RIKSDAGENS PROTOKOLL
1895. Första Kammaren. N:o 32.
Onsdagen den 8 maj, e. m.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande stats¬
utskottets den 4 och 6 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 79,
i anledning af väckta motioner dels om vissa vilkor för åtnjutande
af de för statens embets- och tjensteman bestämda löneförmåner,
dels ock i fråga om utredning rörande embets- och tjenstemäns
dagliga arbetstid m. m.
.Punkten a).
Herr von Strokirch: Jag hemställer, huruvida Första Kam¬
maren anser det vara lämpligt att besluta en skrifvelse af den
allmänna lydelse, som nu föreslagits. Skrifvelsen förutsätter, att
missbruk redan förefinnas, som fordra en stor utredning om sättet,
huru de skola afbjelpas. För min del finner jag ingen anledning
att aflåta en skrifvelse af denna omfattning.
Hen jag tillåter mig påvisa äfven en annan omständighet.
Med motionen var förenad begäran om ett anslag på 3,000 kronor,
och detta gjorde, att motionen gick till statsutskottet. Nu har
utskottet afstyrkt penningefrågan, men tillstyrkt en utredning,
hvilket efter min uppfattning ej är öfverensstämmande med grund¬
lagen. Läser man instruktionen för statsutskottet, finner man, att
det ej ligger inom dess gebit att skrifva i sådana fall, som här
föreslagits, sedan det afstyrkt anslaget.
Jag hemställer derför om afslag å punkten a) likasom för
ifrigt äfven å punkten b).
Friherre Klinckowström: I motsats till den siste talaren
får jag yrka bifall till ifrågavarande utlåtande. Man bör vara
motionären mycken tack skyldig för att han brutit isen i en fråga,
som är af den största betydelse för hela landet. Det kan nog
hända, att många riksdagsmän icke så mycket sysselsatt sig med
detta ämne, och för dem vill jag söka genom några uppgifter klar¬
göra frågans verkligen stora betydelse och vigt. Hvad beträffar
Första Kammarens Frot. 1895. N:o 32. 1
Ang. utred¬
ning om stats-
tjeixsters för¬
ening med
andra tjenste-
befattningar.
N:o 32. 2
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
Ang. utred¬
ning om stats-
tjenst ers för¬
ening med
andra tjenste¬
befattningar.
(Forts.)
embets- och tjenstemäns antal i landet, så utgör detta den högst
betydliga summan af 69,500 personer, och denna stora personal,
afsedd för hela landets administration, erhåller af staten en aflö¬
ning af flera arter och olika beskaffenhet på tillsammans omkring
56 millioner. Äfven om vi antaga, att statens årliga budget med
denna riksdag utgör 100 millioner, så finner man deraf, att denna
aflöning till embets- och tjenstemännen upptager mer än halfva
budgeten. Det är således enligt min åsigt äfven i finansielt hän¬
seende en hvad man kallar stor fråga. Det vore önskligt, att
Kongl. Maj:t till följd af Riksdagens beslut — om Riksdagen be¬
sluter bifall till det förslag, som utskottet här framstält —• utsåge
en komité, som upptoge frågan i sin helhet; ty utan att så sker,
kan omöjligen en blifvande Riksdag bedöma frågans vigt. Motio¬
nären har redan visat, huru denna fråga blifvit under förflutna
tider ganska olika behandlad så till vida, att löner och arfvoden
med hvad dertill hörer hafva blifvit ökade, och betydligt ökade,
hvaremot frägan om att förenkla administrationen och vidtaga så¬
dana åtgärder, att embets- och tjenstemännen, väl betalda, skulle
egna all sin tid åt statens tjenst — den frågan har icke blifvit upp¬
märksammad, oaktadt Riksdagen flere gånger återkommit med den¬
samma.
Jag skall be att med några ord få behandla frågan, sedd från
ftnansiel, från administrativ och från politisk synpunkt, så att kam¬
maren med ledning deraf må bedöma frågans vigt och värde. Det
är icke möjligt för mig att i saknad af de många materialier, som
höra till denna frågas rigtiga bedömande, lemna alla de uppgifter,
som dertill fordras, men med de uppgifter jag skall ha den äran
här framlägga, tror jag kammaren ej får svårt att åtminstone be¬
döma frågans vigt och äfven afgöra, om den förtjenar att blifva
af en särskild komité utredd och behandlad.
Hvad nu först beträffar frågans finansiella sida, har staten be¬
kostat aflöning åt en embetsmannapersonal, som jag nu skall när¬
mare specificera. Enligt statistisk handbok för 1895 funnos år
1890 i hela riket post-, telegraf-, jernvägs-, lots- och dylika staten
tillhörande tjensteman omkring 8,000 personer, presterskap och
kyrkobetjening omkring 6,133 personer, civile embets- och tjenste¬
man, extra ordinarie!’ 7,125 personer, militärer 40,282, lärare 7,120
och 839 tjensteman vid sjuk- och fattigvårdsinrättningar — summa
omkring 69,499 personer. En statistisk specificerad utredning
kommer naturligtvis till andra resultat derför, att i den statistiska
handboken, som endast innehåller ett sammandrag af de statistiska
uppgifterna, hafva många kategorier blifvit sammanslagna. Den
aflöning, som af staten tillerkänts denna stora mängd embets- och
tjensteman med betjening, är enligt Sveriges officiella statistik i
sammandrag för år 1895 för centrala embetsverk m.fl.: Konungens
statsråd 168,500 kr., högsta domstolen 162,700 kr., Kongl. Maj:ts
kansli 477,650 kr., hofrätterna 567,200 kr., öfriga centrala embets¬
verk 1,620,540 kr., under justitiedepartementet och justitiestaten
hörande 732,703 kr., under Riksdagen 792,357 kr., under fångvårds-
staten 633,426 kr., under inrikesdepartementet, det vill säga Sveriges
Onsdagen den 8 maj, e. m.
3 N:o 32.
andel, 513,199 kr., under landtförsvarsdepartementet 8,439,339 kr., Ang. utred-
under sjöförsvarsdepartementet 2,737,757 kr., under civildeparte-nVl#om stata'
mentet 11,419,373 kr., under finansdepartementet 6,223,901 kr. och
slutligen under eklesiastikdepartementet 19,541,543 kr. I ofvanstå- andra9tjenste-
ende kontanta aflöningsförmåner ingå icke ålderstillägg, extra in- befattningar.
komster, lästafgifter, sportler och dylikt, anslag för vikariatsersätt- (Forts.)
ningar, renskrifning, extra ordinarie tjensteman med mera dylikt,
icke heller af kastningen af boställen med jordbruk till biskopar
(och domkapitelstjenstemän) med taxeringsvärde af 2,072,100 kr.
och till presterskapet med taxeringsvärde af 54,511,328 kr. samt
till kyrkoförvaltningen och hetjeningen med taxeringsvärde af
2,137,487 kr., summa taxeringsvärde 58,720,915 kr., deraf årliga
räntan efter 4 % utgör 1,761,627 kr. Jag ber kammaren om ursäkt
för de många siffertalen, men det är högst nödvändigt att angifva
dem för att derigenom få en aning om denna frågas stora bety¬
delse. Ja, mine herrar, äfven dessa verkligen förskräckligt stora
utgifter, summerade, anser mången ändå vara mycket för låga, då
i generalsammandraget öfver den allmänna bevillningen för 1894,
som blifvit utdeladt till alla kammarens ledamöter, under rubriken
“uppskattad inkomst" upptages för allmän tjenst eller pension i
städerna 48,984,984 kr. och på landsbygden 23,439,107 kr., eller
tillsammans 72,424,091 kr. För 1889 utgjorde motsvarande summa,
äfven enligt det allmänna offentliga sammandraget öfver bevill¬
ningen, blott 63,588,943 kr. Den har således under loppet af icke
mer än 6 år vuxit ungefär 9 millioner. Till en del kunna dessa
bevillningsuppgifters större belopp förklaras deraf, att der äro
upptagna äfven pensioner. Men dessa utgjorde enligt 1893 års
riksstat icke mer än för pensionsstaten 1,291,954 kr. och för in-
dragningsstaten 1,918,440 kr., eller tillsammans 3,210,394 kr. Så
ledsamt det än är att upprepa dessa siffror, är det dock endast
en liten obetydlig afdelning af denna frågas finansiella sida. Men
jag har icke material att fortsätta dermed i mångahanda detaljer,
och det vore ej heller lämpligen föremål för ett yttrande sådant
som detta.
Beträffande embets- och tjenstemännens förhållande till sina
statstjenster, ber jag att äfven fä lemna några uppgifter, som synas
mig vara af ett ganska stort värde. I herr Hedins motion har
denna fråga visserligen blifvit behandlad, men endast öfvergångs-
vis och alls icke med den vigt, som frågan har, sannolikt emedan
han saknat materialier, hvilka ej heller äro så lätta att erhålla.
Det svåraste klandret mot embets- och tjenstemännen är, att de,
till följd af ett missförstådt förbud att jemte statens bestrida åt¬
skilliga enskilda befattningar, i många hänseenden försummat den
förra, nemligen statens tjenst. Jag skär i detta afseende icke alla
embets- och tjenstemän öfver en bank. Jag anser, att de yng¬
ste af tjenstemännen, både de ordinarie och ännu mera de extra
ordinarie, hafva mycket för liten och, såsom kammaren vet, de
extra ordinarie i allmänhet ingen aflöning, och detta finner jag
vara origtigt. Det fins äfven öfver dessa en annan klass ordinarie
tjenstemän, som kanske ej ens hafva det nödvändiga för sig och
K:o 32. 4
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
Ang. utred¬
ning om stats*
tjensters för¬
ening med
andra tjenste-
befattninqar.
(Forts.)
sina familjer att draga sig fram på. Men den tredje klassen, som
står öfverst, den har utom sin statstjenst med en aflöning, som
enligt senaste lönereglering ansågs vara fullt tillräcklig för att de
skulle egna sina tjenster helt och hållet åt staten, sökt skaffa sig
extra inkomster till belopp, hvarpå jag nu bär skall be att få visa
en mycket liten profkarta, hvad embets- och tjensteman i hufvud-
staden beträffar. Naturligtvis skulle en af regeringen tillsatt ko¬
mité göra dessa undersökningar landet rundt, och då skulle nog
listan på statens embetsmäns enskilda tjenstebefattningar bli ganska
betydande. Det är endast för att gifva kammaren en idé om dessa
höga embetsmäns förhållande till statens tjenst och om hvilka
massor af inkomstbringande enskilda befattningar de vetat att er¬
hålla, som denna profkarta är af någon nytta. Jag nämner natur¬
ligtvis här ej namnen på de personer, som jag uppgifver. Det är
af grannlagenhet och det har ju för öfrigt ingen betydelse. Det
är saken, som jag vill åt. Mina uppgifter härröra hufvudsakligen
från af mig sedan 8 år tillbaka samlade upplysningar, mest i de
allmänna taxeringslängderna, som efter hvad kammaren vet äro
offentliga handlingar, derjemte i en mängd uppgifter om banker,
bolag och dylikt, som delvis blifvit tryckta och till allmänhetens
tjenst förda till salu, och slutligen har jag kompletterat detta med
några enskilda uppgifter. Sålunda har en embetsman A. i aflö¬
ning på rikets stat 4,000 kr. och dessutom af enskilda uppdrag: i
ett kanalbolag 1,500 kr., i landtbruksakademien 1,500 kr., i ett
lifförsäkringsbolag 1,500 kr. och i en hypotekskassa 1,500 kr., så¬
ledes för enskilda uppdrag tillsammans 6,000 kr, eller summa alla
inkomster 10,000 kr. En embetsman B. bär i aflöning på rikets
stat 14,500 kr. och dessutom af enskilda uppdrag: i landtbruks¬
akademien 800 kr., i Riksdagen 1,200 kr., summa 2,000 kr., eller
tillsammans 16,500 kr. i inkomster. En förtroendeembetsman C.
har i aflöning på rikets stat 12,000 kr. och dessutom af enskilda
uppdrag: i ett spårvägsbolag 3,500 kr. och i en enskild bank 600
kr., summa 4,100 kr., eller tillhopa 16,100 kr. i inkomster. En
förtroendeembetsman D. har i aflöning på rikets stat 18,500 kr.
ock dessutom af enskilda uppdrag: i ett sågverksbolag 5,400 kr.
och i affärsinkomster halfverande med en kommissionär 8,000 ki\,
summa 13,400 kr., eller tillsammans 31,900 kr. i inkomster. En
förtroendeembetsman E. har i aflöning på rikets stat 10,600 kr.
och dessutom af enskilda uppdrag i eu bypoteksbank 2,400 kr.,
summa inkomster 13,000 kr. En förtroendeembetsman E. har i af¬
löning på rikets stat 11,000 kr. och 2 boställsvåningar 3,000 kr.
samt dessutom af enskilda uppdrag: såsom medlem af styrelsen i
en enskild bank 2,000 kr., i en amorteringsfond 1000 kr., i en
garantiförening 1,300 kr„ i ett grufbolag 3,500 kr., i två sågverks¬
bolag 8,400 kr., i ett jernvägsbolag cirka 1,200 kr. och vidare extra
inkomster, hvilka ej så noga kunna specificeras, men antagligen
icke understiga 4,600 kr., hvilket allt gör för enskilda uppdrag
22,000 kr. och hela årsinkomsten 36,000 kr. Eu förtroendeembets¬
man G. har i aflöning på rikets stat, efter afdrag af pensionsafgift,
7,832 kr. och dessutom af enskilda uppdrag: i ett försäkringsaktie-
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
5 N:o 32.
bolag 2,700 kr., i ett annat försäkringsaktiebolag 835 kr., i ett Ang. utred-
tredje försäkringsaktiebolag 100 kr. och i ränte- och kapitalför-n,ing °m st“is_'
säkringsanstalten 200 kr., eller för enskilda uppdrag tillhopa 3,835 Yrning med \
kr. och summa inkomster 11,667 kr. En förtroendeembetsman H. andra tjenste-
bär i aflöning på rikets stat, efter afdrag af pensionsafgift, lön befattningar.
4,874 kr., tjenstgöringspenningar 2,000 kr. och dessutom af enskilda (Forts.)
och kommunala uppdrag: af stadsfullmäktige 2,250 kr., af handels¬
banken såsom revisor 500 kr., i Kopparbergs bergslag 6,000 kr., i
Gellivare bolag 2,500 kr. och diverse extra inkomster 57,537 kr.,
summa 68,787 kr., eller tillsammans 75,661 kr. i årlig inkomst.
Slutligen är det en förtroendeembetsman, som vi skola kalla I;
han har i lön 9,000 kr., såsom medlem af en större daglig tidnings
redaktion 6,000 kr., i kongl. ttyckeriet 6,000 kr., i en lärd akademi
3,000 kr., i ett större aktiebolag 3,000 kr., i diverse andra aktie¬
bolag 3,000 kr. och för annan verksamhet 4,000 kr., summa årlig
inkomst 34,000 kr. Om man skulle fortsätta dessa undersökningar,
som till större delen grunda sig på officiella handlingar, landet
rundt, skulle man komma till högst märkvärdiga resultat. Her-
rarne torde ock finna litet hvar, att en menniska — han må vara
huru skicklig och utmärkt som helst — som har så många enskilda
tjenster och uppdrag att uträtta, från hvilka han utan dom och
ransakning helt simpelt strykes ut om han försummar dem, icke
skall kunna hafva tid att till det värde, som hans tjenstgöring i
statens embetsverk kräfver, utföra den senare tjensten. Många
exempel och många anekdoter ha vi rörande denna för administra¬
tionen så högst vigtiga fråga. Bland annat är det något, som
heter komitéarbete. Detta komitéarbete har på senare tiden till¬
tagit till den grad, att det hotar att helt och hållet i mångt och
mycket förstöra våra finansiella förhållanden. I forna tider fingo
embetsverken, och detta med rätta, i uppdrag att med undantag
af några särdeles stora och vigtiga och svåra frågor i allmänhet
verkställa komitéarbetet inom embetsverken. Jag har, såsom jag
tror mig förut ha nämnt i denna kammare, under min tjenstgö-
ringstid såväl såsom fortifikationsofficer som äfven såsom general¬
stabsofficer fått mig anförtrodda tre komitéers arbeten. Komité-
erna hade arbetat i många år och naturligtvis icke kommit ur
fiäcken. Såsom fortifikationsofficer fick jag då slutligen i uppdrag
att uppgöra ett fullständigt förslag och utföra eu broträng för
svenska armén; och jag lyckades utföra det. Det andra uppdraget
var att organisera och sjelf uppsätta — ty det var ej fråga om
att endast göra ett komitéarbete, utan äfven att verkställa resul¬
tatet af detta arbete — att, säger jag, värfva, organisera, ^exer¬
cera och på ett möte presentera det första ingeniörskompani, som
funnits i Sverige. Under min generalstabstid var det också en
komité, som satt många, långa år och arbetade utan något annat
resultat än ett förslag, som aldrig slutade, rörande svenska arméns
tjenstgöringsreglemente i tre delar. När krigsministern såg, att
det ej blef något resultat, befalde han mig att jemte sig person¬
ligen uppgöra hela detta reglemente, och det blef också efter få
månader gjordt i de tre delar, som sedermera egde bestånd i 30
N:o 32. 6
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
Ang. utred¬
ning om stats-
tjenst ers för¬
ening med
andra tjenste
befattningar.
(Forts.)
år, tills nu för några år sedan ett nytt, byggdt på detta åt oss
'samarbetade reglemente, utkom, såsom kammaren kanske har sig
bekant.
Frågan om komitéväsendet är sålunda en fråga, som ovilkor¬
ligen eger sammanhang med den ringa tjenstgöring, som i synnerhet
de högre tjenstemännen i deras respektive embetsverk ådagalägga.
I herr Hedins motion finnas framlagda några få, ehuru allt för få
bevis på sådana komitéer, hvilkas arbeten ovilkorligen hade kunnat
utföras inom vederbörande embetsverk, men som kostat staten
ansenliga summor. Jag skall anhålla att få redogöra för hvad
bara de senaste tio årens komitéer hafva kostat statsverket. Så¬
lunda finna vi enligt Riksdagens revisorers berättelser om revi¬
sionen af statsverket en särskild afdelning, som upptager kostnader
för komitéer, och dessa kostnader utgjorde år 1884, då antalet
komitéer var 12 stycken, 206,969 kronor, 1885 för 15 komitéer
231,019 kronor, 1886 för 14 komitéer 254,415 kronor, 1887 för 15
komitéer 96,860 kronor, 1888 för 24 komitéer (troligen för flera år)
384,447 kronor. Uppställningen är så otydlig i de första revisions¬
berättelserna, och formuläret har ändrats i de senare. Jag tror
att den angifna summan för 1888 är för hög, och jag har, som
sagdt, upptagit den till 384,447 kronor. År 1889 utgjorde kost¬
naden för 17 komitéer 131,541 kronor, 1890 för 21 komitéer 115,998
kronor, 1891 för 30 komitéer 119,986 kronor, 1892 för 26 komitéer
121,925 kronor, 1893 för 21 komitéer 94,544 kronor, och dessutom
15 komitéer, som under revisionsåret reglerats och följaktligen
icke upptagits i löpande årets kostnader, för en kostnad af om¬
kring 142,448 kronor. Sålunda uppgår sammanlagda kostnaden för
komitéer under dessa tio år till 1,900,153 kronor.
Om regeringen, som väl sannolikt är, i fall kamrarne nu enas
om en skrifvelse till Kongl. Maj:t i ämnet, kommer att verkställa
en undersökning af förhållandena, vore det att önska, att denna
komme att sträcka sig mycket längre hvad beträffar komitéväsendet
och att, i stället för att upptaga årskostnaden, man finge för den
af Kongl. Maj:t tillsatta komitén uppgift på huru länge den varit
i verksamhet samt den summariska kostnaden för densamma. Der¬
igenom kunde sedan vara klart för en hvar inom Riksdagen, huru
dessa komitéarbeten gestaltat sig.
Här om någonsin borde en rättelse göras, så att de lägst
aflönade, de yngre och de extra ordinarie tjenstemännen finge
mindre bördor och större godtgörelse och de högre deremot mera
arbete och förbud mot alla tjenstebefattningar i enskild rigtning.
Slutligen skall jag bedja kammaren hafva tålamod, ty jag
vill äfven, då jag anser sådant alldeles nödvändigt, behandla
tjenstemännens ställning i politiskt hänseende.
Enligt statistisk handbok för 1895 funnos inom Första Kam¬
maren 47 civile embets- och tjensteman, 14 militäre och 8 präster,
professorer och elementarlärare, summa 69 personer. Hela kam¬
marens personal år 1894 utgjorde 148 personer — det är först vid
denna riksdag, som antalet ledamöter i Första Kammaren svält
ut till 150. Antalet embets- och tjensteman utgjorde alltså 1894
7 N:o 32.
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
39 procent af hela personalen i denna kammare. I Andra Kam- Ang. utred-
maren funnos samtidigt 24 civile, och 7 militäre tjensteman samt"™?
20 piaster, professorer och elementarlärare, summa Blysöm, jern- ^ngmeT
fördt med hela kammarens personal, 228, utgör 27 procent, andra tjenste-
Herrarne inse deraf, att embets- och tjensteman af alla klasser befattningar.
och grader utgöra ett högst betydande element inom Riksdagen, (Forts)
särskild! inom Första Kammaren. Nyligen, den 11 februari i år,
förekom i Svenska Dagbladet en artikel, som kom till en mycket
högre siffra, nemligen inom Första Kammaren 94 löntagare och i
Andra 63, men jag antager att detta är en missräkning, beroende
på att äfven inom Riksdagen varande numera pensionerade
embets- och tjensteman ingå i dessa summor. Detta är den enda
förklaring jag kan gifva till att dessa siffror äro så mycket högre
än uti statistisk handbok.
Det är intressant nog att se, hvad dessa embets- och tjenste¬
man i Första Kammaren hafva för aflöning af staten. Antalet
var år 1886 femtiosex personer, hvilka i olika former åtnjöto
aflöning af staten.
Redan så tidigt som år 1886 uppgjorde jag en kalkyl, som
upptog hvarje person inom kammaren, och då kunde jag ej heller
löpa någon fara att misstaga mig. Visserligen hafva 9 år förflutit
sedan dess, men jag afser ju blott härmed att gifva kammaren en
idé om vigten och värdet af denna fråga. Vid 1886 års riksdag
funnos in alles inom Första Kammaren 56 embets- och tjensteman,
deribland 27 förtroendeembetsmän, hvilka, som herrarne veta,
Konungen kan utan dom och ransakning entlediga från sina em-
beten, när han pröfvar rikets bästa det fordra. Dessa personer
drogo i aflöning under olika former följande belopp:
Löner...................................................... 359,700 kronor.
Arfvoden............................................... 44,300 »
Tjenstgöringspenningar........................ 27,100 »
Dagaflöning .......................................... 7,050 »
Förvaltnings- och bostadsbidrag...... 400 »
Öfriga aflöningsförmåner............. 18,015 »
Summa 456,565 kronor.
Jag har upptagit tjenstgöringspenningar. Det säges visser¬
ligen, och jag tviflar ej derpå, att tjenstgöringspenningarne pläga
afstås under de fyra månaderna af riksdagen, dock hafva vi ett
par bevis på att så ej alltid är förhållandet. Vi hafva nemligen
en kong!, skrifvelse af den 29 januari 1886, angående bibehållande
af tjenstgöringspenningar för riksdagsmän, och en sådan i februari
1887, hvilken senare är af ungefärligen följande innehållMed
anledning af framställningar i fråga om arfvoden åt vikarier för
åtskillige till riksdagsmän valde lärare vid allmänna läroverk har
Kongl. Haj:t medgifvit, att för den tid af innevarande år, hvar¬
under, i följd af uppdrag att vara riksdagsmän, följande lärare vid
allmänna läroverk, nemligen rektorerna (i. V. Schotte i Nyköping,
F. W. Dahl i Sölvesborg, C. F. ^Vinkrans i Göteborg och J. A.
N:o 32. 8
Onsdagen den 8 Maj,
Ang. utred¬
ning om stats-
tjensters för¬
ening med
andra tjenste¬
tid ttningar.
(Forts.)
Sandberg i Oscarshamn samt lektorerna P. Waldenström i Gefle
u t go} Ll,nköPinS’ A- ^ndbäck i Vexiö, R. Darin i Malmö
och O J. Blomberg i Hernösand äro förhindrade att sina fenster
bestrida, arfvoden åt deras vikarier ma utgå af statsmedel utan
annat afdrag i bemälde lärares aflöning än den på tiden för tjenst-
ledigheten belöpande delen af det genom kongl. cirkuläret den 4
juni 1886 bestämda lönetillägget.
Den andra kong], skrifvelsen, införd i Dagbladet för den 30
mars 1886 innehöll: att Kongl. Maj:t den 29 nästlidne j anuari
medgifvit, att för den tid af innevarande år, hvarunder rektorn vid
allmänna läroverket i Sölvesborg F. W. Dahl i följd af uppdrag
att vara riksdagsman är förhindrad att sin tjenst bestrida, arfvode
åt hans vikarie skall utgå af statsmedel utan annat afdrag å be¬
mälde lärares aflöning än den på tiden för tjenstledighet sig
belöpande del af det genom kongl. cirkuläret den 5 juni 1885 be¬
stämda lönetillägg.
_ Sannolikt finnas äfven andra bestämmelser i detta afseende
utfärdade, men jag har ej observerat dem, och de kunna sålunda
ej vara mig till någon nytta. Jag har upptagit dessa embets- och
tjensteman_ med deras aflöningsförhållanden för att dermed visa
den ofantliga olägenhet i denna kammares sammansättning, som
uppstår derigenom, att nära hälften eller åtminstone tredjedelen af
kammaren har stor aflöning för sin verksamhet här och vi andra
hafva icke något sådant. Detta är ej rättvist. Den som gör tjenst
åt fäderneslandet bör äfven vara aflönad derför, synnerligast som
mer än en tredjedel af kammaren har för sin riksdagsmanna-
verksamhet stora afiöningar under hela den tid de äro riksdags¬
män. Detta gör, man må för öfrigt säga hvad som helst, en olika
grundsats inom dessa två stora partier i Riksdagen.
Jag vill sluta med några förslag, som jag tror vara rigtiga.
Om jag också ej skulle få se dem realiserade, kommer det sig
deraf att det antagligen är sista riksdagen jag bevistar, och föga
utsigt för mig finnes att blifva återvald. Men jag har under den
tid af tjugu riksdagar, som jag tillhört denna kammare, lyckats
genomdrifva mycket svårare ärenden, och det finnes nog mången,
om ej många, som kanske upptaga min mantel i detta hänseende.
Mig synes nemligen, att embets- och tjenstemäns riksdagsverk-
verksamhet borde regleras på följande sätt.
Förtroendeembetsmän borde icke vara valbara, hvarken till
Första eller Andra Kammaren.
Jag tror det vore grannlaga mot dem, ty deras ställning till
regeringen är af den art, att den lätt kan komma i kollision med
deras riksdagsmannajdigt. Jag, som är ganska gammal äfven i
Riksdagen — jag började min riksdagsmannabana för öfver 50 år
sedan jag har sett exempel på huruledes höga förtroendeembets¬
män blifvit straffade för sin sjelfständighet vid riksdagen. Hvad
Konungens rådgifvare beträffar, hafva dessa, som bekant, rätt att
yttra sig i alla ärenden såväl i Första som Andra Kammaren,
och då vet jag sannerligen, ej hvarför de skola behöfva rösta i
kamrarne, der många gånger — det är äfven här min erfarenhet
;> N:o 32.
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
som talar — deras röster fält utslaget i vigtiga frågor. Jag tror utred'
att Konungens regering bör vara öfver partierna men ej handla ni.n9 om stfts'
med nagotdera åt dem. _ Jening med
Ofriga embets- och tjensteman, af staten aflönade, borde, en -andra tjenste-
ligt min åsigt, såsom ledamöter af Riksdagen och under den tid befattningar.
de bevista densamma afstå från lön, tjenstgöringspenningar och (Ports-)
ålderstillägg m. m. Jag anser att alla Riksdagens ledamöter böra
vara i samma kategori, på det att vi måtte hafva samma åsigter
i många frågor och ej, såsom t. ex. nu är fallet, skiljas ifrån hvar¬
andra i en så vigtig fråga som den, hvilken nu föreligger.
Jag skulle hafva mycket, mycket mera att tillägga i denna
vigtiga, högst vigtiga Råga, men min ålder och saknaden af
faktiska uppgifter hindra mig derifrån. Jag skall derför ej längre
taga kammarens tid i anspråk, utan slutar med att yrka bifall till
utskottets förslag.
Herr Casparsson: Från de ofattligt störa proportioner, som
den föregående talaren gifvit åt den föreliggande frågan, skall jag
söka att reducera den till de dimensioner, hvilka statsutskottet
gifvit densamma. Utskottet har redan icke så obetydligt reducerat
motionärens yrkande, och jag tror, att man skulle kunna hafva
anledning ytterligare reducera det slut, hvartill utskottet kommit.
Utskottet säger i motiveringen på sid. 4 mycket rigtigt, att
“då utredning i berörda afseenden endast genom Kongl. Maj:ts
försorg kan åstadkommas, torde Riksdagen böra härom göra fram¬
ställning till Kongl. Haj:t och dervid tillika anhålla, att Kongl.
Maj:t måtte taga i öfvervägande, hvilka åtgärder som kunna anses
erforderliga till förebyggande af missbruk genom tjensters före-
ning“, men i klämmen till den föreslagna skrifvelsen heter det
mot slutet: “äfvensom jemte öfverlemnande af denna utredning
för Riksdagen framlägga förslag till de åtgärder, som kunna anses
lämpliga till förebyggande af missbruk genom tjensters förening11.
För Riksdagen framlemna förslag? Då Kongl. Maj:t för Riksdagen
framlägger förslag, är det naturligtvis för att få dem godkända,
men att Riksdagen skulle begära, att Kongl. Maj:t i eu ren admi¬
nistrativ fråga, hvari Kongl. Maj:t ensam eger att bestämma, skall
för Riksdagen framlägga förslag — det tycker jag dock vore väl
långt gånget af Riksdagen.
Jag skulle för min del helst villa yrka afslag på hela skrif¬
velsen, men då statsutskottet utan någon reservation har föreslagit
denna skrifvelse, och utskottet fått ett så mägtigt stöd som den
föregående talaren, vill jag ej yrka rent afslag, utan blott bedja
att få föreslå den omredigering af skrifvelsen, att efter orden “till
sådan förening af tjenster åt vederbörande pröfvas“ måtte komma:
“samt med anledning af denna utredning vidtaga de åtgärder, som
kunna anses lämpliga till förebyggande af missbruk genom tjensters
förening", så att den passus, hvilken innehåller begäran om fram¬
läggande af förslag för Riksdagen, måtte ur skrifvelsen utgå.
Herr hulling: Den föreliggande motionen har fått sin förbe-
3S:o 32.
10
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
Ang. utred- redande behandling inom statsutskottets första och andra afdel-
o'ensUrs för- n gemensamt sammanträde, och då jag hade den äran att
'entita med fungera som ordförande vid detta gemensamma sammanträde, till-
andra tjevste- hör det mig närmast att besvara de anmärkningar, hvilka gjorts
befattningar, mot utskottets utlåtande.
(Forts.) Den förste talaren nämnde, att utskottet skulle hafva gått
grundlagen för nära genom sitt sätt att behandla motionen i fråga.
Deremot ber jag få erinra, att då Riksdagens båda kamrar till
statsutskottet hänskjutit behandlingen af herr Hedins motion n:o 86,
och nu blott är föredragen första punkten af utlåtandet, hvil¬
ken endast berör denna den första af herr Hedins motioner, så
har _ utskottet i den omständigheten, att motionen till utskottet
remitterats, dermed jemväl fått Riksdagens uppdrag att behandla
densamma. Har detta stridt emot grundlagen, så är det ej stats¬
utskottets fel utan Riksdagens.
Den andre talaren i ordningen ordade om mångfaldiga saker,
hvilka, såvidt jag kan förstå, ej stodo i något närmare samman¬
hang med det nu föredragna utlåtandet. Han gjorde det med sin
vanliga frimodighet. Jag har ej samma mod och skall derför ej
inlåta mig på de många ämnen, hvarom han yttrade sig. Bland
det myckna, hvarom han talade, skall jag endast fästa mig vid
två punkter.
Den punkten, som innehöll eu mängd sifferuppgifter, ja, den
får stå i protokollet för hans räkning och med stöd af hans väl¬
kända auktoritet — för min del sätter jag efter många bland dessa
uppgifter ett stort frågetecken.
Samme talare fattade utskottets utlåtande så, som afsåge ut¬
skottet att begära, det Kongl. Haj:t ville tillsätta en komité för
ärendets behandling. Detta har icke varit utskottets mening, utan
utskottet har ansett, att Kongl. Maj:t kunde på annan väg inhemta de
upplysningar, hvarom här är fråga, och så mycket mindre lär väl
friherre Klinkowström anse eller kunna påstå att en komité vore
för ändamålet erforderlig, som talaren sjelf nu, såväl som många
gånger tillförene, för Riksdagen förmält, hurusom han ensam ut¬
fört tre komitéers arbeten, eller hvad tre komitéer ej mägtat ut¬
föra. Jag antager att, om Riksdagen godkänner detta utskotts-
förslag, regeringen då ej lär undgå att fästa uppmärksamheten på
den anvisning, som talaren gaf, huruledes och af hvem man skall
kunna erhålla en fullt tillfredsställande utredning.
I afseende på hvad den tredje talaren i ordningen yttrade
vill jag blott nämna, att ingen torde förundra sig öfver att, om
Riksdagen anser att i det föreliggande ärendet någonting behöfver
och bör göras och anser sig hafva anledning att i detsamma in¬
gripa, ingen må väl då, säger jag, finna det underligt, om också
Riksdagen vill se resultatet af sin framstälda begäran och möjligen
äfven hafva sitt ord med i laget.
Då ej något annat skäl mot utskottets förslag här anförts än
det, som hemtats från grundlagssynpunkt, skulle jag ju egentligen
ej hafva någon anledning att särskild! ingå i ärendets materia,
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
11 N o 32.
men jag ber dock att, då jag nu bar ordet, äfven få yttra mig Ang. utred-
något om denna sida af saken. T'«wf™/yör-"
Utskottets förslag skiljer sig mycket väsentligt från motionärens. med
Motionären yrkar, att statens embets- och tjensteman skola utan andra tjenste-
inskränkning förbjudas att med sin tjenst förena ej blott stats- befattningar.
befattning af en viss art, utan befattning i allmänhet. Han yrkar, (Forts.)
att den inskränkning, som i gällande löneregleringsbestämmelser
förefinnes i förbudet mot att med ordinarie tjenstebefattning
förena äfven annan tjenst än sådan å statens, Riksdagens eller
kommunens stat, eller att förbudet icke gäller, såvida tjensten
“finnes icke vara hinderlig1' för fullgörande af tjenstgöringen i
förstnämnda befattning, måtte uteslutas, och han fordrar, att sta¬
tens embets- och tjensteman skulle under alla förhållanden för¬
bjudas att med sitt embete förena befattning åt utaf honom be-
skrifven art. Detta yrkande har utskottet icke velat biträda, utan
bär utskottet varit fullt enigt om att undanskjuta detsamma. Ut¬
skottet har ansett, att hvarken logiken eller rätten kan i detta
hänseende ställa upp annan fordran på statens embets- och tjenste¬
man än den, att de icke åtaga sig tjenstebefattningar, hvilkas
skötande verka hindrande på deras embetes utöfning. Mera kan
staten icke hafva rätt att fördra, men naturligtvis kan staten ej heller
fordra något mindre. Om staten fordrade mer än detta, vore det
icke blott principiell, origtigt, utan det skulle också säkerligen
vara ganska menligt för statens tjenster och dessutom för folket
och samhällslifvet i allmänhet. Utskottet har nemligen icke kun¬
nat finna det vara önskvärd!, att embets- och tjenstemännen skulle
afskiljas från samhällslifvet och verksamheten derinom och bilda
ett särskild! skrå för sig sjelfva, utan har utskottet i stället an¬
sett, att statens tjenster vinna på att embetsmännen få en inblick
i de olika arter af lif, som rör sig inom samhället. Äfven har
utskottet ansett, att för alla de former af verksamhet, som nu be¬
gagna sig af embets- och tjenstemännens biträde, skulle vara skad¬
ligt, om detta skulle vara dem förmenadt, då dessa verksamhets¬
former verkligen äro i behof af den insigt och erfarenhet, som i
allmänhet endast är att finna hos embets- och tjenstemännen.
Derför har utskottet icke kunnat tillstyrka motionärens förslag.
Men å andra sidan kunde utskottet icke förneka, att till grund
för förslaget låg något befogadt. Och jag tror icke, att någon
medlem af kammaren finnes, som kan bestrida, att något befogadt
finnes i klagan deröfver, att en del embets- och tjensteman med
sin tjenst förena alldeles för många och för mycket tid och kraf¬
ter upptagande befattningar. Ingen är mer villig än jag att er¬
känna, att de svenske embets- och tjenstemännen i det stora hela
och i de flesta fall sköta sina embeten med både skicklighet, nit
och samvetsgrannhet. Men å andra sidan hvarken vill eller kan
jag bestrida, att skäl finnas till klagan öfver att tjenstemännen i
sina bänder samla alltför många och alltför heterogena befattnin¬
gar, för att icke skada häraf skulle komma.
Om nu detta sistnämda är, såsom jag tror, ett obestridligt
faktum, synes det mig ej heller vara rigtigt att försöka bestrida
X:o 32. 12
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
Any. utred• detsamma, synes det mig hvarken vara rätt eller nyttigt att helt-
nt'enstergtf6r- en^e^ tillbakavisa en sådan motion som den föreliggande. Grör
Jening med ™an detta, tror jag icke, att man befinner sig på rättens och san-
andra tjenste-ningens ståndpunkt. Ej heller tror jag, att dermed vinnes något
befattningar, i ena eller andra rigtningen. Ty om man tillbakavisar en sådan
'Torts.) framställning en gång, så, för den händelse i densamma ligger nå¬
got af sanning och rätt, kommer den tillbaka och gör sig gällande.
Erkänner man det faktum, jag nu betonat, så frågas: huru
skall man gå till väga? Möjlighet är att välja en af två vägar.
Antingen kan man i den rigtning, som motionären anvisar, eller
någon liknande helt enkelt stryka ett streck öfver tillåtelsen för
tjenstemännen att vid sidan af sin statstjenst sköta annan tjenste¬
befattning. Jag har redan talat om, hvarför icke utskottet och ej
heller jag vill gå den vägen. Den andra vägen är den, att man,
gillande den grundsats, som i allmänhet gjorts gällande i våra
löneregleringsbestämmelser, ser till, huru densamma verkligen må
få sin effektiva tillämpning. Det är denna väg, som utskottet har
ansett vara den enda möjliga. Det är också den väg, som utskot¬
tet anvisat Riksdagen att nu besluta sig för. Utskottet anser, att
då i löneregleringen står, att man icke får med sin statstjenst fö¬
rena tjenstebefattning annat än om den icke är hinderlig för den
förra, detta är med god ordning öfverensstämmande. Det anses
att i de särskilda fallen en pröfning bör ske, huruvida åtagandet
af en tjenstebefattning bör anses hinderlig för statstjenstens skö¬
tande eller icke, samt att denna pröfning icke bör öfverlemnas åt
en hvar enskild vederbörande, så mycket mindre som denna indi¬
viduella pröfning alltid måste taga intryck af den förmån, som
den enskilda personen har af att åtaga sig tjenstebefattningen.
Utskottet har ansett, att det måste tillhöra det särskilda embets-
verkets chef att påtaga sig denna pröfning och att verkligen tillse,
att de tjensteman, som lyda under honom, icke åtaga sig andra
tjenstebefattningar än som kunna skötas utan att hinder uppstår
för deras statstjensts behöriga bestridande. Detta synes mig icke
vara mer än hvad rätt och billighet tillråda. Om nu detta sker,
tror jag, att icke minst statens embets- och tjensteman häraf skola
draga fördel. Derigenom skola de befrias från en del af de många
beställsamma rykten, som i hög grad öfverdrifva deras deltagande
i enskilda företag. I sådant fall tror jag icke, att man vidare till
Riksdagens protokoll skall kunna anföra så stora siffror på tjen-
stemäns inkomster af enskilda företag, som här i dag blifvit upp-
gifna. Jag tror, att följden häraf skall blifva, att sådana tjenste¬
man, som förena med sin statstjenst alldeles för många tjenste¬
befattningar, skola förmås att göra inskränkningar i detta hänseende,
och att derigenom andra tjensteman, som vid sidan af sin stats¬
tjenst hafva enskilda tjenstebefattningar och kunna sköta dem,
utan att på något sätt deras statstjenst deraf försummas, skola
bekräftas i sin ställning och icke på något sätt lida något intrång
eller någon skada. Jag tror derför, att utskottets förslag verk¬
ligen har goda grunder för sig, och för den skull ber jag att få
yrka bifall till detsamma.
Onsdagen den 8 Maj, e. m. 18 Mo 32*
Grefve Klingspor: Jag skall endast anhålla att få med nå- Ang. utred-
gra ord bemöta hvad den andre talaren i ordningen nämnde om"'.^"’;
komitéer. Han klandrade, att komitéer tillsattes, hvilka vore för Jening ^ed
statsverket synnerligen dyrbara. Ja, det är sant. Komitéerna äro andra tjenste-
ofta nog rätt stora och dyrbara. Men hvarför tillsättas de? Jo, just befattningar.
i följd af Riksdagens många och mången gång onödiga skrifvelser. Om (Forts.)
icke Riksdagen skrefve så mycket, behöfdes ju icke så många ko¬
mitéer. Jag tror ändock, att på sista tiden rätt många frågor ut-
redts utan komitéer. Yi hafva alldeles nyss haft erfarenhet derom.
Bränvinsförsäljningsförordningen och utredningen om mellanriks-
lagen hafva tillkommit utan komitéer. Jag anhåller emellertid
att få yrka afslag å utskottets hemställan.
Herr Almström: I likhet med en föregående ärad talare tyc¬
ker äfven jag, att utskottets motivering icke står i full öfverens¬
stämmelse med första delen af klämmen. Utskottet framhåller
nemligen i motiveringen de olägenheter, som skulle uppkomma i
följd af sådana åtgärders vidtagande, som i motionen äro före¬
slagna, och det synes mig som om det derför bort hemställa om
afslag på motionen. Nu har utskottet inskränkt sig till att begära
något helt annat än hvad motionären afsett, men det som föreslås
synes mig vara af allt för obetydlig art att böra föranleda en
skrifvelse till Kongl. Maj:t. Jag är öfvertygad, att Kong!. Maj:t
utan någon skrifvelse från Riksdagen skall, i synnerhet sedan frågan
varit under behandling i kamrarne, vidtaga sådana åtgärder, som
kunna vara behöfliga för att vinna det syfte, som med skrifvelsen
afses. Jag ber att, liksom en föregående talare, få yrka afslag å
utskottets hemställan.
Herr Reuterswärd: I olikhet med de två siste talarne ber
jag att få yrka bifall till första punkten i öfverensstämmelse med
det förslag, som af herr Casparsson blifvit framstäldt. För min
Jel anser jag att mom. a) har goda skäl för sig, på sätt utskottet
också i sitt betänkande har ansett. Men, då jag har ordet, skulle
jag önska att få vända mig mot friherre Klinckowström. _ Mångt
och mycket af hvad han yttrat har sin befogenhet, men i mångt
och mycket vågar jag påstå, att han har gått för långt. Min
öfvertygelse är att många af de komitéer, som varit tillsatta för
att verkställa utredningar, som Riksdagen icke kunnat på egen
hand göra, måhända hade kunnat vara öfverflödiga, då de statens
embets- och tjensteman, som närmast förstå att bedöma frågorna,
skulle kunnat utreda dem. Och det är först på det sista. decen¬
niet, som man slagit in på den vägen, att snart sagdt hvarje fråga
skall utredas af en komité, hvarigenom en onödig kostnad åsam¬
kas statsverket. Således är jag derom fullkomligt ense med fri¬
herre Klinckowström. Men att, såsom han, vilja framkomma med
den fordran, att vissa embetsman skulle förbjudas allt arbete i en¬
skild tjenst, anser jag vara öfverdrift. Jag tror, äfven att det
för Riksdagen och riksdagsarbetet kan vara af synnerlig vigt, att
just embetsmännen, som i allmänhet äro bättre inne i förvaltnin-
Xso 32. 14
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
Ang. utred- gens alla grenar än hvad vi kunna vara, finnas inom Riksdagens
’o"n 'tersjdr- kamrar att tillgå för att der gagna med sin sakkunskap och lemna
en ing med nödiga upplysningar. Allra minst i denna kammare har det visat
andra (jemte-sig fruktlöst att fa inhemta embetsmännens sakrika upplysningar.
befattningar. Att vilja förmena förtroendeembetsman just i följd af denna sin
(Forts.) egenskap att deltaga i en så vigtig funktion, som att äfven få re¬
presentera svenska folket, kan jag för min del icke vara med om.
Tvärtom tror jag, att det för vårt statslif och våra förhållanden
är ytterst vigtigt, att vi inom kamrarne hafva tillgång till all den
sakkunskap, som dessa förtroendeembetsman utan tvifvel ega.
Vidare har den ärade friherren formaliserat sig öfver att, un¬
der det vissa tjensteman varit valde till riksdagsmän, statsverket
fått betala deras vikarier. Om dessa tjensteman har det sagts,
att de äro svagt aflönade, och då de både önska och kunna vara
det allmänna till gagn genom sin verksamhet inom Riksdagen, så
ser jag ingenting ondt i att statsverket aflönar deras vikarier, för
att på sådant sätt tjensteman äfven på lägre platser i samhället
må kunna vara Riksdagen till gagn.
Vidare har den ärade friherren uttalat, att förtroendeembets-
män icke borde få hafva plats inom Riksdagen, ej heller statsråds-
ledamöter. Ja, det är en fråga, som fordrar en grundlagsförän¬
dring, och kan sålunda icke gerna komma under debatt vid denna
frågas afgörande. Emellertid då den ädle friherren uttalat det
oberättigade i, att våra kamrar äro sammansatta af så många
embets- och tjensteman, så, ehuru jag icke räknas till deras klass,
får jag dock säga, att vi kunna glädja oss åt att ega sådana em¬
bets- och tjensteman, som Sverige har, ty mig veterligt utgöra de
man kan säga en prydnad just för sin rättskaffenshet, sitt upplysta
omdöme och sin rättrådighet i alla afseenden och kunna vara oss
litet hvar till godt föredöme. Jag tror således, att man icke bör
vid ett tillfälle sådant som detta kasta någon skugga på denna
klass, som jag för min del sätter synnerligen högt. Jag ber att
få yrka bifall till det af herr Casparsson väckta förslaget.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen,
att i afseende på den nu föredragna punkten yrkats: l:o) att kam¬
maren skulle bifalla utskottets hemställan; 2:o) af herr Casparsson,
att utskottets hemställan skulle bifallas med den ändring, att or¬
den “äfvensom jemte öfverlemnande af denna utredning för Riks¬
dagen framlägga förslag till" utbyttes mot orden: samt med anled¬
ning af denna utredning vidtaga; och 3:o) att utskottets hemställan
skulle afslås.
Sedermera gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med
dessa yrkanden och förklarade sig anse propositionen på godkän¬
nande af herr Casparssons förslag vara med öfvervägande ja be¬
svarad.
Votering begärdes, hvarefter herr talmannen hemstälde, huru¬
vida kammaren ville antaga afslag till kontraproposition i den
blifvande voteringen och förklarade sig finna denna hemställan
vara med öfvervägande ja besvarad.
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
15 Jiso 32.
Jemväl i fråga om kontrapropositionens innehåll äskades emel¬
lertid votering, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och an¬
slogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående
punkten a) i statsutskottets utlåtande n:o 79 antager afslag å ut¬
skottets hemställan, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, har såsom kontraproposition i nämnda votering
antagits bifall till utskottets hemställan.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja—63;
Nej—35.
Till följd häraf uppsattes, justerades och anslogs en omröst¬
ningsproposition af följande lydelse:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i punkten a)
af sitt utlåtande n:o 79 med den af herr Casparsson föreslagna
ändring, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, afslås utskottets hemställan.
Vid slutet af den häröfver anstälda omröstning befunnos röst¬
erna hafva utfallit sålunda:
Ja—68;
Nej—19.
Punkten b).
Herr von Strokirch: På skäl, som redan anförts vid punk¬
ten a), yrkar jag afslag äfven å denna punkt b).
IJrå<jasatt åt
redning om
embets- och
tjenstemäns
dagliga tjenst¬
göring *tid.
Nso 32. 16
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
ifrågasatt ut- Herr Billing: Jag anser mig vara skyldig att yrka bifall
ömhets ocl den f°redragna punkten, och då icke några skäl hafva blifvit
tjensteman! anförda emot den, har jag icke heller något att vända mig emot.
dagliga tjenst- Jag ber blott att få fästa uppmärksamheten på, att utskottet i
göringstid. gin motivering tydligen visat, att utskottet icke anser det vara
(Ports.) rigtigt eller lämpligt att för tjensteman i allmänhet bestämma
någon viss arbetstid på arbetsrummet, utan medgifver, att med
afseende på en stor del af tjenstemännen det är fördelagtigare
för tjensten att, såsom hittills skett, de utföra sitt arbete i hem¬
met. Utskottet har i sin motivering visat, att det hufvudsakligen
syftar på cheferna i embetsverken och på de lägsta tjenstemän¬
nen. Utskottet har endast betonat, att det anser, att det bör
vara någon viss tid, då chefen för embetsverket är att anträffa
på sitt embetsrum, och att å andra sidan sådana tjensteman,
med hvilka allmänheten har att meddela sig för att inhemta upp¬
lysningar, också viss tid äro att träffa på embetsrummet, så att
man kan vara viss om, att, i fall man på denna tid söker en så¬
dan tjensteman, man också träffar honom derstädes. Således har
icke utskottets mening varit att på något sätt uttala önskan om,
att viss arbetstid skulle för tjenstemännen i allmänhet bestämmas.
Jag anhåller att få yrka bifall till utskottets betänkande.
Sedan öfver!äggningen ansetts härmed slutad, gjordes jemlikt
derunder förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till
hvad utskottet i föreliggande punkt hemstält samt vidare på af-
slag derå, och förklarades den senare propositionen vara med
öfvervägande ja besvarad.
Punkten c).
Utskottets hemställan bifölls.
Ang. /orsak- Föredrogs å nyo andra särskilda utskottets den 4 och 6 inne-
rdande°afbeen varan^e maJ bordlagda memorial, n:o 3, i anledning af kamrarnes
sion vidvar- skiljaktiga beslut rörande punkten 1 af utskottets utlåtande i an-
aktig oförmå- ledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med
ga till arbete, förslag till lag angående försäkring för beredande af pension vid
varaktig oförmåga till arbete samt afgifna motioner i ämnet.
Herr Sandberg: Jag har begärt ordet hufvudsakligen för
att uttala min farhåga för, att de i särskilda utskottets samman-
jemkningsförslag förekommande orden “efter vidtagande af erfor¬
derlig utredning11 kunna föranleda tillsättande af eu ny komité i
frågan. Det synes mig synnerligen tvifvelaktigt, om de många
komitéerna under de senare åren hafva medfört ett gagn, motsva¬
rande den stora kostnaden för desamma. Jag tror nästan, att
detta stora antal komitéer icke utan skäl kan anses såsom en
kräftskada inom vårt land. Jag inser visserligen mer än väl, att
dessa komitéer bereda tillfälle för vederbörande att genom leda¬
motskap i komitéerna belöna politiska anhängare och möjligen
17 K:o 32.
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
äfven vinna politiska motståndare, men om detta är så synnerligen ang. försök-
bra, derom torde meningarna vara mycket delade. Jag anser för rin% be'
min del bättre, att ingen skrifvelse i denna fråga kommer att pensum* rid
afgå till regeringen, än. att en skrifvelse aflåtes, som möjligen varaktig oför
åstadkommer en ny komité. Jag yrkar afslag. måga till
arbete.
Herr Dickson, Robert: Under det att Första Kammaren (Forts.),
icke ifrågasatt någon ny utredning, bar Andra Kammaren an¬
hållit, att Kongl. Maj:t behagade låta föranstalta om ytterligare
utredning i ämnet och inkomma med det förslag, hvartill en sådan
utredning kunde gifva anledning. Het har då varit nödvändigt
att finna något förslag, som kunde ligga deremellan, och utskottet
har trott sig finna detta i en anhållan, att Kongl. Haj:t behagade
taga frågan under förnyad pröfning, samt efter vidtagande af er¬
forderlig utredning för Riksdagen framlägga det förslag, Kongl.
Maj:t kunde finna påkalladt. I de orden har, åtminstone efter ut¬
skottets mening, legat, att det icke skulle behöfvas någon komité,
utan endast en sådan utredning, som Kongl. Maj:t har tillfälle att
genom embetsverken åstadkomma. Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes jemlikt de yrkan¬
den, som derunder förekommit, propositioner, först på bifall till
hvad utskottet i förevarande memorial hemstält samt vidare på
afslag derå; och förklarades den förra propositionen, hvilken upp¬
repades, vara med öfvervägande ja besvarad.
Föredrogs å nyo bevillningsutskottets den 3 och 4 i denna
månad bordlagda betänkande n:o 21, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition n:o 41 om vissa förändringar i gällande förordning
angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m.
På framställning af herr talmannen beslöts, att förevarande
betänkande skulle punktvis företagas till afgörande och punkten 1
sålunda, att först föredroges paragrafvis de af utskottet föreslagna
stadganden och derefter utskottets hemställan, äfvensom att de sär¬
skilda paragraferna icke skulle uppläsas, med mindre än att ordet
begärdes vid någon paragrafs uppnämnande.
Punkten 1. Förslag till
ändringar i
Utskottets förstäf! till ändrad lydelse af nedannämnda §§ i kongl. ^ån^vUkoren,
förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra för försäij-
brända eller destillerade spirituösa drycker den 31 december 1891. ning af
bränvin m. m.
§§ 7, 8, 9, 10, 11, lö och 17.
Godkändes.
Första Kammarens Prof. 1895. N:o 82. 2
N:o 32.
18
Onsdagen den 8 Maj. e. m.
Förslag till
ändringar i
förordningen
ang. vilkoren
för försälj-
ning af
bränvin m. m.
(Forts.)
§ 18.
Mom. 1.
Herr Boström, Filip: Kongl. Maj:t har i 1 mom. af den
nu föredragna 18 § föreslagit, att delegarne i bränvinsbolagen i
städerna skulle bestå af 6 personer, af hvilka åtminstone 4 borde
vara boende i staden, men bevillningsutskottet har utan någon
reservation föreslagit, att denna siffra skall höjas så, att antalet
delegare i bolaget skall vara 12, af hvilka åtminstone 8 böra
vara boende i staden. För min del tror jag visserligen, att det
af bevillningsutskottet föreslagna antalet kan vara mycket lämp¬
ligt i större städer, men jag är likvisst öfvertygad om, att i eu
massa mindre städer och samhällen ett sådant antal är ofantligt
svårt att åstadkomma, och det kommer säkert att visa sig i
praktiken, att, i fall utskottets förslag antages, sådana bolag der
icke kunna åstadkommas. Jag tager mig derför friheten föreslå,
att Kongl. Maj:ts förslag med afseende å antalet delegare i bolaget
måtte af kammaren antagas.
Herr Cavalli: Det är naturligen svårt att säga, hvilken
siffra, som kan vara lämplig. Den ene kan finna siffrorna 12 och
8 lämpliga och den andre siffrorna 6 och 4, som Kongl. Maj:t
föreslagit. Då yttrande öfver Kongl. Maj:ts proposition kom in till
utskottets plenum från vederbörande afdelning, hade man på af-
delningen enats om att höja antalet med hänsyn till de af afdel-
ningen derför anförda omständigheter, bland hvilka Riksdagens
skrifvelse den 9 maj 1894 spelade den hufvudsakliga rollen. För
utskottet är det naturligen temligen likgiltigt, hvilket antal, som
bestämmes, men jag anser mig dock böra yrka bifall till utskottets
förslag.
Herr Wieselgren: Jag tror nog också, att det kan vara
temligen likgiltigt för utskottet, om den ena eller andra siffran
godkännes, men jag tror bestämdt icke, att det är likgiltigt med
afseende å möjligheten att förverkliga bestämmelsen i l8 § 1 mom.,
att bolaget “skall hafva till ändamål endast att i sedlighetens in¬
tresse ordna och öfvervaka minuthandeln med och utskänkningen
af bränvin inom staden“. Det är alldeles påtagligt, att ju flera
delegarne kunna blifva i detta bolag, och ju flera ledamöter kunna
sättas i dess styrelse, desto större är garantien för, att det icke
blir något privat affärsbolag, som icke ser efter något annat än
att drifva affären så affärsmessigt som möjligt. Jag ber derför
att få förena mig med den föregående talaren och yrka bifall till
utskottets förslag.
Herr Ekdahl: I likhet med den förste talaren kan jag icke
annat än bedja att få yrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag. I de
smärre städerna, och äfven i köpingar, är det nästan en omöjlighet
att åstadkomma ett af 12 medlemmar bestående utskänkningsbolag,
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
19 N:o 32.
emedan man icke kan förmå så många lämpliga personer att ingå
i bolaget. De, som mest ifra för sedligheten, säga absolut nej.
De vilja icke befatta sig med något, som rör försäljning af bränvin.
Nej, säga de, det få ni andra sköta sjelfva. Jag vet, såväl från
det samhälle, jag tillhör, som äfven från andra orter, att det varit
mycket svårt att förmå endast några få ledamöter att åtaga sig
denna handtering, och jag är säker på, att om antalet skulle blifva
så stort som bevillningsutskottet föreslagit, så är detta detsamma
som att icke något bolag kan komma till stånd på de smärre
platserna, och det syfte, som lagen har med dessa bolag, nemligen
att försäljningen skall skötas i sedlighetens intresse, blir då helt
och hållet förfeladt. Det kan icke åstadkommas något bolag, utan
rättigheterna komma att säljas på auktion, och då blir den sista
villan värre än den första, i det bränvinsfloden släppes helt och
hållet lös. Jag yrkar bifall till Kongl. Maj:ts förslag.
Herr Billing: De två talare, som förordat bifall till
utskottets förslag, hafva sin erfarenhet från rikets andra och tredje
stad, men jag tror, att alla, som hafva sin bostad i våra smärre
städer, skulle beklaga, om utskottets förslag vunne framgång.
Jag ber att på det lifligaste få instämma i den förste talarens
yrkande.
Herr Berg, Lars: Äfven jag ber att få gifva till känna den
erfarenheten från de norrländska städer, der jag vistats, att det är
med stor svårighet förenadt att få till stånd sådana bolag som de
ifrågavarande. Jag har sjelf suttit såsom ledamot i ett sådant
s. k. moraliskt bränvinsbolag, och det är, enligt mitt förmenande,
icke lätt och knappast möjligt att i vanliga småstäder åstadkomma
ett så stort antal bolagsdelegare som 12. Det är redan ganska
mycket, om man kan få 6 personer, som i sedlighetens intresse
offra tid och riskera sina penningar för att ordna bränvinshandeln.
Det är på dessa skål, som jag anser Kongl. Maj:ts förslag vara
väl grundadt, och hvarför jag ber att få yrka bifall till det¬
samma.
Herr Sandberg: Jag ber endast få uttala, att min erfarenhet
är motsatt den siste talarens. Jag tror icke, att det i någon stad
möter synnerlig svårighet att få 12 personer såsom delegare i så¬
dant bolag; och får jag derför förena mig med dem, som yrkat
bifall till utskottets förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att beträffande föreliggande moment yrkats, dels att
detsamma skulle godkännas, dels ock, af herr Boström, Filip, att
momentet skulle godkännas med den ändring, att ordet “tolf11
utbyttes mot sex och ordet “åtta" mot fyra.
Härefter gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med
dessa yrkanden och förklarade sig finna propositionen på god-
Förslag till
ändringar i
förordningen
ang. vilkoren
för försälj¬
ning af
bränvin in. in.
(Forts.)
N:o 32. 20
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
Förslag till
ändringar i
förordningen
ang. vilkoren
för försälj¬
ning af
bränvin m. in.
(Ports.)
kännande af herr Boströms förslag vara med öfvervägande ja
besvarad.
Herr Sandberg begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som godkänner bevillningsutskottets förslag till ändrad
lydelse af § 18 mom. 1 i förordningen angående vilkoren för för¬
säljning af[ bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa
drycker den Bl december 1891, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, godkännes förslaget med den af herr Filip Bo¬
ström påyrkade ändring.
Vid slutet af den häröfver anstälda omröstning befunnos
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—20;
Nej—61.
Mom. 2—7.
Godkändes.
Mom. 8.
Herr Asker: Lika med reservanterna anser jag, att den af
Kongl. Maj:t ifrågasatta lydelsen af nu föredragna moment är att
föredraga framför utskottets förslag. Skall nemligen bestämmelsen
derom, att bolaget skall ställa sig till efterrättelse de af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande meddelade föreskrifter, blifva fullt
effektiv, är det icke till fyllest, att, på sätt utskottet föreslagit,
Kongl. Maj:ts befallningshafvande må kunna genom användande
af lämpligt vite göra sig hörsammad. Det är för herrarne litet
hvar bekant, att en del bolag, för att bereda de samhällen, inom
hvilka de verka, fördelar, sökt att på olika sätt kringgå nu gäl¬
lande lag; och då jag fruktar för, att, huru stränga bestämmelserna
än må vara uti de nu ifrågasatta förändringarna i förordningen,
bolagen i allt fall fortfarande komma att hafva nyssnämnda mål
i sigte, tror jag, att försigtigheten bjuder, att lemna Kongl. Maj:ts
befallningshafvande befogenhet att på det sätt återkalla ett bolags
rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, att
samma rättighet skall med löpande försäljningsåret upphöra. De
skäl, som reservanterna anfört mot de af utskottet uttalade be-
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
21 N:o 32.
tänkligheter i fråga om ett dylikt bemyndigande för Kong!. Maj:ts Förslag till
befallningshafvande, hafva också, åtminstone för mig, synts fullt jfnäringar »
tillfredsställande. I följd af hvad jag sålunda anfört, får jagvörd- ang^ vilkorm
samt yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition i nu föredragna för försälj-
moment. ning af
bränvin m. m.
Herr Cavalli: I den Kongl. Haj:ts proposition angående (Forts.)
ändringar i bränvinsförsäljningsförordningen vidfogade redogörelse
från kongl. finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå finnes
en mycket fullständig och förtjenstfullt utarbetad utredning an¬
gående ifrågavarande bolag. Den visar mycken fyndighet hos åt¬
skilliga bolagsstyrelser och ådagalägger, att det vackra mål, som
stälts för dem, icke alltid varit ledstjernan samt att någon gång,
visserligen icke alltid, enskild vinning spelat större rol än sedlig¬
heten. Den kongl. propositionen vill täppa till smyghålen, genom
hvilka bolagens rörelse kan gå i en annan rigtning än afsedt
varit. Propositionen har gjort detta ganska fullständigt, men dess
tillämpning kräfver, att dess bestämmelser kunna göras effektiva.
Kongl. propositionen har velat åstadkomma denna effektivitet icke
blott genom rätt att förelägga lämpliga viten, utan äfven genom
att lemna Konungens befallningshafvande rätt att för tredskande
bolag indraga försälj ningsrättigheten.
Det är egendomligt, att utskottet, då det i öfrigt in amplissima
forma tillstyrker den kongl. propositionen, icke vill taga denna
konseqvens, en konseqvens, utan hvilket förslaget icke har så
mycket värde, ty i närvarande stund hafva dessa missbruk, om
hvilka redogörelsen talar, kunnat florera under en författning,
enligt hvilken Konungens befallningshafvande hafva rätt att före¬
lägga viten. Nu måste man vidtaga strängare åtgärder. Vill man
det ena, måste man taga det andra.
Jag yrkar bifall till reservationen.
Herr Wieselgren: På de af den föregående talaren anförda
skäl yrkar jag bifall till punkten, sådan den föreslagits af Kong].
Maj:t. Jag tror visserligen icke, att den så ofta skall tagas i an¬
språk denna rätt, som i det kongl. förslaget lemnas Konungens
befallningshafvande, men jag tror, att just detta att rätten gifvits
Konungens befallningshafvande skall verka ganska kraftigt till
förekommande af sådana snedsprång, som vissa bolag, enligt hvad
erfarenheten visat, kunnat tillåta sig. På denna grund tror jag,
att det skulle vara mycket oklokt att förmildra den af Kongl.
Maj:t i denna punkt föreslagna bestämmelsen.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen,
att beträffande det nu föredragna momentet endast yrkats, att det¬
samma skulle erhålla den lydelse, som Kongl. Maj:t föreslagit.
Sedermera gjordes propositioner, först på godkännande af
momentet med den lydelse utskottet föreslagit samt vidare på bi-
X:o 32. 22
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
fall till nyssnämnda yrkande; och förklarades den senare propo¬
sitionen vara med ja besvarad.
§§ 20, 21, 22, 38 och 41.
Godkändes.
Utskottets i punkten gjorda hemställan.
Förklarades besvarad genom kammarens beslut vid föredrag¬
ningen af de särskilda paragraferna.
Punkterna 2 och 3.
Hvad utskottet bemstält bifölls.
Vid förnyad föredragning af Första Kammarens tillfälliga ut¬
skotts den 30 sistlidne april och den 1 innevarande maj bordlagda
utlåtande n:o 8 angående motion om skrifvelse till Kongl. Haj:t
med begäran om åtgärders vidtagande för åstadkommande af en
fortskyndad och ändamålsenlig folkskolestatistik, biföll kammaren
hvad utskottet i nämnda utlåtande föreslagit;
och som Andra Kammarens beslut i frågan således icke blifvit
oförändradt antaget, skulle jemlikt 63 § 3 mom. riksdagsordningen,
ärendet till Andra Kammaren återlemnas till förnyad behandling.
Föredrogos ej mindre Första Kammarens tillfälliga utskotts
den 30 nästlidne april och den 1 innevarande månad bordlagda
utlåtande n:o 9, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kongl. Maj:t med begäran om omarbetning af kongl. kungörelsen
angående förändrade instruktioner för direktioner, läkare och sysslo¬
man vid länens lasarett och kurhus af den 21 oktober 1864, än
äfven ett från Andra Kammaren ankommet protokollsutdrag
n:o 270, med delgifning af sistnämnda kammares beslut öfver dess
andra tillfälliga utskotts betänkande n:o 25, i fråga om skrifvelse
till Kongl. Maj:t i detta ämne.
Första Kammaren biföll hvad dess tillfälliga utskott i ut¬
låtandet n:o 9 bemstält.
Vid förnyad föredragning af Första Kammarens tillfälliga
utskotts den 2 och 3 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 10,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utarbetande och framläggande af förslag till lag an-
23 N:0 32.
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
gående in- och utländska försäkringsanstalters verksamhet i Sverige,
biföll kammaren hvad utskottet i nämnda utlåtande hemstält.
Föredrogs å nyo Första Kammarens tillfälliga utskotts den 2
och 3 innevarande månad bordlagda utlåtande n:o 11, i anledning
af väckt motion om vidtagande af åtgärder till förekommande af
förvexling mellan den nya blänkfyren vid Sandhammaren och andra
i granskapet befintliga fyrar.
Herr Törnebladh: Det är nu andra gången, som denna
fråga varit dragen under kammarens pröfning. I fjol afslogs bi¬
trädandet af ett Andra Kammarens liknande beslut efter en kort
debatt och under ett litet besökt sammanträde. Nu har Första
Kammarens tillfälliga utskott afstyrkt Andra Kammarens utskotts
hemställan, och jag vill till följd häraf icke göra något yrkande,
men jag kan icke underlåta att fästa uppmärksamheten derpå, att,
såsom dels af Andra Kammarens utskotts utredning, dels af Första
Kammarens utskotts utlåtande framgår, denna fråga är ganska
behjertansvärd. Också säger Första Kammarens utskott, att det
funnit ett ganska allmänt missnöje med anordningarna vara rådande
“och, då ärendet derjemte ådragit sig den stora uppmärksamhet,
som det gjort, ej kan anse annat än önskligt, att vederbörande
myndighet må få sig ålagdt att fullständigt utreda densamma och,
om sådant visar sig ändamålsenligt, vidtaga åtgärder till de öfver-
klagade fyranordningarnas förbättrande, saknar dock behörig
fackinsigt för att tilltro sig afgöra, huruvida tillräckliga skäl i
öfrigt föreligga för en framställning till Kongl. Maj:t i ett ämne,
som framför många andra för ett rigtigt bedömande kräfver dylik
insigt.*1
Hvar och en, som genomläser denna motivering, måste komma
till insigt om att Första Kammarens utskott egentligen önskar
skrifvelsen, ehuru det icke vågat framställa förslag derom. Jag
vågar icke heller göra det — jag har ännu mindre fackinsigt än
utskottet — men jag bar både i fjol och i år af personer, som
navigera dessa farvatten, hört tillräckligt för att kunna inse, att
det verkligen förefinnes missnöje. Då vidare Första Kammarens
utskotts motivering är så pass stark som den är, om jag tolkar
den rätt, samt Andra Kammaren förnyat sitt beslut i ämnet, så
är jag fullt öfvertygad, att vederbörande åt saken egna tillbörlig
uppmärksamhet. Och då jag vidare icke är en vän af skrifvelse!-
i onödan, faller det mig så mycket mindre in att göra något
yrkande, som jag hoppas, att, det oaktadt, hvad som sagts skall
hafva det goda med sig, att frågan får tillbörlig utredning.
Herr Cavalli: Anledningen, hvarför jag begärt ordet, är, att
den förre talaren icke gjorde något yrkande. Jag skall göra det
och hemställa om bifall till Andra Kammarens utskotts utlåtande.
Lika med utskottet saknar jag fackinsigt för bedömande, huruvida
Om fyrbelys¬
ningen vid
Sand¬
hammaren.
X:o 82. 24
Om fyrbelys¬
ningen vid
Sand¬
hammaren.
1 Forts.).
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
tillräckliga skal för en ändring förefinnas, men jag känner, att
upprepade klagomål blifvit framstälda mot dessa fyrar. Jag har
hört dessa anmärkningar framställas af personer, som ega nautisk
insigt.. På dessa grunder och då här icke är fråga om ett beslut
af Riksdagen i sjelfva saken, utan blott begäran om en utredning
i ämnet, har jag framstält yrkandet.
Herr Öländer: Då detta ärende förevar vid förra riksdagen,
var jag ledamot i det utskott, som behandlade detsamma, och ehuru
vi voro mycket emot att förorda bifall till den föreslagna skrif-
velsen, då vi tyckte, att vi hade alltför ringa insigt i frågan och
saknade erforderlig fackkunskap för sakens bedömande, så måste
vi, sedan vi inför utskottet hört personer, hvilka voro fullt för¬
trogna icke blott med fyrar i allmänhet, utan särskildt med den
led, om hvilken här är fråga, böja oss för den utredning, vi så¬
lunda erhöllo. Derigenom ådagalades tydligt den fara, som är
förenad med den af lotsstyrelsen verkstälda förändringen af Sand¬
hammarens fyr, och följden häraf blef, att vi funno oss föranlåtna
att föreslå kammaren att biträda Andra Kammarens beslut, som
var lika med dess beslut i år.
Första Kammaren biföll emellertid icke detta betänkande.
Beslutet härom fattades i en hastig vändning. Det var sent på
riksdagen och sent på aftonen som frågan förekom. Jag kan icke
neka, att jag var mycket ledsen öfver detta resultat.
Läser man det nuvarande utskottets utlåtande och dess ut¬
redning, kan man icke annat än förvåna sig öfver det slut, hvar¬
till utskottet kommit. Om man följer betänkandets innehåll ända
till klämmen, måste man ovilkorligen vänta sig, att det skall sluta
med ett tillstyrkande. Det är en ganska egendomlig historia med
hela denna fyrfråga. Som herrarne veta, utgör Sandhammaren Skånes
sydligaste udde. Midt emot ligger Bornholm, och mellan denna ö
och Sandhammaren går den stora farleden fram. Före 1860 fans
icke någon fyr på Sandhammaren. Också föreföllo der oupphörliga
skeppsbrott med stora förluster af gods och menniskolif. Detta
föranledde Riksdagen att taga frågan i sin hand och gå in till
Kongl. Maj:t med begäran om åtgärders vidtagande för förebyg¬
gande af dylika olyckor. Med anledning häraf inrättades Sand¬
hammarens fyr 1860, och den har derefter i sitt ursprungliga skick
qyarstått till 1891, under hvilken tid den gjort sin tjenst till alla
sjöfarandes stora belåtenhet. Också hafva under denna tid, så vidt
man vet, skeppsbrott aldrig egt rum till följd af förvexling mellan
denna fyr och den på andra sidan farleden å Bornholm belägna
Hammerens fyr. Denna var en blänkfyr, under det att Sandham¬
marens var s. k. dubbelfyr, 2:ne ljus med stadigt sken. Dessa
fyrar voro sålunda mycket lätta att skilja från hvarandra.
Såg den seglande en blänkfju-, kunde han ej tvifla på, att det
var Hammerens fyr på Bornholm. Såg han åter en dubbelfyr,
visste han, att det var Sandhammarens. Det var således lätt för
de sjöfarande att styra rigtig kurs mellan dem båda. Detta fort¬
gick till 1891. Då fästes uppmärksamheten på, att dubbelfyren vid
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
26 X:o 32.
ett tillfälle visade ett enda fast sken. Detta inträffar nemligen, Om fyrbent-
då man befinner sig i den linie, de båda fyrarna göra, då den ena ning^n^.ii
skymmer den andra. Man befarade då, att den, för hvilken de kammaren.
båda fyrarna visade sig på detta sätt, skulle kunna förvexla nämnda (Forts.),
fyr med annan, i närheten befintlig enkelfyr. Dessa farhågor voro
emellertid öfverdrifna, ty det var ju allenast på en mycket kort
sträcka, de båda fyrarnas sken kunde sammanfalla. Fortsattes
färden, skulle man inom kort hafva insett sitt misstag. Föröfrigt
finnes i närheten ingen enkelfyr med fast sken, med hvilken Sand¬
hammarens kan förvexlas. Emellertid gåfvo dessa farhågor lots-
styrelsen anledning att ingå till Kongl. Maj:t med begäran om
ändring af den enligt styrelsens åsigt vilseledande dubbelfyren.
Kongl. Maj:t afslog dock till en början denna begäran. Men året
derpå, då lotsstyrelsen förnyade sin begäran, medgaf Kongl. Maj:t
den begärda förändringen. Då ändringen skulle ske i syfte att
Sandhammarens fyr ej skulle förvexlas med Hammerens blänkfyr,
var det sätt, som valdes härför, nemligen att göra äfven Sand¬
hammarens fyr till blänkfyr, tydligen icke det lämpligaste. Det
dröjde också icke länge, förr än olägenheterna häraf visade sig.
1891 skedde en strandning på grund af förvexling af de båda
fyrarna, 1892 likaledes en, 1893 två och 1894 två, allt af samma
orsak. Den sista egde rum den 25 oktober 1894, då holländska
skeppet Albertina strandade.
Med anledning af denna förändring och de dermed förenade
farorna för de sjöfarande hafva ej mindre än 269 fartygsbefälhaf-
vare och skeppsredare, åtskilliga assuransbolag och assurans¬
föreningar m. fl. hos vederbörande påvisat dessa förhållanden och
framhållit nödvändigheten af ändring härutinnan. Alla hafva med
en mun uttalat sig till förmån för dubbelfyrens återställande och
framstält olägenheterna och farorna af den nya blänkfyren. Lots¬
styrelsen afvisar emellertid dessa kraf dermed, att det är så stor
skilnad mellan Sandhammarens och Hammerens fyrar, att de icke
kunna förvexlas. Den erinrar om att Sandhammarens fyr visar l1/*
sekund ljus och 31 2 sekund mörker, under det Hammerens fyr
visar 23 sekunder ljus, 2 sekunder mörker, 3 sekunder ljus, så åter
23 sekunder ljus o. s. v., och dermed anser den all förvexling
omöjlig. Ja, detta kan ju låta säga sig, då vädret är lugnt och
klart och man kan stå med kronometern i ena handen och det nu
omnämnda programmet i den andra, men i mörker, regntjocka och
storm torde ett sådant tillvägagående vara ganska vanskligt.
I alla fall är det ett faktum att förändringen medfört faror
och olägenheter af den art, jag angifvit, och jag behöfver endast
åberopa utskottets egna skäl, då jag nu yrkar, att kammaren
måtte biträda Andra Kammarens beslut.
Friherre von Otter: Frågan, huruvida denna fyr bör ändras
eller icke, kan hafva sina sidor, men det finnes en omständighet,
som enligt mitt förmenande bör vara bestämmande för kammaren,
och denna är, hvad kammaren förut uti förevarande hänseende hos
Kongl. Maj:t i en underdånig skrifvelse begärt. År 1888 aflat
N:o 32. 26
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
Gm fyrbelys
ningen vid
Sand¬
hammaren.
(Forts.)
nemligen Riksdagen till Kongl. Maj:t en skrifvelse, deri anfördes
bland annat följande: “Riksdagen anser derför det vara bäst, att
Eders Kong]. Haj:t, med bibehållande af sin konstitutionella rätt
att bestämma fyr- och båkafgiften, också sjelf, utan Riksdagens
inblandande, tillser, att med dessa medel icke blott säkerhets-
anstalterna underhållas och utvecklas, utan jemväl för personalen
de aflönings- och pensionsförmåner beredas, på hvilka den kan
anses hafva skäligt anspråk."
Då Riksdagen hos Kongl. Maj:t begärt, att Kongl. Maj:t måtte
taga dessa frågor om hand utan Riksdagens inblandning, ehuru
det då blott gälde ekonomiska spörsmål, som Riksdagen ju dock
kunde vara i tillfälle att bedöma, så hemställer jag, om det kan
vara rätt, att Riksdagen nu genom en skrifvelse inblandar sig i
frågan, huru fyrarna skola vara beskaffade. Detta utgör för mig
ett tillräckligt skäl att biträda utskottets förslag.
Hvad nu sjelfva den föreliggande frågan beträffar, så tror jag,
att åtskilligt deri kan sägas både för och emot. Vill man betrakta
den ifrågavarande fyren såsom en Imf sfyr, så tror jag den ärrigtig
såsom den är, men betraktar man den såsom en kustfyr, d. v. s.
såsom tjenande till mera omedelbar ledning för fartyg, som passera
långs kusten, så tror jag, att den förutvarande bör tillerkännas
företräde. Den nuvarande fyren har nära 4'/b gånger så starkt
sken som den gamla, och deraf följer, att den för en seglare, som
är ute till hafs, är af mycket större nytta än den gamla. Dess¬
utom var .förhållandet, såsom redan anmärkts, efter hvad jag tror
af herr Öländer, att i en viss direktion de båda gamla fyrarnas
ljus sammanföllo och området, der ljusen sålunda sammanföllo,
vidgades, ju längre man kom från kusten. Allt no g, jag får säga,
att jag anser fyren såsom den är hafva företräde framför de två
förutvarande fyrarna såsom hafsfyr.
Dessutom är att märka, att man till följd af fyrteknikens ut¬
veckling börjat allt mera afskaffa dubbelfyrarne. Man har nått
eu sådan fulländning i fråga om fyrljuset, att man icke gerna vill
bibehålla dubbelfyrarne, och det är endast undantagsvis man nu¬
mera på främmande länders kuster finner någon dubbelfyr.
Om jag nu kommer till frågan, hvarför ur kustfartens syn¬
punkt de två fyrarne kunna hafva företräde, så torde detta bäst
kunna åskådliggöras med ett exempel. Om en person reser fram
på en väg och blir upplyst om, att det växer två träd, der han
skall taga af, så är denna anvisning mera tydlig för honom, än
om man säger honom, att der han skall taga af växer ett enda
visst träd, en ek eller en bok. Det är lättare att igenkänna stället,
om han vet, att der växa två träd, än om det blott är ett, i syn¬
nerhet om han skall se efter, hvad det är för ett slags träd. På
samma sätt är det här; man måste nu anstränga sig mera för att
kunna bestämdt säga “detta är Sandhammaren", under det man
förr, genast man såg de två ljusen, visste, att det var denna fyr.
Det är dock mycket kinkigt att på svenska kusten, der hela
antalet fyrar uppgår till 250 och det deribland finnes bortåt 100
större fyrar, inrätta hvarje särskild fyr så, att det icke är någon
27 X:o 32.
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
möjlighet att misstaga sig på den. Om man genomgår strandnings-
statistiken, skall man finna, att det ofta sagts, att strandning egt
rum till följd af förvexling af fyrar. Detta är en sak, som icke
kan hjelpas, hvarför jag ej kan finna, att detta särskilda fall bör
kunna gifva anledning till en skrifvelse till Kongl. Maj:t. Jag är
fullt öfvertygad om, att, i fall det är möjligt att ändra Sandham¬
marens fyr så, att den lättare kan särskiljas från Hammeren, detta
ändock kommer att ske, men jag vill tillika påpeka, att det icke
är blott den svenska lotsstyrelsen, som anser, att man icke rimligt¬
vis bör kunna göra en förvexling mellan Sandhammaren och Ham¬
meren, utan att chefen för det danska fyrväsendet i en officiel
skrifvelse, som jag sett, förklarat, att, ehuru han icke förstode,
huru det vore möjligt att förvexla de båda fyrarne, danska lots-
verket dock vore 'villigt att vid Hammeren inrätta ytterligare en
fyr, på det att ett sådant misstag ännu säkrare måtte undvikas.
Det af mig först anförda skälet, att Riksdagen förut begärt
att icke blifva inblandad i lotsverkets ekonomi, är emellertid för
mig ett tillräckligt skäl att hemställa, det Riksdagen nu icke bör
inblanda sig i denna rent tekniska angelägenhet. Jag yrkar bifall
till utskottets förslag.
Herr Crusebjörn: Det har naturligtvis varit ganska svårt
för utskottet, som icke räknat någon fackman bland sina leda¬
möter, att yttra sig i en fråga, som i likhet med denna för ett
bedömande kräfver stor fackinsigt. Det är ock gifvet, att man i
första' rummet får taga hänsyn till hvad fackmän i frågan yttrat,
och det var ej, såsom talaren på vesternorrlandsbänken sade, i
en hastig vändning som Första Kammaren i fjol afböjde ett lik¬
nande skrifvelseförslag utan det var just på grund af ett synner¬
ligen utredande anförande af en i denna kammare då sittande
fackman.
Nu har väl å andra sidan talaren på vesternorrlandsbänken
ansett sig i olikhet mot utskottet här besitta en ganska stor fack¬
insigt, eftersom han ingick i ett detaljeradt bedömande af anord-
ningarne vid den ifrågavarande fyren. Utskottet hade, som jag
sade, icke någon stor fackinsigt, men genom studier i handlingarne
hafva vi emellertid kommit till så mycken kännedom, att jag kan
påvisa, att den ärade talaren gjorde sig skyldig till åtskilliga
misstag. Han sade, att det icke finnes någon fäst fyr i gran-
skapet, och derför gjorde det icke så mycket, att 'understundom
den dubbla fyren vid Sandhammaren såg ut såsom en fast fyr.
Men fyren vid Ystad är fast, och derför hände det, att, då eu sjö¬
farande fick se Sandhammarens fyr betecknad med blott ett enda
sken, han trodde, att det var fyren vid Ystad, samt styrde rätt
ut till sjös och strandade på Bornholm. Vidare sade samme talare,
att det var precis samma slags fyrar vid Sandhammaren och vid
Hammeren; de voro blänkfyrar båda. Detta är dock icke fallet;
den ena har ett tindrande sken och den andra är en blänkfyr.
Jag tror derför, att hans fackinsigter icke äro större än dem, ut¬
skottet gjort anspråk på att ega.
Om Jyrbelys-
ningen md
Sand-
hammaren.
(Forts.)
fl:o 32. 28
Om fyrbelys-
ningen vid
Sand¬
hammaren.
(Ports.)
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
Nn vill jag upplysa, att till ledning i frågan förekommit, utom
det sakrika anförandet af en fackman vid förra årets riksdag, att
öfverfyringeniören till Andra Kammarens tillfälliga utskott inlemnat
en promemoria, som är ganska upplysande äfven för icke-fackmän.
Deraf finner man, att dessa dubbla fyrar, det slag, som förut fun¬
nits vid Sandhammaren, nu mer och mer afskaffats öfver allt i
Europa. De försyinna och ersättas af fyrar utaf samma typ som
den nuvarande vid Sandhammaren, hvilken fyr anses såsom va¬
rande af en nutida typ af god ordning. Således har lotsverkets
sträfvan vid inrättandet af denna fyr otvifvelaktigt varit att åstad¬
komma något tidsenligt, och lotsverket har äfven fått erkännande
derför af danska myndigheter, hvilka sagt, att den nya fyren ut¬
gjorde en obestridlig förbättring och att det vore alldeles förun¬
derligt, att den kunde gifva anledning till misstag.
I samma promemoria finnes ytterligare anförd en sak att be¬
akta, nemligen att om. man tager i betraktande farleden i dess
helhet, hafva antalet sjöolyckor efter införandet af den nya fyr¬
anordningen vid Sandhammaren i väsentlig mån aftagit. Förut
inträffade ett stort antal strandningar å Bornholm, och detta antal
har nu betydligt minskats. Deremot vill man nu påvisa, att den
nya anordningen bidragit till att antalet sjöolyckor på den sven¬
ska kusten i närheten af Sandhammaren ökats. Man har ju icke
någon lång erfarenhet härom, men den man har skulle visa detta.
Emellertid bör man förfara med en viss varsamhet i denna
sak, då, såsom jag nämnt, alla fackmäns inlägg i frågan visa, att
den nuvarande anordningen innebär en förbättring. Och hur lätt
man kan blifva förd på afvägar, visar sig bäst deraf, att när
nu påståtts, att sista året haft att framvisa två skeppsbrott såsom
timade på grund af förändringen, deremot de för utskottet till-
gängliga handlingarna utvisa, att i det ena fallet kaptenen väl i
början påstått, att han till följd af den nya anordningen tagit miste
på Sandhammarens fyr, men då det kom till sjöförklaring och han
fick 1 of att beediga denna, måste han erkänna, att han icke visste
af, att någon förändring gjorts vid Sandhammaren. Nu har det
upplysts för utskottet, att en hel del sjöfarande märkvärdigt nog
icke lägga sig vinn om att vara försedda med de nyaste sjöfarts-
underrättelserna, så att de kunna följa med de förändringar, som
på olika, ställen göras med afseende å fyrarne. Det råder sålunda
bland sjöfarande en obekantskap med de nya fyranordningarna,
som man verkligen finner förundransvärd. En person, som på
liera fartyg gjort sig underrättad om, hvilka sjökort man der höll
sig med, kom till det resultat, att det ofta utkommit 2 ä 3 nya
upplagor, sedan de senaste anskaffades. Ofta nog bero således
olyckorna på obekantskap med förändringar, hvarom vederbörande
bort ega kännedom, men naturligt är, att skepparen försöker för¬
klara saken på ett annat sätt.
Huru som helst, utskottet har icke för sin del kunnat säkert
bedöma frågan, men hvad utskottet ansett sig kunna konstatera
är, att missnöje råder med anledning af de nuvarande anordnin¬
garna och att verkligen sjömän funnes, som förklara, att dessa
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
29 N:o 32.
anordningar visserligen i allmänhet vore mycket bra och till god
vägledning, men att det i svårt väder, i storm, tjocka o. s. v. hade
sina svårigheter att göra de nödiga observationerna. För den,
som icke förstår saken, ser det ut, som om detta skulle bero på
något fel i sjelfva anordningarna vid fyren och att ljus och mörker
vexla så hastigt, att under vissa väderleksförhållanden ljuset före¬
faller fast och man icke observerar de mörka afbrotten. Det är
flock en helt annan sak att vidtaga någon förändring häri än att
inlåta sig på eu sådan sak som att borttaga den nya moderna
fyren och återinföra den gamla dubbelfyren. Hela frågan är emel¬
lertid af den natur, att Riksdagen svårligen kan deri uttala någon
på verklig sakkunskap grundad mening, och irtskottet har derför
ansett, att det borde vara tillräckligt, att frågan varit på tal ett
par år samt att i motiveringen till betänkandet och under för¬
handlingen i kamrarne betonats, att missnöje med den närvarande
fyranordningen råder. Detta torde vara allt, som här kan göras.
Utskottet bär icke ansett lämpligt, att Riksdagen skrifver till Kongl.
Haj:t i en fråga, der den icke kan anföra ett enda verkligt sak¬
skäl, detta så mycket mindre som kammaren förra året på grund
af en fackmans inlägg afböjde en sådan skrifvelse. Då frågan ju
måste anses i hög grad värd att uppmärksammas, har utskottet
för öfrigt antagit, att vederbörande myndigheter ändå skola taga
den om hand.
På dessa grunder har utskottet ansett saken icke vara af be¬
skaffenhet att böra föranleda till någon skrifvelse, och får jag an¬
hålla om bifall till utskottets hemställan.
Herr Almgren, Oscar: Jag ber att få förena mig med de
talare, som yrkat bifall till Andra Kammarens beslut. Det har
här sagts, att missnöjet med ifrågavarande fyr är allmänt i södra
Sverige; jag ber att få konstatera, att missnöjet är lika allmänt
här i hufvudstaden inom redare- och sjömanskretsar. Det har icke
kunnat bestridas, att antalet strandningar i farvattnet ökats, sedan
fyren förändrats, och det har icke heller kunnat bestridas, att, så¬
som äfven af sakkunnige yttrats inför utskottet, det under tjocka
vore ytterst svårt att få ledning af den nuvarande fyren. Under
sådana förhållanden och då jag icke kan inse, att den föreslagna
skrifvelsen skulle kunna innebära något som helst ingrepp från
Riksdagens sida i lotsverkets befogenhet att ordna dessa ange¬
lägenheter, ber jag att få yrka bifall till Andra Kammarens beslut.
Herr Öländer: Endast ett par ord till bemötande af an¬
märkningar, som gjorts mot mitt förra anförande. Först och främst
ber jag att få erinra, att jag ingalunda utgifvit mig för att ega
någon fackkunskap i denna fråga, och den fackkunskap, jag fram¬
lade, var icke min, utan sakkunniges, som jag tillegnat mig och
tog mig friheten att använda. Om det verkligen förhåller sig så
utmärkt bra med den ifrågavarande fyren i dess nuvarande skick,
som ordföranden i utskottet uppgaf, “så att lotsstyrelsen fått erkän¬
nande för densamma till och med från andra nationer11, kan jag
Om fyrbelys¬
ningen vid
Sand¬
hammaren.
(Forts.).
NT:o 32. 30
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
Om fyrbelys- icke förstå, hvarför utskottet i motiveringen uttalat önskvärdheten
ni’sand-ld att “ve(lerbörande myndighet må få sig ålagdt att fullständigt
kammaren, utreda ‘ärendet1, och, om sådant visar sig ändamålsenligt, vidtaga
(Forts.) åtgärder till de öfverklagade fyranordningarnas förbättrande11. Ord¬
föranden i utskottet säde, att jag begått ett misstag, då jag upp¬
gå!, att i närheten af fyren icke funnes någon enkelfyr med fast
sken; i ty att det skulle finnas en sådan vid Ystad. Jag vill
emellertid minnas, att sistnämnda fyr icke är hvit, utan röd; det
är möjligt, att jag misstagit mig häri, men jag vill minnas, att så
är förhållandet. En annan talare sade, att systemet med dubbla
fyrar blifvit öfvergifvet och att den nuvarande fyren vid Sand¬
hammaren vore en modern typ. Ja, det är sant, men på engelska
kusten,' der man också en tid utdömt de dubbla fyrarne, har man
dock sedan insett svårigheten att vara dem förutan, och för att
undgå olägenheten af att deras sken under vissa förhållanden
sammanfalla, har man vidtagit den anordningen att göra den inre
fyren högre än den yttre. Samma talare säde också, att det vore
olämpligt, att Riksdagen lade sig i denna helt och hållet administra¬
tiva angelägenhet huru fyrar böra vara inrättade; men detta kom¬
mer Riksdagen icke heller att göra, om den biträder Andra Kam¬
marens beslut. Deri hemställes endast, “att Riksdagen må i skrif¬
velse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta vid¬
taga de åtgärder, som kunna vara erforderliga för undanrödjande,
till den utsträckning sådant kan ske, af hvarje anledning till för¬
vexling mellan den nya blänkfyren vid Sandhammaren och andra
i granskapet befintliga fyrar11.
Då så många fackmän som 269 fartygsbefälhafvare och andra
sakkunnige uttalat sig angående olämpligbeten af den nuvarande
fyranordningen, kan det väl icke vara så förmätet att aflåta en
dylik skrifvelse.
Jag vidhåller mitt förra yrkande.
Grefve Hamilton: Oaktadt, då denna fråga förliden riksdag
förelåg till behandling, den åsigten uttalades, att Riksdagen icke
borde sysselsätta sig med andra fyrar än politiska blänkfyrar, synes
mig likväl frågan vara af den vigt, att vi borde åt densamma egna
vår uppmärksamhet, enär den gäller menniskors lif och gods. Jag
är icke fackman och skall icke inlåta mig i facksaker. Jag har
begärt ordet endast för att få bekräfta, att det väckt icke ringa
misstämning bland sjöfarande att fyren ändrats från dubbel till
enkel, och har detta missnöje gifvit sig uttryck i de många petitio¬
ner, som inkommit till Kongl. Maj:t och lotsstyrelsen från åtskilliga
hundratal fartygsbefälhafvare, redare, assurans- och försäkrings¬
bolag samt handels- och sjöfartsnämnderna i Skånes flesta sjöstäder.
Alla framhålla, att förvexling kan ske mellan fyrarne på svenska
kusten och de på Bornholm och Christiansö belägna, att den äldre
fyren var lämpligare än den nya samt att förändringen gifvit an¬
ledning till svåra olyckor. Den omständigheten, att danska lots-
verket erbjudit sig att under vissa vilkor förvandla fyren vid
Hammeren till dubbelfyr eller åtminstone anordna en ny, mindre
31 Jfso 32.
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
fyr derstädes, synes bekräfta åsigten att en förvexling kan ega
rum. Jag fäster vidare uppmärksamheten på, att det icke är för-
enadt med någon nämnvärd kostnad att tända den äldre fyren vid
Sandhammaren, ty den står fortfarande qvar, och så vidt jag icke
är illa underrättad, skulle dess iordningställande blott medföra en
kostnad af några hundra kronor samt dess underhållande ett lika
stort belopp årligen.
Jag ansluter mig derför till det framstälda yrkandet om, att
kammaren ville biträda Andra Kammarens beslut.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen,
att i afseende på förevarande utlåtande yrkats, dels att utskottets
hemställan skulle bifallas, dels ock, af herr Cavalli, att kammaren
skulle afslå hvad utskottet hemstält och biträda Andra Kammarens
i ämnet fattade beslut.
Sedermera gjordes propositioner jemlikt dessa yrkanden, och
förklarades propositionen på godkännande af det förslag, som af
herr Cavalli framstälts, vara med öfvervägande ja besvarad.
Vid förnyad föredragning af Första Kammarens tillfälliga
utskotts den 2 och 3 innevarande maj bordlagda utlåtande n:o 12,
i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl. Haj:t med
begäran om vissa ändringar i förordningen angående försäljning
af vin och maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885, biföll kam¬
maren hvad utskottet i nämnda utlåtande hemstält.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande lag¬
utskottets den 2 och 3 i denna månad bordlagda memorial n:o 44,
i anledning af ej mindre återremiss från Andra Kammaren af vissa
delar af det i utskottets utlåtande n:o 26 framlagda förslag till
dels lag angående skyldighet för kommuner och enskilde att full¬
göra reqvisitioner för krigsmagtens behof, dels ock lag angående
anskaffande af hästar och fordon för krigsmagtens ställande på
krigsfot samt väckt motion beträffande ändring i vissa paragrafer
i förslaget till förstnämnda lag, än äfven kamrarnes skiljaktiga
beslut beträffande samma förslag.
Punkten 1.
Lades till handlingarna.
Punkten 2.
Herr Annerstedt: Jag har endast att tillkännagifva, att,
efter vunnen upplysning, Andra Kammaren redan antagit utskottets
hemställan under punkten 1, och att sålunda den förutsättning,
under hvilken utskottet hemstält, att Första Kammaren måtte bi¬
falla den nu föredragna punkten, inträffat; hvarför jag får yrka
bifall derå.
Om fyrbelys¬
ningen vid
Sand¬
hammaren.
(Forts.)
Samman-
jemkningsför-
slag i fråga
om lag¬
bestämmelser
ang. skyldig¬
het för kom¬
muner och
enskilde att
fullgöra
reqvisitioner
för krigs-
behof
N:o 32. 32
Onsdagen den 8 Maj, e. m.
. Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren utskottets
i den nu föredragna punkten gjorda hemställan.
Punkten 3.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Ledighet från riksdagsgöromålen under fjorton dagar från
denna dag beviljades herr Trägårdh.
Justerades ytterligare nio protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr talmannen beslöts, att de under
första. gången bordlagda ärendena skulle uppföras främst
på föredragningslistan till nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 10 e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1896.