Motioner i Första Kammaren, N:o 10.
1
N:o 10.
Af herr Ekdahl, om tull å brukade och slitna säckar, m. m.
Gällande tulltaxa innehåller bestämmelser om dels
Säckar: nya tomma tullbehandlas lika med den
väfnad, hvaraf de bestå, med tillägg af 10 %\
tydligen brukade och slitna — fria;
dels i Underrättelser om hvad vid taxans tillämp¬
ning iakttagas bör § 9 mom. 2:
»Då juteväfnad, tillverkad i utlandet, användes till
emballage vid utförsel sjöledes från stapelstad eller
transito med jernväg öfver Norge till utrikes ort, må
för hvarje kilogram af väfnaden restitutionsvis af tull¬
medlen beviljas 10 öre, under iakttagande» etc. . . .
Som bekant, har linspånad varit en urgammal husslöjd i vårt land,
men nästan alldeles bortdött och tillintetgjorts genom omöjligheten att
konkurrera med utlandets juteindustri, hvars produkter hit fingo införas
tullfritt. Sedan industrien på detta område som på så många andra ersatt
husslöjden, fans blott en fabrik i Sverige, der juteväfnad bedrefs, och
då endast som supplement till annan verksamhet. Allt, som bohöfdes för
omslagsväf och säckar, togs utifrån. Exempelvis infördes år 1886 af
oblekt juteväf 915,399 kg. och säckar till ett värde af 743,098 kronor.
Men 1888 års Riksdag, hvilken lade nya grunder för upphjelpandet
af vårt näringslif, sökte äfven framkalla en juteindustri i landet, enligt
Bill. till Riksd. Prof. 1895. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Käft. (N:o 10). 1
2
Motioner i Första Kammaren, N:o 10.
den moderna principen af fabrikation i större skala i stället för husslöjd,
genom att åsätta en tull af 10 öre pr kilo eller 10 % af varans värde å
oblekt och ofärgad säck- eller packväf af jute. Det förtjenar anmärkas,
att dåvarande presidenten C. F. Wsern i motion till Första Kammaren,
n:o 63, om hvilken motion och dess yrkande jag sedan får tillfälle att
tala, förutspådde, att detta försök att införa juteväfnadsfabrikation i Sverige
skulle visa sig omöjligt gent emot de jättelika juteväfverierna i Dundee
m. fl., hvadan en sådan tull äfven derför vore, enligt hans åsigt, gagnlös.
Emellertid har tvärt emot detta påstående Kiksdagens tullsats visat
sig kunna uppamma en svensk juteindustri, hvilken på några få år redan
hunnit rätt betydligt utveckla sig, i trots af att äfven den hemtar sitt
råmaterial från andra verldsdelar och icke kan drifva sin tillverkning i
samma storartade skala till qvaliteter och bredder och med samma under
generationer uppöfvade arbetarstam som Skottlands och Englands, den stora
verldsmarknaden dominerande industri. Den svenska juteindustrien är
derför väl värd Kiksdagens uppmärksamhet cch välvilja, på samma gång
den vid en sådan konkurrens fortfarande behöfver dess skydd och om¬
vårdnad. Ifrån att för sex år sedan knappast hafva i landet förekommit,
gifver den för närvarande lefvebröd åt cirka 5,000 personer, hvaraf mer
än en tredjedel fast arbetarepersonal, och använder ett stort antal qvinnor.
Vid de tre fabrikerna utgör dess tillverkningsqvantitet 131/* millioner
meter, uppskattade till ett värde af 3 millioner kronor. Den tid är för¬
fluten, då den ej mägtat tillgodose landets eget behof, och den tillverkar
numera äfven för export. Denna utveckling framgår tydligt af de fallande
import- och de stigande exportsiffrorna:
1888
|
Import
1,278,497 kgm.
|
|
Export
4,464 kgm.
|
1889
|
1,489,362 »
|
|
7,940 »
|
1890
|
839,885 »
|
|
69,921 »
|
1891
|
497,376 »
|
|
559,576
|
1892
|
216,108 » j
|
[ väf
[säckar
|
661,365 »
172,556 värde i kronor
|
1893
|
164,448 » |
|
f väf
[säckar
|
524,223 kgm.
159,348 värde i kronor.
|
Ofvanstående specifikation för de två sista åren 1892 och 1893
mellan väf och säckar ådagalägger, i huru hög grad den svenska jute¬
Motioner i Första Kammaren, N:o 10. 3
industrien är baserad på och beroende af tillverkningen och försäljningen
af säckar. Tulltaxan har också delvis redan beaktat denna omständighet
genom att pålägga nya tomma säckar en tilläggstull af 10 % af tullen å
den väfnad, hvaraf de bestå. Men den hufvudsakliga svårigheten har
deremot tulltaxan icke undanröjt, i det att den bibehållit tullfrihet för
brukade säckar. Sedan nemligen den svenska juteindustrien faktiskt be¬
segrat den tulibelagda importen af andra jutevaror, hotas den nu med
tillbakaskridande genom den tullfria importen af säckar, brukade och
slitna. Införselvärdet af brukade säckar utgjorde 120,963 kronor år
1892 och 263,642 kronor år 1893; införseln har under sistförflutna år
helt visst varit ännu större. Anledningen dertill är i främsta rummet
prisskilnaden, enär priset för gammal säck utgör c:a 30 öre och för en
motsvarande ny säck c:a 37 öre.
Derest förbrukningen upptagit användandet af nya inhemska säckar
i stället för gamla importerade, skulle, enligt ofvanangifna pris ä 30 öre,
den inhemska tillverkningen för 1893 hafva kunnat vara nära 1 million
säckar större, motsvarande nära 2 J/2 millioner meter väfnad, och lemnat
full arbetsförtjenst åt ytterligare flere hundra personer. I stället har nu
denna tillverkning och förtjenst stannat i utländingens händer. Ja, då en
prisskilnad, om än ringa till följd af det öfver hufvud ringa priset å
dylika artiklar, dock alltid förefinnes, är det förklarligt, huru importen af
gamla säckar raskt stigit, under två år med öfver 100 %, och börjat så
betydligt konkurrera med nya säckar, att de senare hotas med undan¬
trängande. Härigenom äfventyras i första hand nyttan af tullen å nya
säckar genom den tullfria importen af gamla och i sista hand hela jute¬
industriens bestånd i Sverige, just då den upparbetat sig till att fylla
vår egen marknads behof, och blir hela det skydd paralyseradt, hvilket
afser att försäkra vår juteindustri om landets marknad.
Äfven andra skäl tala för borttagandet af denna tullfrihet. Gränsen
mellan en ny och brukad säck är i och för sig sväfvande och godtycklig,
hvilket tullverket äfven erkänt genom att skärpa den senare rubriken till
»tydligen brukad och sliten», utan att derför lyckas fullkomligt bestämma
skilnaden vid tvistiga fall. Härtill kommer, att brukade säckar pläga införas
i? packade balar, och man kan icke begära, att den strängt sysselsatta
tull personalen skall medhinna att öppna och undersöka hvarje sådan bal,
som införes i riket. Det ena som det andra frestar till kringgående af
4
Motioner i Första Kammaren, N:o 10.
tulltaxan och leder slutligen derhän, att nya säckar, apterade efter tull¬
rubriken eller instuckna i balen, införas tullfritt som brukade.
En stor del af dessa brukade säckar äro dessutom smutsiga och
illaluktande och hafva i utlandet redan inhyst man kan ej veta hvilka
motbjudande eller skadliga heterogena ämnen. Den åsigt, som i sanitärt
hänseende härigenom uppstår, att en sådan tullfri införsel bör motarbetas,
vinner ytterligare i styrka, då man vet, att dessa med rätta misstänkta
tomsäckar sedermera här hemma användas till emballage för mångfaldiga
födoämnen. Äfven ett intresse af större prisbillighet för konsumenten
förenar sig i visst fall härvid med det sanitära. Då en gammal säck väger
mera än en ny och kutymen bjuder, att mjöl noteras och försäljes brutto
för netto, bekommer den mjölköpande allmänheten mera valuta, om varan
är emballerad i en ny säck än i en gammal.
Det är mig naturligtvis icke obekant, att åtskilliga industrigrenar
äro i behof af brukade säckar. Men det är väl att märka, att här be-
gäres tull endast för tom brukad säck och icke för emballerad. Förutom
att våra egna jutefabriker tillverka billigt emballage, inkomma hit till riket
milliontals emballagesäckar för kaffe, risgryn, bönor etc. och särskildt från
aflägsnare länder som emballage för spanmål, hvilka sedan försäljas. De
industrier, som framför allt hafva behof af billigt emballage, skola således
i alla fall finna ett rikligt förråd af dylik vara och blifva oberörda af
ifrågavarande tullfrihets upphäfvande. Gödniugsfabrikerna i Tyskland, som
icke åtnjuta något skyddstull liksom våra ej heller hafva det, röna ingen
inverkan af dervarande tull på säckar.
Jag tillåter mig anföra exemplet från Tyskland, med hvilket land
våra egna förhållanden i så många afseenden kunna jemföras. Jutegarn
betingade der en tull sedan 1868 å 4 mark, hvilken 1880 höjdes till 5.
Juteväfnader och säckar hade sedan 1868 en tull a 4 mark, men hvilken
1880 höjdes ända till 12 mark, allt per 100 kilo. Gamla brukade säckar hafva
i Tyskland alltid påförts samma tullsats som nya, ty man har der insett,
att tullfrihet å brukad säck skulle hafva förtagit verkan af tullen å ny
säck i alla de fall, då den ena kan användas för den andra.
Enär vår uppblomstrande juteindustri förtjenar all uppmuntran, men
dess lifsnerv riskerar att afskäras af den oerhördt stigande tullfria import
af brukade säckar, som alltmer hotar att öfversvämma den svenska mark¬
naden och uttränga våra egna alster derifrån; enär vid denna tullfria in¬
försel underslef är lätt att begå och hardt når omöjligt att förekomma,
Motioner i Första Kammaren, N:o 10.
5
enär samma tullfria införsel från sanitär synpunkt är afgjordt skadlig och
förkastlig; och enär andra industrier icke af tullfrihetens upphäfvande för¬
hindras att för sitt behof använda begagnadt emballage utifrån — så synes
mig allt tala för, att äfven hos oss som i Tyskland såväl brukade som
nya säckar draga samma tull.
Då Riksdagen 1888 beslöt restitutions medgifvande enligt § 9 mom.
2 af vid tulltaxan fogade Underrättelser, skedde detta på grund af be¬
villningsutskottets motivering i punkten 146 af dess betänkande n:o 8,
der det heter:
»Enär det emellertid måste förflyta någon tid, innan den inhemska
tillverkningen kan fullt tillgodose landets behof, har utskottet, på de af
herr "Weern framhållna skäl, ansett restitution af hela tullbeloppet böra med-
gifvas för utländsk juteväf, som vid export af varor användes som em¬
ballage. »
Dessa skäl innehållas i hans ofvannämnda motion n:o 63, i hvilken
han förutsatte restitutionens beständighet bland annat på den grund, att
någon nämnvärd svensk juteindustri ej skulle kunna uppblomstra gent
emot den brittiska konkurrensen. Han anförde der vidare, såsom måls¬
man för den svenska trämasseindustriens intressen, att denna industri, del¬
vis uppkommen på ruinerna af annan nedlagd bruksrörelse, vid sin första
utveckling ej skulle tåla vid några ökade omkostnader. Det är mig inga¬
lunda obekant, att vår trämasseindustri varit underkastad åtskilliga vex-
lingar och svårigheter, men det är å andra sidan ett faktum, att denna
för vårt land så naturliga näringsgren nu vunnit fast fot och representerar
ett utförselvärde af c:a 10 millioner kronor. Ingen sådan restitution är
trämasseindustrien medgifven i Norge, och äfven om den torde gälla, att
den utan skada kan hemta åtminstone en del af sitt emballage från den
svenska industri, som bearbetar utländsk råmaterial, då den sjelf eger det
yppersta material inom landet.
Men bevillningsutskottets ofvananförda motivering skiljer sig dock
i en hufvudsak från herr Waerns åberopade skäl, hvilka framgått ur ren
frihandelssynpunkt. Utskottet förutsätter tydligen rcstitutionen — med
dess i samma moment intagna vilkor eller besvärliga påhäng af ursprungs-
bevis, bevis om erlagd tull, uppgift om emballagets vigt och eventuel rätt
Bih. till BiJcsd. Prof. 1895. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Käft. ‘2
6
Motioner i Första Kammaren, N:o 10.
för tullpersonalen att genom störtning och profvägning utröna densamma
— blott som en interimsåtgärd, afsedd att upphöra, sedan någon tid för¬
flutit, eller då den inhemska tillverkningen kan fullt tillgodose landets
behof. Om det nu kan visas, att denna tidpunkt inträffat, så blir det
endast en konseqvens af utskottets motivering och Riksdagens på grund
deraf fattade beslut, att restitutionen upphör.
Jutefabrikerna, som komma i gång efter tullens införande, kunna
för närvarande icke blott tillgodose landets behof af juteväfnad — om man
derifrån undantager några prydnads- och lyxartiklar, hvilkas mönster-
omvexling och qvalitetsmångfald icke lönar sig att tillverka, och hvilka sakna
all merkantil betydelse — utan jemväl exportera ofvan omförmälda betyd¬
liga qvantitet väf och säckar. Häraf framgår tydligt, att den förutsättning,
som Riksdagen ansåg böra betinga en undantagslagstiftning, numera bort¬
fallit, hvadan äfven restitutionen blifvit öfverflödig och olämplig.
På grund af hvad jag här tagit mig friheten anföra, får jag, med
vördsam begäran om remiss af min motion, till bevillningsutskottet hemställa:
att rubriken: »Säckar, tydligen brukade och slitna
—- fria» måtte utgå ur tulltaxan, och att dylika säckar
må underkastas samma tullsats, som gäller för nya;
samt att § 9 mom. 2 af de vid gällande tulltaxa
fogade »Underrättelser om hvad vid taxans tillämpning
iakttagas bör» äfvenledes måtte utgå.
Stockholm den 23 januari 1895.
Gast. Ekdahl.
Stockholm, Köeraners Boktryckeri-Aktiebolag, 1895.