Lagutskottets Utlåtande N:o 56.
1
N:o 36.
Ank. till Riksd. kansli den 21 april 1894, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af dels Kongl. maj:ts proposition med för¬
slag till lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 §
ärfdabalken, lag angående värdering af död mans bo
och lag angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen
angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar
och andra ärenden den 16 juni 1875, dels ock väckt
motion i anledning af nämnda förslag till lag angående
värdering af död mans bo.
Kongl. Maj:t har. den 21 sistlidne februari till Riksdagen aflåtit
en till lagutskottet hänvisad proposition n:o 44, så lydande:
Under åberopande af bifogade i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt 87 § regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
1:°) lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken;
2:o) lag angående värdering af död mans bo; och
. 3-°) lag angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående
särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den
16 juni 1875.
Det vid propositionen fogade förslag till lag angående ändrad
lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken är af följande lydelse:
Bih. till Riksd. Prof. 1894. 7 Sami. 32 Käft. ' (N:o 56).
1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 56.
Förslag
till
lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken.
Härigenom förordnas, att 9 kap. 4 § ärfdabalken skall erhålla
följande förändrade lydelse:
Nu är boet upptecknadt; då bör en afskrift af bouppteckningen
hos domaren ingifvas inom en månad derefter; men i häradsrätten vid
nästa ting. År någon af arfvingarne omyndig eller utrikes stadd ; varde
ock den rätt hos domaren intecknad, som omyndig eller utrikes vistande
i arfvet eger.
Mot ifrågavarande lagförslag bar utskottet icke något att erinra;
och får utskottet följaktligen hemställa,
l:o) att Riksdagen ville godkänna det af Kongl.
Maj:t framlagda förslaget till lag angående ändrad
lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken.
Ofvan omförmälda propositionen vidfogade förslag till lag angå¬
ende värdering af död mans bo lyder som följer:
Förslag
till
lag angående värdering af död mans bo.
Med upphäfvande af hvad lag och författningar innehålla mot
denna lag stridande förordnas härigenom som följer:
1 §•
Den i 9 kap. 1 § ärfdabalken föreskrifna värdering af död mans
bo skall förrättas af två eller flere af domstol i den ordning, här nedan
stadgas, utsedde värderingsmän.
3
Lagutskottets Utlåtande N:o 56.
Desse skola egendomen så värdera, som de efter bästa förstånd
och samvete pröfva den vara värd, dervid värdet af aktier, obligationer
och dylika handlingar bestämmes med ledning af den vid dödstill-
fället för hvarje slag af sådana handlingar gällande kurs eller eljest
gängse pris, samt värdet af fordringar, som ej anses säkra, efter hvad
skäligt anses.
2 §.
För hvarje kommun å landet och hvarje stad nämne vederbörande
underrätt före hvarje års utgång minst två inom kommunen eller staden
bosatte gode män att under nästföljande året vara värderingsmän vid
bouppteckningar.
3 §•
Dödsbodelegare stånde fritt att af de sålunda utsedde värderings-
männen tillkalla hvilka de helst sjelfve vilja, oberoende deraf för hvil¬
ken kommun å landet eller stad de blifvit utsedde.
4 §•
Värderingsman, som deltager i värderingsförrättning, eger derför
åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning i likhet med hvad om
nämndeman i gällande resereglemente är stadgadt.
År bo vidlyftigt eller så beskaffad^ att värderingsman med nu
stadgad ersättning ej kan anses skäligen godtgjord, ege rätten, på
gjord framställning, derom förordna efter ty skäligt pröfvas.
Den ersättning, hvarom nu stadgadt är, skall gäldas af tillgån¬
garna i den dödes bo.
5 §.
Då bouppteckning, vid hvars upprättande värderingsmän enligt
bestämmelserna i denna lag närvarit, ingifves till annan rätt än den,
som värderingsmännen utsett, skall värderingsmännens behörighet styrkas.
6 §•
Denna lag skall icke ega tillämpning i de fall, då borgmästare och
råd jemlikt 9 kap. 1 § ärfdabalkon för egendomens uppteckning och vär¬
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 56.
dering ega nämna två eller flere redlige män, och ej heller med afseende
å . bouppteckning, som ej upptager fastighet till ett taxeringsvärde af
minst 1,000 kronor och vid hvars inregistrering styrkes, att den dödes
sammanräknade årsinkomster, deri inberäknade äfven efterlefvande
makes, enligt den vid dödstillfället senast förrättade bevillningstaxering
icke uppgått till 500 kronor.
7 §.
Hvad i denna lag är stadgadt afser ej rubbning i gällande bestäm¬
melser om utseende af gode män vid arfskiften.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1895; dock att före
utgången af år 1894 värderingsmän skola utses i den ordning och till
det antal, som i 2 § säges.
I sammanhang med sistnämnda förslag har utskottet till behand¬
ling förehaft en af herr D. Persson i Tällberg inom Andra Kammaren
väckt, till lagutskottet hänvisad motion n:o 158, så lydande:
I anledning af Kongl. Maj:ts proposition n:o 44 med förslag till
lag angående värdering af död mans bo, tager jag mig friheten erinra,
att i 1 § af nämnda lagförslag stadgas, att den 'i 9 kap. 1 § ärfdabalken
föreskrifna värdering af död mans bo skall förrättas af två eller flere
af domstol utsedde värderingsmän, och att desse skola egendomen så
värdera, som de efter bästa förstånd och samvete pröfva den vara värd.
Jag tillåter mig härvid anmärka, att enligt lagförslaget lemnas
desse värderingsmän frihet att efter eget godtfinnande värdera äfven
boets fasta egendom, utan att dervid på något sätt vara bundna vid
eller taga hänsyn till det fastigheten åsätta taxeringsvärde, en omstän¬
dighet, som enligt mitt förmenande sätter allt för mycket af både sta¬
tens och den enskildes intresse, så att säga, på spel. Ty desse vär¬
deringsmän kunna efter godtfinnande värdera fastigheten antingen för
högt, hvarigenom den enskildes rätt förnärmades, eller också kunna de
värdera den för lågt, till förfång för staten.
Vill man hafva garanti för att både statens och den enskildes rätt
skall skyddas i detta fall, så tror jag, att det målet säkrast vinnes genom
den bestämmelsen, att fastighet skall värderas eller i bouppteckningen
upptagas i enlighet med det densamma åsätta taxeringsvärde.
Lagutskottets Utlåtande N:o 56. 5
Man kan visserligen häremot invända, att vederbörande under¬
rätter skola veta att tillse, det så redliga och samvetsgranna personer
blifva utsedde till värderingsmän, att ingen fara för origtiga värderingar
bör förutsättas.
Jag är villig att tro, det i de flesta fall så skall ske; men värde-
ringsmännens samvetsgrannhet och nit om uppnåendet af en fullt rigtig
värdering af fastigheten kunna mana dem att å marken verkställa syn
och företaga uppskattning af alla till boet hörande skogar, hvarigenom
en så tryckande och olidlig kostnad för sterbhusdelegarne skulle uppstå,
att den kunde blifva flera gånger större än den stämpelafgift, som skulle
tillfalla staten och för hvilkens skull värderingen skedde.
Med hvilket missnöje och ovilja en sådan lag skulle mottagas i
vårt land, är lätt att förutse.
Det torde icke heller vara förenligt med klokhet och god hus¬
hållning att stifta sådana lagar rörande skattebidragen till staten, att
administrationen för skattens erhållande blifver dyrare eller går till
större summor än sjelfva skattebeloppet.
Andra paragrafen i samma lagförslag är äfven af sådan beskaffen¬
het, att om den oförändrad upphöjes till lag, skall den för mången
förorsaka dryga och onödiga kostnader, i ty att der lemnas det veder¬
börande underrätt frihet att utse blott två värderingsmän för hvarje
kommun.
Man kan lätt tänka sig, att rätten ej anser nödigt att utse flere
än två för kommunen, i synnerhet som blott två personer i allmänhet
mycket väl skulle kunna hinna med att utföra alla sådana inom kom¬
munen förekommande värderingar.
Men i stora och vidsträckta kommuner skulle desse värderings¬
män göra långa resor till och från förrättningsstället, hvilka resor också
måste betalas af vederbörande sterbhus, arfs- eller testamentstagare,
oaktadt det nära intill förrättningsstället kunde bo fullt lika redbara
och kompetente personer, som de af rätten utsedde.
När stämningsmannainstitutionen genom kongl. förordningen af
den 1.0 augusti 1877 infördes i vårt land, var man klok nog att gifva
2 § i berörda förordning följande lydelse: »kronofogde, stadsfogde,
länsman eller nämndeman vare ock stämningsman utan särskilt för¬
ordnande, om han sig det åtager.»
Jag kan ej finna, att något hinder skulle möta eller någon olä¬
genhet uppstå, om man äfven i denna lag tillerkände samma personer
behörighet att utan särskildt förordnande vara värderingsmän vid bo¬
uppteckningars upprättande, men väl skulle man derigenom mången
6 Lagutskottets Utlåtande N:o 56.
gång bespara sterbhusdelegare eller andra vederbörande onödiga kost¬
nader.
På grund af hvad jag sålunda anfört och under förutsättning att
det af Kongl. Maj:t framlagda förslag till lag angående värdering af
död mans bo i hufvudsak varder af Riksdagen antaget, får jag härmed
föreslå, att Riksdagen för sin del må besluta, att första och andra para¬
graferna i Kongl. Maj:ts förslag till lag angående värdering af död
mans bo måtte erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
Den i 9 kap. 1 § ärfdabalken —--—-----—
—--—--— — —--—-----: värderingsmän.
Dessa skola egendomen så värdera, som de efter bästa förstånd och
samvete pröfva den vara värd, dervid fastigheten upptages till det den¬
samma åsätta taxeringsvärde samt värdet af aktier, obligationer, — —
--— — —--—------efter hvad skäligt anses.
2 §•
För hvarje kommun å landet----------
— —-------—--—----Värderingsman
vid bouppteckningar; kronofogde, stadsfogde, länsman eller nämndeman
vare ock värderingsman utan särskildt förordnande, om han sig det åtager.
Derest det af Kongl. Maj:t för innevarande Riksdag framlagda
förslag angående utvidgning af arfsbeskattningen vinner godkännande,
är det äfven enligt utskottets uppfattning visserligen af behof påkalladt,
att bestämmelse meddelas i syfte att i bouppteckning värdet af den
efterlemnade egendomen i allmänhet blifver upptagen till sitt verkliga
belopp, så att staten kommer i åtnjutande af den ökade inkomst, som
med förslaget afsetts.
I öfverensstämmelse med hvad statskontoret och kammarrätten
yttrat i sitt utlåtande öfver det af särskilda komiterade afgifna betän¬
kande och förslag angående utvidgning af arfsbeskattningen och ut¬
sträckt tillämpning af stämpelskatten, anser emellertid utskottet, såväl
att dén föreslagna värderingen af död mans bo skulle blifva för det
7
Lagutskottets Utlutande N:o 56.
stora flertalet dödsbon onödigt betungande som ock att för tillgodo¬
seende af statens skatteintresse nödig kontroll angående rigtigheten af
de i bouppteckningarne upptagna värden å de i allmänhet vigtigaste
slagen af egendom i dessa bon kan åvägabringas på ett tillfredsställande
sätt med vida mindre kostnader för sterbhusdelegarne. Hvad fast egen¬
dom angår synes nemligen nuvarande bestämmelse, enligt hvilken sådan
egendom icke får beräknas till lägre värde än nästföregående årets
taxeringsvärde, vara tillfyllestgörande, och hvad lös egendom beträffar,
skulle det säkerligen vara för det ändamål, hvarom här är fråga, i det
stora hela tillräckligt, om det t. ex. föreskrefves, att vid beräkningen
af stämpeln för värdet å aktier, obligationer och öfriga dylika värde¬
papper i ett dödsbo detta icke finge upptagas lägre än till det vid
tiden för bouppteckningen i allmänhet gällande, och att till bestyrkande
af detta värde intyg, utgifvet af personer förtrogna med sådana värden,
företeddes vid begäran om bouppteckningens inregistrering hos dom¬
stolen. öfrig egendom i dödsbon synes utskottet i allmänhet icke vara
för statens skatteintresse af den vigt, att för värderingen deraf en för
de enskilde så betungande anordning, soro den af Kongl. Maj:t före¬
slagna, bör införas.
Af ofvannämnda utaf embetsverken anförda skäl kan utskottet
icke tillstyrka de i Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag upptagna be¬
stämmelser, äfven med de jemkningar deri, som af herr Persson i
ofvan anförda motion blifvit föreslagna.
Utskottet hemställer alltså,
2:6) att Kongl. Maj:ts förslag till lag angående
värdering af död mans bo äfvensom herr D. Perssons
i detta ämne afgifna motion icke må af Kiksdagen
godkännas.
Ofvannämnda Kongl. Maj:ts förslag till lag rörande ändrad lydelse
af 1 § i förordningen angående särskilda protokoll öfver lagfarter, in¬
teckningar och andra ärenden den 10 juni 1875 är af denna^lydelse:
8
Lagutskottets Utlåtande N:o 56.
Förslag
till
lag angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående särskilda pro¬
tokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den 16 juni 1875.
Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen angående särskilda
protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den 16 juni
1875 skall erhålla följande förändrade lydelse:
öfver följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda proto¬
koll, nemligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom; ett öfver
inteckningar i sådan egendom; ett öfver äktenskapsförord; ett öfver
förmyndares tillsättande och entledigande samt ett öfver bouppteck¬
ningar, testamenten, som vid domstolen bevakas, morgongåfvobref och
afhandlingar om lösöreköp. Uti lagfarts- och inteckningsprotokollen
skall för hvarje ärende å brädden tecknas namnet på den egendom,
som lagfares eller intecknas, samt uti öfriga protokollen för ärende, som
angår inregistrering af bouppteckning eller bevakning af testamente,
den dödes namn och för annat ärende namnet å den person ären¬
det rörer.
Vid rådstufvurätt skall ock föras särskildt protokoll öfver förlags-
inteckningar. I det protokoll skall för hvarje ärende å brädden teck¬
nas förlagstagarens namn jemte uppgift om rörelsens beskaffenhet och
orten hvarest den drifves.
Har någotdera af de ärenden, nämnda äro, icke förevarit, varde
det i protokollet anmärkt.
Mot detta förslag har utskottet icke någon anmärkning att fram¬
ställa; och hemställer utskottet följaktigen,
3:o) att Riksdagen må godkänna det af Kongl.
Maj:t framlagda förslaget till lag angående ändrad
lydelse af 1 § i förordningen angående särskilda pro¬
tokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden
den 16 juni 1875.
Stockholm den 21 april 1894.
På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.
Lagutskottets Utlåtande N:o 56.
9
Reservation:
beträffande 2 punkten af utskottets hemställan af herrar Hasselrot och
Bruzelius, hvilka ansett, att Kongl. Maj:ts förslag till lag angående vär¬
dering af död mans bo bort af utskottet tillstyrkas.
Herrar von Krusenstjerna och F. Andersson hafva begärt få här
antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.
Bih till Riksd. Vrot. 1894
7 Sami. 32 Höft.
2