första Kammarens Tillfälliga Utskotta (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
1
ST: o 18.
Ank. till Riksd. kansli den 7 maj 1895, kl. 3 e. m.
Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 10,
i anledning af väckt förslag om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utredning och förslag i fråga om
förändradt och förbättradt pensioneringssätt för sjöfolk
och deras hustrur.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 154, föreslår herr
J. E. Behmer, »att Riksdagen behagade besluta aflåtande till Kongl. Maj:t
af en skrifvelse med begäran, att Kongl. Maj:t tager om hand och utreder
frågan om förändradt och förbättradt pensioneringssätt för sjöfolk och deras
hustrur samt med förslag derom inkommer till en blifvande Riksdag».
Till förklaring af, att ett sådant förslag nu framstälts, ehuru Kongl.
Maj:ts proposition till innevarande Riksdag om lag angående försäkring för
beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete innehåller en an¬
tydan om, att Kongl. Maj:t redan har för afsigt att framdeles taga frågan
om sjöfolks pensionering om hand, anför motionären, att »de förhållanden,
som för närvarande existera angående sjöfolks pensionering, ovilkorligen
tarfva snar förbättring, hvilket framgår af, utom annat, det faktum, att
en allmän rörelse i denna rigtning pågår inom landets sjöfartsidkande
befolkning».
Såsom stöd för behofvet af förbättrad pensionering för sjöfolk anför
motionären, att det understöd, som sjömän kunna erhålla från sjömanshus¬
kassorna, till hvilka de under sin arbetstid få betala afgifter, är mycket
ringa och icke utdelas efter någon bestämd plan, utan »vid särskilda öm-
Bih. till Riksd. Prat. 1895. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 14 Häft. (N:o 18).
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
mande omständigheter såsom fattighjelp», samt att i handelsflottans pensions-
anstalt blott finnas 170 pensionsrum å 160 kr. för l:sta klassen (befäl¬
hafvare med examen) och 780 pensionsrum å 60 kr. för menige män
bland sjöfolket.
Ett medel att »jemförelsevis lätt» åstadkomma en förbättring i denna
pensionering anser motionären erbjudas af »de rätt betydande kassor, som
redan nu finnas för ändamålet tillgängliga», hvarmed han förmodligen
afser de af sjömanshusen och handelsflottans pensionsanstalt handhafda
kassorna. Han synes sålunda åsyfta en förändring i dessa kassors för¬
valtning, men har härom icke framstält något bestämdt förslag, utan en¬
dast framkastat såsom en möjlighet »att staten med öfvertagande af dessa
kassor och med erhållande af något högre afgifter från de sjöfarande samt
antagligen derutöfver något tillskott från Riksdagen ombesörjer pensio¬
nerna, som då böra ställas till antal och storlek tillräckliga».
Andra Kammarens andra tillfälliga utskott, som afgifvit utlåtande i
ämnet, anför följande:
Enligt den nya arbetareförsäkringskomiténs den BO mars 1883 af-
gifna utlåtande och förslag skulle personer hörande till besättning å sven¬
ska fartyg samt de befälhafvare å sådana fartyg, hvilkas årslön ej upp-
ginge till 1,800 kr., anses innehafva försäkringspligtig anställning och
sålunda åtnjuta den pensionsrätt, som stadgas i af nämnda komité fram-
stälda lagförslag, såsom det vill synas med bibehållande af den särskilda
pensionering, som nu förefinnes för denna yrkesklass. I sitt den 30
oktober 1894 afgifna utlåtande öfver komiténs förslag afstyrkte emel¬
lertid kommerskollegium den föreslagna allmänna arbetareförsäkringens
utsträckning jemväl till sjöfolket, emedan det pensionsmärkesystem,
hvarpå denna hvilar, svårligen läte sig tillämpa på personer med
så rörligt yrke som sjömän, och på grund häraf uteslöt också Kongl.
Maj:t ur sin proposition, till innevarande Riksdag om försäkringslag hvad
komiténs förslag innehöll om försäkring af sjöfolk. Den allmänna rörelse
för åvägabringande af ett förbättradt pensionsväsende, hvilken, såsom
motionären omnämnt, pågår inom landets sjöfartsidkande befolkning,
synes ej heller hafva till mål att bereda sjöfolket delaktighet i den till¬
tänkta allmänna arbetareförsäkringen, utan i stället att utveckla det redan
befintliga särskilda pensionsväsendet för sjöfolk. Utskottet har satt sig i
förbindelse med det allmänna sjömanna möte, som rörande denna fråga
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
sistlidne 5 mars hölls i Nässjö, samt erhållit protokoll öfver dettas beslut
(se bilagan*). Af denna handling framgår, att mötet enhälligt uttalat
sig för upprättandet af en allmän obligatorisk pensionsanstalt för sjömän,
innefattande trenne klasser med pensioner af respektive 400, 300 och
200 kronor; att mötets flertal tänkt sig, att denna anstalt skulle få öfver¬
taga ej blott de fonder, som tillhöra handelsflottans pensionsanstalt, utan
ock åtminstone en del sådana, som nu disponeras af sjömanshusen, mot
hvilket sistnämnda beslut emellertid trenne af mötets deltagare reserverade
sig; samt att mötet hoppades, att pensionskassan skulle af staten kunna
erhålla årliga bidrag.
Med afseende på sjömanshusens och handelsflottans pensionsanstalts
nuvarande uppgift och organisation anser sig utskottet böra meddela
några upplysningar.
Grunden till sjömanshusinrättningen lades 1748, och enligt det nu för
densamma gällande reglementet — af den 4 mars 1870 — skall ett sjö¬
manshus finnas i hvarje stapelstad och hafva under sig ett distrikt, hvars
omfattning bestämmes af komrnerskollegium. Sjömanshusens uppgift är
tvåfaldig, nemligen dels att befordra ordning inom handelsflottan, dels att
utdela understöd åt behöfvande sjömän. De vigtigaste åligganden, som i
det förra hänseendet tillhöra sjömanshusen, äro: att föra register öfver
fartyg af 20 tons drägtighet eller derutöfver, hvilkas hemort är belägen
inom sjömanshusets distrikt; att ombestyra inskrifning vid sjömanshuset af
sjöfolk, som är kyrkoskrifvet i husets distrikt eller tjenstgör å inom detta
hemmahörande fartyg, hvilken inskrifning är obligatorisk för i utrikes
sjöfart användt sjöfolk, men frivilligt för sådant, som användes vid sjöfart
å inrikes ort; att medelbart eller omedelbart hafva hand om den för sjö¬
fart på utrikes ort obligatoriska, men för sjöfart på inrikes ort frivilliga
på- och afmönstringen af fartygsbesättningar; samt att utföra vissa funk¬
tioner med afseende på värnpligtige sjömäns inställelse till vapenöfning.
Understöden, som utgå från sjömanshusen, äro dels årliga, dels till¬
fälliga. Till de förra är berättigad sjöman, som behörigen erlagt sina
sjömanshusafgifter, om han blir oduglig till arbete och behöfvande, samt
enkor och minderåriga barn efter sådana sjömän; men dessa understöds
storlek är ej stadgad, utan beror af understödstagarens behof och hvarje
sjömanshus’ tillgångar. År 1884 — det enda, från hvilket utskottet haft
tillgång på uppgifter rörande sjömanshusens ekonomi — uppgick hela an¬
*) Denna bilaga återfinnes i Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 20.
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
talet dylika understöd till 3,504, hvaraf omkring 4/6 tillföllo enkor och
barn och blott omkring ’/5 orkeslösa sjömän. Ungefär hälften utgjordes af
småsummor af högst 20 kr., blott omkring 1/10 nådde en storlek af mer än
50 kr., och endast ett af dessa årsunderstöd uppgick till 200 kr. Hela det
utdelade beloppet var 100,620: 26 kr. Angående de tillfälliga under¬
stöden finnas inga föreskrifter. De utgå dels i mindre penningsummor,
vanligen till nödlidande och kringvandrande sjömän, dels i form af om¬
kostnader för sjukvård. Hela. summan af på detta sätt utdelade medel
utgjorde 1884 9,093: 07 kr.
Sjömanshusens ordinarie • inkomster bestå dels i afgifter för hvarje
fartyg, som från svensk hamn afgår till främmande ort, hvilka afgifters
storlek beror på fartygets drägtighet (s. k. tonafgifter), dels i afgifter,
som, då besättning å svenskt, från utländsk ort ankommande fartyg af-
mönstras, med vissa procent utgå af sjömännens aflöning (s. k. hyres-
afgifter). Dessutom förekomma mera tillfälliga inkomster, såsom bötes¬
medel, sportler, bidrag af respektive städer, o. s. v. och slutligen hafva
de flesta sjömanshus betydande räntebärande fonder (år 1884 2,287,851:02
kr.), af hvilka en del uppkommit genom donationer. Sjömanshusens in¬
komster, en del af sportlerna oberäknad, utgjorde 1884 273,744: 95 kr.
Frånräkna^ härifrån de utbetalda understöden (109,713: 33 kr.), återstå
sålunda 164,031: 62 kr. Derutaf lades 84,028: 98 kr. till fonderna, det
öfriga eller 80,002: 64 kr. åtgick till förvaltningskostnader. Dessa upp-
gingo dock i sjelfva verket till öfver 100,000 kr., enär de i summan
273,744: 95 kr. ej inberäknade sportlerna (omkring 20,000 kr.) utgöra
en löneförmån för de vid sjömanshusen anstälda embetsmännen. Hela
förvaltningskostnaden stiger sålunda till nästan lika mycket som kost¬
naden för sjömanshusens understödsverksamhet, och lemnar man å sido
den med sportler bestridda förvaltningskostnaden och jemför den öfriga
med sjömanshusens ordinarie årsinkomster, så visar det sig, att densamma
(80,002: 64 kr.) uppgår till omkring 8/9 af hvad tonafgifterna in¬
bringa (93,130: 44 kr.) och betydligt öfverstiger hyresafgifternas belopp
(54,974: 42 kr.). Huruvida förvaltningen genom större sparsamhet af
sjömanshusdirektionerna skulle kunna göras billigare, är något som ut¬
skottet ej vågar yttra sig om, då det saknar tillfälle att i detalj under¬
söka, hvilket arbete i olika sjömanshus kräfves af denna förvaltning. Då
sjömanshusens administration i väsentlig mån framkallas af deras befatt¬
ning med sjöfolkets inskrifning och mönstring, är den utan tvifvel till
nytta för sjömännen, hvilkas förbindelser med hemlandet derigenom be-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 18. 5
tryggar, hvarför det kan vara billigt, att sjöfolket sjelft något bidrager till
bestridande af omkostnaderna derför. Men visserligen är en del af denna
administration (t. ex. befattningen med de värnpligtige) af sådan art, att
den med afseende på andra samhällsklasser handhafves af statsmyndig¬
heter och ej, såsom i detta fall, af institutioner, som underhållas genom
afgifter af enskilde (redare och sjömän). Detta föranledde 1884 års arbetare-
försäkringskomité, som underkastade sjömanshusinstitutionen en noggrann
undersökning, att föreslå, det till bestridande af sjömanshusens förvaltnings¬
kostnader bidrag måtte lemnas af statsmedel att årligen utgå till hvarje
sjömanshus med högst 40 procent af förvaltningsutgifterna, hvilket enligt
komiténs beräkning skulle kräfva ett årligt anslag af omkring 30,000 kr.
I detta förslag instämde den s. k. sjöfartsnäringskomitén i betänkande den
12 september 1890, och det har äfven tillstyrkts af kommerskollegium.
Handelsflottans pension sanstalt grundades 1864. Den är helt och hållet
grundad på statsanslag, så att sjömän, som i 25 år varit inskrifna på sjö¬
manshus, under denna tid hufvudsakligen tjenstgjort å svenskt fartyg i
utrikes sjöfart och uppnått behörig ålder (55 år) utan några inbetalningar
från deras sida äro berättigade till pensioner, nemligen i lista klassen
(befälhafvare med kaptensexamen) på 160 kr., i andra klassen (befäl¬
hafvare med styrmansexamen) på 120 kr., i tredje klassen (oexaminerade
befälhafvare, styrmän och maskinister) på 100 kr. och i fjerde klassen (öfrigt
sjöfolk) på 60 kr., dock endast i mån af att anstaltens tillgångar det
medgifva. Dessa äro emellertid så begränsade, att de pensionssökande,
enligt uppgift från pensionsanstalten, inom de tre högsta klasserna nu
måste vänta 4 å 5 år, innan pensionsbref för dem utfärdas. Pensions-
rummens antal är nu bestämdt till 170 i hvardera af de tre högre klas¬
serna och till 780 i den fjerde klassen. Hela den summa, som 1894
utdelades i pensioner, belöpte sig till 112,228: 34 kr. Ehuru, såsom ofvan
är nämndt, sjömännen ej behöfva göra några inbetalningar till pensions¬
kassan, kunna de dock i viss mån sägas bidraga till densamma, Före
1667 egde nemligen besättningen på hvarje fartyg att fraktfritt medföra
en viss qvantitet varor, som den åtminstone gjorde anspråk på att tullfritt
få införa; och utgjorde den vinst, sjömännen derpå kunde skörda, en del
af eller till och med hela deras lön, men i 1667 års sjölag blef denna
s. k. »föring» afskaffud, mot att sjömännen tillerkändes en viss ersättning,
som skulle utgå af tullmedel. Denna Bisättning, som äfven kallades
»törnig», utbyttes vid pensionskassans inrättning mot en del af de stats¬
anslag, hvarpå denna grundades.
6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
År 1886 gjorde statsrevisorerna en hemställan, huruvida ej det för
handelsflottans pensionsanstalt gällande reglementet borde ändras i syfte
att bereda högre pensionsbelopp, och med anledning såväl häraf som af
åtskilliga framställningar från sjömanskretsar om att den till sjömanshusen
ingående hyresafgiften måtte utbytas mot obligatoriska afgifter till en
särskild pensionering af sjöfolk uppdrog Kongl. Maj:t 1886 åt 1884 års
arbetareförsäkringskomité att undersöka hithörande frågor. I det utlåtande,
som komitén till följd häraf den 5 december 1888 afgaf rörande såväl
sjömanshusens som handelsflottans pensionsanstalt, afstyrktes hyresafgiftens
borttagande från de förra och utbytande mot tvångsafgifter till en särskild
pensionering af sjöfolk på den grund, att komitén ämnade framställa
förslag om en för alla klasser obligatorisk ålderdom sförsäkring, och en
dubbel tvångsförsäkring af sjöfolket ej kunde ifrågasättas. Komitén ansåg
också såväl handelsflottans pensionsinrättning som sjömanshusen vara
understödsanstalter af helt annan karakter än den tillämnade allmänna
ålderdomsförsäkringsanstalten och derför vid sidan af denna kunna och
böra bestå, hvarför den inskränkte sig till att föreslå vissa ändringar i
gällande reglementen för sjömanshusen och handelsflottans pensionsanstalt.
öfver dessa förslag har kommerskollegium den 22 december 1892 af-
gifvit ett utlåtande, i hvilket bland annat föreslås genomgripande ändringar
i nu gällande reglementen för sjömanshusen, men har Ivongl. Maj:t ännu
ej fattat beslut i ämnet. Det af 1884 års komité anförda skälet mot att
en särskild obligatorisk pensionsanstalt skulle få öfvertaga sjömanshusens
hyresafgifter kan åter anses hafva förfallit, sedan nämnda komités förslag
om en allmän ålderdomsförsäkring ej ledt till något resultat, och Kongl.
Maj:t uteslutit sjöfolket ur den nu föreslagna lagen om allmän arbetare-
försäkring.
Sedan utskottet härmed redogjort för de förhållanden, som synts det
i främsta rummet hafva betydelse för den föreliggande frågans bedömande,
går det nu att uttala sin mening angående motionärens förslag. I likhet
med Kongl. Maj:t, kommerskollegium och intresserade sjömanskretsar
anser utskottet, att sjömännens egendomliga yrkesförhållanden göra lämp¬
ligt, att deras pensionering skiljes från den allmänna arbetarepensioneringen
och anordnas enligt särskilda grunder. Men just till följd häraf synes
det också utskottet, som om denna fråga skulle kunna lösas oberoende af
den allmänna pensionsfrågan och derför — i enlighet med motionärens
önskan — med första bör tagas under behandling. Sjöfolkets för det
Första Kammarens TillfäUiga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18. 7
allmänna så nyttiga samhällsklass torde i mer än vanlig grad hafva be¬
hof af, att dess ålderdomsförsörjning på ett tillfredsställande sätt ordnas,
ty dels är sjömannens yrke synnerligt slitande, dels medför den skarpa
motsatsen mellan afspärrningen ombord och det fria lifvet i hamnplatserna
för honom alldeles särskilda frestelser till misshushållning, och dels torde
den tillbakagång, som på senare tider inträdt i segelsjöfarten, i ej oväsentlig
grad för denna klass hafva minskat tillfället att göra besparingar. På
grund häraf och ehuru Kongl. Maj:t icke lärer underlåta att äfven af
eget initiativ egna denna fråga nödig uppmärksamhet, synes det utskottet
vara lämpligt, om Riksdagen genom att instämma i motionens syfte visade
sig behjerta det aktningsvärda intresse, som sjöfolket sjelft lagt i dagen
för att åt sig bereda en mera betryggande ålderdoms- och invaliditets-
försörjning. Huru detta mål bäst skall uppnås, huru stora pensions¬
beloppen och pensionsafgifterna böra vara, och huruvida och i hvad
mån staten bör lemna bidrag utöfver dem, som nu ingå till handels¬
flottans pensionsanstalt, — derom anser sig emellertid utskottet ej kunna
föreslå kammaren att nu uttala sig, då för dessa frågors lösning fordras
en statistisk utredning, som det ej varit utskottet möjligt att åstad¬
komma. Ej heller vågar utskottet fälla något omdöme angående frågan,
om och i hvad mån sjömanshusens tillgångar böra öfverflyttas på en all¬
män pensionsanstalt för sjöfolk, ty härom torde dels utlåtanden böra in¬
fordras från sjömanshusen sjelfva, dels beskaffenheten af dessas fonder
behöfva utredas, så att det t. ex. blir klart, om någon del af dessa ut¬
göras af donationsmedel, hvilka ej äro för ändamålet åtkomliga, hvilket
allt utskottet hvarken haft befogenhet eller tillfälle att utföra. Deremot
vill det synas utskottet, som om handelsflottans pensionsanstalt skulle
kunna uppgå i den ifrågasatta allmänna pensionsinrättningen. Nämnda
anstalt år visserligen nu afsedd blott för sjöfolk, som å svenska fartyg
tjenstgjort i utrikes fart, men genom det uppsving, som den inrikes sjö¬
farten genom ångbåtskommunikationen på senare tider , tagit, torde: skil-
naden mellan de båda sjömansklassernas yrkesställning i väsentlig män
hafva minskats.
Slutligen hemställer utskottet, att Andra Kammaren med bifall till
motionen ville för sin del besluta, »att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda frågan om förändradt
och förbättradt pensioneringssätt af sjöfolk och deras hustrur och derom
framlägga förslag vid en blifvande riksdag».
8
Föräta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
Vid föredragning uti Andra Kammaren af detta ärende beslöt kam¬
maren biträda denna utskottets hemställan. Sedan detta beslut jemlikt
63 § mom. 3 riksdagsordningen delgifvits Första Kammaren, har detta
ärende hänvisats till dess första tillfälliga utskott.
Första Kammarens första tillfälliga utskott, som visserligen delar den
uppfattningen, att ett förändradt och förbättradt pensioneringssätt af sjö¬
folk och deras hustrur med det första bör komma till stånd, vill påminna
derom, att denna fråga redan länge utgjort föremål för Kong!. Maj:ts
uppmärksamhet, då fråga varit å bane att uti den allmänna arbetare¬
försäkringen äfven inbegripa sjöfolk, något som i Kongl. Maj:ts proposi¬
tion till Riksdagen angående sistnämnda fråga likväl angifves såsom icke
för närvarande böra ifrågakomma. Under sådana förhållande synes icke
vara behöfligt att fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på vigten och be¬
tydelsen af frågans snara lösning, då Kongl. Maj:t icke lärer undanskjuta
densamma derför, att den ej lämpligen låter sig lösa samtidigt med ar¬
betareförsäkringen. Motivet för en skrifvelse till Kongl. Maj:t i frågans
nuvarande läge skulle väl vara att meddela Kongl. Maj:t de hufvudgrun-
der, efter hvilka Riksdagen önskade erhålla ett förslag till dess lösning
uppgjordt. Då uti de angifna motiven till det af Andra Kammaren be¬
slutade skrifvelseförslaget icke lemnas annat än sväfvande uttalanden be¬
träffande dessa grunder, torde skrifvelsen i sin nuvarande form ej i afse-
värd grad bidraga att befordra sjömanspensioneringens lösning.
På grund af det anförda hemställer utskottet,
att Första Kammaren icke måtte biträda Andra
Kammarens ofvan omförmälda beslut.
Stockholm den 7 maj 1895.
På utskottets vägnar:
JESPER CRUSEBJÖRN.
STOCKHOLM, TRYCKT I CKKTRAL-TRYCKKRIST, 1896.