Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.
1
N:o 10.
Ank. till Riksd. kansli den 15 mars 1894, kl. 5 e. m.
Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, om
skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om upphäfvande
af kongl. kungörelsen angående vissa åtgärder till före¬
kommande af kolerans utbredning bland rikets invånare
den 14 juli 1893.
Under den 14 juli 1893 utfärdade Kongl. Maj:t två särskilda kungörelser,
afseende den ena förändrade föreskrifter till förekommande af kolerans inf örande
i riket, och den andra vissa åtgärder till förekommande af kolerans utbredning
bland rikets invånare. I den förstnämnda kungörelsen föreskrifves, bland
annat: att fartyg, som på ett eller annat sätt haft beröring med område,
hvilket anses såsom kolerasmittadt, eller med fartyg, som haft om bord
kolerasmittad person, skall, innan beröring med svenska landet eller dess
invånare får ega rum, anlöpa någon af de utefter rikets kuster anordnade
observationsplatser för att af der anstäld läkare undersökas i afseende å
helsotillståndet och renligheten om bord; att om fartyg, som ankommer från
utrikes ort, har eller haft om bord kolerasmittad person eller någon behäftad
med sjukdom, som misstänkes vara kolera, sådant fartyg skall, innan beröring
med svenska landet eller dess invånare får ega rum, omedelbart afgå till
karantänsplats för att der undergå karantän; att fartyg skall under 48
timmar qvarblifva vid observationsplatsen för att af derstädes anstäld läkare
undersökas; att passagerare och besättning ä fartyg, som inkommit till
observationsplats och ej hänvisats att undergå karantän, skall i öfverens¬
stämmelse med derom särskild! meddelade föreskrifter vara underkastade
Dih. till Riksd. Prot. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 2 Rand. 10 Höft. (N:o 10). 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.
efterbesigtning, passagerare under tre dygn närmast efter det han lemnat
fartyget och besättning under fem dygn närmast efter det fartyget erhållit
tillstånd till fri beröring med land.
I den senare kungörelsen föreskrifves i § 1 mom. 1: »I hvarje kom¬
mun i riket skall, på kommunens bekostnad, af helso vårdsmyndigheten der¬
städes anställas ett efter de lokala förhållandena lämpadt antal besigtnings¬
man för undersökning af de personer, hvilka enligt hvad särskildt är
stadgadt, äro underkastade efterbesigtning.
Finnes inom landtkommun hamnplats, dit fartyg, kommande från
utrikes ort, eger ingå, skall å sådan plats besigtningsman vara anstäld.»
samt uti § 9 mom. 2:
»För att person, som lider af sjukdom, som misstänkes vara kolera,
må kunna genast afskiljas och erhålla nödig vård, skall inom hvarje kommun
finnas lämpligt sjukhus eller sjukstuga med nödig sjukvårdsbetjening och
utredning; egande medicinalstyrelsen meddela närmare föreskrifter rörande
sjukstugas anordning äfvensom, derest giltiga skäl dertill förekomma, med¬
gifva befrielse från eller anstånd med sjukstugas anordnande.
I öfrigt gälla, då fall af kolera inträffar i tillämpliga delar bestäm¬
melserna i nådiga förordningen angående åtgärder mot införande och ut¬
bredning af smittosamma sjukdomar bland rikets invånare den 19 mars 1875.»
Uti en till det tillfälliga utskottets behandling hänvisad motion har
herr L. P. Mallmin hemstält,
att Riksdagen måtte besluta en skrifvelse till Kongl. Maj:t med
anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes förordna om upphäfvande af ofvanberörda
kongl. kungörelse angående vissa åtgärder till förekommande af kolerans
utbredning bland rikets invånare.
Till stöd för motionen har anförts hufvudsakligen, att af åberopade
föreskrift i § 9 mom. 2 i sistberörda förordning, jemförd med en instruktion,
»de Anvisningar» samt den »Plan och Ritningar», som medicinalstyrelsen
med stöd af stadgandena uti ifrågavarande kungörelse utfärdat, det inhemtades,
att kungörelsen pålade hvarje kommun dels en utgift till byggande af
sjukhus eller sjukstuga till ett belopp af cirka 3,400 kronor för mindre
kommuner, och 8,300 kronor för de större, dels ock ständigt återkommande
utgifter till underhåll af dessa byggnader till utredning samt till ersättning-
åt besigtningsman och sjukvården. De kommunala utgifter, som häraf blefve
en följd, komme för det stora flertalet af kommunerna på landsbygden att
varda högst betungande. De ifrågavarande föreskrifterna hade ock väckt
undran, och spörsmål framstälts, hvilka vigtiga orsaker föranledt Kongl.
Maj:t att af kommunerna kräfva så tunga offer, hvilka, då kungörelsens
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10. 3
innehåll ej lemnade tillräckliga skäl för att försvara den omordade pålagan,
framkallat allvarliga bekymmer och djupt missmod.
Vid en opartisk granskning af frågan syntes det motionären, som man
måste medgifva, att denna stämning hos de skattdragande vore verkligt be¬
fogad. Det kunde till en början med skäl ifrågasättas, om berörda föreskrift
rätt stode i öfverensstämmelse med grundlagen. Motionären tilltrodde sig
icke att kunna ingå på någon närmare utredning af detta svåra spörsmål,
men ville dock framhålla, hurusom å ena sidan Kongl. Maj:t låtit förslagen
till nu gällande fattigvårdsförordning och skjutsstadga i vissa delar under¬
ställas Riksdagens beslutanderätt, med erkännande att dessa förslag i omhand-
lade delar vore af kommunallags natur och derför borde behandlas enligt § 57
stycket 2 af regeringsformen, och å andra sidan, att Kongl. Maj:t utan Riks¬
dagens medverkan utfärdat meranämnda kungörelse, ehuru stadgandet i den¬
samma om skyldighet för kommun att bygga sjukhus m. m., motsvarade de
stadganden om kommunala bördor, som förekomme i fattigvårdsförordningen
och skjutsstadgan och hvilka, enligt Kongl. Maj:ts egna yttranden, vore af
kommunallagsnatur.
Äfven om man bortsåge från denna omständighet, gåfve kungörelsen och
dess särskilda stadganden anledning till allvarsamma betänkligheter. Tillvaron
af samma kungörelse berodde enligt dess egna ord på en samma dag utfärdad
kungörelse angående ändrade föreskrifter till förekommande af kolerans in¬
förande i riket, och emedan deri införts stadganden om efterbesigtning af
personer, som efter undergången observation och karantän fått rätt till obe¬
hindrad samfärdsel med rikets invånare. Med föranledande af kungörelsen
angående efterbesigtning hade medicinalstyrelsen utfärdat en instruktion för
besigtningsmän, och af de deri införda föreskrifterna om efterbesigtning och
alla derur härflytande stadganden — således bland annat om kommunernas
skyldighet att bygga sjukhus m. m. — funne man, att desamma vore ut¬
tryck för ett nytt system för hämmande af kolerans spridning. Jemfördes
nu dessa båda uttalanden, komme man till det resultat, att de uti ifråga¬
varande kungörelse stadgade kommunala pålagor egentligen tillkommit för att
möjliggöra lindring i eller i vissa fall upphäfvande af det förutvarande stränga
karantänstvånget. Motionären ville ej orda om företrädet emellan dessa an¬
tydda olika system, men det förefölle honom, som det stränga karantäns¬
tvånget ingalunda visat sig så bristfälligt, att man deri kunde finna tillräck¬
ligt skäl att utbyta den börda, som detsamma pålagt handel och samfärdsel,
mot en i jemförelse dermed ytterst tryckande börda för kommunerna.
Fäste man sig vidare vid kungörelsens särskilda bestämmelser, kunde
man ej undgå att lägga märke till, hurusom det med kungörelsen afsedda
ändamålet just icke lemnade anvisning, att sjukstuga borde finnas i hvarje
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.
kommun. Ändamålet vore att få möjligen eller verkligt kolerasjuke afskilda
och bättre vårdade. Tillsynen deröfver tillkomme besigtningsman, som helst
borde vara läkare. Alla dessa olika föreskrifter syntes motionären tydligen
peka derhän, att skyldigheten att bygga sjukhus m. m. borde bindas vid
något annat område än socken, t. ex. läkaredistrikt, för så vidt det afsedda
ändamålet skulle rätt vinnas.
En sådan anordning skulle äfven hafva förebyggt den olägenhet, som följde
af kungörelsens nu gällande föreskrift i detta afseende, hvarigenom de mindre
kommunerna drabbades af allt för känbara bördor i jemförelse med de större.
Medicinalstyrelsen hade visserligen genom medgifvande, att två intill hvarandra
liggande kommuner finge förena sig om gemensam sjukstuga, sökt lindra de
mindre kommunernas tunga, men då det vore en ren tillfällighet, att flera
mindre kommuner läge intill hvarandra, qvarstode i regel den nämnda
olägenheten.
Föreskriften i kungörelsen, att till besigtningsman företrädesvis borde
utses läkare syntes, enligt kungörelsens ordalydelse och, hvad landsbygden
beträffade, på grund af de faktiska förhållandena komma att få tillämpning
endast undantagsvis, då det vore jemförelsevis ett fåtal kommuner å lands¬
bygden, som inom sitt område egde läkare. Men äfven för dessa undantags¬
fall kunde man hysa tvifvel om lämpligheten af stadgandet. Besigtningsm an¬
nons och läkarens uppgifter voro nemligen, om än närskylda, dock ingalunda
identiska. Den förre borde ständigt vara tillgänglig å bestämdt ställe för
att emottaga anmälningar och företaga till besigtning hörande nödiga åtgär¬
der; den senare åter hade att skaffa den sjuke läkarevård, ehvar han funnes
inom distriktet, och borde sålunda vara oförhindrad att enbart för den upp¬
giften förfoga öfver sin tid och platsen för sitt arbete.
Kungörelsens bestämmelser angående besigtningsmäns qvalifikationer
och ansvar komme enligt motionärens åsigt att för kommunerna medföra
mycket stora svårigheter. Kungörelsens föreskrift, att till besigtningsman
skulle utses företrädesvis läkare och att, endast der tillgång dertill saknades,
annan lämplig person finge dertill antagas, jemförd med föreskriften i samma
kungörelse, att besigtningsmannen vore underkastad tjenstemannaansvar, bure
vittnesbörd derom, att enligt kungörelsen endast läkare eller dermed något
så när jemförlig person vore lagligen qvalificerad till befattningen som be¬
sigtningsman. Besinnade man vidare, att kungörelsen för andra än läkare
förutsatte frivilligt åtagande som enda grunden till pligten att funktionera
som besigtningsman, och att ä ena sidan dennes pligter vid infallande kolera¬
farsot lemnade en bestämd utsigt till eu ofta lifsfarlig kommunikation med
kolerasjuke och personliga obehag på många andra sätt vid tillämpningen af
författning och instruktion, och att ä andra sidan hotet om tjenstemanna-
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10. 5
ansvar vore en allvarlig sak för en person som innehade besigtningsmannens
ömtåliga ställning, folie det af sig sjelft, att på landsbygden sä qvalificerade
personer, som kungörelsen förutsatte, svårligen kunde tänkas villiga att åtaga
sig en så profvande och farlig befattning som besigtningsmannens, i alla
händelser icke annorledes än mot ersättning, som kunde anses uppväga upp¬
dragets fara och ansvar. Man kunde visserligen invända, att meningen med
omordade bestämmelser angående qvalifikationer och tjenstemannaansvar
ingalunda finge tagas så strängt, och att, blott kommunen hade en besigt¬
ningsman, lagens andemening skulle vara tillgodosedd. Emellertid sade
medicinalstyrelsen i sin instruktion angående efterbesigtning, att hela det i
kungörelsen tillämpade systemets resultat ytterst berodde på besigtnings-
männens vilja och förmåga att med omdöme och kraft tillämpa gällande
bestämmelser. Med en sådan uppfattning torde medicinalstyrelsen ej under¬
låta att med omdöme och kraft utkräfva hvad som ytterst måste presteras
för ett lyckligt resultat af det tillämpade systemet. Med stöd af hvad
sålunda blifvit anfördt angående besigtningningsmannens ställning, ansåg
motionären, att, bestämmelserna derom innebure utsigt till betydligt mera
tryckande utgifter för landsbygdens kommuner, än man nu ville föreställa
sig, hvadan det syntes motionären, att bestämmelser om särskilda qvalifika¬
tioner hos besigtningsman och om tjenstemannaansvar för denne med hänsyn
till kommunens intressen vore synnerligen olämpliga.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt trodde motionären sig hafva
visat, att den ifrågavarande kungörelsen af den 14 juli 1893 och andra
derpå beroende föreskrifter lade ytterst tunga bördor på landsbygdskommu¬
nerna, icke iakttoge rättvisa vid fördelning af bördorna mellan olika om¬
råden samt genom sina olika bestämmelser tillgodosåge det afsedda ända¬
målet mindre väl än som kunnat ske genom andra anordningar, mindre
betungande i ekonomiskt afseende; hvarjemte slutligen kungörelsens konstitutio¬
nella giltighet med fog kunde sättas i fråga.
Till utredning ej mindre af tillkomsten utaf ifrågavarande kungörelse
och dermed i samband stående instruktion m. m. än äfven af författningens
rätta innebörd och sättet för dess tillämpning, hvarom inom pressen och
bland enskilde personer skiljaktiga meningar försports, har kongl. medicinal¬
styrelsens afdelning för ärenden rörande kolerafarsoten låtit i Post- och
Inrikes Tidningar för den 9 december 1893 införa ett skriftligt utlåtande;
och då detsamma innefattar beaktansvärda meddelanden rörande dels de
anordningar, som med vetenskapens nuvarande ståndpunkt böra vidtagas till
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.
förekommande af kolerans spridning, dels ock sättet för rätta uppfattningen
och tillämpningen af ifrågavarande kungörelse och de föreskrifter medicinal¬
styrelsen med föranledande deraf gifvit, synes det utskottet vara lämpligt,
att närmare redogörelse för samma utlåtande här meddelas.
Till en början erinrar afdelningen, att enligt senare tiders erfarenhet
man funnit det sedan äldre tider tillbaka använda karantänssystemet till
skydd mot kolera medföra så stora hinder i handel och vandel med ty åt¬
följande oerhörda ekonomiska förluster, utan att ändock vara ur sanitär
synpunkt effektivt, att man i de flesta europeiska länder ansett sig böra
öfvergifva detsamma och ersätta det med inspektionssystemet, d. v. s. att
genom vissa anordningar, hvilka i och för sig icke medförde något väsent¬
ligt intrång i den allmänna samfärdseln, söka vinna kunskap om det eller de
första sjukdomsfallen och genom dessas isolering hindra sjukdomens sprid¬
ning och uppkomsten af epidemi.
Detta system kräfde ovilkorligen bland annat tillgång till lokaler, der
isoleringen genast kunde verkställas, och detta icke blott i hamnarne, utan
hvarhelst, äfven i det inre af landet, der samfärdsel i nämnvärd män
egde rum.
I vårt land vore i berörda afseende i städerna temligen väl bestäldt,
i det att hvarje stad för närvarande egde tillgång till isolerings]okal eller
åtminstone vore i färd att anordna sådan, men på landet var i början af
sommaren år 1893 förhållandet i allmänhet alldeles motsatt.
Visserligen funnes redan i gällande helsovårdsstadga den 25 septem¬
ber 1874 föreskrifvet, att vid utbrott af farsot vederbörande kommun skulle,
då sådant vore nödigt och lämpligen kunde ske, ombesörja inrättande af
särskilda sjukhus eller sjukrum, hvarjemte i den s. k. epidemistadgan den
19 mars 1875 lemnats föreskrifter i enahanda syfte; men dels afsåge be¬
rörda föreskrifter förhållandena i anledning af en redan härjande farsot och
kunde således icke tjena här ofvan angifna ändamål, dels hade erfarenheten
visat, att dessa föreskrifter i allmänhet förblifvit en död bokstaf, då anvis¬
ning saknades till utväg för vederbörande helsovårdsmyndighet att göra före¬
skrifterna effektiva.
Då Kongl. Maj:t under juni månad 1893 tillsatte en särskild afdel¬
ning inom medicinalstyrelsen för behandling af ärenden rörande kolera¬
farsoten, var det en af denna afdelnings första omsorger att få sådana an¬
ordningar vidtagna, att, derest koleran inkomme i landet, man skulle genast
kunna genom isolering af det eller de första fallen, äfven om dessa inträf¬
fade å landsbygden, hindra uppkomsten af någon kolerahärd.
Afdelningen, som ingalunda förbisåg, att i vissa trakter af landet till
följd af dessas belägenhet och den mindre lifliga trafiken till desamma sär¬
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10. 7
skilda isoleringslokaler skulle blifva mer eller mindre obehöfliga, men fann
svårigheter möta att derom meddela någon allmängiltig bestämmelse, före¬
slog derför, att det borde föreskrifvas, att inom hvarje kommun skulle
finnas lämpligt sjukhus eller sjukstuga med nödig sjukvårdsbetjening och
utredning, samt att medicinalstyrelsen dels skulle erhålla bemyndigande att
meddela närmare föreskrifter rörande sjukstugas anordning, dels, derest gil
tiga skäl dertill förekomme, medgifva befrielse från eller anstånd med sjuk¬
stugas anordnande. Detta förslag blef af Kongl. Maj:t gilladt, och åter-
funnes föreskrifterna härom i § 9 af ofta åberopade kongl. kungörelse an¬
gående vissa åtgärder till förekommande af kolerans utbredning bland rikets
invånare.
Afsigten med sjukstuga vore icke — och det vore häri, som miss¬
uppfattningen hufvudsakligen syntes ligga — att åstadkomma lasarett på lan¬
det, Renande att under rådande koleraepidemi emottaga de sjuke (dertill må¬
ste naturligtvis i hvarje särskildt fall speciella anordningar, såsom uppbyg¬
gande af baracker m. m., vidtagas), utan vore ändamålet med sjukstuga,
såsom i sistnämnda kungörelse ock uttryckligen angåfves, att »person, som
lider af sjukdom, som misstänkes vara kolera, må kunna genast erhålla nödig
vård» och derigenom förekomma epidemi.
Omedelbart efter sagda kungörelses utfärdande aflat afdelningen skrif-
velser till Konungens befallningshafvande i Vesternorrlands, Jemtlands, Vester-
bottens och Norrbottens län, deri medgafs befrielse tills vidare från anord¬
nande af sjukstugor i sådana inom berörda län belägna landtkommuner, som
icke läge vid kusten, vid större vattenfarleder eller vid jernväg, hvarjemte
genom Konungens befallningshafvande i samtliga länen utsändes till kommu¬
nerna dels exemplar af kungörelsen i fråga, dels af inom afdelningen ut¬
arbetade »Anvisningar rörande sjukstugas anordning för vård af kolera¬
sjuke», deri, jemte framhållande utaf behofvet af och ändamålet med sjuk¬
stuga, meddelades, att sjukstugan icke behöfde bestå af mer än två rum,
ett för manliga och ett för qvinliga sjuke, med kök, förstuga och nödiga
uthus; att hvarje sjukrum borde vara nödtorftigt utrustadt med möbler, icke
stoppade, och försedt med minst två sängar, samt med tvättställ och hand¬
dukar, nattkärl, stickbäcken och nattstol m. m.; att till hvarje säng borde
finnas två madrasser af buldan eller annan gröfre väf, hvilka kunde stoppas
med halm, torfströ eller annat dylikt ämne, som utan större kostnad kunde
vid behof ombytas och uppbrännas, vidare af två kuddar, fyra par lakan,
två yllefiltar samt nödiga dryckeskärl af glas eller porslin; samt slutligen
att såsom betjening borde anställas, allt efter omständigheterna, en eller
flere vid sjukvård vana personer, antingen mot fast aflöning eller ock mot
8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.
arfvode, som kunde beräknas lägre för den tid, ingen tjenstgöring erfordra¬
des, och högre, så snart sjuk funnes att vårda.
Sedermera hade afdelningen jemväl låtit utarbeta, dertill delvis föran¬
ledd af inkomna framställningar, och till kommunerna kostnadsfritt utdela
»Ritning och beskrifning jemte kostnadsförslag till större eller mindre epidemi¬
sjukstuga», slutande kostnadsförslaget för den mindre sjukstugan å 3,400
kronor och för den större å 8,300 kronor. I beskrifningen framhölls ut¬
tryckligen, att dessa ritningar vore afsedda till ledning för de kommuner,
som ämnade nybygga epidemisjukstuga och borde af berörda beskrifnings inne¬
håll så mycket hellre framgå, att någon skyldighet att nybygga sjukstuga
icke förefunnes, som i beskrifningen tillika meddelats, att »dessa ritningar
torde äfven för de kommuner, som vilja anordna epidemisjukstuga i förut
befintlig byggnad, kunna tjena till ledning för dennas ändamålsenliga inredning».
Ritningarna vore allenast mönster, men innebure icke något påbud.
Hvad anginge kostnadsförslaget, så vore detta med afseende såväl å
materialier som arbetskostnader uppgjordt efter i Stockholm gällande pris,
och vore det uttryckligen framhållet, hurusom kostnaderna å landsbygden
sannolikt borde kunna väsentligen nedbringas.
Härförutom hade afdelningen till Konungens befallningshafvande i samt¬
liga länen, med undantag af de fyra nordligaste, genom särskilda skrivelser
tillkännagifvit, dels att, synnerligen der kommunen vore liten och fattig, det
kunde under nuvarande förhållanden vara för ändamålet nog, om vid sjuk¬
stugas anordnande endast uppgörelse träffades om en till sjuklokal lämplig
stugas upplåtande vid inträffadt kolerafall, till hvilken stuga då borde an¬
skaffas nödtorftig utredning af den enkla beskaffenhet, som funnes angifven
i ofvannämnda »Anvisning», hvarjemte beträffande sjukvårdsbetjenings an¬
ställande detta endast behöfde bestå deri, att en vid sjukvård van person
vidtalades att mot någon ringa ersättning stå till disposition för att vid in-
träffadt kolerafall tjenstgöra mot bestämd dagaflöning, dels att hinder
ej mötte för två närliggande mindre kommuner att anordna gemensam
sjukstuga.
Ansökningar om befrielse från eller anstånd med sjukstugas anord¬
nande hade till ett antal af 142 inkommit till afdelningen. Af dessa hade
72 afslagits, såsom afseende kommuner, hvilka berördes af allmänna trafik¬
leder eller hvilka under föregående koleraepidemier varit starkt angripna,
62 bifallits och 8 icke afgjorts. Härjemte hade 4 inkomna ansökningar om
förening med annan kommun till en gemensam sjukstuga bifallits.
I allmänhet hade afdelningen rönt kraftigt understöd från Konungens
befallningshafvandes sida. Endast i två eller tre län kunde förhållandet
härutinnan sägas hafva varit motsatt.
Andra Kammarens Tillfälliga TJtslcotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10. 9
Af de 2,327 kommuner (deri inberäknadt stad skom mun er) som funnes
i riket, om man undantoge de fyra nordligaste länen, hade 851 kommuner
vidtagit fullständiga anordningar i fråga om sjukstuga, 791 ofullständiga
sådana, 458, deraf 208 inom två län, inga anordningar, hvarjemte för 227,
deraf 116 inom ett enda län, några upplysningar icke meddelats.
Då det kunde antagas, att, efter den tidpunkt, då de rapporter, som
läge till grund för nyssnämnda sitfror, inkommit, åtskilliga kommuner vidtagit
åtgärder, på grund hvaraf de borde från de öfriga kategorierna öfverflyttas
till den första kategorien, så kunde med skäl påstås, att numera i omkring
hälften af Sveriges alla kommuner epidemisjukstuga funnes anordnad.
Uppgift saknades om hvad det kostat vederbörande landskommuner,
men med visshet kunde sägas, att kostnaden icke torde ha uppgått till mer
än en liten bråkdel af den summa, 11,000,000 kronor, som uti en i Stockholm
utkommande tidning beräknats för fullgörande af ifrågavarande föreskrift.
Huru stor utgift det hela komme att bereda dessa kommuner, vore natur¬
ligtvis svårt att afgöra, beroende på hvad den ena eller andra kommunen
ville kosta på sig, men att kostnaden icke behöfde stiga till någon summa,
som med hänsyn till ändamålet kunde anses afskräckande, syntes afdelningen
vara uppenbart.
Kostnaden skulle dock i allt fall måhända kunna sägas vara allt för
stor och betungande, om den afsåge allenast en tillfällig åtgärd till skydd
endast mot kolera, då erfarenheten gifvit vid handen, att denna sjukdom
blott periodvis och stundom med många års mellanrum hemsökte Europa;
men så vore icke förhållandet.
Om ock kolerafaran närmast framkallat ifrågavarande föreskrifter och
gifvit anledning till att man velat så skyndsamt som möjligt få dessa verk-
stälda, så hade man dock med ifrågavarande anordning haft till ögonmärke
jemväl behofvet och nyttan deraf i afseende å andra smittosamma sjukdomar
än koleran.
Dä, såsom bekant, städerna icke hade skyldighet att å sina sjukhus
emottaga personer, som insjuknat i annan kommun, så vore sjukstuga på
landet, oafsedt koleran, lika nödvändig och nyttig i fråga om andra epidemier,
såsom smittkoppor, difteri med flera; och utom att erfarenheten visat, att
bristen på dylik lokal på landet i många fall kunde sägas hafva vållat sådana
epidemiers uppkomst, torde det vara för en hvar uppenbart, att, då bostäderna
på landet, i synnerhet bland den kroppsarbetande klassen, vanligen icke
beredde tillfälle till att, då någon medlem af familjen träffades af en smitto¬
sam sjukdom, inom bostaden afskilja denne från de öfriga, anordnande af
sjukstuga icke kunde anses annat än som uppfyllande af en af humanitetens
fordringar.
Bih. till Biksd. Prot. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 10 Häft.
2
10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 4) Utlåtande Ko 10.
På grund af det sålunda anförda uttalade afdelningen sig hysa den
meningen, att genomförandet af nu ifrågavarande anordning måste anses så¬
som ett betydande framsteg inom helsovårdens område, och om än för en
eller annan kommun, som nybyggt sjukstuga, kostnaden derför kunde kännas
för tillfället betungande, vore det dock afdelningens öfvertygelse, att en snar
framtid skulle kunna vitsorda anordningens välsignelserika följder.
Utskottet har satts i tillfälle att taga kännedom om den berättelse,
medicinalstyrelsens afdelning för ärenden rörande kolerafarsoten afgifvit öfver
sin verksamhet under sistlidna år. Uti samma berättelse, ur hvilken i förbi¬
gående anmärkes, att från juni månad, dä afdelningen tillsattes, till utgången
af året ej mindre än 151 sammanträden hållits, förekommer en närmare ut¬
redning af de i ofvanberörda skrifvelse den 6 december lemnade uppgifter,
hvarjemte afdelningen öfver den utveckling, de genom ifrågavarande kun¬
görelse införda institutioner erhållit och sättet för desammas genomförande,
lemnade följande:
Tablå, utvisande, huru, enligt till medicinalstyrelsens afdelning för
ärenden rörande kolerafarsoten före den 15 november 1893 inkomna uppgifter,
gällande föreskrifter angående anordnandet i kommunerna af sjukstugor för
kolerasjuke efterkommits inom nedanstående län.
|
Antal kommuner
|
inom länet, som
|
|
Län
|
vidtagit
fullständiga
åtgärder
|
vidtagit
ofullständiga
åtgärder
|
vidtagit
ingå
åtgärder
|
ej lemnat
uppgift
|
Summa
kommuner
|
Stockholms...........................
|
69
|
42
|
5
|
1
|
117
|
Upsala .................................
|
14
|
44
|
25
|
4
|
87
|
Södermanlands.....................
|
38
|
39
|
24
|
—
|
101
|
Östergötlands .....................
|
67
|
41
|
11
|
36
|
155
|
Jönköpings...........................
|
63
|
40
|
31
|
—
|
134
|
Kronobergs...........................
|
27
|
48
|
9
|
2
|
86
|
Kalmar.................................
|
51
|
42
|
5
|
11
|
109
|
Gotlands..............................
|
49
|
33
|
12
|
—
|
94
|
Blekinge ..............................
|
26
|
3
|
10
|
—
|
39
|
Kristianstads........................
|
105
|
29
|
12
|
—
|
146
|
Malmöhus ...........................
|
78
|
90
|
77
|
5
|
250
|
Transport
|
587
|
451
|
221
|
59
|
1,318
|
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.
11
Län
|
Antal kommuner
|
inom länet, som
|
Summa
kommuner
|
vidtagit
fullständiga
åtgärder
|
vidtagit
ofullständiga
åtgärder
|
vidtagit
ingå
åtgärder
|
ej lemnat
uppgift
|
Transport
|
587
|
451
|
221
|
59
|
1,318
|
Hallands ..............................
|
32
|
41
|
18
|
—
|
91
|
Göteborgs och Bohus ......
|
33
|
37
|
26
|
1
|
97
|
Elfsborgs..............................
|
62
|
40
|
7
|
116
|
225
|
Skaraborgs...........................
|
45
|
85
|
131
|
6
|
267
|
Vermlands...........................
|
25
|
41
|
14
|
13
|
93
|
Vestmanlands .....................
|
22
|
31
|
12
|
7
|
72
|
Örebro .................................
|
18
|
23
|
21
|
—
|
62
|
Kopparbergs ........................
|
11
|
25
|
13
|
1
|
50
|
Gefleborgs ...........................
|
16
|
17
|
15
|
4
|
52
|
Summa
|
851
|
791
|
478
|
207
|
2,327
|
Vidare har till utskottet öfverlemnats en promemoria angående sjuk¬
stugor för kolerasjuke, upprättade under innevarande år. Deraf inhemtas
bland annat i fråga om sättet för tillämpningen af den medicinalstyrelsen i
meranämnda kongl. kungörelse medgifna rätt att, derest giltiga skäl dertill
förekomme, medgifva befrielse från eller anstånd med sjukstugas anordnande,
att till afdelningen intill dess upphörande i slutet af sistlidne januari in¬
kommit ansökningar från tillhopa 165 kommuner om befrielse eller anstånd.
Behandlingen af alla dessa ansökningar framginge af en vid promemorian
fogad tablå. Denna tablå utmärkte, att tillhopa 70 kommuner erhållit längre
eller kortare tids anstånd med sjukstugas anordnande, under det 72 an¬
sökningar om befrielse eller anstånd afslagits. Dessa afslag på ungefär
halfva antalet ansökningar hade föranledts af de respektive kommunernas
läge och kommunikationer, med deraf beroende större fara för kolerasmittas
öfverförande till dem. Men då afdelningen sålunda ansett sig ej kunna med¬
gifva uppskof med sjukstugas anläggning i en kommun, hade afdelningen i
allmänhet vid meddelande af sitt beslut tillika framhållit de lättnader, som
generel medgåfves i afdelningens skrivelser till vederbörande länsstyrelser.
I fråga åter om det sätt, hvarpå sjukstugeinstitutionen blifvit införd, åbe¬
ropade afdelningen tvä vid promemorian fogade tablåer; varande dessa tablåer
i hithörande delar så lydande:
12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.
Tablå, utvisande huru gällande föreskrifter angående anordnandet i kommunerna
af sjukstugor för kolerasjuke efterkommits inom nedanstående län.
a) Enligt uppgifter inkomna före den 15 november 1893.
(Se förestående tablå.)
b) Enligt uppgifter inkomna under de första 6 veckorna af 1894.
Län
|
vidtagit
fullständiga
åtgärder
|
Antal korn]
vidtagit
ofullständiga
åtgärder
|
mun er, som
ej vidtagit
några
åtgärder
|
ej lemnat
uppgift
|
Summa
kommuner
|
Stockholms.............................................
|
|
|
|
|
|
Upsala...................................................
|
71
|
16
|
—
|
—
|
87
|
Södermanlands......................................
|
84
|
14
|
3
|
—
|
1010
|
Östergötlands .......................................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Jönköpings.............................................
|
127
|
7
|
—
|
—
|
134’)
|
Kronobergs.............................................
|
79
|
7
|
—
|
—
|
86
|
Kalmar...................................................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Gotlands................................................
|
84
|
9
|
1
|
—
|
94
|
Blekinge................................................
|
37
|
2
|
—
|
—
|
39
|
Kristianstads..........................................
|
121
|
7
|
1
|
17
|
146
|
Malmöhus .............................................
|
226
|
24
|
—
|
—
|
250
|
Hallands................................................
|
73
|
17
|
1
|
—
|
91
|
Göteborgs och Bohus...........................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Elfsborgs................................................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Skaraborgs.............................................
|
238
|
25
|
4
|
—
|
267')
|
Vermlands.............................................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
Vestmanlands .......................................
|
57
|
15
|
—
|
—
|
72
|
Örebro ...................................................
|
57
|
3
|
2
|
—
|
62
|
Kopparbergs ..........................................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Gefleborgs .............................................
|
42
|
10
|
—
|
—
|
52 >)
|
Summa
|
1,296
|
156
|
12
|
17
|
1,481
|
') På grund af något olika beräbningssätt, upptages inom dessa län ett något högre kommunantal, än
hvad i statistiska centralbyråns senaste årsberättelse (för år 1891) förekommer.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Vilåtande N:o 10.
13
Tablå, utvisande behandlingen af till medicinalstyrelsens afdelning för ärenden rörande
kolerafarsoten inkomna ansökningar om befrielse från eller anstånd med anordnandet af sjuk¬
stuga för kolerasjuke eller ock om tillstånd att gemensamt med annan kommun anordna sådan
sjukstuga.
Län
|
|
Anta
|
1
|
k o
|
m
|
m u
|
n
|
3 r
|
|
Summa
|
som beviljats anstånd med sjukstugas anordnande
|
som erhållit tillstånd
att anordna gemen¬
sam sjukstuga
|
hvilkas ansökningar
om befrielse eller
anstånd afslagits
|
hvilkas ansökningar
af ifrågavarande slag
ännu ej afgjorts
|
tills
vidare
|
tills kolera ut¬
brutit inom
mellersta eller
södra Sverige
|
till den
V, 1895
|
till den
V6 1894
|
till den
Va 1894
|
till den
V, 1894
|
till
oktober
1893
|
Stockholms ...............
|
i
|
|
|
|
2
|
_
|
1
|
2
|
6
|
_
|
12
|
Upsala........................
|
—
|
--
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
6
|
6
|
—
|
13
|
Södermanlands .........
|
—
|
—
|
1*)
|
—
|
2
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
4
|
Östergötlands............
|
—
|
—
|
—
|
—
|
6
|
—
|
—
|
—
|
10
|
—
|
16
|
Jönköpings ...............
Kronobergs ...............
|
2
1
|
1
|
z
|
—
|
_
|
'
|
|
"
|
1
1
|
_
|
3
3
|
Kalmar .....................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
5
|
—
|
6
|
Gotlands.....................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
—
|
—
|
2
|
Blekinge.....................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
1
|
Kristianstads ............
|
1
|
—
|
—
|
—
|
16
|
—
|
—
|
—
|
6
|
—
|
23
|
Malmöhus..................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
—
|
—
|
—
|
6
|
—
|
9
|
Hallands.....................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4
|
Göteborgs och Bohus
|
1
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
2
|
2
|
6
|
Elfsborgs ..................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
2
|
6
|
3
|
12
|
Skaraborgs ...............
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
—
|
—
|
—
|
4
|
2
|
9
|
Vermlands..................
|
1
|
1
|
—
|
i
|
1
|
1
|
—
|
—
|
8
|
—
|
13
|
Vestmanlands............
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
1
|
1
|
3
|
Örebro........................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
2
|
Kopparbergs ............
|
1
|
—
|
—
|
i
|
1
|
—
|
—
|
—
|
4
|
2
|
9
|
Gefleborgs..................
|
1
|
—
|
—
|
—
|
4
|
—
|
—
|
—
|
3
|
—
|
8
|
Yesternorrlands.........
|
—
|
—
|
—
|
2
|
1
|
—
|
—
|
—
|
i
|
—
|
4
|
Jemtlands..................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
Norrbottens ...............
|
1
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
Summa
|
10
|
2
|
1
|
4
|
51
|
1
|
1
|
12
|
72
|
11
|
165
|
Stockholm den 27 januari 1894.
*) Inom ifrågavarande kommun (Taxinge) har en egendomsegare förbundit sig att under åren 1893 och
1894 vid behof tillhandahålla kommunen fullständig sjukstuga för kolerasjuke.
14 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.
Motionären ifrågasätter till en början, huru vida den ifrågavarande
kungörelsen kan anses hafva tillkommit i strid mot innehållet i § 57 mom. 2
i regeringsformen. Utskottet är naturligtvis icke behörigt att ingå uti någon
pröfning af denna fråga, men vill dock i anledning af denna anmärkning
hafva framhållit, att uti §§32 och 34 i helso vårdsstadgan för riket den 25
september 1874, hvilken likasom kongl. förordningen angående åtgärder mot
införande och utbredning af smittosamma sjukdomar den 19 mars 1875 till¬
kommit utan Riksdagens hörande, redan förefinnas bestämmelser derom, att,
när farsot utbryter inom kommun eller anledning är att befara, att den kan
utbryta genom smittas spridning från främmande ort eller af annan orsak,
helsovårds- eller kommunalnämnden har att skyndsamt vidtaga erforderliga
åtgärder för undanrödjande af allt som kan befordra sjukdomen, äfvensom
tillse, att sjukvården inom kommunen kommer att så vidt möjligt motsvara
behofvet, för hvilket ändamål kommunen äfven bör, der sådant är nödigt
och lämpligen kan ske, ombesörja inrättande af särskilda sjukhus eller sjuk¬
rum, hvarjemte det tillika föreskrifves, att nämnden skall såväl genom sina
egna ledamöter, som, der sådant erfordras, genom andra för ändamålet af
nämnden förordnade personer söka göra sig noga underrättad om allt, som
kan lända till nödig upplysning och påkalla nämndens åtgärd.
Det vill vid sådant förhållande förefalla utskottet, som de nu meddelade
föreskrifterna i den kungörelse, som nu utgör föremål för utskottets be¬
handling, särdeles med hänsyn till den evasiva tolkning, medicinalstyrelsen,
på sätt här ofvan nämnes, åt desamma gifvit, låta till hufvudsaklig del här¬
leda sig ur de åberopade bestämmelserna i helsovårdsstadgan och derutöfver
icke innehålla något annat eller nytt, som ej är en gifven följd af kolerans
svåra beskaffenhet och smittoförande egenskap.
Det torde vara allmänt bekant, att efter de under sistförflutna år¬
tiondet gjorda upptäckter i fråga om kolerans ursprung och utveckling samt
att smittoämnet i allmänhet utbreder sig genom förmedling af vattnet eller
beröring med smittad person, det förut anlitade medlet att genom en mer eller
mindre långvarig karantän söka hindra smittans kringspridande allt mer be¬
funnits vara odugligt och föga svarar mot de hinder och deraf föranledda
stora kostnader i den allmänna samfärdseln, som genom karantän uppkomma.
Detta förändrade åskådningssätt fick ock sitt uttryck i den konvention, som
den 15 april 1893 ingicks i Dresden af befullmägtigade från Tyskland, Öster¬
rike, Frankrike, Italien, Nederländerna och Belgien med flera stater. I denna
konvention lemnas föreskrifter bland annat om de åtgärder, vederbörande
hafva att iakttaga, på det att de stater, som undertecknat konventionen, så
skyndsamt som möjligt skola erhålla kännedom om tillvaron af en kolerahärd,
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 4) Utlåtande N:o 10. 15
Indika varor äro underkastade förbud för införsel och om sättet för deras
desinficierande, samt de mått och steg, som böra vidtagas med resande, som
med jernväg eller sjöledes ankomma från kolerasmittad ort. I sistnämnda
hänseende bestämmes, att fartyg, kommande från dylik ort, skola indelas i tre
klasser, nemligen sådana, som om bord hafva kolerasmittade, eller å Indika
förekommit fall af koleraliknande ^beskaffenhet, eller slutligen sådana, der icke
något af dessa fall inträffat. A det första slaget af fartyg skola sjuka
omedelbart landsättas och hållas isolerade, och öfriga passagerare jemväl
tillåtas att gå i land, men vara underkastade observation under en tid af
högst fem dagar, hvarjemte passagerares och besättningens linne och gång¬
kläder skola desinficieras likasom fartyget eller delar deraf. De fartyg åter,
som äro misstänkta för kolerafall, skola underkastas besigtning af läkare,
samt desinficieras, hvarjemte det vatten som finnes ombord skall, med iaktta¬
gande af vissa försigtighetsmått, tömmas ut. Hvad slutligen angår de fartyg,
hvarå hvarken kolera eller misstänkta fall förekommit, äro de berättigade
till fri beröring med land.
De åtgärder, som sålunda blifvit öfverenskomna, hafva redan varit eller
sedermera blifvit antagna af de europeiska länderna med undantag af Spanien
och möjligen Portugal, Balkanstaterna och •— Sverige.
Att dessa åtgärder äro rigtiga ej blott ur teoretisk synpunkt, utan
äfven ur praktisk, lärer väl klarligen framgå af det förhållande, att uti
England, hvilket under de senare årtiondena aldrig i någon afsevärd grad
anlitat karantänen, utan tillämpat isoleringssystemet, det oaktadt och ehuru
det står i den lifligaste sjökommunikation, der sådan kan ifrågakomma, med
verldens alla delar, någon kolerahärd icke kunnat rotfästa sig. Belysande i
detta afseende torde ock vara, att, ehuru kolerasmittan under år 1892 hade
en sådan våldsam utsträckning inom Hamburg, de fall af smitta, som der¬
ifrån utbredde sig inom Tyska riket, kunde genom isolering och andra
kraftiga åtgärder så begränsas, att sjukdomen icke fick någon afsevärd ut¬
sträckning. Enahanda är ock förhållandet med Finland, som genom jernväg
står i förbindelse med S:t Petersburg, der koleran under de senare åren
varit nästan permanent, utan att samma sjukdom ändock kunnat erhålla fast
fot inom Finland. I detta sammanhang torde ej heller böra lemnas obemäldt
de tre fall af kolera, som under sistlidna år förekommit i Umeå, der sjuk¬
domens ursprung ej kunnat utspanas, äfvensom ett fall under samma år i
Göteborg. Genom vederbörandes kraftiga och snabba ingripande kunde sjuk¬
domens vidare utbredning förekommas till en sådan båtnad för landet, att dess
omfång säkerligen ej kan till dess rätta värde uppskattas. Härvid torde dock
noga bemärkas, att dessa fall inträffade i städer, der redan förefintliga anstalter
16 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10
medgåfvo ett snabbt och fullständigt isolerande af sjukdomsfallen, hvaremot,
om dessa timat på landsbygden, utgången under då för handen varande för¬
hållanden näppeligen blifvit så gynsam.
Det synes utskottet, som, då en så farlig sjukdom herskat inom
trakter, med hvilka Sverige står i en liflig beröring, Kongl. Maj:t och fram¬
för allt medicinalstyrelsen, hvilken i främsta rummet har att öfvervaka helso-
tillståndet inom landet, icke kunnat utan uppenbar förgätenhet af sin pligt
låta bero vid de torftiga anordningar, som dittills förefunnits för afvärjande
af den hotande faran. Att ett sådant förbiseende ej heller förelupit, derom
bära föreskrifterna i de båda ofvan åberopade kungörelserna den 14 juli
1893 tydligt vittnesbörd.
Betänkligt synes det emellertid hafva förefallit Kongl. Maj:t att helt
och hållet lemna å sido det så kallade karantänssystemet, eftersom Kongl.
Maj:t uti sin kungörelse angående föreskrifter till förekommande af kolerans
införande i riket stadgat, att fartyg skall i uppgifna fall anlöpa en
observations- eller karantänsplats. Om nu ock sådana bestämmelser må anses
finna sitt försvar i farhågan att allt för hastigt helt och hållet bryta mot
ett sedan längre tider tillbaka gällande system, torde det dock vara uppen¬
bart, att genom den stora begränsning, samma system nu erhållit, tyngd¬
punkten i de åtgärder, som föreskrifvits till förekommande af farsotens in¬
förande och utbredning inom landet, är att söka uti bestämmelserna i den
senare kungörelsen angående vissa åtgärder till förekommande af kolerans
utbredning bland rikets invånare i fråga särskildt om isolering af kolerasjuk
samt rörande efterbesigtning af resande. Sjukdomen lärer i allmänhet vara
af den häftiga beskaffenhet, att den deraf behäftade icke kan föras någon
längre väg, och dessutom kunna den sjukes dejektioner, som skola före¬
trädesvis vara smittoförande, under färden icke oskadliggöras. Ett längre
forslande medför sålunda större fara för den sjukes lif och farsotens kring¬
spridande, och har denna en gång fått gripa sig fast, löper den sin bana ut,
intill dess för oss okända krafter stäcka dess väg. Det är sålunda för
genomförandet af isoleringssystemet nödvändigt att hastigt ega tillgång till
en sjukstuga med sjukvård jemte utensilier af den enkla beskaffenhet, hvarom
här ofvan förmäles.
Lika vigtiga torde ock föreskrifterna om efterbesigtning vara, om
kolerans utbredning skall med framgång kunna hämmas. Ett sjukdomsfall
kan ju inom en begränsad tid uppstå hos en person, sedan han inkommit i
landet, och då är det lika angeläget, att ett dylikt fall genast varder
isoleradt. Berörda föreskrifter äro emellertid af en sådan enkel beskaffenhet,
att det förefaller utskottet, att personer till utförande af ett sådant uppdrag
titan svårighet skola kunna anskaffas.
Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10. 17
Till hvilken omfattning bestämmelserna nti ifrågavarande kungörelse
kunnat genomföras, derom lemna ofvanintagna tablåer besked, och utskottet
tillåter sig till förfullständigande af dem meddela, att, enligt en utskottet
sedermera från vederbörande tillhandakommen uppgift, ungefär 90 procent
af de kommuner, inom hvilka det kan blifva fråga att genomföra kungörel¬
sens föreskrifter, hafva vidtagit åtgärder i öfverensstämmelse med kungörelsen
eller med de eftergifter, medicinalstyrelsen på ansökan medgifvit. Inför ett
sådant faktum måste den förut uttalade farhågan, att samma bestämmelser
icke läte sig genomföras, utan att landet blefve för mycket betungadt, af sig
sjelf förfalla och det blifva desto eftertänkligare att borttaga samma bestäm¬
melser och prisgifva landet motståndslöst för en annalkande farsot. Skulle
sådant ske, lärer väl deraf följa, att Kongl. Maj:t ser sig nödsakad att
skärpa föreskrifterna för det inom vetenskapen och af erfarenheten utdömda
karantänssystemet, men vidtages en sådan åtgärd, så kan, der koleran bryter
ut inom landet, främmande länder finna sig föranlåtna att mot Sverige utöfva
repressalier genom användande af afspärrningssystemet eller något dylikt.
Det spörsmål, Kongl. Maj:t velat lösa genom ifrågavarande kungörelse, synes
sålunda icke blott röra landet, utan äfven hafva en internationel betydelse,
till bevis hvarför jemväl torde kunna åberopas den förut omnämnda konven¬
tionen i Dresden.
Efter att sålunda hafva lemnat en redogörelse för frågans verkliga
innebörd, sådan den tett sig för utskottet, och de faktorer, som vid frågans
afgörande synas böra komma under öfvervägande, öfvergår utskottet till eu
närmare granskning af motionens innehåll.
Dervid framtvingar sig sjelfmant den anmärkningen, att motionären
mjsstagit sig derutinnan, att Kongl. Maj:t skulle uti ifrågavarande kungörelse
påbjudit, att landskommuner äro pligtiga att uppföra nya sjukhus eller sjuk¬
stugor för en kostnad af respektive 3,400 kronor eller 8,300 kronor, allt efter bygg¬
nadernas storlek. Det sålunda förelupna misstaget, hvartill författningen icke
gifver någon anledning, synes hafva uppkommit derigenom, att medicinal¬
styrelsen låtit utarbeta och kostnadsfritt utdela ritning och beskrifning till
större eller mindre epidemisjukstuga för landskommun. Häri namnes dock
uttryckligen, att denna åtgärd vidtagits endast i syfte, att de kommuner,
som ärnade nybygga en epidemisjukstuga, skulle hafva någon vägledning för
företagets utförande. De betraktelser, hvarmed motionären i öfrigt beledsagat
denna sin uppfattning, torde såsom härledande sig från en origtig utgångs¬
punkt icke tarfva något ingående bemötande.
Mot den uppfattning, motionären synes vilja häfda, att det stränga
karantänstvånget ingalunda visat sig så bristfälligt, som man velat påskina,
åberopar utskottet hvad här ofvan blifvit yttradt i fråga om den lärdom, er-
Bih. till Riksd. Rrot. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 10 Raft. 3
18 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4J Utlåtande N:o 10.
farenheten och kunskapen om kolerans art och sättet för dess utbredning
bibringat, rörande karantänstvånget, och vill blott tillägga, att det icke synes
kunna försvaras, att, om ett eller annat kolerafall eller misstänkt sådant
inträffat å ett fartyg, de friska personerna, som väl understundom kunna
uppgå till ett hundratal eller derutöfver, skola qvarhållas med de sjuke.
Lika litet afseende torde, enligt utskottets förmenande, böra tillmätas motionä¬
rens i sammanhang härmed gjorda anmärkning, att genom lättnaden i karan¬
tänstvånget den börda, som varit handel och samfärdsel pålagd, utbytts mot
en i jemförelse dermed ytterst tryckande hörda för kommunerna. Handeln
åtminstone är af den natur, att hvarje ökad kostnad, som uppstår genom
hinder i varuutbytet, vanligtvis i sista hand drabbar konsumenterna. Importören,
som här torde vara närmast afsedd, lärer väl ej underlåta att på dem för¬
dela de kostnader, han måst vidkännas.
Hvad motionären anfört derom, att skyldigheten att anordna sjukstuga
lämpligen borde bindas vid något annat område än kommunen, t. ex. vid
läkaredistrikt, torde med afseende derå, att dessa distrikt i allmänhet hafva
en stor utsträckning, möjligheten af detta förslags genomförande vara veder-
lagdt genom hvad utskottet här ofvan yttrat derom, att kolerasjuk icke kan
transporteras någon längre väg. Härigenom har utskottet dock icke, på sätt
här nedan närmare skall utvecklas, velat förneka, att det medgifvande,
medicinalstyrelsen vid flera tillfällen lemnat kommuner att anordna gemensam
sjukstuga, är af behofvet påkalladt och icke tillspillogifver det med sjukstugas
inrättande åsyftade ändamålet.
De anledningar till anmärkningar, motionären velat finna i den före-
skrifna besigtningsmannainstitutionen, kunna tvifvelsutan i så måtto vara be¬
rättigade, att det vore lämpligast, att ett sådant uppdrag anförtroddes allenast
åt läkare. Men då i vårt långsträckta och merendels glest befolkade land
erforderlig tillgång på läkare icke så skyndsamt, som behofvet kräfver, kan
beredas, förefinnes väl ingen annan utväg än att uppdraga detta värf äfven åt
andra personer. Någon synnerlig olägenhet af ett sådant förfarande torde icke
kunna uppstå, enär uppdraget icke är af invecklad beskaffenhet och besigtnings-
mannen dervid allenast har att följa en noggrant utarbetad instruktion. Då,
såsom medicinalstyrelsen anmärkt, ett gynsamt resultat af besigtningssystemet
ytterst beror på besigtningsmännens vilja och förmåga att tillämpa denna in¬
struktion, vill det förefalla utskottet, som bestämmelserna om tjenstemanna-
ansvar för besigtningsmännen icke kunna eftergifvas. I annat fall sättas alla
fördelarne af systemet på spel, och vederbörande stå utan vapen mot de besigt-
ningsmän, som visa tredska eller liknöjdhet vid uppdragets utförande. Utskottet
kan icke heller föreställa sig, att dessa bestämmelser skola hafva något afsevärdt
inflytande på kostnaden för anskaffande af besigtningsmän, då på dem ej ställas
19
Andra Kammarens Tillfälliga Utshotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10
högre anspråk än hvad instruktionen innehåller, och fäster man sig åter dervid,
att uppdraget kan medföra fara genom kommunikation med person behäftad
med så smittosam sjukdom som kolera, vill utskottet hafva anmärkt, att
genom ofvan åberopade föreskrift i 34 § helsovårdsstadgan slik förpligtelse
redan åligger ledamot i helsovårds- eller kommunalnämnden.
Genom det sålunda anförda har utskottet naturligtvis hvarken velat
eller kunnat bestrida, att efterlefvande! af föreskrifterna i fråga tillskyndar
kommunerna utgifter, ehuru de ej närmelsevis uppgå till sådana belopp,
motionären uppgifvit eller allmänheten efter framställningar i tidningar synes
hafva förestält sig. Men då utgifter naturligtvis icke kunna undvikas,
ligger det vigt uppå att tillse, det dessa utgifter ej varda större än för
ändamålet oundgängligen kräfves. Redan i kommunernas olika storlek och
folkmängd och deraf beroende större eller mindre förmåga att bära en skatte¬
börda samt af kommunernas läge i sådan ort, der kolera kan antagas
komma att framgå eller icke, ligger en bjudande nödvändighet att lämpa de
gifna föreskrifterna efter sig företeende omständigheter. Nödvändigheten
häraf har ock förutsetts af Kongl. Maj:t, i det att uti kungörelsen medicinal¬
styrelsen bemyndigats att medgifva befrielse från eller anstånd med sjuk¬
stugas anordnande. Såsom en följd häraf har ock, på sätt förut omförmälts,
de fyra nordligaste länen med vissa uppgifna undantag fullständigt befriats
från skyldigheten att fullgöra författningens föreskrifter, hvarjemte styrelsen
uti en under sistlidne november månad till vederbörande länsstyrelser afbiten
skrifvelse meddelat,
att hinder ej mötte för två närliggande mindre kommuner att anordna
gemensam sjukstuga,
att, synnerligen der kommunen vore liten och fattig, det kunde under
för handen varande förhållanden vara för ändamålet tillräckligt, om vid
sjukstugas anordnande endast uppgörelse träffades om upplåtande vid inträffadt
kolerafall af en till sjuklokal lämplig stuga, hvartill anskaffades nödtorftig
utredning af den beskaffenhet., som angåfves i förenämnda anvisningar, samt
att i fråga om anställande af sjukvårdsbetjening föreskrifterna härom
kunde anses uppfylda på det sätt, att en vid sjukvård van person vidtalades
att mot någon ringa ersättning stå till disposition för att vid inträffadt
kolerafall tjenstgöra mot bestämd dagaflöning.
Till upplysning, huru tillämpningen af dessa föreskrifter utfallit, tillåter
sig utskottet meddela, att inom en kommun inom Halland aftal träffats dels
med en person, som åtog sig att mot en årlig ersättning af 12 kronor vid
förefallande behof tillhandahålla sjukstuga med nödig utredning, dels med en
qvinna att vara sjuksköterska mot en godtgörelse af 12 kronor om året samt
tvä kronor om dagen i händelse af sjukdomsfall, hvarjemte till besigtnings-
20 Andra Kammarens Tillfälliga Ulslcotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.
man antogs kommunalnämndens ordförande mot en årlig ersättning af 25
kronor; och blefvo dessa åtgärder godkända af medicinalstyrelsen. Det har
derjemte för utskottet uppgifvits, att kostnaderna för andra kommuner gått
till ännu lägre belopp. Den socken, i hvilken motionären är boende, har
förenat sig med en närbelägen om en gemensam sjukstuga samt utsett
besigtningsman, äfvensom mot en årlig afgift af 20 kronor antagit en sjuk¬
sköterska, men de handlingar, som härutinnan varit för utskottet tillgängiiga,
utvisa ej, om någon godtgörelse ifrågakomma för aftalet om sjukstugan och
till besigtningsmännen.
Med en sådan evasiv tolkning af föreskrifterna uti 9 § 2 mom. i
oftanämnda kungörelse, medicinalstyrelsen sålunda medgifvit, torde, särdeles om,
såsom det anförda exemplet från Halland synes visa, eventuel aftal får
träffas jemväl rörande sjukstugans utrustning, hvilken eljest torde komma att
kosta cirka 300 kronor, vigten af de anmärkningar, som ur kostnadens syn¬
punkt framstälts mot kungörelsen, väsentligen förminskas.
Det kan dock med skäl erinras, att, om medicinalstyrelsen för när¬
varande ock medgifver sådana lindringar, det likväl kan befaras, att samma
styrelse med annan sammansättning dertill finner sig förhindrad, äfvensom
att fall förefinnas, der det kan vara önskvärdt och lämpligt, att flera än två
kommuner få förena sig om en gemensam sjukstuga, och utskottet söker ett
stöd för sistnämnda antagande i den omständighet, att medicinalstyrelsen,
oaktadt den i sin ofvanberörda skrifvelse medgifver sammanslagning allenast
af två kommuner, lemnat dylik tillåtelse åt ända till fem kommuner.
På det att emellertid kommunerna ej må varda beroende af den
skiftande uppfattning utaf kungörelsens innehåll, som inom medicinalstyrelsen
kan göra sig gällande, tillåter sig utskottet, som anser skäl ej förefinnas för
bifall till motionen i sin helhet, hemställa,
att Andra Kammaren måtte för sin del besluta, att
Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl Maj:t anhålla, det
täcktes Kongl. Maj.t till kungörelsen angående vissa åt¬
gärder till förekommande af kolerans utbredning bland
rikets invånare den 14 juli 1893 foga det tillägg, att
medicinalstyrelsen är berättigad, att, der skäl dertill
förefinnas, medgifva, dels att flera kommuner må gemen¬
samt anordna sjukstuga, dels ock att de i kungörelsen i
antydt syfte gifna föreskrifter må på det sätt kunna upp¬
fyllas, att aftal på förhand uppgöres om upplåtande, vid
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10. 21
förefallande behof, af sjukstuga med erforderlig utrust
ning och antagande på enahanda sätt af sjukvårds
betjening och besigtningsmän.
Stockholm den 15 mars 1894.
På utskottets vägnar:
D. G. RESTADIUS.
Bih. till Riksd. Prof. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band 10 Käft.
4