6
Lagutskottets Utlåtande N:o 14.
N:o 14.
Ank. till Riksd. kansli den 22 febr. 1895, kl. 3 e. in.
Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring af
27 kap. 10 § byggningabalken.
I 27 kap. 10 § byggningabalken stadgas:
Då bonde från hemman flytta skall, må han ej af bole föra näfver,
gärdsel, torf, ved, timmer, eller hvad det helst är, som han af gårdens
egor tagit, ej eller gödsel. Gör han det; böte som i 10 kap. sägs,
och före det åter. Ej eller må han före fardag fä eller foder af bole
föra, vid tio dalers hot. Häfver han, då fardag inne är, foder öfver,
och vill det sälja; bjude det jordegaren, eller honom, som efterkommer.
Vare ock bonde skyldig, att qvar vid gården lemna de lås, som vid
dörr eller vägg fäste äro, så ock spjäll, fönster, långbord och säte,
väggfasta bänkar och sängar, och annat fast innanrede, som till bod,
kölna, lada, stall och fähus hörer. Förer han något deraf bort; böte
för hvardera två mark, och skaffe det åter.
I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling
hänvisad motion, n:o 4, föreslår herr O. G. Erikson i Öfra Odensvi: att
Riksdagen för sin dei må besluta, att 27 kap. 10 § byggningabalken
må erhålla följande förändrade lydelse:
Då bonde från hemman flytta skall, — — — — — —---
Häfver han, då fardag inne är, foder öfver och vill det sälja:
7
Lagutskottets Utlåtande N:o 14.
vare jordegaren eller den, som efterkommer, skyldig att detsamma lösa
för ett pris, motsvarande två tredjedelar af årets markegångspris: —
Till stöd härför anför motionären: att ifrågavarande stadgande
icke vore nog tydligt, torde framgå af nedan anförda Kongl. Maj:ts
domar och utslag.
Genom Kongl. Maj:ts utslag den 1 februari 1878 med anledning
af tvist emellan kyrkoherden M. Kolmodin, i egenskap af tillträdare af
Alskogs kyrkoherdeboställe, å ena sidan, samt Lars Wiman och Frans
Nyström, å andra sidan, hafva de senare förpligtats att utan ersättning-
till kyrkoherdebostället återföra derifrån afförd råghalm, ehuru den¬
samma förut varit hembjuden tillträdaren, hvilken nekat erlägga den
fordrade betalningen.
Genom Kongl. Maj:ts utslag den 22 februari 1877, i tvistemål
mellan ryttmästare A. Löthmau, i egenskap af innehafvare af rytt-
mästarebostället Åberg, å ena sidan, samt arrendator!! Hans Jonsson i
Vången, å andra sidan, har den senare, som från bostället bortfört 800
lispund (16 parlass) hö, förpligtats att till bostället återförskaffa dubbelt
så många parlass hö, som häri derifrån obehörigen affört.
Enligt ett af Kongl. Maj:t den 30 oktober 1879 meddeladt utslag,
i tvistemål mellan kyrkoherden i Blacksta församling, å ena sidan, och
afträdande arrendatorn af kyrkoherdebostället Erik Eriksson i Fyrby, å
andra sidan, har den senare, som från kyrkoherdebostället affört halm,
sedan kyrkoherden nekat att lösa densamma, ålagts att till bostället
återföra 560 lispund halm.
Genom dom den 29 september 1881, i rättegång mellan aflidue
kronofogden C. G. Cederlöfs sterbhusdelegare, å ena sidan, och arrenda¬
torn af emellertid till statsverket indragna kronobostället Gällqvist, har
Kongl. Maj:t dömt den senare, som användt det vid hans tillträde af
bostället der befintliga foder, att till sterbhusdelegarne betala fodrets
värde jemte ränta, efter bedömande af tre gode män, valda på sätt
härdasrätten förut bestämt.
Genom Kongl. Maj:ts dom den 10 april 1883, i rättegång mellan
afträdande arrendatorn af Eskilstorps gård P. Olsson å ena sidan, och
egaren af nämnda gård G. G. Stjernsvärd, å andra sidan, har den sist¬
nämnde iörpligtats att betala af den förre vid egendomen qvarlemnadt
foder, efter uppskattadt värde, med 1,000 kronor. >
Genom Kongl. Maj:ts utslag den 4 oktober 1883, i tvistemål
mellan arrendatorn af indragna underofficersbostället Tima vid Uplands
8
Lagutskottets Utlåtande N:o lå.
regemente, å ena sidan, och förre arrendatorn af sagda boställe N.
Lindman, å andra sidan, har den senare, som från bostället affört 12
parlass hö och 35 parlass halm, förpligtats att till bostället återföra
dubbelt så mycket, eller 24 parlass hö och 70 parlass halm.
Enligt Kongl. Maj:ts dom den 10 augusti 1886, i rättegång mellan
kyrkoherden J. Lindman i Gagnef, å ena sidan, och arrendatorn af
kyrkoherdebostället, handlanden C. J. Söderlund i Leksand, å andra
sidan, har den sistnämnde frikänts från att utgifva fordrad bergnings¬
lön för 1,533 lispund hö och 1,978 lispund halm, som vid tillträdet
fans vid bostället och sedermera användts af arrendatorn för utfodring
af hans kreatur.
Genom Kongl. Maj:ts dom den 19 juli 1888, i rättegång mellan
förre arrendatorn af Vollsjö gård P. Persson, å ena sidan, och C. J.
Ekstéens enka C. Ekstéen samt J. Areskoug, såsom jemte enkan Ek-
stéen förmyndare för bemälda makars omyndiga söner, å andra sidan,
hafva de sistnämnde förpligtats att betala det foder, P. Persson vid
afträdet qvarlemnat vid gården, efter uppskattadt värde med 2,405
kronor.
Kongl. Maj:t har vidare genom utslag den 5 december 1890,
i tvistemål mellan länsmannen C. Wennströms å tjenstens vägnar, å
ena sidan, och arrendatorn af indragna löjtnantsbostället Säby vid Up-
lands regemente F. J. Hansson, å andra sidan, dömt den senare, som
under åren 1887, 1888 och 1889 försålt 20 parlass hö och 11 parlass
halm, att bota 46 kronor 50 öre samt att till bostället återförskaffa
dubbelt så många lass hö och halm, som han derifrån affört.
Af dessa Kongl. Majrts domar och utslag framginge, att den mindre
tydliga lagbestämmelsen i 27 kap. 10 § byggningabalk^! kunde gifva
anledning till rätt afsevärda förluster å ena eller andra sidan.
Då uppgörelse i förevarande hänseende genom ömsesidigt till¬
mötesgående träffades i godo, vore det ganska vanligt, att afträdaren
erhölle betalning med två tredjedelar af värdet och tillträdaren. finge
en tredjedel som ersättning för gödselvärdet.
Då å ena sidan afträdande arrendator icke egde att från hem¬
man afföra foder, syntes det motionären ock böra, å andra sidan, stadgas
bestämd skyldighet för tillträdare att lösa det foder, som funnes öfver
vid fardag, mot ett pris, motsvarande två tredjedelar af årets marke-
gångspris; med eu sådan lagbestämmelse torde såväl af- som tillträdare
blifva bäst skyddade för förluster och onödiga rättegångar.
9
Lagutskottets Utlåtande N:o 14.
Beträffande de af motionären åberopade Kongl. Maj:ts domar och
utslag torde till en början böra erinras.
I det mål, deri Kongl. Maj:t den 1 februari 1878 meddelat utslag,
angick tvisten icke foder, som vid fardag å bostället var öfver, utan
halm efter en råggröda, som en arrendator, antagen af en föregående
boställsinnehafvare, skördat å bostället under sommaren efter den nye
boställsinnehafvarens tillträde.
De tre Kongl. Maj:ts utslag, den 22 februari 1877, den 4 oktober
1883 och den 5 december 1890 angå alla bortförande af foder från
militieboställen, hvilken fråga bedömts icke efter 27 kapitlet 10 §
byggningabalken utan enligt 42 § i militieboställsordningen, hvars före¬
skrifter i fråga om rättighet att vid afträde bortföra foder afvika från
stadgandet i 27 kapitlet 10 § byggningabalken.
I det mål, som afgjordes genom Kongl. Maj:ts utslag den 30
oktober 1879, var fråga, huru vida en arrendator af ett kyrkoherde¬
boställe, hvilkens arrendeafiräde inföll under boställshafvarens fortfarande
besittningstid, var berättigad att bortföra vid afträdet qvarvarande foder,
och af Kongl. Maj:t förklarades, att, då kyrkoherden ej varit såsom bo¬
ställsinnehafvare berättigad att från bostället under sin besittningstid
bortföra foder, och afträdande arrendatorn ej haft bättre rätt än den,
som till honom utarrenderat bostället, arrendatorn frånkändes rätt till
bortförande af foder eller till lösen derför.
Kongl. Maj:ts dom den 20 juli 1886 afser åter yrkande, att en
tillträdande arrendator skulle förpligtas att till innehafvaren af ett bo¬
ställe erlägga lösen för foder, som vid arrendatorns tillträde funnits å
bostället och tillhört boställsinnehafvaren.
Den af Kongl. Maj:t den 19 juli 1888 gifna dom har af motionären
blifvit origtigt återgifven, i det att Kongl. Maj:t, i likhet med veder¬
börande underrätt och hofrätt, ogillat den afträdande arrendatorns anspråk
att erhålla godtgörelse för det foder, han vid afträdestiden innehade. I
sistnämnda dom, såväl som i den af Kongl. Maj:t den 10 april 1883
gifna, grunda sig Kongl. Maj:ts beslut icke på en tolkning af stadgan¬
det i 27 kapitlet 10 § byggningabalken, utan på tolkningen af bestäm¬
melserna i förevarande afseende uti det emellan parterna afslutade
arrendekontrakt.
Vid anmärkta förhållande kunna de utaf motionären åberopade
rättsfall icke berättiga till den slutsats, som motionären af dem velat
draga, eller att ifrågavarande lagrum skulle vara otydligt och derigenom
gifva anledning till olika rättstillämpning från domstolarnes sida, hvadan
Bill. till Riksd. Prof- 1895. 7 Sami. 8 Höft. 2
10 Lagutskottets Utlåtande N:o 14.
det af motionären anförda skäl för ändring deraf icke kan tillerkännas
någon giltighet.
Den af motionären föreslagna förändring i samma lagrum, åsyftande
att jordegare eller tillträdande arrendator skulle vara ovilkorligt förplig-
tad att lösa det foder, som den afträdande arrendatorn vid fardagen
hade öfver och ville försälja, synes deremot utskottet kunna komma att
medföra afsevärda olägenheter. Det torde nemligen kunna befaras, att
med ett dylikt lagstadgande arrendatorer skulle finna det vara med sin
fördel förenligt att långt före arrendetidens slut afyttra större delen af
sina å den arrenderade jorden befintliga kreatur för att dymedelst öka
den myckenhet foder, som vid afträdet. jordegaren skulle vara förpligtad
att till sig lösa. Att ett sådant tillvägagående icke skulle lända till
jordbrukets fördel, torde ligga i öppen dag. Icke heller synes det vara
förenligt med rättvist ordnande af rättsförhållandet emellan jordegaren
och den afträdande arrendatorn att förpligta den förstnämnde att utan
hänsyn till hans eget behof lösa allt det foder, som den senare vid sitt
afträde kan vilja aflemna.
På grund af hvad sålunda anförts, föranlåtes utskottet hemställa,
att herr O. G. Eriksons motion icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 februari 1895.
På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.
Herr P. G. Petersson har begärt få här antecknadt, att han icke del¬
tagit i ärendets behandling inom utskottet.