RIKSDAGENS PROTOKOLL
1895. Ändra Kammaren. N:o 40.
Måndagen den G maj.
Kl. 3 e. m.
§ 1.
Till kammaren bads inkommit följande sjukbetyg, som upplästes:
Att riksdagsmannen herr Joh. Johansson från Noraakog till
följd af akut bronchit år förhindrad att tills vidare bevista Riksdagens
sammanträden, intygas
Stockholm den 4 maj 1895.
P. Johansson.
Legitim, läkare.
§ 2.
Föredrogos och bordlädes för andra gången statsutskottets
utlåtande n:is 77, 78 och 79.
Föredrogs och lades till handlicgarne statsutskottets memorial
n:o 80, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande Kong].
Maj:ts proposition till Riksdagen angående beredande af ålderdoms -
understöd åt barnmorskor.
§ 4.
Föredrogs, men blef å nyo bordlagdt bevillningsutskottets be¬
tänkande n:o 22.
§ 5.
Efter föredragning, hvart för sig, af bevillningsutskottets memorial:
n:o 23, med anledning af kamrarne3 skiljaktiga beslut rörande
åtskilliga punkter af bevillningsutskottets memorial n:o 16 angående
verkstad granskning af tulltaxan; och
Avdra Kammarens Prof. 1895. N:o 40.
1
N:o 40.
2
Måndagen den 6 Maj.
n:o 24, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
bevillningsutskottets betänkande n:o 17 i anledning åt väckt motion
om lastpenningarnes afskaffande;
blefvo de af utskottet i nämnda memorial föreslagna voterings-
propositioner af kammaren godkända.
§ 6.
Föredrogs och lades till handlingarne lagutskottets memorial
n:o 45, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut med föranledande
af lagutskottets hemställan i dess utlåtande n:o 33 i anledning åt
väckta motioner om ändring i vissa delar af förordningen om kom¬
munalstyrelse på landet den 21 mars 1862.
§ 7.
Föredrogs och bordlädes för andra gången särskilda utskottets
n:o 2 memorial n:0 3.
§ 8.
Efter föredragning af Första Kammarens protokollsutdrag, n:o 207,
innefattande delgifning af bemälde kammares beslut öfver dess andra
tillfälliga utskotts utlåtande n:o 7 i anledning af förslag om sådant
tillägg till kongl. förordningen den 11 oktober 1S89, att deruti blefve
stadgad kontroll äfven å tillverkningen af och handeln med margarinost,
beslöt Andra Kammaren å nyo hänvisa ärendet till behandling af
kammarens tillfälliga utskott n:o 2.
$
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr S. J. Kardell under 8 dagar från och med den 11 dennes;
och » O. Wikström » den 8 dennes.
§ 10.
Anmäldes och godkändes:
dels statsutskottets förslag till Riksdagens skrivelser till Konungen:
n:o 48, i anledning af KoDgl. Maj.ts proposition angående för¬
säljning till Borgholms stad af ett jordområde om 2 hektar 52 ar
från Borgholms kungsladugård;
n:o 49, i anledning af KoDgl. Maj:ts proposition angående jord-
afsöndring från indragna mönsterskrifvarebostället 3/4 mantal Silleberg
n:o 3 Börje Olofsgård med */* mantal åker r,:o 2 i Skaraborgs län;
3 N:0 40.
Måndagen den 6 Maj.
n:o 50, i anledning af Kongl. Majrts proposition angående
afsöndring af jord från den under Sundbyholms kungsgård lydande
kronolägenheten Sundbyås n:o 1 i Södermanlands lån;
n:o 51, i anledning af Kongl. Maj:t6 proposition angående upp¬
låtelse åt enskilde af ett invid Långträsks jernvägsstation beläget
område af Piteå kronopark i Norrbottens län;
n:o 52, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående efter¬
skänkande af kronans rätt till danaarf efter Ulrika Charlotta Thors-
berg; samt
n:o 53, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 65 §
i förordningen den 20 januari 1804 angående hushållningen med de
allmänna skogarne i riket;
dels ook bevillningsutskottets förslag till Riksdagens skrifvelse,
n:0 54, till Konungen angående stämpelafgiften.
§ 11.
Justerades protokollsutdrag.
§ 12.
Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets memorial n:o 81, med förslag till voteringspropo¬
sition i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om för¬
värfvande för statens räkning af vissa enskilda jernvägar; och
bevillningsutskottets betänkande, n:o 25, i anledning af väckt
motion om förhöjning af tullen å tobak.
Kammaren beslöt, att dessa ärenden skulle uppföras främst å
föredragningslistan för morgondagens sammanträde.
§ 13.
Ordet lemnades härefter åt:
Herr A. Persson i Mörarp, som yttrade: Af skäl, som jag
anfört vid föregående sammanträden, då jag tillåtit mig att föreslå
ändring i föredragningslistan, anhåller jag att få hemställa, det kam¬
maren måtte besluta, att statsutskottets utlåtande n:o 77, i anledning
af Kongl. Maj:ts proposition angående extra anslag till domkapitlens
expeditioner, statsutskottets utlåtande n:o 78, i anledning af Kongl.
Maj:ts under sjette hufvudtiteln gjorda framställning angående för-
valtningsbidrag åt sjukkassor, m. m., samt statsutskottets utlåtande
n:o 79, i anledning af väckta motioner dels om vissa vilkor för
5:# 40.
4
Tisdagen den 7 Maj.
åtnjutande af de för statens embete- och tjensteman bestämda löne¬
förmåner, dels ock i fråga om utredning rörande embete- och tjänste¬
mäns dagliga arbetstid, m. m., måtte i nu nämnd ordning få uppföras
främst å föredragningslistan bland två gånger bordlagda ärenden nästa
onsdag, samt att näst derefter må å samma dags föredragningslista
uppföras bevillningsutskottets betänkande n:o 22» i anledning af väckt
motion om förhöjning af hränvinstillverkningsskatten, äfvensom af
tullen å spritdrycker.
Till hvad sålunda föreslagits lemnade kammaren sitt bifall.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 3.2 5 e. m.
In fidem
E. Nathorst Böös.
Tisdagen den 7 maj.
Kl. 3 e. m.
§ 1.
Justerades protokollet för den 30 nästlidne april.
§ 2.
ingående en Härefter föredrogs statsutskottets memorial n:o 81, med förslag
prcpottikn voteringsproposition i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut
jer gemensam i fråga om förvärfvande för statens räkning af vissa enskilda jern-
omröstning. vägar.
Sedan kamrarne stannat i olika beslut beträffande utskottets
utlåtande n:o 76, i anledning af Kong! Maj:ts proposition angående
förvärfvande för statens räkning af vissa enskilda jernvägar, hade
utskottet i föreliggande memorial afgifvit förslag till voteringsproposition
för frågans afgörande medelst gemensam omröstning.
Häremot hade reservation anmälts af herrar von Friesen och
Jonsson i Hof.
Efter uppläsande af den föreslagna voteringspropositionen anförde:
Herr von Friesen: Herr talman! Jag har i statsutskottet
jemte en eller ett par andra ledamöter uttalat mina betänkligheter vid,
N:o 40.
Tisdagen den 7 Maj. 5
att den fråga, som nu föreligger, skulle afgöras genom gemensam Angående en
votering; och jag skall nu be att få för kammaren framlägga, hvaruti votenng*-
deesa betänkligheter bestå. _ flTgeLZlm.
Dassa betänkligheter gälla en del nf förelaget, nemligen den del,' omröstning.
som innehåller, att staten skulle öfvertaga vissa kommunallån, som (Forts.)
af vederbörande kommuner äio upptagna för betalande af aktier i
Göteborg—Hallands och Mellersta Hallands jernvägar. Betänkligheterna
gälla icke de kommunallån, som åro upptagna för aktieteckningen i
Skåne—Hallands jernväg; men deremot, som jag nu erinrar mig, gälla
de äfven de lån, som äro upptagna för Malmö—Billesholms jernväg.
Hvad åter jernvägen Landskrona—Engelholm beträffar, skall inköpet
af denna eke efter helt andra grunder, hvarför jag om den jernvägen
icke har någonting att säga. Betänkligheterna gälla sålunda, som
sagdt, kommunallånen för Göteborg—Hallands, Mellersta Hallands och
Malmö—Billesholms jernvägar. Såsom kammaren finner af statsutskottets
betänkande n:o 70, kunna, enligt koncessionerna, dessa jernvägar af
staten inlösas efter två alternativ, af hvilka det ena är tillämpligt inom
10 år efter det jernvägarne blifvit för allmän trafik öppnade, och det
andra tillämpligt efter dessa 10 års förlopp. Det första alternativet
kallas i betänkandet a)-vilkoret och det andra b)-vilkoret, hvilka
benämningar jag nu för korthetens skull tager mig friheten använda.
aWilkoret kan nu icke längre tillämpas i afseende på Skåne—Hallands
jernväg; här skulle således b)-vilkoret användas. Emellertid hafva
vederbörande myndigheter —- jernvägsstyrelsen och herr statsrådet
och chefen för civildepartementet — ansett lämpligt att med Skåne—
Hallands jernvägsaktiebolag uppgöra ett särskilt köpekontrakt, som
icke stödjer sig på b)-vilkoret, utan är ett efter särskild ötverenskommelse
uppgjordt kontrakt. Bland öfriga vilkor, som af säljarne i detta
kontrakt blifvit införda, förekommer den bestämmelsen, att staten
skall öfvertaga de kommunallån, som upptagits för aktieteckning i
jernvägen. Här är det således alldeles klart, att öfvertagandet af
kommunallånen är ett tydligt utfäst vilkor, som bland andra vilkor
ingår i köpeaftalet; och med anledning häraf kan jag således icke
hafva något att anmärka mot, att dessa kommunallåns öfvertagande,
då detta ingår i köpekontraktet, göres till föremål för gemensam
votering. Här är det endast fråga om, huruvida man vill ingå köpet
på de eller de vilkoren, eller om man icke vill det; och det förefaller
mig alldeles naturligt, att den saken kan blifva föremål för gemensam
votering kamrarne emellan. Alen helt annorlunda är förhållandet med
de tre andra af mig nämnda jernvägarne, Göteborg—Hallands, Mellersta
Hallands och Malmö—Billesholms. Dessa skola af staten inlösas efter
a)-vilkoret. Detta vilkor stadgar, att svenska statsverket år berättigad;
inlösa dessa jernvägar med tillhörigheter och trafikmateriel mot ett
penningbelopp,
som, om sådant eker inom 10 år efter det jernvägen i sin helhet
eller till någon del blifvit för allmän trafik öppnad, skall motsvara
hvad jernvägen med tillhörigheter och trafikmateriel, enligt behöriga
räkenskaper, kostat, med tillägg af ränta efter tern för hundra om
året efter afdrag af den nettoinkomst, banan under tiden lemnat;
5:o 40,
Afgående en
voterings¬
proposition
för gemensam
omröstning.
(Forts.)
6 Tisdagen deri 7 Maj.
skolande lösesumman för jernvägen af svenska statsverket erläggas
vid tillträdet af den inlösta egendomen och anses utgöra inlösninge-
värdet af hela jernvägsbyggnaden med alla dess fasta och lösa till¬
hörigheter af hvad slag de vara må, äfvensom af hela den i behåll
varande reserv- eller förnyelsefonden, utan annat undantag än af de för
trafikens behof i förråd befintliga förlags- och konsumtionsartiklar,
såsom obegagnade syllar och skenor med tillbehör, stenkol, oljor och
dylikt; och skall egendomen till statsverket afträda» skuldfri eller
ock behörigt afdrag å löseskillingen vid afträdandet göras för beloppet
af den i jernvägen intecknade skuld; hvaremellertid jern vägsaktie¬
bolaget åligger att årligen, efter det behörig revision af bolagets
förvaltning och räkenskaper egt rum, insända till civildepartementet,
för att der förvaras, fullständig uppgift å beloppet af de utdelningar
till jernvägens egare, af de kapital- och räntebetalningar å upptagna
lån samt af de öfverföringar af medel till reserv- eller förnyeisefond,
som för det år, revisionen omfattar, blifvit af öfverskottet å jernvägens
trafikinkomster bestridda >.
Efter dessa koncessionsviikor skola nämnda tre jernvägar af
staten inlösas. Priset för dessa bestämmes sålunda efter på förhand,
oberoende af öfvex-enskommelse, fullt bestämda grunder. I dessa
grunder ingår icke något statens öfvertagande af de lån, vissa kom¬
muner upptagit för aktieteckning i dessa jernvägar, utan frågan härom
har uppstått på annat sätt. På sid. IT i statsutskottets utlåtande
n:o 76 säges angående denna sak följande:
>Då, derest staten inginge på att öfvertaga de lån, kommunerna
upptagit för aktieteckning i Skåne—Hallands jernväg^, enligt kontrakt,
enahanda förmån syntes böra medgifvas jemväl i afseende å de
kommunallån, hvilka upptagits för aktieteckning i de öfriga jernvägarne
utom Landskrona—Engelholme-banan, hvars inlösningssumma helt och
hållet åtginge att betacka jernvägsbolagets skulder, hade departements¬
chefen från Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande infordrat
upplysningar rörande dessa lån .
Statens öfvertagande af dessa lån skall således ej ske för att
köpa jernvägarne, tv de skola köpas enligt koncessionsvilkoren. Icke
heller är det sftljarne af jernvägarne, som gjort eller kunna göra
öfvertagandet af dessa lån till något vilkor för köpet, utan det är
herr statsrådet och chefen för civildepartementet och andra veder¬
börande, som ansett, att det, för att lugna missnöjet i Halland, skulle
vara lämpligt, att staten öfvertoge lånen. Under sådana förhållanden
har jag ansett, att öfvertagande af dessa lån icke borde kunna ske
annat än genom kamrarnes samstämmande beslut; och detta är den
betänklighet jag haft mot att godkänna den voteringsproposition, som
af statsutskottet blifvit föreslagen.
Herr Kestadius: Xär vid förlidet års riksdag till behandling
förevar Kongl. Maj:ts då framstälda förslag om förvärfvande för sta¬
tens räkning af den s. k. Vestkustbanan, yttrades, om jag minnes rätt,
af en talare, att förslagets antagande skulle för intressenterna i banan
medföra synnerligen stora svårigheter, emedan de icke sattes i till¬
fälle att inbetala de s. k. kommunallån, som blifvit upptagna i och
7
S:o 40.
Tisdagen den 7 Mai.
för gäldandet af i banan tecknade aktier. Det är sannolikt med för- Angående eu
anledande häraf och på grund af att. på sätt den föregående talaren voUrings-
nämnt. Skåne—Hallands jernvägsaktiefolag i det förslag till kontrakt,
som förelädes Kongl. Maj:t,;inryckte en bestämmelse derom, att sta -omröstning™
ten skulle, naturligtvis mot afdrag å köpeskillingen, öfvertaga nämnda (Forts.)
lån, som Kongl. Maj:t iden till innevarande Riksdag aflåtna proposi¬
tionen inryckt den bestämmelsen, som den föregående talaren funnit
vara af så betänklig art, eller att staten skulle öfvertaga delån, hvit ka
kommunerna upptagit för aktieteckning i samtliga de till inlösen före¬
slagna jernvägarne utom Landskrona—Engelholms-banan, hvars inlös-
ningssumma helt och hållet åtginge att betacka jernvägsbolagets skulder.
Då den voteringsproposition, som nu föreligger, är i hithörande
delar alldeles lika med den, som godkändes föregående år, med un¬
dantag endast af beståmmeleen om kommunallånens öfvertagande af
staten, drager jag deraf den slutsatsen, att kammaren anser att vo-
teringspropositionen i öfriga delar är rigtig, men att den kan vara orn-
tvistlig i fråga om kommunallånen.
Uti 69 § regeringsformen och 65 § riksdagsordningen äro de reg¬
ler utstakade, efter hvilka man har att afgöra, om en fråga, i hän¬
delse att kamrarne om densamma fatta skiljaktiga beslut, skall dragas
under gemensam votering eller icke. Af bestämmelserna i nämnda
grundlagsparagrafer kan man draga den oryggliga slutsatsen, att,
när helst kamrarne fatta olika beslut i frågor, som röra utgifter,
hvilka skola af riksgäldskontoret bestridas, gemensam votering då skall
ega rum. Då gäller i förevarande fall att utreda, om statens öfver¬
tagande af kommunallånen i fråga är en sådan utgift, som skall åt
riksgäldskontoret bestridas. För dem, som äro vana att betala sina
skulder, lärer det väl vara oomtvistligt, att, på samma gång Riksda¬
gen öfvertager betalningsansvaret för en skuld, den också iklädt sie
en utgift, som skall bestridas. Nu har det anmärkts, att Kongl. Maj-t
icke skulle vara berättigad att införa denna bestämmelse om öfver¬
tagande af kommunallånen för de tre till inlösen föreslagna jern¬
vägarne, men jag kan icke inse, hvarför Kongl. Maj:t icke skulle
varit berättigad dertill. Den anmärkningen har icke heller förut blif-
vit framstäf. Skulle emellertid formella betänkligheter förefinnas
mot införande af bestämmelser härom i blifvande köpekontrakt, kan
naturligtvis uppgörelse om kommunallånens öfvertagande träfias med
vederbörande kommuner, och äfven i detta fall gäller det endast att
afgöra, huruvida det är fråga om en utgift, som skall bestridas af
riksgäldskontoret eller ej. — Om så är, skall naturligtvis gemensam
votering ega rum. Det finnes flera prejudikat på, att frågor af jem¬
förlig art som den föreliggande blifvit dragna under gemensam vote¬
ring. I det hänseendet tillåter jag mig åberopa statsutskottets ut¬
låtande n:o 62 vid 1884 års riksdag, innefattande förslag till voterings¬
proposition i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om för¬
värfvande för statens räkning af Sundsvall—Torpshammars jernväg,
och statsutskottets utlåtande n:o 42 vid 1885 års riksdan med förslå^
till voteringsproposition i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i
fråga om inköp och ombyggnad af Hudiksvalls jernvägsaktiebolags
Jernväg. Uti båda dessa voteringspropositioner förekommer en hel del
>:o 40.
Angående en
voterings¬
proposition
för gemensam
omröstning.
(Forts.)
8 Tisdagen den 7 Maj.
mycket omfattande bestämmeläer af olika slag, men ändå blefvo de
af Riksdagen godkända.
Då jag ej heller kan finna någon anledning, hvarför nu före¬
liggande voteringsproposition ej skulle godkännas, yrkar jag, herr tal -
inan, bifall till statsutskottets förevarande förslag.
Herr Ljungman: Beträffande hvad herr von Friesen yttrade
vill jag påpeka, att han icke anfört något skäl för sitt påstående, att
för riksgäldskontorets öfvertagande af lånen i fråga skulle erfordras
kamrarnes samstämmiga beslut. Då, såsom förut nämnts, 69 § rege¬
ringsformen och 65 § riksdagsordningen innehålla bestämda föreskrif¬
ter0 derom, att når i frågor rörande riksgäldskontorets. styrelse och
förvaltning, inkomster och utgifter kamrarne fatta stridiga beslut,
som ej uppå vederbörligt utskotts förslag varda sammanjemkade,
begge kamrarne skola hvar för sig rösta om de olika beslut, hvari
hvardera kammaren förut stannat, så synes det mig alldeles klart,
att gemensam votering i förevarande fall skall ega rum. Det finnes
i vår riksdagshistoria icke ett enda exempel på, att mål af liknande
beskaffenhet som det ifrågavarande, när kamrarne derom stannat i
stridiga beslut, icke gjorts till föremål för gemensam votering, och
hår är alldeles obestridligt, att, om Kongl. Maj:ts proposition bi fälle s
genom gemensam votering, beslutet föranleder ett införande om saken
f riksgäldskontorets reglemente, och när så är, måste den blifva före¬
mål för gemensam votering.
Herr Jonsson i klöf: Det är egentligen på grund af samma
skål, hvilka den förste talaren redan. anfört, som äfven jag anmält
min reservation mot voteringspropositionen i fråga. Men jag må
säo-a, att man äfven kan hafva andra betänkligheter än de anförda
mot att afgöra frågan på af statsutskottet föreslaget eätt, ehuru jag
villigt medgifver, att med det undantag, som i år tillkommit i fråga
om °8taten8°öfvertagande af en del kommunallån, Riksdagen senast i
fjor voterade om en likadan sak som den här förevarande. Jag skall
derför be att något litet få granska den föreliggande voteringspropo-
sitionen. _ „ , . ,
Denna voteringsproposition går ut på. icke att afgöra butvucl-
fråo-an, huruvida inköpet af de ifrågavarande jernvägarne skall ega
rum eller icke, utan den går ut på att sätta Kongl. Maj:t i tillfälle
att förvärfva jernvägarne och för det ändamålet bemyndiga fullmåg-
tiore i riksgäldskontoret att tillskjuta behöfliga medel. .Då man såle¬
des genom att i sväfvande form uti voteringspropositionen inrycka
ett sTags bihang till sjelfva sakfrågan icke kommer att votera ge¬
mensamt om denna, utan hufvudsakligen derom, huruvida man vill ellei
icke vill gifva fullmagt in blanco åt fullmägtige i riksgäldskontoret att
lemna ut°de penningar, Kongl. Maj:t kan behöfva taga i anspråk för
inköpet af ifrågavarande jernvägar, då tror jag att, innan man be¬
sluter sig för att godkänna voteringspropositionen, man först och främst
bör något tänka på: hvad fir det för en uppgift riksgäldskontoret har
eller af Riksdagen fått sig anförtrodd? Kan det vara en sådan upp¬
gift, som enligt denna voteringsproposition föreligger? Jag tvifla? stor-
Tisdagen den 7 Maj.
0
Mo 40
ligen derpå. Ty om man i regeringsformen och riksdagsordningen Angående cn
ser efter hvad uppdrag riksgäldskontor^ fått, så är det att sköta om rotering-
rikets gäld, att sköta om de inkomster och utgifter, som stå i sam- Preposition,
band med denna dess rörelse; och det är just olika beslut af kam- ZmröTtnlng”1
rarne angående dessa inkomster och utgifter, som enligt regerings- (Forts.)
formens och riksdagsordningens stadganden kunna blifva föremål för
gemensam votering. Då kan man göra sig den frågan, om hvad nu
här föreligger är af den art, att gemensam votering skall ega rum
Här gäller det ju ett bemyndigande för riksgäldskontoret att göra
nödiga utbetalningar, för den händelse Kongl. Maj:t kommer och
fordrar medel för inköp af de ifrågavarande jernvägarne. Det är så¬
ledes icke något faktiskt och bestämdt det är fråga om, icke något
som rör riksgäldskontorets löpande inkomster och utgifter, utan det är
fråga om något som skall blifva en följd af något annat, som Kongl.
Maj:t kan finna för godt att verkställa. Om man derför, när det gäller
skiljaktiga beslut i sådan form, företager gemensam votering, svnes det
mig, att riksgäldskontoret i sjelfva verket kommer att blifva ett slags
tjenarinna för spekulationsaffärer, som det kan finna lämpligt att be¬
drifva. Det är ju — såsom jag redan sagt — hår icke fråga om
något, som står i samband med de uppdrag och förrättningar riks¬
gäldskontoret har, utan det gäller något, som skall blifva en följd af
något annat, som kan komma att inträffa, och jag fruktar för, att
man genom en gemensam votering i detta fall voterar om en full-
magt in blanco åt riksgäldskontoret. Man går in på. att staten skall
öfvertaga vissa kommuners eller bolags skulder för de ifrågavarande
jernvågarna, i afseende på hvilka den konverteringsrätt, som kan fin¬
nas, alldeles icke blir Överflyttad på riksgäldskontoret, utan, så vidt
jag kan finna, blir beroende på låntagarnee goda vilja; beroende af
huruvida dessa anse det lämpligt att begagna sig af denna rätt eller
icke, då de ej längre sjelfva hafva någon nytta af densamma.
Riksgäldskontor blir således i viss mån lagdt under privata
personers godtycke i fråga om affärstransaktioner, och är man då icke
inne på en väg, som, hvilka åsigter man än må hysa om grundlagens
bestämmelser beträffande gemensam votering, kan leda till vanskliga
saker i framtiden? Jag tror derför, att det är på tiden, att man icke
tager dessa saker så lätt, som man hittills gjort, eller att. så fort det
är något, som skall in i riksgäldskontorets reglemente, man tager för
gifvet att derom skall voteras. Det är om grunderna för riksgälds-
kontorets styrelse och förvaltning, som gemensam votering skall ega
rum, men icke om hvarje detalj bestämmelse i detta reglemente.
Det förhåller sig på samum sätt härmed som med bevillnings-
förordningen, beträffande hvilken man icke heller skall votera om
hvarje bestämmelse, utan om grunderna för bevillningen och ullt. som
kan hafva inflytande på densamma.
Det är dessa betänkligheter, som gjort, att jag ansett mig böra
afgifva min reservation mot utskottets beslut samt fästa kammarens
uppmärksamhet på sjelfva frågans egentliga innebörd.
Jag tror. att det är på tiden, att man tänker på denna sak,
ehuru jag tager för gifvet, att voteringspropositionen kommer att af
kammaren bifallas.
Andra Kammarens Prat. 1H95. N:o 40. _
>':<* 40.
10
Angående, en
voterings¬
proposition
för gemensam
omröstning.
(Forts.)
Tisdagen den 7 Maj.
Herr von Friesen: Herr talman! Jag begärde ordet för att
berigtiga ett par af de yttranden, som representanten för Borås nyss
fälde, då han ville lägga i min mun det yttrandet, att denna bestäm¬
melse, att staten skulle öfvertaga dessa kommunallån, vore en bestäm¬
melse af betänklig art. Det anser jag visst icke.
Likaså ville han påstå, att jag skulle hafva sagt, att Kong!.
Maj:t icke skulle vara berättigad att till Riksdagen göra framställ¬
ning om öfvertagande af de ifrågavarande kommunallånen. Icke
heller det har jag yttrat, utan jag sade, att för godkännande af detta
förslag fordras båda kamrarnes samstämmiga beslut. Jag har en¬
dast framhållit mina betänkligheter mot att afgöra denna fråga ge¬
nom gemensam votering.
De af den ärade talaren åberopade prejudikaten har jag mycket
svårt att bedöma, hvilket kammaren lätt torde finna deraf, att jag i
detta särskilda fall icke har någon anmärkning beträffande de kom¬
munallån, som ingå i köpet af Skåne—Hallands-banan, men deremot
starka betänkligheter mot dem, som ingå i köpet af tre andra utaf
mig omnämnda jernvägar.
Hvad beträffar herr Ljungmans påstående, att, derför att det
ifrågavarande beslutet skulle föranleda införandet af en paragraf i re¬
glementet för riksgäldskontoret, det skulle vara alldeles rigtigt att
rösta gemensamt om denna fråga, så synes det mig betänkligt att
drifva en dylik sats. Mig synes, att den omständigheten, att ett be¬
slut skall införas i reglementet för riksgäldskontoret, icke kan vara
afgörande för huruvida beslutet är af den art, att det kan komma till
stånd genom gemensam votering.
Jag anser för min del, att de utgifter och inkomster, hvarom
regeringsformen och riksdagsordningen tala i sammanhang med riks¬
gäldskontoret, äro sådana utgifter och inkomster, som stå i samman¬
hang med rikets en gång upptagna gäld, men här skall väl först den
frågan afgöras, om dessa lån skola öfvertagas af staten eller icke.
Det är detta, som jag anser vara en fråga, beträffande hvilken man
kan hysa betänkligheter, huruvida den kan afgöras genom gemensam
votering.
Den ärade talaren på bohuslänsbänken talade om mitt yrkande,
men jag anhåller att få fästa hans uppmärksamhet på, att jag icke
framstält något sådant.
Herr Ljungman: Beträffande herr von Friesens anmärkning,
att jag skulle hafva talat om ett af honom framstäldt yrkande, så
torde det vara möjligt, att jag talade om yrkande, då jag i stället
menade yttrande.
Jag vill för öfrigt fästa herr von Friesens uppmärksamhet på,
att det icke finnes ett enda exempel på, att det icke beträffande frå¬
gor om införande af bestämmelser uti riksgäldskontor^ reglemente
voterats gemensamt, då kamrnrne stannat i olika beslut. Icke heller
är det, såsom herr Olof Jonsson förestälde sig, fallet, att det i grund¬
lagen förekommer någon definition på riksgäldskontorets uppgift och
hvad detsamma har att göra. Riksdagen har tilldelat riksgälds¬
kontoret ganska olika uppgifter: så till exempel har den iemnat riks-
11
.\':0 40.
Tisdagen den 7 Maj.
gäldskontoret befattningen att sköta Riksdagens hus, och det var icke Angående en
många år sedan man voterade gemensamt om, huruvida riksgälds- rotering<-
kontoret skulle låta anställa en värdering af riksdagshusets möbler ^gemensam,
och inventarier eller icke. omröstning.
Det står i grundlagen uttryckligen, att man skall votera gemen- (Forts.)
samt i frågor, som röra riksgäldskontorets styrelse och förvaltning,
och tvifvelsutan rör öfvertagandet af amorteringen utaf dessa kom¬
munallån riksgäldskontorets förvaltning. Det kan ju icke bestridas.
Vidare varnas det för det betänkliga uti att slå in på privata saker.
Ja, det må vara, att det är betänkligt, derom vill jag icke döma, men
det är dock en fråga, hvarom man bort diskutera i lördags. Nu före¬
ligger frågan, huruvida voteringsprogositionen är grundlagsenlig eller
icke, och i det afseendet tror jag man måste erkänna, att grundlags¬
enlig är den.
För öfrigt hafva vi exempel på, att riksgäldekontoret förut er¬
hållit uppdrag att befatta sig med frågor, som röra enskilda förhål¬
landen. Jag vill endast nämna jernvägshypoteksfonden.
Herr Elowson: Min ärade vän på stockholmsbänken har med
mycket skarpsinne uppdragit en skilnad mellan de kommunallån, som
vore upptagna för den ena af de ifrågavarande jernvägarne, nemli¬
gen Skåne—Hallands-banan, och de kommunallån, som kunde vara
upptagna för de tre andra jernvägarna, nemligen: Mellersta Hallands,
Göte borg—Hallands och Malmö—Billesholms jernvägar. Denna skil¬
nad vill han finna hufvudsakligen uti ursprunget till det sätt, hvarpå
liqvidationen skulle göras. Hans framställning gick ut på, att för den
första banan hade vederbörande säljare gjort det till ett vilkor, att
om banan köptes, skulle köparen, d. v. s. staten, öfvertaga ansvaret
för kommunaliånen; och på den grunden hade han icke något mot
saken. Beträffande de andra menade han, att detta sätt att liqvidera
ledde sitt ursprung från herr statsrådet och chefen för kongl. civil¬
departementet. Det skulle således vara Kongl. Maj:t, som i sin pro¬
position till Riksdagen frnmhållit, att man kunde medgifva åt dessa
kommuner, som hafva att göra med de tre sistnämnda jernvägarna,
ett liqvidationssätt, analogt med liqvidation ssättet till de kommuner,
som hafva att göra med den förstnämnda banan. För mig ställer
sig saken så, att det är fråga om inköp af vissa jernvägar och. att
priset för dessa jernvägar skall betalas efter objektiva grunder, hvilka
äfven äro angifna. Nu finnes det emellertid flere olika sätt att verk¬
ställa liqviden. Först och främst möter oss en förteckning öfver de
fordringar, som staten har af vederbörande jernvägsbolag. Dessa
fordringar ingå i qvittning. Det är ju ett sätt. Sedan skall det be¬
talas en viss summa kontant. Nu äro också obligationslån utfär¬
dade, hvartill obligationerna icke innehafvas af riksgäldskontor, och
dessa obligationslån skulle staten öfvertaga. Detta är ett sätt att li¬
qvidera. Slutligen komma vi ock här till den särskilda omständig¬
heten, ntt. vissa kommuner notoriskt upptagit lån och utfärdat obli¬
gationer, för att köpa aktier i bansn. Dessa delegera eller »kr¬
ögare skola erhålla liqvid för sina andelar i banan. Denna liqvid
kan verkställas antingen på det sätt, att de få kontanta pengar, eller
Mo 40.
12
Tisdagen den 7 Maj.
Angående en på det sätt, att de få en förbindelse af staten, af riksgäldskontoret,
proportion för^ 8tat.en »nsyarar för de obligationslån, hvilka dessa kommuner för
gemensam ’ p’n aktieteckning upptagit. I mina ögon kan detta icke vara annat
omröstning, än ett sått att liqvidera. Det må vara mer eller mindre fördelaktigt,
(Forts.) det hafva vi icke nu att diskutera om. Det kan vara fördelaktigare
för staten att betala kontanta penningar än att uppdraga åt riksgålds-
kontoret att i framtiden betala ränta och amortering å kommunallån,
som icke i närvarande ögonblick äro till siffran uppgifna. Dessutom äro
vilkoren, som framstälts af Kongl. Maj:t och meddelats Riksdagen,
af sådan beskaffenhet, att det enligt den kongl. propositionen beror
på kommunerna sjelfva att gå in med en ansökan att få begagna
detta medgifvande. Om de det icke vilja, få de naturligtvis kontanta
penningar.
Jag kan icke finna, att det skulle vara så stor skilnad mellan
dessa liqvidationssätt, att derifrån skulle kunna härledas något hin¬
der för gemensam omröstning. Det kan, som jag påpekat, vara en
reel skilnad mellan att betala kontant och att i framtiden betala ränta
och amortering: det ena kan vara fördelaktigare än det andra. Men
derom kunna vi icke diskutera i dag. Det är en liqvid och ett sått
att liqvidera, som man uppdrager åt riksgäldskontoret att verkställa.
Jag kan således icke dela den åsigt, som den förste talaren utveck¬
lade för att komma till det resultat, att det skulle finnas något tvif¬
vel, huruvida en gemensam omröstning i denna fråga finge ega rum
eller icke.
Icke heller kan jag biträda den argumentation, som den andra
talaren från statsutskottet sökte göra gällande. Han sökte af for¬
mella skäl att draga i tvifvelsmål, hvad egentligen hufvudfrågan här
vore. För mig står det ganska klart, att hufvudfrågan är inköp af
vissa jernvägar. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att inköpa
vissa, närmare uppgifna jernvägar och har angifvit de grunder, efter
hvilka priset skulle beräknas. Om Riksdagen svarar ja till det för¬
slaget, så lärer det vara bestämdt, att ifrågavarande jernvägar skola
inköpas. Annorlunda skulle det måhända städa sig, om det vore Riks¬
dagen, som toge initiativet och lemnade åt riksgäldskontoret en full-
magt in blanco, som talaren sade, att tillhandahålla Kongl. Maj:t de
penningebelopp, som erfordrades för att inköpa eu viss jernväg,
hvarom Kongl. Maj: t icke gjort framställning till Riksdagen. Då både
Kongl. Maj:t att pröfva detta, och det kunde hända, att Kongl. Maj:t
sade, jag vill icke gå in på hvad Riksdagen föreslagit. Men här sy¬
nes det mig vara alldeles tydligt, att hufvudfrågan är att inköpa dessa
banor. Kongl. Maj:t bär proponerat, att de skola inköpas efter vissa
grunder, och att riksgäldskontoret skall få bemyndigande att tillhanda¬
hålla de medel, som fordras för att inlösa dem.
Jag tror också att Riksdagen genom gemensam omröstning gif-
vit fullmågtige i riksgäldskontoret uppdrag, som ibland varit af min¬
dre betydelse än det uppdrag, hvarom nu är fråga.
Samme talare sökte också göra gällande, att då i regerings¬
formen talas om grunderna för riksgäldskontorets styrelse och för¬
valtning, så skulle detta, om jag fattade honom rätt, hafva afseende
Tisdagen den 7 Maj.
13
S:o 40.
mera på hufvudgrundsatserna i linaneielt hänseende för riksgälds- Angående en
tfoniorets förvaltning än på de detaljbestämmelser, som skulle införas "otering».
i reglementet. Men jag tror icke för min del, att då regeringsformen ProPotition
begagnar ordet- .grunderna för riksgäldskontor styrelse och för-
vältning, dermed menas nåwa principer, några grundsatser, efter (Forts.7’
nydka nksgäldskontorets fullmägtige skola handhafva och förvalta
rikets gäld; utan med de orden menas helt enkelt de bestämmelser
som .Riksdagen kan anse lämpliga att meddela fullmägtige i riks-
gäldskontoret för att de skola veta, huru de skola göra. Nu föreligger
efter mm mening en sådan bestämmelse. Herrar fullmägtige skola hafva
klart för sig, huruvida de skola betala vissa andelar af köpeskillingen
med kontanta penningar eller för vissa delar i framtiden erlägga ränta
och amortering. Detta är således de grunder, efter hvilka fullmägtige
skola gå till väga. 6 6
Man må, herr talman, hysa hvilka åsigter som helst angående
realiteten af den stora affär, hvarom nu är fråga. Men vid detta
tillfälle, vid dagens föredragning, kan jag icke finna annat, ån att
frågan gäller: öfverensstämmer den voteringsproposition, som stats¬
utskottet framstålt, med grundlagens bud? Och för min del finner
jag, att denna proposition står i full öfverenstämmelse med grund¬
lagens bestämmelser angående gemensamma omröstningar. Jas an¬
faller derför att få yrka bifall till densamma,
Sedan öfverlåggmngen härmed förklarats slutad och efter af
herr talmannen i sådant afseende gifven proposition, blef den föreslagna
votermgspropositionen af kammaren godkänd.
§ 3.
Föredrogs och bordlädes för andra gången bevillningsutskottets
betänkande n:o 25.
I sammanhang härmed begärdes ordet af:
Herr Persson i Mörarp, som yttrade: På det att bevillnings¬
utskottet måtte snarast möjligt kunna inkomma med beräkning af de
ankomster, som tillfalla statsverket i form af tullar, så skall jag anhålla
att kammaren behagade besluta att uppföra bevillningsutskottets
betänkande n:o 25 näst efter samma utskotts betänkande n:o 22
på morgondagens föredragningslista.
Denna hemställan bifölls.
§ 4.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr O. W. Eedelius under 5 dagar fr. o. m. den 15 dennes
och . 0. Jonsson i Hof * 3 »
Andra Kammarens Prat. 18.15. N:o 40.
3
N;o 40. 14 tisdagen den 7 Maj.
‘ • §5.
Justerades ett protokollsutdrag.
§ 6.
Till bordläggning anmäldes Andra Kammarens första tillfälliga
utskotts utlåtande n:o 29, i anledning af tvenne motioner angående
åtgärder för förbättring af de hygieniska förhållandena vid rikets
folk- och småskolor.
Detta ärende skulle å föredragningslistan för morgondagens
sammanträde uppföras framför de ärenden, som blifvit två gånger
bordlagda.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 3.so e. m.
. „i t. ulifilll'
In fidem
E, Nathorst JBöös,
Stockholm, John Björkmans boktr., 1895.