Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 4) Utlåtande Ko 23.
1
IL r fn
t
N:r 23.
Ank. till Riksd. kansli den 22 april 1895, kl. 12 midd.
Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 8,
om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om visst
tillägg till § 30 i ordning sstadgan, § 50 i byggnads¬
stadgan och j 20 i brandstadgan för rikets städer
samt j 26 i helsovårdsstadgan för riket.
Ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 innehåller i § 30,
första stycket, följande:
»Hvad i denna stadga är föreskrifvet om stad, gälle äfven i tillämp¬
liga delar för köping, hamn, fiskeläge och annat ställe med större samman¬
trängd befolkning, då Konungens befallningshafvande, efter vederbörandes
hörande, sådant förordnar genom beslut, som skall Kongl. Maj:ts pröfning
underställas; skolande Konungens befallningshafvande i sammanhang härmed,
efter det vederbörande blifvit hörde, jemväl underställa Kongl. Maj:ts pröf¬
ning förslag om hvilka styrelser eller myndigheter böra på sådant ställe
fullgöra hvad som i stad, enligt stadgan, åligger magistrat eller annan lokal¬
myndighet derstädes, samt om dessa styrelsers eller myndigheters samman¬
sättning och vidden af deras befogenhet uti ifrågavarande hänseende.»
Byggnadsstadgan för rikets städer den 8 maj 1874 föreskrifver i för¬
sta stycket af § 50 följande:
Bill. till Riksd. Prof. 1895. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 22 Höft. (Ko 23.) 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 23.
»Hvad i denna stadga är föreskrifvet om stad, galle i tillämpliga delar
äfven för köping; så ock för hamn, fiskeläge och annat ställe med större
sammanträngd befolkning, då sådant af omständigheterna påkallas och Ko¬
nungens befallningshafvande till följd deraf, efter vederbörandes hörande,
derom förordnar genom beslut, som skall underställas Kongl. Maj:ts pröf¬
ning; skolande Konungens befallningshafvande i de nu nämnda fallen, efter
det vederbörande blifvit hörde, till Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemna för¬
slag dels om byggnadsnämndens på stället sammansättning och utväljande
samt vidden af hennes befogenhet, dels angående hvilka myndigheter i
öfrigt skola fullgöra de åligganden, som enligt denna stadga tillkommer
byggnadsnämnd i stad eller annan lokalmyndighet derstädes.»
Första stycket af § 20 i brandstadgan för rikets städer den 8 maj
1874 har följande lydelse:
»Hvad i denna stadga är föreskrifvet om stad, gälle i tillämpliga delar
äfven för köping; så ock för hamn, fiskeläge och annat ställe med större
sammanträngd befolkning, då sådant af omständigheterna påkallas och Ko¬
nungens befallningshafvande till följd deraf, efter vederbörandes hörande,
derom förordnar genom beslut, som skall underställas Kongl. Maj:ts pröf¬
ning; skolande Konungens befallningshafvande i de nu nämnda fallen, efter
det vederbörande blifvit hörde, underställa Kongl. Maj:ts pröfning förslag
om hvilka styrelser eller myndigheter böra i köping eller på annat sådant
ställe, hvarom ofvan förmäles, fullgöra hvad som i stad, enligt stadgan,
åligger polismyndigheten eller annan lokalmyndighet derstädes, samt om
dessa styrelsers eller myndigheters sammansättning och vidden af deras be¬
fogenhet uti ifrågavarande hänseende.»
Helsovårdsstadgan den 25 september 1874 upptager i § 26 följande
bestämmelse:
»Hvad i denna förordning stadgas om stad, gälle i tillämpliga delar
äfven för köping, hamn, fiskeläge och annat ställe med större sammanträngd
befolkning, der Konungens befallningshafvande, efter vederbörandes hörande,
sådant förordnar genom beslut, som skall underställas Kongl. Maj:ts pröf¬
ning; skolande Konungens befallningshafvande i sammanhang härmed, efter
det vederbörande blifvit hörde, till Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemna för¬
slag dels om helsovårdsnämndens på stället sammansättning och utväljande
samt vidden af dess befogenhet, dels angående hvilka myndigheter i öfrigt
skola fullgöra de åligganden, som enligt denna förordning tillkomma helso-
vårdsnämnd i stad eller annan lokalmyndighet derstädes.»
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande ZV.-o 23.
Uti en till utskottets behandling hänvisad motion, n:o 169, har herr
A. V. Ljungman föreslagit, »det Andra Kammaren måtte för sin del be¬
sluta, att Riksdagen i skrifvelse till Konungen må anhålla om sådant till-
lägg till § 30 i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868, §50
i byggnadsstadgan och § 20 i brandstadgan för rikets städer den 8 maj
1874 samt § 26 i helsovårdsstadgan för riket den 25 september 1874, att
dessa lagbuds tillämpning må, på grund af invånarnes anhållan, förord¬
nas skola ega rum å fiskeläge, hamnplats eller stationssamhälle, äfven om
befolkningen icke redan, i följd af platsens täta bebyggande, kan sägas
vara sammanträngd.»
Till stöd för detta sitt förslag anför motionären, hurusom vid genom¬
förandet af ofvannämnda stadgar, som vore så ytterst vigtiga för nutidens
talrika, till köpingar eller någon gång till och med till småstäder sig ut¬
vecklande samhällen vid jern vägsstationer eller hamnar med liflig rörelse
eller näringsverksamhet, det visat sig, att åberopade lagrum ofta nog, i följd
af en allt för mycket till sjelfva ordalydelsen sig hållande tolkning, blifvit
antingen alls icke eller ock alldeles för sent bragta till tillämpning. Man
hade nemligen ansett, att ett dylikt samhälles befolkning icke vore »sam¬
manträngd» med mindre den bodde för trångt i följd af platsens allt för
täta bebyggande utan nödig hänsyn till hvad sundhet, god ordning eller
säkerhet vid eldsvåda fordrade; men klart vore, att skulle tillämpningen
först i sådant fall ega rum, så komme den i flera afseenden alldeles för
sent. Det vore nemligen för dylika samhällen ofta af största vigt att
genom tillämpning af ordningsstadgan å platsen så tidigt som möjligt er¬
hålla en egen kommunal myndighet, som redan från förstone toge vård om
samhällets utveckling och, så vidt den förmådde, sökte hindra uppkomsten
af framtida olägenheter af hvarjehanda slag i följd af planlöst bebyggande,
på samma gång den förberedde och under hand utverkade äfven de öfriga
stadgarnes tillämpning.
För undgående af nämnda olägenheter i följd af hindrad tillämpning
af ifrågavarande stadgar vore det för den skull ömkligt, att invånarne å
en plats, som visade tydlig tendens att utveckla sig till köping eller ett
köping liknande samhälle, kunde få en anhållan om åtminstone ordnings-
stadgans tillämpning bifallen, innan olägenheterna af tillämpningens ute¬
blifvande allt för tydligt trädde i dagen.
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 23.
Såsom framgår af motionen, skulle syftet med densamma vara att
förekomma de olägenheter, som för samhällen af deri angifna slag, nemligen
fiskelägen, hamnplatser och jernvägsstationer, föranleddes derigenom att ord-
ningsstadgans, byggnadsstadgans, brandstadgans och helsovårdsstadgans för
städerna afsedda föreskrifter stundom allt för sent tillämpades på förberörda
samhällen; och skulle, enligt motionärens åsigt, för detta ändamål erfordras
en lagförändring, hvarigenom Konungens befallningshafvande, som jemlikt
åberopade paragrafer i samma stadgar eger påbjuda tillämpning af ofvan
omförmälda föreskrifter för köping, hamn, fiskeläge och annat ställe med
större sammanträngd befolkning, erhölle en i så måtto utsträckt befogen¬
het, att stadgarnes tillämpning kunde på grund af invånarnes anhållan
anbefallas för fiskelägen, hamnplatser och stationssamhällen, äfven om be¬
folkningen derstädes icke kunde sägas vara sammanträngd. — Då motio¬
nären emellertid vidare angifver, att — såsom också utskottet föreställer
sig — den plats, der stadgarnes tillämpning i ofvan antydda utsträckning-
borde ifrågakomma, skulle visa tydlig tendens att utveckla sig till köping
eller ett köping liknande samhälle, samt detta näppeligen torde kunna sägas
vara förhållandet, förrän ett tätare bebyggande af platsen begynt, vill det
synas utskottet, som skulle de af motionären omförmälda olägenheter, der
dessa kunna hafva förekommit, hafva varit en följd mindre af brist i lag¬
stiftningen än af fel och missuppfattning vid lagtillämpningen, något som
motionären sjelf tyckes vidgå, då han yttrar, att det visat sig, hurusom de
åberopade lagbudens användande uteblifvit i följd af en tolkning, som allt
för mycket hölle sig till ordalydelsen. Men att utan bjudande nödvändig¬
het påkalla en lagförändring, hvilken, såsom den af motionären ifrågasatta,
lätteligen genom en allt för vidsträckt användning skulle kunna pa ett be¬
tänkligt sätt inverka på de enskildes förhållanden, synes utskottet, ej till¬
rådligt. Visserligen tyckes motionären hafva tänkt sig, att vilkoret om »invå¬
narnes anhållan» skulle innefatta ett korrektiv mot eu dylik allt för vidt gå¬
ende tillämpning af stadgarne, men tvifvelaktigt torde vara, om detta skulle
blifva förhållandet, helst stora svårigheter lära möta, då fråga hlefve, huru
invånarnes verkliga önskan i en dylik sak skulle kunna på tillförlitligt
sätt utrönas, i hvilket afseende motionen icke gifver någon som helst an¬
tydan.
Slutligen vill utskottet anmärka, att, derest en lagförändring i den af
motionären angifna rigtning ansåges böra komma till stånd, torde det ej
vara skäl att, såsom i motionen skett, inskränka denna lagförändring till
fiskelägen, hamnplatser och stationssamhällen, utan, med bibehållande af
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskott (N:o 4) Utlåtande N:o 23.
ordalagen i de åberopade stadgarne, låta den gälla äfven annan tättbebyggd
plats, såsom exempelvis de i närheten af särskildt de större städerna upp¬
växande stadsliknande samhällen, der ett ordnande i de af motionären an-
gifna hänseenden lärer vara minst lika behöfligt som å fiskeläge, hamn¬
plats och stationssamhälle.
Då emellertid, på sätt ofvan angifvits, utskottet, som gerna erkänner
önskvärdheten af att förekomma de af motionären omförmälda olägenheter,
anser detta kunna vinnas utan den af motionären ifrågasatta lagförändring,
får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon kam¬
marens åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 april 1895.
På utskottets vägnar:
W. SKYTTE.
Bih. till Riksd. Brok 1895. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 22 Iläft.
2