Lagutskottets Utlåtande N:o 26.
9
tf:o 26.
Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1894, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade bestäm¬
melser i fråga om skyldighet för egare af afsöndrad
jord att till stamhemmanet utgöra vissa afgälder.
Enligt gällande förordning angående hemmansklyfning och jord-
afsöndring den 6 augusti 1881 har egare af hemman eller lägenhet rätt
att, med vissa i förordningen angifna vilkor och undantag, för alltid
under full eganderätt eller under besittning på viss tid eller på lifstid
afsöndra jord, och skall å sådan afsöndring läggas årlig afgäld i span-
mål eller annan lämplig räntepersedel. I fråga om storleken af denna
afgäld är tillika föreskrifvet, att afgälden ej må vara mindre, än att
den motsvarar hvad af hela hemmanets eller lägenhetens räntor och
öfriga allmänna utskylder, vid jemförelse af egornas storlek och be¬
skaffenhet, å den afsöndrade jorden belöper.
Uti två särskilda inom Andra Kammaren väckta, till lagutskottets
behandling hänvisade motioner har ändring föreslagits i hvad sålunda
finnes stadgadt beträffande skyldighet för innehafvare af afsöndrad jord
att till stamhemmanet erlägga afgäld.
Under erinran derom, att vid sistlidne riksdag motioner väcktes
i syfte att bereda egare till afsöndrad jordlägenhet tillfälle att från derå
åsatt afgäld vinna befrielse, i samma mån grundskatter och öfriga all¬
männa utskylder afskrefvos, äfvensom att, sedan lagutskottet i afgifvet
Bih. till Riksd. Prof. 1894. 7 Sami. 13 Höft. 2
10
Lagutskottets Utlåtande N:o 26.
utlåtande afstyrka motionerna, samma utlåtande godkändes af Första
Kammaren men afslogs af Andra Kammaren, som efter föregående
diskussion utan votering biföll en utlåtandet bifogad reservation, i hvil¬
ken yrkades bifall till motionerna, hemställer i motionen n:o 49 herr
A. Olsson i Mårdäng: satt Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för en kommande
Riksdag framlägga förslag till förordning angående afdrag från å af-
söndrad jord åsatt afgäld i förhållande till den minskning i utgående
allmänna utskylder, stamhemman åtnjuta och i hvilkas utgörande egare
till afsöndrad jord deltaga».
Vidare hafva herrar C. Persson i Stallerhult, Oskar Nyländer,
P. Svensson och B. Dahlgren uti motion, n:o 83, likaledes under hän¬
visning till den utredning, som sistlidne riksdag lemnades vid behand¬
ling af de i förevarande ämne då väckta motioner, föreslagit : »att Riks¬
dagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes låta utreda och för Riksdagen framlägga förslag derom, huru
och på hvilka vilkor egare till afsöndrad jord må befrias från erläggande
af den afgäld till stamhemmanet, som beräknats utgöra andel i grund¬
skatter och indelningsverk samt andra allmänna utskylder, hvilka dels
afskrifvits och komma att afskrifvas, dels ock numera utgå efter fastig¬
heternas taxeringsvärde».
Till stöd för de vid sistlidne riksdag i ämnet väckta motioner
anfördes hufvudsakligen följande:
Då egare till stamhemmanet, hvad beträffar grundskatter och
indelningsverk, till en del redan vore och inom kort tid komme att
blifva helt befriad från utgift härför, samt de öfriga allmänna utskyl-
derna i allmänhet utginge efter åsatt taxeringsvärde, förefunnes ej gil¬
tiga skäl för att denne skulle äf egaren till afsöndringen uppbära en
skatt, som ej numera utginge för jorden eller som af lägenhetens egare
måste betalas efter lägenhetens åsätta taxeringsvärde. Genom detta
finge den sistnämnde en dubbel utgift för en del af afgälden och ingen
lindring för afskrifna grundskatter. I sitt den 13 september 1882 af-
gifna betänkande hade skatteregleringskomitén i förevarande ämne före¬
slagit, att, der jord blifvit i enlighet med gällande författningar för
alltid afsöndrad från hemman eller lägenhet af sådan egenskap, att
derå hvilande grundskatt borde afskrifvas, innehafvare af sådan jord
skulle ega att, i den mån berörda afskrifning egde rum, å den från
den afsöndrade jorden till hemmanet eller lägenheten ingående afgäld
njuta afdrag, som, derest öfverenskommelse parterna emellan ej träf¬
fades, skulle utgå med belopp, motsvarande så stor andel af den för
11
Lagutskottets Utlåtande N:o 26.
hvarje gång afskrifva del af grundskatten, som vid jemförelse af egornas
storlek och beskaffenhet på den afsöndrade jorden belöpte. Inom landet
hade jordafsöndringar i stor mängd skett, och i de afhandlingar, som
pröfvats af vederbörande myndighet, vore med noggrannhet uträknad
och bestämd den andel, som af skatter och allmänna utskylder belöpte
på afsöndringen. Äfven om denna andel vore ringa, vore dock att
märka, att den utginge efter afsöndringens storlek och kändes tung för
den, som hade mindre förmåga att bära den. Rättvisa och billighet
fordrade, att desse befriades från ifrågavarande afgäld, sedan de utgifter,
hvarpå densamma varit grundad, upphört att utgå. Den del af afli¬
den, som beräknats för väghållningsbesväret, vore väl genom nya väg¬
lagen afskrifven, men alla öfriga skatter och utskylder, som lagts till
grund för bestämmande af afgälden, måste fortfarande utbetalas. Tiden
vore nu inne att lagstifta i detta ämne, då det vore af vigt, att frågan
löstes åtminstone innan grundskatterna i sin helhet blifvit afskrifva.
Sedan Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1891 hos Kongl. Maj:t
begärt utredning, huru vida icke genom statsmagternas försorg tillfälle
kunde beredas obemedlade och mindre bemedlade att på lämpliga vilkor
bilda egna jordbruk, hufvudsakligen å inom landet ännu befintliga stora
odlingsbara utmarker, samt Kongl. Maj:t, i anledning häraf, uppdragit
åt en komité att åvägabringa utredning i berörda hänseende, dervid
komitén skulle hafva att taga i öfvervägande, ej mindre i hvilken mån
och under hvilka vilkor upplåtelse af jord från kronans egendomar för
befordrande af det utaf Riksdagen angifna syftemål kunde ega rum,
än äfven huruvida berörda syftemål kunde genom ändring i gällande
lagstiftning eller på annat sätt befrämjas, så har nämnda komité
medelst skrifvelse den 5 mars 1892 öfverlemnat ett af komitén utarbe-
tadt förslag till lag angående hemmansklyfning, egostyckning och jord-
afsöndring. I detta förslag har komitén, hvilken egnat särskild upp¬
märksamhet åt förevarande fråga, upptagit bestämmelser, hvarigenom
innehafvare af för alltid afsöndrad jord skulle beredas tillfälle att med
befrielse från afgälders erläggande i stället för framtiden få åtaga sig
direkt utgörande af sin skattskyldighet till det allmänna.
Lika med lagutskottet vid 1893 års riksdag finner visserligen
utskottet att, då de förutsättningar, hvilka på sin tid varit bestämmande
för skyldigheten att för afsöndrad jord erlägga afgäld, i sammanhang
12
Lagutskottets Utlåtande N:o 26.
med genomförandet af senare tiders skattereformer väsentligen förän¬
drats och alltmer förlorat sin betydelse, rättvisa och billighet torde på¬
kalla en omgestaltning af det inbördes förhållandet emellan stamhemman
och derifrån afsöndrad jord, i följd hvaraf det synes utskottet önskligt,
att Kongl. Maj:t snarast möjligt afläte proposition i ämnet till Riksdagen,
men då enligt vunnen upplysning ofvannämnda förslag ännu är på
Kongl. Maj:ts pröfning beroende, samt det vid sådant förhållande icke
torde vara ändamålsenligt, att Riksdagen för närvarande genom aflåtande
af en skrifvelse, innehållande mer eller mindre bestämda uttalanden
beträffande sättet för frågans lösning, går den behöriga pröfningen af
förslaget i förväg och till äfventyrs derigenom vållar uppskof med
samma lösning, föranlåtes utskottet hemställa,
att ifrågavarande motioner icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 mars 1894.
På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.
Reservation:
af herrar Erickson, Näslund, F. Andersson, J. Anderson och P. G.
Petersson.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1894.