G
Statsutskottets Utlåtande N:o 33.
N:o 33.
Ank. till ltiksd. kansli den 3 april 1894, kl. 12 raidd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
förskjutande af den v ägupp skattning snämnderna till¬
kommande ersättning m. m. (2:a U. A.)
Under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden den 9 nästlidne mars har Kongl. Maj:t i en samma dag
aflåten, till statsutskottet remitterad proposition (N:o 50) föreslagit Riks¬
dagen medgifva, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga
län skulle ega att, intill dess de i 52 § af lagen angående väghållnings-
besvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891 omförmälda väg-
kassor i de särskilda väghållningsdistrikten hunnit bildas, af om händer
hafvande medel förskjuta dels till vägstyrelserna, uppå behöriga re-
qvisitioner, de belopp, som erfordrades för gäldande, enligt reqvisi-
tionerna bilagda, af vägstyrelserna granskade och godkända räkningar,
ej mindre af den ersättning, som enligt 50 § af nämnda lag tillkomme
ordförande och ledamöter i de särskilda nämnder, hvilka enligt 46 § i
samma lag hade att uppskatta årliga kostnaden för underhållet af all¬
män väg den tid, marken vore bar, än äfven af de kostnader för skrif-
biträde och expenser för dessa nämnder, hvilka för fullgörande af
nämndernas uppdrag kunde ifrågakomma och borde af vägkassorna be¬
stridas, allt med skyldighet för vederbörande vägstyrelse att, så snart
tillräckliga tillgångar hunnit i vägkassan inflyta, godtgöra de sålunda
Statsutskottets Utlåtande N:o 33.
7
förskjutna medlen mot återbekommande af de till Kongl. Maj:ts be¬
fallningshafvande ingifna räkningarne, dels ock, likaledes mot ersättning
af vederbörande vägkassa, kostnaden för offentliggörande i länskun-
görelserna af vägnämndernas uppskattningsinstrument.
Till ofvan omförmälda statsrådsprotokoll bar chefen för civildepar¬
tementet till en början erinrat, hurusom enligt 50 och 53 §§ i lagen
angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober
1891 ordförande och ledamöter i de särskilda nämnder, hvilka enligt
samma lag skulle inom de särskilda väghållningsdistrikten uppskatta år¬
liga kostnaden för underhållet af allmän väg den tid, marken vore bar,
vore berättigade till ersättning af den för väghållningsdistriktet bildade
vägkassan. Ersättningen till ordföranden, hvilken förordnades af Kongl.
Maj :ts befallningshafvande, utginge med samma belopp, som enligt rese-
reglementet tillkomme kronofogde, hvaremot ledamöterne, af hvilka en
utsåges af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och de två öfrige af de
väghållningsskyldige, åtnjöte godtgörelse i likhet med hvad om ledamot
i egodelningsrätt vore eller blefve stadgadt. Instrumenten öfver de af
nämnderna gjorda uppskattningar skulle enligt 51 § af lagen insändas
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som hade att i länskungörelserna
offentliggöra dom.
Från vissa länsstyrelser hade, enligt hvad departementschefen vidare
anfört, till Kongl. Maj:t inkommit framställningar, åsyftande att ersätt-
ningarne till väguppskattningsnämnderna och kostnaderna för uppskatt-
ningsinstrumentens tryckning i länskungörelserna måtte få af statsmedel
förskjutas, intill dess vägkassorna hunnit komma till stånd.
Sålunda hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads
län, enär det syntes blifva förenadt med svårigheter att finna lämpliga
personer, som vore villige att åtaga sig förenämnda uppdrag, om den
stadgade ersättningen derför icke kunde erhållas förr än år 1895, då medel
först komme att i vägkassorna inflyta, hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes
tillåta Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande att af om händer haf¬
vande allmänna medel till de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande för¬
ordnade ordförande och ledamöter i vägnämnderna inom länet i enlighet
med aflemnade räkningar förskottsvis utbetala dem tillkommande ersätt¬
ningar samt för de sålunda förskjutna beloppen af vederbörande väg-
kassor taga godtgörelse vid uppbörden år 1895 af de till dem infly¬
tande medel.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län hade, med åbe¬
ropande, bland annat, af samma skäl, som anförts af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Kristianstads län, hemstält, att, åtminstone hvad
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 33.
anginge Skaraborgs län, ersättning till ordförande och ledamöter i de
särskilda uppskattningsnämnderna måtte få, efter granskning af afgif¬
vande räkningar, utanordna^ af statsmedel under titel »förskott att af
vederbörande vägkassa ersättas».
Vidare hade Ivongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län an¬
mält, att den för Faurås härads väghållningsdistrikt tillsatta uppskatt-
ningsnämnden hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande gjort förfrågan,
huruvida icke, sedan nämndens arbeten dåmera afslutats, den nämnden
tillkommande ersättning, utgörande omkring 1,350 kronor, i hvilket be¬
lopp jemväl inginge godtgörelse för sådan med nämndens arbete förenad
kostnad som renskrifning, tryckning af blanketter till uppskattnings-
instrument och dylikt, kunde af statsmedel nämnden förskjutas. Tillika
hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med erinran att enligt kongl.
cirkuläret den 30 november 1876 tryckning af län skungörelse, som
afsåge landskommuns eller menighetsstyrelses angelägenheter och dylikt,
skulle bekostas af den, som föranledt införandet eller hvars angelägen¬
het kungörelsen afsåge, anfört, att, då, i betraktande af 46 § i ofvan-
nämnda lag, uppskattningsinstrumentens offentliggörande i länskungö-
relserna måste anses ega rum i vederbörande väghållningsdistrikts
intresse, kostnaden derför borde betalas af vägkassan, men att, då
enligt åberopade cirkulär tryckningskostnad för länskungörelser, hvilkas
tryckning icke af staten gäldades, skulle af vederbörande expeditions-
hafvande bestridas med de afgifter, som han för kungörelserna egde
uppbära, landssekreteraren hade att till vederbörande boktryckare för¬
skjuta ifrågavarande kostnad, hvilken för Hallands län kunde beräknas
till 1,050 kronor, utan att derför kunna af vägstyrelserna undfå er¬
sättning förrän tidigast i maj månad år 1895. Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande hade derför hemstält, att såväl den samtliga väguppskatt-
ningsnämnderna i länet tillkommande ersättning som ock kostnaden
för införandet i länskungörelserna af uppskattningsinstrumenten måtte
under de vilkor, Kongl. Maj:t kunde finna skäligt föreskrifva, få af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande af under händer varande medel
förskjutas.
Slutligen hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län
anmält, att den för Luggude härads väghållningsdistrikt tillsatta upp-
skattningsnämnden, vid aflemnandet af instrument öfver den af nämnden
verkstälda uppskattning, tillika ingifvit fem räkningar å tillsammans
1,087 kronor 68 öre öfver den nämndens ledamöter tillkommande rese-
och traktamentsersättning äfvensom öfver ersättning åt ett skrifbiträde,
med anhållan att ersättningsbeloppet måtte varda af allmänna medel
Statsutskottets Utlåtande N:o 33.
9
förskottsvis utbetaladt, intill dess vägkassa hunnit bildas och vägstyrel-
sen satts i tillfälle att till statsverket återgälda de förskjutna medlen;
och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med anledning deraf, hem¬
stält om bemyndigande att af om händer hafvande medel förskjuta den
ersättning, som efter behörig granskning af uppgjorda räkningar kunde
befinnas tillkomma ledamöterna i nyss omförmälda nämnd äfvensom
de ledamöter uti öfriga uppskattningsnämnder i länet, hvilka derom
gjorde framställning.
Till följd af remiss hade kammarkollegium och statskontoret öfver
Kongl. Majrts befallningshafvandes i Kristianstads län och Skaraborgs
län ofvanberörda framställningar afgifvit gemensamt utlåtande, deri
embetsverken — som ansett att, då ordförande och ledamöter i upp-
skattningsnämnderna vore lagligen berättigade att för ifrågavarande
uppdrag erhålla godtgörelse, de ock syntes kunna fordra att utfå den¬
samma omedelbart efter uppdragets fullgörande, samt att, då ingen
vore - pligtig att på grund af innehafvande embete eller tjenst utföra
uppdraget, svårighet komme att uppstå att för detsamma erhålla lämp¬
liga personer, om med ersättningens utbetalande komme att dröja längre
tid — anfört: att, då, på sätt i ärendet framhållits, vägkassorna icke
förr än tidigast år 1895 erhölle tillgångar för bestridande af dem ålig¬
gande utgifter, samt för vägstyrelserna, hvilka hade att till nämnderna
utbetala dem tillkommande ersättning, andra medel icke torde finnas
för detta ändamål tillgängliga, de gjorda framställningarna om nämnda
ersättningars förskotterande af statsmedel vid första tillämpningen af
väglagens föreskrifter och intill dess de för ifrågavarande utgifter af-
sedda medel hunne inflyta icke syntes sakna giltiga skäl; att, då dessa
skäl syntes gälla ej mindre de utaf de väghållningsskyldige utsedda
ledamöterna i vägnämnderna än äfven de af Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande förordnade ordförande och ledamöter i samma nämnder,
embetsverken ansåge sig böra till bifall förorda de af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Kristianstads län och Skaraborgs län gjorda fram¬
ställningarna i den af Kongl. Maj:ts sistbemälde befallningshafvande
föreslagna utsträckning; samt att, enär samma förhållanden härutinnan
sannolikt komme att göra sig gällande inom alla eller åtminstone de
flesta rikets län, embetsverken ifrågasatte, huruvida icke enahanda med¬
gifvande i detta afseende borde lemnas Kongl. Maj:ts samtlige befall¬
ningshafvande; hvarjemte embetsverken beträffande sättet för tillhanda¬
hållande af de medel, hvilka sålunda syntes böra af statsverket för¬
skjutas, afgifvit förslag.
Bih. till Riksd. Prat. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 21 Haft.
2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 33.
Jemväl i anledning af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Hallands
län framställning hade kammarkollegium och statskontoret inkommit
med infordradt utlåtande och deruti, med åberopande af deras förut
omnämnda utlåtande, förordat bifall till Kongl. Maj:ts befallningshaf¬
vandes framställning, så vidt den afsåge förskotterande af ersättning-
till vägnämnderna. Beträffande Kongl. Maj:ts befallningshafvandes fram¬
ställning i öfrigt hade embetsverken, som lika med Kongl. Maj:ts be¬
fallningshafvande ansett kostnaden för införande i länskungörelserna af
väguppskattningsinstrumenten, jemlikt kongl. cirkuläret den 30 novem¬
ber 1876, böra bestridas af vägstyrelserna, hemstält, att, då det icke
syntes vara med billighet öfverensstämmande vare sig att denna kost¬
nad skulle af landssekreteraren enskildt förskjutas eller att boktrycka¬
ren skulle nödgas omkring ett och ett hälft år vänta på betalning, jem¬
väl denna kostnad finge af statsmedel förskjutas mot ersättning af
vederbörande vägkassor.
För egen del har departementschefen yttrat, att han funne det
vara icke blott med billigheten öfverensstämmande, utan äfven, i be¬
traktande af vigten att till ordförande- och ledamotsbefattningarna i
ifrågavarande uppskattningsnämnder erhölles lämpliga personer, län¬
dande till gagn för det allmänna, att nämndernas ordförande och leda¬
möter bereddes tillfälle att ofördröjligen efter fullbordadt uppdrag undfå
den rese- och traktamentsersättning derför, hvartill de enligt före-
nämnda lag vore berättigade, äfvensom ersättning för de utgifter för
skrifbiträde och expenser, hvilka med uppdragets utförande varit för¬
enade och hvilka slutligen borde af vägkassorna gäldas, likasom de¬
partementschefen ock, lika med embetsverken, ansåge det icke kunna
med fog fordras, att vederbörande expeditionshafvande hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, som enligt förenämnda cirkulär den 30 no¬
vember 1876, mot rätt att uppbära en af Kongl. Maj:ts befallningshaf¬
vande bestämd lämplig afgift, skulle bestrida kostnaden för införande
i länskungörelserna af sådana kungörelser och andra meddelanden, hvil-
kas tryckning icke af statsmedel gäldades, skulle af egna medel för en
längre tid förskjuta kostnaden för tryckningen af vägnämndernas upp-
skattningsinstrument. Departementschefen ansåge derför, att ifråga¬
varande ersättningar och kostnader skäligen borde förskottsvis gäldas
af statsverket.
Huru stort belopp, som härför skulle blifva erforderligt, kunde
icke för närvarande med någon grad af tillförlitlighet angifvas, men af
uppgifter, som departementschefen infordrat rörande de sannolika kost¬
naderna för väguppskattningsinstrumentens tryckning, syntes framgå,
Statsutskottets Utlåtande N:o 33.
11
att dessa kostnader för hela riket skulle komma att uppgå till icke så
obetydligt belopp.
På grund af hvad till statsrådsprotokollet sålunda blifvit anfördt
får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts före¬
varande framställning, må medgifva, att Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i rikets samtliga län må ega att,
intill dess de i 52 § af lagen angående väghållnings-
besvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891
omförmälda vägkassor i de särskilda väghållnings-
distrikten hunnit bildas, af om händer hafvande medel
förskjuta dels till vägstyrelserna, uppå behöriga re-
qvisitioner, de belopp, som erfordras för gäldande,
enligt reqvisitionerna bilagda, af vägstyrelserna gran¬
skade och godkända räkningar, ej mindre af den er¬
sättning, som enligt 50 § af nämnda lag tillkommer
ordförande och ledamöter i de särskilda nämnder,
hvilka enligt 46 § i samma lag hafva att uppskatta
årliga kostnaden för underhållet af allmän väg den
tid, marken är bar, än äfven af de kostnader för
skrifbiträde och expenser för dessa nämnder, hvilka
för fullgörande af nämndernas uppdrag kunna ifråga¬
komma och böra af vägkassorna bestridas, allt med
skyldighet för vederbörande vägstyrelse att, så snart
tillräckliga tillgångar hunnit i vägkassan inflyta, godt¬
göra de sålunda förskjutna medlen mot återbekom¬
mande af de till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ingifna räkningarne, dels ock, likaledes mot ersätt¬
ning af vederbörande vägkassa, kostnaden för offent¬
liggörande i länskungörelserna af vägnämndernas upp-
skattningsinstrument.
Stockholm den 3 april 1894.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.