tf
RIKSDAGENS PROTOKOLL
1895. Första Kammaren. N:o 14.
Onsdagen den 13 mars, e. m.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.
Justerades två protokollsutdrag för sammanträdet på förmiddagen.
Fortsattes föredragningen af statsutskottets utlåtande n:o 5, an¬
gående regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel,
omfattande anslagen till laudtförsvaret.
Punkten 19.
Mom- a>- Anslag till
mobilise-
Friherre von Otter: Mitt namn finnes visserligen icke till fullo ringsammu-
utsatt bland reservanterna, enär endast titeln der influtit. Jag är nition-
emellertid att hänföra till dem och får för öfrigt erinra, att vid försök
förra året att få igenom ett anslag af 800,000 kronor för anskaffande
af mobiliseriugsammunition frågan föll vid gemensam votering med
131 röster mot 233, som afgåfvos för det mindre beloppet, 600,000
kronor. Jag tillåter mig derför yrka, att Riksdagen må till anskaffande
af mobiliseringsammunition till eldhandvapen på extra stat för 1896
anvisa 600,000 kronor.
Herr Bohustedt: Jag skall be att få yrka bifall till Kong!
Maj:ts proposition, som afser ett belopp af 800,000 kronor.
Herr Björnstjerna: Jag erkänner fullkomligt det stora behofvet
af mobiliseringsammuuition. Detta är utan tvifvel ett af de största
behof, som finnas att fylla på fjerde bufvudtiteln för närvarande.
För sådant ändamål har generalfälttygmästare!! begärt ett anslag af
900,000 kronor. Kong]. Maj:t har nedsatt detta- belopp till 800,000
kronor och utskottet föreslår endast 450,000 kronor. Jag skulle emel¬
lertid gerna sluta mig till Kongl. Maj:ts proposition, om jag icke både
Första Kammarens Fint. 1895. N:o 14. 1
N:o 14.
2
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
Anslag till i minnet, hvad som tilldrog sig förliden riksdag. De två näst-
rln°\ammu Cöre£$ende åren 1892 och 1893 hade dertill beviljats 800,000 kronor.
rlWST“' *893 gick detta genom gemensam votering, och segern vanns med
(Forts.) en(last fyra röster, men 1894, då Kong!. Maj:t också begärde 800,000
kronor, beviljades detta af Första Kammaren, men Andra Kammaren
nedsatte beloppet till 600,000 kronor, och vid gemensam votering blef
detta senare Riksdagens beslut med 233 nej mot 131 ja, eller med
mer än 100 rösters öfvervigt för den lägre summan. Detta har gjort,
att på afdelningen Första Kammarens ledamöter i utskottet ansågo
lämpligt att tillstyrka 600,000 kronor, och jag tror, att det vore klokt
och lättare att hoppas seger i gemensam votering, om vi satte upp
denna siffra, som Andra Kammaren antagit förra året. Jag anser det
derför vara bäst att bifalla förslaget om 600,000 kronors anslag, hvar¬
till jag yrkar bifall.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren utskottets i
förevarande moment gjorda hemställan med den ändring, att anslagets
belopp bestämdes till 600,00(3 kronor.
Mom. b)—
Utskottets hemställan bifölls.
Anslag till
fästnings-
artilleri-
materiel.
Punkten 20.
Herr Björnstjerna: Efter att hafva i korthet redogjort för hvad
som hittills tilldragit sig i denna fråga, anför utskottet på sidan 32,
att 1894 års Riksdag, som förklarade sig i likhet med generalfälttyg-
mästaren och departementschefen till fullo inse vigten deraf, att i all
synnerhet fästningarne åt sjösidan snarast möjligt försättas i försvars-
dugligt skick, anvisade det begärda beloppet. Tre år å rad har ut¬
skottet äfven enhälligt tillstyrkt och Riksdagen utan svårighet beviljat
det belopp, som Kong! Maj:t nu föreslagit, eller 100,000 kronor.
Man skulle trott, när utskottet åberopat 1894 års Riksdags erkännande
af behofvet, att meningen varit att tillstyrka äfven nu detta belopp,
men utskottet kommer till ett motsatt resultat, och för att finna någon
motivering dertill föranledes utskottet till det allra märkvärdigaste
uttalande, hvilket derefter läses. Utskottet säger: »Af det belopp,
som vid 1891 års riksdag anmäldes ytterligare erforderligt för Vax-
holm-Oscar-Fredriksborgs förseende med artillerimateriel eller 1,471,000
kronor, har sålunda anvisats
år 1891.................................................................. kr. 900,000
» 1892.................................................................. » 100,000
» 1893.................................................................. » 100,000
» 1894.................................................... » 100,000
eller tillsammans kr. 1,200,000,
hvadan, då enligt den nyss lemnade utredningen
jemväl de 300,000 kronor, som åren 1892, 1893 och
Transport kr. 1,200,000
3
N:0 14.
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
Transport kr. 1,200,000
1894 af Kongl. Maj:t begärts och af Riksdagen an¬
visats till fästningsartilleriniateriel, torde afsett Oscar-
Fredriksborgs bestyckande, vid innevarande års in¬
gång skulle återstå för ifrågavarande ändamål oan-
visadt........................................................................... » 271,000
summa kr. 1,471,000.»
Men, mine herrar, det var vid 1891 års riksdag som detta med¬
delades, och då var en helt annan bestyckningsplan gällande för fäst-
ningarne uppgjord på grund af ett komitébetänkande från är 1878.
Utskottet fortfar: »I hvad mån genomförandet af de år 1892 faststälda
bestyckningsplanerna, hvad befästningarna i Stockholms skärgård an¬
går, kan inverka på det vid 1891 års riksdag angifua behofvet för
Yaxholm-Oscar-Fredriksborg, saknar utskottet kännedom.» Det är
verkligen besynnerligt, att utskottet skall sakna kännedom härom,
eftersom utskottet vederlägger sig sjelf! på föregående sida och upp
gifver, att år 1892, således året efter 1891, Kongl. Maj:t tillkännagifvit,
att en ny bestyckningsplan vore uppgjord för Oscar-Fredriksborg.
Och det var ingen hemlighet hvad denna plan innehöll, ehuru inga
bestämda silfror då uppgåfvos. I 1893 års statsverksproposition läses
om fästningsartillerimaterielen:
»Generalfälttygmästareu och chefen för artilleriet erinrar uti rnera-
nämnda underdåniga skrifvelsen den 29 november 1892, att, sedan
Eders Kongl. Maj:t den 22 april och den 27 maj nämnda år i hufvud-
sakliga delar fäststält de bestyckningsplaner för befästningarna i
Stockholms skärgård, Oscarsvärnslinierna och Karlsborgs fästning
med Vabergspositionen, hvilka af 1891 års bestyckningskomité blifvit
uppgjorda, den för ifrågavarande tre befästningsområden erforderliga
artillerimaterielen dermed också blifvit bestämd, och att, hvad anginge
de kostnader, som för densamma med dertill hörande nödig utredning
och ammunition påkallades, upplysning derom stode att hemta i de
utförliga kostnadsberäkningar, hvilka åtföljde nämnda komités under¬
dåniga betänkanden.»
Detta tillkännagaf Kongl. Maj:t vid 1893 års riksdag, och då
kommer utskottet och förklarar, att det icke kuunat göra sig redo
för huru den nya bestyckningsplanen kommit att verka, utan ansett
sig kunna fortfarande grunda sina beräkningar på Kongl. Maj:ts fram¬
ställning till 1891 års Riksdag, som grundat sig på ett komitébetän¬
kande från 1878. Generalfälttygmästareu fortfar:
»Ifrågavarande artillerimateriel vore, hvad beträffar pjeser och
lavettage till Oscarsvärnslinierna och Karlsborgs fästnings enceinte,
till större delen redan befintlig, om än för båda platserna ännu sak¬
nades dels ett antal lättare pjeser, dels vissa stridsutredningspersedlar,
dels slutligen en stor del af den beräknade ammunitionen. Den i
ofvan åberopade bestyckningsplaner upptagna materiel, hvilken der¬
emot ännu till större delen återstode att nyanskaffa, vore bestyckning
med tillbehör för Vaxholm-Oscar-Fredriksborg samt för Vabergsposi¬
tionen; och uppenbart vore, anmärker generalfälttygmästare!), att, om
den för sistnämnda position afsedda bestyckning tills vidare endast
Anslag till
fästnings¬
artilleri-
materiel.
(Forts.)
N:o 14. 4
Anslag till
fästnings-
artilleri-
materiel.
(Forts.)
Onsdagen den 13 Mars, e. ni.
efter hand och i mindre poster syntes böra till anskaffande ifråga¬
komma, ett så vidt möjligt skyndsamt ordnande af bestyckningen å
Vaxholm-Oscar-Fredriksborg så mycket mera vore af nöden.
»Af de extra anslag till fästningsartillerimateriel, som af senaste
Riksdagar lemnats, både, enligt hvad generalfälttygmästaren vidare
anmäler, disponerats eller reserverats medel till följande, för Oscar-
Fredriksborg afsedda och till större delen redan beställa materiel,
nemligen 3 st. 35 kaliber långa 24 em. kanoner med lavetter, strids-
utredning och en del ammunition, 4 st. 24 om. bautbitser med lavetter,
utredning och en del ammunition samt 11 st. 5 cm. snabbskjutande
kanoner med tillbehör. Dessutom vore bestälda: 42 st. 8 cm. kanoner
och 25 st. 8 mm. kulsprutor, hvilka vapen, af gifna modeller, till
större antal inginge i alla de senast faststälda bestyckningsplanerna;
hvarjemte slutligen på bekostnad af samma anslag blifvit anskaffade
ett antal IT cm., 16 cm. och 12 cm. projektiler med till hörande rör.
»Med ofvan oraförmälda anskaffningar och beställningar vore emel¬
lertid, anmärker generalfälttygmästaren, hvad särskildt Vaxholm Oscar-
Fredriksborg angår, endast början gjord till åvägabringandet af den
bestyckning, som enligt den förut oraförmälda, af Eders Kong!. Maj:t
faststälda bestyckningsplanen vore för detta befästningsområde erfor¬
derlig; och då dertill komme, dels att den dertill hörande utredning
och ammunition vore ganska dyrbar, dels att den för andra befäst-
ningsområden behöfliga artillerimaterielen likaledes borde, åtminstone
i någon mån, tillgodoses genom nyanskaffning eller komplettering,
och dels slutligen att den redan befintliga materielen, så snart ske
kunde, måste förses såväl med ammunition som med den utredning,
som erfordrades för dess betjenande och vidmagthållande i fullt tjenst¬
bar skick, så att inom fästningsartillerimaterielens område ganska
väsentliga behof fortfarande återstode att fylla, hemställer general¬
fälttygmästaren, att Eders Kongl. Maj t, för anskaffande af fästnings-
artillerimateriel, täcktes af Riksdagen på extra stat för år 1894 begära
ett anslag af 400,000 kronor.»
Utskottet fasthåller detta oaktadt vid, att, efter hvad Kongl. Maj:t
meddelat till 1891 års Riksdag, endast 271,000 kronor skulle återstå
oanvända och att detta belopp skulle vara tillräckligt till fyllande af
dessa behof. Ser man efter, huru mycket som var beviljadt 1892 —
när generalfälttygmästaren förklarade, att endast början var gjord till
bestyckning af Oscar-Fredriksborg — af de 1,471,000 kronor, som
år 1891 anmälts behöfvas för ändamålet, så utgjorde detta enligt
utskottets egen uppgift 1,000,000 kronor, hvilka då redan »disponerats
eller reserverats» för de af generalfälttygmästaren uppräknade beställ-
ningarne, hvaruti ingingo endast 3 af de 24 cm:s kanonerna. Återstodo
följaktligen då endast 471,000 kronor att bevilja af det ursprungligen
beräknade beloppet. Men det uppgafs på samma gång, att af dessa
stora 24 cm:s kanoner erfordrades ytterligare 3, af hvilka hvar och
eu kostar 227,234 kronor, således ett belopp tillsammans endast för
dessa tre af omkring 682,000 kronor eller mycket mer än hvad utskottet
nu uppgifver vara tillräckligt för hela bestyckningen. Utskottets be¬
räkning är till den grad vilseledande, att det är oförklarligt, huru
något sådant kunnat komma fram i ett utskottsbetänkande. Det hade
5
N.o 11.
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
ju varit den allra simplaste sak att taga reda härpå. Kongl. Maj:t
tillkännagifver 1893, att ett kostnadsförslag fans i koinitébetänkandet,
men utskottet har icke allenast icke begärt att få dessa upplysningar,
utan det har icke ens tagit emot de upplysningar, som i sådant af¬
seende kommit det till hända i form af en promemoria, som jag
mottagit af statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet och
som jag förmodar att chefen för sjöförsvarsdepartementet, hvilken
jag ser hafva densamma framför sig, kommer att uppläsa. Enligt
denna är det icke 271,OOO kronor som återstå, utan 2,600,000, och
med kännedom häraf söker utskottet vilseleda Riksdagen med den
uppgift, att dertill erfordras blott 271,000 kronor. Jag hoppas, mine
herrar, att 1 icke biträden det af utskottet härpå grundade förslag.
Snarare är det förvånande, att Kongl. Maj:t icke begärt mer än 100,000
kronor. Generalfälttygmästaren är verkligen oskyldig härtill, ty han
har år efter år fordrat 400,000 kronor, men Kongl. Magt har år efter
år under erkännande af behofvet likväl äskat endast 100,000 kronor,
och nu kommer utskottet och afstyrker att gifva till och med detta
lilla belopp. Utskottet slutar sin motivering med följande ord:
»Då emellertid af hvad ofvan anförts framgår, att medel redan
beviljats till största delen af den bestyckning för berörda fästningar,
hvars anskaffande framställningen till 1891 års Riksdag afsåg---».
Alltid talar utskottet om den framställning,som Kongl. Maj:t gjort till
1891 års Riksdag, men frågar icke det ringaste efter de framställningar,
som senare bl i tv i t gjorda. Såsom jag nyss visat, var det året derpå,
som det förklarades, att dessa medel endast voro tillräckliga att göra
början med bestyckningen.» — — men nu», fortsätter utskottet,
»på sätt i punkten 22:o närmare omförmäles, meddelats, att de
vallar, på hvilka den nya bestyckningen skall uppställas, behöfva
förändringar och förstärkningar, på det att de nya pjeserna må
kunna der uppställas och gifvas nödigt skydd, får utskottet» o. s. v.
Detta är äter en fullkomligt ovigtig uppgift, och jag tror äfven,
att sjöministern kommer att vederlägga den med den promemoria, som
jag företett i utskottet, men ingen der frågat efter.
På grund af hvad jag anfört får jag yrka om afslag ä utskottets
förslag och hemställa, att Riksdagen måtte, med afslag ä friherre
Klinckowströms motion i denna del, för anskaffande af befästnings-
materiel på extra stat anvisa ett belopp af 100,000 kronor.
Friherre von Utter: Det är ingalunda eu angenäm uppgift att
efter det yttrande, som nyss afgifvits af herr Björnstjerna, uppträda
till försvar för utskottets hemställan, men jag nödgas likväl göra det.
Kammaren behagade åt hvad som finnes anfördt på sid. 44 rörande
en följande punkt finna, att beträffande nu föreliggande punkt och
den, som handlar om sjöfästningarna och om Karlsborgs fästning,
inom utskottet förefunnits eu kompromiss. Fn sådan kompromiss är
naturligen icke behaglig att försvara, men jag tror att det later sig
ganska väl göra.
Jag vill i sådant afseende ställa mig bakom hvad Riksdagen sjelf
anfört. Riksdagen androg i sin skrifvelse n:o 30 förra året:
Anslag till
fästnings¬
artilleri-
materiel.
(Forts.)
N:o 14.
6
Anslag till
fästnings¬
artilleri
materiel.
(Forts.)
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
»Riksdagen, som i likhet med generalfålttygmästaren och departe¬
mentschefen till fullo inser vigten deraf att i all synnerhet fästningarne
åt sjösidan snarast möjligt försättas i försvarsdugligt skick, har för
anskaffning af fästningsartillerimateriel på extra stat för år 1895 an¬
visat ett belopp af 100,000 kronor.»
Riksdagen bär således uttalat sig för nödvändigheten af sjöfäst-
ningarnes sättande i försvarbart skick. För att de skola blifva för¬
satta i sådant skick, fordras icke allenast, att de förses med vederbörlig
artillerimateriel, utan äfven att de vallar, hvarpå denna materiel skall
uppsättas, äro i det skick, att de kunna motstå ett fiendtligt anfall.
Nu har emellertid i nästa punkt fortifikationsgeneralen redogjort för
huru han år efter år gjort framställning om anslag för att sätta dessa
vallar i försvarbart skick, särskild! så vidt angår Oscar-Fredriksborg,
och begärt penningar för ändamålet, men någon sådan framställning
har dock icke till Riksdagen framkommit förrän nu. Emellertid torde,
utom hvad redan yttrats, det vara för eu hvar klart, att skola vi
kunna upprätthålla vår neutralitet, det är alldeles nödvändigt att
dessa sjöfästningar äro i försvarbart skick. Hvad särskildt angår det
af herr Björnstjerna anmärkta förhållandet angående materielen, så
vill jag gent emot det uttalande han anförde af generalfålttygmästaren
sätta ett annat, jemväl från år 1892 på sid. 40 af fortifikations-
generalen. Jag kan redan nu säga, att herr Björnstjernas hela fram¬
ställning är beroende på eu missuppfattning, hvilket jag skall söka
att bär klargöra. Fortifikationsgeneralen yttrar, i skrifvelse den 15
november 1892, således samtidigt med generalfålttygmästarens af
herr Björnstjerna åberopade skrifvelse, att af de i den af Kongl.
Maj:t den 22 april samma år faststälda bestyekningsplanen för bland
annat Oscar-Fredriksborg, angående G st. nya 24 centimeters pjeser,
»tre redan vore bestälda att levereras under år 1893 och de åter¬
stående afsåges att med snaraste anskaffas, hvarjemte de nya lättare
pjeserna för detta verk redan vore under tillverkning.»
Detta är hvad fortifikationsgeneralen yttrat. Han meddelar, att
enligt planen skulle erfordras sex nya pansarbrytande pjeser, och
att deraf tre voro bestälda att levereras år 1893, medan de åter¬
stående afsågos att anskaffas med det snaraste samt att de nya lättare
pjeserna redan voro under tillverkning. Nu skall jag jemföra detta
med hvad generalfålttygmästaren samtidigt sagt och herr Björnstjerna
uppläst. Den förre yttrade — sedan den nya bestyekningsplanen
läststälts — bland annat, följande:
»Af de extra anslag till fästningsartillerimateriel, som af senaste
Riksdagen lemnats, hade disponerats eller reserverats medel till föl¬
jande för Oscar-Fredriksborg afsedda och till större delen redan
bestälda materiel, nemligen 3 stycken 35 kaliber långa 24 centimeter
kanoner med lavetter, stridsutredning och en del ammunition, 4 styc¬
ken 24 centimeter haubitzer med lavetter, utredning och en del am¬
munition samt 11 stycken 5 centimeter snabbskjutande kanoner med
tillbehör. Dessutom vore bestälda 42 stycken 8 centimeter kanoner
och 25 stycken 8-millimeter kulsprutor», hvilket ju öfverensstämmer
med hvad fortifikation yttrat utom beträffande de 3 stycken pjeserna,
som afsågos att med snarast anskaffas.
7
N:0 14.
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
Men så tillägger han: »Med ofvan omföraiälda anskaffningar
vore emellertid, hvad särskild! Oscar-Fredriksborg angår, endast
början gjord till åvägabringandet af den bestyckning, som enligt
den förut omförmälda, af Eders Kongl. Maj:t fastställa bestyck-
ningsplanen vore för detta befästningsområde erforderlig.»
Det är härvid som herr Björnstjerna hängt sig fast. Hans miss¬
uppfattning ligger deri, att han förblandat be fästning sområdet Vaxholm-
Osear-Fredriksborg med fästet Oscar-Fredriksborg, tv det är der
dessa båda chefer förklarat de pansarbrytande kanoner erfordrades,
af hvilka 3 redan år 1892 voro bestälda. För befästningsområdet
Vaxholin-Oscar-Fredriksborg, det vill säga jemväl Rindön, Vermdön
och Vaxholm, fordras det något annat. Om nu detta uppgår till
hvad herr Björnstjerna uppgå!', 2,600,000 kronor, vet jag icke, och
jag kan icke finna att utskottet haft någon skyldighet att undersöka
det, ty den frågan föreligger icke här för Riksdagen. Här är endast
fråga om huruvida de kanoner, som erfordras för Oscar-Fredriksborg,
nu finnas och, enligt hvad jag sökt visa, enligt dessa myndigheters
uppgifter redan 1892 funnos eller voro bestälda. Klart är för öfrigt
att, om 2,600,000 kronor fordras för att sätta bestyckningen å Oscar-
Fredriksborg i ordning, 100,000 kronor för ett år icke spela någon
roll, ty om det är angeläget att göra sjöfästningarna sådana, att de
kunna mottaga ett anfall, icke kan beloppet fördelas på en tidrymd
af ända till 26 år.
Emellertid är förhållandet med kompromissen följande. Vi både
på afdelningen redan gått förbi denna punkt om fästningsartilleriet
och voro fullt eniga om att den skulle tillstyrkas nu såsom föregående
år. Men när vi så komma till punkterna om förstärkning af sjö-
fästningarna samt om Karlsborgs fästning, visades nödvändigheten
af att bringa vallarne i ordning vid Oscar-Fredriksborg, och att anslag
dertill icke kunde afstyrkas. Detta ansåg man sig emellertid icke
böra medgifva, med mindre än att minskning gjordes på de under
punkterna 20:o och 28:o om fästningsartillerimateriel och Karlsborgs
fästning begärda medel. Nu vill jag till kammarens bedömande hem¬
ställa, hvilketdera vore vigtigare, när man fått veta i hvilket till¬
stånd dessa sjöfästningar äro, att sätta vallarne i sådant skick,
att de kunde mottaga kanonerna, de må finnas eller icke, eller
anvisa medel, som icke räckte till en half kanon. Jag vill bär erinra
om att af dessa sex pansarbrytande kanoner på Oscar-Fredriksborg
tre skola stå i nedre verket, der det finnes pansarskydd, om än
otillräckligt, och tre på öfre verket, der vallarne behöfva betydligt
förstärkas. Det är dock, enligt hvad vederbörande tillkännagifvit,
ingen svårighet att uppställa dem i det nedre verket, men deremot
kunna de icke lämpligen uppställas i det otro utan sagda förstärk¬
ning af vallarne.
Sådant är sammanhanget med denna fråga. Jag upprepar ännu
cn gång, att det var icke behagligt att tvingas gifva efter med
afseende å fästningsartillerimaterielen och Karlsborg, men detta var
nödvändigt, så vida man ville kunna ställa i sigte anslag till sjö-
fästningarna. Nödvändigheten af detta anslag vill jag för min del
Anslag till
fästnings¬
artilleri-
materiel.
(Forts.)
N:o 14.
8 Onsdagen den 13JMars, e. ra.
/Äf? / jenibredd med anskaffningen af
fästning 8
artilleri-
materiel
(Forts.)
neutralitet, kan den icke anses tryggad utan
äro i skick. Man kan möjligtvis göra det, om
i försvarbart skick, utan att armén har gevär,
göra det, armén må vara aldrig så väl försedd
fästningarna icke äro i det skick, att de kunna
På grund häraf nödgas jag hemställa om
förslag.
gevär, ty hofas vår
att dessaljfästningar
sjöfästningarna äro
men man kan icke
med gevär, om sjö-
emotstå anfall,
bifall till utskottets
Hen statsrådet Christerson: Efter de upplysningar, somlem-
nats åt herr Björnstjerna, har jag icke mycket att tillägga, utan vill
blott påpeka ett par omständigheter, som kunna inverka på bedö¬
mandet, huru saken i verkligheten förhåller sig.
Såsom bekant, är Oscar-Fredriksborg nyckeln till Stockholm
och skall försvara Stockholm med tillhjelp af den flotta, som kan
disponeras för ändamålet, jemte minförsvaret. Vi hafva med skäl
satt mycken tillit till minförsvaret, men det är väl kändt, att minorna
kunna få ett mycket ringa värde, om de icke blifvit försvarade af artil¬
leri. Man har derför ock sökt förskaffa dem ett starkt artilleri-
försvar och uppgjort en bestyckningsplan, hvari ingå de ifrågavarande
o kanonerna. Åt dessa hafva dock icke mer än tre kunnat beställas,
men de kunna icke uppsättas på vallarne, livilka icke äro färdiga
att mottaga dem, utan, såsom den siste talaren upplyste, måste de
strandbatteriet. Nu har Kong!. Maj:t begärt ett anslag
åt 100,000 kronor för att anskaffa ytterligare artilleri för fästningen,
hvilket belopp skulle kunna användas företrädesvis till ammunition.
När nu snart de nya kanonerna sättas in i strandbatteriet, der de
deijemte ej äro särdeles starkt skyddade mot de nutida fartygs-
kanonerna, finnes det ej projektiler för dem, ty de hafva icke kunnat
anskaffas åt brist på anslag.
Herr Falk: Statsutskottets utlåtande bjuder i år på åtskilliga
öfverraskningar, ty såsom en öfverraskning har det tett sig för mig
att herr Björnstjerna har fått stå ensam om ett yrkande, så moderat
som det i hans reservation framstälda, i'synnerhet som det begärda
anslaget, såsom nu äfven ådagalagts af herr statsrådet och chefen
för sjöförsvarsdepartementet, är så synnerligen nödvändigt. För att
nu i min mån visa, att herr Björnstjerna icke står ensam äfven i
kamma! en, ber jag att få yrka bifall till hans reservation. Han
har så utförligt motiverat den, att jag icke har något att tillägga till
hvad han sagt. Hvad beträffar den åt triherre von Otter omnämnda
kompromissen, så må dermed vara huru som helst, men jag kan
icke finna, att denna kompromiss förringar vigten af ett bifall till
Kongl. Maj:ts förslag.
Herr Björnstjerna: Friherre von Otter yttrade i sitt senaste
anförande, att chefen för fortifikationen,i sin "skrifvelse af den 15
november 1892 förklarat, att tre af dessa 24 centimeter-pjeser då redan
vore bestälda och att de tre återstående afsåges att med snaraste
anskaflas. Detta yttrande har också utskottet åberopat såsom skäl
9
N:0 14.
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
för sin hemställan. Men förhållandet är, att ehuru chefen för forti¬
fikationen yttrade år 1892, att dessa senare tre pjeser med snaraste
afsåges att beställas, så har detta ännu i denna stund icke kunnat
ske, derför att inga pengar funnits till deras anskaffande och inga
finnas dertill nu heller. — Generalfälttygmästaren har årligen begärt
400,000 kronor, men han har icke fått detta belopp, utan endast
100,000, och bar följaktligen varit ur stånd att gå i författning om
en så dyrbar beställning.
Friherre von Otter sade vidare, att utskottets förslag vore följden
af en kompromiss i utskottet och att det icke varit möjligt att få
medel till befästningsarbetena, som han ansåge vara än nödigare,
utan att göra ett medgifvande i denna del. Jag var också med på
afdelningen, der denna kompromiss ingicks, men jag deltog icke i
den, ty jag ansåg, att när afdelningen ändock ville gifva så litet till
befästningarna, vida mindre än Kongl. Maj:t begärt, så var det icke
skäl att uppoffra dessa 100,000 kronor, som afdelningen förut beviljat
utan motstånd, och dessutom afpruta resten på andra anslag. Jag
tror, att det afprutats så mycket, att allt hvad afdelningen derutöfver
beviljat till befästningarna bestiger sig till ett eller två tusen
kronor.
Vidare åberopar friherre von Otter, i likhet med utskottet, att
kanonerna icke kunna uppställas på det öfre verket utan att vallarna
förstärkas. Detta är icke heller förhållandet. På det öfre verket
kunna nog icke de tre 24 centimeter kanoner, som nu finnas, upp¬
ställas, ehuru de ursprungligen varit derför afsedda, men detta af
det goda skål, att de ansågos företrädesvis höra uppställas i det
nedre verket, som är pansarskyddadt och hvarifrån skottvidden är
längre, samt att man derför icke gjorde sådana lavetter åt dessa
kanoner, som erfodrats, om de skolat uppställas i det öfre verket.
Detta är nemligen opansradt och obetänkt, men är afsedt att få
mycket högre vallar, bakom hvilka kanonerna skola stå på höj-sänk-
ningslavetter, och sådana finnas icke till dessa befintliga tre kanoner.
— Men denna fråga rör egentligen den följande punkten om sjö¬
fästningarna, och vi komma väl dit.
Den promemoria, om hvilken jag förra gången, jag hade ordet,
talade och hvilken jag meddelat friherre von Otter och öfrige leda¬
möter på afdelningen — visserligen, det erkänner jag, i sista stund,
då jag ej förr fick den från statsrådet och chefen för landtförsvars¬
departementet — den är undertecknad af fälttygmästare!!, så att den
naturligtvis är fullkomligt tillförlitlig, men på afdelningen fäste man
icke något afseende alls dervid. Jag skall bo att här emellertid få
uppläsa densamma. Den lvder sålunda:
P. M.
med avledning af statsutskottets l:a utgiftsafdelnings utlåtande angående
regleringen af utgifterna under rilcsstatens fjerde hufvudtitel, punkt 20.
Utgiftsafdelningen grundar sin beräkning af det belopp, som ännu
erfordras för Vaxholms och Oscar-Frcdriksborgs fästnings förseende
med artillerimateriel, på statsverkspropositionen till 1891 års Riksdag.
Anslag till
fästnings¬
artilleri-
materiel.
(Forts.)
N:o 14.
10
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
Andag till Enligt denna proposition äterstodo vid den tiden 1,471,000 kronor,
7artilleri- Ilvada,1> enar aader åren 1891 —1894 anslagits sammanlagdt 1,200,000
materiel, kronor, det resterande behofvet för ofvan angifna ändamål nu endast
(Forts.) skulle utgöra 271,000 kronor.
Nämnda utgångspunkt för beräkningarna är dock påtagligen icke
väl vald. Kong], Ma:jt faststälde nemligen, såsom utgiftsafdelningen
på annat ställe i sitt utlåtande anför, den 22 april och 27 maj 1892
bestyckningsplaner för befästningarna i Stockholms skärgård, Öscars-
värnslinierna och Karlsborgs fästning med Vabergspositionen, och det
är uppenbart, att kostnaden för den enligt dessa planer för Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning afsedda artiileribestyckningen, i be¬
traktande af de oerhörda framsteg, som artillerimaterielen under senare
tider gjort, måste vida öfverstiga ofvan anförda belopp, 1,471,000
kronor, hvilket blifvit beräknadt på grund af eu vida äldre koroités
— 1878 års — arbeten.
De af 1891 ärs bestyckningskomité utförda kostnadsberäkningarna,
h vilka afse materielen, sådan den bestämdes genom 1892 års bestycknings-
planer, slutade hvad beträffar här ifrågavarande fästning på 3,591,219
kronor, i hvilket belopp icke ingick värdet af den vid tidpunkten för
beräkningarnas utarbetande — omkring den 1 januari 1892 — redan
befintliga materiel.
Om från nyss nämnda summa dragas de under åren 1891 —1894
beviljade anslagen. 1,200,000 kronor, återstå följaktligen vid innevarande
års ingång för ifrågavarande ändamål oanvisadt i rundt tal 2,400,000
kronor.
Enär emellertid ä ena sidan en af Kong!. Maja senare faststäld
förändring i ofvan åberopade bestyckningsplan *) föranledt någon
ökning i den ofvan anförda kostnaden för materielen, och å den andra
sidan en del af de under åren 1892—1894 beviljade 300,000 kronor
måst användas för annan fästningsartilleri materiel2), stiger sist nämnda
belopp till omkring 2,600,000 kronor, hvilken summa således utgör
det för närvarande återstående behofvet för fullbordandet af bestyck-
ningen å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning.
Utgiftsafdelningen uppgifver vidare, att »nu meddelats» — från
hvilket håll, nämnes icke — »att de fästningsvallar, på hvilka denna
bestyckning skal! uppställas, icke kunna —---mottaga den
bestyckning, som redan anskaffats eller hvartill medel anvisats.»
Detta påstående öfverensstämmer icke med verkliga förhållandet.
Hvad beträffar de vigtigaste åt här ifrågavarande pjeser, de 3 st. 24
cm. kanonerna i Oscar-Fredriksborgs nedre verk, vederlägges ofvan
nämnda uppgift genom den af utgiftsafdelningen å sid. 42 i detta
hänseende anförda skrifvelse den 14 november 1893 från chefen för
fortifikationen. Ofriga anskaffade eller bestälda pjeser kunna när
som helst uppställas på sina platser, utan att derför några fortifika-
toriska anordningar erfordras. Och hvad beträffar de pjeser, som skulle
'■) I det att nemligen 47 mm. (>5 cm.>) kanonerna blifvit utbytta mot 57
mm. (>6 cm.>) pjeser.
2) För komplettering af bestyckningen1 å Oscarsvärnslinierna enligt ofvan
åberopade, år 1892 faststälda bestyckningsplan.
11
N:o 14.
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
kunna anskaffas för återstående anvisade medel — hufvudsakligen
anslaget för innevarande år, 100,000 kronor — finnas tärdiga upp
ställningsplat8er, oafsedt att dessa medel till större delen, om ej helt
och hållet, äro erforderliga för att nödtorfteligen förse redan anskaffade
eller under tillverkning varande pjeser med ammunition.
1 detta hänseende bör här nämnas, att ensamt ammunitionen till
de ofvan nämnda 3 st. 24 cm. kanonerna är beräknad till 196,578
kronor, och att åtminstone någon del af ammunitionsutrustningen
måste anskaffas samtidigt med sagda pjesers uppställande, hvilket
inom kort är att förvänta — i annat fall skulle uppenbarligen sjeltva
pjeserna vara gagnlösa för försvaret.
Slutligen får jag framhålla, att sjelfva tillverkningen af artilleri-
pjeser tager ej ringa tid, hvadan det ej — äfven om plats för pjeserna
saknades, hvilket dock nu ingalunda är fallet — vore välbetänkt att
dröja med beställningen af desamma till dess de för dem afsedda
valiarne blifva färdiga.
Af det här anförda framgår,
att det af utgiftsafdelningen på dess beräkningar grundade motiv
för afslag, nemligen att endast en jemförelsevis ringa summa, 271,000
kronor, skulle återstå oanvisadt för bestyckningen å Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning, icke är hållbart, enär det återstående
beloppet i sjelfva verket utgör 2,600,000 kronor;
att utgiftsafdelningens uppgift, att sagda fästnings vallar icke
skulle kunna mottaga den bestyckning, som redan anskaffats eller
hvartill medel anvisats, icke är med verkliga förhållandet öfverens¬
stämmande; .
att, om ej något anslag nu beviljas, ammunition till redan anskaffade
eller bestäldå pjeser ej kan till ens något så när betryggande myckenhet
tillverkas, samt .
att i sådant fall förberedelser icke kunna i tillräckligt god tid
vidtagas för att genast efter de fortifikatoriska anordningarnas full¬
bordande förse de sålunda färdiga valiarne med den för dem afsedda
bestyckning.
Genom ett afslag å propositionen skulle, utan något som helst
från förhållandena vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning
eller vid dess bestyckning hemladt säfligt Skål, sålunda tvärt af klippas
den nu sedan många år tillbaka, om ock på senare tider långsamt,
dock oafbrutet fortgående förstärkningen af ar tiller imaterielen vid de
befästningar, som skola skydda landets hufvudstad mot ett anfall från
sjösidan.
Stockholm den 5 mars 1895.
Otto Virgin.
Fälttygmästare.
Häraf synes således — här talas uttryckligen om Oscar-Fredriks¬
borgs fästning och icke om dess fästningsomräde —att, i stället för
det belopp af 271,OCX) kronor, som utskottet uppgifver ännu erfordras
för bestyckning af Oscar-Fredriksborgs fästning, det i sjelfva verket
återstår, såsom jag nämnde, 2,600,000 kronor, och nästan det enda
belopp, som finnes att tillgå för ändamålet, är den summa al 100,000
Anslag till
fästnings-
artilleri-
materiel.
(Forts.)
Ko 14.
12
Anslag til
fästnings¬
artilleri-
materiel.
(Forts.)
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
kronor, som anvisats för innevarande år, men som behöfves för
anskaffande af ammunition. Fälttygmästaren uppskattar ju ensamt
ammunitionen till de redan befintliga 3 stycken 24 centimeter kano¬
nerna till 196,578 kronor — således mycket mer än de 100,000
kronor Kong], Maj:t nu äskar. Men ändå anser utskottet sig kunna
afstyrka allt vidare anslag till fästningsartilleri materiel!
Fälttygmästarens promemoria utgör väl för öfrigt den fullstän¬
digaste vederläggning af hvad utskottet i sin motivering anfört,
bvilket min ärade vän friherre von Otter här sökt understödja. Lika
med honom anser också jag, att befästningarna böra få ett anslag,
och jag hoppas, de skola få det i alla fall, äfven om dessa 100,000
kronor beviljas. Icke kan det vara afgörande, att tre ledamöter från
Andra Kammaren inom utskottets afdelning sagt, att de icke ville
vara med om något anslag till befästningarna, om de ej finge afpruta
hvad som begärts för fästningsartilleriet. Vi hafva sett utgången af
gevärsfrågan i dag. Det tans knappast någon på afdelningen, som
ville höra fälas om anslag till gevärsfaktoriet, men detta beviljades
dock i voteringen på det sätt, herrarne känna. Jag kan derför icke
föreställa mig, att man i Första Kammaren vill vara med om att slopa
ett så oundgängligt anslag som det ifrågavarande. Man kan ju med
det anslag, Kong!. Maj:t begärt, icke ens beställa en half af dessa
kanoner, hvilka kosta 227,234 kronor stycket. Det vore verkligen
oförsvarligt, om Riksdagen skulle afslå ett sådant anslag, och detta
blott derför att 3 ledamöter på första utgiftsafdelningen icke velat
vara med derom. Blott af denna anledning är det man nu begär,
att Första Kammaren skall stryka anslaget. Men nej, mine herrar,
jag hoppas, att kammaren i stället skall bifalla mitt med Kong!.
Majrts proposition i denna del öfverensstämmande förslag.
Friherre von Otter: Det är två punkter i herr Björnstjernas
senaste anförande, som jag anser mig skyldig att besvara.
För det första uppgaf herr Björnstjerna, att genom den s. k.
kompromissen endast skulle vunnits några tusen kronor. Kompromissen
kom nu till stånd på den basis, att afdelningen skulle tillstyrka
ett anslag af 443,500 kronor till befästningsarbeten, deraf 221,750
kronor skulle anvisas för nästa år. Hvad som deremot afdrogs var
100,000 kronor till fästningsartilleriet och 50,000 kronor till Karls¬
borgs fästning, summa 150,000 kronor. Drager jag detta belopp
från 221,750 kronor, återstå 71,750 kronor, hvilket således är
det belopp, sou) genom denna kompromiss vunnits för år 1896.
Lägger jag härtill den återstående hälften af det tillstyrkta anslaget
443,500 kronor, uppgår hvad som verkligen vunnits till 293,500
kronor i stället för, såsom herr Björnstjerna sade, några tusen kronor.
Till bemötande af hvad som anförts i den promemoria, som herr
Björnstjerna förskaffat sig och åberopade, anhåller jag att få uppläsa
en del af hvad chefen för fortifikationen yttrar i sin skrifvelse af
den 13 november 1894, den skrifvelse som ligger till grund för Kong!.
Maj:ts framställning i denna fråga. Han säger deri följande:
»Försvaret i Stockholms skärgård. Sedan Eders Kong]. Maj:t
den 22 april 1892 fäststält ny bestyckningsplan för befästningarna
13 N.o 14.
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
i denna skärgård, och Riksdagen äfven beviljat medel till påbörjande
af dess genomförande, både artilleristyrelsen bestält halfva antalet
af de grafva kanoner, som skulle å Oskar Fredriksborg uppställas,
och äfven gått i författning om tillverkning af de öfriga lättare för
nämnda fäste afsedda pjeserna. Dessa nya pjesers ändamålsenliga
uppställning nödvändiggjorde således vissa förändringar, särskilt i
öfre verket, men äfven om man bortsåge derifrån, kräfde kanonernas
och ammunitionens tillbörliga skyddande ovilkorligen dels förstärkandet
af detta verks jordbröstvärn och åtminstone en del af nedre verkets
pansarvägg, samt i båda verken hålrummens förstärkande och för¬
bindelsernas täckande.» hvartill departementschefen fogar:
»Lika med chefen för fortifikationen anser jag en förstärkning
af ifrågavarande fästningar så mycket snarare nu vara af yttersta
behof påkallad, som ifrågavarande arbeten måst redan i tre år stå
tillbaka för andra, ännu mera trängande försvarsbehof. De kunna
nu icke längre undanskjutas, så vida man verkligen vill, att den
nya artillerimaterielen på Oskar-Fredriksborg skall kunna uppställas
på sina platser, vederbörligen skyddad.»
Nu frågar jag kammaren, hvilketdera utskottet bör fästa afse¬
ende vid. Vid de handlingar, som Kong!. Maj:t framlägger för Riks¬
dagens pröfning? Eller vid promemorior, som anskaffats under band?
Beträffande dessa ifrågavarande kanoner, ber jag att få upprepa
hvad jag nyss sade, att de väl kunna uppsättas i fästningens nedre
afdelning utan förstärkning af pansarväggen, men icke uppställas i
det öfre verket utan att åter borttagas derifrån, när förstärknings-
arbete der skall utföras. De kunna ju naturligtvis ställas der, men
fästet blir icke i tjenstbar skick, utan att vallarne äfvensom amtnu-
nitionsdurkar och dylikt förstärkas. De kanoner, som äro afsedda
för de båda verken, det öfre och det nedre, äro af samma slag. De
kanoner, som finnas, kunna således uppställas på hvilketdera af de
båda ställena som helst, och detta af herr Björnstjerna anmärkta
förhållande i afseende å att företrädet borde gifvas åt nedre verket,
det förstnämnda, synes derför bero derpå, att generalfälttygmästaren
bestält lavetter för kanonernas uppsättande derstädes, och icke i
det öfre batteriet. I det öfre fordras höjnings- och sänkningslavetter,
men i det nedre användas vanliga kursörlavetter. Således, då forti-
fikationsgeneralen går ut ifrån att de tre kanoner, som finnas, skola
uppsättas i det öfre verket, har generalfälttygmästaren velat sätta
upp dem i det nedre.
Herr Björnstjerna uppgaf, såsom ju öfverensstämmer med verk¬
liga förhållandet, att dessa kanoner med höjnings- och sänknings¬
lavetter kosta något öfver 220,000 kronor, och på detta sätt får man
det belopp, som enligt dessa officiella handlingar möjligen kan fattas
för en fullständig bestyckning af Oskar-Fredriksborg till något öfver
600,000 kronor, men då härifrån bör göras afdrag för sedan år 1892
beviljade 200,(XX) kronor, synes, att hvad som ytterligare erfordras
för ändamålet borde vara omkring 460,000 kronor.
Anslag till
fästnings-
artilleri-
materiel.
(Forts.)
Friherre Klinckowström: Jag skulle måhända hafva större
rätt än någon af de föregående talarne att för kammaren hålla ett
N:o 14. 14 Onsdagen den 13 Mars, e. m.
Anslag till föredrag om befästningarna i Stockholms skärgård, då jag sannolikt
artilleriar (^en en(^e kammarens ledamöter, hvilken såsom ingeniörofficer
materiel, deltagit i uppbyggandet af ifrågavarande verk, men af aktning för
(Forts) kammaren och för att icke draga ut på tiden skall jag fatta mig kort.
Af allmänna sparsamhetsskäl hade jag i min motion hemstält
om att det i denna liksom i många både föregående och efterföljande
punkter begärda anslag måtte nedsättas till hälften. Jag hade således
bär ifrågasatt en minskning med 50,000 kronor och velat bevilja de
återstående 50,000 kronorna. Nu har statsutskottet dock gått ännu
längre i sparsamhetsifver och velat afslå hela anslaget, och jag tackar
naturligtvis utskottet mycket derför.
För öfrigt måste jag instämma i de åsigter, som här uttalats
af friherre von (Utter, och förenar jag mig sålunda med honom i att
begära bifall till statsutskottets förslag i denna punkt.
Herr Casparsson: Jag har med mycken uppmärksamhet åhört
den strid, som pågått mellan tvenne ledamöter af statsutskottet, och
det intryck jag häraf fått är det, att det verkligen råder en mot¬
sägelse mellan hvad fortitikationsgeneralen yttrat och den P. M.
af fälttygmästare^ som vi här hört uppläsas. Man tycks på detta
område tillämpa satsen att icke låta den högra handen veta hvad
den venstra gör. Denna sats har sin fulla tillämplighet, då det är
fråga att öfva barmhertighet, men i administrativa angelägenheter
tror jag icke att den är tillrådlig. Emellertid är det klart, att sjö-
befästningar utan bestyckning äro fullkomligt onyttiga, och då be-
hofvet af ifrågavarande anslag synes vara tydligt ådagalagdt, får
jag för min del yrka bifall till Kong!. Maj:ts förslag.
Herr Fränekel: Då ingen annan än friherre von Otter har å
statsutskottets vägnar yttrat sig för det slut, hvartill utskottet kom¬
mit, och således endast reservanten här fått för kammaren framlägga
de skäl, som han ansett varit majoriteten afgörande, vill jag taga
mig friheten nämna, att samma debatt, som nu förts mellan general¬
major Björnstjerna och afdelningen i utskottet, hafva äfven vi i ut¬
skottet afhört; och såvidt vi kunnat finna, var skälet, hvarför ut¬
skottet enigt stälde sig på den ståndpunkt, som nu föreligger, eller
att icke tillstyrka beviljande af dessa 100,000 kronor, det, att endast
genom att uppoffra denna så att säga lilla summa, som i alla fall
icke kan fylla det behof som här är i fråga, var det möjligt att
vinna enighet med ledamöterna från Andra Kammaren beträffande
de 443,500 kronorna för befästningar. Herrarne torde påminna sig,
att Kong!. Maj.t för dessa begärde 671,500 kronor. Jag kan således
icke finna annat än att det vore beklagligt, i fall kammaren i strid
mot utskottets nu gjorda hemställan skulle besluta att bevilja dessa
100,OCX) kronor, ty då är det att befara, att detta senare anslag, som
är riksvigtig! och endast grundläggande för eu större summa, icke
kommer att framdeles beviljas i Andra Kammaren. Jag tror således,
att man icke alltför mycket borde splittra sig på dessa mindre delar
af ett anslag, då utan tvifvel detta anslagskraf med en mycket större
summa måste återkomma vid en kommande riksdag. Jag tror, såsom
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
15
N:o 14.
friherre von Offer framhållit, att alla skäl tala för antagande af Anslag till
statsutskottets föreliggande förslag, till hvilket jag yrkar bifall. fästning»-
ClftlllCTt-
Herr Abelin: Jag ber att få förena mig med herr Björnstjerna (Forts)
i det af honom framstälda yrkande.
Sedan öfyerläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr tal¬
mannen jemlikt derunder förekomna yrkanden propositioner, först
på bifall till hvad utskottet i föreliggande punkt hemstält samt
vidare derpå att kammaren skulle afslå utskottets hemställan och
bifalla Kongl. Majrts i ämnet gjorda framställning; och förklarade
herr talmannen sig anse den förra propositionen, hvilken upprepades,
vara med öfvervägande ja besvarad.
Herr Björnstjerna begärde votering, i anledning hvaraf upp¬
sattes, justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i punkten 20 af
sitt utlåtande n:o 5, röstar
Den, det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
Vinner Nej, afslår kammaren utskottets hemställan och bifaller
Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 45;
Nej —47.
Punkten 21.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 22.
Mom. a). Anslag till
förstärk-
Herr Ljungberg: Ehuru jag för min del har det största förtroende ning arbeten
för den nuvarande chefen för fortifikationen, kan jag likväl icke neka, a$nqar
att man kan hysa någon tvekan om behörigheten af den nu åter fram- y
komna propositionen om ett betydligt anslag till försänkningar i Vax-
holmssunden. Det skulle vara intressant att veta och hade måhända bort
upplysas i betänkandet, huru många hundra tusen kronor redan äro
nedlagda i djupen der ute. För många år sedan beslöt man att med
stora kostnader nedlägga försänkningar vid Fredriksborg. Sedan
N:0 14.
16
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
Anslag till ansåg man sig böra upptaga dem igen för att i stället nedlägga
7iinasarbeten s^ana ' Vaxholmssundet. Så ansåg man icke det vara klokt, utan
å 'sjöfäs™ började i stället göra nya försänkningar vid Fredriksborg. För-
ningar. modligeu är nu meningen att fortsätta med dessa senare. Men om
(Forts.) det är nödvändigt att göra besparingar inom området för vårt för¬
svar, bör det väl helst ske i afseende på sådant, som kan tåla upp¬
skof, och jag föreställer mig, att ingenting kan med mindre äfventyr
uppskjutas än försänkningar, hvilka kunna, när fara hotar, inom kort
tid verkställas. Det af Kongl. Magt äskade belopp af 100,000 kronor
synes mig äfven vara temligen högt; och kontrollen vid de nämnda
äldre försänkningarna var ofta ganska bristfällig. Stora skutor lastade
med grus kornmo till platsen, men gingo tillbaka lika fyllda, för att
derpå en eller par gånger återkomma med samma last. På detta
sätt fick man betala mycket mer än som erfordrats. Med detta har
jag icke velat uttala någon misstro till den nuvarande förvaltningen,
utan blott velat visa nödvändigheten för vederbörande att hafva ögonen
öppna, eftersom missbruk förut skett.
1 sammanhang härmed skulle det kanske icke vara utan skäl
att, då vi arbeta så mycket för stärkande åt hufvudstadens försvar
åt sjösidan, tänka något derpå att Stockholm också har en landsida,
som är alldeles öppen. Det förefaller mig, som om regeringen borde
vara angelägen att söka åstadkomma något i den vägen. Enskild
motionär lär väl icke i eu så stor fråga kunna uträtta något, ty då
kommer man alltid med svaret, att förslaget bör utgå från regeringen.
Det är visserligen sant, att dylika befästningar äro vanligen ofantligt
dyrbara och kräfva många millioner, men man kunde gå en medel¬
väg. Såsom förhållandet nu är, är det ju ömkligt, att det icke fiunes
en enda skans till Stockholms försvar, och så mycket mer underligt
är det, som vi redan hafva för ifrågavarande ändamål den Palm-
qvistska fonden, som nu går upp till 400,000 kronor, och med hvilken
man skulle kunna göra en liten början. Att med så ofantliga an¬
strängningar söka försvara Stockholm från den ena sidan utan att
tänka på den andra, påminner om den man, som, när han väntar
inbrott af tjufvar, omsorgsfullt barrikadera!- den ena dörren men
lemnar den andra vidöppen.
Jag har blott velat yttra ett ord i detta afseende, emedan saken
talar för sig sjelf, om man verkligen vill ett betryggande försvar för
hufvudstaden.
Herr statsrådet Christerson: Med afseende på det yttrande,
som nyss fäldes om försänkningarna, vill jag fästa kammarens upp¬
märksamhet på, att chefen för fortifikationen fäster med allt skäl
stor vigt vid att dessa försänkningar utföras, och jag kan icke annat
än på det högsta beklaga, att man icke ansett sig kunna tillstyrka
medels beviljande till dem. Jag skulle kunna framhålla några detaljer,
som vore ganska betecknande, men ihägkonimande en reservation,
afgifven af friherre Gripenstedt rörande det olämpliga uti att för
mycket lemna detaljer rörande dylika saker åt offentligheten, skall
jag icke ingå på det kapitlet.
Då utskottet ej föreslår medel för detta ändamål, har jag ingen-
17
No 14.
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
ting annat att säga, än att med fästadt afseende på försänkningarnas Äfsla9
vigt krigsstyrelsen inåste frånsåga sig all delaktighet i det ansvar,
som hvilar på Riksdagen, om dessa försänkningar ej utföras. <j sjöfäst-
Beträffande den af statsutskottet föreslagna användningen af de ningar.
medel, som statsutskottet tillstyrkt, vill jag endast påpeka svång- (Forts.)
heten, för att icke säga omöjligheten, för krigsstyrelsen att använda
dem, såsom statsutskottet föreslagit. Statsutskottet har ur fortifika-
tionsbefälhafvarens stora förslag rörande utförandet af dessa befäst¬
ningar löstagit vissa punkter i förslaget med bibehållande af de
siffror, som äro stälda vid dessa poster, men utskottet har icke tagit
i betraktande den omständigheten, att när ett sådant förslag af forti-
fikationsgeneralen uppgjorts, stå de olika delarna af befästningarna
och i synnerhet det sätt hvarpå de utföras i sammanhang med hvar¬
andra. Om jag tager bort en del och låter resten vara, har man
icke rätt att anse de angifna siffrorna såsom fortfarande gällande,
utan när befästningarna eu gång skola fulländas, betinga de större
anslag. Jag faster uppmärksamheten vid att bland annat på sidan
42 i betänkandet är angifvet, att för förstärkning af bröstvärn och
ammunitionsdurkar invid de tre nya 24 ems kanonerna å linierna
I och IX beräknas cirka 150,000 kronor. Det är mycket rigtigt,
siffran är den rätta, men i fortifikationsgeneralens förslag står under
förutsättning att i sammanhang dermed utföras, och så upprepar han
åtskilliga arbeten. Nu är den uaturliga följden, att om i samman¬
hang dermed stående arbeten icke utföras, kan man icke låta den
del, som nu ifrågasättes, få så svaga dimensioner, som om den ut¬
fördes i sammanhang med andra, utan för att den isolerad skall få
nog styrka, måste den t. ex. förses med tjockare murverk. Följakt¬
ligen kan man icke hålla sig inom anslaget, ty det hvilar på andra
förutsättningar.
En annan sak är, att det är upptaget på samma sida, rörande
befästningarna vid Karlskrona, lösryckta vissa delar af fortifikations-
generalens förslag. Der står upptaget särskilda arbeten ä linierna
IV och VII. Krigsstyrelsen kan naturligtvis icke taga sig för att i
första rummet använda pengarna på dessa linier, tv dessa äro de
minst vigtiga af allesammans; dessa linier ligga åt norra och östra
sidan, och derifrån väntar man sig icke något anfall. I förslaget
står kostnaderna upptagna till 5G,500 kronor, men man kan icke
med fördel använda dem i den rigtning, som här är föreslagen, lik¬
som vid Oscar-Fredriksborg ombyggnad af »öfra verkets» norra front
med starkare bröstvärn och apterad för de tre nya 24 ems kanonerna
i höj -sänk-lavettage naturligtvis ej bör ske i den ordning utskottet
föreslagit. Ty för detta ändamål skulle just de kanoner tagas bort
från den höga vallen, hvilka till följd af sin dominerande ställning
för närvarande skulle kunna uträtta något mot eu fiendtlig flotta, och
om verket skulle byggas om, innan pengar till kanoner för det
samma funnes att tillgå, skulle det under flera är stå färdigt utan
bestyckning, ty de kanoner, som nu äro uppstälda, kunna ej der
vidare användas efter vallens ändring. Krigsstyrelsen skulle derför
svårligen kunna handla i den angifna ordningen, men -då man läser
Förströ Kammarens Krut. Is9ö. A':o 14. 2
N:o 14.
18
Onsdagen den 18 Mars, e. rti.
ning ar.
(Forts.)
Anslag till yttrandet, som förekommer på sidan 44, finnes der en utväg, och den
förstärk- kommer krigsstyrelsen att naturligtvis begagna sig af:
må9sjöfäst-n »Skulle emellertid visa sig, att andra forstärkningsarbeten å sjö¬
fästningarna än de af utskottet här ofvan angifva böra företrädesvis
ifrågakomma, bör hinder ej möta att verkställa dessa, derest de kunna
utföras inom nyssnämnda belopp, 443,500 kronor, och äro i förstärk-
ningsplanen lika fristående som de nyss omförmälda »
Det vore mycket att säga om detta uttryck fristående, men då
jag icke nu vill upptaga kammarens tid och efter de upplysningar
jag lemnat rörande olämpligheten att följa statsutskottets förslag i
dess förra del, har det för mig synts kunna accepteras i afseende på
den senare sidan 44.
Herr Björnst jerna: Med anledning af det yttrande, vi nyss hört
från statsrådsbänken, skall jag bedja att fä anföra, det äfven jag var
inom ntskottet öfvertygad om olämpligheten att utföra arbetet såsom
utskottet här föreslagit, särskild! hvad beträffar ombyggnaden af öfra
verket vid Oscar-Fredriksborg. Detta skulle nemligen i främsta rum¬
met medföra borttagande af de 4 tjugufyrapundiga kanoner, som nu
äro der uppstälda. Sedan skulle verket stå obestyckadt under de 2
år, arbetet påginge, och när detta blefve färdigt, hade man inga
kanoner att ställa dit, ty de gamla 24-pundingarne kunde ej der
användas, sedan bröstvärnet höjts, och pengar har man icke att be¬
kosta de 3 nya kanoner, som kosta tillsammans närmare 700,000
kronor. Sä skulle det kunna fortfara.en lång följd af år, innan detta
verk skulle kunna armeras, hvarunder det blefve till intet gagn.
Men utskottet hjelper upp saken genom denna mening — hvithet
också påpekats från statsrådsbänken.
»Skulle emellertid visa sig, att andra forstärkningsarbeten å sjö¬
fästningarna än de af utskottet bär ofvan angifva böra företrädesvis
ifrågakomma, bör hinder ej möta att verkställa dessa, derest de kunna
utföras inom nyssnämnda belopp, 443,500 kronor, och äro i förstärk-
ningsplanen lika fristående som de nyss omförmälda.»
kongl. Maj:t skulle sålunda bemyndigas att till sjöfästningarna
använda den beviljade summan på sätt lämpligast funnes.
Utskottet har föreslagit beviljande af 443,500 kronor, deraf för
år 189G 221,750 kronor, men som vilkor derför strukit 100,000 kro¬
nor för fästningsartillerimateriel i öfverensstämmelse med den moti
vering som här står. Efter det beslut, kammaren nyss fattat att bi¬
falla anslaget till fästningsartillerimateriel, måste väl denna motivering-
utgå. På sidan 44 läses: »detta belopp har utskottet ansett böra
fördelas på två år, och således för år 1896 anvisas 221,750 kronor.»
Detta har jag ingenting emot, men så kommer fortsättningen:
»Med hänsyn till de betydande anslagsbehofven å denna hufvud-
titel har utskottet emellertid icke kunnat tillstyrka anvisande af be¬
rörda belopp, utan att besparingar å andra för rikets befästningar
äskade anslag kunna åstadkommas. Utskottet har derför sökt afväga
angelägenheten af anslag å ena sidan till dessa forstärkningsarbeten
och å andra sidan till fästningsartillerimateriel och till fortsättande
af arbetena å Karlsborgs fästning. Och då, innan ifrågavarande sjö
19 N:o 14.
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
fästningar blifva uti berörda afseenden förstärkta, de för dem afsedda
nyanskaflfade kraftiga artilleripjeserna, af b vil ka, enligt hvad chefen
för fortifikationen i sin skrifvelse den 15 november 1892 meddelat,
tre redan då voro bestälda att levereras och de återstående afsägos
att med snaraste anskaffas, föreställer sig utskottet, att anvisande af
medel till fortsatt anskaffning af fästningsartiilerimateriel måste, i
jemförelse med beviljande af medel till ifrågavarande förstärknings-
arbeten, anses mindre angeläget för närvarande och således kunna
anstå. Likaledes har utskottet funnit det vara af större vigt, att
dessa sjöbefästningar, som i första hand skola möta fiendtligt anfall,
varda förstärkta, än att arbetena å Karlsborgs fästning fortsättas i
samma utsträckning som under de senare åren. Utskottet har der¬
för, för att kunna tillstyrka Riksdagen att anslå medel till ifråga¬
varande förstärkningsarbeten, under punkterna 20:o och 23:o hem¬
stält, dels att Kongl. Maj:ts framställning om anvisande af 100,000
kronor till fästningsartiilerimateriel för närvarande icke måtte bifallas,
dels ock att till fortsättande af arbetena å Karlsborgs fästning med
Vaberget måtte för år 1896 anvisas allenast 100,000 kronor »
Frågan om fästningsarbetena vid Karlsborg och Vaberget har
ännu ej blifvit föredragen, och för ruin del ämnar jag, när vi komma
dit, yrka bifall till 150,000 kronor, som är det belopp, hvilket hittills
under de senaste åren dertill beviljats. Det vore således besynnerligt
att här på förhand afstyrka detta anslag. Allt detta gör, att jag
måste yrka utgående af hela denna motivering från och med med
hänsyn till de betydande a n s lag sb e h äfven till och med måtte för år
1896 anvisas endast 100,000 kronor.
Friherre von Otter: Mycket kan det icke betyda, huruvida mo¬
tiveringen strykes eller icke. Här är det utskottet, som talar, och
för det fall, att kamrarne icke skulle fatta samma beslut i dessa
punkter, är det ju gifvet, att all motivering faller bort, men om der¬
emot Riksdagen — hvilket jag håller sannolikt — kommer att be¬
sluta »i öfverensstämmelse med utskottets hemställan i punkten rö¬
rande fåstningsartilleriet, och häri kan jag icke se, att det jär någon
skada att den bibehålies, hemställer jag derför att motiveringen
må få stå qvar.
Medan jag har ordet skall jag bedja att få anmärka, att midt i
stycket efter anskaffas har uteglömts en mening, så lydande: icke
hinna å dessa platser uppställas och användas.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen, att
beträffande utskottets i förevarande moment gjorda hemställan endast
yrkats, att densamma skulle bifallas.
Sedermera gjordes proposition i enlighet med detta yrkande,
hvilken proposition förklarades vara med ja besvarad.
Vidare anförde herr talmannen, att i afseende på motiveringen
blifvit yrkadt, af herr Björnstjerna, att den del deraf, som förekomme
å sidan 44 i utskottets utlåtande samt började med orden: »Med
hänsyn till de betydande anslagsbehofven» och slutade med orden:
»anvisas allenast 100,000 kronor», skulle utgå.
Anslag till
förstärk-
ningsarbeten
å sjö fäst¬
ningar.
(Forts.)
N:0 14.
20
Anslag till
Karlsborgs
fästnings¬
byggnad.
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
Härefter gjordes propositioner, först på godkännande af herr
Björnstjernas berörda, yrkande samt vidare på afslag derå; och för¬
klarades den senare propositionen vara med öfvervägande ja be¬
svarad.
Mom. b).
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 23.
Herr Nyström, Thomas: Det förslag, som statsutskottet här
kommit till, att endast anslå 100,000 kronor till Karlsborg, skulle
för en obestämd, långt aflägsen framtid uppskjuta denna för landets
försvar högst nödvändiga fästnings färdigbyggande. Behofvet af
fästningar inne i landet är numera allmänt insedt, och när för ett
år sedan denna fråga behandlades, redogjordes af en ledamot i denna
kammare från kronobergsbänken, huruledes de flesta af Europas
länder anlagt storartade fästningar i det inre af sina områden för
att vid förefallande invasionskrig derpå kunna bygga sitt försvar
emot fienden. När för omkring 80 år sedan en försvarsplan upp¬
gjordes för vårt land af Konung Karl Johan och hans krigserfarna
män, hade dessa sjelfva sett, att krigen i nyare tider icke låta sig
inskränkas till länders gränsorter; de hade sett dem föras ända in
i de vitala delarne af de krigförande staternas områden, huru troner
störtats och nationer förlorat sin frihet och sjelfständighet, och de
ansågo på göda grunder, att första vilkoret för ett ändamålsenligt
försvar mot en fiendtlig invasion vore eu centralfästning, uppförd i
det inre af landet. De ansågo, att vårt lands geografiska läge och
topografiska beskaffenhet voro sådana, att vare sig fienden anfölle
från östra, södra eller vestra sidan, skulle man få samma hufvud-
bas för försvaret, och denna infaller helt naturligt kring de stora sjöar,
som ligga i kjertat af landet, för skyddandet af södra och mellersta
Sveriges vitala delar. Från denna hufvudbas gå operationslinie!-
till kusterna, der fienden anser fördelaktigt att göra sin landstigning,
och hvarifrån han framrycker mot det inre. Inom hufvudbasens om¬
råde skulle derför anläggas en centraltästning, och reservförråd för
armén skulle sammanföras, på det att denna derifrån måtte kunna
förse sig med alla sina reservbehof under fälttågets gång. Meningen
har aldrig varit, såsom man sett i tal och skrift predikas, att vid
inträffande krig landets försvarskrafter skulle mobiliseras vid cen¬
tralfästningen. Detta vore lika felaktigt, som om vår flotta skulle
stanna vid örlogsstationerna och der invänta fienden. Flottan liksom
armén mobiliserar inom förläggningsoinrådena, men lika litet som
flottan stannar vid sina stationer, lika oriktigt vore att låta fälthären
efter mobiliseringen marschera till centralfästningen. Nej, den stra¬
tegiska uppmarschen skall för armén liksom för flottan rigtas mot
de punkter, der fienden sannolikt kommer att landstiga för att an¬
falla oss. Flottan skall der söka hindra hans landstigning samt för¬
svåra för honom tillförandet af nya anfallskrafter, under det armén
21
N.o 14.
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
mobiliserar fördelningsvis på sådant sätt, att fördelningarne kunna ~nsl.a9
förena sig och söka kasta fienden tillbaka ur landet. Lyckas detta,
så är ju allt godt och väl, men af huru många olika faktorer beror byggnad.
icke utgången af en batalj? Napoleon säger ganska träffande, att (Forts.)
segern beror till 2/3 af beräkning och V, af slumpen. Hvarför
skulle krigslyckan vara just oss bevågen? Vi kunna ju göra vårt
bästa, men ändå misslyckas. Då måste armén draga sig tillbaka,
men dervid icke lemna operationslinien; i denna linie bör då från
centralfästningen vara samladt å anordnade hjelpbaser allt, som ar¬
mén kan behöfva för att efter en olycklig batalj reorganisera sig.
Den skall der kunna förse sig med nya vapen och förråder af alla
slag. Fienden skall då försöka att, så långt han kan, tränga in
emot vår hufvudoperationsbas, men denna bör vara så ordnad, att
från dess centralfästning alla förråd, som en armé behöfver, kunna
tillföras densamma. Så förberedda hafva vi trygghet för att kunna
försvara oss, men uppträder armén utan något stöd bakom sig, kan
allt gå vind för våg. Armén och flottan kunna icke lefva som få¬
geln på qvist; det måste åt dem båda finnas tryggade förråd å
operationslinierna i deras rygg. Mine herrar, vi hörde för ett år
sedan, och det tinnes i kammarens protokoll upptecknadt, hvilka stora
uppoffringar, de flesta länder gjort för sitt inre fasta försvar. Sedan
SO år tillbaka bygga vi på vår enda centralfästning, ehuru vi icke
hunnit längre, än att den är något mer än halffärdig. Skall det
fortsätta på samma sätt, så dröjer det 50 eller 60 år, innan den blir
fullbordad. Hafva vi då freden i vår hand? Hafva vi framtiden tryg¬
gad? Nej! Under fredens dagar höfves det att bereda sig för
kriget, men olyckligt det land, som öfverraskas af krigsförklaringen
och icke eger möjlighet att försvara sig! Krigshistorien är rik på
bevis för, huru lyckligt det gått länder, der försvaret blifvit plan-
lagdt och organiseradt, men huru olyckligt, der man försummat
detta. Jag vill endast erinra, huru det gick i Fredrik den Stores
land, sedan det åtnjutit en fredstid af 48 år. Under denna långa tid
hade man försummat de fästningar, som nämnde konung med stort
omdöme och med stora penninguppoffringar anlagdt eller förstärkt.
När kriget med Frankrike utbröt, hade dessa fästningsverk råkat i
förfallet skick, de voro delvis icke bestyckade eller försedda med
reservförråd. Dessa voro till stor del upplagda i Berlin, som var
©befästad!, och dels följde de armén i djupa trosskolonner. Hvad
biet' följden? Efter Napoleons segrar i början af kriget vid Jena
och Auerstädt hade spillrorna af den preussiska armén icke någon
möjlighet att förse sig med ammunition eller öfriga krigsreserver.
De djupa trosskolonnerna, som belamrade vägarne, folio i fiendens
hand. På grund häraf blefvo de preussiska corpserna upprifna den
ena efter den andra eller måste af brist på ammunition kapitulera.
Hvad åter Napoleon angår, så började han genast efter de vunna
bataljerna att förstärka fästningarne. Till Spandau flyttades hela
den arsenal, som togs i Berlin, icke mindre än 100,000 gevär och
300 kanoner m. m. Erfurt, Wittenberg, Spandau och Magdeburg
sattes i försvarbart, skick. Segraren öfver de preussiska arméerna
ansåg sig behöfva vidtaga dessa åtgärder för att skydda sitt återtåg,
N:o 14.
22
Anslag till
Karlsborgs
fästnings¬
byggnad.
(Forts.)
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
i fall Ryssland med öfvermagt skulle anfalla honom. Han tog bland
annat i Berlin hela den preussiska riksbanken; med dess medel be¬
talade han underhållet för hela sin armé samt upprätthöll krigskas¬
sans behof af klingande mynt. Han lade äfven beslag på Preussens
ordinarie och extra ordinarie inkomster, grundskatter, bevillning och
saltmonopol m. m. samt utkräfde i krigskatt 150 millioner. Om
vi nu tänka på vår egen riksbank, huru lätt kan det icke hända,
att den ginge samma öde tillmötes som den preussiska efter slaget
vid Jena? Vår riksbank är ju förlagd till kufvudstaden, som är
obefäst emot landsidan. Vore det icke möjligt, att riksbanken vid
ett krig inom våra landamären kunde falla i fiendens händer, då
hufvudstaden icke eger befästningar annat än emot sjösidan? Och
hvad bletve följden häraf? Jo, att vi i farans stund måste flytta
riksbanken. Det är lätt sagdt, men icke så lätt ufördt. Skulle
den då flyttas till Karlsborg, som icke är i försvarbart skick? Skulle
riksbanken och alla krigsreserver sättas på rörlig fot? Det ginge då
måhända för oss alldeles som för preussarne efter Jena; transporterna
komme i vägen för de opererande arméerna, vi beröfvades vår
största ekonomiska resurs för krigets fortsättande och fienden komme
i besittning af densammas störa tillgångar. Endast om vi tänka
på riksbankens behof af skydd, borde det vara tillräckligt skäl för
oss att göra allt hvad vi kunna för att sätta Karlsborg i försvar¬
bart skick.
Mycket vore att tillägga i denna fråga, men jag vill nu här in¬
skränka mig till att vördsamt anhålla om bifall till Kona;!. Makts
förslag. J
Herr Björnstjerna: Det finnes väl ingen år efter är återkommande
punkt på 4:de hulvudtiteln, öfver hvilken så vältaliga yttranden före¬
kommit som vid denna. Jag skall emellertid icke upprepa något af
dessa många talande bevis för behofvet af Karlsborgs fästuingsbyggnads
fullbordande inom en icke allt för aflägsen framtid. Gerna skulle
jag hafva velat instämma med den siste ärade talaren och yrkat bifall
till Kong!. Maj:ts proposition. Kongl. Maj:t har nemligen begärt ett
anslag af 200,000 kronor, detsamma som begärdes förlida år. Första
Kammaren beviljade då beloppet, men Andra Kammaren anslog endast
150.000 kronor, och vid den gemensamma voteringen segrade dess
mening med 250 röster emot 124. Detta var ju en förkrossande
majoritet, och jag vågar derför icke nu yrka på bifall till det högre
beloppet, men jag föreställer mig, att det lägre, 150,000 kronor, som
Andra Kammaren förlida år biföll och som blef Riksdagens beslut,
skulle halva någon utsigt att gå igenom vid en gemensam votering.
Då äfven friherre Klinckowström yrkat på anslagets nedsättande till
100.000 kronor, skulle min hemställan således erhålla följande lydelse:
att kammaren med utslag å utskottets och friherre Klinckowströms i
ämnet gjorda förslag, till fortsättande af Karlsborgs fästningsbyggnad,
måtte på extra stat anvisa ett belopp af 150,000 kronor.
Herr Casparsson: Jag förvånar mig alldeles icke öfver det slut,
hvartill statsutskottet vid denna punkt kommit. Del yttrades i fjol
23
No 14.
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
af en fackman inom kammaren, att en afprutning af 50 000 kronor i Anslag Ml
fråga om ett så stort arbete som Karlsborg betydde rakt ingenting, fäktnings-
och man vet, med hvilken virtuositet ledamöterna i Andra Kammaren byggnad.
förstå att utdraga de logiska konseqvenserna i fråga om besparingar. (Forts)
Här hafva vi en af dessa konseqvenser. Deremot tår jag bekänna,
att jag icke kan finna det annat än förvånande, att endast tvenne
ledamöter från denna kammare inom utskottet reserverat sig emot
förevarande beslut. Jag förmodar, att detta är en följd af någon
kompromiss, men i fråga om kompromisser skall man vara slug;
annars----! .
Det utkom år 1840 en officiel eller åtminstone officiös broschyr
angående betydelsen af Karlsborgs fästningsbyggnad. Den ij.r *ör
längesedan utgången i bokhandeln, men torde finnas qvar i vårabibliotek.
Jag skulle vilja uttrycka den önskan, att vederbörande läte upplägga eu
ny upplaga af denna broschyr för att vederlägga och bemöta de Kriga
och virriga föreställningar, som i fråga om Karlsborg göra sig gällande
icke blott hos den stora allmänheten, utan äfven bland en del fackmän.
Beträffande den föredragna punkten kan jag naturligtvis icke
biträda det slut, hvartill utskottet kommit, utan yrkar bifall till Kongl.
Maj:ts förslag.
Herr Bohnstedt: Då kammaren nyss beviljat ett anslag af
443,000 kronor till sjöbefästningarnes förstärkande, och detta motiverats
med, att man för i år kunde minska anslaget för Karlsborgs fästnings¬
byggnad till 100,000 kronor, finner jag, att kammaren redan till viss
grad antagit detta belopp, hvartill jag i enlighet med utskottets hem¬
ställan yrkar bifall.
Herr Wennerberg: Om jag icke yttrade mig i den föreliggande
frågan, skulle det möjligen gifva anledning till den åsigten, att jag
hade ändrat min tanke om Karlsborgs betydenhet. Detta är ingalunda
händelsen. Tvärtom skulle jag nästan vilja påstå, att fästningens åt
ålder utaf sakkunnigt folk erkäuda stora strategiska betydelse inga¬
lunda af hvad på senare tider häudt bör anses minskad. Det bär
varit otur med Karlsborg från sjelfva början. Våra krigsministrar
och generalfälttygmästare hafva alla på det kraftigaste sätt fram¬
hållit betydelsen af denna fästning. Deras på sakkunskap stödda
mening har ständigt strandat mot den statsutskottets kunskap, som
jag väl icke i allmänhet vill underkänna, men som dock icke torde
kunna inäta sig med de förres häri särskilda sakkunskap. År för år
hafva de anslag satts ned, som Kongl. Maj:t begärt; alltjemt bär en
obetydlighet gifvits, och sålunda hafva vi råkat ut för tvenne svåra
saker, icke blott det, att denna vigtiga fästning står ofullbordad,
men derjemte har det oförlåtligaste slöseri med statens medel hela
tiden pågått. Man har haft arbetskrafter och verktyg och allt som
erfordras för att låta arbetena gå hastigare, om den begärda sum¬
man beviljats, men den har alltid blifvit afknappad. Det är inga¬
lunda min mening att i dag försöka ändra detta bedröfliga förhål¬
lande, endast återigen påvisa det.
I allmänhet är det en mycket svår sak att hålla ett godt för-
N:o 14. 24 Onsdagen den 13 Mars, e. m.
itarlsboras SVar för hvad som icke gerna låter förvara sig; och såsom ett litet
fästnings- bevis harPä, ber jag att helt kort få nämna innehållet af statsutskot-
byggnad. tets argumentation för dess afslag. Utskottet anför, hurusom chefen
(Forts.) för fortifikationen ansett, att till lägre belopp än 300,000 kronor
borde man aldrig sätta det, som komme i fråga att begäras af Riks¬
dagen. Men sedan nämnes, att de af yttersta behof påkallade för-
stärkningsarbetena å sjöfastningarne dock torde böra nedpressa detta
belopp till 200,000 kronor. Alltså, säger utskottet, skola vi gifva
100,000 kronor. Nog är detta en klen argumentation, men jag vill
söka trösta statsutskottet dermed, att jag under min snart 20-åriga
riksdagsmannatid hört ännu sämre rörande Karlsborg från samma
statsutskott. Det är detta, som gör, att vi alltid stå och stampa
och stampa på samma punkt, kasta bort våra penningar och icke
få någon färdig fästning.
Det är, som jag sagt, icke af förhoppning, att det nu skall
blifva bättre än förut, men af vördnad för den djupa, fosterländska
idé, hvars representant vår enda centralfästning är, som jag icke
kan underlåta att yrka bifall till det minsta möjliga anslagsbeloppet,
nemligen det af Kongl. Maj:t föreslagna.
Friherre Klinckowström: Jag klandrar visst icke regeringen
derför att den för Karlsborgs fortsatta byggande begär 200,000
kronor, meu, mine herrar, Kongl. Maj:t har ingen ansvarsskyldighet
för de anslag, som han af Riksdagen begär. Det är på denna
ensam som både rättigheten att bestämma anslagen och det stora
ansvaret inför svenska folket hvilar. Att jag vid denna riksdag
föreslagit en nedsättning af det för Karlsborgs fästningsbyggnad af
Kongl. Maj:t begärda anslaget, huru ringa detta än är, kommer sig
deraf, att jag, så att säga, sett anslagsfrågorna mera i stort än de
, flesta ledamöterna eller åtminstone talarne här i kammaren. Det är
så mycket som redan begärts, och nära nog hvarje plenum få vi
från Kongl. Maj:t mottaga nya propositioner om nya anslag. Sanner¬
ligen jag vet, hvarifrån penningarne dertill skola tagas. Jag har
redan flera gånger under denna riksdag förklarat, att mitt bemö¬
dande gick ut på att undvika tilläggsbevillningen, som af Kongl.
Maj:t föreslagits till 472 millioner kronor, men i verkligheten enligt
sista beräkningen torde uppgå till 5 millioner. Det är en sä tung
skatt för de fattiga och mindre bemedlade klasserna, att jag med
all magt vill undvika densamma.
Hvad beträffar herr Wennerbergs beklagande af att icke Karls¬
borgs fästning tullbordades inom kortare tid, måste herr Wennerberg
icke hafva läst den motion, som under sista tiden rörande äfven
våra fästningsbyggnader blifvit inlemnad från såväl Första som
Andra Kammarens ledamöter, nemligen att genom ett större inhemskt
lån under fördelaktiga vilkor tillgodose äfven fästningarna i landet
med, såsom jag vill minnas, 10 millioner. Detta är enligt mitt för¬
menande det rätta tillvägagångssättet, och när denna eller dessa
motioner förekomma i kammaren, hoppas jag, att äfven herr Wen¬
nerberg vill lemna dem sitt i denna kammare ganska vigtiga
bistånd.
25
N:o 14.
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
För närvarande kan jag, på de skäl jag redan nämnt, icke annat Anslag Ml
än gladeligen uttrycka min önskan, att statsutskottets hemställan i flinas-8
denna punkt måtte vinna bifall, hvarom jag anhåller att proposition byggnad.
måtte framställas. (Forts.)
Herr Casparsson: Om friherre Kliuckowström, som har så
mycket inflytande i Andra Kammaren, vill gå i borgen för, att de
motioner, som blifvit väckta om upptagande af lån för fullbordande
af våra fästningsbyggnader m. in., blifva bifallna, skall jag med största
nöje frånträda mitt yrkande och biträda den lägre summa, som stats¬
utskottet här har föreslagit, men så länge jag icke kan få en sådan
försäkran, vidhåller jag hvad jag en gång yrkat.
Friherre Kliuckowström: Jag begärde ordet blott för att be¬
svara herr Casparssons uttryck med ett ordspråk, nemligen det, att
»eu svala gör ingen sommar».
Hvad mitt s k. inflytande på Andra Kammarens majoritet
beträffar, så må fäkta och historien tala derom; jag vill icke skryta
deröfver. Jag har vunnit framgångar ibland, men det hindrar mig
icke att här öppet förklara, att jag i de flesta fall håller med Andra
Kammarens förenade landtmannaparti, och deraf mår jag mycket väl.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att i afseende på den nu föredragna punkten yrkats:
ko) att hvad utskottet hemstält skulle bifallas; 2:o) att kammaren,
med afslag å utskottets hemställan, så vidt den skilde sig från Kongl.
Maj:ts i ämnet gjorda framställning, måtte bifalla denna framställ¬
ning oförändrad; samt 3:o) af herr björnstjerna, att Riksdagen skulle
till fortsättande af arbetena å Karlsborgs fästning med Vaberget
på extra stat för år 1896 anvisa 150,000 kronor.
Härefter gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med
dessa yrkanden och förklarade sig anse propositionen på bifall till
utskottets hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf och sedan till kontrapro¬
position dervid antagit bifall till det under 2:o) här ofvan omförmälda
yrkandet, uppsattes, justerades och anslogs en omröstningsproposi-
tion af följande lydelse:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i punkten 23 af
sitt utlåtande n:o 5, röstar
Den, det ej vill, röstar
Ja,
Nej;
Vinner Nej, afslår kammaren utskottets hemställan, sä vidt den
skiljer sig från Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, och bi¬
faller deuna framställning oförändrad.
Ko 14. 26 Onsdagen den 13 Mars, e. m.
Vid sintet af den häröfver anstälda omröstning befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja—43;
Nej-38.
Punkten 24.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Punkten 25.
Lades till handlingarna.
Anslag till Punkten 26.
materiel för
Sjukhus. Friherre von Otter: På de i reservationen å sidan 63 i betänkan¬
det anförda skäl får jag hemställa, att kammaren måtte besluta i
öfverensstämmelse med denna reservation, som innehåller, att »till
anskaffning af materiel för flyttande sjukhus må på extra stat för
år 1896 anvisas 136,980 kronor», och får jag upplysa, att i med-
kammaren denna reservation bifallits utan votering.
Friherre Klinc kowström: 1 denna punkt har, såsom herrarne
alla se, Kongl. Maja begärt 684,000 kronor, deraf för denna stats¬
reglering 171,000 kronor. Första Kammarens samtliga ledamöter i
statsutskottet hafva föreslagit 136,980 kronor, och slutligen har Andra
Kammarens statsutskottsledamöter med, som jag förmodar, den för¬
seglade sedelns lotteri vunnit majoritet inom utskottet och förordat
68,490 kronor. Jag får således, mina åsigter trogen, förorda detta
sistnämnda anslag och yrkar derför bifall till statsutskottets förslag
i denna punkt.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen, att
beträffande föreliggande punkt yrkats, dels att hvad utskottet hem-
stält skulle bifallas, dels ock, af friherre von Otter, att kammaren
måtte antaga det förslag, som innefattades i den af grefve Sparre
m. fl. vid punkten afgifna reservation.
Sedermera gjordes propositioner jemlikt dessa yrkanden, och för¬
klarades propositionen på godkännande af friherre von Otters yrkande
vara med öfvervägande ja besvarad.
Punkten 21.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Anslag till
väsendets
och skjut-
skicklighetens m°t
befrämjande.
Punkten 28.
Herr Pettersson, Fredrik Emil: Då jag vågat reservera mig
utskottets hemställan i denna punkt, ber jag få nämna, att det
27
N:o 14.
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
icke är med några förhoppningar om framgång jag här vill förfäkta Anslag till
min mening. Men då jag anser denna fråga ega en ganska vigtig ^Xnltts
innebörd, skall jag be att få gorå några korta inlägg i densamma. och 9kjut.
Jag ber då få nämna, att jag icke kan till fullo gilla utskottets skicklighetens
skäl för afslag å motionen. Utskottet hänvisar nemligen endast till befrämjande.
statsrådsprotokollet, och ser man på detta, finner man, att i statsråds- (Forts.)
protokollet har hela denna punkt blifvit ytterst välvilligt behandlad.
Detta var äfven förhållandet förra året. Det enda skäl, hvarför
herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet icke ansett
sig böra förorda någon höjning af summan, har varit hänsyn till
totalbeloppet af anslagskrafven under denna hufvudtitel. Men om
detta skäl kunnat vara talande i statsrådsprotokollet, så bar det be¬
stämdt förlorat en stor del af sin betydelse hos utskottet, dä man
finner, att utskottet afprutat omkring en half million kronor på denna
hufvudtitel.
Vidare har utskottet hänvisat till besparingarna. Det bar velat
bevilja omkring hälften af det behof, som för ögonblicket är erforder¬
ligt, men gifvit den trösten, att Kongl. Maja har rättighet att an¬
vända hvad som besparas. Ja, om det kunde blifva några besparingar,
men det är icke fallet, ty skytteföreningarne hafva för närvarande
ytterst stora utgifter, och med den tillslutning, denna rörelse fått under
senare tider, kan penningtillgången för närvarande icke motsvara ens
de enklaste kraf, som ställas på densamma,
Till bestyrkande af detta beder jag fä påvisa, att af cirka 30,000
kronor, begärda till skjutbanor, hafva blott 12,000 kunnat beviljas, och
ändå finnes ej ett öre till samma ändamål för de nya ansökningar,
som antingen redan ligga inne eller äro att förvänta från skytte¬
föreningar i Dalarne, Jemtland, Norrbotten och Gotland.
Hvad som särskildt stält stora fordringar på budgeten för detta
ändamål, har varit de stora förändringar, som för närvarande äro å
bane, i det afseendet nemligen, att de nya gevären fordra, att de nu
befintliga jerutaflorna måste utbytas och ersättas med trätaflor. De
nya gevären ställa äfven helt andra fordringar på skjutbauorna och
skottvallarne, än förut varit händelsen. Dessutom tillkommer för
skjutningen den ökade kostnad, att af de nu befintliga 1807 års gevär
hafva skytteföreningarne haft till läns omkring 4,000 stycken ifrån
arméförvaltningen, men de nya gevären, hvarmed skjutöfningarne nu
skola komma att bedrifvas, fä icke utlånas, utan föreningarne måste
då köpa dem i mån af tillgäng, och detta ställer stora kraf på den
enskilda offervilligheten.
Ett exempel från vårt grannland i vester visar oss äfven, att just
det anslag, som motionären här begärt, eller 120,000 kronor, der
blifvit föreslaget att utgå under nästa budgetsår för detta ändamål.
Dessutom hafva de frivilliga skytteföreningarne i detta land den för¬
del, att kommunerna der kostnadsfritt släppa till nödig jord till
skjutbanor.
Hvad som gör dessa skjutöfniugar så värderika för försvaret och
de värnpligtige, som inkorporeras i armén, det är, att dessa öfningar
bedrifvas efter arméns skjutreglemente.
N:o 14.
28
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
sknrnSh',H,. ^ i,nser no£- att ökningen af detta anslag icke är af den vigt,
■ 1 att den kan ställas framför eller ens i jembredd med flera af de
Anslag till
•ikarpskytte
väsendets . , . *........ .......— ••• ■ jv^uiwu mvu hoi* «w uc
och skjut- anslagskrat, som under denna dag varit å bane, exempelvis arméns
skicklighetens beväpning med nya gevär, men jag vågar ä andra sidan påstå, att
befrämjande, ett bifall till motionen, hvilken afser anslagets höjande till 120,000
Forts.) kronor, icke behöfver ställa sig hindrande i vägen för något af öfriga
anslagskraf, synnerligast efter de afprutningar å dessa, som blifvit gjorda.
Då jag således icke kan förbise den stora vigt, som detta anslag
har för försvarsväsendet i allmänhet, och den stora insats det är för
de värnpligtige, då de komma till sina möten, att verkligen kunna
handtera ett gevär och skjuta med detsamma, så ber jag, herr vice
talman, att få yrka bifall till motionen.
Herr Säve: Det yttrades under törmiddagens vackra och intres¬
santa debatt om gevärsfrågan, att denna fråga utan tvifvel vore den
vigtigaste utaf alla de frågor, som detta år kommit under fjerde hufvnd-
titeln. Om detta är rigtigt, hvilket jag för min del tror, antager jag,
att det spörsmålet äfven har en viss betydelse för kammaren, huru
man skall kunna så ställa, att de unga beväringsynglingarne skola
förstå att på bästa sätt begagna sig af de nya gevären. De 90 dagar,
hvartill beväringsöfningarna utsträckts, upptagas af så mänga olik¬
artade ting, att blott en relativt ringa tid kan anslås åt skjutskicklig¬
hetens uppdrifvande till det mått, som de nuvarande förhållandena
kräfva. Att de 90 dagarna icke äro nog, dertill sluter jag äfven af
det anförande, statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet i
föreliggande fråga hade till statsrådsprotokollet. Han sade nemligen,
att »äfven med de nuvarande förlängda vapenöfningarna för beväringen
tiden icke medgifver att bibringa de värnpligtige all den undervisning
i denna den blilvande soldatens allra vigtigaste utbildningsgren, som
skulle vara önsklig.» Nu finnes det väl andra sätt att försöka supplera
kristen. Dit höra skjutskolorna och dit höra de nya bestämmelserna
om en bättre anordning för skjutöfningarna vid de allmänna läro¬
verken. Men dit kan också höra, att statsmagterna med större intresse,
än hittills varit förhållandet, omfatta de frivilliga skytteföreningarna.
Hvar och en, som varit i tillfälle att bevittna länstäflingsskjutningarna,
har deraf antagligen fått det intryck, att skytterörelsen under de senare
aren visat cn mycket stark lifaktighet, och att tillströmningen till skytte¬
föreningarna på sista tiden varit mycket större än förut. Det upp-
gifves i den ansökan, centralstyrelsen för skytteföreningarna ingifvit
til! Kongl. Maja, att under sista verksamhetsåret »skytteföreningarnas
antal ökats från 310 till 395 och medlemmarnes från 24,000 till om¬
kring 26,000, att 8,300 värnpligtige skyttar derunder fullgjort de för
understöds erhållande föreskrifna skjutöfningar», och man beräknar
för år 1896, att antalet af de värnpligtige medlemmar i skytteför¬
eningarna, som fullgjort gifta bestämmelser för statsbidrags erhållande,
då skola uppgå till den stora siffran åt 20,000. Och då man är be¬
rättigad att antaga, att dessa 20,000 skyttar i värnpligtsåren skola
uppnå eu vida högre grad af skjutskicklighet än öfriga värnpligtige,
förefaller det mig alldeles uppenbart, att de äfven skola komma att
tillföra armén en synnerligen värdefull förstärkning.
29
N:o 14.
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
Men nu ställer sig ett hinder i vägen för dessa skytteföreningars Anslag till
tillväxt i bristen på penningtillgångar. Skytteföreningarna befinna sig
just nu i ett vigtig! utvecklingsskede. Det är för dem nödvändigt, oc^
för att kunna gä framåt, att kunna förfoga öfver tillräckliga medel skicklighetens
för fullgörandet af sin uppgift. Dessa medel stå dem icke till buds, befrämjan e.
allra helst som de flesta medlemmarne äro medellösa. Det förefaller (Forts.)
mig, som om Riksdagen skulle hafva en vacker tradition att följa,
om den ville höja det anslag, som den under sista tiden anslagit till
skytteföreningarna. Under början af 1860-talet, då, såsom herrarne
väl känna, skarpskytterörelsen i vårt land först vann en större ut¬
sträckning, anslogo dåvarande Ständer rätt betydliga summor och vida
större, än som nu sker till skarpskytteväsendets befordran, och der¬
igenom ökades också skarpskyttarnes antal. År 1862 utgjorde skyt-
tarnes antal 7,000. Riksdagen 1862—1863 anslog till skarpskytte-
föreningarne den ansenliga summan af 115,000 kronor. Följande
år 1864 utgjorde skarpskyttarnes antal 33,500. 1865—1866 års Riks¬
dag anslog till skarpskytteföreningarne det betydliga beloppet af
227,250 kronor och år 1867 utgjorde skarpskyttarnes antal 41,000.
Centralstyrelsen har nu i sin underdåniga ansökan till Kongl.
Magt gjort framställning om ett anslag af 160,000 kronor. Går man
igenom de särskilda poster, hvari denna summa skulle fördelas, kan
man i sjelfva verket ingalunda saga, att de äro för högt tilltagna,
om man tänker sig de synnerligen stora utgifter, som för närvarande
skola täckas af skytteloreningarne, exempelvis omkostnaderna för de
nya skjutbanorna. Det har dock ej varit min tanke, att ett så högt
anslag som 160,000 kronor nu skulle söka åstadkommas, men 90,000
kronor, som utskottet föreslagit, är onekligen för litet; och då här
föreligger en annan siffra, som håller en medelväg, nemligen den, som
föreslagits afen enskild motionär, herr Forsell, å 120,000 kronor, tager
jag mig friheten, herr talman, att förorda denna siffra, alltså ett anslag
af 120,000 kronor.
Herr Crusebjörn: Efter den fullständiga utredning denna fråga
fatt dels uti handlingarna och dels utaf de två senaste talarne, kan
jag yttra mig helt kort. Jag vill då nämna, att jag för utvecklingen
af det frivilliga skytteväsendet hyser de varmaste sympatier, och jag
instämmer i allo med dem, som här framhållit dess stora betydelse,
särskild! för att befrämja skjutskickligheten bland våra värnpligtige
ynglingar. Men jag skall äfven bedja att få förklara, att svårigheten
att vidmagthålla en skytteförening är synnerligen stor på grund af
bristen på medel. Det finnes lyckligt nog numera inom Norrland
stor villighet för bildande af skytteföreningar, och man kan framför
allt vid de stora sågverken lätt bilda af arbetarebefolkningen sådana
föreningar, men svårigheten är att hålla dem vid magt. Man kan
visserligen genom frivilliga bidrag fä dem till stånd, och med de an¬
slag, som kunna erhållas af statsmedel, kan man anordna skjutbanor
och hvad dertill hör. Svårigheten blir naturligtvis alltid att framgent
skaffa dem tillräckligt med gevär, och ändå svårare, för att hålla för-
eningarne vid magt och lifaktighet, är att få medel att bestrida kost¬
naden för ammunition, hvilken medlemmarne i allmänhet icke hafva
N:0 14.
30
Onsdagen den 13 Mars, e. tfl.
Anslag till råd att sjeltva hälla sig med; och detta är naturligtvis det vigtigaste
8 väsendets a/ a^f> skjuta flitigt och lifligt. Det är framför allt för att
och skjut- tillgodose dessa medellösa medlemmar med fri ammunition eller åt-
skicklighetensminstone billig ammunition, som jag anser det så högst nödigt, att
befrämjande, anslaget höjes; ocli med anledning deraf, att ä denna huvudtitel sä
(Forts.) väsentliga besparingar gjorts, föreställer jag mig, att intet hinder
borde möta mot att bifalla motionen. Jag beder således att få yrka
bifall till densamma.
Friherre von Otter: Det är icke bristande sympatier för denna
skytterörelse som gjort, att vi inom afdelningen hafva stannat vid
den af Kongl. Maja föreslagna siffran, utan det är derför, att departe¬
mentschefen, som naturligtvis är den, hvilken bäst kan pröfva i hvad
mån det ena bör hafva företräde framför det andra, icke funnit sig
böra tillstyrka högre belopp.
Men då för (ifrigt frågan i Andra Kammaren har fallit med 140
röster mot 42, hemställer jag till de herrar, som här talat för motionen,
huruvida det verkligen är skäl att bringa detta anslag till någon
votering. Det finnes ju så ringa utsigt, att den vid gemensam votering
skall gå igenom. Jag tillåter mig att yrka bifall till utskottets förslag
Herr Crusebjörn: Med anledning af den uppmaning, som bär
blifvit gjord, att vi, som intressera oss för framgång för motionen,
icke skulle begära votering på den grund, att utsigten i gemensam
votering vore ringa, så ber jag få nämna, att jag icke kan medgifva,
att den är så ringa. Ty, om jag hört rätt, är minoriteten 70 röster
och icke 42, och detta förändrar sålunda ställningen ganska mycket.
Jag beder dessutom få fästa uppmärksamheten på, att då detta yr¬
kande på bifall till motionen säkerligen kommer ganska oväntadt,
särskild! uti Andra Kammaren, är det mycket antagligt, att ett
förslag, som visserligen nu genast ett flertal icke är färdigt att
bifalla, dock under tiden kan blifva mera gynsamt upptaget, då man
får tillfälle i Andra Kammaren att närmare tänka på saken. Ty
jag är lifligt öfvertygad, att flertalet af Andra Kammarens ledamöter
äfven bland landtbrukarne hafva erfarenhet om det lifliga intresse,
som för skytteväsendet numera är väckt och äfven om de svårig¬
heter, med hvilka detta skytteväsende har att kämpa för att komma
till vidare utveckling. Jag anhåller således fortfarande, att kammaren
ville beakta motionen och lemna sitt bifall till densamma.
Herr statsrådet friherre Kappe: Jag skall anhålla, att äfven få-
säga ett ord i denna fråga.
Utaf det statsrådsprotokoll, som åtföljer statsverkspropositionen,
kan man se det skäl, på grund af hvilket jag såsom chef för landt¬
försvarsdepartementet icke ansåg mig kunna tillstyrka Kongl. Maj:t
att gå öfver de 90,000 kronor, som förut och under föregående år
beviljats; men herrarne finna också, att det var det enda skälet.
Sedermera har vid behandlingen af denna hufvudtitel först uti
utskottet och sedan uti kamrarne så väsentliga inskränkningar gjorts
i Kongl. Maj.-ts förslag, att det skäl, som föranledde statsrådet att
.11 N:0 14.
Onsdagen den 13 Mars, e. Öl.
yttra sig såsom skedde till statsrådsprotokollet, ju kan sägas vara i Anstå?
någon mån rubbadt. Hvad mig vidkommer, är det klart, att, då en s
utvidgning af skarpskytteväsendet utan tvifvel skulle i väsentlig skjut.
mån bidraga att gifva skjutskieklighet åt den värnpligtiga ungdom, skicklighetens
som endast har 90 dagars öfning vid armöns regementen, jag icke befrämjande.
kan annat än betrakta såsom en afsevärd fördel, om kammaren (Forts.)
ansåge sig kunna höja det ifrågavarande anslaget utöfver hvad
Kong!. Maj:t föreslagit.
Herr Poignant: För min del kan jag icke annat än på det
lifligaste instämma i yrkandet om bifall till reservationen. Jag gör
det icke blott på de allmänna skäl, som gälla för hela landet, utan
jag måste också särskild! framhålla de skäl, som gälla för Gotland,
mera kanske för denna provins än för någon annan landsdel.
Såsom ordförande i Gotlands förlidet år nybildade skytteförbund,
kan jag intyga, att den nya skytterörelsen der har mottagits med
ett intresse, större och kraftigare än i någon annan svensk provins.
Detta intyg fick Gotland förlidet år från centralstyrelsen för Sveriges
skytteföreningar. Antalet skytteföreningar, som nybildades på Got¬
land, var, i förhållande till folkmängden, större än någon annan-
städes. Deltagandet inom dessa skytteföreningar var också särdeles
lifligt.
Under diskussionen har det blifvit upplyst, att den nedsättning
i anslaget, som utskottet tillstyrkt, skulle verka derhän, att några
provinser, bland dem Gotland, skulle blifva i saknad af anslag till
de efter det nya systemet nödvändiga skjuttaflor och skottvall.
Detta skulle för Gotland hafva till följd, att icke blott, såsom styrelsen
för centralföreningarne befarat, skytterörelsen skulle stanna i sin
utveckling, utan det skulle föranleda ett tillbakaskridande af denna
rörelse. Det vore nemligen icke möjligt annat, än att skytteför-
eningarne, i saknad af erforderliga m&lskjutuingstaflor och vallar,
aftoge lika hastigt som de förlidet år tilltogo, och detta just i deu
landsdel, som, i fråga om försvaret, är Sveriges achilleshäl, den
enda del af landet, hvars neutralitet verkligen är hotad.
Jag yrkar bifall till reservationen.
Herr Tamm, Hugo: Det är, såsom herrarne kunna förstå, icke
just med någou glad känsla, som man nödgas inlägga sitt nej emot
Kong!. Maj:ts propositioner om försvarsväsendet. Vi hafva dock
varit tvungna att gorå detsamma. Då man ju utgår från att Kongl.
Maj:ts förslag äro noga afvägda och pröfvade, gifver man ju i valet
naturligtvis företrädesvis sin röst för de kongl. förslagen framför
enskilda motioner, men jag kan icke neka till, att man bringas till
en viss perturbation, då man ser denna enskilda motion ställas öfver
Kongl. Maj.ts egen och af herr statsrådet försvaras mot hans eget
förslag.
Men det var icke för att säga detta som jag begärde ordet,
utan för att rätta eu siffra, som nämndes nyss. Voteringen om
denna fråga har i Andra Kammaren utfallit med 140 ja emot 42 nej.
N:o 14. 32 Onsdagen den 13 Mars, e. m.
Jag anhåller om bifall till statsutskottets hemställan i denna
punkt.
och skjut¬
skicklighetens Friherre Gripenstedt: När det på förmiddagen afhandlades
befrämjande, om gevärsfrågan, yttrade en talare, att det vore icke skäl att yrka
(Forts.) på ett högre anslag, än hvad Kongl. Maj:t hade begärt. Det var då
från reservanternas sida icke fråga om att dyrka upp anslaget, utan
endast fråga om användningen af detsamma. Nu har det deremot
dritvits på ett högre anslag, än Kongl. Maj:t begärt, men då jag
anser detta anslag icke vara af den betydelse, att det är skäl att
gå längre, än regeringen från början äskat, anhåller jag om bifall
till statsutskottets förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr tal¬
mannen, att i afseende på förevarande punkt yrkats, dels att hvad
utskottet hemstält skulle bifallas, dels ock, af herr Pettersson, Fredrik
Emil, att kammaren skulle afslå utskottets hemställan, så vidt den
skilde sig från den i ämnet väckta motionen, och bifalla motionen.
Härefter gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med
dessa yrkanden och förklarade sig finna propositionen på bifall till
utskottets hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.
Herr Petterson, Fredrik Emil, begärde votering, i anledning
hvaraf uppsattes, justerades och anslogs en så lydande omröstnings-
proposition:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i punkten 28 af
sitt utlåtande n:o 5, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslår kammaren utskottets hemställan, så vidt den
skiljer sig från den i ämnet väckta motionen, och bifaller motionen.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja—47;
Nej—25.
Anslag till
skarpskytte-
väsendets
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande stats¬
utskottets den 9 och 12 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 41,
33
N:o 14.
Onsdagen den 13 Mars, e. tn.
angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit,
sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes fullmägtige i nämnda kontor.
Punkterna 1 och 2.
Lades till handlingarna.
Punkterna 3 och 4.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Punkten 5.
Lades till handlingarna.
Punkten 6.
Utskottets yttrande godkändes.
Punkterna 7—9.
Lades till handlingarna.
Punkten 10.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Vid förnyad föredragning af bevillningsutskottets nedannämnda,
den 9 och 12 innevarande månad bordlagda betänkanden:
n:o 3, angående allmänna bevillningen,
u:o 4, angående vilkoren för försäljning af bränvin, och
n:o 7, i anledning af väckt motion om upphörande af den person¬
liga sjukvårdsafgiften,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa betänkanden hemstält.
Föredrogs å nyo lagutskottets den 9 och 12 i denna månad bord¬
lagda utlåtande n:o 19, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående hvad till fast egendom är att hänföra samt
lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående lagfart å fång
till fast egendom.
Herr Annerstedt: Jag ber att få göra det vördsamma yrkandet,
att föredragningen af detta betänkande måtte ske sålunda, att be-
Första Kammareng Prof. 1895. N:o 14. 3
N:o 14.
Angående
beskatt¬
ningen inom
mosaiskaför
samlingar.
34 Onsdagen den 13 Mars, e. m.
tänkandet föredrages punktvis, att föredragningen af första punkten
måtte ske sålunda, att föredragningen af förslaget sker paragrafvis
och att, först sedan de särskilda paragraferna af förslaget äro genom¬
gångna, detsammas rubrik samt derefter utskottets hemställan måtte
föredragas.
På gjord proposition bifölls hvad herr Annerstedt sålunda före¬
slagit.
Punkten 1.
Kongl. Maj.ts förslag till lag angående hvad till fast egendom
är att hänföra.
Godkändes.
Utskottets i punkten gjorda hemställan.
Förklarades besvarad genom kammarens vid lagförslagets före¬
dragning fattade beslut.
Punkten 2.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Vid förnyad föredragning af lagutskottets den 9 och 12 inne¬
varande månad bordlagda utlåtande n:o 20, i anledning af väckt
motion om ersättning till nämndeman för biträde vid vägsyn, biföll
kammaren hvad utskottet i detta utlåtande hemstält.
Föredrogs å nyo Första Kammarens tillfälliga utskotts den 9 och
12 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 2, i anledning af väckt
motion om ändring i den af Kongl. Majrt den 13 augusti 1838 ut¬
färdade ordning rörande hvad mosaiske trosbekännare hafva att
iakttaga i afseende på utöfning af deras religion med mera.
Herr Sandberg: Oaktadt den sena timmen, anser jag mig dock
skyldig yttra några ord till försvar för den af mig väckta motionen.
Vid refererandet af motionen har utskottet iakttagit full sannings¬
enlighet, men dock ej framhållit det odiösa i de af mig klandrade
beskattningsåtgärderna. Uti 15 § nådiga cirkuläret den 13 augusti
1838 stadgas, att mosaisk församlings röstegande ledamöter skola
hvarje år i april månad utse inom sig, i de församlingar, der före-
ståndarne bestå af fem personer, sex deputerade, men i de försam¬
lingar, som endast ega tre föreståndare, fyra deputerade, hvilka med
föreståndarne inom församlingen före juni månads utgång sammanträda
35
N:0 14.
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
och gemensamt med dem hvarje år bestämma och uttaxera beloppet
af erforderliga kyrko-, fattig-, begrafnings- och skolmedel, samt de af
föreståndarne uppgifna extra behof och utgifter; »börande dervid hvars
och ens inkomst och förmögenhet noga tagas i beräkning».
Huru kan eu persons inkomst och förmögenhet noggrannare tagas
i beräkning än genom den taxering, hvarefter judarne få skatta till
stat och kommun.
Inom Oskarshamn bildades för några få år sedan, jag tror 1892,
en mindre församling af judar, bestående af 10 å 12 familjer, af
hvilka de flesta voro med hvarandra befryndade och hvilka alla hade
sin näring af handel. År 1893 togo sig de i nämnda cirkulär om-
förmälda deputerade för att väsentligen afvika från de taxeringsbelopp,
som af vederbörande blifvit bestämda. Jag vill ej gå igenom alla,
endast nämna ett par exempel.
Enligt 1893 års texeringslängd är handlanden Olschansky upp¬
skattad till en inkomst af rörelse eller yrke eller eljest af 1,800
kronor, och A. Urwitz till en inkomst af kapital och rörelse etc. af
tillsammans 2,500 kronor, under det att exempelvis Samuel Wulff är
upptaxerad till en motsvarande inkomst af 3,000 kronor och Josef
Haskel till en inkomst af 2,500 kronor.
Om nu bevillningstaxeringen, som, då den är laga kraftvunnen,
väl får anses korrektast angifva hvars och ens inkomst och förmögenhet
för året, lagts till grund för utdebiteringen, hade på Olschansky belöpt
98 kronor 24 öre, på Urwitz 136 kronor 45 öre, på Wulff 163 kronor
73 öre och på Haskel 136 kronor 45 öre.
1 dess ställe beslöto deputerade, utan angifvande af skäl och
grunder, att utdebitera på Olschansky 250 kronor och på Urwitz 150
kronor, under det att på Wulff och Haskel endast uttaxerades 75
kronor på dem hvardera.
Häröfver anförde Olschansky besvär hos Konungens befallnings¬
hafvande i Kalmar län. Kongl. Maj:ts befallningshafvande förklarade
emellertid genom resolution den 18 juli 1893, att besvären innefattade
ett ämne, hvarmed det icke tillkomme Konungens befallningshafvande
att taga befattning.
Olschansky anförde nu besvär hos Kongl. Maj:t, under yrkande,
att Kongl. Maj:t, jemte förklarande, att det tillkomme Kongl. Maj:ts
befallningshafvande att med ärendet taga befattning, måtte återförvisa
detsamma till förnyad handläggning och pröfning. Derest detta icke
vore lagenligt, anhöll Olschansky, att Kongl. Maj:t måtte i nåder
angifva i hvilken ordning lian egde öfverklaga deputerades ifråga-
komna beslut.
Uti häröfver afgifvet utlåtande anförde Kongl. Majits befallnings¬
hafvande, »att, dä rörande sättet för vinnande af ändring i dylik ut¬
taxering någon bestämmelse icke finnes meddelad vare sig i de af
klaganden åberopade, mosaiska trosbekännare angående författningar
eller, såvidt Kongl. Maj:ts befallningshafvande har sig bekant, i annan
lag eller författning, Kongl. Majt:ts befallningshafvande, äfven efter
tagen kännedom af de för öfrigt ganska beaktansvärda skäl, klaganden
till stöd för sitt ändringssökande åberopat, fortfarande anser sig hafva
saknat behörighet att med ärendet taga befattning.»
Angående
beskatt¬
ningen inom
mosaiska för¬
samlingar.
(Forts.)
N:o 14.
36
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
Angående, Genom nådig resolution den 27 oktober 1893 fann Kongl. Maj;t
ningen inom icke skäl att ' K°nungens befalluingshafvaudes resolution göra ändring.
mosaiska för-klagandens underdåniga anhållan om anvisning, huru taxerings-
samlingar. åtgärden borde öfverklagas, erhöll han icke nådigt svar.
(Forts.) Då de sålunda obehörigen och obilligt upptaxerade icke kunde
vinna någon ändring hos myndigheterna, uppmuntrades derigenom
pluraliteten vid 1894 års upptaxering att begå ännu större orimlig¬
heter. Så uppskattades t. ex. Olschansky, bevillningstaxerad till 2,500
kronor, till 300 kronor, eller 12 procent, Urwitz, bevillningstaxerad
till 2,500 kronor, likaledes till 300 kronor, eller 12 procent, deremot
S. Wulff, bevillningstaxerad till 4,500 kronor, till endast 85 kronor,
eller ej fullt 2 procent af hans uppskattade inkomst, N. Herson,
bevillningstaxerad till 2,000 kronor, till 65 kronor, eller blott något
öfver 3 procent af den uppskattade inkomsten o. s. v. Således full¬
ständigt godtyckligt och på samma gång vittnande om en uppenbar
förföljelse. Saken ter sig än vidrigare, om man tänker på, att det
är konkurrenter, som så förfölja hvarandra, af Indika flertalet, som
jag nämnt, äro med hvarandra befryndade, men som på detta sätt
vilja utrota sina medtäflare.
Om ej Riksdagen vill fästa afseende vid detta missförhållande,
blir följden den, att år 1895 komma dessa deputerade att ytterligare
upptaxera sina båda trosförvandter, hvilka de vilja utrota från sam¬
hället, ännu orimligare, kanske till 25, ja, hvarför inte, till 50 procent
af deras inkomster, och på så vis blifva de båda förföljda antingen
ruinerade eller måste de flytta från Oskarshamns samhälle.
Jag har ingen personlig bekantskap hvarken med majoriteten
eller med minoriteten, jag känner knappt till utseendet någon enda
af judarne i Oskarshamn; men dagen före min afresa till Riksdagen
kommo de förföljda två judarne till mig och beklagade sig samt
styrkte med officiella handlingar det berättigade i sina klagomål, i
anledning hvaraf jag ansåg mig böra väcka motion i ämnet.
De skäl, som tillfälliga utskottet andragit för sitt afslagsyrkande,
förefalla temligen svaga. Det säges, att 1838 års förordning inne¬
håller andra bristfälliga bestämmelser än den, att uttaxeringen ej kan
öfverklagas. Vidare anför utskottet, att de stora judiska församlingarna
i Stockholm och Göteborg fått särskilda ordningar för sig faststälda,
der den förut gällande debiteringsgrunden ytterligare utvidgats genom
orden »samt förmåga att utgöra utskylder». Jag kan ej finna, att
dessa inskjutna ord förändra grunden eller inskränka rättigheten att
debitera efter godtycke.
Slutligen säger utskottet, och det är att rent af bjuda dessa arma
menniskor stenar i stället för bröd, att det står de mosaiska försam¬
lingar, för hvilka ordningen af den 13 augusti 1838 ännu länder till
efterrättelse, öppet att vid framträdande behof af ändrade eller nya
stadganden, rörande utöfningeu af religion och vården om deras inre
församlingsangelägenheter med mera, som i nämnda ordning inne¬
fattas, hos Kong! Maj:t i behörig ordning göra underdåniga fram¬
ställningar om hvad de i sådant afseende kunna finna nyttigt och
nödigt. När majoriteten inom den församling jag åberopat finner
37
N:0 14.
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
med sin fördel förenligt att på ett obilligt sätt beskatta konkurrenter, Ä?9f%fe
lär ej denna församling begära någon ändring. ningen inom
Oaktadt den sena timmen och jag ej väntar mycket medhåll, mosaiska för-
tvingar mitt samvete mig att öka dagens voteringar med ännu eu, samlingar.
när jag begär återremiss till utskottet. Saken kan hjelpas på två (Forts.)
sätt. Det ena och lättaste vore, att den taxerade inkomsten skulle
ligga till grund för uttaxeringen äfven af ifrågavarande utgifter, men
jag fruktar för att en så genomgripande åtgärd ej skulle få något
medhåll. Eu annan utväg vore, om man genom återremiss kuude
vinna, att något medel att klaga öfver obilliga och hårdhändta be¬
skattningar gåfves dessa förföljda församlingsmedlemmar. Jag yrkar
återremiss.
Herr Wieselgren: Jag vill blott för kammaren påpeka det rent
af omöjliga för både utskott och kammare att gå in i någon särskild
pröfning af hvad åtskilliga mosaiska trosbekännare i Oskarshamn
kunna hafva för förmögenhetsvilkor. Det är dock på denna materiella
basis, hela motionen hvila]-. Det är alls icke sagdt, att, derför att
dessa personer hafva den eller den i bevillningstaxeringen uppskattade
inkomsten, redogörelsen för deras förmögenhetsvilkor dermed är full¬
ständigt uttömd. Det kan mycket väl tänkas, att deras trosförvandter
i Oskarshamn ha reda på förhållanden i detta stycke, som ej bevill¬
ningstaxeringen känner. Det kan också verkligen finnas ganska mänga
möjligheter dervidlag, utan att man behöfver förutsätta några illegala
förhållanden. Personerna i fråga kunna vara delegare i aktiebolag
eller dylikt. Rätt många andra möjligheter kunna väl ock finnas för
att denna beskattning ej i grunden är så obillig som den ser ut att
vara Men om detta kan naturligtvis ej utskottet ha någon mening,
och lika litet torde Första Kammaren vilja uttala sig i det stycket.
Det är helt enkelt en fråga, som man måste skjuta ifrån sig, derför
att Riksdagen för dess pröfning är orätt forum År det så, att någon
obillighet föreligger, torde den af utskottet anvisade vägen vara den
enda rigtiga, nemligen att de beskattade i administrativ väg söka
åvägabringa rättelse i den lagstiftning eller författning, på grund
hvaraf någon orättvisa kunnat tillskyndas dem. Nu säger motionären,
att den vägen komma de ej att begagna, derför att de äro i minoritet
och de andra i majoritet. Jag vet dock ej hvad som hindrar dem
att anlita den hvarje svensk medborgare vare sig i minoriteten eller
majoriteten grundlagsenlig! medgifna rätt att ansöhningsvis bringa en
fråga under Kongl. Maj:ts pröfning. Den utvägen står dem öppen
likasom hvarje annan.
På de grunder, utskottet anfört, yrkar jag bifall till dess hem¬
ställan.
Herr Sandberg: Den ärade ordförandens i utskottet påstående,
att de mosaiske trosförvandterna bättre skulle ha reda på sina tros-
förvaudters förmögenhetsvilkor än taxeringskomitén, kan nog gälla i
ett större samhälle. Men i ett så litet som Oskarshamn med blott
några tusen invånare har nog taxeringskomitén reda på sådant. Jag
N:o 14.
38
Onsdagen den 13 Mars, e. m.
Angående
beskatt¬
ningen inom
mosaiska för¬
samlingar.
(Forts.)
har i min hand ett intyg i denna fråga, hvilket ej är utan betydelse
och som lyder så:
«Undertecknade, som blifvit satta i tillfälle att taga del af veder¬
börande föreståndares och deputerades inom härvarande mosaiska
församling uttaxeringar till bestridande af nödiga utgifter till nämnda
församling för åren 1893 och 1894, få härmed på begäran intyga, att
ifrågavarande uttaxeringar äro godtyckliga och stridande mot rättvisa
och billighet samt alldeles icke öfverensstämmande”med församlings-
medlemmarnes verkliga inkomst eller förmögenhetsvilkor.
Oskarshamn den 4 januari 1895.
Carl Palmqvist.
Kronokassör.
A. E. Schyller.
Stadsfiskal.
Josef Malmberg.
Kronolänsman.
Eugéne Schlyter.
Stadsfogde.»
Jag vill tillägga några ord. Den ärade ordföranden sade, att de
kunde vånda sig till Kongl. Maj:t. Det ha de gjort och fått afslag.
Någon räddning fins ej på den vägen för dem, utan bär finnas två
svenska medborgare, som stå rätts- och skyddslösa mot den oför¬
syntaste plundring.
Efter härmed slutad öfverläggning gjorde herr talmannen jemlikt
derunder förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till hvad
utskottet i föreliggande utlåtande hemstält samt vidare derpå att ut¬
låtandet skulle visas åter till utskottet; och förklarade herr talmannen
sig anse den förra propositionen, hvilken förnyades, vara med öfver¬
vägande ja besvarad.
Herr Sandberg begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:
Den, som bifaller hvad Första Kammarens tillfälliga utskott hem¬
stält i utlåtandet n:o 2, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, visas utlåtandet åter till utskottet.
Vid slutet af den häröfver anstälda omröstning befunnos rösterna
halva utfallit sålunda:
Ja-33,
Nej—15.
N:0 14.
Onsdagen den 13 Mars, e. m. 39
Herr talmannen yttrade, att han, efter öfverenskommelse med
herr talmannen i Andra Kammaren, finge hemställa, att Första
Kammaren ville besluta att vid sitt sammanträde onsdagen den 20 i
denna månad företaga val af elektorer och suppleanter för utseende
af Riksdagens fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret jemte
deras suppleanter.
Till denna hemställan lemnade kammaren sitt bifall.
Justerades ytterligare fem protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr talmannen beslöts, att de ärenden, som
denna dag bordlagts första gången, skulle uppföras främst på före¬
dragningslistan till nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 10,2 4 e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.