10
Motioner i Första Kammaren, N:o 31.
N:o 31.
j l.v :1> >.4.' ‘ • - * '' -T/' <■{ .'A,;? . r • . .. , • <* " ;!'.>• , -.J *»♦ • ‘
. y>. / '-.i I.' r *: ; v ? r, ‘l •' 'i t »i
Af herr af Buren, om tull å slammade och jinmajna jord¬
färger.
Af färger och färgningsämnen, som icke finnas upptagna i vår tull¬
taxa, men hvartill råämnen i stor mängd finnas i vårt land, utan att de
hittills blifvit i nämnvärd grad tillgodosedda, äro de s. k. jordfärgerna,
a. Råämne härtill äro för det mesta jernoxider eller mineralier, som
mer eller mindre bundna eller blandade med ler- och kalkarter finnas i
Sverige, dels liggande i öppen dag i uttorkade mossar eller myrar, i
sandtägter in. m., dels i malmgrufvorna mellan malmlagren.
Försök hafva gjorts att tillgodose dessa råämnen med qvalitativt
mycket goda resultat, t. ex. i Bergslagen vid Kärrberget, men måste
uppgifvas till följd af konkurrensen med de tyska färgfabrikerna, som kunna
drifva sina tillverkningar i största skala genom landets ofantliga egna
konsumtion och Indika kunna sälja sin öfverproduktion till snart sagdt
hvilka pris som helst till utlandet, dervid de understödjas af regerin¬
garna genom de liberala tyska fraktsatserna för exportvaror.
En annan orsak, förutom den tyska konkurrensen, som verkar för¬
lamande på denna industrigren, är här i vårt land den bekanta misstron,
liknöjdheten och delvis afvogheten mot nya svenska fabrikat.
Ivan ej en svensk fabrikant bjuda sitt fabrikat till lägre pris än det
utländska, anses det allmänt ej löna mödan försöka det.
Konsumenten och mellanhandlaren måste derför rent af tvingas att
göra försök, och detta kan endast ske genom att belägga den utländska
varan med en lämplig tull, hvarigenom uppmärksamheten rigtas på det
11
Motioner i Första Kammaren, N:o 31.
svenska fabrikatet, och den svenske fabrikanten blifver satt. i tillfälle
kunna bjuda sin vara billigare, än den utländska varan kalkylerat sig.
Att derigenom ett monopol skaffas är ej att befara, ty råämnen finnas
i stora massor och kunna med förhållandevis små medel förädlas.
Denna artikel är dock, om någon, förtjent af tullskydd, då den
skattbargör en hittills fullkomligt värdelös tillgång, dervid förtjensten
kommer just den mest behöfvande klassen till godo. Landtbrukaren, som
har dylik färgjord på sin egendom och kan upptaga och forsla den
under den lediga tiden, jernvägar eller ångbåtar, som frakta den, åkare
och arbetare vid fabrikerna hafva hufvudsakligast fördelen deraf.
Det vore derför en artikel, som vid tullagstiftningen borde finna
beaktning med ett tullskydd, som åtminstone att börja med ej borde
sättas lägre än 7 öre pr kg.
Sådan tullsats skulle knappast fördyra varan för konsumenten, då
den nu i sista hand betingar ett pris af 100—200 % öfver inköpspriset
i första hand, och om än ofvanstående tull i början skulle förorsaka
någon prisskilnad, så spelar den ingen roll för förbrukaren och regleras
snart genom den uppstående konkurrensen inom landet.
Dessutom skulle tull endast åsättas den fullt beredda, fint slammade
och malna jordfärgen, och utländskt råämne, oarbetadt, och i bitar, borde
som hittills få ingå tullfritt för sådana sorters skull, hvilka hittills ej
blifvit funna eller möjligtvis ej förefinnas här i landet och för att äfven
genom förädling af utländsk råvara uppkommande vinsten må komma
den svenske arbetaren och industrien till godo.
Importen af jordfärger till Sverige torde vara svårt att tillförlitligt
bestämma, enär man icke har någon ledning af kommerskollegii be¬
rättelser, som t. ex. år 1893 för andra färger och färgningsämnen enligt
tulltaxans n:o 143 äro fria, utan några qvantitetsuppgifter upptaga det im¬
porterade värdet häraf till kronor 1,104,587, men enligt en importfirmas
och fabrikants uppfattning torde den utgöra circa 2,000 ton till ett
genomsnitts importvärde af circa 200,000 kronor.
Samme fabrikant skrifver: »Vi hafva bredvid våra öfriga fabrikatio¬
ner upptagit fabrikationen af jordfärger af svenskt råämne, mest derför
att bereda arbetsförtjenst åt våra arbetare under den stilla tiden och
emedan vi hafva de nödvändiga maskinerna förut. Råämne hemta vi
från Vestergötland och Småland.
Vi skulle kunna uppdrifva denna fabrikation betydligt, emedan vi
kunna åstadkomma ett första klassens fabrikat och ändå hafva den
fördelen, att det svenska råämnet ej innehåller något eller dock högst
obetydligt arsenik gent emot det tyska, men de pris, vi kunna uppnå,
12
Motioner i Första Kammaren, N:o 32.
rättfärdiga endast driften i så liten skala som möjligt och för att skaffa
våra arbetare sysselsättning under en tid, då vi annars skulle behöfva
afskeda dem».
På grund häraf får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville besluta en tull åjordfärger, slam¬
made och mulna till fint pulver, per kg. 7 öre med sär¬
skilt nummer uti vår svenska tulltaxa, samt att jordfärger,
råa, oarbetade i bitar och grus må som hittills vara fria.
Stockholm den 27 januari 1895.
C. P. af Buren.
I c::*. •' . h • '• 'lo • ’ r . ; ‘ - ]i' i'' i-.;'.', 1 »3 l tf. T H
l
N:o 32.
Af herr af Buren, om förhöjning i tullen å spunnet tagel.
N:is 222 och 223 uti vår tulltaxa upptaga under rubriken hår:
Tagel, 1 kilogram ...................................................... 20 öre.
Andra slag, ej specificerade, 1 kilogram........... fria.
Härigenom äro såväl krollhår (= spunnet tagel) som råvaran, nemligen
tagel af hästar, nötkreatur och svin, hvaraf krollhår beredes och till¬
verkas, belagda med samma tullsats. Att sålunda såväl råvaran som
den förädlade varan skall draga lika tull kan icke vara rigtigt.
Behofvet af krollhår måste täckas genom import af färdig vara,
emedan svensk tagelindustri ej med fördel kan bedrifvas, då ingen skilnad
finnes i tulltaxan för dylik och råvara, hvilket är så mycket mera att