MaUoner i Andra Kammaren, N:o 7.
1
N O 7.
Af herr A. Hedin, angående förhöjning af anslaget till traktamente
för vaktbetjente vid postverket.
Enligt hvad inhemtas af stadsradsprotokoll öfver finansärenden den 14
januari d. å., bilagdt Kongl. Maj:ts proposition om statsverkets tillstånd
och behof, har generalpoststyrelsen — för att komma i tillfälle att träffa
sådana anordningar, hvarigenom postvaktbetjente, som till följd af ansträn¬
gande tjenstgöring eller andra särskilda orsaker ansåges böra tilldelas någon
hvilotid, måtte kunna, med bibehållande af traktamente, erhålla ledighet
högst femton dagar under kalenderår — begärt en förhöjning med 10,000
kronor i anslaget till traktamente för vaktbetjening. Beträffande skälen
för denna generalpoststyrelsens hemställan till Kongl. Maj:t hänvisar
jag till sidan 6 i ofvannämnda bilaga till statsverkspropositionen. Må¬
hända kan det ock förtjena att påpekas, att för den åtgärd, för hvars
möjliggörande generalpoststyrelsen begär ett mycket måttligt anslag, före¬
döme kan hemtas från den privata industrien, och att exempel gifvas,
att enskilde arbetsgivare beviljat sina arbetare något längre hvilotid än den
ledighet under femton dagar, som generalpoststyrelsen nu ifrågasatt för
postvaktbetjente, dock icke för hela corpsen.
Emellertid har chefen för finansdepartementet hållit före, att ifråga-
vaiande lilla förman icke vore behöflig, utom när »särskilt ömmande om¬
ständigheter, såsom sjukdom, försvagad helsa eller hög ålder föreligga»,
och derför till hälften nedprutat det obetydliga anslag, som generalpost¬
styrelsen begärt.
Skulle nu chefens för finansdepartementet yttrande, att intet »trän¬
gande behof synes honom förefinnas» utom i de af honom angifna undan-
Bih. till Riked. Prof. 1895. 1 Sami. 2 Afl. 2 Band. 2 Höft. (N:o 7—9) i
2 Motioner i Andra, Kammaren, Ko 7>.
tagsfallen, anses utgöra giltig anledning att ytterligare begränsa den för¬
mån, som redan af generalpoststyrelsen inskränkts till blott en del af post-
vaktbetjentcorpsen och till de fall, då »ansträngande tjenstgöring eller andra
särskilda omständigheter» påkalla beviljandet af ett par veckors ledighet,
så är det tydligtvis i sin ordning, att Riksdagen med snaräste tager
under ny pröfning och för framtiden uppliäfver eller betydligt inskränker
den semester- eller ferietid, som genom gällande löneregleringsbestäm-
melser blifvit medgifven åt de talrika embets- och tjenstemän, hvilka äro
mycket litet sysselsatta i sina af staten mycket väl aflönade befattningar;
och förslag derom kunna då ej länge låta vänta på sig.
Det synes mig, att Riksdagen icke bör vägra en styrelse, hvilkens
sparsamhetsprineiper äro så väl konstaterade som generalpoststyrelsens, den
ringa summa, som den på oomtvisteliga humanitets- och billighetsskäl be¬
gärt; detta så mycket mindre, som det också förtjena!- något erkännande,
att styrelsen öppet och lojalt af Riksdagen begär den nödiga summan, i
stället för att, enligt föredömen från annat båll, utan minsta ansvarsrisk på
egen hand disponera de medel, den ifrågasätta åtgärden krafvel-.
Då jag vågar antaga, att statsutskottet skall finna de af generalpost¬
styrelsen anförda skälen giltiga och öfvertygande, så är det blott för att
undanrödja hvarje möjlig tvekan om utskottets af mig icke betvifiade
befogenhet att till Riksdagen göra hemställan om det ifrågavarande ansla¬
gets höjning utöfver hvad Kong! Maj:t äskat, som jag har äran att föreslå,
att Riksdagen behagade med 5,000 kronor höja den
af Kongl. Maj:t begärda ökningen af anslaget till trak¬
tamenten för vaktbetjente vid postverket och således, i
enlighet med generalpoststyrelsens förslag, höja. trakta-
mentsanslaget från 530,000 till 555,000 kronor.
Stockholm den 20- januari 1895.
A, Hedin,