Lagutskottets Utlutande N:o 59. 1
N:o 59.
Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1894, kl. 3 e. m.
v': i ;(.>! -i.Vii.-MJ1 XÖO» .. • -t O t i:
Utlåtande, i anledning af väckta motioner dels om ändring af
1 kap. 2 § rättegångsbalken, dels ock om ändrad
lydelse af vissa §§ i kommunallag ar ne.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion har herr Themptander
på anförda skäl framlagt förslag till sådan ändrad lydelse af 26 § i
riksdagsordningen, att en persons blotta tilltalande för vanfräjd ande
brott ej skulle medföra hans obehörighet till riksdagsmannakallet.
Med hänvisning till berörda motion har herr Themptander uti två
särskilda motioner, n:is 14 och 2, hvilka blifvit till lagutskottet hän¬
visade, väckt förslag om motsvarande ändring dels i 1 kap. 2 § rätte¬
gångsbalken, sådant detta lagrum lyder i förordningen den 19 juli
1872, dels i vissa §§ af gällande kommunallagar.
Uti motionen n:o 14 påpekar motionären, att enligt 1 kap. 2 §
rättegångsbalken en person blir obehörig till nämndemansbefattning
blott han tilltalas för brott, som medför förlust af medborgerligt för¬
troende. Med mera moderna och korrekta uttryck än i grundlagen
och kommunallagarne angåfves här arten af den straffpåföljd, som
Bih. till Riksd. P)-ot. 1894. 7 Sami. 35 Haft. (N:o 59.) 1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 59.
betecknade brottets egenskap af vanfräjdande eller nesligt, ehuru tvifvel
icke kunde råda derom, att de i de olika lagarne begagnade uttrycken
numera afsåge samma slags brott. Så länge emellertid blotta tilltalet
för dylikt brott vore tillräckligt att disqvalificera en person i visst af¬
seende, funnes rum för en viss tvekan, om lagrummet vore tillämpligt,
så snart påföljden af medborgerligt förtroendes förlust vore för det
angifna brottet alternativt stadgad i lagen, eller om derför fordrades,
att brottet skulle vara sådant, att det ovilkorligen medförde sådan på¬
följd. All möjlighet till tvekan i detta afseende uteslötes åter, om för
obehörighet fordrades, att personen skulle vara dömd eller under fram¬
tiden stäld, hvilken senare utväg, såsom bekant, endast finge anlitas i
svårare brottmål.
På grund häraf föreslår motionären, att nämnda lagrum må uti
ifrågavarande del erhålla följande ändrade lydelse:
Till---------------------
kraf fri är; ej den, som blifvit fäld till ansvar eller stäld under fram¬
tiden för brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, eller
dömd ovärdig — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
i ,< Vi',,’, \ \ \ V. \ , - ■ r ■ 1 ---• i
v.vvv\M'.V.å ,i \ \ , • •••■,-, ■.> , j \
Enligt utskottets uppfattning lärer det icke kunna förnekas, att,
på sätt motionären antydt, gällande bestämmelse derom, att blotta till¬
talandet för vissa brott medför obehörighet till nämndemansbefattning,
kan innebära en fara för missbruk. Eu ‘dylik obehörighet bör derför,
enligt utskottets mening, icke inträda, förrän vederbörande af domstol
förklarats skyldig till det brott, för hvilket han blifvit lagförd, men
när så skett, bör påföljden inträda genast, utan afvaktan å att utslaget
tager åt sig laga kraft eller blifver slutligen faststäldt. Sedan en till¬
talad blifvit af domstolen dömd förlustig medborgerligt förtroende,
måste det nemligen anses stridande mot hvad af den allmänna rätts¬
uppfattningen kräfves, att han skulle, omedelbart efter det utslaget
blifvit afkunnadt, åter intaga sin plats i rätten och bibehålla denna
plats, intill dess utslaget vunnit laga kraft.
Af sådan anledning och på sätt jemväl motionären med den af
honom föreslagna ändringen torde hafva afsett, får utskottet hem¬
ställa:
Lagutskottets Utlåtande N:o 59.
3
l:o n -
i töl r,Ii;i va ooviii piö^nui
att Riksdagen ville för sin del antaga följande
'itifir.-i r. ■'-ti, i<»l -:ii t •. •i t < i b v;-oi !■ .trihaftihrllfl « vt leja
liv • a »p, U- in i! r i v: .i £<f .”fnfapj-i
" ® Sbnoo-.n^/i .-brniifiVt.giVifi
jiel> v > 1 >nsill '• itc ■.." ;:!o -u-r' ' ;-n !</’i i; *1 > Job
angående förändrad lydelse af 1 kap. 2,§ rättegångs¬
balken, sådant detta lagrum lyder i förordningen den
>19 juli 1872. ■ via ,;i . l^ilTj^-iodbofii
Härigenom förordnas, att 1 kap. 2 § rättegångs¬
balken, sådant detta lagrum lyder i förordningen den
19 juli 1872, skall erhålla följande förändrade lydelse:
2 §. Till nämndeman är valbar hvarje inom val¬
kretsen bosatt man, som är tjugufem år. gammal och
sjelf vid nämndemansval rösträtt eger; dock ej den,
som står under förmynderskap eller annans husbonde¬
välde eller som all sin egendom till borgenärer af-
trädt och icke, på sätt lag förmår, visa'gitter, att han
från deras kraf fri är; ej den; som är förlustig med¬
borgerligt förtroende eller genom utslag, hvilket ännu
icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant
förtroende; ej den, som är stäld under framtiden för
brott, hvilket medför nämnda påföljd; ej den, som är
förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan; ej
heller den, som är i konungens eller rikets tjenst.
Nämndeman väljes för sex år, dock med rätt för den
valde att efter två år afgå. Flyttar nämndeman ur
valkretsen eller visar eljest giltigt hinder, då må
rätten honom entlediga, ändå att han ej två år tjenst-
gjort. Nämndeman, som berättigad är att från tjen-
sten afgå, skall dock tjensten fortfarande bestrida, till
dess besked till domaren inkommit, att annan vald
blifvit. Den, som fylt sextio år, vare ej skyldig att
i nämnd tjenstgöra. Ej heller vare någon pligtig att,
sedan han ur nämnden afgått, åter inträda förr, än
efter sex år. ^
r.1 I t>: • ! /('■>’. hamn i • <■ >»’•.>■:ol lin
‘ •«’ : M-sfi' • 1 •»! . ”• 11 - i*> • ; i ! I tf•»*•>
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 59.
I motionen n:o 2 framhåller samme motionär, att de skäl, som
ligga till grund för förslaget om ändrad lydelse af 26 § riksdagsord¬
ningen, äfven synas tala för att i kommunallagarne må uteslutas de
bestämmelser, enligt hvilka en för nesligt brott tilltalad person genom
sjelfva tilltalandet disqvalificeras för åtskilliga kommunala förtroende¬
uppdrag. Då härtill komme, att grundlagen och kommunallagarne uti
ifrågavarande hänseende använde olika uttryck för samma begrepp, i
det den förra talade om »vanfräjdande», den senare om »nesligt» brott,
ehuru numera med dessa epitet måste åsyftas enahanda karakter hos
brottet eller dess egenskap att medföra såsom straffpåföljd förlust af
medborgerligt förtroende, hemställer motionären, att Riksdagen må
besluta ändrad lydelse på sätt här nedan antydes af följande uppräk¬
nade paragrafer i kommunallagarne:
Förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.
14 §. Kommunalstämman — —• — — — — —--— —
Ej må annan--—---------— —---
Ordförande eller vice ordförande — — fri är; ej den, som är för
vanfräjdande brott under framtiden stäld; ej heller den, som genom
domstols beslut förklarats medborgerligt förtroende förlustig eller ovärdig
att inför rätta föra annans talan.
Förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862, der
en likartad ändring borde göras i 28 §;
Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21
mars 1862, der 24 § borde undergå samma förändring;
Förordningen om landsting den 21 mars 1862, hvars 7 § borde
ändras på enahanda sätt;
Förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862,
i hvilken 11 § borde i förevarande hänseende ändras till samma lydelse,
motsvarande paragraf erhölle i de öfriga kommunallagarne; och slutligen
Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stock¬
holm den 20 november 1863, hvars 26 § tarfvade enahanda ändring som
de förutnämnda lagarne.
1 sammanhang med sistnämnda motion har utskottet jemväl
behandlat en af herr O. Eklund likaledes inom Andra Kammaren väckt,
till lagutskottet öfverlemnad motion, n:o 112, om ändrad lydelse af 11
och 14 §§ i förordningen angående kommunalstyrelse i Stockholm den
5
Lagutskottets Utlåtande N:o 59.
23 maj 1862. Sedan motionären erinrat, att i 9, 10 och 11 §§ i nämnda
förordning stadgas, hvilka af kommunens medlemmar, som ega utöfva
valrätt vid val af stadsfullmägtige, fortsätter han:
Vid en jemförelse mellan denna förordnings stadganden i åbe¬
ropade paragrafer och motsvarande valrättsbestäramelser i förordnin¬
garna om kommunalstyrelse i stad och på landet, finner man väsentliga
olikheter, hvilka icke utfalla till den kommunala valmanscorpsens i
Stockholm fördel.
Sålunda stadgas i § 11 af först nämnda förordning, att rösträtt
ej får utöfvas af
»den, som ej råder öfver sig och sitt gods, som står under annans
husbondevälde, som sin egendom till borgenärer afträdt och ej visat
sig från deras kraf lagligen fri, som är för nesligt brott tilltalad — — ■—
eller förklarats ovärdig att inför rätta föra andras talan»; hvilka in¬
skränkningar i fråga om valrätten äro utan motsvarighet i de båda
andra kommunalförordningarna.
Hvarför skola för Stockholms valmanscorps alldeles enastående
undantagsvilkor, som ytterligare inskränka rösträtten, vara stadgade?
Åro sådana vilkor för valbehörighet ej nödvändiga i öfriga delar
af vårt land, torde de också kunna undvaras i Stockholm.
Granskar man dessa bestämmelser eller vilkor för valrätt när¬
mare, finner man åtskilliga af dem högst underliga.
Valrätt tillkommer ej, heter det, »den, som står under annans
husbondevälde. Huru är detta uttryck att förstå? Hvilken i annans
tjenst anstäld — från hoffunktionären och embetsmannen till bodbiträdet
och kusken — står ej under annans husbondevälde i viss mening!
Skulle med nämnda uttryck afses endast dem, som äro i annans tjenst
städslade enligt tjenstehjonsstadgan — men något prejudikat på att
denna tolkning är rigtig finnes icke, och försök hafva verkligen gjorts
att hänföra alla slag af hustjenare under nämnda bestämmelse —• så
qvarstår i alla händelser den egendomligheten, för att ej säga orimlig¬
heten, att en städslad tjenare ute å landsbygden eller i landsortsstad
kan ega rösträtt, men en städslad tjenare i Stockholm deremot icke
under några omständigheter erhålla sådan, äfven om alla vilkor i öfrigt
för valrätt äro uppfylla.
Vidare bestämmes, att den är förlustig sin valrätt, »som är för
nesligt brott tilltalad eller förklarats ovärdig inför rätta föra andras
talan».
Dessa bestämmelser, som återfinnas i riksdagsordningens § 26
och i de båda andra här nämnda kommunalförordningarna i de para¬
6
Lagutskottets Utlåtande N:o 59.
grafer, som innehålla vilkor för valbarhet, borde väl rätteligen hafva varit
inrymda i stockholmsförordningens § 14.
Det må väl anses rigtigt, att en person, som förklarats ovärdig
föra andras talan inför rätta, ej heller är lämplig att i Riksdag eller
stadsstyrelse representera andra eller i allmänhet mottaga förtroende¬
uppdrag, men att han skall förmenas rätt att vid valurnan genom röst¬
sedels afgifvande föra sin egen talan, förefaller mig vara orättvist.
Orimlig är också den bestämmelsen, att den, som är för nesligt brott
tilltalad, skall frånkännas valrätt. Detta torde vara ännu orimligare, än
att ett åtal för sådant brott omintetgör valbarhet.
I syfte att åtminstone i fråga om valrätt förordningen om kom¬
munalstyrelse i Stockholm måtte så mycket som möjligt bringas till
öfverensstämmelse med förordningen om kommunalstyrelse i rikets öf-
riga städer, hemställer motionären,
att Riksdagen för sin del måtte besluta, att §§ 11 och 14 af
förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm af den 23 maj 1862
måtte erhålla följande ändrade lydelse:
§ 11. Den, som är för nesligt brott dömd, eller under fram¬
tiden stöld eller som genom domstols beslut förklarats medborgerligt
förtroende förlustig, må ej utöfva valrätt; och ej heller må den, som
för oguldna stadsutskylder häftar, i valet deltaga.
§ 14. Stadsfullmägtig kan ej den vara, som icke uppnått tjugu¬
fem års ålder, som icke råder öfver sig och sitt gods, som sin egen¬
dom till borgenärer afträdt och ej visat sig från deras kraf lagligen
fri, som förklarats ovärdig att inför rätta föra andras talan, och ej den,
som sjelf icke röstberättigad är.
På sätt af motionären framhållits torde af samma skäl, som för-
anledt den af Riksdagen beslutade ändringen i 26 § riksdagsordningen,
äfven i kommunallagarnas bestämmelser angående behörighet att emot¬
taga de kommunala uppdrag, som omförmälas i de af motionären an¬
förda lagrum, böra vidtagas den ändring, att obehörighet inträder icke
redan vid åtalet för brott, som medför förlust af medborgerligt för¬
troende, utan först sedan af domstol förlust af sådant förtroende
blifvit ådömdt den tilltalade, dervid likväl obehörighet inträder, ändock
att utslaget ej vunnit laga kraft.
Lagutskottets Utlåtande N:o 59.
7
Den i kommunallagarna använda beteckningen nesligt brott synes
utskottet böra utbytas mot den i strafflagen derför använda benämnin¬
gen »brott som medför förlust af medborgerligt förtroende».
Beträffande herr Eklunds motion i öfrigt om ändring i gällande
bestämmelser om rätt att deltaga i val af stadsfullmägtige i Stockholm,
så delar utskottet motionärens åsigt om olämpligheten af det — för
öfrigt otydliga — särskilt för Stockholm upptagna stadgandet, att den,
som står under annans husbondevälde, saknar valrätt, i följd hvaraf
enligt utskottets åsigt detta stadgande bör uteslutas.
öfriga af sistnämnde motionär ifrågasatta ändringar i förordnin¬
gen om kommunalstyrelse i Stockholm i syfte att i fråga om valrätt
bringa denna förordning i full öfverensstämmelse med förordningen om
kommunal6t,yrelse i öfriga rikets städer, synas utskottet icke vara af
behofvet påkallade, helst motionären underlåtit att väcka förslag om
ändring i 9 § af förstberörda förordning, samt alltså, äfven om motio¬
närens förslag bifölles, olikformighet uti förevarande afseende i allt fall
skulle qvarstå mellan nämnda förordningar.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
a) att Riksdagen ville för sin del antaga följande
Lag
angående förändrad lydelse af 14 § i förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att 14 § i förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 skall
erhålla följande förändrade lydelse:
14 §. Kommunalstämman utser bland röstberät¬
tigade, inom kommunen bosatta män, som uppnått 25
års ålder, en ordförande och en vice ordförande för
fyra år.
Ej må annan sådant uppdrag sig afsåga, än
embete- eller tjensteman, som af sin befattning är
8
Lagutskottets Utlåtande N:o 59.
hindrad att uppdraget fullgöra; den, som efter de fyra
sistförflutna årens tjenstgöring såsom ordförande eller
vice ordförande är i ordning att derifrån afgå; den,
som uppnått sextio års ålder, samt den, som eljest
uppgifver förhinder, hvilket af kommunalstämman god¬
kännes.
Ordförande eller vice ordförande kan ej den vara,
som icke råder öfver sig och sitt gods; ej den, som
all sin egendom till borgenärer afträdt och icke, på
sätt lag förmår, visa gitter, att han från deras kraf
fri är; ej den, som är förlustig medborgerligt förtro¬
ende eller genom utslag, hvilket ännu icke vunnit laga
kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende; ej
den, som är stäld under framtiden för brott, hvilket
medför nämnda påföljd; ej heller den, som är förkla¬
rad ovärdig att inför rätta föra andras talan.
b) att Riksdagen ville för sin del antaga följande
Lag -
angående förändrad lydelse af 28 § i förordningen om
komraunalstyrelse i stad den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att 28 § i förordningen om
kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 skall er¬
hålla följande förändrade lydelse:
28 §. Stadsfullmägtig kan ej den vara, som icke
uppnått 25 års ålder; ej den, som icke råder öfver
sig och sitt gods; ej den, som all sin egendom till
borgenärer afträdt och icke, på sätt lag förmår, visa
gitter, att han från deras kraf fri är; ej den, som är
förlustig medborgerligt förtroende eller genom utslag,
hvilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till för¬
lust af sådant förtroende; ej den, som är stäld under
framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd;
ej heller den, som är förklarad ovärdig att inför rätta
föra andras talan.
Lagutskottets Utlåtande N:o 59. 9
c) att Riksdagen ville för sin del antaga följande
Lag
angående förändrad lydelse af 24 § i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21
mars 1862.
Härigenom förordnas, att 24 § i förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars
1862 skall erhålla följande förändrade lydelse:
24 §. Ledamot i kyrkoråd eller skolråd kan ej
den vara, som är oberättigad att deltaga i kyrko¬
stämmas öfverläggningar och beslut; ej den, som icke
uppnått 25 års ålder; ej den, som icke råder öfver
sig och sitt gods; ej den, som all sin egendom till
borgenärer afträdt och icke, på sätt lag förmår, visa
gitter, att han från deras kraf fri är; ej den, som är
förlustig medborgerligt förtroende eller genom utslag,
hvilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till för¬
lust af sådant förtroende; ej den, som är stäld under
framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd;
ej den, som är förklarad ovärdig att inför rätta föra
andras talan; samt ej heller kyrkoförsamlingens redo-
visningsskyldige och aflönade betjente.
d) att Riksdagen ville för sin del antaga följande
Lag
angående förändrad lydelse af 7 § i förordningen om
landsting den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att 7 § i förordningen om
landsting den 21 mars 1862 skall erhålla följande
förändrade lydelse:
7 §. För att någon till landstingsman må kunna
väljas, erfordras, att han uppnått tjugufem års ålder,
är inom länet boende och eger utöfva rösträtt inom
det valdistrikt, för hvilket valet sker.
Bill. till Riksd. Prof. 1894. 7 Sami. 35 Häft. 2 •
10
Lagutskottets Utlåtande N:o 59.
Ej må den väljas, som icke råder öfver sig och
sitt gods; ej den, som all sin egendom till borgenärer
afträdt och icke, på sätt lag förmår, visa gitter, att
han från deras kraf fri är; ej den, som är förlustig
medborgerligt förtroende eller genom utslag, hvilket
ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af
sådant förtroende; ej den, som är stäld under fram¬
tiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd; ej
heller den, som är förklarad ovärdig att inför rätta
föra andras talan.
ej att Riksdagen ville för 6in del antaga följande
Lag
angående förändrad lydelse af 11 § i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862.
Härigenom förordnas, att 11 § i förordningen om
kommmunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 skall
erhålla följande förändrade lydelse:
Den, som ej råder öfver sig och sitt gods, som
sin egendom till borgenärer afträdt och ej visat sig
vara från deras kraf lagligen fri, som är förlustig
medborgerligt förtroende eller genom utslag, hvilket
ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af
sådant förtroende, som är stäld under framtiden för
brott, hvilket medför nämnda påföljd, eller som är
förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan,
må ej valrätt utöfva; och ej heller må den, som för
oguldna stadsutskylder häftar, i valet deltaga.
f) att Riksdagen ville för sin del antaga följande
Lag
angående förändrad lydelse af 26 § i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stock¬
holm den 20 november 1863.
11
Lagutskottets Utlåtande N:o 59.
Härigenom förordnas, att 26 § i förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm
den 20 november 1863 skall erhålla följande förändrade
lydelse:
Ledamot i kyrkoråd eller skolråd kan ej den vara,
som är oberättigad att deltaga i kyrkostämmas öfver-
läggningar och beslut; ej den, som icke uppnått 25
års ålder; ej den, som icke råder öfver sig och sitt
gods; ej den, som all sin egendom till borgenärer af-
trädt. och icke, på sätt lag förmår, visa gitter, att han
från deras kraf fri är; ej den, som är förlustig med¬
borgerligt förtroende eller genom utslag, hvilket ännu
icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant
förtroende; ej den, som är stäld under framtiden för
brott, hvilket medför nämnda påföljd; ej den, som är
förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan;
samt ej heller kyrkoförsamlingens redovisningSBkyldige
och aflönade betjente.
och
3:o.
att herr Eklunds motion i de delar, som icke af-
ses i utskottets hemställan under andra punkten här-
ofvan, icke må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 26 april 1894.
På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.
Herr F. Andersson har begärt få här antecknadt, att han på
grund af dödsfall inom sin familj icke deltagit i ärendets behandling
inom utskottet.