Motioner i Andra Kammaren, N:o 55. 9
i fråga hafva nog förhållandena sedan dess så ändrats, att den nu kan anses
berättigad.
Af hvad jag nu här förut anfört vägar jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t an¬
hålla om förordnings utfärdande att så väl fattigvårds-
styrelsernas som kommunalnämndernas och kommunalstäm¬
mornas ordförande på landet äfvensom med dem likstälda
förtroendemän i så väl stad som på landet finge komma i
åtnjutande af den förmån, som rättigheten att begagna
tjenstefrimärken vid postförsändelser medför.
I
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.
Stockholm den 25 januari 1895.
A. P. Gustafsson.
N:o 55.
Af herr R. Eklundh. från Lund, angående upphörande af bestäm¬
melsen af godkändt undervisningsprof såsom vilkor för löne-
tursberäkning såsom lektor vid allmänt läroverk.
Uti Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 12 september 1890, angående
ändrade bestämmelser beträffande lönetursberäkning för lärare vid allmänna
läroverk,^ stadgas bland annat, »att ordinarie adjunkt eller kollega, hvilken
aflagt sådan akademisk examen, som utgör vilkor för behörighet att söka
lektorsbefattning vid högre allmänt läroverk, äfvensom i öfrig! fullgjort
stadgade föreskrifter för att kunna till lektor utnämnas, må ega rätt att vid
Bill. till Ttiksd. Tröt. 1895. 1 Sami. 2 Afä. 2 Band. 16 Häft. 2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 55.
årsberäkning för uppflyttning i högre lektorslönegrad räkna sig ti godo Jen
tid lian från och med året näst efter det, hvarunder berörda vilkor bhfvit
fullgjorda med nit och skicklighet vid allmänt läroverk tjenstgjort såsom
tillförordnad rektor, såsom vikarierande lektor eller med en tjenstgöring
väsentligen lika med den, som åligger lektor».
Med orden »äfvensom i öfrigt fullgjort stadgade föreskrifter for att
kunna till lektor utnämnas* menas afläggandet af undervisningsprof, och detta
fullgöres inför något konsistorium, vare sig i sammanhang med ansökan till
lektorsbefattning eller också utan sådan ansökan på särskild anmälan. En
följd af berörda kongl. kungörelse har blifvit, att sådana till lektorer befor¬
drade adjunkter, som under eller före sin adjunktstid sökt lektorsbefattning
och i denna egenskap aflagt ett godkändt undervisningsprof, fått efter sin
befordran till lektorer beräkna sin lönetur i enlighet med de nya bestäm¬
melserna. „ „ ....
De deremot, som ej haft tillfälle att aflägga ett dylikt piot, hafva tor
sin uppflyttning i högre lektorslönegrad icke egt rätt beräkna den tid, de
efter vunnen lektorskompetens tjenstgjort såsom lektorer.
Förhållandet inses lättast genom ett exempel.
Två personer med lektorskompetens hafva utnämnts till adjunkter t. ex.
år 1880. Den ene af dem har samma år sökt lektorat och aflagt derför
erforderligt undervisningsprof utan att dock erhålla platsen. Båda bestiida
vid sina läroverk lektorstjenstgöring eller vikariera som lektorer.
Efter tio år utnämnas de båda till lektorer.
Den, som profvat för lektoratet 1880, kommer genast, frän och med
1891 i tredje lektorslöuegraden (med 3,500 kronors lön), den andre i första
lönegraden (med 2,500 kronor) och uppnår först efter ytterligare tio ars tjenst¬
göring samma löneförmåner som den förstnämnde. _ _
Det torde icke kunna nekas, att här föreligger en obillighet och att
denna närmast träffar dem, hvilkas lönetursberäkning daterar sig före till¬
komsten af 1890 års kongl. kungörelse, enär för dem ingen anledning förut
funnits att aflägga undervisningsprof, så vida de icke tillfälligtvis vant
sökande till en lektorsbefattning. „ , .. . .
Men äfven med afseende på sådana till lektorer befordrade adjunkter,
hvilkas årsberäkning för uppflyttning i högre lönegrad börjar först sedan den
ofvanberörda kongl. kungörelsen utfärdats och hvilka således haft och hafva
tillfälle att fullgöra alla deri bestämda vilkor och föreskrifter, förefaller
fordran på undervisningsprof för lönetursberäkning olämplig.
Ifrågavarande lärare hafva redan för att vinna anställning som
adjunkter aflagt undervisningsprof och måste för att befordras till lektorer
underkasta sig ett annat.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 55.
11
Att de nu nödsakas aflägga ett tredje för att vid eventuel befordran
få räkna sig till godo sin tjenstgöring på lektorsstadiet, synes olämpligt och
kan lätt väcka den föreställningen, att denna bestämmelse är tillkommen för
att motverka öfvergången från den ena lärareklassen till den andra.
Och om ändring i nu anmärkta hänseende medgifves, så torde billig¬
heten fordra, att den kommer att få retroaktiv verkan, hvarigenom äfven
de f. d. adjunkter, hvilka, utan att hafva aflagt dylikt undervisningsprof,
efter vunnen kompetens bestridt lektorstjenstgöring före utfärdandet af kongl.
kungörelsen den 12 september 1890, kunde i någon mån blifva tillgodosedda.
Desse senare torde till antalet vara högst få och utgiften för statsverket i
följd deraf knappast nämnvärd.
Hvad beträffar till lektorer befordrade extra ordinarie lärares löneturs-
beräkning, gälla föreskrifterna i kongl. kungörelsen den 29 maj 1874 och
kongl. cirkuläret den 1 juni 1877, enligt hvilka äfven dessa lärare för att
få beräkna föregående tjenstgöring på lektorsstadiet vid allmänt läroverk i
och för uppflyttning i högre lektorslönegrad måste hafva aflagt godkändt
undervisningsprof.
Som kändt är, har detta prof nu mera borttagits såsom vilkor för
lönetursberäkning för läroverksadjunkterna. Och man torde med fullt fog
kunna fråga, hvarför icke samma rättighet bör tillkomma äfven lektorerna.
Tvenne skäl hafva anförts för bibehållande af undervisningsprof såsom
vilkor för lektors lönetursberäkning, men intetdera synes mig vara af större
betydelse.
Det ena är, att någon skulle kunna i den för lektors kompetens före-
skrifna akademiska examen välja ämnen, som icke tillhöra skolan. Om han
sedan komme att tjenstgöra vid allmänt läroverk och möjligen vunne befor¬
dran till lektor, skulle det vara oegentligt att låta honom för uppflyttning i
högre lönegrad räkna sig tillgodo den tid, han såsom obefordrad tjenstgjort,
så vida han icke genom undervisningsprof visat sig ega nöjaktiga kunskaper
äfven i skolämnen.
Häremot torde kunna invändas, att ett undervisningsprof ej är afsedt
att vara ett kunskapsprof i egentlig mening, att insigterna läggas i dagen
så väl under det föregående profåret som genom sjelfva tjenstgöringen på de
högre skolstadierna och att för öfrigt ett tvifvelsutan sällsynt undantagsfall
ej bör bestämma regeln.
Det andra skälet är, att profåret skulle förbereda för adjunkts-, men
icke för lektorsbefattningar, för hvilka senare ett undervisningsprof skulle
erfordras för att ådagalägga kompetens för undervisning i läroverkets högre
klasser. Att flertalet af dem, som genomgå profåret äro blifvande adjunkter,
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 55.
ligger i sakens natur, men att den för alla föreskrift^ profårskursen derför
skulle afse endast desse och icke äfven blifvande lektorer, är svårt att förstå.
Något stöd för en sådan åsigt torde hvarken kunna hemtas från be¬
stämmelserna rörande profåret eller från den deri iakttagna praxis, hvarvid
dugligheten och fallenheten för att undervisa ej mindre på det högre än på
det lägre skolstadiet pröfvas och bedömes.
Något gagn torde för öfrigt dessa undervisningsprof tillföra lika litet
den allmänna undervisningen som statsverket.
Såsom garantier för lärareduglighet kunna de ej betraktas, helst som
svårligen ett dylikt prof någonsin underkännes, och någon besparing torde
deras bibehållande icke bereda statsverket, då numera val ingen till lektor
i öfrigt kompetent försummar att aflägga dem genast vid början af sin
tjenstgöring.
Deras borttagande skulle deremot bidraga till en förenkling och inskränk¬
ning i det invecklade profväsendet och tvifvelsutan bereda ej ringa lättnad
så väl för de obefordrade lektorsaspiranterna som för de myndigheter, hvilka
hafva att bedöma profven.
På grund af hvad jag nu anfört, vågar jag vördsamt hemställa,
det Riksdagen måtte besluta, att bestämmelsen beträffande
godkändt undervisningsprof såsom vilkor för lönetursberäk-
ning såsom lektor vid allmänt läroverk må upphöra att
gälla.
Stockholm den 26 januari 1895.
Robert Eklundh.
Stockholm, Associations-Boktryekeriet, 1895.