Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
1
N:o 2.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen om anordnande
vid Upsala af en asyl för sinnessjuke; gifven Stockholms
slott den 20 december 1894.
Med åberopande af livad bilagda utdrag af protokollet öfver ecklesia¬
stikärenden för denna dag innehåller, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen
dels medgifva, att till anordnande af en asyl för sinnessjuke, i hufvud¬
saklig enlighet med hvad kongl. medicinalstyrelsen i sådant afseende före¬
slagit, må vid den tid, Kongl. Maj:t finner godt bestämma, från den i när¬
heten af Upsala belägna kronoparken Asen, utan att i andra afseenden
derifrån afsöndras, upplåtas ett å en af jägmästaren H. Gelertsen år 1891
upprättad karta med tillhörande beskrifning utmärkt område om 67 hektar
11 ar med rätt för hospitalsöfverstyrelsen att förfoga öfver marken till
såväl byggnadsplatser och promenadgångar samt för sjukvårdens behof i
öfrigt som plantering af löfträd till skydd mot eldfara, men med kongl.
domänstyrelsen förbehållen rätt att disponera öfver ej mindre den skog,
som kommer att å ifrågavarande område fällas för beredande af utrymme
i nyssberörda afseenden, än äfven den derefter å området qvarvarande
ståndskogen, och med skyldighet för hospitalsöfverstyrelsen att bekosta
upprättande och framtida underhåll af all hägnad emot kronoparken samt
mot området tillstötande rågrannar, hvad angår på kronoparken förut be¬
löpande hägnad,
dels jemväl medgifva, ej mindre att kronojägarebostället Asen jemte
derå befintliga, kronan tillhöriga byggnader må med oinskränkt disposi¬
tionsrätt den 14 mars 1896 till asylen upplåtas mot eu summa af 7,500
kronor med skyldighet för hospitalsöfverstyrelsen att med 150 kronor in-
Bih. till lliksd. Prat. 18.95. 1 Sami. 1 Afil. 2 Häft. 1
2 Kongl. Mqj:t$ Nåd. Proposition N:o 2.
lösa två på boställets mark uppförda, arbetaren Johan Erik Carlsson till¬
höriga byggnader samt att till boställets innehafvare utgifva ersättning för
det höstutsäde, som vid boställets afträdande kan vara derå nedlagdt, äfven¬
som för dertill och till den öfriga åkerjordens höstberedning användt ar¬
bete, än äfven att berörda summa, 7,500 kronor, må såsom uppbördsmedel
tillgodoföras sjunde hufvudtitelns reservationsanslag till kronoskogarnes för¬
valtning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,
dels ock till förvärfvande åt asylen af nämnda kronojägareboställe
jemte akademihemmanen n:is 1 och 2 Hammarby om 1 mantal i Bondkyrka
socken äfvensom till uppförande af för asylen erforderliga byggnader och
vidtagande af i sammanhang dermed föreslagna åtgärder i afseende på
förändring af vissa lägenheter vid Upsala hospital samt anläggning af
spårväg och vattenledning till asylen in. m. i hufvudsaklig öfverensstäm¬
melse med för detta ändamål upprättade ritningar, dock med Kongl. Maj:t
förbehållen rätt att låta deri göra ej mindre den ändring, som kan på¬
kallas för anordnande af ändamålsenlig värmeledning, än äfven sådana
jemkningar, som i öfrigt kunna finnas erforderliga eller lämpliga och ej
föranleda öfverskridande af de för ifrågavarande anläggningar beräknade
kostnadernas slutsumma, bevilja ett anslag af 1,480,000 kronor och deraf
på extra stat för år 1896 anvisa ett belopp af 500,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande ut¬
skott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
G. F. Gäljam.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 2.
3
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 20
december 1894.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve
Lewenhaupt,
Statsråden: friherre Akerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Wersåll.
l:o.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Gilljam yttrade:
»Genom nådigt bref den 11 september 1891 täcktes Eders Kongl. Maj:t
medgifva, att för utarbetande af förslag till en hufvudsakligen för värd af
sinnessjuke frän mellersta Sverige af sedd större asyl och plats för densamma
Ny asyl för
sinnessjuke.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
finge af medicinalstyrelsen tillsättas en kommission, bestående, förutom af
ordföranden hos styrelsen, af tre sakkunnige män med biträde af den hos
medicinalstyrelsen för behandling af hospitalsbyggnadsärenden anstälde arki¬
tekt; och genom nådigt bref den 9 påföljande oktober förklarades, att
förstberörda nådiga bref icke utgjorde hinder för medicinalstyrelsen att
utöfver nämnda tre sakkunnige män förordna bemälde, hos styrelsen an¬
stälde arkitekt till ledamot af ifrågavarande kommission. Sedan medicinal¬
styrelsen med anledning häraf till ledamöter i kommissionen utsett medi¬
cinalrådet G. Bolling, numera aflidne öfverläkaren vid Upsala hospital,
e. o. professorn N. G. Kjellberg, öfverläkaren vid Stockholms hospital,
e. o. professorn E. Hjertström och hofintendenten A. Kumlien, har kom¬
missionen med generaldirektören A. Almén såsom ordförande utarbetat
förslag till en större asyl med dertill hörande ritningar och kostnads¬
beräkning. Detta förslag har medicinalstyrelsen med underdånig skrifvelse
den 10 juli 1893 öfverlemnat till Eders Kongl. Maj:ts pröfning.
Till stöd för det afgifna förslaget anför kommissionen i skrifvelse till
medicinalstyrelsen den 19 juni 1893 bland annat följande. Från statens
sida vore, i synnerhet under sista decenniet, mycket åtgjordt för att af¬
hjelpa bristen på platser för vård af sinnessjuke. År 1885 hade det nya
hospitalet vid Upsala för manliga patienter blifvit färdigt. År 1887 hade
hospitalet vid Kristinehamn öppnats för mottagande af sjuke. Den nya pa¬
viljongen vid Nyköpings hospital hade blifvit färdig och tagits i bruk år
1890, och år 1891 hade den stora asylen vid Lund fullbordats och samma
år delvis tagits i bruk. Dessutom vore medel beviljade till nytt hospital
vid Piteå och en asyl i Vadstena.
Sjukplatsernas antal hade såväl genom dessa nybyggnader som ock
genom ändringar och tillbyggnader ökats, så att, då år 1881 platser före-
funnos å rikets vårdanstalter för 1,991 sinnessjuke, vid 1890 års slut
2,625 sjukplatser voro tillgängliga. Under decenniet 1881 — 1890 hade
således sjukplatsernas antal ökats med 634, motsvarande nära 32 procent.
Under år 1891 hade beredts 684 nya platser genom öppnandet af
Lunds asyl, 10 platser genom ändringar å Kristinehamns hospital och 2
platser å Upsala hospital, eller tillsammans 696 nya platser. Inom ett
par år skulle ytterligare kunna anordnas 172 platser å Lunds asyl, 290
å Piteå hospital och 424 å Vadstena hospital och asyl, eller tillsammans
886 platser. Vid slutet af år 1895 borde sålunda kunna påräknas till¬
hopa 4,207 platser för sinnessjukes vård. För de femton åren 1881
—1895 skulle alltså platsernas antal komma att ökas från 1,991 till
4,207 eller med 2,216 platser, motsvarande en tillökning af mer än 111
procent.
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
För bedömande af otillräckligheten af befintliga sjukplatser beböfdes
endast att med antalet platser jemföra antalen sinnessjuke och idioter,
hvilka allt sedan 1886 funnes angifna i öfverstyrelsens för hospitalen års¬
berättelser. Detta förhållande hade varit följande:
År
|
Antal
sinnessjuke
|
Antal
idioter
|
Summa
|
Antal
tillgängliga
platser
|
1886.....................................
|
6,532
|
4,212
|
10,744
|
2,257
|
1887 ......................................
|
6,885
|
4,984
|
11,869
|
2,277
|
1888 ........................................
|
7,068
|
5,456
|
12,524
|
2,572
|
1889.......................................
|
7,285
|
5,731
|
13,016
|
2,572
|
1890*)....................................
|
7,491
|
6,153
|
13,644
|
2,625
|
Härvid vore dock att märka, att de officiella uppgifterna i fråga om
antalet sinnessjuke och idioter ingalunda vore fullt tillförlitliga, utan att
med största sannolikhet kunde antagas, att summan af sådana personer
inom landet vore betydligt högre.
Beräknades förhållandet emellan det hoplagda antalet sinnessjuke och
idioter, å ena sidan, samt antalet tillgängliga sjukplatser, å den andra,
framginge deraf, att år 1886 platser funnos för 21 procent af dessa och
vid 1890 års slut endast för något öfver 19 procent. Enligt denna jem¬
förelse skulle tillfälle till vård å rikets vårdanstalter för sinnessjuke före¬
finnas endast för ett fåtal af dem, som deraf vore i behof. Oafsedt att
de uppgifter om sinnessjuke och idioter, som af vederbörande kyrkoherdar
lemnades, icke kunde vara fullt exakta, såsom nyss antydts, syntes det ej
vara fullt befogadt att räkna idioterna bland dem, som behöfde plats å
hospital eller asyl. Idioterna sändes nemligen i allmänhet dels till upp¬
fostringsanstalter för sinnesslöa barn och dels till särskilda för dem afsedda
vårdanstalter, eller ock underhölles de i hemmen eller å fattighus. Endast
undantagsvis söktes och erhölles för dem vård å hospital eller asyl. Så
hade äfven varit händelsen under femårsperioden 1886—1890, då å rikets
vårdanstalter för sinnessjuke intagits 3,705 patienter, men af dessa endast
40, eller ungefär 1 procent, varit idioter.
Beräknades tillgången på platser utan afseende å befintliga idioter
*) Enligt öfverstyrelsens för hospitalen underdåniga berättelser för åren 1891—1893
utgjgrde motsvarande tal år 1891: 7,678, 6,192, 13,870 och 3,321, år 1892: 7,873,6,295,
14,168 och 3,357 samt år 1893: 7,997, 6,446, 14,443 och 3,657.
6
KongI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
och således endast i förhållande till de sinnessjukes antal, visade det sig,
att densamma förblifvit oförändrad, uppgående till ungefär 35 procent af
befintliga sinnessjuke. Ehuru platsernas antal under sistberörda fem år
ökats med 368, hade derigenom ej förorsakats någon ändring eller för¬
bättring beträffande den procentiska tillgången på platser, enär de sinnes¬
sjukes antal under tiden ökats med 959. Beräknades åter förhållandet
mellan sinnessjuke, under förutsättning att dessas antal förblefve oför-
ändradt liksom år 1890, eller 7,491, och för dem disponibla platser vid
1895 års slut, eller 4,207, skulle således för 56 procent af dessa kunna
beredas vård vid rikets hospital och asyler.
Utan att vilja ingå på någon granskning af anledningen till stegringen
af de sinnessjukes antal eller undersöka, huruvida stegringen vore verklig
eller skenbar och, i sistnämnda fall, beroende på omsorgsfullare insamlande
af uppgifter om befintliga sinnessjuke, och fastän de sinnessjukes antal i
verkligheten torde vara betydligt större än uppgifterna visade, kunde man
likväl med visshet påstå, att äfven efter fullbordandet af de vårdanstalter,
till Indika medel vore anslagna, platserna å rikets hospital och asyler vore
otillräckliga.
Huru stort antal sjukplatser som ytterligare måste beredas, ansåge
kommissionen ej kunna på förhand med säkerhet beräknas. För att kunna
besvara denna fråga måste man först noggrant känna det verkliga an¬
talet sinnessjuke, huru många af dem, som vore lugna och lätt skötta,
huruvida omgifningen vore benägen att i hemmen behålla de stillsamma
o. s. v. Dessutom hade denna fråga en rent ekonomisk sida, i det att af-
giften för tredje klassens patienter å statens vårdanstalter vore så billig,
att det blefve en besparing för enskilda och kommuner att få medellösa
sinnessjuka personer derstädes intagna.
Förhållandena i andra länder vore så vexlande, att ej heller med led¬
ning deraf kunde göras någon tillförlitlig beräkning af antalet behöfliga
platser i vårt land. Sålunda hade t. ex. England plats för nästan samt¬
liga dervarande sinnessjuke, Preussen deremot blott för 28,5 procent af
sina. Så mycket kunde dock med ledning af kända förhållanden sägas,
att, då i Sverige år 1890 funnits 7,491 sinnessjuke, och detta antal sanno¬
likt komme att ökas vid den tidpunkt (år 1895), då 4,207 platser skulle
blifva tillgängliga, det vid denna tidpunkt skulle visa sig, att detta antal
platser vore alldeles för litet.
Hospitalen kunde ej uppfylla ändamålet med sin bestämmelse, att
vara verkliga kuranstalter, så länge nuvarande förhållande, eller att mera
än 80 procent af de för sinnessjukdom vårdade vistats å hospitalen längre
tid än två år, egde rum. Enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, vore
7
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
nemligen vid denna tids förlopp utsigten för tillfrisknande ringa. Genom
uppförande af asyler skulle hospitalen kunna befrias från en del af sina
obotliga patienter samt blifva i stånd att emottaga nyligen insjuknade i
vidsträcktare mån, än som nu vore möjligt, och utan att så långt uppskof
med mottagningen behöfde ske, som hitintills ofta inträffat. För öfrigt
kunde behofvet af sjukplatser för framtiden icke nu bestämmas. Behofvet
af sådana platser vore stort, och äfven det förslag till asyl, som kommis¬
sionen framstälde, komme icke att fylla detsamma. Då emellertid nya
asyler sannolikt ej komme att byggas, utan att sådant visat sig behöfligt,
blefve det framtiden förbehållet att efter sig företeende omständigheter
skapa nya vårdanstalter för sinnessjuke.
I fråga om valet af det, ställe, dit den nya asylen borde förläggas,
har kommissionen funnit endast två platser kunna dertill ifrågakomma,
den ena i närheten af Örebro och den andra vid Upsala hospital. Den
förra platsen utgjordes af ett område,' kalladt Alnängarna, jemte en del
af kronohemmanet Rönninge; men denna byggnadsplats vore skoglös samt
utsatt för nordliga och ostliga vindar, en olägenhet, som dock kunde af-
hjelpas genom plantering af skog, hvilken likväl erfordrade en tid af
omkring 20 år eller mera för att hinna tillräckligt uppväxa. Den andra
platsen, belägen å kronoparken Åsen, har kommissionen funnit ega ett
i alla afseenden förmånligare läge och bättre tillgång på vatten äfven¬
som erbjuda andra fördelar, på grund hvaraf kommissionen gifvit denna
plats företrädet, dock endast under en viss förutsättning. Kommissionen,
som, under åberopande af förhållandet vid de i närheten af Lund för¬
lagda vårdanstalterna för sinnessjuke, ansett, att, om den nya asylen an-
lades å den ifrågasatta byggnadsplatsen invid Upsala, i hvilket fall asylens och
hospitalets ekonomiska förvaltning borde blifva gemensam, öfverläkare-
tjensten vid asylen, hufvudsakligen till förebyggande af förvecklingar,
borde förenas med öfverläkaretjensten vid Upsala hospital, har nemligen
funnit det vilkor böra härför uppställas, att sistberörda tjenst skiljes från
den dermed nu förenade e. o. professuren i psykiatri vid Upsala univer¬
sitet. Skulle detta vilkor ej kunna uppfyllas, har kommissionen, som befarat
stora framtida olägenheter af berörda e. o. professurs förenande med öfver-
läkaretjensten vid den ifrågasatta stora anstalten, afstyrkt asylens förläg¬
gande vid Upsala hospital och i sådant fall förordat omförmälda bygg¬
nadsplats vid Örebro.
Beträffande storleken af den tillämnade asylen har kommissionen anfört
bland annat följande. De komiterade, som år 188G afgåfvo förslag om
inrättande af en asyl vid Lund, hade ansett, att vid bestämmandet af den
storlek, som lämpligen borde tillkomma eu asyl för sinnessjuka i vårt land,
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
600 till 1,000 sjukplatser kunde antagas såsom temligen passande, enär
mindre anstalter icke kunde erhållas tillräckligt billiga och mycket större
anstalter torde blifva svåra att administrera, om de skulle hafva lokalsty¬
relse och ekonomi gemensamma med ett närbeläget hospital af betydligare
storlek. Komiterade hade derför föreslagit, att asylen vid Lund skulle be¬
räknas att genast kunna upptaga 684 sjuke, hvilket antal sedermera genom
tillbyggnad skulle kunna ökas med omkring 150 sjukplatser. Den tid,
som förflutit sedan denna för våra förhållanden stora sjukvårdsinrättning
togs i bruk, vore ännu ganska kort, men enskildheterna vid de der träf¬
fade anordningarna hade likväl hunnit pröfvas. Den erfarenhet, som
dervid vunnits, hade icke gifvit någon anledning att öfvergifva de prin¬
ciper, som lagts till grund vid bestämmande af denna anstalts storlek.
Med afseende på det stora behofvet af ökadt utrymme inom anstalterna
för sinnessjuke vore det visserligen en fördel, om platsernas antal kunde
sättas högre inom de asyler, som hädanefter komme att byggas, helst som
underhållskostnaden för hvarje enskild sjuk derigenom jemväl torde kunna
något minskas; men dessa fördelar skulle möjligen komma att åtföljas af
olägenheter, hvilkas omfattning ännu icke kunde beräknas. Administrationen
af så stora anstalter förutsatte betingelser, hufvudsakligen med afseende på
den dagliga provianteringen, som ännu icke vore fullt pröfvade, och sam¬
manförandet af ett så betydligt antal sinnessjuka menniskor på samma
ställe manade äfven till någon varsamhet, intill dess ökad erfarenhet hunnit
vinnas med afseende å asylvården i allmänhet. Af dessa skäl har kom¬
missionen föreslagit, att sjukplatsernas antal inom den blifvande asylen måtte
bestämmas till omkring 800 med 400 patienter af livartdera könet.
Kommissionen har låtit uppgöra ritningar och kostnadsförslag öfver
den tillämnade asylen med fästadt afseende å dess förläggande vid Upsala,
men har tillika förklarat, att dessa ritningar och kostnadsförslag kunde
bibehållas oförändrade, derest asylen förlädes till Örebro, blott de granska¬
des och kompletterades för beredande bland annat af tvätt- och bagare¬
stuga jemte bostad åt syssloman. Äfven om kostnadsförslaget härigenom
skulle komma att något ökas, hvilket kommissionen ingalunda ansett säkert,
enär byggnadsmaterialierna i Örebrotrakten vore billigare och transport¬
kostnaderna mycket lägre än i Upsala, syntes skilnad en i anläggningskostnad
blifva relativt obetydlig.
Kostnaden för de till asylen i dess helhet erforderliga arbeten, bygg¬
nader, värmeledning samt källvatten-, varmvatten- och kloakledningar
m. in. har kommissionen beräknat till 1,422,037 kronor. Som antalet
patient- eller sängplatser inom asylen enligt förslaget skulle komma att
uppgå till 828, blefve kostnaden för hvarje sjukplats 1,717 kronor 44 öre.
9
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.
Jemförde man härmed kostnaden för hvarje patient å förut uppförda sjuk¬
vårdsinrättningar, befunnes, att priset för sjukplats i andra under senare år
verkstälda hospitalsbyggnader utgjort vid
Lunds hospital ............................................................................. 4,951 kronor
tillbyggnaden af Hernösands hospital ..................................... 3,160 »
mansafdelningen vid jjpsala » 4,700 »
Kristinehamns » ............................... 3 030 »
Piteå » 3,328 »
Lunds asyl..................................................................................... 1,726 »
Beträffande Vadstena asyl hade kostnaden för hvarje sjukplats beräk¬
nats till 1,029 kronor. Vid denna jemförelse borde ej förbises, att kost¬
naden för sängplats skulle blifvit icke obetydligt lägre, derest man ej i
förslaget dels, med hänsyn till nutidens fordran på trygghet mot eldfara
och till sanitära fördelar, utbytt träbjelkar och vanlig trossfyllnad mot
jernbjelkar och betonhvalf, dels ock inberäknat kostnaderna för elektrisk
belysning och varmvattenberedning med ledningar vid asylen.
Rörande behofvet af en ny större asyl för sinnessjuke yttrar medicinal¬
styrelsen i sin förut omnämnda skrifvelse följande. Sedan kommissionen
tillsattes, hade behofvet af platser för sinnessjukes vård icke minskats,
oaktadt den stom asylen i Lund sedan dess blifvit fullt belagd. Den 15
juni 1893 voro å rikets hospital alla platser använda, med undantag af
några få för tillfället lediga, och å somliga hospital hade till och med
öfvertaliga sjuka intagits. Detta oaktadt afvaktade vid nämnda tidpunkt
310 till hospitalsvård berättigade sinnessjuke blifvande lediga platser, hvaraf
framginge, att ett stort behof förefunnes af ökade sjuk vårdsanstalter för
dessa många olyckliga. Utan tvifvel funnes dessutom ett stort antal sinnes¬
sjuke, för. livilka man icke sökt plats, enär man af erfarenhet visste,
att intagning å hospital ofta fördröjdes, stundom i åratal, af brist på ut¬
rymme.
Beträffande valet af plats lör den blifvande asylen förklarar medicinal¬
styrelsen sig dela den uppfattning, som gjort sig gällande hos kommissionen.
Medicinalstyrelsen anser äfven, att ett med asyl förenadt hospital icke med
fördel kan förvaltas af en direktion och två med hvarandra likstälda och
af hvarandra oberoende öfverläkare, utan att eu öfverläkare bör vara chef
för bada anstalterna, pa sätt i Lund med god framgång tillämpats. I sådant
fall måste emellertid enligt medicinalstyrelsens åsigt öfverläkaren vara teo¬
retiskt och praktiskt väl förtrogen så väl med sinnessjukes vård som ock
med dnn vidlyftiga ekonomiska förvaltningen af dessa stora anstalter, hvilket
åter icke kunde i allmänhet förutsättas, derest samma öfverläkare tillika
Bih. till lliksil. Vret. 189Ö. 1 Sami. 7 Afd. 2 Höft.
2
10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
skulle vara e. o. professor i psykiatri vid Upsala universitet och tillsättas
hufvudsakligen på grund af bättre vitsordade lärdomsmeriter utan behörigt
afseende vid ådagalagd förmåga både såsom hospitalsläkare och såsom
administratör. Om deremot hinder skulle möta för genomförande af den
förändring beträffande tillsättning af öfverläkaretjensten, som kommissionen
föreslagit, har medicinalstyrelsen föi'klarat sig, med kännedom om hospi¬
talets och asylens beroende af öfverläkarens praktiska förmåga samt dennes
stora inflytande på det hela och särskild! pa den ekonomiska förvaltnin¬
gen, lika med kommissionen afstyrka asylens förläggande till Upsala och
i stället tillstyrka, att asylen måtte få sin plats i närheten af Örebro,
samt att utredning snarast möjligt måtte ega rum beträffande de relativt
obetydliga förändringar i kostnadsförslagen, som kunde betingas af det
förändrade läget.
Under förutsättning att asylen komme att anordnas i samband med
Upsala hospital och att kompetensvilkoren för öfverläkaretjensten komme
att ändras i antydd rigtning, har medicinalstyrelsen hemstält om vidta¬
gande af åtgärder för erforderligt jordområdes förvärfvande åt asylen samt
om beredande af medel dertill och för anordnande af byggnader åt asylen
äfvensom för åvägabringande i samband dermed af nödiga förändringar
vid Upsala hospital.
För den ifrågasatta asylen vid Upsala skulle enligt det uppgjorda0för¬
slaget behöfvas, så snart arbetet kunde börjas, en del af kronoparken Asen
jemte det närliggande kronojägarebostället med samma namn. För patien¬
ternas sysselsättning med jordbruk komme dock framdeles att erfordras en
större jordareal, hvarför det närbelägna akademihemmanet Hammarby borde
förvärfvas.
Den del af kronoparken Asen, som ansetts erforderlig, utgör enligt en
af jägmästaren H. Gelertsen år 1891 upprättad karta med tillhörande be¬
skrifning ett med bokstäfverna a—s utmärkt område jemte en mindre
grustägt äfvensom några smärre kärr, som ej a kartan betecknats, och
innefattar en sammanlagd ytvidd al 67,11 hektar. Denna del af krono¬
parken har kommissionen hemstält matte få i man af behof för ifråga¬
varande ändamål användas och antingen ölverlåtas till medicinalstyrelsens
fria förfogande eller, derest detta ej ansåges lämpligt, fortfarande dispo¬
neras af domänstyrelsen, dock att derigenom ej finge läggas hinder för
anordnande af de vägar och löfträdsparker m. m., som i en framtid blefve
behöfliga. Medicinalstyrelsen har ansett, att, derest berörda område ej med
eganderätt öfverginge till asylen, medicinalstyrelsen borde fa fritt förfoga
öfver marken till byggnadsplatser och för sjukvårdens behof, men domän¬
styrelsen ega dispositionsrätt öfver skogen, sedan nödiga promenadgangar
11
Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
och planteringar af löfträd, till skydd mot eldfara, anlagts närmast de före¬
slagna byggnaderna. Domänstyrelsen har i häröfver infordradt underdånigt
utlåtande af den 7 december 1893 tillstyrkt, att, i händelse asylens för¬
läggande till den nu föreslagna platsen i öfrigt befunnes lämpligt, berörda
område från kronoparken Åsen — utan att i andra afseenden från krono-
parken afsöndras måtte till den föreslagna asylen upplåtas med rätt
för medicinalstyrelsen att förfoga öfver marken till såväl byggnadsplatser
och promenadgångar samt för sjukvårdens behof i öfrigt som plantering
af löfträd till skydd mot eldfara, men med domänstyrelsen förbehållen rätt
att disponera öfver ej mindre den skog, som komme att å ifrågavarande
område fällas för beredande af utrymme i nyssberörda afseenden” än äfven
den derefter å området qvarvarande ståndskogen, hvarjemte det borde åligga
asylen att bekosta upprättande och framtida underhåll af all hägnad emot
kronoparken samt mot området tillstötande rågrannar hvad anginge på
kronoparken förut belöpande hägnad. r
Beträffande Jcronojägarebostället Asen, som innefattar en areal af 14,692
hektar, deraf tomt och trädgård 0,37 hektar, åker 13,15 hektar och naturlig
äng 1,172 hektar, och å hvilket finnes en äldre stugubyggnad och ett nyare
boningshus jemte uthus, bär domän styrelsen meddelat, att bostället för när¬
varande innehades på lön af kronojägaren Johan Johansson, hvilken år
1890 antagits till tjensten under det i nådiga brefvet den 4 juni 1886
föreskrifna förbehåll att, derest för allmänt ändamål det till tjensten anslagna
bostället blefve för kronan behöfligt, han skulle vara skyldig att efter åt¬
njuten fardag afträda detsamma till kronan utan annan ersättning, än som
genom laga syn i vanlig ordning kunde varda bestämd. I följd häraf och
med tillämpning af § 62 i nådiga instruktionen för skogsstaten af den 29
november 1889 skulle bostället, derest definitivt beslut om dess afstående
jemte anmaning att afflytta delgåfves innehafvaren efter den 14 mars och
före 1 bönedag, blifva disponibelt påföljande 14 mars, men, om beslutet
och anmaningen delgåfves honom efter Thomaädag, den 14 mars, som först
inträffade, sedan ett år från Thomadag förflutit, och skulle han då ega
rätt till ersättning, efter laga syn, för det höstutsäde, som vid boställets
afträdande kunde vara derå nedlagdt, äfvensom för dertill och till den
ofri ga åkerjordens höstberedning användt arbete. Boställsjordens årligen
behållna afkastning hade, efter år 1890 i behörig ordning skedd ny upp¬
skattning, genom domänstyrelsens beslut den 18 november sistnämnda år
faststälts till 225 kronor, hvilket belopp nu fråndroges kronojägarens
kontanta lön, men måste till honom i penningar såsom lön utbetalas, när
lian ej vidare atnjöte boställets åtkomst. I denna afkastning inginge dock
icke förmanen af fri bostad, för hvilken förmån boställshafvaren vore i
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
mistning af den särskilda hyresersättning, som tillkomme de kronojägare,
åt hvilka kronan ej uppläte bostad.
Utom de å bostället befintliga laga hus, hvilka samtliga tillhörde
kronan, funnes å egorna, enligt hvad af instrumentet öfver den år 1890
verkstälda uppskattningsförrättningeu frainginge, en backstuga, uppförd
före år 1883, äfvensom ett mindre svinhus, hvilka två byggnader, dertill
intet jordområde hörde, egdes af arbetaren Johan Erik Carlsson, som, en¬
ligt hvad vederbörande öfverjägmästare upplyst och ansett, visserligen
kunde åläggas att utan ersättning bortföra desamma, men billigtvis borde
tillerkännas en lösesumma derför af 150 kronor.
Boställets åbyggnader kunde enligt skogsförvaltningens åsigt ej flyttas
till annat ställe, att der utgöra bostad åt kronojägaren, för lägre kostnad
än den, hvartill uppförande af ny bostad skulle uppgå, eller omkring
3,000 kronor för boningshus jemte uthus, inrymmande matbod, källare
och vedbod samt hemlighus.
Förutom hvad som kunde tillkomma arbetaren Carlsson för byggnader
äfvensom boställshafvaren för vid afträdande!, verkstäldt höstutsäde in. in.
borde således lösesuminan för bostället och kronans hus derå beräknas
genom kapitalisering af boställsjordens uppskattade afkastning, 225 kronor,
som efter 5 procent utgjorde 4,500 kronor, och dertill läggas beräknade
kostnaden för nya bostadsbyggnaders uppförande, 3,000 kronor, hvadan
hela sagda lösesumma borde beräknas till 7,500 kronor.
Hvad angår akademihemmanet Hammarby om ett mantal i Bondkyrka
socken af Ulleråkers härad, väcktes redan år 1876 af direktionen för
Upsala hospital fråga om detta hemmans förvärfvande åt kronan. Genom
nådigt bref den 4 juni 1886 anbefaldes domänstyrelsen att, efter veder-
börandes hörande, inkomma med underdånigt utlåtande öfver eu af medi¬
cinalstyrelsen gjord framställning, att för anläggandet af en asyl i samman¬
hang med Upsala hospital utbyte måtte ega rum af nämnda och ett
annat akademihemman mot vissa uppgifna utarrenderade kronoegendomar.
Med anledning häraf afgaf domänstyrelsen den 7 december 1888, jemte
bifogande af yttranden från vederbörande kronofogde och domänintendent
samt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län, underdånigt
utlåtande af innehåll att, som dessa tre myndigheter ansett den af uni¬
versitetets fogdar och skogsförvaltare verkstälda uppskattning af egen-
domarnes värde vara för akademihemmanen för hög i förhållande till
värdet af de hemman, som kronan skulle till universitetet lemna i utbyte,
samt dertill komme att universitetets drätselnämnd, hvilken i detta ärende
fört akademiens talan, lagt till grund för sitt bifall till bytet den af uni¬
versitetets tjensteman verkstälda uppskattningen af akademihemmanen och
13
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
förklarat sig icke vilja godkänna högre värden för de utarrenderade krono-
egendomarne än de jemväl af samma tjensteman beräknade, domänstyrelsen
ansåge sig böra hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte lemna utan af¬
seende så väl medicinalstyrelsens framställning som af kronofogden och
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande väckt förslag om ny uppskattning
af samtliga hemmanens värde.
Sedan ärendet remitterats till medicinalstyrelsen, ingick denna myndig¬
het till universitetets drätselnämnd med anhållan om nämndens utlåtande,
huruvida och på hvilka grunder Upsala universitet kunde vara villigt för¬
sälja sagda akademihemman för anläggande af en asyl, så ock om tiden,
då hemmanen skulle kunna blifva för ändamålet disponibla. Härå lem-
nade drätselnämnden i skrifvelse den 25 augusti 1892, jemte tillkänna¬
gifvande, att nämnden ej vore behörig att i omförmälda afseende afgifva
något för universitetet bindande svar, beträffande hemmanet Hammarby
den förklaring, att nämnden af anförd orsak ansåge sig icke kunna för¬
orda försäljning af detta hemman mot lägre köpeskilling än det värde,
som på grund af förut i ärendet inledda underhandlingar blifvit i enlighet
med uppskattning af universitetets hemmansfogde och skogsförvaltare åsatt
ifrågavarande hemman, eller 23,121 kronor 9 öre, hvartill komme möjligen
erforderlig ersättning till hemmanets arrendator, i hvilket sistnämnda af¬
seende drätselnämnden upplyste, att hemmanet Hammarby, der arrendet
utginge den 14 mars 1905, enligt arrendekontraktet kunde disponeras från
och med den 14 mars 1899, mot det att arrendatorn uppsades till afflytt¬
ning fyra år före afträdestiden samt att han af universitetet bekomme en
summa penningar, motsvarande 500 kronor för hvarje år, med hvilket
den kontraherade arrendetiden minskades.
I anledning af medicinalstyrelsens i sammanhang med det nu före¬
liggande förslaget om inrättande af en asyl för sinnessjuke gjorda fram¬
ställning om förvärfvande af hemmanet Hammarby för asylpatienternas
sysselsättning med jordbruksarbeten, har det större akademiska konsistoriet,
efter drätselnämndens hörande och i enlighet med dess uttalade åsigt, uti
skrifvelse den 4 december 1893, jemte upplysning, att vid de under senare
tider skedda försäljningar af akademihemman universitetet städse erhållit
köpeskillingar, betydligt öfvei’stigande de af universitetets fogde och skogs¬
förvaltare hemmanen förut åsätta värden, förklarat, att, ehuru universitetet
kunde hafva utsigt att för hemmanet Hammarby, derest det försåldes med
iakttagande af det ti 11 vägagående, som följts vid försäljning af andra salu-
gångna akademihemman, erhålla högre köpeskilling än 23,121 kronor,
konsistoriet dock, i betraktande åt de afsevärda fördelar, som skulle vinnas
genom inrättande af den ifrågasatta asylen, för sin del icke hade något
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
emot, att hemmanet Hammarby för berörda ändamål till staten öfverlätes
för en köpeskilling af nyssnämnda belopp, dock under vilkor dels att
staten vid tillträdet af hemmanet emottoge detsamma i då befintligt skick,
dels att staten åtoge sig gäldandet af den jemlikt kontrakt arrendator!!
tillkommande ersättning med 500 kronor för hvarje år, hvarmed efter
vederbörligen skedd uppsägning till afflyttning före arrendetidens slut den
kontraherade arrendetiden förminskades, dels ock att universitetet förbe-
hölles rätt att vid nuvarande arrendatorns afträde från hemmanet sjelft
träffa uppgörelse angående de ersättningsanspråk i öfrigt, som med af¬
seende på omförmälda arrende å någondera sidan kunde komma att kon-
traktsenligt göras gällande.
Universitetskanslern har i häröfver den 11 december 1893 afgifvet
underdånigt utlåtande anfört, att från hans sida hinder ej mötte för hem¬
manet Hammarbys öfverlåtelse till staten för den nämnda köpeskillingen
och under de vilkor i öfrigt, som i akademiska konsistoriets omförmälda
skrifvelse angifvits.
På derom framstäf anmodan har Eders Kongl. Maj:ts befallningshaf¬
vande i Upsala län med skrifvelse den 30 mars 1894 insändt dels utdrag
af 1893 års taxeringslängd, utvisande att akademihemmanet Hammarby,
ett mantal, åsatts ett taxeringsvärde af 16,100 kronor, dels af vederbörande
domhafvande den 19 mars 1894 utfärdadt gravationsbevis, innehållande
att hemmanet icke är med inteckning besväradt, och dels från länets landt¬
mäterikontor den 7 i sistnämnda månad afgifvet intyg, att enligt derstädes
förvarade karta och handlingar öfver alla egorna till ifrågavarande hem¬
man detsamma eger en ytvidd af 46 hektar 39,2 ar, deraf 21 hektar
42,1 ar tomter och åker, 10 hektar 57,5 ar äng, 5 hektar 38,3 ar odlings¬
mark, 7 hektar 34,7 ar afrösningsjord och 1 hektar 66,6 ar impedimenter.
I sin nyss omförmälda skrifvelse anför Eders Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande, hurusom, då hemmanet Hammarby, enligt inhemtade upplysnin¬
gar, numera innehade omkring 37Va hektar fullständigt odlad jord, hvars
värde med afseende å hemmanets närbelägenhet till Upsala ej borde kunna
sättas lägre än till 450 kronor per hektar, hvartill komme omkring 7V2
hektar skogsmark, och då hemmanets åbyggnader blifvit år 1890 för för¬
säkring i länets brandstodsbolag värderade till 17,490 kronor, den af uni¬
versitetet för hemmanet begärda löseskillingen ingalunda syntes för hög.
Den äskade årliga ersättningen till nuvarande arrendator! af 500 kronor
för hemmanets afträdande före arrendetidens utgång syntes ej heller obillig,
då arrendator!! nedlagt icke obetydligt arbete och kostnader på täckdik¬
ning och annan förbättring af hemmanet, derför han påräknat att blifva
godtgjord genom en ökad afkastning under den återstående arrendetiden.
15
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
Hvad slutligen beträffade det af vederbörande universitetsrayndigheter gjorda
förbehåll om rätt att vid arrendatorns afträde från hemmanet sjelfva träffa
uppgörelse angående de ersättningsanspråk, som med afseende på arrendet
å någondera sidan kunde komma att kontraktsenligt göras gällande, vore
detta förbehåll icke af beskaffenhet att böra inverka på bedömandet af
frågan om fördelaktigheten af hemmansköpet.
Efter nådig remiss har jemväl Eders Kongl. Maj:ts och rikets kammar¬
kollegium den 19 sistlidne oktober afgifvit yttrande angående nämnda
hemmans upplåtande till den ifrågasatta asylen. Kammarkollegium har
dervid till en början anmärkt, att berörda, i handlingarna såsom ett hem¬
man upptagna egendom Hammarby egentligen bestode af två särskilda
hemman Hammarby n:is 1 och 2, hvardera mantal. Angående universi¬
tetets åtkomst till ifrågavarande två hemman har kammarkollegium med¬
delat, att Hammarby n:o 2 tillhör konung Gustaf II Adolfs donation till
universitetet af den 31 augusti 1624; att hemmanet Hammarby n:o 1 der¬
emot ännu i 1825 års jordebok upptagits såsom skatte; att universitetet
dock redan år 1645 vid ett hemmansbyte med kronan förvärfvat åtmin¬
stone räntan af sistnämnda hemman; och att på grund häraf och då uni¬
versitetet enligt dess senare jordeböcker samt de mantals- och taxerings-
längder, som förelegat vid kammarkollegii granskning af den nya jorde-
boken, jemväl egde sjelfva hemmanet, kollegium i skrifvelse den 10 oktober
1878 till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnat, att hemmanet
skulle i jordeboken öfverföras till kronoegendomar under allmän disposition
med anteckning, att detsamma tillhörde universitetet, och huru detta åt¬
kommit räntan.
I afseende å sjelfva den föreliggande försäljningsfrågan har kollegium
tillstyrkt, att hemmanen Hammarby n:is 1 och 2 må för angifvet ändamål
afhändas universitetet, så snart sådant kan ske utan förnärmande af arren¬
datorns rätt. tlvad angår den af universitetet erbjudna löseskillingen mot¬
svarar densamma det värde, hemmanen åsatts vid eu år 1880 verkstäld
uppskattning för ett då ifrågasatt hemmansbyte, hvarvid inegornas värde
förhöjts med 25 procent, eller med 4,324 kronor 22 öre, i anseende till
hemmanens närhet till Upsala och beskaffenheten af åbyggnaderna, hvilka
då varit brand försäkrade för 8,090 kronor. Med anledning af den förhöj¬
ning, som, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelat,
sedermera egt rum i dessa byggnaders brandförsäkringsvärden, har kollegium
från kronofogden i orten infordrat och vid sin skrifvelse fogat eu uppgift
å de särskilda byggnaderna, deras beskaffenhet och brandförsäkringsvärden.
Enligt denna uppgift utgöra byggnaderna ett boningshus, inredt till 8 rum
och förstuga samt försedt med veranda, ytterligare ett boningshus, in-
16
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
deladt i 3 rum och förstuga, eu statbyggnad, eu bod, ett fähus, ett stall,
en loge, ett redskapslider, hemlighus, källare samt får- och svinhus. Kolle¬
gium har i anledning af denna uppgift anfört, att å hemmanen visserligen
funnes två boningshus, af hvilka det ena syntes vara större, än som för
en brukare erfordrades, men att, äfven om detta förhållande eljes skulle
kunna verka till förhöjning af den för hemmanen föreslagna köpeskillingen,
kollegium dock, i betraktande af det ändamål, hvartill hemmanen skulle
användas, ansåge nämnda förhållande icke böra föranleda till sådan för¬
höjning, hvadan kollegium, som icke i öfrigt haft något att erinra mot
det hemmanen åsätta värde, biträdt det större akademiska konsistoriets och
universitetskanslerns hemställan, att Eders Kongl. Maj:t täcktes godkänna
den erbjudna köpeskillingen, 23,121 kronor.
Beträffande det akademiska konsistoriets förbehåll om rätt att vid nu¬
varande arrendator^ afträde sjelft träffa uppgörelse om de ersättnings¬
anspråk, som, utom det efteråt nämnda, kunna å någondera sidan kontrakts-
enligt göras gällande, har kollegium hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte
finna sådant förbehåll vara af beskaffenhet att icke kunna godkännas,
hvaremot kollegium, med biträdande i vissa delar af konsistoriets förslag
i öfrigt och med ledning af de utaf Eders Kongl. Maj:t i liknande fall
meddelade bestämmelser, tillstyrkt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i fråga
om försäljningen af hemmanen Hammarby föreskrifva följande vilkor,
nemligen:
att universitetet till staten öfverlemnar hemmanen i det skick, hvari
de enligt arrendekontraktet skola befinna sig vid tiden för afträdande^
att staten åtager sig gäldandet af den jemlikt arrendekontraktet arren-
datorn tillkommande ersättning med 500 kronor för hvarje år, hvarmed
efter vederbörligen skedd uppsägning till afflyttning före arrendetidens slut
den kontraherade arrendetiden förminskas;
att den inflytande köpeskillingen användes till inköp af annan tjenlig
och lämpligt belägen jordegendom, så snart tillfälle dertill yppas, och
medlen i afbidan derpå förräntas utan sammanblandning med universitetets
öfriga inkomster, dock att universitetet må ega använda räntan såsom er¬
sättning för de försålda hemmanens behållna afkastning; samt
att hemmanen öfverlemnas gravationsfria.
Enligt den uppgjorda byggnadsplanen skulle asylen bestå af nio från
hvarandra skilda paviljonger, så grupperade i förhållande till hvarandra som
en bland ritningarna befintlig situationsplan utvisar. Af nämnda paviljonger
äro tre afsedda för manliga och tre för qvinliga patienter, eu till adininistra-
tionsbyggnad, en till ekonomibyggnad, inrymmande kök in. in., samt en till
17
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
verkstadsbyggnad. På lämpliga ställen inom asylområdet skulle uppföras dels
en större rotfru iskällare med sköljbassin för rengöring af potatis, dels ock
en mindre tvättstuga. Hospitalets gamla kök inom nya mansafdelningen
skulle apteras till bagerilokal, hvilket kunde ske med ringa byggnads-och
ändringsarbete. Det gamla tvätthuset skulle utvidgas genom en tillbyggnad
af sten samt förses med nödiga tvättmaskiner, lämpade efter det ökade
patientantalet, så att den gamla tvättanstalten efter tillbyggnaden jemte
nyssnämnda mindre tvättstuga vid asylen blefve tillräcklig för både hospi¬
talet och asylen.'1 Från det nuvarande pumphuset vid hospitalskällan skulle
nedläggas en sjelfständig vattenledning direkt upp till eu reservoar i asylens
vattentorn, derifrån vatten sedan skulle ledas till asylens alla paviljonger.
Det gamla, å hospitalets område befintliga vattentornet kunde ej begagnas
för asylen, dels emedan det befunne sig för lågt i förhållande till asylen,
dels enär det ej vore tillräckligt stort för båda anstalterna. Emellertid är
föreslaget att genom ett rör af lämpliga dimensioner, försedt- med afstäng-
ningskran, förena de båda vattenledningarna, så att man vid behof, t. ex.
vid möjligen inträffande eldsolycka vid hospitalet, kan hafva tillgång till
vatten från asylens reservoar, hvars botten skulle ligga 43,7 meter öfver
nollpunkten, under det att i gamla vattentornet reservoirens botten befinner
sig 33,5 meter öfver nämnda punkt. Från asylens samtliga byggnader
skulle kloakledning anläggas ned till lämplig plats vid Fyrisån utför den
starkt sluttande åsen.
1 anslutning till hospitalets spårväg skulle en sådan väg af samma
spårvidd anläggas fram till asylen och utmed alla dess paviljonger. För
asylens behof skulle vidare stall med vagnshus inredas i en stallbyggnad,
som redan finnes å kronojägarebostället. Stallbetjeningen skulle erhålla
bostäder i de gamla åbyggnaderna inom samma lägenhet.
I fråga om uppvärmning och ventilation af vissa byggnader samt
varmvattenberedning vid asylen hänvisar kommissionen till ett från nya
aktiebolaget Atlas inlemnadt, af kostnadsberäkningar m. m. åtföljdt förslag
till härför erforderlig anläggning. Enligt den till detta förslag hörande
beskrifning skulle berörda anläggning omfatta sex paviljonger, nemligen
två cellpaviljonger, två paviljonger för oroliga och två för lugna patienter,
äfvensom en del af ekonomibyggnaden eller maskinhuset. Vid uppvärm¬
ningen af paviljongerna skulle användas lågtrycksångsystem med Vin atmo¬
sfer arbetstryck, automatisk eldreglering samt det kondenserade vattnets
automatiska återvändande till ångpannorna. För en hvar af de två cell¬
paviljongerna skulle i ett källarrum uppsättas två helvälda, för magasins-
eldning inrättade ångpannor, från hvilka ånga skulle genom kamflensrör
Bill. till Riksd. Prat. 182-5. 1 Sami. 1 Afd. 2 Haft. 3
18
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
inledas i två för paviljongernas midtelparti afsedda vännekamrar. Frisk
luft skulle inströmma i dessa kamrar genom kanaler, uppvärmas af kam-
flensrören och genom andra kanaler strömma vidare till de rum, som skulle
uppvärmas. Temperaturen skulle för hvarje rum särskildt kunna regleras
af vaktarne. För cellerna och korridorerna skulle anordnas två förvärine-
kamrar, från hvilka den der föruppvärmda friska luften skulle uppstiga
genom kanaler till särskilda uti nischer i väggarna uppsatta ångkaminer,
uppvärmas i dessa till önskad temperatur och sedan genom kanaler inströmma
till celler och korridorer. Den skämda luften skulle å cellafdelningen ut-
ledas genom klosetterna, dervid densamma skulle strömma genom i väg¬
garna murade kanaler, hvilka åter å vinden skulle förenas i ett gemen¬
samt, i det fria utmynnande schakt, och i midtelpartiet evakueras genom
två i fria luften utmynnande kanaler. Alla från klosetterna ledande eva-
kuationskanaler skulle förses med värmeinrättningar för åstadkommande af
kraftig evakuation äfven under sommaren, hvaremot för bonings- och sam¬
lingsrummen evakuationsvärmeledning icke skulle erfordras, enär genom
de hufvar, hvarmed evakuationskanalerna från dessa rum vore försedda,
tillräckligt kraftig utsugning ständigt erhölles. Uppvärmningen och ven¬
tilationen af öfriga fyra förut omförmälda paviljonger skulle ske på samma
sätt som i cellpaviljongerna, dock att evakuationsvärmeledning skulle an¬
ordnas endast för klosetterna och cellerna. I maskinhuset skulle i stället
för kakelugnar uppsättas ångkaminer, hvilka skulle uppvärmas dels med
friskånga och dels med afloppsånga, der sådan funnes att tillgå.
Hvad vidare anginge varmvattenberedningen skulle dertill användas
afloppsånga från maskinen för den elektriska belysningen. I tornet under
kallvattenreservoaren skulle uppsättas två jernplåtcisterner med inre cister¬
ner af kopparplåt och mellanlagd cementfyllning, hvardera cisternen rym¬
mande 10,000 liter och försedd med kopparspiral, i hvilken ångan skulle
cirkulera. Från dessa cisterner skulle det varma vattnet ledas till de olika
paviljongerna genom kopparrör, hvilka skulle nedläggas i jorden i murade
kanaler samt ledas upp på vinden, hvarifrån bisträngar skulle utdragas
till förbrukningsställena.
Kostnaden för de anläggningar, som vore afsedda för uppvärmning
och ventilation af de sex sjukvårdspaviljongerna och maskinhuset samt för
varmvattenberedningen, uppgå, enligt nämnda förslag, till sammanlagdt
135,500 kronor. För ekonomibyggnaden skulle tillkomma anordningar för
uppvärmning och ventilation af kök och diskrum. I dessa skulle placeras
värmeelement, försedda med rörledningar för ånga och kondensationsvatten
äfvensom med ventiler. Administrationsbyggnaden och verkstadshuset
skulle uppvärmas medelst kaminer och kakelugnar.
19
Kong!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
Öfverintendentsembetet, som erhållit nådig befallning att inkomma
med utlåtande i ärendet, har i underdånig skrifvelse den 21 november
1893 anfört, dels att embetet icke funnit anledning till erinran mot sjelfva
byggnadsritningarna, dels att, ehuru de understälda kostnadsförslagen, i
hvad de afsåge uppförandet af ifrågavarande byggnader, synts embetet
med tillämpning af de grunder, hvarefter embetet plägade granska dylika
förslag, väl lågt beräknade, embetet dock icke ansett sig böra mot desamma
framställa någon anmärkning.
Beträffande förslagen till uppvärmning, ventilation och varmvattenled¬
ning har öfverintendentsembetet såsom eget yttrande åberopat ett af lek¬
torn vid tekniska högskolan O. E. Westin på embetets anmodan afgifvet
memorial. Efter det häri anmärkts, att beskrifningen till kommissionens
förslag i nu ifrågavarande delar vore ytterst knapphändig, och att ej heller
de förslaget åtföljande ritningarna lemnade erforderliga upplysningar för
detaljernas bedömande, anföres hufvudsakligen följande. Förtjenster hos
förslaget vore, dels att ånga af lågt tryck skulle finna användning, hvar¬
igenom full trygghet vunnes emot en skadlig upphettning af luften, och
dels att i de för patienterna afsedda lokalerna inga värmeelement komme
att uppställas, hvarför någon i’isk för att de sjuke kunde blifva i tillfälle
att förstöra sådana delar af värmeledningssystemet, som inneslöte ånga,
icke vore för handen. Förslagets olägenheter öfvervägde emellertid vida
dess förtjenster. Till eu början vore att anmärka, att, ehuru ett stort an¬
tal af anstaltens större lokaler, såsom arbets- och matsalar, vore afsedda
att brukas endast halfva dygnet, anordningar saknades för deras uppvärm¬
ning utan samtidigt pågående ventilation. Förhållandet vore enahanda
med samtliga celler och enkelrum. Det komme derför att blifva nödvän¬
digt att vid uppvärmning af flertalet utaf anstaltens rum i det fria utsläppa
strömmar af varm luft, äfven om rummen icke begagnades och luftvexling
fördenskull icke vore behöflig, hvadan under sådana omständigheter en
tillfredsställande bränsleekonomi icke vore möjlig att ernå. Vidare vore
det anmärkningsvärd^ att kommissionens förslag upptoge ej mindre än
femton från hvarandra vidt skilda ångpannor, nemligen tre i maskinhuset
och två i hvar och en af de sex sjukvårdspaviljongerna. Oaktadt tolf af
dessa ångpannor skulle förses med magasinseldstäder och automatiska drag-
regulatorer, blefve skötseln af dessa ångpannor dock otvifvelaktigt betydligt
besvärligare och kostsammare, än om anstaltens samtliga behof af ånga ti 11-
godosåges från en enda central ångpanneanläggning, som fordrade allenast
sex pannor. En central ångpanneanläggning kunde för öfrigt medföra,
förutom förenklad skötsel, jemväl bättre användning af bränslet, på grund
bland annat deraf att någon ångpanna då icke behöfde hållas uppeldad
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
ensamt för sommarventilationen och att afloppsångan från belysningsma-
skinen då kunde fullständigt tillgodogöras genom hennes införande icke
allenast i vattencisternerna utan äfven i rörsystemet för paviljongernas upp¬
värmning. Enligt förslaget skulle afloppsångan från denna maskin an¬
vändas för uppvärmning af vatten till bad in. in. i paviljongerna. Det
vore emellertid icke sannolikt, att hela den betydande mängd värme, som
afloppsångan innehölle, skulle kunna blifva på sådant sätt tillgodogjord.
Denna värmemängd representerade nemligen mera än hälften af den qvan¬
titet bränsle, som vore för belysningsmaskinens drifvande erforderlig.
Lektor Westin fann det framlagda förslaget icke vara så väl utarbetadt
och afpassadt efter föreliggande behof, att han kunde tillstyrka detsammas
antagande, utan ansåg, att detsamma borde omarbetas enligt följande, af
honom angifna bestämmelser. Beträffande först anstaltens uppvärmning
borde anstaltens hela behof af ånga tillgodoses från en central ång-
panneanläggning, i hvilken, de särskilda pannorna kunde arbeta med ett
tryck af fem atmosferer. Angpanneanläggningen borde, utom erforderlig
eldyta för ånga till byggnadernas uppvärmning och ventilation, erhålla
150 qvadratmeters eldyta, för belysningsmaskinen, matkokning och varm¬
vattenberedning m. in. Ängpannorna borde förses med gemensam ång-
samlare och hufvudledningarna till värmeapparaterna med reduktionsventiler
för tryckets lämpliga minskning samt utrustas med all erforderlig armatur
enligt yrkesinspektörens cirkulär. Rörsystemet borde anordnas så, att af¬
loppsångan från belysningsmaskinen kunde införas och göras nyttig såväl
i värmeapparaterna som i varmvattencisternernas kondensationsslangar. Af¬
loppsångan från möjligen erforderliga pumpar borde äfven inledas i nämnda
rörsystem. Vid en temperatur i det fria af 20° under fryspunkten borde
i de sex paviljongerna och maskinhuset utan forcerad eldning kunna vid¬
makthållas en temperatur af: i vestibul, trappor och förråd + 10 å 12°, i
korridorer, thekök och klosetter 12 å 14°, i arbets-, sof- och matsalar
äfvensom serverings- och diskrum + 15 å 17°, i öfriga för patienter och
betjening afsedda lokaler+18 å 20° samt i torkrummen + 30 å 35°, allt
efter Celsii termometer. Uppvärmningen borde kunna beqvämt och säkert
regleras efter behofvet, så att vid mild väderlek temperaturen inomhus
kunde hållas inom ofvan angifna gränser. I öfrigt borde uppvärmningen
ordnas så, att i hvarje enskild lokal kunde, utan hinder för uppvärmningen
af de återstående, tillföras och afstängas värme; att, om en lokal under
någon tid stått obegagnad, värmegraden derstädes kunde på jemförelsevis
kort tid bringas upp till erforderlig höjd, samt att en olämplig stegring
af temperaturen sedermera icke vore att befara. De ytor, hvilka skulle
meddela luften värme, borde ingenstädes hafva högre temperatur än 110°.
21
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
S. k. cirkulationsvärmning borde anordnas för samtliga rum och salar med
undantag af sådana, hvilkas belägenhet lade väsentligt hinder i vägen
härför. Alla värmeytor borde göras lätt tillgängliga för tillsyn och ren¬
hållning samt uppställas så, att patienterna icke kunde åtkomma vare sig
värmeytorna eller de till dem förande ledningarna. Kondensationsvattnet
från dessa värmeytor borde ledas till pannrummet och detta på sådant sätt,
att störande smällar icke uppstode i rörledningarna. För ledningarna be-
höfliga rör borde jemväl anbringas så, att de blefve åtkomliga för tillsyn
och reparation. Ledningar för ånga och kondensationsvatten, hvilka icke
direkt tjenade till lokals uppvärmning, borde isoleras väl, hvarjemte borde
tillses, att fara för frysning ej uppstode. Pannorna borde konstrueras så,
att vid full drift i dem kunde alstras minst 7 kg. ånga per kg. stybbfria
New-Castle- eller York-Shirekol eller 7,5 kg. ånga per kg. stybbfri gasverks-
koks, efter afdrag för aska och slagg, hvarvid samtidjgt borde kunna
produceras minst 16 kg. ånga per qvadratmeters eldyta. Ångans fuktighet
finge ej afsevärdt öfverstiga 5 procent. Vid prof till kontroll af nu an-
gifna vilkor i afseende å effekten borde den panna, som profvades, hållas
i oafbruten drift under minst sex timmar med bibehållande hela tiden af
normalt vattenstånd. Eldstadsrosterna borde äfven medgifva eldning med
koks- eller stenkolsstybb. Vidkommande derefter luftvexlingen inom an¬
stalten erfordrades, enligt lektor Westins åsigt, inga särskilda anordningar
för luftens omsättning i vestibul, förstugor och trappor, hvaremot luften
borde kunna ombytas: i förrådsrummen en gång på två timmar, i korri¬
dorer, matsalar, serveringsrum, thekök, enkelrum utan klosett, vakt- och
badrum samt bostadslägenheter en gång i timmen, i dagrum, rum för flera
patienter, arbets- och sofsalar, disk- och skolrum en och en half gång i
timmen samt i celler för osnygga patienter, rum för kroppsligt sjuka,
torkrum och klosetter två gånger i timmen, dock att, när temperaturen
ute sjönke mer än 10° under fryspunkten, luftvexlingen kunde minskas.
Ifrån cellerna och klosetterna borde en fullt pålitlig evakuering af nyss
angifna storlek vara att påräkna under alla väderleksförhållanden; be¬
träffande öfriga lokaler kunde evakueringen vid blid väderlek nedgå under
de angifna beloppen, dock att luftkanalernas vidd borde afpassas så, att
den angifna luftvexlingen kunde åstadkommas vid en temperatur ute af
+ 6 å 8 °. Luftventilerna borde vara af sådan konstruktion, att luftom¬
sättningen kunde i hvarje lokal noggrant regleras, samt förses med lämpliga
låsinrättningar, som ej kunde rubbas af patienterna, hvarjemte ventilerna
borde vara af beskaffenhet att möjliggöra eu fullständig afstängning af
luftströmmarna. Ventilerna och gallren borde, så vidt möjligt, anbringas
så, att de blefve oåtkomliga för patienterna, och, der detta ej läte sig göra,
22 KongI. Moj.is Nåd. Proposition No 2.
vara af så stor hållfasthet, att deras förstöring af patienterna ej vore att
befara.
I fråga om den föreslagna varmvattenberedningen ansåg lektor Westin
sig böra påpeka, att kombinering af jern- och kopparcisterner ej syntes
rätt lämplig. Visserligen skalle enligt förslaget kopparen och jernet åt¬
skiljas medelst ett tunt lager af cement till förekommande af galvanisk
anfrätning; men en dylik kombinering vore icke behöflig, enär, om dimen¬
sionerna rätt afpassades, lämpliga cisterner af enbart koppar kunde till¬
verkas till billigare pris, än det förslaget upptoge, i hvilken händelse några
förstörande galvanisk strömmar ej behöfde befaras och cisternernas var¬
aktighet blefve snart sagdt obegränsad.
Med anledning af hvad öfverintendentsembetet i ärendet anfört infor¬
drades utlåtande från medicinalstyrelsen, som i fråga om värmeledningen
m. in. hörde ingeniören Hugo Theorell och hofintendenten Kumlien.
Ingeniören Theorell förmälde att vid eu af honom utförd kontroll¬
beräkning visat sig, att de i aktiebolaget Atlas’ förlag uppgifna värme¬
ytorna vore fullt tillräckliga för de af lektor Westin uppstälda fordringarna.
De beräknade kostnadenia för värmeledningens öfriga delar syntes Theorell
äfven vara tillräckligt höga. Rörande frågan, huruvida det af aktiebolaget
Atlas föreslagna systemet kunde oförändradt förordas och om, i motsatt
fall, den beräknade kostnaden vore tillräcklig för ett ändamålsenligare sy¬
stem, anförde Theorell följande. Det finge antagas och hade äfven under
granskningen af förslaget blifvit upplyst, att afsigten hos den, som upp¬
gjort förslaget, varit, att de i väggarna till nästan alla lokaler inom den
ifrågasatta anstalten för placering af kaminer anbragta nischer skulle i sin
nedre del förses med en inåt hvarje lokal vettande galleröppning, och att
friskluftstilloppet till hvarje nisch skulle förses med en afstängningsventil,
i hvilket fall rummen kunde värmas utan att ventileras eller både värmas
och ventileras eller till och med ventileras utan att värmas. Om kamin¬
nischerna så utfördes, blefve de synnerligen lämpliga för de större rummen
(mat-, arbets- och sofsalar m. fl.). Beträffande åter celler och enkelrum,
hvilka användes alla tider på dygnet och således ständigt behöfde venti¬
leras, medförde begagnandet af dylika i nischer placerade kaminer inga
fördelar framför varmluftsuppvärmning, hvilken dessutom blefve billigare
att anlägga och derför vore att föredraga vid dessa senare lokaler. Lika
med lektor Westin ansåge ingeniören Theorell olämpligt, att i en så stor
byggnadskomplex som den ifrågavarande använda ett större antal i de
olika byggnaderna spridda, för magasinseldning inrättade ångpannor. Det
af aktiebolaget Atlas föreslagna ångpannesystemet vore visserligen i många
afseenden godt och kunde i synnerhet för mindre anläggningar med stor
23
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
fördel begagnas, men Theorell ansåge dock på de af Westin anförda skäl
i förevarande fall en central ångpanneanläggning vara att föredraga. Den
från belysningsmaskinen kommande afloppsångan borde, på sätt förslaget
från aktiebolaget Atlas innebure, i första rummet användas för uppvärm¬
ning af vatten för bad m. m., emedan dessa behof vore temligen konstanta.
Skulle någon nämnvärd qvantitet ånga sedermera blifva öfrig, borde den¬
samma tillgodogöras för värmeledningen. Af anstäld beräkning syntes emeller¬
tid framgå, att något öfverskott af för värmeledningen disponibel afloppsånga
under största delen af vintern ej uppkomma och att dylikt öfverskott under
återstående del åt året aldrig blefve stort. Det vore då ej skäl att inlåta sig på
den mera komplicerade anordning af rörledningarna, som för ångans använd¬
ning för värmeledningen blefve nödvändig. Vidkommande frågan om varm¬
vattenberedningen måste för upptagande och magasinerande af den derför
beböfliga värmen anskaffas en cistern, rymmande minst 25,000 liter eller
mera än de två föreslagna cisternerna tillsammans. En sådan större cistern
behöfde dock ej kosta mer än det för de båda mindre cisternerna beräk¬
nade priset. I förevarande fall vore det icke möjligt att använda endast
koppar till de föreslagna cisternerna, enär de skulle vara slutna, på det
att trycket i varmvattenledningen skulle blifva tillräckligt. Huruvida någon
olägenhet vore förenad med användandet af cisterner af både koppar och
jern, hade Theorell sig icke bekant; men ansåge han dylikt ej böra be¬
faras, om arbetet utfördes omsorgsfullt. Theorell uttalade på de af honom
andragna skäl såsom sin åsigt, att centraluppvärmningen borde ordnas så,
att all ånga alstrades på ett ställe uti större, för eldning med stenkol in¬
rättade pannor, att alla Celler borde förses med varmluftsuppvärmning i
stället för uppvärmning med kaminer, och att öfriga af aktiebolaget Atlas
föreslagna anordningar vore i hufvudsak lämpliga, förutsatt att alla de¬
taljer gjordes efter ändamålsenlig konstruktion. De sålunda förordade
ändringarna i värmeledningssystemet skulle medföra förhöjning af anlägg¬
ningskostnaden, då dels ångpanneruminet måste ökas, dels ock en under¬
jordisk gång anläggas mellan samtliga byggnader och maskinhuset för
upptagande af alla ledningar för ånga och kondenseringsvatten, hvilken
gång dock äfven kunde användas för framdragande af öfriga ledningar
för varmt och kallt vatten samt elektrisk belysning.
I sitt med anledning af de gjorda anmärkningarna mot kommissionens
förslag till medicinalstyrelsen afgifna yttrande genmälde liofintendenten
Kumlien, att de framlagda ritningarna utgjorde allenast hufvudritningar,
och att detaljritningar med åtföljande fullständiga beskrifningar m. in. skulle
uppgöras, först sedan byggnadsarbetet på grund af hufvudritningarna blifvit
af vederbörande myndigheter god känd t. Det af aktiebolaget Atlas inlem-
24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.
nade anbud å värmeledningsarbeten vid den ifrågasatta asylen vore endast
ett förslag, upprättadt efter samma program som värmeledningen vid Piteå
hospital, hvilket arbete utförts af nämnda bolag och befunnits fullt till¬
fredsställande. Då vid uppgörande af förslag till asylanläggning vid Upsala
hospital man önskade erhålla lika goda värmeledningsanordningar som vid
Piteå hospital, hade det, för att man skulle få en tillförlitlig kostnads¬
beräkning från en med värmeledningsarbeten fullt förtrogen firma, ansetts
lämpligast att vända sig till aktiebolaget Atlas, utan att likväl arbetets
utförande tillförsäkrats bolaget, som tvärt om underrättats, att arbetet
komme att utbjudas på allmän eller sluten täflan. Det af lektor Westin
framlagda programmet anslöte sig närmast till fordringarna för ett sjukhus
och vore ej tillämpligt å ett hospital, ännu mindre å en asyl, som alltid
vore starkt belagd och vanligen hyste en mängd osnygga patienter. Så
kunde t. ex. i en anstalt af sistnämnda beskaffenhet ej anordnas återvänds-
kanaler, enär den från de starkt befolkade lokalerna afgående luften vore
förbrukad. Anmärkningen att natt- och daglokalerna enligt det af bolaget
Atlas ingifna förslaget ej kunde uppvärmas utan att på samma gång eva¬
kueras vore origtig, enär, såsom af ritningarna framginge, hvarje lokal,
som för tillfället ej vore belagd, kunde uppvärmas med cirkulerande luft
utan evakuering. Ofriga af Westin framstälda anmärkningar vore af in-
geniören Theorell bemötta. Kumlien ansåg det derför vara utredt, att
afloppsångan från maskinen för den elektriska belysningen räckte till föga
mer än varmvattenberedningen under den mörkaste tiden på dygnet, men
blefve knapp för nämnda behof under den ljusare tiden; att det blefve
dubbelt så dyrt att förfärdiga varmvattencisterner af koppar som dylika
cisterner af jern, cement och koppar; och att alla lokaler utom cellerna
kunde uppvärmas utan att evakueras, hvadan ingen värmeförlust hehöfde
uppstå på grund af begånget konstruktionsfel. Beträffande den af Westin
och Theorell förordade centralvärmeledningen ville hofintendenten Kumlien
ej förneka, att densamma hade vissa företräden framför den ursprungligen
föreslagna värmeledningen, men äfven förstnämnda ledning hade sina olä¬
genheter, hvaribland vore att räkna den stora utvidgning, som de långa
ångvärmerören ständigt vore underkastade, hvarigenom erfordrades ofta
återkommande reparationer, äfvensom en större anläggningskostnad på
grund af behof utaf större ångpannehus, långa underjordiska kanaler,
större ångskorsten m. in. Den ökning i anläggningskostnad, som härigenom
uppstode, belöpte sig enligt uppgjordt kostnadsförslag till 26,000 kronor,
hvilken summa således borde läggas till den generella kostnaden för asyl¬
anläggningen, ifall Westins och Theorells ofvanberörda förslag antoges.
Kumlien vågade ej afråda från godkännande af detta förslag, men ville
25
Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
såsom en fördel hos det från aktiebolaget Atlas inlemnade förslaget på¬
peka, att enligt detta hvarje paviljong hade sina sjelfständigt arbetande
värmeapparater, hvaremot hela vårdanstalten skulle lida men, ifall den
centrala värmeledningen blefve obrukbar.
Medicinalstyrelsen påpekade jemväl i underdånig skrifvelse den 27 decem¬
ber 1893, att det framlagda förslaget till anläggning för uppvärmning,
ventilation och varmvattenberedning icke afsetts att vara fullständigt eller
slutligt, och att den för anläggningen beräknade kostnaden, 135,500 kronor,
syntes vara väl afpassad. Beträffande frågan om det system, som vid upp¬
värmningens anordnande borde följas, förklarade medicinalstyrelsen sig, lika
med holintendenten Kumlien och på af denne anförda skäl, anse central¬
uppvärmning ega icke endast fördelar utan äfven högst beaktansvärda
olägenheter. Särskildt ville styrelsen påpeka, att, om hufvudröret eller
något större ångrör i närheten af de centralt belägna ångpannorna ginge
sönder eller annat fel der uppstode, värme- och ventilationsledningarna
för hela anstalten derigenom blefve under reparationstiden oanvändbara,
hvilket åter under kallare årstid skulle medföra icke blott stora olägen¬
heter, utan äfven vådor för de sinnessjuke. Skulle värmeledningen inom
en paviljong med två lokala värmeapparater komma i olag, kunde patien¬
terna ötverflyttas från den ena sidan af paviljongen till den andra eller
till annan paviljong. Emellertid ansåge medicinalstyrelsen frågan om
värmeledningssystemet böra hållas öppen, till dess ny utredning genom
fackmän egt rum. Då, på sätt Kumlien visat, central uppvärmning droge
en kostnad utöfver det ursprungliga förslaget af 26,000 kronor, borde
detta belopp till mötande af alla eventualiteter tilläggas den först beräk¬
nade kostnadssuinman.
Vidkommande frågan om, frånsedt nyssnämnda tillökning i anlägg¬
ningskostnaden, den tillämnade anstalten kunde fullbordas för den af
kommissionen beräknade summa förklarade medicinalstyrelsen, under förut¬
sättning att ingen väsentlig prisförändring å byggnadsmaterialier och arbets¬
löner skulle inträffa under närmast följande år, sig våga antaga, att den
beräknade kostnaden skulle visa sig vara tillräcklig. Till stöd för detta
antagande åberopade styrelsen den erfarenhet, som vunnits under de sist
förflutna tio åren vid uppförandet af flera större och mindre hospitals-
och asylbyggnader. Ehuru många förbättringar med deraf betingade icke
obetydliga utgifter måst under arbetets gång vidtagas, hade dock de för
dessa byggnader från början beräknade medel icke blott räckt till, utan
lemnat öfverskott, hvilka inlevererats till statskontoret. Sålunda hade åter-
burits: under år 1887 af anslaget till vattenledning vid Vadstena hospital
9,326 kronor, under år 1891 af anslaget till nytt hospital vid Kristine-
Bih. till Rilesd. Prof. I8D5. / Samt. 1 Afd. 2 Haft. 4
26
Kongl. Majds Nåd. Proposition No 2.
hamn 812 kronor och af anslaget till en ny flygelbyggnad vid Nyköpings
hospital 4,475 kronor samt år 1892 af anslaget till asylen vid Lund 35,189
kronor, eller under dessa år tillhopa 49,802 kronor.
Med anledning af medicinalstyrelsens samt Theorells och Kumliens
ytti’anden i detta ämne infordrades ytterligare utlåtande från öfverintendents-
embetet. I skrifvelse den 16 januari 1894 anförde denna myndighet, att,
ehuru einbetet funnit sig sakna anledning frångå hvad embetet i sitt förut
afgifna utlåtande erinrat beträffande den beräknade kostnaden för upp¬
förandet af byggnaderna i fråga, embetet likväl, då medicinalstyrelsen an¬
sett antagligt, att nämnda kostnad skulle visa sig tillräcklig, med afseende
fästadt jemväl å den erfarenhet medicinalstyrelsen otvifvelaktigt Ange anses
ega vidkommande kostnader för uppförande af byggnader af omförmälda
art, funnit sig lika litet nu som tillförene böra i detta afseende framställa
någon anmärkning. Hvad anginge förslagen till uppvärmning, ventilation
och varmvattenledning både öfverintendentsembetet ansett sig höra lemna
lektor Westin tillfälle att yttra sig öfver hvad i denna del af ärendet
förekommit och förklarade öfverintendentsembetet, som öfverlemnade ett
af Westin i berörda hänseende afgifvet yttrande, sig för egen del icke hafva
något att dervid tillägga.
Uti detta yttrande anförde Westin, att, om afsigten med det ur¬
sprungliga förslaget, såsom ingeniören Theorell uppgifvit, varit att förse
kaminnischerna med galleröppningar inåt rummen och friskluftstilloppen
med afstängningsventiler, dessa anordningar vore af alldeles afgjordt gagn.
Westin vidhöll sin uppfattning angående afloppsångans användande, men
medgaf, att vid det nu upplysta förhållande, att varmvattencisternerna
vore ämnade att utsättas för ett tryck af 0,8 atmosferer, dessa cisterner
ej läte sig utföras af koppar allenast. I fråga om den ökade kostnad, som
antagits blifva en följd af ångpannornas centralisering, erinrades, hurusom
denna kostnad till viss grad utjemnades, derigenom att utrymme vunnes
i paviljongerna genom de tolf ångpannornas bortflyttning och att de
murade underjordiska trummorna för varmvattenrören bleive obehöfliga.
Men äfven om kostnaden skulle behöfva ökas med det beräknade beloppet
26,000 kronor, syntes en central ångpanneanläggning likväl böra ega före¬
träde på grund af den derigenom minskade driftkostnaden. Invändningen
att ångrör kunde gå sönder invid pannorna vore icke af afgörande betydelse
vid valet mellan central och lokal ånguppvärmning, då sådan bristning kunde
ega rum, jemväl när ångpannorna läge i de särskilda paviljongerna, och
det, särskilt med hänsyn till fara för panik, knappast vore tryggare att
hafva pannan, från hvilken ångan utrusade, i paviljongen än i det pa
afstånd liggande maskinhuset. Paviljongerna kunde för ölrigt göras i lika
27
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
hög grad oberoende af hvarandra vid användning af central ångpanne-
anläggning som vid bruk af pannor i de olika byggnaderna. Vidkom¬
mande återvändskanaler för ventilationen ansåge Westin sådana kunna
med fördel användas under den tid, då de åt patienterna upplåtna loka¬
ler stode tomma.
Sedermera har i detta ämne infordrats utlåtande från styrelsen för
tekniska högskolan, som inhemtat och i underdånig skrifvelse den 5 februari
1894 förklarat sig biträda ett af professor J. E. Cederblom afgifvet yttrande
af hufvudsakligen följande innehåll. De båda föreslagna alternativen för
asylens uppvärmning, det ena med för hvarje särskild byggnad afsedda
ångpannor, förlagda inom de respektive byggnaderna och försedda med
magasinseldning och automatisk reglering för förbränningen, och det andra
med ångpannor, förlagda på ett ställe inom ett gemensamt ångpannehus,
kunde båda arbeta tillfredsställande, hvadan något tredje alternativ icke
borde ifrågasättas. Anordningen med flera särskilda centralapparater hade
fördelarne af större trygghet för driftens oafbrutna gång och af en billigare
anläggningskostnad. Emellertid kunde vid anordning med en enda cen¬
tralapparat anläggningen göras så trygg mot våldsamma afbrott i appa¬
ratens verksamhet, att någon berättigad anmärkning mot denna anordning
från nämnda synpunkt icke kunde framställas. Den tillökning i anlägg¬
ningskostnad af 26,000 kronor, som en dylik anläggning skulle erfordra
utöfver kostnaden för det förra alternativet, uppvägdes dels af en lättare,
säkrare och derför äfven billigare tillsyn och skötsel, och dels af den om¬
ständigheten, att de till det förra alternativet hörande ångpannorna till
följd af sin magasinseldning skulle kräfva ett dyrbarare bränsle och på
grund deraf förorsaka en drygare årlig utgift för uppvärmningen. Om
nu anförda omständigheter vägdes mot hvarandra, måste företräde gifvas
åt en centralapparat med samtliga ångpannor förlagda inom ett gemensamt
ångpannehus. Mot förslaget att af sparsamhetsskäl i värmeledningen an¬
vända afloppsångan från den ångmaskin, som tjenstgjorde för den elektriska
belysningen, kunde anmärkas, att den smörja, som användes i ångmaskinen,
medföljde nämnda afloppsånga och skulle, om ångan insläpptes i värme¬
ledning, afsätta sig inuti dess elementer samt delvis med kondensationsvattnet
återgå till ångpannorna, der sönderdelas och påskynda pannornas upprost-
ning, hvarigenom skulle förorsakas obehag och förluster, hvilka mer än
uppvägde den mycket tvifvelaktiga besparing, som skulle göras genom
afloppsångans införande i värmeledningen. Den i detta fall enda rigtiga
användningen af afloppsångan vore således att låta densamma afgifva sitt
värme åt det vatten, som för asylens behof skulle uppvärmas, och sedan
28 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.
flyta bort utan att införas i värmeledningen eller återföras till ångpan¬
norna.
Kostnaderna för hela den ifrågasatta byggnadsanläggningen för en
asyl vid Upsala hospital äro i ett vid kommissionens omförmälda skrifvelse
fogadt sammandrag af uppgjorda speciella beräkningar upptagna sålunda:
administrationsbyggnaden ................................................
paviljong för lugna patienter, män................................
» » » » qvinnor ......................
» » osnygga och oroliga patienter, män.....
» » )> » » » qvinnor..
cellpaviljong för män..........................................................
» » qvinnor.....................................................
ekonomibyggnaden .............................................................
verkstadshuset ......................................................................
tillbyggnad af gamla tvättinrättningen.........................
cementarbeten till administrationsbyggnaden och sjuk-
vårdspaviljongerna.......................................................
värme- och ventilationsledningar samt varmvattenbe¬
redning .........................................................................
vatten och afloppsledningar...............................................
elektrisk belysning ..............................................................
spårväg med vagnar ..........................................................
apparater för ångköket...............................................j........
» » tvättinrättningen........................................
inredning af bageri i gamla köket ...............................
vatten- och afloppsledningar för d:o ..............................
planeringsarbeten och stängsel ........................................
åskledare...................................................................................
rotfruktskällare......................................................................
stall m. m...........................................................................
ny tvättstuga för asylen.....................................................
oförutsedda kostnader ....................................................
För uppvärmningsanläggningen skulle, enligt hvad
förut blifvit nämndt, tillkomma ...........................
kronor
|
83,000
|
—
|
»
|
130,500
|
—
|
»
|
130,500
|
—
|
»
|
142,000
|
—
|
»
|
142,000
|
—
|
»
|
117,500
|
—
|
|
117,500
|
—
|
»
|
73,000
|
—
|
»
|
28,800
|
—
|
»
|
14,500
|
—
|
»
|
105,511
|
—
|
|
135,500
|
—
|
»
|
63,700
|
—
|
»
|
47,000
|
—
|
)>
|
9,179
|
50
|
»
|
14,230
|
10
|
|
12,945
|
—
|
»
|
6,000
|
—
|
»
|
671
|
25
|
»
|
12,000
|
—
|
»
|
6,000
|
—
|
»
|
10,000
|
—■■
|
»
|
2,000
|
—
|
»
|
10,000
|
—
|
»
|
8,000
|
15
|
»
|
26,000: —
|
Summa kronor 1,448,037: —
Dessutom skulle, på sätt jag erinrat vid redo¬
görelsen för det område, som ansetts behöfva
för asylen förvärfvas, åtgå
29
Kong!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
till inlösen af kronojägarebostället Åsen med derå
uppförda hus............................................................. kronor 7,650
till inköp af akademihemmanen Hammarby................ » 23,121
Hela det erforderliga anslaget skulle alltså utgöra kronor 1,478,808
Efter nådig remiss har universitetskanslern med underdånig skrifvelse
den 28 oktober 1893 till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat ett af medicinska
fakulteten vid Upsala universitet i ärendet afgifvet yttrande, hvilket kanslern
åberopat såsom uttryckande hans egen åsigt i frågan.
I detta yttrande anförde medicinska fakulteten, att densamma, under
förutsättning att asylen förlädes till närheten af Upsala hospital, ansåge sig
endast böra uttala sin mening om den föreslagna anstaltens ställning till
det nuvarande hospitalet derstädes med afseende å så väl administrationen
som ock särskildt chefskapet å de förenade anstalterna samt sättet och
kompetensvilkoren för öfverläkaretjenstens tillsättande, äfvensom angående
undervisningen i psykiatri vid Upsala universitet.
Hvad först beträffade frågan huruvida de båda anstalterna, centralhospi¬
talet och asylen, borde stå under samma öfverläkare såsom hufvudchef eller,
såsom en af asyl kommissionens ledamöter, e. o. professorn Kjellberg, i afgif-
ven reservation förordat, ega två med hvarandra likstälda öfverläkare såsom
chefer för hvar sin afdelning, i hvilket senare fall den ene skulle i egen¬
skap af verkställande direktör ansvara för anstalternas gemensamma admi¬
nistration och ekonomi, slöte fakulteten sig, på de af medicinalstyrelsen
och asylkommissionens pluralitet angifna grunder, till den af dessa uttalade
åsigten, att bada anstalterna borde stå under en läkare, som alltså skulle
vara på en gång gemensam öfverläkare och administrativ chef för båda
afdelningarna. Dervid syntes det dock fakulteten vara lämpligt att, i
likhet med hvad som redan vid Lunds hospital och asyl vore fallet, vid
öfverläkarens sida stode en asylläkare, som hade närmaste inseendet öfver
läkarevarden a asylen och vid förfall för öfverläkaren kunde inträda i
hans ställe.
I afseende a den andra hufvudfrågan, huruvida öfverläkaretjensten vid
hospitalet och följaktligen, om berörda förslag, att öfverläkaren å hospi¬
talet tillika skulle vara öfverläkare å asylen och hela den förenade anstal¬
tens ekonomiske chef, vunne stadfästelse, denna chefsplats fortfarande skulle
vara förenad med e. o. professuren i psykiatri vid Upsala universitet, ansåge
fakulteten ett åtskiljande af nämnda befattningar för närvarande icke böra
ifrågakomma, enär de förenade tjensterna, sedan de på vederbörligt sätt
varit af medicinalstyrelsen anslagna lediga och ansökningstiden den 19
september 1893 utlupit, redan sökts af tre legitimerade läkare, Indika således
30
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.
ett dylikt åtskiljande skulle lända tillförfång. Hvad åter beträffade frågan,
huruvida dessa tjenster äfven för framtiden vid den blifvande innehafva-
rens afgång borde vara förenade eller ej, kunde fakulteten ej annat än pa
det bestämdaste afstyrka hvarje åtgärd, som lossade eller upphäfde sambandet
mellan ifrågavarande tjenster, innan erfarenheten ådagalagt, att detta sam¬
band verkligen vore menligt för den ekonomiska förvaltningen af sjuk¬
vårdsinrättningarna eller för vården af de sjuke. Vidkommande garantier
för att den sökande till de förenade tjensterna skulle kunna på nöjaktigt
sätt sköta den med en dylik plats förenade stora ekonomien, syntes en
lika tillräcklig garanti vara lemnad för vården af denna anstalts ekonomi
som för öfriga hospitals, enär dels medicinalstyrelsen egde att i första band
pröfva de sökandes kompetens till öfverläkarebefattningen, dels endast
sådana sökande, som först blifvit af medicinalstyrelsen förklarade kompe¬
tente till denna tjenst, kunde såsom behörige till e. o. professorsbeställ-
ning i psykiatri af vederbörande fakultet eller konsistorium uppföras på
förslag, dels ock slutligen tjensterna tillsattes af Eders Kongl. Maj:t. Om
emellertid en tillräcklig garanti för att sökande skulle kunna sköta eko¬
nomien ej ansåges ligga i de nuvarande bestämmelserna, både fakulteten
för sin del intet att invända, om dessa bestämmelser skärptes derhän, att
vissa, t. ex. två års tjenstgöring såsom öfverläkare vid hospital eller annan
större allmän sjukvårdsinrättning fordrades såsom vilkor för kompetens till
de förenade befattningarna såsom öfverläkare och e. o. professor i psykiatri.
Hvad åter anginge garantien i nu gällande bestämmelser med afseende a
sökandes förmåga att lemna nöjaktig sjukvård, förefunnes, enligt fakul¬
tetens förmenande, i dessa bestämmelser full säkerhet, emedan till kompe¬
tens erfordrades att genom tjenstgöring vid sju k vårdsanstalt, helst offentlig,
hafva förvärfvat skicklighet och' omfattande erfarenhet i behandlingen af
sjuke i allmänhet och särskildt af sinnessjuke; och denna garanti ökades
ej obetydligt derigenom att medicinalstyrelsen i första hand egde att gorå
tillämpning af nämnda bestämmelser och i enlighet dermed afgöra frågan
om sökandes kompetens. Och jemväl deri att den sökande för e. o. pro¬
fessorsbefattningen skulle ådagalägga vetenskaplig skicklighet genom de i
universitetsstatuterna stadgade prof läge en ytterligare garanti för att den,
som utnämndes till de förenade platserna, vore i högre grad duglig att på
ett tidsenligt sätt sköta de sinnessjuke. All god sjukvård grundade sig
nemligen ytterst på noggrann sjukundersökning samt en riktig kännedom
om sjukdomens art, och endast den, som följde läkarevetenskapens utveckling,
torde derför vara i högre mening kompetent att lemna en nöjaktig sjuk¬
vård. Detta gälde specielt rörande vård af sinnessjuke och bekräftades af
31
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
erfarenheten både inom och utom landet. Just de anstalter, der fram¬
stående vetenskapsmän verkat för undervisningen och forskningen, hade
vunnit stort anseende, likasom ock deras föreståndare i hög grad åtnjutit
allmänhetens förtroende. Beträffande de olägenheter, hvilka genom den
nuvarande anordningen af förenade öfverläkare- och extra ordinarie pro¬
fessorsbefattningars tillsättande kunde uppstå i följd af den betydliga tids¬
utdrägt, som orsakades af specimenstidens längd, de sakkunniges gransk¬
ning af sökandenas kompetens och skicklighet äfvensom vederbörande
fakultets, konsistorii samt öfriga myndigheters yttrande i saken, kunde
fakulteten icke förneka dessa olägenheter, utan ansåge eu förkortning af
den ifrågavarande proceduren önskvärd. Detta borde kunna ernås, om
kallelse bland de af medicinalstyrelsen såsom kompetente förklarade, under
förutsättning att lämplig sökande funnes, finge begagnas. I hvarje fall
syntes olägenheterna af denna tidsutdrägt, som måhända endast återkomme
med många års, kanske årtiondens mellantid, ej vara af synnerlig betydelse.
I afseende på skötseln af hospital hade medicinalstyrelsen och asyl¬
kommissionens pluralitet upprepade gånger framhållit, att hospitalens in¬
tressen och läkarevården derstädes måste blifva lidande genom en förening
af de respektive öfverläkare- och e. o. professorsbefattningarna. Gent emot
detta påstående ville fakulteten framhålla, att en dylik åsigt saknade stöd
af hittills vunnen erfarenhet inom vårt land. Intet vore så egnadt att
egga den kliniske läraren att med noggrannhet intränga i sjukdomsfallens
alla detaljer, som medvetandet att han skulle inför en skara yngre och
kanske äfven äldre läkare demonstrera sjukdomsfallen. Vidare vore ldini-
kanterna för läraren en vigtig hjelp vid de sjukes undersökning och vid
affattande! af de sjukhistorier, som utgjorde utgångspunkten för ordina¬
tionerna. Långt ifrån att undervisningen vore ett hinder för sjukvården,
understödde den sålunda bestyret med de sjukes behandling. Fakulteten
ansåge, att eu bestämd erfarenhet förelåge om nyttan och fördelen af att
öfverläkaretjensterna vid Upsala och Stockholms hospital vore förenade
med respektive e. o. professorsbefattningar. Dessa befattningars förening
borde derför fortfara, och först om framtiden skulle gifva eu motsatt er¬
farenhet och ådagalägga, att detta samband verkligen vore menligt för
hospitalens ekonomiska förvaltning eller för vården af de sjuke, vore tiden
kommen att taga frågan om ett skiljande af tjensterna i öfvervägande. Fn
omständighet, som måste kraftigt framhållas, vore, att vigtiga intressen
stode på spel, derest e. o. professurerna i psykiatri skildes från öfverläkare¬
tjensterna, utan att dervid den vetenskapliga forskningens och undervis¬
ningens kraf på annat sätt nöjaktigt tillgodosåges. Särskildt skulle här¬
32
Konyl. Maj:(s Nåd. Proposition N:o 2.
igenom ett hardt slag träffa den medicinska fakulteten i Upsala, derutinnan
att fakulteten, som med hänsyn till undervisningen i de s. k. praktiska
läroämnena redan kämpade med stora svårigheter, blefve beröfvad en
klinisk institution, der ett fullt tillräckligt sjukmaterial erbjödes för under¬
visningen och forskningen. Att indraga den e. o. professuren eller sätta
undervisningens fordringar betydligt lägre än de nuvarande skulle leda
till betänkliga konseqvenser och strida mot statsförvaltningens sanna in¬
tresse. I detta läge att ej minska antalet af psykiatriens målsmän i vårt
land, men väl att understödja deras arbete genom att utvidga och förbättra
de psykiatriska institutionerna. Och ingen tidpunkt kunde för en dylik
utvidgning anses gynsammare än den nuvarande, derest nemligen vid
Upsala hospital komme att läggas en stor asyl, som kunde, utan särskild
uppoffring för staten, komma undervisningen och den psykiatriska forsk¬
ningen till godo. Fakulteten kunde derför ej nog betona betydelsen häraf.
Hvad beträffade den af asylkommissionen uttalade åsigt, att en psykiatrisk
undervisning skulle kunna nöjaktigt bedrifvas utan anställande af en veten¬
skapligt utbildad lärare och de psykiatriska tjenstgöringarna förrättas under
en erfaren hospitalsläkare samt att dertill ingalunda erfordrades en teoretiskt
anlagd institution med dithörande samlingar, nödgades fakulteten deremot
inlägga en bestämd gensaga. Psykiatrien måste nemligen anses såsom en
af de svåraste medicinska disciplinerna, för hvars inhemtande fordrades
icke allenast god allmän klinisk och patologiskt anatomisk utbildning, utan
äfven föregående långvariga specialstudier. Asylkommissionens åsigt stode
ock i strid med hela den vetenskapliga läkareverldens uppfattning af den
medicinska undervisningens kraf på vetenskaplighet och skulle, derest den¬
samma vunne anslutning äfven i afseende på andra medicinska discipliner,
undergräfva grundvalen för hela vår medicinska undervisning. Vidkom¬
mande åter ett af asylkommissionen och medicinalstyrelsen anfördt skäl för
ett åtskiljande af nämnda fenster, att e. o. professorn, om han tillika vore
öfverläkare, ej skulle få tid att på en gång sköta sjukvården och ekonomien
vid hospitalet samt tillika sin professur, så icke blott saknade ett dylikt
påstående grund i nuvarande erfarenhet, utan framginge tvärtom af denna,
att en förening af ifrågavarande befattningar kunde ega rum utan menlig
inverkan på skötseln deraf. Hvad beträffade en af medicinalstyrelsen antydd
utväg att inrätta en psykiatrisk klinik i öfverensstämmelse med dylika, i
utlandet förefintliga anstalter, ville fakulteten framhålla, att eu sådan
anordning, för att kunna blifva tidsenlig, komme att medföra så stora
omkostnader, såsom för ordinarie professorslön, nervklinik, hospitalsafdel-
ning in. in., att fakulteten ej för närvarande ansåge sig böra härom fram-
33
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
lägga något* förslag. Fakulteten slutade med att uttala den förhoppning,
att det understöd och den uppmuntran, som den psykiatriska forskningen
skulle vinna, om genom den ifrågasatta asylens förläggande till närheten
af Upsala hospital en utvidgning af den psykiatriska institutionen i Upsala
komme till stånd, skulle af denna institution förr eller senare i rikligt
matt återgäldas genom den vidgade kunskap om sinnessjukdomarne, som
det blefve denna institutions uppgift att sprida inom vårt land. Och fram¬
ställe fakulteten jemväl den förhoppning, att, då platsen vid Upsala af
hygieniska och andra administrativa skäl vore att föredraga framför den i
Örebro, de af fakulteten framhållna synpunkterna måtte befinnas ytter¬
ligare kraftigt tala för asylens förläggande till Upsala.
Medicinalstyrelsen, som lemnats tillfälle att inkomma med underdånigt
utlåtande i anledning af hvad medicinska fakulteten i ärendet anfört,
yttrade i underdånig skrifvelse den 22 november 1893 hufvudsakligen
följande.
Alldenstund ifrågavarande stora sjukvårdsanstalters ekonomi vore i
högsta grad beroende af öfverläkarens administrativa förmåga och erfaren¬
het, så följde ock häraf, att det för staten vore af den största vigt, att till
öfverläkare kunde påräknas fullt lämplige och förut pröfvade sökande. Fn
viss längre tids föregående tjenstgöring vid ett lasarett kunde utan tvifvel
vara af stor betydelse för bedömandet af en sökandes lämplighet till en
likartad tjenst, men vore deremot för medicinalstyrelsen, som icke hade
något att skaffa med lasarettens ekonomiska angelägenheter, af mindre be¬
tydelse, da styrelsen skulle pröfva kompetensen i fråga om tillsättning af
öfverläkarekonst vid ett hospital och en stor asyl, der öfverläkaren hade
ett vida större inflytande på förvaltningen såsom ensam till- och afsättande
både sjukvårds- och ekonomibetjening och äfven i många andra frågor
mellan hospitalsdirektionens sammanträden ensam beslutande, allt under
det att lasarettsläkaren hade en helt annan och mera beroende ställning.
Härtill komme, att intet sjukhus i vårt land kunde beträffande de årliga
utgifternas storlek mäta sig med hospitalet och den föreslagna asylen vid
Upsala, der antalet sjuke och betjening m. m. torde komma att uppgå till
1,400 1,500 personer med årliga utgifter bortåt en half million kronor.
Den af fakulteten såsom kompetensvilkor ifrågasatta tjenstgöringen under
två ar såsom öfverläkare vid någon allmän sjukvårdsinrättning skulle der¬
för blifva af föga värde vid fråga om bedömandet af en sökandes duglig¬
het såsom öfverläkare vid hospital och asyl och skulle derjemte, så länge
öfverläkaretjensten förblefve förenad med en c. o. professur, komma
att, verka skadligt såsom egnad att utestänga de enda dugliga sökande,
som kunde paräknas, nemligen biträdande hospitalsläkare, enär dessa
Bill. till lliksd. Prol. 7890. 1 Sami. 1 Afd. 2 luft. 5
34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
äfven under 10—12 års tjenstgöring i denna egenskap svårligen kunde
hinna förvärfva sig två års meriter såsom tillförordnade öfverläkare. Blefve
ett sådant kompetensvilkor stadgadt, skulle t] eu sten antagligen under åratal
förblifva obesatt eller ock komma att tilldelas någon lasarettsläkare med
helt obetydlig erfarenhet om sinnessjukes vård. Hittills vunnen, om. ock
helt ringa erfarenhet gåfve stöd åt dessa åsigter. Sedan öfverläkaretj enst
vid hospital förenats med e. o. professur i psykiatri, hade sådan tjenst
endast tre gånger varit ledig till ansökan. Vid ett tillfälle var en myc¬
ket meriterad hospitalsöfverläkare sökande men gick miste om tjensten,
enär medsökanden, om ock mindre meriterad och erfaren såsom hospitals¬
läkare, var honom öfverlägsen i allmän lärdom och af sådan orsak jemlikt
gällande befordringsgrunder för akademiska läraretjenster måste föredraga^.
Vid derpå följande ledighet af samma tjenst söktes den icke af någon i
tjenst varande öfverläkare. Vid nuvarande ledighet af öfverläkaretjensten
vid Upsala hospital och den dermed förenade e. o. professuren i psykia¬
tri hade någon hospitalsöfverläkare ej anmält sig såsom sökande, ehuru
de högre löneförmånerna bort kunna fresta dertill. Då förhallandena
torde komma att ställa sig på samma sätt för framtiden, derest dessa be¬
fattningar bibehölles förenade, kunde med en till visshet gränsande sanno¬
likhet förutses, att redan pröfvade hospitalsöfverläkare icke blefve att på¬
räkna såsom sökande till öfverläkaretj ensten vid rikets största och vigtiga-
ste hospital, med eller utan asylen. Beträffande den af fakulteten för
åstadkommande af minskning i tidsutdrägten vid befattningarnas till¬
sättande föreslagna s. k. kallelsen, betviflade medicinalstyrelsen icke, att
berörda tidsutdrägt derigenom kunde i någon mån förkortas; men styrel¬
sen befarade, att kallelsen skulle medföra ett värre ondt, än det man der¬
med ville undanrödja. Ty, då medicine doktorsgrad vore ett oundvikligt
kompetensvilkor för erhållande af akademisk läraretjenst vid medicinskt
läroverk, skulle sökande, äfven om de såsom hospitalsläkare hade de bästa
meriter, icke kunna kallas, derest de ej dessförinnan fullgiort specimen för
doktorsgrad. Genom kallelsens anlitande skulle dessa alltså kunna beröfvas
den utsigt att göra sig kompetenta till de förenade tjensterna, som nu
förefunnes. Följden häraf blefve svårligen någon annan än den, att alla
vid hospital tjenstgörande läkare under så ogynnsamma förhållanden af-
hölle sig från att söka de förenade befattningarna såsom öfverläkare
och e. o. professor. Af detta skäl nödgades medicinalstyrelsen afstyrka
fakultetens förslag om rättighet till kallelse, då utsigterna att till dessa
befattningar erhålla fullt lämplige sökande derigenom skulle än ytter¬
ligare minskas. I anledning af fakultetens uttalanden om betydelsen för
sjukvården af att öfverläkare vid hospital derjemte vore e. o. professor i
35
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
psykiatri ville medicinalstyrelsen framhålla, hurusom, enligt hvad erfaren¬
heten bevisade och för öfrigt vore sjelfkärt, en hospitalsöfverläkare kunde
följa med läkarevetenskapens utveckling och äfven vara i högre mening
kompetent att lemna nöjaktig sjukvård utan att söka eller vinna befordran
till e. o. professur i psykiatri. Medicinalstyrelsen instämde visserligen med
fakulteten deri, att meddelandet af klinisk undervisning åt en skara klirii-
kanter kunde verka välgörande och eggande på läraren, men vore tvek¬
sam huru mycket häraf vore tillämpligt på e. o. professuren i psykiatri
vid universitetet i Upsala, emedan någon skara af klinikanter icke kunde
der förväntas, för så vidt man Unge döma af hittills vunnen erfarenhet,
hvilken gåfve vid handen, att en och annan termin ingen klinikant tjenst-
gjort. samt att klinikanterna under åtskilliga år i medeltal icke öfverstigit
fyra. Då vidare klinisk undervisning meddelades endast två dagar i veckan,
under en del af läsåret, och då för medicine licentiatexamen erfordrades
endast två månaders klinisk tjenstgöring, samt då klinikanterna af lätt för¬
klarliga skäl icke kunde lemna någon vigtig hjelp vid sinnessjukes under¬
sökning och affattande af de sjukhistorier, som utgjorde utgångspunkt för
ordinationerna, följde häraf, att klinisk undervisning i psykiatri vore så
olik annan klinisk undervisning, att man ej vore berättigad utan vidare
på den förra tillämpa hvad som gälde för vanlig klinisk undervisning,
samt att fakulteten betydligt öfverskattat vigten af den kliniska undervis¬
ning i psykiatri, som meddelats vid Upsala hospital. De e. o. professu¬
rerna och dermed förenade fakultetsbestyr med flera för sjukvården främ¬
mande göromål hindrade öfverläkarne att, såsom sig borde, odeladt egna
sig åt sjukvården och hospitalens öfriga vigtiga angelägenheter. Härom
hade medicinalstyrelsen såsom öfverstyrelse för hospitalen haft tillfälle att
bilda sig ett omdöme, grundadt på vunnen erfarenhet och antagligen till¬
förlitligare än Upsala medicinska fakultets.
Medicinalstyrelsen ansåge fortfarande olägenheterna af den nuvarande
föreningen mellan öfverläkaretjensten och befattningen såsom extra ordi¬
narie professor vid universitetet i Upsala vara sådana, att densamma borde
undan rödjas i stället för att utsträckas och ökas. Med god vilja borde
dessa förändringar kunna genomföras på ett sådant sätt, att den psykiatri¬
ska undervisningen och forskningen derigenom ej blefve på minsta sätt
lidande. Medicinalstyrelsen hemstälde, att det mätte tagas under nådig
pröfning, huruvida ej de anordningar beträffande undervisningen i psykiatri,
Indika allt sedan år 1881 tillämpats vid Lunds hospital, utan att, medi¬
cinalstyrelsen veterligen, hafva framkallat några anmärkningar, skulle kunna
i hufvudsak tillämpas äfven vid Upsala hospital. Ty att eu två månaders
daglig och oafbruten tjenstgöring vid hospitalet måste lemna blifvande
36
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
läkare större behållning än den, som kunde förväntas af två timmars kli¬
nisk undervisning två dagar i veckan under likaledes två månader, vore
obestridligt.
Beträffande föreningen af öfverläkaretjensten vid Upsala hospital med
befattningen såsom lärare i psykiatri vid universitetet i Upsala torde få
erinras om följande.
Med anledning af inträffad ledighet i öfverläkarebeställningen vid
nämnda hospital anmälde år 1855 det akademiska konsistoriet i Upsala
för universitetskanslern, hurusom en ändamålsenlig undervisning i sinnes¬
sjukdomars behandling dittills icke kunnat vid universitetet beredas dem,
som egnade sig åt medicinens studium, och anhöll konsistoriet, att åtgärder
måtte vidtagas, hvarigenom det kunde för blifvande öfverläkare vid sagda
hospital varda ett åliggande att jemte sina öfriga skyldigheter, mot lämp¬
ligt extra arfvode, för medicine studerande i Upsala två gånger i veckan
hålla föreläsningar och meddela klinisk undervisning öfver sinnessjukdomar.
Sedan kanslern gjort framställning i ämnet samt serafimerordensgillet, efter
att hafva hört generaldirektören för hospitalen, dei'öfver yttrat sig, med-
gafs genom nådigt bref den 18 april 1856, att blifvande öfverläkare vid
Upsala hospital finge, mot åtnjutande såsom arfvode af någon inom medi¬
cinska fakulteten vid universitetet i Upsala ledigvarande adjunktslön, som
dertill af kanslern tills vidare anordnades, för medicine studerande vid
nämnda universitet under läseterminerna två timmar i veckan å hospitalet
hålla föreläsningar och meddela klinisk undervisning rörande sinnessjuk¬
domarna och deras behandling. Derjemte förordnades, beträffande tillsätt¬
ningen af öfverläkarebefattningen, att kanslerns yttrande öfver sökandenas
lämplighet med afseende på den vid samma beställning ifrågakommande
föreläsnings- och undervisningsskyldighet skulle inhemtas, innan serafimer-
ordensgillet egde gå i författning om tjenstens tillsättande, dock med der¬
vid förbehållen rätt för ordensgillet att utse och förordna den ordensgillet
med hänseende till en liospitalsöfverläkares åligganden funne skickligast
och mest tjenlig. Då det sedermera ansågs vara för den medicinska un¬
dervisningen af synnerlig vigt att lärarebefattningen i psykiatri infördes
i kretsen af medicinska fakultetens lärostolar sålunda, att den förklarades
utgöra en e. o. profession inom nämnda fakultet och dess innehafvare, så¬
som ansvarig upprätthållare af ett särskildt läroämne, egde säte och stämma
i fakulteten, ingick år 1863 kanslern, efter anhållan af medicinska fakul¬
teten, till Kongl. Maj:t med en framställning i sådant syfte. Genom nådigt
bref den 3 juli 1863 förordnades, att berörda lärarebefattning skulle ut¬
göra en e. o. profession inom medicinska fakulteten vid Upsala universitet.
I afseende på tillsättning af ifrågavarande befattningar är genom nådigt
37
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
bref den 26 januari 1883 stadgadt, att vid inträffad ledighet befattningarna
skola förenade och samtidigt af medicinalstyrelsen anslås till ansökning
lediga; att efter ansökningstidens utgång medicinalstyrelsen, hos hvilken
ansökningarna skola ingifvas, eger pröfva de sökandes kompetens till öfver-
läkarebefattningen samt å förslag uppföra tre sökande, om så många an¬
mält sig och befunnits kompetente, eljest två eller en; att om icke någon
kompetent sökande linnes, tjensterna skola ånyo anslås till ansökning lediga;
samt att, då någon eller några sökande sålunda befunnits kompetente, medi¬
cinalstyrelsen skall öfversända handlingarna jemte eget utlåtande till veder¬
börande akademiska konsistorium, som har att utsätta specimenstid för den
eller dem, hvilka blifvit af medicinalstyrelsen förklarade kompetente, hvar¬
efter vidare förfares i enlighet med gällande föreskrifter angående förslag
till e. o. professorstjenst. Härvid länder således till efterrättelse § 66 af
universitetsstatuterna den 10 januari 1876, der det stadgas, att vid förslag
till akademiska lärareembeten andra grunder ej må afses eller åberopas än
graden af ådagalagd vetenskaplig skicklighet hos de sökande, utan så är
att skickligheten hos två eller flere sökande pröfvas lika, då ock tjenste-
åldern må tagas i öfvervägande.
Genom nådigt bref den 20 mars 1858 anvisades ett årligt anslag af
1,500 kronor till arfvode åt öfverläkaren vid Upsala hospital mot förbin¬
delse för honom att hålla föreläsningar och meddela klinisk undervisning
rörande sinnessjukdomarna och deras behandling. Vid 1876 års riksdag
beviljades lör år 1877 ett belopp af 1,000 kronor såsom löneförbättring
för läraren i psykiatri vid Upsala universitet, och år 1877, sedan löneför¬
bättringen uppförts å ordinarie stat, bestämdes, att arfvoclet åt denne lärare
skulle från och med år 1878 utgå med 2,500 kronor årligen. Enligt nådigt
bref den 5 juni 1885 är aflöningen för öfverläkaren vid Upsala hospital
faststäld till 6,000 kronor jemte boställsvåning och veck
Efter det berörda öfverläkaretjenst och e. o. professorsbefattning genom
senaste innehafvare^ frånfälle under sistlidna sommar blifvit lediga och
förenade kungjorts till ansökning samt två sökande af medicinalstyrelsen
förklarats kompetente, infordrades jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut den
9 nästförflutne november från dem underdånigt yttrande, om de vidhölle
sina ansökningar till nämnda befattningar, äfven för den händelse att vid
tjcnsternas tillsättande förbehåll gjordes derom, att innehafvaren af dem
skulle vara skyldig frånträda e. o. professorsbefattningen och dermed före¬
nade aflöningsförmåner, om och när Eders Kongl. Maj:t funne sådant lämp¬
ligt. Härpå hafva sedermera jakande svar ingått från båda de ifrågava¬
rande sökandena.
38
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
Af den redogörelse, som leinnats angående antalet sinnessjuke i vårt
land och tillgången på platser för deras vård å hospital eller asyler, fram¬
går, att ett stort och oafvisligt behof på nya sådana platser ännu allt
jemt gör sig gällande. Oaktadt de flesta af dessa vårdanstalter belagts
med ett större antal sjuke, än som ursprungligen med hänsyn till derför
användbart utrymme beräknats, funnos, enligt hvad medicinalstyrelsen i
underdånig skrifvelse den 12 december 1894 meddelat, den 1 i samma
månad 377 till hospitals- eller asylvård berättigade sinnessjuke antecknade
såsom afvaktande tillfälle att blifva intagna å derför tjenlig anstalt. För
att tillgodose nämnda behof lärer det blifva nödvändigt, att en större vård¬
anstalt med det snaraste inrättas, och synes mig i sådant afseende en asyl,
som kan inrymma omkring 800 sjuke, bäst lämpa sig för vara förhal¬
landen. Kan eu sådan anstalt förläggas i närheten af ett redan befintligt
hospital, beredas derigenom så vigtiga fördelar för sjukvården och ekono¬
mien, att man bör gifva företrädet åt en dylik anordning, om afsevärda
hinder derför ej möta. Af de två platser, som asylkommissionen och me¬
dicinalstyrelsen ansett nu kunna ifrågakomma för anläggande af en asyl,
är endast den vid Upsala belägen i närheten af ett hospital. Denna plats
har af samtliga, som i detta ärende yttrat sig, ansetts i allo tjenlig för en
asylanläggning, hvaremot rörande lämpligheten af den andra patänkta
byggnadsplatsen, vid Alnängarna i närheten af Örebro, framstälts betänk¬
ligheter. Eu af asylkommissionens medlemmar har ansett denna plats dels
vara otillräcklig för en så stor anstalt, som ifrågasatts, dels ligga allt för
ågt, för att man der skulle kunna vinna fullt goda sanitära förhållanden.
Äfven kommissionens öfriga ledamöter hafva ansett det icke vara utredt,
att höjdförhållandena vid denna plats medgifva nödig lutning för aflopps-
ledningar in. m.; hvarjemte kommissionen i sin helhet såsom eu stor och
afsevärd olägenhet anmärkt, att, på sätt förut omnämnts, platsen är skoglös
samt utsatt för nordliga och ostliga vindar. Mot asylens förläggande invid
Upsala hospital har endast erinrats af asylkommissionen och medicinal¬
styrelsen, att, då i sådant fall öfverläkaren vid hospitalet derjemte bör fun¬
gera i samma egenskap vid asylen, hvilket äfven vederbörande akademiska
myndigheter förordat, öfverläkarens tid varder så upptagen af sjukvården
och öfriga förvaltningsgöromål, att han ej gerna kan medhinna att tillika
vara e. o. professor i psykiatri, hvarjemte kommissionen och medicinal¬
styrelsen framhållit de stora svårigheter, som i följd af nu gällande be¬
stämmelser rörande dessa förenade tjensters tillsättande möta för att få en
lämplig person till chef för ifrågavarande två betydliga vårdanstalter. Det
ligger i sakens natur, att e. o. professorsbefattningen i psykiatri, om den
skall vara förenad med öfverläkaretjensten, endast kan betraktas såsom ett
39
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
mera tillfälligt uppdrag, och att man då i främsta rummet bör sörja för
att dessa befattningar beklädas af en person, som kan uppfylla de for¬
dringar, hvilka måste ställas på honom i egenskap af öfverläkare. Såsom
chef för hospitalet och asylen, hvilka båda anstalter äfven enligt min åsigt
böra stå under en gemensam öfverläkare, måste han hafva sin verksamhet
rigtad ej mindre på vården af omkring 1,200 patienter än äfven på för-
' valtningen i öfrigt af dessa två betydliga anstalter med deras vidlyftiga
ekonomi. Om än under vissa förhållanden en person möjligen skulle kunna
vid sidan af dylika omfattande och inagtpåliggande göromål jemväl med¬
dela undervisning åt studerande i psykiatri, torde dock klokheten bjuda,
att man vid eu sådan anordning i första hand tillser, att ej derigenom
en mindre sorgfällig skötsel af hospitalets och asylens angelägenheter ve¬
dervågas. Den skada och förlust, som i sådant fall kunde uppkomma,
skulle mångdubbelt uppväga den besparing, som genom föreningen af
ifrågavarande befattningar vinnes. Förr eller senare lärer det ock blifva
behöfligt att vid Upsala universitet upprätta en särskild lärostol i nerv¬
sjukdomar, hvilken sysslas innehafvare derjemte torde kunna fullgöra den
undervisningsskyldighet, som hittills ålegat e. o. professorn i psykiatri. Då
så är, anser jag, att, om den påtänkta asylen skall förläggas invid Upsala
hospital, öfverläkaretjensten vid dessa anstalter icke under alla förhål¬
landen bör vara förenad med e. o. professuren i psykiatri vid nämnda
universitet. För denna lärarebefattnings skiljande från öfverläkaretj ensten
torde ej heller hinder möta. Genom ett förbehåll i fullmagten för den
blifvande öfverläkaren kan han nemligen förpligtas att frånträda e. o.
professorsbefattningen och dermed förenade aflöningsförmåner, när Eders
Kongl. Maj:t finner sådant lämpligt; och då alltid åtskilliga år måste för¬
flyta, innan en sådan asyl som den nu ifrågasatta kan blifva färdig att
tagas i bruk, kunna under tiden de åtgärder hinna att vidtagas, som må
finnas nödiga, för att, sedan öfverläkaretjensten blifvit skild från e. o. pro¬
fessuren i psykiatri, bereda undervisning i detta ämne åt studerande vid
universitetet.
Goda skäl synas mig således tala för att en asyl inrättas vid Upsala
hospital. De jordområden, som härför skulle erfordras, torde kunna för-
värfvas i enlighet med hvad domänstyrelsen och kammarkollegium i sådant
afseende tillstyrkt. I följd af kronojägarebostället Åsens öfverlåtande till
asylen måste visserligen, intill dess annat boställe kan hinna anskaffas åt
kronojägaren, särskild ersättning beredas honom med 325 kronor om året;
men, enligt hvad jag inhemtat, lärer någon höjning i det bestämda an¬
slaget till skogsstaten ej erfordras till bestridande af denna ökade utgift,
utan torde lösesuinman för berörda boställe i sin helhet kunna såsom
40
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
uppbördsmedel tillgodoföras reservationsanslaget till kronoskogarnes för¬
valtning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet. Mot den för
asylen uppgjorda byggnadsplanen och den för hela ifrågavarande anlägg¬
ning beräknade kostnaden synes mig ej något väsentligt vara att erinra,
blott det, på sätt medicinalstyrelsen hemstält, iakttages, att det för an¬
ordnande af värmeledning m. m. ursprungligen föreslagna beloppet ökas
med 26,000 kronor, så att möjlighet beredes att vid asylen göra en cen¬
tral ångpanneanläggning för uppvärmningen, om sådant skulle befinnas
tjenligast, hvarjemte slutsumman torde böra afrundas uppåt till jemnt
10,000-tal för att täcka en del utgifter för erforderliga jordområdens för¬
värfvande, särskild! Hammarbyhemmanens upplåtande till asylen vid en
närmare liggande tidpunkt än nuvarande arrendeperiods utgång. Efter
samråd med chefen för finansdepartementet får jag derför i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
dels medgifva, att till anordnande af en asyl för sinnessjuke, i huf¬
vudsaklig enlighet med hvad medicinalstyrelsen i sådant afseende före¬
slagit, må vid den tid, Eders Kongl. Maj:t finner godt bestämma, från
kronoparken Åsen, utan att i andra afseende^ derifrån afsöndras, upplåtas
förenämnda område om 67 hektar 11 ar med rätt för hospitalsöfver-
styrelsen att förfoga öfver marken till såväl byggnadsplatser och promenad¬
gångar samt för sjukvårdens behof i öfrigt som plantering af löfträd till
skydd mot eldfara, men med domänstyrelsen förbehållen rätt att disponera
öfver ej mindre den skog, som kommer att å ifrågavarande område fällas
för beredande af utrymme i nyssberörda afseende, än äfven den derefter
å området qvarvarande ståndskogen, och med skyldighet för hospitals-
öfverstyrelsen att bekosta upprättande och framtida underhåll af all hägnad
emot kronoparken samt mot området tillstötande rågrannar hvad angår på
kronoparken förut belöpande hägnad, „
dels jemväl medgifva, ej mindre att kronojägarebostället Asen jemte
derå befintliga, kronan tillhöriga byggnader med oinskränkt dispositionsrätt
den 14 mars 1896 till asylen upplåtes mot en summa af 7,500 kronor
med skyldighet för hospitalsöfverstyrelsen att med 150 kronor inlösa om-
förmälda två på boställets mark uppförda, arbetaren Johan Erik Carlsson
tillhöriga byggnader samt att till boställets innehafvare utgifva ersättning
för det höstutsäde, som vid boställets afträdande kan vara derå nedlagdt,
äfvensom för dertill och till den öfriga åkerjordens höstberedning användt
arbete, än äfven att berörda summa, 7,500 kronor, må såsom uppbörds¬
medel tillgodoföras sjunde hufvudtitelns reservationsanslag till kronosko¬
garnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,
dels ock till förvärfvande åt asylen af nämnda kronojägareboställe
41
Kotigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
jemte akademihemmanen n:is 1 och 2 Hammarby om 1 mantal i Bond¬
kyrka socken äfvensom till uppförande af de för asylen erforderliga byggnader
och vidtagande af de i sammanhang dermed föreslagna åtgärder i afseende
på förändring af vissa lägenheter vid Upsala hospital samt anläggning af
spårväg och vattenledning till asylen m. in. i hufvudsaklig öfverensstäm¬
melse med de för detta ändamål upprättade ritningar, dock med Eders
Kongl. Maj:t förbehållen rätt att låta deri göra ej mindre den ändring,
som kan påkallas för anordnande af ändamålsenlig värmeledning, än äfven
sådana jeinkningar, som i öfrigt kunna finnas erforderliga eller lämpliga
och ej föranleda öfverskridande af de beräknade kostnadernas slutsumma,
bevilja ett anslag af 1,480,001) kronor och deraf på extra stat för år 1896
anvisa ett belopp af 500,000 kronor.»
Hvad föredragande departementschefen sålunda hem¬
stält täcktes Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af
statsrådets öfriga ledamöter i nåder bifalla; och skulle
proposition till Riksdagen aflåtas af det innehall bi¬
lagan A vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
Hugo Boman.
Bih. till Riksd. Prot. 1895. 1 Sami.
1 Afd. 2 Haft.
G