Andra Kammarens Tillfälliga Utskbt/s (N:o 1) Utlåtande N:o lä. 1
-t.r-.ijJ;.,v:’i; • •;)!■>- ill; it 1! . j; Y*1 i ^ J -.,<h i; i:/in b Ujll I fyij t!U:. !i (fl),*J
bni:', f. 1 i ob ! jfoif r.h.-*b ; i, >.: 1;«»> i f f;i ii I loh Ii i.) j;-tv*biMU.so.4
b..; 75f*.i.-*•*.! •.!%'i:I i l.itrr it- : ; air. fnm / hen i
•»5 !•' . in) b i ! v. »'I s;.’; ia t )!):■•<• -I . i.! .. i rf‘*.11 Of 4 .-•)ll!i,t ijfj;
Mlf i: ■ it: 11: ilfryii; i;. i-1 i •'!. i '•"itu i>i! ^ - u-n i ■; • - ,•»• !f ;j
i . ;•)<: .a i: r-j ••}, ." ..::•a.' j i r
*!:»r > •:' i i! s M . v.n ‘-Jh in • ’1i, ; . /> s.ii ^f ‘ r ’;:f '< .• ;•>::, mi-
N:o 18. i >•• , ;
•. '• ■IS -.lai.b^a sl.ai.ib ., i:„ .rwi.b /,S
s . • i(J Ank. till Rikad. kansli den 18 april 1894, kl. 6 e. m.
. I '. f t - i ' ‘ t . f ' . ,
i ,? - < U / I f-I; li i i ‘i*» tv it :**; >\‘i\ i i' •',': • '* v • f • >/•% 1 ;i 1m v
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4, i anled-
; ning af väckt motion om skrifvelse till Kong). Magi med
* ! ; ! v begäran om utredning i fråga om ordnande af förhållandet
i medan arbetsgivare och arbetare beträffande reglering af
arbetstiden. ’ ■. ;; 1 , ; n'
>t: :**»:'•. . n4*,! 1? / •! , _ i. *. i A..* *.*■•<: • ; /i i, :i ’ ti-* r »* , •.. • i' , i«* * .• 1«* ’ n »
< ' r-^nn r.‘ /)!-• -• uV-* i-mli ^ jJ* :<Vi -o-u* in;
Till utskottet/liar blifvit hänvisad eh inom Andra Kammaren af Motionen.
herr F. Berg väckt motion n:o 139, i hvars syfte tolf af kammarens
öfriga ledamöter instämt, och hvari föreslås, att Riksdagen måtte i skrif¬
velse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kong]. Maj:t täcktes genom sak¬
kunniga personer låta utreda,' i hvad mån åtgärder äfven i vårt land
kunna yara lämpliga för ordnande af förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetare beträffande reglerandet af arbetstiden, särskilt vid offent¬
liga arbeten samt inom alla sådana näringsgrenar, som äro underkastade
yrkesinspektion.
Som stöd för sin hemställan hänvisar motionären till den utförliga
motivering han vid tvenne föregående riksdagar gifvit densamma, af
hvilken motiverings hufvudsakliga innehåll han i nu föreliggande motion
meddelar ett sammandrag.
Enligt denna motivering skulle föremålet för den af motionären
Önskade utredningen vara lämpligheten af en lagstadgad maximalarbetstid,
till sin längd afpassad efter olika slag af arbetare och olika slag af arbeten.
Till en början påvisar motionären, huru krafvet på eu lagstadgad
reglering af arbetstiden faktiskt uppkommit: den allt skarpare utpräglade
Bill. till Bi/csd. Prof. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 18 Höft. (N:o 18) 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
täflingskampen har drifvit arbetsgifvarne att söka nedbringa tillverknings¬
kostnaderna till det lägsta möjliga; detta mål hafva de i första hand
trott sig vinna genom att i allt större utsträckning lägga beslag på
arbetarnes krafter; så länge denna sträfvan fått fortgå ohämmad, har
arbetstiden steg för steg blifvit förlängd; slutligen hafva arbetarne
samlat sig till motvärn häremot, och sedan andra utvägar blifvit anlitade
och pröfvade, hafva de omsider funnit sig nödgade att påkalla samhälls-
magtens mellankomst, ehuru de på grund af sin ringa andel i repre¬
sentationen hittills haft svårt att inom riksförsamlingarna vinna till¬
räckligt gehör för sina önskningar.
Genom eu öfverblick af nu gällande skyddslagstiftning för arbets¬
klassen i fråga om arbetstiden visar motionären dernäst, att af samtliga
stater med europeisk odling så godt som alla på ett mer eller mindre
verksamt sätt reglerat arbetstiden för barn och halfvuxna, att de ojem-
förligen flesta i någon mån utsträckt tidsregleringen äfven till de vuxna,
samt att lagstadgad maximalarbetsdag för vuxna redan blifvit införd i
England, Australien, Förenta staterna, Schweiz, Österrike, Frankrike,
Tyskland och Holland, antingen blott för qvinnor eller ock för både
män och qvinnor. Krafvet på en sådan lagstadgad maximalarbetsdag,
säger han, betraktas och behandlas af nutidens statsmän ej längre som
en utopi, utan som en praktisk-politisk fråga, hvilken redan är på väg
att steg för steg finna sin lösning, och hvilken man äfven i vårt land
har allt skäl att noga öfverväga.
De synpunkter, som vid detta öfvervägande hufvudsakligen böra
tagas i betraktande, synas motionären vara följande: 1) önskvärdheten
af arbetstidens begränsning, 2) den ekonomiska möjligheten af en sådan
åtgärd och 3) lämpligheten af densammas genomförande medelst lag.
Med afseende å den första synpunkten framhåller han, att enligt
en af tyska riksförsäkringsanstalten utarbetad statistik olycksfallens an¬
tal växer utomordentligt raskt under arbetsdagens lopp, så att lång
arbetsdag medför många olycksfall, att en mängd industrier till sjelfva
sin art äro sådana, att de måste utöfva en skadlig verkan på orga¬
nismen: genom helsovådligt dam, för torr eller för fuktig luft, för
ytterlig eller för häftigt vexlande värme, giftiga materialier, ångor eller
gaser, naturvidriga arbetsställningar eller omåttliga kraftyttringar m. m.,
att enligt helsovårdsvetenskapens åsigt de skadliga verkningarna häraf
endast genom arbetsdagens förkortning kunna nog kraftigt begränsas,
att den nu inom många näringsgrenar vanliga ai-betsdagen emellertid
är onaturligt lång, att följden häraf visar sig i de talrika yrkessjukdomar,
hvaraf arbetsklassen hemsökes, samt i dess jemförelsevis låga medellifs-
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
längd o. s. v-, hvilket allt synes honom häntyda på, att nu i allmänhet
gängse arbetstid icke är afpassad efter menniskokroppens normala för¬
måga och derför i längden verkar nedbrytande och undergräfvande på
densamma.
I fråga om önskvärdheten af arbetsdagens begränsning framhåller
motionären ytterligare, att arbetarens förtjenst ingalunda är proportionel
mot längden af hans arbetsdag, att tvärt om lång arbetsdag och låg
arbetslön i det hela taget följas åt, att för liten fritid visat sig sänka
arbetarens lefnadsfordringar och dermed hans lefnadsvilkor, beröfvat
honom tillfälle till förvärfvande af högre arbetsduglighet, ökat frestelsen
till arbetsförsummelser och kroglif, bidragit att göra honom slö och
omåttlig äfven i ekonomiskt afseende, utgjort en medverkande orsak
till arbetslöshetens utbredning samt bragt arbetaren i fara att nedsjunka
till en arbetsträl, en nästan rent fysisk varelse, hängifven åt låga och
råa nöjen och nästan otillgänglig för de ädlare njutningar, som hemlif,
odladt umgänge, bildningssträfvande samt intresse för fosterlandets och
mensklighetens högre angelägenheter hafva att erbjuda o. s. v. Den
nu i allmänhet rådande arbetstiden, säger motionären, verkar genom
sin längd nedtryckande på arbetarens ekonomiska ställning och i hög
grad hämmande på hans sedlighet och själsodling, särskildt derigenom,
att den icke lemnar nog tillfälle till familjelif och andlig förkofran.
Med afseende på den ekonomiska möjligheten af arbetstidens be¬
gränsning visar motionären, att den genom arbetet alstrade varumängden
ingalunda står i rakt förhållande till den använda tiden, att inom vissa
gränser arbetsdagens förkortning ofta kan uppvägas, ja mer än upp¬
vägas af den genom hvilan ökade arbetsdugligheten och arbetsenergien,
att detta bestyrkes genom de af en mängd arbetsgivare (Mather, Allan
m. fl.) gjorda experimenten samt af den praktiska erfarenheten från de
land, der en lagstadgad maximalarbetsdag blifvit införd, att en dylik
maximalarbetsdag icke verkat nedtryckande på varutillverkningen men
väl i någon mån reglerande på densamma, så att dess fördelning på
årets olika tider blifvit jemnare, att den måste visa sig ekonomiskt för¬
delaktig äfvon genom att medföra färre olycksfall, minskad sjuklighet
och lättad fattigbörda, samt att ökad fritid måste höja icke allenast
arbetsklassens produktionsförmåga, utan äfven dess konsumtionsförmåga,
hvilken åter är sjelfva hufvudvilkoret för en kraftigt uppblomstrande
produktion.
Med afseende på lämpligheten af arbetstidens begränsning genom
lag hänvisar motionären till skyddslagstiftningens historiska utveckling,
hvilken synes honom otvetydigt ådagalägga, att begränsningen endast
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
i undantagsfall kan tänkas genomförd genom klarsynta och humana
arbetsgifvares eget initiativ, enär arbetsgifvarne såsom klass betraktade
visserligen snart kommit till insigt om maximalarbetsdagens förenlighet
med deras intressen, men detta först sedan den redan blifvit. införd,
att å andra sidan arbetarnes ordnade sammanslutning visserligen i många
fall visat sig kunna hejda arbetstidens fortgående utsträckning, ja inom
åtskilliga industrier något reducera densamma, men att arbetstiden på
denna väg icke kan blifva reglerad rättvisligen d. v. s. efter arbetets
svårighet och helsomenlighet, utan efter arbetspersonalens talrikhet och
kampduglighet, samt att statens ingripande derför slutligen öfverallt
visat sig vara nödvändigt. Hänvisningen till arbetarne att uteslutande
genom sjelfhjelp söka genomdrifva sina önskemål är ju för öfrigt, säger
motionären, endast en uppmaning att sätta all sin förtröstan till strejkens
tveeggade svärd; den innebär etablerandet af ett evigt krigs- och
osäkerhetstillstånd, der man aldrig kan hafva någon trygghet för, att
de träffade öfverenskommelserna skola ega bestånd längre än jemt upp
till det ögonblick, då någon af de kämpande parterna tror sig kunna
vinna någon fördel af att bryta dem. Följden af ett sådant oaflåtligt
krigstillstånd mellan samhällets båda hufvudklasser måsto åter blifva
en ohygglig skärpning af den sociala ofriden och eu tilltagande andlig
förvildning. Gent emot den invändningen, att arbetet liksom alla andra
varor borde bero endast på tillgång och efterfrågan och sålunda öfver-
låtas endast åt det s. k. fria aftalet samt att statens inblandning i
arbetsförhållandena innebure eu kränkning af den individuella frihetens
oantasteliga princip, invänder motionären, att arbetet, såsom oupplös¬
ligen bundet vid arbetarens person, vore eu vara af helt annan natur
än alla andra varor, samt att »låt-gå-principen» på ifrågavarande om¬
råde nu vore fullkomligt utdömd, och detta främst just inom de land,
der känslan af den individuella frihetens värde vore varmast och lifligast.
Såsom stöd härför hänvisar han bland annat till det omslag i allmänna
meningen, som egt rum bland Englands ledande statsmän, och som
synes honom visa, att maximalarbetsdagens införande i detta land är
nära förestående. I alla händelser, tillägger han, finnes det åtminstone
ett område, der äfven de få, livilka ännu principielt frånkänna staten
befogenhet att ingripa i det enskilda näringslifvet, måste vara alldeles
oförhindrade att biträda sträfvandet för en maximalarbetsdag, nemligen
då fråga är om offentliga företag: arbeten för statens och kommunernas
räkning.
Hvad särskilt vårt land angår, påvisar motionären, att grund¬
satsen om statens icke-inblandning i arbetsförhållandena aldrig varit af
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18. 5
lagstiftningen erkänd samt att principiella lagbestämmelser till arbetarnes
skyddande mot omättligt och helsomenligt arbete ingalunda saknats,
men att felet med dessa lagbestämmelser läge deri, att de vant för
obestämda, samt att deras efterlefnad ej varit kontrollerad. Alldeles
oförtydbart hade svenska staten angifvit sin rätt och sin pligt att i
män af behof reglera arbetstiden genom förordningen af den 18 februari
1870 rörande skyddsåtgärder inom tändsticksiudustrien. I hvilken om*
fattning, på hvilket sätt och till hvilken grad regleringen sedan skedde,
utgjorde en fråga för sig; grundsatsen vore i alla fall en gång för alla
erkänd.
Af den historik öfver frågahs utveckling i Sverige, som niotio*
nären lemnat, framgår för öfrigt, att första förslaget om lagstadgad
maximalarbetsdag så väl för vuxna som för minderåriga väcktes vid
1856 års riksdag af bonden Nils Hansson från Kristianstads 'län^ att
detsamma jemte eu beslägtad motion af nuvarande biskop Rundgren
gaf uppslaget till vår nu gällande skyddslagstiftning för minderåriga,
att arbetaresk3^ddskomitén af 1875 uttalade varma sympatier för arbets¬
tidens reglering, särskilt för vuxna qvinnor, samt ansåg eu sådan icke
kunua möta några större praktiska svårigheter, att vid 1886 år riksdag
framstående män inom båda kamrarna förklarade statens uppgift inga¬
lunda vara inskränkt till uppehållande af »rättstillståndet», hvarför man,
då det på allvar blefve föreslaget att i vårt land införa maximalarbets¬
dag, ej borde tveka att taga frågan härom i noggrant öfvervägande,
att Sverige genom ett af Kongl. Maj:t utsedt ombud 1890 deltog i den
samfolkliga arbetareskyddskonferens, som på tyske kejsarens inbjudan
då hölls i Berlin och som förordade maximalarbetsdag för vuxna qvinnor,
samt att den delvis med anledning häraf tillsatta arbetareskyddskomitén
af 1891 uttryckligen förklarat Berlinkonferensens program innefatta
endast »do mest oeftergifliga krafven» på arbetareskydd i våra dagar.
Såsom stöd för sin mening, att en lagstadgad reglering af arbets¬
tiden borde äfven i vårt land allvarligen påtänkas, hänvisar motionären
slutligen till den omfattande statistik öfver arbetstiden inom den svenska
industrien, som blifvit lenmad af 1875,1884 och 1891 års arbetareskydds-
och arbetareförsäkringskomitér, hvilken statistik lian finner i synner¬
ligen hög grad egnad att för hvar och eu ådagalägga önskvärdheten
af eu sådan reglering.
6
Föregående
motioner med
samma
yrkande.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
I hufvudsak samma motion som den nu föreliggande väcktes af
samme motionär vid 1891 och 1893 års riksdagar. Vid den förra hän¬
visades den till Andra Kammarens första tillfälliga utskott, som fann
frågan väl värd en utredning, men ansåg, att den i förväg borde i sin helhet
underkastas en omfattande pröfning inom utskottet och kamrarne, så
att Riksdagen, på samma gång den anhölle om nämnda utredning,
kunde bestämdt angifva, dels huru vida staten öfver hufvud borde in¬
gripa på detta område eller icke, dels i förra fallet, på hvilka allmänna
grunder en lagstiftning i ämnet borde hvila och hvilka yrkesgrenar
som borde vara underkastade densamma. För en dylik omfattande pröf¬
ning saknades emellertid erforderlig tid, enär motionen blifvit allt för
sent väckt. Utskottet hemstälde derför, att den ej »för närvarande»
måtte till någon åtgärd föranleda, hvilken hemställan äfven blef af kam¬
maren bifallen.
Vid 1893 års riksdag förnyades motionen i ungefär samma formu¬
lering, men med en mera omfattande motivering. Den hänvisades nu
till Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott. Äfven detta egnade
den en välvillig uppmärksamhet, men fann sig af trenne skäl ej kunna
tillstyrka densamma. För det första skulle frågan om en maximal¬
arbetsdag för qvinnor redan hafva varit föremål för en af Kongl. Maj:t
anordnad utredning, hvari medelbart berörts' äfven maximalarbetsdag
för vuxna män, och utskottet trodde anledning finnas att framdeles
från Kongl. Maj:t förvänta framställning till Riksdagen på grund af
denna utredning. Vidare hade Andra Kammaren nyligen beslutat en
skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om förslag rörande lämpligaste
sättet för åstadkommande af en arbetsstatistik, och till denna — om
och när den en gång komme till stånd — skulle bland annat äfven
höra insamlandet och offentliggörandet af statistiska uppgifter rörande
den faktiska arbetstiden inom olika yrken, hvilket vore att betrakta
såsom en förberedande åtgärd för den af motionären begärda utrednin¬
gen. Slutligen hade för ej länge sedan yrkesinspektörer blifvit tillsatta,
och dessas vunna erfarenhet om arbetstiden borde afvaktas, innan någon
närmare granskning af den vigtiga frågan företoges. På grund af
dessa skäl hemstälde utskottet, att motionen ej heller nu måtte till
någon åtgärd föranleda, hvilket ock blef kammarens beslut.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18. 7
Då utskottet efter denna redogörelse nu går att skärskåda frågan
om den af motionären önskade utredningens behöflighet och lämplig¬
het, kan det med afseende på förslagets allmänna syfte helt och hållet
instämma i hvad första tillfälliga utskottet vid 1891 års riksdag härom
yttrade. »Vår tid erbjuder», heter det i nämnda utskotts betänkande,
»ingen mera glädjande företeelse än den alltjemt fortgående förbättrin¬
gen i de kroppsarbetande klassernas ställning. Den är lika välsignelse¬
rik för samhället i sin helhet som för de hittills allt för mycket under¬
tryckta folkklasserna. Om man erkänner detta, om man anser för¬
bättring af de kroppsarbetande klassernas materiella välstånd och de¬
ras höjning i intellektuel och moraliskt afseende vara en af vår tids
vigtigaste uppgifter, kan man ej heller förneka angelägenheten deraf,
att deras arbetstid ej utsträckes till ett mått, som undergräfver deras
helsa eller beröfvar dem tillfälle till andlig utveckling. Så till vida lem-
nar utskottet sitt fulla erkännande åt den uppfattning, motionären velat
göra gällande, och utskottet har liksom han den öfvertygelsen, att frå¬
gan om arbetstidens begränsning är värd all uppmärksamhet, äfven ur
den synpunkt, att den spänning mellan arbetsgifvare och arbetare, som
tyvärr i många fall är rådande, må kunna mildras.»
I likhet med samma tillfälliga utskott och i full öfverensstäm¬
melse med hvad motionären härom framhållit, finner utskottet det innebära
en uppenbar missuppfattning af den pågående rörelsen för arbetstidens
förkortning, att tro meningen vara den, att en arbetsdag på jemnt åtta
timmar borde blifva gällande för alla slags arbetare och under alla
förhållanden. »Hvar och en, som med eftertanke öfvervägt dessa frå¬
gor», yttrade nämnda utskott, »skall erkänna, att en reglering af ar¬
betstiden måste ske på väsentligt olika sätt under olika omständig¬
heter. ---Vill man betrakta frågan från helsovårdssynpunkt, är
det tydligt, att alldeles likformiga bestämmelser ej äro berättigade för
olika yrken och under olika förhållanden. Så t. ex. påkallas en star¬
kare begränsning i yrken, der luften i arbetslokalerna på grund af ar¬
betets natur starkt förorenas, än i andra yrken. I rymliga och väl
ventilerade arbetslokaler kan arbetet utan våda för lielsan bedrifvas
under längre tid än i illa anordnade lokaler. Likaså möta icke ur
denna synpunkt så stora betänkligheter emot eu längre arbetstid, då
arbetet försiggår i fria luften. Vidare kan arbetet i en del lättare yr¬
ken utaif olägenhet bedrifvas längre tid än i andra, mera ansträngande.
Utan tvifvel förekommer äfven under våra klimatiska förhållanden an¬
ledning att i vissa yrken ifrågasätta olika bestämmelser för olika års¬
tider.»
Motionens all¬
männa syfte.
Medelarbets-
tidema inom
svenska indu¬
strien.
8 Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
I samband med sitt instämmande i detta uttalande anser sig ut¬
skottet böra påpeka, att en af anledningarna till det missförstånd, som
nu anförda yttrande afsåg att bemöta, tvifvelsutan är att söka i den
gängse, men icke fullt lyckliga termen »normalarbetsdag». I sig sjelf
innebär denna term visseidigen intet annat än en genom norm, genom
lag stadgad arbetsdag, men rätt många torde af densamma hafva fått
den föreställningen, att här vore fråga om fastställandet af en viss
tidsnorm, som skulle gälla alla, alltid och öfverallt. Till undvikande af
ep sådan misstydning har ock motionären användt den mera distinkta
benämningen »maximalarbetsdag», hvilken klart uttrycker, att hvad
man genom tidsregleringen vill åstadkomma är bestämmandet af vissa
maxima, öfver hvilka arbetstiden i de olika industrierna icke får dragas
ut, och genom hvilka de svåraste öfverdrifterna i detta hänseende alltså
skulle komma att förhindras.
Motionären har skarpt betonat, att frågan om svenska statens
rätt att, då den så finner behöfligt, fastställa dylika maxima af arbets¬
tid redan blifvit i grundsats erkänd genom förordningen af den 18
februari 1870.
Härom har ock inom utskottet ingen meningsskiljaktighet yppat
sig. Deremot kunna ju tankarna onekligen vara delade om huruvida
en ytterligare tillämpning af denna grundsats verkligen hos oss är
behöflig. • '
För att få ett svar på denna fråga, torde man i främsta rummet
böra veta, huruvida i vårt land några större och allmännare öfverdrifter
med hänsyn till arbetstiden faktiskt förekomma.
Hvad i fråga om arbetstid bör betraktas såsom äfverdrift är na¬
turligtvis icke lätt att ens ungefärligen angifva. Enligt af motionären
åberopade hygieniska auktoriteter skulle i allmänhet åtta-timmars-dagen
närmast motsvara helsolärans fordringar, och — om dessa under nu¬
varande ekonomiska förhållanden ej öfverallt läte sig genomföra —
skulle en arbetsdag på tio till elfva timmar, måltidsstunderna häri in¬
räknade, vara det högsta, som ur snndhctsvårdens synpunkt kunde anses
»tillständigt». Af den öfversigt från utlandet, som motionären lemnat,
framgår emellertid, att en maximalarbetsdag på 8 timmar finnes införd
endast i Australién och Amerika, att i England maximum för qvinnor
satts till 10 timmar, i Tyskland till 11, i Schweiz och Österrike för
både män och qvinnor till 11 samt i Frankrike (enligt den gamla lagen
af 1848) till 12 timmar, allt utan inberäkning af måltidsstunderna.
Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18. 1 9
Jemföras härmed förhållandena hos oss, så finner man, att inom
svenska industrien förekomma arbetstider, som långt öfverskjuta nu
anförda maxima.
Enligt de statistiska uppgifter, som meddelades af 1891 års ar-
betareskyddskomité, och som omfattade 94,290 manliga och qvinliga
industriarbetare, utgjorde längden af de vuxna arbetarnes dagliga ar¬
bets- och rastetid mindre än 11 timmar endast för 2,860, 11 timmar
för 7,645, 11'h timmar för 5,431, 12 timmar för 26,137, 12I/2 timmar
för 11,208, 13 timmar för 23,187, 13V2 timmar för 5,023, 14 timmar
för 10,969, 14Vi timmar för 923 och 15 till I5'k timmar för 748; ja,
inom åtskilliga industrier (särskildt inom närings- och njutningsmedels-
industrierna) uppgick den i vissa rörelser till 16, 16'/2 eller 17 timmar,-
och till och med för de qvinliga industriarbetarne förekommo så höga
tider som 16 timmar.«
Frånräkna^ måltidsstunderna, Indika af komitén upptogos till i det
närmaste 2 timmar, så finner man, att den effektiva arbetstiden utgjorde
mindre än 9 timmar endast för 2,275 arbetare, 9 timmar för 1,967, 9'/2
timmar för 3,662, 10 timmar för 28,109, IOV2 timmar för 12,204, 11
timmar för 23,567, ll‘/2 timmar för 8,010, 12 timmar för 13,280, 121/*
timmar för 739 och 13 timmar för 399; ja, inom närings- och njut-
ningsmedelsindustrierna steg den för vissa rörelser till 13'h, 14 eller
14^2 timmar, och till och med för qvinnor kunde den uppgå till 13Va
timmar. — I sådana fall, der primäruppgifterna ej varit uttryckta i.jemna
halftimme-, äro dessa tal jemnade nedåt, hvadan verkliga effektiva ar¬
betstiden för mer än 2,500 arbetare öfversteg den i tabellerna angifna
med en qvarts timme.
Af de i förevarande statistik medtagna industriarbetarne uppgåf-
vos 29,967 hafva nattarbete, de flesta 6 eller 7 nätter i hvar eller hvar¬
annan vecka, hvarje sådan natt i allmänhet innefattande 10 timmars
effektivt arbete. 1 ungefär tiondedelen af de rörelser, hvarom i tabel¬
lerna föreligga uppgifter, förekom regelmessigt söndagsarbete, i många
fall uppgående till 12 timmar och deröfver.
Samtliga nu anförda uppgifter om arbets- och måltidsstundernas
längd härröra uteslutande från arbetsgifvarno.
Hvad man vid denna statistik särskildt bör lägga märke till, är,
att det för hvarje rörelse angifna tidsmåttet afser att uttrycka ett medel¬
tal af de olika arbetstider, som inom rörelsen förekomma. Då sålunda föl¬
en stor fabrik med 700—-800 arbetare uppgifves en effektiv arbetsdag af IOV2
timmar (eller med rasterna inräknade 127-j), så innebär detta ingalunda,
att samtlige arbetare skulle vara sysselsatta denna tid, utan inom vissa
Bill. till lliksd. Prof. 1804. 8 Sand. 2 Afd. 2 Band. 18 Höft. 2
10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
afdelningar af fabriken arbetas 10, 9, 8 timmar eller mindre, inom andra
åter 11, 12, 13 timmar eller mera; ja, med regelbundna mellantider
kunna en till två gånger i veckan vissa grupper af arbetare få arbeta
ända till 30 timmar i sträck. Hvad man genom denna statistik erhåller,
är alltså w«Marbetsdagen inom de olika rörelserna. De arbetstider gf
ovanlig längd, som faktiskt förekomma, och som det skulle vara den
ifrågasatta regleringens uppgift att bortskära, äro vida högre.
De hygieniska Då det gäller att bedöma i hvad mån ett yrke med lång arbets¬
am 'dmhven- tid skadligt inverkar på arbetarens helsa, måste det vara af vigt att känna
ska industrien, de hygieniska förhållanden, som inom detsamma äro rådande. Ty värr
gifves det ganska få undersökningar öfver det svenska industriarbetet
i detta hänseende. Den mest betydande är tvifvelsutan den af 1884
års arbetareförsäkringskomité föranstaltade, vid hvilken uppgifter er-
höllos rörande 2,096 industriella rörelser.
Bland de frågor, å hvilka denna komité infordrade svar från helso-
vårds- och kommunalnämnder (genom dem äfven från provinsial-, stads-,
distrikts- och fabriksläkare) samt bergmästare, voro följande:
1) Har någon för arbetarnes helsa menlig inverkan visat sig af
det vid fabrikationen uppkommande dammet? — Här torde bland an¬
nat uppmärksammas det dam, som uppstår vid pulverisering, målning,
torrslipning och torrputsning (t. ex. i cementfabriker, glasbruk, por¬
slins- och kakelugnsfabriker, mjölqvarnar, snusqvarnar), vid häckling,
rensning, kardning och kardslipning (t. ex. i spinnerier, väfverier och
vaddfabriker), vid sortering, skärning och rensning af lump (t. ex. i
pappersfabriker), vid slipning (t. ex. inom jern- och stålmanufakturen)
m. m. dylikt.
2) Har någon för arbetarnes helsa menlig inverkan visat sig ge¬
nom handterandet af giftiga ämnen eller genom vid fabrikationen
alstrade ohelsosamma gaser eller dylikt? — Här torde bland annat upp¬
märksammas handterandet af arsenik och blyföreningar (t. ex. i målare¬
yrket, vid glasyrdoppning och glasyrjustering i porslins- och kakelugns¬
fabriker), beröringen med qvicksilfver (t. ex. vid förgyllning och spegel¬
tillverkning), utströmmande af giftiga gaser (t. ex. i blekerier, kemiska
fabriker, förnicklings- och galvaniseringsfabriker) m. m. dylikt.
Ur svaren på den förra frågan må anföras, att i Stockholm (der un¬
dersökningen var något noggrannare) arbetarne befunnits lidande af dam¬
met vid vaddfabriker, snusqvarnar, benmjölsfabriker, borstbinderifabriker
(rensning och kamning af svinhår), anstalter för rening af tagel, kroll-
11
, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
splint och fjäder, kakelfabriker (glasyrkrossning och satinering), meka¬
niska verkstäder (sotmalning, rensning af gjutgods, torrslipning och
smergling), snickerifabriker (torrslipning och smergling af verktyg, puts¬
ning af träarbeten, dam från sågar och hyfvelmaskiner), qvarnverk
(stenhackning och påfyllning af spanmål), instrumentfabriker (torr¬
slipning), tapetfabriker, stenhuggerier (svarfning af slipstenar), garfverier
(barkmalning), bomullsspinnerier (vid öppningsmaskinerna), tekniska fa¬
briker m. m.
Från landsorten klagades vid sågverken öfver dammet från smergel-
skifvorna. Från jernbruken erfor man, att olägenheter af här omhand-
lade slag förefunnos vid malmkrossning, s. k. kolfatnfng samt slipning.
»De i kolhusen sysselsatta arbetarne (kolfatarne) klaga understundom
öfver, att den fina stybben lägger sig på bröstet, hvarför äfven med
klent bröst utrustade personer snart måste sluta, och andra äfven för
någon tid nödgas upphöra med detta arbete. Samma förhållande, ehuru
icke i fullt så hög grad, förekommer vid den rostade malmens kross¬
ning i det fria: malmdammet spelar här samma roll som kolstybben.»
Från en mekanisk verkstad uppgafs, att slipare och smerglare voro
utsatta för fint dam och derför i de allra flesta fall åsamkade sig sjuk¬
domar, såsom lungsot in. m. Från tryckerierna klagades öfver stil¬
dammet, hvaraf verkan kunde spörjas redan efter ett års vistande deri;
en mycket vanlig följd vore s. k. blyförgiftning. Vid stenhuggerierna
och stensliperierna förekommo alltid skadliga följder af dammet. En
läkare skref: »I qvarnar och qvarnstensbrott äro lungkatarrer vanliga».
Vid ett stort antal bryggerier klagades öfver dammet vid maltkross-
ningen. I fråga om en porslinsfabrik yttrade sig provinsialläkaren så¬
lunda: »Blyförgiftning förekommer ganska ofta hos dem, hvilka hafva
med glasyren att göra, men detta är dock af mindre vigt (!), då dessa
operationer ej fordra någon yrkesskicklighet, och derför de dermed
sysselsatta genast kunna erhålla annat arbete, så snart de visa några
tecken till förgiftning och ersättas af andra»; han tilläde, att somliga
arbetare redan efter 1—2 månader kände börjande symptom till bly¬
förgiftning.
Å den andra af de framstälda frågorna lemnades från Stockholm
det svar, att illamående af arbete med giftiga ämnen eller af under
arbetet utvecklade ohelsosamma gaser blifvit påvisadt vid större och
mindre metallgjuterier (af ångor vid gjutningen), bronsfabriker (af ån¬
gor vid förgyllning), nysilfverfabriker (vid gjutning och försilfring),
kakelfabriker (vid glasyrputsning samt kalcinering af bly och tenn),
blecks!agerifabriker (vid betsning och förtenning), tvättinrättningar (vid
12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
fläckuttagning medelst klorvatten), ljusfabriker . (vid förtenning), gas¬
verk (vid reparation och ändring af gasledningar), chokladfabriker (af
svafvelhaltiga ångor vid kokning), förgyllareverkstäder, fernissfabriker,
stilgjuterier och stereotypgjuterier m. m.
I landsorten klagades från brännerier öfver kolsyran, från kakel¬
fabriker öfver blyförgiftning, från tändsticksfabriker öfver fosforförgift¬
ning, från gasverk öfver lysgasförgiftning, från diverse fabriker, i syn¬
nerhet tapetfabriker, öfver stinkande lim, från tvättinrättningar öfver
klorvattnet o. s. v.
Ehuru inga särskilda frågor framstälts rörande andra helsoskad-
liga inverkningar af industriarbetet, exempelvis sådana, som härröra
från för stark värme eller för stark köld, för fuktig luft, otillräcklig
belysning, onaturlig arbetsställning o. s. v., hade dock i svaren åtskil¬
liga dithörande • uppgifter blifvit lemnade. Sålunda anfördes, att en
synnerligen hög och i hygieniskt hänseende ogynsam temperatur före¬
kom i ett icke obetydligt antal fabriker, såsom i sockerbruk, stereotyp-
och stilgjuterier, färgerier, strykinrättningar, lackerare- och målare¬
verkstäder, hatt- och stearinfabriker, ångpanne- och ångmaskinrum m. m.
Från jerngjuterier klagades öfver den knäböjda ställningen å kalla
marken, från stenhuggerier öfver rheumatism i benen genom berörin¬
gen med den kalla stenen, från gelbgjuterierna öfver den der gängse
s. k. gjutarefrossan, från garfverier öfver den fuktiga luften i arbets¬
lokalerna, från litografiska anstalter öfver ögonlidande genom ansträngdt
.arbete vid gasbelysning o. s. v.
Sällsynta undantag voro de industrier, om hvilkas hygieniska be¬
skaffenhet ett gynsamt omdöme kunde fällas.: Det förnämsta af dessa
undantag var sågverksindustrien. Från flera håll intygades sågverks-
arbetarnes öfverlägsenhet i allmänhet taget, öfver den öfriga fabriks-
befolkningen i fråga om sundhet och lefnadsmod. Sålunda skref en
provinsialläkare, att sågverksrörelsen hade att uppvisa en långt friskare,
hurtigare och raskare arbetspersonal än, minst sagdt, de flesta andra
industrigrenar. Såsom väsentliga orsaker härtill anfördes arbetets om¬
vexlande art samt dess förrättande i fria luften eller uti stora, rymliga
lokaler, der förskämning af luften icke förekomme i någon nämn¬
värd grad.
Upprepade gånger framhåller komitén, att dess uppgifter rörande
yrkenas inflytande på helsan äro mycket ofullständiga. Undersöknings¬
fältet hade varit så stort och undersökningstiden så knapp, att under
densamma endast de mest påfallande helsomenliga verkningarna hunno
visa sig.
13
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotta (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
Den häraf förorsakade ofullständigheten godtgöres emellertid
genom den i hög grad belysande statistik öfver sjuklighet^ och dödlig-%rhdUandena
hetsförhållandena bland den svenska arbetsklassen, som samma komité in?m svery<I<a
föranstaltade, och som omfattade 107,615 dödsfall bland arbetare och *" ne"'
med dem jemförliga personer, hvaraf 54,429 bland män och 53,186 bland
qvinnor. Ur de af komitén uppgjorda tabeller,; hvilkä utvisa fördel¬
ningen af dessa 107,615 dödsfall efter dödsorsaken, må här anföras
följande: •<![ i ii,;;-i ; dcr-i
-o'kj tij; oibnh : jl’! .Igöri m.gihMiTirpi imu!"-.igih bobin; i iftuioi*
flint'/.' liaarn ;;'i' - Oiindod-ir. : : d ’i :hur ob ‘k; t• s?*■>
Af 100 aflidna ined känd dödsorsak afleda af
A , 0'J i: 1 *>'i i;■ *
.. . , i i . i:r ... .r-■*
{.»*(( -■. uO <J :>• * J li.4l i J ! 1. i 1 ! t * C
duuA V,nr joifinvp luniu!
s■:i■ v:.aigi'.4!bobur. r
|
•j. ; ■.
sjukd.
i ande-
drägts-
organ.
|
konsti¬
tutio¬
nella
sjukd.
|
våld¬
samma
dödsor¬
saker
|
infek-
tiona-
o. för-
giftn.-
sjnkd.
|
' oiS-i.
|
-v.
sjukd. i
matsm.
org.
>!• .t
|
0’f
sjukd. i
urin- o.
köns-
org.
|
öfriga
upp-
gifna
döds¬
orsak.
|
boi ! sill (O ! '.‘i" nu eu1.-.'ii
.Män af arbetsklassen....^....t...
|
38,4
|
i
15,6
|
11,5
|
5,7
|
8,1
|
2,8!
|
9,8!
|
5,2
|
3,5
|
Qvinnor äf arbetsklassen..................
|
37,9
|
23,2
|
2,o
|
6,9
|
7,4;
|
2,3
|
8,8.
|
8,8 1
|
3,3
|
Arbetare,qvinnor (familjemedlemmar)...
|
37,2
|
25,5
|
1,7
|
6,2
|
, 7,4
|
2,i!
|
|
8,8
|
3,2
|
-jini Ian<Jet ..........
|
3§,o
|
26J5
|
M,8 .
|
, . A,8
|
7,5.,
|
i U,
|
7,5
|
9,9
|
3;fi
|
i, rfi n ,.Afj städerua v,,.rfnv...,,,
|
38,6
|
18,7
|
! Mb.
|
8,7
|
v.
|
5,2)
|
n,5
|
7,4
|
1,8
|
Y rkesarbeterskor......1.......................
|
41,8
|
it,*
|
4,4
|
11,6
|
7,0
|
3,6
|
8,3
|
8,5
|
3,4
|
på landet ...............
|
41,1
|
12,1
|
4,g
|
11,7
|
7,2
|
2,2
|
7,3
|
9,9
|
3,9
|
i städerna ...............
|
42/8
|
10,1
|
4,o
|
11,4
|
6,7
|
6,1
|
10,3
|
6,1
|
2,5
|
Jordbruksarbetare ...........................
|
36,2
|
19,5
|
10,2
|
5,1
|
8,7
|
2,0
|
10,1
|
5,1
|
4,1
|
Jordbruksarbeterskor........................
|
40,2
|
12,4
|
4,8
|
11,6
|
7,3
|
2,x
|
7,3
|
10,2
|
4,i
|
Industriarbetare ..............................
|
46,o
|
8,2
|
10,7
|
5,9
|
7,5
|
4,i
|
9,0
|
5,0
|
2,4
|
på landet ...............
|
40,8
|
9,7
|
11,9
|
5,5
|
7,1
|
2,0
|
8,5
|
5,4
|
3,1
|
i städerna ...............
|
46,4
|
7,1
|
9,9
|
6,2
|
7,8
|
5,7
|
9,3
|
5,8
|
1,8
|
Industriarbeterskor...........................
|
57,0
|
5,9
|
2,4
|
11,7
|
4,0
|
4,o
|
6,7
|
6,7
|
1,0
|
på landet ...............
|
67,8
|
1,5
|
3,1
|
13,9
|
1,5
|
1,5
|
4,0
|
4,e
|
1,5
|
i städerna ...............
|
54,8
|
6,8
|
2,3
|
11,3
|
4,5
|
4,5
|
7,1
|
7,i
|
1,6
|
Fabriksarbetare ..............................
|
52,3
|
3,5
|
10,1
|
4,0
|
7,5
|
4,0
|
8,o
|
7,o
|
3,0
|
på 'landet ...............
|
44,2
|
3,8
|
15,4
|
1,9
|
11,6
|
—
|
13,5
|
5,8
|
3,8
|
i städerna ...............
|
55,1
|
3,4
|
8,2
|
4,8
|
6,1
|
6,4
|
6,8
|
7,5
|
2,7
|
Fabriksarbeterskor...........................
|
58,4
|
6,4
|
4,7
|
13,6
|
2,9
|
1,8
|
4,1
|
7,0
|
1,2
|
på landet ...............
|
59,5
|
3,1
|
0,2
|
9,4
|
—
|
3,1
|
6,2
|
9,4
|
3,1
|
i städerna ...............
|
58,3
|
7,9
|
4,3
|
14,4
|
3,6
|
1,4
|
3,6
|
6,5
|
0,7
|
Arbetare inom handeln...............T....
|
36,o
|
7,t
|
8,7
|
8,c
|
11,6
|
9,0
|
9,o
|
6,3
|
2,2
|
14
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
»Bland dödsorsakerna», säger komitén, »intaga sjukdomar i ande¬
drägtsorganen ett synnerligen betydande rum.---Hvad det stora
antalet dödsfall i följd af konstitutionella sjukdomar vidkommer, är att
observera, att till dylika sjukdomar har räknats jemväl cdderdomsaftyning.
Häri ligger äfven den egentliga förklaringen till det stora antalet döds¬
fall i följd af konstitutionella sjukdomar å landsbygden: å landsbygden
är antalet äldre personer relativt vida talrikare än i städerna.---
Bland yrkesutöfvare inom industrien är antalet dödsfall i följd af sjuk¬
domar i andedrägtsorganen synnerligen högt. Ej mindre än 46,6 pro¬
cent af de industriella arbetarne aflida — — — på grund af denna
dödsorsak. Anmärkningsvärdt höga siffror utvisa i detta afseende
porslinsarbetare 91,s procent, tobaksarbetare 57,7 procent, maskin¬
arbetare och gjutare 56,4 procent, boktryckeriarbetare 54,4 procent,
målare och tapetserare 52,2 procent samt mjölnare likaledes 52,2 pro¬
cent. — — — Hvad angår dödsorsakerna bland qvinnor, må fram¬
hållas, att dödsfall i följd af sjukdomar i andedrägtsorganen synas
oftare förekomma bland qvinliga yrkesutöfvare än bland familjemed¬
lemmar. Bland fabriksarbeterskor utgöra dylika dödsfall 58,4 procent,
ibland sömmerskor 56,3 procent».
På grund af den olika yrkessjukligheten visade sig ock inom
olika yrken medellifslängden och dödligheten vid olika åldrar synner¬
ligen olika. Komitén lemnade härom bland annat följande uppgifter:
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18. 15
|
hK£
en S5 p*
*-* fl>
Se. g: D
|
GG
P
P
P
O
|
Af
|
1,000 femtonåringar qvarlefva vid
|
Årliga antalet aflidna
promille i åldern
|
|
B
|
tf
ft
a>
►i
|
15 år
|
25 år
|
35 år
|
46 år
|
56 år
|
65 år
|
20—25
år
|
25—46
år
|
45—66
år
|
Jordbruksarbetare ...............
|
(53,4
|
.
|
1,000
|
(957)
|
(897)
|
(830)
|
(785)
|
(578)
|
6,5
|
6,4
|
16,7
|
Bruksarbetare och kolare......
|
55,8
|
|
1,000
|
906
|
915
|
855
|
771
|
626
|
|
|
|
Timmerhuggare och sågare ...
|
63,0
|
|
1,000
|
913
|
871
|
824
|
754
|
589
|
6,0
|
4,7
|
12,5
|
Timmermän........................
|
61,1
|
|
1,000
|
942
|
876
|
807
|
697
|
626
|
\ 9,9
|
8,2
|
18,4
|
Snickeri- och tunnbinderiarb.
|
51,o
|
|
1,000
|
939
|
867
|
790
|
685
|
623
|
1
|
|
|
Gruf- och stenbrottsarbetare...
|
50,7
|
|
1,000
|
982
|
933
|
843
|
708
|
517
|
|
7,9
|
21,4
|
Garfveriarbetare ..................
|
60,7
|
|
1,000
|
953
|
899
|
822
|
695
|
515
|
8,8
|
6,4
|
21,7
|
Mjölnare ...........................
|
50,4
|
|
1,000
|
955
|
883
|
800
|
681
|
608'
|
6,0
|
8,9
|
20,5
|
Skomakeri- o. sadelmakeriarb.
|
49,0
|
|
1,000
|
929
|
854
|
768
|
057
|
499
|
10,4
|
9,1
|
18,s
|
Smeds- och vagnmakeriarb....
|
49,8
|
|
1,000
|
949
|
872
|
784
|
666
|
496
|
8,8
|
9,2
|
20,o
|
Spinneri- och väfveriarbetare
|
48,7
|
|
1,000
|
940
|
865
|
790
|
647
|
478
|
12,4
|
8,5
|
27,9
|
Skrädderi- och hattmakeriarb.
|
48,7
|
|
1,000
|
914
|
820
|
732
|
628
|
478
|
10,7
|
10,8
|
18,6
|
Målare och tapetserare.........
|
47,4
|
|
1,000
|
934
|
850
|
756
|
636
|
442
|
8,1
|
10,3
|
22,1
|
Färgeri- och blekeriarbetare...
|
46,6
|
|
1,000
|
953
|
858
|
761
|
613
|
435
|
15,7
|
11,7
|
24,0
|
Maskinarb., gjutare, varfsarb.
|
45,6
|
|
1,000
|
891
|
797
|
692
|
576
|
422
|
10,1
|
12,5
|
20,4
|
Murare, stenläggare m. fl.......
|
45,5
|
|
1,000
|
899
|
797
|
695
|
678
|
428
|
11,2
|
12,9
|
21,9
|
Bagare och sockerbagare......
|
45,2
|
|
1,000
|
934
|
847
|
734
|
690
|
400
|
10,0
|
11,4
|
25,6
|
Tegel-, kakel- och porslinsarb.
|
41,9
|
|
1,000
|
909
|
809
|
681
|
633
|
360
|
10,7
|
14,2
|
28,8
|
Slagtare..............................
|
40,5
|
|
1,000
|
861
|
756
|
640
|
508
|
353
|
11,«
|
14,4
|
25,8
|
Koppar-, bleck- o. plåtslagare
|
40,3
|
|
1,000
|
918
|
815
|
688
|
645
|
382
|
|
|
|
Instrument- och urmakare ....
|
39,2
|
|
1,000
|
843
|
725
|
602
|
491
|
359
|
Jl3,o
|
17,5
|
28,5
|
Guldsmeder och metallarbetare
|
38,9
|
|
1,000
|
897
|
■ 786
|
649
|
480
|
273
|
Boktryckeriarbetare ..............
|
37,o
|
|
1,000
|
804
|
727
|
001
|
468
|
315
|
13,9
|
18,7
|
29,9
|
|
34,6
|
|
1,000
|
910
|
762
|
590
|
386
|
191
|
11,8
|
20,8
|
51,7
|
Tobaksarbetare ..................
|
33,1
|
|
1,000
|
819
|
G93
|
652
|
385
|
217
|
21,2
|
17,0
|
37,8
|
Dessa uppgifter visa, att inom många yrken döden i regeln in¬
träder under de tidigare åldrarna, medan den deremot inom andra in¬
träder först vid senare åldrar, hvadan hos de förra medellifslängden
blir låg, hos de senare jemförelsevis hög.
Bland industriarbetarne är, säger komitön, »dödligheten i alla
åldrar (som af statistiken beröras) högre än inom hela den manliga be¬
folkningen. — — — Bland bokbinderi-, boktryckeri- och tobaksarbetare
samt fabriksarbetare utan uppgifvet yrke är dödligheten--ovanligt
16
Andra Kammaréns Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18,
hög i både yngre och äldre åldrar; deremot ringa, för såväl högre som
lägre åldrar, bland bruksarbetare, timmerhuggare och sågare, äfvensom
snickare och tunnbindare samt timmermän. — — — Stadslifvets men¬
liga inflytande på lielsan träder otvetydigt fram i de yrken, som utvisa
en stor dödlighet, Iandtlifvets mera helsosamma inverkan åter i dem,
hvilkas dödlighet visat sig vara ringa.»
Jemforda med befolkningen i dess helhet, fortsätter komitén, in¬
taga jordbruksarbétarne med hänsyn till dödligheten en synnerligen för¬
delaktig ställning. Af utredningen synes framgå, att den lägre dödlig¬
heten bland jordbruksarbetare i viss mån torde få tillskrifvas den om¬
ständigheten, att sjukdomar i andedrägtsorganen icke förekomma bland
dem fullt så ofta som inom flertalet andra jo-kesgrupper. Närmare
hvar femte jordbruksarbetare aflider af ålderdomsaftyning.
I likhet med jordbrukareklassen utmärkes äfven eu annan å lands¬
bygden väsentligen hemmahörande yrkesgrupp, nemligen graf- och bruks¬
arbetare, i vårt land af en synnerligen ringa dödlighet, i synnerhet de
sistnämda. Den industriella yrkesgrupp, som näst bergshandteringen
utvisar de gynsammaste dödlighetsförhållandena, är trävaruindustrien,
och bland dithörande yrken må i detta hänseende särskildt framhållas
sågverksarbetare jemte timmerhuggare och flötare. Den ringa dödligheten
bland dem torde i väsentlig mån böra tillskrifvas deras vistelse på lands¬
bygden. Äfven bland snickare och timmermän samt öfriga yrkesutöfvare
inom trävaruindustrien, såsom svarfvare, korkskärare, korgmakare m. fl. äro
förhållandena jemförelsevis gynsamma. Äfven för garfvare är dödlig¬
heten låg, beroende i viss mån derpå, att sjukdomar i andedrägtsorganen
bland dem ej äro så vanliga som bland flertalet industriarbetare. Icke
heller qvarnindustrien synes i vårt land vara att räkna till de mest ohelso-
samma yrkena.
Delade mellan landsbygden och städerna äro smederna samt
maskin- och gjuteriarbetarne, hvilket äfven röjer sig i de bland dem
rådande dödlighetsförhållandena. Bland smederna, af hvilka flertalet till¬
höra landsbygden, är dödligheten mindre än bland maskin- och gjuteri¬
arbetarne-, hvilka till öfvervägande del hafva sin vistelse i städerna.
Till de mera ohelsosamma yrkena hör i vårt land bagerikandtenngen.
Bland dödsorsaker, hvilka i mera ovanlig grad förekomma bland bagare,
märkas hjern- och nervsjukdomar, sjukdomar i cirkulationsorganen samt
infektions- och förgiftningssjukdomar, hvaraf resp. 11,4, 10,5 och 10,i
procent af dödsfall bland bagare föranledas, medan motsvarande procent¬
tal för manliga yrkesutöfvare inom industrien i dess helhet utgöra resp.
7,5, 4,i och 5,9 procent.
17
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
En industrigren, som med afseende på dödligheten bland dess
idkare intager en särdeles märklig plats, är Ur godsindustrien. Ehuru
dithörande yrken till stor del utöfvas på landsbygden, hvars helsosamma
inflytande röjer sig inom alla andra der hemmahörande yrken, är bland
denna industris arbetare dödligheten synnerligen hög. Endast några
få yrken kunna i detta hänseende uppvisa högre siffror, och dessa yrken
äro samtliga att anse som stadsmannanäringar. Äfven glasbruksarbetarnes
dödlighetsförhållanden måste betraktas som synnerligen ogynsamma.
Bland slagteri- och bryggeriarbetare är dödligheten likaledes hög;
ovanligt många dödsfall inträffa här till följd af hjern- och nervsjuk¬
domar samt infektions- och förgiftningssjukdomar.
Koppar-, bleck- och plåtslagare, instrument- och urmakare samt guld¬
smeder och metallarbetare äro utsatta för en synnerligen hög dödlighet.
Särskilt är detta fallet med guldsmeder och metallarbetare, bland hvilka
inom de flesta åldrar det relativa antalet dödsfall är omkring dubbelt
så stort som bland den manliga befolkningen i dess helhet. Bland döds¬
orsaker, som i mera ovanlig grad förekomma inom nu berörda yrken,
må framhållas hjern- och nervsjukdomar, hvaraf 14,7 procent af guld¬
smederna och metallarbetarne aflida, medan detta är förhållandet med
endast 8,i procent bland män i allmänhet. Ännu sämre är förhållandena
bland boktryckeri- och bokbinderiarbetarne samt tobaksarbetarne, af hvilka
senare öfver hälften eller 57,7 procent ådraga sig döden genom sjuk¬
domar i andedrägtsorganen.
Äfven den s. k. Nya arbetareförsäkringskomitén af 1891 fram¬
håller kraftigt, att industriarbetet i vårt land utöfvar ett synner¬
ligen farligt inflytande på industriarbetaren, samt att yrkesfarorna ge¬
nom nutidens produktionssätt långt ifrån att hafva minskats snarare
hafva ökats. »Det är», säger komitén, »ett allmänt kändt förhållande,
att dödligheten inom olika samhällsklasser är ganska olika allt efter
beskaffenheten af sysselsättning och lefnadsvilkor i öfrigt. Sålunda är,
hvad särskildt kroppsarbetarne angår, medellifslängden för dem, som
äro sysselsatta i jordbruket och vissa dermed likartade yrken, ej oväsent¬
ligt längre än för arbetare i flertalet af de industriella yrkena». Dessas
skadlighet visar sig dels genom högre olyckfallsfreqvens, dels genom
högre sjuklighet och dödlighet. Deras verkan i sistnämnda afseende är
ej mindre beaktansvärd än deras verkan i det förra. Om arbetaren,
säger komitén, förlorar sin arbetskraft, sitt enda förvärfsmedel, genom
olycksfall eller häftig ansträngning eller genom mera långsamt verkande
orsaker, såsom kroniska sjukdomar, kan för honom vara temligen lik¬
giltigt. Ofta kan till och med den arbetare, som drabbats af ett vanligt
Bill. till Biksd. Prof. 1884. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 18 Höft. 3
18 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 19.
olycksfall, t. ex. förlorat en arm eller ett ben, vara i öfrigt fullt frisk '
och derför mindre dåligt stäld än den, hvilkens helsa blifvit för alltid
bruten. Man har ofta, framhåller komitén vidare, varit benägen att gifva
olycksfallen en viss principiel undantagsställning. Det är dock svårt att
inse, fortsätter den, hvarför olycksfallen i arbetet skola betraktas ur väsent¬
ligen annan synpunkt än yrkessjukdomarna. »Båda äro i lika hög grad
beroende af yrkets beskaffenhet. Likasom olycksfallens antal är större
inom vissa yrken än inom andra, medföra äfven en del yrken i öfrigt
större fara för helsan än andra. I sjelfva verket kan man uppfatta det
inom farligare yrken så småningom fortgående försvagandet af arbets¬
kraften genom sjuklighet eller för tidig ålderdom såsom resultat af ett
antal på hvarandra följande, hvar för sig omärkliga smärre olycksfall.
Någon principiel åtskillnad emellan olycksfallen och yrkessjukdomarna
torde härutinnan svårligen kunna göras.»
Ej heller låter sig en dylik principiel åtskilnad genomföra bland
de särskilda yrkessjukdomarna inbördes. Somliga af dessa kunna upp¬
träda under mera vederstyggliga och upprörande former, men det är
dermed ingalunda sagdt, att dessa äro de farligaste, de som framför alla
andra böra motarbetas. I senaste arbetareskyddskomités betänkande
anföres en i detta afseende belysande, af en läkare anstäld jemförelse
mellan fosfornekrosen och öfriga yrkessjukdomar. Nämnde läkare ansåg
fosfornekrosen i farlighet stå betydligt tillbaka för många andra yrkes¬
sjukdomar, särskildt de s. k. stoftinhalationssjukdomarna, hvilka vore
särdeles allmänna och oftast utgjorde den grundläggande orsaken till
sekundära, döden medförande förändringar i lungorna.
Jämförelse För att få en föreställning om det svenska industriarbetets be-
ilets odtdle skaffenhet i hygieniskt afseende iförhållande till utlandets anstälde 1884
Ughetaförhäi- års arbetareförsäkringskomité en jemförelse med de land, der några
industrien"?tillförlitliga undersökningar då förelågo, nemligen England, Schweiz
undra land. och Danmark. Såsom allmänt resultat häraf framgick, att i de mindre
helsomenliga yrkena förhållandena i Sverige i allmänhet äro bättre,
inom de mera helsomenliga yrkena deremot i regeln sämre än i nämnda
tre land.
Jordbruksarbetarne intaga öfverallt en synnerligen fördelaktig
Ställning. Bland bergsbruksarbetarne är dödligheten i England något
större och i Schweiz vida större än i vårt land. Undantager man den
19
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
lägsta åldersgruppen, så visa sig dödlighetsförhållandena bland snickare
och timmermän i vårt land vara ungefär desamma som i England, men
ej oväsentligt bättre än i Schweiz och Danmark.
Bland färgeri- och blekeriarbetare är deremot i Sverige dödlig¬
heten i åldrarna under 45 år större än i England, bland målare och
tapetserare väsentligt högre i åldern 20—25 år, densamma i åldern
25—45 år, men lägre i åldern 45—65 år. Bland murare och stenläg¬
gare inträder döden i Sverige likaledes vid tidigare ålder än i England,
Schweiz och Danmark. Medan dödlighetsförhållandena bland bagare i
England och Schweiz måste anses ganska goda, äro de deremot hos
oss ogynsamma, och jemför man dödlighetsförhållandena bland bagare
i Sverige och Danmark, så te sig förhållandena i vårt land ännu sämre
än hvad jemförelsen med de båda andra länderna utvisar. Äfven bland
smides-, maskin- och gjuteriarbetarne är dödligheten intill 45 år större
än i England, Schweiz och Danmark. Bland tegel-, kakel- och porslins-
arbetarne är den betydligt högre än i England i åldern 20—25 år, något
högre i åldern 25—45 år samt lägre i åldern 45—65 år. Äfven för
instrument- och urmakare, guldsmeder och metallarbetare, boktryckeri-
och bokbinderiarbetare samt tobaksarbetare utvisar Sverige genom¬
gående högre dödliglietssiffror än de öfriga land, från hvilka tillförlit¬
liga uppgifter stodo 1884 års komité till buds.
Det nu anförda torde vara nog för att styrka, hvad redan genom
den dagliga erfarenheten är nogsamt kändt, nemligen att industriarbetet
i vårt land i många fall till sjelfva sin beskaffenhet är synnerligen men¬
ligt för arbetarnes helsa, och att det följaktligen måste vara ett sam¬
hällsintresse af genomgripande vigt att finna något medel, hvarigenom
dess skadliga inflytelser kunde i möjligaste mån begränsas.
Åtskilliga sådana medel hafva blifvit med större eller mindre
framgång pröfvade. Sålunda hafva på vissa ställen damalstrande ma¬
skiner omslutits med hufvar och förbundits med sugfläkt eller dylikt,
damalstrande operationer eller arbeten med giftiga eller giftutvecklande
ämnen hafva förlagts till särskilda rum, torrmalning och torrslipning
hafva utbytts mot våtmalning och våtslipning, vid smergelskifvofna
hafva anbragts vattenlådor, afsedda att uppsamla en del af det kring-
rykande dammet, arbetarne hafva försetts med respiratorer eller våta
svampar för mun och näsa, med masker eller glasögon till skydd mot
metallflisor eller kringstänkande syror, med vantar vid händernas ned-
doppning i giftiga vätskor o. s. v.
Behöjligheten
aj verksamma
skyddsåtgär¬
der.
20
B ek Öflig het eu
af en utred¬
ning rörande
frågan om
reglering af
arbetstiden.
Andra Kammarens Tillfälliga ty skotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
Enligt den af 1884 års arbetareförsäkringskomité i detta hän¬
seende verkstälda undersökningen hade emellertid dylika skydds¬
åtgärder blott i ytterst ringa mån blifvit införda inom den svenska
industrien. De hade ansetts allt för kostsamma, i synnerhet för de
mindre industriidkarne. Läkare, som i afseende härå velat gifva råd,
hade mötts med det svaret, att de föreslagna åtgärderna vore för dyra,
och att tiderna vore för dåliga för att medgifva deras vidtagande.
Sådana medel som respiratorer eller våta svampar för tilltäppning af
mun och näsa hade sällan varit att tillgå, och äfven der detta vore
förhållandet, hade de ofta af arbetarne befunnits hinderliga och obe¬
hagliga vid arbetet samt dessutom allt för litet skyddande. De an¬
stalter, som gjorts mot spridningen af dam eller giftiga ämnen och
ohelsosamma gaser, hade endast sällan visat sig fullt verksamma o. s. v.
I betraktande häraf borde man enligt motionärens mening taga
under öfvervägande, huruvida ej en mera effektiv begränsning af in¬
dustriarbetets helsomenliga inflytelser skulle äfven i vårt land kunna
åstadkommas genom någon begränsning af den tid, hvarunder dessa
helsomenliga inflytelser få verka på organismen, d. ä. genom en lagstadgad
reglering af arbetsdagen. På hvilka industrigrenar denna reglering
borde tillämpas och till hvilka maximimått arbetsdagen inom hvar och
en af dem borde hos oss fastställas, har han velat få utrönt genom
den af honom begärda utredningen.
Utskottet, som på grund af de omständigheter, hvilka i det före¬
gående blifvit anförda, finner eu sådan utredning vara af de faktiska
förhållandena hos oss påkallad, har emellertid icke ansett ändamåls¬
enligt, att föremålet för densamma skulle i allo erhålla den begräns¬
ning, som af motionären blifvit föreslagen. Enligt hans hemställan
skulle utredningen afse att upplysa, »i hvad mån åtgärder äfven i vårt
land kunna vara lämpliga för ordnande af förhållandet mellan arbets¬
givare och arbetare beträffande reglering af arbetstiden, särskildt vid
offentliga arbeten samt inom alla sådana näringsgrenar, som äro under¬
kastade yrkesinspektion». Utskottet anser för sin del, att i en fråga,
som hittills varit så litet behandlad i vårt offentliga lif, utredningen
borde få afse icke allenast i hvad mån dylika åtgärder kunna vara
»lämpligas, utan äfven huruvida de öfver hufvud taget kunna anses
behöfliga. Utan att på något sätt underskatta de fördelar i intellektudt
och moraliskt afseende, som en måttlig begränsning af arbetstiden skulle
medföra, har utskottet vidare varit af den tanke, att den hygieniska
synpunkten, hvilken af Andra Kammarens första tillfälliga utskott vid
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18 21
1891 års riksdag i främsta rummet betonades, äfven borde i den före¬
slagna skrifvelsen i synnerhet framhållas. I enlighet härmed borde
utredningen särskildt röra frågan om arbetstidens reglering vid sådana
fabriker eller andra industriella inrättningar, i hvilka arbetet genom
sin art menligt inverkar på arbetarens helsa, alltså icke de yrkes¬
grenar, hvilka med hänsyn till sjuklighets- och dödlighetsförhållandena
befinna sig i en jemförelsevis fördelaktig ställning, såsom fallet bland
annat är med jordbruksarbetet. Att regleringen — i händelse den be¬
funnes lämplig — skulle gälla helsomenliga industrier äfven i statens
och kommunernas tjenst, finner utskottet falla af sig sjelft.
Mot förslaget att nu underkasta föreliggande fråga en grundlig
och allsidig utredning har den invändningen blifvit framstäld, att Riks¬
dagen förlid et år med anledning af en då väckt motion ingått till
Kongl. Maj:t med anhållan »om utredning rörande lämpligaste sättet
för samlande, bearbetande och publicerande genom statens försorg af
en svensk arbetsstatistik samt om framläggande för Riksdagen åt de
förslag, som med anledning häraf må synas vara påkallade».
Denna hemställan, öfver hvilken Kongl. Maj:t begärt kommers-
kollegii yttrande, synes emellertid ej innebära någon tillräcklig grund
för den nu af utskottet önskade utredningens undanskjutande. Äfven
om en utredning rörande lämpligaste sättet för samlande, bearbetande
och publicerande af en svensk arbetsstatistik kommer till stånd, och
om en kongl. proposition angående upprättandet af en arbetsstatistisk
byrå under den närmaste framtiden kommer att föreläggas Riksdagen
och varder af densamma antagen, så framgår likväl af den 1893 aflåtna
riksdagsskrifvelsen härom, att denna arbetsstatistiska byrå icke skulle
få till uppgift att verkställa en utredning af det slag, som utskottet nu
begär. Dess sak måste blifva att insamla, sammanställa och offentlig¬
göra statistiska data, som kunna tjena till underlag vid bedömandet af
den ena eller andra sociala lagstiftningsfrågan, men icke att låta sina sta¬
tistiska framställningar utmynna i några tillstyrkande eller afstyrkande
utlåtanden om hvad statsmagterna efter byråns mening böra göra eller
icke göra. Liksom man vid sociala lagstiftningsfrågor behöfver social¬
statistik, så behöfver man vid skogslagstiftningsfrågor skogsstatistik,
vid läroverksfrågor skolstatistik o. s. v., men ingen ifrågasätter, att de
statistiska myndigheterna tillika skola verkställa några utredningar om
behöfligheten och lämpligheten af den ena eller andra åtgärden på
dessa områden, t. ex. af eu skogslagstiftningsreform, eu läroverks-
reform eller dylikt. Utredningar, som icke enbart eller ens hufvud¬
sakligen kunna bestå i framläggandet af statistiska sifferuppgifter,
22 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
måste det alltid blifva statsmagternas sak att hädanefter såsom hittills
föranstalta.
Den föreslagna socialstatistiken skulle visserligen komma att in¬
samla uppgifter äfven om arbetstiderna inom de olika yrkena, alltså
uppgifter af väsentligen samma slag, som blifvit infordrade, bearbetade
och framlagda af 1875, 1884 och 1891 års komitéer. Men detta skulle
vara blott ett af föremålen för dess verksamhet. Enligt riksdags-
skrifvelsen af den 2 maj 1893 skulle denna omfatta två stora grupper
af uppgifter: a) antalet i de särskilda yrkena anstälda arbetare, för¬
delade efter ålder, kön och civilstånd; aflöning och aflöningssätt (tidlön,
med eller utan premie, styckelön, andel i vinsten o. s. v.), arbetstiden;
arbetslokalernas tillstånd, helsovådliga inflytelser m. m.; arbetarens ut¬
gifter för sitt uppehälle, födans beskaffenhet, lifsmedelsprisen; bostads¬
frågan; hustruns sysselsättning utom hemmet; arbetslöshet; strejker;
olycksfall i arbetet; sparkassor och insättningar i sparbanker; koopera¬
tiva företag; inrättningar till främjande af arbetsklassens materiella,
intellektuella och moraliska fromma o. s. v.
Arbetstiden inom de olika yrkena skulle således utgöra blott en af
de oändligt många punkter, som tid efter annan skulle komma i åt¬
njutande af speciel statistisk behandling, och det är naturligtvis omöjligt
att med någon grad af sannolikhet kunna veta, när turen en gång komme
till just denna punkt. Då nu nämnda socialstatistik skulle omfatta
samtliga sociala förhållanden, och statistik är nyttig vid bedömandet
af alla sociala frågor, så måste konseqvensen af den gjorda invänd¬
ningen blifva den, att hela det sociala lagstiftningsarbetet i vårt land
skulle ligga nere under den tid, som behöfdes för att ett förslag om
socialstatistikens ordnande skall hinna utarbetas, framläggas, antagas
och utföras, samt derutöfver äfven tills det socialstatistiska materialet
från olika områden blifvit för någon längre period insamladt, bearbetadt
och offentliggjordt.
Utskottet, som icke kan erkänna det berättigade i donna tanke¬
gång, anser en utredning af den nu föreliggande frågan vara ur flera
synpunkter af så genomgripande vigt, att densamma icke bör undan¬
skjutas till en oberäknelig framtid, samt hemställer derför,
att Andra Kammaren för sin del ville besluta, det
Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes genom sakkunniga personer
låta utreda, huruvida och i hvad mån åtgärder äfven i
vårt land kunna vara behöfliga och lämpliga för ord-
23
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18.
nande af förhållandet mellan arbetsgifvare och ar¬
betare beträffande reglerandet af arbetstiden, särskildt
inom sådana fabriker och andra industriella inrätt¬
ningar, i hvilka arbetet genom sin art menligt in¬
verkar på arbetarens helsa.
Stockholm den 13 april 1894.
På utskottets vägnar:
G. F. Östberg.
Reservation
af herrar Östberg och Barm, som under åberopande af de skäl, som
anförts af Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott vid 1893 års
riksdag (utlåtandet n:o 21), yrkat afslag å motionen.