(> Motioner i Andra, Kammaren, N:o 119.
der bor, ej genom några rikedomar ökar landets välmåga. Det är dock
denna befolknings sträfsamhet och kärlek till sin fosterbygd man har
att tacka för att Herjeådalen icke är endast en ödemark; och de, som
der bo och arbeta, de äro dock svenskar och borde såsom sådana kunna
göra anspråk på samma omtanke ' och skydd som rikets öfriga in¬
byggare.
Jag tillåter mig derför föreslå,
att Riksdagen ville besluta, att spamnålr malen och
omalen, alla slag, samt fläsk, må få tullfritt till riket
införas öfver Funäsdalen.
Stockholm den 26 januari 1895.
P. Norberg.
N:o 119.
Af herr T. Y. Forsell, om höjande af anslaget till skarpskytte-
väsendets och skjutskicklighetens befrämjande.
I Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående stats¬
verkets tillstånd och behof finnes till skarpskytteväsendet och skjutskick¬
lighetens befrämjande upptaget ett extra anslag stort 90,000 kronor eller
lika belopp, som vid sistlidet års riksdag anvisades för detta ändamål
under 1895.
Centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar har å sin
sida i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t framstält önskvärdheten
och behofvet af nämnda anslags höjande till 160,000 kronor, och har herr
statsrådet och chefen för kongl. landtförsvarsdepartementet i sitt yttrande
öfver denna centralstyrelsens hemställan anfört, »att skytter or elsen, med
den ledning som i följd af den under är 1893 inträdda reform kommit den-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 119. 7
samma till del, skall kunna bringas att lemna ett afsevärdt stöd åt de af
staten direkt anordnade försvarsanstalterna», men dock icke med hänsyn till
andra anslagsbehof från landtförsvarets sida nu ansett tillrådligt att för
1896 ifrågasätta större anslagsbelopp till skytteväsendets, främjande än
det som af föregående Riksdag blifvit anvisadt.
Men den frivilliga skytterörelsen, hvilken allt sedan 1892 varit
stadd i jemn tillväxt och nu mera är utbredd öfver hela landet, kräfver
just nu för att icke afstanna i sin utveckling ett ökadt understöd från
statens sida, och detta i främsta rummet till anskaffande af tidsenliga
skjutbanor och fri ammunition åt mindre bemedlade medlemmar. Det.
nuvarande anslaget räcker knappast till att göra de äldre föreningarnas
skjutbanor tidsenliga, så att fara är för handen att, utan ökadt anslag,
nybildade föreningar, hvilkas ledamöter äro villiga att offra tid och arbete
för vinnande af ökad välbehöflig skjutskicklighet, måste i brist af medel
till anordnandet af skjutbanor upplösas, livilket förhållande gifvetvis skulle
hafva en skadlig inverkan på skytterörelsens utveckling.
För att skytterörelsen skall kunna uppfylla sitt fosterländska syfte,
måste den allmänt omfattas af de djupa leden af vårt lands vapenföra
befolkning. Men större delen af denna befolkning saknar medel att sjelf
förskaffa sig skjutbanor och ammunition. Staten måste derför lemna nödig
hjelp härtill; synnerligast till fri ammunition i högre grad än hvad hittills
skett, eller 30 skott för hvarje under året i skytteförening inskrifven
värnpligtig medlem. Under år 1894 voro 18,000 värnpligtige inskrifne
som medlemmar af frivilliga skytteförbund, men endast omkring hälften
af dessa hafva under året skjutit det minimum af skott, eller 60, som Kongl.
Maj:t bestämt skall skjutas för rätt till deltagande uti de allmänna läns-
täflingarna, och torde som skäl för detta ogynsamma förhållande kunna
med säkerhet uppgifvas bristande förmåga att inköpa ammunition.
Icke mindre än 88 nya skytteföreningar bildades under år 1894 och
af dem de flesta på landsbygden. En nybildad skytteförenings första
omsorg är anläggandet af skjutbana. I medeltal kräfvas härför omkring
400 kronor under förutsättning att marken får fritt disponeras. Då nu "i
allmänhet skytteföreningarnas medlemmar äro mindre bemedlade, kunna
de ej utan statens hjelp anskaffa skjutbanor, och då nya föreningar oupp¬
hörligt tillkomma, är det ju alldeles uppenbart, att ökadt anslag är af
nöden.
Den frivilliga skytterörelsen förtjenar väl att tagas till vara. Den
kan, rätt ledd och med välvilja omfattad af alla samhällsklasser, i väsent¬
lig mån bidraga till att hos de värnpligtige bibehålla och föröka den
skjutskicklighet, som bibringats dem under vapenöfningsmötena, och så-
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 119.
medelst i någon mån bevara hos dem denna nationalegendom, som kostar
landet stora uppoffringar af penningar och arbetskraft.
Men, som jag ofvan antydt, kräfves härför just nu något ökadt,
anslag.
Ehuruväl det af centralstyrelsen hos Kongl. Maj:t äskade belopp
160,000 kronor ingalunda synes mig vara för högt för det fosterländska
ändamål det afser att fylla, vågar jag likväl icke framkomma med yrkan¬
de om beviljandet af hela detta belopp, men lifligt öfvertygad, att skytte-
rörelsen utan ökning af det nuvarande statsunderstödet skulle komma att
lida svårt afbräck i sin nu pågående kraftiga och för landets försvar
erkändt gynnsamma utveckling, är min vördsamma anhållan,
att 'Riksdagen, på det att de nödvändigaste behofven för skytte-
rörelsens främjande må kunna fyllas, måtte besluta
att höja extra anslaget till skarpskytteväsendet
och skjutskicklighetens befrämjande för år 1896 till
120,000 kronor.
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.
Stockholm den 26 januari 1895.
T V. Forsell.