Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
1
X:o 11.
Anb. till Riksd. kansli den 4 maj 1894, kl. 1 e. hM
Första Kammarens tredje tillfälliga utslcotts utlåtande n:o 2,
angående herr Treffenbergs motion n:o 26 om revision af
slcogslagstiftningen m. m.
Uti en till Riksdagens Första Kammare afgifven och till dess tredje
tillfälliga Utskott remitterad motion har herr Treffenberg — med anledning
af en under nu pågående riksdag i Andra Kammaren, af herr Vahlin
väckt motion med hemställan, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, »att Kongl. Maj:t ville låta infordra och för Riksdagen
framlägga uppgift på den jordbruksfastighet, som af bolag eges i de
delar af vårt land, der skogsafverkning i mer betydande utsträckning
förekommer, äfvensom statistiska uppgifter, utvisande tillväxten af denna
bolagsegendom och den sjelfegande jordbrukareklassens deraf orsakade för¬
minskning, samt att Kongl. Maj:t ville, för så vidt de inhemtade upplys¬
ningarna sådant föranleda, för Riksdagen föreslå de åtgärder, som för bibe¬
hållande af en sjelfegande jordbrukarebefolkning i samma trakter kunna
anses af förhållandena påkallade», hvilken motion jemväl blifvit till utskot¬
tet remitterad och öfver hvilken särskildt utlåtande afgifvits — på anförda
skäl föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t måtte uppdraga åt sakkunnige män ej mindre att
öfverse nu gällande skogslagsstiftning så väl i allmänhet som särskildt ur
i motionen angifna synpunkter, i syfte dels att en förbättrad hushållning
å ej mindre kronans än öfriga allmänna och enskilda skogar må kunna
åstadkommas, och dels att åt Kongl. Maj:t och kronan må beredas all den
inkomst, som af dess skogar skäligen kan förväntas, än äfven att under¬
söka, om och i hvad mån, för vinnande af dessa ändamål, förändring i
den nuvarande organisationen af skogsadministrationen må i ett eller annat
afseende erfordras, samt derefter till Riksdagen nådigst afgifva de förslag
Bill. till lliksd. Prot. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Höft. (N:o IT). 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
till ändringar i skogslagsstiftningen, äfvensom till öfriga åtgärder, som af
berörda utredning må föranledas.
Med erinran om att frågan om en omfattande revision af den nu gäl¬
lande skogslagstiftningen, i syfte att åstadkomma en både ur finansiel och
forstlig synpunkt förbättrad hushållning med såväl statens och andra allmänna
som enskildes skogar, i hela dess räckvidd under sig inbegriper en mängd
skilda spörsmål och bland dessa flera af sådan omfattning, att icke ens
eu någorlunda uttömmande framställning af desamma låter sig inpassas
inom ramen af en riksdagsmotion, har motionären ansett sig böra endast
antydningsvis vidröra några hufvudpunkter, hvilka synas företrädesvis böra
blifva föremål för en åsyftad revision.
Motionären anför derefter följande: »Härvid möter oss i främsta rum¬
met frågan om hushållningen med statens egna skogar. 1 detta hänseende
hafva, såsom kändt torde vara, de betraktelser, hvilka f. d. amanuen¬
sen i domänstyrelssn, grefve Sten Lewenhaupt, anstalt uti en af honom
nyligen af trycket utgifven broschyr med titel: »Ett förslag till omreg¬
lering af svenska statens skogsväsende», ådragit sig en allmännare upp¬
märksamhet och helsats från skilda håll med klander eller bifall. Sjelf
antager författaren, såsom af förordet till broschyren framgår, möjligheten
att hans utredning i vissa delar icke skall vinna godkännande, men ut¬
talar i sammanhang dermed den förhoppning, att denna utredning »åtmin¬
stone må kunna anses vara till något gagn, såsom manande till försigtig¬
het eller såsom eggande till nya, för landet gagneliga lagstiftningsåtgärder».
Det är att hoppas, att en snar framtid skall häruti gifva författaren rätt,
ty om också åtskilliga af de utaf honom föreslagna åtgärderna äro egnade
att väcka betänkligheter eller till och med bestämdt afböjas, såsom exem¬
pelvis förslaget att öfverlåta stockfångst- och nybyggesskogarne åt innehaf-
varne under oinskränkt eganderätt, så förekomma vid sidan häraf i bro¬
schyren flera uppslag till genomgripande reformer i andra rigtningar, hvilka
lika afgjordt synas förtjenta att vinna framgång eller åtminstone tagas
under allvarligt öfvervägande.
Dit hör förnämligast förslaget om statsskogarnes konsolidering till större
skogskomplexer, möjliga att förvalta utan ekonomisk förlust. Bekant är,
hurusom staten allt sedan år 1860 i landet norr om Dalelfven afsatt till
kronoparker så betydande vidder, att hela arealen af i statens ego varande
skogsmark, enligt hvad sammanförda officiella siffror, herntade ur 1890
års statistik, utvisa, i dessa landsdelar utgöra nära 2,000,000 har pro¬
duktiv skogsmark, häruti ej inräknadt ännu oafvittrade kronomarker och
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (.N:o 3) Utlåtande N:o 2.
s. k. öfverloppsmarker, utgörande med impedimenter öfver 1,000,000
har. Särskilt i de län, som ännu år 1860 väntade på den allmänna
afvittringen, eller Norr- och Yesterbottens samt Kopparbergs län, intaga
statsskogarne en stor del af all befintlig utmark, nemligen i Koppar¬
bergs en åttondedel, i Vesterbottens en tredjedel och i Norrbottens hälften;
utgörande den staten tillhörande produktiva skogsmarken, oafvittrade om¬
råden och öfverloppsmarkerna undantagna — i Norrbotten nära 1,000,000
har och i Vesterbotten 600,000 har. I södra Norrland äro deremot sta¬
tens skogar jemförelsevis mera obetydliga och dessutom synnerligen spridda,
hvilket förhållande än mera gäller landet söder om Dalelfven, der area¬
len kronoparker, flygsandsfält samt domän- och civila boställsskogar år
1890 icke utgjorde mer än 219,698 har 64 ar produktiv skogsmark, för¬
delad på icke mindre än 2,130 ställen med i medeltal 100 har på hvart-
dera. — Det är klart, att en sådan skogarnes spridda belägenhet i hög
grad försvårar och fördyrar förvaltningen. Medan de norra landsdelarnes
2,000,000 har administreras af en personal, uppgående till 4 öfverjäg¬
mästare, 36 jägmästare och 129 kronojägare, finnas för de södra länens
220,000 har anstälda icke mindre än 5 öfverjägmästare, 38 jägmästare
och 134 kronojägare, eller tillhopa 8 tjensteman mer än i de norra lä¬
nen; och under det att ett jägmästaredistrikt i Norr- och Vesterbottens
län i medeltal innefattar 76,000 har statsskog, innefattar det i landet
söder om Dalelfven icke mer än 6,000 har statsskog, fördelade på i me¬
deltal 60 olika ställen inom ett flera härad omfattande område. Att
vården af och tillsynen öfver skogarne härigenom blir lidande, torde ligga i
öppen dag. Om denna vård och denna tillsyn skola blifva tillfredsställande,
bör väl skogsförvaltaren finnas på platsen för att kunna leda alla vigtiga
arbeten, skogskulturer, afdikningar, gallringar i medelålders bestånd, ut-
stämpling af mogen eller skadad skog etc etc., likasom han bör öfver-
vaka, att intrång ej göres och att underslef ej begås eller skada förorsa¬
kas t. ex. vid virkesafforsling o. s. v. Med den anordning, som nu fin¬
nes, eller att revirförvaltaren har ett 60-tal särskilda statsskogar att be¬
vaka, måste naturligen en hel del af berörda arbeten delvis eller alldeles
eftersättas, t. ex. den både för skogen vigtiga och i ekonomiskt hänseende
ofta fördelaktiga gallringen. Hvad sjelfva tillsynen beträffar, blir denna
naturligen nästan ingen eller inskränker sig till ett blott konstaterande af
begånget underslef i stället för att, såsom sig borde, förebygga sådana.
På samma gång sålunda sjelfva skogsvården lider och stannar pa eu stånd¬
punkt, som ej är staten värdig, uppstå betydande ekonomiska förluster på
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o .?) Utlåtande N:o 2.
en tyngande förvaltningsapparat, på resekostnader, som, om reviren ut¬
gjort samlade skogskomplexer, alldeles kunnat undvikas, och på minskade
inkomster, derigenom att afverkningen ej kunnat nog rationel! bedrifvas
o. s. v. — Det vill väl synas, som om insigten uti dessa förhållanden på
senaste tiden börjat allt mer arbeta sig fram, men ännu har densamma
ej på långt när fått göra sig tillräckligt gällande. Att skogsförvaltningen
ännu måste dragas med vården af och tillsynen öfver en mängd småsko¬
gar, alldeles otillräckliga för att bilda kronopark, kan naturligtvis ej und¬
vikas, så länge samma skogar ännu qvarstå i statens ego, men deremot sy¬
nes det desto vigtigare, att vid den nybildning af kronopark, som i stor skala
pågår i form af inköp af enskild mark samt afsättande af domänskogar,
all hänsyn tages till behofvet af skogsegendomens konsolidering till större
komplexer, tillräckliga att bära kostnaden för eu särskild förvaltning. Så
vidt tillgängliga uppgifter utvisa, har dock hittills inköpet af kronoparker,
om än på senare tider mera koncentreradt, endast i undantagsfall afsett ök¬
ning af förut befintlig kronopark, hvaremot på en mängd ställen bildats
nya sådana, hvilka väl knappast i något fall haft tillräcklig omfattning
för att bilda ett särskild! jägmästarerevir. Och att vid afsättande af do¬
mänskogar i allmänhet endast vunnits mindre kronoparker framgår t. ex.
deraf, att år 1890 allaredan voro afsätta 99 stycken dylika skogar om
tillsammans allenast 18,789 har 99 ar, 'motsvarande ungefär 190 har för
hvardera. — Med hänsyn till allt hvad sålunda framhållits synes det nog
förtjena att komma under ompröfning, huruvida ej möjlighet finnes för att
genom föryttring af de mindre statsskogarne och inköp af större skogs¬
komplexer statens skogsegendom skulle lämna sammanföras till slutna revir, hvart
och ett under sin särskilde förvaltare. Då emellertid svårighet nog torde
uppstå att, utom i färre fall, få komplexerna nog stora för att bära an¬
ställandet af en jägmästare, torde det måhända blifva nödvändigt att bilda
ett lägre slag af förvaltande tjensteman, eller med förvaltningsuppdrag
beklädde kronojägare, likasom i Tyskland lärer ega rum å mindre revir.
Men torde också då blifva nödvändigt att, för minskande af det å dessa
lägre tjensteman hvilande ansvar, å statens ordinarie uppbördsman öfver¬
flytta det mesta bestyret med skogsinedlens uppbärande och redovisning,
en reform, som äfven i öfrigt synes desto lämpligare, då eu stor del af
sjelfva virkesförsäljningen redan nu verkställes genom dessa uppbördsman.
Det lider ej något tvifvel, att anställandet af kronojägare som skogs¬
förvaltare skulle väsentligen underlätta konsolideringen af statsskogarne, då
annars endast ett fåtal af de nuvarande statsskogarne skulle kunna behållas.
5
Första Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
Hvad nu är sagdt galler, såsom synes, statens skogsförvältning i sö¬
dra och mellersta Sverige, eller i de län, som ligga söder om Dalelfven.
Det finansiella resultatet af denna förvaltning antydes af grefve Leiven-
haupt genom en hänvisning till förhållandet, sådant det, enligt den offi¬
ciella statistiken för år 1891, gestaltade sig, då nemligen utgifterna för
förvaltningen af statsskogarne uppgingo till 550,884 kronor 51 öre, men
inkomsterna af samma skogar till endast 811,217 kronor 79 öre, hvadan
utgifterna öfverstego inkomsterna med 289,666 kronor 72 öre; och väl
skulle man, med ett sådant resultat för ögonen, tvingas att dela grefve
Leivenhaupts förvåning öfver »huru vår Riksdag, annars så njugg på an¬
slag, år från år kunnat medgifva ökning af budgeten för forstliga ända¬
mål», om förklaringsgrunden härtill icke läge nära till hands, eller uti det
kända förhållandet, att »Norrlands statsskogar lemna eu så stor afkastning,
att derigenom beredes möjlighet att betala icke blott den norrländska
skogsförvaltningen, utan äfven de södra landsdelarnes».
Erinran härom bildar för betraktelsen en naturlig öfvergång till för¬
hållandet med statsskogarne i Norrland, hvarvid den jemförelsen genast
sjelfmant erbjuder sig, att, om misshushållningen i de södra landsdelarne
ytterst har sin grund uti missförhållandet emellan en storartad förvaltnings¬
apparat och ett relativt obetydligt förvaltningsobjekt, så framträder miss¬
hushållningen i de norra landsdelarne i en alldeles motsatt rigtning, eller uti
missförhållandet emellan en orimligt liten förvaltningsapparat och ett storartadi
förvaltningsobjelä. Redan förut har det blifvit anmärkt, att under det att
jägmästaredistrikten i landet söder om Dalelfven i medeltal omfatta 6,000
har statsskog, så innefatta distrikten i Norr- och Vesterbottens län i me¬
deltal 76,000 har statsskogar och betjenas, sådant oaktadt, af ett mindre
antal skogstjenstemän än i de förstnämnda distrikten. Om anställandet af
en så stor tjenstepersonal, som för närvarande är fäst vid skogsadmini-
strationen i södra Sverige, är af verkligt behof påkalladt, så torde väl
också i det norra Sverige skogspersonalen böra ökas i förhållande till det
ökade område, för hvars betjening denna personals verksamhet tages i an¬
språk, men i sådant fall skulle de norra länen erhålla, i stället för så¬
som nu 4 öfverjägmästare, 86 sådane, i stället för 36 jägmästare, 432
sådane och i stället för 129 kronojägare, 1,548 sådane.
Uti rikets norra län, särskildt Norr- och Vesterbottens, lärer väl kon¬
solideringen af statsskogarne endast i färre fall blifva behöflig, men der¬
emot måste här mycket vara. att göra för ett bättre tillgodogörande af
den befintliga skogstiIlgången. Det lärer ej vara något tvifvel under-
6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
kastadt, att å dessa skogar, hvilka just under senaste tider afsatts till krono-
parker och dermed börjat att för statens räkning tillgodogöras, finnas
oerhörda mängder öfverinoget, moget eller skadadt virke, hvilket borde
ur forstlig synpunkt så snart som möjligt afverkas. Hvilka dessa mäng¬
der äro, kan ej ens approximativt uppgifvas, då första vilkoret för en
ordnad skogshushållning, eller en tillförlitlig beräkning af skogens grund¬
massa, ännu saknas, och såsom följd häraf indelningsplaner icke finnas
upprättade för mer än ett fåtal af skogarne. Men en ungefärlig före¬
ställning om förhållandet får man, om man kastar en blick på den
af öfverjågmästaren Nils Sjöberg i Luleå den Bl januari innevarande år
meddelade officiella uppgift, hvilken såsom bilaga åtföljer motionen. Af
denna uppgift framgår nemligen, att på några få kronoskogar inom Ar¬
vidsjaurs, Råneå och öfverkalix soknar de skadade och mogna trädens
antal uppgår, de förra till 227,576 träd, motsvarande i medeltal icke
mindre än 26 procent af hela den afverkningsbara virkesmassan, och de
senare till 664,328 träd, motsvarande 74 procent af virkesmassan. Det
synes nu vara af stor vigt, att en allmän undersökning verkställes å samt¬
liga statsskogar norr om Dalelfven för närmare utredning i detta afseende,
t. ex. på sådant sätt, att inom de särskilda kronoparkerna alla träd, som
under den närmaste framtiden borde afverkas, jemte timmerämnen blefve
räknade; och kunde sedermera alla sådana träd, som kräfde afverkning, trakt¬
vis utbjudas till försäljning, med iakttagande naturligtvis, att nödig fröträds-
ställning bibehålies. Denna afverkning, som ur forstlig synpunkt skulle
vara högst gagnelig, då återväxten derigenom i hög grad blefve påskyn¬
dad, och som för statsverket skulle medföra en högst betydlig vinst, borde
naturligen utsträckas till en längre tidsrymd, afmätt sålunda, att efter dess
slut god tillgång på utvuxet virke å nyo skulle kunna påräknas. Äfven
för Norrlands skogsvård öfver hufvud skulle ett sådant utsläppande i han¬
deln af kronans virkestillgångar, hvarpå man säkerligen hållit allt för länge
till förlust för statsverket och till skada för föryngringen af skogarne
sjelfva, innebära en väsentlig fördel, i det stora sågverksbolag, som för
att hålla rörelsen uppe nu måste gå ned till mindre timmerdimensioner,
skulle kunna spara dessa för framtida afverkning. Visst är det sant, att
i trots af denna misshushållning inkomsten af statsskogarne under de se¬
nare åren allt mer och mer ökats, men lika visst torde det vara, att dessa
skogar, om de blefve underkastade en i forstligt hänseende tillfredsstäl¬
lande behandling, skulle äfven i fiskaliskt hänseende lemna staten en afkast¬
ning vida öfverstigande den, som nu af dem uttages. Och det gäller väl
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2. 7
äfven och ännu mer om skogsadministrationen, hvad som nyligen så sant
blifvit yttradt i pressen beträffande riksbankens inkomster: x>Vi lefva i en
tid, då vigtiga, af pligt och nödvändighet dikterade beslut, fattade af
svenska folkets representanter, kräfva växande skattepålagor, och då nya
skatteobjekt till följd deraf måste sökas på alla håll och kanter. Bet 'kan
derför vara dubbelt skäl för Riksdagen att noga taga vara på och granska
de resurser, vi redan ega, samt tillse, huruvida icke åtgärder må synas väl¬
grundade, hvilka omdana befintliga inkomstkällor i sådan anda, att de blifva
mera tidsenliga och vinstgifvande')').
Utom den här ofvan behandlade frågan om statsskogarnes konsoli¬
dering till större skogskomplexer framhåller grefve Leioenhaupt i sin ofvan-
nämnda broschyr äfven ett andra önskningsmål såsom egnadt att i hög
grad underlätta genomförandet af ofvannämnda reform och följaktligen
äfven förtjent att tagas i allvarligt öfvervägande, nemligen förslaget att
skilja förvaltningen af kommunal- och andra allmänna skogar, af hvilka staten
ej uppbär afkomst, från statens egen skogsförvallning.
Verkningarna nemligen af 1866 års beslut, hvarigenom en noggran¬
nare tillsyn öfver ecklesiastika boställsskogarne, häradsallrnänningarna
m. fl. dyiika skogar uppdrogs åt statens revirförvaltare, hafva med viss¬
het för statsverket hufvudsakligen medfört en betydlig tunga, på samma
gång det torde kunna antagas såsom sannolikt, att vederbörande skogs-
innehafvare ej varit tillfredsstälda med den vidtagna anordningen. Till
en början hafva väl åtminstone statens skogsbetjente af denna förvaltning
skördat en ej obetydlig ^förtjenst genom indelningsarfvodena, hvilka t. ex.
af de ecklesiastika fonderna medtagit högst afsevärda belopp, men sedan
numera det mesta indelningsarbetet är afslutadt, torde möjligen äfven
tjenstemännen känna sig besvärade af denna förvaltning, som betydligt
inkräktar på deras tid och intresse till förfång för vården af statens egna
skogar. Och statsverket, som förut ej uppburit ett öre för de kultur-
och andra arbeten, som dess tjensteman utföra å dessa allmänna skogar,
har först i följd af beslut vid 1889 års lönereglering för skogstjenste-
männen kommit i åtnjutande af någon sådan ersättning. Beloppet af denna
är dock helt obetydligt, i det den uppgår till allenast några tusen kro¬
nor, hvilket bidrag visserligen ej kan anses stort vid jemförelse med den
betydliga förvaltningspersonalen, som, efter hvad förut visats, alldeles icke
motiveras af statsskogarnes egen omfattning. — När på senare tiden nya
kommunalskogar bildats, t. ex. de s. k. besparingsskogarne i Dalarne,
har uti de för förvaltningen af dessa skogar faststälda reglementen
8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
bestyret med den förstuga förvaltningen icke blifvit uppdraget åt kro¬
nans revirförvaltare, såsom ett med deras tjenster ovilkorligen förenadt
åliggande, utan ega sockenmännen att till förvaltare antaga annan sak¬
kunnig person, för hvilken de hafva förtroende. — Att öfverlemna äfven
de gamla kommunalskogarne och andra allmänna skogar, hvaraf staten
ej uppbär afkomst, åt vederbörande innehafvare, med vilkor att samma
skogar skola under kontroll af kronobetjeningen vårdas enligt af statens
skogsingeniör upprättad hushållningsplan, der sådan ej i anseende till
skogens mindre omfattning eller beskaffenhet i öfrigt ansåges obehöflig,
torde icke medföra någon synnerlig våda för misshushållning med dessa
skogar. Och för konsolideringen af statens egna skogar är denna utskift¬
ning i organisationen nödvändig, då, för den händelse dessa skogars för¬
valtare skulle taga befattning med de andra allmänna skogarne, sjelfva
syftet med konsolideringen skulle förfelas.
Ändtligen och såsom ett tredje önskningsmål ifrågasätter grefve
Leivenhaupt: att stockfångst-, bergverks- och nybyggesskogarne skola åt inne¬
hafvare öfverlåtas under oinskränkt eganderätt, äfvensom att de för Norr¬
botten och Gotland utfärdade restriktiva skogslagar skola upphäfvas.
Här kan, såsom jag redan förut antydt, jag icke längre följa grefve
Leivenhaupt, ehuru jag anser, att lagstiftningen särskilt i fråga om ny-
byggesskogarne, likasom öfver hufvud i fråga om den enskilda skogsvår¬
den i Norrland, tarfvar en genomgripande förändring, men i en helt
annan rigtning än den grefve Leivenhaupt föreslagit.
För att emellertid kunna rätt uppskatta behofvet, ja, nödvändigheten
af en sådan förändring, är det nödigt, att man gör sig klart reda för och
stadigt för eftertanken fasthåller den betydelse, som trävaruindustrien
numera intager i vårt näringsliv Det är sålunda nödigt-att man erinrar
sig, att denna industri är af största vigt, ej blott för Norrland, utan för
hela Sverige, då nemligen trävaruexportens värde utgör ungefär en tredje¬
del af värdet af landets hela export, och, om i denna exports värde in¬
räknas allt, som erhålles ur Sveriges skogar, såsom trämassa, tändsticks-
virke in. m., närmar sig hälften af hela exportvärdet. Vid detta för¬
hållande, och då vår import och räntorna på våra utländska skulder måste
betalas med guld eller med sådana landets produkter, som exporteras,
är det uppenbart, att om trävaruexporten blott för ett enda år afstan-
nade eller väsentligen minskades, så skulle detta medföra oberäkneligt
elände, icke blott för dem, som deraf närmast beröras, eller alla såg-
verksegare och deras arbetare, utan äfven för landtbrukarne i mellersta
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2. 9
och södra Sverige, som på Norrland hafva afsättning för sina produkter,
och för hela vår handelsflotta, ja, nästan för hvarje annat område af vårt
näringslif.
Af allt detta följer, att lagstiftningen, långt ifrån att hämma trävaru¬
industriens utveckling, fast hellre bör underlätta möjligheten för den¬
samma att åtminstone vidmagtkålla den predominerande ställning, som
denna industri sedan några tiotal år tillbaka lyckats tillkämpa sig. Men
det första och oeftergifligaste vilkoret härför är, att, tvärtemot det fåkun-
niga tal, som man så ofta får höra, lagstiftningen icke hindrar sågverks-
bolagen att fortfarande under full eganderätt förvärfva stora skogs-
komplexer. Betydelsen häraf har på ett slående sätt framhållits i de artiklar
rörande den norrländska skogshushållningen, som docenten Carl Bovallius
nyligen publicerat i »Nya Dagligt Allehanda»; och tillåter jag mig att,
till frågans belysning från denna dess vigtigaste, men för den stora all¬
mänheten sannolikt dolda eller föga beaktade sida, ur ofvannämnda ar¬
tiklar här meddela följande utdrag:
»De, som kämpa emot sågverksbolagens stora skogsköp, pläga anföra
Norge som exempel, der ju i de flesta fall sågverksegaren ej tillika är
skogsegare, och framhålla, att så borde vara förhållandet äfven i Sverige.
Jag anser också förhållandena i Norge vara ett särdeles belysande
exempel, men ett varnande exempel, och skall derför tillåta mig att här
lemna en kort framställning af huru saken utvecklat sig der. Som be¬
kant, är trävaruindustrien vida äldre i Norge än i Sverige, och ända till
midten af innevarande sekel intog Norge såväl i qvantitativt och qvalitativt
som genom billigare fraktkostnader en herskande ställning inom den¬
samma. Denna framstående ställning är nu slut, och Norges trävaru¬
export uppgår, sedan numera fraktskilnaden blifvit i det närmaste ut-
jemnad och fastän den i qvantitet är nästan oförändrad, för närvarande
till föga mer än en tredjedel af Sveriges. Denna omständighet skulle
emellertid ej visa något annat, än att Norges skogar gåfve mindre af¬
kastning än Sveriges, om icke det vigtiga faktum tillkomme, att Norges ex¬
port af gröfre eller plankdime?isioner högst betydligt aftagit, under det att
exporten af smådimensioner tilltagit. Häraf framgår, att de norska skogarne
numera innehålla endast ringa antal träd af sådan dimension, att de
kunna lemna plankor, ty om sådana funnes i nämnvärd mängd, skulle
de otvifvelaktigt i första rummet afverkas. De norska skogarne hafva
således ej tillåtits mogna, och orsaken härtill är helt enkelt den, att de
varit och äro fördelade på ett stort antal egare, livilka antingen ej haft
Bih. till Riksd. Prof. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Käft. 2
10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
råd att låta dem mogna eller velat så fort som möjligt taga ut ur dem,
hvad som var säljbart. Detta är regeln, men undantag finnas. Några
få stora bolag aller firmor existera nemligen i Norge, hvilka ega ansen¬
liga skogskomplexer, och det anmärkningsvärda och för den fråga jag
här behandlar särdeles instruktiva förhållandet eger rum, att dessa bolag
och firmor allt jemt hafva tillgång till mogen skog, och att nästan hela
den norska ^awit-exporten af dem utföres. Den dominerande ställningen
i marknaden förloras väl snarare genom försämring af den exporterade
varans qvalitet än genom minskning i exportqvantiteten, eller för att
tillämpa detta på trävarumarknaden: kan ett land allt jemt producera de
eftersökta plankdimensionerna, hvilka erhållas endast ur mogen skog,
bibehåller det sin öfverlägsenhet i verldsmarknaden, men om dess export
sjunker ned till hufvudsakligen smärre dimensioner, förlorar det den¬
samma. En köpare betalar nemligen gerna ett högt pris för de speciella
sorter han önskar och medtager i sådant fall äfven »common sizes». Skall
han deremot köpa endast de senare, vill han köpa billigt, ty sådana varor
kunna fås öfver allt. För att belysa äfven den stora verkliga prisskil-
naden mellan sågadt virke af plankdimension och dylikt af ringa groflek
kan jag. nämna, att i närvarande stund en standard qvarta furuplankor
3. t. X 9 t. gäller 7 pund st., under det en standard 1 t. X 5 t. och
X 41/3 t. furuplanchetter osorterade (d. v. s. bestående af prima, sekunda,
tertia och qvarta) endast betalas med 4 pund st. Då dessutom tillverk¬
ningskostnaden är större för smådimensionerna än för plankdimensionen,
är det ju tydligt, huru mycket högre värde den senare har. Häraf fram¬
går, enligt mitt förmenande, alldeles klart, att skogarnes bibehållande på
allt för många händer i längden verkar skadligt på landets träexport, och
att å andra sidan genom deras samlande på jemförelsevis få och kapital¬
starka händer, som hafva råd att gifva skogen nödig vård, exportens
qvalitativa värde bibehålies. Jag skall i en senare artikel visa, att den,
hvad Sverige angår, ej heller i qvantitativt hänseende behöfver nedgå.
Man kan derför, enligt min åsigt, endast med tillfredsställelse konstatera,
att förhållandet i detta afseende gestaltat sig annorlunda i Sverige än i
Norge. Ty som det nu är, behöfva vi ej frukta, att Sverige skall för¬
lora sin öfvervigt inom denna industri; tvärt om torde Sverige, om nu
pågående utveckling utan hinder får fortgå, vara i stånd att lugnt upp¬
taga konkurrensen med andra länder, hvilket icke skulle vara förhållan¬
det, om de svenska sågverksegarne, i likhet med de flesta norske, i all-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2. 11
mänhet underlåtit att bygga sin industri på den enda sunda grundvalen,
eganderätten till skogsmarken.
För hvar och en, som har någon kännedom om det sätt, hvarpå
denna industri måste bedrifvas, om de stora kapital, som måste läggas i
sågverk, flottleders upprensning, aflöningen af en stor arbetsstyrka m. m.
och om de vanskligheter, affären är underkastad genom de stora fluktua¬
tionerna i trävarumarknaden, är det klart, att en klok sågverksegare måste
sträfva efter • att hafva råvaran sig tillförsäkrad på sådant sätt, att han
ej vid ett prisfall i marknaden genast måste lägga ned sitt verk och af¬
skeda det större eller mindre antal arbetare, som deraf hafva sin berg¬
ning. År han för timmertillgången hänvisad endast till de på många
orter små eller sällan förekommande utstämplingarna från kronoparkerna
och till köptimmer från böndernas skogar, så har hans affär en prekär
tillvaro, och hans arbetare och deras familjer äro mycket att beklaga. I
dessa dagar hafva inom ett af de norrländska sågverksdistrikten 10 å 12
sågverk nedlagts och de vid dem anstälde arbetarne afskedats. Detta är
sorgligt, ty det alstrar nöd, missnöje och utvandring. Orsaken härtill är,
att dessa sågverksegare underlåtit att skaffa sig egna skogar, tillräckliga
för sina verks behof; och med hufvudsakligen köptimmer, d. v. s. timmer,
som afverkas och säljes af skogsegare, som icke ega sågverk, kunna de
numera icke under dåliga träkonjunkturer drifva sina verk utan förlust.
En dylik skogsegare har nemligen alla fördelar på sin sida gent emot en
sågverksegare, som saknar egna skogstillgångar. Den förre afverkar en¬
dast då timmer står högt i pris, och han förlorar ej mycket i ränta ge¬
nom att låta skogen stå qvar och växa, ej heller har han någon fast
arbetspersonal att sörja för. Den senare åter måste köpa timmer, äfven
om han skulle förlora derpå, för att kunna drifva sitt verk och dermed
skaffa arbete åt sitt folk, eller också måste han nedlägga sågverket och
afskeda sina arbetare.»
Så långt docenten Bovallius. Rigtigheten af hans faktiska uppgifter
och befogenheten af hans derpå grundade åskådningssätt lärer svårligen
kunna bestridas. Fullt berättigade äro alltså trävarubolagens både af
sjelfbevarelsedrift och af omtanken för arbetarnes bästa härledda sträf-
vanden att bilda stora skogskomplexer. Framgången åter af dessa sträf-
vanden likasom också den onekligen dermed förenade faran för tillvaron
af ett sjelfegande bondestånd i vissa delar af vårt land förklaras af flera
omständigheter, hvilka dels ligga i sakens egen natur och dels bero på
en bristfällig lagstiftning.
12 Första Kammarens Tillfälliga Utshotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
Till det förra slaget hör i främsta rummet det kända förhållandet,
att trävarubolagens utvidgningsbegär eger en kraftig bundsförvandt i den
naturliga beskaffenheten af sjelfva jordmånen i Norrland. Norrlands
jord är nemligen af den beskaffenhet, att allra största delen deraf ej
lämpar sig för jordbruk, och det enda, som kan växa på dess sandmoar,
dess berg och dess stenuppfylda trakter, är skog. Det är alltså alldeles
naturligt, att ett hemman, hvars odlade jord kanske utgöres af endast
10 ä 15 tunnland, men hvars skogsmark utgör 700 å 1,000 tunnland,
egentligen är att anse som ett skogshemman. Häraf följer emellertid, att
ett dylikt hemman har ett vida större värde för sågverksegaren än för
landtbrukaren. Men då så är, kan också sågverksegaren betala mera för
detsamma än någon bonde. Med andra ord: den förnämsta orsaken till
de nu pågående stora inköpen af skogshemman för sågverksegarnes räk¬
ning ligger deri, att jordbrukaren ej vid dessa köp kan konkurrera med
sågverksegaren, enär nämnda hemman lämpa sig vida bättre för trävaru¬
industriens än för jordbrukets behof. Så snart ett dylikt hemman af en
eller annan orsak säljes, kommer det derför i sågverksegarens händer.
Detta är olyckligt för jordbruket, d. v. s. för den odlade delen af hem¬
manet, och framför allt i så måtto, att den sjelfständige bondens existens
i skogsbygden är hotad, men faran kan aflägsnas — och här möter man
en bristfällighet i lagstiftningen — faran kan aflägsnas, om, såsom äfven
Bovallius framhållit, sådan förändring i lagen om hemmansklyfning den
6 augusti 1881 genomföres, hvarigenom möjligheten för sågverksbolagen
underlättas, — ty målet kan, dock endast i vissa fall, eller då afsöndringen
afser mer än en femtedel af hemmanets egovidd, äfven utan förändring
i lagen redan nu vinnas, ehuru endast genom att i viss mån kringgå be¬
stämmelserna i 13 § af densamma och i förening med onödiga kostnader
och tidsutdrägt — dels att hädanefter köpa och särskildt skatta för skogen
från ett hemman, under det bonden kan behålla och skatta för inego-
jorden jemte husbehofsskog, och dels att från de skogshemman, sågverks-
egarne tedan köpt, försälja inegorna och husbehofsskog med den del af
hela hemmanets skatt, som rättvisligen kan på dein belöpa sig, men be¬
hålla skogen och betala skälig skatt till staten för densamma. Något
annat sätt linnés helt enkelt icke. Att genom lag hindra det fria af-
talet mellan allmogen och sågverksegaren, är en utopi, som aldrig kan
realiseras. Ett dylikt försök skulle endast leda till ständiga kringgåen-
den. Om en hemmansegare dör samt hans bo skall skiftas, och en såg-
verksegare vill betala t. ex. 10,000 kronor för hemmanet, medan en
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2. 13
bonde kan betala endast hälften af denna summa, vore det ju vidunder¬
ligt att vilja genom lag hindra arfvingarne att komma i åtnjutande af
det högre beloppet. Ett andra sätt vore visserligen att göra skogshem¬
manen till fideikommiss, som ärfdes från far till son, men ej finge
säljas. Men fideikommissens tid är förbi och emot dem talar allt, och
framför allt annat rättvisan, som förbjuder, att bondens öfriga barn här¬
igenom skulle blifva arflösa. Hvarje annat försök således att lösa frågan,
än det här ofvan förordade, måste aflöpa fruktlöst och skulle för öfrigt
drabba egaren af ett skogshemman hårdare än sågverksegaren. Denne
skulle nemligen alltid i mindre grad blifva lidande, enär han ju hade
den utvägen öppen att köpa timret från skogen eller arrendera den¬
samma. Men skogsvården skulle härigenom lida ett ofantligt men, ty
såsom erfarenheten visar, äro skogsarrenden förkastliga, och bonden sjelf
förstår ej att sköta sin skog. Det är således i främsta rummet för bon¬
dens egen och för en rationel skogsvårds skull, som den föreslagna lag¬
förändringen är nödvändig, och derigenom vunnes en garanti för såväl
den sjelfständige hemmansegarens i skogsbygden som ock jordbrukets i
samma trakter framtida existens, då deremot, om denna åtgärd ej vid¬
tages, det väl kan befaras, att såväl hemmansegare som jordbruk i sinom
tid skola försvinna. Om en bonde af omständigheterna tvingas att sälja
sin egendom, måtte det väl vara bättre, om han har tillfälle att sälja endast
skogen, men behålla den odlade jorden, än att nödgas afhända sig båda
delame. Lagförändringen afser alltså i vida högre grad bondens än såg-
verkegarens intresse, ty för denne är det ganska likgiltigt i de flesta fall,
om vid köpen den odlade jorden medföljer eller icke.
Hvad nu är sagdt gäller om skogshemman i Norrland i allmänhet
och om den för alla irmehafvarne af dessa hemman gemensamma faran
af hemmanens fortgående öfvergång till trävarubolagen. Men dertill kom¬
mer, hvad särskildt lappmarkerna angår, att denna fara ytterligare ökas
för dervarande hemmansegare till följd af det i dessa trakter rådande, genom
den. s. k. lappmarkslagen stadgade utstämplingstvånget — en andra bristfällighet
således i lagstiftningen, uti hvilken sågverksegarne äfvenledes ega en mäg-
tig bundsförvandt till deras arronderingsbegär.
Redan vid 1892 års riksdag, under debatten i Första Kammaren
14 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.
rörande den då af herr Vdhlin väckta motion i ämnet, framhöll jag de
förderfliga verkningarna af utstämplingstvånget, icke blott i Lappmarken,
utan till och med i Särna socken i Dalarne, oaktadt detta tvång i den
socknen dittills icke tillämpats eller kommer att tillämpas förr än stor-
skiftesförrättningen derstädes hunnit afslutas, utan tills vidare endast sväfvar
öfver hemmansegarnes hufvuden såsom ett hot, hvilket dock varit till¬
räckligt effektivt för att bringa omkring en tredjedel af socknens hela
skattetal öfver i sågverksbolagens händer, en tredjedel, som, efter hvad
af ett från fullt tillförlitlig person i orten till mig aflåtet och för en hvar
tillgängligt handbref inhemtas, sedermera ökats med ytterligare en tredje¬
del, så att icke mindre än två tredjedelar af socknens hela jordetal be¬
finna sig i sågverksbolagens ego.
Erfarenheter af detta slag, såväl i Särna socken som öfver allt annor¬
städes, hvarest utstämplingstvånget är rådande, borde väl, så vill det åt¬
minstone synas mig, ingifva ett visst misstroende till rigtigheten af de
teorier, som skapat detta system, och uppmana till undersökning om håll¬
barheten af dessa teorier, innan tillämpningen af desamma hunnit åstad¬
komma en hardt när ohjelplig förödelse både inom trävaruindustrien och
hos den befolkning, hvars väl är med denna industris bestånd på det
närmaste förknippa^.
En sådan undersökning, och den af det grundligaste slag, har också
blifvit anstäld af docenten Bovallius uti en i »Nya dagligt Allehanda» i
dessa dagar synlig artikel under rubrik: »Lappmarkslagen och dess verk¬
ningar». Beklagligtvis tillåter icke utrymmet att här återgifva denna
artikel i dess helhet, men följande korta sammanfattning af artikelns
hufvudinnehåll torde dock sprida en någorlunda tillfredsställande belys¬
ning af den fråga, som här utgör föremål för undersökningen.
Docenten Bovallius inleder sålunda undersökningen med den erinran,
att, för att utreda frågan, huru lappmarkslagen hittills verkat, det måste
blifva nödigt att för sig klargöra orsaken, hvarför lagen stiftades, eller
ändamålet, man med densamma ville vinna, och anmärker, att, med led¬
ning af 1870 års skogskomités utlåtande och den diskussion, som fördes
i Riksdagen under mars månad 1878, då lagen antogs, hufvudmotiven till
densamma kunna sammanfattas i följande tre punkter, nemligen:
l:o) Angelägenheten att icke genom efterlåtenhet äfventyra förlusten
af det skydd, skogarne i Lappmarken, såsom en naturlig stormkappa, lemna
mot de för kulturen så menliga fjellvindarne.
2:6) Önskvärdheten att lappmarksskogarne skulle komma i åtnjutande
15
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
af den noggrannare skötsel och rationella vård, de framför de öfriga sko-
garne i Norrland ansåges behöfva.
3:o) Lappmarkshemmanens bevarande åt bönderna, i det att man an¬
tog, att hemmansegaren genom en jemn årlig inkomst af sin skog skulle
erhålla större motståndskraft mot sågverksegarnes köpeanbud, än hvad
fallet var inom det öfriga Norrland.
Derefter öfvergår författaren till att betrakta hvart och ett af dessa
önskningsmål för sig och undersöka deras berättigande samt ådagalägger,
att ingen enda af de dervid lenutna förhoppningarna vunnit uppfyllelse.
I fråga nemligen om det första önskningsmålet, eller skyddandet af
lappmarksskogarne i deras helhet såsom stormkappa för det nedre landet,
erinrar författaren derom, att det visserligen finnes delar af lappmarks¬
skogarne, som kunna och böra tjenstgöra som skydd för nedanför liggande
såväl skogar som odlade bygder, men att dessa skogar till allra största
delen ligga ofvanför den s. k. kulturgränsen, hvilken afskär de lapp¬
ländska fjelltrakterna från den öster om dem liggande, i allt väsentligt
med kusttrakten likstälda delen af Lappmarken, hvadan och då de vester
om kulturgränsen belägna skogar, hvilka äro oafvittrade, disponeras af
staten och alltså kunna utan vidare så skötas, som domänstyrelsen ansåge
lämpligt för att lemna det erforderliga skyddet, författaren, som under
flera år företagit resor i lappmarkerna, bestämdt förklarar, att af allt
hvad han derunder sett och undersökt klart framgår, att ofvannämnda
motiv för lappmarkslagens fastslående saknar all faktisk grund.
Beträffande vidare det andra önskningsmålet, eller angelägenheten
att genom lappmarkslagen åt skogarne förskaffa en rationel vård, an¬
märker författaren, att det förmynderskap, som staten genom lappmarks¬
lagen åtagit sig, långt ifrån att hafva visat sig välgörande tvärt om verkat
skadligt för en rationel skogsvård; att, oaktadt lappmarkslagen varit i
tillämpning sedan 20 år tillbaka, den opartiske granskaren icke skall
kunna uppgifva många ställen, der ens ett tecken till rationel skogsvård
kunnat iakttagas; att tvärt om mångenstädes stora sträckor funnes, »hvarest
öfvermogen och skadad skog ruttnar på roten eller kullfallen hindrar all
föryngring; väldiga brandfält, der intet af den skadade skogen är afverkadt,
utan träden, som för mindre än 10 år sedan hade timmervärde, nu äro
murkna och fullkomligt värdelösa; stora områden med af laf eller insekter
dödad skog, som ej blifvit tillvaratagen»; att denna missvård af skogen
förklarades af de ofullständiga taxeringarna af skogarne, hvilka omfattade
endast 4 procent af skogsskiftenas areal och sålunda icke kunde innefatta
16 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (.N:o 3) Vilåtande N:o 2.
något tillfredsställande uttryck för skogens verkliga beskaffenhet, oaktadt
desamma ligga till grund för afverkningsplanerna; att nemligen naturligt
vore, att i fall det område, som skulle taxeras, innehölle en större mängd
af öfvermogen och skadad skog, men denna händelsevis vid taxeringen
icke folie inom den ringa del af skogsarealen, som blifvit undersökt, så
uppstode en stor fara för skogens bestånd och föryngring derigenom, att
i hushållningsplanen hänsyn icke toges till det stora antalet öfvermogna
och skadade träd, och således större delen af dessa finge stå qvar och
blifva allt mer och mer värdelösa på samma gång de hindrade återväxten;
att den här ofvan omförmälda, äfven af författaren åberopade, utaf öfver-
jägmästaren Sjöberg verkstälda uppskattning och förslag till hushållnings-
plan för några kronoskogar i Arvidsjaurs, Råneå och Öfver Kalix’ socknar
bäst utvisade, i hvilken utsträckning skadad skog förekommer och huru
den öfvermogna skogen tillgodogjordes; att äfven med afseende på den
mogna skogen det vore af stor vigt när den finge uttagas och att således
kunna afverka mera mogen skog under den tid, då konjunkturen vore
god, och mindre qvantitet under tryckta tider, hvilket dock, med de hus-
hållningsplaner, som nu uppgjordes, vore omöjligt, då enligt dessa ett lika
stort antal af de mogna träden fördelades på hvarje år af den 40- till
60-åriga blädningstiden, samt att en förändring till det bättre ej vore
tänkbar med bibehållande af utsyningstvånget och det nuvarande antalet
af skogstjenstemän, enär dertill lappmarkerna vore allt för vidsträckta, och
skogstjenstemännen, för att blott kunna åt kronoskogarne gifva rationel
vård, behöfde tiodubblas och 20- å 30-dubblas, för att, med utsynings-
tvångets bibehållande, gifva äfven de enskilda skogarne verklig vård; och
finner författaren på grund häraf och hvad i öfrigt af honom i denna del
af frågan anförts det vara uppenbart, att den speciella vård, som genom
lappmarkslagen förmentes skola komma de enskilda skogarne i Lappmarken
till del och som utgjorde ett af motiven för lagen, alldeles icke existerar.
Vidkommande ändtligen det tredje motivet för lappmarkslagen, eller
förhoppningen att genom samma lag kunna reglera böndernas ekonomi
och åt dem bevara deras hemman, yttrar författaren: »Detta motiv synes
vid lagens genomförande hafva varit det icke minst vägande, och erfaren¬
heten har redan nu visat, huru den dervid fästa förhoppningen i verk¬
ligheten realiserats. Jag väljer som exempel några af de lappmarks-
socknar, jag bäst känner till, och dessutom Särna i Dalarne. Dessa lapp-
markssocknar äro Asele, Vilhelmina, Dorotea, Fredrika och Lycksele med
örträsk. I slutet af 1870-talet, således för endast 15—16 år sedan, bör-
17
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts {Ko 3) Utlåtande K:o 2.
jade sågverksegame inköpa skogshemman i de först hämhda fyra socknåfna.
För Asele har jag för år 1887 ett fullständigt utdrag af mantalslängden,
hvaraf framgår, att till nämnda år af socknens 65 9/s 4 mantal 17 4/e 4 öfvhr-
gått i sågverksbolagens ego. För Vilhelmina visar mantalslängden af år
1888, att af socknens 6263/is8 IJiantal 377/128 blifvit till sågverksegare
sålda, 'och likaså för Dorotea redan 1882 omkring 64/7 af hela mantalet
271/34. Från fullt tillförlitligt håll har meddelats mig, att i detta nu
åtminstone en tredjedel af all enskild jord i dessa tre sockrtar öfvergått
i sågverksbolags händer. I Fredrika ega sågverksegare bortåt hälften af
den i mantal satta jorden. I Lycksele och Örträsk har gången varit
något annorlunda. Der började omkring 1870 afverkningsrätten på 50
år utarrenderas, och en stor del af socknens skogar äro på detta sätt ut¬
arrenderade, men efter 1889, då den högsta tillåtna arrendetiden be¬
stämdes till tjugu år, togo hemmansköpen äfven der fart, och nu torde
15 till 20 procent af jorden vara i sågverskegarnes händei*. En blifvande
utredning af dessa förhållanden skall bestyrka de här lemnade uppgifterna
och visa, att dessa socknar ej utgöra undantag, utan att förhållandet är
ungefär detsamma i de öfriga lappmarkssocknarna. I Särna med Idre
kapellförsamling egde sågverksbolag för fem år sedan en tredjedel af all
enskild jord; från en fullt kompetent, inom socknen boende person har
meddelats, att de i närvarande stund ega fullt två tredjedelar af jorden.
Derefter anmärker författaren, att inom de öfriga delarne af Norr¬
land sågverksbolagen icke köpt hemman i samma utsträckning som i lapp¬
markerna, ehuru heminansinköp inom förstnämnda delar börjat vida ti¬
digare; att knappast en tiondedel af Norrlands i mantal satta jord utom
lappmarkerna, enligt de uppgifter författaren kunnat förskaffa sig, torde
egas af sågverksfirmor och bolag, med undantag af i Herjeådalen, hvarest
antagligen vida mera vore såld t; att orsaken, hvarför lappmarkshemmanen
köpts i större proportion än de utom lappmarkerna belägna hemmanen,
icke vore den, att skogarne inom lappmarkerna vore bättre än i det öfriga
Norrland, utan endast derför, att de vore billigare att köpa än de öfriga
skogarne; att detta åter förklarades af lappmarkslagen, som genom ut-
syningstvåhgets tillämpning gåfve den sjelfegande lappmarksbonden så
ringa valuta af den till hemmanet hörande skogen, att han, om han hade
skulder, tvingades att sälja hela hemmanet; att — i motsats till bonden
utom lappmarkerna, som, då han af eu eller annan orsak behöfde pen¬
ningar, kunde bortarrendera en del af sin skog eller, hvilket vore det
vanligaste, afverka så mycket timmer från densamma, som för penning-
Bih. till Riksd. Prot. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Höft. 3
18 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
behofvets fyllande vore nödigt — lappmarksbonden deremot, ehuru han
hade en mängd mogen och öfvermogen skog på sitt hemman, måste, då
skulden blefve honom öfvermägtig, sälja hela hemmanet; att han numera,
sedan högsta tillåtna arrendetiden blifvit nedsatt till 20 år, icke kunde
utarrendera afverkningsrätten och derigenom förskaffa sig penningar, enär
ingen vågade arrendera en lappmarksskog på 20 år, då han ju ej kunde
vara säker på att utfå ens arrendeafgiften under den kontraherade tiden;
att vid arfsskiften, då flera barn funnes, en af sönerna måste tillträda
hemmanet och utlösa sina syskon, hvadan i många fall den hemmanet
tillträdande bonden måste börja med skuld, till betalande hvaraf han
dock icke finge använda den öfvermogna skogen på sitt hemman, då, af
nyss sagda skal, ingen ville arrendera afverkningsrätten, hvadan, sedan
skuldbördan alltjemt tillvuxit och bondens motståndskraft blifvit bruten,
han icke hade annan råd än att sälja hela hemmanet och derefter an¬
tingen utvandra till annan ort eller ock stanna qvar som landbonde eller
arrendator på den gård, som nyss var hans; att lappmarksbonden, då han
vore tvungen att sälja sitt hemman, ingalunda erhölle samma betalning
som hemmansegaren i det öfriga Norrland, enär ett hemman i en till
lappmarken gränsande socken betalades 4 till 5 gånger högre än ett hem¬
man af alldeles samma värde inom lappmarkerna, och detta af det skäl,
att det senares mogna och öfvermogna skog icke vore disponibel samt
att sålunda utsyningstvånget icke blott hindrade bonden att göra sig skuld¬
fri, utan nödgade honom att sälja hemmanet och derjemte tvingade ho¬
nom att i betalning åtnöjas med en bråkdel af dess verkliga värde.
»Af hvad sålunda anförts», tillägger författaren, »är det tydligt, att
orsaken, hvarför lappmarksheminanen lättare och fortare än andra norr¬
ländska hemman öfvergå i sågverksegarnes händer, helt enkelt är lapp¬
markslagen och dess utsyningstvång, som sålunda haft en rent af motsatt verkan
mot hvad lagstiftaren tänkt sig:s>
Efter den utredning af lappmarkslagens verkningar, som docenten
Bovallius sålunda åstadkommit, borde det väl vara höjdt öfver allt tvifvel
att denna lag, långt ifrån att lända lappmarkens hemmansegare till
gagn, i stället verkat så, att den i högsta grad skadat deras intressen, och
att lagen alltså borde ju förr desto hellre upphäfvas, derest det icke kan
ådagaläggas, att de olägenheter, som genom ett sådant upphäfvande kunde
tänkas uppkomma, vore ändå större än dem, man genom lagens bibehål¬
lande måste underkasta sig. Det vigtigaste, eller rättare sagdt det enda
inkast, man emot lagens upphäfvande alltjemt får höra, innefattas i det
10
Första Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
påstående, att genom lappmarksskogarnes frigifvande för afverkning sko-
garnes bestånd skulle äfventyras och endast en oskälig vinst till men för
kommande innehafvare af lappmarkshemmanen tillskyndas sågverksegarne
och de nuvarande hemmansegarne. För att bemöta detta inkast är dock
en enda erinran tillfyllestgörande, den nemligen att lappmarkslagen ju
allt för väl kan upphäfvas, utan att derför lappmarksskogarne behöfva
upplåtas till fri afverkning, en åtgärd, som, utom af andra skäl, desto
mindre kan af mig förordas, som densamma i hög grad skulle komma
att motverka just det vigtigaste ändamål, som jag med en reviderad skogs-
lagstiftning önskar uppnå och äfven i det föregående uttryckligen angif¬
va, nemligen möjligheten att vidmagthålla den svenska trävaruindustriens nu¬
varande predominerande ställning i verldsmandmaden. Min mening är alltså
ingalunda den, att man bör inskränka sig till upphäfvandet af lappmarks¬
lagen, utan att denna, såsom jag redan vid 1892 års riksdag påyrkade,
bör utbytas mot en förståndigt affattad s. k. dimensionslag, såsom jag här
nedan får tillfälle att närmare utveckla.
Derförinnan vill jag dock för dem, som hysa den villfarelsen, att så¬
väl en dimensionslag för Norrland som utsyningstvångets häfvande i lapp¬
marken skulle medföra blott fördelar för sågverksegarne, påpeka, att så
icke är förhållandet.
För de sågverksegare, hvilka innehafva skogsarrenden, måste en di¬
mensionslag komma att medföra en stor uppoffring; ty då en sådan lag
verkar retroaktivt, inskränkes derigenom afverkningsrätten i alla de fall,
der arrendekontraktet medgifver afverkning af en lägre dimension, än
den blifvande lagen skulle tillstädja. Desslikes måste en sådan lag verka
menligt för de sågverksegare, hvilka genom inköp af skogshemman, till¬
räckliga för sågverkens behof, redan lyckats konsolidera sin affär; ty ge¬
nom det skydd, den lemnar åt all växande skog, motverkas värdesteg¬
ringen af dessa sågverkegares egna välskötta skogar. Den sågverksegare
nemligen, som har nog skog för sitt behof, måste ju ovilkorligen förtjena
mest på att öfriga skogar sköflas; ty ju mera som sköflas, desto mera
stiger den qvarvarande skogen i värde.
A andra sidan kan det ej nekas, att för dem, som efter hand behöfva
köpa skog, dimensionslagen blir till stor fördel; ty genom den förhindras
bonden att sköfla sin skog, hvadan tillgång till sådan skog, som snart kan
utväxa till mognadsdimension, kommer att finnas.
Men äfven lappmarkslagens upphäfvande är ett tveeggadt svärd för
sågverksegaren. Å ena sidan finge han visserligen tillgodogöra sig den
20 Första Kammarens Tillfälliga, Utskotts (.N:o 3) Utlåtande N:o 2.
mogna, skog, som han i Lappmarken kan ega, men å andra sidan komme.
dj©. ännu osålda, hemmanen att mångdubblas i värde. Han gör en vinst
på de hemman, han redan köpt, men för dem, han ytterligare behöfver
köpa, måste han betala ett flerfaldigt högre pris. Under förutsättning, att
ungefär hälften a,f lappmarkshemmanen redan äro sålda — hvilket näppe¬
ligen ännu är fallet — skulle fördelen och nackdelen komma att upp¬
väga. hvarandra. Men nackdelen blefve troligen ändock öfvervägande, enär
skogsvärdet, i stort sedt, alltjemt är i stigande, och lappmarksböndernas
motståndskraft blefve, om, utsyningstvånget ersattes med en dirnensionslag,
mångdubblad- De kunde då få sitt penningbehof fyldt genom timrner-
leveranser och behöfde ej, sälja sina hemman förr än dessa uppnått maxi¬
mum af sitt värde. Lappmarkslagens ersättande med en dirnensionslag är
derför äfven, i den delfin mera i lappmarksböndernas än i sågverksegarnes
intresse. Men framför allt skulle en sådan anordning komma att gagna
skogsvården och befordra öfre Norrlands utveckling; ty afvita är det ju,
att ej allenast mogen, . utan äfven öfvermogen och skadad skog skall
qvarstå och förfaras, i stället för att tillgodogöras och lemna arbete och
inkomst åt tusenden, och lika afvita är det, att dess qvarstående skall
hindra skogens föryngring, eller, hvilket är detsamma, hindra skogsmarken
att producera något. Den jordbrukare, som ej skördade sin säd, då den
är mogen, skulle väl anses mindre vetande, men om han handlade så
oförståndigt, vore jorden dock redo att följande år producera ny skörd.
Skogsbrukaren i Lappmarken tvingas genom lag att låta den mogna skör¬
den stå, hvilket ju är ledsamt nog. Men samma lag hindrar äfven ny
skog att uppkomma, och detta är vida värre; ty det innebär helt enkelt
ett förbud för skogsmarken att alstra något.
Men om, på grund af hvad nu blifvit anfördt, det borde ligga i öppen
dag, atf lappmarkslagens utbytande mot en dirnensionslag ur hvarje syn¬
punkt är att förorda, så återstår det att undersöka, huru en sådan lag
bör vara aflättad för att icke mera skada än gagna; och bör, då jag nu
öfvergår till en sådan undersökning, hvilken naturligtvis måste inskränka
sig till att endast angifva den allmänna karakteren af lagen, jag meddela,
att jag härvid måste stödja mig på de upplysningar, jag vunnit ge¬
nom, att rådföra mig med en fullt tillförlitlig, insigtsfull och erfaren
fackman.
Det kan ej nekas, att såväl i Vesternorrlands och Gefleborgs läns
kusttrakter som i vestra Jernband en del skogsmarker på sista åren kal¬
huggits, och är detta sorgliga faktum beroende derpå, att allt mindre di-
21
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
mensioner af sågad vara, om ock till låga pris, finna köpare,, samt att
kult, pappersvirke, arämnen m. in, finna allt större marknad. Skogsegaren
synes alltså på gynsamt belägna platser kunna fortgå med försäljning af
skogsalster från sin skog, till dess den är fullständigt härjad; och att den
mindre skogsegaren kommer att göra så, är temligen visst, ty han tänker
näppeligen på framtiden. Äfven eu hel mängd sågverk, som ej ega för
behofvet tillräcklig skog, hafva börjat afverka massor af halfmogna träd,
hvilka, om de fått stå orörda ännu 20 å 30 år, blifvit fullmogna och
hunnit vinna mångdubbelt värde. Förminskade flottningskostnader och
slutamorterade flottleder möjliggöra härjningens utsträckande allt längre
inåt landet. Något måste alltså göras för skogens vidmagthållande. Man
kunde då först tänka sig, att skogsegaren blefve genom lag ålagd att
återplantera de kalhuggna markerna; men följden häraf blefve ovilkorligen,
så länge det på något sätt lönade sig, afvalkning af uteslutande småskog;
ty att låta odlad skog mogna i Norrland, der omloppstiden i medeltal är
åtminstone 125 år, blir allt för dyrt. Alltså skulle, om återplante-
ringsskyldighet ålades den norrländske godsegaren, den genom odlingen,
uppkomna skogen först användas till grufstöttor samt sedan, då detta ej
längre lönade sig, nedhuggas till timmer, så snart den kunde lemna till,
försågning användbara dimensioner. Men häraf kommer en betänklig brist
af de bredare dimensionerna af sågad vara att uppstå, hvarigenom, såsom,
jag i det föregående framhållit, Sveriges öfvervägande inflytande i trävaru¬
marknaden riskeras, hvarjemte skogdtis skördande i unga år skulle till
sist rent af leda till att så godt som all skog blefve värdelös. Afståndet
i värde mellan de större och mindre dimensionerna ökas nemligen oupp¬
hörligt, och prisskilnaden mellan en 8" X 9" furuplanka och en 1" X 4 7,"
furuplanchett, som ännu år 1889 endast var 45 kronor pr standard, är i
detta nu 72 kronor. En standard af det förra varuslaget betingar nem¬
ligen detta år från Hernösands distrikt ett öfverhufvudspris för alla sorter
af pund st. 8, under det att en standard af det senare knappast betingar
pund st. 4. Men uppenbart är att, om skogen ej får mogna, utan skördas
så tidigt, att den lemnar uteslutande planchetter och dermed jemförliga
dimensioner, priset för dessa måste, i mån som tillgången ökas, falla ännu
mera. Samtidigt ökas äfven tillverkningskostnaden; ty eu standard trä,
försågad ur endast småskog, blir mycket dyrare än samma qvantitet, för¬
sågad ur mogen skog. Af 10-tums timmer om 19 fots längd åtgå 25
stockar till en standard, men af 6-tums 19 fots 70—80 stycken; men,att
afverka, flotta och såga 70—80 stockar, i stället för 25, måste ju ovil-
22 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
korligen kosta mycket mer. Funnes derför i Norrlands skogar endast
smärre timmer att afverka, måste en gång det moment inträda, då priset
på den sågade varan fallit så lågt, att det ej ens motsvarade tillverknings¬
kostnaden, och i samma ögonblick vore äfven skogen värdelös. Då måste
för en lång tidrymd, eller till dess skogen hunnit mogna, en högst bety¬
dande inskränkning i trävaruexporten inträffa. Men äfven om den odlade
skogen då finge, mogna, så skulle den dock aldrig lemna samma utmärkta
qvalitet som den nuvarande sjelfvuxna skogen; ty den senare har fostrats
bland löfskog eller vid sidan af äldre, mera utvuxna träd, hvilka tvingat
den unga plantan att sträfva mot höjden och koncentrera sin växtkraft i
sjelfva stammen. Den lemnar derför ett mera qvistrent virke än den
odlade skogen, hvilken derigenom, att den genast fått full tillgång på
solljus, redan några fot från marken skjuter mycket starka grenskott. Men
bibehållandet af den nuvarande qvaliteten är för trävaruindustrien lika
nödvändigt som tillgången på de bredare dimensionerna; ty just på grund
af trädens utmärkta beskaffenhet hafva norra Europas barrskogar erhållit
sin ofantliga afsättning. Oafsedt de stora kostnader, som en återplante-
ringslag skulle medföra för skogsegaren och hvilka kostnader aldrig kunde
återfås, skulle en dylik lag sålunda leda dertill, att under en lång tids¬
period största delen af Norrlands skogar blefve värdelös, att trävaru¬
exporten nedsjönke till ett minimum, samt att skogarnes qvalitetsförsämring
i hög grad menligt inverkade både på afsättningen af och priset för den
sågade varan. En dimensionslag deremot skulle förekomma alla dessa olä¬
genheter.
Men då en sådan lag, om den skall uppfylla hela sitt ändamål, bör
bereda möjlighet för skogsegaren att få af skogen taga allt hvad som
derifrån bör borttagas, lärer den nuvarande norrbottenslagen icke vara
användbar, utan böra modifieras och kompletteras dels med olika dimen-
sionsbestämmelser, afpassade efter växtligheten och öfriga lokala förhållan¬
den i de delar af Norrland, hvarest lagen kommer att tillämpas, och dels
med uttryckligt stadgande om rätt för skogsegaren att erhålla utsyning å
all sådan skog, som för skogens förnuftiga skötsel bör borttagas. Härige¬
nom skulle flere fördelar vinnas, såsom exempelvis att ingen gammal
småskog skulle bli qvarstående, ingen af torka angripen granskog förfaras,
och tallen ej undanträngas af granen. Den nu rådande fria afverkningen
af småskog hindrar i väsentlig mån införandet af en dylik rationel skötsel.
Denna fria afverkning verkar nemligen derhän, att sådana massor af smått
virke utsändas i marknaden, att afverkning af småskog endast lönar sig på
23
Första Kammarens TillfäUiga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N;o 2.
de ställen, der allt, som finnes deraf, medtages, men deremot ej lönar sig
der, hvarest den måste afverkas från spridda håll och större arealer. En
afverkning af flera hundra träd per tunnland blir naturligtvis vida billi¬
gare än en sådan af endast 50—60 träd på samma areal, och utan di¬
mensionlag får på de flesta ställen, der man ej vill kalhugga, den gamla
småskogen, om den skall tagas enbart, nu som förr, ruttna ned. Häraf
följer, att en dimensionslag med utsyningsrätt, i stället för att hindra till--
godogörandet af dylik gammal småskog m. m., tvärtom måste befordra
detsamma, under det att det blifver svårt att inse, huru, om all småskog,
ung eller gammal, fortfarande får afverkas, det skall blifva möjligt att
utan förlust tillvarataga endast den i afstannad växtlighet varande skogen.
En dimensionslag af sådan beskaffenhet, som jag nu antydt, måste anses
ganska lindrigt ingripa i eganderätten, då dels ingen utgift förorsakas
skogsegaren, dels genom en dylik skötsel allt, som ur forstlig synpunkt
bör äfven får från skogen aflägsnas, och skogsegaren alltså får full valuta
af sin skog, och dels slutligen sjelfva skogskapitalet årligen måste stiga i
följd af den bättre vården.
De fördelar, som skulle kunna vinnas genom lappmarkslagens upp¬
häfvande och ersättande med en dimensionslag, sammanfattas af docenten
Bovallius i ofvannämnda artikel på följande sätt:
1. Skulle en rationel skogsvård kunna komma till stånd i lappmar¬
kerna derigenom, att den mogna, öfvermogna och skadade skogen så små¬
ningom finge afverkas och lemna plats för återväxten. Det är ett misstag
att tro, att, om grofskogen afverkas, föryngringen blir lidande, ty det är
ej de gamla träden, som lemna det goda fröet; det lemnas af 40—60 år
gamla, således sådana, som ej hunnit upp till afverkningsdimensionen.
Tvärtom, afverkning af grofskogen är rent af en bjudande nödvändighet,
emedan man, som jag ofvan påpekat, genom dess qvarlemnande kanske
äfventyrar skogarnes framtida bestånd eller åtminstone för en lång följd
af ar gör dem nästan värdelösa. Med andra ord, genom förståndig af¬
verkning af grofskogen tillätes marken att producera ungskog, hvilket den
mångenstädes ej kan, då grofskogen qvarstår. Skogsmarken fås härigenom
att blifva räntegifvande, ej som nu ett nästan dödt kapital, som dessutom
årligen sjunker i värde.
2. Skulle härigenom åstadkommas, att hemmansegarne i lappmar¬
kerna ej tvunges att sälja sina hemman för underpris, utan kunde behålla
dein och betala skulder genom att sälja afverkadt timmer eller ut¬
arrendera en del af sin skog, eller, om de ville sälja den, kunde de er-
24 Första Kammarms Tillfälliga Vtskotts '(N:o 3) Utlåtande N:o 2.
hålla dess verkliga värde. Skulle derjemte em sådan förändring i lagen
om hemmansklyfning vidtagas, som den jag föreslagit, så skulle det sjelf-
egande bondeståndet i lappmarkerna betydligt ökas derigenom, att inegor
med husbehofsskog från de redan sålda hemmanen ofördröjligen skulle
återkomma i bondehänder med sjelfständig eganderätt.
3. Om en dimehsionslag skulle antagas för Norrland och Dalarne,
utan att samtidigt lappmarkslagens utsyningstvång borttoges, så skulle
trävaruproduktionen minskas med 25—30 procent, hvilket skulle verka
mycket menligt på hela landet. En minskning af 25—30 procent i trä¬
exporten motsvarar afskedande af en lika stor procent af denna industri¬
grens arbetare, och detta åter nedsätter ganska betydligt Nört-lands för¬
måga som konsument af mellersta och södra Sveriges produkter,
4. Skulle genom lappmarkslagens upphäfvande och ersättande med
en dimensionslag hela öfre Norrlands utveckling befordras. Som docenten
Lundström i sin nyss publicerade artikel visat, ligger öfre Norrlands fram¬
tid i utvecklingen af dess industri, som betingas genom dess rikedom på
grufvor, vattenkraft och skogar. De två första grupperna behöfva ännu
god tid för att komma till den användning, de förtjena, den tredje, de
mogna skogarne, Jean deremot omedelbart blifva bäraren af den industriella
utvecklingen.
Men om också fördelarne af lappmarkslagens utbytande mot en di¬
mensionslag torde vara uppenbara, återstår dock den ingalunda lättlösta
frågan om bestämmandet af det område, inom hvilket dimensionslagen
kan och bör tillämpas. I detta hänseende bör väl någon tvekan derom
knappast kunna uppstå, att en sådan lag, som för öfrigt redan nu är
gällande i Norrbottens och Vesterbottens kustland, lämpligen kan omfatta
hela öfre Norrland, eller Norrlands egentliga skogsbygd, d. v. s. Norr-
och Vesterbotten med dithörande lappmarker samt Vesternorrlands och
Jemtlands län. Mera invecklad blifver frågan, huruvida samma lag må
kunna utan nämnvärda olägenheter utsträckas till Gefleborgs län samt till
Dalarne, enär, såsom här ofvan blifvit antydt, användning för skogsalster
af mindre dimensioner på många ställen i nyssnämnda landsdelar eger
rum, och dervarande sågverksbolags ekonomi möjligen skulle komma att
i väsentlig mån rubbas af den inskränkning i deras dispositionsrätt öfver
skogen, som en dimensionslag måste komma att medföra. Frågan härom
är naturligtvis af beskaffenhet att icke kunna utan närmare utredning
afgöras. Deremot lärer det vara tydligt, att för mellersta oöh södra
25
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
Sverige någon dimensionslag ej gerna kan ifrågasättas, då exportafverk-
ningen här bildar endast en ringa del af förekommande skogsförbrukning.
Till de af docenten Bovallius framhållna fördelar af lappmarkslagens
utbytande mot en dimensionslag kan ändtligen läggas deri jörändrade
ställning gent emot jägeritjenstemännen, som skogsegaren genom dimensionslagen
måste komma att intaga. Det måste nemligen medgifvas, att skogsegaren
i lappmarken för närvarande är i hög grad prisgifven åt skogstjenste-
mannens godtycke, då denne eger att bestämma både utstämplingens stor¬
lek, tiden, då utstämplingen verkställes, och den trakt af skogen, på hvilken
densamma skall ega rum. Det bör då ock lätt inses, att i den af skogs-
tjenstemannen beroende ställning, hvari skogsegaren sålunda försättes,
måste ligga en ständig och stark frestelse för begge parterna att genom
demoraliserande underhandlingar på sidan om lagen, hvilka undandraga
sig hvarje kontroll både från allmänhetens och de öfvervakande myndig¬
heternas sida, tillgodose sina ömsesidiga intressen. Att frestelser af denna
art skola genom upphäfvandet af utstämplingstvånget i väsentlig mån
undanrödjas, ligger i sakens natur, om också äfven med en dimensionslag
skogsegaren alltid måste blifva i viss mån beroende af jägeritjenstemännen,
i synnerhet om, såsom sig bör och här ofvan framhållits, sågverksegaren
bör i dimensionslagen förbehållas rätt att under jägeritjenstemannens kon¬
troll erhålla utstämpling af alla sådana skogsalster, som ur forstlig syn¬
punkt böra ur skogen borttagas.
I ordningen följer nu att undersöka, om och i hvad mån lagstift¬
ningen skulle kunna och böra ingripa för att befrämja den enskilda skogs¬
vården i mellersta och södra delar ne af landet. Det är redan anmärkt, att
någon dimensionslag här knappast lärer kunna ifrågasättas, då export-
afverkningen bildar endast en ringa del af skogsförbrukningen i dessa lands¬
delar, hvaremot inom hvarje ort afverkas till virkesbehöfvande betydliga
qvantiteter mindre virke, såsom byggnadstimmer, ved, gärdsel m. m. De
mångfaldiga, sins emellan olika förslag, som tid efter annan frainstälts i
ändamål att åstadkomma en enskild skogsvård härstädes, utan att kunna
om sig förena en allmännare mening, visa, huru svårlöst denna fråga är.
Men just denna omständighet torde bättre än allt annat bevisa nödvändig¬
heten att å nyo göra denna fråga till föremål för en grundlig utredning,
hvarvid man hade att tillgodogöra sig de erfarenheter, som vunnits under
den tid af närmare 40 år, som förflutit, sedan frågan sista gången be¬
handlades af 1856 års skogskomité. Den speciella lagstiftning, som redan
tinnes meddelad för Gotland, synes, särskildt med hänsyn till de deri
Bill. till Riksd. Prut. 1894 . 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 8 Häft. 4
26 Första Kammar ms Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
förekommande bestämmelsernas sväfvande beskaffenhet, hvilka göra till-
lämpningen synnerligt svår och godtycklig, föga tillfredsställande, hvilket
äfven bekräftas deraf, att en likartad lagstiftning icke kunnat genomföras
någonstädes på fastlandet. Måhända skulle det förslag om bildandet af
en s. k, skogskultursfond, som grosshandlaren N. G. Sörensen i en nyligen
utgifven broschyr framstält, vara förtjent att tagas under öfvervägande
vid försöket att på ett ändamålsenligare sätt ordna lagstiftningen för den
enskilda skogsvården i de delar af landet, hvarom nu är fråga. Skulle
åter, efter närmare utredning af så väl detta som öfriga förslag till frå¬
gans lösning, det visa sig, att någon för ifrågavarande landsdelar gemen¬
sam lagstiftning beträffande den enskilda skogsvården icke låter sig ge¬
nomföra, torde, till förebyggande af den fara för framdeles uppkommande
skogsbrist på vissa orter, som den nuvarande fria afverkningen kan med¬
föra, för staten någon annan åtgärd i lagstiftningsväg knappast kunna
vidtagas, än att staten genom uttrycklig lag tillegnar sig rätt att expropriera
uppkomna kalmarker för bildande af kronopark. Naturligtvis borde en sådan
expropriationsrätt icke komma i fråga att tillämpas annat än å mark,
som på vetenskapliga grunder kunde bevisas icke vara användbar för
annat än skogsodling och som under längre tid, exempelvis 20 år, legat
fullständigt vanvårdad, likasom statens ingripande väl hufvudsakligen borde
förekomma endast på orter, hvilka vore synnerligen skogfattiga, samt på
trakter, hvarest det visat sig särdeles svårt att genom godvilligt köpeaftal
bilda kronoparker, såsom förhållandet lärer vara med några större hed¬
marker, exempelvis Sunnerbo ryar och Smältorna. Uti dylika trakter
innebär tillskapandet af vackra skogsbestånd icke blott en finansiel affär,
hvars nytta mätes af den uppkommande ekonomiska vinsten, utan ett
verkligt allmänt ändamål, i det att en helt trakts befolkning vinner till¬
gång på virke och arbetsförtjenst.
I det föregående har jag framhållit de väsentligaste punkter, som
synas mig böra blifva föremål för en revision af nu gällande skogslag-
stiftning. Tydligt är dock, att härtill kommer eu mängd andra vigtiga
frågor, som förtjena att vid en sådan revision komma under öfvervägande,
exempelvis angelägenheten att i Norrland s. k. skyddsskogar genom special¬
lag ställas under statens skogstjenstemäns omedelbara vård, indragningar, om¬
flyttningar och tillökningar af tjenstébestållningarna vid skogsslaten m. m. Der¬
jemte, och då jag hyser den öfvertygelsen, att, hvilka förbättringar i skogs-
lagstiftningen man i öfrigt lyckas genomföra, frukterna af dessa förbätt¬
ringar endast i högst ofullständig grad skola kunna skördas, så länge
den högsta administrationen af skogsväsendet är förenad med domän-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2. 27
förvaltningen, faller det af sig sjelf, att jag anser, att, i sammanhang med
undersökningen af öfriga förekommande organisationsfrågor, uppmärksam¬
heten i främsta rummet måtte rigtas på nödvändigheten alt skilja dessa häda
administrationsgrenar från hvarandra, på det att möjlighet må beredas
skogsstyrelsen att odeladt egna sin verksamhet åt alla de mångfaldiga
ärenden, som falla under dess kompetens. Alla de olägenheter, som äro
förenade med den af den s. k. domänkomitén i dess underdåniga utlå¬
tande den 19 maj 1876 förordade och sedermera vid 1882 års riksdag
beslutade anordning, hvarigenom förvaltningen af statens skogsegendomar
och kronans öfriga domäner blifvit stälda under en gemensam styrelse,
äro på ett så öfvertygande sätt framhållna af samtliga de myndigheter,
kongl. kammarkollegium och särskildt dess dåvarande president, grefve
T. Wrangel, kongl. skogsstyrelsen och kongl. landtbruksakademiens för-
valtningskomité, hvilka blefvo i ärendet hörda, att man måste på det lif-
ligaste beklaga den vilsekomna besparingsanda, som förhindrade Riksdagen
att lyssna till bemälda myndigheters emot genomförandet af samma an¬
ordning enhälligt framstälda varningar, hvilkas befogenhet sedermera af
en blott allt för dyrköpt erfarenhet vunnit bekräftelse.
Af de utaf ofvannämnda myndigheter i ärendet afgifna yttranden
torde det tillåtas mig att här blott anföra slutet af kongl. skogsstyrelsens
memorial den 25 september 1876, så lydande:
»Till följd således af hvad ofvan blifvit anfördt och oaktadt en sty¬
relse för statens domäner vid första påseende, såsom konstruktion betraktad,
eger något tilltalande, måste skogsstyrelsen dock, i anseende till skogs-
väsendets stora betydenhet för landet, omfattningen och den särskilda be¬
skaffenheten af dithörande ärenden, dess ringa och inom kort helt och
hållet försvinnande, eller åtminstone till likhet blott med andra förvalt¬
ningsgrenar inskränkta beröring med jordbruksfastigheterna, samt med
hänsyn jemväl till den talrika, i antal ständigt växande, under skogs¬
styrelsens befäl stälda skogspersonal, uttrycka den åsigt, som äfven delas
af de skogsinspektörer, som härom sig yttrat, samt af den komitéledamot,
hvilken om skogsärendena företrädesvis egt kännedom, att skogsväsendet
fordrar en sjelfständig styrelse med sakkunnig, skogsvetenskapligt bildad
och erfaren chef, utan sammanblandning med en för skogsadministrationen
främmande, men i och för sig magtpåliggande förvaltningsgren, hvilken
senare svårligen skulle kunna undgå att genom tillskottet i skogsstyrelsens
redan ansenliga göromål hämmande inverka på skogsväsendet, som dock
fortfarande påkallar utveckling i många rigtningar.
28 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
Skogsstyrelsen har sig ej heller bekant något land, der en gemensam
förvaltande styrelse finnes inrättad för skogs- och jordbruksärenden, ehuru
väl i åtskilliga länder dessa angelägenheter hvar för sig såsom byråer
omedelbart sortera under ett visst statsministerium.»
Ingen lärer kunna förneka, att de af f. d. kong! skogsstyrelsen så¬
lunda anförda skäl fortfarande ega sin fulla giltighet, hvadan och då här¬
till lägges den oerhörda, af domänstyrelsens årliga arbetsredogörelse vits¬
ordade mängd af göromål, hvarmed samma styrelse är öfverhopad, och
hvilka vida öfvergå hvarje mans höfva, något ytterligare bevis icke synes
erfordras för angelägenheten att ju förr desto hellre återgå till den gamla
ordningen, då skogsstyrelsen var ett sjelfständigt embetsverk, befriadt från
hvarje befattning med förvaltningen af jordbruksdomänerna, hvilken ju
antingen kunde återförenas med kongl. kammarkollegium eller möjligen
ändå lämpligare inrangeras såsom en särskild byrå under kongl. finans¬
departementet.
Vid motionen är fogad följande Bilaga.
Skogar i Arvidsjaurs socken (Pite elfdal), omfattande 6,531 hektar —
alla slag impediment häri inbegripna — till någon del förut öfvergångna
af afverkning, visa vid 4,5 proc. taxering 49,876 skadade träd, 9,5 en¬
gelska tum vid brösthöjd, 78,662 friska timmerträd 12 tum vid brösthöjd
jemte 197,934 timmerämnen 8,2 tum vid brösthöjd, af hvilka de skadade
träden sämtliga afverkas under de första 10 åren; samtliga timmerträden
och hälften af timmerämnena nnder de derpå följande 50 åren.
Alltså afverkas första 10 åren skadade 49,876 träd, lemnande om¬
kring 65,000 timmer, eller pr år och pr har totalmark 1 timmer; under
derpå följande 50 år 177,429 friska träd, lemnande omkring 300,000
timmer, eller pr år och pn har totalmark 0,9 timmer.
Skogar i Håneå socken (Råne elfdal), vmfattande 3,626,65 hektar ren
skogsmark, till någon del förut öfvergångna af afverkning, visa vid 4
proc. taxering 36,694 skadade timmerträd, 46,173 friska timmerträd af
12,4 engelska tums brösthöjdsdiameter samt 47,843 timmerämnen, af
hvilka första 10 åren afverkas samtliga skadade träd, l/6 af timmerträden
och 712 af timmerämnena lika med 48,379 träd, lemnande omkring 86,000
timmer, alltså pr år och har skogsmark 2,37 simmer.
Under derpå följande 50 år 58,412 timmerträd, lemnande omkring
105,000 timmer; alltså pr år ock har skogsmark 0,6 timmer.
Första Kammarens TillfäUiga Utskotts (N:o. 3) Utlåtande N:o 2.
29
Skog i Råneå socken (Råne elfdal), omfattande 10,942,50 har ren
skogsmark, till någon del förut underkastad afvikning, visar vid 4 proc.
taxering 56,198 skadade timmerträd, 130,100 friska timmerträd, af 12,4
engelska tums brösthöjdsdiameter samt 137,730 timmerämnen 10,5 tum
vid brösthöjd, hvilka under loppet af 40 år medgifva en afverkning af
255,160 timmerträd, lemnande omkring 446,500 timmer; alltså pr år och
pr har skogsmark 1,02 timmer.
Skog i Öfver-Kalix socken (Kalix elfdal), omfattande 17,523,12 kektar
ren skogsmark, till någon del förut underkastad afverkning, visar vid 4
proc. taxering 64,407 skadade timmerträd, 97,975 friska sågtimmerträd
af 12,4 engelska tums brösthöjdsdiameter samt 781,994 timmerämnen
från 8,2 tums brösthöjdsdiameter, af hvilka under första 10 åren afverkas
samtliga skadade timmerträd, */* af friska timmerträden och l/u af timmer¬
ämnena, lika med 145,902 träd, lemnande omkring 265,000 timmer; pr
år och pr har skogsmark alltså 1,5 timmer; under derpå följande 50 år
407,477 friska timmerträd, lemnande omkring 713,000 timmer: således
pr år och pr har skogsmark 0,8 timmer.
Skog i Öfver-Kalix socken (Töre och Kalix’ elfdalar), omfattande
14,590,18 hektar ren skogsmark, till någon del förut underkastad afverk¬
ning, visar vid 4 proc. taxering 20,401 skadade timmerträd, 291,418
friska timmerträd af 1 2,4 engelska tum vid brösthöjd samt 880,064 tim¬
merämnen från 8,2 tums brösthöjdsdiameter, af hvilka under första 10 åren
afverkas samtliga skadade timmerträd, 1/t af friska timmerträden och */ls af
timmerämnena, lika med 142,309 timmerträd lemnande omkring 242,000
timmer, alltså pr år och har skogsmark 1,66 timmer; under derpå följande
50 år 609,542 timmerträd, lemnande omkring 1,066,709 timmer; alltså
på år och pr har skogsmark 1,46 timmer.
Luleå den 31 januari 1894.
Nils Sjöberg.
Då utskottet nu går att afgifva yttrande öfver den föreligggade mo¬
tionen, har det ansett sig böra till besvarande upptaga vissa hufvudpunkter
i densamma och fäster sig sålunda först vid motionärens förslag om s>stats-
skogarnes konsolidering till större skogslcomplexer, möjliga att förvalta utan
ekonomisk förlusta och dermed i samband stående yttrande, att »så vidt
tillgängliga uppgifter utvisa», har »hittills inköpet af kronoparker, om än
30 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
på senare tider mera koncentreradt, endast i undantagsfall afsett ökning
af förut befintlig kronopark, hvaremot på en mängd ställen bildats nya
sådana, hvilka väl knappast i något fall haft tillräcklig omfattning för
att bilda ett särskildt jägmästarerevir». För att bedöma sjelfva förslaget
om en ändring af skogsstatens organisation i följd af ofvanberörda för¬
menta missförhållande, torde det vara nödvändigt att utröna, huruvida
detta missförhållande förefinnes eller, med andra ord, huruvida de verk-
stälda inköpen af mark för bildande af kronoparker och afsättande af vissa
kronans skogsområden i samma syfte försiggått på det af motionären
klandrade sättet eller ej, samt derjemte huruvida för skötseln af hvarje
kronopark i landets södra och mellersta delar erfordras en på hvarje
kronopark bosatt förvaltande skogstjensteman. För att bilda sig en
riktig föreställning om, i hvad mån motionären haft fog för sina påstå¬
enden härutinnan, har utskottet förskaffat sig uppgift om de ända från
år 1875 gjorda inköpen af mark för kronoparkers bildande och ansett
lämpligt bifoga utlåtandet en sammanfattad uppgift derom (bil. I.) Af
denna framgår tydligen, att de gjorda inköpen, i förening med afsättande
till kronopark af å kronans domäner befintliga utmarker, i väsentlig mån
främjat konsolideringen af förutvarande konoparker samt att, der nya
sådana bildats, dessa antingen varit afsedda för kulturändamål inom af
ålder skoglösa orter eller åsyftat bildandet af större skogskomplexer. Så
har utvidgning eller konsolidering egt rum af de förutvarande kronopar-
kerna Högskogen, Ycke, Omberg, Handbörd, Vesened, Veden, Trennings-
hult, Hunneberg m. fl. samt för kulturändamål inköpts svält- och rymark
inom Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus
m. fl. län.
Med hänsyn åter till de nybildade större kronoparkerna, omfatta ej
mindre än 11 en areal, vexlande mellan 2,000 och 6,400 hektar, eller
nog stor för att utskottet eger anledning förklara, att hänsyn ta¬
gits till behofvet af kronoparkernas konsolidering. En motsatt åt-
sigt måste bero dels af en missuppfattning af förhållandena, dels deraf,
att i viss mån svårighet mött att under den korta tid dessa inköp på¬
gått hinna realisera det afsedda syftet att sammanföra ett flertal smärre
skogslotter till ett större område. Dock anser sig utskottet böra erinra,
att ett mindre antal kronoparker finnas, dels gamla och dels afsätta
från utarrenderade domäner, hvilka äro af så ringa omfattning, att,
äfven om förvaltningen ej skulle kräfva några afsevärda kostnader, se¬
dan skogsodlingen vunnit framgång, deras bibehållande såsom kronopar-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2. 31
ker saknar betydelse för skogstillgången i orten, och att åtskilliga
af dessa möjligen böra afyttras, för så vidt ej sådana parker genom inköp
eller genom afsättande af kronan tillhörig närliggande mark kunna erhålla
tillräckligt omfång för att med fördel som kronopark förvaltas. Så väl detta
förhållande som ock den omständigheten, att vid inköp af skogsmark större
eller mindre arealer inegojord kommit i kronans ego, utan att dessa kun¬
nat med direkt fördel för skogsväsendets räkning användas, anser utskottet
böra föranleda domänstyrelsen att framdeles hemställa om afyttring af
för skogsväsendet olämpliga dylika jordbruksfastigheter. Med uttalande
jemväl af önskvärdheten att från kronodomänerna ej framdeles till krono¬
park afsättas områden med obetydlig areal, som ej kunna förökas med
närliggande mark, anser dock utskottet att berörda förhållanden ej er¬
fordra någon Riksdagens särskilda åtgärd.
Ifråga om motionärens förslag om inrättande af en lägre tjenstegrad
inom slcogsstaten såsom förvaltare af de mindre kronoparkerna, anser ut¬
skottet, att det mönster från Tyskland, som härför af honom åberopats,
ej med någon ekonomisk fördel kan vinna tillämpning i vårt land,
hvarest skogsförhållandena näppeligen i detta afseende torde kunna jemföras
med dem, som förefinnas i Tyskland, der, bland annat för tillgodogörandet
af äfven de obetydligaste skogsprodukter till ganska höga pris, en skogs-
tjenstemans ständiga närvaro på platsen anses erforderlig. Den förval¬
tande skogspersonalens bestyr å våra kronoparker omfattar företrädesvis
utstämpling för skogsafverkningen, anordnande af skogsodlingar, upplåtande
af bete och af höslåtter samt kontrollering af bevakningspersonalens tjenst¬
göring. Dessa med flera arbeten kräfva i allmänhet revirförvaltarens en¬
dast tillfälliga närvaro, utom på några få kronoparker, som äro af den
betydande omfattning, att denne der bör hafva sin bostad. Och då efter
verkstäld kultur å för skogsanläggning bildad kronopark jemväl en krono-
jägare skulle under en ganska lång följd af år, då ingen nämnvärd afvik¬
ning kan ske, sakna annan sysselsättning än bevakandet af kronoparken
mot ohägn och sålunda anställandet af kronojägare på sådan kronopark
skulle blifva dyrare än som vore förenligt med en klok hushållning,
har uppdrag af denna art ansetts mot vida lägre kostnad kunna fullgöras
af en skogsarbetare eller torpare.
Då vid ny organisation af skogsstaten antalet af kronojägare i lan¬
dets mellersta och södra delar ansågs böra ökas från 82 till 134, blef ock
deras tjenstgöring i så måtto förändrad, att den numera jemväl omfattar
tillsyn och kultivering af skog å boställen och för statsverket utarren¬
32
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts [Nx> 3) Utlåtande N:o 2.
derade egendomar, hvarförutom befogenhet blifvit lemnad åt k ron oj äga¬
ren att verkställa de utsyningar och att anhängiggöra sådana åtal, som i
§ 68 af nåd. förordningen den 26 januari 1894 omförmälas.
Redan i skrifvelse den 7 juli 1887 vid behandling af skogsstatens
organisation och dermed förenade anslagsfrågor, begärde Riksdagen
undersökning, huruvida icke en sammanslagning af revir, som lemnade
obetydliga eller inga inkomster, kunde ega rum, så att reviren till vin¬
nande af besparing blefve större. Efter derom gjord utredning godkände
Riksdagen 1889 den föreslagna organisationen, som också afsåg en indrag¬
ning af ej mindre än 7 revir af förutvarande 45 i landets södra och mel¬
lersta delar. Frågan om skogsstatens nuvarande organisation har så nyli¬
gen varit föremål för Riksdagens pröfning, att, då motionären ej fram¬
hållit någon derefter tillkommen omständighet, som synes kunna föranleda
till ändring af samma organisation, utskottet anser motionen äfven i denna
del ej förtjent af afseende och att, helst som kronojägarne redan ega
i viss grad den befogenhet, som motionären möjligen afsett, ej heller
denna hans hemställan bör föranleda till någon Riksdagens framställning.
Med hänsyn till motionärens utsago, att det finansiella resultatet af
statens skogshushållning i södra och mellersta delame af landet ej skulle
vara tillfredsställande, torde utskottet endast behöfva erinra, att af nuvarande
kronoparker blott en fjerdedel utgöras af gamla sådana och att åter¬
stoden tillkommit under de sista 20 åren samt att dessa till öfvervägande
delen bestå af ungskogar, hvilkas afkastning för det närvarande ej är af-
sättningsbar; — och då härtill kommer, att af den under skogsstatens upp¬
sigt stälda skogsarealen i dessa landsdelar endast omkring l/6 (bil. II) utgöres
af kronoparker, från hvilka af kastningen ingår till statsverket, då deremot
från öfriga 6/6 skogsafkomsten, på några få undantag när, tillfaller boställs-
hafvare, arrendatorer, fonder och allmänningsdelegare, kunna de af motionä¬
ren i detta hänseende lemnade sifferuppgifterna af utskottet icke anses
här tillämpliga.
Ehuru förvaltningen af kommunal- och andra allmänna skogar, af
hvilka staten ej uppbär inkomst, visserligen medför en tunga för statens
skogsväsende, anser dock utskottet sig böra uttrycka den åsigten, att
33
Forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
motionärens förslag att skilja denna förvaltning från statens egen skog sjör¬
is ältning, långt ifrån att medföra någon besparing, snarare torde blifva för
landet mera betungande, enär staten ändock måste låta utöfva en väl-
behöflig kontroll öfver de skogar, bland andra ecklesiastika boställsskogar,
från hvilka afkomsten helt och hållet eller till någon del skall tillfalla
allmänna fonder. Motionärens förslag går uti en rigtning, som återför
förhallandena till dem före 1866, hvilka då visade sig ohållbara. Äfven¬
ledes bör erinras att, jemlikt gällande skogsordning, delegare i härads¬
allmänning ega att på vissa vilkor sjelfva handhafva vården och för¬
valtningen af denna, och, ehuru åtskilliga häradsboar häraf begagnat sig,
är dock största antalet af häradsallinänningar stäldt under skogsstatens
vård och förvaltning.
Innan utskottet derefter går att yttra sig öfver motionärens fram¬
ställning om ett 'bättre tillgodogörande af befintliga skogstillgångar i de
norra länen, har det synts utskottet lämpligt att meddelaren kort historik
öfver stadgar och författningar rörande det norrländska skogsväsendet, och får
utskottet, enligt inhemtade upplysningar, i sådant hänseende anföra följande:
Intill medlet af nuvarande århundrade gjorde den uppfattningen sig
gällande inom lagstiftningen, att kronans skogar i de norra länen icke
kunde nyttigare användas än till hemmans- och nybyggesanläggningar.
Men da vid nämnda tidpunkt en allmän värdestegring af skogsprodukterna
inträdde, så började uppmärksamheten att i större grad än förut rigtas
på oegentligheten deraf, att stora områden af kronans skogar blifvit under
åborätt upplåtna åt personer, som uteslutande egnade sig åt skogens ned¬
huggning och af denna handtering skördade högsta möjliga vinst utan
att i ringaste mån foga anstalter för skogens fortfarande bestånd och än
mindre om landets varaktiga uppodling. Med anledning häraf gjorde
ock Riksens Ständer aren 1860, 1863 och 1864 underdåniga framställningar
om meddelande af förändrade stadganden i afseende på användande af och
hushållningen med kronans skogar i de norra länen. I syfte att för fram¬
tiden bevara skogarne, utfärdades den 21 december 1865 kongl. förordningen
angående bildande af kronoparker i Kopparbergs och de norrländska länen
samt kongl. förordning af samma dag om utsyning och försäljning af
skogsalster från kronans skogar i samma län. Såsom en ledande grund¬
tanke i sistnämnda nådig förordning framhölls, att, i den mån tillgång före-
funnes, virke skulle efter utsyning och stämpling af skogstjensteman för¬
stå. till Riksd. Prot. 1894. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 8 Käft. 5
34 Förslå Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
säljas åt den högstbjudande, hvaremot nybyggare och heinmansegare i
ersättning för den mistade företrädesrätten till utsyning mot stubböres-
afgift, hvilken enligt äldre stadganden varit den jordbrukande befolknin¬
gen förbehållen, tillerkändes uteslutande rätt till utsyning inom vissa om¬
råden af kronomarken.
De förstuga grunder, efter hvilka utsyningen skulle verkställas, an-
gåfvos dels genom den i § 9 intagna bestämmelsen om ajkastningens
årliga, jemna uthållighet, dels genom stadgandet i § 10 angående de sär¬
skilda slag af virke, som finge utsynas. Dervid bestämdes såsom allmän
regel, att växtliga och friska träd icke finge afverkas, innan de uppnått
en storlek af 9 decimaltum i genomskärning på 2i fots längd, motsvarande
36 centim, vid brösthöjd, hvarjemte i § 11 föreskrefs, huru försäljnings-
virket borde klassificeras och upptagas i de utsyningsförslag, som årligen
skulle af revirförvaltare upprättas och inlemnas till vederbörande läns¬
styrelse. I § 19 åter stadgades, att afverkningsrätt å kronopark finge
upplåtas äfven på längre tid, ända till tjugu år, med vilkor att kontrakt
derom understäldes Kongl. Maj:ts pröfning.
Sedan den komité, som 1868 blifvit tillsatt för att utreda frågan om
ordnandet af de norrländska skogsförhållandena, i afgifvet underdånigt
betänkande bland annat föreslagit åtskilliga nya eller ändrade bestäm¬
melser rörande utsyning och försäljning af skogsalster från kronans skogar,
utfärdades den 18 september 1874 en förnyad utsyningsförordning för de
sex norra länen. Förutom ändrade bestämmelser, bland annat rörande
beräkning af de utsyningsberättigades områden, modifierades förut gällande
föreskrift om årliga utsyningar derhän, att åt skogsstyrelsen uppdrogs att,
når skäl dertill förefunnes, medgifva utsyning för tre år på en gång. Här¬
vid torde ”'ock böra erinras, att nådiga förordningarne af både 1S65 och
1874 förutsatte, att virket utstäinplades först efter försäljningen och att
pröfningsrätten af såväl utsyningsförslagen som auktionsanbuden var lagd
i länstyrelsernas händer.
Sedan skogsstyrelsen 187 6 gjort underdånig framställning i syfte, dels
att den befattning, som ditintills tillkommit länsstyrelserna med försäljning
af virke m. m. för kronans räkning, måtte i vissa delar öfverflyttas på
skogsstyrelsen, dels ock i sammanhang dermed, att, bland annat, utstämp-
lingen af kronovirke måtte ske före försäljningen, förordnades i kongl.
cirkuläret den 3 december 1880, att det skulle tillkomma skogsstyrelsen
dels att pröfva utsyningsförslagen, dels att i sammanhang med denna pröf¬
ning bestämma virkets klassificering samt årstiden för försäljningen, äfven-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2. 35
som afgöra, om virket borde stämplas före försäljningen och huruvida flera
års afredning borde på en gång tillåtas.
För att erhålla en sammanfattning af gällande skogsförfattningar,
hade kongl. domänstyrelsen utarbetat och till Kongl. Maj:t inlemnat för¬
slag till en sådan sammanfattning af vissa vigtiga förordningar och stad¬
gande!], hvilket förslag nu, med vissa deri gjorda ändringar, blifvit af
Kongl. Maj:t godkändt, i det Kongl. Maj:t den 26 januari innevarande år
utfärdat förnyad förordning om hushållningen med de allmänna skogar ne i riket.
Bland anmärkningsvärda ändringar i denna förordning, hvilka sär-
skildt beröra grunderna för förvaltningen af de norrländska skogarne^
har utskottet ansett sig böra framhålla uteslutandet af föreskriften om
hvilka virkesdimensioner, som må utsynas. I sitt underdåniga förslag
till ny skogsordning hade domänstyrelsen påvisat, att utsyningsförordningens
bestämmelser i detta afseende icke vidare voro tillämpliga i följd af för-
ändradt värdeförhållande mellan de särskilda virkesdimensionerna, samt
att, då den storlek, träden borde hafva vid afverkningen, vore beroende
på tillväxt- och prisförhållanden inom de särskilda orterna, föreskrift
härom lämpligast borde meddelas af domänstyrelsen vid fastställandet af
hushållningsplanerna för de särskilda skogarne eller på annat sätt.
Vidare förtjenar uppmärksammas stadgandet, att den utsyning åt en¬
skilda för tre år på en gång, som enligt 1874 års förordning var beroende
på domänstyrelsens pröfning, enligt nu gällande förordning skall tillämpas
såsom allmän regel, med det tillägg, att, derest utsyning för flera än tre
År på en gång önskas, ansökningen derom bör underställas Kongl. Maj:ts
pröfning.
Derjemte har föreskrift meddelats derom, att utsyningstagaren skall
bekosta handtlangning, hvarjemte i fråga om sättet för virkesförsäljning och
pröfning af försäljningsanbud flera sådana ändringar vidtagits, som afse
trygga kronans intressen.
Beträffande kronoparkerna i de sex norra länen afl riket är utskottet
i tillfälle upplysa, att dessa mottagits till förvaltning af skogsstaten under
1860—70-talen, med undantag af dem, som tillkommit genom afvittring
i Vesterbottens lappmarker samt genom storskiften och afvittring i Kop¬
parbergs län, hvilka kronopark^- först tillträddes mot slutet af 1880-
talet. I Norrbottens läns lappmarker har afvittringen ännu ej blifvit
afslutad, men redan före afvittringens slut hafva stora kronoparker der¬
städes blifvit afsatte i Arvidsjaurs, Jockmocks och Gellivare socknar.
36
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
Förutom öfverloppsmarker utgör arealen af kronoparker för närva-
rande:
|
|
Har produktiv mark.
|
Har impedimenter.
|
S:a Har.
|
i Kopparbei’gs
|
län
|
119,336 —
|
119,410 —
|
238,746 —
|
» Gefleborgs
|
3)
|
50,897 —
|
13,923 —
|
64,820 —
|
» Vesternorrlands
|
»
|
78,780 —
|
22,209 —
|
100,990 —
|
» Jemtlands
|
»
|
77,540 —
|
43,981 —
|
121,521 —
|
» Vesterbottens
|
|
594,594 —
|
521,322 —
|
1,115,916 —
|
» Norrbottens
|
»
|
997,337 —
|
695,293 —
|
1,692,630 —
|
|
Summa
|
1,918,484 —
|
1,416,138 —
|
3,334,623 —
|
Under den långsamma afvittringsbehandlingen inom de två nordli¬
gaste länens kustland voro de områden, som sedermera tillföllo kronan,
utsatta för olagliga afverkningar, så att en stor del af kronoparkerna vid
tillträdet befunnos sakna tillgång på timmer. I hvilken omfattning dessa
olaga afverkningar då förekommo framgår af de statistiska redogörelserna,
enligt hvilka t. ex. år 1870 beslagtogos ej mindre än 205,075 timmer
och timmerträd, hvaremot det beslagtagna virket numera endast uppgår
till några tusen om året.
Af dessa kronoparker hafva de bäst bibehållna indelats till ordnad
hushållning, hvaremot de öfrige endast undergått besigtning för tillvara¬
tagande af de äldre träd, som funnos qvar efter den skedda åverkningen.
Inom Norrbottens län uppskattades under åren 1874—82 större
delen af kronans dervarande skogar i sammanhang med den under¬
sökning af vattendragen, som egde rum för utrönande af möjligheten af
anläggning af flottleder. Några särskilda hushållningsplaner blefvo dervid
icke upprättade, utan har årsafverkningen blifvit å de olika blocken be¬
stämd vid pröfning af de årliga utsyningsförslagen.
Afverkningsplaner äro emellertid upprättade för 866,883 har i Norr¬
bottens och för 282,329 har i Vesterbottens län. Inom de öfriga norr¬
ländska länen äro planer nu upprättade för de flesta kronoparkerna eller,
hvad de senast tillträdda beträffar, redan under arbete.
Af bilagda (bil. III), på domänstyrelsens statistiska årsredogörelser grun¬
dade förteckning å försåldt virke från kronans skogar i de norra länen
under åren 1870—92 framgår, att afverkningen uppgått till
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2. 37
i medeltal under åren 1870—72 i medeltal änder åren 1873—82 i medeltal under åren 1883—92
|
|
träd.
|
om kbm.
|
träd.
|
om kbm.
|
träd.
|
om kbm.
|
Norrbottens
|
län
|
380,138
|
273,744
|
496,901
|
354,978
|
891,439
|
529,434
|
Vesterbottens
|
>
|
142,601
|
96,923
|
68,553
|
53,635
|
233,147
|
171,811
|
Jemtlands
|
»
|
19,115
|
9,662
|
23,798
|
18,441
|
50,093
|
36,012
|
Vesternorrlands
|
»
|
25,327
|
19,412
|
66,726
|
52,887
|
136,457
|
111,528
|
Gefleborgs
|
t
|
20,257
|
15,089
|
46,646
|
37,525
|
57,328
|
42,854
|
Kopparbergs
|
t
|
47,322
|
35,521
|
31,647
|
24,742
|
30,860
|
24,535
|
Summa
|
634,760
|
450,351
|
734,271
|
542,208
|
1,399,324
|
916,174
|
Häraf framgår, att, med undantag af inom Kopparbergs län, der Elfdalens
nya kronopark för kort tid sedan tillträdts och Särna-skogarne ej ännu
blifvit afvittrade, afverkningen varit i ständigt stigande. I de begge
nordligaste länen uppgick afverkningen
år 1892 i Norrbottens län till 982,927 träd om 596,873 kbm.
i Vesterbottens » » 369,993 » » 265,767 »
och öfversteg sålunda vida medeltalssiffran för det sista decenniet.
Enligt hvad för utskottet företedda handlingar utvisa, hafva betydande
prisstegringar å virke egt rum under ofvan angifna tidsperioder. Under
det att i Norr- och Vesterbottens län i slutet af 1860-talet ett stort tim¬
merträd endast betingande 30 å 40 öre, har sådant under de senare
åren i förstnämnda län betalats med något öfver 1 krona och i Vesterbotten
2,75 kronor i medeltal. Inom de sydligare norrländska länen uppgingo
virkesprisen åren 1S70—72, då ganska stora timmerpartier såldes på
flerårig afverkningsrätt, till 1.78 å 2.30 kronor per träd, men nu betalas
för träd af enahanda dimensioner 4.6, ja ända till 8 kronor.
Med hänsyn till skogarnes produktionsförmåga inom de norrländska lä¬
nen har utskottet, efter i domänstyrelsen vunna upplysningar, funnit, att
denna kan beräknas till 0.5 träd på hvarje har produktiv skogsmark i
hela Norrbottens län samt i Vesterbottens läns öfre lappmarker; till 0.66
träd per har i den öfriga delen af Vesterbottens län, till 0.8 träd per
har för Jemtlands och Vesternorrlands län samt till 1 träd per har inom
Gefleborgs län, allt i stort medeltal räknadt.
I förhållande till arealen skulle för afverkning således kunna årligen
påräknas följande antal timmerträd: i Norrbottens län 500,000, förutom
175,000 träd från öfverloppsmarkerna, eller tillsammans 675,000; i Vester¬
bottens län 362,000, i Jemtlands län 47,000, i Vesternorrlands län om¬
kring 58,000 samt i Gefleborgs län omkring 50,000. Jemföras dessa
siffror med antalet af under senare åren utförda afverkningar, framgår,
att afverkningen visserligen är något större än som med skogens beräk¬
38 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
nade årliga afkastning skulle vara förenligt, men härvid har å andra sidan
blifvit upplyst, att den jemförelsevis stegrade afverkningen i vissa af de
norrländska länen har sin naturliga orsak i afyttring af öfvermogen och
skadad skog, som under tider, då befolkningen behöft arbetsförtjenst för
sitt uppehälle, sålts i stor omfattning, vissa år mer än 200,000 å
300,000 träd.
Med hänsyn till inkomsten från kronoskogarne i de norra länen ut¬
gjorde denna, enligt officiella redogörelser, år 1872 endast 572,235 kro¬
nor 29 öre, hade år 1882 stegrats till 1,445,861 kronor 54 öre och upp¬
gick år 1892 till ej mindre än 2,586,904 kronor 81 öre och hade på
20 år sålunda nära feindubblats.
Hvad vidare beträffar den personal, som är anstäld för förvaltningen
och bevakningen af de allmänna skogarne har utskottet inhemtat, att, utom
de af motionären omnämnda 36 jäginästarne och 129 kronojägarne, före¬
finnas dels 15 aflönade assistenter, nemligen 14 i Norrbottens och Vester-
bottens län samt 1 i Vesternorrlands län, hvilka biträda såväl vid förvalt¬
ningen af statsskogarne som ock vid utsyningar och uppskattningar af
enskildes under utsyningstvång stående skogar, dels 30 extra jägmästare,
som stå till disposition för utförande af extra skogsförrättningar, såsom
skogsindelningar o. d., vidare 109 extra kronojägare, deraf 57 i Norr¬
bottens och Vesterbottens län, och slutligen omkring 200 s. k. brandrote-
mästare, som äro anstälda för förekommande eller hämmande af skogs¬
eldar inom de begge nordligaste länen och hvilka åtnjuta ett, om ock
obetydligt, arfvode.
På grund häraf framgår, att den för förvaltningen af statsskogarne i
de norrländska länen anstälda personalen icke är så fåtalig, som af mo¬
tionären angifvits; samt att hvar och en af de aflönade 36 skogstjenste-
männen har att förvalta endast 45,000 har i stället för af motionären
uppgifna 76,000 har.
Med hänsyn till de upplysningar, som utskottet sålunda inhemtat
rörande afverkningen å kronoskogarne i de norra länen samt öfriga der¬
med i sammanhang stående förhållanden, och då utskottet anser af stor
vigt, att uthållighetsprincipen vidhålles, på det att kronans inkomster från
dessa skogar så vidt möjligt är icke minskas, utan snarare blifva stadda i
tillväxt, samt då utskottet är öfvertygadt, att domänstyrelsen icke lärer
underlåta att, derest ökning af personalen för de norrländska skogarnes
skötsel skulle finnas vara af behofvet påkallad, derför vidtaga erforderliga
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2. 39
åtgärder, anser utskottet Riksdagen icke böra i förevarande hänseende
vid motionärens framställning fästa afseende.
Beträffande motionärens förslag om det s. k. utsyningstvångets utby¬
tande mot en dimensionslag får utskottet meddela:
I § 8 af afvittringsstadgan för Yesterbottens och Norrbottens läns
lappmarker den 30 maj 1873 stadgas, att egare af frälse- och skattehem¬
man och lägenheter ej må öfver den vid afvittring tilldelade skogen ega
vidsträcktare dispositionsrätt, än enligt § 1 af kongl. förordningen den 29
juni 1866, angående dispositionsrätten öfver skogen å vissa skattehemman,
är egare af deri omförmälda hemman förunnad. På grund af detta stad¬
gande tillkommer hemmanets egare ej annan rätt öfver hemmanets skog,
än att han derifrån må dels, utan utsyning, till husbehof hemta nödigt
virke och bränsle och dels, efter utsyning och stämpling af vederbörande
skogstjensteman, fritt taga eller försälja, hvad derutöfver kan, med beva¬
rande för framtiden af skogens bestånd, årligen afverkas. Beträffande de
åtgärder, som för ordnandet af utsyningen å dessa lappmarksliemman blif¬
va vidtagna, har utskottet inhemtat följande:
Sedan afvittringen under loppet af 1880-talet afslutats i Yesterbottens
lappmark nedom kulturgränsen äfvensom i ett par af Norrbottens lapp-
markssocknar, och jordegarne efter skiljoliniernas utstakning tillträdt sina
områden samt bekommit kartor med beskrifningar, påbörjades år 1890 genom
domänstyrelsens föranstaltande skogarnes uppskattning. Då 1874 års ut-
syningsförordning icke uttryckligen ålade jordegare att utgöra handtlang¬
ning, valdes för denna uppskattning, helst här var fråga om hufvud¬
sakligen stora områden, den vanliga så kallade linietaxeringsmetoden, med
taxeringsbälten innehållande 4 % af hela arealen, såsom medförande
mindre handtlangningskostnad. De jordegare, som hos domänstyrelsen
tillkännagifvit sig villiga bekosta handtlangning för skogens uppräkning,
hafva emellertid fått sådan uppräkning utförd, hvarjemte domänstyrelsen,
för allmänt iakttagande i Vesterbottens lappmark, förordnat, att 8 ä
10-procentstaxering eller ock fullständig uppräkning bör af vederbörande
förrättningsmän företagas a sadana skogar, der till följd af ringa ytvidd
och beståndens ojemna beskaffenhet tillförlitligt resultat af 4-procentstaxe-
ring icke kan ernås. Inalles voro enligt domänstyrelsens årsberättelser,
vid 1892 års slut, 789,171 har inom lappmarken uppskattade.
40
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
Utskottet, som visserligen har sig bekant, att resultatet af linietaxering i
allmänhet utfaller något för lågt, finner dock olägenheterna häraf icke vara
af den betydenhet, motionären framhållit. Skogsområdena inom lappmarken
hafva nyligen blifvit tillträdda, och det kan rimligtvis icke begäras, att
förhållandena hunnit fullständigt ordnas på den korta tid, som efter till¬
trädet förflutit. De nu gjorda uppskattningarna synas utskottet kunna
tillsvidare tjena till grund för utsyningarna. Vid de efter hand skeende
laga skiftena torde fullständiga skogräkningar i sammanhang med skogs-
liqviderna komma att utföras, och något hinder förefinnes icke för inne-
hafvarne af oskiftade skogar att få dessa räknade, i all synnerhet som den
nya förordningen nu tillförbinder utsyningstagare att bekosta handtlangning.
Med afseende å afver/cnmgsbeloppets beräkning har, enligt hvad ut¬
skottet inhemta^ domänstyrelsen hufvudsakligen föreskrifvit:
1) att alla de skadade träd, hvilkas utdrifning lönar sig, skola ut¬
tagas inom tid, ej öfverstigande tio år;
2) att öfriga timmerträd, hållande minst 31 cm. vid brösthöjd, samt
undertryckt skog jemväl af mindre dimensioner, må afverkas inom tid, ej
understigande 40 år;
3) att, om denna afverkningstid af 40 år skulle i följd af skogens
ålder visa sig för lång, beredningshuggning af äfven öfvermogen skog må
ske, dock först efter öfverjägmästarens bestämmande.
Om äfven utskottet anser det vore önskvärdt, att skadad skog kunde
tillgodogöras något hastigare, och tvekar, huruvida icke den beräknade af-
verkningstiden af minst 40 år för öfvermogen och fullmogen skog i all¬
mänhet är väl lång, anser utskottet dock, att f. n., och innan större er¬
farenhet vunnits, väsentliga förändringar i dessa bestämmelser icke böra
påyrkas, enär] ylels praktiska svårigheter ofta möta för uttagande af de
glest stående träden, och dels de säregna förhållandena i Lappmarken torde
mera änTeljest nödga till hänsyn för den ganska vigtiga uthållighetsprin-
cipen. Genom utsyningarnas verkställande för tre år på en gång, äfven¬
som genom den för skogsegare numera lemnade utvägen för vissa fall till
utsyning för flera än tre år på en gång, blir ock faran för skadad skogs
försämring genom fördröjd aftorkning aflägsnad. Äfven den öfvermogna
skogen torde löpa mindre fara i detta hänseende, då beredningshuggning
af sådan skog får ske, när så af behofvet är påkalladt. Utan att fatta ut-
hållighetsprincipen så, att lappmarksskogarne i all framtid skola förväntas
lemna lika groft timmer som nu, anser utskottet likväl, att timmerafverk-
ningen icke bör allt för mycket forceras, utan fördelas på en tid, så af-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2. 41
.V xr. Mtt 'UWS.<:\ ’ • ’7 .\ ; O .
passad, att vid densammas slut en mängd timmerämnen hunnit utväxa
till afverkningsbarå träd. Skulle timmerskogett: utan hänsyn1 till terräng-
för hålland (jha och endast uteslutande efter én! viss dimension' uttagas på
en gång eller på kort tid, så skulle en allt för stor rubbning inträffa i de för¬
hållanden, hvarunder underbeståndet utvecklat sig öch fortlefvat, och på
många ställen skulle skogsbeståndet deraf taga skada, markens produktions¬
förmåga E exponerade lägen nedsättas och återväxten äfventyras. *
Den egentliga orsaken till utsyningstvångets 'tillkomst var öfverty-
• gelsen derom, att i lappmarkerna mer än annorstädes kräfdes att sätta
en gräns för missbruket af Enskildes skogsäfverkningsrätt, och detta ej
allenast, såsom ofvan framhållits, ur forstlig synpunkt, utan ock af om¬
tanken om jordbrukets bestånd och landets odling, hvilka genom skogar-
nes utödande skulle äfventyras. Utan stöd af de’arbetsförtjenster, som en
uthållig skogsäfverkning medför, kan jordbruket i denna landsdel i all¬
mänhet icke bestå. Den omständigheten, att stor eller större delen af
skogarne numera öfvergått i bolagshandel minskär1 ingalunda, enligt ut¬
skottets åsigt, betydelsen för den jordbrukande befolkningen af skogsafverk-
ningens uthållighet Och dermed förenade tillfällen till jemn arbetsförtjenst.
Då nu dessa biförtjenstér äro de enda, som för närvarande stå till buds,
torde det för lägstiftaren vara angeläget att tillse, att dessa förvärfskällor
ej må genom en lagförändring utsina, innan nya sådana uppstå.
" Särskilt förtjena!- ock att uppmärksammas den ruinerande ställning,
i hvilken, genom utsyningstvångets upphäfvande, alla de jordegare skulle
komma, hvilka i tillit till författningens bestånd, upplåtit sina skogar till
afvältning på viss tid. Uppenbart är nemligen, att timmerskogen, nu
skyddad af1 utsyningstvånget, skulle genom detta tvångs utbytande mot en
dimensionslag prisgifväs åt dem, som innehafva afverkningsrätten.
Om, såsom motionären uppgifver, hemmansköpen i Lappmarkerna på se¬
nare tiden tagit större omfattning, synes det utskottet, som Om orsäken der¬
till i första rummet vore att söka i den omständigheten, att mark, beväxt med
grof skog, knappast finnes att köpa annorstädes. Under sådant för¬
hållande lärer skogsafverkningens frigifvande ej vara egnadt, såsom mo¬
tionären framhållit, att förekomma' dylika köp utan fastmera befordra
sådana, enär varans begärlighet ökas genom en friare dispositionsrätt.
Obestridligt är i alla händelser, att detta, af motionären för utsynings¬
tvångets upphäfvande anförda skäl, ej kan gälla för af bolagen redan in¬
köpta hemman, hvilka emellertid utgöra en stor, om ej största delen af
åtminstone Vesterböttens lappmark. Af detta sistnämnda förhållande, att
Bih. till Riksd. Prof. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Häft. 6
42 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
de flesta skogarne i Lappmarken redan äro i ortbolagens händer, följer
nogsamt, att sågverksindustrien i de sydligare norrländska länen ej kan
hafva gagn af lappmarksskogarnes frigifvande, utan fastmera röna olä¬
genheter af den öfverproduktion i trämarknaden, som genom en forcerad
timmerafverkning i Lappmarken skulle kunna uppstå.
Med afseende å motionärens uttalanden om den förändrade ställning
gent emot skogstjenstemännen, som skogsegarne genom dimensionslagen
komme att intaga, i det att det godtycke från skogstjenstemannens sida, t
för hvilket skogsegaren, enligt motionärens förmenande, nu vore utsatt, skulle
upphöra, får utskottet anmärka, att, då utsyningarna nu grundas på förut
gjorda uppskattningar, något godtycke i fråga om utsyningens storlek
icke deraf blir någon följd; att, enligt hvad upplyst blifvit, skogsegaren
lemnas tillfälle yttra sig om den trakt af skogen, der utsyning önskas,
samt att det för timmerdrifningen är af mindre betydelse, om utsyningen
sker i början, medlet eller slutet af sommaren, blott den eger rum före den
i författningen angifna tid, nemligen den 1 oktober. Att skogsegare i viss
mån blifva beroende af skogstjenstemännen äfven med en dimensionslag,
har motionären medgifvit. Utskottet anser på grund af det nu anförda,
att detta beroende icke är större med utsyningstvånget än hvad det kan
blifva med en dimensionslag.
På grund af det anförda och då, enligt utskottets uppfattning, utsy-
ningstvånget å ena sidan är ett nödvändigt korrektiv mot en brådstörtad
öfverafverkning i Lappmarkerna, men å andra sidan medgifver afverkning
af träd af hvilken dimension som helst, der ett sådant bör, till följd af
ålder, beskaffenhet eller för återväxten, borttagas, anser utskottet de
anmärkningar, motionären framstält emot så väl sjelfva lappmarkslagen som
det sätt hvarpå densamma tillämpas, icke vara af den beskaffenhet, att de
böra till något Riksdagens uttalande föranleda.
Utskottet delar den af motionären uttalade öfvertygelsen, att det
skulle lända till stor båtnad för den jordbrukande befolkningen i landets
nordliga skogsbygder, om sådan ändring i lagen om hemmansklyfning den
6 augusti 1881 genomfördes, hvarigenom möjligheten för idkare af såg¬
verksrörelse underlättas Ddels att köpa och särskildt skatta för skogen från
ett hemman, under det bonden kan behålla och skatta för inegojorden
jemte husbehofsskog, och dels att från de skogshemman, sågverksegare redan
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2. 43
köpt, försälja inegorna och husbehofsskog med den del af hela hemmanets
skatt, som rättvisligen kan på dem belöpa sig, men behålla skogen och
betala skälig skatt till staten för densamma».
Då emellertid jordbrukslägenhetskomiten med skrifvelse den 5 mars
1892 till Kongl. Maj:t ingifvit förslag angående hemmansklyfning, ego¬
styckning och jordafsöndring och Kongl. Maj:ts uppmärksamhet sålunda
redan är fästad på denna fråga, anser utskottet att något uttalande här¬
utinnan från Riksdagens sida ej nu är af behofvet påkalladt. Hvad an¬
går det af motionären ifrågasatta behofvet af särskild skogslagstiftning för
Vesternorrlands, Jeintlands, Gefleborgs och Kopparbergs län, anser ut¬
skottet, att man bör afvakta resultatet af den framställning i detta hän¬
seende, som af Jeintlands läns landsting blifvit gjord och som nu är före¬
mål för Kongl. Maj:ts pröfning, innan något uttalande i ämnet från Riks¬
dagens sida afgifves.
Vidkommande derefter motionärens hemställan om utredning, i
hvad mån lagstiftningen kan och bör ingripa för befrämjande af den
enskilda skogsvården i mellersta och södra delarne af landet, finner utskottet
att förhållandena icke för det närvarande påkalla någon uppmärksamhet
från Riksdagens sida. Hvad särskildt beträffar det af motionären fram¬
hållna s. k. Sörensenska förslaget att bilda en skogskulturfond, anser utskottet
detta förslag, om ock beaktansvärdt till sitt syfte, dock icke vara af be¬
skaffenhet, att redan nu, innan det hunnit mogna i allmänna medvetandet
göras till föremål för något uttalande, helst då hushållningssällskapen i
de län, som företrädesvis äro i behof af skogsodling, årligen bevilja an¬
slag för detta ändamål, för hvilket jemväl statsanslag numera utgår. An¬
gående motionärens förslag, att staten genom uttrycklig lag skulle tillegna
sig rätt att expropriera uppkomna kalmarker för bildande af kronopark,
torde ett lagstadgande i sådan rigtning lätteligen kunna framkalla skogs-
sköfling. På grund af det anförda finner utskottet hvad motionären jem¬
väl i detta hänseende hemstält ej heller böra af Riksdagen bifallas.
Slutligen har motionären, med uttalande af den åsigten att, hvilka
förbättringar i skogslagsstiftningen, man i öfrigt lyckas genomföra, fruk¬
terna af dessa förbättringar endast i högst ofullständig grad kunna skör¬
das, så länge den högsta administrationen af skogsväsendet är förenad med
H1 J v.*-* S i * «>,70 fl.it© **7«) vijr f «V..f' t. m? v?\ /i f-).vi A
44 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
*t-, tavy*n it . c»« ■. .sb >-i •£< :*PHt'>''o<iMi it i:i< iuniT/om .-sfi« ii torrt;*
domänförvaltumgen, ,, rigtat uppmärksamheten på nödvändigheten att skilja
dessa häda administrationsgrenar.fr.ån hvarandra. iU jjr,,, |(;X.
,■ I detta afseende hiller utskottet före, att då en ständig vexelverkan
eger och; fortfarande måste ega ruin mellan jordbruks- och skogsafdel-
ningen inom dom|nstyrelsen, en sådan i flög grad skulle, försvåras, derest
förvaltningen, af kronans jordbruks- och skogsegendomar skulle ställas un¬
der olika embetsverk, hvarigenom ,, ock en onödig tidsutdrägt med ären¬
denas behandling, skulle uppkomma.),.,
Då dertill kommer att Riksdagen år 1882 beslutat en sammanslag¬
ning af .förvaltningen af kronans jordbruks- och skogsegendomar och inga
så talande skäl för ett särskiljande af administrationsgrenarne blifvit af
motionåren förebragta, att anledning finnes, antaga att Riksdagen skalle
vilja ändra sitt nämnda år fattade beslut, anser utskottet sig böra afstyrka
bifall till motionärens framställning, äfven i detta hänseende. ( ,
, På grund af hvad sålunda förekommit, och då Kopgl. Maj:t under
innevarande år utgifvit ny, skogsordning med i vissa fall förändrade be¬
stämmelser för förvaltningen af skogarne i landets såyäl södra som norra
delar, ;,och då man bör afvakta verkningarne deraf, innan nya ändringar
ifrågasättas, får utskottet hemställa,
i v i f * / i ■' ^ f v * ■ • \ .t’.'» ■■ , j i 11 v n >. t
att, herr Treffenbergs, ifrågavarande motion icke
måtte vinna Första Kammarens bifall.
Stockholm den BO april 1894.
J.V 3 « .;?>.>*• •
På utskottets vägnar:
tvifi v» :>■
OSCAR EVERS.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:ö 2.
45
Reservation
af herr Treffenberg: Jag har ansett att utskottets utlåtande bort hafva
följande lydelse:
»Den korta tid, som till följd af motionens sena framkomst under
riksdagen utskottet haft till sitt förfogande för densammas behandling,
har naturligtvis utgjort ett väsentligt hinder för utskottet att åt motionen
egna en sa omfattande och grundlig pröfning, som frågans vigt kräfver
och nödigt varit för att utskottet skulle hafva kunnat bilda sig en be¬
stämd öfvertygelse i alla de särskilda hufvudpunkter, som af fhotionären
framhållits såsom stöd för den af honom påyrkade revisionen åf den nu
gällande skogslagstiftningen. Den granskning, som utskottet underkastat
motionen, har dock varit tillräcklig för att hos utskottet stadga den åsigten
att, om också betänkligheter möjligen kunna möta mot vidtagandet af en
eller annan af de utaf motionären föreslagna åtgärder — hvilket dock,
enligt utskottets förmenande, knappast lärer kunna utan en föregående
närmare undersökning med säkerhet bedömas — några bland desså för¬
slag dock redan på grund af den utredning, som beträffande dem i mo¬
tionen föreligger, i hvarje fall äro af beskaffenhet att hvart för sig och
följaktligen ännu mer alla tillsammantagna förtjena att blifva föremål för
en allsidig pröfning af sakkunnige män, såsom exempelvis och förnämligast:
l:o) frågan om åstadkommandet af en både ur försteg och ekönomisk
synpunkt förbättrad hushållning med statens egna skogar;
2:o) frågan om de åtgärder, som lämpligen böra vidtagas för befräm¬
jandet af en tillfredsställande vård af enskilda skogär; samt
3:o) frågan om den reorganisation af skogsadministrationen, som af
en förändrad skogslagstiftning i ett eller annat hänseende kan anses på¬
kallad.
Hvad nu först angår statsskogarne i södra Sverige, eller landet söder
om Dalelfven, så lärer det svårligen kunna förnekas att skögarnes kpridda
läge inom reviren icke bereder möjlighet för förvaltarne af desamhla att
åt skogarna egna tillbörlig tillsyn och vård. Att detta missförhållande
skulle komma att i väsentlig mån afhjelpas genom statsskogarnes kon¬
solidering till slutna, hvart och ett under sin särskilda förvaltare stående
revir, synes utskottet ligga för öppen dag, liksom också ätt genomföran-
46 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (AVo .3) Utlåtande N:o 2.
det af en sådan anordning skulle komma att i hög grad underlättas ge¬
nom föryttring af de mindre statsskogarne, men lika klart synes det ut¬
skottet vara att konsolideringen af statsskogarne icke låter sig verkställas
med mindre än att statens skogstjenstemän varda befriade från all be¬
fattning med förvaltningen af sådana allmänna skogar, hvilka icke bereda
statsverket någon inkomst. Särskilt gäller detta om de många eckle¬
siastika boställsskogarne, hvilkas skötsel upptaga mycken tid för revirför-
valtarne och derjemte äfven för den högre skogsadministrationen är syn¬
nerligen betungande ända derhän att — enligt hvad under motionens be¬
handling hos utskottet af vederbörande dervid närvarande byråchef inom
domänstyrelsen yttrades — »blott en enda prestgårdsskog ofta kan för
domänstyrelsen föranleda större besvär än en hel kronopark». Sedan nu¬
mera hushållsplaner för de flesta ecklesiastika boställsskogar blifvit fast-
stälda, synes någon misshushållning med dessa skogar knappast vara att
befara, om vården af desamma under öfverinseende af domkapitlen och
vederbörande kontraktsproster samt under kontroll i öfrigt af kronobe-
tjeningen öfverlemnas åt boställsinnehafvarne sjelfva, hvilkas kall dessutom
väl i och för sig borde i allmänhet få anses innefatta tillräcklig garanti
både mot missbruk af den dem enligt hushållsplanerna tillkommande
nyttjanderätt till skogen och mot åsidosättandet af de med samma rättig¬
het förbundna skyldigheter i afseende å skogens skötsel. I öfrigt före¬
ställer sig utskottet att, derest ytterligare garanti för en tillbörlig vård
af de skogar hvarom nu är frågan, skulle anses erforderlig, en sådan
garanti skulle kunna vinnas genom utvidgning af den nuvarande skogs-
ingeniörsinstitutionen i sådan rigtning att skogsingeniörerna blefve tiller¬
kända samma befogenhet beträffande förvaltningen af de ecklesiastika bo¬
ställsskogarne, som nu tillkommer revirförvaltarne. Antalet af de med
sådan befogenhet utrustade skogsingeniörer skulle antagligen kunna in¬
skränkas till en för hvarje län och deras aflöning kunna utgå från bo-
ställsskogarnes afkastning, hvilken väl i främsta rummet bör användas
till bekostande af den för skogarnes forstliga förvaltning erforderliga
tj enstemannapersonalen.
Hvad vidare beträffar statsskogarne i norra Sverige, eller egentligen
det öfre Norrland, så anser utskottet det vara ett redan af dessa skogars
egenskap af nästan orörda urskogar tillräckligt förklaradt och för öfrigt
af revirernas oerhörda utsträckning å ena sidan och den fåtaliga skogs-
tjenstemannapersonalen å andra sidan med nödvändighet framtvingadt och
dessutom allmänneligen kändt faktum att stora massor af skadad, öfver-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2 47
mogen och mogen skog derstädes icke tillvaratages och tillgodogöres, utan
tillåtes att ruttna bort. Att en sådan hushållning icke kan stå väl till¬
sammans med en god ekonomi lärer väl knappast kunna bestridas, såvida
man icke på samma gång vill bestrida rigtigheten af den dock i utskot¬
tets tanke axiomatiska grundregeln för en förnuftig skogshushållning, att
nemligen all skadad, öfvermogen och mogen skog bör både ur forstlig och
ekonomisk synpunkt så fort ske kan tillgodogöras, den mogna skogen
allenast med den inskränkning, som betingas af möjligheten att, utan
marknadens öfverlastande medelst utsläppande af allt för stora virkespar-
tier på en gång, kunna realisera skogen till priser, motsvarande densam¬
mas af konjunkterna bestämda skäliga saluvärde. En ökad afverkning
af statsskogarne i öfre Norrland skulle derför, enligt utskottets förme¬
nande, verka fördelaktigt, icke blott för befordrandet af återväxten, utan
äfven genom den efter all anledning betydligt ökade och under nuvarande
finansiella förhållanden af kända skäl synnerligen välkomna afkastning,
som statsverket af sina skogar i Norrland kunde hemta. För att åter
kunna rigtigt afpassa den skala, efter hvilken en sålunda ökad afverkning
lämpligen bör fortgå, lärer dock en föregående utredning oundgängligen
och desto hellre erfordras, som, på sätt motionären äfven anmärkt, hufvud-
vilkoret för anställandet af en beräkning i detta hänseende, eller en säker
kännedom om skogens verkliga grundmassa ännu saknas, då nemligen många
statsskogar ännu icke blifvit taxerade, och de taxeringar, hvilka först på
senare tider börjats och hittills medhunnits, i allmänhet grundats på räk¬
ning af träden å endast 4 procent af hela arealen och följaktligen måste
hafva lemnat högst otillförlitliga resultat — ett förhållande som också
till fullo bekräftats af de flerehanda efter enahanda grund upprättade
taxeringsinstruinenten öfver angränsande enskilda lappmarksskogar, som
för utskottet varit tillgängliga och, jemförda med de på flera ställen i
sammanhang med laga skiften verkstälda skogsräkningar, ådagalägga, att
det trädantal, som med användande af nyssnämnda taxeringsmetod skogstrak¬
terna beräknats innehålla, mångdubbelt understiger det verkliga antalet. Med
full visshet kan följaktligen antagas att grundmassan af statens skogar är
vida större än nu pågående taxeringar gifva vid handen. Då härtill
kommer att de på grund af taxeringarna upprättade hushållningsplaner
omfatta en tidrymd af 40 till 00 år, är det uppenbart att under denna
tid en mängd öfvermogen och skadad skog måste komma att förfaras,
äfvensom att mycken mogen skog under samma tid kommer att försäm¬
ras och förty sjunka i värde.
48
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
Vidkommande derefter den af motionären ifrågasatta revisionen af
lagstiftningen rörande den enskilda skogsvården, så gäller såsom bekant att
hushållningen å de enskilda skogarna, utom de i byggningabalken och
skogsordningen gällande bestämmelser, icke är bunden af andra kontroll-
föreskrifter än dem, som äro meddelade dels genom speciallag för Gotland,
^els genom den så kallade Norrbottenslagen för Norr- och Vesterbottens
kustland och dels genom Lappmarkslagen för Lappmarkssocknarna i samma
l^n, hvarjemte de enskilda skogarne i Särna socken med Idre kapellag
äro underkastade enahanda kontroll. Hvad nu skogarna i södra Sverige
angår, så och då kändt är, att en ohejdad skogssköfling på många ställen
derstädes fortgår, utan att de mångfaldiga sins emellan olika förslag, som
till hämmande deraf och till åstadkommande af en nöjaktig enskild skogs¬
vård tid efter annan blifvit framstälda, kunnat om sig förena en allmän
mening, föranledes utskottet häraf att biträda motionärens uttalande derom,
att nyssnämnda omständighet »bättre än allt annat bevisar, huru svårlöst
denna fråga är, och sålunda äfven' ådagalägger nödvändigheten att ånyo
göra densamma till föremål för en grundlig utredning, hvarvid man blif-
ver i tillfälle att tillgodogöra sig de erfarenheter, som vunnits under en
tid af närmare 40 år, som förflutit, sedan frågan sista gången behandlades
af 1856 års skogskomité.»
I fråga åter om de enskilda skogarne i Lappmarkerna har utskottet
kommit till den öfvertygelse, att enahanda misshushållning och af samma
orsaker, som beträffande statsskogarne derstädes blifvit anmärkt samt jem¬
väl af många inför utskottet företedda taxeringsinstrument och skogs-
räkningar rörande de enskilda Lappmarksskogarne ytterligare bekräftats,
eger rum äfven i dessa skogar, i det att oerhörda mängder af skadad,
öfvermogen och mogen skog gagnlöst förspilles. Att detta både ur eko¬
nomisk och forstlig synpunkt menliga förhållande har sin grund i det
genom Lappmarkslagen införda utstämplingstvånget lärer icke kunna för¬
nekas, enär samma tvång hindrar den skadade, öfvermogna och mogna
skogens uttagande annorlunda än efterhand under ofvannämnda långa
blädningstid af 40 till 60 år och derigenom äfven omöjliggör eller häm¬
mar åter växten. Vid detta förhållande och då motionären äfven anfört,
enligt utskottets förmenande, goda skäl för det antagandet att Lappmarks¬
lagen jemväl ur en annan synpunkt verkat skadligt, i det att samma lag
i sin mån bidragit till Lappmarkshemmanens med allt skäl öfverklagade
öfvergång till sågverksbolagen i en sådan utsträckning, som synes påkalla
lagstiftningens ingripande för bevarande af en sjelfegande jordbrukare^-
49
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
folkning i dessa trakter, så synes allt detta desto hellre innefatta giltig
anledning att taga under allvarligt öfvervägande motionärens yrkande om
Lappmarkslagens upphäfvande och ersättande med en förståndigt affattad
dimensionslag, som, efter hvad motionären ådagalagt, de vid Lappmarks¬
lagens antagande knutna förhoppningar ingalunda synas hafva realiserats
och det enda skenbara skäl, som vid första påseende synes tala för ut-
stämplingstvångets bibehållande, vid närmare undersökning torde befinnas
sakna hållbarhet. Man har nemligen sökt göra gällande den mening att,
om Lappmarkslagen upphäfves och Lappmarksskogarne sålunda upplåtes
till fri afverkning utan annan inskränkning, än en blifvande dimensions¬
lag kunde komma att medföra, så skulle påföljden deraf blifva den, att
äfven om minimidiinensionen sattes så högt, att endast den mogna skogen
finge fritt disponeras, denna jemte den öfvermogna och skadade skogen skulle
blifva så hastigt uttagen att, sedan så skett, en mellantid komme att
inträffa, innan den qvarvarande skogen hunnit utväxa till minimidimen-
sionen, hvarunder tillfälle till biförtjenst medelst biträde vid skogsafverk-
ning skulle för arbetarebefolkningen i ^lessa trakter saknas. Alla de skogs-
räkningar, som vid laga skiftena verkstälts, visa dock att timmerämnena
d. v. s. träd af 25—BO centimeter vid brösthöjd utgöra ej mindre än 60-—70
procent, under det att den mogna skogen ej uppgår till mer än 30—40 pro¬
cent af det hela. Af dessa timmerämnen komma ju årligen en del att
utväxa till 31 centimeter vid brösthöjd, först de som vid räkningen höllo
30—31 centimeter, sedan de som höllo 29—30 och så undan för undan,
och då timmerämnenas antal är dubbelt så stort som de mogna trädens,
kan någon brist å mogen afverkningsbar skog ej uppstå. För öfrigt är
det helt enkelt omöjligt att på några få år uttaga all den in ögna, öfver¬
mogna och skadade skogen i Lappmarken, enär hvarken flottleder eller
sågverk lära vara derför apterade, hvarjemte sågverksegarne, för hvilka
en jemn och under lång tid utsträckt timmerfångst är en numera till
fullo insedd nödvändighet, och hvilka ega en stor del af de enskilda sko-
garne inom Lappmarken, utan allt tvifvel komme att spara sina skogar,
om hemmansegarne alltför mycket ville forcera afverkningen af de mogna
träden å sina skogar. Kronan, som eger hälften af Lappmarksskogarne i
Norrbotten och eu tredjedel af dem i Yesterbotten, lärer dessutom ej kunna
medhinna räkning, utstämpling och försäljning af sin mogna skog på kor¬
tare tid än 25 år. Men på £5 år hinner den öfvervägande delen af
timmerämnena att utväxa till mognadsdimensionen, ej allenast å de enskil¬
das, utan äfven å Kronans skogar, hvadan ett så att säga fortgående cir-
Bih. till Biksd. Blot. 1394. 8 Sami. ' 2 Afd. 1 Band. 8 Höft. 7
50
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
kulationsbruk i afseende å skogsafverkningen uppkommer och derför
äfven bereder tillfälle till stadigvarande arbetsförtjenst för befolkningen
i orten.
Slutligen finner utskottet det vara en sjelfklar sak att de af motio¬
nären ifrågasatta förändringar i skogslagstiftningen äfven, såsom motionä¬
ren förutsatt, med nödvändighet kräfva genomgripande förändringar i sjelf va
organisationen af skogsadministrationen.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört anser sig utskottet ega
fullgiltiga skäl att hemställa, att Första Kammaren ville för sin del
besluta:
att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t måtte uppdraga åt sakkun¬
nige män ej mindre att öfverse nu gällande skogslag-
stiftning såväl i allmänhet, som särskildt ur här ofvan
angifna synpunkter, i syfte dels att en förbättrad hus¬
hållning å Kronans samt öfriga allmänna och enskilda
skogar må kunna åstadkommas, och dels att åt Kongl.
Maj:t och Kronan må beredas all den inkomst, som
af dess skogar skäligen kan förväntas, än äfven att
undersöka om och i hvad mån, för vinnande af dessa
ändamål, förändring i den nuvarande organisationen
af skogsadministrationen må i ett eller annat afseende
erfordras, samt derefter till Riksdagen nådigst afgifva
de förslag till ändringar i skogslagstiftningen äfven¬
som till öfriga åtgärder, som af berörda utredning
må föranledas.»
BILAGOR
52
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
Bil. 1.
Statens inköp af mark för bildande
Kronoparkens namn.
|
Kongl. bref.
|
Köpeskilling.
|
Upsala län.
Högskogen, förutvarande kronopark...........................
Utmark af hemmanet Kallön...........................
|
187,87
|
2 500
|
Södermanlands län.
|
|
Sörby, förutvarande kronopark ................................
|
|
|
Utmark till Ullevi .............................................
|
18:‘7.86
|
10,000.—
|
Östergötlands län.
Ycke, förutvarande kronopark.................................
|
|
|
Lägenheterna Rönnäs med Kronoberg och
Högliden ......................................................
|
187,88
|
7,500.—
|
Omberg, förutvarande kronopark ..............................
Schwartzwald, utmark till egendomen Hof-
gården..................................................
|
18‘7,88
|
70 000
|
|
|
Hultema.......................................................................
|
181 Vii j 3Via91
|
40,000.—
|
|
Jönköpings län.
Eckersholm, delar af Djorarp m. fl. hemman ......
|
18*7,89
|
68,680.—
|
Återstående del af Djorarp m. fl. jemte om¬
råden af hemmanen Fägrida, Tjurshult
in. fl...........................................
|
183 7» 91
|
40 000
|
|
|
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
53
eller utvidgning af kronoparker.
Areal i hektar.
|
Sammanlagd
areal i hektar.
|
Anteckningar.
|
986.82
63.47
l)46.43
|
1,046.72
|
fri | 'ii| ,j ! •' i I 1 j tf f:: \ * / ! .4 ? \r ■ A
*) Lägenheten Stora Bångsnåret, förut under indragna mil.-
|
88.16
45.67
2) 140.73
|
274.56
|
bost. Bytta, afsatt till kronopark.
’) Skogsmark från förra militiebostället Sörby kronoparken
|
493.67
66.68
1,119.86
|
260.35
|
tillagd.
|
229.40
|
|
|
s) 197.35
|
1,546.61
|
3) Kronoparken tillagd utmark från indragna militiebostället
|
—
|
855.78
|
Veaterlösa samt indragna civilbostället Skogsby.
|
1,572.—
|
|
|
599.—
|
2,171.—
|
'
|
54
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
Kronoparkens' namn.
Bruzaholm, Holmen, östergård, Stufveryd m. fl.
hemman.........................................................
Lunnarsbo, Lunnarsbo och Hökhult........................
Lilla Hökhult och Vestra Kulshestra ............
Hösabo och Unnaryd..........................................
Sandvik, Sandvik, Rosendal in. fl. hemman
Mjöhult litt. C och DB .........................
Xennesmo (Nennesholm)....................................
Torrmyra, hemmanen Torrmyra, Rolstorp, Gastorp
samt Ang ved .............................................
Götaström, Götaströms bruk med underlydande ...
Kronobergs län.
Förarp ...........................................................................
Ljungby flygsandsfålt...................................................
Ljungby kronopark ......................................................
Nöttja, indragna militieboställena Balkarp, Bök-
hult, Hamneda in. fl...............................
Utmark af Kärr, Tokaryd in. fl. hemman...
Malmaryd, Söder- och Mellangård ..................
Heda................................................................................
Kongl. bref.
|
Köpeskilling.
|
182 Vi 9 0
|
60,000.—
|
183Ys90
1816/u92
))
|
17,500.—
9,500.—
35,000.—
|
18a6/292
181V. s 9 2
|
84,900.—
12,000.—
|
1827io91
|
7,000.—
|
1 8S1/ia9 1
|
130,000.—
|
18‘7,93
|
51,530.—
|
UA.74, 7,75
|
36.000.—
|
187,76
|
6,00Q.—
|
1887u89
18’7i93
|
35,359.—
7,000.—
|
187,77
|
80,000.—
|
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
55
Areal i hektar.
|
Sammanlagd
areal i hektar.
|
An teckningar.
|
__
|
1,454.31
|
\
|
385.82
|
|
|
135.05
|
|
|
452.92
|
|
' f "«*»'■' r r v 'J y V'*
‘) Kronoparken tillagd utmark af indragna militieboställena
|
’) 188.17
|
1,161.96
|
948.09
139.87
|
|
Källenäs och Stenslida.
|
|
2) 92.83
|
1,180.79
|
*) T'H kronopark afsats utmark frän försålda förra militie-
|
181.63
|
|
bostället Bökelund.
|
3) 342.88
|
524.51
|
) Till kronoparken afsatt utmark från försålda förra militie*
|
—
|
2,276.93
|
boställena Nennesmo Baggegård och Haggården.
|
|
1,062.04
|
. i ro!, t
|
825.27
|
|
* \ .
|
4) 127.62
46,39
|
952.89
|
4) Förra militiebostället Tuna Lunnagården tillagdt krono¬
parken.
|
155.48
|
201.87
|
|
693.67
|
|
1-,; i
|
1,055.55
|
|
Kronoparkens areal kan ytterligare ökas med utmark från
|
144.76
|
1,893.98
|
närliggande kronodomäner.
|
735.—
|
|
6) Utmark från förra militiebostället Skäppetorp afsatt till
|
5) 685.52
1
|
1,420.52
|
kronopark.
|
56
Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
Kronoparkens
namn.
Kongl. bref.
Kårestad, Ygga-, Djursa- och Knutsgård
Kårestad Karsagård .,...........................
187.77
187.86
Köpeskilling.
36,000 —
5,000 —
Hvithult, Granhult in. fl. hemman
Galtabäck kronogård...............
1817S 7 9 176,830 —
187.92 18,000.—
Stengårdsholma, Jönsagård
Bocklareboda..............
187.92 67,200.—
18l7n98 11,000.—
Kalmar län.
Handbörd, f. d. Handbörds kronoallmänning
Elgmossen ...................................................
Herrsmåla.......................................................
18*7.69
187e76
1,200 —
Hammarsebo och Lilla Möckhult
187..93
88,000.—
FMegärde, hemmanen Ebbegärde, Tranehven och
Ormestorp ...................................................
Askarem ål a m. fl.................................................
Böle n:ris 6 och 7 .............................................
Geltorp .................................................................
Böle n:o 4............................................................
187,80
187.86
18788
183 V. 9 0
18*7, »89
60,000.—
40.000. —
16,500.—
70.000. —
4,655.—
Klöfdala
187,80
85,000.—
Östra Arena, angränsande kronopark
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
57
Antal i hektar.
|
Sammanlagd
areal i hektar.
|
Anteckningar.
|
457.97
|
|
,n«I zbu nlioD
|
_ «,o 93.30
|
' , ; . c
|
|
}) 133.39
*) 141.78
|
i* ' l
826.44
|
Kronoparken tillagda utmärker från *) Kårestad Norregård
och ’) Kårestad Östgöta- samt Lillegård.
|
1,918.07
186.20
3) 172.00
|
2,276.87
|
s) Kronoparken tillagd utmark från förra militieboställena Galta-
bäck Södergården. År 1897 arrendelediga förra militie¬
bostället Nottebäck Kronogård angränsar kronoparken.
4) Kronoparken tillagda förra militieboställena Borstetorp och ;
|
|
0:',. :;i
|
: 485.38
200.83
4) 233.51
|
Trolleboda. Jemlikt nåd. bref den “/4 1893 skall förra
militiebostället Stengårdsholma kronogård med en ytvidd
af* 339,4* har vid blifvande arrendeledighet den M/3
1895 ftirenas med kronoparken,
itJii .\li CJ^Tr.Mf.TS, lA
i i > ![ i •: »i tMithju i ri|,t it >i i;.f i;il i 111 •» it > '
Utmarken till angränsande förra militiebostället Verlebo (om-
|
|
|
919.72
|
j
"737.82
"171.30
|
■•• i ]
. ....,. f;
1 - .' ‘ f
|
il,’,, vi
|
kring 232 har) är från arrendet undantagen från “/,
1893 och stöld under skogsstatens omedelbara värd och
|
29.19
|
938.31
|
förvaltning.
|
......r .i ,‘i
|
(, t* u J
1,701.36
\><' {
O - ' ' . i
|
... _ ......... .v- OV
... - .. -f • •• / i .u-otut <.i V-- ".> 5
l . ,r '> '•
|
• im)U
1,469.99
|
T nj ;>1
|
it !i>U iu «I< ■ {
tr: »Tf.1 llit t i !
! s -Hull
l:'m< -ij,i a ii 1 |{ 1! * *: •:: :J' i
|
,,,694.08
336.18
|
- ;:i. "yi
|
997.54
|
•
|
Indragna militiebostället Näfversjö, arrendeledigt 189G, med
|
114.90
|
3,612.09
|
omkring 700 bär,, angränsar*u. Ul
|
-• O<»0r( V
|
|
Kronoparken angränsar omedelbart det år 1900 arrendelediga
|
864.17
509.41
|
|
indragna militiebostället Prestnäs med en utmarksareal af !
omkring 260 har. Skogen till indragna militiebostället
Stenseryd, 983 har, stöld under skogsstatens förvaltning,
|
1,373.58
|
belägen på '/4 mila afstånd.
|
|
|
|
|
' i i».. i l utt', .
*) Inegornas areal oberäknad!.
|
Bill. till Riksd. Blot. 1894. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 8 Höft.
8
58
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts {N:o 3) Utlåtande N:o 2.
Kronop arkens namn.
Gotlands län.
Skogsholm..........................................
En utmarkslott, Söderhagen
Elinghems myr.......................................................
* f {ti p it,- t‘‘it ! ilijji - m iff I s i* i 11 1 l") A 'MUtitll '
Blekinge län.
Harasjömåla ........................c..;.............i:ui.;.
■ . :..{ t,-..1K v:.j . f ni... * u
Kristianstads län.
Oitsby, hemmannen Kjersebränna och E j reta!
Utmark från Vestra Hyltan.....................i
Kylen n:o 1 ....:............................................
/
Engelholm................................................................
Vesslarp, hemman i Vesslarps hy ...................
Tomaboda ....................................................
Utmark till Rolstorp..................................
Hultet n:o 1.................................................
Ekhult och Rönneboda...............................
Jönstorp.
Malmöhus län.
u
■in.
Dalby, utmark afsatt från Dalby kungsgård
Vissa hemiuansdelar i Sjöstorps by ......
Kong!, bref.
iRjk.» 1 •
|
Köpeskilling,
|
187,78
18ao/i 93
1 i .t’
|
. i . \ « * t
12,000 —
7,000 —
r \ i i .
|
| 18*7S, *7,80
i
|
28,507.73
|
. - :» >
1 8*7,89
|
*» i * — \ i ■
54,041.50
|
U i U
J 18“/.ä74
| 18a%75,‘%70
18*7,82
18*7„91
|
16,050.—
2,860.—
3,000 —
|
18*7,.85
|
V !
63,240.39
■
|
18*7,85
18*7,89
187,90
»
18*7,98
|
61,755.—
1,000.—
2,000.—
6/500.—
*' 46,900.—
! ..'t,1:::
1 fi 11; i;
|
f i .*
18*7,81
|
■ .c j i i
75,000 —
:! i o -
|
rJ. i ~ , ( •
|
: ‘.'it.;
|
181V«-85
•
|
26,000 —
|
Forsta Kammarens Tillfälliga, Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2. 59
Antal i hektar.
|
Sammanlagd
areal i hektar.
|
A n t e c k n i g a r.
|
|
|
fJBf xf.fuJI.-H '
|
11,1 45/28
25.56
') 343.60
|
»V., v,i
dl ' V ;
f; 414.44
|
*) Indragna hospitalslägenbeter, som tillagts eller komma att
tilläggas kronoparken.
|
.aor.t
|
567.52
|
■
; . ■ :! ‘ ;•!
Inköpt för skogsodlingsförsök å myrmark på Gotland.
t<
|
‘jo2,1: i
|
V, j
|
|
IMi j. 1V I
|
1,117.98
|
0
flor;
|
1*0 T 1
|
|
-
|
300.17
|
i T ,\"ö 1 . j
|
•ln;T<’<! »ink- i i.*f t- i tf-n« • •([.•.< t .•>•» > A
|
56.45
70.96
2) 210.31
|
..7, "l
.17 V S
637.89
|
........... } f' »;>> t
i } • ti • ’
............... iV /l in);- 1 lj’>- J Hl »'){ ,
Åt’ förra imlitieboställena Rylen och Mjöbyggefc kronopar
ken tillagda områden.
|
—
|
624.37
|
|
1;208.45
26.30
41.96
142.86
680.—
|
• $/ ’
2,099.57
|
i-miUvU .!><•' il iUI> t:i ;■ »i '• ■ --'7 'W>\
..........I‘ i ‘ :• n
Flera kronodomäner med vidsträckta dtmarker dels angränsa
kronoparken, dels äro närbelägna densamma.
|
276.47
8) 383.95
' 4) 140.17
|
[ - V i
! s # ^ «
i r | ,
800.59
|
It - ' V,! l ld-UJl
’) Kronoparken sedermera tillökad med mark från förra militie-
boställena Kagarp och Stenkelösa.
*) D:o från förra militieboställena Skcpperöd n:is 1, 5 och 6.
|
r 158.59
128.33
|
1 f' . r 1
286.92
|
V
|
(50
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 3) Utlåtande N:o 2.
Krön o parkens n a m n.
Hallands län.
Oxhult..............................................................................
Kila-Bökhult ...................................+.V|„.......,.....
Hult..........................................,.j.................
Tranehult...............................................................
Wismered...............................................................
Täln.................................................................................
Stjernårp ........................................................................
%
Göteborgs och Bohus län.
Storhagen ........................................................................
Kynnefjell, Östra och Vestra Fjellet samt Rostad-
tegen ............................................................
Fjolla och Lunden .............................................
Pulsemon med Siljedalarna .......................
Koxeröd, förra militiebostället af samma namn ...
Ivoxeröd ...............................................................
Bullaren, förra militieboställena Signeröd, Musland
och Bullareby Östergård...........................
Utmark till Håbäekemark jemte Delesklofven.
Tanums hamnelag, del af.............................................
Elfsborgs län.
Ollestad, kronosäteri....................................................
Ubby Nästegården .............................................
Hof Skattegård ....................................................
Hof Nol- och Skattegård .................................
Tum ben..................................................................
Kongl- bref.
|
Köpeskilling.
|
187,76
|
99,000.—
|
187,76
|
35,000.—
|
18*7,83
|
8,400.—
|
18*7, ,91
|
4,500 —
|
»
|
7,100.—
|
18*7,76
|
12,202.36
|
187,92
|
182,500.—
|
18*7,86
|
17,500 —
|
18'7m74
|
, i fn
|
1837«75
|
15,634 —
|
187,76
|
27,800.—
|
187,89
|
,1*500.—
' '
|
181 */i o 91
|
12,500.—
hv fty
|
187,,92
|
[>>\ i >_
5,200.—
|
- öO?> «
|
Si)
|
187,92
|
6,717.79
|
IS'7,,74
|
50,000 —
|
18'7,81
|
2,025 —
|
187,85
|
991.42
|
187,87
|
4,396.—
|
18‘7„91
|
679.06
|
|
• ' - w* 1
|
Första Kammarens Tillfälliga, Utskotts {N:o 3), Utlåtande N:o 2.
61
Antal i hektar.
|
Sammanlagd
areal i hektar.
|
A n t e c k n i n . g a i‘.
|
;> it | .
|
1 v-, ' Yl
i. 4,125.48
|
..... w<-.. : l
|
i .11 \
496.06
188.70
94,10
, i, 435.9 0
|
! > , , 0-1
W 914.85
|
tf lO» 1.- j||K I
r i .i (• ■ i
; i
............ ... t* * ihm»
|
—
|
452.62
|
'
|
i > «_-■
|
2,857.27
|
isli J:' • i...• i>.<i j] Ii ij‘>j{((l
|
v . fl i' 1
|
48.83
't\ \ * 0* \
|
Inköpt enligt Riksdagens beslut För att delvis disponeras för
Göteborgs hospitals räkning.
ii's!h;r-
|
1 1,050.49
478.84
62.50
‘) 201.87
|
<;.► V. !
1,793.70
|
’) Kronoparkcn tillagd!:'dels område af utmarken till förra
militiebostället Ramtveten med Grimsåsen, dels ock från
samma boställe afsöndradc lägenheten Pulscmon.
Kan ytterligare ökas med mark till angränsande indragna
militiebo8tällen.
|
441.67
298.13
|
KO ’ f.!
739.80
|
J -; t < »i («i'f J '‘bl! f:'M. /IH • •,»1 •;*. »V1* j‘\\ V»\,k\
|
|
. b t. 8 I
|
< ' u " ••»(!•« •• Svl
|
194.55
92.14
|
286.69
|
Hp 1 Of!
|
M--
|
318.—
|
|
. (Mlii i<0
922.60
19.98
11.38
86.80
i.* 3.98
5) 109.44
|
no ‘ ;
,,
('ii /i
1,154.18
|
’) Till kronoparken lagda, dels förra militiebostället Röcklösa,
dels områden till Knipe eller Mörlanda samt Ubby
Storegård. Kronoparken Lilla Svältan belägen i närheten.
|
62
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 3) Utlåtande N;o 2.
Kronoparkens namn.
|
Kongl. Bref.
|
Köpeskilling!
|
Vesened...........................................................................
|
18*7,,74
|
10,930.63
|
|
18'V, ,75,7.76
|
Tångatorp ............................................................
|
187m77
|
6,744.19
" 365.35
|
Torpåkra ...............................................................
|
n
|
Veden ................................................................
|
|
|
Gämsen..................................................................
|
1857j,!,'A77
} 4 - T* »
|
10,000 —
|
Trenningshult............................................................
|
|
Inköp af å parken befintliga parceller .........
|
18‘V,,71
|
324.35
|
Gallåsen, hemman i Surteby och Horreds socknar
med tillägg af mark från indragna bo¬
ställen ............................................................
|
18*7,27 6
|
21,273.58
|
Slätthult och utmark från Surteby ...............
f* G —..iMl-t r» i- .*>•! :r,'i'»/? tllb-ä > i j j * 1 II
|
18a%7 8
|
7,533.15
|
:« *5i.'?vr{K: J S.likt: -
*fiv -•! JJj» j-nan [•.»»? -•«>!:•* * 'A
i ( . f • i ; / ;
Sjögared...........................................................................
|
| 11 187,„ 92
|
■ *. _ i •
100,200.—
|
|
| 18*7393
|
Hålk- och Hunneberg, förutvarande kronopark......
|
,. fi 1■
|
|
Lägenheten Grålagg.........................................
|
1837„92
|
4 600 —
|
|
IQ !
t i t I
|
Skaraborgs län.
|
|
Bromö..............................................................................
|
18*7,86
|
90,000.—
|
|
Granvik...........................................................................
|
1837,90
187, ,92
|
300,000.—
400 000 —
|
j
Skagersholm.................................................................
|
|
|
Sim<hmarken, förutvarande, kronopavk
|
|
i 1 > »i tf
|
Vestra F.kenäs
|
18*7,92
I i u ! !
|
8,000.—
i t en i
|
|
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2. 63
Areal i Hektar.
|
r—......... i 1 1 —■— ......
Sammanlagd . , , .
areal i hektar. ! A n t e c k n . n g a r.
|
219.50
|
|
.»(it! «bUxi.fiirtt>V
|
98.44
|
i
|
•i;t-• .;:.i : ; t -I /v.'»■.[>! .‘. o' -: .. .
|
7.28
|
325.22
k f !
|
. A\ ‘ *4! -i rf ^ •
|
604.29
|
no >i
|
<>!]'' ^ i f • f , - ■ . , 4 1 i J" •
J
|
122.93
|
:»/ 727.22
|
Kronoparkerna angränsa hvarandra.
|
|
ro;: oj
|
. ; T t-;:(!'! •;*;.«! -fn! > ., .<i-» t,! . 11 .
|
779.45
|
|
|
99.33
|
i!' 878.78
|
\
.V
.o-lUfttÖ
|
1,060.29
|
|
/ f/idöt : \
‘) Utmark sedermera tillagd kronoparken från. indragna bo-
|
103.92
155.90
*) 25.83
|
t' V. V i
|
"Oi
|
stallet Preste- eller Torinuudstorp.
|
1,345.94
|
2) D:o från indragna bostället Hinnarehnlt.
|
—
|
2,072.55
|
|
6,243.57
|
|
ttiil tsiiilJK.!»tJifuifc*1 V/
|
18.60
|
6,262.17
‘ l• : (r f
|
......... 1 i Oi t T*i ' :
..i :!i.H t ' -t
|
—
|
1,699.04
|
i!r:l ftgdnll . • A
|
- •
|
6.422 —
«A; , ■
|
■i t *' 61 • i i *»t i * t »in. tf / 't'}*') •'’.'.v>V '\
‘ H :,| ;l„.. „.i
|
—
|
5,498.29
|
Kronoparken Tiveden angränsar. Från arrendet undantagen
utmark af indragna militiebostället Folkeberg närbelägen.
! -i 11.
|
220.74
|
|
'■''38.—
|
258,74
|
' ' 'V \ S.»
|
-------
|
|
i -‘.i
|
|
•. i ... A\ , A : \
|
64 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o .3) Utlåtande N:o 2.
Kronoparkens namn.
|
Kongl. bref.
|
Köpeskilling.
|
Vermlands län.
Etiksberg, Aspsäter, Finta och Eriksberg...............
|
18’7,S7
|
.• t: i j '
8,000.—
|
Amiefors, Gunnarsbo m. fl........................................
|
187..87
|
14,000.—
|
ljuster by utskog ................................................
|
IS‘%89
|
9,531.87
|
Kyrkskogen, Kyrkskogen, Håfvilsrud m. fl.............
|
181 */! 191
|
170,000.—
|
Helgeboda eller Butjernåsen..............................
|
187*98
|
1,800 —
|
Lökene............................................................................
|
187,91
|
25,300.—
|
Örebro län.
Tysslingen, förutvarande kronopark ........................
|
<•!’.- •'ilo (
|
Hemmanet Sjöstorp.......................................i.....
|
187,79
|
8,000.—
|
Svenshyttan-Sågaregård m. fl.........i........;.........
|
187,92
|
15,000 —
|
Grönbo ...........................................................................
|
18'7„87
«"f.it
|
225,000.—
T r ;;} 2 <1*
|
Vestmanlands län.
|
Sala, förut, grufallmänning ......................................
|
_i
|
—
|
Stora Hallarsbo ...................................................
|
187.93
|
33,225.—
|
v»
Kopparbergs län.
Elfdalen, förutvarande kronopark..............................
|
k> v;-' i
1 S'7.93
i, Gij 1
|
|
Lägenheten Bunkrisbodarne ..............................
Lin B aä*r » 'ijL---.ifc.ri.il i- :*■*!> * tf 4 - i vi
Jemtlands län.
|
8,000 —
|
G - ■ • K i ■
|
|
Björnberget...... .............................
|
187.91
•i i . •
18*7,87
|
21,000.—
|
1 Långå, Kyrkbyn och Viken .......................................
|
122,490 —
|
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande. N;o 2.
65
Areal i hektar.
|
Sammanlagd
areal i hektar.
|
1
A n t e c k n \ n a r,;
|
961.85
420.84
|
160.84
1,382.69
|
.niil a5<i4»lvtort‘i9lH«V j
Kronoparken Kamé jemte flera större indragna militiebostäl-
len belägna i närheten.
: •.! J11 "..It ■ 1 ' /!-; 1 i , ■XI .:
:....................... v4 i t
.....i t; L? ,S -.v>Uw 11 r.-2l>:. (\r \
........i i *>0 n!iO i »t r* f i j»11 * > 1.1
|
3,354.35
34.87
|
.4.' , . i
t . ' i
3,389.22
|
- • * M • t»
|
916.67
• ■ *
|
Kan utvidgas med angränsande 2:ne militieboställen Välsäter,
arrendelediga 1898.
|
324.31
156.45
203.58
|
684.34
|
|
—
|
3,747.50
|
|
1,848.50
421.20
|
2,269.70
|
|
91,225.34
46.88
|
91,272.22
|
|
|
1,514.26
|
Närbelägen Bryngelshögens kronopark.
|
—
|
20,842.60
|
|
Bih. till Riksd. Prof. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Käft.
66
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
Kronoparkens namn.
|
Kongl. bref.
|
Köpeskilling.
|
Vesternorrlands län.
|
|
|
Hafveri), förutvarande kronopark..............................
|
—
|
—
|
En afsöndrad skogstrakt från hemmanet n:o
|
|
|
1 i Säters by .............................................
|
18*7,086
|
5,125.—
|
7 7, måls skatt under By n:o 2 m. m..........
|
18*7,089
|
9,000.—
|
Hemman i öns och Vallens byar
|
18*7,, 91
|
92,000 —
|
Bero.................................................................................
|
18*7,90
|
24,000 —
|
Svanabyn n:o 1 ............................................................
|
187,92
|
4,000.—
|
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
67
Areal i Nektar.
|
Sammanlagd
areal i hektar.
|
Anteckningar.
|
11,162.14
|
|
|
315.65
918.81
3,832.22
|
16,228.82
|
|
—
|
1,728.60
|
\
Flere äldre kronoparker i samma trakt.
|
—
|
1,713.09
|
Angränsar flere förutvarande kroDoparker.
|
68
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
Bil 2.
Allmänna skogar i landets mellersta och södra delar, enligt senast
derom sammanfattade uppgift i kongl. domänstyrelsens berättelse.
|
st.
|
Har.
|
År.
|
Kronoparker ..............................................................
|
124
|
88,815
|
23
|
Kronans flygsandsplanteringar..............................
|
10
|
1,397
|
43
|
För statsverket utarrenderade egendomars sko-
|
|
|
|
gar samt af tjensteinnehafvare disponerade
|
|
|
|
militieboställen...............................................
|
2,376
|
195,829
|
92
|
Civila boställens skogar .......................................
|
286
|
13,718
|
67
|
Ecklesiastika boställens skogar ...........................
|
2,194
|
186,497
|
72
|
Skogar till allmänna inrättningars hemman ...
|
591
|
33,075
|
71
|
Till bergverkens understöd anslagna skogar ...
|
29
|
18,678
|
53
|
Häradsallmänningar................................................
|
87
|
96,373
|
33
|
Summa
|
5,697
|
634,386
|
54
|
Till statsverket ingående skogsmedel utgjorde från ofvan angifna
landsdelar år 1882 ..................................................................... kr. 223,873.73
och » 1892 ..................................................................... » 388,373.31
fOM
O.v i
sV-VV.
•ntMi i: v,>_.• :'Qbu>-r i i»,v. • ' . *«-.•■• .•»*.
't
>>v. *!N
bitti
;f.v-V i
r
f
70
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.
Bil. 3.
Uppgift å försåldt virke från kronans skogar i de norr-
Å r.
|
Norrbottens.
|
Vesterbottens.
|
Antal träd
af olika
dimensioner.
|
Summa
kub.-meter.
|
Antal träd
af olika
dimensioner.
|
Summa
kub.-meter.
|
1870......................................................
|
365,739
|
240,159.7
|
184,421
|
113,855.6
|
1871......................................................
|
433,542
|
317,957.2
|
137,703
|
98,802.4
|
1872......................................................
|
341,133
|
263,116.7
|
105,678
|
78,112.8
|
Summa
|
1,140,414
|
821,233.6
|
427,802
|
290,770.7
|
Medeltal
|
380,138
|
273,744.5
|
142,601
|
96,923.6
|
1873......................................................
|
320,517
|
261,313.9
|
85,791
|
61,169.3
|
1874.....................................................
|
321,436
|
248,055.2
|
109,890
|
82,546.9
|
1875......................................................
|
290,394
|
229,717.2
|
22,385
|
19,244.4
|
1876......................................................
|
386,870
|
298,858.2
|
24,327
|
17,828.1
|
1877......................................................
|
356,252
|
284,760.6
|
52,851
|
47,260.9
|
1878......................................................
|
422,119
|
308,559.3
|
29,666
|
28,366.7
|
1879......................................................
|
290,489
|
230,507.5
|
2,526
|
9,069.5
|
1880......................................................
|
1,156,666
|
691,578.1
|
99,034
|
76,268.2
|
1881......................................................
|
686.644
|
485,642.8
|
94,737
|
74,957.6
|
1882......................................................
|
737,627
|
510,795.1
|
164,322
|
119,644.4
|
Summa
|
4,969,014
|
3,549,787.9
|
685,529
|
536,355.9
|
Medeltal
|
496,901
|
354,978.8
|
68,553
|
53,635.6
|
1883...................................................
|
848,637
|
554,416.8
|
163,883
|
119,459.8
|
1884...............................................
|
705,715
|
495,642.9
|
135,312
|
102,093.5
|
1885..................................................
|
1,066,199
|
643,436.0
|
168,011
|
130,863.o
|
1886.................................................
|
936,577
|
503,334.4
|
167,977
|
117,777.9
|
1887............................................
|
754,229
|
438,934.5
|
173,190
|
128,438.8
|
1888....................................................
|
856,689
|
515,846.9
|
266,998
|
198,140.5
|
1889...................................................
|
1,162,921
|
647,568.5
|
319,347
|
237,560.8
|
1890............................................
|
761,127
|
418,450.9
|
245,063
|
173,977.8
|
1891................................................
|
839,372
|
479,888.8
|
321,701
|
244,034.1
|
1892................................................
|
982,927
|
596,873.9
|
369,993
|
265,767.3
|
Summa
|
8,914,393
|
5,294,343.6
|
2,331,475
|
1,718,113.5
|
Medeltal
|
891,439
|
529,434.4
|
233,147
|
171,811.3
|
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o ti) Utlåtande N:o 2.
71
ländska länen och Kopparbergs län under åren 1870—1892.
Jemtlands.
Antal träd
af olika
|
Summa
|
dimensioner.
|
kub.-meter
|
13,064
|
12,202-5
|
8,819
|
7,126.3
|
35,463
|
9,658.5
|
57,346
|
28,987.3
|
19115
|
9662.4
|
9,628
|
7,778.1
|
2,750
|
2,167.4
|
10
|
1,117.6
|
8,783
|
7,074.2
|
31,850
|
25,145 o
|
28,832
|
19,968.3
|
5,004
|
3,989.6
|
53,392
|
42,663.7
|
50,792
|
38,877.»
|
46,942
|
35,667.1
|
237,983
|
184,418.8
|
798
|
18,441.9
|
51,506
|
37,044.6
|
41,873
|
29,003.4
|
42,932
|
30,871.1
|
49,256
|
34,605.6
|
34,892
|
24,347.4
|
42,849
|
36,735.7
|
76,866
|
50,610.5
|
80,841
|
56,198.6
|
38,316
|
27,955.6
|
41,602
|
32,747.3
|
500,933
|
360,125.8
|
50,093
|
36,012.6
|
Vesternorrlands.
Antal tråd
af olika
|
Summa
|
dimensioner.
|
kub.-meter.
|
2,931
|
1,819.7
|
27,600
|
22,417.1
|
45,452
|
34,000.7
|
75,983
|
58,237.5
|
25,327
|
19 412-5
|
95,435
|
76,048.o
|
64,151
|
49,750.6
|
50,273
|
40,469.1
|
81,015
|
64,713.3
|
52,333
|
41,685.8
|
27,020
|
21,037.1
|
25,507
|
20,666.4
|
105,712
|
86,871.g
|
72,395
|
56,829.9
|
93,422
|
70,799.e
|
667,263
|
528,871.3
|
66,726
|
52 887.1
|
53,043
|
37,594.2
|
95,763
|
79,041.8
|
133,955
|
113,000.2
|
64,620
|
62,545.4
|
108,361
|
116,399.7
|
178,072
|
142,039.0
|
184,503
|
136,418.4
|
198,634
|
154,823.1
|
210,218
|
166,870.3
|
137 398
|
106,553.9
|
1,364,567
|
1,115,286.0
|
136,457
|
111,528.6
|
Gefleborgs.
Antal träd
af olika
dimensioner.
|
Summa
kub.-meter.
|
13,779
25,550
21,442
|
10.819.0
17,051.5
17.397.0
|
60,771
|
45,267.5
|
20 257
|
15.089.2
|
88,020
22,843
2,700/
113,195
47,248
47,326
|
71,393.8
18,533.7
2,190.7
91,806.3
38.334.6
38.294.6
|
65,010
27,479
52,645
|
52,746.o
22,474.6
39,479-7
|
466,466
|
375,253.9
|
46,646
|
37 25.4
|
34,475
48,091
21,738
56,752
60,946
57,467
64,610
89,354
69,005
70,841
|
27.207.2
37.643.2
15,477.9
32.267.0
47.406.8
45.776.8
48,812.5
62.662.2
52.531.1
58,760.o
|
573,279
|
428.544.2
|
57,328
|
42,854.4
|
Kopparbergs.
Antal träd
|
Summa
|
af olika
dimensioner.
|
kub.-meter.
|
42,343
|
32,651.i
|
41,624
|
31,832.2
|
57,999
|
42,080.o
|
141,966
|
106,563.3
|
47 322
|
35,521.1
|
87,736
|
61,291.9
|
27,222
|
22,109.o
|
—
|
30.9
|
12,183
|
10,671.2
|
21,178
|
18,799.6
|
299
|
2,979.7
|
16,157
|
12,761.8
|
31,466
|
27,159.o
|
95,538
|
72,950.4
|
24,695
|
18,673.4
|
316,474
|
247,426.8
|
31 647
|
24,742.7
|
24,253
|
15,071.4
|
14,656
|
9,587.2
|
22,553
|
24,025.6
|
38,964
|
22,899.0
|
73,596
|
56,670.o
|
81,104
|
53,193.1
|
9,164
|
8,331.8
|
13,988
|
8,970.o
|
19,399
|
26,973.3
|
10,927
|
19,630.4
|
308,604
|
245,352.3
|
30,860
|
24,535.2
|