12
femte och 2,5 procent i sjette klassen. Tillsvidare skulle denna indel¬
ning och tariff tillämpas; men tariffen skulle revideras senast inom tre
år från det lagen trädt i kraft samt sedermera hvart femte år, och
skulle för densammas giltighet erfordras Konungens och Storthingets
samtycke.
Inom en månad från lagens publicerande skall hvarje innehafvare
af försäkringspligtig rörelse göra skriftlig anmälan efter faststäldt for¬
mulär angående rörelsens beskaffenhet, antalet deri anstälda personer
samt dessas aflöning. Sådan anmälan ingifves till särskilda ombud,
som af försäkringsår)stalten utses för de särskilda kommunerna. För¬
summas detta, skall ombudet sjelf anskaffa nödiga uppgifter. Anmäl-
ningarne och uppgifterna insändas derefter af ombudet å landet till
fogden samt i stad till polismästaren, hvilka tjenstemän skola föra
förteckning öfver samtlige försäkringspligtiga rörelser, hvar inom sitt
distrikt, samt insända afskrift af denna förteckning jemte anmälningarne
till försäkringsanstaltens styrelse. I fråga om rörelser, som först efteråt
komma till stånd, skall anmälan göras inom åtta dagar efter arbetets
början samt tiden härför uttryckligen angifvas. Underrättelse om den
färlighetsklass, hvartill rörelse af försäkringsanstaltens styrelse blifvit
hänförd, och om den tariffsats, efter hvilken premierna skola beräknas,
skall ofördröjligen lemnas arbetsgifvaren.
Vid hvarje försäkringspligtigt företag skall å lämpligt och i ögonen
fallande ställe göras anslag, hvari med tillräckligt stora och tydliga
bokstäfver angifves, att arbetarne äro försäkrade för olycksfall i ar¬
betet. Arbetarne anses vara försäkrade från det ögonblick, lagen trädt
i kraft eller arbetet börjat, vare sig anmälan gjorts och anslag skett
eller icke.
Det är tydligt, att förändringar kunna i fråga om ett företag in¬
träffa, som böra föranleda, att detsamma öfverföres från en farlighets-
klass till en annan. För sådant fall innehåller förslaget särskilda be¬
stämmelser. Skulle nemligen ett företag med hänsyn till sitt ändamål
och sin beskaffenhet undergå sådana förändringar, som kunna vara
afgörande antingen för dess försäkringspligt öfver hufvud eller för dess
plats i farlighetstariffen, skall företagets innehafvare härom göra anmälan
genom försäkringsanstaltens ombud inom åtta dagar efter det förän¬
dringen försiggått. Försäkringsanstalten pröfvar derefter, om företaget
skall upphöra att vara försäkringspligtigt, eller om det skall hänföras
till annan farlighetsklass. Om beslutet lemnas företagets innehafvare
vederbörlig underrättelse.
Premierna erläggas i förskott för hvarje kalender qvartal med det
belopp, som försäkringsanstalten förslagsvis bestämmer. Slutliqvid,
åtföljd af verifikationer, skall af arbetsgivare insändas inom tre må¬
nader efter hvarje kalenderårs utgång eller, om företaget derförinnan
13
upphört, inom en månad efter det sådant skett. Försummar arbets-
gifvaren hvad honom härutinnan åligger, skall anstaltens styrelse sjelf
ombesörja, att slutlig afräkning kommer till stånd, och eger densamma
för sådant ändamål (äfvensom då den tror sig böra misstänka arbets-
gifvarens uppgifter) låta genom vederbörande ombud eller genom sär¬
skild! utsedd person granska vid företaget förda räkenskaper samt
arbets- och lönelistor för att utröna de försäkrades antal och den af
dem uppburna aflöning. Oguldna premier eg a samma förmånsrätt som
ogulden skatt och kunna af anstaltens ombud omedelbart genom ut¬
mätning uttagas.
I afseende å ersättningarnes bestämmande och utbetalning inne¬
håller lagförslaget följande bestämmelser. Om hvarje olycksfall i för-
säkringspligtig rörelse, hvilket synes kunna medföra ersättning efter
lagen, skall arbetsgifvaren eller den, som för hans räkning leder rö¬
relsen, vid större olycksfall genast och vid mindre sådana senast inom
fyra veckor skriftligen göra anmälan till ordföranden i den uti lagen
om tillsyn å fabriker omnämnda fabriksrätten. Denna har derefter att
snarast möjligt anställa förhör för utrönande af orsaken till olycksfallet
och de närmare omständigheterna dervid, olycksfallets omfång och de
skadades tillstånd, de genom olycksfallet dödade personernas ersätt-
ningsberättigade efterlefvande samt de skadades arbetsförtjenst. Till
förhöret skola kallas anstaltens ombud i orten, arbetsgifvaren, ord¬
föranden i den sjukkassa, som den skadade kan tillhöra, samt de
till ersättning berättigade eller deras ombud eller laga målsmän. Der¬
jemte kan sakkunnig person tillkallas på försäkringsanstaltens bekostnad.
Efter erhållen del af undersökningens resultat skall försäkringsanstaltens
styrelse ofördröjligen föranstalta om utbetalning af den ersättning, som
olycksfallet enligt lagen pröfvas medföra. Kan styrelsens beslut ej
afvaktas, skall anstaltens ombud tills vidare skaffa den skadade eller
hans efterlefvande nödigt bistånd. Skulle ersättningen af en eller
annan orsak ej genast kunna definitivt bestämmas, fastställes densamma
provisoriskt, intill dess läkarebehandlingen afslutats, hvarefter definitivt
beslut fattas. Vid ersättningens bestämmande skall hänsyn tagas såväl
till den minskning af förmågan till yrkesarbete, olycksfallet orsakat,
som ock till minskningen af den skadades förmåga till arbete i all¬
mänhet. Den, som förklaras till ersättning berättigad, skall ofördröj¬
ligen erhålla skriftligt besked om styrelsens beslut med uppgift å de
grunder, med hänsyn till hvilka ersättningen bestämts.
År den ersättningsberättigade missnöjd med styrelsens beslut, eger
han inom fyra veckor efter delfåendet deröfver anföra besvär hos fa¬
briksrätten, hvilken, sedan försäkringsanstaltens styrelse lemnats till¬
fälle att öfver besvären sig yttra, utan att vara bunden af hvad i
ärendet förut förekommit afkunna]- motiveradt utslag. Öfver detta kunna
14
besvär slutligen anföras hos en kommission, som liar sitt säte i Kri¬
stiania och består af sju ledamöter, af hvilka tre, nemligen en lag¬
kunnig ordförande, en läkare och en tekniskt bildad person, utnämnas
af Konungen för en tid af fem år samt de fyra öfriga, två arbets¬
givare och två försäkrade, för hvarje kommissionens sammanträde utses
af vederbörande regeringsdepartement bland dem, som finnas uppförda
å de i § 45 i lagen om tillsyn å fabriker omnämnda förteckningar.
Besvärstiden utgör sex veckor från delfåendet af fabriksrättens beslut.
^ Kommissionen har fri pröfningsrätt. och kan ändra fabriksrättens beslut
jemväl till den klagandes nackdel.
Ersättningsanspråk, som ej på vanligt sätt kommit under be¬
dömande (t. ex. derföre att den förolyckades efterlefvande anhöriga
varit okända), kunna göras gällande inom två år efter olycksfallet.
Har skadad person, hvilken ersättning tillerkänts, sedermera i följd
af skadan aflidit, böra efterlefvande anhöriga, hvilka vilja göra anspråk
på ersättning, anmäla detta inom två år efter dödsfallet.
Om de förhållanden, som varit bestämmande för ersättningen, väsent¬
ligen förändras, kan ersättningsfrågan underkastas ny pröfning samt er¬
sättningen höjas, sänkas eller alldeles indragas. Ersättningens höjande
kan dock fordras allenast för tiden efter det ansökan härom gjorts,
likasom beslut om minskning eller indragande af ersättning tillämpas
först från den dag, den ersättningsberättigade erhållit del deraf. I dy¬
lika fall gälla samma bestämmelser, som i fråga om ersättningens
fastställande ofvan blifvit omnämnda.
De in- och utbetalningar, som af försäkringen betingas, skola i den
omfattning, Konungen bestämmer, ega rum genom postverket. Sjuk¬
penningar utbetalas efter hvarje veckas utgång och begrafningshjelp
snarast möjligt efter dödsfallet. Räntorna till de skadade eller deras
efterlefvande utbetalas förskottsvis för hvarje månad.
För att dels underlätta försäkringsanstaltens arbete och dels före¬
komma rubbningar i den skadades sjukbehandling, har kommissionen före¬
slagit, att om den skadade tillhör en sjukkassa, som under de fyra
första veckorna helt och hållet eller delvis bestridt utgifterna för sjuk¬
behandlingen, försäkringsanstalten eger fordra, att sjukkassan skall
fortfarande bestrida utgifterna derför, till dess sjukbehandlingen upp¬
hört, mot det att sjukkassan erhåller ersättning af anstalten.
Derest till ersättning berättigad person flyttar ur riket, eger han
ej uppbära ersättning för den tid, han är å utrikes ort boende, såvida
icke försäkringsanstaltens styrelse finner, att sådant kan låta sig göra
utan risk för anstaltens kassa. Styrelsen eger derjemte affärda dylika
' personers ersättningsanspråk med en summa en gång för alla, hvilken
utan den ersättningsberättigades samtycke dock ej får understiga den
årliga ersättningens tredubbla belopp. Återvänder personen i fråga till
15
Norge, eger lian ej uppbära ersättning, förrän nämnda summa biff vit
intjenad.
För att uppmuntra och möjliggöra användandet af den arbetskraft,
hvaraf den genom olycksfall i arbetet skadade ännu kan vara i be¬
sittning, har i förslaget föreskrifvits att, om ett olycksfall medfört
större eller mindre grad af oförmåga till arbete, hvilken synes komma
att fortvara under längre tid eller för beständigt, eger försäkringsan-
stalten, om den skadade så önskar, till honom utbetala ett belopp, mot¬
svarande högst fem års ersättningar, för att förhjelpa honom till en
sjelfständig utkomst. För detta belopp erhåller anstalten ej ersättning
i annat fall, än då den skadade genom nämnda anordning vunnit ökad
inkomst. I detta fall afdrages å ersättningen ett belopp, som mot¬
svarar hälften af denna inkomst. Huruvida sådant afdrag skall ega
rum äfvensom dess storlek bestämmes i händelse af tvist af fabriks-
rätten, hvars beslut kan öfverklagas hos ofvan omförmälta kommission.
Om en försäkringspligtig rörelse synes medföra synnerlig fara för
de i densamma anställa personer, eger försäkringsanstaltens styrelse
låta på stället undersöka, om och på hvad sätt olycksfall må kunna
förekommas, samt för sådant ändamål gifva föreskrifter om lämpliga
åtgärders vidtagande. Kunna olycksfall icke förekommas, eller åtlydas
ej de af styrelsen gifna föreskrifter, kan rörelsen uppflyttas i högre
farlighetsklass eller, om den redan är i den högsta, premien höjas ända
till tredubbla beloppet.
För att hvar inom sitt distrikt iakttaga försäkringsanstaltens in¬
tressen och gå dess styrelse till banda skall inom hvarje kommun fin¬
nas ett eller flere ombud (Tilsyningsmaend) för försäkringsaristalten.
Dessa ombud utses för en tid af hvarje gång högst ett°) år och er¬
hålla af kommunen skälig godtgörelse för sitt arbete. Deras namn
och hemvist skola behörigen kungöras.
Angående skyldigheten för medlemmar af domstol och för andra funk¬
tionärer att hemlighålla och ej efterapa yrkeshemligheter, om hvilka
de på grund af sin befattning med försäkringen erhålla kännedom,
gälla stadgandena i lagen om tillsyn å arbetet i fabriker. Öfverträdel-
ser härutinnan straffas med böter, fängelse eller straffarbete i femte
graden (från sex månader till tre år) eller i fråga om tjenstemän med
suspension eller afsättning.
Aftal eller reglementen, genom hvilka lagens tillämpning komrne
att till de försäkrades förfång upphäfvas eller inskränkas, äro utan all
rättslig verkan.
Rätt till ersättning enligt lagen kan ej med rättslig verkan öfver-
*) Enligt sjelfva lagförslaget, sådant det varit i tryck tillgängligt, skulle ombuden tillsättas för
högst ett ar. Enligt do åtföljande motiven liar deremot kommissionen »velat föreslå att ombuden ut-
såges hvarje gång för två år».
16
låtas ej heller i mät tagas för annan gäld än underhåll till hustru och
barn eller fattigvårdssamhälles utlägg för dylikt underhåll.
Beträffande försäkringens inflytande på arbetsgifvarens och hans
representanters personliga ersättningsskyldighet voro kommissionens
medlemmar ej ense. Pluraliteten (4 medlemmar, bland Indika ordfö¬
randen) anslöt sig närmast till de föreskrifter, som i detta afseende
gifvits i de tyska olycksfallsförsäkringslagarne, minoriteten (4 medlem¬
mar) deremot mera till de i Österrike gällande stadganden. I enlighet
med pluralitetens åsigt innehåller kommissionens förslag härom följande
bestämmelser. Arbetsgifvaren, hans representant, fullmägtig, arbets¬
förman o. s. v. äro ej personligen ersättningsskyldige vid sådana olycks¬
fall, som i lagen afses, med mindre genom straffrättslig dom blifvit
konstaterad!, att de framkallat skadan uppsåtligen eller genom groft
vållande. År detta fallet, skall ersättning utgå efter allmän lag, dock
alltid med en summa eu gång för alla. Kan icke hela det ådömda er¬
sättningsbeloppet utbekomma^, erhålla försäkringsanstalten och veder¬
börande sjukkassa godtgörelse för dem genom olycksfallet åbragte ut¬
gifter, först sedan öfrige till skadeståndet berättigade erhållit, hvad dem
tillkommer. Skulle straff rättslig dom ej kunna erhållas på grund af något
den skadeståndspligtiges förhållande (t. ex. död eller frånvaro), kan
skadeståndsanspråket göras gällande i civil väg. Arbetsgifvaren eller
rörelsens innehafvare är helt och hållet fritagen från skyldighet att er¬
sätta skada, som vållats af hans representant, fullmägtig o. d. På
samma sätt som enskild arbetsgifvare ansvarar aktiebolag och annat
bolag för skada, som någon medlem eller styrelseledamot med uppsåt
eller genom grof oaktsamhet förorsakat. Tredje mans (deribland jem¬
väl vanlig medarbetares) skadeståndsskyldighet bedömes efter allmän
lag, men ersättningen skall bestämmas bil en summa en gång för alla.
I den mån försäkringsanstalten utgifvit ersättning, öfvergå!’ skadestånds¬
anspråket mot tredje man på anstalten, med företräde dock för den
skadade eller hans anhöriga i enlighet med hvad ofvan blifvit nämndt.
Minoriteten inom kommissionen åter ansåg, att den allmänna skade-
ståndspligten borde modereras endast såvidt det rörde arbetstagames
förhållande till arbetsgifvaren, emedan det endast vore emellan dessa
parter, som önskvärdheten att undvika rättegångar tillagts någon be¬
tydelse. Beträffande såväl försäkringsanstaltens rätt gent emot arbets¬
gifvaren som anstaltens och den skadades eller hans anhörigas mot
förmän borde de allmänna reglerna om skadestånd fortfarande tillämpas.
Vidare ansåg minoriteten, att arbetsgifvaren eller rörelsens innehafvare
borde ansvara för den skada, som den, hvilken vore i hans ställe satt,
uppsåtligen eller genom g-rof vårdslöshet förorsakat, under förutsättning
att detta blifvit genom straffrättslig dom (resp. i civil väg) konstateradt.
Så länge försäkringen ej gåfve full ersättning för den genom olycks-
/
17
fallet uppkomna ekonomiska förlusten, vore det nemligen i full öfver¬
ensstämmelse med den moderna uppfattningen af skadeståndspligten
vid olycksfall i arbetet att, såvidt. det läte sig praktiskt genomföras,
snarare skärpa än mildra arbetsgifvarnes ersättningsskyldighet, då de
direkt eller indirekt genom sina underordnade vållat olycksfallet.
År någon, som enligt lagen skall försäkras, vid "tiden för lagens
trådande i kraft genom aftal med enskildt bolag försäkrad mot följderna
af sådana, olycksfall, som medföra rätt till ersättning enligt lagen, är
lian berättigad att öfverflytta sina på aftalet grundade rättigheter och
skyldigheter. å försäkringsanstalten, som då utbetalar den på återstå¬
ende iörsäkringstiden belöpande andelen i premien och eger utbekomma
de på grund af försäkringsaftalet möjligen utfallande ersättningsbelopp.
Enär det vore sannolikt, att efter den obligatoriska försäkringens
införande tillfälle till kollektivförsäkring skulle komma att saknas för
arbetarne i ej försäkringspligtiga rörelser och företag, har kommissio¬
nen föreslagit, att. frivillig försäkring, individuel eller kollektiv, skulle,
på de vilkor och i den ordning, som Konungen bestämde, kunna tagas
i försäkringsanstalten dels af innehafvare af försäkringspligtig rörelse,
dels af arbetare i ej försäkringspligtiga rörelser och dels af sistnämnde
rörelsers innehafvare, såvida deras arbetare samtidigt blifvit i anstalten
försäkrade. Den frivilliga försäkringen finge dock ej afse större er¬
sättningsbelopp än den obligatoriska; och premierna skulle på grund
af den större risk, som särskildt den individuela frivilliga försäkringen
medförde, kunna bestämmas efter andra än de vid den obligatoriska
följda grunder.
Slutligen innehåller lagförslaget dels straffbestämmelser för det
fall, att arbetsgifvare uraktlåter att lemna föreskrifna uppgifter eller
meddelar origtiga sådana, dels föreskrifter angående kommissionens
pligt att på begäran af myndighet gifva råd och utlåtanden i arbetare-
försäkringen rörande frågor samt om arvoden till kommissionens leda¬
möter,, dels stadgande!! om formen för förfarandet vid tvister, som med
anledning af lagen uppkomma, äfvensom om frihet från lösen och
stämpelskatt för dokument och förhandlingar i dylika tvistemål, om
portotrihet, in. m. samt till sist bestämmelser angående tiden för lagens
trädande i kraft samt upphäfvande af bergverkslagens och fattigvårds-
lagarnes ofvan refererade stadganden om arbetsgifvares försörjnings-
pligt gent emot arbetare vid bergverk samt tjenstehjon.
Kommissionens förslag har hittills icke medfört någon lagstiftning
i ämnet eller ens blifvit för Storthinget framlagdt. Såsom ofvan nämnts,
ansåg regeringen, att äfven sjöfolket borde inbegripas under arbetare-
försäkringen. Vid 1891 års Storthing framlades Kongl. proposition om
beviljande af anslag till bestridande af utgifter för fortsatt behandling
Xya Avbet.-färs.-komilens bet. 111.
9
18
af arbetareförsäkringsfrågorna och andra arbetsklassen angående för¬
hållanden; och har sådant anslag beviljats såväl af 1891 som af 1892
års Storthing.
Förslag till lag om ålderdomsförsörjning för obemedlade.
Åt den genom Kongl. Resolution den 19 Augusti 1885 nedsatta s.
k. Arbeider-Kommissionen uppdrogs jemväl att. öfverväga frågan om
ålderdomsförsäkring för arbetare. I trontalet vid 1892 års Storthing
säges ock ett förslag till ålderdomsförsäkring vara under utarbetande.
Kommissionens betänkande är emellertid ännu icke afgifvet.
Vid sistnämnda års Storthing hafva storthingsmännen Lövland>
Lömsland, Grindland m. fl. väckt förslag till lag om ålderdomsför¬
sörjning för obemedlade, hvilket förslag i väsentlig mån öfverensstäm-
mer med ett förslag, som Hörup och Berg år 1890 i den danska riks¬
dagen framlade.
I motiven till Lövlands m. fl. ofvannämnda förslag framhålles,
hurusom samhällets pligt gent emot behöfvande medborgare på grund
af den växande känslan af medborgerlig ansvarighet mer och mer upp¬
fattades, icke såsom ett kärleksverk och en kärlekspligt, utan såsom en
rättvisans fordran och en rätt för den behöfvande såsom menniska och
statsborgare i ett lagbundet samhälle. I fråga om statens tjenare vore
alla ense om, att staten hade skyldighet att betrygga deras ålderdom.
Och dock förefunnes emellan dem och en annan invalid vorden med¬
borgare ej någon väsentlig skilnad. Från samhällets ståndpunkt vore
nemligen allt arbete lika nyttigt, lika nödvändigt och lika förtjenstfullt,.
Medgåfves det, att den behöfvande såsom medborgare hade rätt till
offentligt understöd, vore den nuvarande indelningen i fattigvårdssam-
hällen, hvilkas ekonomi vore oberoende af statens, principielt origtig.
Rent teoretiskt taget skulle fattigvårdstungans öfverflyttande till. staten
vara det enda rigtiga, ty allenast derigenom kunde bördan rättvist för¬
delas. Praktiskt kunde detta emellertid ej fullständigt genomföras,
emedan fattigvårdens handhafvande erfordrade en noggrann kontroll och
derföre måste anförtros åt lokala myndigheter. Äfven ur andra syn¬
punkter än den rent principiela vore det nuvarande fattigvårdsväsendet
förkastligt. Den allmänna fattigvårdens understöd borde ej vara före¬
nade med vanära, såsom nu vore förhållandet. Dess understöd borde
lemnas skyndsamt och vara tillräckliga. Den nuvarande fattigvården
rent af tvingade menniskor till bettleri.
19
f örslaget har följande hufvud sakliga innehåll. För obemedlades ålder-
domsförsörjning upprättas en al staten och kommunerna underhållen för¬
sörjningsanstalt, som lemnar en hvar obemedlad, som har norsk infödings¬
rätt, ett årligt understöd från det han fylt sextiofem år. Med obemedlad
förstås en hvar, man eller qvinna, som med hänsyn till sin ekonomiska
ställning måste räkna på understöd från den allmänna fattigvården vid
den ålder, då den personliga förvärfsförmågan upphör. Huruvida någon
är att anse såsom obemedlad, afgöres i hvarje särskildt fall af ett ut¬
skott, som skall finnas i hvarje kommun och bestå af minst tre af
kommunalstyrelsen utsedde ledamöter. Inom hvarje kommun skall för¬
sörjningsanstalten hafva ett ombud, hvilket eger vid utskottets förhand¬
lingar närvara, men ej i besluten deltaga. Från utskottet kan appelleras
till anstaltens styrelse och från denna till inrikesdepartementet. Under¬
stödets storlek är beroende af understödstagarens hemortsrätt och bostad.
I städer och. köpingar utgår detsamma med 180 kronor till man och
150 kronor till qvinna samt 270 kronor till makar, som båda fylt 65
år. A landet blifva dessa belopp nedsatta till resp. 150, 120 och 210
kronor. Understödets storlek bestämmes efter hemortsrätten. Den, som
hai hemortsrätt i stad eller köping, men bor å landet, erhåller en¬
dast det lägre beloppet. Från understödet afdrages det belopp, hvar¬
med pension eller annat understöd från staten åtnjutes. Har någon genom
sjukdom eller af annan orsak blifvit till arbete oförmögen, kan han redan
vid 60 års ålder komma i åtnjutande af understöd. Den, som undergått
straffarbete eller fört ett krmgströfvande lif, eger ej uppbära understöd
förrän fem år efter det straffet eller nämnda lefnadssätt upphört. Till
den, som i följd af benägenhet för dryckenskap eller af annan grund
ej kan antagas skola på rätt sätt använda sitt understöd, utbetalas det¬
samma ej direkt, utan genom en god man (Vasrge).
Kostnaden för försörjningsanstaltens förvaltning vidkännes stats¬
verket. Ofriga medel erhållas till tre fjerdedelar af statsverket och till
en fjerdedel af kommunerna.
Enligt motionärernas beräkningar skulle imderstödstagarnes antal
komma att utgöra i städerna och köpingarne 19,200 och å landet 49,200.
Årliga utgiften, då jemvigt uppnåtts, skulle belöpa sig till 8,600,000
kronor. . Statsbidraget skulle hufvudsakligen tagas från spritskatten samt
genom indragning till statskassan af en del af bränvinsbolagens öfver¬
skott äfvensom af stadskommunernas inkomster af spirituosaförsäljningen.
Emot förslaget, säga motionärerna, kan den anmärkningen göras,
att detsamma ej omfattar alla behöfvande. Motionärerna medgifva denna
anmärknings rigtighet men framhålla, att den begränsning, som i för¬
slaget, egt rum, föranledts af finansiela skäl. Dessutom hade ålder¬
stigne medborgare bättre rätt än andra till åtnjutande af samhällets bi¬
stånd. Oförmågan till arbete på grund af ålderdom inträdde i följd af
20
naturens ordning. De medborgare, som genom lagen komme att gyn¬
nas, vore de, som utfört samhällets hårdaste och lägst betalda arbete
och som genom att underhålla familj dels hindrats att sjelfve afsätta
något för ålderns dagar och dels genom indirekt beskattning förskaffat,
staten en väsentlig del af dess inkomster.
Sjelfpensionering hafva motionärerna ej velat föreslå (i motsats
till Berg och Hörup), emedan denna innebure en motsägelse. A ena
sidan bisprunge man vissa samhällsklasser, derföre att de ej förmådde
hjelpa sig sjelfve. Å andra sidan deremot förutsatte man, att de egde
förmågan att afsätta något för ålderdomen. Förefunnes sådan förmåga,
saknades ej tillfälle att göra besparingarne fruktbärande. Man borde
först afhjelpa den nöd, som redan funnes,' innan man vore betänkt på
att åvägabringa »hjelp till sjelfhjelp».
Nmringskomiteen N:o 2, till hvilken förslaget remitterades, hem-
stälde att, enär frågan fordrade en mera allsidig och omfattande ut¬
redning än som af en storthingskomité kunde åstadkommas, förslaget
måtte öfversändas till regeringen. Denna hemställan blef af Storthinget
den 26 Juni 1892 bifallen.
Danmark.
Ålderdomsförsörjning för obemedlade.
Regeringens förslag år 1884 till »Lov om en Alderdomsforsörgelse-
anstalt for ubemidlede» (Jfr 1884 års Arbetareförsäkringskomités be¬
tänkande II) föll i Folkethinget redan vid första läsningen. Frågan om
ålderdomsförsörjning för obemedlade fick derefter under några år hvila, till
dess densamma, hufvudsakligen med anledning af den tyska regeringens
utkast år 1887 till lag om arbetares obligatoriska försäkring för invaliditet
och ålderdom, år 1888 åter började tilldraga sig allmän uppmärksamhet.
Flere förslag till frågans lösning framstäldes nu såväl inom som utom
riksdagen, utan att något af dem lyckades tillvinna sig bifall. Den 9
Mars 1891 framlade emellertid en del af Folkethingets högermän och
moderate venstermän, med anslutning till ett af regeringen förut väckt
förslag till ändring i gällande fattigvårdslag, ett förslag till »Lov om
ÅlderclomsunderstMtelse til vcerdige trcengende udenfor Fattigvcesenet». Med
några mindre förändringar blef detta förslag, utan föregående behand¬
ling af utskott, antaget af riksdagen samt upphöjdes till lag redan den
9 April 1891.
Denna lag innehåller i hufvudsak följande bestämmelser:
En hvar, söm fylt sextio år och är ur stånd att sjelf förskaffa sig
och dem, hvilka han är lagligen pligtig att försörja, hvad som erfordras
till nödigt uppehälle eller till vård under sjukdom, är, derest han har
infödingsrätt i Danmark, berättigad att erhålla ålderdomsunderstöd, under
vilkor dock att han ej genom dom förvunnits hafva begått eu i den
offentliga meningen vanärande handling, för hvilken han ej erhållit
»Aeresoprejsning»; att behofvet af understöd ej har sin grund i hand¬
lingar, genom hvilka han till förmån för sina barn eller andra sjelf
beröfvat sig medel till sitt uppehälle, eller i ett oordentligt och slös¬
aktigt lefnadssätt eller är på annat liknande sätt sjelfförvålladt; samt
att han under de sista tio åren, förrän ansökan om understöd gjordes,
haft stadigt hemvist i Danmark och under samma tid ej emottagit fattig¬
22
understöd eller beträdts med lösdrifveri eller bettleri. Lika berättigad
är jemväl en frånskild hustru eller en enka, som, utan att sjelf hafva
infödingsrätt, är eller senast varit i äktenskap förenad med en man
med infödingsrätt. I fråga om dylik hustru eller enka är stadgadt, att
det fattigunderstöd, som åtnjutits af mannen, medan hon sammanlefde
i äktenskap med honom, anses uppburet äfven af henne sjelf. Rätt till
ålderdomsunderstöd tillkommer äfven personer öfver sextio år, som, då
lagen trädde i kraft, åtnjöto eller åtnjutit fattigunderstöd, derest detta
till dem utgått först sedan de fylt sextio år och de under de sista tio
åren, före det understödet började utgå, uppfylt ofvannämnda allmänna
vilkor för erhållande af understöd; och anses i sådant fall det under¬
stöd af fattigvården, som de erhållit efter uppnådda sextio års ålder,
ej såsom fattigunderstöd. I sammanhang härmed må omnämnas, att
enligt § 63 i lagen om den allmänna fattigvården den 9 April 1891
den, som är i Danmark till fattigunderstöd berättigad och såsom med¬
lem af en sjukkassa af denna erhållit sjukhjelp, eger, derest sjukdomen
fortvarar jemväl efter det sjukkassans understöd upphört eller arbets¬
förmågan efter denna tid i följd af sjukdomen är i väsentlig mån ned¬
satt, erhålla nödig vård och underhåll af den kommun, inom hvilken
han vistas, utan att detta understöd får betraktas såsom lemnadt af den
allmänna fattigvården. Detta gäller dock endast i den mån och för
den tid, understödet med afseende å dess omfattning och varaktighet
icke synes öfverstiga det, som sjukkassan lemnat.
Ansökan om erhållande af ålderdomsunderstöd ingifves, i Köpen¬
hamn till magistraten och i öfriga delar af riket till vederbörande kom¬
munalstyrelse. Ansökningen, hvilken bör innehålla de för bedömande
af sökandens rätt till understöd nödiga uppgifter, skall vara åtföljd af
de intyg och bevis, som kunna af sökanden anskaffas, samt förses med
en af honom på tro och heder underskrifven förklaring, att dess inne¬
håll är med sanningen öfverensstämmande. Kan sökanden ej sjelf ut¬
färda en sådan förklaring, skall rigtigheten af de i ansökningen före¬
kommande uppgifter bekräftas af två om förhållandena'väl underrättade
personer, hvilkas trovärdighet, om så påfordras, skall af myndighet
vitsordas.
Den kommunala myndigheten undersöker derefter sökandens betiof
och förhållanden samt pröfvar sökandens rätt till understöd och be¬
stämmer dettas beskaffenhet och storlek. Dervid kan myndigheten, när
så anses af behofvet påkalladt, låta anställa polisförhör med sökanden
och andra, som förmenas hafva upplysningar att meddela. Skulle det
finnas nödigt att före ärendets slutliga afgörande tilldela sökanden
understöd, betraktas detta, i fall sökanden sedermera förklaras berät¬
tigad till ålderdomsunderstöd, såsom en del deraf, men, derest ansök¬
ningen afslås, såsom fattighjelp.
23
Understödet är ej bestämdt till något visst belopp. Lagen stadgar
nemligen endast, att detsamma skall utgöra hvad som erfordras till
understödstagarens och hans familjs nödiga underhåll samt till vård
under sjukdom. Understödet kan utgå såväl i penningar som i natura¬
förmåner, hvarjemte understödstagaren, om omständigheterna dertill för¬
anleda, kan intagas å asyl eller dylik anstalt.
Derest understödstagarens behof icke föranledts af tillfälliga or¬
saker, såsom öfvergående sjukdom, arbetslöshet eller dylikt, behåller
han det understöd, som honom en gång beviljats, så länge hans för¬
hållanden ej undergå någon förändring. Begår han sådan handling,
som, enligt hvad ofvan anförts, skulle gjort honom oberättigad till
understödets erhållande, eller förslösar han understödet, indrages det¬
samma. Ingår understödstagare äktenskap och kommer sedermera i
behof af större understöd, än det han förut erhållit, öfvertages hans
försörjning af den allmänna fattigvården.
Ålderdomsunderstödet lemnas af den kommun, inom hvilken under¬
stödstagaren är bosatt. Tillhör han ej denna kommun i fattigvårds-
liänseende, eger kommunen erhålla ersättning för tre fjerdedelar af
understödets belopp af den kommun, som varit pligtig lemna under¬
stödstagaren fattigvård, eller, om sådan kommun ej finnes, af den offent¬
liga kassa, som understödstagarens försörjning eljest ålegat.
Af kommunernas utgifter för ålderdomsunderstöd tillskjuter stats¬
kassan hälften, dock ej mera än två millioner kronor årligen samt
under finansåren 1891—1892 till 1894—1895 endast en million kronor
om året. Statsbidraget fördelas emellan kommunerna i förhållande till
de af hvarje kommun lemnade understöd och får ej för någon kommun
öfverstiga hälften af hvad kommunen i och för understöden utgifvit.
Besvär öfver kommunal myndighets beslut angående ansökan om
understöd, understödens storlek m. m. få anföras hos den högre admi¬
nistrativa myndigheten samt öfver magistratens i Köpenhamn beslut i
dylika fall hos inrikesministern. Frågor härom få sålunda ej dragas
under domstols pröfning. Ogillas besvären af den administrativa myndig¬
heten, får vidare talan i ärendet ej föras. I motsatt fall deremot eger
den kommunala myndigheten draga ärendet under inrikesministerns
pröfning. —
Skulle den högre administrativa myndigheten, till hvilken kom¬
munen har att för hvarje år insända räkenskaper angående de af kom¬
munen lemnade ålderdomsunderstöd, vid granskningen af dessa räken¬
skaper eller på annat sätt vinna kunskap derom, att understöd lemnats
till någon, som ej haft rätt dertill, eller att lagens stadganden eljest
blifvit åsidosatta, skall samma myndighet meddela deraf föranledda
beslut, hvilka dock kunna öfverklagas hos inrikesministern.
24
Tvister emellan kommunerna inbördes angående dem enligt lagen
åliggande förpligtelser afgöras i första hand af amtmannen i det amt,
inom hvilket den kommun är belägen, mot hvilken förpligtelsen göres
gällande, samt i sista hand af inrikesministern. Tvister angående staden
Köpenhamns förpligtelser anhängiggöras omedelbart hos inrikesministern.
Lagen trädde i kraft den 1 Jidi 1891; dock egde inrikesministern
att, om någon kommuns styrelse derom gjorde ansökan samt särskild
anledning förelåge, bestämma, att i fråga om sådan kommun de stad-
ganden i lagen, som ej afsåge kommunens förhållande till andra kom¬
muner, skulle träda i kraft först den 1 Januari 1892. Beslut i sådant
afseende har af inrikesministern meddelats i fråga om Köpenhamn och
Frederiksberg.
Förslag om obligatorisk försäkring för olycksfall
i arbetet.
Den 4 Juli 1885 nedsattes en kommission för att utreda frågan
om arbetares betryggande mot följderna af olycksfall i arbetet. Denna
kommission, som sedermera erhöll uppdrag att jemväl behandla frågan
om sjukkasse väsendets ordnande, afgaf den 31 Oktober 1887 betänkande
med förslag till lagar om erkända sjukkassor samt om arbetares för¬
säkring mot följderna af olycksfall under arbetet.
Förslaget angående olycksfallsförsäkring upptager såsom hufvud-
grunder, att försäkringen skall vara obligatorisk, att densamma skall
omfatta endast arbetare i mera farliga rörelser och af dessa arbetare
ej dem, som, oaktadt det varit dem möjligt, ej ingått i en erkänd sjuk¬
kassa, att enär dylik kassa lemnar hjelp vid smärre olycksfall, ifråga¬
varande lag afser försäkring mot följderna af svårare olycksfall, att
försäkringen skall ega rum i eu statsanstalt samt att kostnaderna för
försäkringen skola utgöras af arbetsgifvarne. Anmärkas bör emellertid,
att kommissionens förslag är resultatet af en kompromiss emellan olika
åsigter. Tre af kommissionens ledamöter ville nemligen ställa olycks¬
fallsförsäkringen i så nära samband som möjligt med sjukkasseväsendet
och ansågo, att försäkringen borde omfatta endast medlemmar af erkänd
sjukkassa, men också alla desse, utan afseende på arbetets större eller
mindre farlighet eller om detsamma utfördes för egen eller annans
räkning. I hvilket fall som helst skulle olyckan drabba lika hård t,
och när arbetaren visat sin vilja att hjelpa sig sjelf, vore det afgörande
vilkoret uppfyldt för statens skyldighet att träda emellan med sin hjelp,
der den egna hjelpen icke räckte till. Medlen till försäkringens genom¬
förande skulle lemnas dels af staten och kommunerna och dels af arbets-
gifvarne i farligare yrken. Vid hvarje års utgång skulle uträknas dels
en normalpremie, som gälde för alla yrken och erlades af staten och
kommunerna, och dels tilläggspremier för farligare yrken. Sistnämnda
premier skulle gäldas af arbetsgifvarne i dessa yrken. Understödens
storlek skulle göras beroende af de sjukpenningars belopp, som den
skadade tillförsäkrat sig af sjukkassan. Denna skulle lemna understöd
vid alla mindre olycksfall äfvensom den första hjelpen vid svårare
olycksfall. Eu annan grupp inom kommissionen (fyra ledamöter) ansåg
deremot, att försäkringen borde omfatta endast arbetare i annans tjenst
samt allenast arbetare i de yrken, som kunde anses medföra relativt
stor fara för olycksfalls inträffande. Frågan om olycksfallsförsäkring
både uppstått just på grund af de sociala missförhållanden, som läge
deri, att under arbetet skadade arbetare i regel ej kunde erhålla er¬
sättning af arbetsgifvaren. Det vore dessa missförhållanden, som man
i första hand borde afhjelpa. Att medtaga jemväl de yrken, der faran
för olycksfall ej vore större än under lifvets vanliga förhållanden, vore
principielt oriktigt och skulle dessutom medföra stora praktiska svårig¬
heter.
Eu tredje grupp inom kommissionen slutligen (fyra ledamöter) för¬
enade sig med den första gruppen deruti, att medlemskap i erkänd
sjukkassa borde vara ett nödvändigt vilkor för rätt till olycksfallsför¬
säkringen, men var ense med den andra gruppen beträffande försäk¬
ringens begränsning till arbetare i annans tjenst. Mellan desse borde
dock ej någon skilnad göras på grund af arbetets större eller mindre
farlighet.
De rörelser, som förslaget afser, äro:
1) landtbruk och skogsliandtering af allehanda slag, derunder alltså
inbegripet arbete med alla slags landtbruksmaskiner och vid mergel-
grafvar samt kreatursskötsel;
2) industriela rörelser, der ångpannor eller med elementarkraft
drifna motorer användas, deribland jernvägar, ångspårvagnar o. d.;
3) andra industriela rörelser eller handtverk, i hvilka ångpannor
eller motorer, drifna med elementarkraft, väl ej användas, men der
arbetet ändock är förenad! med fara, såsom rörelser, der explosiva
ämnen tillverkas eller användas, tegelbruk, ler-, sand- och grustägter,
väg- och vattenbyggnader, brunnsgräfning o. d., alla byggnadshandtverk,
stenhuggerier o. d.;
4) lossning och lastning af fartyg, muddringsarbeten, arbete på
skeppsvarf och vid packhus samt all slags »Arbejdskjorseb.
Sjöfarten har af kommissionen uteslutits allenast på den grund,
att- man saknade tillförlitlig kännedom om dess olycksfallsfreqvens.
26
Enligt förslaget skall en hvar arbetare, som är emot aflöning an-
stäld i någon af ofvan uppräknade rörelser, vara försäkrad mot följ¬
derna af de olycksfall i arbetet, hvilka ej af honom sjelf framkallats
uppsåtligen eller genom groft vållande. Arbetaren skall dock dels hafva
rätt till försörjning i Danmark, dels i ekonomiskt hänseende tillhöra
den samhällsklass, som afses i lagen om erkända sjukkassor0), dels ock,
då olycksfallet timade, vara medlem af en erkänd sjukkassa. Sistnämnda
vilkor gäller dock intill utgången af år 1894 ej i fråga om den, som
bevisligen ej haft tillfälle att ingå i en dylik sjukkassa. Huruvida den
skadade med afseende å sin ekonomiska ställning och rörelsens be¬
skaffenhet inbegripes under försäkringen eller ej, afgöres i tvifvelaktiga
fall af försäkringsanstaltens direktion, utan att frågan härom kan dragas
under domstols pröfning.
År den skadade medlem af erkänd sjukkassa, hänvisas han till
denna för den tid, hvarunder han skall erhålla understöd af sjukkassan
(maximum 26 veckor). I annat fall erhåller han ej något understöd
under de första åtta veckorna efter olycksfallet. Dock skall veder¬
börande Amtskommun lemna honom vård å sjukhus för den lägre be¬
talning, som erlägges af erkänd sjukkassa. Medför olycksfallet oför¬
måga till arbete i större eller mindre grad utöfver den tid, hvarunder
han erhåller understöd af sjukkassan, eller under längre tid än åtta
veckor, om han ej tillhört erkänd sjukkassa, skall, så länge oförmågan
varar, till honom lenmas ett kontant understöd från försäkringsanstalten.
Understödets maximum för dag räknadt är tre femtedelar af den dag-
aflöning, den skadade förut åtnjutit; dess storlek i hvarje särskild! fall
beror på graden af oförmågan till arbete. I stället för dagaflöningen
kan den årliga arbetsförtjensten i medeltal läggas till grund för beräk¬
ningen af understödets belopp, hvarvid naturaförmåner i aflöningen in¬
räknas.
Har olycksfallet medfört döden, äro efterlefvande enka samt barn,
som ej fylt femton år, berättigade till lifräntor, enkan till dess hon
aflider eller träder i nytt äktenskap och barnen till dess de uppnått
femton års ålder. Enka kan dock, efter direktionens bepröfvande och
med vederbörande fattigvårdssamhälles samtycke, i stället för liiräntan
erhålla ett mot densamma svarande kapital. Lifräntorna utgå från dagen
för dödsfallet samt beräknas efter den aflidnes dagaflöning på det sätt,
att lifränta!! i medeltal dagligen utgör högst 14 proc. deraf för enkan
och 7 proc. för hvarje barn, tillhopa dock ej mera än en tredjedel åt
dagaflöningen. Understödens och lifräntornas storlek bestämmas af för-
*) Enligt kommissionens sjukkasseförslag kunna i erkänd sjukkassa upptagas endast handtverks-
gesäller ock lärlingar, fabriksarbetare, vanliga kroppsarbetare, »Husmsend», inhyseshjon, tjenstehjon ock
andra med desse i ekonomiskt afseende likstälda män och qvinnor.
27
säkringsanstaltens direktion, och frågor härom få ej dragas under dom¬
stols pröfning.
Enligt kommissionens beräkningar skulle de under hvarje år in¬
träffade olycksfall medföra understöd till belopp af 27,000 kronor om
året, deraf 10,000 kronor härrörde från dödsfall och återstoden från
fall af invaliditet. Med tillämpning af det s. k. Kapitaldeckungsför-
farandet skulle c:a 400,000 kronor årligen behöfva uppbringas. An¬
vändes utdebiteringssystemet, skulle kostnaden stiga från 27,000 kronor
det första året till 600,000 kronor, då jemnvigt inträdde. Af beloppet
400,000 kronor antogos c:a 130,000 kronor belöpa på jordbruksnäringen,
ungefär samma belopp på industrien och c:a 80,000 kronor på byggnads-
handtverken. Återstoden skulle falla på andra handtverk, tjenstehjon
o. s. v. Premien ansågs komma att utgöra ungefär Vs proc. af arbets¬
lönen i jordbruksnäringen samt 2/s proc. i andra yrken.
Hvarje olycksfall, som drabbar någon af de under lagen inbegripne
arbetarne under arbetet hos arbetsgifvaren eller för dennes räkning och
som medför döden eller oförmåga till arbete i minst 3 dagar, skall
inom fjerde dagens utgång af arbetsgifvaren anmälas hos polismyndig¬
heten i orten. Synes olycksfallet komma att medföra rätt till under¬
stöd enligt lagen, skall polismyndigheten anställa undersökning och in¬
sända berättelse härom till försäkringsanstaltens direktion. Denna skall
derefter snarast möjligt afgöra hvarje fråga, som står i samband med
försäkringen, och fastställa understödets storlek. Inträder väsentlig
förändring i de förhållanden eller förutsättningar, som varit bestäm¬
mande för understödets fastställande, kan detsamma höjas, minskas eller
indragas. Direktionen tillställer understödstagaren ett intyg om under¬
stödets storlek. Mot företeende af detta intyg samt qvitto kan under¬
stödet månadsvis och i förskott lyftas å närmaste postkontor. Post¬
verkets förskott ersättes för hvarje halfår af försäkringsanstalten.
Kostnaden för försäkringen bestrides genom upptagande af premier
enligt det s. k. Kapitaldeckungsförfarandet. Vid hvarje års slut fast¬
ställer försäkringsanstaltens direktion det kapital, som enligt reglerna
för förvärfvande af lifränta hos »Livsforsikrings- og Forsörgelses-An¬
stalten af 1871», dock utan förvaltningskostnadsbidrag, erfordras för
att täcka de under årets belopp beviljade understöd. Detta kapital ut-
debiteras sedermera på de försäkringspligtige, dervid jordbruksnäringen
och skogshandteringen utgöra en afdelning för sig med sina tillgångar
och räkenskaper samt öfriga yrken en annan afdelning. I fråga om
jordbruksnäringen och skogshandteringen sker utdebiteringen efter Hart¬
korn. För fastighet under 1 Td Hartkorn erläggas ej premier, enär
i motsatt fall alltför stora praktiska olägenheter ansetts skola uppstå.
I öfriga yrken bestämmes premien i förhållande till rörelsens farlighet
samt till sammanlagda beloppet af de arbetslöner, som deri under
28
föregående år utbetalts. I förstnämnda afseende skola samtliga försäk-
ringspligtiga rörelser indelas i tre klasser. I den högsta af dessa kan
utdebiteras ett i förhållande till arbetslönen högst tre gånger så stort
belopp och i den näst högsta klassen högst två gånger så stort belopp
som det, hvilket erlägges i den lägsta klassen. Beträffande lossning
och lastning af fartyg, muddringsarbeten, arbeten på skeppsvarf och
vid packhus samt »Arbejdskjörsel» anses i fråga om premiers erläg¬
gande endast de såsom arbetsgivare, som ständigt sysselsätta arbetare
i den ifrågavarande rörelsen.
De premier, som utdebiteras på Hartkornet, få ej något år öfver¬
stiga 40 öre för hvarje Td Hartkorn, ej heller premierna i öfriga yrken
Vs proc. af arbetslönens sammanlagda belopp. Om premiema något år
ej skulle räcka till, kan bristen fyllas genom ökad utdebitering ett föl¬
jande år.
Inom hvarje års utgång skall i samtliga kommuner genom kom¬
munalstyrelsens försorg utarbetas fullständig förteckning öfver alla de
rörelser inom kommunen, hvilka upptagas under siffrorna 2 och 3 här-
ofvan (sid. 25), samt öfver de arbetsgivare, som ständigt sysselsätta
andra i arbete, som närnnes under siffran 4. Derjemte skall angifvas, till
hvilken farlighetsklass rörelsen blifvit hänförd. Hvarje arbetsgivare i
försäkringspligtig industriel rörelse erhåller i början af året ett formulär,
å hvilket han skall teckna uppgift om beloppet af de under föregående
år utbetalda arbetslöner. Dessa uppgifter jemte ofvannämnda förteck¬
ningar insändas till försäkringsanstaltens direktion, som inom den 31
Mars meddelar hvarje arbetsgivare upplysning om det belopp, han
skall erlägga. Premierna uttagas i sammanhang med kommunalutskyl-
derna. Hartkornets premier deremot upptagas på samma gång som
kronoskatterna.
Försäkringsanstaltens angelägenheter handhafvas af en direktion,
hvilken tillika fungerar såsom direktion för sjukkassorna. Den består
af en ordförande och två ledamöter, alla utnämnda af Konungen, med
rätt till lön och pension. Direktionen sorterar under inrikesministeriet.
Kostnaden för direktionens verksamhet bestrides af statskassan, som
ock i början förskjuter nödiga medel för försäkringens genomförande.
Försäkringsanstaltens medel skola placeras och göras räntebärande af
direktionen i samråd med inrikesministeriet.
Offentliga statsinstitutioner äro ej skyldiga att erlägga premier för
de hos dem anstälde arbetare, men om någon af deras arbetare, som
i öfrigt är under lagen inbegripen, skadas under arbetet och icke
är betryggad på annat sätt, skall understöd till de belopp, som i lagen
stadgas, utgå af statskassan. Kommun, som i laga ordning besluter,
att vid inträffade olycksfall de i lagen stadgade understöd skola ut¬
29
betalas, är likaledes befriad från erläggande af premier till försäkrings-
anstalten.
Då arbetsgifvare eller annan person enligt allmän lag är ersättnings-
skyldig gent emot en skadad arbetare, som är försäkrad enligt lagen,
eger anstaltens direktion utsöka ersättningen, hvilken tillfaller anstalten.
Inom utgången af år 1894 skall lagen underkastas en fullständig
revision, dervid jemväl närmare bestämmelser skola gifvas angående
möjligt öfverskott eller brist i anstaltens kassa.
Den 2 Oktober 1888 framlade regeringen i Landsthinget förslag
till lag om arbetares betryggande mot följderna af olycksfall under
arbetet. Detta förslag innehöll åtskilliga afvikelser från det af kom¬
missionen afgifna. Så hade regeringen ej kunnat antaga flertalets inom
kommissionen åsigt angående olycksfallsförsäkringens sammankedjande
med sjukkasseväsendet. Medlemskap i erkänd sjukkassa skulle ej ut¬
göra vilkor för åtnjutande af försäkringens fördelar. Försäkringsanstal-
tens förvaltning skulle handhafvas af en särskild styresman i stället
för af sjukkassedirektionen. I fråga om försäkringsafgifterna ansåg
regeringen det tyska systemet med utdebitering för hvarje år allenast
af årsbehofvet, och bildande af en reservfond böra föredragas framför
det af kommissionen förordade s. k. Kapitaldeckungsförfarandet, enär
dels försäkringen eljest skulle strax i början medföra så stora utgifter,
att desamma ej, såsom ämnadt vore, kunde läggas öfver på konsum¬
tionen, och dels de sannolikhetsberäkningar, på hvilka detta system
måste stödja sig, lätt kunde befinnas origtiga och de beräknade pre¬
mierna för låga. Regeringens förslag omfattar jemväl sjöfarts- och
fiskerinäringarne. Den omständigheten, att dessa näringars olycksfalls-
freqvens icke vore tillräckligt känd, borde desto mindre lägga hinder i
vägen för deras medtagande, som enligt regeringens förslag endast års¬
behofvet blefve utdebiteradt.
Samtlige försäkringspligtige rörelser skulle indelas i tre afdelningar,
den ena för jordbruksnäringen, trädgårdsskötsel och skogshandtering,
den andra för den egentliga industrien och den tredje för sjöfarts- och
fiskerinäringarne. Den andra afdelningen skulle indelas i tre farlighets-
ldasser. Hvarje afdelning svarade för de olycksfall, som timade inom
dit hörande företag, samt hade sin särskilda reservfond. Efter hvarje
års utgång skulle försäkringsanstaltens styresman bestämma det belopp,
som erfordrades till betalandet af understöden inom hvarje afdelning.
Utom detta belopp skulle under de första elfva åren göras afsättningar
till reservfonden. Afsättningarne skulle första året utgöra 300 proc.,
andra 200 proc., tredje 150 proc., fjerde 100 proc., femte 80 proc. o. s. v.
30
af årsbehofvet. Reservfondens räntor skulle intill utgången af det elfte
året läggas till kapitalet, men kunde sedermera, efter inrikesministerns
bestämmande, användas till att täcka en del af årsbehofvet.
Bland öfriga olikheter emellan regeringens och kommissionens
förslag märkas, att enligt det förra jemväl för fastighet under 1 Td
Hartkorn försäkringsafgift skulle erläggas; att minderårigt barn hade
samma rätt till understöd efter moder som efter fader; att understöd
till enka alltid skulle utgå i form af lifränta; att begrafningshjelp skulle
utgå till förolyckade arbetares sterbhus med 50, 40 eller 30 kronor;
att understöden ej i något fall erhölles förrän 26 veckor efter olycks¬
fallet eller sedan den skadades rätt till hyra eller lön på grund af arbets-
aftal upphört; att understöd skulle indragas, om understödstagaren flyttade
ur riket, samt ej utgå till enka eller barn, som, då olycksfallet timade,
ej bodde inom riket; samt att, då ett olycksfall timat under sådana
omständigheter, att det enligt allmän lag ålåge arbetsgifvaren att lemna
ersättning för den genom olycksfallet uppkomna skadan, arbetaren eller
hans efterlefvande egde af arbetsgifvaren utkräfva det belopp, hvarmed
ersättningen öfverstege det i lagen stadgade understödet, likasom för-
säkringsanstalten kunde af arbetsgifvaren fordra skadestånd för sina
utgifter, då han uppsåtligen eller genom groft vållande varit orsak till
olycksfallet.
Någon revision af lagen, på sätt kommissionen föreslagit, skulle
ej föreskrifvas.
Förslaget hänvisades af Landsthinget till ett utskott, som afgaf
sitt betänkande den 30 Mars 1889. Betänkandet inkom så sent, att
förslagets behandling ej medhans under riksdagssessionen 1888—1889.
Den 22 Oktober 1889 framlade regeringen i Landsthinget ett nytt
förslag, i hufvudsak öfverensstämmande med 1888 års förslag, men
med några ändringar i anledning af anmärkningar, som framstälts af
eller inom utskottet. Försäkringen skulle omfatta jemväl sådana arbetare,
som icke hade rätt till försörjning i Danmark, äfvensom allt arbete i
jordbruksnäringen, jemväl vanlig »Husgjyrning». Understödets maxi¬
mum höjdes vid kroppsskada från tre femtedelar till två tredjedelar
af arbetsförtjensten. Klagan öfver styresmannens beslut i frågor an¬
gående understödens storlek in. m. kunde föras hos en särskild kom¬
mission, bestående af en ordförande och en läkare samt två arbets¬
givare och två arbetare, alla utnämnda af Konungen. Farlighets-
klassernas antal skulle bestämmas af inrikesministern. Arbetsgivare,
som visade, att han tillförsäkrat sina arbetare och deras efterlefvande
vid timade olycksfall lika stora understöd som de i lagen stadgade,
skulle af försäkringsanstaltens styresman eller af inrikesministern kunna
befrias från försäkringspligt. Beträffande sjöfarts- och fiskerinäringarne
framlade regeringen nu resultaten af en statistisk undersökning an¬
gående de i dessa näringar under åren 1887 och 1888 inträffade olycks¬
fall. Antalet förolyckade utgjorde år 1887 4,59 pro mille. År 1888
steg detta tal till 10,22. Kostnaden för försäkringen af sjömän och
biträden i fiskerinäringen beräknades uppgå till ungefär l'/2 proc. af
arbets förtjensten.
Sedan förslaget behandlats af ett utskott, blef detsamma den 21
Mars 1890 af Landsthinget antaget med åtskilliga ändringar, föranledda
af utskottets hemställan.
Enligt det sålunda af Landsthinget antagna förslaget skulle en
hvar, som arbetade i en af de afsedda rörelserna och som egde rätt att
blifva i erkänd sjukkassa upptagen, vara för sig och efterlefvande be¬
tryggad mot följderna af olycksfall under arbetet, när arbetet utfördes
för och aflönades af annan person, äfvensom när detsamma verkstäldes
för egen räkning i jordbruksnäringen, trädgårdsskötseln, skogshand-
teringen, sjöfarts- eller fiskerinäringen eller ock i de uti förslaget upp¬
räknade industriela företag, dock hvad dessa anginge endast under
förutsättning att vid utdebiteringen af försäkringsafgifterna arbetslön
beräknats jemväl för företagaren sjelf. 1 de industriela näringarne
berodde det således på företagaren sjelf, om han ville blifva försäkrad
eller ej.
De rörelser, som i samma förslag afses, äro följande:
1) Landtbruk, trädgårdsskötsel och skogshandtering, vare sig ma¬
skiner användas eller ej, samt arbete vid mergelgräfning, ler-, sand-
och grustägt, vanlig torftägt samt skötsel af kreatur;
2) Företag, der med elementarkraft drifna maskiner användas;
handtverk, som medföra fara för olycksfall, såsom husbyggnad, skepps-
byggeri 0. d.; tegelbruksdrift, fabriksmessigt drifven torftägt, brunns-
gräfning, jern vägsbyggnad, väg- och vattenbyggnad, uppmuddrings-
företag, lastning och lossning af fartyg med tillhörande pråmfart samt
andra liknande företag; företag, der explosiva ämnen tillverkas eller
användas; transportindustri såsom jernvägar, spårvägar o. d. samt van¬
liga körslor, när de utföras såsom näring;
3) Sjöfart samt fiske med registrerade eller mätta fartyg, som
äro dansk egendom.
En närmare förteckning öfver de under lagen fallande rörelserna
skulle irtarbetas i inrikesministeriet.
Bland öfriga bestämmelser i Landsthingets förslag märkas särskildt
följande.
Har den skadade arbetat för egen räkning, beräknas understödet
efter den arbetsförtjenst, som de personer hafva, hvilka under mot¬
svarande förhållanden arbeta för andras räkning. För de i sjöfarts¬
näringen anstälda personer, som uppbära månadslön i penningar och
kost, sker beräkningen efter en tariff, som fastställes af inrikesministern.
Denna tariff revideras hvart femte år.
De industriela rörelsernas indelning i farlighetsklasser skall göras
af inrikesministern i samråd med deputerade för arbetsgifvarne. An¬
talet klasser, företagens fördelning på desamma och förhållandet emellan
klasserna med afseende å större eller mindre farlighet skola hvart
femte år underkastas revision. För hvarje farlighetsklass uträknas den
sammanlagda arbetslön, som under föregående år utbetalts i de företag,
som tillhöra klassen, jemte den lön, som beräknas för arbetsgifvare.
Huru stor andel af utgifterna skall belöpa på hvarje farlighetsklass,
bestämmes dels med hänsyn till klassens farlighet och dels efter den
inom densamma utbetalta arbetslön. Det på klassen belöpande beloppet
fördelas derefter på hvarje företag efter arbetslönens storlek.
Utgifterna under hvarje år för sjöfolks och fiskares försäkring jemte
afsättningarne till reservfonden utdebiteras på de fartyg och båtar, som
hvarje redare under året användt, i förhållande till deras sammanlagda
drägtighet i »N etto-Regi ster to ri s». Äfven hithörande företag kunna af
inrikesministern indelas i farlighetsklasser.
Klagan öfver styresmannens beslut angående understödens storlek
kan föras hos en kommission, bestående af en ordförande, utnämnd
för fem år af Konungen, två af kommunalstyrelsen utsedde arbetsgif¬
vare samt två af klaganden valde arbetare i det yrke, klaganden tillhör.
För öfrigt öfverensstämmer Landsthingets förslag i allt väsentligt
med regeringens.
Landsthingets beslut fattades så sent, att förslaget ej kom till be¬
handling i Folkethinget under riksdagssessionen 1889—1890.
Följande riksdagssession framlade regeringen den 10 November
1890 förslaget för Folkethinget i något torändradt skick.
Så stadgar detta förslag i fråga om försäkring af arbetsgifvare
inom industrien, att personer, som arbeta för egen räkning i ett af de
i förslaget nämnda industriela företag och som icke efter § 4 mom. 1
i lagen om erkända sjukkassor skulle vara uteslutna från upptagande
i sådan sjukkassa, ega att i en särskild afdelning af anstalten försäkra
sig och sina efterlefvande mot de ekonomiska följderna af olycksfall i
arbetet. Förändringar i personens ekonomiska ställning, hvilka inträffa,
efter det han blifvit i anstalten försäkrad, beröfva honom ej rätt till
understöd. Deremot skall han utträda ur försäkringsförhållandet, när
hans ställning så förändras, att han ej längre kan anses arbeta i ett
af de i förslaget nämnda företag. Angående understöden till dylik
person, sättet för deras fastställande och utbetalning gälla reglerna
vid den obligatoriska försäkringen. Dock skall den frivilligt försäkrade
vid försäkringens ingående uppgifva en viss arbetsförtjenst, ej öfver¬
stigande 1,200 kronor om året, efter hvilken understöden skola beräknas.
33
Premiema bestämmas af anstaltens styresman efter de af inrikes¬
ministern faststälda grunder samt upptagas enligt det s. k. Kapital-
deckungsförfarandet. Försäkringsanstaltens andra (industriela) afdelning
tager all vinst och bär all förlust, som uppkommer genom den frivilliga
försäkringen.
Fiskerinäringen inbegripes i sin helhet under försäkringen, utan
afseende på använda båtarnes tontal.
För att försäkringen ej må blifva illusorisk i fråga om lärlingar och
yngre arbetare, stadgar förslaget, att om deras verkliga årliga arbets¬
förtjenst understiger 500, 400 eller 300 kronor, allt efter som de arbeta
i Köpenhamn, annan stad eller å landsbygden, dessa belopp skola läggas
till grund för beräkningen af understöden.
Besvär öfver anstaltens styresmans beslut i understödsfrågor kunna
anföras hos en kommission, bestående af sex medlemmar, nemligen en
ordförande och en läkare, förordnade af inrikesministern, två af veder¬
börande amtsråd eller kommunalstyrelse utsedda personer samt två per¬
soner, valda af den klagande.
Ej registrerade fartyg räknas vid försäkringsafgifternas bestäm¬
mande till två tons. Någon indelning i farlighetsklasser skall ej före¬
komma i sjöfarts- och fiskerinäringarne.
Det utskott, till hvilket förslaget hänvisades, ansåg att alla obe¬
medlade borde komma i åtnjutande af försäkringens fördelar. Allt sam¬
band med sjukkasseväsendet borde upphäfvas. Obemedlade arbetare,
»Husmasnd», näringsidkare, lågt aflönade arbetsförmän och andra med
dem i ekonomiskt afseende likstälda personer, som arbetade i de upp¬
räknade företagen, skulle vara försäkrade. Karenstiden borde inskränkas
till sex veckor och understöd vid invaliditet utgå från den dag, olycks¬
fallet timade. Fn minoritet ville t. o. m. inskränka karenstiden till sju
dagar. Lagen borde underkastas eu fullständig revision elfva år efter
det den trädt i kraft.
Utskottets hemställan blef vid förslagets andra läsning, sedan några
mindre ändringar vidtagits, af Folkethinget bifallen. Förslagets tredje
läsning medhans dock ej under riksdagssessionen.
Den 8 Oktober 1891 framlade regeringen ånyo i Folkethinget 1890
års förslag i oförändradt skick. Ett utskott tillsattes för förslagets
behandling. Något betänkande blef emellertid ej af utskottet afgifvet
under riksdagssessionen 1891—-1892.
Nya Arbct.-förs.-komilens bet. III.
Tyskland.
Obligatorisk invaliditets- och ålderdomsförsäkring.
I det program för den tyska regeringens socialpolitik, som genom
kejserliga budskapet af den 17 November 1881 framlades för riksdagen,
ingick jemväl att bereda dem, som genom ålderdom eller invaliditet
biff vit oförmögne till arbete, ett högre mått af hjelp från statens sida,
än dittills kommit dem till del. Sedan frågorna om obligatorisk sjuk¬
försäkring samt obligatorisk försäkring för olycksfall i arbetet genom
särskilda lagar vunnit lösning, rigtades för den skull uppmärksamheten
på omförmälta ämne. Uti inrikesdepartementet hade material under
tiden uppsamlats och särskilda förslag framkommit, pröfvats och för¬
kastats. Mot slutet af år 1887 hade man kommit så långt, att man
kunde framlägga grunddragen till en lag i ämnet. För dessa grund¬
drag är redogörelse lenmad i 1884 års Arbetareförsäkringskomités be¬
tänkande del II sidd. 294 tf.
Mot åtskilliga af de principer, som i dessa grunddrag funnos ut¬
talade, framstäldes kraftiga anmärkningar. Tillgodogörande sig den er¬
farenhet, man sålunda vunnit, utarbetades ett fullständigt lagförslag-
inom inrikesdepartementet och förelädes förbundsrådet den 15 April
1888. Här underkastades förslaget den sorgfälligaste pröfning, och
flere betydande ändringar vidtogos, hvarefter förslaget, sålunda om-
arbetadt, offentliggjordes i allmänna tidningarne och dermed under-
stäldes allmänhetens dom. Afsigten med detta offentliggörande, eller
att allmänheten efter pröfning af förslaget skulle uttala sin mening der¬
om, uppnåddes fullständigt; och då förbundsrådet sedermera tog för¬
slaget under förnyad pröfning, gåfvo de gjorda uttalandena anledning
till ändring i åtskilliga afseenden. Det förslag, som den 22 November
1888 framlades för riksdagen, kunde för den skull med skäl sägas vara
35
frukten af ett synnerligen samvetsgrant lagstiftningsarbete. Jemväl
för detta förslag har 1884 års Arbetareförsäkringskomité i sitt betän¬
kande del I sidd. 29 tf lemnat en kortfattad redogörelse.
Inom' riksdagen och det utskott, till hvilket förslaget hänvisades,
företogos äfvenledes åtskilliga ändringar ej endast uti smärre detaljbe¬
stämmelser utan äfven i delar af principiel betydelse. I allmänhet
sträfvade man efter att i högsta möjliga grad utvidga kretsen af dem,
som skulle blifva delaktige af lagens välgerningar, samt underlätta la¬
gens praktiska genomförande. Nödvändigheten att sammanjemka olika
meningar inom de olika politiska partierna föranledde jemväl en och
annan ändring. Sedan förslaget sålunda af riksdagen antagits, ut¬
färdades den 22 Juni 1889 lag angående invaliditets- och ählerdoms-
för säkring.
Enär, såsom ofvan nämnts, 1884 års Arbetareförsäkringskomité lemnat
redogörelse för det förslag till lag, som för riksdagen framlades, kunde
det ifrågasättas, huruvida en fullständig framställning af den utfärdade
lagens bestämmelser vore erforderlig, eller om man lämpligen kunde in¬
skränka sig till anmärkandet af de förändringar, som uti förslaget vid¬
tagits. Som föränd ringa rne emellertid äro synnerligen många, och
omnämnda redogörelse är temligen knapphändig, har det för öfver-
skådlighetens skull synts påkalladt att nu framställa lagens stadganden
i sitt sammanhang. Härvid hafva dock åtskilliga detaljbestämmelser
ansetts kunna uteslutas, desto hellre som komitén velat bilägga sitt be¬
tänkande den öfversättning af lagen, komitén låtit verkställa.
Lagens hufvuduppgift är att betrygga arbetsklassen mot följderna
af inträffad varaktig oförmåga till arbete eller invaliditet i alla de fall,
der så ej redan skett genom lagarne om försäkring för olycksfall i
arbetet. Härtill sluter sig ålderdomsförsäkringen såsom ett komplement.
Det ifrågasattes visserligen under förarbetena i inrikesministeriet och
förbundsrådet, huruvida man icke borde i sammanhang med invaliditets-
försäkringen jemväl bereda understöd åt aflidne arbetares enkor och
barn. Af praktiska skäl måste man emellertid afstå derifrån. Kost¬
naden för en dylik fullständig försäkring skulle nemligen blifva högst
betydlig. Om enkepensionen beräknades till endast 60 mark och barn¬
pensionen till 30 mark, skulle, under förutsättning att försäkringen om¬
fattade 71/, millioner arbetare, enke- och barnpensioneringen ensam
medföra en årlig utgift af i rundt tal 120 millioner mark. Man borde
först tillgodogöra sig den erfarenhet, som vunnes vid invaliditetsför-
säkringens genomförande, för att so, huruvida de yrkesgrenar, om hvilka
fråga vore, kunde bära en dylik ökad utgift. Enär qvinliga arbetare
i likhet med mardige underkastades försäkririgspligt, skulle en del
af enkorna på grund af lagen erhålla pension vid invaliditet. För enkor
och barn vore för (ifrigt, oafsedt olycksfallsförsäkringslagarnes bestäm¬
36
melser, sörj dt i afsevärd mån genom särskilda välgörenhetsinrättningar.
Slutligen vore all anledning antaga, att de privata anstalter, som hit¬
tills måst sörja för såväl invalider som enkor och barn och derigenom
kunnat lemna allenast otillräckliga understöd, sedermera, då' de i följd
af lagen ej vidare behöfde befatta sig med försörjningen af invalider,
skulle kunna i ökadt mått understödja enkor och barn.
Lagen hvilar, likasom de förut antagna socialpolitiska försäkrings-
lagarne, på principen om försäkringstvång. Den är en del af systemet
i sin helhet, står i samband med dessa sina föregångare, och de
grunder, som motivera tvånget i fråga om dem, hafva ansetts jem¬
väl härvidlag vara gällande. Äfven här, heter det i motiven, handlade
det om ett socialpolitiskt samhällsbehof, hvars tillfredsställande borde
fullkomligt betryggas. Detta läte sig ej göra, om man öfverlemnade
åt den enskilde att efter behag begagna sig af de inrättningar, som
behofvets tillfredsställande kräfde, eller underlåta att göra bruk af dem.
Erkände man statens pligt att bereda hjelp åt de arbetare, som blifvit
i följd af invaliditet oförmögne att försörja sig, måste man ock söka
bereda sådan hjelp åt alla arbetare, som deraf vore i behof.
Man hade, heter det vidare, framkastat, huruvida man ej till en
början borde låta lagen omfatta allenast arbetare inom vissa yrken,
der behofvet af understöd visat sig mera trängande, eller ock arbe¬
tare inom vissa territoriela områden. Arbetarne på landsbygden
förmenades ej vara i behof af hjelp. Häremot kunde emellertid in¬
vändas, att arbetarne öfverginge från det ena yrket till det andra, flyt¬
tade från stad till land eller tvärtom, hvadan dylik inskränkning, oaf-
sedt att den strede mot lagens anda, skulle medföra stora svårigheter
i praktiskt afseende samt i hög grad försvaga lagens verkan.
I förslaget hade man sålunda tagit steget fullt ut och föreskrifvit
försäkringstvång för alla i annans tjenst anstälde såväl manliga som
qvinliga arbetare och med dem likstält sådana arbetsförmän, hvilka upp-
bure en relativt låg aflöning och af sådan anledning hade samma be¬
hof af bistånd som de egentlige arbetarne. Att utsträcka tvånget äfven
till smärre sjelfständiga yrkesidkare syntes deremot betänkligt. Vis¬
serligen kunde desses lethadsförhållanden sägas vara lika ogynsamma
som arbetarnes; att genom lagen pålägga dem försäkringstvång skulle
dock, derest man ej ville för dem lätta försäkringsbördan, hvartill in¬
gen skälig anledning förefunnes, medföra, att de drabbades af dubbelt
större afgifter än andra. Detta skulle helt säkert i många fall öfver¬
stiga deras förmåga att bära. Då det likväl synts önskvärd! att be¬
vara möjligheten att göra dylika smärre yrkesidkare delaktige af lagens
förmåner, innehöll förslaget stadganden i sådant syfte. Riksdagen har
härtill fogat bestämmelse om rättighet till frivillig försäkring.
37
Vidare framhålles i motiven, att tvånget skäligen ej borde åläggas
arbetare under sexton år, enär den aflöning, desse uppbure, i de allra
flesta fall vore så ringa, att den ej medgåfve något afdrag till gäl¬
dande af försäkringsafgifter. Att medtaga dem skulle äfven kunna upp¬
fattas såsom en legalisering af barns användande såsom arbetare, något
som ej stode i öfverensstämmelse med de grundsatser, hvilka den nu¬
tida arbetareskyddslagstiftningen med rätta gjort gällande.
För åtskilliga personer vore redan sörjdt på samma sätt, la¬
gen afsåge, hvadan grunden för försäkringstvånget i fråga om dem
bortfölle.
Med iakttagande af de nu anförda grundsatserna äro i lagen föl¬
jande bestämmelser gifna angående försäkringens omfattning. Försäk-
ringspligtige på grund af lagens omedelbara stadgande äro, under för¬
utsättning att de fylt sexton år och äro mot aflöning anstälde hos en
arbetsgifvare, alla arbetare, biträden, gesäller, lärlingar och tjenstehjon;
vidare arbetsförmän (Betriebsbeamte0), handel sbiträden och handelslär-
lingar (med undantag af apotekselever), såvida deras regelbundna af¬
löning för år ej öfverstiger tvåtusen mark, samt slutligen i regel per¬
soner hörande till besättning å tyskt fartyg. Någon viss minimitid,
under hvilken arbetet skall fortvara, innan försäkringspligt inträder, är
ej bestämd. Åt förbundsrådet är dock öfverlemnadt att bestämma, i
hvad mån tillfälligt arbete må anses ej medföra försäkringspligt. Såsom
aflöning räknas äfven tantiemer och naturaförmåner, beräknade efter
deras medelvärde. Åtnjuter någon för anställningen deremot ej annan
ersättning än fritt underhåll, är han befriad från försäkringspligt.
Försäkrings tvång kan emellertid genom beslut af förbundsrådet
jemväl åläggas dels sådana yrkesidkare, hvilka ej i regel sysselsätta åt¬
minstone en afloma! arbetare, dels ock utöfvare af s. k. hemindustri,
utan hänsyn till antalet arbetare, desse sysselsätta. Dylikt beslut måste
dock omfatta bestämda yrkesgrenar i sin helhet, ej enskilde yrkesut-
öfvare eller en viss yrkesgren inom ett begränsadt område. Förbunds¬
rådet har dervid äfven att bestämma, i hvad mån de näringsidkare, för
hvilkas räkning arbete utföres af hemindustriens utöfvare, skola gent¬
emot desse och desses arbetare fullgöra eu arbetsgifvares förpligtelser
enligt lagen.
Likasom försäkringstvånget kan följa dels omedelbart af lagens
påbud, dels ock af särskildt beslut, så kan äfven befrielse derifrån här¬
flyta dels omedelbart från lagens bestämmelser och dels från särskildt
*) Betriebsbeamte: »De, som i större eller mindre grad deltaga i arbetsgifvarons andliga ar¬
bete . genom att antingen utöfva en viss beslutanderätt i afseende å rörelsens gång eller ock hafva
uppsigt a andra i rörelsen anstälda personer» (H. llosin. Das Recht der Arbeiterversicherung. Hd I
D. 1 sid. 160). Hit räknas sålunda verkmästare, inspektörer, rättare etc., men äfven medlemmar af
aktiebolags styrelser, prokurister etc.
38
beslut. Befriade från försäkringstvånget i förra afseende! äro rikets
och förbundsstaternas embets- och tjensteman; högre kommuners pen-
sionsberättigade tjensteman; militärer, hvilka i tjensten sysselsättas så¬
som arbetare; personer, som redan äro invalider i lagens mening, samt
de, som på grund af lagen uppbära invalidpension. På egen ansökan
kan från försäkringspligten befrias den, som till belopp, motsvarande
åtminstone invalidpensionens minimum, åtnjuter vare sig pension eller
exspektanslön af riket, en förbundsstat eller en högre kommun eller
ock pension på grund af lagarne om olycksfallsförsäkring. Dylik an¬
sökan pröfvas af den lägre administrativa myndigheten0) i arbetsorten,
mot hvilken myndighets beslut besvär få anföras hos närmast högre
myndighet. Denna afgör ärendet såsom sista instans.
Lagen innehåller emellertid äfven andra stadganden, som inverka
på frågan, om en person skall enligt lagen försäkras eller icke. Så
anses i fråga om andra än ofvan nämnda personer, hvilka äro anstälda
i rörelser, som bedrifvas för rikets, en förbundsstats eller en högre
kommuns räkning, den lagliga försäkringspligten fullgjord genom med¬
lemskap i den särskilda kassa, som för rörelsen i fråga är eller fram¬
deles kan blifva bildad, derest kassan uppfyller vissa i lagen närmare
angifna vilkor, afseende hufvudsakligen att för medlemmarne är sörjdt
i lika mått som genom lagen, att de ej äro betungade med högre af-
gifter, samt att kassan erbjuder tillräcklig trygghet med afseende på
sina förbindelsers fullgörande. Hvilka kassor anses uppfylla de före-
skrifna vilkoren, afgöres af vederbörande riks-, förbundsstats- eller
kommunalmyndighet. Dylika erkända kassor träda naturligtvis i gemen¬
skap med de särskilda anstalter, som för försäkringens genomförande
äro upprättade, och lagen har angående ordnandet af detta inbördes
förhållande synnerligen detaljerade föreskrifter.
Vidare eger förbundsrådet bestämma, dels att befrielse från för¬
säkring må tillkomma andra korporationers pensionsberättigade tjenste-
män, dels ock att med de ofvan nämnda kassorna kunna likställas
andra kassor, som hafva till ändamål att lemna understöd vid inträffad
invaliditet eller vid ålderdom.
Såsom ofvan antyddes, blef af riksdagen stadgande infördt i lagen
angående rättighet till frivillig försäkring i fråga om vissa mindre yr-
kesidkare. De personer, hvilka, enligt hvad förut nämnts, försäkrings-
pligt kan af förbundsrådet åläggas, äro nemligen berättigade att, om
sådan pligt ej af förbundsrådet stadgas, frivilligt försäkra sig, derest
de icke fy It fyratio år och ej redan äro invalider. Försäkringen skall
*)De administrativa myndigheterna äro olika i olika, förbundsstater och angifvas i för hvarje
stat utfärdade författningar. Lägre administrativ myndighet torde närmast motsvara hos osa magistrat
i stad och kronofogde på landet.
39
ske inom andra löneldassen. Angående löneklasserna, se vidare här
nedan.
I sammanhang härmed må omnämnas att, såsom efteråt vidare skall
angifvas, försäkringspligtig, för hvilken af en eller annan anledning
försäkringstvånget upphör, är berättigad att frivilligt fortsätta för¬
säkringen.
Försäkringens ändamål är att åt de försäkrade bereda invalid- och
ålderdomspension. I motiven framhålles med skärpa, att det hufvud-
sakliga ändamålet vore att bereda pension åt den, som blefve invalid,
oafsedt vid hvilken ålder detta inträffade. Man kunde till och med
ifrågasätta, huruvida någon ålderdomspensionering öfver hufvud borde
stadgas. Den vore emellertid ett af humanitära skäl föranledt kom¬
plement till invalidpensioneringen. Erfarenheten visade, att i de flesta
fäll vore med en uppnådd hög ålder förenad en större eller mindre
inskränkning i arbetsförmågan. Ålderdomspensionen bildade fördenskull
ett nödvändigt tillskott till arbetsförtjensten, hvarigenom den ålder¬
stigne arbetaren befriades från nödvändigheten att öfveranstränga de
krafter, han ännu egde qvar, och inträdandet af fullständig oförmåga
till arbete framskötes. Af denna dess natur följde, att ålderdomspen¬
sionen borde vara lägre än invalid pensionen, då ju eljest anledningen
att använda de återstående arbetskrafterna bortfölle, likasom ock att
den upphörde, då invalidpension började åtnjutas. Den åldersgräns,
som lagen faststält för ålderdomspensions erhållande, är sjuttio år.
Förslag framkommo, att pension skulle till lägre belopp irtgå jem¬
väl till dem, som blifvit hvad man kallade halfinvalider, i likhet med
de grundsatser, som tillämpats vid olycksfallsförsäkringen. Dessa för¬
slag vunno emellertid endast ringa anslutning; man kunde ej förbise
den stora svårighet, som skulle förefinnas att afgöra, när dylik lialf-
invaliditet. vore för handen. Detta läte sig lättare göra vid invaliditet,
som orsakades af olycksfall. Här åter vore fråga om den oförmåga,
som småningom uppkomme genom sjukdom, ålderdom och dylika or¬
saker. Men äfven om man sålunda var ense derom, att olika grader
af invaliditet ej borde medföra rätt till olika pensioner, återstod dock
det vigtiga spörsmålet, när en person skulle anses vara så oförmögen
till arbete, att pension borde utgå. Att man ej skulle fordra fullstän¬
dig oförmåga till allt arbete, var tydligt; i sådant fall skulle lagens
socialpolitiska ändamål alldeles förfelas. I lagförslaget hade man för¬
klarat, att invaliditet skulle anses vara för handen, då någon i följd af
sitt kroppsliga eller andliga tillstånd ej vidare vore i stånd att genom
det vanliga arbete, som hans dittill svarande yrkesverksamhet medfört,
eller genom annat, hans krafter och färdigheter motsvarande arbete
förvärfva invalidpensionens lägsta belopp. Detta belopp var i förslaget
satt synnerligen lågt— 72 mark för man och 48 mark för qvinna. Yrkes-
40
invaliditet skulle således ej i och för sig medföra rätt till pension.
Denna grundsats hyllades jemväl af riksdagen, som emellertid fann
vilkoren för pensions erhållande allt för stränga. Man valde för den
skull ett annat sätt för bestämmandet af begreppet invaliditet. Grenom
de njm stadgandena, som äro temligen invecklade, är försäkrad berät¬
tigad till pension, då han ,ej vidare kan förvärfva ungefär en tredjedel
af sin förutvarande normala arbetsförtjenst.
Dessa förändringar i lagförslaget stå i nära samband med de än¬
dringar, som gjordes beträffande pensionernas storlek och beräkning
samt afgiftsbeloppen. I de grunddrag till en lag i ämnet, Indika ofvan
omnämnts, var föreslaget, att invalidpensionen för manlig försäkrad
skulle utgöra 120 mark om året, dock att, ifall afgifter erlagts för mer
än 15 afgiftsår, pensionen skulle stiga med ett visst belopp för hvarje
år, afgifter derutöfver erlagts, till högst 250 mark, samt att qvinliga
försäkrade skulle erhålla två tredjedelar af dessa pensionsbelopp. Af-
gifterna voro jemväl lika för alla arbetare inom hvarje försäkringsan-
stalts distrikt. Dessa bestämmelser blefvo redan i lagförslaget ersatta
med helt andra stadganden. Att göra invalidpensionen lika för alla
ansågs förkastligt. Arbetarne lefde under olika förhållanden såväl hvad
behof som inkomster beträffade och måste fördenskull i fråga om stor¬
leken af pensionerna och följaktligen äfven afgifterna indelas i särskilda
klasser. Vid öfvervägande af frågan, huru pensionsbeloppen rättast
borde bestämmas, syntes principen att ställa pensionen i eu viss pro¬
portion till arbetsförtjensten vara synnerligen beaktansvärd. Att dervid
taga hänsyn till eu hvars individuela inkomst läte sig praktiskt ej ut¬
föras. Man måste sålunda söka utfinna andra medel att i möjligaste
mån nå det mål, dit man ville komma. På grund af sjukförsäkrings¬
lagens bestämmelser vore medeldagspenningen inom de särskilda or¬
terna för vanliga arbetare faststäld. Efter denna medeldagspennings
storlek indelades nu samtliga orterna i fem klasser, hvarefter en viss
årslön bestämdes för hvarje klass, vexlande mellan 300 och 700 mark.
Pensionernas belopp bestämdes derefter för män till 24 procent af
dessa årslöner, med ökning på visst sätt, ju längre tid afgifter erlagts,
till högst 50 procent, samt för qvinnor till eu tredjedel mindre. Ej
heller dessa bestämmelser vunno riksdagens bifall. Att indela arbetarne
efter territoriela områden vore inom de särskilda ortsklasserna eu orätt¬
visa mot de bättre aflönade och mera dugande arbetarne. Arbetarne
skulle ej kunna inse, hvarför, oaktadt afföningen vore lika, afgifterna
och pensionerna skulle utgöra ena gången ett belopp, andra gången
ett annat. Äfven om den medeldagspenning, som faststälts enligt sjuk¬
försäkringslagen, vore rigtig, — något som dock sällan torde inträffa
— vore densamma likväl underkastad starka vexlingar, och detta skulle
medföra svåra förvecklingar. Bättre vore att antaga löneklasser efter
41
den medela Honing, hela kategorier af arbetare åtnjöte, med anslutning-
likväl till de vid sjukförsäkringen gällande lönesatser. Den invändning,
som häremot framstäldes, att arbetarne derigenom skulle drifvas att
söka arbete i trakter med högre aflöningsförhållanden och att i följd
häraf en tillströmning af arbetare komme att ega ruin från öster till
vester, från landsbygden till städerna, kunde ej tillmätas afgörande be¬
tydelse, enär den ovissa utsigten att i framtiden måhända erhålla en
högre invalidpension fullt uppvägdes af vissheten att i närvarande tid
nödgas erlägga högre utgifter. Eu verklig olägenhet erbjöde deremot
systemet med löneklasser derutinnan, att man saknade och knappast
med de största uppoffringar kunde skaffa sig kännedom om antalet
arbetare samt åldersgrupperingen inom hvarje löneklass. Härigenom
blefve nemligen beräkningarne af afgifternas och pensionernas storlek
högst osäkra. Denna olägenhet förminskades dock väsentligen der¬
igenom, att man valde ett annat system för afgifternas beräkning. I
stället för det i lagförslaget förordade premiesystemet, skulle man an¬
vända ett modifieradt Kapitaldeckungssystem, så att afgifternas belopp
faststäldes endast för ett visst antal år och efter denna tid beräknades
på nytt. Härvid täcktes de under hvarje tidsperiod beviljade pen¬
sionerna genom deras utgifter, som under samma tid icke fått pension
sig beviljad. Principen om solidaritet emellan de försäkrade komme
då att ännu mera göras gällande, hvarjemte minskning af pensionerna
på grund af försummelse att erlägga afgifter icke skulle erfordras.
Naturligt är, att med ett sådant system afgifterna skola stegras för
hvarje period, till dess jemvigt inträder. Denna stegring- skulle enligt
anstälda beräkningar utgöra 70 procent af de afgifters belopp, som
upptagas under den första perioden.
Åndringarne i hela systemet för pensionernas och afgifternas be¬
räkning skulle naturligen komma att utöfva inflytande å pensionernas
belopp. Såsom ofvan nämnts, skulle den ursprungligen föreslagna pen¬
sionen utgöra för män minst 120 och högst 250 mark samt för qvinno)-
två tredjedelar häraf. Enligt lagförslaget utgjorde pensionen för manlig
försäkrad 24 till 50 procent af den normala årliga arbetsförtjenst^ för
den ortsklass, som den försäkrade tillhörde, samt för qvinlig försäkrad
en tredjedel mindre. Den lägsta pensionen i den lägsta ortsklassen
beräknades komma att utgöra 72 mark, i den högsta ortklassen 168
mark, den högsta pensionen i den lägsta ortsklassen 150 mark och i
den högsta ortsklassen 350 mark. I den tredje ortsklassen, hvilken de
fleste skulle tillhöra, utgjorde den lägsta pensionen för manlige för¬
säkrade 120 och den högsta 250 mark, eller samma belopp, som ur¬
sprungligen föreslagits.
Efter det system med löneklasser, som af riksdagen antogs, göres
42
ej skilnad emellan män och qvinnor. Den lägsta möjliga invalidpen¬
sionen (efter 5 afgiftsår) utgör 114 mark 70 pfennige. Något maximi¬
belopp är ej stadgadt. Efter 50 afgiftsår i högsta löneklassen blifver pen¬
sionens årliga belopp 415 mark 50 pfennige. I andra löneklassen, hvilken
torde komma att omfatta flertalet försäkrade, utgöra dessa belopp resp.
124,10 och 251 mark, eller nästan alldeles samma siffror, som återfinnas så¬
som de normala såväl i grunddragen till en lag i ämnet som i lagförslaget.
Ålderdomspensionen skulle enligt dessa grunddrag samt lagförslaget
städse utgöra invalidpensionens minimibelopp. Denna grundsats blef
af riksdagen förkastad. Ålderdomspensionen borde bestämmas efter
samma grunder som invalidpensionen. Likasom denna ökas ålderdoms¬
pensionen med ett visst belopp för hvarje afgift, som erlagts eller an¬
ses såsom erlagd. Ålderdomspensionens minimum utgör 106 mark 40
pfennige och dess maximum 191 mark.
Angående de försäkrades indelning i löneklasser, invaliditetsbe-
greppet, rätt till pension, pensionernas storlek och afgifternas belopp
innehåller lagen följande stadganden.
De försäkrade indelas i fyra löneklasser, den första omfattande dem,
som hafva 350 mark eller derunder i årlig arbetsförtjenst, den andra
dem, som hafva från 350 till och med 550 mark, den tredje dem, som
erhålla från 550 till och med 850 mark, samt den fjerde dem, som
hafva mer än 850 mark i årlig arbetsförtjenst. Hänsyn tages ej till
hvad den försäkrade i verkligheten förtjenar utan till den årliga ar¬
betsför!] ensten i medeltal inom den arbetarekategori, som den försäk¬
rade tillhör. Härvid har man betjenat sig af stadgandena i de förut¬
varande försäkringslagame. Såsom årlig arbetsförtjenst skall nemligen,
derest ej arbetsgifvare och arbetare öfverenskomma att beräkna den
till högre belopp, anses:
a) för personer, anstälda i jordbruksnäringen och skogshandterin-
gen och hvilka ej tillhöra någon sjukkassa, den årliga medelförtjenst,
som den högre administrativa myndigheten fastställer, eller i fråga om
arbetsförmän den årliga arbetsförtjenst, som denna myndighet faststält
på grund af stadgande i lagen den 5 Maj 1886 och som inom vissa
gränser beräknas efter hvad de sjelfve eller med dem jemförliga per¬
soner verkligen uppburit;
b) för sjömän och andra i sjöfart anstälda personer, hvilka äro
försäkrade enligt lagen den 13 Juli 1887, den årliga arbetsförtjenst i
medeltal, som Rikskansleren eller i vissa fall den högre administrativa
myndigheten enligt stadgandena i samma lag faststält;
c) för medlemmar af kassa inom bergshandteringen (Knappschafts-
kasse) 300 gånger den dagliga arbetsförtjenst, som af kassans styrelse
faststälts för den klass af arbetare, som den försäkrade tillhör, dock ej
43
mindre än 300 gånger beloppet af den i arbetsorten gängse dagspen¬
ningen för vanliga arbetare;
d) för medlemmar af sjukkassa (Orts-, Betriébs-, Barn eller Innungs-
krankenkasse) 300 gånger den medeldagspenning, som ligger till grund
för afgifterna till sjukkassan, eller i vissa fall den verkliga arbets¬
fört] ensten;
e) för alla öfriga 300 gånger vanliga arbetares i arbetsorten gängse
dagspenning.
För hvarje löneklass bär i lagen faststälts en s. k. lönesats. Denna
skall utgöra ett uttryck för den normala aflöningen inom löneklassen
och har endast betydelse för invaliditetsbegreppet. Den utgör för
första löneklassen 300 mark, för den andra 500 mark, för den tredje 720
mark och för den fjerde löneklassen 960 mark.
Invaliditetsbegreppet är i lagen bestämdt olika, allt efter som fråga
är om befrielse från försäkringspligt eller rätt till invalidpension. I
förra fallet är invaliditetens konstaterande betydligt lättare än i det se¬
nare. Man ville nemligen här så mycket som möjligt förenkla saken
af hänsyn till arbetsgifvarne och de svårigheter, som skulle uppstått,
derest jemväl i fråga om försäkringspligten den mera invecklade pro¬
ceduren för uppvisande af invaliditet skulle användts. Gemensamt för
båda begreppen är, att personen i fråga skall i följd af sitt andliga
eller kroppsliga tillstånd vara varaktigt oförmögen att genom aflönadt
arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter, förtjena ett visst
minimibelopp. Detta belopp utgör, då fråga är om befrielse från för¬
säkringspligt, en tredjedel af den dagspenning, som enligt sjukförsäk¬
ringslagen bli hvit faststäld för vanliga arbetare i arbetsorten. I fråga
om rätt till invalidpension tages deremot hänsyn till den ärliga arbets-
■förtjensten. Minimibeloppet utgör då summan af en sjettedel af de
lönesatser i medeltal, efter hvilka afgifter erlagts under de fem sista
afgiftsåren, och en sjettedel af 300 gånger det belopp, som enligt sjuk¬
försäkringslagen faststälts såsom vanliga arbetares dagspenning i den
ort, der den försäkrade senast haft stadig anställning.
Försäkringens föremål är rätt till invalid- eller ålderdomspension.
För erhållande af invalidpension fordras uppvisande af invaliditet enligt
nyss anförda bestämmelser; för erhållande af ålderdomspension, att den
försäkrade tyll 70 år. Har invaliditeten ådragits genom olycksfall i
arbetet, utbetalas invalidpension endast till så stor del, som densamma
öfverskjuter den pension, som kan utgå på grund af lagarne om olycks¬
fallsförsäkring. Dock lemnas ej i något fall sammanlagdt mera än 415
mark. Blifver den, som erhållit ålderdomspension, sedermera invalid,
kan han i stället erhålla invalidpension. För den, som eljest skulle
vara berättigad till erhållande af invalidpension, bortfaller denna rättig¬
het, derest lian bevisligen ådragit sig invaliditeten med uppsåt eller
44
vid begåendet af gröfre brott, derför straff blifvit honom af domstol
ådömdt. Pensionsberättigad utländing, som flyttar ur tj^ska riket, måste,
om vederbörande skulle finna skäligt så bestämma, åtnöja sig med att
en gång för alla erhålla ett belopp motsvarande tre gånger pensionens
årliga belopp.
Förutom uppvisande af invaliditet eller af den i lagen stadgade
ålder erfordras att hafva under viss tid erlagt de föreskrifna försäk-
ringsafgifterna. Denna tid, den s. k. väntetiden, utgör i fråga om in¬
validpensionen fem och vid ålderdomspensionen trettio afgiftsår, hvarje
år räknadt till 47 afgiftsveokor, hvilka dock kunna hopräknas från flere,
högst fyra på hvarandra följande kalenderår.
Skulle försäkringspligtig person i följd af bevislig sjukdom eller
fullgörande af värnpligt vara för någon tid urståndsatt att fortsätta
det arbets- eller tjensteförhållande, hvarpå försäkringspligten grundats,
räknas sådan tid honom till godo, såsom om afgifter derunder för ho¬
nom erlagts i andra löneklassen, dock hvad sjukdom angår, endast i
fall den varat miust sju på hvarandra följande (lagar och ej för längre
tid än ett år. Sjukdomen får ej heller, derest den skall medföra dylik
förmån, vara ådragen med uppsåt eller vid begående af gröfre brott,
derför straff blifvit af domstol personen ådömdt, eller genom straffbart
deltagande i slagsmål, genom dryckenskap eller könsutsväfningar.
Genom riksdagens beslut har man i två fall frångått principen, att
understöd skulle utgå allenast vid varaktig oförmåga till arbete och vid
ålderdom. Oförmåga till arbete, som varat längre tid än ett år, ansågs,
äfven om den ej vore obotlig, synnerligen hårdt drabba den försäkrade
och hans familj. Lagen tillerkänner derföre invalidpension åt den, som
varit invalid oafbrutet under ett års tid, äfven om invaliditeten icke
kan anses komma att fortvara hela hans återstående lifstid. I^ensionen
utgår naturligtvis endast för den tid, invaliditeten varar.
Vidare kan det under vissa omständigheter ligga såväl i den för¬
säkrades som i försäkringsanstaltens intresse, att den försäkrade er¬
håller sådan sjukvård, att invaliditet derigenom i möjligaste mån före-
bygges. Lagen gifver derföre försäkringsanstalt rätt att, derest
försäkrad person, som ej är underkastad sjukförsäkringslagens bestäm¬
melser, iråkar sådan sjukdom, att invaliditet, som medför rätt till
invalidpension, kan befaras blifva en följd af sjukdomen, sjelf öfvertaga
personens vård och underhåll äfvensom att, derest dylik sjukdom träf¬
far försäkrad, som tillhör eller tillhört sjukkassa, fordra, att denna
sjukkassa skall emot ersättning af anstalten lemna den sjuke vård och
underhåll i det omfång och för den tid, anstalten aktar nödiga.
Medlen till pensionernas utbetalning erhållas dels genom bidrag af
tyska riket och dels genom upptagande af vissa försäkringsafgifter af
arbetsgivare och arbetare. Enligt lagförslaget skulle kostnaden för
45
försäkringen likaledes bestridas af riket, arbetsgifvarne och arbetarne
sjelfve, men till eu tredjedel af en livar af dessa. 1 riksdagen voro
meningarne härom delade. Några röstade emot allt statsbidrag, emedan
detta under förhandenvarande förhållanden skulle komma att betalas till
största delen af arbetarne sjelfve och fattigvård stungan derigenom komma
att läggas öfver från de ekonomiskt starka samhällsklasserna till de
mindre bemedlade. Häremot anfördes emellertid, att rikets bidrag ej
skulle upptagas genom indirekta skatter, att arbetsgifvarne knappast
förmådde bära högre utgifter, än de redan hade, att lagens socialpoli¬
tiska verkan vore synnerligen stor, att ehuru fattigvårdstungan onek¬
ligen komme att minskas, detta ej vore mera än rättvist, samt att, derest
stadgandet om riksbidraget uteslötes, hela lagen måste undergå en
väsentlig förändring. En annan grupp inom riksdagen ville väl bibe¬
hålla bidrag af riket, men önskade, att. detta bidrag skulle fixeras till eu
på förhand bestämd summa. En tredje fraktion slutligen ansåg, att
rikets bidrag borde bestämmas till ett fixt årligt belopp för hvarje ut¬
gående pension, och blef denna åsigt äfven riksdagens beslut. Häri¬
genom kommo väl de, som stått i de lägre löneklasserna, att propor¬
tionsvis erhålla mera hjelp af riket än de öfrige, men detta ansågs
vara fullkomligt i sin ordning. Enligt lagen utgör rikets bidrag 50
mark årligen för hvarje utbetald pension. Derjemte erlägger riket den
del af pension, som belöper på tid, derunder försäkrad fullgjort sin
värnpligt.
Försäkringsafgifterna uppsamlas i försäkringsanstalter, skola bäras
till hälften af arbetsgivaren och till hälften af arbetaren, beräknas för
kalendervecka samt erläggas, då aflöning utbetalas.
Såsom ofvan framhållits, är afgifternas storlek ej för all framtid
bestämd. I lagen är endast stadgadt, till hvilka belopp de skola utgå
under de närmaste tio åren, efter det lagen träd!'i kraft; och utgå de
under denna tid med lika belopp inom hela riket. Efter denna tids
förlopp bestämmes deras storlek för fem år i sänder för hvarje för-
säkringsanstalts område för sig. Till storleken kommer man genom
en sannolikhetsberäkning, dervid man tager i betraktande utgifterna
under femårsperioden till förvaltning, reservfond och återbetalningar af
inbetalda afgifter samt tillägger kapitalvärdet af de pensioner, som
sannolikt komma att beviljas under perioden, till så stor del nemligen
de skola gäldas af anstaltens egna medel. Beräkningen skall göras
särskild! för hvarje löneklass, dervid de sannolika utgifter, den frivil¬
liga försäkringen medför, fördelas på alla löneklasserna. Skulle så
finnas skäligt, kunna de olika yrkesgrenarne inom samma löneklass
klassificeras och afgifterna med hänsyn dertill fastställas.
Afsättningarne för bildande af en reservfond skola för första af-
giftsperioden så beräknas, att reservfonden vid slutet af densamma ut¬
46
gör femtedelen af de pensioners kapitalvärde, som under perioden falla
vederbörande försäkringsanstalt till last. Skulle vid periodens slut be¬
finnas, att reservfonden ej uppnått den föreskrifna böjden, afsättes
hvad som brister under nästa afgiftsperiod. I försäkringsanstaltens
reglemente kan stadgas, att reservfonden skall höjas till dubbla beloppet.
För den första afgiftsperioden utgöra veckoafgifterna i den första
löneklassen 14 pfennige, i den andra 20, i den tredje 24 och i den
fjerde löneklassen 30 pfennige.
Invalidpensionerna utgöras af två fasta beståndsdelar, lika för alla,
samt en variabel. Den ena fasta beståndsdelen utgör 50 mark, som
betalas af riket, den andra 60 mark, som utgår från vederbörande för¬
säkringsans tälts kassa. Således erhåller en hvar, som är berättigad
till invalidpension, 110 mark, utan afseende å hvilken löneklass han
tillhört eller den längre eller kortare tid han erlagt afgifter. Utöfver
detta belopp ingår emellertid i pensionen ett variabelt element. För
hvarje vecka, afgift erlagts, stiger nemligen pensionen i första löne¬
klassen med 2 pfennige, i andra klassen med 6, i tredje med 9 och i
ijerde klassen med 13 pfennige.
Ålderdomspensionen består af ett fast bidrag från riket, 50 mark,
samt ett rörligt element, vexlande efter de olika löneklasserna. För
hvarje vecka, afgift erlagts, har försäkringsanstalten att utbetala i första
löneklassen 4 pfennige, i andra löneklassen 6, i tredje 8 och i fjerde
löneklassen 10 pfennige. Längre tid än väntetiden, 1,410 veckor, be¬
räknas dock ej. Skulle emellertid någon försäkrad hafva erlagt afgifter
för längre tid, kan detta i så måtto verka till ålderdomspensionens
höjande, att han, derest afgifterna erlagts inom olika löneklasser, är
berättigad få sig tillgodoräknade de veckor, högsta afgifterna erlagts.
Enligt ofvannämnda stadganden utgör invalidpensionen efter en
väntetid af fem afgtftsår, derest afgifter erlagts allenast i en löneklass,
årligen
i första löneklassen
i andra »
i tredje »
i fjerde »
114 mark 70 pfennige,
124 » 10 » ,
131 » 15 » ,
140 » 55 » .
Efter femtio afgiftsår utgör densamma under enahanda förutsättning:
i första löneklassen ................................ 157 mark,
i andra » 251 )> ,
i tredje » 321 » 50 pfennige,
i fjerde » 415 » 50 ))
Under de första fem åren efter det lagen trädt i kraft är väntetiden
allenast ett afgiftsår. Invalidpensionens minimibelopp inom de sär¬
skilda löneklasserna är då
47
i
|
första
|
löneklassen ................
|
................ no
|
mark
|
94
|
pfennige,
|
i
|
andra
|
» ................
|
................. 112
|
|
82
|
» ,
|
i
|
tredje
|
» ................
|
................. 114
|
»
|
23
|
» ,
|
i
|
fjerde
|
» ................
|
................. 116
|
»
|
11
|
»
|
Ålderdomspensionen utgör såväl under öfvergångstiden som seder¬
mera, likaledes under förutsättning att afgifter erlagts inom endast en
löneklass,
i första löneklassen ............................... 106 mark 40 pfennige,
i andra » 134 )) 60 » ,
i tredje » 162 » 80 » ,
i fjerde » 191 » .
Pensionerna utbetalas månadsvis i förskott. Invalidpensionen ut¬
går från och med den dag, invaliditeten inträdt. Såsom sådan tid an¬
ses, derest ej af vederbörande myndighet annorlunda bestämmes, den
dag, ansökningen om pensionens erhållande inlemnats till den lägre
administrativa myndigheten. Ålderdomspensionen beräknas från den
dag, personen fylt 70 år.
Pensionerna skola i regel utgå i penningar. I vissa fall ega dock
kommunerna besluta, att de skola, likväl högst till två tredjedelar, utgå
i form af naturaförmåner. För att dylikt beslut skall vinna giltighet,
erfordras den högre administrativa myndighetens godkännande. Dess¬
utom kan i ett fall pensionens hela belopp lemnas in natura, om nem¬
ligen pensionstagaren är så hemfallen under dryckenskapslasten, att
enligt myndighets beslut starka drycker ej få till honom å offentligt
utskänkningsställe utlemnas. Naturaförmånerna lemnas af kommunen,
som eger uppbära det mot dem svarande belopp af pensionen.
Af riksdagen beslöts, att afgifterna skulle i vissa fall till den för¬
säkrade återbetalas. Det syntes orättvist, att qvinna, som under en
lång följd af år nödgats erlägga afgifter, ej skulle erhålla något veder¬
lag för dessa, då hon ingick äktenskap och derigenom i regel upphörde
att längre vara försäkringspligtig. Lagen stadgar derföre, att qvinna,
som ingår äktenskap, innan pension börjat till henne utgå, är berätti¬
gad att, om afgifter för henne erlagts under minst fem afgiftsår, åter¬
bekomma hälften af dessa afgifters sammanlagda belopp. Denna rätt
måste göras gällande inom tre månader efter äktenskapets ingående.
Genom erhållande af nämnda belopp frånträder hon alla vidare anspråk
på grund af försäkringen. Vidare fann man det önskvärd!, att då för¬
säkrad, som viss längre tid erlagt afgifter, aflede, innan han kommit i
åtnjutande af pension, hans närmaste efterlefvande kunde erhålla något
understöd såsom vederlag för de af den aflidne erlagda försäkringsaf-
gifterna. Derigenom skulle i någon, om ock obetydlig mån enke-
och barnpensioneringen tillgodoses. Just efter familjefaderns död vore
48
behofvet af understöd mest trängande. Om understödet också ej kunde
blifva synnerligen stort, kunde det dock vara tillräckligt till gäldande
af kostnaden för läkarevård och den aflidnes begrafning och måhända
hjelpa familjen öfver de första veckorna, till dess understöd från annat
håll eller ock arbete erhölles. I sådant syfte stadgar lagen, att om
försäkrad man efterlemnar enka eller äkta barn under 15 år eller för¬
säkrad qvinna barn under 15 år, som jemväl är faderlöst, samt utgifter
erlagts för den aflidne under minst fem afgiftsår, utan att pension till
honom utgått, afgifternas halfva belopp skall återbetalas till dödsboet.
Denna bestämmelse gäller ej i det fall, att den försäkrade aflidit i följd
af olycksfall i arbetet och af sådan anledning pension utbetalas till hans
efterlefvande på grund af stadgandena i lagarne om olycksfallsförsäkring.
All rätt, som grundats å ett försäkringsförhållande, upphör, om ut¬
gifter på grund af försäkringsförhållandet eller frivilligt blifvit under fyra
på hvarandra följande kalenderår erlagda för mindre än sammanlagdt
47 afgiftsveckor. Lagen vore nemligen i första hand afsedd för egent¬
lige yrkesarbetare. Längre afbrott i erläggande af utgifter kunde i regel
förekomma endast i fråga om dem, som frivilligt ingått eller fortsatt
försäkringen, och som sålunda ej vore yrkesarbetare. Derest dylika af¬
brott ej skulle inverka på den försäkrades rätt till pension, komme detta
att betänkligt rubba grunderna för beräkningarne öfver försäkringens
kostnad och skulle medföra ökade utgifter för försäkringsanstalterna.
Såsom ofvan antydts, utöfva sjukdom och militär tjenstgöring ej något
menligt inflytande på försäkringsförhållandets fortvara. Arbetslöshet
under kortare tid än en vecka afbryter ej heller detta förhållande. För
att detta ej må blifva fallet jemväl vid mera varaktig, dock ej alltför
långvarig arbetslöshet, har ofvannämnda stadgande blifvit i lagen upp¬
taget. För öfrigt står det den försäkrade fritt, att om den tid, han ej
är i försäkringspligtigt arbete, skulle öfverskrida 1(51 veckor under
fyra på hvarandra följande kalenderår, genom att erlägga afgifternas
hela belopp icke blott vidmagthålla försäkringsförhållandet utan jemväl
öka sin pension.
Upphör en person, som börjat uppbära invalidpension, att vara in¬
valid i den mening, lagen afser, kan pensionen indragas från och med
den dag, beslut härom honom kungöres. Skulle sedermera pension på
nytt honom tillerkännas, skall den tid, han varit i åtnjutande af
pension, honom tillgodoräknas på sätt ofvan anförts i fråga om sjuk¬
domstid.
Förut har blifvit omnämndt, att invalidpension skall antingen helt
och hållet eller delvis ej utbetalas till person, som uppbär olycksfalls-
pension, om nemligen personen på sådant sätt skulle erhålla mer än
415 mark om året. Samma förhållande gäller äfven i fråga om per¬
soner, som af riket, någon förbundsstat eller kommun hafva pension
49
sig tillerkänd. Dessutom eger pensionstagare icke uppbära den honom
tillkommande pension för tid, derunder lian aftjenar honom ådömdt fri¬
hetsstraff af större längd än en månad, eller är å arbetshus eller för-
bättringsanstalt intagen, eller ej bor inom riket.
Uti lagen är uttryckligen stadgadt, att genom densamma icke in-
trädt någon ändring i den på grund af lag eller aftal fattigvårdssam-
hälle, sjukkassa, förening eller enskild person åliggande skyldighet
att lemna understöd åt ålderstigna, sjuka, orkeslösa eller hjelpbehöf¬
vande personer. Har sådant understöd lemnats af eu kommun eller
ett fattigvårdssamhälle för tid, då understödstagaren egt uppbära in¬
valid- eller ålderdomspension, öfvergår rätten till dylik pension å kom¬
munen eller fattigvårdssamhället till så stor del, som motsvarar det
lemnade understödet.
Understödskassor, som lemna sina medlemmar pension eller ett
kapital vid invaliditet eller uppnådd viss ålder, ega minska understöden
till personer, som på grund af lagen hafva rätt till pension. Minsk¬
ningen kan utgöra denna pensions värde eller ett mindre belopp. Dock
skola samtidigt arbetsgifvarnes och medlemmarnes eller med de förres
samtycke åtminstone medlemmarnes afgifter till kassan i motsvarande
grad minskas, derest ej kassans besparingar användas till välgörande
ändamål för arbetare och deras efterlefvande, eller afgifterna måste utgå
' med samma belopp som dittills, för att kassan må kunna fullgöra sina
förpligtelser.
Enär en del äldre pensionskassor, särskildt kassorna inom bergs-
handteringen, lemna sina medlemmar pension tidigare än i lagen är
stadgadt, såsom t. ex. redan vid yrkesinvaliditet, har genom riksdagens
beslut den bestämmelsen intagits i lagen, att dylik pensionstagare
skall hafva sin rätt till pension enligt lagen förvarad, tills denna rätt kan
emot vederbörande försäkringsanstalt göras gällande, oafsedt om det för
rättens bevarande föreskrifna minimiantalet afgifter (47 under fyra kalen¬
derår) erlägges eller icke. Arbetaren, som nödgas erlägga dubbla af¬
gifter, nemligen dels till försäkringsanstalten och dels till den speciela
pensionskassan, skulle eljest förlora sin rätt gent emot den förra, derest
lian ej, efter det han blifvit af kassan pensionerad och upphört att stå
i något arbetsförhållande, fortfarande erlade afgifter till anstalten, något
som sällan torde komma att inträffa.
Ofvannämnda bestämmelser om reducering af understöd och för¬
säkringsförhållandets fortvaro utan afseende å afbrott i afgifters erläg¬
gande skola tillämpas jemväl å de pensionskassor, i livilka arbetarne
på vissa orter i. följd af ett »Ortsstatut» äro skyldige att inträda. Dessa
kassor finnas hufvudsakligen i Preussen och hafva tillkommit genom
missuppfattning af förut gällande bestämmelser angående kommuns rätt
att bilda obligatoriska sjukkassor. Enär det ansågs olämpligt, att en
Nya Arbetsför8.-komxtém bet. III. 4
50
del arbetare skulle tvingas att på två ställen försäkra sig för invaliditet
och ålderdom, både man först för afsigt att genom lagen upphäfva
skyldigheten till inträde i dylika kassor. Man beslöt sig emellertid i
riksdagen för att ställa desamma i paritet med andra pensionskassor.
Har person, som är berättigad till åtnjutande af invalidpension,
laglig rätt till skadestånd af annan, som vållat invaliditetens inträffande,
öfvergår skadeståndsanspråket å försäkringsanstalten till den del, som
motsvarar pensionen.
De enligt lagen utgående pensionerna kunna icke med rättslig ver¬
kan å annan öfverlåtas, ej heller tagas i mät i andra fall än för äkta
makas eller äkta barns underhåll samt för kommuns eller fattigvårds-
samhälles anspråk på ersättning för lemnadt dylikt underhåll.
1 fråga om försäkringens organisation föreslogs i ofvan ornför-
mälta af inrikesministeriet offentliggjorda grunddrag, att försäkringen
borde ega rum dels genom de för olycksfallsförsäkringen upprättade
yrkessamfunden och öfriga organ och dels, beträffande dem, som ej
vore underkastade olycksfallsförsäkringslagarnes bestämmelser, genom
de högre kommunerna eller förbundsstaterna. Förbundsrådets förslag
till lag öfverlemnade deremot försäkringens genomförande åt särskilda,
för territoriela områden upprättade försäkringsanstalter, som skulle om¬
fatta alla de inom anstaltens distrikt anstälda försäkringspligtiga personer,
utan afseende å deras yrke; och skulle anstalternas distrikt utgöras af en
eller flere högre kommuner eller förbundsstater. Derjemte skulle riket
och förbundsstaterna för försäkring af de i deras tjenst anstälda personer
hafva sina egna »Ausfuhrungsbeh orden». I lagförslagets motiv erkännes,
att åtskilliga såväl teoretiska som praktiska skäl talade för försäkrin¬
gens öfverlemnande åt de organ, som handhade olycksfallsförsäkringen.
Vid invaliditets- och ålderdom sförsäkringen gälde likasom vid olycks¬
fallsförsäkringen att afgöra, om arbetaren vore oförmögen till arbete
och på grund deraf skulle tillerkännas pension. Jemväl orsakerna till
arbetsförmågans förlust vore i båda fallen icke synnerligen olika. Sär¬
skilt vore det ofta svårt att afgöra, huruvida invaliditeten härrörde
från olycksfall i arbetet eller från småningom verkande, af arbetet för¬
anledda förhållanden. Redan befintliga inrättningar borde, då så kunde
ske, användas i stället för att nya sådana skapades. Yrkessamfunden
skulle få en fastare hållning och ökad verksamhet, hvarigenom jem¬
väl den mot dem framstälda anmärkning bortfölle, att de utgjorde eu
alltför vidlyftig apparat för genomförande af allenast olycksfallsförsäk¬
ringen. Dertill komme slutligen, att förvaltningskostnaden skulle ned¬
bringas, om samma organ kunde användas för båda försäkringsgrenarne.
Å andra sidan förefunnes dock, heter det i motiven, icke ovä¬
sentliga betänkligheter mot en dylik organisation af invaliditets- och
ålderdomsförsäkringen. 1 allmänhet vore dennas uppgift en helt an-
51
lian än olycksfallsförsäkringens; den invaliditet, som här afsåges, vore
i de flesta fall ej egentlig yrkesinvaliditet utan en följd af ålderdom eller
vanliga sjukdomar. Vidare vore yrkessamfundens organisation ännu ej af-
slutad. För talrika yrkesgrenar, hvilkas arbetare skulle omfattas af den
föreslagna försäkringen, vore olycksfallsförsäkringen ännu ej genomförd,
och det vore tvifvelaktigt, om detta någonsin läte sig göra i sådan
omfattning, att yrkessamfund komme att finnas för alla de arbetsgi¬
vare, som berördes af invaliditets- och ålderdomsförsäkringen. Man
nödgades derföre anlita andra organ, och härigenom komme stora prak¬
tiska svårigheter att uppstå. Yrkessamfundens organisation vore under¬
kastad förändringar så till vida, som icke blott enskilda företag utan
jemväl hela yrkesgrenar eller lokala delar af ett yrkessamfund öfver-
ginge till ett annat samt nya yrkessamfund bildades utaf delar af
äldre sådana. Dylika förändringar skulle vid en inrättning, hvilkens
verkningar för hvarje enskild person sträckte sig utöfver flere tiotal
år, medföra stora olägenheter och förvecklingar. Särskilt skulle svårig¬
heter uppstå derigenom, att arbetarne ofta bytte om yrke. Vid olycks¬
fallsförsäkringen medförde detta ej några olägenheter, enär det vid
ersättningens fastställande i allmänhet ej komme an på, hvilken syssel¬
sättning den försäkrade förut haft. Vid invaliditetsförsäkringen der¬
emot kunde en fortlöpande kontroll å den försäkrades sysselsättning
ej undvaras, och en dylik kontroll skulle i hög grad försvåras, om de
försäkrade med ombyte af yrke också skulle komma att tillhöra en
annan försäkringsanstalt. Äfven om vrkessamfunden ansåges lämpligen
kunna användas för genomförandet af jemväl invaliditetsförsäkringen,
kunde de dock omöjligen bibehållas i sitt närvarande skick. Denna för¬
säkring måste nemligen byggas på en bredare basis än olycksfallsför¬
säkringen. Yrkessamfundens antal måste dessutom minskas jemväl af
den grund, att de försäkrade ej måtte nödgas alltför ofta ombyta för¬
säkringsanstalt.
Man kunde ifrågasätta, heter det vidare i motiven, huruvida icke
de kassor, som bildats genom sjukförsäkringslagens stadganden, kunde
användas för invaliditetsförsäkringen. Häremot kunde dock till en del
samma invändningar göras som i fråga om yrkessamfunden. Sjukkas¬
sornas stora olikhet inbördes och den omständigheten, att desamma
lätt kunde upplösas likasom nya sådana bildas, både stora hinder i
vägen. Dertill komme, att en mängd personer, som skulle försäkras
för invaliditet och ålderdom, icke vore underkastade sjukförsäkrings-
pligt, hvarföre jemväl här en subsidiär organisation vore af nöden.
Fn och annan hade framkastat den tanken, att de tre grenarne
af arbetareförsäkringen skulle handhafvas af samma organ. Detta vore
emellertid betänkligt. Mellan dem funnes, oaktadt många berörings¬
punkter, likväl principiela olikheter. I de fall, då det gälde att afgöra,
52
om en person, som ofta vore af sjukdom hindrad att arbeta, skulle
anses såsom invalid, hade sjukkassorna och de organ, som genomförde
invaliditetsförsäkringen, alldeles motsatta intressen. Det vore dessutom
ej rådligt att upphäfva sjukkassorna och yrkessamfunden, hvilka vuxit
in i befolkningens medvetande och hvilka, oaktadt de hade sina brister,
dock i det hela taget väl fylt sina uppgifter, för att i deras ställe sätta
något nytt, om hvilket man ej visste, huru det skulle verka eller om
det vore bättre än redan bestående inrättningar.
Enär en enhetlig organisation vore önskvärd, läge det nära till
hands att öfverlemna försäkringens genomförande åt en enda stor för¬
säkringsanstalt för hela riket. De praktiska svårigheterna blefve emel¬
lertid så stora, att man måste afstå från tanken härpå. Dess rea¬
liserande skulle erfordra en hel här af riksembetsmän och eu oer¬
hördt vidlyftig apparat. Af fruktan härför måste man redan under
förarbetena på olycksfallsförsäkringslagen år 1884 uppgifva ett då fram¬
kommet förslag om en enda försäkringsanstalt, hvilken dock uppen¬
barligen skulle antagit vida mindre dimensioner än den nu ifrågasatta.
I betraktande af alla dessa svårigheter föreslog, såsom ofvan blifvit
nämndt, förbundsrådet bildandet af flere särskilda försäkringsanstalter
för lokala områden, hvilka i regel skulle bestämmas med hänsyn till
förbund sstaternas politiska indelning, dervid dock gemensamma anstal¬
ter kunde upprättas för flere förbundsstater eller delar af sådana.
Förbundsrådets förslag blef af riksdagen antaget ; dock skulle jem¬
väl arbetare i rikets och förbundsstaternas tjenst försäkras i försäkrings-
anstalterna.
Efter anmärkandet af de sålunda framträdande olika meningame
angående försäkringens organisation, är att öfvergå till lagens stad-
ganden i detta afseende.
Enligt föreskrifter af förbundsstaternas regeringar skola upp¬
rättas försäkringsanstalter för de högre kommunerna inom hvarje för¬
bundsstat eller för hela förbundsstaten. Flere förbundsstater eller flere
områden inom dessa kunna dock förena sig om en och samma anstalt.
I hvarje sådan anstalt skola försäkras de personer, som hafva sitt ar¬
bete inom anstaltens distrikt.
Försäkringsanstalternas antal utgör för närvarande 31. Den största
omfattar provinsen Schlesien med ungefär en million försäkringsplig-
tiga personer, den minsta vissa områden af storhertigdömet Oldenburg
med allenast omkring 60,000 försäkrade.
Försäkringsanstalt har egenskap af juridisk person, kan sålunda
förvärfva rättigheter och ingå förbindelser. För fullgörande af dessa
senare häftar anstaltens kassa samt subsidiärt i första hand den kom¬
mun, för hvilken anstalten är upprättad, och i sista hand förbunds¬
staten.
53
Kostnaderna för anstalternas upprättande förskjutas af vederbörande
kommun eller förbundsstat samt godtgöras af de sedermera inflytande
försäkringsafgifterna.
Hvad försäkringsanstalternas inre organisation angår, bär man byggt
densamma på principen om fri sjelfförvaltning, i hvilken såväl arbets-
gifvare som försäkrade deltaga. Likasom i fråga om yrkessamfunden
skall försäkringsanstalternas förvaltning ordnas genom ett reglemente
för hvarje särskild anstalt. Detta reglemente antages af ett utskott,
som skall bildas för hvarje anstalt och har karakteren af en af dele¬
gerade för arbetsgifvare och försäkrade bildad generalförsamling. Genom
detta utskott utöfva vederbörande arbetsgifvare och försäkrade kontroll
å den löpande förvaltningen samt fastställa grunderna för denna. Ut¬
skottet skall bestå af ett lika antal representanter för arbetsgifvare och
försäkrade, minst fem af hvartdera slaget. Dessa representanter väljas
af direktionerna för vissa inom anstaltens distrikt befintliga sjukkassor
och föreningar. Skulle de försäkrade icke tillhöra dylika kassor eller för¬
eningar, inrymmes, efter de närmare föreskrifter, som de respektive
förbundsstaternas regeringar kunna lemna, valrätt åt kommunalstyrel¬
serna eller de förvaltande myndigheterna vid den kommunala sjukför¬
säkringen eller andra liknande inrättningar. Bestå omförmäla direk¬
tioner af representanter för såväl arbetsgifvare som försäkrade, deltaga
de förre endast i valet af arbetsgifvarnes och de senare endast i valet
af de försäkrades representanter i utskottet. Antalet ledamöter i ut¬
skottet bestämmes vid dess första inrättande af vederbörande förbunds-
stats regering samt derefter genom reglementet. Valet gäller för fem
år, och kunna afgående ledamöter återväljas.
Hvarje försäkringsanstalts löpande ärenden ombesörjas af en styrelse,
hvilken representerar anstalten såväl inför domstol som vid andra till¬
fällen. Denna styrelse, som har egenskap af offentlig myndighet, skall
bestå af en eller flere embetsmän, anstälda af den kommun eller för¬
bundsstat, för hvilken anstalten är upprättad. Aflöningen till dessa
embetsmän utgår af anstaltens egna medel. Uti anstaltens reglemente
kan stadgas, att i styrelsen skola insättas förutom nämnda embetsmän
jemväl andra personer, dervid i reglementet äfven bestämmes, huru¬
vida dessa skola uppbära någon aflöning eller icke.
Enär det i många fall kunde blifva svårt för det af ett större
antal ledamöter sammansatta utskottet att tillfyllestgörande kontrollera
förvaltningen af försäkringsanstaltens vidlyftiga affärer, stadgar lagen,
att i anstaltens reglemente kan föreskrifvas inrättandet af ett särskilt
kontrollorgan eller s. k. uppsigtsråd. Enligt lagförslaget var tillsättan¬
det af ett dylikt permanent kontrollerande organ ej i något fall obli¬
gatoriskt. Genom riksdagens beslut inrycktes emellertid i lagen det
stadgandet, att ett uppsigtsråd måste finnas i det fall, att enligt anstal¬
54
tens reglemente styrelsen ej skall bestå af jemväl representanter för
arbetsgivare och försäkrade. Närmare bestämmelser om uppsigts-
rådets rättigheter och skyldigheter, antalet ledamöter och deras till¬
sättande lemnas i reglementet. Lagen innehåller härom endast, att
uppsigtsrådet skall bestå af ett lika antal representanter för arbetsgi¬
vare och försäkrade, samt att detsamma skall ega att sammankalla ut¬
skottet, då anstaltens intresse synes sådant påfordra.
Såsom lokala myndigheter skola utses s. k. förtroendemän ur ar-
betsgifvarnes och de försäkrades klass.
Ledamöterna i uppsigtsrådet samt förtroendemännen kunna icke
vara ledamöter i styrelsen.
Såsom ofvan nämnts, skall försäkringsanstalts reglemente antagas
af anstaltens utskott. Utom redan omförmälta bestämmelser skall reg¬
lementet innehålla stadganden om utskottets rättigheter och skyldigheter,
huru ordföranden inom utskottet skall utses och om sättet för besluts
fattande, om sättet för utseende af förtroendemän samt desses befogen¬
heter och åligganden, om formen för affattandet af styrelsens beslut, om
antalet bisittare i skiljedomstolarne, om uppställningen af räkenska¬
perna o. s. v.
De angelägenheter, hvilkas handhafvande lagen uttryckligen förbe¬
hållit åt utskottet, äro:
1) val af bisittare i skiljedomstolarne;
2) granskning af hvarje års räkenskaper och framställande af an¬
märkningar mot dem;
3) besluts fattande om bildande af s. k. återförsäkringsföreningar;
4) vidtagande af ändringar i reglementet; samt
5) derest uppsigtsråd ej inrättats, öfvervakandet af styrelsens för¬
valtning.
Reglementet samt sedermera vidtagna ändringar i detsamma er¬
fordra för sin giltighet godkännande af riksförsäkringsstyrelsen. Klagan
öfver dennas beslut, hvarigenom godkännande vägrats, kan anföras bos
förbundsrådet.
De icke aflönade ledamöterna i styrelsen, ledamöterna i utskottet
och uppsigtsrådet, förtroendemännen samt bisittarne i skiljedomstolarne
förvalta sina sysslor såsom hedersuppdrag och erhålla ersättning endast
för kontanta utlägg efter grunder, som i reglementet bestämmas. Re¬
presentanterna för de försäkrade erhålla dessutom godtgörelse för mistad
arbetsförtjenst.
Derest någon ledamot i styrelsen, utskottet eller uppsigtsrådet el¬
ler ock någon förtroendeman uppsåtligen tillfogar anstalten skada, straf¬
fas han såsom förmyndare, hvilken uppsåtligen ådrager sin myndling
förlust; och äro nämnda personer i allmänhet förbundna att vid utöf-
55
vande af sina befattningar gent emot försäkringsanstalten ådagalägga
samma redbarhet som en förmyndare mot sin myndling.
Arbetsgifvare till försäkrade personer samt befullmägtigade före¬
ståndare för sådan arbetsgifvares rörelse kunna icke afsåga sig de upp¬
drag, som enligt lagen anses såsom hedersuppdrag, af andra skäl än
dem, som gälla såsom laga ursäkt från förmynderskap; dock kan i
reglementet meddelas andra föreskrifter om rätt till afsägelse af dylikt
uppdrag. Den, som tjenstgjort under en valperiod, är ej skyldig mot¬
taga återval för nästa period.
Försäkrade kunna deremot utan angifvande af något skäl afsäga
sig dem anförtrodt hedersuppdrag. Man har ansett sig kunna med¬
gifva dem denna rätt utan att behöfva hysa någon farhåga för dess
missbrukande, enär man dels tillerkänt dem godtgörelse för mistad
arbetsförtjenst och dels föreskrifvit, att afbrott i arbete, som föranledes
af hedersuppdrags fullgörande, icke skall berättiga arbetsgifvaren att,
innan uttalad tid tilländagå^, upphäfva arbetsförhållandet.
För hvarje försäkringsanstalts område skall utses en särskild per¬
son, s. k. statskommissarie, hvilken har att bevaka rikets och de öfrige
försäkringsanstalternas intressen. Han tillsättes af vederbörande för-
bundsstats regering och rikskansleren gemensamt.
Statskommissarien, för hvilken förbundsrådet eger att utfärda när¬
mare instruktioner, har rättighet att deltaga ifalla förhandlingar af an¬
staltens organ, att å embetets vägnar närvara vid skiljedomstols sam¬
mankomst, föra talan emot beslut, genom hvilket. invaliditet medgifvits
vara för handen eller pension beviljats, taga del af handlingarne i före¬
kommande mål och ärenden etc. Hans verksamhet sträcker sig äfven till
sådana inom hans distrikt befintliga kassor och inrättningar, hvilkas
medlemmar äro befriade från försäkring.
Flere försäkringsanstalter kunna förena sig om att antingen helt
och hållet eller till en del gemensamt bära risken för invaliditets- och
ålderdomsförsäkringen. Deremot är decentralisation genom fördelning
af risken på mindre områden eller sektioner, såsom eger rum vid olycks¬
fallsförsäkringen, ej tillåten.
Förändringar i försäkringsanstalternas distrikt kunna ske, derest
förbundsrådet dertill samtycker, sedan yttranden inhemtats från utskotten
i vederbörande försäkringsanstalter och från regeringarne i vederbörande
förbundsstater. Afskiljes område från försäkringsanstalts distrikt, behåller
anstalten hela den förmögenhet, som samlats, mot skyldighet att full¬
göra alla förbindelser på grund af anstaltens dittills använda afgiftsmärken.
Upplöses försäkringsanstalt, öfvergår dess förmögenhet med alla rät¬
tigheter och skyldigheter å den högre kommun eller den förbundsstat,
för hvilken anstalten var upprättad, såvida ej förmögenheten enligt ve¬
derbörande regerings beslut skall öfvertagas af annan försäkringsanstalt.
56
Tvister, som uppstå emellan försäkringsanstalter om fördelningen af
förmögenheten, afgöras af riksförsäkringsstyrelsen, derest ej öfverens¬
kommelse träffas om deras hänskjutande till afgörande af skiljemän en¬
ligt den allmänna civilprocessens bestämmelser.
Samma grunder, som vid olycksfallsförsäkringen hafva varit be¬
stämmande för att icke öfverlemna afgörandet af besvär öfver yrkes-
samfundens beslut angående beviljande af pension åt de allmänna dom-
stolarne utan åt särskilda, af ett lika antal arbetsgivare och arbets¬
tagare sammansatta skiljedomstolar, under ordförandeskap af en offentlig
embetsman, ansågos vara gällande äfven vid invaliditets- och ålder-
domsförsäkringen. Enär de skiljedomstolar, som redan bildats för
olyckfallsförsäkringen, icke lämpligen kunde användas jemväl för inva¬
liditets- och ålderdomsförsäkringen, såg man sig föranlåten att före¬
skrifva upprättandet af nya sådana. Dervid hafva dock de i lagarne
om olycksfallsförsäkring förekommande stadgandena i hufvudsak blifvit
följda.
Enligt lagen skall för hvarje distrikt, derför en försäkringsanstalt
är upprättad, bildas minst en skiljedomstol. Antalet skiljedomstolar
och deras säte bestämmas af regeringen i den förbundsstat, inom hvil¬
ken distriktet ligger, eller, om delar af distriktet ligga inom olika för-
bundsstater, af dessas regeringar och riksförsäkringsstyrelsen gemensamt.
Hvarje skiljedomstol skall bestå af en ständig ordförande jemte
bisittare, hvilka sistnämnde skola till lika antal tagas ur arbetsgifvar-
nes och de försäkrades klass, minst två från hvardera klassen. Ord¬
föranden utnämnes af regeringen i den förbundsstat, der domstolen har
sitt säte, och måste vara en offentlig embetsman; jemväl utser rege¬
ringen på samma sätt en suppleant, som tjenstgör, då ordföranden har
förfall.
Såsom förut nämnts, skola bisittarne till antal, som i reglementet
föreskrifves, väljas af försäkringsanstaltens utskott. Valet gäller för
en tid af fem år, men skola de en gång valde tjenstgöra jemväl efter
utgången af denna tid, till dess efterträdarne hunnit tillträda befatt¬
ningen. De afgående kunna återväljas.
Ordföranden och dennes suppleant äfvensom bisittarne skola vara
edsvurna. I enlighet med reglementets föreskrifter bestämmes af ord¬
föranden den ersättning, som kan tillkomma bisittarne. Derest någon
utan laga skäl afsäger sig uppdraget eller afhåller sig från tjenstgöring,
kan han af ordföranden straffas med böter, högst 500 mark. Vid
tredska af antingen valkorporationen eller den valde utses bisittare af
den lägre administrativa myndigheten i orten.
Ordföranden sammankallar skiljedomstolen och leder dess förhand¬
lingar. Domstolen, som är domför, om tre ledamöter, deraf en arbets¬
givare och en försäkrad, äro tillstädes, eger höra vittnen och sakkun¬
57
nige jemväl på ed. Enkel pluralitet afgör. De närmare bestämmel¬
serna angående förfarandet vid förhandlingar ne inför domstolen lemnas
genom kejserlig förordning.
Kostnaden för skiljedomstolens sammankomster drabbar i regeln
försäkringsanstalten. Domstolen eger dock att, då någon utan grundad
anledning tager dess verksamhet i anspråk, ålägga denne att gälda den
kostnad, som derigenom uppkommer. Ordföranden och dennes suppleant
få ej emottaga någon ersättning af försäkringsanstalten.
Angående förfaringssättet vid pensionernas beviljande innehåller la¬
gen följande hufvudsakliga bestämmelser. Ansökan om erhållande af
pension skall inlemnas till den lägre administrativa myndigheten i sö¬
kandens boningsort samt åtföljas af det i sökandens förvar befintliga
qvittenskort äfvensom de handlingar i öfrigt, som sökanden kan vilja
åberopa. I fråga om invalidpension, skall den administrativa myndig¬
heten höra förtroendemännen i sökandens boningsort samt lemna till¬
fälle åt direktionen för den sjukkassa eller eljest för sjukförsäkring-
förefintliga inrättning (med undantag af ej inregistrerade och öfriga »fria»
sjukkassor), sökanden tillhör, att inom viss lämplig tid yttra sig öf¬
ver ansökningen. Derefter insändas handlingarne jemte myndighetens
eget utlåtande till styrelsen för den försäkringsanstalt, till hvilken, efter
hvad qvittenskortet utvisar, försäkringsafgift sist erlagts. Ansökningen
pröfvas af denna styrelse, som, derest ej ansökningen finnes böra genast
afslås, infordrar de tidigare qvittenskorten från vederbörande försäkrings-
anstalter. Af dessa qvittenskort inhemtas nemligen, dels för hvilket
antal veckor och i Indika löneklasser afgifter erlagts, dels ock till Indika
försäkringsanstalter afgifterna influtit. Skulle de förebragta handlin¬
garne ej anses tillfyllestgörande för frågans bedömande, skola ytter¬
ligare åtgärder på anstaltens bekostnad vidtagas.
Pröfvas sökanden vara till pension berättigad, skall denna till be¬
loppet genast fastställas och derom lemnas sökanden skriftligt besked
med angifvande af de grunder, efter Indika pensionen beräknats. Af¬
skrift af beslutet tillsändes statskommissarien. Afslås ansökningen, skall
meddelas skriftligt, motiveradt beslut.
Här ofvan har blifvit nämndt, att i vissa fall invalidpension ej
skall utgå till person, som blifvit invalid genom olycksfall i arbetet.
Skulle emellertid ansökan om dylik pensions erhållande göras af någon,
som kan antagas hafva blifvit på sådant sätt invalid, skall dock, derest
hans anspråk i öfrigt finnes befogadt, pension till honom utanordnas,
och har försäkringsanstalten att sedermera af vederbörande yrkessam-
fund erhålla godtgörelse.
1 beslut, hvarigenom ansökan om pension afslagits, äfvensom i
beslut angående pensionens beräkning kan sökas ändring hos skilje¬
domstol genom besvär, som till ordföranden i domstolen inlemnas inom
58
fyra veckor, efter det vederbörande erhållit del af beslutet, i hvithet,
skall utsättas besvärstiden, den skiljedomstol, som har att upptaga be¬
svären, samt ordförandens namn och hemvist. Beslutet går i verk¬
ställighet utan afseende å anförda besvär. Af skiljedomstolens utslag-
skola klaganden och försäkringsanstaltens styrelse erhålla hvar sitt
exemplar, hvarjemte en afskrift deraf skall tillställas statskommissarien.
Emot skiljedomstolens utslag kunna såväl sökanden och i vissa
fall statskommissarien som försäkringsanstaltens styrelse fullfölja talan
hos riksförsäkringsstyrelsen. Sådan talan verkar emellertid ej uppskof
i verkställandet af meddeladt beslut. Har sålunda skiljedomstolen i
motsats till försäkringsanstaltens styrelse godkänt sökandens anspråk
på pension och ej tillika lemnat bestämmelse om pensionens storlek,
skall styrelsen genast fastställa pensionens belopp och utanordna den¬
samma. Hvad någon på sådant sätt erhållit, återbetalas icke, äfven om
utslaget sedermera upphäfves.
Klagan hos riksförsäkringsstyrelsen skall föras inom fyra veckor
efter erhållen del af skiljedomstolens utslag. Under riksförsäkrings-
styrelsens pröfning få emellertid ej dragas de faktiska förhållandena,
utan ändringssökandet kan stödja sig allenast derpå, att lagen blifvit
med hänsyn till dessa faktiska förhållanden origtigt tillämpad, eller att
beslutet uppenbarligen strider mot handlingarnes innehåll, eller att vä¬
sentliga formela brister förefinnas i behandlingen af frågan. Derest i
besvärsskrift^ ej angifvits, i hvithet afseende skiljedomstolens utslag-
strider mot lag eller mot handlingarnes tydliga innehåll, eller ock
hvari den processuela bristen beslår, kan riksförsäkringsstyrelsen, lika¬
som då besvären inkommit för sent eller styrelsen eljest finner, att
ändringssökandet otvifvelaktigt bör afslås, afgöra besvären utan muntlig
förhandling. I alla andra fall skall sådan eg a rum. Riksförsäkrings¬
styrelsen är vid besvärens pröfning ej bunden af de grunder, som kla¬
ganden anfört. Upphäfves skiljedomstolens utslag, kan riksförsäkrings¬
styrelsen antingen sjelf slutligen afgöra saken eller återförvisa den¬
samma till skiljedomstolen eller till försäkringsanstaltens styrelse. Åter¬
förvisas saken, skola de rättsgrunder, hvilka riksförsäkringsstyrelsen
åberopat för utslagets undanrödjande, läggas till grund för skiljedom¬
stolens eller styrelsens nya utslag.
Sedan ansökan om invalidpension blifvit genom laga kraft egande
beslut afslagen, får ny ansökan icke göras inom ett år, från det be¬
slutet blifvit sökanden tillstäldt, med mindre sökanden företer sanno¬
lika skäl för att han under tiden blifvit varaktigt oförmögen till arbete.
Bifogas ej intyg härom vid den förnyade ansökningen, skall den lägre
'administrativa myndigheten genast afslå densamma; och får klagan mot
beslut härom ej föras.
59
Stadgande^ om pensions fastställande skola i tillämpliga delar
gälla jemväl i fråga om indragning af beviljad pension. Den försäk¬
ringsanstalt, som vill väcka fråga härom, skall alltså inlemna ansökan
till den lägre administrativa myndigheten i pensionstagarens boningsort.
Denna myndighet infordrar yttrande från förtroendemännen och veder¬
börande sjukkassas direktion samt öfversänder handlingarne jemte eget
utlåtande till styrelsen för den försäkringsanstalt, som beviljat pensio¬
nen. Denna styrelse skall bevaka samtliga intresserade försäkrings-
anstalters rätt, så att, om den styrelse, som väckt frågan, icke är iden¬
tisk med den, som skall pröfva ansökningen, den förra icke uppträder
såsom part och ej kan anföra besvär emot beslutet. Djdika besvär
kunna, om ansökningen afslås, anföras endast af statskommissarien och,
om ansökningen bifalles, af pensionstagaren.
Sedan en pension blifvit beviljad och dess belopp faststäldt, skall
f ör säkrings an st altens styrelse tillställa pensionstagaren pensionsbref med
uppgift, å hvilken postanstalt och i hvilka terminer utbetalningarne ske.
Underrättelse om pensionens belopp skall ock meddelas den lägre admi¬
nistrativa myndigheten i pensionstagarens boningsort. Ändras pensio¬
nens belopp i följd af anförda besvär, utfärdas nytt pensionsbref, och
lemnas äfven i detta fall underrättelse till nämnda myndighet.
Så snart pensionens belopp blifvit slutligen faststäldt, skall be¬
slutet derom, försedt med bevis att detsamma vunnit laga kraft, jemte
qvittenskorten insändas till riksförsäkringsstyrelsens rälmebyrå. Åt
denna byrå, som har att verkställa alla de räkneoperationer, till hvilka
lagen gafvel- anledning, samt att deltaga i utförandet af erforderliga
statistiska arbeten, är uppdraget att fördela pensionerna å riket och de
försäkringsanstalter, som i deras gäldande skola taga del. Denna för¬
delning verkställes sålunda, att sedan först afskilts rikets fasta bidrag,
50 mark, återstoden fördelas emellan försäkringsanstalterna i proportion
till de försäkringsafgifter, som till hvarje anstalt influtit för den för¬
säkrade. I denna återstod skall emellertid, derest den försäkrade fått
tillgodoräkna sig den tid, lian fullgjort värnpligt, jemväl riket deltaga,
nemligen till så stor del, som belöper på de beräknade afgifterna för
sådan tid.
Resultatet af fördelningen med uppgift å de tal, som lagts till
grund för densamma, skall meddelas styrelserna för vederbörande för¬
säkringsanstalter. Eu hvar styrelse är berättigad att inom fjorton dagar
derefter mot fördelningen inlägga protest. Rättmätigheten af dylik protest
pröfvas åt riksförsäkringsstyrelsen, sedan öfrige intresserade försäkrings¬
anstalter blifvit i saken hörde.
Utbetalningen af pensionerna sker genom postanstalterna och eger
i regel rum å postanstalten i den ort, der pensionstagaren vid tiden
för ansökningens inlemnande hade sitt hemvist. Skulle lian efteråt
60
byta om vistelseort, kan han, efter ansökan hos den försäkringsanstalts
styrelse, som först utanordnat pensionen, erhålla anvisning å postanstalten
i den ort, dit han flyttar. Postanstalten är berättigad att utbetala för¬
fallna pensionsbelopp till innehafvaren af pensionsbrefvet men kan
efter omständigheterna fordra legitimation jemväl på annat sätt.
Riket förskotterar genom postverket de till pensionernas gäldande
nödiga medlen. De särskilda poststyrelserna insända till räknebyrån
redogörelse för utbetalningarne. Räknebyrån fördelar derefter de för¬
sko tterade beloppen och lemnar uppgift till hvarje försäkringsanstalt
om hvad å densamma belöper. För hvarje räkenskapsår skall räkne¬
byrån meddela poststyrelserna underrättelse om hvad riket och de
särskilda anstalterna hafva att ersätta.
Efter förloppet af ett år, sedan lagen träd! i kraft, äro emellertid
poststyrelserna berättigade att af hvarje försäkringsanstalt uppbära ett
förskott, som qvartalsvis levereras i anvisade kassor. Sådant förskott
får dock för hvarje anstalt ej öfverstiga hvad postverket under före¬
gående år förskotterat anstalten.
Inom fjorton dagar efter emottagandet af slutuppgift för året skall
anstalten ersätta de förskotterade beloppen af tillgängliga medel. Skulle
sådana ej förefinnas och ej heller reservfonden räcka till, skola de
respektive högre kommunerna eller förbundsstaterna förskjuta erforder¬
liga belopp. Fullgör icke försäkringsanstalten sin ersättningsskyldighet,
har poststyrelsen att anlita riksförsäkringsstyrelsen för framtvingande
af liqvid.
Såsom anförts i annat sammanhang, har lagen bestämt försäkrings-
afgifternas storlek endast för de första tio åren. Beslut om afgifternas
storlek för senare afgiftsperioder fattas af hvarje försäkringsanstalts
utskott efter styrelsens hörande och underställes derefter riksförsäk-
ringsstyrelsens godkännande. Dervid tages i beräkning brist eller öf¬
verskott, som förutvarande afgifters upptagande visat sig medföra, så
att genom de nya afgifterna jemvigt inträder. Har dylikt af riksför¬
säkringsstyrelsen godkändt beslut icke kommit till stånd senast en må¬
nad före periodens slut, skall riksförsäkringsstyrelsen fastställa afgifts-
beloppen. Kungörelse om beslut angående afgifternas storlek införes i
de tidningar, der försäkringsanstaltens meddelanden skola intagas, minst
fjorton dagar före den tid, då beslutet skall börja tillämpas.
Enär det skulle kunna inträffa, att de uti lagen för den första
perioden stadgade afgiftsbelopp, hvilka naturligen beräknats med af¬
seende å de allmänna förhållandena inom hela riket, skulle befinnas
olämpliga för en eller annan försäkringsanstalt på grund af särskilda
förhållanden inom dess distrikt, medgifver lagen försäkringsanstalt rätt
att redan för denna period eller del deraf fatta beslut om andra af-
61
giftsbelopp än de i lagen föreskrifna. Dylikt beslut skall dock för att
ega giltighet godkännas af riksförsäkringsstyrelsen.
Såväl i grunddragen till en lag i ämnet som i lagförslaget före¬
slogs, att försäkringsafgifterna skulle upptagas i form af märken, hvilka
i fortlöpande följd infästes i den försäkrades qvittensbok. Hvarje för¬
säkringsanstalt skulle utgifva dylika märken, hvilka till utseende skilde
sig från de af andra försäkringsanstalter utgifna. Den, som skulle er¬
lägga försäkringsafgifter, köpte ett motsvarande belopp märken och in¬
fäste dem i qvittensboken. Vid aflöningens utbetalande egde arbets-
gifvaren afdraga märkenas halfva belopp. Då qvittensbok blifvit full¬
satt med märken, skulle dessa uppräknas af myndighet och intyg om
deras antal och beskaffenhet införas i den nya qvittensbok, som an¬
skaffades. De gamla qvittensböckerna skulle förvaras tills vidare.
Qvittensboken skulle hafva betydelse blott för den försäkrades förhål¬
lande till försäkringsanstalterna och finge på intet vis tjena såsom en
arbetsbok eller intyg om den försäkrades duglighet och uppförande.
Förslaget stadgade derföre strängt straff för den, som i qvittensbok
gjorde annan anteckning än som stode i samband med försäkringen,
hvarjemte märkenas makulering skulle ega rum på sådant sätt, att en
senare arbetsgivare ej kunde deraf se, i hvilket företag den försäkrade
förut arbetat.
Genom systemet med märken och qvittensböcker kunde, heter det
i motiven, omfattningen af den försäkrades och försäkringsans taltemas
ömsesidiga rättigheter och skyldigheter när som helst lätteligen öfver-
skådas. Derigenom komme särskildt qvitto öfver hvarje afgifts er¬
läggande ej att erfordras, likasom man ej behöfde föra särskildt konto
för hvarje försäkrad. Afgifterna kunde upptagas i små, mindre kän-
bara belopp vid aflöningens utbetalande, hvilket uppenbarligen vore
såväl för de försäkrade som för mindre arbetsgivare fördelaktigare,
än om afgifterna skulle erläggas för längre tidsperioder med större
belopp.
Emot användandet af märken och qvittensböcker framstäldes åt¬
skilliga anmärkningar. Enär hvarje försäkringsanstalt skulle hafva sina
märken, olika för hvarje löne- och eventuel! farlighetsklass, komme
märkena att blifva af alltför många olika slag-. Denna anmärkning är
rigtig så till vida, som de olika slagen af märken enligt lagen äro minst
124. De olägenheter, som skulle uppstå genom användandet af en sådan
mängd olika märken, torde dock hafva öfverdrifvits. För arbetsgivaren
och den försäkrade är det uppenbarligen endast af vigt att veta, huru
många olika märken gälla i arbetsorten. Detta antal är enligt lagen,
så länge farlighetsklasser ej förekomma, endast fyra. Hvarje försäkrings¬
anstalt har också att skaffa med allenast fyra slag af märken, eller en
för hvarje löneklass. Endast räknebyrån, som skall fördela pensionerna
62
på de särskilda försäkringsanstalterna, kan få att göra med alla de olika
märkena. Dock torde det sällan inträffa, att en försäkrad arbetat inom
alla försäkringsanstalters distrikt och att dervid afgifter för honom er¬
lagts inom alla löneklasserna.
Vidare anmärktes, att märkenas infästande skulle falla sig besvär¬
ligt för arbetsgifvarne och att desse ofta ej skulle veta, hvithet slag
af märken och huru många sådana de vid hvarje lönebetalning skulle
använda. Häremot invändes emellertid, att genomförandet af eu så
vigtig och vidtomfattande sak som invaliditets- och ålderdomsförsäkrin-
gen alltid måste medföra något besvär för arbetsgifvarne. Infästande!
af märkena vore ej svårare än att sätta ett frimärke på ett bref. Hvarje
märke gälde för en kalendervecka, och antalet märken vore således det¬
samma som antalet kalenderveckor, för hvilka lön utbetaltes. Märkenas
olika slag rättade sig efter försäkringsan stalten i arbetsorten samt den
löneklass, som den försäkrade tillhörde. Försäkringsanstalten vore för
hvarje ort blott en. Löneklassen berodde af den försäkrades sjukför¬
säkring, till hvilken arbetsgivaren jemväl skulle bidraga. Svårigheter
skulle uppstå allenast, då det vore fråga om s. k. lösa arbetare samt
om sådana, som arbetade på styck eller emot accord. Särskilda före¬
skrifter vore dock gifna i syfte att underlätta afgifternas erläggande för
dylika arbetare.
Systemet med märken blef af riksdagen antaget. I stället för qvit-
tensböcker sattes dock qvittenskort, som beräknades skola användas
endast för ett år. Trots straffbestämmelser angående obehöriga an¬
teckningar i qvittensböckerna befarade man, att desse skulle kunna ut¬
bildas till ett slags arbetsböcker. Dessutom skulle uppräkningen af mär¬
kena medföra mindre besvär för vederbörande myndigheter, om man
använde qvittenskort, som gälde endast för kortare tid.
Lagen innehåller om försäkringsafgifternas upptagande följande be¬
stämmelser. En hvar försäkringsanstalt skall utgifva märken för de
särskilda löneklasserna, och skola dessa märken, mot erläggande af dem
åsätta värden, tillhandahållas allmänheten å samtliga postanstalter inom
försäkringsanstaltens distrikt samt å de försäljningsställen, som dessutom
kunna af anstalten upprättas. Af riksförsäkringsstyrelsen bestämmes
märkenas olika utseende samt för huru lång tid de skola gälla. Inom
två år efter det deras giltighet upphört, kunna ogiltiga märken å för¬
säljningsställena utbytas mot nya.
Afgifterna skola erläggas af den arbetsgivare, hos hvilken den
försäkrade under veckan arbetat. År försäkrad ej i tjenst hos samme
arbetsgivare under hel vecka, erlägges afgiften af den arbetsgivare,
i hvilkens tjenst han under ^ckan först arbetat.
Skulle ej kunna bestämmas verkliga antalet dagar, som för utfö¬
rande af något arbete användts, erläggas afgifter för så lång tid, som
63
sannolikt är för arbetet erforderlig. Tvister härom afgöras af den lägre
administrativa myndigheten. Försäkringsanstalten kan emellertid, med
riksförsäkringsstyrelsens godkännande, utfärda särskilda bestämmelser
angående afgiftsberäkningen i dylika fall.
Erläggandet af försäkringsafgiftema sker genom infästande af mär¬
ken å ett qvittenskort, som hvarje försäkrad bör förskaffa sig. Har
den försäkrade icke något kort, är arbetsgifvaren berättigad att för
hans räkning anskaffa ett sådant och afdraga kostnaden härför vid nästa
lönebetalning. Qvittenskorten skola innehålla året och dagen för deras
utställande, lagens föreskrifter om deras användande samt straffbestäm¬
melsen angående obehöriga anteckningar å korten. I öfrigt bestämmer
förbundsrådet, huru de skola inrättas. Kostnaderna för korten vid¬
kännas försäkringsanstalterna, utom i det fall, då såsom nyss nämnts
arbetsgivare anskaffar ett kort för försäkrads räkning.
Hvarje kort har rum för 47 märken. Alla för samma person
utlemnade kort skola förses med fortlöpande nummerbeteckning. Kär
kort första gången utställes till en person, skall å detsamma införas
namnet på den försäkringsanstalt, inom hvilkens distrikt personen då har
sitt arbete. Detta namn öfverföres sedermera å de följande korten.
Försäkrad är berättigad att när som helst på egen bekostnad få utbyta
ett erhållet kort mot nytt.
Utlemnandet och utbytet af qvittenskorten sker å ställen, som af
förbundsstaternas regeringar bestämmas. Då kort å sådant ställe för
utbyte inlemnas, uträknas, för huru många veckor och inom hvilka löne-
klasser afgifter, enligt hvad kortet utvisar, blifvit för den försäkrade
erlagda eller skola honom tillgodoräknas. Om resultatet af uträkningen
skall bevis meddelas innehafvaren af kortet.
Qvittenskort förlorar sin giltighet, derest det icke för utbyte in¬
lemnas inom utgången af tredje året efter dess utgifningsår. Finnes
grundad anledning antaga, att försäkrad utan förskyllan försummat
sådant utbyte, kan styrelsen för försäkringsanstalten i arbetsorten på
ansökan af den försäkrade tillerkänna kortet fortfarande giltighet.
Förlorade, obrukbara eller förstörda kort skola utbytas mot nya.
På det nya kortet skall anteckning göras om antalet afgifter, som be¬
visligen erlagts för tiden till dess det förra kortet gått förloradt.
De aflemnade korten skola insändas till försäkringsanstalten i di¬
striktet och sedermera af denna öfverlemnas till den försäkringsanstalt,
hvilkens namn finnes å dem infördt. På förbundsrådets beslut beror,
om och under hvilka förutsättningar korten skola tillintetgöras.
Det är förbjudet att å qvittenskort införa något omdöme om inne-
hafvarens uppförande eller arbete eller derå verkställa någon som helst
annan i lagen ej föreskrifven anteckning. En hvar tjensteman, som
64
påträffar med dylika anteckningar försedt kort, skall innehålla detsamma
och föranstalta om dess utbytande mot nytt i vederbörlig ordning.
Mot den försäkrades vilja har ej arbetsgifvare eller tredje man rätt
att, sedan infästandet äf märken skett, behålla hans kort. Sker sådant,
kan den försäkrade anlita polismyndighet i orten för kortets återtagande.
Infästandet sker i regel genom arbetsgivare:)s försorg. Denne
har för den skull att vid hvarje lönebetalning tillse, att af försäkrings-
anstalten i arbetsorten utgifna märken, som han sjelf har att anskaffa,
till lägligt antal och för vederbörlig löneklass eller yrkesgren infästas
å qvittenskortet. Märkena skola infästas i följd. Jemväl skall han
iakttaga hvad förbundsrådet kan hafva föreskrifvit angående märkenas
makulering. Enär afgifterna skola bäras till hälften af arbetsgifvaren
och till hälften af den försäkrade, är arbetsgifvaren berättigad att å
lönen afdraga hälften af det belopp, som motsvarar de infästa märkenas
värde; dock får sådant afdrag ske endast i fråga om afgifter för de
båda sista betalningsperioderna.
Sättet, hvarpå försäkringsafgifter skola upptagas för de personer,
hvilka genom förbundsrådets beslut försäkringspligt kan åläggas, be¬
stämmes af förbundsrådet.
Af förbundsrådet eller uti försäkringsanstalts reglemente kan före¬
skrivas, att försäkrade, hvilka ej stå i ett regelbundet arbetsförhållande
till en bestämd arbetsgivare, eller särskilda klasser af sådana försäk¬
rade ega rätt att i stället för arbetsgifvarne sjelfve i förskott erlägga
försäkringsafgifter. Af vederbörande arbetsgifvare har sådan försäkrad
rätt att erhålla godtgörelse för afgifternas halfva belopp.
Genom beslut af en förbundsstats regering eller med dess sam¬
tycke genom en försäkringsanstalts reglemente eller med samtycke af
den högre administrativa myndigheten genom reglemente, utfärdadt åt
någon kommun, kan stadgas, dels att afgifterna för försäkrade, som
tillhöra en sjukkassa, skola upptagas genom kassans organ, som seder¬
mera ombesörja märkenas infästande, och dels att i fråga om sådana
försäkrade, som ej tillhöra en sjukkassa, afgifterna skola upptagas
genom kommunal myndighet eller särskildt för ändamålet anmodad
person. Afgifterna erläggas då i vissa för alla arbetsgifvare i orten
gällande terminer, och arbetsgifvare eger vid löns utbetalande afdraga
hälften af de afgifter, som till betalning förfallit under de två sista
lönebetalningsperioderna. På samma sätt kan stadgas, att utfärdande
och utbyte af qvittenskort skall ega rum genom sjukkassa, kommunal¬
myndighet eller särskildt anmodad person, samt att afgifterna för sådana
försäkrade, hvilkas anställning varar mindre än en vecka, skola upp¬
tagas på det sättet, att afgiftens halfva belopp erlägges direkt af den
försäkrade och den andra hälften af kommunen, som i sin ordning ut¬
tager densamma af vederbörande arbetsgifvare.
65
Försäkrad är berättigad att få sitt qvittenskort förvaradt hos den
myndighet, som upptager försäkringsafgifterna.
Derest vid afräkning emellan arbetsgivare och försäkrad bråktal
i pfennige uppstår, skall den på arbetsgifvaren belöpande hälften af¬
undas till närmast högre och den försäkrades hälft till närmast liigre
helt pfennigetal.
Såsom ofvan blifvit antydt, har försäkrad, som af en eller annan
anledning upphör att vara försäkringspligtig, rätt att frivilligt fortsätta
försäkringen. Detta sker derigenom, att han erlägger de för andra löne-
klassen faststälda afgifter medelst infästande till motsvarande värde af
den försäkringsanstalts märken, inom hvilkens distrikt han har sitt hem¬
vist, samt dessutom för hvarje vecka infäster ett tilläggsmärke. Dessa
tilläggsafgifter, utgörande, till dess annorlunda af förbundsrådet bestäm¬
mes, åtta pfennige i veckan, upptagas för rikets räkning, och tillhanda¬
hållas tilläggs märken a å samma ställen som försäkringsanstalternas mär¬
ken. Under ett och samma kalenderår få afgifter ej erläggas för mer
än 52 afgiftsveckor. För att dylik frivillig fortsättning af försäkring
skall gälla vid beräkning af den för invalidpensions erhållande stadgade
väntetid, erfordras emellertid, att för personen i fråga derförinnan er-
lagts afgifter för minst 117 afgiftsveckor. De infästa märkena skola
makuleras å ställen, som af förbundsstaternas regeringar bestämmas.
Hvad sålunda i fråga om fortsättande af försäkring är stadgadt
gäller äfven för dem, som förut varit berättigade till försäkring. Sådana
försäkrade hafva redan från början af försäkringen att infästa tilläggs¬
märke n.
Sjelfständiga yrkesidkare, som i regel ej sysselsätta mer än en ar¬
betare, äro, sedan för dem på grund af stadgad försäkringspligt erlagts
afgifter för minst fem afgiftsår, vid fortsättning af försäkringen be¬
friade från erläggande af tilläggsafgifter. Denna bestämmelse är i första
hand afsedd för de mindre handtverkarne, livilkas ekonomiska förhållan¬
den icke i väsentlig mån skilja sig från arbetarnes. Man fann det hardt,
att desse antingen skulle erlägga icke blott dubbel afgift mot eu ar¬
betare utan derjemte en tilläggsafgift eller också gå förlustige sin pen-
sionsrätt, hvilket senare i regel skulle blifvit fallet.
Likaledes kan, om ett emellan eu försäkrad och en bestämd ar¬
betsgivare bestående arbets- eller tjensteförhållande tillfälligtvis upp¬
hör, försäkringen, utan infästande af tilläggsmärken, frivilligt fortsättas
för en tid åt högst fyra månader, derigenom att arbetsgifvaren eller
den försäkrade erlägger samma afgifter, som förut erlagts. Stadgandet
härom tillkom på riksdagens förslag och åsyftar att bereda en fördel
åt de s. k. säsonarbetarne, Indika på grund af arbetets beskaffenhet
hafva fast anställning endast under vissa delar af året.
Isya Avbet.-jorn.-komifitis bet. 111. r\
66
Tvister emellan försäkringsanstalternas organ å ena samt arbets¬
givare, försäkringspligtige eller försäkringsberättigade å andra sidan eller
emellan arbetsgivare och arbetstagare rörande till hvilken anstalt samt
i hvilken löneklass eller farlighetsklass (yrkesklass) afgifter skola er¬
läggas, afgöras af den lägre administrativa myndigheten i arbetsorten.
Emot denna myndighets beslut få besvär inom fyra veckor efter er¬
hållen del af beslutet anföras bos närmast högre administrativa myn¬
dighet, som i sista hand afgör saken. I öfrigt afgöras tvister emellan
arbetsgivare och hos dem anstälda personer angående afgifternas be¬
räkning, afdrag å aflöning för erlägga afgifter och ersättning till den
försäkrade, då han förskotterat afgifterna, af den lägre administrativa
myndigheten i arbetsorten, utan att klagan emot dess beslut får föras.
1 och för vinnande af nödig kontroll kan försäkringsanstalt med
riksförsäkringsstyrelsens bifall utfärda särskilda föreskrifter samt medelst
viten, högst 100 mark, tillhålla arbetsgifvare att fullgöra dessa före¬
skrifter. Lagen sjelf innehåller emellertid stadganden i dylikt syfte.
Så är arbetsgifvare förpligtad att på begäran meddela försäkringsan-
staltens organ eller kontrolltjenstemännen upplysning om antalet i hans
tjenst anstälda personer samt tiden, för hvilken de äro anstälda, äfven¬
som att för granskning framlägga de böcker eller arbetslistor, åt livilka
dessa förhållanden framgå. Jemväl arbetare är pligtig meddela upp¬
lysning om sin arbetsort och tiden för sin anställning. Vidare hafva
arbetsgifvare och försäkrad skyldighet att till nämnda organ eller tjenste-
män vid anfordran emot bevis utlemna qvitten skorten. Vid tredska i
fullgörandet af dessa stadganden kan den lägre administrativa myndig¬
heten förelägga viten, högst 300 mark. De kostnader, som för an¬
ordnande af kontroll uppstå, ingå i försäkringsanstaltens allmänna för¬
valtningskostnader. Dock kan ersättning för dylik kostnad, om den
består i kontanta utlägg, åläggas arbetsgifvare, som genom att ej full¬
göra honom åliggande skyldigheter vållat kostnaden.
Försäkringsanstalternas disponibla medel skola göras fruktbärande
och i regel placeras endast i offentliga sparkassor eller på samma sätt
som myndlings medel. På ansökan af en försäkringsanstalt kan dock
den högre kommun eller regeringen i den förbundsstat, för hvilken an¬
stalten är upprättad, tillåta, att högst en fjerdedel åt anstaltens för¬
mögenhet får nedläggas i andra räntebärande papper eller i fastigheter.
Försäkringsanstalterna äro pligtiga att efter riksförsäkringsst.yrel-
seus närmare anvisning samt å tider, som åt densamma föreskritvas,
till styrelsen insända öfversigt öfver sin förvaltning och finansiela ställ¬
ning. Det sätt, hvarpå räkenskaperna, Indika afslutas för hvarje kalen¬
derår, skola föras, bestämmes af riksförsäkringsstyrelsen.
På flere ställen i denna redogörelse är anmärkt den verksamhet
af riksförsäkringsstyrelsen, som i ett eller annat hänseende tages i an¬
67
språk af lagen. Åt denna styrelse, som upprättades för genomförandet
af den obligatoriska olycksfallsförsäkringen och sorterar under inrikes¬
departementet, har uppdragits jemväl handhafvande! af invaliditets-
och ålderdomsförsäkringen. Den vakar öfver försäkringsanstalternas
verksamhet och efterlefnaden af lag och reglementen. Mot dess be¬
slut får klagan ej föras, derest ej i lagen annorlunda stadgas. Den
eger befogenhet att när som helst granska anstalternas räkenskaper,
för hvilket ändamål anstalternas organ äro pligtige att vid anfor¬
dran framlägga sina böcker, verifikationer, värdehandlingar etc. Vid
försummelse härutinnan eller vid underlåtenhet att fullgöra lagens eller
reglementenas stadganden kunna af riksförsäkringsstyrelsen åläggas viten,
högst 1,000 mark.
Riksförsäkringsstyrelsen afgör vidare tvister rörande rättigheter
och skyldigheter för försäkringsanstalternas organ eller de enskilde
ledamöterna deri, rörande tolkning af reglementena samt giltigheten
af hållna val.
Riksförsäkringsstyrelsens sammansättning är vid pröfning af frågor
tillhörande invaliditets- och ålderdomsförsäkringen densamma, som före-
skrifves i lagarne om olycksfallsförsäkringen. Den består sålunda dels
af ständiga ledamöter, livilka utnämnas för lifstiden af kejsaren, och
dels af tillfälliga ledamöter, nemligen fyra af förbundsrådet inom det¬
samma valde medlemmar, samt två representanter för arbetsgifvarne
och två representanter de för försäkrade inom industrien, inom jord¬
bruksnäringen samt inom sjöfarten. I frågor rörande olycksfallsförsäk¬
ringen fungera dessa tillfälliga ledamöter hvar och en allenast, då det
gäller angelägenheter, hörande till den yrkesgren, som han represen¬
terar. \7id invaliditets- och ålderdomsförsäkringen göres deremot ej
skilnad emellan de olika yrkesgrenarne, utan representanterna för ar¬
betsgifvarne och de försäkrade hafva säte och stämma i riksförsäk¬
ringsstyrelsen jemväl då frågor förekomma, som ej beröra den yrkes¬
gren, för hvilken en hvar af dem blifvit utsedd.
För att beslut skola kunna fattas af riksförsäkringsstyrelsen, måste
vara tillstädes minst två ständiga ledamöter och två tillfälliga, deraf en
representant för arbetsgifvarne och en för de försäkrade. I vissa fall
måste styrelsen förstärkas med en i domarevärf förfaren person, nem¬
ligen vid pröfning af besvär mot skiljedomstols utslag, eller då till af¬
görande föreligger tvist i förmögenhetsrättsligt hänseende med anledning
af förändring i någon försäkringsanstalts verksamhetssfer.
Enligt lagen om olycksfallsförsäkring år 1884 kunna i de särskilda
förbundsstaterna för deras område och på deras bekostnad upprättas
statsförsäkringsHtyrelser, hvilka äro koordinerade med riksförsäkringssty¬
relsen. Der sådan statsförsäkringsstyrelse upprättats (f. n. i 8 för-
bundsstater), träder denna i stället för riksförsäkringsstyrelsen med
68
afseende å de försäkringsanstalter, som ej sträcka sig utöfver förbunds-
statens gränser. Åt riksförsäkringsstyrelsen äro dock åtskilliga ärenden
förbehållna, bland hvilka i synnerhet må nämnas pröfning af besvär
öfver skiljedomstols beslut angående beviljande eller indragning af
pension. Lagförslaget öfverlemnade jemväl detta åt statsförsäkrings-
styrelserna, men riksdagen ansåg, att dylika frågor alltid borde afgöras
af riksförsäkringsstyrelsen, enär det vore af vigt, att enheten i rätts¬
skipningen härutinnan bevarades.
Angående sjöfolks försäkring innehåller lagen några särskilda be¬
stämmelser. Sjöfolk försäkras hos den anstalt, inom hvilkens distrikt
fartygets hemort äj belägen. För sjöfolk, som vistas utom Europa,
utgör tiden för besvärs anförande tre månader, och kan denna tid
ytterligare förlängas, om den myndighet, mot hvilkens beslut besvären
anföras, dertill finner skäl. I stället för den lägre administrativa myn¬
digheten träder sjömanshuset i fartygets hemort eller i utlandet sjö¬
manshuset i den ort, som först kan anlöpas.
Enär det i lagen föreskrifna sättet för afgifternas upptagande an¬
tagligen ej komme att befinnas lämpligt för vissa kategorier af sjöfolk,
medgifver lagen rätt för förbundsrådet att härutinnan gifva särskilda
föreskrifter. Dylika hafva ock af förbundsrådet utfärdats den 22 No¬
vember 1890. Enligt dessa skall det i lagen stadgade sättet för af¬
gifternas erläggande oförändradt tillämpas å alla fartygsbefälhafvare
samt derjemte å besättning, som ej måste påmönstras, d. v. s. besätt¬
ning å fiskarefartyg, mindre handelsfartyg o. s. v. Deremot skola i
fråga om besättningar, hvilka enligt sjömansordningens föreskrifter
böra påmönstras, afgifterna icke erläggas genom infästande af märken
å qvittenskort utan af rederiet insändas till försäkringsanstalten i far¬
tygets hemort inom sex veckor efter hvarje års utgång. Härvid aflemna!-
rederiet uppgift å antalet hos detsamma under året anstälda, till be¬
sättningen hörande personer, anställningens varaktighet och i hvilka
löneklasser afgifterna skola erläggas. För att möjliggöra kontroll å
dessa rederiets uppgifter skola vederbörande sjömanshus till försäk¬
ringsanstalten insända mönstringsrullorna och mönstringsprotokollen.
Innehar sjöman sjöfartsbok, skall i densamma inskrifvas namnet å
den försäkringsanstalt, inom hvilkens distrikt han, sedan lagen trädde
i kraft, första gången haft försäkringspligtig anställning, och öfverföres
detta namn i hvarje ny sjöfartsbok eller å qvittenskort, som sjöman
kan erhålla på grund af annan anställning. Af sjöfartsboken framgå
utan vidare alla de omständigheter, som äro af vigt för bedömande af
sjömannens försäkringsförhållande, nemligen anställningens varaktighet,
den klass (matros, eldare o. s. v.), sjömannen tillhör, samt fartygets
hemort.
Om sjöman ej innehar sjöfartsbok, utfärdas till honom särskilda
09
intyg angående försäkringsförhållandet, dervid, om afmönstring eger
rum utrikes, intyget endast har en provisorisk karakter och sedermera
skall ersättas med intyg, utfärdadt af sjömanshus i tyska riket.
På grund af innehållet i sjöfartsböckerna eller de särskilda intygen
skola sjömanshusen i hemlandet tid efter annan utfärda bevis (Nach-
weisung) af enahanda storlek och beskaffenhet som qvittenskorten.
Detta skall ske, när helst sjöman vid afmönstring i hemlandet derom
framställer begäran, och måste ega rum, om den försäkrade ej innehar
sjöfartsbok eller af sådan framgår, att mer än fyra hela kalenderår
förflutit, sedan det sista beviset utfärdades. Bevisen insändas af sjö¬
manshuset till försäkringsanstalten i orten, och denna öfverlemnar dem
sedermera till den försäkringsanstalt, inom hvilkens distrikt sjömannen
första gången haft försäkringspligtig anställning.
Arbetsgivare, som uti de bevis, han på grund af lagens bestäm¬
melser eller försäkringsanstalts föreskrift utfärdar, lemnar uppgift, som
är veterligen falsk eller hvilkens origtighet han med behörig uppmärk¬
samhet bort inse, kan af försäkringsanstaltens styrelse straffas med
böter ända till 500 mark. Likaledes kan anstaltens styrelse med böter,
högst 300 mark, straffa den arbetsgivare, som underlåter att för sina
arbetare infästa märken i vederbörlig ordning. Arbetsgivare är emel¬
lertid berättigad att uppdraga åt någon hos honom anstäld förman att
i hans ställe utfärda bevis och ombesörja infästande af märken. An¬
mälan härom skall göras hos försäkringsanstaltens styrelse med uppgift
å förmannens namn och hemvist. Försummar sådan förman att fullgöra
uppdraget, är han underkastad samma straff, som för arbetsgifvare i
dylika fall är stadgadt.
Emot beslut, hvarigenom straff på grund af lagens eller regle¬
mentenas stadganden ådömts af försäkringsanstalts organ eller ord¬
förande i skiljedomstol, få besvär anföras hos riksförsäkringsstyrelsen
inom fjorton dagar efter erhållen del af beslutet. Böter, som enligt
lagen ådömas af försäkringsanstalternas organ samt af administrativa
myndigheter, tillfalla vederbörande försäkringsanstalts kassa, derest ej
annorlunda är särskild! stadgadt.
Underlåter någon att vid frivillig försäkring infästa föreskrifna
tilläggsmärken, kan han, derest ej efter annan lag högre straff följer,
af den lägre administrativa myndigheten i arbetsorten straffas med
böter, högst 150 mark.
Ofvaunämnda stadganden afse endast disciplinära förseelser, och
deras tillämpning är ej obligatorisk. Tvärtom framhålles i motiven,
att dessa straffbestämmelser endast då böra tillämpas, om uppen¬
bar oredlighet eller synnerligen grof försumlighet föreligger. Sär-
skildt under den första tiden efter lagens trädande i kraft borde den
disciplinära straffmagten användas med stor varsamhet, för att ej alltför
70
mycket betunga arbetsgifvarne eller göra lagen förhatlig bos befolk¬
ningen.
Lagen innehåller emellertid jemväl stadganden om straff för egent¬
liga s. k. justitieförbrytelser. Der skall straff ådömas, så snart för¬
brytelsen biifvit konstaterad; åtal anhängiggöres hos allmän domstol.
Så förbjuder lagen arbetsgivare eller hos honom anstälda personer
att ingå aftal eller föreskrifva arbetsordningar, som afse att till de
försäkrades förfång inskränka eller upphäfva lagens tillämpning. Dylika
aftal äro utan all rättslig verkan; och straffas arbetsgifvaren eller den
hos honom anstälde i sådant fall med böter, högst 300 mark, eller
enkelt fängelse (Haft).
Samma straff är stadgadt för arbetsgivare, som uppsåtligen å sina
arbetares aflöning innehåller mera än han, enligt hvad förut nämnts,
eger afdraga, samt för den, som olagligen qvarhåller försäkrads qvit-
tenskort. <
Arbetsgivare, som uppsåtligen använder andra än de föreskrifna
märkena, äfvensom de hos honom anstälde samt de försäkrade, som
härtill medverka, straffas, der ej enligt annan lag högre straff följer,
med böter från och med 20 till och med 1,000 mark eller med svårare
fängelse (Gefängniss). Vid förmildrande omständigheter kan straffet
dock nedsättas till 3 marks böter eller en dags enkelt fängelse.
Den, som å qvittenskort verkställer andra anteckningar eller derå
anbringar andra tecken, än som i lagen medgifvas, straffas med böter,
högst 2,000 mark, eller svårare fängelse i högst sex månader. I lin¬
drigare fall kan i stället dömas till enkelt fängelse.
Ledamöterna i försäkringsanstalts styrelse eller öfriga organ äfven¬
som de embetsmän, som öfver dem hafva uppsigt, äro, derest de
obehörigen röja yrkeshemlighet, om hvilken de i sin befattning erhållit
kännedom, underkastade straff, antingen böter, högst 1,500 mark, eller
svårare fängelse i högst tre månader. Dylikt brott får dock åtalas en¬
dast efter angifvelse af vederbörande yrkesidkare. Sker sådant yppande
i afsigt att skada yrkesidkaren, skall ovilkorligen följa fängelsestraff,
hvarjemte kan stadgas förlust af medborgerligt förtroende (Verlust der
burgerlichen Ehrenreclite). Afser den brottslige att skaffa sig eller
annan vinning, kan jemte fängelsestraffet ådömas böter, högst 3,000 mark.
Med svårare fängelse ej under tre månader straffas den, som för¬
färdigar falska märken i afsigt att använda dem såsom äkta eller å
äkta märken vidtager ändringar för att åt dem gifva sken af högre
värde eller uppsåtligen gör bruk af dylika förfalskade eller ändrade
märken. Samma straff drabbar den, som uppsåtligen inlaster å qvittens¬
kort förut använda märken eller afyttrar eller håller till salu dylika
märken, derå maku le ringstecken helt och hållet eller delvis utplånats.
I dessa fall kan jemväl ådömas förlust af medborgerligt förtroende.
71
Deri, som utan skriftligt uppdrag af försäkringsanstalt eller myn¬
dighet förfärdigar stamp, märkjern, plåt, form eller annat verktyg,
hvarmed märken kunna förfärdigas, eller utlemnar dylika verktyg till
annan än försäkringsanstalten eller myndigheten, straffas med böter,
högst 150 mark, eller med enkelt fängelse. Derjemte kan dömas till
konfiskation af verktygen, oafsedt om de tillhöra den dömde eller ej.
I motsats till de öfriga socialpolitiska lagarne är invaliditets- och
ålderdomsförsäkringen byggd på grunder, som förutsätta att eu afse-
värd tidslängd måste förflyta, innan försäkringens verkningar framträda.
Ett strängt fasthållande vid dessa grunder äfven under den närmaste
tiden efter det lagen träd! i kraft har ej synts öfverensstämmande med
lageris ändamål. Lagen innehåller derföre flere öfverg äng sstadg anderik
genom hvilka eftergifter i de fordringar, som lagen eljest ställer på
de försäkrade, blifvit gjorda för öfvergångstiden. Syftet med dessa
stadganden är, att lagen så fort som möjligt måtte träda i full verk¬
samhet och pensioner kunna beviljas.
För de första åren efter det lagen trädt i kraft har man förden¬
skull i hög grad modifierat bestämmelsen angående tillryggaläggande!
af en viss väntetid. För försäkrad, som blifver invalid under de första
fem kalenderåren efter det lagen trädt i kraft, skall nemligen, derest
på grund af försäkringspligt för honom erlagts afgifter under minst ett
afgiftsår, den eljest föreskrift^ väntetiden minskas med så många
veckor, som han kan bevisa sig hafva före lagens trädande i kraft,
dock inom de fem närmaste kalenderåren, innan invaliditeten inträdde,
stått i ett sådant arbets- eller tjensteförhållande, att lian, om lagen då
gält, vant försäkringspligtig. Stadgandet afser sålunda endast försäk-
ringspligtige, ej dem, som på grund af lagens medgifvande frivilligt
försäkrat sig. Vid bedömandet, huruvida invaliditet är för handen,
skall för den tid, hvarmed väntetiden minskas, tagas i beräkning första
d. v. s. lägsta löneklassen. Deremot tages ej hänsyn till sådan tid
vid beräkning af invalidpensionen, utan erhåller den försäkrade pen¬
sionens fasta beståndsdelar, 50 + 60 mark, samt derutöfver hvad som
belöper på de veckor, för hvilka afgifter blifvit erlagda.
I det föregående har omnämnts lagens stadgande, att frivillig fort¬
sättning af försäkring ej skall vid beräkning af väntetiden tillgodoföras
en person, derest för honom icke på grund af försäkringspligt erlagts
afgifter för minst 117 afgiftsveckor. Äfven i sådant hänseende har
för öfvergångstiden eftergift blifvit gjord. Berörda stadgande skall
nemligen ej tillämpas i fråga om de frivilliga afgifter, som erlagts
under de närmaste fyra åren efter lagens trädande i kraft, utan anses
dessa såsom erlagda på grund af försäkringspligt.
I fråga om ålderdomspensionen äro de lemnade eftergifterna ännu
större. Väntetiden kan der förminskas ännu mera än vid invalidpen¬
72
sionen, och derjemte skall vid ålderdomspensionens beräkning' hänsyn
tagas jemväl till den tid, hvarmed väntetiden förkortas. Försäkrad,
som, då lagen träder i kraft, fylt 40 år och som företer bevis, att han
under de tre närmaste kalenderåren derförinnan under minst 141 veckor
stått i ett sådant arbets- eller tjensteförliållande, som enligt lagen med¬
för försäkringspligt, eger få den för ålderdomspensions erhållande stad¬
gade väntetiden förkortad med så många afgiftsår och Överskjutande
afgiftsveckor, som hans lefnadsålder den 1 Januari 1891 med år och
hela veckor öfversteg 40 år, dervid hvarje lefnadsår beräknas omfatta
47 afgiftsveckor0). För en person, som fylt 70 år, då lagen blef gäl¬
lande, behöfver sålunda, om han kan förete nämnda bevis, endast in-
fästas ett enda märke, för att han skall erhålla ålderdomspension.
Vid bestämmandet af ålderdomspensionens belopp beräknas äfven
under öfvergångstiden det eljest stadgade antalet afgiftsveckor, 1,410,
ehuru afgifter erlagts för endast en del af desse. På grund häraf
hafva särskilda föreskrifter måst lemnas angående den löneklass, för
hvilken stegringsbeloppen skola beräknas under den tid, afgifter icke i
verkligheten erlagts. Lagen gör härutinnan skilnad på de ålderdoms¬
pensioner, som beviljas under de första tio åren, och dem, som först
derefter utanordnas. I förra fallet skall dels för tiden före lagens trä¬
dande i kraft beräknas stegringsbeloppen för den löneklass, som mot¬
svarar pensioustagarens årliga arbetsförtjenst under de i öfvergångs-
stadgandet omförmälta 141 veckorna, dels ock för tiden derefter de
stegringsbelopp, som motsvara de verkligen erlagda afgifterna. I se¬
nare fallet åter beräknas för hela tiden stegringsbeloppen för den löne¬
klass, inom hvilken försäkringsafgifterna erlagts. Hafva afgifter erlagts
inom skilda löneklasser, beräknas beloppen i proportion till antalet af¬
gifter inom de särskilda löneklasserna.
\id bedömandet af försäkrads pensionsrätt skall jemväl för öfver¬
gångstiden styrkt sjukdom, fullgjord värnpligt samt tillfälligt afbrott
under högst fyra månader i arbets- eller tjensteförhållande till en be¬
stämd arbetsgivare, under samma förutsättningar som de i lagen eljest
angifna, anses lika med verkligt arbets- eller tjensteförhållande.
Enligt hvad ofvan är nämndt, skola pensionerna fördelas på de
olika försäkringsanstalterna i förhållande till den tid, under hvilken af¬
gifter blifvit till hvarje anstalt erlagda. Derest denna grundsats fast-
hölles jemväl i Våga om de pensioner, som beviljas under öfvergångs¬
tiden, skulle dessa till största delen komma att falla de försäkringsan-
stalter till last, af hvilkas styrelser de beviljats. Häraf skulle åter följa,
att kostnaden för försäkringen under den första tiden mer än skäligt
komme att drabba de försäkringsanstalter, inom hvilkas distrikt funnes
*) Enligt lageu den 8 Juni 1891, hvilken tillagts retroaktiv verkan från den 1 Januari 1891
jemväl för sådana fall, der pension redan beviljats.
73
ett flertal företag (t. ex. i jordbruksnäringen), som kunde gifva syssel¬
sättning äfven till ålderstigna eller mindre arbetsföra personer; hvar¬
emot de försäkringsanstalter, inom hvilkas distrikt funnes ett större
antal företag, der faran för invaliditet vore relativt stor och det öfver¬
vägande antalet arbetare vore unga och fullt arbetsföra, komme att bi¬
draga till försäkringen med mindre belopp, än som svarade mot den
förbrukning af arbetskraft, som egde rum inom deras distrikt. För
att förekomma en dylik obillighet, stadgar lagen, att de invalid- och
ålderdomspensioner, som beviljas under de första femton åren, skola
fördelas jemväl på de försäkringsanstalter, inom hvilkas distrikt den
försäkrade stått i ett enligt lagen försäkringspligtigt arbets- eller tjenste-
förhållande under de femton år, som omedelbart föregått lagens trä¬
dande i kraft; och anses för denna tid utgifter hafva oafbrutet blifvit
erlagda inom den första eller lägsta löneklassen. En hvar försäkrings¬
anstalt, å hvilken någon del af dylik pension ansetts böra belöpa,
kan inom två veckor efter erhållen kännedom härom förbehålla sig rätt
att visa, att jemväl annan försäkringsanstalt bör deltaga i pensionens
gäldande; och måste bevisning härom företes inom tre månader efter
utgången af nämnda betänketid. Innan fördelningen verkställes, skall
yttrande infordras från de försäkringsanstalter, hvilka betalningsskyl¬
dighet kan åläggas. Anmäla desse protest mot fördelningen, afgöres
saken af riksförsäkringsstyrelsen.
Såsom af det föregående inhemtas, är det af synnerlig vigt för de
försäkrade att för åtnjutande af de förmåner, som öfvergångsstadgan-
dena erbjuda, kunna förete bevisning om den tid, de under de närmast
föregående åren stått i arbets- eller tjensteförhållande, som enligt lagen
medför försäkringspligt. Dylik bevisning åstadkommes genom intyg
antingen af vederbörande lägre administrativa myndighet eller ock af
arbetsgifvarne, derest desses intyg blifvit af offentlig myndighet bestyrkta.
De stadganden i lagen, hvilka afse organisationen, trädde i kraft
samma dag, lagen promulgerades, eller den 22 Juni 1889. Den mate-
riela delen af lagen blef deremot gällande först den 1 Januari 1891.
Angående lagens verksamhet under år 1891 föreligga några sta¬
tistiska uppgifter, hvilka dock till större delen äro grundade på allenast
approximativa beräkningar.
För lagens genomförande hafva under året upprättats 31 försäk¬
ringsanstalter och 031 skiljedomstolar.
173,668 ansökningar om ålderdomspension inkommo. Af dessa
beviljades 132,917 och voro 7,102 vid årets slut oafgjorda.
Nämnda 132,917 ålderdomspensioner hafva beräknats medföra en
74
årlig utgift af 16,625,850 mark, deraf 9,755,000 mark belöpa å försäk-
ringsanstalterna och 6,645,850 mark å riket. I medeltal utgjorde ålder¬
domspensionen 125 mark 8 pfennige.
Endast 27 invalidpensioner hade under året beviljats. Deras sam¬
manlagda belopp var 3,064 mark 80 pfennige.
Det emot försäkringsanstalternas andel i de beviljade pensionerna
svarande kapital har beräknats till omkring 54 Va millioner mark. Till
reservfonderna skulle afsättas två tiondedelar af denna summa eller
10.900.000 mark. Lägges härtill den beräknade förvaltningskostnaden
(1 mark för hvarje försäkrad), 11 millioner mark, skulle hela kostna¬
den för invaliditets- och ålderdomsförsäkringen under år 1891 utgöra
76.400.000 mark.
Inkomsten af försålda pensionsmärken beräknas hafva uppgått till
88.800.000 mark. Ett öfverskott skulle alltså uppstå till belopp af
12.400.000 mark. Förstnämnda summa understiger med 14,200,000 mark
det belopp, som enligt de före lagens antagande verkstälda beräknin-
garne skolat inflyta under första året af lagens tillämpning.
Statistiska uppgifter angående den obligatoriska olycksfalls¬
försäkringen för femårsperioden 1886—1890.
(Ur »Amtliche ttachrichten des Beichsversicherungsamts».)
Såsom framgår af den uti 1884 års Arbetareförsäkringskomités be¬
tänkande del II lemnade utförliga redogörelsen för den tyska lagstiftningen
angående obligatorisk olycksfallsförsäkring, har denna försäkrings genom¬
förande egt rum successivt under en tidrymd af fyra år. Lagen den 6
Juli 1884, hvilken afsåg den större industrien, trädde i kraft den 1
Oktober 1885. Samma dag blef den s. k. Ausdehnungsgesetz den 28
Maj 1885 till efterlefnad gällande för en del af de uti densamma afsedda
företag; för de öfriga inträdde försäkringspligten först den 1 Juli 1886.
Lagen den 15 Mars 1886 angående ersättning till tjensteman vid rikets
civila förvaltning, armé och flotta samt militärer, hvilka drabbats af
olycksfall i tjensten, trädde genast i kraft. Försäkringen af sjöfolk
samt af arbetare i byggnadsindustrien enligt lagarne den 11 och 13
Juli 1887 tog sin början den 1 Januari 1888. Sist har försäkringen
75
af arbetare i laridtbruket och skogshandteringen blifvit genomförd.
Lagen härom den 5 Maj 1886 trädde i kraft å olika tider inom de
särskilda förbundsstaterna, tidigast i Preussen, Sachsen-Weimar, Wal-
deck och Lubeck den 1 April 1888 och senast i Sachsen-Meinigen
den 1 Oktober 1889.
Som bekant eger försäkringen i regel rum i särskild! för ända¬
målet bildade yrkessamfund (Berufsgenossenschaften); men derjemte
finnas dels s. k. Ausfiihrungsbehörden för försäkring af arbetare i rikets,
förbundsstaternas och kommunernas tjenst och dels särskilda af bygg¬
nad s y r k e s s a in fu n d e n upprättade försäkringsanstalter för försäkring af
arbetare vid byggnadsföretag, som utföras af enskild person lör egen
räkning eller af någon, som endast tillfälligtvis verkställer byggnads¬
arbeten åt andra.
Yrkessamfundens organisation är olika för industrien samt för
landtbruket och skogshandteringen. Inom den förra äro samfunden
bildade efter, olika slags industrigrenar; vid landtbruket och skogshand¬
teringen upprättas deremot samfunden efter territoriela distrikt och om¬
fatta samtliga försäkringspligtiga företag inom dessa. Med afseende å
denna olikhet och då, såsom ofvan antydts, försäkringen af arbetare i
landtbruket. och skogshandteringen varit fullständigt genomförd först
sedan den 1 Oktober 1889, torde det vara lämpligast att lemna sär¬
skilda redogörelser för de industriela yrkessamfundens samt för öfriga
yrkessamfunds verksamhet. Nedanstående öfversigt kommer derföre
att omfatta följande fyra grupper: de industriela yrkessamfunden, yrkes-
samfunden inom landtbruket och skogshandteringen, de s. k. Ausfuhr¬
ungsbehörden samt de af byggnadsyrkessamfunden bildade försäkrings-
anstalterna.
De industriela yrkessamfunden.
På grund af lagen den 6 Juli 1884 upprättades 62 yrkessamfund
under åren 1885 och 1886. År 1888 tillkommo 2 yrkessamfund på
grund af lagarne den 11 och 13 Juli 1887, det ena för försäkring af
sjöfolk och det andra för försäkring af vissa arbetare inom byggnads¬
industrien. Antalet sektioner, i hvilka yrkessamfunden fördelat sig,
styrelseledamöter, skiljedomstolar, försäkringspligtiga företag, försäkrade
personer in. in. var följande:
76
Sektioner..............................
|
1886
|
1887
|
188S
|
1889
|
1890
|
366
3,098
6,501
404
2,445
269,174
3,473,435
|
366
3,062
6,750
405
2,407
319,453
3,861,560
|
366
2,785
7,320
414
2,951
350,697
4,320,663
|
365
2,746
8,097
413
2,826
372,236
4,742,548
|
■ 358
2,719
7,498
411
2,887)
390,622
4,926,672
|
Styrelseledamöter .................
Förtroendemän......
Skiljedomstolar ................
|
Arbetarerepresentanter............
Företag..........................
Försäkrade personer..........
|
De försäkrades sammanlagda
beräknade arbetslön! 2,228,338,866
|
2,389,349,536) 2,646,092,665 2,947,138,404
|
3,183,823,207
|
För att lemna en föreställning' om yrkessamfundens verksamhet,
meddelas här en sammanfattning af inkomster och utgifter under fem¬
årsperioden :
|
1886
|
1887
|
1888
|
18S9
|
1890
|
|
Mark.
|
Mark.
|
Mark.
|
Mark.
|
Mark.
|
Inkomster:
|
|
|
|
|
|
»Umlagen» (utdebitering)..............................
|
12,231,318
|
19,598,096
|
25,882,698
|
31,385,599
|
34,226,550,
|
j Öfriga inkomster (incl. föreg. års behållning) ..
|
150.640
|
2,668,388
|
3,443.992
|
4,476,032
|
6,661,133)
|
Summa inkomster
|
12,381,958
|
22,266,484
|
29,326,690
|
35,861,631
|
40,887,683)
|
Utgifter:
|
|
|
|
|
|
A) För olycksfallsförsäkringen:
|
|
|
|
|
|
[ Ersättningar och sjukvård ......................
|
1,711,700
|
5,373,496
|
8,662,789
|
12,278,152
|
16,330,384
|
| Afsättning till reservfonden...........................
|
5.401.878
|
9,935,439
|
12,311,948
|
12,759,214
|
12,105,062
|
Utgifter för försäkringens ändamål
|
7,113,578
|
15,308,935
|
20,974,737
|
25,037,366
|
28,435,446)
|
B) Till förekommande af olycksfall ...........
|
69,933
|
361,589
|
328,386
|
301,589
|
341,525
|
C) För förvaltningen:
|
|
|
|
|
|
\ För olycksfalls undersökningar, ersättningars
|
|
|
|
|
|
bestämmande, skiljedomstolarnes och yrkes-
|
|
|
|
|
|
samfundens bildande.................................
|
797,448
|
788,705
|
826,409
|
722,932
|
826,956!
|
Löpande förvaltningskostnad .........................
|
2,324,294
|
2,897,166
|
3,277,221
|
3,615,141
|
3,794,687
|
Utgifter för förvaltningen
|
3,121,742
|
3,486.871
|
3,903,630
|
4,338,073
|
4,621,643
|
Summa utgifter
|
10,305,253
|
19,157,395
|
25,206,753
|
29,677,028
|
33,398,614
|
Beservfondens belopp vid årets slut......
|
5,463,099
|
15,720,842
|
28,308,597
|
41,885,866
|
55,333,705
|
Behållning vid årets slut.............................
|
2,076,705
|
3,109,089
|
4,119,937
|
6,184,603
|
7,489,069
|
77
Med tillhjelp af nu anförda siffror erhållas följande relativa tal:
|
1886
|
1887
|
1888
|
1889
|
1890
|
Utdebitering för hvarje försäkrad ......... Mark
|
3,52
|
5,08
|
5,99
|
6,62
|
6,95
|
Förvaltningskostnad för hvarje försäkrad... Mark
|
0,90
|
0,90
|
0,90
|
0,92
|
0,94
|
Ersättningar och afsättningar till fonder i proc.
af totalinkomsten.......
|
57,5
|
68,8
|
71,5
|
69,8
|
69,5
|
Utgifter för förvaltningen i proc. af to talinkomsten
|
25,2
|
15,7
|
13,3
|
12,1
|
11,3
|
Ehuru ersättning lemnas endast vid svårare olycksfall, eller vid
sådana, som medföra döden eller oförmåga till arbete under längre tid
än 13 veckor, skall dock anmälan ske ej endast om dessa olycksfall
utan äfven om dem, som förorsaka oförmåga till arbete under kortare
tid, likväl minst tre dagar. Sammanlagda antalet anmälta olycksfall
var 82,596 år 1886, 105,897 år 1887, 121,164 år 1888, 139,549 år
1889 och 149,188 år 1890. Af dessa medförde allenast resp. 11,7,
15,o, 15,5, 15,9 och 17,6 proc. rätt till ersättning.
Angående de svårare olycksfallens fördelning med hänsyn till deras
menliga följder, se följande tabell:
|
1886
|
1887
|
1888
|
1889
|
1890
|
Olycksfall, som modförde rätt till ersättning
|
9,723
|
15,970
|
18,809
|
22,340
|
26,403
|
» » » oförmåga till arbete i högst
sex månader, men mera än 13 veckor
|
1,973
|
2,061
|
3,710
|
3,839
|
4,828
|
» » medförde varaktig partiel invaliditet
|
3,780
|
8,126
|
10,270
|
12,788
|
16,109
|
» » » » total »
|
1,548
|
2,827
|
1.886
|
2,331
|
1,869
|
" » » döden........................
|
2,422
|
2,956
|
2,943
|
3,382
|
3,597
|
På hvarje tusental försäkrade personer kommo:
|
1886
|
1887
|
1SS8
|
1889
|
1890
|
Anmälta olycksfall...................
|
26,91
|
27,4 2
|
23,0 4
|
29.4 2
|
30,2 8 j
|
Olycksfall, som medförde rätt till ersättning
|
2,83
|
4.14
|
4,35
|
4,70
|
5,36 !
|
« » » oförmåga till arbete i högst
|
|
|
|
|
|
sex månader, mon mera än 13 veckor
|
0,57
|
0,53
|
0,85
|
0,81
|
0.9 7
|
11 » medförde varaktig partiel invaliditet
|
1.10
|
2,i r
|
2,38
|
2,69
|
3,26
|
” 11 » >• total »
|
0.45
|
0,7 3
|
0,43
|
0,4 8
|
0,38 |
|
" » >> döden ............................
|
0,70
|
0,77
|
0,6 8
|
0.71
|
0,75
|
78
Beträffande olycksfallens orsaker, se följande tabell:
|
1886
|
1S87
|
1888
|
1889
|
1890
|
Motorer, transmissioner och arbetsmaskiner...............
|
|
|
4,196
|
4,752
|
5,922
|
|
> 2.301
|
3,610
|
|
|
|
Hissar, kranar o. d...........................................
|
i
|
|
493
|
638
|
766
|
Ångpannor, ångkokapparater (explosioner o. d.)........
|
44
|
87
|
88
|
197
|
159
|
Explosiva ämnen (krut, dynamit o. d.).....................
|
285
|
460
|
421
|
371
|
348
|
Eldfarliga, heta och frätande ämnen.......................
|
488
|
477
|
638
|
676
|
869
|
Nedfallande föremål, ras o. d..............................
|
2,206
|
3,072
|
3,407
|
4,076
|
4,578
|
Hall från stegar, trappor o. d..............................
|
1,820
|
2,924
|
3,121
|
3,735
|
4,144
|
Lastning, lossning, bärande af bördor etc................
|
j 1.717
|
3,246
|
2,143
|
2,363
|
3,191
|
Transportindustri till lands, med und. af jernvägsdrift
|
|
|
1,073
|
1,439
|
1,642
|
Jernvägsdrift......................................................
|
|
|
620
|
862
|
905
|
1 Sjöfart ...............................................................
|
|
|
209
|
286
|
369
|
Djur; olvcksfall vid ridning...................................
|
862
|
2,094
|
192
|
222
|
288
|
Enklare verktyg (yxor, hammare, spadar o. d.)..........
|
|
|
1,260
|
1,383
|
1,563
|
Öfrige orsaker....................................................
|
|
|
948
|
1,340
|
1,659
|
Endast omkring 30 proc. af samtlige svårare olycksfall hafva här-
ledts af maskiner och farligare apparater eller ämnen. Omkring 70
proc. af olycksfallen äro oberoende deraf och hafva föranledt-s af orsa¬
ker, som stå i sammanhang med vanligt arbetes utförande.
Yrkessamfunden inom lancltbruket och skogshandteringen.
Under år 1888 upprättades 22 yrkessamfund. Följande år till-
kommo 26, så att samfundens antal år 1890 var 48.
Antalet sektioner, styrelseledamöter m. m. var följande:
|
1888
• !
|
1889
|
1890
|
Sektioner...........................................
|
.................................... 549
|
552
|
553
|
Styrelseledamöter................................
|
.................................. 3,418
|
3,603
|
3,608
|
Förtroendemän ....................................
|
8,016
|
13,324
|
14.225
|
Företag..............................................
|
................................... 3,046,007
|
4,753.808
|
4.843,621
|
Försäkrade personer..............................
|
.................................1 5,576,765
|
8,088,698
|
8,088,698
|
Angående antalet försäkrade personer uppgifves, att fullt exakta
siffror icke kunnat erhållas. De ofvan anförda äro hemtade från yrkes-
räkningen den 5 Juni 1882.
79
Yrkessamfundens finansiela förhållanden framgå ur följande tabell:
|
1888
|
1889
|
1890
|
Inkomster:
|
Mark.
|
Mark.
|
Mark.
|
»Umlagen» (utdebitering)...........................................................
Öfriga inkomster (inclusive föregående års behållning) ..................
|
456,402
6,820
|
1,621,407
203.807
|
3,091,752
531.501
|
Summa inkomster
|
463,222
|
1,825,214
|
3,623,253
|
Utgifter:
|
|
|
|
A) För olycksfallsförsäkringen:
Ersättningar och sjukvård..................................................
Afsättning till reservfond ....................................................
|
42,860
13,431
|
678,259
158,163
|
1,878,458
412,654
|
Utgifter för försäkringens ändamål
B) Till förekommande af olycksfall.........................................
|
56,291
131
|
836,422
4,787
|
2,291,112
3,8541
|
C) För förvaltningen:■
Löpande förvaltningskostnader ..................................................
Öfriga » .................................................
|
269,387
135,987
|
596,221
276,898
|
859,467
238,354
|
Utgifter för förvaltningen
|
405,374
|
873,119
|
1,097,821
|
Summa utgifter
|
461,796
|
1,714,328
|
3,392,787
|
Keservfondens belopp vid årets slut.............................................
Behållning vid årets slut.........................................................
|
13,431
1,826
|
171,682
110,886
|
569,5211
230,466
|
Enär, såsom ofvan framhållits, uppgiften om antalet försäkrade är
endast approximativ, uteslutas här alla relativa tal angående totalutgiften
och förvaltningskostnaden för hvarje försäkrad.
Antalet anmälta olycksfall utgjorde 5,102 år 1888, 19,542 år 1889
och 32,186 år 1890. Af dessa medförde resp. 15,84, 34,oo och 39,30
proc. rätt till ersättning.
Olycksfallen voro af följande beskaffenhet: oförmåga till arbete
under längre tid än 13 veckor men under högst 6 månader orsakades
under de ifrågavarande åren af resp. 231, 2,340 och 4,854 olycksfall
eller 4,54, 12,oo och 15,17 proc. af samtliga anmälta olycksfall. Var¬
aktig partiel invaliditet föranleddes af resp. 180, 2,663 och 5,404 olycks¬
fall eller 3,56, 13,oo och 16,oo proc. Varaktig total invaliditet föror¬
sakades af resp. 43, 260 och 438 olycksfall eller 0,84 1,33 och 1,37
proc., samt döden af resp. 354, 1,368 och 1,877 olycksfall eller 0,04,
7,oi och 5,80 proc. af de anmälta olycksfallen.
Nära 'A:delar af alla anmälta olycksfall voro sålunda under år 1890
af beskaffenhet att medföra ersättning. Häraf synes framgå, att man
80
å landsbygden ej anmält andra olycksfall än dem, som varit- af större
betydelse. Inom de industriel yrkessamfunden äro ej ens y5:del af de
anmälta olycksfallen sådana, att ersättning blifvit i anledning af dem
faststäld.
Beträffande olycksfallens orsaker, se följande tabell:
|
1888
|
1889
|
1890
|
Motorer, transmissioner och arbetsmaskiner..................................
|
92
|
1,014
|
1,756
|
Hissar, kranar o. d.................................................................
|
1
|
5
|
34
|
Ångpannor, åugkokapparater (explosioner o. d.)..............................
|
1
|
1
|
—
|
Explosiva ämnen (krut, dynamit etc.)........................................
|
4
|
26
|
41
|
Eldfarliga, heta och frätande ämnen................................. ........
|
1
|
15
|
18
|
Nedfallande föremål, ras o. d.....................................................
|
47
|
648
|
1,027 ■
|
Tall från stegar, trappor o. d...................................................
|
211
|
1,562
|
3,061
|
Lastning, lossning, bärande af bördor........... ...........................
|
20
|
286
|
634 i
|
Transportindustri till lands, med lind. af jernvägsdrift..................
|
204
|
1,447
|
2,559
|
Jernvägsdrift..........................................................................
|
3
|
12
|
22
|
Sjöfart...................................................................................
|
2
|
31
|
38
|
Djur; olycksfall vid ridning.......................................................
|
131
|
716
|
1,518
|
Enklare verktyg- (hammare, yxor o. d.) ........... ...........................
|
32
|
315
|
693
|
Ofrige orsaker.....................................................................
|
59
|
553
|
1,172
|
Endast ett obetydligt antal olycksfall har sålunda föranledts af
maskiner eller farliga ämnen (resp. 2, 5 och 6 proc.).
De s. k. Ausfiihrungsbehördcn.
Desses antal har stigit från 47 år 1886 till 316 år 1800. Hos
dem voro försäkrade 251,878 personer år 1886, 259,977 år 1887,
446,250 år 1888, 543,320 år 1889 och 604,380 år 1890.
Kostnaden för försäkringen utgjorde:
|
1886
|
1887
|
1888
|
1889
|
1S90
|
|
Mark.
|
Mark.
|
Mark.
|
Mark.
|
Mark.
|
Utbetalda ersättningar.........................................
|
203,666
|
559,434
|
956,413
|
1,387,637
|
1,866,703
|
Löpande förvaltningskostnad..................................
|
1,989
|
560
|
2,847
|
6,192
|
8,014
|
Kostnad för skiljedomstolarnes verksamhet, olycksfalls
förebyggande m. in...........................................
|
6.475
|
15,209
|
20.693
|
39,502
|
48,682
|
Summa
|
212,130
|
575,203
|
979,953
|
1,433,331
|
1,923,399
|
81
Antalet anmälta olycksfall utgjorde år 1890 17,332, af hvilka 2,444
eller 14,i proc. medförde rätt till ersättning.
Byggnadsyrkessamfundens forsakrinjrsanstalter.
Desses antal är 13. På grund af deras säregna organisation kan
antalet försäkrade ej uppgifvas.
Angående deras finansiela förhållanden, se följande tabell:
|
1888
|
1S89
|
1890
|
Inkomster:
|
Mark.
|
Mark.
|
Mark.
|
Försäkringspremier ................................................1.................
|
725,155
|
933,789
|
1,023,176
|
Öfriga inkomster (inclusive föregående års behållning) ..................
|
12.688
|
524,489
|
1.112,203
|
Summa inkomster
|
737,843
|
1,458,278
|
2,135,379
|
Utgifter:
|
|
|
|
Ersättningar och sjukvård........................................................
|
19,385
|
120,255
|
239,774
|
Afsättning till reservfond.........................................................
|
46,571
|
69,680
|
106,782
|
Till förekommande af olycksfall ................................................
|
433
|
728
|
1,266
|
Löpande förvaltningskostnader...................................................
|
151,234
|
202,398
|
267,991
|
Öfriga » ....................................................
|
5,755
|
5,930
|
12,039
|
Summa utgifter
|
223,378
|
398,991
|
627,852
|
Reservfond vid årets slut............................... ..........................
|
46,571
|
117,351
|
227,666
|
Behållning » » » ..........................................................
|
514,465
|
1,059,287
|
1,507,527
|
Ersättning lemnades vid 179 olycksfall under år 1888, 490 under
år 1889 och 618 under år 1890. Af dessa medförde resp. 47, 75 och
89 döden, 13, 26 och 27 varaktig total invaliditet, 74, 210 och 290
partiel invaliditet samt 45, 119 och 212 öfvergående oförmåga till arbete
under längre tid än 13 veckor. År 1890 anmältes 1,295 olycksfall, af
hvilka såsom ofvan nämnts 618 eller c:a 48 proc. .medförde rätt till
ersättning. Det öfvervägande antalet orsakades af nedfallande föremål
och ras samt fall från stegar, ställningar o. d. (år 1890 nära 59 proc.
af samtlige ersättning medförande olycksfall).
Den obligatoriska olycksfallsförsäkringen har i sin helhet omfattat
följande antal försäkrade personer: 3,725,313 år 1886, 4,121,537 år
1887, 10,343,678 år 1888, 13,374,566 år 1889 och 13,619,750 år 1890.
Nya Avbet.-förs.•kotniléns bet. ]If. G
82
Såsom ofvan anmärkts, äro talen för åren 1888, 1889 och 1890 endast
approximativa; hvarjemte under samma år tillkommer ett obekant antal
personer, försäkrade i byggaadsyrkessamfundens försäkringsanstalter.
Hela antalet anmälta olycksfall utgjorde 100,159 år 1886, 115,475
år 1887, 138,057 år 1888, 174,874 år i889 och 200,001 år 1890.
Hela antalet olycksfall, i anledning af hvilka ersättning blifvit fast-
stäld, utgjorde
år 1886 10,540 deraf 2,716 medfört döden och 1,778 total invaliditet,
» 1887 17,102 » 3,270 » » » 3,166 » » ,
» 1888 21,236 » 3,692 » » » 2,216 » » ,
» 1889 31,449 » 5,260 » » » 2,908 » » ,
» 1890 42,038 » 6,047 » » » 2,708 » »
Ersättningarnas sammanlagda belopp utgjorde 1,915,366 mark år
1886, 5,932,930 år 1887, 9,681,447 år 1888,' 14,464,303 år 1889 och
20,315,319 mark år 1890.
Kostnaden för förvaltningen samt för skiljedomstolarnes verksamhet,
undersökningar om olycksfall och olycksfalls förebyggande äfvensom
för organisationen utgjorde 3,200,139 mark år 1886, 3,864,228 år 1887,
4,819,490 år 1888, 5,707,391 år 1889 och 6,308,446 mark år 1890.
För år 1891 föreligga endast några approximativa siffror. Antalet
anmälta olycksfall var 224,028, antalet olycksfall, i anledning af hvilka
ersättning blifvit faststäld, 51,437. I förhållande till år 1890 utvisa
dessa siffror en ökning af resp. 24,027 och 9,399 olycksfall.
Bland de olycksfall, som föranledde ersättnings fastställande, hade
6,296 förorsakat döden, 3,258 varaktig total invaliditet, 26,428 var¬
aktig partiel invaliditet och 15,455 öfvergående oförmåga till arbete
under längre tid än 13 veckor.
Ersättningarnes sammanlagda belopp utgjorde c:a 25,918,000 mark,
således en ökning af c:a 5,602,680 mark mot 1890. Antalet personer,
till hvilka understöd och ersättningar under år 1891 utgått (skadade
arbetare, deras enkor och barn samt ascendenter), utgjorde 181,173.
Österrike.
Statistiska uppgifter angående den obligatoriska olycksfalls¬
försäkringen för år 1890.
(Ur »Die Gebarung und die Ergebnisse der Unfallstatistik der im Grunde des Gesetzes vom 28
December 1887, betreffend die Unfallversicherung der Arbeiter, errichteten Arbeiter-Unfall-
Versicherungsanstalten im Jahre 1890». Embetsberättelse till riksrådet af chefen
för inrikesministeriet. Wien 1892.)
För genomförandet af den i lagen den 28 December 1887 stadgade
obligatoriska olycksfallsförsäkringen af arbetare i vissa yrken hafva
upprättats sju territoriela försäkringsanstalter; hvarjemte samtliga
österrikiska jernvägsstyrelser bildat en särskild anstalt för försäkring
af den vid jernvägarne anstälda personalen. Försäkringsanstalterna
började sin verksamhet den 1 November 1889.
Vid slutet af år 1890 omfattade försäkringen 53,193 industriela
företag med 893,324 försäkrade samt 78,133 företag i jordbruksnäringen
och skogshandteringen med 338,494 försäkrade, således tillhopa 131,326
företag och 1,231,818 försäkrade personer. Erinras må emellertid, att
inom jordbruksnäringen och skogshandteringen endast de företag äro
försäkringspligtige, i hvilka ångmaskiner eller med elementar- eller
animalkraft drifna motorer begagnas, samt att derest inom ett dylikt
företag en kraftmaskin (hvilken för öfrig! skall tillhöra företaget och ej
endast tillfälligtvis vara i bruk) användes på sådant sätt, att endast ett
bestämdt antal arbetare och arbetsförmän i följd af sin sysselsättning
kan anses utsatt för den med maskinens användande förenade fara,
försäkringspligten begränsas till denna del af personalen.
Försäkringsanstalternas inkomster under tiden från och med den
1 November 1889 till och med den 31 December 1890 utgjorde 3,854,831
floriner, deraf 3,785,256 fl. i försäkringsafgifter.
Utgifterna under denna tid belöpte sig till 3,280,150 fl., deraf
bland annat:
84
utbetalda ersättningar ................................................................... 205,597 fl.,
»Deckungskapitalien» för beviljade pensioner ....................... 2,621,730 »,
allmänna förvaltningskostnader ................................................ 296,158 ».
Af öfverskottet, 574,480 fl., afsattes 171,366 fl. till de särskilda
anstalternas reservfonder och 85,683 fl. till anstalternas gemensamma
reservfond.
De utbetalda ersättningarne och afsätta kapitalen för redan bevil¬
jade pensioner medtogo 74,7 proc. af de influtna försäkringsafgifterna
samt utgjorde 73,3 proc. af totalinkomsten och 1,043 proc. af den vid
försäkringen ifrågakommande arbetsförtjensten. Af nämnda tre poster
utgjorde allmänna förvaltningskostnaderna jemte kostnaderna för anstal¬
ternas upprättande, undersökning af olycksfall, skiljedomstolarnes verk¬
samhet och arvoden till yrkesinspektörerna resp. 9,7, 9,6 och 0,135 proc.
Försäkringsafgiften utgjorde i medeltal 1,396 proc. af den vid för¬
säkringen ifrågakommande arbetsförtjensten.
För hvarje försäkrad person utgjorde förvaltningskostnaden 30
kreutzer (i Tyskland år 1886 0,‘JO mark).
Under år 1890 anmältes 16,041 olycksfall, af hvilka 6,741 gåfvo
anledning till ersättnings fastställande. Af dessa 6,741 olycksfall med¬
förde 548 döden, 100 varaktig total och 1,493 varaktig partiel invali¬
ditet samt 4,600 öfvergående oförmåga till arbete under längre tid än
fyra veckor. De pensioner, som i anledning af de svårare olycksfallen
beviljades, belöpte sig till 174,094 fl. om året och erfordrade ett
»Deckungskapital» af 2,143,343 fl.
På 10,000 försäkrade arbetare inom industrien kommo 173,6 an-
mälta olycksfall, af hvilka 49,9 medförde öfvergående oförmåga till
arbete under längre tid än fyra veckor, 16,1 varaktig total eller partiel
invaliditet och 5,8 olycksfall dödlig påföljd. De olika yrkesgrenarne
förete emellertid betydliga vexlingar i fråga om olycksfallsfreqvensen
och olycksfallens menliga påföljder, i hvilket hänseende följande upp¬
gifter meddelas.
Olycksfall medförande öfvergående oförmåga till arbete:
Farligast visade sig bergshandteringeri vara med 136,4 dylika olycks¬
fall på 10,000 försäkrade; dernäst industrien för tillverkning af maski¬
ner, verktyg, instrument och apparater med 136,i, industrien för till¬
verkning af transportmedel med 115,3 o. s. v. Inom industrien för
frambringande af kemiska och pharmaceutiska preparater samt inom
industrien för bearbetande af läder och lädersurrogat förekom ej något
olycksfall af denna beskaffenhet.
85
Olycksfall medförande varaktig invaliditet:
Största antalet förekom inom träförädlingsindustrien, eller 51,2 på
10,000 försäkrade; vidare industrien för tillverkning af maskiner in. m.,
eller 38,i, stenbrott 28,6, qvarnindustrien 27,6 o. s. v. Inom industri¬
erna för producerande af tjära och hartser samt för tillverkning af flät¬
verk och borstar förekom ej något olycksfall af denna beskaffenhet.
Olycksfall med dödlig påföljd:
Farligast voro stenbrott med 25,2 olycksfall på 10,000 försäkrade;
vidare industrien för producerande af tjära och hartser med 11,9, qvarn¬
industrien med 11,7, industrien för beredande af drycker med 11,6 o. s. v.
I flera industrier, såsom i tobaksfabrikör, beklädnadsindustrien in. fl. före¬
kom ej något olycksfall med dödlig påföljd.
Uti företagen i jordbruksnäringen och skogshandteringen kommo, då
hänsyn tages jemväl dertill, att de försäkrade personernas försäkringsplig-
tiga anställning varade i medeltal endast 17,8 dagar af året, på 10,000
försäkrade 14,4 olycksfall med dödlig påföljd, 70,7 medförande öfver-
gående oförmåga till arbete och 76,2 medförande varaktig invaliditet,
således vida högre tal än de, som ofvan angifvits såsom medeltal för
arbetarne inom de industriela näringarne (resp. 5,8, 49,9 och 16,l).
Af 100 olycksfall, som gåfvo anledning till ersättnings faststäl¬
lande, uppkommo de fleste eller 31,1 genom arbetsmaskiner, 14 genom
nedfallande föremål och ras, 13,3 genom fall från stegar, trappor o. d.,
9,1 vid lossning, lastning och bärande af bördor, 6,4 vid användning
af enklare verktyg, 5,4 vid körslor, ridning, genom bett af djur o. d., 4,2
genom transmissioner, 4,i genom eldfarliga, giftiga, heta eller frätande
ämnen, 2,5 genom användning af hissar, kranar o. d. samt endast 1,6
genom motorer, 0,7 genom ångpannor, ångkokapparater o. d. och lika
många genom explosion af sprängämnen. I nästan alla yrkesgrenar
orsakade arbetsmaskiner det största antalet olycksfall. Anmärknings-
värdt ringa är antalet genom motorer föranledda olycksfall.
Bland 100 fall af invaliditet utgjorde i medeltal 6,3 fall total in¬
validitet samt
12.0 fall partiel invaliditet med eu pension af 41—50 % af arbetsförtjensten,
9,o » » » » )> » » 31—40 % » » ,
23.1 » » » » » w » 21 — 30% » » ,
49,6 » » » » » » t. o. m. 20 % » »
86
Efter 100 genom olycksfall dödade personer funnos i medeltal 51
enkor, 99 barn under 15 år och 12 pensionsberättigade ascendenter.
De genom explosion af sprängämnen framkallade olycksfallen både
de svåraste följderna; bland 100 på sådant sätt inträffade olycksfall
medförde 56 döden eller invaliditet. Närmast härintill kommo trans¬
missioner med 45,9 och motorer med 42,3 samt arbetsmaskiner med
39,6; lägst stå lossning och lastning samt bärande af bördor med en¬
dast 17,3. Tages hänsyn allenast till olycksfall med dödlig utgång,
stå explosioner af sprängämnen äfven här högst med 20 proc., vidare
ångpannor m. m. med 17,8, eldfarliga, giftiga, heta och frätande ämnen
med 16,i, körslor, ridning m. m. med 15,3, transmissioner med 14,4
o. s. v. samt lägst användning af enklare verktyg med 0,2 och arbets¬
maskiner med 2,7.
Medelpensionen utgjorde:
vid total invaliditet ...
» partiel »
till hvarje enka .........
» » barn...........
» » ascendent
184 fl. 93 kr.,
73 »87 » ,
68 » 86 » ,
41 » 91 » ,
50 » 42 » .
Ersättningen vid öfvergående oförmåga till arbete utgick i medeltal
med 49 fl. 39 kr. Medelsiffrorna vexla dock betydligt för de olika
försäkringsanstalterna. I medeltal hafva de högsta pensionerna och
ersättningarne utbetalts af anstalten för jernvägspersonalens försäkring
och dernäst af försäkringsanstalten i Wien, de lägsta åter af försäk-
ringsanstalfen i Lemberg.
Bland 100 skadade personer, hvilka varit oförmögna till arbete
under längre tid än fyra veckor men under året återfått arbetsför¬
mågan, hade 85,8 varit i mistning af densamma under endast 13 veckor
eller derunder samt endast 14,2 under längre tid än 13 veckor, bland desse
sistnämnde 9,4 utöfver 13 intill 20, 2,9 derutöfver intill 28 och 1,9 der¬
utöfver intill 52 veckor. Derest såsom i Tyskland karenstiden utgjort
13 veckor, skulle således endast en sjundedel af de olycksfall, för hvilka
ersättning lemnats, medfört rätt till sådan.
t
87
Förslag till lag om dels den obligatoriska olycksfalls¬
försäkringens utsträckande till flere yrken än de
i lagen den 28 December 1887 omnämnda
dels ock ändringar i denna lag.
Under riksrådets session år 1891 framlade regeringen i deputerade¬
kammaren ett lagförslag angående dels den obligatoriska olycksfallsför¬
säkringens utsträckande till åtskilliga i lagen den 28 December 1887
ej omnämnda yrken och dels vissa ändringar i denna lag.
Enligt detta förslag skulle den obligatoriska olycksfallsförsäkringen
komma att omfatta jemväl:
1) yrkesmessigt bedrifven rörelse för transport af personer eller
gods till lands eller på floder och insjöar, med de undantag, som i
1887 års lag finnas bestämda dels för sådana sjöfartsrörelser, som falla
under sjölagen, och dels för de arbetare och tjenstemän vid jernväg,
bvilka såsom anstälda vid sjelfva trafiken lyda under lagen den 5
Mars 1869;
2) muddringsföretag;
3) yrkesmessigt bedrifven rörelse för renhållning af gator och
byggnader (fönster, tak o. d.).
4) yrkesmessigt bedrifven rörelse för varors magasinering (Kellerei-
und Warenlagerunternehmungen) äfvensom arbeten vid ved- och kol¬
upplag;
5) arbetare, tjenstemän och aktörer vid fasta teateranstalter;
6) fasta (icke frivilliga) brandkårer;
7) företag för rensning af latriner;
8) skorstensfejerier;
9) stenhuggerier af alla slag samt
10) rörelser, i Itvilka byggnadsarbeten utföras, häri inbegripna alla
byggnadsarbeten, som utföras å verkstad.
Hvad angår transportrörelse å floder och insjöar, skulle försäkrings-
pligten omfatta allenast de företag, som hade sitt säte eller ständig
representant inom Österrike och hvilkas fartyg uteslutande eller åtmin¬
stone vissa tider before österrikiska farvatten. Arbetare och arbetsför¬
män, anstälda i dylika företag, skulle vara försäkrade mot följderna af
olycksfall, som drabbade dem inom Österrike eller å farvatten, som
bildade gräns mot Österrike, hvarjemte de, som vore förhyrda å fartyg,
hvilka gånge emellan inländsk och utländsk ort, dessutom skulle vara
betryggade mot följderna af de olycksfall, som på grund af deras an¬
88
ställning drabbade dem utrikes. Ersättning skulle således ej lemnas
för sådana olycksfall, som å utrikes ort (hvartill äfven räknades ungerska
kronans länder) träffade allenast för lossning, lastning o. d. anstälda
personer. Försäkringspligten skulle ej inträda för dem, hvilka vore
anstälda å fartyg gående emellan inrikes och utrikes ort, derest de
redan vore enligt främmande stats lag försäkrade för olycksfall.
Försäkringen af de vid inlandssjöfarten anstälda personer skulle
ega rum hos den försäkringsanstalt, inom hvilkens distrikt företaget
hade sitt säte eller sin ständige representant.
Dessutom innehåller förslaget bestämmelser, på grund af hvilka
frivillig försäkring kunde erhållas. Arbetsgivare i företag, som är under-
kastadt försäkringspligt, skulle nemligen ega att hos den försäkrings¬
anstalt, som företaget tillhörde, försäkra sig sjelf, sina representanter och
andra underlydande, hvilka, utan att vara försäkringspligtige, vore ut¬
satta för faran att träffas af olycksfall i arbetet. Beloppet af den år¬
liga arbetsförtjenst, som skulle ligga till grund för bestämmande af af-
gifterna och ersättningarne, finge af arbetsgivaren efter behag upp¬
givas; dock skulle detsamma ej få öfverstiga 1,200 gulden för hvarje
försäkrad. Vidare lemnar förslaget, rätt åt arbetsgivare i ej försäk-
ringspligtigt företag att hos den anstalt, inom hvilkens distrikt företaget
är beläget, försäkra sig sjelf och hos honom anstälda personer. För¬
säkringen måste emellertid då vara kollektiv och omfatta alla, som i
företaget innehafva anställning. I dessa båda fall af frivillig försäkring
skulle det bero på öfverenskommelse mellan arbetsgivaren och hans
underordnade, huruvida och i hvad män de senare skulle å sin aflöning
vidkännas afdrag för försäkringsafgifterna.
Jernvägsföretag skulle jemväl ega att frivilligt försäkra den del af
deras personal, å hvilken lagen den 28 December 1887 ej vore till¬
lämplig. Äfven här måste dock försäkringen omfatta hela personalen.
Kostnaden för försäkringen skulle i detta fall i enlighet med jernvägs-
styrelsernas hos regeringen gjorda erbjudande drabba arbetsgivaren
ensam. Enär en stor del af jernvägarnes personal åtnjöte en årlig af¬
löning öfverstigande 1,200 floriner och desse sålunda, om de träffades
af olycksfall, skulle erhålla en i förhållande till deras årsinkomst alltför
ringa ersättning, om olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser angående
ersättningens belopp skulle i fråga om dem vara uteslutande gällande,
samt dessutom åtskilliga af jernvägarnes tjenstemän genom medlemskap
i särskilda kassor vore tillförsäkrade vida högre ersättning än den i
1887 års lag bestämda, stadgar förslaget, att den ersättning, som
lemnas enligt nämnda lag, skall anses såsom ett minimum, hvilket. skall
genom jernvägsstyrelsens försorg ökas, så att ersättningen kommer att
stå i ett skäligt förhållande till den försäkrades verkliga årliga arbets¬
förtjenst.
89
Slutligen innehåller förslaget stadganden, genom hvilka föreskrif¬
terna i 1887 års lag angående reservfonderna komme att ändras.
Försäkringsanstalternas enskilda reservfonder skulle användas till
täckande af den brist, som vid afslutandet af hvarje års räkenskaper
befunnes hafva tillkommit derigenom, att anstalternas efter försäkrings-
tekniska grunder beräknade förpligtelse!’ öfverstege de inkomster, som
vore bestämda att täcka dessa förpligtelse^ I händelse de i följd af
ett olycksfall, hvarigenom minst fem personer skadats eller dödats, fast-
stälda pensionerna till skadade och efterlefvande uppginge till så stort
belopp, att det för dem erforderliga kapitalet öfverstege 40 gånger det
belopp, som utgjorde en hvar hos anstalten försäkrads årliga arbetsför¬
tjenst i medeltal, skulle anstalten ega att för det Överskjutande be¬
loppet erhålla godtgörelse ur anstalternas gemensamma reservfond.
Såvida denna reservfond ej anlitades för sagda ändamål, kunde den¬
samma, om ej förhöjning af afgifterna syntes lämplig, användas att
täcka en anstalts deficit, sedan anstaltens enskilda reservfond blifvit till
fullo använd. Inrikesministern egde för hvarje fall besluta om anlitande
af den gemensamma reservfonden. Om denna uppginge till alltför stort
belopp, egde inrikesministern besluta om minskning eller upphörande af
anstalternas bidrag till densamma. Blefve åter den gemensamma reserv¬
fondens tillgångar alltför hårdt anlitade, kunde inrikesministern ålägga
anstalterna ett extra bidrag, högst 2 procent af de influtna försäkrings-
afgifternas sammanlagda belopp.
Förestående förslag har, såvidt kändt är, ännu ej blifvit slutbe¬
handlad!.
Schweitz.
Redan under förarbetena å lagen den 26 April 1887, genom hvil¬
ken den i 1881 års lag fabriksegare ålagda ersättningsskyldighet vid
olycksfall i arbetet utsträcktes till arbetsgivare i åtskilliga andra före¬
tag, uttalades både af förbundsrådet och af nationalrådets kommission
den åsigten, att den nya lagen allenast borde anses såsom ytterligare
ett steg till det slutliga målet, allmän och obligatorisk olycksfallsför¬
säkring. Sedan 1887 års lag blifvit antagen, hafva ock för uppnåen¬
det af detta mål åtskilliga förberedande åtgärder vidtagits.
Enär fråga uppstått, huruvida icke införandet af försäkringstvång
strede emot den gällande förbundsförfattningen, föreslog förbundsrådet
ett tillägg till denna i syfte att möjliggöra obligatorisk försäkrings in¬
förande. Genom folkomröstning den 21 November 1890, som af för¬
bundsrådet blifvit stadfäst, beslöts ock följande nya artikel i förbunds¬
författningen :
»Förbundet skall på lagstiftningens väg införa sjuk- och olycks¬
fallsförsäkring och dervid taga hänsyn till redan befintliga sjukkassor.
Försäkringen kan göras obligatorisk för hela befolkningen eller
ock för särskilda klasser af densamma.»
För att vinna nödigt statistiskt material lät förbundsrådet den 1
December 1888 anställa en allmän folkräkning samt uppdrog åt för¬
bundets statistiska bjwå att utarbeta en statistik öfver alla i Schweitz
timade olycksfall under tiden från den 1 April 1888 till samma dag år
1891. Sedan detta statistiska arbete numera blifvit färdigt, äro lagför¬
slag angående obligatorisk sjuk- och olycksfallsförsäkring under utar¬
betande och väntas blifva offentliggjorda inom den närmaste framtiden.
Belgien.
Förslag till obligatorisk försäkring för olycksfall i arbetet
samt till lag angående arbetsgifvares ersättningsskyldighet
vid dylika olycksfall m. m.
Deputeradena Paul Janson, Casse, Hanssens och Houzeau de Leliaie
framlade den 17 Maj 1890 ett förslag till obligatorisk försäkring för
olycksfall i arbetet. Förslaget har följande innehåll.
Hvarje arbetsgivare (äfven staten och kommunerna) skall vara plig¬
tig att försäkra sina arbetare mot följderna af de yrkesolycksfall, som
tima under arbetets utförande. Samma förpligtelse åligger arbetsgif-
varen jemväl i fråga om öfrige hos honom anstälda personer, hvilkas
årliga arbetsförtjenst ej öfverstiger 1,800 francs och som i följd af
anställningens beskaffenhet äro utsatta för faran af olycksfall i arbetet.
Såsom yrkesolycksfall anses alla olycksfall i arbetet, hvilka icke uppen¬
barligen föranledts uteslutande af den skadades eller förolyckades eget
grofva vållande eller brqttsliga beteende. Likstälda med yrkesolycks¬
fall äro sjukdomar, som ådragas i följd af arbetet.
Vid hvarje yrkesolycksfall skall den skadade eller hans efterlef¬
vande erhålla understöd i enlighet med bestämmelserna i den föreslagna
lagen. Har olycksfallet orsakats genom groft vållande från arbets-
gifvarens sida, kan understödet dock efter skiljedomstols bepröfvande
bestämmas till högre belopp än det i lagen angifna, intill fullt skade¬
stånd enligt allmän lag.
Understöden äro af två slag, nemligen dels läkarevård och läke¬
medel, hvilka lemnas den skadade utan afseende å olycksfallets orsak,
och dels penningeunderstöd. Har olycksfallet medfört öfvergående
oförmåga till arbete, erhåller den skadade ett dagligt penningeunder¬
stöd, utgörande 65 proc. af den förut åtnjutna dagaflöningens belopp.
Vid partiel varaktig oförmåga till arbete lemnas eu lifränta, livilkens
belopp för dag räknadt utgör 10 till 15 proc. af den dagliga arbets-
92
förtjensten i medeltal under det sista arbetsåret. Vid fullständig varaktig
oförmåga till arbete utgör lifräntans belopp för hvarje dag 80 proc.
af denna arbetsförtjenst. Medför olycksfallet arbetarens död, erhålla
hans enka och minderåriga barn årliga lifräntor, barnen dock endast
till dess de fylla 14 år. Äfven lifräntorna beräknas efter den dagliga
arbetsförtjenst i medeltal, som den aflidne uppburit under det sista
arbetsåret, samt utgöra för enka 35 proc. och för hvarje barn 10 proc.
deraf, dock tillhopa högst 65 proc. Understöden och lifräntorna utgå
från och med dagen näst efter den, då olycksfallet inträffade.
Försäkringen skall i regel ega rum i föreningar, bildade emellan
arbetsgivare i samma eller likartade yrken. Hvarje förening skall
omfatta minst 10,000 arbetare. Dylik förening stadfästes af regeringen,
har egenskapen af juridisk person samt förvaltas af en styrelse, be¬
stående af tre arbetsgivare och två arbetare. Premierna beräknas efter
antalet arbetare, arbetstidens längd samt arbetets art och farlighet.
Af premierna betalar arbetsgivaren 7/l0, arbetaren 2Ao samt välgörenhets-
byrån i den ort, der arbetaren har försörjningsrätt, eller, om sådan ej
finnes, staten Vio.
Såväl försäkring i enskilda bolag som sjelfförsäkring är tillåten.
Om minst en tredjedel af de hos en arbetsgivare anstälda arbetare
derom gör framställning, måste dock försäkringen ega rum i en sådan
förening, som ofvan blifvit nämnd. De enskilda bolag, i hvilka för¬
säkringen skall kunna tagas, måste förbinda sig att gent emot arbetarne
uppfylla lagens föreskrifter samt skola i statskassan ställa säkerhet för
minst 100,000 francs. Sjelfförsäkring tillätes endast för arbetsgivare,
som sysselsätter flere än 5,000 arbetare, samt under förutsättning att
regeringens samtycke i hvarje särskildt fall erhållits och säkerhet stälts
för minst 10 francs för hvarje arbetare.
Justitieministern Lejeune framlade den 13 Augusti 1891 ett förslag
till lag angående bestämmandet af arbetsaftalets rättsverkningar. Be¬
träffande olycksfall i arbetet innehåller detta förslag följande.
Hvarje arbetsgivare och husbonde är pligtig att med en god
familjefaders omtänksamhet vidtaga alla de åtgärder, genom hvilka
olycksfall i arbetet kunna i möjligaste mån förekommas, och bör han
härvid taga hänsyn såväl till den med arbetet förenade fara som till
arbetarens eller tjenarens ålder och yrkesutbildning. Inträffar olycksfall
på grund deraf att nämnda skyldighet blifvit eftersatt, äro arbetaren,
tjenaren eller deras efterlefvande berättigade att af arbetsgivaren eller
husbonden erhålla ersättning enligt allmän lag.
93
Utöfver denna allmänna förpligtelse äro arbetsgifvare (ang. hus¬
bönder, se nedan) på grund af arbetsaftalet skyldige att, då någon af
deras arbetare skadats eller dödats i följd af olycksfall under arbetets
utförande, till den skadade eller hans efterlefvande utgifva ersättning i
enlighet med de närmare föreskrifterna i den föreslagna lagen. Här¬
ifrån kan arbetsgifvaren icke vinna befrielse, med mindre lian gitter
visa, att olycksfallet framkallats antingen genom en för arbetet eller
dess utförande främmande naturtilldragelse eller af en person, för
hvilken han ej har att svara, eller genom en handling, som ej står i
samband med de arbeten och uppdrag, som hans underordnade äro
pligtige utföra, eller slutligen genom den skadades eget vållande, dervid
dock hänsyn ej får tagas till mindre, tillfälliga förseelser, som kunna
härledas från det sätt, hvarpå arbetet bör utföras, eller från arbetarens
ålder.
Tjenare (domestiques) eller deras efterlefvande ega rätt att af hus¬
bonden erhålla ersättning enligt ofvan angifna bestämmelser endast i
det fall, att det arbete, under livilket. tjenarne dödats eller skadats,
äfvensom sättet för detsamma^ utförande ålegat dem på grund af tjenste-
aftalet, eller ock uttryckligen anbefalts dem af husbonden sjelf eller
någon hans representant.
Ersättningen utgår i form af räntor, hvilka i regel beräknas efter
den skadades medelaflöning för dag under det sista arbetsåret.
Vid fullständig öfvergående oförmåga till arbete under längre tid
än fem dagar erhåller arbetaren i understöd eller lifränta 65 proc., vid
partiel varaktig dylik oförmåga 10—15 proc. och vid fullständig var¬
aktig oförmåga till arbete 65 proc. af arbetsfört]ensten. Under de tre
första månaderna efter olycksfallet är dock arbetsgifvaren befriad från
ersättningens utbetalande, om han visar, att han med eller utan bidrag
af arbetarne bildat en sjukkassa eller på egen bekostnad låtit arbetarne
inträda i en erkänd hjelpkassa, från hvilken arbetaren under sjukdoms¬
tiden eller under minst tre månader erhåller läkarevård, läkemedel och
så stort understöd, som lagen stadgar.
Medför olycksfallet döden, utbetalas årliga lifräntor till efterlef¬
vande enka, till enkling, som är till arbete oförmögen och i behof af
understöd, samt till minderåriga barn eller, om sådana ej finnas, till
ascendenter och syskon, som den aflidne underhållit. Enka eller enk¬
ling erhåller 20 proc., hvarje barn, till dess det fyller 14 år, 10 proc.
och hvarje ascendent eller syskon likaledes 10 proc. af den beräknade
årliga arbetsförtjensten. Makes och barns eller makes, ascendenters
.och syskons lifräntor få tillhopa ej öfverstiga 50 proc. af arbetsför¬
tjensten. Dessutom lemnas läkarevård och läkemedel för högst 100
francs samt begrafningshjelp med högst 50 francs.
94
Tjenare erhålla ersättning enligt ofvanberörda grunder, dock vid
fullständig oförmåga till arbete högst 2 francs 60 centimes och vid
partiel oförmåga högst 2 francs om dagen. Vid öfvergående oförmåga
till arbete är husbonden berättigad att i stället för utbetalande af kon¬
tant ersättning vårda och underhålla tjenaren, till dess han tillfrisknat.
Har tjenaren blifvit fullständigt oförmögen till arbete för framtiden,
kan husbonden af domstol befrias från lifräntans erläggande, om han
erbjuder sig att vårda och underhålla tjenaren på de i tjensteaftalet
stadgade vilkor. Jemväl om tjenaren blifvit allenast partielt oförmögen
till arbete, kan husbonden fritagas från skyldigheten att erlägga lif-
räntan, om han bibehåller tjenaren i sin tjenst på samma vilkor, som
stipulerats i det senaste tjensteaftalet. Sådant erbjudande kan af hus¬
bonden när som helst återtagas, likasom domstol kan på ansökan af
tjenaren när som helst förordna om lifräntans utgörande i penningar.
Arbetarne, tjenarne eller deras efterlefvande hafva för sina for¬
dringar förmånsrätt i arbetsgifvarens eller husbondens konkurs. Har
arbetsgifvaren eller husbonden icke genom försäkring beredt den er-
sättningsberättigade trygghet för ersättningens utbekommande, skall, då
den ersättningsberättigade sådant fordrar, säkerhet ställas för det kapital,
som ersättningen representerar, eller ock en mot ersättningen svarande
lifränta köpas i den allmänna lifränteanstalten.
i Förslaget innebär sålunda ett indirekt tvång mot arbetsgifvarne att
försäkra sina arbetare mot följderna af olycksfall i arbetet. För arbets¬
gifvarne i vissa särskildt farliga industrier stadgar förslaget ovilkorlig
skyldighet att taga dylik försäkring. Sådana industrier äro: stenbrott,
grufvor, bergverk och andra industrier, der arbete utföres under jord¬
ytan; fabriker, skeppsvarf samt i allmänhet alla företag, i hvilka an¬
vändas maskiner, drifna med comprimerad eller varm luft, ånga, gas,
elektricitet eller annan elementarkraft, eller i hvilka explosiva ämnen
tillverkas eller användas. Sker arbetet för statens eller någon kom¬
muns räkning, är försäkring ej erforderlig.
Förslaget öfverlemnar åt en kommande lag angående arbetareför¬
säkring att bestämma, hvar försäkringen skall ega rum.
Dessa båda förslag hafva, så vidt kändt är, ännu icke haft någon
legislativ påföljd.
På initiativ af Korning Leopold, som uttalade den önskan, att de
medel, som anslogos till firande af hans 25-åriga regeringsjubileum, i
stället måtte användas till understöd åt arbetets invalider, har i Belgien
bildats en »caisse de prévoyance et de secours en faveur des victirnes du
travaih. Enligt lagen den 21 Juli 1890 har denna kassa egenskapen
V
95
af juridisk person samt kan mottaga gåfvor och legater. Den förvaltas
af en styrelse, bestående af fem utaf regeringen utsedda ledamöter.
Samtliga från kassan utgående understöd få ej öfverstiga 2,000 francs
i veckan. Hvarje år skall regeringen afgifva berättelse om kassans
verksamhet.
Vid kassans bildande uppgingo dess fonder till 2 millioner francs.
Ehuru kassan sedermera erhållit gåfvor af flere kommuner och större
arbetsgifvare, äro densammas inkomster dock ännu alltför obetydliga
för att kunna förslå till ett verksamt afhjelpande af den nöd, som fram¬
kallats genom olycksfall i arbetet. Sin egentliga betydelse torde kassan
komma att erhålla såsom ett komplement till en blifvande olycksfalls-
lagstiftning.
Frankrike.
Arbetsgifvares ersättningsskyldighet vid olycksfall i arbetet
samt förslag till obligatorisk försäkring för dylika
olycksfall.
I 1884 års Arbetareförsäkringskomités betänkande II sidd. 185—190
lemnas redogörelse för det förslag, som en för ändamålet tillsatt kommis¬
sion den 28 November 1887 afgifvit angående arbetsgifvares ersätt¬
ningsskyldighet vid olycksfall i arbetet. Kommissionens förslag blef i
hufvudsak antaget af deputeradekammaren vid andra läsningen den 10
Juli 1888. Likaledes blef dess antagande tillstyrkt af den kommission,
till hvilken senaten hänvisade detsamma. I senaten rönte förslaget
deremot ej samma välvilliga mottagande, utan blef detsamma återför-
visadt till senatens kommission, som både att omarbeta detsamma till
öfverensstämmelse med de i senaten uttalade åsigter. Sedan detta skett,
antog senaten den 20 Maj 1890 det nya förslaget, hvilket hufvudsak¬
ligen i följande afseenden afviker från det af deputeradekammaren
antagna.
Med noggrann anslutning till läran om »risque professionnel» stad¬
gar senatens förslag, att lagen skulle blifva tillämplig å allenast de
rörelser, hvilka erkänts medföra fara för olycksfall. Hvilka företag
skulle anses såsom sådana, komme att. angifvas i en administrativ förord¬
ning. Ersättning skulle ej utgå, då olycksfallet framkallats genom groft
vållande från den skadades sida. Vid groft vållande af arbetsgifvaren
eller någon af lians underordnade skulle utgå fullt skadestånd enligt
allmän lag. I alla andra fall lemnades ersättning af arbetsgifvaren
i enlighet med speciallagens bestämmelser.
Ersättningsbeloppen skulle vara fixa samt utgöra, vid partiel oför¬
måga till arbete hälften af den mistade arbetsförtjensten och vid full¬
ständig oförmåga till arbete hälften af arbetsförtjensten. Vore oförmågan
till arbete varaktig, erhölle den skadade en lifränta enligt nämnda be¬
07
räkningsgrund. Ersättning utginge ej, om oförmågan till arbete ej varat
mera än tre dagar. Ofverstege den årliga arbetsförtjensten 2,400 francs,
finge öfverskjutande beloppet ej tagas i beräkning vid ersättningens
bestämmande. Om den ersättningsberättigade sådant fordrade, vore
arbetsgifvaren skyldig deponera hela det kapital, som lifräntan repre¬
senterade, eller del deraf. Högst en tredjedel af det mot lifräntan
svarande kapitalet kunde af ersättningstagaren genast få lyftas, om
domstolen ansåge detta böra ske.
Aflede arbetaren i följd af olycksfallet, hade hans efterlefvande rätt
att erhålla två tredjedelar af den ersättning, till hvilken den aflidne skulle
varit berättigad. Denna ersättning utginge till make eller minderåriga
barn samt, om både make och minderåriga barn lefde efter, med ena hälften
till den förre och den andra hälften till de senare. Funnes ej minder¬
årigt barn, erhölle ascendenter, som den aflidne underhållit, ersättningens
halfva belopp och, om ej heller make lefde efter, hela ersättningen.
Kostnaden för den aflidnes begrafning skulle dessutom af arbetsgifvaren
ersättas. Arbetsgifvaren vore befriad från ersättningsskyldighet, om
den skadade eller hans efterlefvande egt af annan än någon af arbets-
gifvarens underordnade erhålla skadestånd till minst lika högt belopp
som det i lagen stadgade.
I motsats till deputeradekammarens förslag innehåller senatens för¬
slag ej några bestämmelser om försäkring utan öfverlemnar åt arbets-
gifvarne att skydda sig på sätt de finna för godt. Förslaget be¬
rättigar dock de yrkesföreningar, som afses i lagen den 21 Mars
1884, att utan särskild! tillstånd bilda kassor jemväl för försäkring mot
följderna af olycksfall i arbetet; och skulle beskaffenheten af de garan¬
tier, som dylika kassor äfvensom enskilda bolag borde ställa, bestämmas
genom administrativ förordning.
Handelsministern Räcke framlade den 28 Juni 1890 ett nytt för¬
slag, som afvek från det af senaten antagna dels deruti, att ersättning
ej skulle lemnas, om icke olycksfallet medfört oförmåga till arbete i
minst tre månader, samt dels och förnämligast genom bestämmelser
angående obligatorisk försäkring. Denna skulle ega rum i föreningar
emellan utöfvarne af samma eller likartade yrken inom hela riket. Vid
premiernas fastställande skulle det s. k. Kapitaldeckungsförfarandet an¬
vändas. Eu kommission i hvarje arrondissement, bestående af fem
embetsmän samt två arbetsgivare och två arbetare, skulle gifva ut¬
låtande öfver rörelsernas klassifikation, granska arbetsgifvarnes uppgifter
om antalet hos dem anstälda arbetare samt bestämma medeldagaflö-
Nya År bet. -fö r8.-korn i ten s bet. III. 7
98
ningen för hvarje industri. Statens olycksfallsförsäkringsanstalt, som
mottoge premierna och utbetalte ersättningarne, skulle afgöra, till hvilken
farlighetsklass hvarje företag vore att hänföra. För arbetsgifvare, som
visade sig hafva vidtagit verksamma åtgärder för olycksfalls före¬
byggande, skulle premierna kunna minskas med 5—25 proc.
Roches förslag hänvisades till en kommission och har gifvit an¬
ledning till flere ändringsförslag. Så föreslogo deputeradena M. Ricard
och P. Guieysse, att alla under lagen inbegripna industriidkare skulle
fördelas distriktsvis, i regel efter departement, och hvarje distrikt hafva
sin förvaltning och särskilda organisation samt delas i arrondissement
och sektioner. För hvarje departement och arrondissement skulle finnas
en kommission. Arrondissementets kommission, bestående af 13 med¬
lemmar, bland hvilka två arbetsgifvare och två arbetare, skulle indela
rörelserna i farlighetsklasser, bestämma riskcoefficienten för hvarje
rörelse samt i forsta hand fastställa ersättningarne, hvilka skulle utgå
vid alla olycksfall, som medförde oförmåga till arbete under längre tid
än tre dagar. Departementskommissionen, bestående af femton med¬
lemmar, deraf tre arbetsgifvare och tre arbetare, skulle efter inkomna
besvär i sista hand fastställa ersättningarne samt bestämma det belopp,
hvarje arbetsgifvare hade att för året erlägga. Öfver denna kommis¬
sions beslut i frågor, angående hvilken farlighetsklass en rörelse skulle
tillhöra, kunde klagan föras hos Conseil supérieur i Paris, bestående af
trettio medlemmar under ordförandeskap af handelsministern.
Distriktskommissionerna egde, om de funne, att ett olycksfall här¬
rörde från den skadades eget grafva vållande, minska ersättningsbeloppet
eller vägra all ersättning. Hade deremot olycksfallet orsakats genom
groft vållande af arbetsgifvaren eller någon af dem, som haft uppsigt
å arbetet, kunde ersättningen höjas intill fullt skadestånd.
Ersättningarne skulle utbetalas af statens olycksfallsförsäkringsan¬
stalt, till hvilken det för hvarje år erforderliga kapital inbetaltes. Under
första året af lagens tillämpning skulle anstalten använda förut till¬
gängliga medel samt, om så beböfdes, erhålla förskott från allmänna
öepositionskassan.
Arbetsgifvare, som önskade vara sin egen assuradör, skulle derom
göra anmälan hvarje år och ställa borgen enligt de närmare föreskrif¬
terna i en administrativ förordning. Vid inträffadt olycksfall skulle lif-
räntans kapital till anstalten inbetalas.
Ofvannämnda kommission, till hvilken jemväl åtskilliga andra fram¬
komna förslag hänvisades, afgaf den 25 Februari 1892 sitt betänkande
99
jemte förslag till lag i ämnet. Detta förslags hufvudsakligaste stad-
ganden äro följande.
Hvarje olycksfall, som i och under arbetet träffar arbetare eller
annan person, hvilken innehar anställning i byggnadsindustri, manufak¬
turverk, fabriker, varf, transportföretag, företag för lossning och last¬
ning samt magasinering af varor, i grufvor, bergverk, stenbrott eller i
ett företag eller del af sådant, der explosiva ämnen tillverkas eller an¬
vändas eller med elementar- eller animalkraft drifna maskiner begagnas,
berättigar den af olycksfallet träffade eller hans efterlefvande att erhålla
ersättning enligt lagens närmare bestämmelser. Samma rätt tillkommer
ock dem, som äro anstälda i liknande företag, hvilka drifvas för sta¬
tens, någon kommuns eller allmän inrättnings räkning. Har den ska¬
dade åtnjutit högre årlig aflöning än 2,000 francs, tages vid ersättnin¬
gens bestämmande ej hänsyn till det Överskjutande beloppet.
Medför olycksfallet fullständig varaktig oförmåga till arbete, erhåller
den skadade en lifränta, utgörande Va-delar af hans förutvarande årliga
arbetsförtjenst. Till denna lifränta är den skadade berättigad, om han
i följd af olycksfallet blifvit blind eller förlorat bruket af två lemmar
eller ådragit sig sådan obotlig kroppslig bräcklighet eller sjukdom, att
han är ur stånd att genom arbete sig försörja. Har olycksfallet gifvit
anledning till allenast partiel invaliditet, erhåller den skadade en lifränta
å mindre belopp, allt efter graden af invaliditeten. Sedan ersättningen
blifvit definitivt faststäld, kan den ersättningsberättigade fordra, dels att
genast få lyfta en fjerdedel af lifräntans kapitalvärde och dels att högst
hälften af detta kapitalvärde användes till beredande af lifränta åt den,
med hvilken han är i äktenskap förenad.
Har olycksfallet haft dödlig påföljd, utbetalas:
1) tjugu gånger dagaflöningen, dock högst 100 francs, i begrafnings¬
hjelp;
2) lifräntor till följande personer:
A. 20 % af årslönen till efterlefvande make;
B. 15, 25, 35 eller 40 % till minderåriga barn, som ej fylt. 16 år,
allt efter som deras antal är 1, 2, 3, 4 eller flere. För fader-
och moderlöst barn utgör lifräntan 20 % af årslönen. Oäkta
barn, som blifvit af föräldrarne erkända före olycksfallet, hafva
samma rätt som äkta. Barnens lifräntor få tillhopa ej öfver¬
stiga 40 % af årslönen, om den ene af föräldrarne lefver, eller
60 %, om båda föräldrarne äro döda.
C. Har den förolyckade ej varit gift eller efterlemnar han hvarken
make eller barn, erhålla ascendenter, som han försörjt, lifräntor,
en hvar med 10 % af hans årslön, dock tillhopa ej mera än 20 %.
En utländsk arbetares rättsinnehafvare, hvilka vid tiden för olycks¬
fallet voro bosatte utom Frankrike, åtnjuta ofvan omförmälta förmåner
100
endast i det fall, att de kunna visa, att i det land, den förolyckade
tillhör, franska undersåtar äro beredda dylika rättigheter utan att vara
der bosatte.
Vid hvarje olycksfall, som orsakat oförmåga till arbete i minst fyra
dagar, skall arbetsgivaren bekosta läkarevård och medicin samt dess¬
utom, så länge sjukdomen varar, lemna den skadade ett dagligt pcnninge-
understöd, utgörande dagaflöningens halfva belopp, dock högst 3 francs
50 centimes. Under de första trettio dagarne vidkännes arbetsgifvaren
personligen dessa understöd. För den följande tiden falla de vederbörande
0 1 y c k s fall s di s t r i k t (circonscription) till last. Dylikt öfvergående under¬
stöd beräknas från dagen för olycksfallet och utbetalas å samma tider,
som varit bestämda såsom betalningstider för aflöningen, dock minst
hvar fjortonde dag. Arbetsgifvaren kqn jemväl under de första trettio
dagarne befrias från denna utgift, om han visar, att han på egen be¬
kostnad bildat en särskild hjelpkassa för företaget eller låtit arbetarne
blifva medlemmar af en tillåten eller en sanktionerad hjelpkassa, samt
att dessa kassor äro pligtiga att under sjukdomen eller åtminstone under
30 dagar lemna, förutom läkarevård och medicin, minst lika stort pen-
ningeunderstöd, som ofvan blifvit sagdt.
Understöden vid öfvergående oförmåga till arbete samt begrafnings-
hjelpen beräknas i förhållande till den skadades eller förolyckades dag-
aflöning, då olycksfallet inträffade. Lifräntorna åter utgå i procent af
af den årliga arbetsför^ensten. Har anställningen varat ett år eller
mera, tages hänsyn till den verkliga arbetsför^ensten under de sista
12 månaderna före olycksfallet. Har den skadade ej innehaft anställ¬
ning i företaget under minst 12 månader före olycksfallet, sammanräk¬
nas hvad lian i företaget uppburit med det belopp, som en arbetare af
samma slag i medeltal förtjenat under den återstående tiden. Beträf¬
fande de industrier, der arbetet ej är i gång hela året om, beräknas
den årliga arbetsförtjensten med hänsyn till såväl den tid, under hvilken
arbetet plägar under hvarje år bedrifvas, som ock arbetarens lönein¬
komst under återstående delen af året. Naturaförmåner medräknas efter
1 orten gängse pris. I fråga om arbetare under 18 ars ålder samt lär¬
lingar får det belopp, som skall läggas till grund vid ersättningens be¬
stämmande, ej sättas lägre än den lägsta arbetslön, som vuxna arbetare
af samma slag i samma företag uppbära.
Hvarje olycksfall, som medför oförmåga till arbete och som inträffat
i något af de företag, hvilka i lagen afses, skall af arbetsgifvaren eller
hans representant inom 48 timmar anmälas för mären i kommunen;
vid anmälningen fogas läkares intyg angående den skadades tillstånd,
olycksfallets sannolika följder och den tidpunkt, då dessa kunna defini¬
tivt bestämmas. Svnes kroppsskadan komma att medföra döden eller
varaktig' oförmåga till arbete, skall mären sända afskrift af anmälningen
101
, och läkareintyget till kantonens fredsdomare, hvilken inom 24 timmar
efter delfåendet skall hålla undersökning om orsakerna till olycksfallet,
dess beskaffenhet och omständigheterna dervid, Indika personer deraf
träffats, skadans art, de skadades daglön och årliga arbetsförtjenst m. m.
Undersökningen bör vara afslutad inom 10 dagar efter olycksfallet.
Handlingarne hållas vederbörande intresserade parter tillhanda under 5
dagar samt insändas derefter till ordföranden i arrondissementets civil¬
domstol. Arbetsgifvare eller hans representant, som försummar göra
dylik anmälan, straffas med böter från och med 16 till och med 200
francs och vid iteration inom ett år med böter ända till 1,000 francs.
Tvister emellan den skadade eller hans efterlefvande samt arbets-
gifvaren eller olycksfallsdistriktet angående understöd vid öfvergående
sjukdom eller om begrafningshjelp afgöras i sista hand af fredsdomaren i
den kanton, der olycksfallet tima t. För fastställandet af andra ersättningar
skall ordföranden i arrondissementets civildomstol inom åtta dagar, efter
det han emottagit handlingarne angående undersökningen, kalla den
skadade eller hans rättsinneliafvare samt arbetsgifvaren och olycksfalls-
distriktets ombud inför sig och söka förena dem om de ersättningar,
som böra utgå. Kan uppgörelse ej träffas, afgöres tvisten å arrondis¬
sementets hufvudort af en skiljedomstol, bestående af tre arbetare och
tre arbetsgifvare samt civildomstolens ordförande, hvilken jemväl är
ordförande i skiljedomstolen. Ledamöterna i skiljedomstolen utses på
det sätt att, sedan fredsdomaren och märerna i hvarje kanton upp¬
rättat listor öfver alla arbetsgifvare och arbetare, som kunna komma i
fråga (d. v. s. som innehafva eller arbeta i ett i lagen afsedt företag,
fylt 30 år, kunna läsa och skrifva, bott inom kantonen sedan minst
2 år tillbaka samt äro i fullt åtnjutande af civila och politiska rättig¬
heter), samt kantonernas listor blifvit granskade af en för arrondisse-
mentet tillsatt kommission, civildomstolen hvarje gång, skiljedomstolens
verksamhet påkallas, offentligen genom lottning bland de å listorna upp¬
förda personer uttager tolf jurymän, sex arbetsgifvare och sex arbetare,
jemte fyra å arrondissementets hufvudort boende suppleanter. Af de
sålunda utsedde ega parterna utesluta sex, så att domstolen, såsom ofvan
nämnts, kommer att bestå af, förutom ordföranden, tre arbetsgifvare och
tre arbetare. I skiljedomstolens beslut kan ändring sökas hos Cassations-
domstolen, dervid dock endast rättsgrunder, ej faktiska förhållanden få
anföras såsom skäl för ändringssökandet.
Har den skadade eller förolyckade sjelf uppsåtligen orsakat olycks-
fallet, är all rätt till ersättning förverkad för honom sjelf och hans
efterkommande. Visar arbetsgifvaren eller olycksfallsdistriktets ombud,
att olycksfallet timat på grund af den skadades eller förolyckades eget
grofva vållande, kan skiljedomstolen nedsätta lifräntornas belopp eller
vägra lifräntors utgörande till den skadade eller hans rättsinnehafvare.
102
Vid öfvergående oförmåga till arbete skall ersättning dock lemnas med t
de i lagen bestämda belopp. Ådagalägges åter, att olycksfallet orsa¬
kats genom groft vållande af arbetsgifvaren eller någon af dem, som
käft uppsigt å eller ledningen af arbetet, kan skiljedomstolen höja er¬
sättningens belopp utöfver det i lagen bestämda. I sådant fall vid¬
kännes olycksfallsdistriktet den del af ersättningen, som utgår enligt
speciallagen, hvaremot öfverskottet får utsökas af arbetsgifvaren; och
har den ersättningsberättigade förmånsrätt härför i arbetsgifvarens kon¬
kurs. Talan om ersättnings utbekommande, höjande, minskning eller
förlust på grund af ofvan anförda föreskrifter skall väckas sist inom ett
år efter olycksfallet. Skulle, efter det ersättningen blifvit definitivt
faststäld, förbättring eller försämring i den skadades helsotillstånd in¬
träda, eller den skadade aflida, kan talan om bestämmande af andra
grunder för ersättningen väckas hos skiljedomstolen, dock senast inom
tre år från det definitivt beslut första gången fattats.
I fråga om den skadades eller hans efterlefvandes rätt att väcka
skadeståndsanspråk mot arbetsgifvaren enligt allmän lag gör förslaget skil¬
nad emellan dem, som åtnjuta mer än 2,000 francs i årlig aflöning, och
dem, hvilkas årliga arbetsförtjenst ej öfverstiger detta belopp. De förra
kunna mot arbetsgifvaren anställa ersättningstalan antingen efter allmän
lag eller efter speciallagen. Har ersättningstalan blifvit ogillad af be¬
hörig domstol, får ny talan ej anställas, så att, derest ersättningsan¬
språket afslagits af allmän domstol, ny talan ej får anliängiggöras inför
skiljedomstolen och tvärtom. Har den skadades årliga arbetsförtjenst
ej öfverstigit 2,000 francs, får talan väckas endast efter speciallagen.
Förmenar den skadade eller hans rättsinnehafvare, att olycksfallet
orsakats genom vållande åt annan person än arbetsgifvaren, kan talan
om skadestånd väckas enligt allmän lag. Bifalles dylikt skadestånds¬
anspråk, har arbetsgifvaren eller olycksfallsdistriktet skyldighet att utgifva
allenast det belopp, hvarmed ersättningen enligt speciallagen kan öfver¬
stiga det tilldömda skadeståndet.
Af det föregående framgår, att arbetsgifvaren endast undantagsvis
är pligtig att personligen ansvara för de enligt den föreslagna lagen
utgående ersättningar. I likhet med regeringens (Roche’s) förslag hvilar
nemligen äfven kommissionens på principen om obligatorisk försäkring.
Enligt kommissionens förslag skall denna emellertid ega rum i förenin¬
gar, icke, såsom regeringen föreslagit, emellan utöfvare af samma eller
likartade yrken inom hela riket utan emellan samtlige under lagen in-
begripne arbetsgifvare i de territoriela olycksfallsdistrikt, uti hvilka riket
skulle indelas. Vid sidan af denna försäkring är dock äfven såväl rent
individuel sjelfförsäkring som ock försäkring uti frivilliga föreningar
(syndicats) tillåten. I motiven till förslagen framhålles, att dessa båda
försäkringsarter endast skulle utgöra undantag, hvilka medgifvits af
103
hänsyn till dels redan bestående inrättningar, som under en följd af år
fungerat till allmän belåtenhet, dels staten, allmänna inrättningar och
af staten garanterade jernvägsföretag, hvilka ej med fog kunde intvin-
gas i den territoriela organisationen, och dels enskilde arbetsgivare,
som vidtagit exceptionela åtgärder för olycksfalls förebyggande eller
utöfvade särskild! noggrann tillsyn å sin personal och derföre med skäl
kunde föredraga att vara sina egna assuradörer framför att i eu obliga¬
torisk förening nödgas deltaga i gäldandet af ersättningar för olycksfall
i en mängd andra företag, der dylika skyddsåtgärder ej vidtagits eller
uppsigten å arbetets utförande vore mindre tillfredsställande.
Enligt förslaget skola alla sådana arbetsgifvare i de under lagen
inbegripna företagen, som icke, på sätt nedan skall närmare angifvas,
förvärfva! rätt att vara sina egna assuradörer vare sig individuel! eller
genom medlemskap i frivillig förening, tillhöra det olycksfallsdistrikt,
inom hvilket företaget är beläget. Hvarje olycksfallsdistrikt omfattar
ett eller flere departement samt skall för underlättande af administra¬
tionen indelas i sektioner. Närmare föreskrifter om distriktens och sek¬
tionernas omfattning och gränser meddelas i administrativ väg. Hvarje
distrikts angelägenheter handhafvas af en styrelse (Comité direeteur),
under hvilken lyda styrelserna för sektionerna. Distriktet eger att kära
och svara inför domstol samt representeras mot tredje man och mot
administrativa myndigheter af distriktsstyrelsens ordförande. Distrikts¬
styrelsen åligger: att hvarje år upprätta förteckning öfver de till di¬
striktet hörande företag samt de utgifter, hvarje företags innehafvare
har att erlägga; att bestämma den reduktion i afgifter, som, på sätt
nedan skall angifvas, vissa arbetsgifvare äro berättigade åtnjuta; att
taga i öfvervägande inkommen ansökning om ersättning samt befull-
mägtiga distriktets ombud att, om så pröfvas skäligt, inför skiljedom¬
stolen medgifva ansökningen; att föranstalta om upphörande af ersätt¬
nings utbetalande i de fall, då sådant bör ega rum, samt att i allmänhet
iakttaga och bevaka distriktets intressen. Sektions styrelse åter till¬
kommer och åligger: att gifva utlåtande angående företagens klassifice¬
ring, bestämmandet af riskcoefficienterna samt reducering af afgifter; att
vaka öfver att ej andra understöd och ersättningar falla sektionen till
last än de i lagen stadgade; att till distriktsstyrelsen afgifva rapport
om allt, som kan vara af vigt för iakttagande af distriktets intressen,
samt att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kunna af di¬
striktsstyrelsen meddelas.
Till ledamöter i sektionernas styrelser utses arbetsgifvare, som äro
i fullständigt åtnjutande af civila och politiska rättigheter samt tillhöra
sektionen. Ledamöterna i distriktsstyrelsen väljas af och bland leda¬
möterna i sektionernas styrelser. Valen gälla för en tid af fyra år.
Samtliga styrelseledamöter åtnjuta ersättning enligt de föreskrifter, som
104
handelsministern meddelar. Styrelseledamöternas antal, sättet för deras
väljande in. in. bestämmes genom en administrativ förordning.
Öfver distriktsstyrelserna står ett råd, Conseil superieur des accidents
du travail, hvars ledamöter utses af handelsministern. Detta råd, i hvilket
handelsministern är ordförande, skall bestå af två medlemmar af senaten,
två deputerade, två statsråd, generaldirektören för allmänna depositions-
kassan samt tio personer utsedda dels bland ledamöterna i »Institut des
actuaires» och dels bland dem, som äro erkände såsom sakkunnige i ämnen
angående olycksfall i arbetet. Rådets vigtigaste uppgift är att upprätta
en förteckning öfver alla de industrier och yrken, som skola höra under
lagen, med angifvande af hvarje industris eller yrkes riskcoefficient.
En dylik förteckning skall vara färdig inom sex månader efter lagens
promulgerande samt sedermera revideras hvart tredje år. Derest något
företag, som rätteligen borde vara försäkringspligtigt, ej kan hänföras
till något af de å förteckningen upptagna yrken, kan ansökan om före¬
tagets klassificering göras hos handelsministern. Rådet skall dessutom
höras, innan administrativa förordningar angående lagens genomförande
utfärdas, samt i öfrigt gifva utlåtande öfver de ämnen, som för det¬
samma af handelsministern föreläggas. Rådet kan till biträde kalla
cheferna för de administrativa embetsverken. Närmare föreskrifter om
dess verksamhet meddelas i administrativ väg.
Afgifterna skola upptagas enligt det s. k. Kapitaldeckungsförfaran¬
det. Hvarje år utdebiteras å de till distriktet hörande företagen:
l:o) det kapitalbelopp, som erfordras för att täcka de under före¬
gående år beviljade lifräntor;
2:o) distriktets utgifter under samma tid för begrafningshjelp och
för understöd vid öfvergående oförmåga till arbete samt för förvalt¬
ningskostnaden ;
3:o) ett belopp, som afsättes till reservfonden; dess storlek be¬
stämmes hvarje år af distriktets styrelse och får ej öfverstiga fjerde-
delen »af den under näst föregående år utdebiterade summan.
Hvarje år skall distriktsstyrelsen, efter förslag af sektionernas sty¬
relser, för hvarje kommun inom distriktet upprätta eu förteckning,
upptagande namnen å innehafvarne af alla försäkringspligtiga företag,
företagens klassificering och riskcoefficienter samt möjligen ifråga-
kommande reduktion af afgifter. Distriktsstyrelsen utväljer bland de
af rådet för hvarje yrkesgrupp bestämda olika riskcoefficienterna den,
som skall tillämpas i fråga om hvarje särskildt företag. Förteckningen
öfversändes till mären i kommunöti och hålles tillgänglig för allmänhe¬
ten under tio dagar. Anmärkningar emot klassificeringen eller risk¬
coefficienterna kunna af dem, som saken rör, göras å en af mären till¬
handahållen längd. Det står en hvar fritt att framställa anmärkning
derom, att företag, som är försäkringspligtigt, blifvit ur förteckningen
105
uteslutet. Förteckningen och anmärkningslängden insändas derefter till
vederbörande sektionsstyrelse, som jemte eget utlåtande öfverlemnar
dem till distriktsstyrelsen. Denna har att i sista hand pröfva anmärk-
ningarnes befogenhet och vidtaga nödiga rättelser.
Enär de afgifter, arbetsgifvarne skola erlägga, äro beroende jemväl
af de utbetalda arbetslönernas belopp, skola arbetsgifvarne inom utgån¬
gen af januari månad hvarje år till mären i vederbörande kommun in¬
sända uppgift angående antalet arbetare och arbetsförmän, som under
nästföregående år bos dem haft anställning, antalet arbetsdagar och de
utbetalda arbetslönernas sammanlagda belopp. Uppgifterna insändas
af mären till sektionsstyrelserna, Indika efter verkstäld granskning öfver¬
lemna dem till distriktsstyrelsen. Denna styrelse kan i uppgifterna
vidtaga erforderliga rättelser och skall, derest någon arbetsgivare ej
inkommer med uppgift, sjelf bestämma det belopp, som denne skall
anses hafva i arbetslön utbetalt.
Med ledning af ofvannämnda förteckningar och uppgifter verkställer
distriktsstyrelsen derpå den årliga utdebiteringen å de till distriktet
hörande företagen i förhållande till företagens riskcoefficienter och de i
dem utbetalda lönebelopp.
Genom aftal med understödskassor kan distriktet vinna befrielse
från skyldigheten att till de skadade utbetala understöd vid sådan öfver-
gående oförmåga till arbete, som varar längre än 30 dagar.
Afgifterna indrifvas på samma sätt som direkta skatter.
Försummar arbetsgivare att inlemna sådana uppgifter, som ofvan
omnämnts, eller inlemnar han falska sådana, är han underkastad bötes¬
straff.
En reduktion af afgifterna intill högst 30 % kan medgifvas dels
arbetsgivare i företag, som stå under statens uppsigt, derest årligen
med vederbörande myndighets intyg styrkes, att lämpliga åtgärder för
olycksfalls förebyggande vidtagits, dels ock arbetsgivare i andra före¬
tag, derest de årligen uppvisa ett dylikt, af särskildt för ändamålet till¬
satta ingeniörer utfärdadt intyg. Den minskning i afgifter, som tillgodo-
kommer ofvannämnda arbetsgivare, faller de öfrige till last, hvarigenom
således deras afgifter proportionsvis ökas.
Alla in- och utbetalningar, som af försäkringen betingas, ske genom
1868 års olycksfallsförsäkringsanstalt, hvilken skall benämnas »Caisse
nationale <Vassurance contre les accidents». Till denna inlevereras de upp¬
tagna afgifterna, hvilka tillgodoföras hvarje distrikt å dess konto. A
reservfondernas konton skola uppföras: afgifter, som ej kunnat indrifvas;
genom reduktion af afgifter uppkomna förluster; ränta å anstaltens för¬
skott; kostnaden för skiljedomstolarnes verksamhet; afkortade afgifter;
utgifter, som uppstå genom redan faststälda ersättningars höjande; af¬
gifter af arbetsgivare, som af eu eller annan anledning ej blifvit upp¬
106
tagna å hufvudförteckningarne men sedermera tillkommit; böter, ådömda
enligt lagen; understöd, som ej lyftats inom stadgad preskriptionstid
(3 år), samt understöd för den tid, understöd stagaren undergår frihets¬
straff eller bestraffning, som medför infami.
Under det första året af lagens tillämpning skall anstalten använda
de medel, som tillhöra 1868 års anstalt. Nödiga förskott erhållas från
allmänna depositionskassan. Anstaltens medel skola placeras på samma
sätt som allmänna lifränteanstaltens, d. v. s. i statsobligationer, i för¬
bindelser, utfärdade af franska skattkammaren, eller, med finansmini¬
sterns medgifvande, i värdepapper, garanterade af skattkammaren, eller
i departements eller kommuners obligationer.
Inom sex månader efter lagens promulgerande skall anstalten upp¬
rätta tariffer öfver kapitalvärdet af de ersättningar och lifräntor, som
enligt lagen skola utgå till de skadade, efterlefvande makar, barn och
ascendenter. Dessa tariffer skola revideras minst hvart femte år.
Enligt lagen utgående lifräntor och understöd kunna ej med laga
verkan å annan öfverlåtas eller för gäld i mät tagas.
Arbetsgivare, som vill vara sin egen assuradör antingen individuelt
eller genom delaktighet i en frivillig förening, skall derom hvarje bi¬
göra anmälan hos prefekten i departementet samt hos styrelsen för det
olyeksfallsdistrikt, som han tillhör; och bör dervid styrkas, att lian i
den allmänna olycksfallsförsäkringsanstalten stält föreskrifven säkerhet.
De frivilliga föreningames reglementen skola stadfästas af handelsmini¬
stern. I en administrativ förordning skola närmare föreskrifter gifvas
dels angående beloppet och arten af den säkerhet, som skall ställas,
dervid hänsyn bör tagas till yrkets farlighet, arbetarnes antal, arbets¬
tiden in. in., dels efter livilka grunder ofvannämnde arbetsgivare skola
deltaga i kostnaden för skiljedomstolarnes verksamhet, dels ock angå¬
ende sättet för de frivilliga föreningames bildande. Ersättningarne
skola utgå efter de i lagen stadgade grunder och fastställas på samma
sätt som ofvan blifvit omnämndt. Begrafningshjelp och understöd vid
öfvergående oförmåga till arbete utbetalas af arbetsgivaren eller före¬
ningen, lifräntor deremot af anstalten, hvilken har att af den stälda
säkerheten taga så stort kapital, som för ändamålet erfordras. Inom
fjorton dagar efter gjord anmaning skall detta kapital till anstalten in¬
betalas. Fullgöres ej denna föreskrift, förverkar arbetsgivaren rätten
att vara sin egen assuradör och räknas tillhöra vederbörande olycks-
fallsdistrikt från och med den dag, då säkerheten blef otillräcklig. Öf-
verskjuter anstaltens förskott den stälda säkerheten, äro medlemmarne
i frivillig förening gent emot anstalten solidariskt ansvarige för hvad i
säkerheten brister.
Alla protokoll, intyg och andra handlingar, som vid lagens tillämp¬
ning blifva erforderliga, äro fria från lösen och stämpelskatt. Hvarje
107
emot lagen stridande aftal är utan rättslig verkan. Lagen och den af
rådet uppgjorda förteckning öfver försäkringspligtiga yrken skola anslås
i hvarje arbetslokal.
Lagen verkar ej rubbning i gällande författningar om pensionering
af personer, anstälda i flottans arsenaler och verkstäder eller i statens
vapenfabriker. Uti en speciallag skola framdeles bestämmelser gifvas
angående beredande af understöd vid olycksfall i arbetet åt sjömän och
fiskare.
Förestående förslag har ännu icke vunnit slutlig behandling.
Förslag rörande ålderdomsförsäkring.
De Mun's in. fl. inom deputeradekammaren den 25 Maj 1886 väckta
förslag om bildande af obligatoriska hjelpkassor, hvilka skulle lemna
arbetarne såväl sjukhjelp som ålderdomsunderstöd (se 1884 års Arbetare-
försäkringskomités betänkande II sidd. 161 och 162), ledde ej till någon
påföljd. Sedermera har regeringen (genom inrikesministern Constans)
den 6 Juni 1891 i deputeradekammaren framlagt ett förslag till lag
angående ålderdomsförsäkring af arbetare m. fl., hvilket. förslag går en
medelväg mellan obligatorisk och frivillig försäkring.
Enligt detta förslag skall hvarje arbetare, arbetsförman, arrendator
(métayer) eller tjenstehjon, som har fransk infödingsrätt och hvilkens
årliga arbetsförtjenst ej uppgår till 3,000 francs, försäkras för ålderdom,
såvida han ej hos mären i boningsorten anmäler, att han ej önskar
blifva delaktig i försäkringen. Denna kan ega rum antingen i den
allmänna arbetareförsäkringskassa, »caisse nationale des retraites ouvriéres»,
som skall upprättas och stå i förbindelse med den förut befintliga all¬
männa lifränteanstalten, eller ock i en sanktionerad understödskassa eller
slutligen uti sådan privat ålderdomsförsäkringskassa, fackförening eller
annan ömsesidig hjelpkassa, som af inrikesministern erhållit tillstånd
att utöfva sådan ålderdomsförsäkring, som i lagen afses.
För hvarje under lagen inbegripen arbetare, arbetsförman, arren¬
dator eller tjenstehjon, som ej genom intyg från mären styrker, att han
afsagt. sig delaktighet i försäkringen, skall arbetsgifvaren å aflöningen
innehålla 5—10 centimes om dagen samt sjelf tillskjuta lika mycket och
sedermera minst en gång i qvartalet insända beloppen till den kassa
eller förening, der försäkringen eger rum. Anteckning om gjorda in¬
betalningar göres i den bok, som hvarje försäkrad erhåller. Pennin-
garne kunna placeras antingen i den allmänna lifränteanstalten eller
ock på sätt finnes stadgadt om ömsesidiga understödskassors medel.
108
Om den försäkrade genom intyg af arbetsgifvaren och mären i bonings¬
orten styrker, att hans årliga arbetsförtjenst ej öfverstiger 3,000 francs,
tillskjuter staten två tredjedelar af arbetsgifvarens och den försäkrades
sammanlagda bidrag; dock får derigenom lifräntan ej komma att öfver¬
stiga 600 francs om året. Statstillskottet inskrifves i den försäkrades
bok. Har den försäkrade ej oafbrutet erlagt afgifter från och med sitt
25:te till och med sitt 55:te år för i medeltal minst 290 dagar om året,
går han miste om statstillskottet. På grund af särskilda omständigheter
kan dock afbrott i premiebetalningen ega rum under högst fem år utan
sådan påföljd för den försäkrade, derest premiebetalningen fortfar så
lång tid efter det 55:te året, som afbrottet varat.
Med inräknande af statstillskottet och med tillämpning af en ränte¬
fot af 4 % skulle de försäkrade vid fylda 55 år erhålla lifräntor till
belopp af 300—600 francs.
Skulle någon försäkrad blifva till arbete oförmögen, innan han fylt
55 år eller fullgjort stadgade inbetalningar, kan det belopp, som redan
erlagts, användas till inköpande af en lifränta för honom. Hafva inbe-
talningame gjorts genom understödsföreningar, tillskjuter staten ett lika
stort belopp, som lifräntan på grund af nämnda inbetalningar skulle
utgjort, så att denna fördubblas, eljest endast hälften deraf.
För utländska arbetare skall arbetsgifvaren erlägga 10 centimes om
dagen. Dessa arbetare kunna emellertid ej förvärfva rätt till lifränta enligt
den föreslagna lagen. Stadgandet motiveras af nödvändigheten att hindra
arbetsgifvarne att för undslippande af afgifters erläggande använda ut¬
ländska arbetare framför sådana med fransk infödingsrätt.
Den i förslaget förordade försäkringen afser endast att bereda lif¬
räntor åt arbetarne sjelfve vid uppnådd viss ålder, ej att lemna understöd
åt deras efterlefvande. Förslaget stadgar emellertid att, om någon
under detsamma inbegripen person förpligtar sig att hos 1868 års lif-
försäkringsanstalt taga en lifförsäkring å 500—1,000 francs med 30
årliga premiebetalningar, staten skall erlägga hälften af premierna, om
den försäkrades andel inflyter från understödsförening, eljest en tredjedel.
Enligt förslaget skall en fond bildas af:
1) gåfvor och legater,
2) afgifter för utländska arbetare,
3) sådana delar af det föreslagna statstillskottet, hvilka ej tagas i
anspråk för förvärfvande af lifräntor, antingen emedan lifräntans årliga
belopp skulle öfverstiga 600 francs eller derför att de föreskrifna af-
gifterna ej erlagts,
4) lifräntor, som ej lyftats inom stadgad preskriptionstid,
5) räntor å denna fonds medel.
Fonden skall användas till:
109
1) att höja statstillskottet till de inbetalningar, som genom under¬
stödsföreningar göras till 1868 års lifförsäkringsanstalt,
2) till statstillskott för beredande af lifränta åt personer, som blifvit
till arbete oförmögna före fylda 55 år,
3) att undantagsvis bispringa dem, som utan eget förvållande måste
afbryta premiebetalningen, samt
4) att bestrida förvaltningskostnaderna.
Enligt lagen utgående lifräntor skola ej kunna öfverlåtas eller för
gäld i mät tagas.
Angående öfvergångstiden innehåller förslaget följande bestämmel¬
ser. Den, som vid lagens trädande i kraft befinner sig i åldern 25—40
år, eger tillgodonjuta de i lagen stadgade förmåner, om lian börjar göra
regelbundna inbetalningar under året näst efter det, då lagen publicerats.
De lifräntor, som då redan utgå från den allmänna lifränteanstalten.
kunna genom statstillskott ökas med %-delar, om de härröra från minst
10 års inbetalningar. Under samma förutsättning kan statstillskott er¬
hållas till lifräntor, för hvilka inbetalningar redan gjorts, men som vid
lagens trädande i kraft ännu ej börjat utgå.
Antalet personer, som skulle falla under den föreslagna lagen, upp¬
skattas till 9,1 millioner, deraf ungefär 60 % i åldern 25—40 år. Af de
senare antagas ungefär 3 millioner vilja blifva försäkrade. Statens ut¬
gift skulle blifva omkring 3,5 millioner francs första året, sedermera
alltjemt stiga, till dess jemvigt emellan afgående och nytillträdande för¬
säkrade ernåtts, och då utgöra omkring 97,5 millioner francs årligen.
Ofvergångsstadgandena hafva beräknats omfatta 100,000 personer
och medföra en statsutgift af 4,4 millioner francs första året, hvilken
utgift sedermera alltjemt minskades, till dess densamma från och med
30:de året upphörde. Lifräntan skulle för dessa utgöra i medeltal:
i åldern 26—30 år........ 498 francs,
i » 31—35 » ......... 354 » ,
i » 36—40 » ......... 240 »
Efter 70 år skulle vara samladt ett kapital å 11V4 milliarder francs
samt årligen utbetalas lifräntor till ett belopp af 675 millioner francs
till ungefär lVa million personer.
Italien.
Förslag till obligatorisk försäkring för olycksfall i arbetet.
Det af deputeradekammaren den 15 Juni 1885 antagna lagförslaget
angående utvidgning af arbetsgifvares privaträttsliga ersättningsskyl¬
dighet vid olycksfall i arbetet (se 1884 års Arbetareförsäkringskomités
betänkande II, sidd. 216—218) blef af senaten förkastadt. Sedan dess
hafva flere förslag framkommit angående införande af en obligatorisk
olycksfallsförsäkring. Det senaste förslaget, framlagdt af ministern
Chimirri den 13 April 1891, har med vissa modifikationer blifvit den
3 Mars 1892 af senaten antaget samt öfverlemnades den 26 i samma
månad till deputeradekammaren. Detta förslag, hvars första afdelning
har afseende å olycksfalls förebyggande, innehåller med hänsyn till frå¬
gan om beredande af understöd åt arbetare, som skadats genom olycks¬
fall i arbetet, eller deras efterlefvande hufvudsakligen följande bestäm¬
melser.
Emot följderna af olycksfall i arbetet skola försäkras dels arbetare
i grufvor och bergverk, stenbrott, byggnadsföretag, industrier, i hvilka
explosiva ämnen tillverkas eller användas, arsenaler och skeppsvarf, dels
ock, under förutsättning att de i företaget anstälda personernas antal
öfverstiger tio, arbetare i industriel företag, i hvilka med elementar-
kraft drifna motorer användas. Försäkringspligten inträder jemväl, der¬
est dylikt företag drifves för statens eller någon kommuns räkning.
Dessutom skola vara försäkrade, under förutsättning att flere än tio
personer äro i företaget anstälda, arbetare vid företag för byggande
eller trafikering af jern- eller spårvägar samt vid anläggning af ham¬
nar, kanaler eller dammar, derest arbetet utföres för statens eller nå¬
gon kommuns räkning, äfvensom arbetare vid bro- och vägbyggnad för
allmän räkning.
in
Såsom arbetare anses ej den, som utför arbete i sitt hem, ej hel¬
ler arbetsförman, hvilkens aflöning öfverstiger sex lire om dagen och
utbetalas hvarje gång för längre tid än en månad.
Försäkringen eger rum genom arbetsgifvarens försorg och på hans
bekostnad och har till föremål beredande af understöd vid sådana olycks¬
fall under arbetet, som orsakat döden eller ock kroppsskada, som med¬
fört oförmåga till arbete under längre tid än tio dagar. Utföres arbe¬
tet för statens eller någon kommuns eller allmän inrättnings räkning
af entreprenör eller koncessionshafvare, bekostar denne försäkringen.
Ersättningarne skola utgöra minst följande belopp:
l:o) vid varaktig fullständig oförmåga till arbete fem gånger den
årliga arbetsförtjensten;
2:o) vid varaktig partiel oförmåga till arbete fem gånger det be¬
lopp, hvarmed den årliga arbetsförtjensten minskats;
3:o) vid fullständig öfvergående oförmåga till arbete för hvarje
dag från och med elfte dagen efter olycksfallet, dock högst 360 dagar,
hälften af medeldagspenningen;
4:o) vid partiel öfvergående oförmåga till arbete för hvarje dag
från och med elfte dagen efter olycksfallet och under högst 360 dagar
hälften af den mistade dagliga arbetsförtjensten;
5:o) vid dödsfall fyra gånger den årliga arbetsförtjensten, hvithet
belopp utbetalas enligt gällande arfsordning till descendenter, ascenden-
ter, make, oäkta barn och minderåriga syskon.
Lärling, som icke åtnjuter aflöning, erhåller vid fullständig varak¬
tig oförmåga till arbete 1,000 lire. Aflider han i följd af olycksfallet,
erhålla hans arfvingar 800 lire. Lärling, som åtnjuter lön, må ej i nå¬
got fall erhålla mindre ersättning än den nu nämnda.
I administrativ väg föreskrifves, hvad med öfvergående och varak¬
tig oförmåga till arbete skall förstås.
Såsom dagaflöning anses medeldagaflöningen under de 30 sista da-
garne före olycksfallet eller, om anställningen ej varat i 30 dagar, un¬
der den tid, den skadade varit anstäld i företaget. Vid bestämmandet
af den årliga arbetsförtjensten tages 300 gånger den sålunda beräknade
dagaflöningens belopp.
När graden af den oförmåga till arbete, som ett olycksfall orsa¬
kat, icke kan efter tio dagars förlopp genast utrönas, skall den skadade
tills vidare erhålla hälften af sin förutvarande dagaflöning. Tvister an¬
gående denna ersättnings belopp afgöras i sista hand af pretorn i det
distrikt, der olycksfallet timat. Då ersättningen slutligen fastställes, af-
drages det belopp, hvarmed den provisoriska ersättningen kati pröfvas
hafva varit högre än vederbort.
Aftal, genom hvilka rätten till ersättning efter lagen skulle upp-
luifvas eller minskas, äro utan rättslig verkan.
112
I reglementet för vederbörande försäkringsanstalt kan bestämmas,
att understöden vid öfvergående oförmåga till arbete skola genom en
understödskassa utgå i form af sjukvård och naturaförmåner, som i den
Kongl. resolution, hvarigenom reglementet blifvit stadfäst, förklaras mot¬
svara den i lagen stadgade ersättningen.
På öfverenskommelse mellan vederbörande försäkringsanstalt samt
den skadade eller hans rättsinnehafvare skall i hvarje fall bero, huru¬
vida det kapital, som bör utgå, skall förvandlas till eu lifränta.
Rätt till ersättning enligt den föreslagna lagen kan ej med laga
verkan å annan öfverlåtas eller för gäld i mät tagas.
Preskriptionstiden för anställande af talan om ersättning enligt la¬
gen är ett år från den dag, olycksfallet inträffade.
Försäkringen kan ega rum antingen i den genom lagen den 8 Juli
1883 upprättade allmänna olycksfallsförsäkringsanstalten (Gassa nazio-
nale d’assicurazione per gli infortuni degli operai sill lavoro) eller ock i
sådan enskild försäkringsanstalt, som af regeringen erhållit tillstånd att
meddela försäkring enligt lagen.
Befriade från skyldigheten att låta försäkra sina arbetare i den
allmänna anstalten eller i behörig enskild anstalt äro de arbetsgi¬
vare, livilka bildat eller bilda af regeringen erkända understödskas-
sor, som vid olycksfall i arbetet lemna arbetarne eller deras arfvingar
minst lika stora understöd som de i lag stadgade. Likaledes är staten
befriad från försäkringsskyldighet med afseende å sådana arbetare, som
genom särskilda författningar hafva sig tillförsäkrade understöd vid
olycksfall i arbetet.
Inom två månader efter lagens publicerande skall hvarje innehaf¬
vare af försäkringspligtigt företag hos prefekten i provinsen anmäla
företagets beskaffenhet och antalet deri anstälde arbetare samt inom
ytterligare sex månader utsluta försäkringsaftal med behörig försäkrings¬
anstalt. Vid företag, som upprättas efter det lagen trädt i kraft, räk¬
nas anmälningstiden från den dag, arbetet i företaget började. Anmä¬
lan att försäkringsaftal afslutits skall inom två veckor derefter göras
hos prefekten, som för hvarje månad till handelsministern insänder upp¬
gift om de under månaden anmälda aftal.
Den allmänna olycksfallsförsäkringsanstalten skall inom tre måna¬
der efter lagens publicerande med regeringens samtycke utfärda ett
särskilt reglemente angående försäkring af arbetare, hvilkas anställ¬
ning är att anse såsom allenast tillfällig. Samma åtgärd skall äfven
vidtagas af de enskilda försäkringsanstalter, som önska utöfva försäk¬
ring enligt lagen.
Underlåter innehafvare af försäkringspligtigt företag att afsluta för¬
säkringsaftal inom stadgad tid, eller blifver hans på sådant aftal grun¬
dade rätt förverkad i följd deraf, att han försummat erlägga premier
113
*
eller eljest brustit i aftalets fullgörande, skall lian, då olycksfall i arbe¬
tet timar inom hans företag, utbetala dubbelt så stor ersättning som
den, försäkringsanstalten skolat utgöra.
Ådagalägges genom laga kraftvunnen straffrättslig dom, att olycks¬
fallet orsakats uppsåtligen af annan person än den skadade sjelf eller
genom åsidosättande af gifna föreskrifter för olycksfalls förebyggande,
har försäkringsanstalten regressrätt enligt allmän lag och är berättigad
erhålla godtgörelse för sina utlägg, med afdrag af de inbetalda pre¬
mierna. Den skadade eller hans rättsinnehafvare erhålla i sådant fall
det belopp, hvarmed skadeståndet öfverskjuter försäkringssumman. Emot
den skadade har försäkringsanstalten regressrätt endast i det fall, att
denne genom laga kraftvunnen straffrättsligt dom blifvit förvunnen att
hafva uppsåtligen framkallat olycksfallet. Regresstalan preskriberas
inom två år, från det den straffrättsliga domen vunnit laga kraft. Med
undantag af ofvannämnda fall äro arbetsgifvarne fritagna från all pri¬
vaträttslig ersättningsskyldighet vid olycksfall i arbetet.
Alla arbetsgifvare, således ej blott innehafvare af försäkringsplig-
tiga företag, hafva skyldighet att hos vederbörande lokalmyndighet an¬
mäla alla i företaget timade olycksfall inom två dagar derefter. För¬
summelse häraf medför böter från 50 till 100 lire.
Böter, som enligt lagen ådömas, äfvensom försäkringsbelopp, som
vid dödsfall ej kunna utbetalas, emedan den aflidne ej efterlemnat kända
arfvingar, tillfalla den allmänna olycksfallsförsäkringsanstalten för att
efter anordning af handelsministern användas till understöd åt hjelp-
kassor, som lemna genom olycksfall i arbetet skadade arbetare under¬
stöd under de första tio dagarne efter olycksfallet.
Närmare föreskrifter angående lagens genomförande lemnas i ad¬
ministrativ väg.
Förestående förslag har ännu ej blifvit af deputeradekammaren
slutbehandlad!
Nya Avbet.--förs.-komHell8 bet. III.
8
England.
Arbetsgifvares ersättningsskyldighet vid olycksfall i arbetet.
Sedan den parlamentskommission, som år 1886 tillsattes för att
undersöka verkningarne af 1880 års ansvarighetslag eller den s. k.
JEmployers Liability Ad samt taga i öfvervägande framkomna förslag
till ändringar i denna lag, den 11 Juni 1886 afgifvit sitt betänkande
och dervid, utan att framlägga något formuleradt lagförslag, framhållit
önskvärdheten af ansvarighetslagens revidering i åtskilliga uppgifna
hänseenden, öfverlemnades frågan år 1888 till det ständiga utskottet
för »Law and Courts of Justice and Legal Procedure», hvilket samma
år afgaf betänkande jemte förslag till ny ansvarighetslag, som den 1
Januari 1889 skulle träda i den äldres ställe.
Utskottets förslag går hufvudsakligen ut på att dels ytterligare
modifiera läran ‘om common employment, dels ock gifva ansvarighets¬
lagen en större omfattning. Derjemte söker detsamma afhjelpa åt¬
skilliga oegentligheter i den äldre lagen, Indika framträdt under lagens
tillämpning. Förslaget afviker väsentligen i följande afseenden från
1880 års lag.
Enligt 1880 års lag är arbetsgifvaren ersättningsskyldig vid, bland
andra, sådana olycksfall, hvilka orsakats af bristfällighet uti de till före¬
taget hörande och der använda gångar, verk, maskiner och verktyg,
under förutsättning, att bristfälligheten eller underlåtenheten att den¬
samma uppdaga eller afhjelpa kan tillskrifvas arbetsgifvarens egen vårds¬
löshet eller ock försummelse af någon hos honom anstäld person, som
det ålegat tillse, att materiel och dylikt är i försvarligt skick. Förslaget
låter arbetsgifvarens ersättningsskyldighet inträda jemväl om olycks¬
fallet härrört från bristfällighet i anordningen (arrangement) af gångarne,
verken o. s. v. Derjemte tillfogar förslaget efter »verktyg» byggnader
115
och egendomens tillbehör, hvarförutan arbetsmaterielet ej behöfver an¬
vändas i företaget, utan allenast vara bestämdt att nyttjas i detsamma,
för att ersättning skall kunna utgå.
Lagen år 1880 gör arbetsgifvaren ersättningsskyldig, om olycks¬
fallets inträffande kan tillskrifvas försumlighet i tjensten af någon bos
arbetsgifvaren anstäld person, hvilkens enda eller hufvudsakliga ålig¬
gande är att öfvervaka arbetet och som gemenligen icke tager del i kropps¬
arbetet. Sistnämnda vilkor förekommer icke i förslaget, utan ansvarar
arbetsgifvaren enligt detsamma, vare sig den försumlige i allmänhet
sjelf lägger hand vid arbetet eller icke. Härigenom har sålunda till-
lämpningen af läran om common employment ytterligare blifvit in¬
skränkt.
Som bekant har 1880 års lag afseende endast å den vid jernvä-
garne anstälda personalen samt å kroppsarbetare, »workmen», å hvilka
senare »Employers and Workmen Act» år 1875 eger tillämpning. Per¬
soner anstälda vid spårvägs- och omnibustrajik hafva ej ansetts inbe¬
gripna under Employers Liability Act, lika litet som detta varit fallet
med sjömän. Båda dessa grupper upptagas i utskottets förslag. Hvad
de vid jern- och spårvägar anstälda personer vidkommer, har dessutom
arbetsgifvarens ersättningsskyldighet blifvit utvidgad så till vida, som
han ansvarar äfven för försumlighet hos den, som det åligger att hafva
tillsyn öfver andra maskiner af allehanda slag (i 1880 års lag: »signaler,
vexlar, lokomotiv eller tåg»). Vid olycksfall, som utanför brittiskt hamn¬
område träffar sjöman, är redaren ansvarig endast, om han ej genom
vederbörande myndighets intyg kan styrka, att fartyget vid dess senaste
afresa från brittisk hamn varit i fullgodt stånd i enlighet med gällande
författningar och reglementen.
Lagen år 1880 stadgar, att ersättning icke utgår, derest den ska¬
dade egt kännedom om den bristfällighet eller oaktsamhet, som för-
anledt skadan, men underlåtit att inom skälig tid derom lemna arbets¬
gifvaren eller annan i arbetet öfverordnad person underrättelse, såvida
han icke afvetat, att förhållandet ändock var nämnda personer bekant.
Om det sålunda i rättegången blifvit ådagalagdt, att den skadade egt
dylik kännedom utan att inom skälig tid anmäla förhållandet, måste
den skadade eller hans rättsinnehafvare visa, att han afvetat, att jem¬
väl arbetsgifvaren eller arbetsförmännen icke varit i okunnighet om
förhållandet. En dylik bevisning är naturligen synnerligen svår att
åstadkomma, i synnerhet då arbetaren i följd af olycksfallet aflidit och
ersättningstalan väckes af hans rättsinnehafvare. Förslaget stadgar
derför, att underlåten anmälan ej skall medföra förlust af skade¬
ståndsanspråket, derest skälig anledning uppvisas, hvarför anmälan ej
blifvit gjord.
Eldigt common larv gälde i England (ej i Skotland), dels att talan
116
om ersättning för kroppsskada ej kunde anställas af den skadades
efterlefvande, och dels att, om den som vållat skadan aflidit, dylik talan
ej kunde väckas emot hans sterbhusdelegare. Den förra grundsatsen
blef väsentligen modifierad genom lord Campbells act år 1846 och
densammes amendement act år 1864 samt öfvergafs helt och hållet i
1880 års ansvarighetslag. Den senare grundsatsen har deremot bibe¬
hållits. Utskottets förslag innehåller emellertid i motsats härtill, att
rättegång angående utbekommande af ersättning enligt den föreslagna
lagen må anställas jemväl emot afliden arbetsgifvares sterbhusdelegare.
Emot 1880 års lag har bland annat den anmärkningen framställs,
att en arbetsgivare genom att upplåta eu del af arbetet åt en entre¬
prenör kunde undandraga sig ersättningsskyldighet och öfverflytta
denna å entreprenören, hvilken emellertid ofta icke förmådde utgöra
skadeståndet. För afhjelpande af denna brist i lagen föreslår utskottet
att, då den person, för hvilkens räkning ett arbete eller en del deraf
utföres, sjelf eger eller anskaffar gångarne, verken, maskinerna, verktygen
o. s. v., ersättningstalan kan anställas antingen mot honom eller mot
entreprenören.
Den vigtigaste anmärkningen emot 1880 års lag har gält arbets-
gifvarens rätt att genom aftal med sina arbetare fritaga sig från den i
lagen stadgade ersättningsskyldighet. Emellertid torde på grund af de
engelska fackföreningarnes kraftiga och bestämda uppträdande gent
emot arbetsgifvarnes försök att genom dylika aftal blifva befriade
från den ökade ersättningsskyldigheten nämnda rätt i verkligheten
icke hafva missbrukats i afsevärd grad. Utskottet har härutinnan gått
en medelväg. Å ena sidan tillåter nemligen dess förslag dylika aftal,
men å andra sidan fordras för aftalens giltighet vissa garantier. Aftal,
hvarigenom en arbetare frånträdt honom enligt lagen tillkommande
rättigheter, skall nemligen ej befria arbetsgifvaren från ersättnings¬
skyldighet, derest icke aftalet ingåtts på grund af arbetarens uttryck¬
liga, skriftliga anhållan, samt arbetaren genom detsamma blifver be¬
tryggad mot följderna af alla olycksfall medelst försäkring, till hvilken
arbetsgifvaren lemnar så stort bidrag, som af vederbörande ofyndighet
pröfvas motsvara hans ersättningsskyldighet enligt lagen.
Enligt 1880 års lag kan ersättningstalan ej anhängiggöras, derest
icke olycksfallet inom sex veckor blifvit anmäldt hos arbetsgifvaren.
Härifrån kan dispenseras allenast i det fall, att olycksfallet hatt dödlig
påföljd. Emot denna bestämmelse har anmärkts, dels att tiden, inom
hvilken anmälan skall göras, är för kort, och dels att det borde åligga
arbetsgifvaren att sjelf förskaffa sig kännedom om olycksfall, som timat
i hans företag. Förslaget utsträcker tiden till tre månader samt gifver
domstolen rätt att bortse från underlåtenhet att göra dylik anmälan,
äfvensom derifrån, att gjord anmälan varit ofullständig, derest skälig
117
anledning, hvarför anmälningen uteblifvit eller varit ofullständig, kan
visas, samt arbetsgifvarens möjlighet att freda sig från ersättnings-
påståendet derigenom icke i väsentlig mån minskats.
Ersättningens maximum är i 1880 års lag bestämdt till tre års
arbetsförtjenst, beräknad efter arbetslönerna under de tre föregående
åren för en person å samma ort och i enahanda arbete, som den ska¬
dade vid olyckstillfället förrättade. Denna bestämmelse har ledt till
obillighet emot skadade yngre arbetare med ingen eller mycket låg
aflöning. Förslaget stadgar derför att, om tre års arbetsförtjenst ej
uppgår till 250 pd st., detta belopp skall utgöra ersättningens
maximum.
För att åtminstone i någon män tillmötesgå fackföreningarnes
fordran, att något visst maximum ej skulle i lagen utsättas, utan er¬
sättningen utgöra godtgörelse för hela den genom olycksfallet uppkomna
ekonomiska förlusten i enlighet med bestämmelserna i common law,
medgifver förslaget rätt för den skadade eller hans rättsinnehafvare
att, likväl med iakttagande af speciallagens bestämmelser om anmälan
af olycksfallet och om preskriptionstid, samtidigt inför samma domstol
anhängiggöra talan enligt common law. Denna talan blifver då den principala
och talan enligt speciallagen endast subsidiär.
Utskottets förslag behandlades i underhuset i December 1888, men
blef af regeringen återtaget. I synnerhet gaf ))Assuranee-Klausulen»
anledning till meningsskiljaktighet. Uti ett sedermera framlagdt för¬
slag stadgas, att aftal om afsägelse af lagens förmåner skall vara gil¬
tigt, derest dels, såsom ofvan blifvit nämndt, aftalet ingåtts på grund
af uttrycklig skriftlig anhållan af arbetaren och dels arbetaren tillför¬
säkrats sådan värdefull och reel ersättning, som enligt pröfning af den
målet handläggande domstolen utgör skälig godtgörelse och som icke
tillförsäkrats honom vid tillträdandet af eller qvarståendet uti tjensten.
För öfrigt är detta förslag i allt väsentligt öfverensstämmande med
utskottets.
Hvarken utskottets förslag eller det sist omnämnda har hitintills
medfört något resultat. Deremot har 1880 års lag, hvilken blott an¬
togs att gälla intill afslutandet af 1888 års parlamentssession, blifvit
prolongerad och är ännu gällande.
118
Förslag angående ålderdomsförsäkring.
Frågan om obligatorisk ålderdomsförsäkring liar icke varit ånyo upp¬
tagen, sedan 1885 års parlamentskomité den 2 Augusti 1887 afgaf sitt
betänkande angående Blackley's förslag (se 1884 års Arbetareförsäkrings-
komités betänkande II, sidd. 255—-257). Deremot har å allra sista tiden
förslag bragts å bane till åstadkommande af en allmän frivillig ålder¬
domsförsäkring. På föranstaltande af »National Provident League)'), hvil-
kens ändamål är att utbreda Blackley’s ideer, samt under ordförande¬
skap af Chamberlain hölls den 13 Maj 1891 i London ett möte, hvil-
ket uttalade såsom sin åsigt, att tiden vore inne för lagstiftningens
ingripande i ålderdomsförsäkringsfrågan samt att för denna frågas ut¬
redning en frivillig parlamentarisk kommission borde bildas. Kort
derefter konstituerade sig också en dylik kommission, hvilken uppdrog
åt en subkommission, bestående af Chamberlain, Hinder, Mallock samt
ordföranden i National Provident League James Rankin att utarbeta
ett provisoriskt förslag. Subkommissionen afgaf ett sådant förslag den
16 Mars 1892.
Innehållet i detta förslag är följande. Fn allmän pensionskassa upp¬
rättas, hvilken årligen erhåller understöd af statsverket. Försäkringen
är helt och hållet frivillig samt förmedlas af postsparbanken. Oafsedt
förhållandena under öfvergångstiden, angående hvilka särskilda bestäm¬
melser lemnas, är delaktighet i försäkringen beroende deraf, att ett
visst belopp inbetalts före fylda 25 år samt att sedermera intill upp¬
nådda 65 års ålder, då lifräntan börjar utgå, årliga afgifter erläggas.
Afbrott i afgiftsbetalningen kan dock eg a rum under högst fem på
hvarandra följande år, derest afgifterna för de år, af brottet varat, jemte
5 procent ränta derå sedermera erläggas.
För män kan försäkringen ingås med eller utan förbehåll om re¬
stitution af erlagda afgifter eller motsvarande vederlag, derest den för¬
säkrade före pensionsåldern aflider, för qvinnor deremot allenast utan
förbehåll om dylik återbetalning.
Försäkringsvilkoren äro följande:
A- För män, som gjort förbehåll om afgifternas eventuela åter¬
betalning.
Före fylda 25 år inbetalas till postsparbanken 5 pd sb, h vilket
belopp af allmänna pensionskassan ökas till 20 pd st. Sedermera er¬
lägges ytterligare 1 pd st. årligen under fyrtio år. Fullgöras dessa
inbetalningar, erhåller den försäkrade vid fylda 65 år en årlig pension
af 13 pd st.
119
Aflider den försäkrade, innan den tredje årliga inbetalningen skolat
fullg-öras och blifvit fullgjord, återbetalas 5 pd st, till hans enka eller
arfvingar. Aflider han derefter, men innan han fylt 65 år, erhåller
enkan 5 sh. i veckan under 26 veckor samt hvarje minderårigt barn
2 sh. i veckan, till dess det fyller 12 år. Dock må till en och
samma familj ej utgå mera än 12 sh. i veckan under de första 26
veckorna eller 8 sh. under en hvar af de följande. Efterlemnar den
försäkrade ej enka eller minderårigt barn, utbetalas 5 pd st, till hans
arfvingar.
Den, som ej fylt 25 år, kan tillförsäkra sig högre lifränta, dock
högst 26 pd st. om året, om han underkastar sig högre inbetalningar.
Mot hvarje pund sterling, som före fylda 25 år inbetalas utöfver 5 pd
st., svarar eu årlig ökning i lifräntan af 5 sh. 4 d., och för en årlig
inbetalning af 10 sh. utöfver 1 pd st. stegras lifräntan med 3 pd st.
6 sh. 8 d. Aflider sådan försäkrad före 65 års ålder, restitueras hvad
sålunda erlagts till hans enka eller arfvingar i samma förhållande, som
ofvan angifvits. t
B. För män, som ej gjort förbehåll om afgifternas eventuela åter¬
betalning.
Före fylda 25° år inbetalas 2 pd st. 10 sb., som af kassan ökas
med 10 pd st. Arliga afgiften utgör 10 sh. och lifräntans belopp
13 pel sb
Önskar den försäkrade göra större inbetalningar för att erhålla
högre lifränta, dock högst 26 pd sb, svara 2 pd sb 10 sh., som er-
lagts före fylda 25 år, emot en årlig höjning i lifräntan af 11 sh.
8 d., hvarjemte densamma vid en ökning af årsafgiften med 5 sh.
stegras med 2 pd sb 16 sh. 10 d.
C. För qvinnor.
Före fylda 25 år inbetalas 1 pd st. 10 sh., som af kassan ökas
med 3 pd st. Årliga afgiften utgör 8 sh. 8 d. och lifräntan 7 pd
st. 16 sh.
Jemväl härvidlag kan den försäkrade förskaffa sig högre lifränta
genom ökning vare sig i den inbetalning, som före fylda 25 år skall
erläggas, eller i de årliga afgifterna. I förra hänseendet svarar mot
hvarje pund sterling eu stegring af lifräntan med 8 sh. 4 d., i senare
hänseendet medför en inbetalning af 4 sh. 4 d. en ökning af lifräntan
med 1 pd st, 18 sh. 3 d.
Hvarje man. som, innan han uppnått 25 års ålder, i postsparban¬
ken insatt 2 pd st. 10 sb. och styrker, att han är af annan inrättning
äu den allmänna pensionskassan tillförsäkrad cn lifränta till belopp af
minst 6 pd st. 10 sb., skall vid fylda 65 år, om han då visar, att
nämnda lifränta till honom verkligen utgår, af kassan erhålla en til 1-
läggslifränta å 6 pd sb 10 sh.
120
För qvint)or skall hafva inbetalts 1 pd st. 10 sb. samt lifräntan
från annan anstalt utgöra minst 3 pd st. 18 sb. Tilläggslifräntan utgör
sistnämnda belopp.
För öfvergångstiden gälla följande bestämmelser:
Hvarje man, som, då lagen träder i kraft, redan uppnått 25 års
ålder och under de tre följande åren, dock innan lian fylt 50 år, i
postsparbanken insätter
4 pd st., om han ej fylt 30 år,
5 » » » » » 35 »,
6 » y> » » » 40 » ,
8 » » » )) » 45 »,
10 » » )) » » 50 »,
är, om han styrker, att han af statsförsäkringsanstalten eller annan in¬
rättning är tillförsäkrad en lifränta å minst 6 pd st. 10 sh., berättigad
att vid fylda 65 år, derest denna lifränta då verkligen till honom
utgår, af pensionskassan erhålla en tilläggslifränta å 6 pd st. 10 sb.
För qvinna skall hafva inbetalts
3 pd st., om bon ej fylt 30 år,
4 » » » » » 35 » ,
5 » » » » » 40 »,
6 » » » » » 45 »,
7 pd st. 10 sh., om hon ej fylt 50 år.
Lifräntan skall utgöra minst 3 pd st. 18 sh. och tilläggslifräntan
utgå med samma belopp.
En hvar i statens tjenst anstäld person skall vara pligtig att ge¬
nom inbetalningar till den allmänna pensionskassan förvärfva sig en
lifränta. Har han rätt till pension af staten, afdrages å statspensionen
det belopp, som utgår från den allmänna pensionskassan.
En hvar arbetsgivare eger att för personer, som äro hos honom
anstälda, förvärfva lifräntor i den allmänna pensionskassan. Lemnar
arbetstagaren tjensten, innan han kommit i åtnjutande af lifräntan, kan
arbetsgivaren öfverflytta rätten till densamma å hvilken som helst af
sina öfrige underordnade, hvarvid, om denne icke är af samma ålder
som den, hvilken lemnat tjensten, lifräntans belopp skall behörigen
jemkas.
Lifränta kan ej med laga verkan förpantas eller å annan öfverlåtas.
Önskar någon att i stället för de årliga afgifterna inbetala en
summa en gång för alla, skall detta vara honom tillåtet på de vilkor,
som angivas i en för sådant ändamål upprättad tariff.
1> I L A G A.
-
Öfversättning af den tyska lagen angående invaliditets- och
ålderdomsförsäkring den 22 Juni 1889.
I. Försäkringens omfattning och föremål.
Försäkringspligt.
§ l.
I enlighet med bestämmelserna i denna lag skola, från det de fylt sexton år, följande
personer vara försäkrade, nemligen:
1) emot aflöning anstälde arbetare, biträden, gesäller, lärlingar och tjenstehjon;
2) arbetsförmän äfvensom handelsbiträden och handelslärliugar (med undantag af bi¬
träden och elever å apotek), hvilka åtnjuta lön och hvilkas regelbundna årliga
arbetsförtjenst icke öfverstiger tvåtusen mark; samt
3) emot aflöning anstälde personer, tillhörande besättningen å tyska sjögående fartyg
(Seefahrzeuge) (§ 2 i lagen den 13 Juli 1887) samt å fartyg, som användas till
inlandssjöfart (Binnenschiffahrt). Förandet af riksfiaggan på grund af stadgandet
i artikel II § 7 mom. 1 i lagen den 15 Mars 1888 gör icke fartyget till
sådant tyskt sjögående fartyg, som i denna lag afses.
§ 2.
Mom 1. Genom förbundsrådets beslut kan med afseende å bestämda yrkesgrenar stad¬
gandet i § 1 utsträckas att gälla äfven
1) för yrkesidkare (Betriebsunternehmer), som ej regelbundet sysselsätta åtminstone en
aflönad arbetare, äfvensom
2) för sådana sjelfständiga näringsidkare — utan hänsyn till antalet hos dem anstälde
arbetare —, hvilka i egna arbetslokaler framställa eller bearbeta industriela alster
efter andra näringsidkares beställning och för deras räkning (utöfvare af hemin¬
dustri, Hausgewerbetreibende), äfven om de sjelfve anskaffa nödiga rå- och bered-
ningsämnen samt jemväl för den tid, de tillfälligtvis arbeta för egen räkning.
Mom. 2. Genom förbundsrådets beslut kan vidare bestämmas, om och i hvad mån det
skall åligga näringsidkare, efter hvilkas beställning och för hvilkas räkning utöfvare af hem¬
industri (mom. 1) arbeta, att gent emot desse, deras biträden, gesäller och lärlingar upp¬
fylla de förpligtelser, som i denna lag äro arbetsgivare ålagda.
8- 3.
Mom. 1. Såsom aflöning anses jemväl andel i vinst samt naturaförmåner. Dessa senare
beräknas efter det medelvärde, som af vederbörande lägre administrativa myndighet bestämmes.
124
Monn. 2. Anställning, för hvilken ej lemnas annan ersättning än fritt underhåll, medför
ej försäkringspligt enligt denna lag.
Mom. 3. Genom förbundsrådets beslut bestämmes, i hvilken omfattning tillfälligt arbete
i annans tjenst icke skall anses såsom sådan anställning, som i denna lag afses.
§ 4.
Mom. 1. Rikets och förbundsstaternas embets- och tjensteman, högre kommuners (Kommu-
nalverbände) pensionsberättigade tjensteman äfvensom militärer, hvilka i tjensten sysselsättas
såsom arbetare, äro icke underkastade försäkringspligt.
Mom. 2. Ej heller äro de personer försäkringspligtige, hvilka i följd af sitt kroppsliga
eller andliga tillstånd äro varaktigt urståndsatte att genom ett mot deras krafter och färdigheter
(Fähigkeiten) svarande arbete förtjena åtminstone en tredjedel af den dagspenning, som enligt
§ 8 i sjukförsäkringslagen den 15 Juni 1883 blifvit faststäld för vanliga arbetare i arbets¬
orten. Detsamma gäller om dem, som på grund af denna lag åtnjuta invalidpension.
Mom. 3. De, som af riket, en förbundsstat eller en högre kommun uppbära pensioner
eller exspektanslöner till åtminstone invalidpensionens lägsta belopp, eller som på grund af
rikslagarne om olycksfallsförsäkring ega åtnjuta en årlig pension till minst samma belopp, må
efter egen ansökan fritagas från försäkringspligt. Sådan ansökan pröfvas af den lägre ad¬
ministrativa myndigheten i arbetsorten. I dess beslut må ändring sökas hos närmast högre
myndighet, hvilken såsom sista instans afgör ärendet.
Särskilda kassor.
§ 5.
Mom. 1. Andra än de i § 4 omnämnda personer, hvilka äro anstälda i rörelser, som be-
drifvas för rikets, eu förbundsstats eller en högre kommuns räkning, anses fullgöra den lagliga
försäkringspligten genom delaktighet i den särskilda kassa, som för rörelsen i fråga är eller
framdeles kan blifva bildad, derest på sådant sätt är för dem sörjdt minst i lika mått som
genom denna lag, samt kassan uppfyller följande vilkor:
1) De försäkrades afgifter få, i den mån de utgöras för erhållande af invalid- och
ålderdomspension till samma belopp, som i denna lag stadgas, icke öfverstiga
hälften af de afgifter, som utgå enligt § 20 här nedan. Denna bestämmelse tillämpas
ej, om afgifterna till kassan upptagas efter annan än den i § 20 föreskrifna beräk¬
ningsgrund, och i följd deraf högre afgifter erfordras, för att kassan skall kunna
lemna lika höga invalid- och ålderdomspensioner som de i denna lag stadgade.
Derest af sådan anledning högre afgifter måste upptagas, få dock de försäkrades
afgifter icke öfverstiga arbetsgifvarnes.
2) Vid beräkning af väntetid och pensionens belopp skola, för så vidt fråga är om
anspråk på pension i den omfattning, denna lag afser, medlemmarne i dylika
kassor ega tillgodoräkna sig den tid, under hvilken afgifter till någon försäkrings¬
anstalt (§ 41) erlagts, med iakttagande dock af stadgandet i § 32.
3) Pröfning af enskilde medlemmars anspråk på erhållande af invalid- och ålderdoms¬
pension måste kunna hänskjutas till skiljedomstol, i hvilken de försäkrade äro
representerade.
Mom. 2. På framställning af vederbörande riks-, stats- eller kommunalmyndighet bestämmes
af förbundsrådet, hvilka kassor (pensions-, ålderdoms-, invalidkassor) anses uppfylla förestående
fordringar. Dylika af förbundsrådet erkända kassor erhålla såsom bidrag till de från dem ut¬
gående invalid- och ålderdomspensioner det tillskott af riket, som i § 26 mom. 3 omförmäles,
derest anspråk på sådana pensioner skulle kunnat göras gällande jemväl enligt stadgandena i
denna lag.
125
§ 6.
Mom. 1. Från och med den dag, denna lag trädt i kraft, anses delaktighet i dylika af
förbundsrådet erkända kassor lika med försäkring i en försäkringsanstalt. De pensioner, som
utgå i enlighet med denna lags stadganden, fördelas på vederbörande försäkringsanstalter och
kassor enligt de närmare bestämmelserna i §§ 27, 89 och 94.
Mom. 2. Derest afgifterna till en dylik kassa ej upptagas på samma sätt, som i §§ 99 fi'.
föreskrifves, skall kassans styrelse åt dem, som utträda ur kassan, lemna intyg om tiden för
deras medlemskap samt om storleken af den aflöning, som derunder af dem åtnjutits, äfven¬
som huruvida de varit medlemmar af någon sjukkassa och huru länge möjligen inträffade
sjukdomar varat (§ 17). Förbundsrådet eger att om intygens form och innehåll lemna när¬
mare föreskrifter.
§ 7.
Efter derom gjord framställning kan förbundsrådet bestämma, om och i hvad mån be¬
stämmelserna i § 4 mom. 1 skola tillämpas på andra offentliga korporationers pensionsbe-
rättigade tjenstemän, äfvensom huruvida och i hvilken omfattning stadgandena i §§ 5 och 6
skola gälla i fråga om medlemmar af andra kassor, som hafva till ändamål att lemna under¬
stöd vid inträffad invaliditet eller vid ålderdom.
Sjelfförsäkring (Selbstversicherung).
§ 8.
Skulle stadgandet i § 1 icke genom förbundsrådets beslut i enlighet med föreskriften i
§ 2 mom. 1 hafva utsträckts att gälla för de i sistnämnda lagrum omförmälte personer, äro
desse, derest de ej fylt fyratio år och ej heller redan äro enligt § 4 mom. 2 varaktigt
oförmögne till arbete, berättigade att på sätt denna lag stadgar sjelfve försäkra sig i andra
löneklassen (§ 120).
Försäkringens föremål.
§ 9.
Mom. 1. Försäkringens föremål är anspråket på erhållande af en invalid- eller ålder¬
domspension.
Mom. 2. Invalidpension erhåller, utan afseende på lefnadsåldern, en hvar försäkrad,
som är varaktigt oförmögen till arbete (= är för beständigt invalid, erwerbsunfähig). In¬
validitet, som orsakats af olycksfall, medför, med iakttagande dock af föreskrifterna i § 76,
anspråk på invalidpension endast i den mån, pension ej lemnas enligt rikslagarne om olycks¬
fallsförsäkring.
Mom 3. Invaliditet antages vara för handen, om den försäkrade i följd af sitt kroppsliga
eller andliga tillstånd icke längre förmår att genom ett mot sina krafter och färdigheter
(Fähigkeiten) svarande arbete förtjena åtminstone ett belopp, som är lika med summan af en
sjettedel af de lönesatser i medeltal (§ 23), efter hvilka utgifter för honom erlagts under de
fem sista afgiftsåren, och en sjettedel af trehundra gånger det belopp, som enligt § 8 i
sjukförsäkringslagen den 15 Juni 1883 fastställa såsom vanliga arbetares dagspenning i den
ort, der han senast haft anställning, som ej varit endast tillfällig.
Mom. 4. Ålderdomspension erhåller, utan att bevis om invaliditet erfordras, en hvar för¬
säkrad, som fylt sjuttio år.
126
§ io.
Derest någon oafbrutet under ett års tid varit invalid, skall invalidpension till honom
utgå för den tid derutöfver, invaliditeten varar, äfven om han ej kan anses vara invalid för
framtiden.
§ 11.
Har försäkrad bevisligen ådragit sig invaliditeten med uppsåt eller vid föröfvandet af
gröfre brott (Yerbrechen), derför straff blifvit honom af domstol ådömdt, vare han sin rätt
till invalidpension förlustig.
§ 12.
Mom. 1. Försäkringsanstalt eger i det omfång, § 6 mom. 1 siffr. 1 i sjukförsäkringslagen
föreskrifver, öfvertaga vården af insjuknad försäkrad person, som ej är underkastad bestäm¬
melserna i rikslagarne om sjukförsäkring, derest sådan invaliditet, som medför anspråk på
invalidpension efter denna lag, kan befaras af sjukdomen blifva en följd.
Mom. 2. Vidare eger försäkringsanstalt fordra, att den sjukkassa, som den försäkrade tillhör
eller senast tillhört, skall till honom lemna den vård, anstalten aktar nödig. Kostnaden för
den vård, sålunda tages i anspråk, ersättes af försäkringsanstalten med hälften af det belopp,
hvarmed sjukpenningar enligt sjukförsäkringslagen minst skola utgå, derest ej sjukkassan be¬
visligen måst vidkännas högre kostnad.
Mom. 3. Tvister emellan försäkringsanstalterna och vederbörande sjukkassor angående
de förras befogenhet att göra dylik rätt gällande afgöras, utan att klagan mot beslut härutinnan
må föras, af de myndigheter, som hafva uppsigt öfver kassorna (Aufsichtsbehörde). Tvist om
ersättningsanspråk afgöres i administrativ väg eller, om detta ej kan ske, af domstol.
Mom. 4. Blifver den försäkrade invalid i följd af sjukdomen, och har han sjelf vållat,
att sådana åtgärder, som i mom. 1 och 2 omförmälas, ej kunnat i afseende å honom vidtagas,
förlorar han, derest invaliditeten kan antagas vara häraf föranledd, allt anspråk på invalid¬
pension.
§ 13.
Mom. 1. Genom reglemente (statutarische Bestimmung) kan en kommun för sitt område
äfvensom en högre kommun för sitt område eller delar deraf, om aflöning till arbetare i landt¬
bruk och skogshandtering derstädes plägat helt och hållet eller till en del utgå i naturaförmåner,
förordna, att inom området boende pensionstagare, som derstädes i egenskap af arbetare i
landtbruk och skogshandtering helt och hållet eller delvis uppburit aflöning på dylikt sätt,
äfvenledes skola uppbära högst två tredjedelar af pensionen i sådan form. Naturaförmånernas
värde beräknas efter medelpris, som fastställas af den högre administrativa myndigheten.
Dylikt reglemente skall underställas den högre administrativa myndighetens pröfning och
godkännande.
Mom. 2. Åt personer, till hvilka såsom hemfallna under dryckenskapslasten starka drycker
enligt vederbörande myndighets föreskrift ej få å offentliga utskänkningsställen utlemnas, skall
i kommun, för hvilken dylik föreskrift blifvit utfärdad, pensionens hela belopp utgå i natura¬
förmåner, äfven om förutsättningarne i mom. 1 icke föreligga.
Mom. 3. Anspråket på den del af pensionen, som motsvarar naturaförmånerna, öfvergår
å den kommun, för hvilkens område dylik bestämmelse träffats, hvaremot det åligger kommu¬
nen att utgöra naturaförmånerna.
Mom. 4. Pensionsberättigad, på hvilken förestående bestämmelser skola finna tillämpning,
skall af kommunen härom underrättas.
Mom. 5. Den pensionsberättigade eger inom två veckor från delfåendet af beslutet deri
söka ändring hos den myndighet, som har uppsigt öfver kommunen. På samma sätt afgöras alla
127
andra tvister, som genom dessa bestämmelsers tillämpning kunna uppstå emellan den pen-
sionsberättigade och kommunen.
Mom. 6. Så snart laga kraft egande beslut föreligger derom, att anspråk på pension
skall å kommun öfvergå, skall försäkringsanstaltens styrelse, efter anmälan af kommunen,
härom i behörig tid underrätta poststyrelsen.
§ 14.
År den till pensions erhållande berättigade utländing, kan, derest han från tyska riket
afflyttar, godtgörelse honom lemnas en gång för alla med årliga pensionens tredubbla belopp.
Förutsättningar för anspråket.
§ 15.
För erhållande af rätt till invalid- eller ålderdomspension erfordras, förutom bevis om
invaliditet eller i lagen stadgad ålder:
1. att.den stadgade väntetiden förflutit;
2. erläggandet af afgifter.
Väntetid.
§ 16.
Väntetiden (§ 15) utgör:
1. i fråga om invalidpension fem afgiftsår;
2. i fråga om ålderdomspension trettio afgiftsår.
Afgiftsår.
§ 17.
Mom. 1. Såsom afgiftsår anses fyratiosju afgiftsveckor (§ 19). Härvid hopräknas afgifts-
veckorna, oafsedt om de infalla på olika kalenderår, tills helt afgiftsår uppkommer, dock
med iakttagande af bestämmelserna i § 32.
Mom. 2. I fråga om dem, som, efter det de ej blott tillfälligt inträdt i ett försäkringspligt
medförande arbets- eller tjensteförhållande, på grund af styrkt, med invaliditet förenad sjuk¬
dom under sju eller flere på hvarandra följande dagar varit förhindrade fortsätta detta för¬
hållande, eller hvilka för fullgörande af sin värnpligt i freds-, mobiliserings- eller krigstid
iukallats till tjenstgöring vid hären eller flottan, eller hvilka i mobiliserings- eller krigstid
frivilligt gjort militärtjenst, beräknas sådan tid såsom afgiftstid.
Mom. 3. Den tid, en sjukdom varar, beräknas ej såsom afgiftstid, derest sjukdomen
ådragits med uppsåt eller vid föröfvandet af gröfre brott, derför straff blifvit af domstol
ådömdt, genom straffbart deltagande i slagsmål eller dylikt, genom dryckenskap eller genom
könsutsväfningar.
Mom. 4. Då sjukdom oafbrutet varar längre än ett år, beräknas den öfverskjutande
tiden ej såsom afgiftstid.
128
§ 18.
Mom. 1. Uppgift om sjukdom (g 17) kan styrkas genom intyg af styrelsen för den sjuk-
kassa (g 135) eller den inregistrerade eller på grund af någon särskild förbundsstats lagstiftning
bildade understödskassa, som den försäkrade tillhört, men för tiden efter det kassans sjuk-
hjelp upphört samt i fråga om dem, som ej tillhört dylik kassa, genom intyg af kommunal
myndighet. Kassornas styrelser äro pligtige utfärda dessa intyg; och kan vid tredska den myn¬
dighet, som öfver kassorna utöfvar uppsigt, genom viten, högst ett hundra mark, tillhålla
styrelserna att fullgöra berörda skyldighet.
Mom. 2. Intyg af ofvannämnda beskalfenhet angående personer, anstälde i rörelser, som
drifvas för rikets eller en förbundsstats räkning, kunna utfärdas af den myndighet, som har
ledningen af rörelsen sig anförtrodd.
Mom. 3. Fullgörandet af militärtjenst styrkes genom företeende af de intyg, som af
vederbörande militärmyndighet utfärdas.
Medlens anskaffande.
§ 19.
Mom. 1. Medlen till utbetalning af invalid- och ålderdomspensionerna erhållas genom
bidrag af riket, arbetsgifvarne och de försäkrade.
Mom. 2. Dessa bidrag erläggas af riket genom tillskott till de pensioner, som hvarje år i
verkligheten utbetalas, samt af arbetsgifvarne och de försäkrade genom fortlöpande utgifter.
Afgifterna drabba arbetsgifvarne och de försäkrade till hälften hvardera (g 116) och erläggas
för hvaije kalendervecka, under hvilken den försäkrade stått i ett försäkringspligt medfö¬
rande arbets- eller tjensteförhållande (afgiftsvecka).
§ 20.
Mom. 1. ' De afgifter, som skola erläggas för hvarje afgiftsvecka, fastställas på.förhand för
bestämda tidsperioder och för de särskilda försäkringsanstalterna (g 41), första gången för tiden
intill utgången af tionde året efter det lagen trädt i kraft och sedermera för hvarje följande
femårsperiod.
Mom. 2. Storleken af afgifterna skall, med hänsyn jemväl till de genom sjukdomsfall
(g 17 mom. 2) uppkommande förluster, så afpassas, att de betäcka förvaltningskostnaderna, af-
sättningarne för bildande af en reservfond (g 21) samt de genom afgifters återbetalning för¬
anledda utgifter (gg 30 och 31) äfvensom kapitalvärdet af de på försäkringsanstalten belö¬
pande andelar i de pensioner, som sannolikt komma att under perioden beviljas.
S 21.
Mom. 1. Afsättningarne till reservfonden skola för den första afgiftsperioden så beräknas,
att reservfonden vid periodens slut uppgår till en femtedel af de pensioners kapitalvärde, hvilka
under samma period sannolikt falla försäkringsanstalten till last. Skulle reservfonden vid den
första afgiftsperiodens slut ej uppgå till detta belopp, skall bristen fyllas under de närmaste
perioderna. Fördelningen på dessa perioder underställes riksförsäkringsstyrelsens pröfning och
godkännande.
Mom. 1. Genom försäkringsanstaltens reglemente kan föreskrifvas, att reservfonden skall
höjas till dubbla beloppet af hvad här ofvan blifvit stadgadt.
Mom. 2. Reservfonden och räntorna derå få, innan fonden uppnått föreskrifven höjd,
tillgripas endast vid trängande behof och med riksförsäkringsstyrelsens samtycke.
129
Löneklasser.
§ 22.
Mom. 1. För afgifternas och pensionernas beräkning indelas de försäkrade efter deras
årliga arbetsförtjenst i följande klasser:
Klass I till och med 350 mark;
>i II till och med 550 mark;
» III till och med 850 mark;
» IV mer .än 850 mark.
Mom. 2. Såsom årlig arbetsförtjenst anses, såvida ej arbetsgivare och de försäkrade
öfverenskommit, att ett högre belopp skall beräknas:
1) för personer, anstälde i landtbruk och skogshandtering, såvida ej siffr. 4 eger tillämp¬
ning, den årliga medelförtjenst, som den högre administrativa myndigheten, med
hänsyn till stadgandet i § 3, för dem fastställer, eller, hvad arbelsförmän angår,
den årliga arbetsförtjenst, som beräknas efter § 3 i lagen den 5 Maj 1886;
2) för de enligt lagen den 13 Juli 1887 försäkrade sjömän och andra i sjöfartens
tjenst anstälde personer, den årliga arbetsförtjenst i medeltal, som enligt §§ 6
och 7 i samma lag blifvit faststäld af rikskansleren eller af den högre administra¬
tiva myndigheten;
3) för medlemmar af en kassa inom bergshandteringen (Knappschaftskasse) tre hundra
gånger den dagliga arbetsförtjenst i medeltal, som af kassans styrelse fastställes
för den klass af arbetare, som den försäkrade tillhör, dock ej mindre än tre hundra
gånger beloppet af den i arbetssorten gängse dagspenning för vanliga arbetare
(§ 8 i sjukförsäkringslagen);
4) för medlemmar af en ortssjukkassa (Ortskrankenkasse), en sjukkassa vid fabrik eller
annat större företag (Betriebs[Fabriks-]krankenkasse), en byggnadssjukkassa, (Bau-
krankenkasse), eller en handtverksföreningssjukkassa (Innungskrankenkasse) tre
hundra gånger den dagspenning i medeltal (g 20 i sjukförsäkringslagen), som
ligger till grund för afgifterna till sjukkassan, eller i vissa fall den verkliga arbets-
förtjensten (§ 64 siffr. 1 nämnda lag);
5) i öfrigt tre hundra gånger vanliga arbetares i arbetsorten gängse dagspenning (§ 8
i sjukförsäkringslagen).
§ 23.
Såsom lönesats (§ 9 inom. 3) gäller:
för löneklassen I ett belopp af 300 mark;
» » II » » » 500 » ;
» )> III )> » » 720 » ;
» » IV » » » 960 »
S 24
Mom. J. Afgifterna måste efter de olika löneklasserna så nfpassas, att försäkringsanstalten
genom afgifterna i hvarje löneklass erhåller medel att tillgodose de anspråk, som sannolikt
komma att uppstå på grund af dessa utgifter. Dervid skola dock de ökade utgifter, som san¬
nolikt uppstå i följd af sjelfförsäkring och frivillig försäkring, fördelas på saintlige löneklasserna.
Mom. 2. För de i samma försäkringsanstalt inom samma löneklass försäkrade personer
kunna afgifterna bestämmas olika för olika yrkesgrenar. I öfrigt skola afgifterna vara lika
för alla, som i en försäkringsanstalt äro försäkrade inom samma löneklass.
Nya Arbet.-förs.-komilcns hd. 111.
9
130
Pensionernas beräkning.
§ 25.
Pensionerna beräknas för kalenderår. De bestå af dels ett belopp, som, med iakttagande
af stadgandet i § 28 mom. 2, erlägges af försäkringsanstalten, och dels ett fast tillskott
af riket.
S 26.
Mom. 1. Vid beräkningen af den del af invalidpensionen, som från försäkringsanstalten
skall utgå, lägges till grund ett belopp af sextio mark. Detta belopp ökas för hvarje hel
afgiftsvecka
i löneklassen I med 2 pfennige,
, i » II »6 » ,
i » III »9 » ,
i » IV » 13 »
Mom. 2. Den del af ålderdomspensionen, som af försäkringsanstalten skall erläggas,
utgör för hvarje afgiftsvecka
i löneklassen I 4 pfennige,
i » II 6 » ,
i » III 8 » ,
i » IV 10 »
Härvid beräknas 1,410 afgiftsveckor. Hafva för någon försäkrad afgifter för flere än
1,410 afgiftsveckor erlagts inom olika löneklasser, tagas i beräkning de 1,410 afgiftsveckor,
under hvilka de högsta afgifterna erlagts.
Mom. 3. Rikets tillskott utgör för hvarje pension femtio mark om året.
Mom. 4. Pensionerna utbetalas månadsvis i förskott. Skulle vid pensions fördelning i
dylika månadsbelopp uppkomma i pfennige annat än jemnt fem- eller tio-tal, ökas månads-
beloppet till närmast högre sådant tal.
§ 27.
Derest försäkrad varit medlem af en enligt gg 5 och 7 erkänd kassa, skall så väl vid
stegring af invalidpensionen som vid ålderdomspensionens beräkning för hvarje vecka, under
hvilken han, efter det denna lag trädt i kraft, tillhört kassan, den löneklass beräknas, som
han på grund af verkligen åtnjuten lön skulle hafva tillhört, om han varit försäkrad i en för¬
säkringsanstalt. Har den försäkrade samtidigt tillhört en kassa inom bergshandteringen
(Knappschaftskasse) eller en orts-, fabriks-, byggnads- eller handt.verksföreningssjukkassa, lända
vid löneklassens bestämmande föreskrifterna i g 22 mom. 2 siffr. 3 eller 4 till efterrättelse.
§ 28.
Mom. 1. Skall tid, derunder försäkrad bevisligen varit sjuk eller fullgjort militärtjenst,
enligt g 17 såsom afgiftstid anses, lägges för sådan tid andra löneklassen till grund för beräk¬
ningen af pensionen.
Mom. 2. Piket bestrider den del af jmnsionen, som belöper på tiden för militär tjenstgöring.
§ 29.
Mom. 1. Invalidpensionen utgår från och med den dag, förlusten af arbetsförmågan inträdt.
Såsom sådan tidpunkt anses, der ej i beslutet om pensionens beviljande annorlunda bestämmes,
131
den dag, då ansökan om pensionens erhållande till den lägre administrativa myndigheten in-
gifvits (g 75). o
Mom. 2. Ålderdomspensionen börjar tidigast med det sjuttiondeförsta lefnadsårets första
dag. Den bortfaller, då invalidpension lemnas.
Återbetalning af afgifter.
§ 30.
Qvinna, som ingår äktenskap, innan hon kommit i åtnjutande af pension, eger åter¬
bekomma hälften af de för henne inbetalda afgifter, om sådana erlagts för minst fem afgiftsår.
Anspråk härå måste väckas inom tre månader efter äktenskapets ingående. I och med åter-
bekommandet af afgifterna upphöra alla rättsanspråk, som grundats på det förutvarande för¬
säkringsförhållandet.
,g 31.
Mom. 1. Derest man, för hvilken afgifter erlagts för minst fem afgiftsår, afliden innan
han kommit i åtnjutande af pension, eger efterlefvande enka eller, om sådan ej finnes, efter¬
lefvande äkta barn, som ej uppnått femton års ålder, återbekomma hälften af de för den
aflidne inbetalda afgifter.
Mom. 2. Derest qvinna, för hvilken afgifter erlagts för minst fem afgiftsår, afliden in¬
nan hon kommit i åtnjutande af pension, ega hennes efterlefvande faderlösa barn, som ej upp¬
nått femton års ålder, återfå hälften af de för den aflidna inbetalda afgifter.
Mom. 3. Förestående bestämmelser ega ej tillämpning, om de efterlefvande i anledning
af den försäkrades död erhålla pension på grund af olycksfallsförsäkringslagen.
Upphörande af rätten till pension.
§ 32.
Mom. 1. Den på ett försäkringsförhållande grundade rätten till pension upphör, om
under fyra på hvarandra följande kalenderår afgifter på grund af försäkringsförhållandet eller
frivilligt (§ 117) erlagts för mindre än sammanlagdt fyratiosju afgiftsveckor.
Mom. 2. Eätten till pension upplifvas ånyo, då försäkringsförhållandet genom återin-
träde i försäkringspligtig anställning eller genom frivilligt erläggande af afgifter förnyas och
derefter en väntetid af fem afgiftsår förflutit.
Förändring i den försäkrades förhållanden.
§ 33.
•
Mom. 1. Derest i den persons förhållanden, som uppbär invalidpension, sådan förän¬
dring inträder, att han ej längre kan anses varaktigt oförmögen till arbete (§ 9), kan
pensionen honom fråntagas.
Mom. 2. Pensionen upphör att utgå med den dag, beslutet om pensionens indragning
blifvit honom tillstäldt.
132
Mom. 3. Beviljas pension å nyo, skall den tid, under hvilken pension förut uppburits,
tillgodoräknas den försäkrade på samma sätt som tiden för styrkt sjukdom (§ 17 mom. 2).
§ 34.
Enligt denna lag förvärfvadt anspråk på pension livilar:
1) i fråga om dem, som åtnjuta pension enligt rikslagarne om olycksfallsförsäkring,
så länge och i den mån sådan pension och dem enligt denna lag tillerkänd pen¬
sion tillhopa öfverstiga ett belopp af fyrahundrafemton mark;
2) i fråga om de i ,§§ 4 och 7 omförmälte embets- och tjensteman samt militärer,
så länge och i den mån deras pensioner eller expektanslöner jemte dem enligt
denna lag tillerkänd pension tillhopa öfverstiga fyrahundrafemton mark;
3) under den tid den berättigade undergår frihetsstraff af större längd än en månad
eller är å arbetshus eller förbättringsanstalt intagen;
4) under den tid den berättigade ej bor inom riket. Genom förbundsrådets beslut
kan detta stadgande förklaras ej gälla beträffande bestämda gränsområden.
Förhållande till andra rättsanspråk.
§ 35.
Mom. 1. Denna lag verkar ej rubbning i kommuns eller fattigvårdssamhälles lagliga
skyldighet att understödja hjelpbehöfvande personer eller i annan genom lag eller reglemente
stadgad eller på aftal beroende förpligtelse att draga försorg om ålderstigne, sjuke, till ar¬
bete oförmögne eller hjelpbehöfvande personer.
Mom. 2. Om kommun eller fattigvårdssamhälle lemnat hjelpbehöfvande person understöd
för tid, då han egt rätt till invalid- eller ålderdomspension, öfvergår rätten till pensionen å
kommunen eller fattigvårdssamhället till så stor del, som motsvarar det lemnade understödet.
Detsamma gäller i fråga om yrkesidkare och kassor, som på grund af lag eller författning
fullgjort kommun eller fattigvårdssamhälle eljest åliggande skyldighet att understödja hjelp¬
behöfvande.
S 36.
Mom. 1. Fabrikskassor, kassor inom bergshandteringen, sjömanskassor och andra för
industri, landtbruk eller liknande företag bildade kassor, hvilka till sina enligt denna lag
försäkrade medlemmar lemna pensioner eller kapital vid ålderdom eller oförmåga till arbete,
äro berättigade att nedsätta understöden för sådana personer, som på grund af denna lag ega
rätt till invalid- eller ålderdomspensioner med högst det belopp, som motsvarar pensionernas
värde, såvida yrkesidkarnes och medlemmarnes eller, med yrkesidkarnes samtycke, åtminstone
medlemmarnes afgifter samtidigt i motsvarande grad minskas. Dylik nedsättning får dock ej
omfatta sådana i kassans reglemente föreskrifna understöd, som beviljats före det kassans organ
fattat beslut om understödens nedsättning eller före det denna lag trädt i kraft.
Mom. 2. Den för sådant ändamål erforderliga ändring i kassans reglemente skall under¬
ställas vederbörande myndighets pröfning och godkännande. Denna myndighet eger med rättslig
verkan sjelf vidtaga dylik ändring i reglementet, derest de yrkesidkare, som erlägga afgifter
till kassan, eller flertalet af kassans medlemmar om ändringen väckt förslag, men detta blifvit
af kassans organ förkastadt.
Mom. 3. Nedsättning af afgifterna erfordras ej, om de genom understödens minskning
inbesparade belopp skola användas för andra för arbetsförmän, arbetare eller deras efterlefvande
133
afsedda välgörenhetsinrättningar, och dylik användning af besparingarne i kassans reglemente
föreskrifves och af vederbörande myndighet (Aufsichtsbehörde) godkännes, eller om afgif-
terna måste utgå med samma belopp som förut, för att kassans förbindelser framdeles
skola kunna fullgöras.
§ 37.
Stadgandet i § 32 angående upphörande af de på försäkringsförhållandet grundade rätts¬
anspråk eger icke tillämplighet i fråga om dem, som erhålla invalid- eller ålderdomspension
från sådan kassa, som i § 36 omnämnes.
§ 38.
Bestämmelserna i gg 36 och 37 skola tillämpas jemväl på de för betryggande mot in¬
validitet och ålderdom bildade kassor, i fråga om hvilka skyldighet till inträde är stadgad uti
reglementen, utfärdade för särskilda orter.
§ 39.
Har den, som enligt denna lag är berättigad till invalidpension, lagligt anspråk på er¬
sättning af tredje man för den genom invaliditeten orsakade skada, öfvergår detta anspråk å
försäkringsanstalten till så stor del, som motsvarar den pension, anstalten har att lemna.
Pensionernas särskilda förmåner.
g 40.
Pension kan ej med laga verkan förpantas eller å annan öfverlåtas, ej heller i mät tagas
lör gäldande af andra än de i g 749 mom. 4 Civilprocesslagen omnämnda fordringar af
hustru, äkta barn och till ersättning berättigade kommuner eller fattigvårdssamhällen.
II. Organisation.
Försäkringsanstalter.
,g 41.
Mom. 1. Invaliditets- och ålderdomsförsäkringen eger rum i försäkringsanstalter, som
enligt föreskrifter af de särskilda förbundsstaternas regeringar upprättas för högre kommuner
inom förbundsstaten eller för förbundsstats • hela område.
Mom. 2. Jemväl kan för flere forbundsstater eller delar af sådana äfvensom för flere
högre kommuner inom samma förbundsstat gemensam försäkringsanstalt upprättas.
Mom. 3. I hvarje försäkringsanstalt försäkras alla de, hvilkas arbetsort är belägen inom
anstaltens distrikt. Derest arbetet eger rum i rörelse, som har sitt säte inom riket, anses den
ort, der rörelsen har sitt sate, såsom arbetsort.
134
§ 42.
För försäkringsanstalts upprättande erfordras förbundsrådets samtycke. Lemnas ej detta,
kan förbundsrådet, efter vederbörande regeringars hörande, gå i författning om anstaltens
upprättande.
§ 43.
Mom. 1. Försäkringsanstalts säte bestämmes af vederbörande förbundsstats regering.
Mom. 2. Har försäkringsanstalt upprättats för flere förbundsstater eller delar af sådana,
bestämmer förbundsrådet anstaltens säte, derest öfverenskommelse derom ej träffas af veder¬
börande förbundsstaters regeringar.
§ 44.
Mom. 1. Försäkringsanstalt kan i sitt namn förvärfva rättigheter och ingå förbindelser
samt kära och svara inför domstol. För anstaltens förbindelser ansvarar gentemot fordringsegarne
dess förmögenhet och, om denna ej förslår till uppfyllande af anstaltens förpligtelser, den
högre kommun, för hvilken anstalten är upprättad, samt, om kommunen härför saknar tillgång
eller om försäkringsanstalten blifvit för förbundsstat upprättad, förbundsstaten.
Mom. 2. Är försäkringsanstalt upprättad för flere högre kommuner eller för flere förbunds¬
stater eller delar af sådana, ansvara de, derest anstaltens förmögenhet ej förslår till uppfyllande
af anstaltens förbindelser, i förhållande till folkmängden enligt senaste folkräkning i de områden,
som lyda under försäkringsanstalten.
Mom. 3. Försäkringsanstalts egendom får ej användas till andra än i denna lag afsedda
ändamål. Räkenskaperna öfver dess inkomster och utgifter skola föras särskild! och dess
kassabehållning förvaras särskild! för sig.
Mom. 4. Försäkringsanstalt får ej drifva annan rörelse, än i denna lag sägs.
§ 45.
Mom. 1. Kostnaderna för försäkringsanstalts första upprättande skola förskjutas af den
högre kommun eller deu förbundsstat, för hvilken den upprättas. I fråga om gemensamma för-
säkringsanstalter skola, der ej annorledes öfverenskommes, kostnaderna förskjutas efter den i
§ 44 mom. 2 stadgade grund.
Mom. 2. De lemnade förskotten skola af försäkringsanstalten ersättas af de först
inflytande försäkringsafgifterna.
Styrelse.
§ 46.
Mom. 1. Försäkringsanstalt förvaltas af en styrelse, såvida icke särskilda angelägenheters
handhafvande genom lag eller anstaltens reglemente uppdrages åt utskottet eller andra organ.
Mom. 2. Styrelsen representerar anstalten inför och utom rätta jemväl vid de tillfällen,
der enligt lag speciel fullmagt erfordras.
Mom. 3. På hvad sätt anstalten skall representeras gent emot styrelsen, bestämmes i
reglementet.
§ 47.
Mom. 1. Försäkringsanstalts styrelse har egenskap af offentlig myndighet. Dess angelägen¬
heter ombesörjas af en eller flere embetsman i den förbundsstats eller den högre kommuns tjenst,
/
135
för hvilken anstalten är upprättad. Desse embetsman utnämnas af den högre kommunen eller
af förbundsstatens regering enligt de för hvarje förbundsstat gällande föreskrifter. Desse
embetsmäns aflöning samt pension åt dem och deras efterlefvande utgå af försäkringsanstal-
tens medel.
Mom. 2. Genom reglementet kan bestämmas, att styrelsen skall bestå af, förutom ofvan-
nämnde embetsman, jemväl andra personer, hvilkaallt efter reglementets föreskrift ega åtnjuta aflö¬
ning eller icke. Skall aflöning utgå till dylika ledamöter i styrelsen, fastställas vilkoren för deras
antagande af utskottet (§ 48) eller, der reglementet så föreskrifver, af uppsigtsrådet (g Öl).
Mom. 3. I reglementet föreskrifves formen för aflattandet af styrelsens beslut äfven¬
som försäkringsanstaltens beteckning vid förekommande underskrifter.
Utskott.
§ 48.
Mom. 1. Dör hvarje försäkringsanstalt skall finnas ett utskott, bestående af representanter
för arbetsgifvarne och de försäkrade, minst fem för hvardera. Antalet representanter bestämmes,
innan reglementet blifvit faststäldt, af vederbörande förbundsstats regering och derefter genom
reglementet. Antalet representanter för arbetsgifvarne och för de försäkrade måste vara lika.
Mom. 2. Desse representanter väljas af styrelserna för de inom försäkringsanstaltens di¬
strikt befintliga orts-, fabriks-, byggnads- och handtverksföreningssjukkassor, kassor inom bergs-
handteringen, sjömanskassor och andra till befordrande af sjöfolks intressen afsedda, af öfverhe-
ten stadfästa föreningar af sjöfolk. Tillhöra de i § 1 nämnda personer icke sådana kassor, skola
enligt de närmare bestämmelser, som vederbörande förbundsstats regering utfärdar, högre
kommuners representationer eller organen för den kommunala sjukförsäkringen eller för liknande,
inrättningar, som enligt någon förbundsstats särskilda lagstiftning kunna vara bildade, deltaga
i valet i förhållande till desse personers antal. Bestå ofvannämnda kassors och föreningars
styrelser af representanter för arbetsgivare och representanter för arbetare, deltaga de förre
endast i valet af arbetsgifvarnes representanter och de senare endast i valet af representanter
för de försäkrade.
§ 49.
Mom. 1. Valet af representanter förrättas enligt de närmare föreskrifterna i en valstadga,
som förbundsstatens regering eller af denna utsedd myndighet har att utfärda, samt under
ordförandeskap af ett ombud för regeringen eller nämnda myndighet.
Mom. 2. För hvarje representant utses en förste och en andre suppleant, hvilka i ord¬
ningsföljd tjenstgöra, då representanten har förfall, och, då denne afgår, inträda för åter¬
stående delen af valperioden.
Mom. 3. Valet sker för en tid af fem år. De afgående kunna återväljas.
Mom. 4. Tvister angående valen afgöras af den myndighet, som utfärdat valstadgan.
S 50.
Mom. 1. Valbare till representanter äro endast tyske män, som uppnått myndig ålder,
bo inom försäkringsanstaltens distrikt, ega medborgerligt förtroende (sich im Besitz der biirger-
lichen Ehrenrechte befinden) och ej genom domstols beslut betagits rätt att sjelfve råda öfver
sin egendom.
Mom. 2. Valbare till representanter för arbetsgifvarne äro endast arbetsgivare åt de
enligt denna lag försäkrade personer samt de befullmägtigade föreståndarne för sådana arbets¬
givares rörelser, till representanter för de försäkrade endast de på grund af denna lag
försäkrade personer.
136
Andra organ.
§ 51.
Mom. 1. I reglementet kan inrättandet af ett nppsigtsråd (Aufsichtsrath) föreskrifvas.
(Jppsigtsråd måste bildas, om enligt reglementet i styrelsen ej finnas representanter för arbets¬
givare och försäkrade. Uppsigtsrådet skall öfvervaka styrelsens förvaltning och fullgöra de
enligt reglementet detsamma i öfrigt åliggande skyldigheter.
Mom. 2. Bildas uppsigtsråd, skola ledamöterna deri uppfylla de i § 50 föreskrifna for¬
dringar. Antalet representanter för arbetsgifvarne och för de försäkrade måste vara lika. Upp¬
sigtsrådet eger begära utskottets sammankallande, så ofta försäkringsanstaltens intresse
synes sådant påfordra.
Mom. 3. Såsom försäkringsanstalts organ i orterna utses förtroendemän bland arbetsgi¬
vare och försäkrade.
Mom. 4. Ledamöterna i uppsigtsrådet samt förtroendemännen kunna ej vara leda¬
möter i styrelsen.
§ 52.
Försäkrade personer (gg 1, 2, 8, 117), hvilka såsom arbetsgivare lemna ej blott till¬
fällig sysselsättning åt försäkringspligtige personer, räknas till arbetsgifvarnes klass i fråga
om bildandet af utskott, uppsigtsråd och skiljedomstol samt väljande till förtroendemän.
Omröstning.
§ 53.
Falla vid omröstningar i utskottet eller uppsigtsrådet lika röster ör olika meningar, gäller
den mening, ordföranden biträder.
Reglemente.
§ 54.
För hvarje försäkringsanstalt skall finnas ett reglemente, hvilket antages af utskottet.
Reglementet skall innehålla föreskrifter:
1) om antalet ledamöter i utskottet, utskottets rättigheter och skyldigheter samt dess
sammankallande, om val af ordförande deri och sättet för besluts fattande;
2) för den händelse uppsigtsråd (g 51) skall bildas, om sättet härför, dess ledamöters
antal, dess rättigheter och skyldigheter;
3) om sättet för val af förtroendemän (g 51 mom. 3) äfvensom angående deras rättig¬
heter och skyldigheter;
4) om formen för affattande af styrelsens beslut och om försäkringsanstaltens beteck¬
ning vid förekommande underskrifter äfvensom, i händelse styrelsen består af,
förutom de i § 47 mom. 1 omförmälte embetsman, jemväl andra personer (§ 47
mom. 2), om sättet för fattandet af styrelsens beslut och om styrelsens represen¬
terande gent emot tredje man;
5) om försäkringsanstaltens representerande gent emot styrelsen (g 46 mom. 3);
6) om antalet bisittare i skiljedomstolarne;
7) om beloppet af de ersättningar, som skola utgå enligt g 47 mom. 2 och § 58;
137
8) om uppställningen af årsräkenskaperna och om decharge, derest icke vederbörande
förbundsstats regering härom lemuat föreskrift;
9) om bokslutets offentliggörande;
10) om de allmänna tidningar, i hvilka kungörelser skola införas;
11) om vilkoren för ändring af reglementet.
§ 55.
Åt utskottet måste förbehållas:
1) att välja bisittare i skiljedomstolarne;
2) att granska hvarje års räkenskaper och framställa anmärkningar deremot;
3) att fatta beslut om bildande af återförsäkringsföreningar (Riickversicherungsver-
bände) (§ 65);
4) att vidtaga ändringar i reglementet;
5) att, om uppsigtsråd ej finnes, öfvervaka styrelsens förvaltning.
§ 56.
Mom. 1. För reglementets giltighet erfordras stadfästelse af riksförsäkringsstyrelsen. Till
denna skola de af utskottet angående reglementet fattade beslut jemte dithörande protokoll
af försäkringsanstaltens styrelse inom en vecka öfversändas.
Mom. 2. Emot riksförsäkringsstyrelsens beslut, hvarigenom sökt fastställelse vägrats, kan
besvär anföras hos förbundsrådet inom fyra veckor efter det försäkringsanstaltens styrelse af
beslutet erhållit del.
Mom. 3. Anföras icke besvär inom denna tid, eller fastställer förbundsrådet det öfverkla-
gade beslutet, skall riksförsäkringsstyrelsen ombesörja, att nytt beslut varder inom fyra veckor
fattadt. Varder fastställelse jemväl å sålunda antaget reglemente genom laga kraft egande
beslut vägrad, eller fattar ej utskottet något beslut om reglemente, utfärdas sådant af riks¬
försäkringsstyrelsen. I sistnämnda fäll skall riksförsäkringsstyrelsen på försäkringsanstaltens
bekostnad vidtaga de åtgärder, som för reglementets verkställighet erfordras.
Mom. 4. Förändringar i reglementet erfordra riksförsäkringsstyrelsens godkännande.
Vägras godkännande, kan besvär emot beslutet inom fyra veckor från delfåendet anföras
hos förbundsrådet.
Mom. 5. Sedan reglementet blifvit faststäldt, skola genom styrelsens försorg försäkringsan¬
staltens namn, säte och distrikt äfvensom namnet på styrelsens ordförande kungöras i »Reichs-
Anzeiger» och den tidning, i hvilken meddelanden från förbundsstatens regering skola införas.
Förändringar i reglementet skola på samma sätt bringas till allmänhetens kännedom.
§ 57.
Mom. 1. Till dess reglementet blifvit vederbörligen faststäldt, skall ordföranden i för¬
säkringsanstaltens styrelse tillika vara ordförande i utskottet. Denne sammankallar utskottets
ledamöter. I stället för ledamöter, som äro hindrade infinna sig och i god tid härom under¬
rätta styrelsens ordförande, skola suppleanter inkallas.
Mom. 2. Ledamöterna i det utskott, som öfverlägger om reglementet, erhålla för sitt
deltagande i dessa öfverläggningar ersättning med belopp, som af vederbörande förbundsstats
regering bestämmas.
Hedersuppdrag.
S 58.
De ej afiönade ledamöterna i styrelsen, ledamöterna i utskottet och uppsigtsrådet, för¬
troendemännen och bisittarne i skiljedomstolarne utöfva sina befattningar såsom hedersuppdrag
138
och erhålla efter de grunder, som i reglementet bestämmas, ersättning endast för kontanta
utlägg, de försäkrades representanter dessutom ersättning för mistad arbetsförtjenst.
Organens ledamöters ansvarighet.
§ 59.
Mom. I. Ledamöterna i styrelsen, utskottet och uppsigtsrådet äfvensom förtroende¬
männen skola mot försäkringsanstalten vid utöfvandet af sina befattningar visa samma redbarhet
som förmyndare mot sin myndling.
Mom. 2. Ledamöter i styrelsen, utskottet och uppsigtsrådet äfvensom förtroendemän,
som uppsåtligen tillskynda försäkringsanstalten skada, äro underkastade ansvar enligt g 266
i strafflagen (Strafgesetzbuch).
Afsägelse af uppdrag.
§ 60.
Mom. 1. Uppdrag, hvilka äro att anse såsom hedersuppdrag, kunna arbetsgifvare åt
enligt denna lag försäkrade personer samt befullmägtigade föreståndare för sådana arbetsgif-
vares rörelser icke afsåga sig af andra skäl än dem, hvilka gälla såsom laga ursäkt från förmyn¬
derskap. Innehafvande af hedersuppdrag enligt olycksfallsförsäkringslagarne är likstäldt med
utöfvande af förmynderskap. Genom reglementet (§ 54) kunna meddelas andra föreskrifter
om skälen för afsägelse. Ofvannämnde personer, som utan laga skäl afsåga sig hedersuppdrag
eller utan giltig orsak afhålla sig från detsammas utöfning, straffas, der ej annorledes är be¬
stämdt (g 73), af styrelsen med böter, högst ett tusen mark.
Mom. 2. Den, som tjenstgjort under en valperiod, eger afsåga sig återval för nästa
period.
§ 61.
Innan val af försäkringsanstaltens lagliga organ egt rum äfvensom för den tid, desse
organ vägra fullgöra dem enligt lag eller anstaltens reglemente åliggande skyldigheter, skall
styrelsens ordförande sjelf eller genom utsedde personer på anstaltens bekostnad dessa skyl¬
digheter fullgöra.
Obehindradt utöfvande af erhållna uppdrag.
§ 62.
Representanterna för de försäkrade skola i hvarje fall, då de kallas att fullgöra sina
åligganden, härom underrätta arbetsgifvarne, vid äfventyr att den i g 58 omförmälta ersättning
eljest kan dem frånkännas. Afbrott i arbetet under den tid, nämnde personer för fullgörande
af desse åligganden äro hindrade arbeta, berättigar ej arbetsgifvare att, innan aftalad tid till-
ändagått, arbetsförhållandet upphäfva.
Statskommissarie.
§ 63.
Mom. 1. För hvarje försäkringsanstalts distrikt utses af vederbörande förbundsstats rege¬
ring i samråd med rikskansleren en kommissarie för bevakande af öfriga försäkringsanstalters och
139
rikets intressen. Särskilt är denne berättigad att närvara vid alla förhandlingar inför för-
säkringsanstaltens organ och dervid deltaga i öfverläggningarne men ej i besluten, att vara
tillstädes vid förhandlingarne inför skiljedomstolarne, att väcka förslag, att föra klagan mot
beslut, hvarigenom oförmåga till arbete förklarats vara för handen eller en pension faststälts
(gg 75 och 77), samt att taga del af handlingarne i dylika ärenden. För sådant ändamål
skall han i god tid före förhandlingarne underrättas om deras föremål.
Mom. 2. Kommissariens verksamhet sträcker sig äfven till de enligt gg 5 och 7 er¬
kända kassor, som hafva sitt säte inom hans distrikt.
Mom. 3. Förbundsrådet eger för kommissarierna utfärda närmare instruktioner.
Gemensamma försäkringsanstalter.
§ 64.
I fråga om gemensamma försäkringsanstalter tillämpas ofvanstående bestämmelser med
iakttagande af följande särskilda föreskrifter:
1) i fråga om de till styrelsen hörande embetsmäns anställning (§ 47) och deras
embetsutöfning gälla föreskrifterna i den ort, der försäkringsanstalten har sitt säte.
Omfattar försäkringsanstaltens distrikt områden af flere förbundsstater, beslutar för¬
bundsrådet om embetsmännens anställning, derest öfverenskommelse ej träffas
emellan vederbörande förbundsstaters regeringar;
2) den i § 48 mom. 1 omnämnda bestämmelsen angående representanternas antal
meddelas af förbundsrådet, om försäkringsanstaltens distrikt omfattar områden af
flere förbundsstater och öfverenskommelse ej träffas emellan vederbörande förbunds¬
staters regeringar;
3) den i § 49 mom. 1 omförmälta valstadga utfärdas af riksförsäkringsstyrelsen, om
försäkringsanstaltens distrikt omfattar områden af flere förbundsstater;
4) de bestämmelser, som enligt g 54 siflf. 8 kunna meddelas angående uppställande af
årsräkenskaperna och decharge, samt föreskrifterna angående ersättning till leda¬
möterna i det utskott, som öfverlagt om reglementet (§ 57 mom. 2), utfärdas
och statskommissarie utnämnes (g 63 mom. 1) af regeringen i den förbundsstat,
der försäkringsanstalten har sitt säte.
Återförsäkringsföreningar.
§ 65.
Flere försäkringsanstalter kunna förena sig om att helt och hållet eller till en del ge¬
mensamt bära risken för invaliditets- och ålderdomsförsäkringen.
Förändringar.
g 66.
Förändringar i försäkringsanstalternas distrikt kunna ske, derest förslag härom väckes af
utskottet i eu försäkringsanstalt, som af förändringen beröres, eller af regeringen i en för¬
bundsstat, till hvilken försäkringsanstaltens distrikt eller del deraf liörer, samt förslaget af
140
förbundsrådet godkännes. Innan beslut fattas om dylikt förslags godkännande, skola yttranden
infordras från utskotten i vederbörande försäkringsanstalter samt från regeringarne i de "förbunds-
stater, hvilkas områden af förändringen beröras. I fråga om försäkringsanstalter för högre
kommuners områden ega jemväl desse kommuners representationer att väcka förslag om för¬
ändringar. Innan förändring i dylika anstalters distrikt fastställes, skola yttranden infordras
från representationerna för de högre kommuner, som af förändringen beröras.
§ 67.
Mom. 1. Afskiljes område från försäkringsanstalts distrikt, blifver dock anstalten fortfarande
i besittning af hela den förmögenhet, som vid tiden för afskiljandet finnes samlad, likasom
anstalten är pligtig tillfredsställa alla anspråk, som grunda sig på användning af dess afgifts-
märken.
Mom. 2. Medför förändringen försäkringsanstaltens upplösning, öfvergår dess förmögenhet
med alla rättigheter och skyldigheter, såvida ej annan försäkringsanstalt med vederbörande rege¬
ringars samtycke öfvertager denna förmögenhet, å den högre kommun eller den förbundsstat,
för hvilken anstalten var upprättad.
Mom. 3. I fråga om gemensamma försäkringsanstalter öfvertaga vederbörande förbunds-
stater eller högre kommuner hvar och en sin del af förmögenheten med alla rättigheter och
skyldigheter, och detta, derest öfverenskommelse ej träffas, enligt bestämmelse af förbundsrådet
eller, der anstalten varit upprättad för allenast högre kommuner inom en och samma förbunds¬
stat, af förbundsstatens regering.
§ 68.
Tvister, som uppstå emellan vederbörande försäkringsanstalter i fråga om fördelningen af
förmögenheten, afgöras af riksförsäkringsstyrelsen, derest ej öfverenskommelse träffas om deras
hänskjutande till skiljedomstol.
§ 69.
I fråga om de enligt §§ 5 och 7 erkända kassors förening med eller afskiljande från en
försäkringsanstalt gälla stadgandena i §§ 66—68 i tillämpliga delar.
III. Skiljedomstolar.
Skiljedomstolar.
§ 70.
Mom. 1. För hvarje försäkringsanstalts distrikt upprättas minst en skiljedomstol.
Mom. 2. Skiljedomstolarnes antal och säte bestämmas af regeringen i den förbundsstat,
till hvilken försäkringsanstaltens distrikt hör, eller, om distriktet sträcker sig utöfver en för-
bundsstats område, af riksförsäkringsstyrelsen i samråd med regeringarne i vederbörande
förbundsstater.
§ 71.
Mom. 1. Hvarje skiljedomstol består af en ständig ordförande jemte bisittare. Bisittarne
agas ur arbetsgifvarnes och de försäkrades klass, minst två ur hvardera.
141
Mom. 2. Ordföranden utnämnes bland de offentliga embetsmännen af regeringen i den för¬
bundsstat, der skiljedomstolen har sitt säte. På samma sätt utnämnes en suppleant, som
inträder i tjenstgöring, då ordföranden har förhinder.
Mom. 3. Bisittarne väljas af forsakringsanstaltens utskott med enkel pluralitet till det
genom reglementet bestämda antal, lika för arbetsgifvare och för de försäkrade, samt genom
särskilda val för hvardera. Med afseende å valbarhet gälla föreskrifterna i § 50 och med af¬
seende å rätt till afsägelse stadgande^ i § 60.
Mom. 4. Valet sker för fem år. De valde qvarstå dock efter denna tid, till dess deras
efterträdare sitt embete tillträdt. De afgående kunna återväljas.
§ 72.
Ordförandens i skiljedomstolen och hans suppleants äfvensom bisittarnes namn och bostad
skola af förbundsstatens regering kungöras i den tidning, i hvilken dess meddelanden offent¬
liggöras.
§ 73.
Mom. 1. Ordföranden och hans suppleant äfvensom bisittarne skola aflägga edlig för¬
pligtelse att samvetsgrant fullgöra sina embetsåligganden.
Mom. 2. Beloppet af de till bisittarne utgående ersättningar (§ 58) och af deras
kontanta utlägg bestämmes af ordföranden.
Mom. 3. Den, som utan laga skäl afsäger sig uppdraget eller utan giltig orsak undan¬
drager sig utöfvandet af sitt embete, straffas af ordföranden med böter, högst femhundra mark.
Mom. 4. Kommer val ej till stånd eller vägra de valde att tjenstgöra, skall, för den
tid och i den mån detta är fallet, den lägre administrativa myndighet, inom hvilkens distrikt
skiljedomstolen har sitt säte, utse bisittare bland arbetsgifvarne eller de försäkrade.
§ 74.
Mom. 1. Ordföranden sammankallar skiljedomstolen och leder dess förhandlingar. I
reglementet kunna föreskrifter lemnas, i hvilken ordningsföljd bisittarne skola inkallas till
tjenstgöring.
Mom. 2. Skiljedomstolen eger höra vittnen och sakkunnige, jemväl på ed.
Mom. 3. Skiljedomstolen är domför, om tre ledamöter, deribland en arbetsgifvare och
en försäkrad, äro tillstädes.
Mom. 4. Såsom skiljedomstolens beslut gäller den mening, de flesta ledamöterna biträda.
Mom. 5. I öfrigt bestämmes förfarandet inför skiljedomstolen genom kejserlig förordning
med förbundsrådets samtycke.
Mom. 6. Kostnaderna för skiljedomstolen äfvensom för förhandligarne inför densamma vid¬
kännes försäkriugsanstalten. Skiljedomstolen eger dock ålägga parterna att ersätta sådan kost¬
nad för förbandlingarne, som af dem orsakats genom onödig bevisföring.
Mom. 7. Till ordförande i skiljedomstolen och hans suppleant får ersättning af försäk-
ringsanstalten ej lemnas.
142
IV. Förfarande.
Pensionernas fastställande.
§ 75.
Mom. 1. Den, som gör anspråk på erhållande af en invalid- eller ålderdomspension, har
att detta anspråk anmäla hos den lägre administrativa myndigheten i boningsorten. Vid an¬
mälningen skola fogas qvittenskortet och öfriga handlingar, hvarå anspråket sig gruDdar.
År fråga om erhållande af invalidpension, skall den lägre administrativa myndigheten höra
förtroendemännen i sökandens boningsort och gifva direktionen för den i § 48 mom. 2
omförmälta sjukkassa etc., som sökanden tillhör, tillfälle att inom viss tid öfver ansökningen
sig yttra. Den lägre administrativa myndigheten skall öfversända ansökningen jemte bifogade
handlingar och protokoll öfver de förhandlingar, som kunna egt rum, samt eget utlåtande till
styrelsen för den försäkringsanstalt, till hvilken, enligt hvad qvittenskortet utvisar, afgifter
senast blifvit erlagda.
Mom. 2. Styrelsen för försäkringsanstalten skall pröfva ansökningen och, om denna ej utan
vidare bör afslås, infordra de föregående qvittenskorten (g 107). Synas de bifogade hand-
lingarne otillräckliga för frågans bedömande, skola ytterligare upplysningar inhemtas. Kost¬
naden härför bestrides af försäkringsanstalten.
Mom. 3. Bifalles ansökningen, skall pensionens belopp genast fastställas. Till den pen-
sionsberättigade skall derefter utfärdas ett skriftligt beslut, deraf sättet för pensionens beräk¬
nande kan inhemtas. Afskrift häraf tillställes statskommissarien (g 63).
Mom. 4. Afslås ansökningen, skall derom meddelas skriftligt, motiveradt beslut.
§ 76.
Mom. 1. Antagandet att invaliditeten är orsakad af ett olycksfall, som medför rätt till
godtgörelse enligt lagarne om olycksfallsförsäkring, utgör ej skäl för afslag å ansökan om
invalidpension, utan skall sådan fastställas, såvida anspråket i ofrigt finnes grundadt.
Mom. 2. Försäkringsanstalterna ega att af vederbörande yrkessamfund erhålla ersättning
för dylik till invalid utbetald pension.
Mom. 3. Varder skyldigheten att lemna godtgörelse enligt olycksfallsförsäkringslagarne
bestridd, afgöres tvisten härom på sätt stadgas i §§ 62 och 63 af olycksfallsförsäkrings¬
lagen den 6 Juli 1884. I öfrigt pröfvas tvister om ersättningsanspråk af allmän domstol.
§ 77.
Mom. 1. Emot beslut, hvarigenom ansökningen afslagits, äfvensom emot beslut, hvar¬
igenom pensionens belopp blifvit faststäldt, kan klagan föras hos skiljedomstolen.
Mom. 2. Beslutet skall innehålla uppgift om besvärstiden och den skiljedomstol, som
har att upptaga besvären, äfvensom ordförandens i skiljedomstolen namn och hemvist. Be¬
svären skola, vid talans förlust, inlemnas till skiljedomstolens ordförande inom fyra veckor
efter erhållen del af beslutet.
Mom. 3. Besvärs anförande hindrar ej beslutets verkställighet.
143
§ 78.
Ett exemplar af skiljedomstolens utslag skall tillställas klaganden samt forsäkringsanstal-
tens styrelse, hvarjemte en afskrift deraf skall till statskommissarien (g 63) öfversändas.
§ 79.
I skiljedomstolens utslag kunna båda parterna söka ändring (Revision). Häraf uppe¬
hälles dock ej utslagets verkställighet. Har skiljedomstolen i motsats till försäkringsanstaltens
styrelse bifallit ansökan om pensions erhållande och icke samtidigt utlåtit sig om pensionens
belopp, skall försäkringsanstaltens styrelse ofördröjligen fastställa pensionens belopp och äfven
i sådana fall, då ändring i utslaget sökes, genast åtminstone tills vidare utanordna pensionen.
Emot dylikt provisoriskt utanordnande af pension får klagan ej föras.
§ 80.
Mom. 1. Ändringssökandet pröfvas af riksförsäkringsstyrelsen, till hvilken besvär skola
ingifvas inom fyra veckor efter erhållen del af skiljedomstolens utslag.
Mom. 2. Såsom skäl för ändringssökandet kan åberopas allenast:
1) att i öfverklagade utslaget gällande rätt ej blifvit tillämpad eller blifvit origtigt
tillämpad, eller att utslaget står i strid med handlingarnes tydliga innehåll;
2) att väsentliga fel vid förfarandet egt rum.
§ 81.
Mom. 1. Vid ändrings sökande skall angifvas, i hvilket hänseende gällande rätt ej
tillämpats eller origtigt tillämpats eller utslaget strider mot handlingarnes tydliga innehåll,
eller hvari uppgifna fel i förfarandet bestå. Riksförsäkringsstyrelsen är vid meddelandet af
sitt beslut icke bunden vid de grunder, hvilka åberopats till stöd för ansökningen.
Mom. 2. Hafva dylika grunder ej angifvits eller framgår vid besvärens pröfning, att i
öfverklagade beslutet gällande rätt ej blifvit åsidosatt eller origtigt tillämpad, eller att väsent¬
liga fel ej begåtts i förfarandet, eller att utslaget ej strider mot handlingarnes tydliga innehåll,
eller är tiden för besvärs anförande försuten, kan riksförsäkringsstyrelsen utan muntlig för¬
handling ogilla besvären. I annat fall skall riksförsäkringsstyrelsen fatta sitt beslut efter
muntlig förhandling. Varder öfverklagade utslaget undanröjdt, kan riksförsäkringsstyrelsen
tillika antingen sjelf afgöra saken eller återförvisa densamma till skiljedomstolen eller till för¬
säkringsanstaltens styrelse. Återförvisas saken, skola de rättsgrunder, hvilka riksförsäkrings¬
styrelsen aberopat för utslagets undanrödjande, läggas till grund för det blifvande utslaget.
S 82.
I fråga om återbrytande af laga kraftvunnet utslag angående väckt anspråk på erhållande
af pension tillämpas civilprocesslagens föreskrifter om resning, derest ej annorledes bestämmes
genom kejserlig förordning med förbundsrådets samtycke.
S 83.
Beslut, hvarigenom ansökan om pension afslagits, skall, då det vunnit laga kraft, af
försäkringsanstaltens styrelse i afskrift tillställas den lägre administrativa myndighet, inom
hvilkens distrikt sökanden bor.
144
§ 84.
En genom laga kraft egande beslut afslagen ansökan om invalidpensions erhållande får
inom utgången af ett år, efter det beslutet blifvit sökanden tillstäldt, förnyas endast i fall
sannolika skäl företes, att under tiden omständigheter inträffat, på grund af hvilka det framgår,
att sökanden blifvit varaktigt oförmögen till arbete. Bifogas ej intyg härom, skall den lägre
administrativa myndigheten, utan att klagan deremot får föras, afslå sådan i förtid ånyo
gjord ansökan.
§ 85.
I fråga om pensions indragning gälla stadgandena i §§ 75—84 i tillämpliga delar.
Pensionsbref.
§ 86.
Mom. 1. Sedan pension blifvit faststäld, skall försäkringsanstaltens styrelse till den be¬
rättigade utfärda pensionsbref (Bereehtigungsausweis) angående honom tillkommande belopp,
med uppgift å den postanstalt, der utbetalningen eger rum (§ 91), äfvensom å betalnings¬
terminerna, samt tillika lemna den lägre adminstrativa myndighet, inom hvilkens distrikt den
berättigade bor, underrättelse om de denne tillkommande belopp.
Mom. 2. Blifver i följd af anförda besvär pensionens belopp ändradt, skall nytt pen¬
sionsbref tillställas den berättigade och underrättelse om ändringen lemnas den lägre admi¬
nistrativa myndigheten i hans boningsort.
Räknebyrå.
§ 87.
Då pensionens belopp blifvit slutligen faststäldt, skall försäkringsanstaltens styrelse med
bifogande af qvittenskorten till riksförsäkringsstyrelsens räknebyrå öfversända ett exemplar af
beslutet, försedt med bevis att detsamma vunnit laga kraft.
§ 88.
Räknebyrån har att utföra alla de hos riksförsäkringsstyrelsen enligt denna lag förekom¬
mande räknearbeten. Särskildt åligger densamma:
1) fördelningen af pensionerna,
2) medverkan vid de statistiska arbeten, som för lagens genomförande äro erforderliga.
S 89.
Räknebyrån fördelar pensionerna på riket och vederbörande försäkringsanstalter. Fördel¬
ningen sker, sedan det tillskott, som riket enligt § 26 erlägger, först blifvit afdraget, i för¬
hållande till de afgifter, som för de försäkrade influtit, till de särskilda försäkringsanstalterna
eller som enligt g 28 skola påföras riket.
145
§ 90.
Mom. 1. Underrättelse om fördelningen skall med uppgift å de till grund för densamma
lagda tal meddelas styrelserna för vederbörande försäkringsanstalter. En hvar sådan styrelse eger
inom fjorton dagar efter delfåendet mot fördelningen inlägga protest. Inlägges icke protest
inom denna tid, gäller fördelningen såsom laga kraftvunnen; inlägges åter protest i rätt tid,
pröfvas saken, sedan styrelserna för öfriga vederbörande försäkringsanstalter blifvit hörda, af
riksförsäkringsstvrelsen, hvilkens beslut delgifves styrelserna.
Mom. 2. Då de på hvarje försäkringsanstalt belöpande andelar af pensionen blifvit slut¬
ligen bestämda, skall räknebyrån öfversända ett exemplar af fördelningen till styrelsen för
den försäkringsanstalt, som haft att i första hand fastställa pensionen.
Utbetalning genom posten.
i
§ 91-
Mom. 1. Pensionerna utbetalas på anordning af styrelsen för den i § 90 mom. 2
nämnda försäkringsanstalt förskottsvis genom poststyrelserna och i regeln genom den post¬
anstalt, inom hvilkens distrikt pensionstagareu hade sitt hemvist, då ansökningen om pensio¬
nens erhållande giordes. Postanstalten är berättigad verkställa utbetalning till den, som
innehar pensionsbrefvet.
Mom. 2. Andrar pensionstagaren vistelseort, skall styrelsen för den försäkringsanstalt,
som utanordnat pensionen, efter derom gjord ansökan, öfverflytta utbetalningen af pensionen
till postanstalten i den nya boningsorten.
Ersättning af poststyrelsernas förskott.
§ 92.
Mom. 1. De centrala poststyrelserna skola tillställa räknebyrån uppgifter om de utbetal¬
ningar, som på grund af försäkringsanstalternas anvisningar blifvit verkstälda. Räknebyrån
skall efter den i § 89 stadgade beräkningsgrund fördela de förskjutna beloppen på veder¬
börande försäkringsanstalter och till dessa öfversända uppgift å de belopp, som hvar och en
af dem har att gälda. Uppgift å de belopp, som belöpa på riket, öfverlemnas till rikskans¬
leren (Reichsamt des Innern).
Mom. 2. Efter hvarje räkenskapsårs slut skall räknebyrån underrätta de centrala post¬
styrelserna om beloppen af de ersättningar, som riket och de särskilda försäkringsanstalterna
skola utgöra.
Mom. 3. Efter förloppet af ett år, sedan denna lag trädt i kraft, äro poststyrelserna
berättigade att af hvarje försäkringsanstalt undfå en rörelsefond (Betriebsfonds). Denna skall
qvartalsvis levereras till de af poststyrelserna anvisade kassor och får ej öfverstiga de för
försäkringsanstalten under närmast föregående räkenskapsår förskotterade belopp.
§ 93.
Mom. /. försäkringsanstalterna skola ersätta de af poststyrelserna förskotterade belopp
inom två veckor efter emottagandet af slutuppgift för det förflutna räkenskapsåret. Ersättningen
sker af anstaltens tillgängliga medel. Finnas ej sådana, och lemnar ej heller reservfonden
tillgång härtill, skall den högre kommunen eller förbundsstaten förskjuta de erforderliga bo-
.\>/a Ar bet.-furs.-homiténs bet. 111. JO
146
loppen. I fråga om gemensamma försäkringsanstalter upptages detta förskott efter den i §
44 mom. 2 faststälda grund.
Mom. 2. Emot försäkringsanstalter, som försumma att godtgöra förskotten, skall riks-
försäkriugsstyrelsen på ansökan af poststyrelsen vidtaga åtgärder för framtvingande af liqvid.
§ 94.
Mom 1. Bestämmelserna i §§ 79—82 samt 86—93 gälla i tillämpliga delar för de en¬
ligt §§ 5 och 7 erkända kassor. I fråga om dessa skall vid fördelning af de pensioner, som äro
af försäkringsanstalter faststälda, tagas i beräkning samma afgiftsbelopp, som vid pensionens
bestämmande enligt § 27 beräknats för den tid, pensionstagaren varit i dylik kassa försäkrad.
Fördelningen af de pensioner, som äro faststälda af eu kassa, sker, i den mån anspråk derpå skulle
ega rum jemväl enligt denna lag och för så vidt desamma ej öfverstiga i denna lag stadgade
belopp, efter det förhållande, hvari afgifter influtit till försäkringsanstalterna och kassorna, till
de senare dock endast i den mån afgifterna äro att anse såsom erforderliga för att lemna
pensioner till samma belopp, som i denna lag sägs. ‘
Mom. 2. Om dessa kassor sjelfve utbetala de af dem faststälda pensioner utan förmedling
af postanstalterna, öfversändes rikets tillskott omedelbart till kassorna vid slutet af hvarje räken¬
skapsår. De försäkringsanstalter, på hvilka andelar i de af dylika kassor utbetalda pensioner
belöpa, skola årligen godtgöra vederbörande kassors direktioner dessa andelar efter den af
räknebyrån gjorda uträkning.
Återbetalning af afgifter.
§ 95.
Mom. 1. Anspråk på återbekommande af afgifter (§§ 30 och 31) skall med bifogande
af de handlingar, som tjena till grund för anspråket, göras gällande hos styrelsen för den
försäkringsanstalt, .till hvilken afgifter senast erlagts.
■Mom. 2. Angående förfarandet härvid gälla i tillämpliga delar stadgandena i §§ 75,
mom. 2—4, 77—82, 87 samt 89—93, med iakttagande af att statskommissariens medverkan
ej eger rum, samt att ändringssökande (Berufung, Revision) verkar uppskof i meddeladt bosluts
verkställighet.
Afgifternas storlek.
§ 96.
För den första afgiftsperioden (§ 20) skola i hvarje försäkringsanstalt, der ej annorledes
enligt § 98 bestämmes, för hvarje vecka upptagas följande afgifter:
i löneklassen I 14 Pfennige,
» » II 20 » ,
» » III 24 »
» » IV 30 » .
§ 97.
Mom. 1. För de derpå följande afgiftsperioderna skall hvarje försäkringsanstalts utskott
efter styrelsens hörande besluta om afgifternas belopp enligt stadgandena i §§ 20, 21 och 24.
147
Dervid skall brist eller öfverskott, som enligt verkställa beräkningar förutvarande afgifters
upptagande visat sig medföra, så tagas i beräkning, att genom de nya afgifterna jemvigt
inträder.
Mom. 2. Beslutet skall underställas riksförsäkringsstyrelsens pröfning och godkännande.
Har ett af riksförsäkringsstvrelsen godkändt beslut icke kommit till stånd senast en månad före
afgiftsperiodens utgång, skall riksförsäkringsstyrelsen med tillämpning af de i § 24 stadgade
grunder sjelf fastställa storleken af de afgifter, som under nästa afgiftsperiod skola utgå för
alla i försäkringsanstalten försäkrade personer.
Mom. 3. Afgifternas storlek äfvensom tiden, hvarifrån de skola upptagas, kungöres i den
tidning, i hvilken försäkringsanstaltens meddelanden införas. Kungörandet måste ske minst
två veckor före den tid, från hvilken afgifter till det faststälda beloppet skola upptagas.
§ 98.
Försäkringsanstalt eger att, med iakttagande af stadgandena i §§ 20, 21 och 24, redan
för den första afgiftsperiod eu eller för viss del af densamma fatta beslut om andra afgifts-
belopp än de i § 96 bestämda. Beslutet skall underställas riksförsäkringsstyrelsens pröfning
och godkännande. I öfrigt gälla i fråga om dylika beslut föreskrifterna i § 97 mom. 1 och
3 i tillämpliga delar.
Märken.
§ 99.
Mom.. 1. För afgifternas upptagande utgifvas af hvarje försäkringsanstalt för de särskilda
löneklasserna inom dess distrikt märken med beteckning af deras penningevärde. Riksförsäk¬
ringsstyrelsen bestämmer märkenas olika utseende samt tiden för deras giltighet. Märken,
som blifvit ogiltiga, kunna inom två år, efter det deras giltighet upphört, å de till försäljning
af märken bestämda platser utbytas mot giltiga märken.
Mom. 2. Försäkringsanstalts märken kunna mot erläggande af dem åsatt värde erhållas
vid alla postanstalter inom försäkringsanstaltens distrikt äfvensom å andra af försäkringsan¬
stalten anordnade försäljningsställen.
Afgifternas erläggande.
§ 100.
Mom. 1. Arbetsgifvarens och de försäkrades afgifter skola erläggas af den arbetsgivare,
hos hvilken den försäkrade under kalenderveckan varit anstäld.
Mom. 2. Har försäkrad ej under hela kalenderveckan varit anstäld hos samme arbetsgivare,
skall afgiften för hela veckan erläggas af den arbetsgivare, hos hvilken den försäkrade först
arbetat.
Mom. 3. Om antalet i verkligheten använda arbetsdagar ej kan utrönas, skall afgift er¬
läggas för den tid, som tillnärmelsevis anses erforderlig för arbetets fullgörande. Tvist härom
afgöres, på endera partens framställning och utan att klagan emot beslutet får föras, af den
lägre administrativa myndigheten. Försäkringsanstalten är berättigad att angående afgifternas
beräkning i dylika full utfärda särskilda bestämmelser. Dessa skola underställas riksförsäk-
ririgsstyrelsens pröfning och godkännande.
148
Qvittenskort.
§ 101.
Mom. 1. Afgifternas erläggande sker genom infästande af ett motsvarande belopp märken
i den försäkrades qvittenskort. År den försäkrade ej försedd med qvittenskort, eger arbetsgif-
varen för den försäkrades räkning anskaffa sådant och afdraga kostnaden härför vid nästa af-
löningstillfälle.
Mom. 2. Qvittenskortet innehåller året och dagen för dess utgifvande, de angående
qvittenskortets användning utfärdade föreskrifter (§ 108) och straffbestämmelsen i § 151. I
öfrigt bestämmes dess beskaffenhet af förbundsrådet.
Mom. 3. Kostnaderna för qvittenskortet vidkännes försäkringsanstalten i utgifningsorten,
utom i det fall att detsamma anskaffas för den försäkrades räkning.
§ 102.
Mom. 1. A hvarje qvittenskort finnes plats för infästande af märken för fyratiosju af-
giftsveckor. Korten skola för hvarje försäkrad förses med fortlöpande nummer. Öfverst å det
första för honom utfärdade kortet skall införas namnet å den försäkringsanstalt, inom hvilkens
distrikt den försäkrade då är anstäld, samt öfverst å hvarje följande namnet å den försäk¬
ringsanstalt, som finnes upptagen å näst föregående kort; öfverensstämmer det å ett senare
kort upptagna namn icke med namnet å det första kortet, är det å första kortet upptagna
namn afgörande.
Mom. 2. Den försäkrade är berättigad att på egen bekostnad när som helst få nytt
qvittenskort utfärdadt emot återlemnande af det äldre.
§ 103.
Mom. 1. Utfärdande och utbytande af qvittenskort sker å de platser, som förbundsstatens
regering bestämmer.
/ Mom. 2. A dylik plats skola de å återlemnadt kort infästa märkena uppräknas, så att
deraf framgår, huru många afgiftsveekor för de särskilda löneklasserna skola räknas qvittens¬
kortets innehafvare till godo. På samma gång skall angifvas tidslängden för styrkt sjukdom
eller fullgjord militärtjenst. Om de vid denna uppräkning uppkommande slutsiffror skall
lemnas intyg till kortets innehafvare.
§ 104.
Qvittenskort förlorar sin giltighet, om det icke för utbyte inlemnats inom utgången af
tredje året efter det, som finnes öfverst derå infördt (§ 101 mom. 2). Pinnes grundad anled¬
ning antaga, att den försäkrade utan eget förvållande försummat utbyte i rätt tid, kan sty¬
relsen för försäkringsanstalten i arbetsorten på ansökan af den försäkrade tillerkänna qvittens¬
kortet fortfarande giltighet.
S 105.
Förkomna, obrukbara eller förstörda qvittenskort skola ersättas med nya. A det nya
qvittenskortet skola de afgifter, som bevisligen erlagts, innan det äldre kortet förköra, öfver-
föras och öfverföringen bestyrkas.
149
§ 106.
Den försäkrade eger befogenhet att inom två veckor efter utfärdandet af intyget (§ 103)
eller det nya qvittenskortet (§ 105) anmäla protest emot innehållet i intyget eller emot öfver-
föringen. Ogillas protesten, kan häröfver inom lika lång tid derefter klagan föras hos när¬
mast högre myndighet, som, utan att dess beslut får öfverklagas, pröfvar såväl dessa som
andra förfarandet vidkommande klagomål.
§ 107.
Mom. 1. De aflemnade qvittenskorten skola öfversändas till försäkringsanstalten i distriktet
och af denna öfverlemnas till den försäkringsanstalt, hvilkens namn de bära.
Mom. 2. Förbundsrådet tillkommer att bestämma vilkoren för qvittenskortens tillintetgörande.
§ 108.
Mom. 1. Anteckningar i eller å qvittenskort om innehafvarens uppförande eller arbete
äfvensom andra än i denna lag förutsedda anmärkningar eller tecken äro ej tillåtna. Qvittenskort,
å hvilka dylika anmärkningar eller tecken förefinnas, skola innehållas af hvarje myndighet,
till hvilken de inkomma. Myndigheten skall ombesörja, att de varda ersatta med nya kort,
å hvilka de förras lagliga innehåll skall i enlighet med stadgandet i § 105 öfverföras.
Mom. 2. Arbetsgivare och tredje man vare förbjudet att, efter det märken blifvit in¬
fästa, emot innehafvarens vilja qvarhålla qvittenskortet. Denna bestämmelse gäller ej, da
korten qvarhållas af behöriga myndigheter och organ i och för utbyte, kontroll, rättelse, upp¬
räkning eller öfverföring.
Mom. 3. Qvittenskort, som i strid med denna föreskrift qvarhållas, skola genom polis¬
myndigheten i orten fråntagas den tredskande och tillställas den berättigade. Den färre är
ansvarig för all skada, som genom hans tredska tillskyndas den senare.
§ 109.
Mom. 1. I qvittenskortet skall arbetsgivaren vid arbetslönens utbetalande till belopp,
som beräknas enligt § 100, infästa märken af det slag, som af försäkringsanstalten i arbets¬
orten utgivits för den löneklass, som i fråga om den försäkrade skall tillämpas (§ 22), och,
om olika utgifter utgå för olika yrkesgrenar, för vederbörande yrkesgren. Arbetsgivaren skall
anskaffa märkena för egna medel.
Mom. 2. Märkena skola infästas i qvittenskortet i fortlöpande följd. Förbundsrådet eger
befogenhet att utfärda föreskrifter om märkenas makulering och stadga straff för öfverträdelse
af dessa föreskrifter.
Mom. 3. Arbetsgifvarne äro berättigade att vid arbetslönens utbetalande till de hos dem
anstälde personer afdraga afgifternas halfva belopp. Afdrag far ej ske i fråga om andra utgifter
än dem, som erlagts för de båda sista aflöningsperioderria.
§ no.
Det sätt, hvarpå afgifterna skola upptagas för dem, till hvilka försäkringspligten blifvit
enligt § 2 utsträckt, bestämmes af förbundsrådet.
§ m.
Genom förbundsrådets beslut eller för en försäkringsanstalts distrikt genom anstaltens
reglemente kan bestämmas, att försäkrade, som icke stå i ett regelbundet arbetsförhållande
till en bestämd arbetsgivare, eller särskilda klasser af sådana försäkrade cga i arbetsgifvarens
150
ställe på förhand erlägga försäkringsafgifterna. Försäkrad person, som på grund af sådan
bestämmelse erlagt full veckoafgift, är berättigad att af den enligt g 100 till afgifterrias
erläggande förpligtade arbetsgifvaren erhålla godtgörelse för de inbetalda afgifternas halfva
belopp.
Annat sätt för afgifternas upptagande (Einziehung der Beiträge).
§ 112.
Moln. 1. Genom en förbundsstats regering eller med dess samtycke genom en försäk-
ringsanstalts reglemente eller med samtycke af den högre administrativa myndigheten genom
reglementarisk föreskrift (statutarische Bestimmung) af en högre eller lägre kommun kan,
med afvikande från föreskrifterna i § 109 mom. 1, förordnas:
1) att för de försäkrade, som tillhöra en sjukkassa (§ 135), kassans organ för för-
säkringsanstaltens räkning upptaga afgifterna af arbetsgifvarne samt i de försäk¬
rades qvittenskort infästa och makulera mot de upptagna afgifterna svarande
märken;
2) att afgifterna för dem, som icke tillhöra någon sjukkassa (§ 135), på samma sätt
upptagas genom kommunala myndigheter eller andra af förbundsstatens regering
bestämda myndigheter eller genom lokala, af försäkringsanstalten för sådant ända¬
mål inrättade anstalter. I dessa fall kunna föreskrifter lemnas om skyldighet till.
anmälan angående de försäkrades inträdande i eller utträdande ur ett arbets¬
förhållande (Anmeldung und Abmeldung der Versiclierten) och för öfverträdelse!'
häraf stadgas böter, högst ett hundra mark.
Mom. 2. Derest afgifternas upptagande på detta sätt anordnas, äro arbetsgifvarne berät¬
tigade att vid utbetalning af lön till de hos dem anstälde personer afdraga hälften af de
afgifter, som till betalning förfallit under de två sista aflöningsperioderna.
Mom. 3. Försäkringsanstalterna äro pligtige att låta sjukkassorna eller öfriga myndig¬
heter, som fått i uppdrag att upptaga afgifterna, emot redovisningsskyldighet bekomma erfor¬
derliga märken äfvensom att lemna den ersättning, som af förbundsstatens regering bestämmes.
§ 113.
Derest sådan anordning, som i § 112 mom. 1 afses, blifvit vidtagen, kunna på samma
sätt föreskrifter gifvas i syfte att
1) utfärdandet och ombytandet af qvittenskorten (§§ 103 och 105) skola ske genom
de myndigheter, som enligt § 112 mom. 1 fått i uppdrag att upptaga afgifterna;
2) beträffande de försäkrade, hvilkas anställning i följd af dess ändamål eller på för¬
hand genom arbetsaftalet är begränsadt till kortare tid än en vecka, den på de
försäkrade belöpande hälften af afgifterna skall erläggas omedelbart af de försäk¬
rade, men den på arbetsgifvarne belöpande hälften utgöras af den högre eller
lägre kommunen, som i sin ordning upptager beloppet af arbetsgifvarne.
§ H4.
Den i § 112 mom. 1 siffr. 1 och g 113 afsedda anordning kan beträffande medlemmarne
af en sjukkassa (§ 135) föreskrifvas jemväl i kassans reglemente och beträffande medlemmarne
af en sjukkassa, som bildats för en för rikets eller statens räkning bedrifven rörelse, jemväl
af den myndighet, under hvilken förvaltningen af sådan rörelse lyder.
§ 115.
Den försäkrade eger rätt att få qvittenskortet föryaradt hos den myndighet, som upp¬
tager afgifterna, så länge han är försäkrad inom myndighetens distrikt.
151
Afrundning.
§ 116.
Derest vid afräkning emellan arbetsgivare och försäkrade bråktal i pfennige uppkomma,
skall den på arbetsgifvaren belöpande hälften afrundas till närmast högre och den på de för¬
säkrade belöpande hälften afrundas till närmast lägre helt pfennigetal.
Frivilligt fortsättande af försäkringsförhållandet.
§ 117.
Mom. 1. De, som utträda ur försäkringsförhållandet, äro berättigade att detsamma frivilligt
fortsätta eller förnya (§ 32 mom. 2) derigenom att de i den försäkringsanstalts märken, inom
hvilkens distrikt de sig uppehålla, erlägga de för andra löneklassen faststälda afgifter och
samtidigt för hvarje vecka, derunder afgift frivilligt erlägges, infästa ett tilläggsmärke (§ 121).
Mom. 2. Under ett och samma kalenderår få dock tillhopa ej mera än femtiotvå afgifts-
veckor tagas i beräkning.
Mom. 3. I afseende på väntetiden för invalidpensions erhållande tages endast i det fall
hänsyn till de för försäkringsförhållandets fortsättande eller förnyande frivilligt erlagda afgifter,
att fiir den försäkrade på grund af försäkringspligt eller bestämmelsen i § 8 afgifter erlagts
för minst etthundra sjutton afgiftsveckor.
Mom. 4. De enligt mom. 1 använda märken skola makuleras. Makuleringen verkställes
af de myndigheter, som förbundsstatens regering bestämmer, och får företagas endast i fall
tilläggsmärken till motsvarande belopp blifvit infästa.
§ 118.
Sjelfständiga yrkesidkare, som ej regelbundet sysselsätta flere än en aflönad arbetare,
äro, sedan för dem på grund af försäkringspligt erlagts afgifter under minst fem afgiftsår,
befriade från skyldigheten att för försäkringsförhållandets fortsättande eller förnyande bifoga
tilläggsmärken.
§ 119-
Varder ett emellan en försäkrad och en viss arbetsgivare bestående arbets- eller tjenste-
förhållande (§ 1) på det sätt afbrutet, att den förre för någon tid utträder ur försäkrings-
pligten, kan försäkringsförhållandet för en tid af högst fyra månader äfven utan bifogande af
tilläggsmärken frivilligt upprätthållas derigenom, att arbetsgifvaren eller den försäkrade fort¬
farande erlägger samma afgifter som förut.
Sj elfförsäkringsförhällande.
§ 120.
De, som enligt stadgandet i § 8 sjelfve försäkra sig, äro pligtige att utom fulla afgifter
i den försäkringsanstalts märken, inom hvilkens distrikt deras arbetsort är belägen, för hvarje
vecka, sjelfförsäkringen fortvarar, infästa ett tilläggsmärke. Afgifts- och tilläggsinärkena skola
makuleras på det i § 117 mom. 4 omnärada sätt.
152
Tilläggsmärken.
§ 121.
Mom. 1. Tilläggsmärkena (g 117) förfärdigas för rikets räkning. De skola innehålla
uPP£ift om sitf penningevärde samt vara till färg och utseende olika försäkringsanstalternas
märken. Deras utseende bestämmes af riksförsäkringsstyrelsen.
Mom. 2. Tilläggsmärkena kunna emot erläggande af dem åsatt värde köpas å alla
postanstalter äfvensom a de platser, som af försäkringsanstalterna äro inrättade för försälj¬
ning af deras märken.
Mom. 3.^ Intill dess annorlunda af förbundsrådet bestämmes, utgör tilläggsmärkenas
åsätta värde åtta pfennige för hvarje afgiftsvecka.
Tvister.
§ 122.
Tvister emellan försäkringsanstalternas organ å ena samt arbetsgivare, arbetare eller de
i g 8 omförmälte personer a andra sidan, eller emellan arbetsgivare och arbetare, om eller
till hvilken försäkringsanstalt, i hvilken löneklass, eller, om afgifterna utgå med olika belopp
för olika yrkesgrenar (g 24), för hvilken yrkesgren afgifter skola erläggas, afgöras af den
lägre administrativa myndigheten i arbetsorten (g 41). I dess beslut må part inom fyra
veckor efter delfåendet söka ändring hos den högre administrativa myndigheten, hvilken såsom
sista instans afgör tvisten.
§ 123.
4öreskrifterna i g 122 ega tillämpning jemväl på tvister emellan olika försäkringsan-
stalters organ, då fråga uppstår, till hvilken anstalt afgifter skola för viss person erläggas.
g 124.
I öfrigt afgör den lägre administrativa myndigheten, utan att klagan mot dess beslut
må föras, tvister emellan arbetsgifvare och hos honom anstälde personer angående beräk¬
ningen af samt uppgörelsen dem emellan om de afgifter, som skola för de senare erläggas
eller enligt g 111 dem godtgöras.
g 125.
Mom. 1. Sedan dylik tvist blifvit slutligen afgjord, skall den lägre administrativa myn¬
digheten på embetets vägnar ombesörja, att felande afgiftsbelopp erläggas genom att märken
sedermera infästas. Hafva för höga afgifter erlagts, skall det Överskjutande beloppet, efter derom
gjord ansökan, uttagas af försäkringsanstalten och, sedan de ifrågakomna i qvittenskortet
infästa märkena tillintetgjorts och uppräkningarne rättats, till vederbörande arbetsgifvare och
försäkrade återbetalas.
Mom. 2. Hafva ej rätter försäkringsanstalts märken användts, skall, sedan de märken, som
af misstag blifvit infästa, tillintetgjorts, ett mot afgiftsveckornas antal svarande belopp i rätter
försäkringsanstalts märken infästas. De tillintetgjorda märkenas belopp skall uttagas af den
försäkringsanstalt, som utfärdat dem, och behörigen fördelas emellan vederbörande arbetsgif¬
vare och försäkrade.
153
Moln. 3. I stället för märkenas tillintetgörande kan, då den lägre administrativa myn¬
digheten finner sådant lämpligt, qvittenskorten indragas och, efter öfverföring af hvad deri
blifvit behörigen infördt, nya qvittenskort utfärdas.
Kontroll.
§ 126.
Mom. 1. Försäkringsanstalterna äro befogade att med riksförsäkringsstyrelsens samtycke
för vinnande af kontroll utfärda särskilda föreskrifter. De äro vidare befogade att genom viten,
hvarje gång högst ett hundra mark, tillhålla arbetsgifvarne att i rätt tid fullgöra dessa före¬
skrifter. Riksförsäkringsstyrelsen kan anbefalla dylika föreskrifters utfärdande och, om detta
ej åtlydes, sjelf utfärda desamma.
Mom. 2. Arbetsgifvarne äro pligtige att angående antalet hos dem anstälde personer och
tiden för anställningen på begäran lemna upplysning till försäkringsanstaltens organ äfvensom
till de myndigheter och embetsman, som med kontrollen hafva befattning, samt att på ort och
ställe under arbetstiden för desse framlägga de affärsböcker och listor, af hvilka ofvannämnde
förhållanden framgå. Likaså äro de försäkrade pligtige att lemna upplysning om ort och tid
för deras anställning. Arbetsgifvarne och de försäkrade äro vidare skyldige att, emot bevis,
på anfordran till ofvannämnde organ, myndigheter och embetsman utlemna qvittenskorten, då
sådant erfordras för utöfvande af kontroll och vidtagande af möjligen erforderliga rättelser.
De kunna tvingas härtill af den lägre administrativa myndigheten genom viten, hvarje gång
högst trehundra mark.
S 127.
Rättelser i qvittenskorten verkställas, derest parterna derom äro ense, på det i § 125
angifna sätt genom de organ, myndigheter eller embetsmän, som utöfva kontroll, eller genom
de organ, som upptaga afgifterna, i annat fall, efter det tvisten afgjorts i enlighet med före¬
skrifterna i §§ 122—124.
§ 128.
De genom kontrollen för försäkringsanstalterna uppkommande kostnader höra till förvalt¬
ningskostnaderna. I den män de bestå i kontanta utlägg, kunna de genom försäkrings¬
anstaltens styrelse åläggas arbetsgifvaren, om han genom underlåtenhet att fullgöra de honom
åliggande förpligtelse!- förorsakat kostnaden. Emot beslut härom kunna besvär inom två veckor
efter delfåendet anföras hos den lägre administrativa myndigheten. Öfver dennas beslut må
klagan ej föras. Ådömd kostnad indrifves på samma sätt som kommunalutskylder.
Förmögenhetsförvaltning-.
§ 129.
Mom. 1. Försäkringsanstalternas disponibla penningemedel skola göras räntebärande i
enlighet med stadgandena i § 76 af olycksfallsförsäkringslagen.
Mom. 2. På ansökan af försäkringsanstalt kan den högre kommun eller regeringen i den
förbundsstat, för hvilken försäkringsanstalten är upprättad, tills vidare tillåta, att eu del af an¬
staltens förmögenhet nedlägges i andra räntebärande papper eller i fastigheter. 1 fråga om
gemensamma försäkringsanstalter pröfvas dylika ansökningar, derest öfverenskommelse ej träffas,
154
förbundsstatens regering eller, om flere förbundsstaters regeringar hafva i saken del, af för¬
bundsrådet. På sadant sätt få dock ej användas mer än en fjerdedel af de särskilda för-
säkringsanstalternas förmögenhet.
Mom. 3. Värdepapper skola enligt närmare föreskrifter af regeringen i den förbundsstat,
inom hvilkens område försäkringsanstalten har sitt säte, deponeras hos en offentlig myndighet
eller kassa, som är bemyndigad att till förvarande mottaga penningar eller värdepapper.
.§ 130.
Mom. 1. Försäkra:gsanstalterna äro pligtige att efter närmare anvisning af riksför¬
säkringsstyrelsen och a de af denna föreskrifna tider till riksförsäkringsstyrelsen insända
öfversigt öfver sin förvaltning och finansiela ställning.
Mom. 2. Sättet och formen för förandet af försäkringsanstalternas räkenskaper bestäm¬
mas af riksförsäkringsstyrelsen.
Mom. 3. Räkenskapsår är kalenderåret.
V. Uppsigt.
Riksförsäkringsstyrelsen.
§ 131.
Mom. 1. Försäkringsanstalterna stå i afseende på efterlefnaden af denna lag under upp¬
sigt af riksförsäkringsstyrelsen. Dennas uppsigtsrätt afser iakttagandet af föreskrifterna i lag
och reglementen.
Mom. 2. Riksförsäkringsstyrelsens beslut, få ej öfverklagas, såvida ej annorlunda är i
denna lag stadgadt.
Mom. 3. Riksförsäkringsstyrelsen eger befogenhet att när som helst verkställa granskning
af försäkringsanstalternas förvaltning. Ledamöterna i försäkringsanstalternas styrelser och andra
organ äro pligtige att på riksförsäkringsstyrelsens anfordran framlägga sina böcker, verifika¬
tioner, värdepapper och kassabehållning, äfvensom de handlingar, som angå böckernas innehåll
och pensionernas fastställande etc. Riksförsäkringsstyrelsen kan tvinga dem härtill äfvensom
till iakttagande af föreskrifterna i lag och reglementen genom viten, högst ett tusen mark.
§ 132.
Mom. 1. Riksförsäkringsssyrelsen afgör, dock utan att tredje mans rätt får kränkas, tvister
rörande försäkringsanstalternas organs samt desse organs medlemmars rättigheter och skyldig¬
heter, reglementenas tolkning och giltigheten af förelagna val, såvida ej i afseende å de sist
nämnda § 49 mom. 4 skall tillämpas.
Mom. 2. På de enligt § 47 mom. 1 anstälde embetsmål^ förhållande i tjensten eger
denna föreskrift ej tillämpning.
§ 133.
Mom. 1. Vid fattandet af riksförsäkringsstyrelsens beslut skola vara tillstädes minst två
ständiga och två icke ständiga ledamöter, bland hvilka måste finnas eu representant för arbets-
gifvarne och en för de försäkrade, hvarjemte minst en såsom domare anstäld embetsman skall
tillkallas, då fråga är:
1) om pröfning af besvär emot skiljedomstols beslut;
155
2) om afgörande af förmögenhetsrättsliga tvister vid förändringar i försäkringsanstal-
ternas vcrksamhetssfer.
Mom. 2. Såsom representanter för arbetsgifvarne och de försäkrade gälla äfven i fråga
om denna lags tillämpning de på grund af lagarne om olycksfallsförsäkring till icke ständiga
ledamöter i riksförsäkringsstyrelsen valde representanter för yrkesidkare och arbetare, jemväl i
frågor, som angå andra yrkesgrenar än den, för hvilken de blifvit valda.
Mom. 3. I öfrigt bestämmas formerna för riksförsäkringsstyrelsens förfarande och verk¬
samhet genom kejserlig förordning med förbundsrådets samtycke.
Statsförsäkringsstyrelser.
§ 134.
Mom. 1. Derest för en förbundsstats område en statsförsäkringsstyrelse inrättats (g 92 i
olycksfallsförsäkringslagen, § 100 i lagen den 5 Maj 1886), stå de försäkringsanstalter, som
ej' sträcka sig utöfver denna förbundsstats område, under statsförsäkringsstyrelsens uppsigt. I
fråga om statsförsäkringsstvrelserna gälla föreskrifterna i gg 131—133 i tillämpliga delar.
Mom. 2. Beträffande de under statsförsäkringsstyrelserna lydande försäkringsanstalternas
angelägenheter öfvergår riksförsäkringsstyrelsens befogenhet enligt gg 21, 56, 68, 93, 97, 98,
100, 126 och 145 å statsförsäkringsstvrelsen.
Mom. 3. Formerna för statsförsäkringsstyrelsens förfarande och verksamhet bestämmas af
förbundsstatens regering.
VI. Slut-, straff- och öfvergångsbestämmelser.
Sjukkassor.
§ 135.
Med sjukkassor förstås i denna lag orts-, fabriks-, byggnads- och handtverksföreningssjuk-
kassor (Orts-, Betriebs- [Fabrik-], Bau- lind Innungs-krankenkassen), kassor inom bergshand-
teringen (Knappschaftskassen) äfvensom den kommunala sjukförsäkringen och liknande inrätt¬
ningar enligt särskilda förbundsstaters lagar.
Särskilda bestämmelser för sjöfolk.
g 136.
Mom. 1. Sjöfolk (g 1 mom. 1 siffr. 1 i lagen den 13 juli 1887) försäkras i den för¬
säkringsanstalt, inom hvilkens distrikt fartygets hemort är belägen.
Mom. 2. Af förbundsrådet kunna angående upptagande af de utgifter, som redarne skola
för sjöfolk erlägga, utfärdas från denna lags föreskrifter afvikande bestämmelser.
Mom. 3. För sjöfolk, som uppehåller sig utom Europa, utgör tiden för besvärs anfö¬
rande tre månader. Denna tid kan ytterligare utsträckas af den myndighet, mot hvilkens
beslut besvären anföras.
Mom. 4. I stället för den lägre administrativa myndigheten träder i fråga om sjöfolk
sjömanshuset (Seemannsamt), nemligen å inrikes ort sjömanshuset i fartygets hemort och å
utrikes ort sjömanshuset å den plats, som först kan anlöpas.
156
Indrifning.
§ 137.
Oguldna afgifter äfvensom de försäkringsanstaltens kassa tillfallande böter indrifvas på
samma sätt som kommunalutskylder. Oguldna afgifter hafva förmånsrätt enligt § 54 N:r 1
i konkurslagen den 10 Februari 1877 och preskriberas inom fyra år efter förfallodagen.
Behöriga statsmyndigheter.
§ 138.
Mom. 1. Förbundsstaternas regeringar bestämma, hvilka områden skola såsom högre
kommuner (weitere Kommunalverbände) anses, och af hvilka statens eller kommunernas
myndigheter eller representationer de i denna lag statens och kommunernas organ samt de
högre kommunernas representationer ålagda skyldigheter skola fullgöras.
Mom. 2. De af förbundsstaternas regeringar i enlighet med förestående stadgande ut¬
färdade bestämmelser skola kungöras i »Keichs-Anzeiger».
Delgifning.
§ 139.
Mom. 1. I de fall, då besvärstid räknas från delgifningsdagen, kan delgifningen ske
genom posten medelst inregistreradt bref.
Mom. 2. De, som ej bo inom riket, kunna af den myndighet, som delgifningen åligger,
anmanas att ställa fullmägtig att delgifningen emottaga. Har fullmägtig ej stälts inom föresatt
tid, eller är personernas vistelseort obekant, kan delgifning ske genom offentligt anslag under
en vecka i myndighetens eller försäkringsanstaltens organs embetslokal.
Frihet från afgifter (Gebiihre) och stämpelskatt.
§ 140.
Alla de förhandlingar inför skiljedomstol och utom rätta äfvensom dokument, som er¬
fordras för att grundlägga och afveckla rättsförhållandena emellan försäkringsanstalterna å ena
samt arbetsgifvarne och de försäkrade å andra sidan, äro fria från afgifter och stämpelskatt.
Detsamma gäller om enskilda (privatschriftliche) fullmagter och embetsintyg, som på grund
af denna lag erfordras för legitimation eller bevisföring.
Handräckning.
§ 141.
Mom. 1. De offentliga myndigheterna äro pligtige att på derom gjord framställning med¬
dela riksförsäkringsstyrelsen, statsförsäkringsstyrelserna, andra offentliga myndigheter, skiljedom-
157
stolarne äfvensom försäkringsanstalternas styrelser och organ den för denna lags genomförande
erforderliga handräckning samt, äfven utan att framställning derom gjorts, lemna nämnda
styrelser alla upplysningar, som för försäkringsanstalternas verksamhet äro af vigt. Samma
förpligtelse åligger försäkringsanstalternas organ inbördes äfvensom yrkessamfundens och sjuk¬
kassornas organ.
Mom. 2. De i följd af dessa förpligtelse^ fullgörande uppkommande kostnader ersättas
af försäkringsanstalterna såsom egna förvaltningsomkostnader, för så vidt de bestå i dagtrakta¬
menten och resekostnader för embetsman eller försäkringsanstalternas, yrkessamfundens och
sjukkasssorna organ, ersättning till vittnen och sakkunnige eller i andra kontanta utlägg.
Mom. 3. I fråga om de enligt §§ 5 och 7 erkända kassor ega dessa bestämmelser
motsvarande tillämpning, såvidt angår de uppgifter, som dem åligga på grund af dem med-
deladt erkännande.
Straffbestämmelser.
§ 142.
Arbetsgivare, som i de uppgifter eller anmälningar, hvilka dem på grund af lag eller
försäkringsanstalts föreskrifter åligger att lemna, intaga något, hvars origtighet är dem bekant
eller med behörig uppmärksamhet bort af dem inses, kunna af försäkringsanstaltens styrelse
ådömas böter, högst femhundra mark.
§ 143.
Arbetsgivare, som underlåta att för de hos dem anstälde, försäkringspligt underkastade
personer i rätt tid (§ 109) infästa märken till tillräckligt belopp och af föreskriven beskaffen¬
het, kunna af försäkringsanstaltens styrelse ådömas böter, högst trehundra mark. Straff ådömes
ej, derest märken i rätt tid blifvit infästa af annan arbetsgivare eller föreståndare (§ 144)
eller i fall, som i § 111 sägs, af den försäkrade.
.§ 144.
Mom. 1. Arbetsgivare eger befogenhet uppdraga åt befullmägtigad föreståndare för sin
rörelse att ombesörja de enligt lag eller reglementarisk föreskrift erforderliga uppgifter eller
anmälningar äfvensom att infästa märken.
Mom. 2. Sådan befullmägtigad föreståndares namn och boningsort skola aumälas hos
försäkringsanstaltens styrelse. Låter dylik fullmägtig en i §§ 142 eller 143 med straff
belagd handling komma sig till last, straffas han såsom i nämnda paragrafer sägs.
S 145.
Mom. 1. Emot beslut, hvarigenom straff blifvit på grund af denna lag eller reglementen
af försäkringsanstaltens organ eller af ordförande i skiljedomstol någon ådömdt, kan besvär
inom två veckor efter beslutets delfående anföras hos riksförsäkringsstyrelsen.
Mom. 2. De af ofvannämnda organ äfvensom af de administrativa myndigheterna på
grund af denna lag ådömda böter och viten tillfalla, derest ej i denna lag är annorledes
stadgadt, försäkringsanstaltens kassa.
§ 14G.
De, som vid sjelfförsäkring eller frivillig försäkring (§§ 8 och 117) uraktlåta att anbringa
föreskrifna tilläggsmärken, kunna, derest förseelsen ej är i annan lag med högre straff belagd,
af den lägre administrativa myndigheten i deras arbetsort ådömas böter, högst etthundrafemtio
mark.
158
§ 147.
Mom. 1. Arbetsgivare och hos dem anstälde personer vare förbjudet att genom öfver¬
enskommelse eller medelst arbetsreglementen till förfång för de försäkrade helt och hållet eller
delvis förhindra tillämpningen af denna lags bestämmelser eller hindra de försäkrade att öfver¬
taga eller utöfva ett i kraft af denna lag dem anförtrodt hedersuppdrag. Emot detta förbud
stridande aftal äro utan rättslig verkan.
Mom. 2. Arbetsgivare eller hos dem anstälde personer, som slutit dylika aftal, straffas,
derest ej brottet är i annan lag med högre straff belagdt, med böter, högst trehundra mark,
eller lindrigare fängelse (Haft).
§ 148.
Mom. 1. Samma straff (§ 147) ådömes:
1) arbetsgivare, som vid utbetalande af lön till de hos dem anstälde, försäkringspligt
underkastade personer uppsåtligen afdraga mera än hälften af det belopp i märken,
som infästa eller bort infästas för de båda sista aflöningsperioderna (§§ 109 mom.
3, 112 mom. 2);
2) hos arbetsgivare anstälde personer, af hvilka ett dylikt större afdrag uppsåtligen
göres;
3) dem, som rättsstridigt undanhålla den berättigade hans qvittenskort.
Mom. 2. Straffbestämmelserna i siffr. 1 och 2 ega ej tillämpning i det fall, som i §
119 sägs.
§ 149.
Arbetsgivare, som uppsåtligen använda andra än de föreskrina märkena, äfvensom hos
arbetsgivare anstälde personer och försäkrade, som uppsåtligen främja en sådan origtig använd¬
ning, straffas, derest ej enligt annan lag högre straff derå följer, med böter från tjugu till
ett tusen mark eller med svårare fängelse (Gefängniss). Äro mildrande omständigheter för
handen, kan straffet nedsättas till tre marks böter eller en dags lindrigare fängelse.
§ 150.
Straffbestämmelserna i §§ 142, 143 och 147—149 tillämpas jemväl å lagliga repre¬
sentanter för sådana arbetsgivare, hvilka ej sjelfva råda öfver sig och sin egendom (handlungsun-
fähige), likasom å medlemmarne i styrelsen för aktiebolag, handtverksförening eller inregistre-
radt samfund (Genossenschaft), samt å handelsbolags, handtverksförenings eller inregistreradt
samfunds utredningsmän.
§ 151.
Den, som å qvittenskort gör anteckningar eller derå anbringar tecken, hvilka enligt §
108 ej äro tillåtna, straffas med böter, högst tvåtusen mark, eller med svårare fängelse, högst
sex månader. Äro mildrande omständigheter för handen, kan i stället för svårare fängelse
enkelt fängelse ådömas.
§ 152.
Mom. 1. Ledamöterna i försäkringsanstalternas styrelser och öfriga organ äfvensom de
■tjensteman, som öfver dem ega uppsigt, straffas, derest de obehörigen röja yrkeshemligheter,
om hvilka de i följd af sitt embete erhållit kännedom, med böter, högst ett tusen femhundra
mark, eller med svårare fängelse, högst tre månader.
Mom. 2. Dylikt brott får åtalas endast efter angifvelse af yrkesidkaren.
159
§ 153.
Mom. 1. De i § 152 omnämnde personer straffas med svårare fängelse, hvarmed kan
förenas förlust af medborgerligt förtroende, derest de uppsåtligen för att skada yrkesidkare
röja yrkeshemligheter, om hvilka de i följd af sitt embete erhållit kännedom, eller derest
hemlighållna arbetsinrättningar eller arbetsmetoder, om hvilka de i följd af sitt embete erhållit
kännedom, så länge dessa äro yrkeshemligheter, af dem efterapas.
Mom. 2. Sker det för att bereda dem sjelfve eller annan ekonomisk fördel, kan jemte
svårare fängelse ådömas böter, högst tretusen mark.
§ 154.
Mom. 1. Med svårare fängelse, ej under tre månader, hvarmed kan förenas förlust af
medborgerligt förtroende, straffas den, som förfärdigar falska märken i afsigt att använda dem
såsom äkta, eller förfalskar äkta märken för att åt dem gifva sken af högre värde eller upp¬
såtligen gör bruk af falska eller förfalskade märken.
Mom. 2. Samma straff ådömes den, som uppsåtligen i qvittenskort ånyo infäster redan
använda märken eller föryttrar eller håller till salu sådana märken, efter det å dem anbragta
makuleringstecken helt och hållet eller delvis utplånats. Aro mildrande omständigheter för
handen, kan dömas till böter, högst trehundra mark, eller lindrigare fängelse.
Mom. 3. Tillika skola märkena konfiskeras, oafsedt om de tillhöra den dömde eller
ej. Till dylik konfiskation skall äfven då dömas, om viss person ej blifvit åtalad eller
dömd.
§ 155.
Mom. 1. Med böter, högst etthundrafemtio mark, eller med lindrigare fängelse straffas
den, som utan skriftligt uppdrag af försäkringsanstalt eller myndighet
1) förfärdigar eller till annan än försäkringsanstalten eller myndigheten utlemnar
stämplar, märkjern, clichéer, plåtar eller andra formar, som kunnat tjena till för¬
färdigande af märken;
2) tager aftryck af de i siffr. 1 nämnda stämplar, märkjern, clichéer, plåtar eller for¬
mar, eller utlemnar aftryck deraf till annan än försäkringsanstalten eller myndig¬
heten.
Mom. 2. Jemte böter eller lindrigare fängelse kan dömas till konfiskation af stämp-
larne, märkjernen, clichéerna, plåtarne eller formarne, oafsedt om de tillhöra den dömde
eller ej.
Öfvergångsstadganden.
§ 156.
Mom. 1. I fråga om försäkrade, som under de första fem kalenderåren efter det denna
lag trädt i kraft blifva oförmögne till arbete och för hvilka under ett afgiftsår de lagliga
afgifterna blifvit på grund af försäkrings pligt erlagda, förkortas väntetiden för invalidpensions
erhållande (§ 16 siffr. 1) med det antal veckor, de bevisligen före det lagen trädde i kraft,
dock inom de sista fem åren före invaliditetens inträdande, stått i ett arbets- eller tjenste-
förhållande, som enligt denna lag skulle medföra försäkringspligt.
Mom. 2. Denna bestämmelse gäller ej i afseende å de i § 8 nämnde personer.
Mom. 3. Vid bestämmandet af medellönesatsen (§ 9 mom. 3) tages för den tid, med
hvilken väntetiden förkortas, den första löneklassen i beräkning.
160
Mom. 4. Stadgandet i § 117 mom. 3 gäller ej i fråga om de afgifter, som frivilligt
erlagts under de första fyra åren efter det lagen trädt i kraft.
§ 157.
För försäkrade, som, då lagen trädde i kraft, fylt fyratio år och styrka, att de under de
tre kalenderår, som omedelbart föregått lagens trädande i kraft, under sammanlagdt minst
etthundra fyratioen veckor stått i ett enligt denna lag försäkringspligt medförande arbets-
eller tjensteförhållande, förkortas väntetiden för ålderdomspensions erhållande (§ 16 siffr. 2),
med iakttagande dock af föreskrifterna i § 32, med så många afgiftsår och öfverskjutande
afgiftsveckor, som deras lefnadsålder den 1 Januari 1891 i år och hela veckor öfverstigit fyratio
ar. Dervid beräknas för hvarje tillrvggaladt lefnadsår fyratiosju afgiftsveckor. År antalet
öfverskjutande veckor högre än fyratiosju, skola jemte årens hela antal endast fyratiosju veckor
beräknas (Lagen den 8 Juni 1891).
§ 158.
Sådan sjukdom eller militär tjenstgöring, som i § 17 mom. 2 omförmäles, anses äfven i
de fall, hvarom i §§ 156 och 157 stadgas, lika med arbets- eller tjensteförhållande. Detsamma
gäller om det afbrott i arbets- eller tjenstförhållande, som i § 119 omnämnes, för så vidt
detta afbrott under ett och samma kalenderår ej öfverstiger en tid af fyra månader.
S 159.
t id beräknandet af de ålderdomspensioner, som beviljas på grund af stadgandet i § 157,
skall, såvida fråga är om pensioner, som fastställas inom de forsta tio åren efter det lagen
trädt i kraft, i afseende å tiden före lagens trädande i kraft hänsyn tagas till stegringssat-
serna för de löneklasser, som motsvara den försäkrades årliga arbetsförtjenst i medeltal under
de i § 157 omnämnda etthundrafyratioen veckor, dock minst första löneklassens stegrings-
satser; men deremot för tiden efter det lagen trädt i kraft de stegringssatser (§ 26 mom. 2),
som motsvara de verkligen erlagda afgifterna. I fråga åter om de pensioner, som fastställas
efter förloppet af ofvannämnda tio år, skola beträffande såväl tiden före som tiden efter lagens
trädande i kraft de stegringssatser läggas till grund för beräkningen, hvilka motsvara de efter
det lagen trädt i kraft erlagda afgifter, dervid, om afgifterna erlagts inom olika löneklasser,
beräkningen sker i förhållande till antalet inom de särskilda löneklasserna erlagda afgifterna.
§ 160.
Mom. 1. De invalid- och ålderdomspensioner, som fastställas under de första femton åren
efter det lagen trädt i kraft, skola af räknebyrån emellan de försäkringsanstalter, inom hvilkas
distrikt den försäkrade under de femton år, som omedelbart föregått lagens trädande i kraft,
bevisligen stått i ett enligt denna lag försäkringspligt medförande arbets- eller tjensteförhål¬
lande, så fördelas, som om under denna tid afgifter oafbrutet erlagts i första löneklassen.
Mom. 2. Hvarje försäkringsanstalt, å hvilken någon del af dylika pensioner beräknats be¬
löpa, är berättigad att, efter mottagandet af den i § 90 mom. 1 omnämnda underrättelse, inom
den i sagda lagrum stadgade tid af två veckor anmäla förbehåll om rätt för sig att bevisa,
att ett arbets- eller tjensteförhållande, hvartill enligt mom. 1 hänsyn bör tagas, förekommit
äfven inom annan försäkriugsanstalts distrikt. Denna bevisning skall, vid talans förlust,
åstadkommas inom tre månader efter nämnda anmälningstids utgång.
Mom. 3. Innan fördelningen verkställes, skola yttranden infordras från de försäkrings¬
anstalter, hvilka på grund af tidigare arbets- eller tjensteförhållanden betalningsskyldighet kan
åläggas. Anmäla desse protest, har riksförsäkringsstyrelsen att härom fatta beslut.
161
§ 161.
Den i §§ 157 och 160 omnämnda bevisning åstadkommes genom intyg af vederbörande
lägre administrativa myndigheter uti de ifrågakomna arbetsorterna eller genom arbetsgifvares
af offentlig myndighet bestyrkta intyg.
Lagens trädande i kraft.
§ 162.
Mom. 1. De stadganden i denna lag, hvilka åsyfta upprättandet af de för invaliditets-
och ålderdomsförsäkringens genomförande erforderliga inrättningar, träda i kraft den dag,
denna lag kungöres. ' ....
Mom. 2. I öfrigt bestämmes den tidpunkt, då lagen helt och hållet eller i vissa delar
skall träda i kraft, genom kejserlig förordning med förbundsrådets samtycke.
Mom. 3. För att stadgandena i §§ 99 mom. 2 och 121 mom. 2 skola träda i kraft
uti konungarikena Bayern och Wurttemberg, erfordras dessa förbundsstaters bifall.
Nya Arbetsförs.-komiténn hot. 111.
11
\
Tillägg.
Tyskland.
Statistiska uppgifter angående den obligatoriska olycks¬
fallsförsäkringen för år 1891.
A sidan 82 här ofvan hafva några approximativa siffror meddelats
angående den obligatoriska olycksfallsförsäkringen i Tyskland under
år 1891. Exakta uppgifter föreligga numera uti riksförsäkringssty¬
relsens den 6 december 1892 till den tyska riksdagen aflåtna embets¬
berättelse, ur hvilken följande statistiska data må anföras.
De industriela yrkessamfunden.
Antal yrkessamfund .................. 64
)> sektioner........................... 358
» styrelseledamöter............ 2,721
» förtroendemän.................. . 7,638
» skiljedomstolar .............. 409
)> arbetarerepresentanter... 2,837
» företag ............................ 405,241
» försäkrade personer...... 5,093,412.
De försäkrades sammanlagda beräknade arbetslön utgjorde 3,311,444,321
mark.
Yrkessamfundens finansiela ställning var följande:
Inkomster:
»Umlagen» (utdebitering) ..................................................... 39,675,608 mark
öfriga inkomster (incl. föregående års behållning)..... 8,106,094 :»
Summa inkomster 47,781,702 mark.
Nya A r bo t.-förs-korn it éns bet. III.
164
Utgifter:
A) För olycksfallsförsäkringen:
Ersättningar och sjukvård .................................................. 20,282,042 mark
Afsättning till reservfonden.................................................. 12,222,705 »
Utgifter för försäkringens ändamål 32,504,747 mark.
B) Till förekommande af olycksfall ........................ 430,514 mark.
C) För förvaltningen:
För undersökningar om olycksfall, ersättningars be¬
stämmande, skiljedomstolarnes verksamhet och
yrkessamfundens bildande............ 978,077 mark
Löpande förvaltningskostnad ............... 4,070,679 »
Utgifter för förvaltningen 5,048,756 mark.
Summa utgifter 37,984,017 mark.
Reservfondens belopp vid årets slut................................. 69,406,392 mark
Behållning vid årets slut .......................... 9,797,685 » .
Med tillhjelp af nu anförda siffror erhållas följande relativa tal:
Utdebitering för hvarje försäkrad.................................................. 7,78 mark
Förvaltningskostnad för hvarje försäkrad................................. 0,99 »
Ersättningar och afsättningar till fonder i procent af total¬
inkomsten ................................................................................ 68,0 »
Utgifter för förvaltningen i procent af totalinkomsten 10,6 )) .
Sammanlagda antalet anmälta olycksfall var 162,674. Af dessa
medförde 28,289 eller 17,4 procent rätt till ersättning.
Bland nämnda 28,289 olycksfall hade 3,634 dödlig påföljd samt
medförde 1,570 varaktig total invaliditet, 17,481 varaktig partiel inva¬
liditet och 5,604 öfvergående oförmåga till arbete under längre tid än
13 veckor.
På hvarje tusental försäkrade personer kommo:
Anmälta olycksfall ..................................................................................... 31,94
Olycksfall, som medförde rätt till ersättning............................•.......... 5,55
» r » öfvergående oförmåga till arbete i mera
än 13 veckor .......................................... U10
» » » varaktig partiel invaliditet ....................... 3,43
» o » » total )> ....................... 0,31
» » » döden .............................................................. 0,71.
165
Olycksfallen hade föranledts af följande orsaker:
Af motorer, transmissioner och arbetsmaskiner................................. 6,139
» hissar, kransar o. d........................................................................... 818
» ångpannor, ångkokapparater (explosioner o. d.)....................... 146
)> explosiva ämnen (krut, dynamit o. d.) .......................................... 357
» eldfarliga, heta och frätande ämnen................................................ 991
)) nedfallande föremål, ras o. d............................................................. 4,915
)) fall från stegar, trappor o. d. .................................................... 4,608
» lastning, lossning, bärande af bördor etc.................................... 3,515
» transportindustri till lands, med und. af jern vägsdrift............... 1,849
» jern vägsdrift........................................................................................... 809
)) sjöfart ........................................................................................................ 395
» djur; olycksfall vid ridning................................................................ 280
)) enklare verktyg (yxor, hammare, spadar o. d.) ........................... 1,735
)> öfrige orsaker ........................................................................................ 1,732.
Yrkessamfunden inom laiultbrukct och skogshandteringen.
Antal yrkessamfund..................................... 48
» sektioner.............................................. 555
» styrelseledamöter .............................. 3,612
» förtroendemän .............................. 15,157
» företag................................................. 4,776,520
» försäkrade personer (approxim.)... 12,289,415°).
Yrkessamfundens finansiela ställning var följande:
Inkomster:
»Umlagen» (utdebitering)......................................................... 5,430,089 mark
Öfriga inkomster (incl. föreg. års behållning).................. 718,375 ( »
Summa inkomster 6,148,464 mark.
Utgifter:
A) För olycksfallsförsäkringen:
Ersättningar och sjukvård ..................................................... 3,436,734 mark
Afsättning till reservfond...................................................... 752,886 »
Utgifter för försäkringens ändamål 4,189,620 mark.
B) Till förekommande af olycksfall ........................... 5,289 mark.
*) Motsvarande tal för föregående år hafva hemtats från yrkesräkningen år 1882. Den anförda
siffran grundar sig på särskild bearbetning af 1890 års folkräkning och på yrkessamfundens egen statistik.
166
C) För förvaltningen:
Löpande förvaltningskostnader.......... 1,056,019 mark
Öfrige » ......... 357,845 »
Utgifter för förvaltningen
Summa utgifter
Reservfondens belopp vid årets slut....................................
Behållning vid årets slut........................................................
1,413,864 mark.
5,608,773 mark.
1,331,675 mark
1,074,496 » .
Antalet anmälta olycksfall utgjorde 42,296, åt hvilka 19,3o9 eller
48,13 proc. medförde rätt till ersättning.
Olycksfallen voro af följande beskaffenhet: öfvergående oförmåga
till arbete under längre tid än 13 veckor orsakades af 1,689 olycksfall,
varaktig partiel invaliditet af 8,873, varaktig total invaliditet af 644
och döden af 2,153 olycksfall.
Olycksfallen hade föranledts af följande orsaker:
Af motorer, transmissioner och arbetsmaskiner............................
o.
d.:
hissar, kranar o. d.
ångpannor, ångkokapparater (explosioner
explosiva ämnen (krut, dynamit o. d.)...............................
eldfarliga, heta och frätande ämnen ..................................
nedfallande föremål, ras o. d..............................................
fall från stegar, trappor o. d..............................................
lastning, lossning, bärande af bördor etc.....................
transportindustri till lands, med und. af jernvägsdrift
jernvägsdrift ..........................................................................
sjöfart .......................................................................................
djur; olycksfall vid ridning.....................................'•............
enklare verktyg (yxor, hammare, spadar o. d.).............
öfrige orsaker ..........................................................................
2,627
120
2
102
171
2,323
4,050
1,345
3,888
39
18
2,313
1,278
1,083.
De s. k. Ausfiihruiigsbeliördei).
Desses antal hade stigit till 352. Hos dem voro försäkrade 632,459
personer.
Kostnaden för försäkringen utgjorde:
Utbetalda ersättningar...............................................................
Löpande förvaltningskostnader ............................................
Kostnad för skiljedomstolarnes verksamhet, olycksfalls
förebyggande in. in........................................................
2,370,243 mark
5,446 »
52,148 »
Summa 2,427,837 mark.
167
Antalet anmälta olycksfall utgjorde 19,807, af livilka 2,859 eller
14,4 proc. medförde rätt till ersättning.
Byggnadsyrkessainfuiulens försäkringsanstalter.
Inkomster:
Försäkringspremier .........
Öfriga inkomster (incl. föreg.
............................... 980,733 mark
års behållning).................. 1,576,814 »
Summa inkomster 2,557,547 mark.
Utgifter:
Ersättningar och sjukvård .........
Afsättning till reservfond........•.....
Till förekommande af olycksfall
Löpande förvaltningskostnader
Öfriga »
Reservfond vid årets slut............
Behållning ......................................
337,358 mark
...................... 125,019 »
81 »
....... 279,437 »
.............................. 12,574 »
Summa utgifter 754,469 mark.
360,336 mark
1,803,078 » .
Antalet anmälta olycksfall utgjorde 1,280, af hvilka 702 eller 54 s
proc. medförde rätt till ersättning. 82 olycksfall både dödlig påföljd
34 medförde varaktig total och 309 varaktig partiel invaliditet samt
277 öfvergående oförmåga till arbete under längre tid än 13 veckor.
Nedfallande föremål och ras samt fall från stegar, ställningar o. d.
föranledde tillhopa 416 olycksfall eller 59,2 proc. af de ersättning med¬
förande olycksfallen.
I sin helhet har den obligatoriska olycksfallsförsäkringen under år
1891 omfattat 17,987,207 försäkrade personer, häruti ej inräknade de
som försäkrats i byggnadsyrkessamfundens försäkringsanstalter.
Hela antalet anmälta olycksfall utgjorde 225,337.
Antalet olycksfall, i anledning af hvilka ersättning faststalts var
51 209, deraf 6,428 medfört döden och 2,595 total invaliditet.
Ersättningarnes sammanlagda belopp utgjorde 26,426,377 mar .
Ny* Atlet -för».-komité*» let. III.
NYA ARBETAREFÖRSÅKRINGSKOMITÉNS BETÄNKANDE.
iv. Statistiska undersökningar
angående pensionskassor
---^ ■ M«*--
STOCKHOLM
TRYCKT HOS K. L. BECKMAN
1893.
INNEHÅLL.
Sid
Inledning.................................................................................................................. j
I. Pensionskassor med delegarebidrag.................................................................... 3
A. Allmänna pensionskassor............................................................................ 3
B. Pensionskassor för handtverkare................ 10
C. Pensionskassor för sjöfarande.................................:................................... 19
D. Pensionskassor för handlande..................................................................... 26
E. Pensionskassor för andra yrkesidkare........................................................... 31
F. Pensionskassor för personer i kommunal tjenst............................................. 41
G. Pensionsinrättningar vid enskilda jernvägar.................................................. 44
H. Pensionskassor för industriella arbetare........................................................ 58
I. Öfriga pensionskassor.................................................................... 66
K. Allmän öfversigt......................................................................................... 67
II. Pensionering genom arbetsgivare........................................................................ 78
Tabellers
Tab. 1. Pensionskassor med delegarebidrag, hvilka ej uteslutande afse personer i statens
tjenst, dessa kassors ställning och verksamhet år 1891.................................. 94
Tab. 2. Pensionsinrättningar vid enskilda jernvägar, dessa inrättningars ställning och
verksamhet åren 1889—1891.................................................'....................... 100
Tab. 3. Pensionskassor med delegarebidrag för industriella arbetare, dessa kassors
ställning och verksamhet åren 1889—1891.................................................... 104
Inledning.
Bland de statistiska undersökningar, hvilka af den genom Kongl.
Brefvet den 3 Oktober 1884 tillsatta Arbetareförsäkringskomitén utar¬
betats och offentliggjorts, innehåller en (III: 3) redogörelse för pensions-
inrättningar för statens civile betjente, underbefäl och manskap vid
Armén och Flottan samt kommunernas betjente, och en annan (III: 4)
för sjömanshusen och handelsflottans pensionsanstalt. Härjemte finnas
i en tredje del af samma undersökningar (III: 6), hvilken afser sjuk-
och begrafningskassorna i riket, upplysningar om den verksamhet, några
af dessa kassor utöfva såsom tillika nödhjelps- eller mera sällan pen¬
sionskassor, hvarförutom uppgifter lemnas för en del på sjelfhjelp grun¬
dade pensions- och understödskassor, hvilka icke utdela sjuk- och begraf¬
ningshjelp. Då en fullständigare och noggrannare kännedom om de
pensionsinrättningar, som i riket finnas, och de förhållanden, under hvilka
de verka, synts Nya Arbetareförsäkringskomitén för fullgörandet af dess
uppdrag vara af vigt, och detta i främsta rummet beträffande de in¬
rättningar, som bereda delegarne sjelfva understöd, i mindre mån åter
beträffande enke- och pupillkassor, har komitén låtit verkställa en ut¬
redning i detta syfte och i samband dermed äfven sökt att så vidt
möjligt erhålla upplysningar om de anstalter, som i allmänhet från ar-
betsgifvarnes sida träffats för deras arbetares pensionering.
För att. erhålla kännedom om de pensionskassor och pensionsför-
eningar, som inom riket äro i verksamhet, vände sig komitén genom
cirkulär den 15 December 1891 till öfverståthållareembetet i Stockholm
och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i rikets samtliga flin med anhål¬
lan, att de, hvar och en för sitt område, ville till komitén inkomma
med eu så fullständig förteckning öfver dylika kassor eller föreningar,
som det på grund af tillgängliga handlingar eller inhemtade upplysnin¬
gar vore för dem möjligt att lemna, äfvensom med uppgift å hvarje
kassas eller förenings adress.
Med ledning af dessa upplysningar och andra af samma slag, som
komitén i öfrigt kunnat förskaffa sig, vände sig komitén i cirkulär den
Nya A rbej -färs.-komitcns bet. IV. ]
2
7 April 1892 direkt till hvarje kassa eller förening för delegares pen¬
sionering med anhållan, att den måtte, om möjligt före månadens slut,
till komitén öfversända sitt reglemente samt revisionsberättelse för se¬
nast förflutna eller, ännu hellre, för de tre senast förflutna år, för
hvilka sådana berättelser vore afgifna, samt, i fall detta ej af revisions¬
berättelsen framginge, med vidfogad uppgift om stiftelseår, antal leda¬
möter och pensionärer af olika slag äfvensom beloppet af utgående
pensioner. Till de arbetsgifvare, hvilka, enligt hvad komitén kunnat
inhemta, uteslutande af egna medel i större eller mindre utsträckning
ombesörjde sina arbetares pensionering, öfversändes skrifvelser i ena¬
handa syfte. Med få undantag hafva de sålunda begärda uppgifterna
välvilligt blifvit. öfverlemnade och på grund af dem har komiténs nu
framlagda redogörelse utarbetats.
Vid dennas affattande har synts lämpligt att först redogöra för de
pensionskassor, till hvilka delegarne lemna bidrag, och hvilka sålunda
helt och hållet eller delvis äro grundade på sjelfhjelp, och sedan för
den pensionering, som ombesörjes uteslutande af arbetsgifvarne.
Pensionsinrättningar för statens tjenstemän och betjente samt sjö¬
manshusen och handelsflottans pensionsanstalt äro här ej föremål för
behandling, enär om dem fullständiga utredningar föreligga, liksom (med
ett undantag) ej heller de lifränteanstalter, för hvilka redogöres i den
årliga berättelsen om försäkringsväsendet i riket.
Bland öfriga pensionsstiftelser afser, i öfverensstämmelse med hvad
redan är nämndt, denna utredning hufvudsakligen dem, hvilkas ända¬
mål är pensionering af delegarne sjelfva, men kassor för enkors och
barns pensionering endast i den mån, dessa kassor stå i samband med
delegarekassor, hvilket likväl är regel.
3
I. Pensionskassor med delegarebidrag.
För hvarje kassa lemnas här dels redogörelse för dess hufvudsak-
liga bestämmelser om delegareafgifter, öfriga inkomster, vilkoren för
pensions erhållande och pensionsbeloppets storlek samt hvad dermed
kan stå i samband, dels ock, i tabellafdelningen, uppgifter om beloppet
af dess inkomster och utgifter af olika slag, om delegarnes antal
in. m.; hvarjemte i en allmän öfversigt hufvudresultaten häraf sam¬
manfattas. Vid framställningen äro kassorna för bättre öfversigts skull
fördelade i grupper, nemligen: allmänna pensionskassor, kassor för
handtverkare, för sjöfarande, för handlande, för andra yrkesidkare, för
personer i kommunal tjenst, för personer i enskilda jernvägars tjenst
och för industriella arbetare samt öfriga pensionskassor (afseende per¬
soner anstälda hos hypoteksföreningar och vid bruk).
A. Allmänna pensionskassor.
1. Jönköpings läns pensionsförening.
Rätt att ingå i föreningen eger hvarje inom Jönköpings län bo¬
ende person; i andra rummet, särskild! under föreningens första tid,
äfven andra svenska medborgare. Insättare erlägger för hvarje insatt
krona ett mindre belopp i förvaltningsarfvode enligt faststälda bestäm¬
melser.
Föreningen består af två afdelningar: besparingsklassen och lif-
ränteklassen. Hvar och en får insätta penningar i den förra, men en¬
dast till bestämdt maximibelopp, beroende på ålder. För dem, som icke
hafva fyllt 10 år, är högsta tillåtna insats 400 kronor; och ökas den
sedan för hvart femte åldersår med 400 kronor till 2,000 kronor och
derefter med 500 kronor till 6,000 kronor (för personer öfver 50 år),
som är högsta tillåtna insats.
4
Medel, hvilka tillhöra insättare, som aflider före början af det ka¬
lenderår, under hvilket han skulle fylla 6 år, tillfalla jemte räntor hans
arfvingar. Medel efter äldre insättare återbetalas äfven, dock utan ränta,
och med afdrag af 10 procent i fall den aflidne i minst 5 år varit
medlem af besparingsklassen, samt med afdrag af 5 procent i motsatt
fall. Hvad kassan sålunda vinner, tillfaller dess reservfond, ur hvilken
förvaltningskostnader, förluster samt möjligen till lifräntefonden behöfliga
tillskott bestridas.
Hvarje delegares kapital ökas under året dels med räntan derå
och dels med hans anpart af besparingsklassens vinst, hvilken mellan
medlemmarne deri fördelas efter dödlighetsförhållandet inom deras ål¬
dersklasser samt deras behållning vid årets början.
Vid 60 års ålder eger delegare, som det önskar, att med hela
eller en del af sin behållning öfvergå till lifränteklassen. Dock eger
han redan vid 50 års ålder att dit öfvergå, i fall hans behållning är så
stor, att den efter föreningens tariff lemnar en årlig lifränta af minst
25 kronor. Årsvinst får, om styrelsen det medgifver, lyftas redan af
40-åring, som genom långvarigare sjukdom eller annan olyckshändelse
råkat i verkligt behof af understöd.
Vid afgång ur besparingsklassen eger medlem att, om han så vill,
lyfta, hvad som öfverstiger det belopp, som, insatt i lifränteklassen,
ger 75 kronor i lifränta.
Medlem af lifränteklassen uppbär ifrån inträdet deri och till sin
död från densamma pension till oföränderligt belopp, hvars storlek be¬
ror på insättarens kön, det insatta beloppets storlek och åldern, då in¬
trädet i lifränteklassen sker. Sker inträde vid fylda 50 år, erhåller man
7-5 och qvinna 7 procent af det insatta beloppet i pension och ökas denna
för hvarje åldersår med 0-2 å 0‘i procent, så att inträdande vid 58 år erhåller
respektive 8-9 å 8‘3 procent, men derefter 59-åring 9’2 och 8-e samt
60-åring eller äldre 9-5 och 9 procent. Dock eger bolagsstämma efter
styrelsens förslag besluta nedsättning i denna tariff, i fall pensionerna
blifva större, än som kan förenas med inrättningens framtida bestånd;
men gäller detta icke för redan utgående pensioner, hvilkas belopp ej
får förminskas.
Högre belopp än 10,000 kronor får ej i lifränteklassen insättas för
samma person.
Af pensionsföreningens tillgångar vid 1890 års slut, 757,913 kro¬
nor, tillhörde 594,691 kronor besparingsklassen, 152,845 kronor lifränte¬
klassen samt återstoden reservfonden och en särskildt bildad extra
reservfond.
5
2. Pensionsinr ältning en inom Färd kommun.
Rättighet att ingå i denna vid slutet af år 1879 stiftade förening
tillkommer medlemmar af Fårö kommun i Gotlands län, samt med sty¬
relsens begifvande äfven andra.
Vid hvarje barndop inom kommunen göres ett sammanskott för
barnets räkning till kassan, hvilket bör utfyllas till 2 kronor. Sedan
delegare uppnått 10 års ålder, erlägger han till och med 60:de året i
årlig afgift 25 öre, utom i det fall att han uppbär pension. Till kom¬
munen inflyttad, som vill ingå i föreningen, erlägger vid inträdet 25
öre för hvarje fyldt åldersår och, i fall han fyllt 45 år, 6 procents
ränta å dessa inträdesafgifter. I öfrigt utgöras inrättningens inkomster
utom räntor af sammanskott vid bröllopp och gåfvor. Kommunen hade
år 1891 till densamma anslagit hälften af inflytande hundskattemedel.
I fall någon det önskar, kan han vid inträdet få betala alla sina utgif¬
ter genast.
De af kommunens medlemmar, barn och äldre, livilka icke genast,
utan först efter någon tids förlopp ingå i föreningen, betala särskild
inträdesafgift af 5 kronor.
Pensionsrätt inträder vid 55 års ålder; men kan i särdeles ömmande
fall, om kassan det tillåter, med styrelsens begifvande, ske tidigare.
När den årliga räntebehållningen uppgått till 3,000 kronor, förde¬
las den i jemna kronor mellan de pensionsberättigade. Har räntan så
stigit, att hvarje pensionär dervid erhåller 100 kronor, skola delegarne
besluta om användningen af den Överskjutande räntetillgången.
Föreningens tillgångar uppgingo vid 1891 års slut till 4,724 kronor,
med en ränteinkomst under året af 215 kronor. Någon pension utde¬
lades således ej.
3. Pensionsföreningen i Karlshamn.
Föreningen, hvilken stiftades den 31 December 1866 och är öppen
för hvarje välfrejdad medlem af Karlshamns samhälle, har till ända¬
mål att bereda sina delegare pensioner under ålderns dagar.
Sedan efter år 1880 ingen ny delegare ingått i föreningen, anto-
gos nya stadgar för densamma år 1888, men utan åsyftad verkan.
Medlemmarnes antal, som varit 151, bär nu nedgått till 84, inbe-
räknadt 62 pensionärer. De 22 betalande erlade år 1891 tillsammans
i utgifter till kassan 213 kronor. Pensionsbeloppet var ursprungligen
bestämdt till 50 kronor, men, då kassans inkomster ej äro tillräckliga
att utdela så stora pensioner, hafva de måst nedsättas till hälften.
Föreningens behållning vid 1891 års slut utgjorde 22,551 kronor.
6
4. Kullens allmänna pensionsförening i Höganäs.
I denna förening-, som räknar sin begynnelse från den 1 Januari
1891, kan hvarje inom Väsby, Höganäs, Vikens, Brunnby, Jonstorps
eller Farhults socknar boende och kyrkoskrifven person vinna inträde;
från och med 1901 dock med det vilkor, att han ej uppnått 40 år.
Hvarje delegare betalar vid inträdet och sedan årligen i Januari
månad under 5 på hvarandra följande år en afgift af 5 kronor eller
högre belopp till och med 100 kronor, och utbetalas pension i proportion
till inbetalningen. Efter de fem åren kan delegare, som så önskar, för
att bereda sig högre pension, göra inbetalningar till föreningen, men
får under tiden ej uppbära pension.
Till vanfrejd dömd person får ej i föreningen qvarstå, utan ute-
slutes derifrån, men återbetalas då till honom alla af honom erlagda
årsafgifter, dock utan ränta.
Pension utdelas till manlig eller qvinlig delegare vid 55 år, afliden
delegares enka eller enkling eller, när sådan ej finnes, hans eller hennes
minderåriga barn. Pension utbetalas dock ej förr, än 5 år förflutit från
inträdet i föreningen och afgifter för samma antal år blifvit erlagda.
För delegare, som inträder i nytt äktenskap, gälla särskilda stad-
ganden.
När pensioner första gången, eller år 1896, skola utdelas, användas
dertill räntan af de under föregående år samlade medel, efter afdrag af
förvaltningskostnader, samt V20 af vid årets slut inbetalda årsafgifter för
år 1895. Följande år enahanda ränta, men /V20 af inbetalda årsafgifter
för år 1896 samt möjligen influtna restantier för år 1895 o. s. v. med
ökning af 120 för årsafgifter och rester till och med år 1908, då, liksom
framgent, räntor och Vs af vederbörliga årsafgifter och restantier skola
utdelas.
Hvarje pensionsberättigad erhåller, i jemna kronor, andel af årets
hela pensionsbelopp i förhållande till det antal år, han betalt årsaf¬
gifter, och det belopp, som erlagts.
5. Pensionsinrättningen i Göteborg.
Denna inrättning, hvilken, ehuru under annan benämning, stiftades
år 1766, har till ändamål att lemna omtänksamme män tillfälle att be¬
reda sig sjelfve på ålderdomen eller, efter deras död, efterlefvande enka
och barn en årlig pension.
7
Endast myndige, välfrejdade män af sund kroppsbeskaffenhet, yngre
än 60 år och bosatte i Göteborgs och Bobus län kunna vinna inträde
i föreningen. Efter uppnådda 50 år kan ej någon förvärfva pensions-
rätt åt hustru, om hon ej är af lika eller högre ålder.
Efter afgifternas och pensionernas storlek indelas inrättningen i 6
klasser, i hvilka hvar och en efter behag kan ingå.
Delegareafgifterna äro:
1) Inskrifningsafgift, som i första klass utgår med 75 kronor, i
andra med ytterligare 75 o. s. v., så att den i sjette klassen utgör
450 kronor;
2) Åldersafgift, äfvenledes vid inträde olika allt efter den inträdan¬
des och hans hustrus ålder, enligt faststäld tariff; i första klassen så¬
lunda: då mannen är 30 år eller derunder, 45 kronor, om hustrun
är högst 20 år, men 22*50 kronor, om hon är 50 år; då mannen är
50 år, 90 kronor, i fall hustrun är 20 år eller yngre, men 67*50 kronor,
om hon äfvenledes är 50 år o. s. v. Högsta afgift i första klass är
112*50 kronor, för 60-årig man med 20-årig hustru. I andra klass är
afgiften dubbelt så hög som i den första o. s. v.
3) Årsafgift, hvilken i 20 års tid erlägges med olika belopp efter
åldern vid inträdet, enligt särskild tariff. År mannen vid inträdet
21—30 år, erläggas 15 procent af inskrifningsafgiften (i första klass
således 11*25, i andra 22*50 kronor o. s. v.), och för hvarje ny femårs¬
period af hans ålder höjes åldersafgiften med 2 procent af samma afgift,
så att den för högsta åldersgruppen (56—60 år) utgår med 27 pro¬
cent af inskrifningsafgiften.
Vid inträdet betalas inskrifnings- och åldersafgift samt första års-
afgiften jemte 6 procents ränta å alla afgifterna från årets början.
För militärer och sjöfarande, så länge de tillhöra yrket, ökas alla
afgifter med 20 procent.
Pension tillkommer delegare, när han tillhört inrättningen och in¬
betalt afgifter i 20 år samt fyllt eller inom 6 månader fyller 60 år.
Den utgår i första klass med 125 kronor, i andra med 250 kronor o. s. v.
För afliden delegares ogifta enka eller, i händelse sådan ej finnes,
för hans barn (son till 21 och ogift dotter till 25 år) är pensionens
storlek äfven beroende på det antal år, den aflidne inbetalt afgifter.
Äro afgifter betalda för endast 1 år, är pensionen i första klass 31*25
kronor, för 5 år är den 50, för 10 år 75, för 15 år 100 och för 20 år
125 kronor; och i högre klass är den två till sex gånger så stor.
Delegare, som vid inträdet förklarar sig vilja afstå från pensionsrätt
för sin egen person, bereder derigenom enka och barn förhöjning med
20 procent i vanlig pension.
I händelse inrättningens utgifter under tre på hvarandra följande
år skulle öfverstiga dess inkomster, kunna pensionerna minskas.
8
6. Allmänna pensions- och enkekassan i Göteborg.
Kassan afser att lemna pensioner åt delegare eller efter delegares
död till af honom bestämd efterlefvande.
Hvarje välfrejdad svensk undersåte har rätt att inträda deri, endast
med det undantag att, i fall pensionsrätt önskas för efterlefvande, kas¬
sans styrelse kan på grund af den till inträde anmäldes helsotillstånd
eller af annan giltig anledning neka detsamma, liksom den kan i sådant
fall förhöja de i allmänhet stadgade årsafgifterna.
Delegare kan, allt efter önskan, för sig sjelf vinna pensionsrätt å
årligt belopp i jemna tiotal mellan 50 och 4,000 kronor, antingen ge¬
nast eller vid viss ålder, och i sistnämnda fall med eller utan skyldighet
för kassan att återbetala insatta årsafgifter, i fall han skulle aflida före
uppnådd pensionsålder. Afgifter utgå i dessa fall till kassan enligt
särskilda tariffer.
Åt efterlefvande maka, barn eller annan person kan beredas pen¬
sionsrätt efter delegares död å belopp i jemna tiotal mellan och
1,500 kronor, nemligen 1) af man för qvinna, 2) af man för enka och
barn, 3) af man för man, 4) af qvinna för man, 5) af qvinna för qvinna,
samt 6) af fader, moder eller målsman för visst uppgifvet barn, tills
det, ogift, uppnått 21 års ålder; allt efter särskilda tariffer. Äfven i
dessa fall kan med förhöjning af årsafgifterna, enligt särskild tariff, dock
med tvenne undantag, förvärfvas rätt att återbekomma erlagda årsaf¬
gifter, i händelse den utsedde pensionären aflider före delegaren. När
delegare, som inträdt i kassan för att bereda pensionsrätt åt efterlef¬
vande, dör, upphör all betalningsskyldighet till kassan.
Upphör delegare att betala pensionsafgifter, är hans rätt till pension
för sig eller annan förverkad, så framt han icke inbetalt minst 2 års¬
afgifter och anmält, att han ej längre vill betala afgifter, inom tolf må¬
nader från den tid, för hvilken afgift sist blifvit erlagcl, i hvilket fall
hans pensionsrätt i viss mån qvarstår.
Om delegare sjelf afhänder sig lifvet, i duell eller genom blessyr
vid sådan ljuter döden eller mister lifvet genom rättvisans hand, utbe¬
talas pension endast med belopp, som motsvarar matematiska värdet af
de gjorda inbetalningarne.
Särskilda bestämmelser gälla beträffande pension åt efterlefvande,
i fall delegare reser utom Europas gränser, inträder i aktiv krigstjenst
eller egnar sig åt sjömansyrket, samt i vissa fall beträffande pensions¬
rätt för enka och barn.
Afgifter till kassan äro bestämda i enlighet med 10 särskilda tariff¬
9
tabeller0), på sådant sätt att 10 procent utaf afgifterna afse förvalt¬
ningskostnadernas betäckande och återstoden utgör afgifternas matema¬
tiska eller nettovärde, hvilket är beräknadt med ledning af Statistiska
Centralbyråns dödlighetstabeller för perioden 1871—1880 samt efter en
räntefot af 4 procent.
Förändring af kassans afgiftstabeller kan på förslag af kassans sty¬
relse fattas af dess fullmäktige.
I Oktober månad 1892 uppgifves kassans kapital till 927,395
kronor.
7. Vester ds borgerliga pensionsförening.
Pensionsföreningen stiftades år 1845, i ändamål att bispringa i
fattigdom komne delegare samt deras enkor och oförsörjda barn under
18 år.
Uti inträdesafgift erläggas 30 kronor, antingen på en gång eller
10 kronor i tre år.
Pensioner utdelas af styrelsen till delegare eller deras enkor och
barn, som råkat i fattigdom och göra skriftlig ansökan om pensions
erhållande. Vid utdelandet skola verkligt behof, arbetsamhet och ärlig¬
het i första rummet vinna afseende. Huruvida erhållna pensioner få
behållas, pröfvas hvarje år.
Till pensioner utdelas högst Vs af behållna räntevinsten; återstoden
lägges till kapitalfonden. Pensionsbeloppet utgör 100 kronor, dock
kunna äfven halfpensioner utdelas. År 1891 utdelades sålunda 15 hel-
och 4 halfpensioner. Kapitalbehållningen vid årets slut uppgick till
44,857 kronor, förutom en donationsfond å 6,000 kronor, hvars räntor
årligen utdelas.
8. För säkring sanstaltens i Norberg pensionsfond.
Försäkringsanstalten i Norberg bildades år 1885 genom samman¬
slagning af Norbergs grufarbetares nödhjelps- och pensionskassa (stiftad
år 1857) med sjuk- och begrafningskassan i Norberg.
I försäkringsanstalten eger hvarje välfrejdad man eller qvinna inom
Norbergs församling af Vestmanlands län, som fyllt 18 år, att vinna
intriide, dock ej under sjukdom. Anstalten är, efter sina olika verk¬
samhetsgrenar, delad i fyra fonder: sjukhjelpsfonden, pensionsfonden, nöd-
hjelpsfonden och begrafningsfonden. *)
*) Nya afgiftstabeller iiro under utgifning.
10
I inträdesafgift erlägges 1 krona, som går till sjukhjelpsfonden.
Månadsafgifter erläggas till alla fonder, deraf till sjukhjelpsfonden med
två olika belopp, allt efter den sjuklijelp som önskas. Till pensions¬
fonden utgör, månadsafgiften 13 öre, således årsafgiften 1 krona 56 öre.
För högre pensions vinnande kan afgiften ökas, dock högst till 38 öre.
Pensionsafgift betalas, tills delegare inträdt i pensionsåldern.
För pensions erhållande fordras, att delegare varit medlem af
anstalten under minst 5 år. Sådan delegare erhåller pension vid 55
års ålder och hans enka likaledes vid samma ålder.
Pensionsfondens räntor och af dess öfriga behållna årsinkomst
användas till pensioner och fördelas det för året tillgängliga beloppet
mellan delegarne på sådant sätt, att hvarje pensionär undfår pension i
förhållande till det belopp, hvartill hans insättningar med 4 procents
årlig ränta på ränta uppgått vid början af det kalenderår, då han blifvit
pensionsberättigad.
Till gäldande af årets omkostnader bidrager pensionsfonden med
30 procent.
År 1891 utgingo till 56 män och 10 qvinnor pensioner å tillsam¬
mans 1,221 kronor. Medelbeloppet af hvarje pension var sålunda 18'50
kronor.
/
B. Pensionskassor för handtverkare.
1. Skomakaremästarej'öreningens i Stockholm pensionskassa.
Skomakaremästareföreningen i Stockholm utgör en omedelbar fort¬
sättning af det från äldre tider i staden bestående skomakareembetet.
För att blifva antagen till ledamot i föreningen erfordras, enligt dess nu
gällande, år 1885 antagna reglemente, att våra skomakaremästare,
icke öfver 50 år gammal, bosatt i Stockholm samt att, så länge burskap
meddelas, hafva sökt och erhållit sådant äfvensom hafva aflagt borgare¬
eden. Nya ledamöter anmälas af äldre och måste, för att blifva valde,
vid valet erhålla dubbelt antal ja mot nej. Vid anmälan om inträde
bifogas bland annat, om så påfordras, läkareattest för den anmälde och
hans hustru eller för endera.
11
I inträdesafgift erläggas efter behag antingen 150 eller 100 kronor
och erhålles begrafningshjelp i mån af den inbetalda afgiftens storlek.
I årsafgift erläggas 8 kronor, tills pensionsåldern är uppnådd.
Ledamöter, som tillhört föreningen före år 1880, deras ogifta enkor
eller föräldralösa barn under 16 år erhålla årspensioner å 200 kronor,
så vida stadgade afgifter inbetalts. Ledamöter, intagna i föreningen
efter år 1880, ega, när de uppnått 45 års ålder och tillhört föreningen
i 15 år, rätt till pension å belopp, som är beroende af kassans till¬
gång, men icke bör öfverstiga 200 kronor om året. Enka, när hon
fyllt 45 år, eller föräldralösa barn efter afliden pensionär erhålla den
aflidnes pension. Enka efter ledamot, som dött, innan han kommit i
åtnjutande af pension, kan vid 45 års ålder och då 15 år förflutit, se¬
dan mannen inträdt i föreningen, erhålla vanlig pension, så vida före-
skrifna årsinbetalningar fullgjorts.
Vinner manlig ledamot inträde på borgerskapets gubbhus eller enka
på borgerskapets enkhus, erhålles ej pension; men i stället åtnjuter så¬
dan manlig ledamot »i bekläd nadshjelp» belopp motsvarande half pen¬
sion och pensionsberättigad enka en summa motsvarande fjerdedels
pension, hvarförutom hustru till den förstnämnde erhåller lika hjelp som
mannen.
Åt aflidne ledamöters barn öfver 16 år kunna under vissa förhållan¬
den beviljas mindre pensioner. Fattigunderstöd kan dessutom lemnas
åt såväl ledamöter som aflidne ledamöters barn.
Den mest betydande bland föreningens tillgångar är föreningens
fastighet, den s. k. Skomakarekällaren, år 1891 taxerad till 323,200
kronor.
Föreningen eger äfven en sjukkassa, med en grundfond å 20,000
kronor, och kunna dess ledamöter, i fall de vilja underkasta sig derför
stadgadt reglemente, deri blifva delegare.
2. F. d. Bryggareembetets i Stockholm pensionskassa.
Kassan stiftades den 1 Juli 1847, då Bryggareembetet vid sin upplös¬
ning dit öfverlemnade all sin egendom, deribland embetets hus vid Brunns¬
bäcken å Södermalm. Enligt nu gällande, år 1875 antagna, stadgar ega
följande rätt att såsom delegare i kassan ingå: 1) varande eller blifvande
deiegares barn yngre än 35 år, 2) barn efter sådana bryggare, som
före den 1 Juli 1847 aflidit, samt 3) bryggarelärling, som nyssnämnda
dag var i embetet inskrifven och sedermera hos delegare i kassan ut¬
tjent den vid inskrifningstillfället bestämda tid. Träder delegande qvinna
i gifte, möter intet hinder för henne att få qvarstå såsom delegare i
12
kassan; liksom äfven hennes barn på vanliga vilkor deri kunna erhålla
inträde.
Nuvarande eller blifvande delegares barn erlägga, när de sjelfva
blifva delegare i kassan, i inträdesafgift: son före fylda 25 år och
dotter före fylda 30 år 50 kronor, samt äldre barn (till 35 år) 150
kronor. Äfven öfriga inträdesberättigade erlägga afgifter vid inträdet,
dels å 50, dels (för bryggarelärling) å 100 kronor. Årsafgifter eller
dylika afgifter erläggas ej.
Understöd från kassan böra icke tilldelas annan än behöfvande och
beviljas åt sådane antingen pension eller tillfälligt understöd. Pensio¬
nerna utdelas med 400, 300, 250, 200 eller 150 kronor årligen, de till¬
fälliga understöden med högst 150 kronor. Styrkes det, att pensions-
tagares omständigheter blifvit så förbättrade, att denne kan försörja sig
sjelf, indrages hans pension.
Delegare, som öfverskridit minderårighetsåldern, måste, för att
kunna erhålla pension, hafva uppnått 50 års ålder. Pensioneradt barn
förlorar pensionen, när det uppnått 18 års ålder, så framt ej sjukdom,
blindhet, vanförhet eller annat stadigvarande svårt men å dess helsa
hindrar det att förskaffa sig sitt uppehälle, i hvilket fall pensionen kan
med delegarnes medgifvande få behållas.
Styrelsen eger att, efter ansökan, vid delegares eller dess hustrus
död bevilja begrafningshjelp af högst 150 kronor.
3. Upsala fabriks- och handtverksförenings pensionskassa.
Denna kassa bildades inom föreningen vid 1872 års ingång. För¬
eningsmedlem skall tillika vara medlem af pensionskassan och i denna
egenskap under loppet af högst 15 år erlägga 300 kronor, och dervid
minst 20 kronor årligen. Erlägges hela afgiften vid inträdet, rabatteras
40 kronor.
Endast räntan å kassafonden efter föregående års bokslut får an¬
vändas till pensioner och fördelas mellan de dertill berättigade. År
1891 utgick hel pension med 50 kronor 48 öre. I mån af fondens
tillväxt skola dock pensionerna höjas, tills de uppgå till 400 kronor
årligen.
Pensionsrätt inträder för delegare, som fullgjort sina inbetalningar
till kassan, vid 55 års ålder. Enka efter pensionsberättigad delegare
inträder i hans pensionsrätt vid uppnådda 50 år. Äfven annars kan
delegares enka erhålla pension, hel eller half. Delegares efterlefvande
föräldralösa barn under 16 år ega äfven enligt vissa bestämmelser rätt
till pension, nemligen en fjerdedels pension åt hvarje barn. Delegare
13
kan derjemte förvärfva pensionsrätt åt ogift välfräjdad dotter, när hon
uppnått 55 års ålder.
Delegare i pensionskassan kan utom sin ordinarie pension erhålla
högst fyra extra pensioner genom att för hvarje sådan betala dels i in¬
trädesafgift 50 kronor, dels i årsafgift 20 kronor under hvart och ett
af 15 på hvarandra följande år, med kapitalrabatt å 40 kronor, i fall
alla årsafgifterna betalas i förskott.
Kostnaderna för pensionskassans förvaltning bestridas af förenin¬
gens allmänna kassa.
4. Sällskapet Nya Föreningen (Nyköping).
Föreningen, som utgöres af handtverkare i staden Nyköping, stifta¬
des år 1843, med ändamål att åstadkomma en understödskassa för gamla
behöfvande handtverkare eller deras efterlemnade enkor och barn, i
synnerhet dem som varit medlemmar af föreningen. Inträdesafgift er¬
lägges med 3 kronor och årsafgift med 1 krona 50 öre. Så länge
kassan, såsom ännu är fallet, ej uppgår till 10,000 kronor, skall endast
hälften af räntan å kassans kapital årligen utdelas, och skola de, hvilka
utdela medlen, underrättas om, hvilka föreningsmedlemmarne äro och
hvilka af dem mest äro i behof af understöd. År 1891 utdelades till
1 man, 8 enkor och 3 ogifta fruntimmer tillsammans 120 kronor, i be¬
lopp vexlande mellan 12-so kronor och 7-50 kronor.
5. Fabriks- och Handtverksidkares i Visby p eu s i o n s inrättning.
Inrättningen, som bildades den 7 Maj 1860, då fabriks- och handt-
verksföreningen i \ isby såsom grundfond skänkte densamma en summa af
1,500 kronor, utgöres af å Gotland bosatte fabriks- och handtverksidkare,
verkmästare, gesäller och försörjningsidkare. Hvarje dess ledamot skall
i föreningen insätta 100 kronor genast vid inträdet eller med 10 kronor
årligen under 10 års tid jemte ränta från inskrifningsdagen. Ledamot,
som fullgjort detta och varit delegare i föreningen minst 10 år, erhåller
vid 55 års ålder rätt till pension, men kan, i fall han genom sjuklighet
eller andra oförutsedda omständigheter blifvit urståndsatt att sig försörja
och i öfrigt saknar tillgångar till nödtorftig bergning för sig och sin
familj, efter inrättningens bepröfvande, äfven vid tidigare ålder komma
i åtnjutande åt samma rätt. Ogift enka efter 10-årsledamot är äfven
pensionsberättigad, samt, när enka ej finnes, ledamots oförsörjda barn
till viss ålder, eller i allmänhet son till 16 och dotter till 20 år.
14
Pensionsbeloppet bestämmes för hvarje år sålunda, att sedan det
blifvit uträknadt, huru mycket biffvit inbetaldt till inrättningen för hvarje
pensionsberättigads del — hvarvid iakttages, att såsom kapitalförökning
för hvarje år inräknas laglig ränta å kapitalinsatserna — fördelas hälften
af årsräntan å inrättningens hela kapital emellan de pensionsberättigade
i förhållande till deras sålunda beräknade insättningar. År 1891 er-
höllo 46 pensionärer tillsammans 724 kronor, eller i medeltal hvar och
en 15 kronor 74 öre.
6. Borgerskapets i Karlskrona pensionskassa.
Till delegare i kassan, som stiftades år 1863, antagas burskaps-
egande borgare samt hvar och en välfrejdad man, som vunnit rätt att
med främmande biträde utöfva handel, handtverk, fabriksrörelse eller
såsom examinerad fartygsbefälhafvare idka sjöfart, allt under vilkor att
de äro bosatte i Karlskrona, Ronneby eller Kristianopel. Burskaps-
egande borgare erlägga endast årlig afgift med 10 kronor, öfriga del¬
egare derjemte inträdesafgift med 150 kronor.
Pensionsrätt inträder vid fylda 55 år för den, som å nyssnämnda
ställen varit bosatt i minst 20 år, varit burskapsegande borgare eller
utöfvat sitt yrke i minst 25 år, härvid fullgörande alla borgerliga onera,
samt dessutom uppsagt burskapet eller i hvarje fall upphört med sitt
yrkes utöfning.
Till pensioner skola användas grundfondens räntor, delegarnes pen-
sionsafgifter och tillfälliga inkomster under nästförflutna året, sedan
kassans förvaltningskostnader för det löpande året först blifvit betäckta.
Årliga pensionsbeloppet, som enligt reglementet (af år 1867) är be¬
stämdt till 200 kronor, men kan minskas eller ökas, utgick år 1891
med 80 kronor.
7. Pensionsinrättningen i staden Kristianstad till förmån för stadens
vnagistratsp er soner, stadsläkare, stadskassör, stadsfskal samt
handels- och industriidkare.
Ändamålet med inrättningen, hvilken stiftades år 1858, framgår af
dess namn. Den afser att bereda pensioner åt såväl delegare som deras
enkor och barn. Handels- och industriidkare måste för att kunna upp¬
tagas till delegare vara medlemmar af stadens handels- och indstri-
förening.
Ny delegare skall, alltsedan den 1 Juli 1891, erlägga i inträdes-
15
afgift 25 kronor och hvarje icke pensionstagande delegare efter samma
tid i årsafgift 20 kronor.
Alla inträdesafgifter samt intill år 1916 % och derefter V2 af årsaf-
gifterna jemte gåfvor och förverkade medel läggas till grundfonden.
Dess ränteafkastning samt återstående del af årsafgifterna utdelas, se¬
dan förvaltningskostnaderna blifvit betäckta, i pensioner, hvilkas belopp
sålunda vexla.
Pensionsrätt inträder för delegare vid 50 år, och då med vilkor
att han i 25 år varit delegare i inrättningen. Enka efter delegare, som
tillhört föreningen i minst 10 år, erhåller, i fall äktenskapet varat längre
än 1 år och ingåtts före mannens 51:a år, pension med Vso af hel pen¬
sion för hvarje halfår, mannen varit delegare i inrättningen, dock högst
delegarepension. Lefver ej enka, äro delegares barn till 16 år berätti¬
gade uppbära pension.
År 1891 utdelades från inrättningen till 120 personer pensioner å
tillsammans 4,377 kronor.
8. Malmö handtverkares understöds- och pensions förening.
Handtverkssocietetens i Malmö enskilda välgörenhetsinrättning stif¬
tades år 1826, men sedan Handtverkarnes i Malmö understödsförening
dermed, förenats, förändrades namnet till ofvanstående, hvarjemte nytt
reglemente år 1881 antogs. Malmö handtverksförenings medlemmar
kunna enligt vissa närmare bestämmelser blifva medlemmar af föreningen
genom att till pensionsfonden erlägga inträdesafgift af 10 kronor. Års¬
afgift erlägges i minst 10 år med 6 kronor.
Vid fylda 60 år erhåller medlem pension, hvars storlek beror på
antalet inbetalda årsafgifter och vexlar mellan 90 kronor för trettio års-
afgifter och 20 kronor för tio årsafgifter.
Genom att erlägga dubbla eller tredubbla inträdes- och årsafgifter
erhåller medlem rätt till dubbel eller tredubbel pension.
Skulle föreningens pensionsfond, hvilkens förnämsta inkomster ut¬
göras af fondens räntor och delegarnes nyssnämnda årsafgifter, något
år ej medgifva utdelande af pensioner till fullt belopp, skola pensionerna
minskas i lika mån för alla; men bristen betäckes, i fall kommande års
inkomster det medgifva.
Medlems éfterlemnade hustru eller barn under 18 år erhålla lika¬
ledes i mån af erlagda årsafgifter pension från föreningen, som der¬
jemte utdelar understöd åt behöfvande medlemmar eller deras enkor och
barn samt undantagsvis äfven åt andra personer af handtverksklassen i
Malmö, liksom den äfven åt dem upplåter bostäder i sina fastigheter.
16
År 1891 utgingo i pensioner 5,122 kronor, oafsedt utdelning ur
donationsfonder; och var pensionärernas antal vid årets slut 91. Pen¬
sionens storlek var sålunda i medeltal omkring 56 kronor.
.9. Halmstads liandtverksidkareförenings pensionskassa.
Föreningen stiftades år 1865 genom sammanslagning af tre förut¬
varande kassor. Alla liandtverksidkare i Halmstad kunna vinna inträde
i föreningen, hvars ändamål är att tillhandahålla sina delegare lån samt
lemna dem sjuk- och begrafningshjelp samt pensioner. I afgifter till
föreningen erlägges dels inträdesafgift med 15 kronor, dels årsafgift
med 8 kronor. Härför skall erhållas sjuklijelp med 9 kronor i veckan i
högst 6 veckor, begrafningshjelp med 30 kronor samt af delegare, som
tillhört föreningen minst 20 år och uppnått 55 års ålder, pension, hvars
storlek beror af föreningskassans storlek. Uppgår denna till 5,000
kronor, erhållas 30 kronor; är den 7,500 kronor, erhållas 50 kronor;
ökas tillgångarne till 10,000 kronor, ökas'pensionen till 100 kronor,
och vidare vid kassa å 15,000 kronor till 150 och vid kassa af 20,000
kronor till 300 kronor. Afliden medlems enka eller, om hon är död,
hans minderåriga, oförsörjda barn erhålla äfven lika stor pension. Un¬
der alla förhållanden får dock kassans grundkapital ej minskas, utan
böra alla dess utgifter bestridas med räntan för det löpande året. Nöd-
stälde föreningsmedlemmar kunna ur kassan erhålla tillfälligt understöd.
År 1891, då 11 personer erhöllo pensioner från kassan, utgick pen¬
sion med 15 kronor. Vid bokslutet var kassan 7,694 kronor.
10. Fabriks- och handtverksidkarnes i Karlstad pensions- och understödskassa.
Vid inträdet i kassan erlägger fabriks- eller liandtverksidkare en
afgift, hvars storlek beror på hans ålder. År denna lägre än 26 år,
erläggas 25 kronor; 26-åring erlägger 27 kronor och derefter ökas af-
giften med 1 krona för hvarje år till och med det 39:de, hvarefter i
allmänhet större förhöjningar inträda. Den, som fyllt 60 år, eger ej
inträdesrätt. Utom vid inträdet betalas ej några afgifter.
Af den årliga ränteinkomsten afsättes hälften till pensioner åt del-
egares enkor och fjerdedelen till understöd åt delegare och deras famil¬
jer samt till förvaltningskostnader. Återstoden ökar kapitalet.
11. Filipstads handtverk sidkar es pensions- och understödskassa.
Kassan, som stiftades år 1853, lemnar pensioner eller tillfälliga
understöd åt de mest behöfvande af delegarne eller deras enkor och
oförsörjda barn. En del deraf utlånas bland delegarne sjelfva.
17
Handtverkare i Filipstad, som ej uppnått högre ålder än 40 år,
eger i kassan inträda mot erläggande vid inträdet af 6 kronor och
under de 10 derpå följande åren af 2 kronor årligen. Medgifves äldre
person inträde, ökas hans inträdesafgift, nemligen till 10 kronor för 40-
45-åring, till 15 kronor för 45- till 50-åring och till 20 kronor
för 50- till 55-åring. Person, som fyllt 55 år, får ej inträda. Beträf¬
fande enkor och ogifta kvinnor, som vilja blifva delegare i föreningen,
finnas särskilda stadganden.
Pension kan uppå derom gjord ansökan lemnas delegare eller hans
enka, som uppnått 60 år, eller äfven vid yngre år, om de varit delegare
i kassan minst 15 ar och genom obotlig sjukdom eller af annan or¬
sak blifvit urstandsatte att försörja sig’ sjelfva. Tillfälliga understöd
kunna lemnas delegare, deras enkor och oförsörjda barn.
Beträffande pensionens storlek innehåller kassans år 1866 antagna
reglemente inga bestämmelser. År 1891 utgingo derifrån 10 pensioner
å tillsammans 240 kronor.
12. Köpings stads fabriks- och handtverk^förenings pensionsinrättning.
Föreningen, hvilken år 1848 bildades såsom obligatorisk handtverks-
förening, inrättade inom sig en pensionsinrättning, hvilken började sin
verksamhet år 1858. Enär 1864 års lagstiftning upphäfde den obliga¬
toriska skyldigheten för handtverkare att ingå i föreningen, ombildades
den år 1866, då dess nuvarande stadgar antogos.
o Handtverks- eller fabriksidkare i Köping, som vill i föreningen
ingå, erlägger vid inskrifningen 5 kronor och betalar sedan såsom årlig
afgift 1 krona 50 öre. Inskrifningsafgiften äfvensom hälften af årsaf-
giften ingår till den så kallade kontanta kassan, hvilken är afsedd för
understöd åt afsigkomna handtverks- och fabriksidkare samt deras efter-
lemnade enkor och barn och hvilken år 1891 till 4 behöfvande utdelade
tillsammans 48 kronor 30 öre; andra hälften af årsafgiften tillfaller den
så kallade jordkassan, som är afsedd för delegares pensionering.
För denna pensionering eger föreningen dels omkring 4 hektar
jord, fördelade i 4 pensionslotter, dels ett kontant kapital. För närva¬
rande bruka 2 pensionärer sjelfva sin jord, medan de öfriga 2 åtnjuta
arrendeafkastningen deraf. Det kontanta kapitalet, som äfven kan'an¬
vändas till inköp af jord, består af 2 lotter, hvardera å 600 kronor,
hvarå pensionärerna åtnjuta 5 procent årlig ränta. Föreningens med¬
lemmar inträda vid ledighet i pensionsrummen i den ordning, hvari de
inskrifvits; och måste då erlägga eu särskild afgift af 15&kronor till
jordkassan. Enka inträder vid mannens franfällei hans såväl rättigheter
som skyldigheter i egenskap af delegare.
Nya arbet.-förn.-komiténa hot. IV. ■>
18
Föreningen eger äfven en tredje kassa, premiekassan, afsedd till
premier (silfver- ock bronsmedaljer) åt lärlingar, som gjort sig deraf
förtjente.
13. Sala fabriks- och handtverksförenings pmsionsinr ältning.
Denna inrättning räknar sin början från år 1874 och utgöras dess
inkomster bufvudsakligen af räntor samt de inträdes- och årsafgifter,
som till föreningen betalas.
Inträdesafgiftens belopp är beroende på den inträdandes ålder. Den
ökas sålunda från 3 kronor, för den som icke fyllt 30 år, till 20 kronor,
för den som fyllt 46—50 år. Äldre personer få ej i föreningen inträda.
Årsafgift utgår med 10 kronor om året, tills 200 kronor blifvit inbe¬
talda. Sker detta på en gång, erhålles kassarabatt af 25 kronor.
När pensionskassan (4,846 kronor år 1891) uppgått till 8,000 kro¬
nor, kan pensionsutdelning börja och bestämmes pensionsbeloppet hvarje
år med hänsyn till tillgängliga medel och antalet pensionsberättigade.
Pensionsrätt vinnes genom att i 20 år hafva tillhört föreningen och
uppnått 55 års ålder. Pensionärs enka inträder vid fylda 55 år i
hans pensionsrätt. Genom att på en gång inbetala 200 kronor till
kassan kan delegare vinna pensionsrätt för efterlefvande minderåriga
barn, bvilkas mor äfven aflidit. Äfven delegares äldre ogifta döttrar
kunna mot vissa afgifters erläggande erhålla pensionsrätt.
Genom att erlägga inskrifningsafgift af 50 kronor och vanliga års¬
afgifter utöfver de ordinarie kan extra pension vinnas, och denna kan
genom afgifternas vederbörliga höjande ända till fyrdubblas.
Utom pensionskassan eger föreningen en belöningskassa, bildad
af erhållen lösen för de af föreningen utfärdade mästare- och gesäll-
bref, samt afsedd för utdelande af belöningar åt lärlingar.
14. Gejle handtverksförenings pensions- och gubbhusfond.
Hvarje manlig ledamot af föreningen, som ej fyllt 40 år, har rätt
att vinna delaktighet i fonden, om han dertill anmäler sig sist inom 3
år, sedan han blifvit ledamot af föreningen.
I inträdesafgift betalas 15 och i årlig afgift 6 kronor. Den, som
vid inträde i föreningen är äldre än 30 år, betalar vid inträdet, utom
vanlig afgift, äfven årsafgifter för de år, hvarmed hans ålder öfversti-
ger 30. De medel, som genom de årliga afgifterna inflyta, fördelas
med 73 på föreningens pensionskassa och med Vs på dess gubbhus-
kassa. Inträdesafgifterna gå till den senare.
19
Vid 55 års ålder är ledamot berättigad erhålla pension. Dör han
före denna ålder, är hans ogifta enka berättigad att inträda i hans rät¬
tigheter och skyldigheter, så att hon efter vanliga årsafgifters erläg¬
gande erhaller pension det år, hennes man skulle erhållit sådan. Dock
lar hon ej behålla pensionen längre tid än 15 år.
De pensioner, som från fonden utdelas, bildas genom fördelning i
lika många lotter, som de för året pensionsberättigade äro, af räntein¬
komster och till pensionskassan influtna årsafgifter. År 1891 utdelades
till 21 personer pensioner å tillsammans 252 kronor, således i medeltal
hvar och en å 12 kronor, hvarjemte 11 pensioner efterskänktes.
Gubbhus uppföres ej, förrän den derför afsätta fonden, som vid
1891 ars slut nppgick till 6,752 kronor, uppgått till 15,000 kronor.
Inträde kan då. erhållas der af ledamöter, som uppnått 60 års ålder
el er, om ytterligare plats der finnes, äfven af yngre delegare, om de?
aro stadde i verklig nöd.
C. Pensionskassor för sjöfarande.
1. Sjökaptenssocietetens i Stockholm pensions- och understödskassa.
Sjökaptenssocieteten i Stockholm stiftades år 1732 och fordras för
att vinna inträde deri att vara borgare i Stockholm, hafva undergått
sjökaptens- eller sjöoflicersexamen och hafva fört fartyg under eget
befäl samt ej hafva öfverskridit 40 års ålder.
Hvarje ledamot betalar i inträdesafgift 25 kronor, samt i årsafgift
Iran och med inträdesåret till och med det år, hvarunder han fyller 55
ar’ 1° Inträdesafgifter gå till societetens understödskassa, års-
afgitter till dess pensionskassa.
Pension å minst 100 kronor årligen, erhåller ledamot från och
med det kalenderår, då han fyller 56 år, så framt han dessförinnan i
arsafgifter inbetalt 500 kronor. Under åren 1889—1891 uppffino-o
pensionerna i medeltal till 100 kronor.
Understöd åt .behöfvande ledamöter, deras enkor och oförsörida
barn utdelas af societeten, som äfven efter hvarje ledamot och ledamots
hustru (ur pensionskassan) utbetalar begrafningshjelp med 50 kronor.
20
2. Sjömannaföreningen.
Hvarje sjöman (befäl eller manskap), som är svensk undersåte,
välfrejdacl och vid god helsa samt yngre än 40 år, kan blifva ledamot
af föreningen. Såsom sådan eger han att vid inträdet till föreningens
grundfond inbetala tillsammans 6 kronor 75 öre och derefter till samma
fond i årsafgifter, i 20 år och tills han fyllt 55 år, 10 eller 7 kronor,
alltefter som han ingår i föreningens första eller andra klass. Efter 3
års ledamotskap och sedan han inbetalt 4 årsafgifter, eger han rätt till
sjukhjelp i högst 90 dagar för år med 1'50 å 1 krona per dag och till
begrafningshjelp med 100 å 65 kronor, alltefter sin klass. Träffas han
af obotlig sjukdom eller annan svår skada, så att han derigenom blir
urståndsätta att försörja sig sjelf, kan han efter sjukhjelpstiden erhålla
ett årligt understöd af högst 100 kronor i första och 70 kronor i andra
klassen
Pensionsrätt tillkommer numera, efter 1891 års stadgeförändringar,
de 50 till lefnadsåren äldste bland delegarne, hvilka tillhört föreningen
minst 20 år; samt de 10 ogifta delegareenkor, hvilkas ålder samman¬
lagd med mannens delegareålder inom föreningen (som måste vara
minst 20) är högst. Pension utgår till delegare med 50 kronor och
till delegares enkor med 25 kronor. Pensionstagare åtnjuter dessutom
lika rätt till sjuk- och begrafningshjelp samt understöd som delegare.
Delegarepensionerna få ej förhöjas utöfver 50 kronor, förrän alla, som
fyllt 55 år och betalt vederbörliga årsafgifter, erhållit pension.
För pensioneringens vidmakthållande är, utöfver till detta ändamål
särskildt donerade medel å nära 5,700 kronor, en särskild pensionsfond
afsatt under år 1891, genom öfverförande dit af 52,000 kronor af grund¬
fondens kapital äfvensom vissa ångfartygsannonsföreningens medel, så
att fondens tillgångar vid 1891 års slut uppgingo till 79,782 kronor,
oafsedt 1,375 kronor afsätta till pensionsutdelningen under första half¬
året 1892.
Härförutom eger töreningen en särskildt bokförd nödhjelpskassa,
dit hvarje delegare vid inträdet är skyldig erlägga 10 kronor, eller ock
de första fem åren 2 kronor per år, och hvars inkomster för öfrigt ut¬
göras af räntor och gåfvor. Ur denna utdelas till i nöd stadde del¬
egare samt delegares enkor och minderåriga barn vid hvarje jul hjelp
med högst 25 kronor. År 1891 utdelades (till 28 enkor, 3 hustrur och
1 delegare) tillsammans 620 kronor, och var kassans behållning vid
samma års slut 12,296 kronor.
21
3. Angfartygsbefälhafvaresällskapets pensions- och understödskassa.
Medan i sällskapet utom dem, hvilka aflagt sjöofficers-, sjökaptens-
eller ångbåtsbefälhafvareexamen, äfven andra för sjöfarten intresserade
personer kunna vinna inträde, är rätt till inträde i dess pensions- och
understödskassa endast medgifven sådana ledamöter, hvilka aflagt någon
af nyssnämnda examina. Af sällskapets 267 ledamöter vid 1891 års
slut tillhörde endast 169 kassan.
I inträdesafgift i kassan erläggas 100 kronor och i årlig afgift till
och med det kalenderår, då delegare fyller 55 år, 20 kronor. År del-
egare vid inträdet äldre än 35 år, skall han dessutom då erlägga
årsafgifter för alla de år, hvarmed hans ålder öfverskjuter 34 år, jemte
6 procents ränta från utgången af det år, hvarje årsafgift bort erläggas.
Delegare erhåller pension från och med det kalenderår, då han
fyller 56 år. Har han efter år 1877 inträdt i sällskapet vid fylda 45
år, erhåller han pensionsrätt först vid fylda 60 år och efter 10 års
ledamotskap.
Hvarje år bestämmes den summa, som skall utdelas i pensioner.
Från den behållna årsinkomsten, med afdrag af alla förvaltningskost¬
nader, afsättas först 1,000 kronor till kassans grundfond och af den
öfriga behållningen utdelas pensioner å 150 kronor till alla dertill be¬
rättigade, om detta är möjligt; annars endast till dem, hvilka ej upp¬
burit sammanlagdt 1,050 kronor i pensioner, medan, hvad derefter åter¬
står af behållningen, lika fördelas mellan återstående pensionsberättigade.
År 1891 erhöllo sålunda 43 pensionärer 150 kronor, men 15 blott 75
kronor.
Delegare, som i följd af oförvållad sjukdom eller olyckshändelse
har svårt att försörja sig, kan erhålla understöd från kassan.
Sällskapets enke- och pupillkassa, som vid 1891 års början egde
en grundfond af mer än 63,000 kronor, upplöstes då, hvarvid hufvud-
parten af behållningen tillföll delegarne såsom återbetalning af utgifter.
4. Skepparegillet i Visby.
Hvarje på Gotland bosatt fartygsbefälhafvare och examinerad styr¬
man, som tjenstgjort minst ett år, kan få inträda i gillet, om det der¬
till samtycker.
Hvarje inträdande erlägger till gillet 25 kronor, men erhåller i
stället, då hans tur att traktera gillet under »skepparelaget» inträder,
såsom bidrag dertill 30 kronor. Dessiitom är hvarje icke pensionerad
delegare skyldig att erlägga årsafgift med 10 kronor.
22
Pension erhålles vid uppnådda 55 år eller, i fall delegare genom
sjuklighet eller olycksfall i öfrigt blifvit urståndsatt att försörja sig
sjelf, äfven tidigare, om gillet dertill samtycker.
Pensioner skola, enligt nu gällande 1885 års stadgar, tillsvidare
utgå med 20 procent af det belopp, pensionären insatt i kassan, så
länge kassans tillgångar det medgifva, utan att kapitalet minskas.
Enka och barn efter delegare eg a ock pensionsrätt; enka så länge
hon lefver ogift, son till 16 år och ogift dotter till 20 och efter 40 år.
5. Malmö stads sjökaptens förenings pensions- och under stödsstiftelse.
I stiftelsen, som upprättades år 1836, men reorganiserades och erhöll
ännu gällande reglemente år 1862, kan inträde vinnas af alla i pro¬
vinsen Skåne boende sjökaptener, navigationslärare, skeppsklarerare,
varfsdisponenter, skeppsbyggmästare, segelsömmare och repslagare-
mästare.
Vid inträdet erlägges 1 krona för hvarje fyldt åldersår. Uti års-
afgift betalas 10 kronor.
Medlem af föreningen, som uppnått 60 år, tillhört föreningen i 15
år och erlagt afgift för samma antal år, är berättigad till pension. Har
60-åring varit föreningsmedlem i minst 10, men ej 15 år, kan ock
samma rätt genast vinnas genom erläggande af extra afgift, 75 eller
50 kronor efter de resterande årens antal.
Enka och efterlemnade minderåriga barn till delegare, hvilken in¬
betalt minst 5 årsafgifter, äro 10 år efter dennes inträde i föreningen,
och då inalles 10 årsafgifter blifvit erlagda, äfven pensionsberättigade.
Af årliga ränteinkomsten skall enligt reglementet V4 användas till
tillfälliga understöd åt i nöd stadda föreningsmedlemmar och äfven åt
enkor, sedan förvaltningskostnaderna först blifvit betäckta, och åter¬
stående 3/t utdelas i pensioner. Dessas storlek beror åter på beloppet
af de afgifter, som pensionären (pensionärens man eller fader) till före¬
ningen erlagt.
År 1891 utdelades till 28 pensionärer 1,107 kronor och till 5
gratialister 100 kronor samt ur de föreningen tillhöriga Sjöbergska
och Palmska donationerna 7 understöd å tillsammans 295 kronor. Före¬
ningens behållning vid samma års slut uppgick till 35,774 kronor,
deri nyssnämnda donationer ingingo med tillsammans 4,604 kronor.
6. Skanörs och Falsterbo stads sjökaptens pensions- och understödsförening.
I föreningen, hvilken bildades år 1871 på grundval af en äldre,
kunna ingå i Skanör och Falsterbo bosatte, kommunalt röstberättigade
23
män samt i Skytts och Oxie härad boende sjökaptener, styrmän och
sjömän.
Till föreningen erlägges inträdesafgift med 1 krona för hvarje fyldt
lefnadsår samt under de första 15 åren årsafgift af 10 kronor. Önskar
någon dubbel eller tredubbel pension, erläggas dessa afgifter dubbelt
eller tredubbelt.
Till pensioner användas % af föreningens årliga räntor, och för¬
delas dessa mellan dertill berättigade. Berättigad till pension är del-
egare, som uppnått 60 års ålder, tillhört föreningen i minst 15 år och
erlagt föreskrifna afgifter; vidare enka och minderåriga barn till del-
egare, hvarvid barnlös enka, som är yngre än 35 år, endast erhåller
half pension, hvilken äfven åtnjutes af delegares ogifta dotter eller
döttrar öfver 50 år.
Af återstående V* af årsräntorna kunna, sedan förvaltningskost¬
naderna blifvit be täckta, utdelas understöd, å högst 15 och tillsammans
högst 100 kronor, till delegare, som utan eget förvållande råkat i
trängande behof deraf, samt åt aflidne delegares nödstälda enkor
och barn.
År 1891 utdelades 34 hela pensioner å 25 kronor (alla enkla), 1
halfpension å 12'so kronor samt 5 understöd, nästan alla å 5 kronor.
7. Kullens enskilda sjökaptensförening i Höganäs.
Uti föreningen, hvilken stiftades år 1883, kunna alla i Höganäs,
Viken, Lerberget, Nyhamn, Lerhamn, Mölle, Arildsläge, Jonstorp, Dom¬
sten, Helsingborg och Rå samt i deremellan belägna socknar och byar
inom Luggude härad bosatte fartygsbefälhafvare, sjökaptener, exami¬
nerade styrmän och hufvudredare för fartyg vinna inträde.
Endast årsafgifter betalas, och dessa med 15 kronor för rätt till
enkel pension och med 30 kronor för rätt till dubbel pension.
Pensionsutdelning börjar först år 1893. Förut utdelas endast till¬
fälliga understöd, å högst 75 kronor och å tillsammans högst 350 kronor
år 1891, 400 kronor år 1892 och 500 kronor år 1893 och följande år.
Dessa understöd lenmas till delegare, som genom olyckshändelser råkat
i trängande behof, samt till aflidne delegares enkor och barn.
Pensionsberättigad blir delegare vid fylda 60 år, i fall han tillhört
föreningen i 15 år och erlagt afgifter för dessa år. Har 60-åring varit
föreningsmedlem i 10, ehuru ej i 15 år, kan dock samma rätt genast
vinnas genom erläggande af extra afgift, 100 eller 75 kronor, allt efter
de resterande årens antal.
Enka och efterlemnade minderåriga barn till delegare, hvilken in¬
betalt minst 5 årsafgifter, äro, 10 år efter dennes inträde i föreningen
och då inalles 10 årsafgifter blifvit inbetalda, äfven pensionsberättigade.
24
Pensionsbeloppens storlek blifver beroende på föreningens till¬
gångar, antalet erlagda årsafgifter och antalet pensionsberättigade.
År 1893 utdelas till de sistnämnda räntan å den grundfond, som
samlats åren 1883—1892, efter afdrag af det till tillfälliga understöd
anordnade belopp, samt 1 io af de vid årets slut inbetalda årsafgifter för
år 1892, som likväl utgå af 1893 års inkomst; år 1894 liknande tioårs¬
ränta samt "/io af influtna afgifter för åren 1893 och 1892; år 1895 3/10
o. s. v. Öfverskottet å inbetalda årsafgifter, som uppstår åren 1897—
1902 bilda en reservfond, som vid 1902 års slut lägges till grund¬
fonden. Sedermera bildas under hvarje femårsperiod dylika reserv¬
fonder, afsedda att öka grundfonden.
Nytt reglemente är under utarbetande,.
8. Göteborgs maskinistförening.
I denna år 1871 stiftade förening kunna examinerade maskinister,
som äro svenska eller norska undersåtar och icke fyllt 42 år, efter
anmälan få inväljas, men fordras för inträde, att minst :i/4 af de vid
valsammankomsten närvarande delegarne bevilja det.
Hvarje ledamot erlägger i inträdesafgift 10 kronor, äfvensom, i
fall han vid inträdet är äldre än 35 år, 1 krona för hvarje Över¬
skjutande åldersår. Dessutom erlägger han i 20 år årsafgifter å 12
kronor. Af årsafgifterna går Vio till föreningens grundfond, som der¬
med årligen ökas, men alla föreningens öfriga inkomster, utom möjligen
gåfvor, gå till understödsfonden.
Från denna understödsfond utbetalas föreningens utgifter; bland
annat till minst ettåriga ledamöter sjukhjelp å 1 krona 50 öre dagligen
i 3 månader och 1 krona dagligen under följande 3 månader under året;
vidare vid minst ettårig ledamots dödsfall begrafningshjelp å 100 kro¬
nor samt till minst fyraårig ledamot hvilken bragts ur verksamhet
genom förlisning af det fartyg, hvarå han egt anställning, 1 krona i
nödhjelp hvarje dag, han saknar arbetsförtjenst. Derjemte fördelas
årligen såsom arfspensioner 300 kronor i lika lotter, å högst 75 kronor,
mellan enkor och minderåriga barn efter aflidne ledamöter, som i 10 år
tillhört föreningen och derunder fullgjort sina betalningsskyldigheter;
och utdelas till lefvande ledamöter inom samma kategori, hvilka på
grund af obotlig sjukdom äro urståndsätta att försörja sig sjelfva, årli¬
gen, så länge-sjukdomen varar, pensioner å 120 kronor.
Visar understödsfonden, sedan dessa och andra utgifter blifvit der¬
ur bestridda, en behållning af minst 5,000 kronor, skall Vio af densamma
afsättas för att följande år i jemna kronor lika fördelas i ålderspen¬
sioner till ledamöter af minst 55 års ålder, som tillhört föreningen i
25
minst 20 år och derunder erlagt vederbörliga afgifter. Dock får ålders¬
pension ej öfverstiga 150 kronor.
Vid 1891 års slut visade understödsfonden en behållning af 6,023
kronor, sedan 669 kronor derur blifvit afsätta till ålderspensions-
fonden. Någon utdelning af ålderspensioner både då aldrig egt rum.
Utom sjuk- och begrafningshjelp hade föreningen detta år utdelat 3
arfspensioner till enkor och barn å tillsammans 225 kronor samt 4
sjukpensioner till delegare å tillsammans 480 kronor.
9. Sjökaptensföreningen i Gefle.
Vilkoren för inträde i föreningen, hvilken leder sitt ursprung från
den år 1877 upphörda Skepparesocieteten i Gefle, äro: aflagd examen,
som medför rättighet att föra fartyg på utrikes ort; anställning nu eller
tillförene såsom befälhafvare i aktiv tjenst å i Gefle hemmahörande
fartyg; samt ålder lägre än 50 år.
I afgifter till föreningen betalas dels inträdesafgift med 30 kronor
och dels årsafgift. Den sistnämnda utgår för ledamot med 30 kronor
till 30 års ålder, minskas då med 5 kronor, och med ytterligare 5 vid
40 år samt sedermera med 5 kronor vid början af hvarje ny femårs¬
period, så att årsafgift för 55-åring utgår med 5 kronor och för 60-
åring alldeles upphör. Ingår någon i föreningen efter fylda 30 år, er-
lägger han vid inträdet utom vanlig inträdesafgift årsafgifter för alla
de år, hvarmed hans ålder öfverskrider 30.
Föreningen eger, förutom dispositionsrätt till 3 lägenheter i ett
enkehus, trenne kassor: testamentskassan, 8,700 kronor, bildad af dona¬
tioner och förvaltad i enlighet med dessa; enke- och pupillkassan, med
grundfond å 30,000 kronor; samt pensionskassan, 17,626 kronor. Den
sistnämndas inkomster utgöras af alla inträdesafgifter, öfverskottet af
enke- och pupillkassans årsinkomster, sedan dess utgiftsstat för året
blifvit af föreningen bestämd, samt donationer.
Af pensionskassans behållning för året utdelas 99 procent i lika
stora pensioner till sådana ledamöter, som föregående kalenderår fyllt
60 år. År 1891 utgingo de med 35 kronor.
Ledamots enka erhåller pension, så länge hon förblir ogift; och,
i fall enka ej finnes, hans barn, i allmänhet dock endast till 16 års
ålder. Dessa pensioner utgå ur enke- och pupillkassan och storleken
beror på kassans tillstånd för året. För närvarande är dock bestämdt,
att pension skall utgå med 25 kronor, några äldre å 30 kronor undan¬
tagna.
26
D. Pensionskassor för handlande.
1. Bok- och musikliandlarnes pensionsförening.
För att få inträde i denna, år 1853 stiftade förening, fordras, att
vara svensk undersåte, ega god frejd och antingen vara förlags- eller
sortiments-, bok- eller musikliandlare, eller att som bokhållare egna sig
åt dessa yrken. Efter ansökan kan sådan person af föreningen antagas
till delegare.
Endast ett slags afgifter erläggas, nemligen årsafgifter, och dessa
i 20 år samt efter behag i två klasser med 15 kronor eller 22'50 kronor
för år. De flesta delegare betala den högre årsafgiften.
Tjugo år efter antagandet är delegare, i ordning efter lefnads-
åldern, berättigad till pension: i första klassen med 250 och i andra
klassen med 375 kronor årligen.
Enka eller ock barn under 16 år efter delegare, som i minst 10
år erlagt årsafgift, äro äfven berättigade till pension, i den mån rum
dertill blir ledigt, med hälften af ofvannämnda två belopp. Den, hvars
man eller far längst varit delegare, eger företräde, hvarvid mellan lika
berättigade lotten får afgöra.
Till en början utdelades 3 delegare- och 2 enkepensioner. I den
mån ränteinkomsten, beräknad efter 4 Va procent, lemnat tillgång, hafva
nya pensioner utdelats, vexelvis en för delegare och en för enka eller
barn; och skall på samma sätt fortfarande förfaras. Vid 1891 års slut
funnos 15 pensionsrum för delegare och 13 för enkor eller barn.
Föreningens tillgångar vid 1891 års slut uppgingo till 182,244
kronor. Derjemte egde densamma tvenne understödsfonder å tillsam¬
mans 5,149 kronor och en donerad pensionsfond å 9,048 kronor, och
både under året från de båda förra i understöd utdelats 200 kronor
och från den senare en enkepension å 187-50 kronor.
2. Grosshandelssocietetens i Stockholm pensionsinrättning.
Grundfonden till denna inrättning afsattes af grosshandelssociete¬
tens deputerade den 5 December 1814, samma dag dåvarande kron¬
prinsen Karl Johan återkom till hufvudstaden efter slutad fred och
lyckligen verkstäld förening med konungariket Norge.
För att vinna delegarerätt i inrättningen erlägges en inträdesafgift
af 300 kronor.
27
Årliga räntan af fonden utdelas till medellösa personer, som äro
eller varit grosshandlare i Stockholm, tillhöra den kristna trosbekännelsen
samt erlagt föreskrifna afgifter, men i synnerhet åt deras yngre barn till
underhåll och uppfostran. I fall kassans tillgångar det medgifva, kunna
behöfvande och deraf förtjente bokhållare hos förenämnde grosshand¬
lare äfven erhålla understöd, dock endast för ett år i sender.
Den, som vill komma i åtnjutande af pension eller understöd, måste
derom inlemna ansökan till societetens deputerade, livilka ega att
pröfva de sökandes omständigheter, och har oförsörjdt barn härvid
företräde framför man eller enka. Den, som genom arf eller eljest
komma till välmåga, förlorar pension, hvilkens ursprungliga belopp
på grund af pensionärs förändrade omständigheter äfven kan ned¬
sättas.
Årlig pension utgår högst med följande belopp: gift grosshandlare
(300 kronor, ogift sådan eller enkling 400, hustru eller enka 250, föräldra¬
löst barn 250, minderårigt barn, hvars far eller mor åtnjuter understöd,
150, minderårigt barn, om två eller flere syskon erhålla understöd, 100
samt till sjelfförsörjning oförmögna döttrar öfver 50 år 200 kronor.
Barns pension upphör vid uppnådda 21 år, så vida det ej är vanfört,
oförmöget till arbete eller sinnessvag!. Högsta pensionsbelopp utgick
år 1891 med 500 kronor.
3. Viktualiehandlarnes i Stockholm pensionsinrättning.
' "jDelegarerätt i inrättningen kan förvärfvas af den, som idkar span-
måls- eller viktualiehandel samt längre eller kortare tid varit anstäld
hos delegare och såsom köpman i Stockholm vunnit burskap. Inrätt¬
ningens direktion pröfvar ansökan om inträde, med rätt att den bifalla
eller afslå.
Delegare erlägger i inträdesafgift 50 kronor och dessutom antin¬
gen årligen 3 kronor eller ytterligare på en gång 50 kronor.
Inrättningen utdelar pension åt i behof stadde delegare samt deras
enkor och barn. Ansökningar om understöd inlemnas till inrättningens
direktion, som beslutar deröfver. Understöd få ej utdelas i sådan ut¬
sträckning, att inrättningens grundfond derigenom minskas.
4. Handelsbokhällarnes pensions förening.
I föreningen, hvars styrelse eger sitt säte i Stockholm, kunna
svenske undersåtar, som ega god frejd och egna sig åt handel eller
industri, vinna inträde. Ansökning, åtföljd af åldersbetyg, inlemnas
till styrelsen, som beviljar eller afslår densamma.
28
Delegare erlägga i inträdesafgift 50 kronor samt under följande
år årsafgift af 20 kronor på sådant sätt, att de, som inträdt i förenin¬
gen före år 1882 (—A-serien), erlägga årsafgift i 12 års tid; de, som
inträdt från 1882 års början till den 1 Maj 1891 (= B-serien), i 20 års
tid; samt slutligen derefter inträdande (= C-serien) afgift i 25 års tid.
Föreningen eger två pensionsfonder, en för delegare i serierna A
och B och en för delegare i serien C. Pensioner utgå till delegare
med 400 och till deras enkor och barn med 200 kronor årligen. För
år 1891, då pensionärernas antal var detsamma som föregående år,
men fondernas inkomst nedgått, måste dock pensionernas storlek min¬
skas till 380 och 190 kronor respektive.
Pensioner utdelas i mån af fondernas tillgång. När fond, sedan
sista bestämmandet af pensionernas antal, ökats med så stort belopp,
att det motsvarar en ränteinkomst af 600 kronor, bildas derinom två
nya pensionsrum, ett å 400 och ett å 200 kronor. År 1891 utdelades
32 mans- och 29 enkepensioner.
Pensionsrätt vinnes i mån af föreningens tillgångar af delegare i
serien A, när han uppnått 50 års ålder, tillhört föreningen i 12 år
och erlagt 12 årsafgifter; af delegare i serien B, när han uppnått 55
år, tillhört föreningen i 20 år samt erlagt 20 årsafgifter; samt af del¬
egare i serien C, när han uppnått 55 år, tillhört föreningen i 25 år
samt erlagt 25 årsafgifter, med vilkor likväl för delegaren i sistnämnda
serie att han ej är påförd bevillning för inkomst af högre belopp än
3,000 kronor eller att han ej, enligt hvad föreningens styrelse kan in¬
hemta, eger större årsinkomst. Erhåller pensionär i serien C större
årsinkomst än 3,000 kronor, åtnjuter han ej pension, så länge hans in¬
komst uppgår till detta belopp.
Enkepension erhålles af enka efter delegare i serien A, som betalt
6 årsafgifter, samt af enka efter delegare i serierna B och C, som
betalt 10 årsafgifter, af enka efter delegare i serien C dock endast
med det vilkor, att hon ej eger större inkomst än 2,000 kronor. För
enka efter delegare i serierna B och C af dragés å första årets pension
det belopp, hvarmed mannens erlagda årsafgifter understiga tjugo sådana
utgifter.
År enka död eller gift, erhålla barnen, i fall sådana finnas, pension,
tills de fyllt 16 år.
När pensionsrum blir ledigt, besättes det med den (delegare eller
hans anhöriga) bland de pensionsberättigade, som först förvärfvat
denna rätt.
I sammanhang med denna förening kan nämnas, att i Göteborg
en pensionsinrättning för handelsbiträden blifvit bildad, nemligen den
år 1884 stiftade Göteborgs handelsresandeförening. Denna förening, i
hvilken svenske medborgare, som minst ett år varit handelsresande,
29
ega att ingå, har till ändamål att lemna sjukhjelp åt delegarne äfven¬
som understöd och pensioner åt delegare samt deras efterlefvande enkor
och barn. Någon pensionsfond har dock ännu ej blifvit bildad. För¬
eningens tillgångar uppgingo vid 1891 års slut till omkring 25,000
kronor.
5. I Linköpings stad boende handlandes pensionsinrältning.
Grunden till pensionsinrättningen lades år 1847 genom samman¬
skott af dåvarande handelsförenings flesta medlemmar. Delaktighet
deri kan vinnas af man eller qvinna, som i Linköping är bosatt och
med vederbörligt tillstånd der idkar handel.
Delegare erlägger i inträdesafgift 15 kronor och i årsafgift minst
4 kronor.
Ur pensionsinrättningen utdelas understöd å 100, 150 eller 200
kronor — allt efter behofvets storlek — åt f. d. handlande, som i
minst 10 år varit delegare i inrättningen och som i följd af bristande
arbetsförmåga, svårare sjukdom eller andra olyckor råkat i verklig
fattigdom, äfvensom till enkor och barn efter handelsidkare, livilka i
följd af angifna orsaker sakna nödtorftig bergning och uppehälle. Alla
pensioner tillsättas efter ansökan genom omröstning och kan förutva¬
rande pensionär på samma sätt erhålla högre årspension.
Förbättras pensionstagares ställning i anmärkningsvärd grad i följd
af arf, barnens tillväxt m. m., kan hans pension minskas eller helt
och hållet fråntagas honom.
6. Handelsföreningen i Gefle.
Alla i Gefle eller på dess område bosatte handlande ega att i
denna förening inträda, med skyldighet att till föreningen årligen er¬
lägga, de som idka grosshandel 3 kronor och de som idka minuthandel
1 krona. Den, som vill vinna delaktighet i föreningens fonder, är
dessutom skyldig att erlägga antingen för en gång 50 kronor eller
ock annan afgift efter äldre bestämmelser. Ur dessa fonder, som till
betydande del bestå af donationer, utdelas årligen understöd till be¬
höfvande.
7. Pensionsinrättningen för behöfvande handlande i staden Söderhamn
samt deras enkor och barn.
Inrättningen stiftades år 1844, då till densamma anslogs försälj¬
ningssumman, 1,300 riksdaler banko, för det saltnederlag, som Söder¬
30
hamns handelssocietet förut haft skyldighet att hålla. Hvarje hand¬
lande i staden kan blifva delegare i inrättningen och betalar såsom så¬
dan i inträdesafgift 30 kronor och i årsafgift 5 kronor.
Berättigade till understöd och pension äro efter ansökan alla me¬
dellösa och behöfvande delegare äfvensom deras enkor och minder¬
åriga barn. Utdelningen o för året får ej öfverstiga årets inkomster, så
att kapitalet minskas. År 1891 utdelades till 7 understödstagare till¬
sammans 860 kronor.
8. Norrlands köpmäns och industriidkares pensionsförening (i Sundsvall).
Hvarje välfrejdad svensk man eller qvinna, som egnar sig åt han¬
del eller industri, kan vinna delaktighet i den år 1883 bildade förenin¬
gen. Ansökan om delaktighet bifalles eller afslås af föreningens sty¬
relse. Denna har sitt säte i Sundsvall och bör i hvarje norrländsk
stad eller större plats i Norrland, der så är nödigt, utse ett lämpligt
ombud för föreningen.
Delegare erlägger i inträdesafgift 30 kronor och i årsafgift 20
kronor. Sedan han inbetalt 15 årsafgifter, är han frikallad från vidare
afgifter.
Af föreningens årsvinst afsättas minst 5 procent till reservfond,
tills denna uppgår till 25 procent af föreningens återstående behåll¬
ning, pensionsfonden. När den sistnämnda uppnått sådan storlek, att
årsräntan deraf motsvarar 2,000 kronor, begynner pensioneringen, i det
att derifrån afsättas 4 delegarepensioner å 400 kronor samt 2 enke-
och barnpensioner å 200 kronor. Sedan bildas i mån af ökad ränte-
afkastning flere pensionsrum, hvarje gång 1 för delegare å 400 och 1
för enka och barn å 200 kronor. Någon pensionsutdelning har ännu
ej egt rum. Pensionsfonden uppgick vid 1891 års slut till 55,132
kronor, reservfonden till 6,249 kronor.
För att vara berättigad till pension skall delegare hafva fyllt 50
år, inbetalt 15 årsafgifter och tillhört föreningen i 15 år. Enka och
omyndiga barn efter delegare ega pensionsrätt, om denne (mannen eller
fadern) inbetalt 8 årsafgifter.
Dertill berättigade inom delegare- eller inom enke- (och barn-)
klassen erhålla pension, i den mån pensionsrum inom klassen är ledigt.
31
E. Pensionskassor för andra yrkesidkare.
1. Kongl. Teatrarnes pensionsinrättning.
Hvar och en, som vinner anställning med viss årlig lön vid de
Kongl. Teatrarne å aktörs-, balett- eller korstaterna äfvensom å tjen-
stemannastaten såsom dekoratör, förste eller andre sångmästare, är, man
om han är yngre än 40 och qvinna om hon är yngre än 35 år, skyl¬
dig att ingå såsom delegare i pensionsinrättningen. Denna skyldighet
inträder dock för person vid tjenstemannastaten samt manlig sujett vid
aktörs- och korstaterna först vid 20, för manlig sujett vid balettstaten
först vid 18, för qvinlig sujett vid aktörs- och korstaterna först vid 17
och för qvinlig sujett vid balettstaten först vid 16 års ålder.
Delegarne i aktörs-, balett- och korstaterna indelas efter den fasta
lön, de af teaterkassan åtnjuta, i klasser, nemligen sujetterne vid ak¬
törsstaten i 4 klasser: med 3,000 kronor eller mer, med 2,100 intill
3,000, med 1,600 intill 2,100 och med mindre än 1,600 kronor i sådan
lön; sujetter vid balettstaten i 3 klasser: med 1,800 kronor eller mer,
med 900 intill 1,800 och med mindre än 900 kronor i fast lön; samt
sujetter vid korstaten i 2 klasser: med 600 kronor och derutöfver och
med mindre än 600 kronor i fast lön. Och utgår pension för aktörs¬
statens klasser med 1,200, 900, 600 och 300 kronor; för balettstatens
klasser med 600, 300 och 150; för korstatens klasser med 300 och
150 kronor samt för delegare af tjenstemannastaten med 600 kronor.
Vid inträdet erlägger hvarje delegare i inträdesafgift 10 procent
af pensionsbeloppet i den klass, hvari han vunnit inträde, samt, i fall
han förbigått klass, likadan afgift äfven derför. Den, som vinner in¬
träde efter den ålder, då skyldighet inträder att ingå i pensionsinrätt¬
ningen, erlägger dessutom retroaktiv afgift, lika med beloppet af de
årsafgifter, han skulle hafva erlagt, i fall han vid ifrågavarande ålder
vunnit inträde.
Årlig afgift utgår med 8 procent af pensionsbeloppet i den klass,
delegare tillhör.
Vid befordran till högre pensionsklass erlägges befordringsafgift
med 10 procent af den högre pensionssumma, hvartill befordran vun¬
nits; och erlägges härvid, i fall vid befordran pensionsklass förbigåtts,
afgift^ äfven för denna.
Återinträder någon, som lenmat teatrarne med eller utan pension,
åter i teatrarnes tjenst af sådan art, att dermed följer skyldighet att
32
tillhöra pensionsinrättningen, erlägger han för mellantiden årsafgifter
inom den klass, han sist tillhört.
Den, som lemnar teatrarnes tjenst efter att hafva tillhört pensions¬
inrättningen i minst 15 år och sina afgifter behörigen erlagt, kan mot
ordinarie afgifters erläggande fortfarande få qvarstå i pensionsinrätt¬
ningen, och då enligt regel i den klass, hvartill han tre år före af-
gåendet hörde.
Nedsättes den fasta lönen till belopp, som betingar lägre pensions-
klass, kan delegare dock mot behöriga afgifters erläggande få qvarstå
i den högre klassen.
Skulle teaterdirektionen vid tilländalupet engagement vägra del¬
egare, som ännu ej tillhört pensionsinrättningen i 15 år, nytt engage¬
ment eller nedsätta hans aflöningsvilkor så mycket, att han finner sig
befogad att afgå från sin tjenst vid teatrarne, må denne sådant hos
Kongl. Maj:t anmäla, som då i nåder besluter, om han må ega rätt att,
emot behöriga afgifters erläggande, qvarstå i pensionsinrättningen eller
icke.
Alla afgifter, som det åligger delegare att gälda till pensionsinrätt¬
ningen, innehållas qvartalsvis af hans aflöningsförmåner.
För rätt att vinna pension erfordras, att hafva tjenstgjort vid nå¬
gon af de fyra staterna i minst 15 år samt vidare för delegare af ak¬
törs-, kor- och tjenstemannastaterna att hafva erlagt, oafsedt andra af¬
gifter, årsafgifter för 30 år samt hunnit en ålder, manlig delegare af
50 och qvinlig af 47 lefnadsår; för delegare af balettstaten åter att
hafva erlagt, oafsedt andra afgifter, årsafgifter för 22 år samt hunnit
en ålder, manlig delegare af 40 och qvinlig af 38 lefnadsår.
För att vinna pension i en högre klass, måste delegare hafva till¬
hört den i minst tre år. Har han vid afskedstagandet tillhört sådan
under kortare tid, erhåller han pension i den klass, han tre år före af¬
skedstagandet tillhörde.
Företrädesrätt till pension bestämmes af den ordning, hvari pen-
sionsmässighet uppnåtts.
För aktörsstaten finnas enligt reglementet 7 pensionsrum i första,
6 i andra, 5 i tredje och 5 i fjerde klassen; för balettstaten 4 rum i
första, 5 i andra och 14 i tredje klassen; för korstaten 11 rum i första
och likaledes 11 i andra klassen; samt för tjenstemannastaten 1 pen¬
sionsrum.
Åro inom den klass, hvartill den pensionsberättigade hör, alla
pensionsrum upptagna, men lediga rum finnas inom andra klasser å
samma stat, skall till hans pensionering det å sistnämnda klasser le¬
diga kapital användas. Vid 1892 års början utgingo sålunda å aktörs¬
staten 14 pensioner i första klassen (å 1,200 kr.), ingen i andra klas¬
sen, 2 i tredje (å 600 kr.) och 1 i fjerde klassen (å 300 kr.); å balett-
38
staten 5 pensioner å första klassen (å 600 kr.), 3 i andra (å 300 kr.)
och 14 i tredje klassen (å 150 kr.); samt för korstaten 16 rum i för¬
sta klassen (å 300 kr.) och 1 i andra (å 150 kr.). Pensionernas total¬
belopp för alla dessa stater var dock oförändrad, eller respektive 18,300,
6.000 och 4,950 kronor.
År pensionsberättigad i tjenst vid teatrarne. tillfaller pensionen
under denna tid pensionsinrättningen. Återinträder någon, som kommit
i åtnjutande af pension, i teatrarnes tjenst, frånträder han denna och
eger att erlägga vanliga afgifter till pensionsinrättningen.
Uelegare, som, efter att i minst 10 år hafva tillhört pensionsin¬
rättningen, i följd af obotlig sjukdom blir oförmögen att sköta sin
tjenst och tillika saknar annat tillfälle till försörjning, undfår, till dess
han kan komma i åtnjutande af den honom enligt gällande stat till¬
kommande pension, understöd med V,, Va eller 3 4 af sin klass pension,
allt efter ålder, så att lägre årsunderstöd gifves för den vid lägre ål¬
der insjuknade (enligt närmare bestämmelser). Obotligt sjuke delegare,
som ej tillhört pensionsinrättningen i 10 år, kunna, när särdeles öm¬
mande omständigheter förefinnas, af direktionen hugnas med ett mindre
årligt understöd.
I begrafningshjelp efter afliden pensionär utbetalas ett hälft års
pension.
Utom förut omnämnda afgifter, möjliga donationer och räntor af
. kapitalet utgöras pensionsinrättningens öfriga inkomster af det stats¬
anslag å 3,000 kronor, som enligt Kongl. brefvet den 17 Maj 1867
blifvit inrättningen beviljadt; inkomsten af den representation, som år¬
ligen bör gifvas å Kongl. Operan till förmån för inrättningen; afgifter
för delegares biträde vid offentliga tillställningar utom de kongliga tea¬
trarne enligt Kongl. brefvet. den 25 Januari 1884; alla de böter, som jem¬
lik teaterreglementet ådömas teatrarnes sujetter, samt afgift af Kongl.
Dramatiska Teaterns association enligt kontrakt af den 7 Juni 1889. In¬
komsterna af fyra sistnämnda slag uppgingo år 1891 till respektive
1,287, 1,581, 63 och 10,385 kronor. Pensionsföreningens tillgångar
uppgingo vid 1891 års slut till 574,081 kronor.
1 samband med inrättningen förvaltas äfven f. d. Mindre Teaterns
pensionsfond, med tillgångar åt omkring 63,000 kronor, hvilken vid
1892 års början egde 5 innehafvare af pensioner å 600 kronor och 3
af pensioner å 400 kronor. Denna fond skall i framtiden förenas med
pensionsin rättningen.
Äfvenså förvaltas i samband med inrättningen Kongl. Teaterns ar¬
betares och betjentes sjuk- och begrafningskassa, eu fond å närmare
82.000 kronor, hvarur lemnas pensioner, sjukhjelp och tillfälliga under¬
stöd till dessa arbetare, samt, om behållning derutöfver förefinnes vid
y>/u Arbetsför8.-komilém hot. IV. 3
34
• • • o
årets slut, bidrag till Kongl. Teatrarnes pensionsmrättnmg. År 1891
erhöll denna på sådant sätt 428 kronor.
2. Kongl. Hofkapellets pensionsinrättning.
Pensionsinrättningen, hvilken stiftades den 15 Oktober 1815, har
sitt nuvarande reglemente af Kongl. Maj:t stadfäst den 31 Augusti 1877.
Den afser att bereda pensioner åt ordinarie ledamöter af Kongl. Hof-
kapellet, livilka äro skyldige att deri ingå, äfvensom åt deras enkor
och barn.
I inträdesafgift erlägger hvarje delegare 3 månaders löneinkomster
och i årlig afgift 8 procent af pensionsbeloppet i den klass, han tillhör.
Pensionsberättigad, för hvilken intet pensionsrum finnes ledigt, erlägger
half årsafgift, så länge han qvarstår i tjensten. Uppflyttas delegare i
högre pensionsklass, skall han för alla år, han tjenstgjort i den lägre
klassen, erlägga 8 procent å förhöjningen i pensionsbeloppet. Alla
afgifter innehållas å delegarnes löner.
Efter sin anställning i kapellet fördelas ledamöterna i 4 klasser,
af livilka den första blott upptager kapellmästarne och den fjerde äfven¬
ledes blott två delegare. I första klassen finnes 1 pensionsrum å 1,300
eller (för förste kapellmästaren) 1,600 kronor, i den andra 7 å 1,200,
i den tredje 7 å 800 och i den fjerde 1 å 200 kronor.
Extra ordinarie kan vid befordran till ordinarie få räkna sig till
godo hälften af sin tjenstetid genom att betala retroaktiva årsafgifter.
Delegare, som efter fylda 25 lefnadsår i 25 år tjenstgjort vid
Hofkapell och derunder fullgjort reglementets föreskrifter, eger efter
erhållet afsked bekomma pension i den klass, han då tillhör, om han i
3 år der tjenstgjort; annars i den klass, hvartill han 3 år före afske-
det hörde.
Åro inom den klass, hvartill pensionsberättigad hör, alla pensions¬
rum upptagna, men lediga rum finnas i andra klasser, eger han derifrån
erhålla ersättning, så långt tillgångarne medgifva.
Delegare, som uppsäges af teaterstyrelsen eller som sjelf uppsäger
sitt kontrakt, innan han uppnått det antal tjensteår, som berättigar till
pension, men i förra fallet i 10, i senare fallet i 15 år varit med kon¬
trakt och lön tjenstgörande i Hofkapellet, kan under vissa vilkor få
qvarstå såsom delegare i pensionsinrättningen.
Delegare, som tjenat i 10 år och genom obotlig sjukdom göres
oförmögen bestrida sin tjenst och saknar annat tillfälle till försörjning,
är berättigad att, ehvad alla pensionsrum äro upptagna eller ej, erhålla
understöd af y2, 2/3, 3/4 eller hela pensionsbeloppet i sin klass, allt efter
tjenstetidens längd.
35
Begrafningshjelp efter afliden delegare utgår med 7, af pensionen
i hans klass. .
Delegares enka undfår, efter särskilda bestämmelser, pension,
lämpad efter mannens tjenstetid och pensionsklass. I andra klassen
vexlar sålunda hennes pension mellan 200 och 400 kronor och i den
tredje mellan 133 och 266 kronor, allteftersom mannen räknat 5 eller
25 tjensteår. Finnes jemte enka pensionsberättigadt barn, höjes denna
pension med 50 procent. Äfven barn, hvars mor dött eller förlorat
pensionsrätt, erhåller pension, son till IS och ogift dotter till 25 år. •
Utom delegareafgifter och ränteafkastning samt möjliga gåfvor
utgöras pensionsinrättningens inkomster af statsanslag å 3,000 kronor,
inkomsten af koncert å Kongl. Operan, alla från Hofkapellet utgående
pliktmedel samt afgifter af främmande konstnärer och andre för hvarje
tillställning mot inträdesafgift, dervid biträde från Hofkapellet utom tjen-
sten eger rum. Koncert- och reeettinkomster uppgingo år 1891 till¬
sammans till 5,825 kronor.
■3. Dramatiska och musikaliska artisternas pensionsförening.
Pensionsföreningen stiftades af teaterdirektören P. J. Deland den
4 Juli 1857 och äro i densamma till inträde berättigade de personer,
som i teaterns tjenst egna sig åt tal-, sång- eller dansscenen eller
genom musikens eller danskonstens utöfvande i öfrigt hafva sin utkomst,
äfvensom dramatiska författare och dekorationsmålare.
I afgifter betalar delegare dels inträdesafgift med 3 kronor, dels i
tjugo år årsafgift med 15 kronor.
Berättigad vid första ledighet till pension är hvarje manlig delegare,
som fyllt 50, och hvarje qvinlig, som fyllt 45 lefnadsår, i ordning efter
tiden för hvars och ens inträde i föreningen, allt under vilkor att del¬
egare tillhört föreningen i 20 år och betalt 20 årsafgifter.
Pensionerna utgå till hvarje pensionär med 300 kronor af pensions¬
fondens afkastning och är pensionärernas antal häraf beroende.
Efter delegare, som icke kommit i åtnjutande af pension, utbetalas
begrafningshjelp med 50, 100 eller 150 kronor, allteftersom han till¬
hört föreningen ifrån 5 till och med 10 år, från 10 till och med 15 år,
eller längre tid.
Betydande tillskott till föreningens inkomster har under de senaste
åren lemnats genom behållningen utaf tillstälda karnevaler.
4. Artisternas och litteratör er nes pensionsförening.
För inträde i föreningen, som, enligt af Kongl. Maj:t den 22 April
1853 gifven stadfästelse å dess stadgar, skall bestå af högst 100 leda¬
36
möter utaf båda könen, oberäknadt dem, bvilka redan till fullo inbetalt
sin& årsafgifter, fordras att vara välfrejdad svensk undersåte, artist eller
litteratör, som offentligen uppträdt. Ansökan om inträde bifalles eller
förvägras af föreningen.
Delegare skall till föreningen erlägga 20 årsafgifter å 15 kronor,
men är derefter från afgifter befriad.
Pensionerna utgå till delegare med 300 kronor och till hans efter¬
lefvande med 150 kronor. Antalet pensionsrum för delegare är för
närvarande 19 och för hans' familj 13, men skall antalet ökas, i
det nya rum inrättas, i den mån ränteinkomsten, sedan 450 kronor
årligen deraf blifvit öfverförda till kapitalfonden, härtill lemnar tillgång.
Af de nya pensionsrummen skall hvart tredje vara afsedt för familje¬
pension, de öfriga för delegarepension.
Pensionsberättigad vid första ledighet är, i ordning efter ålder,
hvarje delegare, som fylt 50 lefnadsår, erlagt 20 årsafgifter och tillhört
föreningen i 20 år.
Berättigade till familjepension vid första ledighet äro enligt sär¬
skilda bestämmelser enka eller minderåriga barn efter delegare, som
i minst 10 år tillhört föreningen. Hafva 20 årsafgifter ej af honom
inbetalts, skall resterande belopp föreningen godtgöras, innan pension
utbetalas.
Föreningen utdelar derjemte såsom nödhjelp tillfälliga understöd,
dels åt behöfvande artister och litteratörer, dels för sådanes familjer,
vare sig inom eller utom föreningen. År 1891 utdelades i nödhjelp
tillsammans 150 kronor.
Antalet af föreningens ledamöter uppgick vid 1892 års början till
152, deraf 73 ännu icke till fullo inbetalt alla årsafgifter.
5. Svenska publicisternas understödsförening.
Rätt till inträde i denna år 1882 stiftade förening eger en hvar,
som är utgifvare af svensk periodisk skrift, äfvensom, hvarje annan
välfrejdad person, som antingen är anstäld vid dylik skrifts redaktion
eller ekonomiska förvaltning eller eljest utöfvar publicistisk verksamhet
såsom yrke och som ej är behäftad med sådan obotlig sjukdom, att han
derigenom hindras försörja sig med sitt eget arbete. Gjord ansökan
om inträde bifalles eller afslås af föreningen.
Årsafgift erlägges med 10 kronor. Den, som på en gång be¬
talar 150 kronor, befrias från vidare afgift.
Föreningens tillgångar delas i två fonder: understöds- och sjuk-
lijelpsfonden, dit 75 procent af föreningens årliga inkomst inflyta, och
reservfonden, som ökas med återstående 25 procent, alla för en gång
37
erlagda medlemsafgifter samt hvad som vid årets slut öfverskjuter
2,500 kronors behållning i understöds- och sjukhjelpsfonden.
Sjukhjelp utgår, för högst 16 veckor under 12 månader, med 10
eller 20 kronor i veckan efter styrelsens bepröfvande. Ledamot, som
råkar i oförvållad arbetslöshet, kan erhålla tillfälligt understöd å
högst 100 kronor; ledamot, som blifvit oförmögen till arbete, större
sådant, å högst 300 kronor; och kunna äfven delegares ogifta enka och
minderåriga barn komma i åtnjutande af sådana understöd; allt efter
styrelsens bepröfvande.
Ur reservfonden utdelas pensioner åt delegare med 400 och åt
deras ogifta enkor och minderåriga barn med 150 kronor; och var
pensionsrummens antal vid 1892 års början 3 för delegare och 2 för
deras familjer. Okas fonden tillräckligt, bildas nya pensioner vare sig
för delegare eller för deras efterlefvande.
För att delegare kan söka pension fordras, att han tillhört förenin¬
gen minst 5 år och fyllt 50 år. Förstnämnda vilkor gäller äfven för
enke- eller barnpension. Vid ansökan skall bland annat bifogas intyg
om sjuklighet, familjens storlek och dermed sammanhängande omstän¬
digheter. Der flere sökande anmäla sig, än lediga pensionsrum finnas,
tages vid utdelandet hänsyn till sökandes behof, sjuklighet, familj, verk¬
samhet i pressens tjenst, ledamotstid i föreningen och hedersam vandel.
Andras pensionstagares vilkor så, att han ej längre är i behof af pen¬
sion, väntar föreningen, att han sjelfmant afsäger sig densamma.
Bland föreningens inkomster under senare år märkas gåfvor till ej
obetydliga belopp, deribland af Publicistklubben andel i vinsten af tid¬
ningen »Julqvällen», samt inkomst af karnevaler (år 1891 6,038 kronor).
Af föreningens tillgångar vid 1891 års slut tillhörde 2,500 kronor sjuk-
hjelps- och understödsfonden samt 69,037 kronor reservfonden.
G. Svenska lärarinnornas pensionsförening.
För att vinna inträde i denna förening, hvars stadgar äro af Kong!.
Maj:t faststälda den 29 Maj 1885, skall sökande förete antingen intyg,
att hon fullständigt genomgått något seminarium för lärarinnor, med
uppgift om tiden, när hon började sin verksamhet inom lärarinnekallet,
och med förklaring, att hon ämnar egna sig åt detta kall; eller intyg,
att hon i minst 2 år tjenstgjort såsom lärarinna i familjveller skola eller
såsom privatlärarinna, i hvilket sistnämnda fall hon i ett eller flere
fullständiga läro- eller öfningsämnen bör hafva undervisat så vidsträckt
tid, att hennes egentliga kall kan anses vara lärarinnekallet.
Delegare är skyldig att i erhållen motbok göra årliga insättningar å
minst 15 kronor, antingen under 25 år eller till uppnådda 54 år.
38
Den, som insatt 375 kronor eller verkstält inbetalningar, hvilkas
sammanlagda belopp med rånte- och arfsvinst uppgår till minst 800
kronor, är från vidare inbetalning befriad. Ej mer än 6,000 kronor få
för någon delegares räkning innestå i föreningen.
A alla insatser erkålles under insättningsåret ränta enligt styrelsens
beslut vid årets början. Vid årets slut ingå alla insatser till föreningens
besparingsfond. A sina tillgodohafvanden i denna erhålla delegarne
ränta efter den vid årets bokslut uträknade medelräntefoten för fon¬
den. Deras tillgodohafvande ökas derjemte genom arfsvinsten af af-
lidne delegares tillgodohafvanden och andra medel. Arfsvinst fördelas
på delegarne efter deras behållning vid årets början samt deras enligt
den antagna mortalitetstabellen sannolika arfscoefficient.
Det kalenderår, då delegare fyller 55 år, inträder hon i lifränte-
klassen och hennes tillgodohafvande öfverflyttas till lifräntefonden, från
hvilken hon detta och följande år till sin död eger uppbära pension.
Pensionen utgår med minst 7 och med högst 9 procent af den
behållning, hvarmed delegare ingått i lifräntefonden. Kan mimimipen-
sionen ej till fullo utgå från sistnämnda fond, fylles bristen af garantifon¬
dens ränta eller, om äfven denna är otillräcklig, af besparingsfonden.
Till garantifonden ingå alla erhållna gåfvor och testamenten och
dess ränta användes i främsta rummet att uppehålla pensionerna vid
deras minimibelopp, derefter att bidraga att höja pensionsbeloppen inom
förut angifna gräns, att de år, då den öfverstiger 30 procent af lifränte¬
fonden, med viss inskränkning, såsom arfsvinst läggas till besparingsfon¬
den och att öka garantifondens egen behållning. Tillfälliga förluster drabba
besparingsfonden, som jemväl bestrider alla förvaltningskostnader.
Af tillgångarne vid 1891 års slut tillhörde 98,797 kronor lifränte¬
fonden, 105,267 kronor besparingsfonden, 93,482 kronor garantifonden
samt 2,033 kronor en särskild donationsfond. Under året hade 11,440
kronor influtit i gåfvor.
Antalet delegare i besparingsfonden var vid årets slut 149, hvilka
tillgodoräknats ränta enligt 5 procent. Antalet pensionärer var sam¬
tidigt 102 och skulle pensionen för dem under det följande året utgå
med 8'38 procent af deras behållning vid inträdet i lifräntefonden.0)
7. Apotekarekårens lifränte- och. pensionskassa.
Kassan, för hvilken reglemente är af Kongl. Maj:t utfärdadt den
11 Februari 1887, började samma år sin verksamhet, och är hvar och *)
*) Likartad med nu af handlade pensionsförening är den år 1887 stiftade Pensionsinrättningen
för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för qvinlig ungdom, hvarom underrättelse dock erhållits först
efter arbetets afsilning. Vid 1891 års slut utgjordes dess delegare af 37 skolor och 128 lärarinnor, och
uppgingo dess tillgångar till 189,689 kronor, med en ökning under året af 15,808 kronor.
39
en, som efter godkänd farmaci^ studiosi-examen erhåller anställning
inom apotekareyrket, skyldig deri ingå för att enligt faststäld tabell
genom inbetalningar, beräknade för högst 20 år, bereda sig en lifränta
vid 55 år af minst 300 kronor, kunnande dock kassans stj^relse med¬
gifva, att inbetalningar få ske för beredande af lägre lifränta, dock ej
lägre än 100 kronor.
' Rätt till inträde i kassan har derjemte, efter styrelsens bepröf-
vande, hvar och en, som aflagt farmacie studiosi-examen, är anstäld inom
apotekareyrket eller vid farmaceutiska institutet och ej uppnått 55 års
ålder.
Högsta lifränta, som kan beredas är å 3,000 kronor, och kan, en¬
ligt den faststälda afgiftstabellen inbetalningen af årsafgifterna ske så¬
väl under 10 eller 15 som under 20 år, likasom äfven afse lifräntans
utbetalande såväl från och med 50 som från och med 55 års ålder.
Inträder delegare, som vill bereda sig lifränta vid 55 års ålder, i
kassan vid 18 års ålder, bar han, allteftersom han i 10, 15 eller 20
år vill inbetala afgifter, att för hvarje 100 kronor af lifräntans belopp
erlägga respektive 18'ic, 13'59 eller 11*32 kronor. För inträdande vid
20 år höjas afgifterna till 20'13, 15*08 eller 12*60 kronor samt för in¬
trädande vid 25 år till 26*12, 19*oo eller 16’40 kronor o. s. v.
Apotekare, som efter reglementets utfärdande erhåller privilegium
å apotek, är skyldig att af lön innehålla och till kassan insända af¬
gifter för den lifränta, bos honom anstäldt biträde är skyldig att be¬
reda sig.
Delegare, som efter att i minst 3 år inbetalt sina afgifter, befinnes
oförmögen vidare betala dem, erhåller lifränta efter matematiska värdet
af de gjorda inbetalningarne.
Delegare, som upphör att vara anstäld i apotekareyrket, kan än¬
dock få qvarstå i kassan. Nödgas delegare att på grund af åsamkad
sjukdom eller kroppsskada före uppnådd lifränteålder afgå ur yrket,
eger han, om han är deraf i behof, att från och med året efter afgån¬
gen åtnjuta lifränta efter matematiska värdet af sina gjorda inbetalningar.
Beträffande delegare, som begå sjelfmord, resa utom Europas
gränser, ingå i annan aktiv krigstjenst än den, som är en följd
af värnpligt, eller egna sig åt sjömansyrket, finnas särskilda bestäm¬
melser.
Jemte lifräntor eller pensioner åt delegare bereder kassan sådana
äfven åt delegares enkor och barn (söner till 17 och ogifta döttrar
till 21 år). Hvar och en, som erhåller privilegium å apotek, är nem¬
ligen pligtig att genast, om lian då är gift eller enkeman med barn,
eller framdeles, om och när lian ingår i, äktenskap, bereda enka och
efterlemnade minderåriga barn en pension af minst 300 (undantagsvis
100) kronor, med inbetalningar enligt faststäld tabell. Förhöjes här
40
stadgad årsafgift på grund af enkas eller barns helsotillstånd eller annan
anledning och delegare ej vill erlägga denna, eller förvägras dem af
samma orsak inträde i kassan, är han skyldig bereda hustru eller dotter
en motsvarande lifränta vid 50 eller 55 års ålder, med afgifter enligt
särskild tabell.
Äfven öfrige delegare kunna bereda sina hustrur och döttrar sådan
lifränta å lägst 300 (undantagsvis 100) och högst 3,000 kronor; lika¬
som äfven gift delegare i allmänhet kan genom erläggande af faststälda
afgifter bereda enka eller enka och minderåriga barn gemensamt eller
barn för sig årlig pension, att utgå från hans död, å lägst 300 (undan¬
tagsvis 100) och högst 1,000 kronor.
Till i trängande nöd varande medlem eller medlems hustru och
barn eger kassans styrelse att lemna tillfälliga understöd å högst 300
kronor årligen, beroende understödsbeloppet på storleken af inbetalda
afgifter, familjens talrikhet och den sökandes verkliga behof.
Utom delegarnes afgifter, räntor och möjliga gåfvor eger kassan,
jemlikt Kong! Skrifvelse!) den 11 Februari 1887 att påräkna följande
inkomster: examensafgift. å 5 kronor af den, som aflägger godkänd far¬
maci studiosi-examen, och 10 kronor af den, som aflägger provisors-
och apotekareexamen; af en hvar, som erhåller privilegium på apotek,
en befordringsafgift, hvar gång sådant privilegium för honom utfärdas,
lika med dubbla summan af den årsafgift, han för samma privilegium
är skyldig erlägga till apotekaresocietetens kassa; årsafgifter af vissa
angifna apoteksinnebafvare, år 1890 uppgående till 3,500 kronor, me¬
dan examensafgifter samma år tillförde kassan en inkomst af 435 kro¬
nor samt befordringsafgifter eu inkomst af 470 kronor.
8. Barnmorskornas i Stockholm jtemsionsinrältning.
Rätt till inträde eger examinerad barnmorska, som tillhör Stock¬
holms kommun. Afflyttning från Stockholm medför ej förlust af del-
egareskap.
I årsafgift erläggas till pensionsinrättningen 10 kronor, tills 25 års¬
afgifter blifvit inbetalda.
Oafsedt att delegarinna, som blifvit dömd för nesligt brott, för¬
lorar delaktighet i inrättningen, kan hon äfven på anmälan af styrelsen
enligt bolagsstämmans beslut skiljas derifrån, om hon gör sig skyldig
till grofva förseelser vid utöfningen af sitt yrke eller genom oskicklig
lefnad väcker allmän förargelse och, fastän varnad af styrelsen, ej
deraf låter rätta sig.
Vid ledighet berättigad till pension är, i ordning efter ålder, hvarje
delegarinna, som fyllt 60 år, till kassan erlagt 25 årsafgifter och till¬
hört föreningen i äfvenledes 25 år.
41
De årliga afgifterna läggas till föreningens kapital, medan pensio¬
nerna utdelas af ränteinkomsterna. Pension utgår med 200 kronor och
är antalet beroende af ränteinkomsternas storlek. Vid 1891 års slut
utgingo 6 pensioner.
F. Pensionskassor för personer i kommunal tjenst.
1. Polispersonalens i Stockholm pensionsinrättning.
Beträffande denna torde få hänvisas till den i Arbetareförsäkrings-
komiténs betänkande III: 3, Pensionsinrättningar för statens civile be¬
tjente in. m., sid. 177 derför lemnade redogörelse.
Detsamma gäller äfven beträffande samma personals enke- och
pupillkassa.
2. Nyköpings poliskassa.
Till denna kassa, som ännu är under bildning, gjordes början ge¬
nom en donation år 1888, och kassan ökas sedan dess genom räntor
och vissa polismyndighetens bötesandelar. Utbetalningar från den hafva
hufvudsakligen afsett gäldande af premier för olycksfallsförsäkring.
3. Polispersonalens i Norrköping pensionsfond.
Enligt 1891 års pension sreglemente skall polispersonalens pensio¬
nering öfvertagas af staden. Såsom bidrag dertill har denna dels er¬
hållit den förut samlade pensionsfonden, vid öfverlemnandet 9,561 kro¬
nor, dels rätt till % af poliskåren tillkommande bötesmedel samt rätt
att af polispersonalens lön afdraga 2 procent såsom bidrag till pensio¬
neringen.
För pensions erhållande fordras att hafva uppnått 58 (undantagsvis
55) år samt att hafva varit anstäld i ordinarie befattning vid poliskåren,
kommissarie och öfverkonstapel i minst 20 och konstapel i minst 28 år.
42
Pension utgår för kommissarie med 1,000 kronor samt för öfver-
konstapel med 650 och för konstapel med 550 kronor årligen. Kom¬
missarie skall i minst 10 och öfverkonstapel i minst 5 år hafva inne¬
haft sin tjenstegrad för att ega rätt att uppbära deremot svarande
pension.
4. Poliskårens i Malmö pensions- samt enke- och pupillkassa.
Kassan är bildad genom sammanslagning af poliskårens i Malmö
pensionskassa samt kårens enke- och pupillkassa. Enligt dess år 1827
utfärdade reglemente är hvar och en, som erhåller ordinarie anställning-
vid Malmö poliskår, skyldig att deri inträda.
Af delegares kontanta lön afdrages månatligen såsom afgift till
kassan 1 krona för lön af högst 700 kronor, 1*50 kronor för högre lön
intill 1,200 kronor, 2 kronor för lön af 1,200 kronor och 2-so kronor
för högre lön intill 1,500 kronor.
Delegare, som uppnått 55 år och innehaft ordinarie tjenst i polis¬
kåren minst 25 år, äfvensom, när kassan gifver 3,000 kronor i årlig
ränta efter 5 procent, den, som genom oförskyldt liden skada eller
sjuklighet urståndsatts sköta sin tjenst, erhåller såsom pension hälften
af sin kontanta lön. När nyssnämnda ränta uppgår till 6,000 kronor,
skall pensionen, med vissa förbehåll, fördubblas.
För enkas och barns pensionering gälla enahanda bestämmelser
som i den förra enke- och pupillkassan, hvarför redogöres i Arbetare-
försäkringskomiténs betänkande.
5. Poliskårens i Ystad pensionsfond.
I denna fond, hvilken står under magistratens i Ystad vård och
bildades år 1888, är hvar och en, som erhåller ordinarie tjenst i polis¬
kåren skyldig att ingå, och betalar derefter i ärsafgift 3 procent af sin
lön, hvaremot stadskassan lemnar lika tillskott. Delegare kan undfå
understöd ur fonden för sig eller familj, men med högst det belopp,
han lemna! såsom bidrag. När fonden vuxit till sådan storlek, att
pensioner derifrån kunna utgå, skall vidare om den stadgas.
6. Polispersonalens i Göteborg pensionsinrättning.
Äfven beträffande denna hänvisas till den i Arbetareförsäkrings-
komiténs betänkande lemnade redogörelse. Dock hafva i 1876 års
43
ännu gällande reglemente ändringar skett i fråga om pensionsvilkor och
belopp, i det att de två graderna af pensioner afskaffats, och i stället
stadgats, att pension utgår för poliskommissarie med 1,500, för öfver-
konstapel med 900 samt för konstapel, vaktmästare och ordonnans med
600 kronor, med tillsvidare respektive 1, 3 och 18 pensionsrum för
dessa; pension erhålles vid 55 års ålder och efter 25 ordinarie tjensteår
och skall kommissarie i minst 10 och öfverkonstapel i minst 5 år hafva
innehaft sin tjenstegrad för att åtnjuta deremot svarande pensionsbelopp.
7. Poliskårens i Söderhamn pensionsfond.
Äfven denna är under bildning, hvarför intet särskilt reglemente
ännu är utfärdadt, utan gälla för den till efterrättelse, hvad derom
finnes stadgadt i instruktionen för stadens polispersonal. Enligt denna
är fonden ämnad till understöd åt öfverkonstaplar och konstaplar efter
längre tjenstgöring, eller i fall de på grund af skador under tjenstens
utöfning måste från densamma afgå, och erlägga dessa månatligen till
fonden 2 kronor. Äfven de böter, som tillfalla poliskassan, ingå hit.
Poliskommissanen och extra konstaplar ega rätt, ehuru ej skyldighet, att
blifva delegare i fonden.
8. Skogsbetjeningens vid häradsallmänning en Brevikshult pensionsinrättning.
Pensionsinrättningen bildades år 1861 genom en gåfva af 425
kronor och åtnjöt, tills dess kapital uppgått till 4,000 kronor, af all-
männingskassan ett anslag, uppgående till 2 procent af kassans årliga
behållning. I fall kapitalet skulle sjunka under 4,000 kronor, vidtager
åter allmänningskassans skyldighet att lemna nyssnämnda bidrag, lik¬
som den äfven är skyldig att, i fall årsräntan ej uppgår till utgående
pensioners belopp, fylla skilnaden dem emellan.
Under de senaste åren hafva delegarne lemnat bidrag till inrätt¬
ningen, dock endast 1 krona om året.
Skogsbetjent, som oförvitligt tjenstgjort i 25 års tid och uppnått
55 års ålder, är berättigad erhålla pension, skogvaktare med 100 kronor
och uppsyningsman med 25 kronor. Om och i hvad mån i tjensten
afliden delegares enka och oförsörjda barn må åtnjuta understöd af all-
männingskassan, beror på allmänningsdelegarnes beslut.
G. Peiisionsiiirättningar vid enskilda jernvägar.
1. Enskilda jernvägarnes pensionskassa.
I denna kassa, hvilken konstituerades den 8 Juli 1889, är hvarje
enskild jernväg i riket berättigad ingå för sin personal och dess familjer.
Vid slutet af år 1891 hade följande 24 jernvägar ingått i kassan:
Siljans, Södra Dalarnes, Frövi—Ludvika, Nora—Karlskoga, Nora—Er¬
valla, Vikern—Möckelns, Striberg—Grängens, Köping—Uttersbergs,
Uttersberg—Riddarhyttans, Norsholm—Vestervik—Hultsfreds, Nybro—
Säfsjöströms, Kalmar, Fogelsta—Vadstena—Ödeshögs, Lidköping—Hå-
kantorps, Lidköping—Skara—Stenstorps, Hjo—Stenstorps, Varberg—
Borås, Göteborg—Hallands, Mellersta Hallands, Skåne—Hallands, Halm¬
stad—Bolmens, Malmö—Billesholms, Malmö - Trelleborgs samt Ystad—
Eslöfs jernvägar. Dessa jernvägar mäta i längd 1,524 kilometer. Un¬
der de 9 första månaderna af år 1892 kommo härtill ytterligare 2 jern¬
vägar: Karlshamn—Vislanda om 78 och Malmö—Ystads om 63 kilo¬
meter, hvarigenom de delegande jernvägarnes längd ökats till 1,665
kilometer, medan längden af samtliga enskilda jernvägar vid 1891 års
slut uppgick till 5,405 kilometer. Underhandlingar om anslutning till
kassan både derjemte under nyssnämnda tid pågått, men ännu icke
afslutats beträffande Skara—Kinnekulle och Vestra Blekinge jernvägar,
om tillsammans 46 kilometer.
Alla, hvilka innehafva ordinarie beställning vid enskild jernväg
den tid, densamma inträder i kassan, ega, om de anmäla sig inom 3
månader efter inträdet, rätt att blifva delegare i kassan; men hvar och
en, som sedermera vid jernvägen erhåller ordinarie anställning, endast
så vida han är yngre än 40 år och icke är behäftad med obotlig eller
tillfälligt lifsfarlig sjukdom.
Såsom inträdesafgift erlägger delegare 25 procent af aflöningen
(= ordinarie arfvodet) under de två månader, som följa närmast efter
hans inträde.
Såsom månadsafgift erlägger den, som blifver delegare vid jern-
vägs inträde i kassan, 5 procent af månadsaflöningen, om han vid in¬
är yngre än 30 år; samt, om han är 30 år eller äldre, ytterligare så
många femtedels procent, som antalet af hans fylda lefnadsår öfverstiger
29, dock aldrig högre afgift än 10 procent af aflöningen. Annan del¬
egare erlägger månatligen 5 procent af månadsaflöningen, men dessutom
dels, om lian är äldre än 29 år, retroaktiv afgift, som ökas för hvarje
45
den inträdandes åldersår och uppgår för 30-åring till 2'3, för 35-åring
till 40-8 samt för 40-åring till 89-ii procent af årsaflöningen; dels, om
han är gift och hustrun 5 år yngre än han sjelf, retroaktiv afgift (ålders-
skilnadsafgift) enligt särskild tariff. Retroaktivafgifter få amorteras på
högst 5 år. Förhöjes aflöningen, erlägger delegare såsom ytterligare
afgift de 2 första månadernas aflöningsförhöjning, hvaremot hans månat¬
liga afgift under dessa månader utgå med förutvarande belopp. Vid
inträde i nytt gifte erläggas till kassan 25 procent af dåvarande års-
aflöning.
Delegare, som efter uppnådd pensionsålder qvarstår i tjenst, är be¬
friad från alla afgifter till kassan.
Jernvägsbolag uttager i dess tjenst varande delegares afgifter ge¬
nom afdrag å aflöningen.
Jernvägsbolag erlägger vid inträde i kassan dels 10 procent af det
kapital, som utgör summan af de till bolaget hörande delegarnes in-
trädesafgifter och dåvarande värdet af såväl deras som bolagets i stad¬
gande bestämda kommande inbetalningar, dels ock skilnaden mellan då¬
varande värdet af de delegarne jemte deras hustrur och barn tillkom¬
mande pensioner och dåvarande värdet af delegarnes och bolagets kom¬
mande inbetalningar. Dessa bolagets inbetalningar utgöras af 5 procent
månatligen af sammanlagda beloppet af de i bolagets tjenst anstälda,
i pensionskassan delaktiga personers aflöning.
Jernvägsbolag, som ingår i kassan efter dess bildande, skall med
1 krona för hvarje kilometer af jernvägens längd bidraga till kostna¬
den för kassans konstituerande.
Delegare, som afviker ur tjensten eller derifrån afskedas på grund
af tjenstefel eller förbrytelse mot allmän lag, blifver förlustig sin del-
egarerätt. Afgår någon eljest ur tjensten, förrän han erhållit pen-
sionsrätt, kan han ändock få qvarstå såsom delegare, om han inom viss
tid anmäler denna sin önskan och betalar afgift grundad på hans me-
delaflöning under de sista 60 månaderna af hans tjenstgöringstid samt
den afgift, som jernvägsbolaget skolat erlägga för honom. Gör han
icke detta, eger han att återfå 3/« af gjorda inbetalningar utan ränta,
dock ej inträdesafgift eller löneförhöjningsafgift.
Rätt till pension tillkommer delegare vid frånträdande af tjensten,
sedan han fyllt 60 år, med det vilkor likväl för den, som blifvit del¬
egare vid jern vägs inträde i kassan, att hans sammanlagda lefnads- och
tjensteår uppgå till 90. Delegare, som icke är i jernvägs tjenst, räk¬
nar från afgången ur tjensten åldersår lika med tjensteår. Rätt till pen¬
sion tillkommer derjemte afliden delegares enka och barn under 16 år.
Efter jern vägsstyrelsens tillstyrkan kan, med belopp som af kas¬
sans styrelse bestämmes, pension under vissa förhållanden beviljas afli¬
den delegares frånskilda hustru samt barn öfver 16 år äfvensom del-
46
egare, som efter minst 15 års tjenstgöring afgår ur tjensten på grund
af styrkt obotlig sjukdom eller, äfven efter färre tjensteår, under tjenste-
utöfning ådragit sig sjukdom eller kroppsskada, som gör honom oför¬
mögen att tjenst.göra.
Pen s i o n sb* orätt! ga d delegare erhåller årlig pension till ett belopp af
40 procent af medelaflöningen under de 60 sista månaderna af tjenste-
tiden. Afliden delegares enka med två eller flere pension sberättigade
barn erhåller 25 procent, enka med ett eller intet barn 20 procent, två
eller flere moderlösa barn äfvenledes 20 procent och ett moderlöst barn
15 procent af samma medelaflöning.
2. Gejie—Dala jernvägs pensionsinrättning.
Denna pensionsinrättning grundades den 17 Juni 1872, då 10,000
kronor af jernvägens bolagsstämma anslogos till dess grundfond. Vid
1873 års bolagsstämma ökades fonden med 125,000 kronor, hvarjemte
bestämdes, att 4,000 kronor årligen skulle dit utgå. År 1886 beslöt
slutligen bolagsstämman att höja fonden till 450,000 kronor »att dervid
förblifva.»
Några delegareafgifter erläggas ej till denna pensionsinrättning.
Hvarje jernvägens ordinarie tjensteman eller betjente, enligt sär¬
skild rulla, är berättigad till pension af bolaget; 1) i fall han i minst
30 år innehaft ordinarie anställning vid bolagets jernvägstrafik; 2) i
fall han afskedas på grund af kroppsskada eller sjuklighet, som han
ådragit sig genom tjensteutöfning vid denna trafik; samt 3) i fall han
efter minst 10 års tjenst vid samma trafik afskedas för sjuklighet i
öfrigt eller ålderdomssvaghet.
Afskedas någon ur bolagets tjenst till följd af tjenstefel, eller
emedan han utan bolagsstyrelsens samtycke lemnat sin tjenst, förlorar
han all rätt till pension.
Pensionerna, som för hvarje år påföras trafikkostnaderna, utgå efter
30 års tjenst med 50 procent af den aflöning, som vid afskedstagande! in-
nehafves, dock lägst med 250 kronor. För hvarje års minskning i den
ordinarie tjenstetiden minskas anförda procent med 1 Va; så att följakt¬
ligen pension efter 25 års ordinarie tjenst utgår med 42V2, efter 20 års
tjenst med 35, efter 15 års tjenst med 27V2 och efter 10 års ordinarie
tjenst med 20 procent af nyssnämnda aflöning. Pension på grund af
skada under tjensteutöfning utgår alltid med minst 35 procent af af-
löningen.
Med aflöning förstås härvid, såsom i de flesta pensionsinrättningar
vid enskilda jernvägar, ordinarie arfvode och inqvartering, derest sådan
utgår, hvarvid inqvarterings värde beräknas till 15 procent af arfvodet.
47
Vid jernvägen finnes utom nu anförda pensionsinrättning från och
med år 1876 äfven en enke- och pupillkassa, hvari hvarje man, som i
jernvägens tjenst vinner ordinarie anställning, är skyldig ingå och hvars
hufvudsakliga inkomster utgöras af dels delegarnes bidrag dels inkom¬
ster från jernvägen. Delegarne bidraga dervid med inträdes-, års- och
befordringsafgifter. Inträdesafgift utgår med hälften af månadens aflö¬
ning. Årsafgiftens storlek beror af åldern vid inträdet. År denna
lägre än 30 år, betalas 3 procent af aflöningen; men 0'i procent mer
för hvartannat åldersår till och med det femtionde. För dem, som in¬
träda vid ännu högre ålder, höjes afgiften i starkare proportion. Befor-
dringsafgift utgår med två månaders afiöningsförhöjning. Från jernvägen
erhållas böter ådömda personalen för tjenstefel, afkastningen af vissa
jernvägens jordstycken samt inkomster vid försäljningen af qvarglömda
effekter och outlöst gods. Skulle ej dessa inkomster från jernvägen
uppgå till 3,000 kronor, fylles bristen af bolaget. För år 1891 är ifrå¬
gavarande inkomstpost utförd med 4,500 kronor.
Pension utgår till ogift enka och barn under 20 år med i allmänhet
25 procent af den aflidnes medelaflöning för de fem senaste åren.
3. Bergslagernas jernvägars pensions- samt enke- och pupillkassa.
I kassan, som trädde i verksamhet med 1882 års början, är hvarje
vid jernvägen anstäld ordinarie tjensteman eller betjent skyldig att
ingå, så vida han ej fyllt 50 år. Person öfver 40 år kan dock, efter
ansökan, af bolagsstyrelsen frikallas från inträde.
Delegare erlägga till kassan dels årsafgifter, dels afgifter vid för¬
höjning i aflöningen, hvarmed äfven här förstås ordinarie aflöning med
15 procents tillägg (såsom beräknadt inqvarteringsvärde).
För delegare, som före 30 års ålder inträder i kassan, utgår års-
afgiften med 5 procent af hans årliga aflöning. År han vid inträdet
30 år eller derui öfver, erlägger han ålderstillägg för hvarje Överskju¬
tande år, så att för den, som vid 30 år vinner inträde, årsafgiften ut¬
går med 5‘io procent, för 35-åring med 5'74 procent af aflöningen
o. s. v. Afgiften vid uppflyttning i högre aflöningsklass utgår under
fyra månader med hälften af den erhållna förhöjningen. Qvarstår någon
efter uppnådd pensionsålder i tjensten, är han befriad från alla afgifter.
Delegare, som vid 50 års ålder ej eger hustru eller barn med pensions-
rätt, betalar endast halfva afgifter.
Jern vägsbolaget lemnar såsom kontant bidrag till kassan 5 procent
af den aflöning, som utgör grund för beräkningen af delegarnes års¬
afgifter.
48
Kassan erhåller dessutom såsom inkomst de böter, som ådömas per¬
sonalen för tjenstefel, af fraktkredithafvare erlagda provisioner, inkom¬
ster af försålda gångbiljetter, af annonseringsafgifter, af skörd å den
jemvägens mark, som icke upplåtes till boställsjord eller användes för
jernvägens eget behof, af försåld makulatur samt af försålda tillvara¬
tagna effekter.
Till pension ur kassan berättigade äro: 1) delegare, som afgår ur
bolagets tjenst efter minst 30 års delaktighet i pensionskassan och hvars
lefnads- och tjensteår tillsammans uppgå till 95, eller som, i fall han
vid inträdet i kassan fyllt 40 år, afgår efter uppnådda 70 lefnadsår;
2) delegare som afskedas i följd af skada eller sjuklighet, som han ådra¬
git sig i och genom bolagets tjenst; 3) delegare, som efter minst 10
års ledamotskap afskedas ur bolagets tjenst på grund af sjuklighet i
öfrigt eller i följd af ålderdomssvaghet eller tjenstebefattningens indrag¬
ning; samt 4) afliden delegares enka, som blifvit gift med mannen före
hans afgång ur tjensten och innan han fyllt 50 år, så vida hon lefver
ogift, äfvensom hans barn under 16 år.
Såsom pension erhåller delegare en viss procent af den årliga
medelaflöningen under de 60 sista månaderna före afskedet eller före
inträdet i pensionsåldern, och beror denna procent på tjensteålderns
längd. År denna 30 år eller deröfver, erhållas 50 procent; är den 20
år, 35 procent o. s. v. (= vid Gefle—Dala jernväg). Pension på grund
af skada under tjensten utgår äfven för den, som icke varit 20 år i
tjenst, med 35 procent.
Enka utan pensionsberättigadt barn eller ett föräldralöst sådant
barn erhåller 20 procent, enka med pensionsberättigadt barn eller flere
föräldralösa sådana barn erhålla 3312 procent af medeltalet af de den
aflidne makens eller faderns 60 sista månadsaflöningar, som legat till
grund för hans årsafgifter.
Pensionsrätt förloras, om delegare afskedas i följd af tjenstefel
eller brott mot allmän lag eller emedan han utan vederbörligt samtycke
lemnat sin tjenst. Erhåller delegare, som icke är pensionsberättigad,
afsked, emedan hans tjenst skall indragas eller emedan han befunnits
derför olämplig, eger han återfå de af honom erlagda årsafgifter, dock
utan ränta.
Den 31 December 1891 egde pensionskassan 611 delegare, deraf
109 tjenstemän och 502 betjente. Delegarnes bidrag hade samma år
uppgått till 32,026 och jern vägsbolagets kontanta bidrag till 27,037
kronor. Ofriga inkomster hade utgjort: räntor 27,016 kronor, böter
202, fraktkreditprovisinner 1,816, gångbiljetter 759, annonseringsafgifter
511, höskörd och jordarrenden 3,840, såld makulatur 6, sålda tillvara¬
tagna effekter 1, gåfvor och diverse 66 kronor. Behållningen vid årets
slut uppgick till 703,920 kronor.
49
I samband med pensionskassan finnes äfven en lifförsäkringsför-
ening bildad vid jernvägen, som vid 1891 års slut räknade 394 del-
egare, försäkrade för 369,500 kronor, med en månatlig premieinbetal¬
ning af i det allra närmaste 800 kronor.
4. Stockholm— Vesterås—Bergslagens trafikaktiebolags pensions- samt
enke- och pupillkassa.
Hvar och en vid bolagets jernväg anstäld ordinarie tjensteman och
betjent är skyldig att ingå såsom delegare i kassan.
Delegarnes afgifter äro: inträdesafgift, årsafgifter samt löneförhöj-
ningsafgifter.
Såsom inträdesafgift erlägges hälften af en månads aflöning. Års-
afgifts belopp är hälften så stor som i Bergslagernas jernvägs kassa
(2-5 procent af aflöningen för inträdande yngre än 30 år, 2-55 procent
för 30-åring o. s. v.). Vid uppflyttning i högre aflöningsklass afstår
den uppflyttade under de tre första månaderna derefter den erhållna
löneförhöjningen till kassan.
Bolaget lemnar såsom kontant bidrag till kassan ett belopp lika
stort som delegarnes årsafgifter.
Om delegares pensionsrätt, pensionsbeloppens storlek och förlust
af pensionsrätt gälla samma bestämmelser, som för Bergslagernas jern¬
vägs kassa blifvit angifna.
Afliden delegares enka eller minderåriga barn erhålla i pension 25
(i vissa fall mindre, dock lägst 20) procent af medeltalet af de den af-
lidnes 60 sista månadsaflöningar, som legat till grund för hans års¬
afgifter.
Personalen vid Sala—Tillberga samt Norbergs och Klackbergs jern-
vägar, hvirka nu af trafikaktiebolaget arrenderas, eger, äfven i fall dessa
jernvägar af Stockholm—Vesterås—Bergslagens trafikaktie- eller jern-
vägsaktiebolag upphöra att arrenderas, fortfarande inträdesrätt i kassan,
om styrelserna för dessa jernvägar förbinda sig att ansvara för, att
personalens och bolagens betalningsskyldigheter till kassan ordentligt
fullgöras.
Utom personalens och jernvägcns kontanta bidrag åtnjuter kassan
dessutom de löneafdrag, som ådömas personalen för tjenstefel, inkomster
af tillvaratagna effekter och outlöst gods, annonsafgifter samt inkomster
af gräsgrödan å viss jernvägens mark och af försåld makulatur. De
vigtigaste af dessa inkomstkällor, eller af gräsgroda och af annonsering,
tillförde kassan år 1891 resp. 1,356 och 1,600 kronor.
Nya Arbetsförs.-komitvns bet. IV.
4
50
5. Utsåld—Lenna och Lenna—Norrtelge jernvägars pensionskassa.
Reglemente för kassan, som började sin verksamhet år 1891, före¬
låg vid redogörelsens afgifvande till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Stockholms län stadfästelse och var då ännu ej tryckt, men var enligt
uppgift i det allra närmaste öfverensstämmande med reglementet för
Stockholm—Vesterås—Bergslagens trafikaktiebolags kassa.
6. Pensioneringen af Stockholm—Rimbo jemn äg saktiebolags tjenstep er sonal.
Enligt den af bolaget faststälda pensionsordning tillkommer från
och med år 1890 pensionsrätt hos bolaget hvarje hos detsamma. anstäld
tjensteman eller betjent, 1) hvars lefnads- och tjensteår, efter 30 års
tjenst i ordinarie anställning hos bolaget, uppgå till sammanlagdt 90
år, eller för den efter år 1889 i ordinarie tjenst anstälde äfven efter
25 tjensteår vid uppnådda 65 lefnadsår; 2) som erhåller afsked på grund
af kroppsskada eller sjuklighet, ådragen under tjenstens utöfning; eller
3) — om styrelsen så för godt finner — som i öfrigt afskedas för
svårare sjuklighet eller för ålderdomssvaghet, med vilkor i förra fallet
af minst 10 års och i senare fallet af minst 20 års val vitsordad tjenst¬
göring hos bolaget,
Den, som afskedas såsom olämplig för tjensten, eller för tjenste¬
fel, eller brott mot allmän lag, eller derför att han utan styrelsens sam¬
tycke lemna t, sin tjenst, förlorar all pensionsrätt.
Bolaget bestrider all pensionering af sina underhafvande utan bidrag
af dessa.
Pension utgår vid fulla 10 tjensteår med 20 procent af medelaflö-
ningen för de 5 sista tjensteåren och höjes med 1 procent af denna
aflöning för hvarje nytt tjensteår. Vid fulla 20 sådana år utgör den
således 30, vid 25 år 35 och vid 30 år eller derutöfver 40 procent af
medelaflöningen. För skador i tjensten pensionerade erhålla minst 30,
högst 40 procent af medelaflöningen.
Vid jernvägen finnes äfven en enke- och pupillkassa för samtliga i
jernvägens ordinarie tjenst anstälda personer. Dess inkomster utgöras
(oafsedt räntor och gåfvor) af delegarnes årsafgifter (3 procent af af-
löningen för delegare, som vid inträdet ej fyllt 30 år; men ökad vid
äldre inträdesår med 0'i procent af aflöningen hvarje gång till högst
4'5 procent), delegarnes aflöningsförhöjningar (vid högre aflönings er¬
hållande de tre första månadernas löneförhöjning), jernvägspersonalens
böter för tjenstefel, inkomster af grässkörden å viss jernvägens mark,.
Öl
inkomster af tillvaratagna effekter och outlöst gods, inkomster af lösen
för gångbiljetter och af annonseringsafgifter samt outtagna och för¬
verkade pensioner.
Pension utgår i allmänhet till enka eller minst 2 föräldralösa min¬
deråriga barn med 25 procent, och till 1 sådant barn med 20 procent
af delegarens medelaflöning för de fem senast förflutna åren.
7. Pensioneringen vid Köping—Hulls jernväg.
Vid denna jernväg finnes dels en jemväl af personalen understödd
pensionskassa, eller understödskassan vid Köping—Hults jernväg, dels
utgå äfven pensioner eller bidrag dertill direkt från jernvägsbolaget.
a) Understödskassan vid Köping—Hults jernväg. Delegare i kassan,
som stiftades år 1876, är hvarje i bolagets ordinarie tjenst anstäld
person.
Delegare erlägger i inträdesafgift (bottenpenning) Vin af en månads
aflöning samt i årsafgift IV2 procent af aflöningen. Bolaget lemnar
dessutom till kassan bidrag, som hvart och ett af åren 1889—1891
uppgingo till 1,800 kronor, eller ej långt ifrån samma belopp, som del-
egarne tillsköto.
Understödet eller pensionen utgår:
1) för den, som efter minst 2 års oafbruten tjenst erhåller afsked
för kroppsskada ådragen under tjenstens utöfning, med 15 procent af
de två sista årens medelaflöning, men Ilöjes efter 10 års oafbruten tjenst
till 20 procent af de sista tio årens medelaflöning, och ytterligare med
5 procent derutaf vid hvarje nytt femtal af tjensteår, till högst 40 pro¬
cent (vid 30 tjensteår);
2) för den, som afskedas för sjukdom, med 15 procent af tioårs-
medelaflöningen efter 10 års oafbruten tjenst, 20 procent efter 15, 25
procent efter 20, 30 procent efter 25 och 40 procent efter 30 års tjenst;
3) för den, som afskedas på grund af ålderdomssvaghet, med 20
procent af tioårs-medelaflöningen efter 20 års oafbruten tjenst, med 30
procent efter 25 års och med 40 procent efter 30 års tjenst.
Den, som skiljes från bolagets tjenst för kroppsskada eller sjukdom
i följd af oordentligt lefnadssätt eller för brott, som medför förlust af
medborgerligt förtroende, eller för svårare uppsåtlig skadegörelse af
bolagets egendom, förlorar alla rättigheter i kassan.
Erhåller någon före 20 års tjenstetid afsked ur tjensten på egen
begäran, erhåller han tillbaka ur kassan sin inträdesafgift. Uppsäges
han af bolaget före nämnda tid, utan att hafva gjort sig skyldig till
någon åt förut omnämnda förseelser, eger han utbekomma alla sina till¬
52
skott till kassan, utan ränta. Afskedas någon efter 20 års oafbruten
tjenst, qvarstår han såsom delegare och befrias från afgifter till kassan.
Dör delegare, som oafbrutet i minst 15 år varit i bolagets tjenst,
erhåller hans enka 10 och hans barn under 15 år äfvenledes 10 procent
af hans medelaflöning för de tio sista åren såsom pension.
j| £fb) Pensionering från jernvägsbolaget. Utöfver det årliga bidrag å 1,800
kronor, som Köping—Hults jernvägsbolag lemnar till understödskassan
vid jernvägen, utbetalar det dessutom dels särskilda pensioner till jern-
vägspersonalen eller mera sällan dess enkor och barn, dels fyllnader i
understödsbelopp utbetalade af kassan till jernvägspersonalen eller någon
gång dess enkor och barn. De särskilda pensionerna uppgingo under
åren 1889, 1890 och 1891 till respektive 3,000, 3,750 och 5,250 kronor
samt fyllnadsbeloppen samtidigt till 2,389, 2,731 och 2,985 kronor.
8. Understödskassan vid Oxelösund—Flen—Vestmanlands jernväg.
Den nuvarande kassan bildades år 1883 på grundval af en äldre,
till hvilken jernvägsbolaget åren 1879 och 1880 anslagit bidrag.
För kassan, i hvilken hvarje i bolagets ordinarie tjenst anstäld
person är skyldig att ingå, gälla i allmänhet samma bestämmelser som
för understödskassan vid Köpings—Hults jernväg, för hvilken nyss
blifvit redogjordt. Dock finnas följande olikheter.
Delegares årsafgifter utgå med 2 procent af lönen. Bolaget be¬
talar ej kontanta bidrag, men har till kassans vidmakthållande ansla¬
git inkomsten af viss slags höskörd, af försåld makulatur och tillvara¬
tagna effekter, af affischering, gångbiljetter och restaurationsafgifter,
af tomthyror in. m., äfvensom inkomster af bolagets fastighet vid Oxelö¬
sund, hvarjemte personalens böter för tjenstefel ingå till kassan.
Understöd till delegare utgår utom i de 3 fall, som för under¬
stödskassan vid Köping—Hults jernväg äro bestämda, äfven i det fall,
att person, som varit i bolagets tjenst minst 30 år, uppnått 60 års
ålder, och utgår då med 40 procent af de tio sista årens medel¬
aflöning.
Derjemte finnes i reglementet föreskrifvet, att för hvarje femårs¬
period, eller oftare om särskild anledning dertill gifves, skall bolagets
styrelse utan understödskassans betungande genom tillkallad sakkunnig
person låta granska kassans grundfond för att få utredt, om anledning
finnes att hos bolaget begära medel till dess förstärkande eller om för¬
höjning af pensionerna kan ifrågakomma.
53
9. Nordmark—Klarelfvens och Filip stads Norra Bergslags jernvägars
pensions- samt enke- och pupillkassa.
Förut anförda bestämmelser om Bergslagernas jernvägs pensions-
samt enke- och pupillkassa gälla äfven denna, år 1883 stiftade kassa.
Dock förstås med aflöning enligt dess reglemente endast ordinarie af¬
löning, men ej inqvarteringsersättning. Bland inkomster ingå ej provi¬
sioner af fraktkredithafvare. Afgiften vid uppflyttning i högre löne¬
grad utgår med den erhållna förhöjningen under de tre första må¬
naderna.
10. Uddevalla—Venersborg—Herrljunga jernvägspersonals pensions- samt
enke- och pupillkassa.
Äfven för denna kassa gälla i allmänhet de för Bergslagernas jern¬
vägs pensions- samt enke- och pupillkassa anförda bestämmelser. Dock
ingå ej bland inkomsterna provisioner af fraktkredithafvare samt inkom¬
ster af annonseringsafgifter och af grässkörd; årsafgifter utgå med 3
procent af aflöningen vid inträde före 30 år och förhöjningar för äldre
inträdande, ända till 5 procent för inträdande vid 44—50 år; och av¬
gifter vid uppflyttning i högre lönegrad erläggas med den erhållna för¬
höjningen under de tre första månaderna.
11. Halmstad—Nässjö jernvägs pensions- samt enke- och pupillkassa.
Förut angifna bestämmelser för Bergslagernas jernvägs pensions-
sarnt enke- och pupillkassa gälla i allmänhet äfven för denna kassa.
Olikheterna äro endast följande.
Äfven person, som vid 40 intill 50 års ålder tillträder ordinarie
tjenst vid jernvägen, är ovilkorligen skyldig inträda i kassan.
Delegares utgifter vid aflöningsförhöjning utgå med aflöningsför-
höjningen för tre månader. Bolagets bidrag utgår med 3 procent af
den aflöning, som utgör grund för beräkning af delegarnes årsafgifter.
Enka med pensionsberättigadt barn eller flere föräldralösa barn i
pensionsåldern erhålla 33V> procent af den aflidne makens eller faderns
medelaflöning under de (JO sista månaderna, dock ej till högre belopp
än pension för honom utgått eller skolat beräknas med minst 20 pro¬
cent, såvida han icke omkommit i bolagets tjenst.
12. Under stödskassan för tjenstemän och, betjente vid
Nässjö— Oskarshamns jernväg.
Ändamålet med denna år 1883 bildade kassa är att lemna under¬
stöd åt delegare vid sjukdom eller kroppsskada samt åt delegares enka
54
och efterlemnade minderåriga barn. Ordinarie anställning vid jern vägen
medför skyldighet att i kassan inträda.
Bland kassans inkomster ingå delegares afgifter, jernvägsbolagets
kontanta bidrag, inkomsten för tillvaratagna effekter samt jern vägsper so¬
nalen ådömda böter.
Delegare erlägger dels inträdesafgift, dels månadsafgift. Inträder
delegare i kassan före fylda 30 år, utgör den förra 5 procent af ordi¬
narie månadsaflöning, höjes för 30-åring till 25, för 35-åring till 50 och
för 40-åring till 75 procent derutaf. Månadsafgiftens storlek är äfven
beroende af delegares inträdesålder. År denna lägre än 30 år, erläggas
2’25 procent; är den 30 till 35 år, erläggas 2'55 procent; är den 35 till
39 år, erläggas 2'85 procent af månadsaflöningen o. s. v.
Jernvägsbolaget har under åren 1888 och 1889 lemna! i årsbidrag
?,000 kronor och under åren 1890 och 1891 2,000 kronor.
Understöd utgår till delegare under sjukdom, sedan lians aflöning
bos jernvägsbolaget upphört, nemligen 1) för de första sex månaderna
med Va af den ordinarie lönen (V2 af lönen vid delegareskap under min¬
dre än två års tid), samt 2) i fall sjukdom längre fortfar eller delegare
på grund af sjukdom eller kroppsskada ej längre kan användas på plats
vid jern vägen med lön, uppgående till hälften af hvad han förut erhållit,
med 20 procent af sist innehafda aflöning.
Till delegares enka eller barn under 15 år (ett eller flere) utgår
understöd med tillsammans 25 procent af delegarens senast innehafda
aflöning.
Delegare, som uppsäges från sin befattning vid jernvägen på grund
af olämplighet eller befattningens indragning, eger återfå inbetalda
månadsafgifter utan ränta och med afdrag af möjligen erhållna sjuk¬
understöd.
De sjukunderstöd, som under de senaste åren lemnats till del¬
egare, äro nästan alla tillfälliga. År 1891 utdelades dock ett understöd
för orkeslösa.
13. Vexjö—Alfvesta jernväg saktiebolags pensionsfond.
Denna pensionsfond för jernvägsbolagets tjenstemän och betjente
samt deras enkor och barn är bildad af bolagets egna medel och utgö¬
ras dess inkomster, oafsedt räntor, af bolagets årsbidrag, under senaste
tid 5,000 kronor, medan jernvägspersonalen ej dertill lemnat eller lemnar
några tillskott. Intet, särskild! reglemente är för den utfärdadt, utan
har, enligt lemnad upplysning, om pensions beviljande, storlek m. m. i
hvarje särskild! fall beslutits af jernvägens direktion, men följas härvid
i hufvudsak de grunder, som vid statens jernvägar äro gällande; liksom
55
äfven aflöningarne till jernvägens tjensteman och betjente numera utgå
med ungefär samma belopp som till motsvarande tjensteinnehafvare vid
statens jernvägar.
14. Karlskrona—Vexjö jernvägs pensionsanstalt.
Delegare i anstalten är hvar och en, som anställes i jernvägens
tjenst med lön på stat eller i stadigt arbete.
Delegare erlägga årsafgifter, livilkas storlek beror af åldern vid
inträdet i anstalten. År denna lägre än 30 år, erlägges 3'2 procent
af aflöningen; är den 30 år, erlägges 3-3 procent; och den höjes seder¬
mera med Om procent för hvart annat åldersår. Den är sålunda vid
32 år 3-4 vid 40 år 3-s, vid 44 år 4-o procent o. s. v. Derjemte
skall den, som vid inträdet fyllt 30 år, erlägga retroaktivafgift, mot¬
svarande hela värdet af förmånen att ej behöfva erlägga högre års¬
afgifter än de ofvannämnda, hvilket värde af anstaltens direktion be¬
stämmes. Såsom aflöning räknas fast aflöning, ökad med 20 procent
för den, som åtnjuter bostadsförmån, samt dessutom, enligt särskilda
bestämmelser, postarfvode. För de enligt beting samt efter dag eller
timme aflönade bestämmer styrelsen, hvartill aflöningsbeloppet skall be¬
räknas.
Vid uppflyttning i högre löneklass erlägger delegare till anstalten
en månads aflöningsförhöjuing.
Jernvägsbolaget bidrager till anstalten med ett belopp, motsva¬
rande 2 procent af skilnaden mellan bolagsrörelsens samtliga inkomster
å ena sidan och utgifter för drift och underhåll, inberäknadt utskylder,
å andra sidan, under nästföregående året.
Berättigad till pension är: 1) den som efter 30 delegareår uppnått
sådan ålder, att hans lefnads- och delegareår sammanlagdt uppgå till
95; 2) den som afskedas på grund af kroppsskada eller sjuklighet,
ådragen under tjensteutöfning vid jernvägen; samt 3) den som efter
minst 10 delegareår afskedas för sjuklighet i öfrigt eller för ålder¬
domssvaghet.
Pensionen utgår i vissa procent af den årliga medelaflöningen under
de 60 sista månaderna före afskedet, och beräknas denna procent efter
delegareårens antal. Åro dessa 10, erhållas 20 procent af medelaflö¬
ningen i pension; äro de flere, ökas procentantalet först med två och
sedan med fyra för hvarje delegareår. Efter 15 delegareår utgår pen¬
sionen sålunda med 30 procent, efter 20 år med 40, efter 25 år med
60 och efter 30 år med 80 procent af medelaflöningen. Dock får ingen
pension utgå med högre belopp än 3,000 kronor.
För skador i tjensten pensionerade erhålla minst 50 procent af
medelaflöningen; i fall den vanliga beräkningen är för dem förmån¬
56
ligare, erhålla de pension efter denna. År skadan så svår, att den
skadade ej vidare kan bidraga till sin försörjning, utbetalas alltid det
högsta pensionsbeloppet, eller 80 procent af medelaflöningen.
Beträffande delegares rätt att vid utträdet ur anstalten i vissa fall
återfå erlagda afgifter gäller hufvudsakligen samma bestämmelser som
för Bergslagernas jernvägs pensionskassa.
Då anstalten den 1 Juli 1890 bildades öfverfördes till densamma
såsom dess grundkapital en förut samlad pensionsfond å 29,804 kronor.
Vid sidan af den afdelning af pensionsanstalten, för hvilken nu
blifvit redogjordt, finnes derjemte en annan, särskildt redovisad, nem¬
ligen dess enke- och pupillkassa hvilken bildades den 1 Juli 1891. Året
förut hade jern vägsbolaget såsom grundkapital åt kassan anslagit 4,818
kronor; under dess första verksamhetsår lemnade det i bidrag 2,500
kronor.
Utom bolagets bidrag utgöras kassans inkomster, oafsedt räntor
in. in., af delegarnes bidrag, jernvägspersonalens böter för tjenstefel,
inkomster af jernvägen tillhörande jord, af försåld makulatur, af tillvara¬
tagna effekter och outlöst gods, af upplåtna försäljnings- och annonse-
ringsrättigheter samt af gångbiljetter och influtna ersättningar för olof¬
ligt beträdande af jernvägsområdet.
Delegare erlägger i årsafgift 2 V2 procent af det aflöningsbelopp,
hvarå han erlägger årsafgift till pensionsanstalten; samt vid befordran
2 månaders aflöningsförhöjning. Vid uppnådda 50 år, befrias delegare,
som ej eger pensionsberättigade anhöriga, från medlemskap i kassan,
efter skriftlig anmälan till dess styrelse.
Ogift enka (med vissa undantag) och barn under 16 år åtnjuta
pensionsrätt. Till dem utgår pension med tillsammans 25 procent af
den aflidne delegarens pension, i fall han var pensionstagare; i annat
fall af den pension, som efter hans delegareår vid dödsfallet (antagna
till minst 10) kan beräknas för honom.
15. Helsingborg—Hessleliolms jernvägars pensions- samt
enke- och pupillkassa.
Delegare i kassan är hvar och eu i jernvägarnes ordinarie tjenst
anstäld person.
Kassans inkomster, oafsedt räntor in. in., utgöras af delegarnes och
jernvägsbolagets bidrag, personalen ådömda böter, inkomster för för¬
varade effekter och för såld makulatur samt vissa inkomster enligt jern¬
vägarnes trafikreglemeute.
Delegare erlägger i afgift vid inträdet hälften af honom då till¬
kommande månadsaflöning; i årsafgift, i fall han vid inträdet är yngre
57
än 30 år, 4'5 procent af aflöningen, men, i fall lian då är äldre, för¬
höjd med vanligen 0‘2 — stundom Om eller 0'3 procent — för hvarje
åldersår (5'7 procent således för 40-åring, 6m procent af 45-åring o.
s. v.) samt dessutom i sådant fall retroaktiva afgifter, motsvarande hela
värdet af förmånen att ej behöfva erlägga högre årsafgifter än de be¬
stämda; äfvensom slutligen vid uppflyttning i högre aflöningsklass af-
löningsförhöjningen för två månader.
Pensionär betalar endast den del af årsafgiften, som beräknas för
enkors och barns pensionering (3'0 procent af aflöning för delegare,
som inträdt i kassan före fylda 30 år, 3m procent för den som då
fyllt 30, men ej 31 år o. s. v.). Person, som vid fylda 45 år, och efter
20 års ordinarie tjenst vid jernvägarne på begäran erhåller afsked
derifrån, kan mot samma afgifters erläggande bibehålla pensionsrätt
för enka och barn.
Jernvägsbolagets kontanta bidrag utgår med 5,000 kronor årligen.
För pensionsrätt gälla enahanda vilkor som i Bergslagernas jern¬
väg^ kassa äro bestämda, dock att barns pensionsrätt upphör först vid
18 års ålder.
Pensionernas storlek äro äfven för delegare enahanda (50 procent
af de 5 sista årens medelaflöning efter 30 års tjenst o. s. v.). Pension
på grund af skada i tjensten utgår dock med 50 procent af de 5 sista
årens medelaflöning, eller, i fall den skadade kan sköta annan, mindre
inbringande tjenst hos jernvägsb olaget, med så stort belopp, att det
jemte lönen uppgår till samma 50 procent.
Pension till enka eller efterlemnade barn utgår med 20 procent af
medelaflöningen för de fem sista årsaflöningar, efter hvilka den aflidnes
årsafgifter beräknas; men till enka och barn efter delegare, som vid
fylda 45 år erhållit afsked, med endast 15 procent af samma aflöning.
Pensionsrätt förloras, om person afskedas i följd af tjenstefel, brott
mot allmän lag eller afvikande ur tjensten.
Afskedas någon i följd deraf, att hans befattning indrages, eger
han återfå sina erlagda afgifter jemte ränta, men med af kassans sty¬
relse faststälda afdrag af kostnaden för den risk, kassan lupit att få
utbetala pension till den afslcedade eller hans efterlefvande.
16. Landskrona och Helsingborgs jernvägars pensions- samt
enke- och pupillkassa.
Samma bestämmelser, som blifvit anförda såsom gällande för mot¬
svarande kassa vid Helsingborg—Hessleholms jernvägar, gälla äfven i
hufvudsak här. Dock märkes.
Vid kassans stiftande öfverlemnade jern vägsbolaget till den sin
pensionsfond, 29,178 kronor vid 1878 års slut, för att bilda dess reserv¬
58
fond, men med skyldighet att af räntan först och främst skalle utbe¬
talas de pensioner, hvilka bolaget beviljat före den 1 April 1879.
Jernvägens bidrag utgår med ett belopp, motsvarande 1 V2 procent
af skilnaden mellan jernvägarnes samtliga trafikinkomster å ena sidan
och utgifter för drift och underhåll å andra sidan.
Vid uppflyttning i högre lönegrad erlägger delegare till kassan
aflöningsförhöjningen för tre månader.
Utom jern vägsbolagets och delegarnes bidrag samt oafsedt räntor
m. m. uppräknas bland kassans inkomster: jernvägspersonalens böter
för tjenstefel, afkastningen af vissa jordstycken, inkomster af förvarade
effekter, af tillvaratagna effekter och af outlöst gods, inkomsten af
makulatur, af beviljade rättigheter till försäljning och annonsering samt
af försålda gångbiljetter och inträdesbiljetter till stationernas väntsalar.
Pension på grund af skada under tjensteutöfning utgår med minst'
35 procent utaf aflöningen.
H. Pensionskassor för industriella arbetare.
1. Gutenbergska stiftelsen.
Den år 1880 ombildade Konstförvandtskapets kassa i Stockholm är
fördelad i 3 afdelningar: sjuk- och begrafningshjelpsfonden (från år
1754), pensionsfonden »Gutenbergska stiftelsen», inrättad år 1840 till
minne af boktryckerikonstens fjerde sekularfest, samt enkehielpsfonden
(från år 1854).
Rätt till inträde i de två förstnämnda fonderna ega alla vid bok¬
tryckeri eller stilgjuteri i Sverige anstälde typografer och stilgjutare,
såväl manliga som qvinligt, i åldern mellan 18 och 30 år, hvilka styrka
sig vara friska.
I inträdesafgift erläggas 5 kronor, som tillfalla pensionsfonden, i
årlig afgift 16 kronor, deraf hälften till sjuk- och begrafningshjelpsfonden
och hälften till pensionsfonden. Pensionerad delegare är befriad endast
från den senare hälftens erläggande.
Sjukhjelp utgår för vecka med 8 kronor i 26 veckor och 4 kronor
i ytterligare 26 veckor af en femårsperiod; begrafningshjelp, efter leda¬
rn otskapets längd, med 50 eller 75 kronor.
Pension, som för pensionärer från äldre tid utgår med 60 kronor,
utgår från och med 1887 med 100 kronor och inträder pensionsrätt vid
55 års ålder, i fall stadgade afgifter minst 30 år blifvit erlagda.
59
Ur pensionsfonden utdelas äfven tillfälligt understöd med 25 kronor
i qvartalet under högst 1 år åt delegare, livilkens sjukdom och deri¬
genom vållade oförmåga till arbete fortfar 3 månader utöfver den tid,
han eger rätt att åtnjuta sjukhjelp (inalles 312 kronor under hvarje fem¬
årsperiod).
I enkehjelpsfonden eger manlig kassadelegare, som ej fyllt 40 år,
rätt att inom 2 år efter ingånget äktenskap anmäla hustru till inträde;
och erhåller hon då, i fall hon, oafsedt inträdesafgift å 5 kronor, i
minst 15 år till fonden inbetalt 5 kronor, efter mannens frånfälle enke¬
hjelp af 40 kronor om året. Aflider hon såsom hustru, erhåller mannen
efter henne begrafningshjelp med 50 kronor. Aflider hon såsom pensio¬
när, utbetalas till hennes sterbhus begrafningshjelp med 30 kronor.
Vid 1891 års slut uppgingo tillgångarne i sjukhjelpsfonden till
15,013 kronor, i pensionsfonden till 50,563 kronor och i enkehjelpsfon¬
den till 13,133 kronor. Af delegarne i pensionsfonden, 365 till antalet,
voro alla utom 23 från Stockholm. Till denna fond, hvars kapital
till en del bildats genom gåfvor, hade äfven under detta år sådana
influtit, å tillsammans 1,091 kronor, deraf 816 såsom afgift af 12 bok¬
tryckerifirmor jemlikt Boktryckerisocietetens beslut den 12 April 1882.
2. Stockholms nya spärvägsaktiebolags pensionsinrlutning.
Vid Stockholms nya spårvägsaktiebolag, som för närvarande i sin
ordinarie tjenst sysselsätter omkring 200 personer, inrättades ofvan-
nämnda pensionsinrättning år 1885 och ingingo då i densamma frivilligt
45 delegare, hvarjemte afsigten var, att alla, som derefter anstäldes i
bolagets ordinarie tjenst, skulle vara skyldige att deri ingå. I Juni
månad år 1886 hade delegarnes antal ökats till 70, men af dem utträdde
nämnda månad 63 ur inrättningen, i hvilken nu endast qvarstå bolagets
kontorspersonal samt cheferna för dess trafik-, stall- och spårafdelningar.
Enligt reglementet indelas inrättningens delegare i 2 klasser: A
och B, af hvilka den senare omfattar bolagets konduktörer och kuskar,
den förre den öfriga personalen.
Delegare erlägger årsafgift, hvilken utgår med viss procent af hans
aflöning, hvilken procent beror på hans ålder vid inträdet i pensions-
inrättningen. Inträder någon före fy Ida 19 år, erlägger han i klass A
las procent och i klass B 2‘0 procent af afiöningen, och ökas procenten
för hvarje år i klass A med 0-i till och med 26:te och i klass B med
0'2 till och med 25:te året, och för följande år något mer till och med
30:de året. Person, som vid inträdet fyllt 30 år, erlägger i årsafgift i
klass A 3-2 procent af afiöningen och i klass B 5-7 procent derutaf,
hvarförutom den, som fyllt 31 år, är skyldig erlägga retroaktivafgift efter
60
styrelsens beslut. För den, hvilken öfvergår från en klass till en annan,
äro särskilda bestämmelser stadgade.
A id uppflyttning i högre aflöningsklass, som berättigar till högre
pension, erlägges första månadens aflöningsförhöjning till pensions-
inrättningen.
Enligt reglementet skall spårvägsbolaget äfven lemna bidrag till
pensionsinrättningen, ehuru beloppet deraf ej är bestämdt, Af tabell 3
synes, att under åren 1889—1891 detta bidrag varit mycket betydande.
Delegare erhåller pensionsrätt dels för ålder: nemligen i klass A
vid 60 och i klass B vid 55 lefnadsår; dels för kroppsskada eller sjuk¬
lighet ådragen under tjensteutöfning och af sådan art, att han derigenom
blir oförmögen sköta sin tjenst; dels slutligen, i fall han efter minst
tio års tjenst hos bolaget afskedas, emedan han i följd af sjuklighet i
öfrigt eller af ålderdomssvaghet icke kan behörigt sköta sin befattning.
Pension utgår efter fylda 10 tjensteår med 20 procent af medel-
aflöningen under de fem sista åren samt ökas för hvart tjensteår med
2 procent till och med det tjugonde, då den sålunda utgår med 40
procent af medelaflöningen; och derefter för hvart år med 4 procent
till och med det tjugufemte tjensteåret. Efter 25 tjensteår erhållas så¬
ledes 60 procent af medellönen i pension. Invalid, i följd af skada
under tjensten, erhåller aldrig mindre än 40 procent deraf.
Delegare, som entledigas såsom varande för sin befattning olämplig
eller afskedas på grund af tjenstefel eller brott mot allmän lag, förlorar
all rätt till pension, äfven om han vid afskedet innehade sådan rätt,
Från sin befattning afskedad delegare eger återfå inbetalda afgifter
(jemte ränta), i fall orsaken till afskedandet är, att befattningen till följd
af förändringar i bolagets organisation eller verksamhet indrages.
Vid sidan af pensionsinrättningen är under bildning en enke- och
ptupillkassa, för bolagets personal. Till densamma ingå sådana biförtjenster
vid spårvägstrafiken som annonseringsafgifter, afgift för att en annons-
tidning får inläggas i spårvagnarne, försäljning af tagel in. m. Hit gå
äfven spårvägspersonalen ådömda böter. Årsinkomsten utgör omkring
1,200 och samtliga tillgångar uppgå till omkring 14,000 kronor.
o
4. Åtvidabergs bruksfolks 'pensionskassa.°)
Skyldig att inträda i denna, år 1854 bildade pensionskassa är hvar
och en vid smältverket i Åtvidaberg till ordinarie arbetare antagen per¬
son, som icke fyllt 30 år.
Kassans styrelse utgöres af 9 personer med kopparverkets före¬
ståndare eller den, som verkets egare dertill förordnar, såsom ordförande *)
*) För 3. Pensionskassan Arbetarnes ring (i Stockholm), hvarom uppgifter inkommo under
arbetets teckning, redogöres under tab. 8 (sid. 104 not 1).
61
samt en bland verkets tjensteman utvald räkenskapsförare. Öfriga 7 sty¬
relseledamöter utses bland kassans delegare. Ledamöterna åtnjuta ej arf¬
vode. Att granska kassan och dess förvaltning väljas af delegarne
årligen, inom eller utom föreningen, 2 revisorer jemte suppleanter.
Kassans inkomster utgöras utom räntor och möjliga gåfvor utaf
afgifter af alla delegare, som ej äro pensionerade eller åtnjuta understöd,
med 2 procent af deras arbetsförtjenst, hvilka afdragas, då de å bruks-
kontoret erhålla aflöning, samt de insättningar, som åläggas arbetare för
försumlighet i arbete eller andra förseelser.
Delegare, som för upprepad försumlighet i arbete eller andra svåra
fel skiljes från verket, erhåller icke tillbaka något af den insats, han
gjort. Delegare, som frivilligt afflyttar från verket, innan han blifvit
pensionsberättigad, erhåller tillbaka hälften af gjorda insatser, dock utan
ränta. Uppsäges någon till aflyttning utan begånget fel (t. ex. genom
öfverbefolkning), erhåller han hela sin insats tillbaka, äfvenledes utan
ränta.
Till pension äro berättigade alla delegare, som uppnått 55 års ålder,
och bland de s. k. skeppundlöntagarne de, som uppnått 50 år och
innan 55 års ålder afgått från nämnda arbetareklass och dermed före¬
nade högre arbetsförtjenst. Pension utgår för närvarande med 25 kro¬
nor, men kan, om kassans tillgångar det medgifva, höjas.
Från kassan utdelas äfven understöd åt ogifta enkor samt fader-
och moderlösa barn under 16 år efter delegare, med 25 kronor årligen.
Äfven utdelas understöd till delegare, som genom olyckshändelse
eller långvarig sjukdom blifvit till arbete oförmögne eller försvagade,
samt begrafningshjelp efter delegare, när sådant anses vara af behofvet
påkalladt. Häröfver eger styrelsen att för hvarje gång bestämma. År
1891 utbetaltes omkring 50 kronor för sådana ändamål.
5. Slottsmöllans fabriksarbetares sjuk- och begrafnings- samt
understöds- och pensionskassa.
De vid Slottsmöllans, Wallbergs fabriks aktiebolag tillhöriga, klädes¬
fabrik i Halmstad anstälde arbetare pensioneras dels 1) ur en bolaget
tillhörig sjuk-, skol- och pensionskassa, hvars behållning vid 1891 års
slut uppgick till 189,127 kronor och hvarur vid denna tid 25 personer
åtnjöto pensioner med tillsammans 132 kronor hvar fjortonde dag, eller
3,432 kronor per år, men hvarur inga nya pensioner skola utdelas, dels
2) af ofvannämnda kassa, som bildades redan år 1867, men först i
Mars 1891 öfvergick att äfven vara understöds- och pensionskassa. Den
egde då en grundfond af 39,354 kronor, hvilken genom gåfva utaf bo¬
laget ökades med 10,000 kronor.
62
Alla arbetare å Slottsmöllans fabrik äro skyldige att ingå såsom
delegare i kassan. Lemnar arbetare fabriken, förlorar han all delaktig¬
het deri, men återfår, om han i minst 5 år gjort inbetalningar dit, utan
att derur hafva åtnjutit någon hjelp, belopp vexlande mellan 10 och 25
kronor.
Kassans inkomster utgöras utom räntor af bolagets bidrag och
delegarnes afgifter. Bolagets årsbidrag utgör 1,000 kronor.
Vid inträde i kassan erlägger hvarje man 2 kronor, hvarje qvinna
och minderårig af mankön 1 krona. Den sistnämnde betalar vid upp¬
nådda 18 år ytterligare 1 krona.
Hvarje delegare betalar derjemte en ständig afgift, hvilken vid den
hvar fjortonde dag skeende aflöningen innehålles af hans arbetsförtjenst
och utgår med följande belopp: i l:a klassen (personer under 2() år)
med 20 öre, för minderårig, som efter gällande förordning icke får ar¬
beta mer än half arbetstid, med 10 öre, i 2:a klassen (qvinnor 20 år
och deröfver) med 30 öre, i 3:e klassen (ogifta män i samma ålder)
med 40 öre och i 4:de klassen (gifta män i samma ålder) med 50 öre.
Sjukhjelp erhålles med 3 till och med 7-50 kronor i veckan, allt
efter den klass som den sjuke tillhör, under högst 26 veckor af året.
Bolaget betalar dessutom medicin och vård af fabrikens läkare. I begraf¬
ningshjelp utbetalas från 25 till och med 50 kronor.
Delegare, som genom ålderdom, sjuklighet eller olycksfall blifvit
oförmögen att vidare arbeta och draga försorg om sig och de sina,
erhåller för sin återstående lifstid pension å följande belopp: qvinna 3,
ogift man 4-äo, gift man med familj 6 samt man och hustru, som hvar
för sig äro berättigade till understöd, tillsammans 7-50 kronor i veckan.
För att komma i åtnjutande af pension fordras, att under en tid af
minst 15 år hafva vant i bolagets tjenst, der ej yttre kroppsskada, som
ådragits under anbefaldt arbete, är orsak till oförmögenheten att vidare
arbeta.
Efter arbetare, som i minst 5 år haft anställning vid Slottsmöllans
fabrik, erhåller enka, om hon är ensam och icke eger sysselsättning
vid fabriken eller kan beredas sådan, en årlig pension af 75 kronor,
så länge hon lefver ogift, dock ej för längre tid än 15 år efter mannens
död. Finnas två eller flere minderårige barn lemnas äfven understöd
åt dem i mån af behof och med belopp, som styrelsen pröfvar nödigt.
Fabriksbolaget omhänderhar kassans medel och är för dem ansva¬
rigt. Kassans styrelse består af 5 ledamöter och utses tland delegarne.
Alla frågor om rätt till eller förverkande af särskilda slag af under¬
stöd samt om stadgarnes tolkning och tillämpning i öfrigt pröfvas och
afgöras af styrelsen i samråd med bolagets disponent eller af honom
förordnad annan bolagets tjensteman; och gäller vid skiljaktiga meningar
disponentens åsigt, så vida ej styrelsen är enig.
63
Om regering och riksdag besluta obligatorisk ålderdomsförsäkring
för arbetarne, eller på annat sätt tillförsäkra dem understöd eller pension,
skola alla sådana medel tillfalla kassan, som deremot har skyldighet att
till arbetarne utbetala, hvad i kassans stadgar finnes föreskrifvit. Af-
gifterna för sådan försäkring drabba kassan.
Bestämmelser finnas för det fall, att fabriken skulle öfvergå till
annan egare eller helt och hållet nedläggas.
6. Per siergs grufarbetares sjuk-, begrafnings- och pensionsfond.
Hvarje arbetsduglig man eller qvinna, ej öfver 45 år gammal, som
är mantaisskrifven vid Persberg och Yngshyttan, eger inträda i denna,
år 1875 stiftade förening.
Månadsafgift erlägges af man med 75 öre och af qvinna med 37
öre, och eger disponent eller husbonde rätt att af förtjenst eller lön
afdraga nämnda belopp Qch insätta det i kassan för arbetare eller
tjenare. Medlem är, sedan han i fonden insatt 200 kronor, befriad från
vidare insättning.
Sjukhjelp erhålles, högst 60 dagar årligen, af man med 75 och af
qvinna med 37 öre per arbetsdag. Begrafningshjelp utgår efter man
med 30 och efter qvinna med 15 kronor.
Pension erhålles af delegare i fonden, som blifvit förderfvad eller
genom sjukdom oförmögen till arbete ett helt års tid, äfvensom af den,
hvilken genom ålderdom och dermed följande oförmåga ej förmår in¬
betala sina månadsafgifter. Pension erhålles under hvart och ett af de
4 första åren med 25 procent af delegares i fonden insatta medel och
under följande år med den procent, kassan kan medgifva, hvilken pro¬
cent bestämmes å fondens ordinarie stämma i Juni månad.
Aflider delegare och efterlemna!' enka samt barn under 16 år, er¬
hålla de gemensamt pension efter samma bestämmelser.
Fondens behållning skall insättas i sparbank utom reservfonden,
som skall innestå å Persbergs grufvekontor.
År 1891 utbetaltes i sjuk- och begrafningshjelp 958 kronor, i pen¬
sioner åt 2 män 30 kronor, i pensioner till 8 enkor och 2 barn 659
kronor samt i öfriga utgifter 55 kronor.
7. Skultuna bruksarbetares nya understödsförening.
Medlem i föreningen, hvilken stiftades år 1885, är hvarje arbetare
öfver 15 år, som anställes vid Skultuna bruks fabriker och fullgör stad-
garnes föreskrifter.
64
Hvarje arbetsför delegare mellan 15 och 65 år erlägger till före¬
ningen 25 öre i månaden (3 kronor per år), livilka på brukskontoret
afdragas vid skeende aflöning.
Delegare, som afflyttar från bruket, får qvarstå i föreningen, om
lian ordentligt fullgör sina inbetalningar dit. I fall lian i 10 och der¬
efter följande år ständigt vant anstäld vid bruket samt under tiden
icke åtnjutit något understöd från föreningen, eger han rätt att vid af¬
flyttning återfå inbetalda medel.
Endast räntan af föreningens kapital får användas till understöd.
Häraf afsättas 60 procent till hjelp åt delegare, som genom sjukdom
eller olyckshändelse äro oförmögne att arbeta, 10 procent till begraf¬
ningshjelp och 30 procent till pensioner.
Pensioner utbetalas till delegare, som »genom ålderdom, obotlig
sjukdom eller olycksskada är oförmögen att arbeta», till delegares ogifta
enka och till delegares fader- och moderlösa barn under 15 år.
Stadgeändringar skola, för att blifva gällande, gillas äfven af Skul-
tuna aktiebolags styrelse.
År 1891 utdelades endast sjukhjelp och pensioner åt enkor. Dessa
sistnämnda, 5 till antalet, erhöllo hvardera 3-i3 kronor. Till förenin¬
gens inkomster under året bidrog Skultuna aktiebolag dels med ett
»årsbidrag» af 200 kronor, dels derutöfver med 162 kronor. Före¬
ningens tillgångar växte under året med 900 kronor och utgjorde vid
årets slut 5,317 kronor.
8. Tunadals pensions- och enkekassa.
Till kassan, som bildades år 1882, är enligt reglementet hvarje
vid Tunadal i stadigvarande arbete antagen person, som uppnått 21,
men icke öfverskridit 55 års ålder, skyldig att inbetala 10 öre i veckan
(5-20 kronor per år), hvaremot arbetsgifvaren förbundit sig att bidraga
med lika stort belopp som summan af samtlige arbetares årstillskott.
Till kassan öfverföres derjemte öfverskottet vid årets slut i den på plat¬
sen bildade sjukkassan.
Afflyttar delegare från Tunadal före uppnådd pensionsålder, eger
han från kassans grundfond återfå alla dit gjorda inbetalningar, dock
utan ränta.
Har delegare tillhört kassan i 5 år, eger han året efter det, han
fylde 55 år, erhålla pension (i motsatt fall måste han förut inbetala
sina 5-årsafgifter). Sådan delegares enka undfår äfven pension, så
länge hon lefver ogift. Dör enka och efterlemnar oförsörjda barn,
pröfvar bolagsstämman, huruvida och till hvilket belopp understöd till
dem må lemnas.
G 5
Endast den årliga räntan, sedan förvaltningskostnaderna blifvit be¬
täckta, får användas till pensioner, hvilka utdelas med lika belopp till
alla })ensionsberättigade delegare och, under senare år, äfven till alla
pensionsberättigade enkor. Högre pension än 200 kronor får dock
ej lemnas, utan bör, i fall efter sådana pensioners utbetalande öfver¬
skott ännu finnes, detta, efter delegarnes beslut, användas till andra,
delegarnes bästa afseende ändamål och företrädesvis till insättning af
medel i lifränte- och kapitalförsäkringsanstalt för deras barn.
Styrelsen består af 6 utaf delegarne valda personer jemte platsens
disponent eller förvaltare såsom ordförande, livilkens medgifvande for¬
dras till hvarje ändring af kassans stadgar.
Kassans medel skola för dess räkning insättas i bankinrättning.
Kassans upplösning kan endast beslutas, i fall verket nedlägges,
eller om det försäljes eller vid verksegarens konkurs öfvertages af
hans konkursmassa och de nya innehafvarne ej vilja ikläda sig den
förre egarens förbindelser till kassan. Vid upplösning skola kassans
tillgångar fördelas så, att pensionärerne först utfå ett belopp motsva¬
rande deras pensioners kapitalvärde enligt särskild bestämmelse, och
att derefter öfrige delegare återfå sina insättningar med ränta på ränta.
Skulle derefter något återstå, skall det efter delegarnes närmare be¬
stämmande användas till något för platsen eller kommunen nyttigt
ändamål.
o
Aren 1889 och 1890 utgingo pensionerna med 50 och år 1891
med 40 kronor.
9. Kramfors arbetares understödskassa.
Vid slutet af år 1855 bildades vid Kramfors sågverk, dels genom
bidrag al verkets egare och dels genom dess arbetares frivilliga till¬
skott, en fond, benämnd Kramfors fattigkassa, från hvilken vid trän¬
gande behof understöd lemnades arbetarefamiljer vid dödsfall och svå¬
rare sjukdomsfall. Någon särskild styrelse för denna fond fanns dock
ej förr än år 1880, då den sattes i förbindelse med den samma år bil¬
dade Kramfors arbetares sjukhjelpsförening, i hvilken numera alla vid
sågverket anstälde arbetare äro skyldige att inträda, hvilka till den¬
samma erlägga, man inträdesafgift af 5 kronor och månadsafgift af 50
öre, och qvinna eller minderårig inträdesafgift af 2 kronor 50 öre och
månadsafgift af 25 öre, och hvilka ur densamma erhålla sjukhjelp
för högst 3 månader under fortlöpande sjukdom med respektive 1 krona
och 50 öre per dag.
Det öfverskott, som vid årets slut förefunuits i sjukkassan, har
och skall eldigt dess reglemente fortfarande öfverföras till understöds-
Xya Arbct.-förs.-koviitvna bet. IV. ",
66
kassan, från hvilken enligt beslut af sjukhjelpsföreningens styrelse, som
utgöres af en af verkets disponent bland dess kontorspersonal utsedd
ordförande och 6 af arbetarne utsedde ledamöter, utdelas pensioner till
ålderstigna behöfvande, såväl män som qvinnor, bland Kramfors arbe¬
tarekår.
År 1891 utdelades 12 pensioner å i medeltal 3Pö7 kronor. Bo¬
laget lenmade detta året i bidrag till kassan 210 kronor och utgjorde
dennas behållning vid årets slut 11,209 kronor. Bolaget har der¬
jemte olycksfallförsäkrat alla sina arbetare.
J. Öfriga pensionskassor.
1. Pensionsfonden för tjenstemännen vid Smalands in. fl. provinsers
hypoteksförening samt deras enkor och barn.
Fonden afser alla personer i föreningens tjenst med bestämd årlig
lön, äfven dess vaktmästare.
Delegare erlägger till fonden en procent af lönen för året.
Hypoteksföreningen utbetalar årligen till densamma två procent af
förvaltningskostnadsbidrag efter dess nästföregående räkenskapsår upp¬
gående bruttobehållning.
För pensionsrätt fordras att vara 60 år gammal och att hafva varit i
föreningens tjenst minst 25 år. Pension utgår med lönens halfva be¬
lopp. Pension kan dock enligt bolagsstämmas beslut beviljas äfven
utan dessa vilkor åt behöfvande, som genom sjukdom eller af annat,
skäl är oförmögen att bestrida sin tjenst,
Enka eller barn under 21 år efter afliden tjensteman kunna, om
och så länge de äro i behöfvande omständigheter, efter direktionens be¬
slut, erhålla pension med högst hälften af det belopp, som den aflidne
blifvit eller varit berättigad att uppbära såsom pension.
2. Hypoteksförening ens i Göteborg pensionsfond.
Delegares och föreningens bidrag utgå efter samma bestämmelse]^
som gälla beträffande motsvarande fond vid Smålands m. fl. provinsers
hypoteksförening.
67
Tjensteman, som uppnått 60 års ålder, erhåller från fonden i pen¬
sion 80 procent af sin ordinarie lön efter 30 års anställning hos före¬
ningen samt 75 procent efter 25 års och 60 procent efter 20 års an¬
ställning.
Pension för sjuklighet kan efter bolagsstämmas beslut beviljas be¬
höfvande före nu angifna ålder och tjenstetid.
3. Bruksbetjeningens inom Skåne och Kronobergs bergmästaredöme
pensionskassa.
Inspektörer och bokhållare vid de inom Skåne och Kronobergs
bergmästaredöme belägna jernbruk och andra bergverk äfvensom glas-
och pappersbruk ega rätt att inträda i kassan, om de dertill anmäla sig
inom 2 år från den dag, de lillträdt med lön förenad befattning.
Delegare skall till kassan inbetala antingen 300, 150 eller 75 kro¬
nor vid inträdet eller, med ränta, under tio år, samt, om han ingår nytt
gifte och eger barn i det föregående samt viil vinna pensionsrätt för
hustru och barn i det senare giftet, hälften af dessa belopp.
Delegare, som tillhört kassan i 10 år och ej innehar med lön för¬
enad befattning, eger vid 55 års ålder bekomma full pension, om kas¬
sans tillgångar det medgifva.
Enka eller efterlemnade barn yngre än 16 år erhålla, när afgiften
blifvit till fullo inbetald, half pension.
Understöd från kassan kan af direktionen lemnas nödlidande del¬
egare äfvensom pensionsberättigads dotter, som uppnått 50 års ålder
och ej varit gift.
Full pension utgår för närvarande vid högsta inbetalning med
136-83 kronor och vid lägre inbetalningar i proportion derefter.
K. Allmän öfversigt.
Antalet af de pensionskassor eller pensionsinrättningar, för hvilka
i det föregående redogjorts, uppgår till 88, och äro af dessa 5 enke-
och pupillkassor, sidoordnade med motsvarande inrättningar för dessa
enkors och barns män och fäder.
En jemförelse med de kassor af motsvarande slag, för hvilka redo¬
görelse lemnas i den äldre Arbetareförsäkringskomiténs statistiska un¬
dersökningar öfver sjuk- och begrafningskassor m. m. (III: 6), visar,
68
att åtskilliga af de pensions- och understöd skassor, som der upptagas,
ej här äro föremål för redogörelse. Detta gäller dock — med de undan¬
tag, då infordrade uppgifter ej erhållits, hvilket kan hafva varit en följd
deraf, att kassa har upphört — blott sådana kassor, hvilka vare sig
lemna pension endast åt enkor och barn eller endast nödhjelp eller
dylikt mera tillfälligt understöd eller ock, såsom ej sällan inträffar
särskildt med handtverkarekassor, öfvergått från sjelfhjelpskassor till
fonder, som ej vidare erhålla delegarebidrag.
Sammanfattas, hvad här förut meddelats ur de olika pensionskas¬
sornas stadgar, samt de uppgifter, som i de bifogade tabellerna 1—3
lemnas om deras stiftelseår, inkomster, utgifter, tillgångar, delegareantal
och antal pensionärer, framgår derur bland annat följande såsom resultat.
Med afseende på tiden för sin stiftelse fördela sig kassorna på föl¬
jande sätt:
Pensionskassor:
|
Före
år 1800.
|
o
Aren
1800—
|
Åren
1851—
|
Aren
1871—
|
0
Aren
1881—
|
Aren
1886—
|
Okändt
|
Summa.
|
|
1850.
|
1870.
|
1880.
|
1885.
|
1891.
|
dl .
|
|
Allmänna..............................
|
1
|
1
|
3
|
2
|
—
|
1
|
—
|
8.
|
För handtverkare..................
|
1
|
3
|
7
|
2
|
1
|
—
|
—
|
14.
|
För sjöfarande ...................
|
2
|
1
|
1
|
4
|
1
|
—
|
—
|
9.
|
För handlande ....................
|
1
|
3
|
3
|
—
|
1
|
—
|
—
|
8.
|
För andra yrkesidkare ......
För personer i kommunal
|
—
|
2
|
4
|
—
|
1
|
1
|
—
|
8.
|
tjenst ..............................
|
—
|
—
|
2
|
4
|
—
|
3
|
—
|
9.
|
Vid enskilda jernvägar ......
|
—
|
—
|
—
|
5
|
5
|
9
|
—
|
19.
|
För industriella arbetare ...
|
—
|
1
|
2
|
2
|
3
|
2
|
—
|
10.
|
Ofriga kassor........................
|
—
|
1
|
1
|
—
|
—
|
—
|
1
|
3.
|
Summa
|
5
|
12
|
23
|
19
|
12
|
16
|
1
|
88.
|
Äldst af alla pensionskassorna är Skomakaremästareföreningens i
Stockholm och dernäst Skepparegillets i Visby. Större delen af de äldre
kassorna leda sitt ursprung från skråförhållandena. Bland de allra
äldsta af de nu bestående kassorna träffas dock äfven en allmän, eller
Pensionsinrättningen i Göteborg, grundad år 1766. Yngst bland alla
kassor äro de enskilda jernvägarnes, hvilka alla äro stiftade efter år
1870.
Antalet delegare i kassorna uppgick år 1891 till 18,708, oafsedt
eu kassa, hvilkens medlemsantal ej är kändt eller kunnat ungefärli¬
gen beräknas. Personer, hvilka äro delegare i en kassa för egen del
och i en annan för hustru och barn, äro härvid endast en gång räk¬
nade. De särskilda kassorna fördelade sig med afseende på sina leda¬
möters antal på följande sätt:
Pensionskassor:
Allmänna...................................... —
För handtverkare ........................ 6
För sjöfarande ............................. 1
För handlande ...................... 1
För audra yrkesidkare ............... —
För personer i kommunal tjenst 4
Vid enskilda jernvägar............... 1
För industriella arbetare............ 2
Öfriga kassor................................. 2
so
|
100
|
150
|
300
|
500
|
Summa
kassör.
|
till
|
till
|
till
|
till
|
och
|
100.
|
150.
|
300.
|
500.
|
deröfver.
|
2
|
—
|
2
|
2
|
2
|
8.
|
2
|
2
|
4
|
—
|
—
|
14.
|
4
|
1
|
2
|
—
|
1
|
9.
|
3
|
—
|
2
|
1
|
1
|
8.
|
2
|
1
|
5
|
—
|
—
|
8.
|
2
|
—
|
1
|
—
|
1
|
8.
|
3
|
4
|
4
|
2
|
2
|
IG.
|
2
|
—
|
2
|
1
|
2
|
9.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2.
|
Summa kassor 17 20 8 22 G 9 82.
I medeltal komma på hvarje pensionskassa 228 delegare. Fn af
dem räknade 3,811 och tvenne mellan 11- och 1,200 delegare.
För samtliga de pensionsinrättningar, hvilka icke äro stiftade en¬
bart för tjenstemän eller arbetare vid en viss inrättning eller fabrik,,
är ingen obligatorisk inträdesskyldighet stadgad, icke ens för de kassor,
hvilka afse ett visst jrrke, undantagandes Apotekarekårens lifränte- och
pensionskassa. År åter kassan afsedd uteslutande för en viss inrätt¬
ning eller fabrik, gäller motsatt förhållande. Obligatorisk inträdes¬
skyldighet finnes sålunda stadgad: i de två kassor, tillhörande gruppen
E, hvilka kunna hit hänföras, eller Kongl. Teatrarnes och Kongl. Hof-
kapellets pensionsinrättningar; i samtliga kassor för personer i kom¬
munal tjenst med möjligen ett undantag; i samtliga jernvägskassor, till
hvilka delegareafgifter betalas, med undantag af en enda eller Enskilda
jernvägarnes pensionskassa; i samtliga kassor för industriella arbetare
och i samtliga »öfriga» kassor (grupp. I), hvilka afse uteslutande en
fabrik eller inrättning, d. v. s. i alla dessa kassor utom 4. Anmärkas
bör dock, att i fråga om 2 af arbetarekassorna stadgandet om den
obligatoriska inträdesskyldigheten för närvarande synes finnas till
endast på papperet, utan att i verkligheten tillämpas. Hvad deremot
beträffar det hufvud sakliga undantaget från regeln om obligatorisk in¬
trädesskyldighet i kassa vid inrättning eller fabrik, eller Enskilda jern¬
vägarnes pensionskassa, så är å andra sidan att iakttaga, att visserli¬
gen finnes en sådan skyldighet ej föreskrifven i denna kassas regle¬
mente, men att detta dock icke hindrar, att en eller flere af de jern¬
vägar, som deri hafva del, kunna hvar och en för sin personal hafva
utfärdat sådan bestämmelse.
Kassornas inkomster år 1891 uppgingo enligt tab. 1 till 1,204,269
kronor och fördelade sig sålunda: delegareafgifter 340,193, arbetsgif-
70
vares bidrag 235,148, räntor 525,738 samt öfriga inkomster 103,190
kronor. För några få mindre kassor har denna fördelning icke efter
erhållna räkenskapssammandrag och meddelanden kunnat göras fullt
noggrann, utan måst beräknas.
Af de i tabellen upptagna pensionsinrättningar hafva 11 under året
icke haft någon inkomst af delegareafgifter, hvilket dock för 2 torde
kunna förklaras deraf, att de grundats mot årets slut, och för 2 andra
deraf, att de ännu äro under bildning. Bland de öfriga befinna sig
pensionsinrättningar vid 3 jernvägar: Gefle—Dala, Stockholm—Rimbo
och Vexiö—Alfvesta, Indika af egna medel bestrida pensioneringen af
sin personal (den sistnämnda äfven af personalens enkor och barn).
Dessa pensionsinrättningar skulle sålunda egentligen ej här hafva varit
föremål för redogörelse, men har detta likväl skett för att derigenom
fullständiga redogörelsen för de enskilda jernvägarnes pensionsförhål-
landen. Af återstående 4 kassor erläggas i 3 afgifter endast vid in¬
trädet och i den fjerde derjemte årsafgift, men endast under tio år.
Att inga delegareafgifter influtit till sistnämnda fyra kassor, vittnar så¬
lunda om, att de ej erhålla nya delegare, utan äro stadda i utdöende.
Detta gäller äfven tydligen om några andra kassor än dessa, särskilt
bland pensionskassorna för handtverkare. Och har dessutom från en
och annan af de kassor, för hvit ka redogörelse ej inkommit, anförts
såsom skäl härför, att kassan antagligen inom närmaste tid kommer att
upplösas. Men om ock några af de bestående pensionskassorna för¬
svinna, uppväges det mer än väl af de nya kassor, hvilka uppstå.
Fördelas årets delegareafgifter på hela antalet kassadelegare, gör
detta för hvarje delegare i medeltal en afgift af 18 kronor 18 öre.
Men förhållandet är helt olika inom olika kassor. Och innehålla kassorna
med afseende på delegareafgifterna mycket olika bestämmelser, såsom
af de ur stadgarne gjorda utdragen närmare utvisas. Några af kassorna,
särskildt bland de allmänna, stå lifränte- och kapitalförsäkringsanstalterna
mycket nära och insättningar få i dem göras efter behag inom vissa
gränser. För andra, särskildt jern vägskassorna, äro afgifterna beroende
på åldern vid inträdet. Ett fåtal, särskildt de som afse att meddela
understöd endast åt behöfvande delegare, fordra blott inträdesafgifter.
I de kassor, som fordra ärsafgifter af bestämda belopp, om ock
dessa stundom kunna efter behag höjas för vinnande af ökade fördelar,
eller i följd åt hög ålder vid inträdet m. m. reglementsenligt måste
ökas, skola dessa afgifter enligt stadgarne i vanliga fall utgå med föl¬
jande belopp: 25 öre till 5 kronor i 10 kassor, 5 till 10 kronor i 9,
10 till 15 kronor i 11 och 15 till 25 kronor i äfvenledes 11 kassor.
I handtverkarekassorna äro årsafgifterna vanligen låga: i 2 sålunda
1‘åO och i 1 2 kronor; högst, eller 20 kronor, äro de i 2 kassor, och
dernäst, eller 10 kronor, i 3 kassor; i 4 kassor äro de G eller 8 kro¬
71
nor. Ofta finnes föreskrifvet, att de endast skola utgå under 10 å
15 år.
Högre äro afgifterna i pensionskassorna för sjöfarande, eller nästan
alltid 10 till 20 kronor.
I de handlandes kassor äro afgifterna ovanligt låga, men detta be¬
ror derpå, att dessa i allmänhet ej afse pensionering af samtlige sina
delegare, utan endast nödstälde sådana. I de tre kassor, der en all¬
männare pensionering afses, är årsafgiften i 2 kassor 20 kronor och i
1 kassa 15 å 22'50 kronor.
Bland de pensionskassor för andra yrkesidkare, som ej äro grun¬
dade på tariffafgifter, bestämmer flertalet årsafgiftens belopp till 10 å
15 kronor (att utgå under 20 å 25 år), i 2 vexlar årsafgiften mellan
12 och 96 samt mellan 16 och 128 kronor.
I jernvägskassorna utgå årsafgifterna med vissa procent af aflö-
ningen, beroende, såsom nämndt är, på inträdesåldern. Härvid förete
de särskilda kassorna emellertid anmärkningsvärda olikheter, som ej
alltid kunna förklaras genom olikheter i andra afgifter eller i pensions¬
belopp. För den, som inträder i kassa före uppnådda 30 år är afgiften
i vanligaste fall 5 procent utaf aflöningen, men vexlar för öfrigt mellan
61 procent (liksom vid statsjernvägarne) och lVa procent derutaf. I
enke- och pupillkassorna är afgiften: 3 procent i 2 kassor och 2'5 pro¬
cent i 1 kassa.
Kassorna för industriella arbetare bestämma i allmänhet låga af¬
gifter, synnerligast i betraktande deraf att de stundom lemna äfven
sjuk- och begrafningshjelp. Bland de kassor, hvilka ej lemna sådan
hjelp, utdebiterar den förnämsta 8 kronor i årsafgift (för enkepen-
sion enlig ytterligare 5 kronor) och en annan 5'20 kronor.
Arbetsgifvares bidrag kan egentligen endast förekomma inom de
fyra sista klasserna i tabellen, och förefinnes här äfven, nemligen be¬
träffande 3 poliskassor, samtliga jern vägskassor, 5 arbetarekassor och
de 2 hypoteksbankskassorna. Till de sistnämda äfvensom till jernvägs¬
kassorna lemnade arbetsgifvarne år 1891 större bidrag än delegarne
(till jernvägskassorna 183,149 kronor mot delegarnes 158,018 kronor),
och detta är äfven fallet beträffande arbetarekassorna. Den stora skil-
naden till förmån för arbetsgifvarne (19,810 kronor mot 6,649) beror
emellertid här ensamt på förhållandet inom eu af dessa kassor.
Bland återstående inkomster äro räntorna, hvari äfven andra kapitalin¬
komster, såsom nettovinsten af fastigheter, ingå, de väsentligaste. Sam¬
manställas de med kassornas behållna tillgång vid 1890 års slut, ut¬
göra de deraf 4'0 procent. Af öfriga inkomster, 103,190 kronor, kommer
omkring hälften på pensionskassorna för andra yrkesidkare och mär¬
kas här såsom inkomstkällor: statsbidrag, nemligen 3,000 kronor till
Kongl. Teatrarnes och likaledes 3,000 kronor till Ivongl. Hofkapellets
pensionsinrättning, gåfvor (deribland 11,440 kronor till Svenska lära¬
rinnornas pensionsförening), inkomster af teaterföreställningar, karne¬
valer in. in. I gåfvor bär en pensionskassa för handlande erhållit
10,000 kronor samt en för handtverkare 5,000 kronor, och af samma
art är äfven mesta parten af de belopp, som upptagas i motsvarande
kolumn för pensionskassorna för sjöfarande, till Indika särskild! Ång-
fartygsannonsföreningen under året lemna! 4,050 kronor.
Pensionskassornas utgifter år 1891 uppgingo till 419,823 kronor och
fördelade sig sålunda: pensioner till delegare 244,150, pensioner till
enkor och barn 112,958 samt öfriga utgifter 62,715 kronor.
Kassorna lemna enligt regel pensioner såväl åt delegare som åt enkor
och barn. Bortser man från de 2 kassor, som endast afse qvinnor,
samt från de 5, hvilka bredvid sig såsom komplement ega enkekassor,
befinnes, att endast 18 kassor ej utdela pensioner till delegares enkor
och barn. Bland dem tillhöra ej mindre än 5 pensionskassorna för
personer i kommunal tjenst, men ingen pensionskassorna för sjöfarande
eller handlande eller de enskilda jernvägarnes personal. Åf de 18
kassorna lemna för öfrigt 3 enka rätt, att, om hon så önskar, vid
mannens frånfälle, inträda i hans delegarerätt.
Då flere af kassorna äro helt unga, är deraf en naturlig följd, att
någon pensionsutdelning vid åtskilliga af dem ej har börjat, samt att
för de Ölriga förhållandet mellan delegarepensioner och enkepensioner
ej är det normala. Endast i eu af de olika kasseafdelningarne, eller
den för handlande, hafva emellertid enkepensionerna utgått med högre
totalbelopp än delegarepensionerna, här hufvudsakligen eu följd deraf,
att dessa kassor, såsom redan är nämndt, i allmänhet endast lemna
pensioner åt nödstälde och i sammanhang härmed företrädesvis afse
enkor och barn.
Flertalet af kassorna äro ej bygda på försäkringstekniska grunder,
så att tillbörlig hänsyn tages till inträdandes ålder m. m., eller öfver
hufvud så att de anbefalda afgifterna äro afpassade efter de utlofvade
eller afsedda pensionerna. För att i sådant fall undvika kassans under¬
gång har man gått till väga på tvenne sätt; dels nemligen så att eu
viss andel af årsinkomsten afsättes till pensioner och denna utdelas åt
dertill berättigade, i hvilket fall pensionsbeloppet årligen vexlar allt
efter inkomsternas storlek och de pensionsberättigades antal; dels ock
så att ett yisst antal pensioner å fixa belopp äro faststälda, hvilka vid
inträffade ledigheter tillträdas af de pensionsberättigade i föreskrifven
ordning, vanligen efter delegareålder.
Såsom vilkor för att delegare skall kunna erhålla pension erfor¬
dras i vanliga fall, att han uppnått en viss lefnadsälder. I de 83 kassor
hvarom här kan blifva fråga, d. v. s. de som ej enbart äro enkekassor,
inträder pensionsrätt vid nedanstående ålder eller omständigheter:
73
-n • , Före
Pensionskassor: CAo
5U ar
|
50 år
|
55 år
|
60 år
|
Ej ar- Efter
betsföra behofvet
|
Efter
tur
|
Andra
kassor
|
Summa
kassor
|
Allmänna........................... —
|
—
|
3
|
2
|
— 1
|
—
|
2
|
8.
|
För handtverkare............ 1
|
2
|
6
|
2
|
_ 2
|
1
|
—
|
14.
|
För sjöfarande ............... —
|
—
|
5
|
4
|
— —
|
—
|
—
|
9.
|
För handlande ............... —
|
1
|
1
|
—
|
— 5
|
1
|
—
|
8.
|
För andra yrkesidkare 1
För personer i kommunal
|
4
|
1
|
1
|
- -
|
—
|
1
|
8.
|
tjenst............................. —
|
—
|
4
|
—
|
— —
|
—
|
4
|
8.
|
Vid enskilda jern vägar —
|
—
|
—
|
1
|
— —
|
—
|
15
|
16.
|
För industriella arbetare —
|
1
|
3
|
—
|
4 —
|
—
|
1
|
9.
|
Ofriga kassor.................. —
|
—
|
1
|
2
|
— —
|
-—
|
—
|
3.
|
Summa kassor 2
|
8
|
24
|
12
|
4 8
|
2
|
23
|
83.
|
Vanligaste vilkoret är sålunda 55 års ålder och i fråga om de upp¬
städa åldersgränserna kommer dernäst 60 års ålder. I 4 arbetare-
kassor gäller för pensions erhållande, att delegare ej längre skall vara
arbetsför, och i 8 kassor, flertalet tillhörande handelsklassen, är den
nödstälda belägenheten liufvudvilkoret. Samma vilkor jemte ålders-
bestämmelse finnes derjemte uppstäld i 3 kassor. I 2 kassor inträder
pensionsrätt i tur efter medlemsår. Detta gäller för öfrigt äfven om
flere andra kassor, när det bestämda antalet pensionsrum är otillräckligt
för de till pension berättigade. Bland här ofvan angifna 23 »andra
kassor» äro slutligen flere så nya eller ännu under bildning, att inga
vilkor för pensions erhållande hittills äro bestämda, för en saknas upp¬
gifter i ifrågavarande hänseende, i några äro flere åldersgränser be¬
stämda, utan att någon af dem kan anses såsom den hufvudsakliga.
Flertalet af de 23 kassorna utgöres likväl af jernvägarnes kassor.
I dessa är pensionsrätten enligt regel bunden dervid, att tjenste- och
lefnadsår skola uppnå ett visst tal och tjensteåren ensamma ett visst
tal. Dessa tal äro i ej mindre än 10 kassor, i likhet med hvad i
statsjernvägarnes pensionskassa är fallet, respektive 95 och 30. En
kassa fordrar ensamt 30 tjensteår, en annan derjemte 90 ålders- och
tjensteår. Den förnämsta bland jernvägskassorna, eller Enskilda jern¬
vägarnes pensionskassa, fordrar för nyinträdande såsom pensionsvilkor
endast 60 års ålder.
Utom i dessa ordinarie fall lemna de enskilda jernvägarnes kassor,
liksom statsjernvägarnes pensionskassa, derjemte pensioner, ehuru i van¬
liga fall med något lägre belopp, till dem, som i följd af skador i tjen-
sten blifvit invalider, samt till dem, som efter längre tjenstetid, ehuru
före uppnådd pensionsålder, genom sjukdom eller ålderdomssvaghet
blifvit oförmögne att sköta sin tjenst. Äfven vid några andra kassor
74
gälla härmed öfverensstämmande stadganden, om också icke i samma
omfattning. Ofta lemnas åt delegare, som i följd af långvarig sjukdom
eller likartade orsaker råkat i nödstäld belägenhet, understöd; och
framför allt är detta fallet inom pensionskassor för sjöfarande, hvilka
ofta redan i namnet lemna en antydan om detta ändamål för sin verk¬
samhet.
Såsom vilkor för pensions erhållande och bibehållande, liksom äfven
för att i kassa få inträda eller qvarstå såsom delegare, erfordras alltid
god frejd.
För enka gäller såsom vilkor för pensions bibehållande, att hon ej
inträder i nytt gifte; för barn upphör rätten till pensions uppbärande
vid en viss ålders uppnående, vanligen 15 eller 16 år, undantagsvis
18 eller 21 eller (för dotter) 25 år. Någon gång, ehuru mycket sällan,
eger ogift dotter öfver 50 år pensionsrätt. .
Pensionernas belopp i medeltal i olika kassagrupper utgjorde år
1891 enligt de i tabell 1 lemnade uppgifter.
Pensionskassor.
|
Pensioner
till delegare.
|
Pensioner till
onkor ocli barn.
|
Allmänna....................................................................
|
92-is
|
kr.
|
2 9 7-89 kr.
|
För handtverkare ...................................................
|
77-«2
|
»
|
55-45 »
|
För sjöfarande .......................................................
|
81-56
|
|
34-- ).
|
För handlande .....................................................
|
318-20
|
|
152-73 »
|
För andra yrkesidkare .........................................
|
328-39
|
»
|
266"73 »
|
För personer i kommunal tjenst........................
|
724-56
|
|
174-88 »
|
Vid enskilda jernvägar.........................................
|
179-76
|
»
|
204-72 »
|
För industriella arbetare.......................................
|
46-70
|
»
|
23-92 ))
|
Öfriga kassor........................................................
|
136-75
|
»
|
234-50 »
|
Samtliga kassor
|
179-26
|
kr.
|
11341 kr.
|
Då emellertid, synnerligast på grund deraf att flere kassor äro
helt unga och pensionering derur antingen alldeles icke eller endast i
ringa män eger rum, dessa medeltal delvis kunna vara vilseledande,
torde en närmare undersökning om pensionsbeloppens storlek i hvarje
särskild kassa vara nödig, grundad på de uppgifter härom, som lemnas
i kassornas reglementen, eller, när dessa ej äro tillräckligt upplysande,
på de uppgifter, som i tabellerna 1—3 lemnas om antalet pensioner
och dessas samfälda belopp år 1891.
En sådan undersökning beträffande beloppet af delegarnes egna pen¬
sioner utvisar följande siffror:
75
|
Intill
25 kr.
|
25
|
50
|
100
|
150
|
300
|
500 kr.
|
Pensionskassor:
|
till
|
till
|
till
|
till
|
till
|
och
|
|
50 kr.
|
100 kr.
|
150 kr.
|
800 kr.
|
500 kr.
|
deröfver
|
Allmänna........................
|
2
|
1
|
—
|
2
|
—
|
—
|
1
|
För handtverkare .........
|
6
|
1
|
4
|
—
|
9
|
—
|
—
|
För sjöfarande ...............
|
1
|
3
|
1
|
1
|
1
|
—
|
—
|
För handlande ...............
|
—
|
—
|
—
|
2
|
2
|
3
|
1
|
För andra yrkesidkare
För personer i kommunal
|
—
|
—
|
—
|
1
|
1
|
3
|
3
|
tjenst..............................
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
4
|
För industriella arbetare
|
1
|
3
|
—
|
1
|
1
|
—
|
—
|
Ofriga kassor..................
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
2
|
Antal kassor
|
10
|
8
|
G
|
8
|
7
|
G
|
11
|
Summa
kassor
G.
13.
7.
8.
8.
5.
G.
3.
56~
Ej få kassor hafva måst uteslutas ur ofvanstående öfversigt. Bland
annat är detta fallet med samtliga kassor vid enskilda jernvägar. Pensio¬
nerna utgå enligt dessas stadgar icke med bestämda penningebelopp, och
att utur tabellerna vinna kännedom om de belopp, till bvilka de fak¬
tiskt uppgå, låter sig icke göra, enär dessa kassor äro af allt för färskt
datum, så att dels inga pensioner från dem ännu utgå, dels ock bland
de utgående pensionerna ett säkerligen betydande antal utgöras af så¬
dana, hvilka, å mindre belopp, utbetalats till invalider och sjuklingar
före uppnådd ordinarie pensionsålder. I den äldsta kassan, eller i Gefle
—Dala jernvägs pensionsinrättning, stiftad år 1872, var år 1891 pen¬
sionsbeloppet i medeltal omkring 443 kronor. Pensionerna i jern-
vägarnes pensionskassor utgå alltid med vissa procent af lönen, efter
30 tjensteår vanligen med 50 eller 40 procent derutaf.
En undersökning, likartad med den i fråga om delegarepensio-
nerna verkstälda, utvisar, att enkepensions belopp i de kassor, beträffande
hvilka sådan undersökning kan anställas, utgör:
Pensionskassor. 95 ^kr
Allmänna....................... 1
För handtverkare ...... 6
För sjöfarande ............ 2
För handlande .......... —
För andra yrkesidkare —
För personer i kom¬
munal tjenst............ —
Vid enskilda jernvägar —
För industriella arbe¬
tare............................. 1
Ofriga kassor.............. —
Antal kassor 10
25
till
50 kr.
|
50
till
100 kr.
|
100
till
150 kr.
|
ISO
till
300 kr.
|
300
till
500 kr.
|
Öfver
500 kr.
|
Summa
kassor.
|
A
|
—
|
1
|
—
|
—
|
1
|
3.
10.
G.
|
4
3
|
1
|
_
|
_
|
_
|
_
|
1
|
—
|
1
|
6
|
—
|
—
|
8.
|
—
|
—
|
—
|
3
|
1
|
—
|
4.
|
|
|
|
2
|
|
|
2.
|
—
|
2
|
—
|
8
|
1
|
—
|
11.
|
3
|
2
1
|
—
|
—
|
—
|
—-
|
G.
1.
|
11
|
G
|
2
|
19
|
2
|
1
|
51.
|
76
Här utförda belopp afse pensioner för ensam enka i de fall, när
pensionsbeloppen äro olika, allteftersom jemte henne ett eller flere
pensionsberättigade barn finnas. För att enka eller barn skall kunna
erhålla pension fordras ofta, att ett visst antal årsafgifter skola vara
till pensionsinrättningen erlagda.
Bland öfriga utgifter ingå sådana till sjuk- och begrafningshjelp,
förvaltnings- och organisation skostnader, afskrifningar m. m. För de
kassor, hvilka ega fastigheter, har det icke alltid varit möjligt att be¬
räkna nettoinkomsten för dessa fastigheter, och äro i sådant fall utgif¬
terna för dem förda hit.
Pensionskassornas tillgångar utöfver skulder vid 1891 års slut upp-
gingo i det allra närmaste till I2V4 millioner kronor och hade under året
vunnit en tillväxt af 784,446 kronor. Endast i 3 kassor, deraf 2 till¬
hörde sjöfarande, hade behållningen under året minskats.
Såsom i inledningen blifvit framhållet, anhöll komitén i sitt cirku¬
lär den 7 April 1892, att pensionskassornas och pensionsföreningarnas
revisionsberättelser för senast förflutna eller, ännu hellre, för de tre
senast förflutna år, för hvilka sådana berättelser vore afgifna, måtte till
komitén insändas. Endast för tvenne afdelningar af dessa kassor och
föreningar hafva emellertid berättelser så allmänt afgifvits för trenne år,
att de ansetts böra offentliggöras, nemligen för pensionskassorna vid
enskilda jernvägar och pensionskassorna för industriella arbetare. Upp¬
gifter om dessa, i nära öfverensstämmelse med tabell 1, lernnas sålunda
för åren 1889-—1891 i tabellerna 2 och 3.
En olikhet med tabell 1 förefinnes emellertid, nemligen deri att
inkomstposten arbetsgifvares bidrag blifvit i tabell 2, eller den som
afser pensionskassor vid enskilda jernvägar, fördelad i tvenne, eller
arbetsgifvares kontanta bidrag och deras bidrag i öfrig!. I likhet med
hvad som eger rum beträffande statens jernvägstrafiks enke- och pupill¬
kassa, åtnjuta nemligen nyssnämnda kassor med vederbörande jernvägs-
bolags begifvande sådana inkomster som afkastningen af vissa jernvä-
gens jordstycken, inkomster af tillvaratagna, ej återfordrade effekter och
qvarliggande, outlöst gods, af gångbiljetter, af medgifna rättigheter till
annonsering inom jernvägens område in. m. dylikt. Detta slag af in¬
komster är här fördt särskilt och skildt från jernvägarnes kontanta
bidrag. År 1891 inflöto häraf 20,457 kronor, mot 162,692 kronor i
kontanta bidrag.
Medan längden af hela det enskilda jernvägsnätet i riket vid 1891
års slut uppgick till 5,405 kilometer, tillhöra häraf ej mindre än 3,758
kilometer, eller 69^ procent, jernvägar, vid hvilka pensionskassor fin¬
nas icke allenast för personalen utan äfven för deras enkor och barn.
Störst bland alla dessa kassor är den år 1889 bildade Enskilda jern¬
vägarnes pensionskassa, hvilken ensam afsåg 26 jernvägar om tillsammans
1,665 kilometer.
77
Antalet delegare i dessa kassor år 1891 uppgifves i tabellen till
3,800. Detta motsvarar, om icke fullständigt, dock i det allra närmaste
ifrågavarande jernvägars personal.
Utvecklingen af såväl de enskilda jernvägarnes som de industriella
arbetarnes kassor åskådliggöres genom nedanstående öfversigt öfver
tillväxten af deras behållna tillgångar åren 1889—1891:
Pensionskassorna:
År 1889 År 1890 År 1891 Summa.
Kr. Kr. Kr. Kr.
Vid enskilda jern vägar........... 415,951. 339,509. 384,908. 1,140,368.
För industriella arbetare......... 16,025. 29,883. 78,644. 124,552.
Summa kr. 431,976. 369,392. 463,552. 1,264,920.
Tillväxten är, såsom synes, betydande. Under de trenne åren
1889—1891 har densamma uppgått till ej mindre än 79 procent af
kassornas behållna tillgång vid 1889 års början. Delvis beror denna
ökning på bildandet af nya kassor, bland hvilka Enskilda jernvägarnes
pensionskassa vid 1891 års slut egde eu tillgång af 403,456 kronor.
/
II. Pensionering genom arbetsgifvare.
Så vidt till komiténs kännedom kommit, äro vid följande industriella
verk anstalter af arbetsgifvarne träffade för arbetarnes pensionering
utan dessas medverkan, hvarvid, när uppgifter erhållits äfven om andra
inrättningar af arbetsgifvarne till arbetarnes förmån, derom jemväl
lemnas uppgift.
Aktiebolaget Separator, Stockholm, 340 arbetare. En pensionsfond är
bildad, som vid 1891 års slut uppgick till 10,400 kronor, och skall
reglemente härför utarbetas, först när fonden uppnått en sådan storlek,
att utsigt finnes för en effektiv pensionering.
Apotekarnes mineralvattensaktiebolag, Stockholm, omkring 75 arbetare.
För att bereda arbetarne pension vid 55 års ålder från Allmänna lif-
ränte- och kapitalförsäkringsanstalten, göras af bolaget årliga insätt¬
ningar i denna enligt bolagsstämmornas beslut. För år 1891 insattes
2,500 kronor, och detta lär vara vanliga beloppet.
Drags aktiebolag, Norrköping, 650 arbetare. För bolagets arbetare
finnes stiftad den Lenningska pensionsfonden, 117,238 kronor vid 1891
års slut. Pensionärer tillsättas af bolagets styrelse på förslag af dess
verkmästare. År 1891 utdelades till 7 arbetare 1,950 kronor och till
13 arbeterskor 2,275 kronor.
Bergsbo aktiebolag, Norrköping, 363 arbetare. Pensionsfond finnes,
som vid 1891 års slut uppgick till 19,894 kronor. År 1891 utdelades
till 11 bland bolagets arbetare pensioner å tillsammans 1,415 kronor.
Åfven Litografiska aktiebolaget, Norrköping, med 478 arbetare, eger
en pensionsfond, ehuru beloppet deraf ej är kändt.
79
Lessebo bruk, Kronobergs län, omkring 250 arbetare. För arbetare
vid Lessebo bruk stiftades år 1853 af bergsrådet J. L. Aschan den
Nilsson-Aschanska försörjningsdonationen, med ändamål att på ålder¬
domen eller vid tillfälliga olycksfall lemna understöd åt sådane vid
Lessebo bruk anstälde och skattskrifne arbetare, hvilka sakna egna
medel till bergning. Ur fonden, 18,375 kronor vid 1890 års slut,
utdelades samma år pensioner till 6 arbetare med tillsammans 490
kronor.
Jönköpings tändsticksfabrik aktiebolag, Jönköping, 992 arbetare. Pen¬
sions- och understödsfonden för bolagets arbetare, hvilken, år 1888
stiftad och sedermera tillökad af bolaget, af detsamma förvaltas, egde
vid 1891 års utgång en behållning af 85,054 kronor samt hade under
året till 27 personer utdelat 4,413 kronor. Pensionerna utgå till orkes¬
löse och sjuke arbetare utan afseende på ålder eller tjenstgöringstid
och till vexlande belopp.
Arbetarnes enkor erhålla pension från arbetarnes sjukhjelps- och
pensionskassa, hvars grundfond, 33,708 kronor, skänkts utaf bolaget,
som äfven bestrider kostnaderna för läkarevård och medicin. Fabrikens
arbetare äro skyldige ingå i kassan, och erlägga dertill afgifter, män
öfver 20 år 50 öre, qvinnor öfver 20 år 30 öre och yngre arbetare 20
öre hvar fjortonde dag. Utom sjuk- och begrafningshjelp utdelar kassan
till ogifta enkor efter arbetare, som minst fem år varit anstälde vid
bolagets fabriker, under högst 25 år efter mannens död såsom pension
50 kronor om året. Ur kassan, till hvilken delegarne år 1891 inbetalt
8,785 kronor i afgifter och som vid årets slut uppgick till 27,678 kro¬
nor, hade under året 49 enkor erhållit i pension 2,450 kronor.
Till pensionsberättigade enkor och minderåriga barn efter bolagets
arbetare utdelas derjemte ytterligare pensioner ur två af bolaget för¬
valtade pensionsfonder, nemligen Wincklers pensionsfond å 15,000 kro¬
nor, stiftad genom donationer åren 1877 och 1884 af grosshandlanden
A. W. Winckler i Hamburg, samt C. F. Lundströms pensionsfond å
25,000 kronor, donerad år 1883 af godsegaren C. F. Lundström. Ut¬
delningen ur den förstnämnda uppgick år 1891 till 749 kronor och ur
den sistnämnda till 1,251 kronor.
För bolagets arbetare tinnes ytterligare eu fond, nemligen P>ryant
& Mays fond, stiftad år 1858 till något nyttigt ändamål till fabriks-
arbetarnes förmån af herrar W. Blyant och F. May i London genom
en gåfva af 1,000 kronor, och sedan af bolaget tillökt, så att den vid
1891 års slut uppgick till 4,308 kronor. Under året utbetaltes derur
till undervisning i sång 426 kronor.
Under samma år utbetalte bolaget af egna medel till tillfällige
80
sjuke arbetare, till läkarearfvode och medikamenter samt till utackorde-
ring af aflidne fabriksarbetares barn tillsammans 7,710 kronor.
Malmö yllefabriks aktiebolag, Malmö, omkring 900 arbetare. Till
den vid fabriken år 1884 bildade pensions- och understödsfonden har
bolaget årligen från och med år 1883 afsatt 10,000 kronor. Vid 1892
års början åtnjöto 10 arbetare pension derur, och 7 andra voro dertill
berättigade, ehuru de ännu en tid önskade fortsätta med arbetet.
Enligt fondens reglemente afsätter bolaget årligen till densamma
10.000 kronor, men mindre belopp, efter bolagsstämmans beslut, i fall
årets vinst utvisar betydlig minskning, samt förvaltar fondens medel
mot 5 procents ränta, För pensionsrätt fordras att hafva varit anstäld
i bolagets tjenst 20 år, och för manlig arbetare derjemte, att hafva
fyllt 55 år. Om under arbete i bolagets tjenst arbetare dödas eller
skadas så svårt, att han urståndsättes försörja sig genom sitt arbete,
erhåller i förra fallet ogift enka eller minderåriga barn, i senare fallet
den skadade understöd. Pension utbetalas efter erhållet afsked och ut¬
går med minst 200 och i vanliga fall högst 1,000 kronor årligen, och
bestämmes dess storlek af bolagets styrelse efter fondens ställning
samt pensionstagarens behof och föregående vilkor. Skulle bolagets
verksamhet upphöra, inköpas af fondens medel lifräntor i stället för
derur utgående pensioner och understöd.
Skänska sockerfabriksaktiebolaget, Landskrona, 333 arbetare. År 1860
började bolaget att göra afsättningar till en pensionsfond, som vid
1891 års slut uppgick till omkring 90,000 kronor, och utbetaltes under
året, dels af fondens ränta och dels af bolaget såsom tillskott härtill,
pensioner till 39 personer med tillsammans 7,115 kronor.
Lunds sockerfabriks aktiebolag, Staffanstorp, omkring 250 arbetare.
Till pensionsinrättningen för bolagets arbetare hafva afsättningar under
flere år blifvit gjorda å bolagsstämmorna efter styrelsens förslag och
uppgick pensionsfonden år 1891, då stadgar derför utfärdades, till
40.000 kronor. Då bolaget är ungt, har någon pension ännu ej utgått.
Enligt stadgarne för pensionsinrättningen vill bolaget fortfarande
tillse, att pensionsfonden fortast möjligt kommer att uppgå till det be¬
lopp, att den, efter på matematiska grunder stödd beräkning, skall
kunna till fullo uppfylla de kraf, som för pensioneringen på den
ställas.
Pensionsrätt inträder, då arbetare uppnått 60 års ålder och under
minst tolf af de närmast föregående åren varit hos bolaget anstäld,
eller ock dessförinnan, om han efter samma tjenstetid på grund af
81
sjukdom eller annan utan hans eget förvållande uppkommen anledning
af bolaget afskedas.
Pension utgår efter tolf arbetsår med 60 kronor, höjes för hvarje
arbetsår med 5 kronor till och med det tjugonde året (då 100 kronor),
och derefter med 10 kronor för år, tills den för fyratio arbetsår eller
derutöfver utgår med 300 kronor. Tillåter fonden det, kan styrelsen
höja pensionsbeloppet med högst 25 procent för person, som innehaft
mera ansvarsfull befattning och till följd deraf åtnjutit högre aflöning.
Qvinliga arbetare (blott 5 anstälda år 1891) erhålla 75 procent af man¬
lig arbetares pension.
Arbetare, som erhåller afsked på grund af skador, ådragna under
utförande af arbete i bolagets tjenst, erhåller utom pension — 60 kro¬
nor, i fall han ej redan är pensionsberättigad — lifränta, som af bo¬
laget inköpes för det belopp, som det olycksfallsförsäkringsbolag, der
bolaget hållit honom försäkrad, kan komma att utbetala.
Aflider arbetare på grund af sålunda erhållen skada, erhåller hans
enka eller barn under 15 år, utöfver det belopp olycksfalls fö rsäkrings-
anstalten utbetalar, pension å belopp lika med lägsta pensionsbelopp
för den afhdne, i vanliga fall således 60 kronor.
Arbetare går förlustig sin rätt till pension, i fall han begår brott,
på grund hvaraf honom ådömes straffarbete eller förlust af medborger¬
ligt förtroende, eller i fall han, utan att lagforas, erkänner sig hafva
begått sådan förbrytelse, eller om han afskedas på grund af försum¬
lighet eller gensträfvighet eller i öfrigt förer ett förargelseväckande
lefverne; äfvenså om han emot bolagets vilja under arbetsåret nedläg¬
ger sitt arbete, utan att bolaget brustit i fullgörandet af de skyldig¬
heter emot arbetarne, som enligt arbetskontraktet åligga bolaget.
Nedlägger en större eller mindre del af arbetsstyrkan under samma
förhållanden sitt arbete, skola de arbetare, hvilka ej i arbetsinställelsen
deltagit, ej få tillgodoräkna sig detta arbetsår i fråga om pensione¬
ringen.
Fondens medel förvaltas af bolaget på sådant sätt, att de äro från
dess öfriga angelägenheter och tillgångar fullkomligt skilda.
Upplöses bolaget, skola åt de pensionsberättigade inköpas lifräntor,
motsvarande deras pensioner.
Skulle bolaget genom allmän lag blifva ålagdt att hålla sina ar¬
betare försäkrade mot olycksfall eller draga försorg om dem på deras
ålderdom, ankommer på bolagsstämman att afgöra, om och i hvad mån
nu gällande stadgar skola ega tillämpning.
Höganäs stenkolsbolag, Höganäs, 946 arbetare. Beträffande pensio¬
neringen af de vid bolagets grufvor, fabriker in. in. i Höganäs anstälde
arbetare är reglemente år 1891 utfärdadt, ehuru dess bestämmelser i
Nya Arbet -fors.-komitens hot. IV. ()
82
hufvudsak under lång tid tillämpats. Enligt detsamma är hvarje ar¬
betare berättigad till pension vid en sammanlagd lefnads- och arbets-
ålder af 95 år, hvarvid dock arbetsår före fylda 21 år räknas såsom
halfva; men tidigare, i fall han blifvit oförmögen till arbete genom
obotlig sjukdom efter 10 års anställning eller genom skada i arbetet.
Pensionsberättigad, som med bolagets tillstånd qvarstår i arbetet, er¬
håller derunder minst Va af pensionens kontanta del. Af hela pensio¬
nen, 250 kronor, utgå nemligen 156 kronor kontant, medan återstoden,
så vida bolaget ej annorlunda bestämmer, lemnas i form af fri bostad
och eldbrand. Härtill lägges efter bolagets pröfning, årligen: 26 kro¬
nor för hustru oförmögen till inkomstbringande arbete, 26 kronor för
hvart oförsörjdt barn, 26 kronor för svårare sjuklighet eller skada i
arbetet, på grund hvaraf pension beviljats, samt 26 kronor för medalj,
erhållen för långvarig och trogen tjenst hos bolaget. Genom van-
hederligt lefverne kan erhållen pension förloras. Vid 1891 års slut
erhöllo 109 arbetare pension å tillsammans 11,666 kronor.
Före år 1892 fanns för arbetarnes enkor en pensionskassa, men
obetydlig, med en behållning af endast 14,814 kronor vid föregående
års slut, medan i pensioner till 84 enkor samma år utbetalts inalles
9,898 kronor. Också utgingo dessa till största delen af bolagets medel.
Kassan har nu ombildats och nytt reglemente för den utfärdats.
Enligt detta är hvarje bolagets tjensteman eller arbetare, vid inträde i
gifte eller vid anställnings erhållande, om lian då är gift, skyldig ingå
i kassan och erlägger såsom delegare genom afdrag å aflöningen i in¬
skrifningspenningar 1 krona samt sedan hvarannan vecka i »inlägg»
25 öre; men fördubblas båda dessa slags afgifter för delegare, som in-
trädt i kassan efter fylda 50 år. Befrielse från »inlägg» erhålles af
enkling, som ej har understödsberättigadt barn, och af den, som upp¬
bär pension af bolaget, såvida han ej inträdt i äktenskap efter 50 år;
äfvenså för tillfället af den, som af sjukdom varit hindrad att arbeta
under längre tid än 14 dagar, nemligen från denna tidpunkt och till
tillfrisknandet. Stenkolsbolaget lemnar årligen i tillskott till kassan
minst hälften af det belopp, bolaget samtidigt afsätter till arbetarnes
fördel, och var tillskottet för senaste räkenskapsår 14,950 kronor. Bo¬
laget förvaltar kassans medel, inköper för dem värdehandlingar och an¬
svarar för dessas säkerhet.
Räntan å kassans kapital utdelas qvartalsvis i lika lotter, så att
delegares enka erhåller eu lott, det yngsta af fader- och moderlösa
barn erhåller en lott (gosse till inträde i arbete, dock ej längre än till
14 år; flicka till 15 år), sinnessjuk delegares hustru erhåller eu lott
och enkling med pensionsberättigade barn erhåller en lott. Pension
förloras genom giftermål. Från kassan utbetalas äfven begrafningshjelp,
å 3—10 kronor.
83
För att med arbetarnes egen hjelp bereda dem sjelfva och deras
efterlefvande anhöriga högre understöd har den förut vid Höganäs be¬
fintliga sparbanken förändrats och, under namn af Sparkassan för arbe¬
tare vid Höganäs stenkolsbolags grufvor och fabriker m. m. vid Höga¬
näs, erhållit reglemente af den 30 Juli 1891. Insättningar få göras till
belopp af högst 50 kronor årligen. För hvarje 50-tal kronor, som in¬
satts, tillägger bolaget en insättningspremie å 5 kronor. Bolaget förvaltar
kassan och inköper årligen för dess medel värdehandlingar, för hvilkas
säkerhet det ansvarar. Hvarje arbetares sparkonto påföres årligen
ränta efter samma procent, som bolaget lemnat i utdelning föregående
år; men i ingen händelse lägre procent än kassans värdehandlingar
i medeltal lemnat. När arbetare pensioneras af bolaget (möjligen äfven
förr), inköper bolaget för hans sparmedel en lifränta, beräknad på hans
lif, om han är ogift eller enkling, i annat fall på hans och hustruns lif.
Dör gift arbetare, förrän lifränta inköpts för honom, bestämmer bolaget
efter sparmedlens storlek, om lifränta skall inköpas för enka eller kapi¬
talet på annat sätt skall användas. Vid ogift arbetares eller enklings
död lemnas sparmedlen till arfvingarne. Lemnar arbetare bolagets
tjenst före lifräntas erhållande, återfår han sina insättningar jemte
ränta, lika med den kassans värdehandlingar lemnat. I kassan kan
arbetare äfven insätta medel å sina barns namn, för att såsom samladt
kapital tillställas dem vid uppnådd myndighetsålder eller (beträffande
dotter) vid tidigare ingånget äktenskap, eller vid deras död arfvingarne.
Ännu på ett annat sätt har bolaget sökt sörja för sina arbetares
underhåll. Vid 1867 års exposition i Paris erhöll bolaget ett af de tre
pris å 15,000 francs, som kejsar Napoleon utfäst för de bästa anord¬
ningar för arbetarnes bästa. Häraf har bildats en fond, nu 46,939 kro¬
nor, som utlånas till arbetarne i och för uppförande af egna bostäder
på bolagets grund, af hvilka bostäder nu finnes ett antal af omkring 200.
Alla pensionärer, både manliga och qvinliga, åtnjuta af bolaget fri
sjukvård och fri medicin, och uppgick kostnaden härför år 1891 till
963 kronor.
För pensionsändamål utbetalade bolaget år 1891 tillsammans om¬
kring 30,000 kronor.
Aktiebolaget Skromberga stenkolsgrufva, Malmöhus län, omkring 400
arbetare. Enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Malmöhus län
femårsberättelse för åren 1886—1890 afsätter bolaget årligen 5 procent
af sin nettovinst till en pensions- och understödsfond för arbetare.
Enligt samma berättelse är bland Valläkra stenkolsaktiebolags arbetare,
inalles 450, en enke- och pupillkassa bildad.
Vallbergs fabriks aktiebolag, Halmstad (Slottsmöllan), 539 arbetare.
Vid redogörelsen för Slottsmöllans fabriksarbetares sjuk- och begrafnings-
84
samt understöds- och pensionskassa har redan blifvit nämndt, att vid Wall-
bergska fabriken å Slottsmöllan utom nyssnämnda kassa derjemte finnes
en för arbetarne, men utan deras delaktighet, inrättad sjuk-, skol- och
pensionskassa. Denna egde vid 1891 års slut en behållning af 189,127
kronor och lemnade vid 1892 års början pensioner till 25 personer med
3,432 kronor årligen. Utur denna kassa betalar bolaget äfven dels me¬
dicin och läkarevård och dels sjukpenningar, sedan fabriksarbetarnes
kassa enligt reglementet ej har skyldighet dertill. Från denna sist¬
nämnda, af bolaget understödda kassa skola alla blifvande pensioner utgå.
Almedahls fabriks aktiebolag, Göteborg, 365 arbetare. År 1881 an¬
slog bolaget 25,000 kronor som grundfond för bildande af en pensions-
förening för dess tjenstemän och arbetare och upprättade i sammanhang
dermed stadgar för föreningen. Då arbetarne emellertid icke ville under¬
kasta sig den i dessa stadgar gjorda bestämmelse om ett årsbidrag till
föreningen utaf en procent af aflöningen, kunde ingen förening komma
till stånd; men beslöt bolaget i stället att afsätta de 25,000 kronorna
till en pensionsfond för samma ändamål, som i § 2 af stadgarne voro
bestämda, eller att lemna understöd åt behöfvande tjenstemän och arbe¬
tare, som ärligt och oförvitligt arbetat i bolagets tjenst samt till följd
af ålderdom, obotlig sjukdom eller kroppsskada blifvit urståndsatte att
försörja sig sjelfva, kunnande understöd äfven beviljas afliden persons
efterlemnade maka och minderåriga barn; och skulle härtill utdelas
fondens ränteafkastning efter 5 procent. Alltsedan år 1882 hafva pen¬
sioner utdelats från fonden, men då härtill ej hela ränteafkastningen
åtgått, hade kapitalet vid 1891 års slut ökats till 30,000 kronor. Under
samma år hade från fonden till 18 qvinnor och 8 män utdelats pen¬
sioner å tillsammans 1,131 kronor.
Den af fabriksarbetarne bildade sjuk- och begrafningskassans fond
utgöres till hufvudsaklig del af bidrag från bolaget och dess disponent,
och lemnar bolaget, som bekostar läkarevård och medicin, äfven nu
bidrag dertill, ehuru ej alla år. Det har derjämte olycksfallsförsäkrat
sin arbetspersonal.
Aktiebolaget I). Carnegie tf C:nis fabriker, Göteborg. Arbetsstyrkan
vid båda fabrikerna, sockerrafinaderiet och porterbryggeriet, 733 per¬
soner. Vid dessa fabriker finnas för arbetarne följande trenne pensions-
och understödsfonder med nedanstående kapital vid 1891 års slut: 1886
års understödsfond 96,833 kronor, David Carnegies minnesfond 48,503
kronor och pensionsfonden 33,521 kronor, eller tillsammans 178,857
kronor.
Antalet från dessa fonder understödde arbetare uppgick år 1891
till 12 män och 108 qvinnor, och hela understödsbeloppet till 10,467
85
kronor. Att de manliga understödstagarne äro så få, beror derpå, att
arbetarne erhålla dagspenning, så länge möjligt är för dem att utöfva
något slags arbete.
Tändsticksfabriksaktiebolaget Vulcan, Tidaholm, 970 arbetare. Allt¬
sedan 1887 års början finnes vid fabriken en af bolaget enligt följande
bestämmelser inrättad arbetare försäkring. Hvarje bolagets arbetare,
manlig eller qvinlig, mellan 20 och 30 år, som varit 2 år i bola¬
gets tjenst och vid läkarebesigtningen ej taxeras till förhöjd premie,
skall af bolaget lif- och kapitalförsäkras till ett belopp af 1,000 kro¬
nor för manlig och 500 kronor för qvinlig arbetare, hvaraf hälften
tillfaller honom vid 60 år, om han uppnår denna ålder, och hälften
hans anhöriga vid dödsfallet, under vilkor att han varit i bolagets
tjenst 10 år (i annat fall minskas anhörigas andel). I stället för kapital¬
belopp kan bolaget betala lifränta, om den enligt styrelsens beslut anser
arbetare eller hans anhöriga derigenom bättre skyddade mot nöd. Pre¬
mierna för försäkringen betalas af bolaget. För försäkringens vidmakt¬
hållande har bolaget afsatt, utom en särskildt förvaltad och ur bolagets
tillgångar afförd försäkringsfond å 15,000 kronor, en premiekassa ur
hvilken försäkringspremierna betalas och till hvilken ingå ränta å för¬
säkringsfonden, vinst å försäkringen, vinst af en handelsbod och en
matinrättning m. m. Denna kassa uppgick vid 1891 års slut till
13,416 kronor. När den, efter skedda premieutbetalningar, öfverstiger
15,000 kronor, skall öfverskottet användas till belöningar åt arbetarne.
Antalet försäkrade arbetare var år 1891 220 och utbetaltes för dem till
försäkringsaktiebolaget Svea i försäkringspremier 3,185 kronor och dess¬
utom i läkarearvode 72 kronor.
Fabriken lemnar sina arbetare fri läkarevård.
Vargöns aktiebolag, Elfsborgs län, 250 arbetare. Af bolaget är
bildad en pensionsfond för dess arbetare, hvilken fond uppgår till något
mer än 20,000 kronor, men har pensionering derur ej börjat. För un¬
derstödjande af arbetares enkor och minderåriga barn finnes äfven ett
par mindre fonder. Bolaget lemnar bidrag till arbetarnes sjukkassa
och har olyeksfallförsäkrat sin personal.
Uddeholms aktiebolag, Vermlands län. För sina bruksarbetare
har bolaget under de senare åren afsatt en pensionsfond å 70,000
kronor, deraf 20,000 kronor afsätta vid bolagsstämman år 1892. Med
räntor uppgår fonden till något öfver 72,000 kronor. Fondens medel
äro insatta i bankinrättning för den blifvande pensionskassans räkning
och ingå icke i bolagets rörelse. I öfrig! finnes om den intet stad¬
gadt under afvaktan på en blifvande lagstiftning i ämnet.
86
Bolaget Vieille Montagne, Åmmeberg, 794 arbetare. Bolagets arbe¬
tarekassa stiftades år 1849 och är fördelad i en sjukhjelps- och en und-
sättningskassa. Stadgar härför äro utfärdade, men dessa upphäfdes i
oktober 1891 och sedan dess bestrider bolaget ensamt samtliga utgifter,
ej blott såsom förut för undsättningskassan, utan äfven för sjukkassan.
All hjelp och allt understöd betalas dock fortfarande oförändradt efter
stadgande. Särskild pensionsfond finnes ej.
Enligt stadgarne har ingen rätt att erhålla understöd från undsätt-
sättningskassan, om han icke under 10 efter hvarandra följande år fort¬
farande varit anstäld i bolagets tjenst, så vida han ej ådragit sig sjuk¬
dom eller kroppsskada i bolagets tjenst eller understödes på grund af
en om menniskokärlek och uppoffring vittnande handling emot en bola¬
gets arbetare eller tjensteman. Ständiga understöd utgå i alla dessa fall,
åt de för lifstiden till arbete oförmögne utan afseende på deras lef-
nadsvilkor. De utgå i 3 klasser efter daglönen: 3’62 kronor eller mer
(evalverade från francs), 2'54 till 3 62 kronor, samt mindre än 2'54 kro¬
nor; och utgår pensionen i dessa klasser med 72, 54 och 43 öre för
hvarje dag under året. För tjenstetid öfver 10 år förhöjes beloppet
per dag med 0'7 öre för hvarje år till och med det femtonde, sedan
med 1‘4 öre för hvarje år till och med trettionde och med 2m öre för
hvarje år öfver det trettionde.
Tillfälliga understöd beviljas endast i följd af fattigdom och då åt
enklingar, som ega flere späda barn eller eu eller flere anhöriga i upp¬
stigande led att försörja, åt arbetare som delvis äro oförmögne till ar¬
bete, åt arbetareenkor, om de varit gifta i 5 år och uppnått 30 års
ålder eller om de ega späda barn att försörja, åt fader- och moder¬
lösa barn under 14 år, samt åt anhöriga i uppstigande led till arbetare,
som aflidit eller blifvit till arbete delvis oförmögen, i fall han varit dessa
anhörigas enda stöd. Tillfälligt understöd kan i intet fall uppgå till högre
belopp än hälften af pensions (ständigt understöds) belopp. Efter uppsy¬
ningsman och arbetare, som erhåller understöd, betalas begrafningshjelp.
År 1891 utbetalades till bolagets arbetare vid Åmmeberg följande
pensionsbelopp: till 22 arbetare i följd af sjukdom 4,367 kronor, till 3
arbetare i följd af skador 680 kronor och till 15 arbetare i följd af
ålderdom 3,755 kronor, eller tillsammans åt 40 arbetare 8,802 kronor.
Härtill kommo 25 kronor i begrafningshjelp åt pensionärer och 92 kro¬
nor i omkostnader. Samtidigt utgingo såsom pensioner eller understöd
till 83 enkor 10,418 kronor och till 11 fader- och moderlösa barn 433
kronor; och uppgingo sålunda samtliga pensionsutgifter till 19,770 kronor.
Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolag, Kopparbergs län. Enligt
beslut på bolagsstämman år 1890 bildade bolaget för sina tjensteman
och arbetareförmän en pensionsinrättning och antog reglemente derför.
87
Inrättningen har under år 1891 trädt i verksamhet. Enligt reglementet
äro till pension berättigade ingeniörer vid bolagets grufvor och dess
verkstäder vid Domnarfvet, Skutskär och i Falun äfvensom skogsinspek-
torer, jägmästare och arbetareförmän, då de uppnått 55 år, samt öfrige
tjenstemän, då de uppnått 60 års ålder, alla under vilkor att de haft
ordinarie anställning hos bolaget i minst 15 år; vidare samtlige dessa
i fall de, oberoende af ålder och tjensteår, utan eget groft förvållande
genom tjenstens utöfvande ådragit sig sådan kroppsskada eller sjuklig¬
het, att de ej vidare kunna uppehålla sin tjenst; och samtlige äfven¬
ledes, om de efter förutnämnda 15 tjensteår afskedas af bolaget på
grund af minskad arbetsförmåga.
Efter aflöningsbeloppen delas tjenstemän och arbetareförmän i 5
pensionsklasser och är lägsta aflöningsbelopp i de tre första klasserna,
alla för tjenstemän, respektive 5,000 samt 3,000 och 1,500 kronor, och
i den fjerde, liksom den femte för både tjenstemän och arbetareförmän,
1,200 kronor; till den femte klassen höra de lägre aflönade. Ålders¬
pension ökas med hvarje tjensteår från det femtonde till och med det
trettionde temligen likformigt. Den utgör, då den är högst och lägst
(efter 30 och efter 15 tjensteår): i första klaseen 3,000 och 1,600 kro¬
nor, i andra klassen 2,000 och 1,100 kronor, i tredje klassen 1,500 och
800 kronor, i fjerde klassen 760 och 400 kronor samt i femte klassen
460 och 240 kronor. Pension på grund af skada i tjensten utgår med
samma belopp som pension efter 20 tjensteår (2,100 till 320 kronor).
Pensionär, som utan bolagsstyrelsens samtycke hos annan antar
tjenst, eller etablerar eller ingår i affär af det slag, bolaget drifver,
eller eljest gör bolaget orätt eller skada, förlorar sin pension.
Till säkerhet för pensionsinrättningen lemnar bolaget en förbindelse
å 500,000 kronor, intecknad i Domnarfvets jernverk, med förmånsrätt
näst efter 2,000,000 kronor med ränta.
Vid 1892 års början voro till inrättningen afsätta 172,788 kronor,
pensionärerna voro 6, deraf 4 i femte och 2 i tredje pensions-
klassen. År 1891 hade i pensioner utbetalts 1,785 kronor. Befatt¬
ningar med pensionsrätt innehades af 59 tjenstemän och 85 arbetare-
förmän.
Nordmalings ängsägs aktiebolag, Vesterbottens län. Vid 1887 års
början stiftades af bolaget en pensionsfond å 7,500 kronor, hvarur lif-
räntor å 16 till och med 64 kronor skulle utgå till 19 arbetare vid 60
års ålder eller tidigare, om de i följd af sjukdom urståndsattes att för¬
sörja sig sjelfva, och efter arbetarnes död till deras enkor och barn
under 15 år. Vid 1891 års slut både fonden vuxit till 12,118 kronor
och 7 personer erhöllo då pensioner derur å ett samfäldt belopp af
296 kronor.
88
Allmän öfversigt. Af nu lemnade redogörelse framgår, att 21 arbets¬
givare, nästan alla aktiebolag, hafva i större eller mindre mån sökt att
enbart af egna medel bereda pensioner åt sina arbetare på äldre dagar
eller då de genom skador och sjuklighet, som de under tjensteutöfning
ådragit sig, blifvit till arbete oförmögne. Bland dessa arbetsgivare äro
flere bland rikets allra förnämsta. Också omfattar den arbetareskara,
som på grund af anställning vid deras industriella verk kan erhålla
pension, ett antal af omkring 11,000 personer. Enligt hvad förut är
redogjordt, uppgick antalet af de arbetare af samma slag, som voro del-
egare i pensionskassor, till hvilka de sjelfva inbetalade större eller min¬
dre bidrag, ett antal af 1,942, hvaraf dock 539 ingå äfven bland nyss¬
nämnde 11,000.
Enär enligt regel pensionsinrättningarna först under de senaste åren,
eller efter år 1880, blifvit bildade eller börjat att bildas, hafva deras
fonder ännu icke uppnått den storlek, som är afsedd. Fonderna för
arbetarnes pensionering uppgår till ett sammanlagdt belopp af närmare
1,200,000 kronor; hvarvid dock är att märka, att för 2 bolag saknas
uppgifter i ämnet, 3 hafva ej för ändamålet bildat fonder, utan insätter
1 åt dem årligen bestämdt belopp i lifränte- och kapitalförsäkringsan-
stalt, medan de 2 andra, hvilka både med afseende på arbetspersonalens
storlek, de utgående pensionernas samfälda belopp (20,585 kronor) och
pensioneringens ålder intaga bland de främsta rummen, af årets inkom¬
ster utbetala dessa belopp, hvarförutom 2 bolag utbetala pensioner ut¬
öfver de belopp, som från pensionsfondens räntor inflyta.
Antalet pensionärer år 1891 uppgick till 446 och erhöllo dessa i
pensioner tillsammans omkring 58,000 kronor, eller i medeltal om¬
kring 130 kronor. Från flere fonder hade ännu inga pensioner utbe¬
talts och en afsåg hufvudsakligen att bereda arbetarne kapitalförsäk¬
ring, mera undantagsvis lifräntor.
En närmare jemförelse mellan antalet pensionärer och utdelade
pensionsbelopp, visar, att medelbeloppet af arbetares pension utgjorde:
40 till 50 kronor ........................... 2 arbetsgivare med 384 arbetare.
80 » 100 » ........................... 2 » » 983 »
100 » 140 » 3 » » 1,848 »
160 » 190 » 2 » » 1,325 »
200 » 300 » 3 » » 2,344 »
Ännu högre pensioner utdelas af Stora Kopparbergs Bergslags
aktiebolag, men då dessa utgå till tjenstemän och arbetareförmän, äro
de ej med de föregående fullt jemförliga.
89
I fråga om de anstalter, som afse kommunikationsväsendet, äro för
de enskilda jernvägarnes pensionsinrättningar redogörelse lemnad under
de pensionskassor, till hvilka delegarebidrag utgå. Och behandlas der,
för öfversigtens skull, äfven pensionsväsendet vid de 3 jernvägar,
Gefle—Dala, Stockholm—Rimbo och Vexjö—Alfvesta, hvilka uteslu¬
tande af egna medel pensionera sin personal.
Af kanalbolagen har Nya Trollhätte kanalbolag beviljat kanalbetje-
ningen jemte enkor och barn pensionsrätt; och äro enligt bolagsstäm¬
mans beslut den 19 December 1883 följande föreskrifter härför gällande.
Sluss-, kanal- eller brovakt, som uppnått 65 lefnadsår och i minst
30 år innehaft sådan befattning såsom ordinarie eller extra vid kanal¬
verket, är berättigad till en årlig pension af 15 kronor i månaden, och
hans enka, så länge hon lefver ogift, till en pension af 10 kronor i
månaden. Vid 60 lefnadsår och efter 25 tjensteår kan pension å högst
15 kronor erhållas efter direktionens beslut; och på samma sätt äfven
af den, som entledigas på grund af skador, erhållna under tjenstens
utöfning. Enka kan i detta fall, äfvenledes efter direktionens beslut,
tilläggas pension å högst 10 kronor i månaden. Fader- och moderlösa
barn kunna efter pröfning för hvarje särskild! tillfälle äfven erhålla
sistnämnda belopp. Sterbhus efter betjening, som aflider i tjensten
eller såsom pensionär, erhåller 25 kronor i begrafningshjelp.
Antal i tjensten varande kanalbetjente utgjorde vid 1891 års slut
39, pensionärernas antal var 12, med pensioner å tillsammans 1,884
kronor. Till enkor och barn efter betjente utgingo dessutom 10 pen¬
sioner å tillsammans 456 kronor. Någon pensionsfond var ej af bolaget
afsatt.
I fråga om kommunernas betjente hafva stadsfullmäktige i Göteborg
den 15 September 1892 antagit följande stadga rörande pensionering
af personer anstälda vid stadens allmänna arbeten. Enligt denna stadga
erhålla nyssnämnda personer af stadens medel pension vid 65 års
ålder och efter 30 års väl vitsordad anställning vid stadens allmänna
arbeten, eller äfven vid 60 års ålder och efter 25 års tjenstgöring, när
ömmande omständigheter förefinnas och de genom läkarebetyg styrka
sin oförmåga till arbete. Pensionerna utgå med 900, 600, 450, 300
eller 204 kronor årligen, allteftersom pensionär 5 år före afskedstagan-
det af staden uppburit en aflöning af respektive minst 1,800, 1,200,
900 och 600 kronor eller lägre belopp. Pension behålles för lifstid,
dock kan pensionsstyrelsen, om den dertill finner skäl, indraga eller
nedsätta beviljad pension. Pensionsberättigad är skyldig att mot pen¬
90
sions erhållande afgå från sin befattning i stadens tjenst, såvida icke
den styrelse, hvarunder han lyder, skulle af hans fortfarande arbets¬
duglighet finna anledning att bibehålla honom i tjensten.
Enligt anstäld undersökning kunna 28 inspektörer samt omkring
500 förmän och andra arbetare anses hafva ständig anställning vid sta¬
dens allmänna arbeten, hvartill komma de mera tillfälliga arbetarne, i
September 1891 till antalet omkring 900, större delen sådana som
år efter år tidtals sysselsatts vid nyssnämnda arbeten.
Af rikets liypoteksföreningar hafva tvenne, nemligen Smålands m.
fl. provinsers samt Göteborgs, bildat pensionsfonder, till hvilka del-
egarne lemna bidrag. Af återstående liypoteksföreningar lemnar Öst¬
göta hypoteksförening sin personal pension af egna medel, utan bidrag
från personalen. Någon fond härför finnes ej bildad, utan utgå pen¬
sionerna af de tillgångar, med hvilka förvaltningskostnaderna bestridas.
För pensioneringen är stadga den 15 juni 1882 antagen.
Enligt denna är tjensteman eller betjent, som 25 år haft fast an¬
ställning hos föreningen och uppnått 60 lefnadsår, berättigad till pen¬
sion med 75 proc. af lönen enligt stat. Erhåller han för sjukdom eller
annan giltig anledning afsked efter 20 års tjenst och vid fylda 65 lef¬
nadsår, utgår pension med 66% proc. af lönen. Vid tidigare afgång
från tjensten på grund af sjukdom eger föreningen bevilja det under¬
stöd, den anser billigt.
Enka och barn eller endera efter tjensteman eller betjent, hvilken
aflider under tjenstetiden eller såsom pensionär, kunna vid ömmande
omständigheter af föreningen beviljas understöd.
Med eventuel pension srätt äro hos föreningen anstälda 7 personer.
En städerska åtnjuter ett understöd af 100 och en tjensteman enka
pension af 1,800 kronor om året.
Äfven Örebro läns särskilda hypoteksförening eger en pensionsfond,
hvilken vid 1890 års slut uppgick till 11,299 kronor.
Af försäkringsinrättningarne hafva trenne, eller Skandia, Svea och
Nordstjernan, enligt den officiella redogörelsen för försäkringsväsendet
i riket, afsatt fonder för sin personals pensionering, och uppgingo
dessa vid 1890 års slut till följande belopp: Skandia 115,364, Svea
119,841 och Nordstjernan 89,000 kronor.
Af de enskilda sedelutgifvande bankerna och aktiebankerna har äfven
en del träffat anstalter för sin personals pensionering genom att till
detta ändamål afsätta fonder, och vid en aktiebank är sådan fond bil¬
dad genom donation af en bankens styrelseledamot. Vid 1889 års slut
91
funnos, enligt af Svenska Bankmannaföreningen insamlade upplysningar
i ämnet, vid 6 banker pensions- och understödsfonder å ett samman-
lagdt belopp af 390,231 kronor.
En af dessa, eller Skånes enskilda bank, började redan år 1877
afsätta medel för nyssnämnda ändamål och hade dessa vid 1889 års
slut vuxit till 184,826 kronor. Samtidigt åtnjöto 3 personer af banken
pension å halfva lönen, med tillsammans 7,250 kronor.
Stockholms inteckningsgarantiaktiebolag erhöll år 1883 genom gåfva
å 9,418 kronor af sin verkställande direktör grundplåten till en pensions¬
fond och har sedan årligen dertill gjort afsättningar, så att den vid
1889 års slut uppgick till 60,665 kronor. Fonden, hvars tillgångar
skola förvaras afskilda från bolagets, är enligt reglementet afsedd att
bereda pension åt bolagets tjenstemän och qvinliga kontorsbiträden,
hvilka antingen uppnått 60 lefnadsår och varit under minst 25 år an-
stälde i bolagets tjenst eller på grund af förekomna omständigheter af
styrelsen pröfvas böra redan dessförinnan komma i åtnjutande af pension.
Hernösands enskilda bank egde vid 1889 års slut en pensionsfond
å 57,519 kronor, hvartill medel samlats från och med år 1885. Enligt
reglementet för fonden eger styrelsen pröfva, huruvida tjensteman kan
vara i behof af pension eller icke. För att komma i åtnjutande af pension
erfordras att hafva fyllt 55 år och tjenstgjort i banken 25 år. Under¬
stöd kan dock på grund af sjukdom eller annan olyckshändelse erhållas
äfven utan dessa vilkor; hvarförutom sådant kan lemnas åt afliden
tjenstemans enka eller efterkommande. Pension utgår med lönens
halfva belopp.
Borås enskilda bank egde vid 1889 års slut en pensionsfond, grun¬
dad år 1883, å 33,493 kronor; och Göteborgs enskilda bank en å
43,235 kronor.
Skandinaviska kreditaktiebolag et hade samtidigt en till förmån för
dess ålderstigue eller i följd af sjukdom till arbete oförmögne kassörer
och kontorsbiträden donerad pensions- och understödsfond å 10,493 kr.
Under de senaste åren hafva nu nämnda pensionsfonder ökats ge¬
nom räntor och till en del genom nya afsättningar, hvarförutom ett
större antal andra banker anslagit medel till pensionsfonder, så att efter
1892 års bolagsstämmor sådana funnos vid följande bankinrättningar
och med nedannämnda belopp:
Skånes
|
enskilda
|
bank
|
Vermlands
|
»
|
>
|
Kopparbergs
|
»
|
»
|
Smålands
|
)>
|
|
Mälareprovinsernas »
|
|
255,664 kronor
25,825 )>
40,000 »
38,877 )»
62,369 »
92
Göteborgs enskilda bank........................ 56,350 kronor
Sundsvalls » » ......... omkr. 40,000 »
Kristianstads » » 31,525 »
Skaraborgs läns )) )) 10,000 »
Borås » » 42,633 »
Södermanlands » » 30,000 »
Hernösands » » 83,915 »
Skandinaviska kreditaktiebolaget ............... 11,351 »
Stockholms inteckningsgarantiaktiebolag. 76,421 ))
Summa 804,930 kronor.
Antalet af de banker, livilka ega pensionsfonder, uppgår sålunda till
14, nemligen 12 enskilda sedelutgifvande banker och 2 aktiebanker.
Hela antalet af de förra uppgår till 26; hela antalet af de senare till
18, deribland dock flere af mindre betydenhet.
Såsom af inledningen framgår, bar här icke vant afsigten att lemna
en redogörelse för pensionsväsenclet i Sverige i dess helhet. För att likväl
gifva en föreställning om dess omfattning, må här, på grund af de
uppgifter, som i denna nu framlagda och i den äldre Arbetareförsäk-
ringskomiténs undersökningar samt i Kongl. Maj:ts Befallningshafvan-
des femårsberättelser förefinnas beträffande pensionskassor samt pen¬
sions- och understödsfonder af olika slag, anföras följande siffror öfver
antalet sådana inrättningar, antalet årligen understödde och under¬
stödets belopp samt hela beloppet af inrättningarnes tillgångar.
Pensionsinrättningar.
Antal Antal årligen Understödena
inrättningar, understödde. belopp, i kr.
Tillgångar,
i kr.
Med delegareafgifter........ 280 22,700 5,500,000 75,000,000
Utan » ........ 2,470 53,600 1,800,000 46,100,000
Summa 2,750 76,300 7,300,000 121,100,000.
Häraf kommer ensamt på de inrättningar och fonder, hvilka afse
personer i statens tjenst (deras enkor och barn):
Pensionsinrättningar.
Antal Antal årligen
inrättningar, understödde.
Med delegareafgifter......... 102 14,700
Utan » ......... 176 17,400
Summa 27 8
Understödens
belopp, i kr.
4,800,000
750,000
Tillgångar,
i kr.
56.700.000
13.300.000
32,100
5,550,000 70,000,000.
93
Nn anförda siffror afse pensioner, som utgå från eller genom kas¬
sor eller fonder, men icke pensionering af arbetsgivare (staten, kom¬
muner, inrättningar in. in.) uteslutande af årets inkomster, sålunda exem¬
pelvis icke de statens pensioner, som utgå från Allmänna indragnings-
staten.
Uti de anförda uppgifterna ingå ej heller lifränte- och kapitalför-
säkringsanstalterna liksom ej heller lifförsäkringsbolagen, bland hvilka
flertalet äfven meddelar lifränteförsäkring. År 1890 utbetalte de förre
till 1,620 personer lifräntor å tillsammans 212,786 kronor, de sist¬
nämnda lifräntor å tillsammans 587,096 kronor, medan vid årets slut
2,565 personer i dem voro försäkrade om lifräntor, deraf 1,939 om ge¬
nast utfallande sådana. Lifränte- och kapitalförsäkringsanstalterna, hvilkas
samlade behållning vid årets slut något öfversteg 35 millioner kronor,
hade då till lifräntefonder öfverfört' 2,190,233 kronor. Försäkrings¬
bolagens lifränte fou der uppgingo samtidigt till 6,271,224 kronor.
1
2
3
4
5
6
7
8
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
94
Tab. 1. Pensionskassor med delegarebidrag, Indika ej uteslutande afse
1
|
2
|
3
|
4
|
5
|
|
Stiftelse-
|
Delegare-
|
Arbets-
gifvares
|
Kantor.
|
|
0
ar.
|
afgifter.
|
bidrag.
|
|
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
A. Allmänna pensionskassor.
|
|
|
.
|
|
Jönköpings läns pensionsförenings) .......................................
|
1852
|
17
|
—
|
30,554
|
Pensionsinrättningen inom Fårö kommun ..............................
|
1879
|
188
|
—
|
215
|
Pensionsföreningen i Karlshamn.............................................
|
1866
|
213
|
—
|
1,095
|
Kullens allmänna pensionsförening i Höganäs.........................
|
1891
|
1,460
|
—
|
81
|
Pensionsinrättningen i Göteborg ..........................................
|
1766
|
4,297
|
—
|
28,021
|
Allmänna pensions- och enkekassan i Göteborg........................
|
1878
|
47,642
|
—
|
40,278
|
Vesterås borgerliga pensionsförening.......................................
|
1845
|
|
—
|
2.012
|
Försäkringsanstaltens i Norberg pensionsfond...........................
|
1857
|
1,000
|
-
|
420
|
Summa
|
—
|
54,817
|
—
|
102,070
|
B. Pensionskassor för handtverkare.
|
|
|
|
|
Skomakaremästareföreningens i Stockholm pensionskassa...........
|
Gammal
|
354
|
—
|
14,218
|
P. d. Brvggareembetets i Stockholm pensionskassa..................
|
1847
|
400
|
—
|
18,433
|
Upsala fabriks- och handtverksförenings pensionskassa..............
|
1872
|
2,471
|
|
2,670
|
Sällskapet Nya Föreningen (Nyköping)...................................
|
1843
|
50
|
—
|
290
|
Fabriks- och handtverksidkares i Visby pensionsinrättning.........
|
1860
|
200
|
—
|
1,500
|
Borgerskapet i Karlskrona pensionskassa.................................
|
1863
|
230
|
-
|
3,900
|
Borgerskapets m. fl. pensionsinrättning i Kristianstad...............
|
1858
|
705
|
—
|
4,413
|
Malmö handtverkares understöds- och pensionsförening ............
|
1826
|
472
|
—
|
14,500
|
Halmstads handtverksidkareförenings pensionskassa..................
|
1865
|
221
|
—
|
259
|
Fabriks- och handtverksidkarnes i Karlstad pensions- och under-
|
|
|
|
|
stödskassa ................................................................
|
1866
|
—
|
—
|
690
|
Filipstads handtverksidkares pensions- och understödskassa .....
|
1853
|
—
|
—
|
556
|
Köpings stads fabriks- och handtverksförenings pensionsinrättning
|
1858
|
120
|
—
|
474
|
Sala fabriks- och handtverksförenings pensionsinrättning............
|
1873
|
220
|
—
|
221
|
Gefle handtverksförenings pensions- och gubbhusfond ...............
|
1882
|
162
|
—
|
326
|
Summa
|
-
|
5,005
|
—
|
02,450
|
personer i statens tjenst, dessa kassors ställning och verksamhet år 1891
6
|
7
|
8
|
9
|
10
|
n
|
12
|
13
|
14
|
15
|
|
Öfriga
|
Summa
|
Pensioner
|
Pensioner
|
Öfriga
|
Summa
|
Tillgångar
(öfver skul¬
der) vid
årets slut.
|
|
Antal pensioner
|
|
inkomster.
|
inkomster.
|
till
delegare.
|
till enkor
och barn.
|
utgifter.
|
utgifter.
|
delegare.
|
till del-
|
till
|
|
i Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
|
egare.
|
och barn.
|
|
300
|
30,871
|
16,278
|
|
3,491
|
19,769
|
757,913
|
3,811
|
145
|
|
1
|
40
|
443
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4,724
|
352
|
—
|
-
|
2
|
—
|
1,308
|
1,157
|
—
|
129
|
1,286
|
22,551
|
84
|
62
|
■ —
|
3
|
40
|
1,581
|
—
|
—
|
126
|
126
|
1,455
|
158
|
—
|
—
|
4
|
—
|
32,318
|
6,375
|
8,770
|
2,070
|
17,215
|
592,548
|
80
|
8
|
18
|
5
|
—
|
87,920
|
-
|
3,950
|
9,493
|
13,443
|
863,092
|
462
|
—
|
rr
|
6
|
—
|
2,012
|
4) 1,500
|
‘) 500
|
—
|
2,000
|
50,857
|
265
|
15
|
10
|
7
|
338
|
1,758
|
1,036
|
185
|
84
|
1.305
|
7,554
|
534
|
56
|
10
|
8
|
718
.
|
158,211
|
20,346
|
13,405
|
15,393
|
55,144
|
2,300,694
|
5,746
|
286
|
45
|
|
_
|
14,572
|
2,200
|
6,585
|
2,967
|
11,752
|
221,499
|
125
|
11
|
42
|
1
|
—
|
18,833
|
11,117
|
—
|
1,263
|
12,380
|
260,802
|
175
|
55
|
—
|
2
|
4) 5,000
|
10,141
|
2,670
|
—
|
—
|
2,670
|
75,695.
|
5) 180
|
56
|
—
|
3
|
—
|
340
|
10
|
no
|
—
|
120
|
5,747
|
35
|
1
|
11
|
4
|
—
|
1,700
|
320
|
404
|
—
|
724
|
30,000
|
6)100
|
20
|
26
|
5
|
|
4,130
|
3,487
|
—
|
361
|
3,848
|
92,511
|
86
|
42
|
-
|
6
|
43
|
5,101
|
*) 2,577
|
') 1,800
|
399
|
4,776
|
97,898
|
186
|
56
|
64
|
7
|
—
|
14,972
|
*) 3,000
|
>) 2,557
|
170
|
5,727
|
219,787
|
154
|
*) 38
|
2) 53
|
8
|
—
|
480
|
165
|
—
|
15
|
180
|
7,694
|
27
|
11
|
—
|
9
|
—
|
090
|
120
|
306
|
16
|
442
|
12,822
|
29
|
5
|
13
|
10
|
—
|
556
|
240
|
—
|
47
|
287
|
10,540
|
46
|
10
|
—
|
11
|
2
|
596
|
335
|
48
|
74
|
•157
|
7,976
|
47
|
6
|
4
|
12
|
—
|
441
|
—
|
—
|
78
|
78
|
4,846
|
32
|
—
|
—
|
13
|
132
|
020
|
384
|
—
|
68
|
452
|
6,946
|
58
|
32
|
—-
|
14
|
5,177
|
73,232
|
20.625
|
11,810
|
5,458
|
43,893
|
1,054,763
|
1,280
|
343
|
213
|
|
96
Tab. 1. (Forts.) Pensionskassor med delegarebidrag, Indika ej uteslutande afse
|
1
|
2
|
3
|
4
|
5
|
|
|
Stiftelse-
år.
|
Delegare-
afgifter.
|
Arbets-
gifvares
bidrag.
|
Bäntor.
|
|
C. Pensionskassor för sjöfarande.
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
|
|
|
|
|
1
|
Sjökaptenssocietetens i Stockholm pensions- och understödskassa
|
1732
|
838
|
—
|
3,143
|
2
|
Sjömannaföreningon............................................................
|
1863
|
5,992
|
—
|
9,577
|
3
|
Ångfartygsbefälhafvaresällskapets pensions- och understödskassa
|
1876
|
3,770
|
—
|
4,715
|
4
|
Skepparegillet i Visby... .....................................................
|
1682
|
605
|
—
|
1,865
|
5
|
Malmö stads sjökaptensförenings pensions- och understödsstiftelse
|
1836
|
663
|
—
|
1,430
|
6
|
Skanörs och Falsterbo stads sjökaptens pensions- och understöds¬
förening .....................................................................
|
1871
|
628
|
_
|
1,270
|
7
|
Kullens enskilda sjökaptensförening i Höganäs ........................
|
1883
|
1,274
|
—
|
342
|
8
|
Göteborgs maskinistförening ................................................
|
1871
|
1,847
|
—
|
862
|
9
|
Sjökaptensföreningen i Gefle ................................................
|
1877
|
205
|
—
|
2,538
|
|
Summa
|
—
|
15,822
|
|
25,742
|
|
D. Pensionskassor för handlande.
|
|
|
|
|
1
|
Bok- och musikhandlarnes pensionsförening ...........................
|
1853
|
3,398
|
|
9,443
|
2
|
Grosshandelssocietetens i Stockholm pensionsinrättning ............
|
1815
|
3,000
|
—
|
23,714
|
3
|
Viktualiehandlames i Stockholm pensionsinrättning..................
|
1765
|
635
|
—
|
14,760
|
4
|
Handelsbokhållarnes pensionsförening (Stockholm)....................
|
1869
|
9,170
|
—
|
18,425
|
5
|
I Linköpings stad boende handlandes pensionsinrättning............
|
1847
|
208
|
—
|
1,860
|
6
|
Handelsföreningen i Gefle ..................................................
|
1865
|
718
|
—
|
4,891
|
7
|
Pensionsinrättningen för behöfvande handlande i staden Söder¬
hamn och deras enkor och barn ......... ..........................
|
1844
|
85
|
—
|
1,095
|
8
|
Norrlands köpmäns och industriidkares pensionsförening (Sunds¬
vall) ...........................'...............................................
|
1883
|
4,320
|
_
|
2,512
|
|
Summa
|
—
|
21,534
|
—
|
70,700
|
|
E. Pensionskassor för andra yrkesidkare.
|
|
|
|
|
1
|
Kongl. Teatrarnes pensionsinrättning 6) .................................
|
1816
|
9,402
|
—
|
25,279
|
2
|
Kongl. Hofkapellets pensionsinrättning....................................
|
1815
|
5,980
|
—
|
14,262
|
3
|
Dramatiska och musikaliska artisternas pensionsförening............
|
1857
|
1,830
|
—
|
4,040
|
4
|
Artisternes och litteratörernes pensionsförening........................
|
1853
|
1,155
|
—
|
8,825
|
5
|
Svenska publicisternas understödsförening ..............................
|
1882
|
1,300
|
—
|
3,157
|
tf
|
Svenska lärarinnornas pensionsförening .................................
|
1855
|
8,847
|
—
|
12,636
|
7
|
Apotekarekårens lifränte- och pensionskassa 8)...........................
|
1887
|
41,254
|
—
|
5,065
|
8
|
Barnmorskornas i Stockholm pensionsinrättning8).....................
|
1860
|
510
|
—
|
1.437
|
|
Summa
|
—
|
70,278
|
—
|
74,701
|
97
personer i statens tjenst, dessa kassors ställning och verksamhet år 1891.
6
|
7
|
8
|
9
|
i»
|
11
|
~ 12
|
1 13
|
14
|
15
|
|
Öfriga
|
Summa
|
Pensioner
till
delegare.
|
Pensioner
till enkor
och barn.
|
Öfriga
|
Summa
|
Tillgångar
(öfver skul¬
der) vid
årets slut.
|
Antal
delegare.
|
Antal pensioner
|
|
| inkomster.
|
inkomster.
|
utgifter.
|
utgifter.
|
till del-
|
till
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
|
egare.
|
och barn.
|
|
820
|
4,801
|
900
|
1,866
|
679
|
3,445
|
71,229
|
52
|
9
|
35
|
1
|
2,949
|
18,518
|
2,510
|
518
|
6,896
|
9,924
|
185,697
|
628
|
19
|
6
|
*
|
3,550
|
12,035
|
7,575
|
187
|
1,079
|
8,841
|
119,712
|
169
|
58
|
5
|
3
|
—
|
2,470
|
*) 390
|
*) 452
|
340
|
1,182
|
36,636
|
78
|
26
|
31
|
4
|
621
|
2,714
|
*) 560
|
') 942
|
51
|
1,553
|
35,774
|
88
|
14
|
26
|
5
|
1,858
|
3,756
|
‘.i 425
|
') 438
|
109
|
972
|
27,148
|
in
|
2) 17
|
2) 18
|
G
|
—
|
1,010
|
50
|
—
|
15
|
65
|
11’343
|
89
|
1
|
_
|
7
|
100
|
2,809
|
480
|
225
|
2,267
|
2,972
|
17,610
|
184
|
4
|
3
|
8
|
I —
|
2,743
|
595
|
1,900
|
1,364
|
3,859
|
61,366
|
35
|
17
|
68
|
9
|
9,898
|
51,462
|
13,485
|
6,528
|
12,800
|
32,813
|
566,515
|
1.434
|
165
|
192
|
|
300
|
13,141
|
5,175
|
2,466
|
343
|
7,984
|
196,441
|
234
|
15
|
14
|
1
|
40
|
26,754
|
8,900
|
13,840
|
—
|
22.740
|
479,797
|
395
|
24
|
78
|
2
|
—
|
15 395
|
1,550
|
8,088
|
864
|
10,502
|
246,089
|
73
|
8
|
41
|
3
|
—
|
27,595
|
12,160
|
5,510
|
1,010
|
18,680
|
431,112
|
1,170
|
32
|
29
|
4
|
4) 10,000
|
12,068
|
450
|
1,200
|
56
|
1,706
|
41,176
|
50
|
4
|
8
|
5
|
712
|
6,321
|
') 1,800
|
') 2,335
|
1,526
|
5,661
|
173,168
|
89
|
10
|
48
|
6
|
-
|
1.180
|
240
|
620
|
—
|
S60
|
20,346
|
17
|
2
|
5
|
7
|
—
|
6,832
|
—
|
—
|
178
|
178
|
61,381
|
256
|
—
|
|
8
|
11,052
|
109,286
|
30,275
|
34,059
|
3,977
|
68,311
|
1,649,510
|
2,284
|
95
|
223
|
|
7) 18.174
|
52,855
|
33,000
|
|
2,253
|
35,253
|
637,2S6
|
193
|
61
|
|
1
|
7) 8,962
|
29,204
|
17,600
|
5,744
|
1,914
|
25,258
|
348,178
|
61
|
17
|
18
|
2
|
’’) 5,325
|
11,195
|
3,150
|
—
|
1,186
|
4,336
|
139,880
|
172
|
11
|
—
|
3
|
—
|
9,980
|
5,700
|
1,950
|
189
|
7,839
|
189,923
|
152
|
19
|
13
|
4
|
7) 6,768
|
11,225
|
1,100
|
300
|
1,298
|
2,698
|
71,535
|
127
|
3
|
2
|
5
|
7) 11,440
|
32,923
|
10,317
|
—
|
1,594
|
11.911
|
299,579
|
251
|
102
|
—
|
G
|
7) 4,405
|
50.724
|
—
|
1,875
|
6,478
|
8,353
|
129,020
|
280
|
—
|
4
|
7
|
—
|
1.947
|
1,050
|
—
|
108
|
1,158
|
29,371
|
60
|
6
|
—
|
8
|
55,074
|
200,053
|
71,917
|
9,869
|
15.020
|
96,806
|
1,844,772
|
1,296
|
219
|
37
|
|
Nya Avbet .-för h .-komilens hot. IV.
98
Tab. 1. (Forts.) Pensionskassor med delegarebidrag, livilka ej uteslutande afse
|
1
|
2
|
8
|
4
|
5
|
|
•
|
Stiftelse-
|
Delegare- j
|
Arbets-
gifvares
|
Räntor.
|
|
|
0
ar.
|
afgifter.
|
bidrag.
|
|
|
|
|
Kronor. |
|
Kronor.
|
Kronor.
|
|
F. Pensionskassor för personer i kommunal tjenst.
|
|
|
|
|
1
|
Polispersonalens i Stockholm pensionsinrättning .....................
|
1854
|
3,024
|
—
|
48,186
|
2
|
Nvköpings poliskassa...........................................................
|
1888
|
—
|
—
|
47
|
3
|
Polispersonalens i Norrköping pensionsfond..............................
|
1891
|
—
|
—
|
—
|
4
|
Poliskårens i Malmö pensions- samt enke- och pupillkassa.........
|
1878
|
1,036
|
—
|
2,749
|
5
|
Poliskårens i Ystad pensionsfond ........................................
|
1888
|
239
|
239
|
53
|
6
|
Polispersonalens i Göteborg pensionsinrättning.......................
|
1876
|
2,068
|
5,000
|
6,760
|
7
|
Poliskårens i Söderhamn pensionsfond....................................
|
1874
|
448
|
150
|
656
|
8
|
Skogsbete eningens vid häradsallmänningen Brevikshult pensions-
|
|
|
|
|
|
inrättning ..................................................................
|
1861
|
5
|
-
|
361
|
! 9
|
Polispersonalens i Stockholm enke- och pupillkassa..................
|
1875
|
|
|
289
|
|
Summa
|
—
|
6,820
|
5,389
|
59,101
|
|
G. Pensionsinrättningar vid enskilda jern vägar (se
|
|
|
|
|
|
Tab. 2)..............!.............................................
|
|
158,018
|
183,14!)
|
101,682
|
|
H. Pensionskassor för industriella arbetare (se Tab. 3)
|
—
|
0,640
|
10,810
|
10,762
|
|
I. Öfriga pensionskassor.
|
|
|
|
|
1
|
| Hypoteksföreningens i Göteborg pensionsfond...........................
|
1858
|
300
|
800
|
6,708
|
! 2
|
| Smålands m. fl. provinsers hypoteksförenings pensionsfond.........
|
—
|
350
|
26,000
|
4,041
|
i 3
|
1 Bruksbetjeningens inom Skåne och Kronobergs läns bergmästare-
|
|
|
|
|
|
dömes pensionskassa...................................................
|
1850
|
—
|
—
|
l,17o
|
|
Summa
|
|
050
|
20,800
|
11.924
|
|
Samtliga kassor
|
|
340,193
|
| 235,148
|
525,738
|
i) Totala pensionsbeloppet uppgifvet, dess fördelning mellan delägare- och enkepensioner beräknad. 2) Fördelningen
insättningars öfverskott öfver uttagningar. 4) Donation. 5) Ungefärligt antal. 6) F. d. Mindre Teaterns pensionsfond
holm pensionsinrättning. 10) Fördolningen häraf på olika poster endast beräknad.
99
personer i statens tjenst, dessa kassors ställning; och verksamhet år 1891.
6
|
7
|
1 8
|
9
|
10
|
ii
|
12
|
1 13
|
u
|
15
|
1
|
Öfriga
inkomster.
Kronor.
|
Summa
inkomster.
Kronor.
|
Pensioner
till
delegare.
Kronor.
|
1
Pensioner
) till enkor
och barn.
Kronor.
|
Öfriga
utgifter.
Kronor.
|
Summa
j utgifter.
Kronor.
|
Tillgångar
(öfver skul¬
der) vid
årets slut.
Kronor.
|
Antal
delegare.
|
Antal pensioner
|
till del¬
egare.
|
till
! enkor
och barn
|
9.912
|
01,122
|
29,800
|
7,359
|
907
|
38.066
|
1,085,906
|
510
|
39
|
43
|
1
|
11
|
58
|
—
|
—
|
45
|
45
|
1,049
|
7
|
—
|
—
|
2
|
—
|
|
-
|
—
|
—
|
—
|
9,561
|
60
|
—
|
—
|
3
|
3,566
|
7,351
|
—
|
1,035
|
100
|
1,135
|
54,191
|
76
|
|
5
|
i
|
—
|
531
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,696
|
11
|
—
|
—
|
5
|
6,238
|
20,060
|
11,400
|
—
|
—
|
11,400
|
154,011
|
221
|
17
|
—
|
6
|
270
|
1,524
|
—
|
—
|
23
|
23
|
16,830
|
16
|
|
—
|
7
|
—
|
360
|
100
|
—
|
—
|
100
|
7,486
|
6
|
1
|
__
|
8
|
|
289
|
—
|
—
|
—
|
—
|
7,888
|
9)
|
—
|
—
|
9
|
19,997
|
91,307
|
41,300
|
8,394
|
1.075
|
50.769
|
1,338,618
|
907
|
57
|
48
|
|
794
|
443,643
|
27.023
|
24,362
|
7,350
|
58,735
|
2.930.344
|
3.800
|
51
|
119
|
|
480
|
37.701
|
6,632
|
2.655
|
1,5)5
|
10,802
|
297,860
|
1,942
|
142
|
in
|
|
_
|
10) 7,808
|
|
1,450
|
|
1,450
|
129,080
|
8
|
!
— 1
|
i
|
1
|
—
|
10) 30,391
|
|
—
|
|
—
|
104,420
|
11
|
_ |
|
-
|
2
|
—
|
1,175
|
547
|
426 |
|
127
|
1.100
|
25.136
|
? 1
|
4 1
|
7
|
3 '
|
1
|
39,374
|
547
|
1,876 |
|
127
|
2.550
|
258,636
|
19 |
|
4 1
|
8 !
|
|
103,190
|
1,204,269
|
244,150 j
|
112.958 |
|
62,715 |
|
419,823
|
12.241.712 |
|
18,708 |
|
1,362 |
|
996
|
|
ellan ponsionerade delägare och enkor (samt barn) beräknad. 3) Uppgifterna afse året 1890. Beloppet i kol. 3 utvisar
äknad. 7) So vidare textafdelningen. 8) Redogörelsen afser året 1890. °) Samma delägare som i Polispersonalens i Stock-
100
Tab. 2. Pensionsinrättniiigar vid enskilda jern vägar,
1
|
1
|
2
|
3 I
|
*
|
5 |
|
|
7" 1
|
8
|
|
|
Stif¬
telse-
0
ar.
|
Dclogares
afgifter.
|
Inkomster år
Arbetsbi fvares
bidrag.
Kontant. I lofligt.
|
1889,
Lian tor.
|
kr.
Ofri ga
inkom¬
ster.
|
Summa.
|
1
|
Enskilda jornvägarncs pensionskassa1) .....;............
|
1889
|
57,371
|
150,662
|
|
5,010
|
_
|
213,
|
2
3
|
Gefle—Dala jernvägs pensionsinrättning2)...............
Bergslagernas jern vägars pensions- samt enke- och
|
1872
|
—
|
9,210
|
|
|
|
0.21
|
4
|
pupillkassa..................................................
Stockholm—V esterås—Bergslagens trafikaktiebolags
|
1882
|
28,635
|
23,429
|
7,994
|
21,619
|
205
|
81,
|
5
|
pensions- samt enke- och pupillkassa ...............
ITpsala—Lenna och Lenna—Norrtelgo jernvägars pen-
|
1886
|
14,720
|
9,623
|
2,924
|
3,680
|
|
30,947
|
|
sionskassa ...................................................
|
1891
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
6
7
|
Pensionering af Stockholm—Rimbo jernvägs personal8)
Pensionering af personalen vid Köping—Hults jernväg:
|
1890
|
|
|
~
|
|
|
|
|
a) Understödskassan vid jernvägen ...............
|
1876
|
2,053
|
1,800
|
546
|
2,413
|
|
6,812
|
8
|
b) Pensionering från j ernvägsbolaget4)............
Understödskassan vid Oxelösund—Flen—Vestmanlands
|
—
|
—
|
5,389
|
—
|
—
|
—
|
5,389
|
9
|
jernväg.........................................................
Nordmark—Klarelfvens och Filipstads Norra Bergs-
|
1883
|
1.721
|
|
3,6lG
|
4,861
|
|
10,1
|
10
|
lags jernvägars pensions- samt enke- o. pupillkassa
Uddevalla—Venersborg—Herrljunga jernvägspersonals
|
1884
|
3,105
|
2,993
|
497
|
2,798
|
6
|
0,393
|
|
pensions- samt enke- och pupillkassa ...............
|
1883
|
4,014
7,712
|
3,197
|
354
|
3,380
|
10,951
|
It
12
|
Halmstad—Nässjö jernvägs d:o d:o........................
Understödskassan för tjensteman och betjente vid
|
1886
|
3.815
|
413
|
2,738
|
|
14,678
|
|
Nässjö—Oskarshamns jernväg...........................
|
1883
|
2,873
|
1,000
|
—
|
1,926
|
43
|
5,842
|
13
|
Vexjö—Alfvesta jernvägsaktiebolags pensionsfond......
|
1878
|
—
|
2,000
|
|
3,609
|
—
|
5,
|
14
15
|
Karlskrona—Vexjö jernvägs pensionsanstalt ............
Helsingborg—Hessleholms jernvägars pensions- samt
|
1890
|
—
|
|
|
|
~
|
|
16
|
enke- och pupillkassa ....................................
Landskrona och Helsingborgs jernvägars pensions-
|
1887
|
5,194
|
5,000
|
347
|
1,431
|
515
|
12,487
|
|
samt enke- och pupillkassa..............................
Kassor för ensamt enkor och barn:
|
1879
|
5,495
|
2,613
|
1,400
|
9,046
|
485
|
19,
|
17
18
|
Gefle—Dala jernvägs enke- och pupillkassa............
Enke- och pupillkassa]! för Stockholm—Rimbo jern-
|
1876
|
9,253
|
3,000
|
|
9,576
|
—
|
21,829
|
|
vägsaktiebolags tjenstepersonal ........................
|
1890
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
19
|
Karlskrona—Vexjö jernvägs enke- och pupillkassa ...
|
1891
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
Summa
|
—
|
142,140
|
223,733
|
18,15)
|
72,085
|
1,254
|
457,369
|
*) Öfriga utgifter till största delen organisationskostnador och afskrifningar. 2) Tillgångarne utgöras af en garanti-
sionsbeloppens fördelning mellan personalen samt dennas enkor och barn åren 1889 och 1890 ungefärlig.
101
tlessa inrättningars ställning och verksamhet åren 1889—1891.
9 I
|
10
|
ii 1
|
12
|
13
|
14 |
|
I*
|
ro
|
- 17" ]
|
18
|
19
|
|
Ut
|
gifter år
|
1889, i kr.
|
Tillgångar
|
|
Inkomster
|
år 1890,
|
kr.
|
|
|
Pensioner
till
delegare.
|
Pensioner
bill enkor
och barn.
|
Öfriga
utgifter.
|
Summa.
|
vid 1889
års slut.
|
Delegares
afgifter.
|
Arbetsgifvarcs
bidrag.
|
Räntor.
|
Öfriga
inkom¬
ster.
|
Summa.
|
|
|
Kronor.
|
Kontant.
|
I öfrigt.
|
|
|
|
|
|
3,092
|
3,092
|
209,951
|
51,215
|
46,383
|
|
8,681
|
|
100,279
|
1 |
|
9,210
|
—
|
—
|
9,210
|
450,000
|
—
|
9,855
|
—
|
—
|
—
|
9,855
|
2 1
|
701
|
3,078
|
288
|
4,007
|
530,348
|
31,421
|
25,279
|
7,366
|
26,100
|
33
|
90,199
|
3|
|
_
|
1,336
|
51
|
1,387
|
100,081
|
11,096
|
9,913
|
4,069
_
|
4,720
|
—
|
29,798
|
1
5
|
2,731
|
709
|
-
33
|
_
3,473
|
60,957
|
2,079
|
1,800
|
311
|
2,516
|
|
0,700
|
G
7
|
5,101
|
288
|
—
|
5,389
|
—
|
—
|
6,451
|
—
|
—
|
—
|
0,451
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
72,890
|
1,937
|
|
3,808
|
4,474
|
—
|
10,219
|
8 l
|
—
|
334
|
35
|
309
|
63,839
|
2,963
|
2,889
|
670
|
3,059
|
—
|
9,581
|
9
|
516
|
1,905
|
322
|
2,743
|
98,689
|
4,375
|
3,266
|
592
|
3,716
|
269
|
12,218
|
101
|
—
|
151
|
727
|
878
|
70,717
|
7,929
|
3,833
|
529
|
3,335
|
175
|
15,071
|
11
|
—
|
653
|
353
|
1,000
|
42,841
|
3,599
|
2,000
|
—
|
2,144
|
31
|
7,774
|
12
|
600
|
800
|
—
|
1,400
|
64,351
|
—
|
5,000
|
—
|
3,861
|
—
|
8,801
|
13
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
1,970
|
5,182
|
—
|
723
|
—
|
7,875
|
14
|
—
|
-
|
—
|
—
|
37,910
|
4,773
|
5,000
|
147
|
1,107
|
700
|
11,727
|
15
|
1,143
|
1,898
|
54
|
3,095
|
195,861
|
6,621
|
2,623
|
1,860
|
8,747
|
123
|
19.974
|
161
|
___
|
4,487
|
822
|
5,309
|
207,492
|
11,403
|
3,000
|
—
|
10,823
|
7
|
25,233
|
17 1
|
—
|
—
|
:
|
—
|
—
|
2,172
|
2,381
|
26
|
28
|
—
|
4,007
|
18
19 |
|
20,002
|
15,039
|
5,777
|
41,418
|
2,205,927
|
143,553
|
| 134,855
|
j 19,378
|
1 84,034
|
1,338
|
383,158
|
|
fond utan räntegodtgörelso. 3) Jcrnvägcn pensionerar sjelf sin personal. Någon pension har ännu ej utgått. 4) Ten-
102
Tab. 2. (Forts.) Pensionsinrättningar rid enskilda jern-
|
1
|
20
|
31
|
22
|
23
|
24
|
|
|
Utgifter åi
|
1890, i kr.
|
|
|
|
|
|
|
|
Tillgångar
|
|
|
|
|
|
|
vid 1890
|
|
|
Pensioner
|
Pensioner
|
|
|
års slut.
|
|
|
till
|
till enkor
|
|
Summa.
|
|
|
|
delegare.
|
och barn.
|
utg iftci.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kronor.
|
i 1
|
Enskilda jernvägarnes pensionskassa ..
|
|
258
|
30,506
|
30,764
|
285,466
|
j 2
|
Gefle—Dala jernvägs pensionsinrättning ...
|
9,855
|
—
|
—
|
0,855
|
450,000
|
1 3
|
Bergslagernas jern vägars pensions- samt enke- och
|
|
|
|
|
|
!
|
pupillkassa ............................
|
701
|
3,919
|
77
|
4,607
|
615,850
|
1 4
|
Stockholm—Vesterås— Bergslagens trafikaktiebolags
|
|
|
|
|
|
1
|
pensions- samt enke- och pupillkassa
|
—
|
2,016
|
74
|
2.000
|
127,789
|
6
|
Upsala—Lenna och Lenna—Norrtelge jernvägars
|
|
|
|
|
|
|
pensionskassa ....................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
1 6
|
Pensionering af Stockholm—Kimbo jernvägs personal
|
|
|
—
|
—
|
_
|
! 7
|
Pensionering af personalen vid Köping—Hults jernväg:
|
|
|
|
|
|
|
a) Understödskassan vid jernvägen ......
|
3,027
|
891
|
310
|
4,228
|
63,435
|
|
b) Pensionering från jernvägsbolaget ............
|
6,118
|
333
|
—
|
6,451
|
_
|
i 8
|
Understödskassan vid Oxelösund—Flen—Vestmanlands
|
|
|
|
|
|
|
jernväg.........................................................
|
—
|
|
—
|
—
|
83,109
|
1 9
|
Nordmark—Klarelfvens och Filipstads Norra Bergs-
|
|
|
|
|
|
|
lags jernvägars pensions- samt enke- o. pupillkassa
|
~
|
380
|
945
|
1.325
|
72,095
|
10
|
Uddevalla—V enersborg—Herrljunga jern vägspersonals
|
|
|
|
|
|
|
pensions- samt enke- och pupillkassa
|
516
|
2,214
|
309
|
3,039
|
107,868
|
11
|
Halmstad—Nässjö jernvägs d:o d:o.............
|
—
|
411
|
102
|
513
|
86,005
|
12
|
Understödskassan för tjensteman och betjente vid
|
|
|
|
|
|
|
Nässjö—Oskarshamns jernväg..................
|
—
|
700
|
76
|
776
|
49,839
|
13
|
Vexjö—Alfvesta jernvägsaktiebolags pensionsfond ..
|
890
|
800
|
—
|
1.600
|
71,522
|
14
|
Karlskrona—Vexjö jernvägs pensionsanstalt
|
—
|
_
|
117
|
117
|
37,562
|
15
|
Helsingborg—Hessleholms jernvägars pensions- samt
|
|
|
|
|
|
|
enke- och pupillkassa ................
|
—
|
|
—
|
—
|
49,637
|
16
|
Landskrona och Helsingborgs jernvägars pensions-
|
|
|
|
|
|
|
samt enke- och pupillkassa...............
|
563
|
1,836
|
446
|
2,845
|
212,990
|
|
Kassor för ensamt enlcor och barn:
|
|
|
|
|
|
17
|
Gefle—Dala jernvägs enke- och pupillkassa ...........
|
—
|
5,039
|
17
|
5.056
|
227,669
|
18
|
Enke- och pupillkassan för Stockholm—Rimbo jern-
|
|
|
|
|
|
|
vägsaktiebolags tjenstepersonal ..........
|
—
|
_ !
|
7
|
7
|
4,600
|
19
|
Karlskrona—Vexjö jernvägs enke- och pupillkassa ...
|
—
|
— 1
|
—
|
- II
|
—
|
|
Summa
|
21,670
|
18,707
|
32.9SÖ
|
73,453
|
2.545,436
|
*) Se pensionsinrättningen för jernvägspersonalen. 2) Delegarnes antal 41, hvilka ingå bland delegarne i jern-
103
vägar, dessa inrättningars ställning och verksamhet åren 1889—1891.
25
|
26
|
27
|
28
|
29
|
SO
|
sr
|
32
|
83
|
34
|
35 j
|
86
|
37
|
38
|
|
|
Inkomster år
|
1S91, i
|
kr.
|
|
Utgifter år
|
1891,
|
kr.
|
Tillgån-
|
Antal
del-
|
Antal utdelade
pensioner
|
|
|
|
|
|
|
|
Pen¬
sioner
till del-
|
Pen-
|
|
|
gar vid
1891 års
slut.
|
egare
vid
1891
års
|
ar 1891.
|
|
Dclegares
afgifter.
|
bidrag.
|
Räntor.
|
Öfriga
inkom¬
ster.
|
Summa.
|
till
onkor
|
Öfriga
utgif¬
ter.
|
Summa.
|
Till
del-
|
Till
enkor
|
|
|
Kontant.
|
I (ifrigt.
|
|
|
egare.
|
och
barn.
|
|
Kronor.
|
slut.
|
egare.
|
och
barn.
|
|
55,611
|
54,770
|
|
14,718
|
|
125,099
|
100
|
1,653
|
5,356
|
7,109
|
403,456
|
1,125
|
i
|
9
|
1
|
—
|
13,299
|
—
|
—
|
-
|
13,299
|
13,299
|
—
|
—
|
13,299
|
450,000
|
319
|
30
|
—
|
2
|
32,027
|
27,037
|
7,134
|
27,016
|
66
|
93,280
|
701
|
4,362
|
147
|
5,210
|
703,920
|
611
|
2
|
19
|
3
|
12,751
|
10,356
|
3,361
|
6,327
|
|
32,795
|
—
|
2,578
|
195
|
2,773
|
157,811
|
351
|
—
|
13
|
4
|
1,603
|
3,279
|
1,157
|
128
|
247
|
0,414
|
—
|
—
|
2
|
2
|
6,412
|
56
|
—
|
—
|
5
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
59
|
—
|
—
|
6
|
2,159
|
1,800
|
774
|
2,890
|
_
|
7,023
|
2,939
|
973
|
35
|
3,947
|
67,111
|
156
|
9
|
13
|
7
|
—
|
8,235
|
|
—
|
—
|
8,235
|
7,802
|
433
|
-
|
8,235
|
—
|
—
|
—
|
—
|
[
|
2,019
|
|
4,445
|
6,088
|
109
|
12.661
|
_
|
—
|
|
—
|
95,770
|
150
|
—
|
—
|
8 i
|
3,383
|
3,034
|
615
|
3,536
|
—
|
10,508
|
—
|
368
|
18
|
380
|
82,277
|
77
|
—
|
2
|
9 I
|
4,684
|
3,285
|
556
|
4,515
|
29
|
13,009
|
669
|
2,455
|
304
|
3,428
|
117,509
|
148
|
3
|
14
|
10 i
|
8,027
|
4,002
|
580
|
3,959
|
—
|
10,508
|
—
|
1,041
|
218
|
1,259
|
101,314
|
171
|
—
|
5
|
11
|
4,339
|
2,000
|
—
|
2,623
|
3
|
8,905
|
54
|
750
|
283
|
1,087
|
57,717
|
163
|
1
|
10
|
12
|
—
|
5,000
|
—
|
4,291
|
—
|
9,291
|
890
|
800
|
—
|
1,090
|
79,123
|
31
|
2
|
2
|
13
|
4,083
|
3,796
|
—
|
1,791
|
—
|
9,070
|
—
|
—
|
160
|
100
|
47,072
|
140
|
—
|
|
14
|
5,187
|
5,000
|
166
|
2,363
|
258
|
12.974
|
—
|
—
|
123
|
123
|
62,488
|
119
|
—
|
—
|
15 !
|
7,370
|
3,431
|
1,611
|
10,304
|
42
|
22,758
|
569
|
2,367
|
405
|
3,341
|
232.407
|
124
|
3
|
9
|
16 ,
|
12,054
|
4,500
|
|
10,672
|
24
|
27,250
|
_
|
6,582
|
57
|
0,039
|
248,280
|
*)-
|
—
|
23
|
17
|
2,067
|
2,421
|
58
|
257
|
—
|
4,803
|
—
|
—
|
1
|
1
|
9,402
|
*)-
|
—
|
—
|
18
|
654
|
7,447
|
—
|
204
|
16
|
8,321
|
I —
|
—
|
46
|
40
|
8.275
|
5)-
|
--
|
—
|
19
|
158,018
|
102,092
|
20,457 [ 101,0S2
|
794
|
443,643
|
27,023
|
24.302
|
[
7,350
|
58,735
|
1
2,930,344
|
3,800
|
51
|
119
|
|
vägens ponsionsanstalt.
104
Tab. 3. Pensionskassor med delegarebidrag för industriella
|
i
|
2
|
3
|
*
|
s
|
|
7
|
|
|
|
Inkomster år 1889, i kr.
|
|
|
Stif¬
telseår.
|
Delegares
afgiftor.
|
Arbets-
gifvares
bidrag.
|
Käntor.
|
Öfriga
in¬
komster.
|
Summa.
|
1
|
Gutenbergska stiftelsen .......................................
|
1840
|
2,487
|
835
|
1,892
|
|
5,214
|
2
|
Stockholms nya spårvägsaktiebolagspensionsinriittning
|
1885
|
679
|
9,358
|
1,167
|
—
|
11.204
|
3
|
Pensionskassan Arbetarnes ring (Stockholm) *)........
|
1886
|
394
|
—
|
572
|
—
|
966
|
4
|
Åtvidabergs bruksfolks pensionskassa.....................
|
1854
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
5
|
Slottsmöllans fabriksarbetares sjuk- och begrafnings-
samt understöds- och pensionskassa..................
|
1891
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
G
|
Persbergs och Yngshytte arbetares sjuk-, begrafnings-
och pensionskassa .........................................
|
1875
|
785
|
—
|
767
|
4
|
1,556
|
7
|
Skultuna bruksarbetares nya understödsförening.....
|
1885
|
—
|
-
|
—
|
—
|
|
8
|
Tunadals pensions- och enkekassas) ......................
|
1882
|
958
|
348
|
788
|
2
|
2,090
|
9
|
Kramfors arbetares understödskassa......................
|
1880
|
494
|
|
413
|
—
|
907
|
10
|
Konstförvandtskapets kassas enkehjelpsfond ............
|
1854
|
121
|
—
|
640
|
—
|
761
|
|
Summa
|
|
5,918
|
10,541
|
6.230
|
6
|
22,704
|
*) I kassan, hvilken är afsedd att utdela pensioner åt ålderstigne arbetare samt är grundad på en af C. E. Westin
kr. och dessutom 100 kr. antingen på en gång eller i årsafgifter. — Donationen och inträdesafgifterna bilda grundfonden,
men öfverföras, då ledamot blir pensionsberättigad, afiider eller utesluta ur kassan, till pensionsfonden, som derjemte ökas
erlagts. — Efter hvarje bokslut divideras pensionsfondens kontanta behållning med antalet pensionsborättigade medlemmar; en
— Dör ledamot, som fullständigt inbetalt sina afgifter, innan han erhållit pension, utbetalas efter gjord anhållan till den
gifvaren lemnar till kassan lika tillskott med delegarnes afgifter. När dessa sistnämnda här äro utförda med högre belopp,
105
arbetare, dessa kassors ställning och verksamhet åren 1889—1891.
8
|
9
|
10
|
11
|
12
|
13
|
14
|
15 •
|
is
|
17
|
|
Utgifter år
|
1889, i kr.
|
|
Tillgångar
vid 1889
års slut.
Kronor.
|
|
Inkomster år 189C
|
. i kr.
|
|
Pensioner
till
delegare.
*
|
Pensioner
till enkor
och barn.
|
Öfriga
utgifter.
|
Summa.
|
Delegares
afgifter.
|
Arbets-
gifvares
bidrag.
|
Räntor.
|
Öfriga
inkomster.
|
Summa.
|
3,309
|
|
270
|
3,579
|
43,078
|
2,452
|
850
|
2,188
|
3,659
|
9,149
|
1
|
|
—
|
—
|
—
|
34,988
|
903
|
19,049
|
1,592
|
—
|
21.544
|
2
|
-
|
—
|
160
|
100
|
12,779
|
407
|
—
|
644
|
—
|
1,051
|
3
|
—
|
—
|
—
|
|
2) 30,435
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
4
|
|
.
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
_
|
|
—
|
5
|
30
|
506
|
477
|
1,013
|
17,336
|
1,201
|
—
|
694
|
24
|
1,919
|
6
|
—
|
|
|
—
|
2) 4,417
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
7
|
550
|
200
|
25
|
775
|
24,550
|
522
|
322
|
978
|
. —
|
1,822
|
8
|
360
|
—
|
—
|
300
|
8,817
|
483
|
—
|
441
|
—
|
924
|
9 l
|
_
|
748
|
44
|
792
|
12.933
|
116
|
—
|
640
|
87
|
843
|
10
|
4,249
|
1,454
|
970
|
0,079
|
1 189,333
|
0,084
|
20.221
|
7,177
|
3,770
|
37,252
|
|
gjord donation å 10,000 kr., kan hvarje man eller qvinna öfver 16 år vinna inträde mot erläggande af inträdesafgift å 1
som ej får förminskas, men hvilken ökas med >/s af fondens ränta. Ledamöternas afgifter i öfrigt gå till besparingsfonden,
med ränteafkastning. — Pensionsrätt erhålles vid 50 års ålder och efter 5 års ledamotsskap, om afgiften på 100 kr.
tiondedel af den häraf uppstående qvoten utdelas till hvarje pensionsberättigad. Pensioner utdelades första gången år 1892.
aliidnes enka (enkling) eller oförsörjda barn 75 kr. 2) I saknad af uppgifter har 1890 års behållning här införts. 3) Arbets-
beror detta derpå, att det bidrag till kassan, som af arbetarnes sjukkassa lemnats, blifvit sammanfördt med delegarebidragen.
106
Tab. 3. (Forts.) Pensionskassor med delegarebidrag för industriella
|
1
|
18
|
19
|
20
|
21
|
22
|
23
|
24
|
|
|
Utgifter år
|
1890, i kr.
|
Till-
O
|
Inkomster
|
|
|
|
|
|
|
gangar
|
*
|
|
|
|
Pensioner
|
Pensioner
|
|
|
vid 1890
|
|
|
|
|
till
|
till enkor
|
Ofri ga
|
Summa.
|
års slut.
|
Delegares
|
|
|
|
delegare.
|
och barn.
|
utgifter.
|
|
|
afgifter.
|
bidrag.
|
|
|
|
|
|
|
Kronor.
|
|
|
1
|
Gutenbergska stiftelsen ...
|
3,518
|
_
|
85
|
3,003
|
48,624
|
2,496
|
916
|
2
|
Stockholms nya spårvägsab:s pensionsinrättn.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
56,532
|
781
|
18,000
|
3
|
Pensionskassan Arbetarnes ring.
|
—
|
—
|
160
|
100
|
13,670
|
393
|
—
|
4
|
Åtvidabergs bruksfolks pensionskassa
|
—
|
—
|
—
|
—
|
30,435
|
427
|
—
|
5
|
Slottsmöllans fabriksarbetares sjuk-ochbegraf-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
nings- samt understöds- och pensionskassa
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
6
|
Persbergs och Yngshytte arbetares sjuk-, be-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
grafnings- och pensionskassa ...............
|
30
|
366
|
891
|
1,287
|
17,968
|
1,221
|
—
|
7
|
Skultuna bruksarbetares nya understödsfören.
|
—
|
■—
|
—
|
—
|
4,417
|
452
|
362
|
8
|
Tunadals pensions- och enkekassa..............
|
900
|
300
|
30
|
1,230
|
25,142
|
322
|
322
|
9
|
Kramfors arbetares understödskassa ...........
|
360
|
—
|
—
|
300
|
9,381
|
418
|
210
|
10
|
Konstförvandtskapets kassas enkehjelpsfond
|
_
|
685
|
44
|
729
|
13,047
|
139
|
—
|
|
Summa
|
4,808
|
1,331
|
1,210
|
7,309
|
219,210
|
0,049
|
19,810
|
*) Antalet delegare 51, men ej utförda i tabellen, då fonden blott är en afdelning af samma kassa, hvars pensions-
107
arbetare, dessa kassors ställning och verksamhet åren 1889—1891.
25
|
26
|
27
|
28
|
29
|
so
|
31
|
32
|
33
|
34
|
35
|
|
år 1891,
|
kr.
|
|
Utgifter år
|
1891, i kr.
|
Till¬
gångar
vid 1891
års slut.
Kronor.
|
Antal
delegare
vid 1891
års slut.
|
Antal utdelade
pensioner år 1891.
|
Räntor.
|
Öfriga
in¬
komster.
|
Summa
|
Pensioner
till
delegare.
|
Pensioner
till
enkor och
barn.
|
Öfriga
utgifter.
|
Summa.
|
Till
delegare.
|
Till enkor
och barn.
|
2,405
|
237
|
6,054
|
4,008
|
_
|
107
|
4,115
|
50,563
|
365
|
56
|
_
|
1 !
|
2,563
|
—
|
21,344
|
—
|
—
|
—
|
—
|
77,876
|
8
|
—
|
—
|
o
|
709
|
—
|
1,102
|
—
|
—
|
155
|
155
|
14,617
|
88
|
—
|
—
|
3
|
1,810
|
79
|
2,316
|
1,414
|
950
|
|
2,364
|
30,387
|
43
|
52
|
39
|
4
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
51,745
|
539
|
-
|
—
|
5
|
810
|
42
|
2,073
|
30
|
659
|
1,013
|
1,702
|
18,339
|
150
|
2
|
40
|
G
|
195
|
—
|
1,009
|
—
|
16
|
93
|
109
|
5,317
|
185
|
—
|
5
|
7
|
1,140
|
—
|
• 1,784
|
800
|
280
|
72
|
1,152
|
25,774
|
62
|
20
|
7
|
8
|
480
|
—
|
1,108
|
380
|
—
|
—
|
380
|
10,109
|
502
|
12
|
—
|
9 1
|
650
|
122
|
911
|
—
|
750
|
75
|
825
|
13,133
|
|
—
|
20
|
10
|
10,762
|
4S0
|
37,701
|
6,632
|
2,655
|
1,515
|
10,802
|
297,860
|
1,942
|
142
|
in
|
|
afdelning för delegare utgöres af förut i tabellen intagna Gutenbcrgska stiftelsen.