Riksdagens Skrifvelse N:o 11.
17
! 1'
N:o 11.
V ri<" 'r ! rl *\ rf. ‘ - ‘. • t. i. V 1 - .» 1k I 'i
in*>'<. a*\ .r ivi •/irrnn miu\.»j^‘»j .**■ ■* .* u . j. - « ■ ,*>
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 23 mars 1895.
— — — — Andra Kammaren den 23 — —
, y, , t „r
Riksdagens skrifvelse till fullmägtige i riksgäldskontor et, angående
riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som för¬
flutit.> sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes fullmägtige
i nämnda kontor.
(Statsutskottets utlåtande n:o 41.)
r
l' ’■ i 1 . . • V ' .s • • M .! 1 k: i.! ! U1 >i! > 11 i '' • }
Till fullmägtige i riksgäld skontoret.
Efter erhållen del af Riksdagens sistlidna år församlade reviso¬
rers berättelse om den samma år verkstälda granskning af riksgälds-
kontorets tillstånd och förvaltning, har Riksdagen tagit under öfver¬
vägande hvad revisorerna uti denna berättelse i ett eller annat hän¬
seende erinrat, äfvensom hvad statsutskottet i afgifvet utlåtande an¬
gående riksgäld skontorets förvaltning under den tid, som förflutit, sedan
ansvarsfrihet senast tillerkändes fullmägtige i nämnda kontor, anfört
och hemstält; och har Riksdagen i nedannämnda ämnen fattat följande
beslut:
Bih. till Riksd. Prof. 1895. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 1 Häft.
3
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 11.
l:o. Angående utbetalning af ersättning för extra arbete inom
riksgäldskontor et.
Å sid. 66 i revisionsberättelsen hafva revisorerna omförmält, att,
enligt hvad af räkenskaperna inhemtats, under år 1893 till en af riksgälds-
kontorets ordinarie tjenstemän utbetalts särskild ersättning för utförande
af s. k. extra arbete. Med afseende å åtskilliga i så väl i riksgälds-
kontorets reglemente som gällande aflöningsstat intagna bestämmelser
beträffande tjenstemännens tjenstgöringsskyldighet, hade det synts revi¬
sorerna kunna ifrågasättas, huruvida icke detta arbete skäligen bort
kunna åläggas den ifrågavarande eller någon annan af kontorets icke
så få tjenstemän, utan att särskild ersättning derför behöft utgå, och
ville revisorerna emellertid hemställa, om ej, då inom kontoret före-
kommo göromål, hvilka det icke ansåges kunna åligga de ordinarie
tjenstemännen att utan särskild ersättning verkställa, desamma borde
kunna anförtros åt extra ordinarie tjenstemän.
Med anledning af denna hemställan hafveri I den 3 sistlidne
januari afgifvit yttrande.
Att fullmägtige enligt riksgäldskontorets reglemente ega att till
tjensteman på ordinarie stat af det i § 32 omnämnda anslag utbetala
särskild ersättning för af sådan tjensteman utfördt extra arbete, synes
otvifvelaktigt, och har Riksdagen funnit fullmägtiges yttrande inne¬
fatta tillfyllestgörande utredning derom, att ordnande, uppräkning,
granskning och förtecknande af de vid större lånekonverteringar in¬
kommande1 obligationer och kuponger, på grund af arbetets omfång, ej
kan betraktas annat än såsom ett tillfälligt extra arbete.
Fullmägtiges åtgärd att för ifrågavarande arbetes förrättande ut¬
välja en ordinarie tjensteman i kontoret framför någon extra ordinarie
synes, på grund af hvad fullmägtige anfört om samma arbetes vigt —
det bestod nemligen i qvitterande! af högst betydande fordringar hos
utländskt bankkonsortium — icke hafva saknat skäl. Och då förhål¬
landena jemväl hädanefter kunna vara sådana, att ett dylikt arbete i
anseende till sin art och betydelse icke bör lemnas åt extra ordinarie
tjensteman, har Riksdagen ansett mindre lämpligt att genom bestämd
föreskrift ovilkorligen binda fullmägtige vid anlitande i dylikt fall af
extra tjensteman, helst Riksdagen är öfvertygad, att fullmägtige äfven
fortfarande komma att endast undantagsvis och då sådant är ound¬
gängligen nödigt åt ordinarie tjensteman, hvilken enligt gällande tjenst-
19
Riksdagens Skrifvelse N:o 11.
göringsordning är skyldig att äfven utom den vanliga kontorstiden åt
tjensten egna den tid, som för göromålens ordentliga och noggranna
skötande erfordras, uppdraga arbete, hvarför särskild ersättning bör utgå.
Till följd häraf har Riksdagen beslutat, att revisorernas ofvan-
berörda hemställan icke skall till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
*J fil.»’/ ", T'■ ' i li' t ; > j .] ' * _ ' f , f j 1 i j ; f * * '* '
2:o. Angående debitering för annonser i Post- och Inrikes Tidningar.
Å sid. 64 i revisionsberättelsen hafva revisorerna i detta ämne
gjort en framställning, med anledning af hvilken så väl riksgälds-
kontorets revisorer som förre utgifvaren af Post- och Inrikes Tidningar,
kanslisekreteraren P. Strandberg inkommit med förklaringar, som finnas
bilagda det under punkten l:o här ofvan omförmälda, af Eder afgifna
yttrande.
I föreliggande fråga har Riksdagen inhemtat följande upplysningar.
Enligt ett emellan svenska akademien, å ena, samt kansli¬
sekreteraren P. Strandberg, å andra 6idan, den 15 april 1886 upprättadt
kontrakt öfverlät akademien från den 1 i samma månad åt kansli¬
sekreteraren Strandberg »den rättighet att vara Post- och Inrikes Tid¬
ningars utgifvare och alla dermed förenade förmåner, som i följd af
kongl. brefvet den 20 december 1791 och öfriga kongl. bref må anses
akademien tillkomma», mot erläggande af en viss årlig arrendesumma
och på bestämda vilkor i öfrig!, bland hvilka dock icke återfinnes nå¬
gon föreskrift rörande priset för de annonser, som kunde komma att i
tidningen införas.
Svenska akademiens rättighet att taga betaldt. för annonser i
Post- och Inrikes Tidningar grundar sig på ett bref af den 22 december
1791, hvari Kongl. Maj:t till akademien stält en så lydande förklaring:
»Som kungörelser eller de så kallade notificationer icke anses åt med¬
föra laglig werkan, så framt de ej intagas uti desse Tidningar, men
Academien icke kan förbindas åt med sin bekostnad derom besörja; så
böra wederbörande, hwilke icke redan igenom någon särskild kongl.
resolution derifrån äro frikallade, enär kungörelserne insändas, tillika
derföre erlägga betalning, enligt den taxa Academien allmänheten uti
Tidningarne meddelar».
Sedan annonspriset under en följd af år utgått med 10 öre per
petitrad, anhöll år 1877 tidningens dåvarande utgifvare om förhöjning
i samma pris. Med anledning häraf faststälde akademien den 10 de¬
cember sagda år priset till 12lA öre per petitrad och förständigade
20
Riksdagens Skrifvelse N:o 11.
utgifvaren att i tidningen meddela allmänheten underrättelse derom.
Detta skedde jemväl i tidningens prenumerationsanmälan för år 1878,
i hvilken anmälan om det nya annonspriset yttras, att det blifvit af
svenska akademien bestämdt; och har sedermera från och med ingången
af sistnämnda år i hvarje nummer af tidningen meddelats, att annons¬
priset utgjorde I2V2 öre per petitrad, hvarvid likväl ej, så vidt Riks¬
dagen är bekant, uttryckligen tillkännagifvits, att detta pris vore be¬
stämdt af akademien.
Af de förhållanden, för livilka sålunda redogjorts, har Riksdagen
funnit frågan om öfverdebitering för annonser i Post- och Inrikes Tid¬
ningar under förre utgifvarens tid och särskildt om annonsörers rätt
att, på grund af sådan öfverdebitering, af bemälde utgifvare delvis
återbekomma redan erlagd betalning icke vara så utredd och klar, att
Riksdagen ansett sig böra besluta någon åtgärd i saken, åt hvilken för
öfrigt fullmägtige i riksgäldskontoret, sedan frågan nu blifvit väckt,
säkerligen komma att egna vederbörlig uppmärksamhet.
Riksdagen har derför beslutat, att revisorernas ifrågavarande
framställning ej skall till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
3:o. Angående inbetalning af återstoden af Norbergs jernvägs nya
aktiebolags statslån. I
I Eder till Riksdagen afgifna berättelse (statsutskottets memo-
morial n:o 1, sid. 13) omförmäles, att, sedan Norbergs jernvägs nya
aktiebolag, af förekommen anledning, under november månad sistlidna
år anhållit att få till riksgäldskontoret inbetala hela återstoden af sin
skuld, utgörande å lånet med 4 procent ränta 39,771 kronor 13 öre
och å lånet med 2 procent ränta 60,158 kronor 89 öre, eller tillhopa
99,930 kronor 2 öre jemte upplupen ränta, samt I härtill lemnat bifall,
boiaget den 1 december samma år inbetalt sistberörda belopp, hvarmed
den riksgäldskontoret medgifna upplåningsrätt minskats.
Af Edert protokoll för den 29 november 1894 har Riksdagen
inhemta!, dels att bolagets anhållan att få inbetala ifrågavarande lån
endast afsåg inbetalning den 1 december 1894, dels att I bifallit denna
framställning på den grund, att den ränta, som bolaget erlade å sina
båda statslån, icke, beräknad å bolagets hela skuld till kontoret, upp-
ginge till högre belopp än 2,8 procent, samt att, då riksgäldskontoret
för de penningar, som måste upplånas till bestridande af de å kontoret
anvisade utgifter, finge vidkännas en årlig ränteutgift af något mer än
21
Riksdagens Skrifvelse N:o 11.
3'/2 procent, det vore till riksgäldskontorets fördel, om bolagets åter¬
stående skuld blefve gulden och derigenom influtet belopp användes
till utgifter, hvarför medel eljest skulle upplånas.
Riksdagen har häraf funnit, att I i förevarande fall haft giltiga
skäl för vidtagandet af en åtgärd, om hvilken eljest såsom allmän regel
torde gälla, att den bör hänskjutas till Riksdagens pröfning och af¬
görande.
4:o. Angående ansvarsfrihet för riksgäldskontorets styrelse.
Då Riksdagen funnit fullmägtige hafva med nit och omsorg upp-
fylt sitt vigtiga och ansvarsfulla kall, har Riksdagen tillerkänt full¬
mägtige full ansvarsfrihet för alla beslut och åtgärder, som finnas an¬
tecknade i deras protokoll från den 18 januari 1894 till och med den
17 januari 1895.
Stockholm den 23 mars 1895.