Motioner i Andra Kammaren, N:o 139. 17
hofrätts inseende, till dess i laga ordning kan varda annor¬
lunda förordnadt;
att föreskrifna uppgifter om dagen för början af ting
och allmänna tingssammanträden skola, så vidt de afse
tiden efter 1896 års ingång, af häradshöfdingarne i Verm-
lands och Örebro län insändas till Gröta hofrätt;
samt att presterskapets förteckningar angående timade
dödsfall af personer, hvilka tillhört frälseståndet, skola
jemväl för senare hälften af år 1895 insändas till Svea
hofrätt.
Stockholm den 26 januari 1895.
Aug. Bokström. Per Larsson. Ludvig Norrby.
N:o 139.
Af herr C. A. Bokström m. fl., angående ändrade bestämmelser
beträffande amortering och ränta å lån till enskilda jern-
vägsaktiebolag.
I fråga om ränta och amortering å lån till enskilda jernvägar har
Riksdagen för nedannämnda lånefonder meddelat bland annat följande bestäm¬
melser :
för lån ur 1871 och 1876 års anslag ursprungligen att annuiteten
skulle beräknas till sex procent å försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet
först godtgöres ränta efter fem för hundra å oguldet kapitalbelopp och åter¬
stoden utgör afbetalning.
Häri gjordes 1883 den ändring, att annuiteten nedsattes till fem och
en half procent, och begagnade sig häraf åtta bolag, af hvilka ett (Sunds¬
valls) sedan försålt sin jernväg till staten.
Bik. till Rilcsd. Prof. 1895. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 31 Höft. 3
18 Motioner i Andra Kammaren, N:o 139.
År 1886 nedsattes annuiteten till fem procent, hvaraf fyra och en
half procent ränta på vissa vilkor. Af nedsättningen begagnade sig sex
jernvägsaktiebolag, nemligen Yestervik—Åtvidaberg—Bersbo, Husfred-—
Vester viks, Vislanda—Bolmens, Gotlands, Södra Dalarnes och Varberg—
Borås;
för lån ur 1881, 1886 och 1891 års anslag, att annuiteten skulle
beräknas till fem procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, af hvilken
annuitet först godtgöres ränta efter fyra och en half för hundra å oguldet
kapitalbelopp och återstoden utgör afbetalning derå.
Vid den nedsättning, som 1886 egde rum, uträknades den effektiva
medelräntan å statsskulden i dess helhet till 4,348 procent. Sedan dess har
densamma fallit, så att den helt visst, i synnerhet efter den nyss beslutade
konverteringen, understiger fyra procent. Hvad staten skall erhålla i ränta
af jernvägsbolagen öfverstiger således hvad den sjelf har att utbetala. Ur
synpunkten af de överenskommelser, som ingätts emellan staten och bolagen
och hvilka naturligtvis fortfarande ega giltighet, är häremot intet att erinra,
men för bolagen måste det vara af synnerlig vigt att i afseende å sina
räntebetalningar erhålla den lindring, som kan lemnas, utan att staten lider
någon förlust eller skada.
Med hänsyn härtill torde det vara tillräckligt att åberopa hvad full-
inägtige i riksgäldskontoret anfört i det utlåtande, som de afgåfvo till stats¬
utskottet den 26 mars 1886, med anledning af då väckta motioner i liknande
syfte. I detta utlåtande heter det bland annat:
»Skilnaden mellan 47a procent och den effektiva räntan å statsskulden
i sin helhet är tillräcklig att betäcka kostnaden för ifrågavarande låns för¬
valtning, redovisning m. m.» — — — samt »då någon vinst för staten
vid ifrågavarande utlåning ej lärer hafva varit af Riksdagen afsedd samt
enär billigheten och statens välförstådda intresse torde göra önskvärdt, att
vilkoren för ifrågavarande län äro så litet betungande för bolagen, som utan
förlust för staten kan ske, få fullmägtige tillstyrka bifall till de omförmälda
motionerna.»
I tillämpliga delar lär ofvanstående kunna anses gälla i fråga om en
nedsättning af räntan å ifrågavarande lån till fyra procent. . t
Skulle några särskilda vilkor möjligen finnas nödiga för medgifvandet
af den förmån här afses, torde statsutskottet vara oförhindradt att föreslå
sådana.
Med stöd af hvad sålunda anförts, tillåta vi oss föreslå,
att Riksdagen måtte medgifva, att de enskilda jern¬
vägsaktiebolag, hvilka erhållit lån ur de af 1871, 1876
Motioner i Andra Kammaren, N:o 139.
19
1881, 1886 och 1891 årens Riksdagar beviljade anslag
till låneunderstöd för enskilda jernvägar och enligt träffade
aftal nu skola erlägga fem procent i annuitet, deraf fyra
och en half procent i ränta, må, om de sådant önska
och före utgången af innevarande år derom hos fullmägtige
i riksgäldskontoret göra anmälan, återbetala sin skuld
till riksgäldskontoret på sådant sätt, att annuiteten, utan
rubbning af öfriga för lånet gällande bestämmelser, för
tiden från och med nästkommande år beräknas till fyra
och en half procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,
af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter fyra för
hundra ä oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör af¬
betalning derå.
Men det tinnes äfven en annan omständighet, som i fråga om statslån
till enskilda jernvägsbolag förtjenar att tagas i öfvervägande.
Då Riksdagen före år 1871 beviljade lån till enskilda jern vägsanlägg¬
ningar, skedde detta under, bland andra, följande vilkor: »Skulle det för¬
fallna inbetalningsbeloppet icke varda i föreskrifven ordning erlagdt, bör
derför af bolaget utgöras sex procent årlig ränta, intilldess samma belopp
vederbörligen inbetalas.»
När Riksdagen från och med nämnda år valde en annan form för
beviljande af låneunderstöd till enskilda jern vägsanläggningar, i det att Riks¬
dagen till Kongl. Maj:ts förfogande för detta ändamål anvisade visst belopp,
hvaraf Kongl. Maj:t skulle ega tilldela af honom bestämda jernvägsbolag
län, upptogs icke någon sådan bestämmelse bland de af Riksdagen derför
bestämda vilkoren, men har Kongl. Maj:t städse beträffande sådana låne-
försträckningar såsom ett särskildt vilkor föreskrifvit, »att, derest till betalning
förfallet belopp icke i föreskrifven ordning erlägges, bolaget skall derå gälda
sex procent årlig ränta, intill dess samma belopp varder behörigen inbetaldt.»
Om en sådan straffränta af sex för hundra om året varit skälig på en
tid, då såväl statens upplåningsränta som den för låneförsträckningarne till
de enskilda jernvägsföretagen stipulerade räntan varit väsentligen högre än
numera är förhållandet, så måste denna straffränta numera anses oskäligt hög.
De enskilda jernvägsbolagens underlåtenhet att i föreskrifven ordning fullgöra
sina annuitetsliqvider till staten är under vissa, vanligen öfvergäende för¬
hållanden nödtvungen, för att bolaget skall kunna vid sitt värde bibehålla
jernvägen med dess materiel, som utgör pant och säkerhet för statens för¬
sträckning och för att kunna bestrida oundgängliga utgifter för jernvägsdriftens
behöriga uppehållande, hvilket torde få anses vara en vigtig allmän ange¬
20
Motioner i Andra kammaren, N:o 139.
lägenhet. En alltför hög straffränta kan så mycket mindre vara med lån-
gifvarens välförstådda intresse förenlig, som den kan förhindra en låntagare
att göra rätt för sig och derigenom bereda långifvaren förlust både å kapital
och ränta.
På grund häraf tillåta vi oss hemställa,
att Riksdagen ville
a) i fråga om de lån till enskilda jernvägsaktiebolag,
för hvilka viss straffränta blifvit genom Riksdagens beslut
bestämd, medgifva, att, derest till betalning förfallet belopp
icke i föreskrifven ordning erlägges, låntagaren skall derå,
räknadt från och med år 1896, -gälda fem procent årlig
ränta, till dess samma belopp varder i behörig ordning
inbetaldt;
b) beträffande de lån till enskilda jernvägsaktiebolag,
för hvilka viss straffränta blifvit genom Kongl. Maj:ts
beslut faststäld, anhålla, att Kongl. Maj:t måtte i afseende
å denna meddela enahanda bestämmelser, som här ofvan
under a) upptagits.
Om remiss till statsutskottet anhålles.
Stockholm i januari 1895.
Aug. Bokström.
P. G. Petersson.
J. A. Johansson.
Edv. Svensson.
T. V. Forsell.
C. J. Jakobson.
A. G. Jönsson.
H. Lilliehöök.
0. W. Redelius.
E. Åkerlund.
Hugo Hammarskjöld.
J P. Nilsson.
Per Larsson. Ludvig Norrhy.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1895.