Riksdagens Skrifvelse N:o 55.
!!!!<■(..t ,4
!i ,a iMt-.liJ
•!., il-X -
!! f 1 I*
i tf
i!-;'.) -*mnie
i; iriii) ni J;i)iii;;|i,n:i » f ,.}•<,
•' n;:iiitiMir* • ;! a .■!,;? i
e.i >f« >1 ■, 1 s; i - > 1: 1 ii -5; (1 ; t.l.» • :*i m 1.51 f ifft f;« u
i.una.i ')L'ii 'tf . ;.i «* ,-iiiut tfvlffff;, ar
t
il
m, Iji ■■ • 'i {■! H > , i;, i o till
<(>■•,>! uiu:l,r- r. hindra
. i»;
N:o 55.
) Ä I: ‘
r Titf
4 tf;
1S| 1350; i:>X ■ r.gilgid '»buo/itSO
T.U .1
■■ "• "> I it'- jo u l-i
ii! t/sirxi'i:> hf;-fK(l
■ it O! i [}'fftliO#
p.fht!*j;t
iha-iru UOjfliv;;
H ,.obillig
Pppjäst och' godkänd hos Första Kammaren den 10 maj' i805.
:;j- — — — Andra Kammar™ don 10 ~ —
• it»,i rr.iriu Hi.a.jtjVi vin] (uonog '.om ,-if»riiv1/i.oi)!i?'.-r:; oi> V.
’■ asiiilö-i*.
Biksäagens skrifvelse till Konungen i anledning , af väckt motion om
skrifvelse, till Kongl. Magi i fråga om utarrendering af
jagträtten å krön oparker m. m.
animal
• • "liiiiDfU
i■ /i i -tf '•:< ri aio ? ->> •;!jrf•
1 f:) (Statsutskottets utlåtande n:o 31).
(fij
*•1
Till Konungen.
it: l ■»■>((
..'i!.:.. • |o.'i : ''O, i f: .i. . Sxij^
. -v» V- - •:;!> .;m-, . j,.\ . < ^ n,:; f
Uti en inom riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riks¬
dagen måtte hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders Kongl. Maj:t
ville låta utreda, huru vida genom utarrenderande af jagträtten å krono-
parker och annan kronan tillhörig, odisponerad mark, äfvensom å härads-
allmänningar inkomst kunde beredas statsverket eller delegarne i dessa
allmänningar, dock utan intrång af någons nu bestående lagliga rätt
och under sådana arrendevilkor, att jagten å dessa marker väl vårdades
och jagträtten utöfvades utan skada för skogens bestånd, samt der¬
efter för Riksdagen framlägga det förslag till lag i ämnet, hvartill
denna utredning kunde gifva anledning.
Såsom i motionen åberopas, hade förslag i förevarande ämne
väckts jemväl under 1894 års riksdag; och hade med anledning deraf
Bih. till Riksd. Prof. 1895. 10 Sund. 1 Afd. 1 Baud. 14 Höft. 1
2 Riksdagens Skrifvelse N:o 55.
sammansätta stats- och lagutskottet i till Riksdagen afgifvet utlåtande
gjort enahanda hemställan, som nu föreliggande förslag innefattar.
Utskottets hemställan blef af Andra Kammaren bifallen, men af Första
Kammaren afslagen.
Det sammansatta utskottet anförde, bland annat, att utskottet
hyste den uppfattning, att staten borde kunna beredas någon inkomst,
derigenom att genom arrende upplätes jagträtten å åtskilliga äldre
kronoparker och annan kronan tillhörig, odisponerad mark äfvensom
liäradsallmänningar samt i all synnerhet å sådana kronoparker, som i
senare tider bildats genom inköp för statens räkning af till skogsbörd
tjenlig mark, samt att en utredning i detta hänseende borde ega ruin,
hvilken utredning borde omfatta, dels hvilka kronoparker lämpligen
kunde, utan intrång af någons bestående lagliga rätt, genom jagtarren-
den upplåtas, dels vilkoren för jagträttens utöfvande med hänsyn till
jagtens rätta handhafvande och skogens sorgfälliga vård, dels beloppet
af de arrendeafgifter, som genom jagträttens utarrenderande vore att
påräkna, dels ock, beträffande jagträttens upplåtande å häradsallmän-
gar, huru vida afgiften derför borde tillfalla staten eller dem, som i
allmänningen egde del.
I en vid det sammansatta utskottets utlåtande fogad reservation
erinras först om att hos de sakkunnige skiljaktiga meningar vore ^rå¬
dande ej mindre angående den inverkan å jagtens ändamålsenliga vard,
som utarrenderandet af jagträtt å kronoparker och kronan tillhörig,
odisponerad skogsmark skulle utöfva, än äfven beträffande den möj¬
lighet till ökade statsinkomster, som en dylik åtgärd skulle medföra.
A ena sidan hade, enligt hvad i reservationen vidare anföres,
åberopats, att erfarenheten skulle visa, att jagten å enskilda områden
bäst vårdades å sådana orter, der jagträtten genom arrende förvärfvats
af personer, som med intresse för jagten förenat erforderlig insigt uti
jagtens rätta handhafvande. Sådana arrendatorer hade genom utro¬
tandet af rofdjur fredat det nyttiga villebrådet och sökt bibehålla eu
god villebrådsstam. På sätt af vederbörande embetsmyndigheter vits¬
ordats beträffande enskilda jagtområden, hade i de trakter, der jagt¬
rätten arrenderats af jagtklubbar, jägarförbund eller enskilda personer,
jagten väl vårdats jemväl genom sparandet af honor, åtgärder till det
vildas skydd och utfodring vintertid samt utplantering af sådana artei
af villebråd, hvilka i följd af otjenliga naturförhållanden, sjukdomar och
stark förföljelse i betydligare mån förminskats. Genom den ifrågasätta
utarrenderingen skulle följaktligen statsverket kunna beredas någon
Riksdagens Skrifvelse N:o 55. 3
inkomst och derjemte en god jagtvård och vildafvel^ höjande be¬
främjas.
Å andra sidan hade framhållits, att genom det sätt, hvarpå jagt-
rätten å ifrågavarande mark blifvit i jagtstadgan ordnad, man åsyftat
att bereda »ett slags fridlysta hem», hvarifrån villebrådet sedermera
kunde utbreda sig. Det åsyftade ändamålet hade i allmänhet vunnits,
i all synnerhet i fråga om elg och rådjur. Säkerhet för villebråds-
stammens bibehållande så väl i fråga om sistnämnda djurslag som med
afseende å öfriga arter villebråd kunde deremot icke vinnas vid ut¬
arrendering, äfven om arrendevilkoren gjordes så stränga som möjligt.
Öfvervakandet af dessa vilkors efterlefnad vore nemligen icke möjlig
utan betydande kostnad för statsverket, då kronojägarne, hvilka under
nuvarande förhållanden kunde efterse, att jagt icke utöfvades på krono-
parkerna, ej skulle vara i stånd att, sedan jagten utarrenderats och
följaktligen ett större eller mindre antal personer vore berättigade att
jaga å det utarrenderade området, utöfva tillräcklig tillsyn, att ej oloflig
jagt derstädes utöfvades. Jagtförhållandena inom landet vore ock så¬
dana, att genom utarrendering af ifrågavarande mark någon väsentlig
inkomst icke skulle kunna vinnas. I Norrland och Dalarne skulle, med
undantag af ripmarkerna i närheten af jernväg i Jemtland, jagtarrendena
i allmänhet icke röna någon efterfrågan, åtminstone ej till nämnvärda
pris, och då detta vore förhållandet i fråga om enskildes egendom, som
med afseende å kommunikationer vore bättre lottad än statens skogs¬
mark derstädes, förefunnes ingen utsigt att för det närvarande genom
jagtarrenden i de norra orterna bereda statsverket någon afsevärd in¬
komst. I de södra delarne af riket skulle visserligen flera kronoparker,
särskild! med afseende å tillgången af elg å vissa bland dem, blifva
begärliga för enskilde. Men då i allmänhet å kronoparkerna icke fun¬
nes rapphöns- eller orrmarker, hvilka marker vore de mest eftersökta
och betingade de högsta jagtarrendena, och de nu befintliga elgstånden
genom jagträttens upplåtande på arrende snart skulle sprängas, skulle
arrendesummorna för kommande arrendeperioder nedsjunka till eu
obetydlighet.
För den genom 1864 års jagtstadga införda uttryckliga bestäm¬
melsen, att jemväl å häradsallmänningar jagträtten skulle vara Eders
Kongl. Maj:t och kronan förbehållen, hade emellertid såsom hufvud-
sakligt skäl anförts, att ett öfverlåtande af jagträtten till samtliga del-
egarne i en dylik allmänning eller häradsboarne skulle för dem sjelfva
medföra icke fördel och nytta, utan snarare motsatsen, i det att allt
nyttigt vildt genom jagtmarkens upplåtelse till alla snart skulle komma
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 55.
att nästan helt och hållet utrotas. Vid detta förhållande och då man
ansett antagligt, att genom jagträttens utarrendering tillräckligt skydd
i detta afseende skulle kunna vinnas, borde i öfvervägande tagas,
huru vida icke det skulle kunna öfverlemnas åt delegarne i härads¬
allmänning att besluta, om utarrendering af jagrätten å sådan allmän¬
ning skulle ega rum, och delegarne deri på detta sätt erhålla nytta af
jagten å allmänningen.
Derjemte syntes det lämpligen kunna ifrågasättas, om ej jagträtten
å sådana kronoparker, som i senare tider bildats genom inköp för
statens räkning af till skogsbörd tjenlig mark, borde upplåtas mot
arrende. Bibehölles de af ålder befintliga kronoparkerna såsom de frid¬
lysta stamhåll för villebråd, hvilka den ena delen af de sakkunnige
ansett såsom nödvändiga vilkor för en god jagtvård, syntes det icke
kunna möta någon betänklighet att i fråga om de nytillkomna krono¬
parkerna använda arrendesystemet, som af andra betraktats såsom det
lämpligaste sättet för vinnande af detta mål.
På grund: af hvad sålunda blifvit anfördt ansåge de i denna reser¬
vation deltagande ledamöterna af det sammansatta utskottet, att Riks¬
dagen borde i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders
Kongl. Maj:t ville låta utreda, huru vida genom utarrenderande af jagt¬
rätten å de i senare tider bildade kronoparker äfvensom å häradsall-
männingar inkomst kunde beredas statsverket och delegarne i dessa
allmänningar, dock under sådana arrendevilkor, att jagten å dessa
marker väl vårdades och jagträtten utöfvades utan skada för skogens
bestånd, samt derefter för Riksdagen framlägga det förslag till lag i
ämnet, hvartill denna utredning kunde gifva anledning.
Af hvad i detta ärende förekommit framgår, att olika meningar
gjort sig gällande i fråga om handhafvande af jagträtten å krono¬
parkerna och kronans odisponerade skogsmark. Önskvärdheten af att
staten måtte kunna af denna jagträtt beredas inkomst har deremot icke
blifvit bestridd; och då äfven Riksdagen anser, att den källa till in¬
komst, som förefinnes i jagträtten å kronans förenämnda egendomar, icke
bör lemnas obegagnad, synes det Riksdagen med skäl ktmna ifråga¬
sättas, huru vida icke åtgärder i sådant syfte böra vidtagas. Plärvid
har det emellertid icke undgått Riksdagens uppmärksamhet, att vårt
lands långsträckta läge med dess väsentliga olikheter i de klimatiska
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 55.
förhållandena föranleder, att i de skilda landsdelarne ej allenast olika
slag af villebråd förekomma och olika sätt för dess uppträdande och
förekomst kunna iakttagas, utan äfven att olika betingelser framställa
sig såväl för villebrådets fredande som för bedrifvande af jagten der¬
efter. Särskilt har Riksdagen ansett, att utöfvandet af jagträtten i
Norrland icke skäligen kan underordnas samma bestämmelser, som i
sådant hänseende kunna vara lämpliga i afseende å öfriga delar af
riket.
Emot sammansatta stats- och lagutskottets vid nästlidne års
riksdag i detta ämne afgifna förslag, hvilket, såsom ofvan nämnts, till
alla delar öfverensstämmer med det nu föreliggande, framstäldes under
frågans behandling i Första Kammaren åtskilliga beaktansvärda erin¬
ringar med hänsyn till den fara för villebrådets allt för starka be¬
skattande och möjliga utrotande, detsamma innebure. Och mot det i
ofvan omförmälda reservation framstälda förslag om utarrendering af
jagträtt allenast å de i senare tider bildade kronoparker får Riksdagen
göra den anmärkning, att det i sig innebär synnerligen stora svårig¬
heter, enär dessa kronoparker i de flesta fall bildats för att samman¬
slås med de marker, kronan redan förut egt.
I sammanhang härmed har Riksdagen velat meddela, att äfven
ifrågasatts, huru vida icke af jagträtten å kronoparkerna möjligen skulle
kunna beredas inkomst för statsverket genom att denna rätt fortfarande
öfverlemnades åt dem, af hvilka densamma hittills utöfvats, men med
vilkor att, på sätt i vårt grannland Danmark lärer ega rum, jagtbytet
för kronans räkning försäljes.
Vid det förhållande, att synnerligen skiljaktiga meningar i före¬
varande ämne sålunda blifvit uttalade, har i saknad af vederbörlig ut¬
redning Riksdagen icke tilltrott sig kunna framställa något förslag till
frågans lösning. Då emellertid, på sätt förut framhållits, Riksdagen
funnit önskvärd^ att inkomst kunde af jagträtten å kronoparkerna och
annan kronan tillhörig, odisponerad mark statsverket tillföras, har
Riksdagen trott sig böra påkalla Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å
förevarande ämne.
Hvad beträffar jagträtten å häradsallmänningar och den inkomst,
som af densamma må kunna allmänningarnes delegare beredas, före¬
ställer sig Riksdagen, att Eders Kongl. Maj:t, i sammanhang med för¬
anstaltande af utredning i ofvannämnda ärende, äfven kommer att från
allmänningsstyrelscrna infordra yttrande öfver jagträttsfrågan i hvad
den kan dem vidkomma; hvadan sålunda motionen i denna del icke
synes erfordra någon särskild åtgärd från Riksdagens sida.
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 55.
Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kong]. Maj:t, efter frågans
utredning, täcktes taga i öfvervägande, på hvad sätt genom tillgodo¬
görande af jagträtten å kronoparkerna och annan kronan tillhörig,
odisponerad mark inkomst må beredas statsverket, samt derefter till
Riksdagen afgifva förslag i ämnet.
1 ,tt /it) i • I; • t; ,'*<'• j i; * •»’ . •'
Stockholm den 10 maj 1895.
Med undersåtlig vördnad.
, f . 1 t * | f ;■ 11 i :) . « T ‘' f.. i • •’ 1 .'''Vi "i i! ) .
t f • I t - , •. * , (
iriAöh’ luiriv.i i • ; ^s•-(i -
tv1
i j,.*.
»liv
I