1
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
N:o 14
Ank. till Riksd. kansli den 17 Mars 1896, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion angående ändring i 5 § af
underrättelserna om hvad vid tulltaxans tillämpning iakt¬
tagas bör.
(l:a A.)
I 5 § af underrättelserna om hvad vid tulltaxans tillämpning iakt¬
tagas bör är stadgadt följande:
»Å inkommande varor, som enligt taxan förtullas med vissa pro¬
cent af värdet, bör godsegaren uppgifva inköpspriset med tillägg af
emballagets värde jemte assurans, frakt och annan derå använd kostnad,
intill dess de till lossningsorten anländt. Godsegarens uppgift skall,
så vidt ske kan, styrkas af faktura och konossement.»
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 116, har herr A.
Petri föreslagit, att ordalagen i 5 § af tulltaxeunderrättelserna måtte, till
en noggrannare öfverensstämmelse med lagstiftarens verkliga mening,
ändras derhän, att i stället för orden »till lossningsorten anländt» in¬
föras orden »till riket anländt».
Till stöd för detta yrkande anför motionären, att berörda 5 § af
tulltaxeunderrättelserna af generaltullstyrelsen tolkas så, att uti de i
paragrafen omförmälda varors tullpligtiga värde inberäknas äfven den
frakt, som belöper å godset för transporten inom landet. Sedan motio¬
nären derefter uppräknat de vigtigaste af de varuslag, för hvilka tullen
Bill. till Riksd. Prot. 1806. 5 Sami. 1 Afd. 13 Haft. (N:o 14). 1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
utgår efter värdet, yttrar motionären: »Det är klart, att detta måste
ansenligt fördyra varan, der tullafgiften redan i sig sjelf är så hög som
15 eller 10 procent af värdet, och ett fördyrande inträder likaledes, om
man söker undgå fraktberäkningen genom att hålla agent å importorten
och der omlasta varan, frånsedt obeqvämligheten och ofta skadan, som
uppstår vid ompackning. Härtill kommer det origtiga deruti, att det
på de olika platserna skall betalas olika tull för samma varor, t. ex.
Stockholm och Piteå, på grund deraf att varorna fraktas inom vårt
eget land. 1 våra dagar, då konkurrensen är så stor, att man måste
påräkna endast ett minimum af vinst, kunna sådana fördyranden och
differenser blifva i högsta grad hinderliga för handeln och omsättningen
i fråga. Om man å andra sidan kan slippa betala tull å en hög
jernvägsfrakt genom att få sina varor sjöledes direkt till Stockholm eller
Piteå, hvilket visst icke alltid låter sig göra, så bidrager ej detta till
ökade inkomster för statens jernvägar.
Jag kan icke föreställa mig annat, än att lagstiftaren menat, att
tull endast skall upptagas för import till riket, så att, då varan en gång
inkommit till någon ort inom riket, den sedan skall betraktas som
svensk vara, fri från tullfördyrande vid vidare transport mellan rikets
olika orter.»
Vid behandling af denna motion har utskottet jemväl förehaft en
genom remiss den 24 sistlidne Januari af Kongl. Maj:t .till utskottet
öfverlemnad underdånig framställning från Sveriges allmänna handels¬
förenings styrelse om vidtagande af åtgärder till undanrödjande af de
missförhållanden, som förmenats härröra af generaltullstyrelsens ofvan
omförmälda tolkning af ifrågavarande stadgande; varande vid remissen
fogadt bland annat generaltullstyrelsens i ämnet infordrade underdåniga
utlåtande. I detta utlåtande har generaltullstyrelsen, efter en redo¬
görelse för framställningens innehåll, anfört följande: Med det i § 5 af
tulltaxeunderrättelserna använda uttrycket »lossningsorten» kunde uppen¬
barligen icke förstås annat än den hamn, der varan för tullbelianäliny
upplossas, vid hvilket förhållande den tolkning, styrelsen gifvit åt ifråga¬
varande paragraf, vore lagligen grundad. Tillgodoseendet af det i an¬
sökningen framstälda önskningsmål skulle således förutsätta en ändring
i nämnda författningsrum. För en sådan åtgärd saknades emellertid,
så vidt styrelsen kunde finna, giltigt skäl. Så länge en vara befordra¬
des transito, vore densamma städse i tullbehandlingshänseende att be¬
trakta såsom ännu varande utom landet, och någon rubbning häri kunde
icke anses påkallad af den åberopade omständigheten, att berörda grund¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 3
sats i tillämpningen ledde dertill, att samma slags vara kunde komma
att draga olika tull på olika platser i riket; ty enahanda förhållande
inträffade naturligtvis — utan att detsamma kunde betecknas såsom
missförhållande — på grund af vexlande fraktkonjunkturer m. m. ofta
äfven i det fall, att samma slags vara samtidigt infördes till olika
svenska lossningsplatser eller till och med till en och samma lossningsort
och icke befordrats transito inom landet. Generaltullstyrelsen hemstälde
derför, att Kongl. Maj:t måtte finna den underdåniga ansökningen icke
till vidare åtgärd föranleda.
Huruvida den tolkning af ordalydelsen i 5 § i tulltaxeunderrättel-
serna, som generaltullstyrelsen i ofvan anförda utlåtande velat göra
gällande, må anses rigtig eller icke, derom vill utskottet icke uttala
något omdöme. Deremot hyser utskottet den uppfattning,, att det icke
är med rättvisa och billighet förenligt, att uti det tullpligtiga värdet af
sådana inkommande varor, som enligt tulltaxan förtullas med vissa procent
af värdet, skall inberäknas jemväl kostnad för frakt inom landet, och
sådant synes ej heller hafva kunnat vara lagstiftarens mening. Utskottet
anser nemligen, att det tullpligtiga värdet af en från utrikes, ort in¬
kommande vara bör motsvara varans värde vid ankomsten till riket och
således icke i någon mån stegras på grund deraf att densamma fraktats
längre eller kortare väg inom riket, i hvilken händelse tull skulle er-
läggas jemväl för kostnaden för det inom landet utförda arbete, som
uppkommit genom varans forslande inom landet. I olikhet med general¬
tullstyrelsen anser derför utskottet, att nämnda författningsrum bör sa
ändras, att deraf tydligen framgår, att det tullpligtiga värdet vid in¬
försel sjöledes motsvarar värdet i den hamn, der varan först lossas ur
från utlandet inkommande fartyg, och vid införsel landvägentmotsvarar
värdet vid den tullplats, dit densamma först anländt.
Utskottet hemställer derför,
att Riksdagen måtte besluta följande förändrade
lydelse af 5 § i tulltaxeunderrättelserna:
»Å inkommande varor, som enligt taxan förtu.llas
med vissa procent af värdet, bör godsegaren uppgifva
inköpspriset med tillägg af emballagets värde jemte
assurans, frakt och annan derå använd kostnad, intill
dess de anländt, derest de fraktats med fartyg, till
den hamn, dit de äro destinerade eller der de för
vidare befordran till destinationsorten ur fartyget
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
lossas, och derest de fraktats å annat sätt, till första
svenska tullplats. Godsegarens uppgift skall, så vidt
ske kan, styrkas af faktura och konnossement. Företes
icke dessa handlingar, vare tullkammaren pligtig,
likasom den i allt fall är berättigad, att genom till¬
kallade två sakkunniga personer låta besigtiga varan
och å angifningsinlagan anteckna antingen deras god¬
kännande af det uppgifna värdet eller den tillökning
deri, som de anse skäligen böra göras. Vill gods-
egaren icke verkställa förtullning efter det af besigt-
ningsmännen varan åsätta värde, skall skriftligt bevis
derom å angifningsinlagan tecknas och varan derefter,
så fort sig göra låter samt sist inom en månad från
angifningen, genom tullkammaren å offentlig auktion
försäljas. Sedan tullafgiften, beräknad efter försälj-
ningsbeloppet, derest detta öfverstiger godsegarens
värdeuppgift, men alltid minst efter denna senare,
blifvit jemte auktionsomkostnaderna afdragen, skall
behållna auktionssumman godsegaren tillställas.»
Stockholm den 17 Mars 1896.
På bevillningsutskottets vägnar:
G. F. ÖSTBERG.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
5
Reservation:
af herr Fredholm, mot den del af utskottets motivering, som å
sid. 2 i betänkandet börjar med orden »I detta utlåtande har general¬
tullstyrelsen» ---samt slutar med orden »För en sådan åtgärd saknades
emellertid, så vidt styrelsen kunde finna, giltigt skal», hvilken del af
motiveringen reservanten ansett böra hafva följande lydelse.
»I detta utlåtande har generaltullstyrelsen efter en redogörelse
för framställningens innehåll, anfört följande: »Med uttrycket lpss-
»ninffshamn i 8 5 af tulltaxeunderrättelserna kan uppenbarligen icke
»förstås annat än den hamn, der varan för tullbehandling upplossas».
8 5 af tulltaxeunderrättelserna, hvilken paragraf handlar om huru
värdet å inkommande varor i visst fall skall beraknas, ^ förekommer
emellertid icke ordet »lossningshamn». Utskottet har också hos veder¬
börande gjort sig underrättadt om, att sistnämnda ord genom misstag
influtit i den ur generaltullstyrelsens utlåtande nu citerade sats och
att det hör rättas till »lossningsort», likasom ordet »Äamw» i det foljan e
bör utbytas mot ordet »or<». Med iakttagande af denna rättelse finn^
generaltullstyrelsen i fortsättningen af sitt utlåtande den tolkning, so
styrelsen åt ifrågavarande paragraf gifvit, vara lagligen grundad.
Vidare säger styrelsen: »Tillgodoseendet af det i ansökningen fram-
»stälda önskningsmål skulle således förutsatta en förändring! nära
»författningsrum. För en sådan åtgärd saknades emellertid, sa vidt
»styrelsen kunde finna, giltigt skål».»
Bih. till Biksd. Prof. 1896. 5 Samt. 1 Afd. 13 Höft.
2