Andrå Kammarens Tillfälliga TMkötté (K:o 3) Utlåtande N:o 19.
1
"Nio 19*
Ank. till Eiksd. kansli den 3 april 1895, kl. 12 midd.
Andra Kammarens tredje tillfälliga utslcotts utlåtande n:o 5,
i anledning af väckt motion om upphäfvande af före¬
skriften om arreststraff i stadgan den 17 september 1861,
angående extra judiciel bestraffning för den lägre manliga
bevakningspersonalen vid rikets fängelser.
Uti en i Andra Kammaren väckt och till utskottet öfverlemnad motion)
n:o 8, har herr A. Hedin föreslagit: »Att Riksdagen behagade hos Kongl.
Maj:t göra framställning om afskaffande af det i stadgan af den 17 september
1861 föreskrifna arreststraff eller, derest det skulle anses ej kunna und¬
varas, framläggande för nästa Riksdag af förslag till lag i ämnet».
Sedan motionären dels anfört 1 § af nyssnämnda stadga, så lydande:
»Mot underbefäl och vaktmanskap vid den inre bevakningen å rikets straff- och arbets-
fängelser, der de ej äro under krigslag stälda, äfvensom mot vaktknektar vid läns- och
kronofängelser, må arreststraff under högst fjorton dagar användas såsom extra judiciel
bestraffning, ej mindre för sådant tjenstefel, som icke i allmän lag är med straff belagdt,
än ock för olydnad eller vanvördnad emot förman», dels ock erinrat, att denna
stadga, enligt Kongl. Maj:ts skrifvelse till fångvårdsstyrelsen den 20 ja¬
nuari 1882, numera är tillämplig beträffande den lägre manliga bevaknings¬
personalen vid alla fängelser i riket, anför motionären till stöd för sin
framställning hufvudsakligen:
Bill. till Riksd. Prof. 18.95. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 18 Häft. (N:o 19). 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19.
att ingenstädes eljest inom den civila förvaltningen förekommer, så
vidt motionären har sig bekant, förlust af personlig frihet såsom disciplin¬
straff, utan blott straffarterna: varning, böter, supension och — om detta
skall räknas som ett disciplinärt straff — skiljande från tjensten;
att det synes ej mindre anmärkningsvärd^ att Kongl. Maj:t i admi¬
nistrativ väg påbjudit ett frihetsstraff, ehuru Kongl. Maj:t ju icke eger
att på egen hand lagstifta om preventiv frihetsförlust;
att Kongl. Maj:t visserligen, utan Riksdagens hörande, utfärdar disciplin¬
stadga för krigsmagten liksom andra disciplinstadgar, men att det numera
— på ett angifvet undantag när — icke är i den förra, utan i den af
Riksdagens och Kongl. Maj:ts samfälda beslut beroende strafflagen för
krigsmagten, som föreskrifterna om de militära disciplinstraffens arter och
sättet för deras verkställighet hafva sin plats, och att i andra förordningar,
som innehålla disciplinstraffbestämmelser, förekommer icke, såsom redan
framhållits, frihetsstraff, undantagandes i 1861 års åberopade stadga;
att dessa omständigheter synas i och för sig utgöra giltiga skal för
det yrkandet, att nämnda stadga må upphäfvas eller, om det mot för¬
modan skulle anses nödigt att bibehålla arreststraffen i förevarande fall,
föreskrift derom meddelas i lag, stiftad af Riksdagen och Kongl. Maj:t;
samt att oafsedt den principiella anmärkning från konstitutionel syn¬
punkt, hvartill stadgan gifver anledning, dess detalj bestämmelser äro i hög
grad betänkliga, såsom exempel hvarpå anföras dess §§ 2—4, så lydande:
§ 2.
»Arreststraffet må, efter det den felaktiges förbrytelse vid anstäldt förhör blifvit
utrönt, åläggas, å straff- och arbetsfånge^ af fängelsets direktör samt å läns- och krono-
bäkte af Konungens befallningshafvande eller den tillsyningsman, som i befallningshaf-
vandens ställe satt är.»
§ B.
»Förenämnda arreststraff skall i läst, ljust rum undergås; och bör den arresterade
erhålla nödtorftig föda, på dess egen bekostnad, men icke annan dryck än vatten.»
§ 4.
»Bestraffning, som enligt denna stadga ålagd blifvit, bör, der så ske kan, genast
verkställas; dock må uppskof eller afbrott ske, när den felaktiges tjenstgöring icke utan
olägenhet kan undvaras.
Yarder någon för brott, som till domstols upptagande hörer, häktad eller till urbota
ansvar fadd, förfaller all fråga om verkställighet af honom ådömd extra judiciel be¬
straffning.»
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19.
Sedan motionären derefter anstalt en jemförelse emellan dessa §§ och
bestämmelserna om disciplinstraff uti instruktionerna för embetsverken,
exempelvis med §§ 33, sista stycket, och 34 uti instruktionen för kammar¬
kollegium, samt framhållit, dels att, om kollegiet ådömer disciplinstraff,
det är lika sjelfkärt, att beslutet härom tages till protokoll, som att
protokollsutdrag icke förvägras den dömde, dels ock att nämnda instruk¬
tion innehåller uttrycklig föreskrift om tiden, hvarinom och myndigheten
hos hvilken beslutet får af den dömde öfverklagas, yttrar han vidare
bland annat:
att betänkligheterna emot förevarande stadga skulle vara mindre,
derest rätten att ålägga disciplinstraff endast tillkomme en sådan myndig¬
het som Konungens befallningshafvande, emedan man då hade dels andra
garantier för omdöme och oveld i beslutet, än af en fängelsedirektör alltid
kan påräknas, dels ock visshet, att beslutet toges till protokoll och att
besvärshänvisning meddelades den dömde;
att deremot, så vidt af stadgans ordalag beror, ingen säkerhet finnes
för att protokoll föres vid förhör, som hålles af en direktör eller till¬
syningsman, emedan det är ganska tänkbart, att en sådan domare anser
iakttagandet af föreskriften i § 5, att »öfver alla extra judicielt bestraf¬
fade skall fängelsets direktör föra rulla, deri förseelsens och straffets be¬
skaffenhet antecknas» göra, till fyllest;
att, då stadgan icke föreskrifver, huru det skall tillgå vid förhör, som
anställes af direktör eller tillsyningsman, sådant förhör kan hållas, utan
att någon annan än den tilltalade och hans domare äro tillstädes, under
hvilka förhållanden direktören, i fråga om förseelser emot honom sjelf,
på en gång vore åklagare, vittne och domare i egen sak;
att stadgan icke talar om rätt att besvära sig öfver ådömdt arreststraff;
att, äfven om en sådan rätt kan anses falla af sig sjelf, det inga¬
lunda är säkert, att en fängelsedirektör icke kan vara antingen okunnig
härom eller ock ur stånd att meddela riktig besvärshänvisning, samt att
godtycket dessutom har medel att förekomma besvär, hvilka medel ej
höra förstärkas derigenom, att lagen underlåter både att förvissa den dömde
om hans rätt att klaga och att anvisa honom, huru han skall utöfva
denna rätt;
att det för öfrigt, då det stadgas att straffet genast skall verkställas
— om nemligen den felaktiges tjenstgöring kan undvaras — kan tyckas,
som om man velat på samma gång undvika att uttryckligen neka be-
svärsrätt och likväl hindra besvär genom att göra rättighetens användning
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (iV:o 3) Utlåtande N:o 19.
onyttig och betaga den, som finner sig vara orätt behandlad, all lust att
begagna sig deraf, enär han torde finna ej blott ändamålslöst att klaga
öfver eu bestraffning, som han redan undergått, utan också äfventyrlig!,
då han väl vet, att hans klagan ej ses med blida ögon af den, mot
hvilken den är riktad;
att föreskriften om omedelbar verkställighet af straffet tydligen ej
kan motiveras dermed, att det för upprätthållande af ordning och skick
skulle vara nödvändigt, då stadgan för vissa fall medgifver verkställig¬
hetens uppskjutande eller afbrytande;
samt att vid sådant förhållande det ock bör kunna gå för sig att
låta den verkligt eller förment felaktige få tillgodonjuta sin naturliga rätt
att anföra besvär och, först om ändring i beslutet ej vinnes, undergå det
honom ådömda frihetsstraff.
Enligt fångvårdsstyrelsens utskottet lemnade uppgifter har extra
judiciel bestraffning blifvit med stöd af 1 § i ofvan åberopade stadga
ålagd bevakningspersonalen vid rikets fångvårdsanstalter under femårs¬
perioden 1890—1894 till den omfattning, här nedan synes:
Året, då
hestraffningen
ådömts.
|
Antal
bestraffade.
|
Förseelse, för hvilken bestraffningen blifvit »dömd.
|
Strafftid.
|
|
|
l:o) Vid centralfängelset å Långholmen:
|
|
1890
|
1
|
Grof vårdslöshet i tjensten .................................
|
4 dagar
|
J>
|
1
|
Uraktlåtenhet att anmäla, det fånge innehaft
|
|
|
|
olofligt, om än värdelöst, gods, dermed
|
|
|
|
vaktkonstapeln äfven tagit befattning......
|
4 dagar
|
1891
|
1
|
Försummelse vid uppställning och obehörigt
|
|
|
|
svar till en fanjunkare.................................
|
4 dagar
|
1892
|
1
|
Olofligt lemnande af postställe...........................
|
5 dagar
|
|
1
|
Sofvit å postställe...................................................
|
3 dagar
|
1893
|
1
|
Vanvård af kontroll-ur..........................................
|
3 dagar
|
»
|
1
|
Sofvit å postställe och varit af starka drycker
|
|
|
|
öfverlastad ......................................................
|
5 dagar
|
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (K-o ty Utlåtande N:a 19.
5
Året, då
bestraffningen
ådömts.
|
Antal
bestraffade.
|
Förseelse, för hvilken bestraffningen blifvit ådömd.
|
Strafftid.
|
|
|
2;o) Vid centralfängelset i Malmö:
|
|
1891
|
1
|
Försummelse på post.............................................
|
5 dagar
|
|
1
|
Obetänksamt yttrande till fångar ont befäl och
|
|
|
|
otillbörligt förhållande till fångar samt
|
|
|
|
försummelse på vakt....................................
|
8 dagar
|
1892
|
1
|
Emottagande från fånge af bref, som ej öfver-
|
|
|
|
lemnats till vederbörande befäl ...............
|
5 dagar
|
»
|
1
|
Fylleri under tjenstgöring såsom ordonnans ...
|
8 dagar
|
|
|
3:o) Vid oentralfängelset å Nya varfvet:
|
|
1890
|
1
|
Varit af starka drycker så öfverlastad, att han
|
|
|
|
ej kunnat tjenstgöra ....................................
|
4 dagar
|
1892
|
1
|
Upprepad fylleriförseelse.......................................
|
4 dagar
|
1898
|
1
|
Sofvit å postställe och leinnat fånge utan tillsyn
|
6 dagar
|
|
|
4:0) Vid centralfängelset i Göteborg:
|
|
1894
|
1
|
Fylleri under tjenstgöring....................................
|
2 dagar
|
|
|
5:o) Vid centralfängelset och tvångsarbets-
|
|
|
|
anstalten i Karlskrona:
|
6 dagar
|
1891
|
2
|
Oskickligt och ordningen inom fängelsets vakt-
|
för
|
|
|
rum störande uppträde.................................
|
hvardera
|
1892
|
1
|
Försumlighet i tjensten .......................................
|
2 dagar
|
|
1
|
Fylleri i tjensten ...................................................
|
6 dagar
|
1894
|
1
|
Lemnat postställe och lagt sig att sofva.........
|
8 dagar
|
|
|
6:0) Vid kronohäktet å Långholmen:
|
|
1890
|
1
|
Försummelse att tillåsa korridordörr och der-
|
|
|
|
igenom varit orsak till att fånge, som an-
|
|
|
|
vändes till handräckning, kunnat verk-
|
|
|
|
ställa rymningsförsök....................................
|
4 dagar
|
1894
|
1
|
Varit af starka drycker ankommen på tid, då
|
|
|
|
han tjenstgjort................................................
|
3 dagar
|
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19.
Vid öfriga fångvårdsanstalter i riket — med undantag möjligen af
kronohäktet i Pajala, för hvilket uppgift saknas — hafva bestraffningar
enligt ifrågavarande stadga icke förekommit under nämnda femårsperiod.
Då, enligt likaledes från fångvårdsstyrelsen lemnad uppgift, den
manliga bevakningspersonalen vid rikets fångvårdsanstalter uppgår till
509 personer, utgör alltså de straffades antal i procent räknadt:
under år 1890 ............................................. 0,78 procent
» » 1891 ............................................. 0,98 »
» » 1892 ............................................. 1,37 »
» » 1893 ............................................. 0,59 »
» y> 1894 ............................................. 0,59 »
eller i medeltal per år 0,86 procent, och arreststraffen hafva, såsom af
ofvan intagna uppgift synes, blifvit ådömda med lägst 2 dagar och högst
8 dagar, hvadan icke i något fall högsta tillåtna strafEtiden, 14 dagar,
användts.
Mot dessa bestraffningsåtgärder hafva, enligt meddelande af fångvårds¬
styrelsens chef, inga klagomål anförts, vare sig hos styrelsen eller vid de
i orterna, jemlikt föreskrifterna i 26 och 27 §§ uti den för fångvårds¬
styrelsen gällande instruktion, företagna inspektioner och mönstringar.
Ehuru de i Kongl. Maj:ts stadga angående extra judiciel bestraffning
för den lägre manliga bevakningspersonalen vid rikets fängelser den 17
september 1861 gifna bestämmelser, såvidt utskottet kunnat inhemta, icke
gifvit anledning till det antagande, att öfverordnade myndigheter miss¬
brukat den i stadgan åt dem anförtrodda bestraffningsrätten och, äfven
om så skulle varit fallet, korrektiv deremot för öfrigt finnes i stadgans
6 §, deri det föreskrifves, att vederbörande skall ansvara såsom för annat
tjenstefel, om extra judiciel bestraffning utan skäl användes, finner ut¬
skottet likväl de af motionären anförda omständigheter på ett öfverty¬
gande sått ådagalägga, att vissa förändringar uti ifrågavarande stadga äro
af behofvet påkallade, särskildt i syfte att få bestämmelser derom, att
protokoll alltid skall föras vid det förhör, som med den felande hålles,
innan straff honom ådömes; att besvär öfver ådömdt straff må kunna inom
viss tid och hos bestämd myndighet anföras och underrättelse härom i
sammanhang med beslutets afkunnande den dömde alltid meddelas; samt
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19. 7
att, för den händelse underordnad visar olydnad eller vanvördnad emot fän¬
gelsedirektör, som har bestraffningsrätt, eller i öfrigt mot denne begår brott,
som ej i allmän lag är med straff belagdt, det icke skall tillkomma fän¬
gelsedirektören, utan fångvårdsstyrelsen att öfver saken låta anställa förhör
och döma.
Det torde äfven, enligt utskottets förmenande, kunna ifrågasättas,
huruvida arreststraffet — en straffart, som, såvidt utskottet har sig be¬
kant, icke finnes upptagen uti några för de öfriga civila embetsverken i
vårt land gällande stadgar och instruktioner — bör uti ifrågavarande
stadga längre bibehållas, eller om det icke kunde vara lämpligt att så¬
som extra judiciel bestraffning för den lägre manliga bevakningspersona-
len vid rikets fängelser införa samma straffarter, som tillämpas beträf¬
fande såväl andra inom fångvården anstälda tjensteman och betjente som
ock personalen vid öfriga civila embetsverk, nemligen: varning, böter,
suspension och skiljande från tjensten.
Om en ny disciplinstadga, i hvilken arreststraff icke upptages, kom¬
mer att utfärdas, torde det tillkomma Kongl. Maj:t, som utan Riksdagens
hörande stadfästat alla andra inom den civila förvaltningen i riket före¬
kommande instruktioner af denna art, att derom ensam besluta, då der¬
emot en disciplinstadga, som inrymmer äfven straffarten arrest, torde böra
af Kongl. Maj:t och Riksdagen gemensamt beslutas.
Skulle det, med hänsyn till beskaffenheten af den tjenstgöring, som
åligger underbefäl och vaktmanskap vid den inre bevakningen å rikets
fängelser, befinnas nödigt att uti disciplinstadgan för dem bibehålla ar¬
reststraffet, håller utskottet före, att stadgan äfven bör innehålla föreskrift
derom, att ådömdt dylikt straff icke må till verkställighet befordras, förr
än antingen den dömde uttryckligen förklarat sig nöjd med domen eller
ock denna — efter besvärstidens utgång — åt sig tagit laga kraft.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet, att
Andra Kammaren behagade på det sätt bifalla motionen, att kammaren
för sin del beslutar,
att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, derest det i stadgan
angående extra judiciel bestraffning för den lägre man¬
liga bevakningspersonalen vid rikets fängelser den 17
september 1861 föreskri fna arreststraff anses icke
8
Andrå Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nio 3) Utlåtande No 19.
kunna undvaras, för nästa Riksdag framlägga förslag
till lag angående dylikt arreststraff.
Stockholm den 2 april 1895.
På utskottets vägnar:
H. AMNÉUS.
Reservation
af herr D. Bergström i afseende på viss del af motiveringen.
STOCKHOLM, TRYCKT I C ENTR AL-TRYCKERIET, 1 8 9 S.