Lagutskottets Utlåtande N:o 28.
5
N:o 28.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af de uti
gällande konkurslag stadgade bestämmelser rörande ut¬
öfvande af rösträtt i frågor som röra konkursförvaltning.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling
hänvisad motion, n:o 110, hemställer herr E. G. H. Åkerlund:
att Kiksdagen för sin del ville besluta sådana ändringar och tillägg
i gällande konkurslag, som i möjligaste mån förekomma, det borgenär
genom uppgifvande och bevakande af giltig grund saknande fordringar
må kunna utöfva ett oberättigadt inflytande på val af gode män och
syssloman samt i andra mål, som röra förvaltning af gäldenärs bo.
Till stöd för motionen anföres:
Konkurslagen stadgade, såsom regel, att vid val till gode män eller
syssloman så ock uti alla andra mål, som röra förvaltning af gäldenärs bo,
gälde såsom beslut den mening, hvarom, bland närvarande borgenärer, de
sig förenade, hvilkas fordringar sammanräknade utgjorde största beloppet,
så framt dessa borgenärer derjemte utgjorde minst en fjerdedel af de
röstande; och utöfvades rösträtten före inställelsedagen enligt de fordringar,
en borgenär uppgifvits ega, samt, efter det borgenär på inställelsedagen
eller sedermera bevakat fordran, efter storleken af det belopp, han så¬
lunda bevakat.
6
Lagutskottets Utlåtande N:o 28.
Detta sätt för afgörande af frågor angående boets förvaltning och
öfriga angelägenheter vore emellertid mindre betryggande.
Hvad först beträffade de frågor, som erfordrade afgörande före instäl¬
lelsedagen, såsom godmansval m. fl., funnes, med nuvarande bestämmelser,
ej nödig garanti emot att personer obehörigen och till boets skada ut-
öfvade rösträtt med stöd af ogrundade fordringsanspåk, helst några
fordringsbevis endast »så vidt ske kan» behöfde företes. Ännu betänk¬
ligare stälde sig saken med afseende å de konkursboets angelägenheter,
hvilka skulle af borgenärerna afgöras å och efter inställelsedagen.
Bevakandet af fordran vore det faktum, som från och med in¬
ställelsedagen grundade rösträtt i en konkurs, och, med lagens nuvarande
bestämmelser, hade detta sin tillämpning, oafsedt om den fordran, som
bevakats, egde någon giltig grund eller icke. Härigenom blefve en min¬
dre samvetsgrann person, som ville för främjande af egennyttiga afsigter
förskaffa sig obehörig röstöfvervigt i en konkurs, satt i stånd att förverk¬
liga detta syfte blott genom att i konkursen bevaka en för ändamålet
tillräckligt stor fordran. Visserligen skulle han, enligt konkurslagens
stadgande, lägga de handlingar in, på hvilka han sin fordran grundade,
men ingenting hindrade honom från att för ernående af sitt ändamål,
t. ex. i fall han haft några affärer med gäldenären, skrifva räkningar å
huru höga belopp som helst eller uppgifva sig hafva lidit eller möjligen
komma att lida skada för huru högt belopp honom för godt syntes, så
mycket mindre som för dylikt förfarande ingen straffpåföljd torde finnas
stadgad, och ingen torde lagligen kunna hindra honom att i konkursen
rösta för de »fordringar», han sålunda bevakat. För åstadkommande af
den erforderliga personliga röstpluraliteten behöfde han endast förse sig
med fullmagter från en och annan mindre fordringsegare, hvilka fullmag-
ter synnerligen lätt brukade kunna anskaffas, hvarefter han sjelf, intill
dess hans ogrundade fordringsanspråk blifvit lagligen underkända, hvilket
kunde draga en ganska lång tid, gjorde sig till fullständig herre öfver
konkursen och särskildt i sitt intresse gäldenären och medborgenärer till
förfång dominerade valet till syssolomän, hvilka ju hade konkursboets
medel och hela förvaltning om händer. Att så allt för ofta tillginge, torde
vara så bekant, att motionären ville anföra blott ett enda exempel derpå.
Uti en konkurs inom det län, motionären tillhörde, hvilken ännu
icke vore afslutad och troligen icke förr än i en aflägsen framtid slutade,
bevakade en person omkring 70,000 kronor dels för förluster, som han
7
Lagutskottets Utlåtande N:o 28.
trodde sig genom gäldenärens förvållande möjligen om fem ä sex år
eller längre tid härefter kunna få vidkännas, dels för andra fordringar,
hvarför inga som helst rimliga skäl förefunnos. Efter anmärkningar från
öfriga fordringsegare i konkursen hade allra största delen af bevakningen,
eller öfver e/7 deraf, ogillats af vederbörande domstol, och resten af be¬
vakningen, hvarom rättegång ännu påginge, blefve helt säkert äfven till
större delen slopad, men den förmente fordringsegaren nådde det mål han
åsyftade. Han valde sig sjelf jemte en god vän, som bevakat 100
kronor, till syssloman i massan. Dessa togo nu om händer alla konkurs¬
massans medel, och om redovisning någon gång kunde förväntas, så sak¬
nades efter all sannolikhet, åtminstone hos den omförmälde sjelfvalde
sysslomannen, tillgångar. De verkliga fordringsegarnes utdelning blefve
då ungefär lika med noll.
Då dylikt kunde ega rum, syntes det motionären vara uppenbart, att
lagens stadganden i hithörande delar icke vore sådana de borde vara.
Ehuru utskottet, i likhet med motionären, anser den nuvarande
lagstiftningen angående utöfvande af rösträtt i frågor, som röra konkurs¬
förvaltning, i så måtto otillfredsställande, att densamma icke lemnar till¬
räckliga garantier mot obehöriga personers deltagande i borgenärsbesluten,
får utskottet, då motionären uti sin framställning icke lemnat ens en
antydan om den rigtning, hvari den af honom önskade lagförändringen
skulle vidtagas för undanrödjande af antydda missförhållande, hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 april 1895.
På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.
Herr P. G. Petersson har begärt få här antecknadt, att han icke
deltagit i ärendets behandling inom utskottet.