2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 53.
torde ej behöfva befaras, att säkerheten för den välfångna eganderätten i följd
af sådan inskränkning i uppläsningen af kungörelse om sökt lagfart komme
att i någon mån rubbas.
På grund af hvad jag sålunda anfört vågar jag härmed vördsamt
föreslå,
att 10 § i kongl. förordningen angående lagfart å
fång till fast egendom den 16 juni 1875, sådan den
lyder i lagen den 31 december 1891, måtte erhålla
den förändrade lydelse, att den deri föreskrifna bestäm¬
melsen om att kungörelse om sökt lagfart skall uppläsas
i tingslagets kyrkor tre gånger inskränkes till en gång,
eller ock att sådan kungörelse uppläses endast i socknens
och angränsande socknars kyrkor tre gånger.
Om remiss till lagutskottet anhålles; och torde utskottet gifva åt
paragrafen den redaktionsförändring som kan erfordras för vinnande af det
ändamål, som jag med motionen åsyftat.
Stockholm den 26 januari 1895.
JS. Fredholm,
från Skaraborgs län.
tf:o 53.
Af herr P. Nilsson i Tönnersa, angående tull å artikeln ■»säckar,
tydligen brukade och slitna», samt upphäfvande af mom. 2
i § 9 af de vid gällande tulltaxa fogade »Underrättelser
om hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör.»
Gällande tulltaxa innehåller bestämmelser om dels
Säckar: nya tomma tullbehandlas lika med den väfnad, hvaraf
de bestå, med tillägg af 10 proc.;
Motioner i Andra Kammaren, N:o 53.
3
tydligen brukade och slitna — fria;
dels i Underrättelser om hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör
§ 9 mom. 2;
»Då juteväfnad, tillverkad i utlandet, användes till emballage vid
utförsel sjöledes från stapelstad eller transito med jernväg öfver
Norge till utrikes ort, må för hvarje kilogram af väfnaden restitu-
tionsvis af tullmedlen beviljas 10 öre, under iakttagande» etc.
Som bekant har linspånad varit en urgammal husslöjd i vårt land,
men nästan alldeles bortdött och tillintetgjorts genom omöjligheten att kon¬
kurrera med utlandets juteindustri, hvars produkter hit fingo införas tullfritt.
Sedan industrien på detta område som på så många andra ersatt husslöjden,
fans blott en fabrik i Sverige, der juteväfnad bedrefs, och då endast som
supplement till annan verksamhet. Allt som behöfdes för omslagsväf och
säckar togs utifrån. Exempelvis infördes år 1866 oblektr juteväf 915,399
kilogram och säckar till ett värde af 743,098 kronor.
Men 1888 års Riksdag, hvilken lade nya grunder för upphjelpande!
af vårt näringsliv sökte äfven framkalla en juteindustri i landet, enligt den
moderna principen af fabrikation i större skala i stället för husslöjd, genom
att åsätta en tull af 10 öre pr kilo eller 10 procent af varans värde å oblekt
och ofärgad säck- eller packväf af jute. Det förtjenar anmärkas, att då¬
varande presidenten C. F. Waern i motion till Första Kammaren, n:o 63,
om hvilken motion och dess yrkande jag sedan får tillfälle att tala, förut¬
spådde, att detta försök att införa juteväfnadsfabrikation i Sverige skulle
visa sig omöjligt gent emot de jättelika juteväfverierna i Dundee m. fl.,
hvadan en sådan tull äfven derför vore, enligt hans åsigt, gagnlös.
Emellertid har, tvärtemot detta påstående, Riksdagens tullsats visat
sig kunna uppamma en svensk juteindustri, hvilken på några få år redan
hunnit rätt betydligt utveckla sig, i trots af att äfven den hemtar sitt
råmaterial från andra verldsdelar och icke kan drifva sin tillverkning i
samma storartade skala till qvaliteter och bredder och med samma under
generationer uppöfvade arbetarestam som Skottlands och Englands, den stora
verldsmarknaden dominerande industri. Den svenska juteindustrien är derför
väl värd Riksdagens uppmärksamhet och välvilja, på samma gång den vid
en sådan konkurrens fortfarande behöfver dess skydd och omvårdnad. Ifrån
att för sex år sedan knappast hafva i landet förekommit, gifver den för
närvarande lefvebröd åt cirka 5,000 personer, hvaraf mer än en tredjedel
fast arbetarepersonal, och använder ett stort antal qvinnor. Vid de tre
fabrikerna utgör dess tillverkningsqvantitet 13 millioner meter, uppskattade
till ett värde af 3 millioner kronor. Den tid är förfluten, då den ej mägtat
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 53.
tillgodose landets egna behof, och den tillverkar numera äfven för export.
Denna utveckling framgår tydligt af de fallande import- och de stigande
exportsiffrorna:
Import Export
1888 ....................................... 1,278,497 kg. 4,464 kg.
1889 ....................................... 1,489,362 * 7,940 »
1890 ....................................... 839,885 » 69,921 »
1891 ....................................... 497,376 * 559,576 »
väf ... 661,365 >
1892 ....................................... 216,108 » säckar 172,556 värde i kronor.
väf ... 524,223 kg.
1893 ....................................... 164,448 » säckar 159,348 värde i kronor.
Ofvanstående specifikation för de två sista åren 1892 och 1893 mellan
väf och säckar ådagalägger i huru hög grad den svenska juteindustrien är
baserad på och beroende af tillverkningen och försäljningen af säckar. Tull¬
taxan har också delvis redan beaktat denna omständighet genom att pålägga
nya tomma säckar en tilläggstull af 10 procent af tullen å den väfnad, hvaraf
de bestå. Men den hufvudsakliga svårigheten har deremot tulltaxan icke
undanröjt, i det att den bibehållit tullfrihet för brukade säckar. Sedan
nemligen den svenska juteindustrien faktiskt besegrat den tullbelagda importen
af andra jutevaror, hotas den nu med tillbakaskridande genom den tullfria
importen af säckar, brukade och slitna. Införselvärdet af brukade säckar
utgjorde 120,963 kronor år 1892 . och 263,642 kronor år 1893; införseln
har under sistförflutna år helt visst varit ännu större. Anledningen dertill
är i främsta rummet prisskilnaden,. enär priset för gammal säck utgör cirka
30 öre och för en motsvarande ny säck cirka 37 öre.
Derest förbrukningen upptagit användandet af nya inhemska säckar i
stället för gamla importerade, skulle enligt ofvan angifna pris å 30 öre den
inhemska tillverkningen för 1893 hafva kunnat vara nära 1 million säckar
större, motsvarande nära 2 72 millioner meter väfnad, och lemnat full arbets¬
förtjenst åt ytterligare flere hundra personer. I stället har nu denna till¬
verkning och förtjenst stannat i utländingens händer. Ja, då en prisskilnad,
om än ringa till följd af det öfverhufvud ringa priset å dylika artiklar, dock
alltid förefinnes, är det förklarligt, huru importen af gamla säckar raskt
stigit under två år med öfver 100 procent, och börjat så betydligt konkurrera
med nya säckar, att de senare hotas med undanträngande. Härigenom äfven-
tyras i första hand nyttan af tullen å nya säckar genom den tullfria im¬
porten af gamla och i sista hand hela juteindustriens bestånd i Sverige, just
då den upparbetat sig till att fylla vår egen marknads behof, och blir hela
Motioner i Andra Kammaren, N:o 53. 5
det skydd paralyseradt, hvilket afser att försäkra vår juteindustri om landets
marknad.
Äfven andra skäl tala för borttagandet af denna tullfrihet. Gränsen
mellan en ny och brukad säck är i och för sig sväfvande och godtycklig,
hvilket tullverket äfven erkänt genom att skärpa den senare rubriken till
»tydligen brukad och sliten», utan att derför lyckas fullkomligt bestämma
skilnaden vid tvistiga fall. Härtill kommer att brukade säckar pläga införas
i packade balar, och man kan icke begära, att den strängt sysselsatta tull¬
personalen skall medhinna att öppna och undersöka hvarje sådan bal, som
införes i riket. Det ena som det andra frestar till kringgående af tulltaxan
och leder slutligen derhän, att nya säckar, apterade efter tullrubriken eller
instuckna i balen, införas tullfritt som brukade.
En stor del af dessa brukade säckar äro dessutom smutsiga och illa¬
luktande och hafva i utlandet redan inhyst man kan ej veta hvilka mot¬
bjudande eller skadliga heterogena ämnen. Den åsigt, som i sanitärt hän¬
seende härigenom uppstår, att en sådan tullfri införsel bör motarbetas, vinner
ytterligare i styrka, då man vet, att dessa med rätta misstänkta tomsäckar
sedermera här hemma användas till emballage för mångfaldiga födoämnen.
Äfven ett intresse af större prisbillighet för konsumenten förenar sig i visst
fall härvid med det sanitära. Då en gammal säck väger mera än en ny
och kutymen bjuder, att mjöl noteras och försäljes brutto för netto, bekom¬
mer den mjölköpande allmänheten mera valuta, om varan är emballerad i en
ny säck än i en gammal.
Det är mig naturligtvis icke obekant, att åtskilliga industrigrenar äro
i behof af brukade säckar. Men det är väl att märka, att här begäres tull
endast för tom brukad säck, och icke för emballerad. Förutom att våra egna
jutefabriker tillverka billigt emballage, inkomma hit till riket milliontals em¬
ballagesäckar för kaffe, risgryn, bönor etc. och särskildt från afläggare län¬
der som emballage för spanmål, hvilka sedan försäljas. De industrier, som
framför allt hafva behof af billigt emballage, skola således i alla fall finna
ett rikligt förråd af dylik vara och blifva oberörda af ifrågavarande tullfri¬
hets upphäfvande. Gödningsfabrikerna i Tyskland, som icke åtnjuta någon
‘skyddstull, liksom våra ej heller hafva det, röna ingen inverkan af dervarande
tull på säckar.
Jag tillåter mig anföra exemplet frän Tyskland, med hvilket land våra
egna förhållanden i sä många afseende!) kunna jemföras. Jutegarn betingade
der en tull sedan 1868 af 4 mark, hvilken 1880 höjdes till 5. Juteväfnader
och säckar hade sedan 1868 en tull af 4 mark, men hvilken 1880 höjdes
ända till 12 mark, allt per 100 kilo. Gamla brukade säckar hafva i Tysk¬
land alltid påförts samma tullsats som nya, ty man har der insett, att tull¬
6
Motioner i Andm Kammaren, N:o 53.
frihet å brukad säck skulle hafva förtagit verkan af tullen å ny säck i alla
de fall, då den ena kan användas för den andra.
Enär vår uppblomstrande juteindustri förtjenar all uppmuntran, men
dess lifsnerv riskerar att afskäras af den oerhördt stigande tullfria import
af brukade säckar, som alltmer hotar att öfversvämma den svenska mark¬
naden och uttränga våra egna alster derifrån; enär vid denna tullfria in¬
försel underslef är lätt att begå och hardt när omöjligt att förekomma; enär
samma tullfria införsel från sanitär synpunkt är afgjordt skadlig och för¬
kastlig; och enär andra industrier icke af tullfrihetens upphäfvande förhindras
att för sitt behof använda begagnadt emballage utifrån — så synes mig allt
tala för, att äfven hos oss som i Tyskland såväl brukade som nya säckar
draga samma tull.
Då Riksdagen 1888 beslöt restitutions medgifvande enligt § 9 mom. 2
af vid tulltaxan fogade Underrättelser, skedde detta på grund af bevillnings¬
utskottets motivering i punkten 146 af dess betänkande n:o 8, der det heter:
»Enär det emellertid måste förflyta någon tid, innan den inhemska till¬
verkningen kan fullt tillgodose landets behof, har utskottet, på de af herr
Wsern framhållna skäl, ansett restitution af hela tullbeloppet böra medgifvas
för utländsk juteväf, som vid export af varor användes som emballage.»
Dessa skäl innehållas i hans ofvannämnda motion n:o 63, i hvilken
han förutsatte restitutionens beständighet, bland annat på den grund, att nå¬
gon nämnvärd svensk juteindustri ej skulle kunna uppblomstra gent emot
den brittiska konkurrensen. Han anförde der vidare, såsom målsman för den
svenska trämasseindustriens intressen, att denna industri, delvis uppkommen
på ruinerna af annan nedlagd bruksrörelse, vid sin första utveckling ej skulle
tåla vid några ökade omkostnader. Det är mig ingalunda obekant, att vår
trämasseindustri varit underkastad åtskilliga vexlingar och svårigheter, men
det är å andra sidan ett faktum, att denna för vårt land så naturliga närings¬
gren nu vunnit fast fot och representerar ett utförselvärde af cirka 10 mil¬
lioner kronor. Ingen sådan restitution är trämasseindustrien medgifven i Norge,
och äfven om den torde gälla, att den utan skada kan hemta åtminstone en
del åt sitt emballage från den svenska industri, som bearbetar utländskt rå¬
material, då den sjelf eger det yppersta material inom landet.
Men bevillningsutskottets ofvan anförda motivering skiljer sig dock i
en hufvudsak från herr Waerns åberopade skäl, hvilka framgått ur ren fri-
handelssynpunkt. Utskottet förutsätter tydligen restitutionen — med dess i
samma moment intagna vilkor eller besvärliga påhäng af ursprungsbevis, be¬
vis om erlagd tull, uppgift om emballagets vigt och eventuel rätt för tull¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 53.
1
personalen att genom störtning och profvägning utröna densamma — blott
som en interimsåtgärd, afsedd att upphöra sedan någon tid förflutit, eller då
den inhemska tillverkningen kan fullt tillgodose landets behof. Om det nu
kan . visas, att denna tidpunkt inträffat, så blir det endast en konseqvens af
utskottets motivering och Riksdagens på grund deraf fattade beslut, att resti-
tutionen upphör.
Jutefabrikerna, som kommo i gång efter tullens införande, kunna för
närvarande icke blott tillgodose landets behof af juteväfnad — om man der¬
ifrån undantager några prydnads- och lyxartiklar, hvilkas mönsteromvexling
och qvalitetsmångfald icke lönar sig att tillverka, och hvilka sakna all mer¬
kantil betydelse — utan jemväl exportera ofvan omförmälda betydliga qvan¬
titet väf och säckar. Häraf framgår tydligt, att den förutsättning, som Riks¬
dagen ansåg böra betinga en undantagslagstiftning, numera bortfallit, hvadan
äfven restitutionen blifvit öfverflödig och olämplig.
På grund af hvad jag har tagit mig friheten anföra, får jag, med
vördsam begäran om remiss af min motion till bevillningsutskottet, hemställa:
att rubriken »säckar, tydligen brukade och slitna — fria»
måtte utgå ur tulltaxan, och att dylika säckar må under¬
kastas samma tullsats, som gäller för nya; samt
att § 9 mom. 2 af de vid gällande tulltaxa fogade
»Underrättelser om hvad vid taxans tillämpning iakttagas
bör» äfvenledes måtte utgå.
Stockholm den 26 januari 1895.
Per Nilsson.