45 »
Pyroxylin................................ 2 » 5 »
För framställning af 100 kg. nitroglycerin åtgå, vid rationel drift
och omfattande tillverkning:
115 kg. salpetersyra............. med 2 kr. tull på 100 kg. 2,30
70 » svafvelsyra............. » 50 öre » » » » 0,35
50 » glycerin........................ 110 kr. pr 100 kg. 5 % 2,75
5 kr. 40 öre.
Till 100 kg. pyroxylin, d. v. s. lågnitrerad cellulosa eller nitrocellulosa,
åtgå i medeltal:
180 kg. salpetersyra............ med 2 kr. tull pr 100 kg. 3,eo
100 » svafvelsyra............... » 50 öre » » » » 0,5o
90 » bomull ..................... tullfri.
4 kr. 10 öre.
29
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
► Under antagande af medeltal i 100 kg. dynamit åt 50 kg. nitro-
glycerin, 3 kg. nitrocellulosa samt 40 kg. ammoniaksalpeter, det, sistnämnda
dragande 10 öre i tull pr kg., uppgår beloppet, hvartill råämnen i 100 kg.
extradynamit eller likartad! sprängämne äro tullbelagda, till 6 kronor 82 öre.
Sprängyelatin, som på 100 kg. innehåller 92 kg. nitroglycerin och
8 kg. nitrocellulosa, inrymmer alltså beståndsdelar tullbelagda för 5 kr. 30
öre pr 100 kg.
Vid de mindre fabrikerna torde, genom svårighet att mera tull-
ständigt kunna återvinna vid fabrikationen erhållna restsyror, åtgången åt
salpetersyra ökas med 20 och 30 kg. för respektive 100 kg. nitroglycerin
och 100 kg. pyroxylin, hvarigenom beståndsdelarne i nitroglyeerinspr äng¬
ämnen blifva tullbelagda för i rundt tal 7 kr. pr 100 kg.
Bomullskrut, krigsbomullskrut, högnitrerad cellulosa nitreras betyd¬
ligt högre än de ofvan omförmälda pyroxylin, hvarför syreåtgången ock
är mycket större. Till 100 kg. bomullskrut åtgå
300 kg. salpetersyra................ med 2 kr. tull pr 100 kg. 6,oo
200 » svafvelsyra.................. » 50 öre » » » » l,oo
70 » bomull......................... tullfri.__
7 kronor.
De råämnen, hvaraf bomullskrut tillverkas, äro sålunda belagda med
7 kronor i tull per 100 kg.
Bellit utgöres af vid pass 4 delar ammoniaksalpeter och 1 del binitro¬
benzol.
För framställning af 100 kg. binitrobenzol erfordas:
55 kg. benzol tullfri.
180 » salpetersyra, belagd med 2 kr. tull pr 100 kg. 3,eo
200 » svafvelsyra, » » 50 öre » » » » U»»
4,60.
De råämnen, hvaraf 100 kg. bellit framställes, eller 80 kg. ammoniak¬
salpeter, tullbelagdt med 10 öre pr kg., och 20 kg. binitrobenzol, tullbelagdt
med 4,6 öre per kg., torde sålunda draga vid pass 8 kr. 92 öre i tull per
100 kg.
De luir i landet tillverkade häftiga sprängämnena innehålla alltså
i medeltal för 7 öre pr kg. tullbelagda beståndsdelar.
30
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
I afseende å de röksvaga krutsorterna kan visserligen ej så specificerad
uppgift lem nas som för de häftiga sprängämnena, enär vissa detaljer- böra
hemlighållas, men det hufvudsakligaste är:
or matknif och likartade, som väsentligen bestå af nitrocellulosa,
hvilket blifvit bragt i gelatinöst tillstånd med eter, ättiketer eller annan
motsvarande vätska.
Till framställning af 100 kg. pyroxylin draga nödiga beståndsdelar,
enligt hvad förut blifvit nämndt, 4 kr. 10 öre i tull; för gelatinering af
denna massa torde åtgå 20 till 40 kg. af omförmälda lösningsämnen, som
äro belagda med 2 kronor i tull pr kg. De råämnen, som erfordras till
100 kg. af denna klass röksvaga krut, äro sålunda belagda med 44 till 84
kronor i tull.
Ballistit och cordit utgöras af nitroglycerin i förening med sin lika
vigt dels pyroxylin, dels högnitrerad cellulosa, den förra drager 4 kronor
10 öre pr 100 kg., och den högnitrerade 7 kronor i tull, hvartill komma
antingen nitronaftalin eller något lösningsmedel eller, mera sällan, bådadera.
En cordit, bestående af 47 % nitroglycerin, lika mycket högnitrerad
cellulosa samt 6 % dinitronaftalin, hvars pris är 3 kr. pr kg. med 15 pro¬
cents värdetull, skulle innehålla beståndsdelar tullpligtiga för 8 kr. 34 öre
pr 100 kg.
.En ballistit, bestående af 50 % lågnitrerad cellulosa samt lika myc¬
ket nitroglycerin, hvilka bragts i gelatinering med hjelp af eter eller lik¬
artad vätska, hvaraf åtgått cirka 40 %, innehåller tilldragande bestånds¬
delar till belopp af 9 kr. 12 öre pr 100 kg., som, ökad med lösningsmed¬
lets tull 80 kr. pr 100 kg., gifver in summa 84 kronor 75 öre pr 100 kn
ballistit. V
1 röksvaga kruts framställning, på sätt den hittills bedrifvits, åtgår
alltså material dragande tull från 8 till 84 öre pr kg. sådant krut, eller
i medeltal 46 öre pr kg.
Utan att direkt höra till mig lemnade uppdrag, tillåter jag mig dock
antyda om ett par i sammanhang med denna stående frågor.
Kommer nemligen en skilnad att göras mellan svartkrut och andra
— röksvaga — krutsorter i afseende å deras tullsats, är önskligt att någon
ytterligare benämning tillägges svartkrutet, bäst salpeterkrut. Förhållandet
är nemligen, att likasom svartkrut grafiteras, så öfverdragas ock flera sor¬
ters röksvaga krut med grafit, hvarefter större svårighet erbjudes att med
Bevillningsutskottets Betänkande Nio 21.
84
blotta ögat skilja dem från hvarandra; ordet salpeterkrut påpekar deremot,
att salpeter, vare sig kali- eller natron-, i afsevärd myckenhet ingår i
krutet, och lemnar ett lätt sätt att med vatten skilja dessa krutslag från
hvarandra. Svart- eller salpeterkrut upplöses nemligen fullständigt till ett
svart slamm, hvaremot de röksvaga krutkornen bibehålla sin form, äfven
om någon ringa mängd af krutet upplöses.»
Till upplysning i denna fråga får utskottet lemna följande uppgifter:
År.
|
|
Krut
|
och andra sprängämnen.
|
|
Införsel.
|
Tullfri införsel för
statens behof.
|
Utförsel.
|
Kilogram.
|
Kronor.
|
Kilogram.
|
Kronor.
|
Kilogram.
|
Kronor.
|
1890.............._.
|
33,769
|
84,423
|
1,436
|
|
21,260
|
53,150
|
1891...............
|
49,107
|
122,768
|
—
|
—
|
61,748
|
154,370
|
1892................
|
42,385
|
42,385
|
10,000
|
10,000
|
52,522
|
52,522
|
1893________________
|
31,030
|
31,030
|
108,379
|
108,379
|
31,502
|
31,502
|
1894................
|
43,452
|
43,452
|
69,620
|
69,620
|
37,240
|
37,240
|
På de af motionären anförda skäl och i anledning af de uti pro¬
fessoren Cronquists ofvanintagna utlåtande lemnade upplysningar om be-
ståndsdelarne i dynamit och andra dermed jemförliga sprängämnen samt i
röksvagt krut, hvilka beståndsdelar för vissa krutslag draga en tull vida
öfverstigande den nu för alla slags sprängämnen gällande och i medeltal
uppgå, för de s. k. häftiga sprängämnena till 7 öre och för de röksvaga
krutsorterna olika för olika slag i medeltal till 46 öre per kilogram, samt
då värdet af de ifrågavarande sprängämnena ställer sig betydligt, i vissa
fall mer än tio gånger högre än priset för vanligt krut, anser utskottet,
att förhöjda tullsatser å nämnda varuslag böra åsättas. Ett skydd, egnadt
att befrämja den inhemska tillverkningen åt dessa ämnen, synes utskottet
vara så mycket mera nödvändigt, som det för landet måste vara af största
vigt att i fråga om tillgången på desamma icke stå i beroende af utlandet.
Den omständigheten, att nitroglycerin och dynamit äro svenska upp¬
finningar, bör, enligt utskottets förmenande, icke heller alldeles lemna*)
å sido-
32
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
Paraplyer
och
parasoller.
Den af professoren Cronquist å det vanliga eller s. k. svartkrutet
till skilnad från andra krutsorter föreslagna benämningen salpeterkrut anser
utskottet vara lämplig och böra i tulltaxan användas; och torde med iakt¬
tagande häraf samtliga slag af krut och sprängämnen böra i tulltaxan upp¬
tagas på sätt här nedan föreslås.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts hemställer utskottet,
9:o) att Riksdagen ville besluta, att den i tulltaxan
under n:o 322 förekommande rubriken Krut och andra
sprängämnen upptages på följande sätt:
Krut och andra sprängämnen:
vanligt krut, salpeterkrut (s. k.
svartkrut)................... 1 kilogram 0: 12,
bomullskrut................................. 1 kilogram 0: 30,
röksvagt krut ............................ 1 kilogram 0: 50,
andra slag ................................. 1 kilogram 0: 20.
Amu. Afdrag i vigten göres ej för askar och pappersomslag.
Hvad beträffar herr Månssons motion angående ändring i tulltaxan
i fråga om paraplyställningar och käppar, har i anledning af sent inkomna
upplysningar i ämnet, hvilka påkalla närmare utredning, utskottet funnit
sig böra uppskjuta slutliga behandlingen af detta ärende, hvadan utskottet
framdeles kommer att meddela utlåtande öfver nämnda motion, hvilket
utskottet får
10:o) för Riksdagen anmäla.
Stockholm den 13 april 1896.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALL!.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
33
Reservationer:
vid punkten l:o) af herrar Almström, eif Buren och Swartlint/,
hvilka anfört:
»Då de af 1888 års bevillningsutskott, 1888 års tullkomité och 1892
års bevillningsutskott anförda skäl för åsättande af tull på superfosfat
enligt vårt förmenande fortfarande ega giltighet, anse vi, att bevillnings¬
utskottet bort tillstyrka Riksdagen att på det sätt bifalla herr Bergmans
motion, att superfosfat må åsättas en tull af 25 öre per kilogram.»;
vid punkten 2:o) af herrar friherre von Schwerin, Collander, Fredliolm,
G. Jansson, S. M. Olsson, Lundström och Brulm, hvilka anfört:
»Höjning i den tull å läder af 24 öre per kg., som åsattes vid 1885
års riksdag, har nu fem år å rad blifvit ifrågasatt och af utskottet för
fjerde gången tillstyrkt. Vid 1892 års riksdag afslogs den begärda tull¬
förhöjningen i gemensam omröstning med 182 röster mot 162; vid 1893
års riksdag likaledes med 219 röster mot 140. Vid 1894 års riksdag, då
tullförhöjningen afst.yrktes af bevillningsutskottet, bifölls utskottets hem¬
ställan af begge kamrarna, i den andra utan votering, och vid sistlidet års
riksdag föll frågan äfven efter gemensam omröstning.
Då utskottet anför, att de svenska garfverierna särskildt lida af den
tryckande och ruinerande konkurrensen från de amerikanska läderfabrikerna,
så torde det vara skäl erinra om, att af den qvantitet sulläder, 2,755,895
kg., som under 1894 infördes, endast 29,796 kg. kommo från Nordamerikas.
Förenta stater, men deremot ej mindre än 792,194 kg. från Norge; hufvud-
qvantiteten, 1,853,238 kg., importerades från Englands läderfabrikanter.
Huruvida det ställer sig ekonomiskt förmånligare att begagna det enligt
äldre metoder dyrare beredda svenska sullädret än det i utlandet medelst
snällgarfningsmetoder framstälda, torde emellertid den konsumerande all¬
mänheten bättre än utskottet vara i tillfälle att bedöma.
Då de af utskottet förordade högre tullsatserna å läder och å skodon
komme att för den konsumerande allmänheten sammanlagdt medföra eu
tillökning i den årliga kostnaden för dessa nödvändighetsvaror af bortåt
en million kronor, så få vi, med hänvisning i öfrigt, till den utförliga
reservation i ämnet, som vid förra riksdagen afgafs af ledamöter i bevillnings¬
utskottet från Andra Kammaren, hemställa,
att Riksdagen, med afslag å herr Söderbergs motion
i hvad densamma afser nu ifrågavarande varuslag, måtte
besluta:
Bill. till Kikna. Prat. IHUtl. .5 Sand. 1 Afd. 20 /luft.
5
34
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
a) att tullsatsen för sulläder och bindsulläder måtte
bibehållas vid 24 öre per kilogram; samt
b) att tullsatsen för Hudar och skinn, ej hänförliga
till pelsverk, beredda, andra slag jemväl måtte bibehållas
vid nu gällande belopp eller 47 öre per kilogram.»;
vid punkten 3:o) af herrar Almström, af Buren, Almqvist och West er,
hvilka anfört:
»Då af motionärens utredning framgår, att till följd af den förlust,
som uppstår vid bearbetning af råvaran tagel, denna för närvarande drager
en högre tull än den färdiga varan, ett förhållande, som omintetgör hvarje
ordnad tagelindustri inom landet, och då den föreslagna högre tullsatsen
icke kan inverka på de industrigrenar, der varan användes, få vi yrka
bifall till motionen.»;
vid punkten 4:o) af herrar friherre von Schwerin, Collander, Fredholm,
G. Jansson, S. M. Olsson, Lundström och Bruhn, hvilka anfört:
»År 1888 beslöt Riksdagen, att pressjäst, som dittills varit tullfri,
skulle åsättas en tull af 20 öre per kilogram. Denna tull blef af nästlidet
års Riksdag höjd till 25 öre per kilogram. Med denna tullförhöjning af-
sags att åt den svenska jästfabrikationen bereda förmånligare produktions-
vilkor samt att stegra priset på den inhemska marknaden. Så länge ingen
ändring i mellanrikslagen kommit till stånd och norsk jäst alltså införes
tullfritt till Sverige, verkar emellertid den förhöjda tullen förnämligast så¬
som en ytterligare premiering af den norska varan.
En hög tull å jäst inverkar dessutom menligt å tillverkningen af
potatisbränvin och innebär onekligen ett gynnande af den ena inhemska
näringen på den andras bekostnad, något som alltid måste vara egnadt
att framkalla stora betänkligheter.
Under åberopande i öfrigt af den af herr Fredholm vid nästlidet
års riksdag afgifna reservation i fråga om tullen å jäst till bevillnings¬
utskottets betänkande n:o 16 (sid. 16) hafva vi ansett, att utskottet bort
hemställa,
att Riksdagen ville besluta att sänka tullsatsen å
jäst, alla slag, till 20 öre per kilogram.»;
vid punkten 6:o) af herrar Cavalli, Nisser, Weinberg, Stephens,
Almström, af Buren, Almqvist, Wester, Tamm och Bergström, hvilka ansett,
att utskottets betänkande i denna punkt bort hafva följande lydelse:
»Angående tullen å ifrågavarande varuslag yttrades i motiven till de
af 1888 års tullkomité föreslagna ändringar i tulltaxan följande:
35
Bevillningmtsftottets Betänkande N:o 21.
»En af de tullsatser, hvilkas lämplighet varit mest omtvistad, är den
å tackjern. Det tackjern, som hit importeras, är uteslutande gjuttackjern,
och det synes komitén antagligt, att importen deraf skulle, till förmån för
inhemska tillverkare af gjuttackjern och utan afse värd .olägenhet för lan¬
dets förädlingsindustri, kunna väsentligen inskränkas. Arliga införseln till
Sverige af tackjern plägar uppgå till omkring 500,000 centner, under det
att till gjutgods här i landet torde kunna antagas åtgå årligen högst 250,000
centner svenskt tackjern. För vissa gjutgodsartiklar kan visserligen det
svenska gjuttackjernet, sådant detta hittills blifvit med träkol tillverkadt,
icke helt och hållet ersätta det i allmänhet mera lättflytande och mera
lättarbetade engelska, men till det handels- och maskingjutgods, som er¬
fordrar ett starkt material, bör det vara fördelaktigare att, åtminstone till
större delen, använda det renare och starkare svenska gjuttackjernet, äfven
om priset å detta senare skulle ställa sig något högre än å det engelska.
För de flesta maskiner betyder nemligen ett något högre pris å materialet
föga, enär priset å sjelfva maskinen hufvudsakligen betingas af det å den¬
samma nedlagda arbetet och per centner sällan understiger 25 kronor men
ofta uppgår till 100 kronor och deröfver. Mången gång kan ock det
högre materialpriset helt och hållet utjemnas genom minskade dimensioner
hos det starkare materialet. En mängd annat gjutgods åter, för hvilket
materialets styrka är af mindre vigt, men hvilket fordrar ett lättflytande
tackjern — och ett sådant kan jemväl af flera svenska malmer framställas —
betingar vanligen ett så högt pris (8 till 50 kronor och deröfver per cent¬
ner), att ett något högre pris å materialet icke är af synnerlig betydelse.
Då således vårt behof af gjuttackjern åtminstone till största delen
synes kunna tillgodoses genom användning af svenskt tackjern och ökade
afsättningstillfällen för detta icke kunna vara annat än fördelaktiga för
den inhemska jernhandteringen, anser sig komitén böra förorda tackjernets
beläggande med tull. Såsom förut är nämndt, är det endast gjuttackjern,
som hit importeras; men att vid tullbehandlingen gorå skilnad mellan
gjuttackjern och smidestackjern är uppenbarligen omöjligt och vore dess¬
utom fullkomligt ändamålslöst, enär det ej gerna kan ifrågakomma att hit
införa smidestackjern. Sverige exporterar vida större mängd smidestackjern
än det importerar gjuttackjern. Tullsatsen bör för att kunna medföra det
gagn, som dermed åsyftas, åtminstone vara så hög, att konkurrens jemväl i
pris med engelskt gjuttackjern här i landet i allmänhet möjliggöres; och har
komitén med afseende härå ansett tullsatsen ej böra bestämmas lägre än 1
krona per 100 kilogram, på sätt äfven de tillkallade fackmännen föreslagit.
På grund deraf, att skrot har samma betydelse för jernförädlings-
industrien som tackjern, bör åsättande af tull å denna senare artikel hafva
36
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
till följd äfven skrotets beläggande med införselafgift, hvilken med hänsyn till
skrotets ringare värde visserligen bör sättas lägre än tackjernstullen men
dock icke får alltför mycket understiga denna, på det att icke tullskilnaden
måtte föranleda försök till införsel af tackjern under form af skrot. Med
afseende å dessa omständigheter har för artikeln skrot i taxeförslaget upp¬
tagits en tullsats af 80 öre per 100 kilogram.»
I Kongl. Maj:ts till 1892 års riksdag aflåtna proposition med förslag
till ny tulltaxa föreslogs, i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen redan
år 1888 beslutit, att för såväl tack- och barlastjern som skrot skulle upp¬
tagas en gemensam tullsats till belopp af 80 öre per 100 kilogram; och
detta förslag blef äfven af Riksdagen bifallet, hvarefter nämnda tullsats
bibehållits oförändrad.
Enligt den officiela statistiken har tillverkningen samt in- och ut¬
förseln af omförmälda varuslag under nedannämnda år egt rum i den om¬
fattning följande tabell utvisar:
År.
|
Tillverkning af
tackjern och
direkt från mas¬
ugn framstam
gjutgods.
|
Infö
|
r s e 1.
|
U t f ö
|
r s e 1.
|
Tack- och bar¬
lastjern.
|
Skrot.
|
Tack- och
barlastjern.
|
Skrot.
|
|
Ton.
|
Ton.
|
Ton.
|
Ton.
|
Ton.
|
! 1880............
|
405,713
|
15,972
|
636
|
61,585
|
9,404
|
! 1881____________
|
430,042
|
16,290
|
1,346
|
55,469
|
1,711
|
1882............
|
398,945
|
17,443
|
1,440
|
55,732
|
4,765
|
1883____________
|
422,627
|
21,890
|
841
|
52,313
|
5,509
|
1884............
|
430,534
|
22,643
|
3,845
|
54,426
|
6,400
|
1885
|
464,737
|
21,982
|
4,061
|
47,527
|
6,070
|
1886____________
|
442,457
|
22,518
|
5,019
|
58,139
|
11,235
|
1887............
|
456,625
|
QO
O
|
2,446
|
49,285
|
24,363
|
1888...........
|
457,052
|
31,132
|
2,081
|
49,099
|
5,533
|
i 1889________
|
420,665
|
24,467
|
3,058
|
79,378
|
21,897
|
, 1890...
|
456,103
|
31,389
|
2,067
|
60,125
|
11,479
|
1891
|
490,913
|
28,139
|
2,601
|
63,096
|
11,121
|
1892 ..........
|
485,664
|
32,575
|
2,173
|
57,502
|
24,524
|
1893............
|
453,421
|
20,782
|
399
|
59,836
|
22,434
|
1894...........
|
462,809
|
27,679
|
764
|
67,026
|
10,376
|
1895____________
|
—
|
31,353
|
--1
|
85,912
|
—
|
37
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
På de skäl, som åt' tullkomitén anförts och hvilka här ofvan intagits,
anser utskottet den af 1892 års riksdag beslutade tullsatsen å ifrågavarande
artiklar utgöra ett välbehöfligt skydd för den inhemska tillverkningen åt
gjuttackjern. Om ock, såsom motionären angifver, tillverkningen af tack¬
jern ej ökats, sedan berörda tullsats åsattes, må dock å andra sidan fram¬
hållas,' dels att utförseln af tackjern stigit rätt betydligt (från 57,502 ton
år 1892 till 85,912 ton år 1895), dels ock att tillverkningsvärdet vid gju-
terier och mekaniska verkstäder ökats (från 31,098,610 kronor år 1892 till
35,496,600 kronor år 1894). Häraf framgår tydligen, då införseln habit
si0- vid ungefär samma storlek, antingen att de rörande tillverkningen un¬
der de sista åren uppgifna siffrorna icke äro rigtiga eller, hvad som an¬
tagligare är, att före år 1893 inneliggande stora förråd af tackjern derefter
blifvit realiserade. På grund af dessa förhållanden hyser utskottet den
uppfattningen, att tullen på ett mycket fördelaktigt sätt inverkat på gjut-
jernstillverkningen. Den ökade kostnad, som genom ifrågavarande tullsats
förorsakats de svenska verkstäderna, motväges mer än nog af de tullsatser,
som åsatts verkstädernas färdiga produkter.
Utskottet hemställer derför,
att herr Wijkanders motion, i hvad densamma
afser tack- och barlastjern samt skrot, icke måtte af
Riksdagen bifallas.»;
vid punkten 7:o) af herrar friherre von Schwerin, Collander, Fredholm,
G. Jansson, S. M. Olsson, Lundström och Bruka, hvilka anfört:
»Då vid 1892 års riksdag tull åsattes tackjern, höjdes i samband
dermed tullen å vissa under tulltaxans tariffnummer 402—405 upptagna
slag af gjutgods, hvarjemte åtskilliga artiklar öfverflyttades från en till
annan af de under nämnda nummer upptagna grupper och öfverfördes
alla dessa grupper jemte öfriga jern- och stålvaror under rubriken Metaller.
Då de nuvarande förhöjda tullsatserna, å ifrågavarande varor stadgats
hufvudsakligen för att derigenom bereda gjuterierna inom landet någon
o-odtgörelse för de ökade omkostnader, som af den samtidigt beslutade
tackjernstullen komme att tillskyndas dessa, samt nämnda tullsatser synas
oss 'kunna, derest den af utskottet förordade nedsättmngen af tackjerns¬
tullen blifver af Riksdagen beslutad, utan skada för svensk industri ned¬
sättas, finna vi oss böra under nämnda förutsättning i hufvudsak biträda
motionärens förslag jemväl i denna del. Dock anse vi, att den år 189-
stadgade fördelning af hithörande artiklar inom de särskilda rubrikerna i
tulltaxan bör bibehållas.
38
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
På dessa grunder hemställes, att Riksdagen ville, med afslag å hvad
utskottet i punkten 7:o) af betänkandet föreslagit och med bibehållande af
den vid 1892 års riksdag stadgade fördelning af hithörande artiklar, be¬
sluta nedsättning i tullsatserna å nedan nämnda varuslag till samma belopp,
som för dem äro stadgade i tulltaxan af den 16 oktober 1891, eller
Metaller och ej specificerade arbeten deraf:
C) Jern och Stål:
gjutna balkar, eldstadsroster, häl¬
lar, lod och vigter....................1 kilogram — 0,oi
spisar, ugnar, kaminer, kolonner,
lyktstolpar, staket, grafvårdar
samt gjutna, icke med emalj
eller annan ytbetäckning för¬
sedda grytor, pannor, mortlar,
krubbor och afloppstrattar........ 1 kilogram — 0,02
bord, soffor, stolar, fotskrapor,
spottlådor, port- och dörrfyll¬
ningar, lyktarmar, press- och
strykjern samt gjutna, med
emalj eller annan ytbetäckning
försedda grytor, pannor, mort¬
lar, krubbor och afloppstrattar 1 kilogram — 0,08
kopiepressar, eldredskaps- och pa¬
raplyställ, blomsterställningar,
trädgårdsurnor, kaffe- och kött-
qvarnar, fruktskalnings- och
andra dylika för hushållsbehof
afsedda maskiner.......................1 kilogram — 0,i5.»;
vid punkten 8:o) af herrar friherre von Schwerin, Collander, Fred-
holm, G. Jansson, S. M. Olsson, Lundström och Bruhn, hvilka anfört:
»Under hänvisning till vår vid punkten 2:o) fogade reservation in¬
skränka vi oss vid denna punkt till att hemställa,
att Riksdagen, med afslag å herr Söderbergs motion
måtte besluta, att tullsatsen å skodon, ej specificerade,
andra slag, måtte bibehållas vid nu gällande belopp,
en krona per kilogram.»
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.
39
Härjemte har herr grefve Klingspor begärt få antecknadt, att han
icke deltagit i behandlingen af de i punkterna 6:o) och 7:o) omförmälda
ärenden, samt herr Philipson, att han icke närvarit vid fattandet af ut¬
skottets beslut under punkterna 6:o) och 9:o).
Rättelse
i bevillningsutskottets betänkande n:o 21.
Den af herrar Almström, af Buren och Swartling vid punkten l:o)
i betänkandet afgifna reservation bör hafva följande lydelse:
»Då de af 1888 års bevillningsutskott, 1888 års t.ullkomité och
1892 års bevillningsutskott anförda skäl för åsättande af tull på super¬
fosfat enligt vårt förmenande fortfarande ega giltighet, anse vi, att
bevillningsutskottet bort tillstyrka Riksdagen att på det sätt bifalla
herr Bergmans motion, att super fosfat må åsättas en tull af 25 öre
per 100 kilogram'».
Bih. till Rikad. Blot. 1800. 5 Sinn!. 1 Afd.