Lagutskottets Utlåtande N:o Hl,
13
N:o 21.
Ank. till Riksd. kansli den 2 mars 1894 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion angående införande i
kommunallag ar ne af bestämmelser rörande val af sexman.
Från Andra Kammaren liar lagutskottet fått emottaga en inom
kammaren af herr G. Bäckgren väckt motion n:o 30, angående in¬
förande i kommunallagarne af bestämmelser rörande val af sexman.
Motionären erinrar, hurusom enligt äldre bestämmelser inom hvarje
landskommun borde finnas en eller flere tjenstemän, de s. k. sexman-
nen, till livilkas åliggande bland annat äfven hörde hvad som om¬
nämndes i §§ 8 och 10 i gällande mantals- och skattskrifningsförord-
ning. Föreskrifterna om sexmännens tillsättande vore emellertid så
gamla, att man finge söka dem så långt tillbaka i tiden som under
förra hälften af förra århundradet, och vore de på grund häraf inom
flere kommuner mindre kända. Dessutom stode dessa föreskrifter, hvad
beträffade sjelfva sättet för valet af sexmän, ej i öfverensstämmelse
med senare tiders stadganden om sättet för val till kommunernas tjenste-
och förtroendeuppdrag. Häraf hade blifvit en följd, att inom en del
socknar sexmän valdes på kyrkostämma, inom andra på kommunal¬
stämma, och att man inom andra åter alldeles underlåtit att välja sex-
män, i hvilket sistnämnda fall vederbörande undskylt sig dermed, att
i kommunallagarne ej funnes några föreskrifter om val af sådana
tjenstemän.
För att i denna sak åstadkomma likformighet inom kommunerna
föreslår motionären, att Riksdagen ville för sin del besluta ett tillägg
i kommunallagarne, innehållande föreskrifter om val af sexmän och
huru dervid bör tillgå.
Bih. till Iliksd. Vrot. 1S'JJ. 7 Sami. II ljuft.
3
14
Lagutskottets Utlåtande N:o 21.
Redan i äldsta tider förekommo stadganden angående sexman.
De voro kyrkans tjenare, och dem ålåg dels att, jemte kyrkovärdarne,
hafva bestyr med kyrkans ekonomiska angelägenheter, och dels att
hafva en viss uppsigt öfver de sedliga förhållandena inom kommunen.
I senare tider förändrades deras ställning så till vida, att, under det
de fortfarande gjorde tjenst såsom ett slags sedlighetspolis, de der¬
jemte voro kyrkorådets betjente, som hade att verkställa kallelser och
'beslut samt vara närvarande vid kyrkorådets sammanträden. Numera
kunna sexmännen — der de ännu förekomma — anses såsom biträden
åt både kyrkorådet och kommunalnämnden eller åt endera af dessa
myndigheter. I följd häraf, och då, såsom motionären påpekat, i nu
gällande kommunalförordningar icke förekomma några som helst be¬
stämmelser för val af sexmän, utses de i den ena kommunen på kommu¬
nalstämma och i den andra på kyrkostämma, allt efter som de på ena
eller andra stället äro att betrakta såsom företrädesvis kommunalnämn¬
dens eller kyrkorådets biträden.
Såsom sexmännens enda återstående åliggande af någon betydelse
torde få anses, att de, i enlighet med stadgandena i §§ 8 och 10 af
förordningen angående mantals- och skattskrifningarnes förrättande den
20 juli. 1861, skola för meddelande af upplysningar vara närvarande
vid mantalsskrifningen inom socknen äfvensom vid den stämma, som
årligen hålles för mantalslängdens granskning. Enligt hvad utskottet
försport, efterlefvas emellertid i allmänhet icke dessa stadganden; utan
fullgöres sexmännens ofvannämnda skyldighet af någon utaf kommu¬
nalnämndens medlemmar; och i det förslag till ny förordning angående
mantalsskrifning, som af Kongl. Maj:t framlagts för denna Riksdag,
förekommer icke någon bestämmelse om skyldighet för sexmännen att
närvara vid mantalsskrifningarne.
Sexmannain8titutionen torde sålunda kunna betraktas såsom för¬
åldrad och öfverflödig; och får utskottet följaktligen hemställa,
att motionen icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 mars 1894.
På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1894.