RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1894. Första Kammaren. N:o 38.
Lördagen den 5 maj, e. m.
Kammaren sammanträdde bl. 7 e. m.
Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till para¬
grafer i riksdagsbeslutet:
n:o 8, angående ansvarsfrihet för fullmägtige i riksbanken;
n:o 9, angående val af fullmägtige i riksbanken och riksgälds-
kontoret;
n:o 10, angående banko vinsten;
n:o 11, om utredning angående beskaffenheten och omfattnin¬
gen af åtskilliga öfverklagade olägenheter i afseende å Sveriges
och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden m. in.;
n:o 12, angående utredning af frågorna om frilagersinstitutio-
nens införande samt om frihamnsanläggningar i Sverige;
n:o 13, angående husbondes eller arbetsgifvares ansvarighet
för tjenares eller arbetares personliga utskylder;
n:o 14, i fråga om ändrad lydelse af § 25 i förordningen an¬
gående fattigvården den 9 juni 1871;
n:o 15, om ändrad lydelse af § 16 i lagen angående lösdrif-
vares behandling den 12 juni 1885;
n:o 16, angående ändring i gällande stadganden om tillsättning
af organist- och klockarebefattningar;
n:o 17, angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse
inom Gotlands län; samt
n:o 18, angående ifrågasatt ändring i vissa delar af förordnin¬
gen om krigsdomstolar och rättegången derstädes den 11 juni 1868.
Anmäldes och bordlädes:
bevillningsutskottets memorial no 29, i anledning af kamrarnes
skiljaktiga beslut rörande 6 punkten af utskottets betänkande no
20, angående vissa oafgjorda frågor rörande tullbevillningen; samt
Första Kammarens Prof. 1894. N:o 38. 1
Nso 3S. 2
Lördagen den 5 Maj, e. m.
Första Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande n:o 13, i an¬
ledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med be¬
gäran om utredning i fråga om ordnande af förhållandet mellan,
arbetsgifvare och arbetare beträffande reglering af arbetstiden.
Upplästes en från kongl. civildepartementet ankommen skrif¬
velse, så lydande:
Till herr talmannen i Riksdagens Första Kammare.
Sedan hos Kongl. Maj:t blifvit anmäldt, att norra stambanan
mellan Vännäs och Boden kan antagas blifva fullbordad i början
af instundande augusti månad, har Kongl. Maj:t denna dag för¬
ordnat, att en högtidlig invigning af nämnda stambanedel skall
ega rum, samt dertill bestämt torsdagen den 2 i nämnda månad;
och får jag, på Kongl. Maj-.ts tillika meddelade nådiga befallning,
härmed äran inbjuda herr talmannen samt kammarens vice talman
och tolf af kammaren utsedde ledamöter att såsom Riksdagens
deputerade i högtidligheten deltaga.
Stockholm den 1 maj 1894.
TF. L. Groll.
Herr talmannen hemstälde, att kammaren behagade besluta
att vid början af sitt sammanträde nästkommande onsdag genom
val på vanligt sätt utse tolf deputerade att jemte honom och herr
vice talmannen deltaga uti ifrågavarande invigningsfest.
Denna hemställan bifölls.
Om jortyd- Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande lag-
Ugande af utskottets den 30 sistlidne april och den 1 innevarande maj bord-
anf förbud lagda utlåtande n:o 60, i anledning af väckta motioner dels om
mot handel i ändring af 7 kap. 3 § strafflagen, dels ock om förklaring af samma
kramlåda å paragraf.
sabbatstid.
1 punkten.
Herr Annerstedt: Såsom kammaren af den vid betänkandet
fogade reservationen torde finna, hafva åtskilliga af denna kamma¬
res ledamöter inom lagutskottet funnit sig böra afstyrka den här
af utskottet ifrågasatta skrifvelsen. Reservanterna hafva vid detta
afstyrkande utgått derifrån, att i motionen blifvit satt i fråga en
sådan ändring af ifrågavarande §, som svårligen torde vara öfverens¬
stämmande med grunderna för straffbestämmelserna i 7 kap. straff¬
lagen. Motionären har tänkt sig, att 7 kap. 3 § strafflagen skulle
ändras på det sätt, att det icke såsom hittills skulle vara vissa
bodar, som skulle vara stängda, och vissa bodar, som finge vara
öppna under sabbaten, utan i lagen skulle stadgas, att på sabbaten
finge i bod säljas vissa slags varor. Detta skulle gifva anledning
Lördagen den 5 Maj, e. m.
3 N':o 38.
till mindre lämpliga åtal, afseende försäljning af vissa varor och
väl äfven till försök af ifriga konkurrenter att locka säljare till
oloflig handel och sedan få dem pliktfälda, hvarförutom kontrollen
å lagens efterlefnad vore ytterligt svår. I den rigtning som mo¬
tionären föreslagit, torde derför icke vara lämpligt att ändra 7
kap. 3 § strafflagen.
Detta har icke heller utskottets pluralitet föreslagit, utan med
anledning af denna motion, som åsyftar något helt annat, har ut¬
skottet föreslagit ett förtydligande af ordet “kärnlåda". Det kan
ju icke förnekas, att “kramlåda" har en gammalmodig pregel, men
jag tror icke, att uttrycket är så gammalmodigt, att icke hvarje
svensk, som vet, att “låda" i det äldre språket äfven betecknade
lod, mycket väl förstår hvad dermed menas. Vet han det icke,
kan han genom att en söndag gå på gatan och se, hvilka bodar,
som äro stängda, få veta hvad “kramlåda" är. Åtskilliga gånger
förut har man undersökt, huruvida en tydligare redaktion af 7 kap.
3 § strafflagen kunde åvägabringas, men kommit till det resultat,
att detta icke kan ske utan att i lagen intaga detaljbestämmelser,
hvilka syntes der icke hafva plats; och med nu gällande lydelse
af ifrågavarande paragraf torde nog domstolarne vid lagtillämp¬
ningen kunna reda sig, då de helt visst icke äro i förlägenhet att
kunna besvara frågan om hvad med “kramlåda11 förstås. Det torde
tillåtas mig att fästa kammarens synnerliga uppmärksamhet derpå,
att det fall, som åberopats såsom bevis på lagbudets olika till¬
ämpning, är mycket litet bevisande. Det var allenast polisdom¬
stolen i Stockholm, som fält vissa personer till ansvar för sådan
handel, hvarför inom andra församlingar åtal icke egt rum. I ett
enda fall gick den sakfälde till hofrätt. Han blef der frikänd,
och det torde icke förefinnas någon tvekan derom, att det skulle
hafva gått på samma sätt i de andra fallen, om dessa blifvit dragna
under hofrättens pröfning. Således, de åberopade prejudikaten
sakna bevisande kraft, ty skall man åberopa prejudikat, kunna
dessa icke hemtas från en första instansens domstol, så öfverhopad
med bagatellmål som en polisdomstol och hvilken icke har tid och
tillfälle att så noga öfverväga fina juridiska distinktioner. Äfven
med en ny redaktion af 7 kap. 3 § strafflagen finnes icke något
tvifvel, att understundom kan komma att inträffa, att polis¬
domstolen ådömer ett straff, hvarifrån högsta domstolen seder¬
mera meddelar befrielse. På dessa skäl förefaller det mig, som
den ifrågasatta skrifvelsen icke vore af behofvat påkallad och icke
heller skulle leda till någon förbättring af den lagtext, vi nu hafva
i ifrågavarande paragraf, hvarför jag vördsamt yrkar afslag å ut¬
skottets hemställan i 1 punkten.
Herr Larsson, Diss Olof: Jag tager mig friheten att yrka
bifall till utskottets förslag. Det är nog ändå så, att “kramlåda"
är ett så gammalmodigt uttryck, att man kan gå till rätt mycket
folk, åtminstone på landsbygden, och fråga dem hvad kramlåda
är, och de veta det icke. Det kan ju hända, att herrar jurister
veta det, men nog vore det bra, om man skrefve lagen så, att
Om förtyd¬
ligande af
stadgandet
ang. förbud
mot handel i
kramlåda å
sablatstid.
(Forts.)
N:o 38. 4
Lördagen den 5 Maj, e. m.
Om fortyd- äfven vanligt folk kunde bedöma hvad frågan gälde, och man icke
tigande af behöfde gå och söka efter prejudikat från domstolar, som ena da-
ång.Sförhud gen döma si och andra så, under det man icke vet, hvad det är
mot handel i för sak. Ty det är ändå ett uttryck, som åtminstone bland fol-
kramlåda å ket i vår tid är temligen främmande, och jag trotsar den, som
sabimMid. s^u[]e kunna åtaga sig att finna folk på landsbygden, som skulle
or s'' kunna säga hvad som menas, då det i lagen står taladt om" kram¬
låda eller annan dylik bod“. De veta det icke. Och ändå står
det i lagen.
Utskottet har nu föreslagit en skrifvelse i så varsamma orda¬
lag, att man endast skulle begära, att Kongl. Haj:t ville, derest
han skulle finna sådant lämpligt, låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag i nämnda syfte. Finner Kongl. Maj:t det icke
vara lämpligt att låta utarbeta ett sådant förslag, så gör han det
icke, men det måste i alla händelser skrifvas något såsom svar på
hvad Riksdagen begärt i det fallet, och då kunde man åtminstone
få någon smula ledning för sitt omdöme om hvad som menas med
dessa numera uråldriga benämningar. Skrifvelseförslaget är för
öfrigt — synes mig — så varligt affattadt, att hvar och en borde
kunna vara med derom. Det är ju icke fråga att nu besluta i
sjelfva saken, utan endast en begäran, att Kongl. Maj:t skall un¬
dersöka saken och, om han finner lämpligt, låta utarbeta ett för¬
slag och framlägga det för Riksdagen. Hvad utskottet i så var¬
liga ord föreslagit, tycker jag, att man borde kunna enas om, och
för min del hyser jag ingen tvekan att tillstyrka bifall till den i
sådant afseende af utskottet föreslagna skrifvelsen, hvarför jag
tager mig friheten att yrka bifall till utskottets förslag i den före¬
dragna punkten.
Herr Annerstedt: Min uppmärksamhet har blifvit fästad
derpå, att man lämpligen kan anföra såsom bevis derpå att bety¬
delsen af ordet “kramlåda“ icke är okänd för folket, att hvar och
en torde veta hvad “boklåda" är, och hvad “kram" är torde likaså
allmänt vara kändt.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes jemlikt derunder
förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till hvad ut¬
skottet i föreliggande punkt hemstält samt vidare på afslag derå;
och förklarades den senare propositionen vara med öfvervägande
ja besvarad.
2 och 3 punkterna.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Om skydd för Föredrogs å nyo lagutskottets den 30 nästlidne april och
mdustnella ,jen y innevarande maj bordlagda utlåtande n:o 61, i anledning af
”'modelleri vackt motion om utarbetande af förslag till lag om skydd för in¬
dustriella mönster och modeller.
Lördagen den 5 Maj, e. m.
6 N:o 38.
Herr Almgren, Oscar: Jag ber att få yrka afslag å utskot¬
tets förslag. Jag tror för min del, att ingenting inträffat sedan
1891 års riksdag, då Första Kammaren för sin del afslog ett dy¬
lik,, förslag, som kunde föranleda kammaren att nu ändra mening.
Utskottet säger visserligen, att uttalande skett från ett möte i
Göteborg, som skulle kunna föranleda till en skrifvelse i ämnet,
men jag tror, att man icke bör tillmäta detta uttalande allt för
stor betydelse. Det är nemligen kändt, att en intresserad talare,
som på ett dylikt möte framkommer med något förslag under
framhållande af detta förslags alla ljusa sidor, lätt får majoriteten
på sin sida, emedan de närvarande icke äro så inne i saken, att
de kunna göra någon verksam opposition, men sedan förslaget
ledt till resultat, då framkomma ofta klagomål, ty skuggsidorna
visa sig. Jag tror för min de], att detta förslag om skydd för
mönster har sina ganska stora skuggsidor för vår industri. Det
kommer att i främsta rummet medföra, att det öppnar vårt land
för Tysklands, Englands och Frankrikes fabrikanter, hvilka hos
oss komma att inregistrera sina mönster, ty reciprocitet är beroende
på föregående fördrag. Nu säger visserligen utskottet, att det är
ingen så stor fara i det afseendet. Erfarenheten från utlandet
visar, att registreringar från främmande länder ske i mycket
ringa utsträckning. Jag tror för min del, att till en början skulle
det icke komma att ske någon så särdeles stor registrering hos
oss under vår industris nuvarande ståndpunkt; men det nj^a sy¬
stem, som nu tillämpas, afsåg ju, att icke blott de gamla industri¬
grenarna skulle utvecklas, irtan äfven nya tillkomma, och i den
mån de utländska fabrikanterna finna marknaden här i Sverige
stängd, komma de utan tvifvel att icke underlåta att begagna sig
af det vapen, som satts dem i händerna. De komma helt säkert
att göra försök för att se, huru straffbestämmelserna i sådant fäll
skulle kunna lända dem till fördel. Nu är att antaga, att om en
sådan lag skulle hos oss införas, blefve den i det närmaste lika
med den tyska lagen. Yi hafva nemligen förut hemtat förebilder
från Tyskland i afseende på lagstiftning om varumärken och dy¬
likt. Denna lag stadgar ansvar och böter och varans förlust icke
blott för formlig efterapning af annans mönster, utan äfven i det fall,
att domstolen anser, att likheten mellan det registrerade mönstret och
det åklagade är så pass stor, att man kan anse försök till efterapning
förefinnas. Det är naturligt, att detta skall gifva anledning till myc¬
ken godtycklighet i domslutet. Och hvilka är det, som skola fälla
dessa domar? Det är våra juridiskt bildade domare, för hvilka
det torde blifva ett fullkomligt nytt ämne att bedöma t. ex.
huruvida en bordduk, hvars mönster utgöres af en blomma och
ett ornament är straffbart lik en annan duk, hvars mönster också
innehåller en blomma och ett ornament. Det blir för dem en
ganska svår sak. Den ena domaren kommer att säga: det är en
törnros och ett ornament; likheten är påfallande. Men den andre
domaren kommer att säga: det är visserligen en törnros på båda
mönstren, men här är den vänd åt höger och på det tyska mönstret
åt venster, det är således icke samma sak; det är icke straffbart.
Om skydd för
industriella
mönster och
modeller.
(Forts.)
N:o 38. 6
Lördagen den 6 Maj, e. m.
Om skydd för Under sådana förhållanden tror jag icke, att det kan vara lämp-
industnella jjgf. införa, ett system, som kan gifva anledning till så olika
monster och ° °
modeller. UppiSittning DOS domrärDG.
(Forts.) Men saken har äfven andra olägenheter. Det kommer att
medföra både besvär och kostnader för fabrikanterna, besvär der¬
för att en försigtig fabrikant icke gerna kan underlåta att, innan
han utsläpper ett nytt mönster i marknaden på förhand noga un¬
dersöka, om icke förut finnes registreradt ett likadant mönster, som
kunde vålla honom åtal, och detta blir i tidernas längd ganska
betungande, och kostnader derför att han icke kan underlåta att
sjelf registrera ett nytt mönster, som han släpper ut i marknaden.
För min egen del skulle jag gerna underkasta mig både besväret och
kostnaderna, om jag kunde vara öfvertygad om, att mönsterritarne
skulle hafva någon verklig fördel af denna skyddslag. Men det
tror jag för min del icke. Och den komité, som redan 1878 till¬
sattes af Kongl. Maj:t för att utreda denna fråga, kom också till
den öfvertygelsen, att det skulle blifva fabrikanterna, som uteslu¬
tande skulle registrera märkena och icke mönsterritarne. I den
uppfattningen stödes man, om man tillser, huru det i praktiken
tillgår. En fabrikant, som behöfver ett nytt mönster, vänder sig
till en mönsterritare och säger: gör mig ett antal mönster för den
eller den artikeln. Mönsterritaren gör ett antal skisser, som fa¬
brikanten ytterst sällan fullkomligt gillar. I de flesta fall fordrar
han en annan sammanställning, eller gör han åtminstone någon
ändring. Hade nu mönsterritaren underkastat sig kostnaden att
registrera dessa mönster, hade kostnaden varit förgäfves, och så
torde det komma att ske i praktiken.
Jag tror icke heller, att en dylik skyddslag skulle tillföra
mönsterritarne något ökadt arbete. Till stöd derför ber jag att
få nämna något ur egen erfarenhet. Det händer icke sällan och se¬
nast för några veckor sedan hände, att några mönster å de silkes¬
schaletter, som jag tillverkar, och som begagnas i Finland af derva¬
rande allmoge, liksom de brukas äfven här i Sverige, efterapades
af ryska fabrikanter. Min agent sände mig ett par af dessa du¬
kar. De voro fullkomligt efterapade mina. Hvad hade jag då att
göra? Jag gaf mina mönsterritare i uppdrag att göra nya mön¬
ster, bättre, vackrare än de förra, och på sådant sätt fingo de
sysselsättning, som de icke fått, i fall mönstren varit registrerade,
och jag sålunda funnit med min fördel förenligt att ännu någon
tid använda dessa mönster. Således tror jag för min del, att frå¬
gan, åtminstone under industriens nuvarande ståndpunkt, icke bör
föranleda något uttalande från Riksdagens sida. Det skulle helt
säkert icke lända till fördel för industrien, och jag tror icke heller,
att det skulle visa sig vara till fördel för mönsterritarne.
På denna grund, herr talman, yrkar jag afslag å utskottets
hemställan.
Herr Almström: Den siste ärade talaren yttrade, att sedan
denna fråga behandlades af Riksdagen 1891, har intet nytt till¬
kommit, möjligen med undantag af ett uttalande af teknologmötet
Lördagen den 5 Maj, e. m.
7 N:o 38.
i Göteborg. Han, sade att man vet, huru lätt det går att på ett^m skydd jo:
möte få en opinion antagen, om man blott framhåller de ljusa si-
döma af hvad man vill drifva igenom. Jag skall gifva honom 'Modeller. '
rätt deri. Det går vanligen mycket lätt att på ett sådant möte (Forts.)
få fram en opinion, om den ensidigt förespråkas. Men han har
sjelf här i afton tillvägagått på ungefär samma sätt, fastän i omvänd
ordning. Han har framhållit alla de mörka sidor, han kunnat ut¬
tänka i den nu föreslagna lagstiftningen, och han har anfört några
exempel såsom bevis på, huru illa lagen skulle komma att verka.
Jag tror icke, att det exempel, han anförde beträffande mönster-
ritarnes kostnader för registrering af mönster, som icke skulle
blifva antagna oförändrade, vore lyckligt valdt; ty jag antager,
att det i praktiken komme att tillgå så, att en mönsterritare, som
arbetar för viss fabrikant, icke går och registrerar sitt mönster,
förrän han fått det gilladt af denne.
Han har vidare såsom bevis på, huru illa denna lag skulle
komma att verka för mönsterritarne, anfört ett exempel ur sin
egen erfarenhet, då han omnämnde, att, genom att hans mönster blif¬
va efterapade i utlandet, han hade blifvit tvungen att göra nya
‘och derigenom skaffat mönsterritarne mera arbete. Ja, det der
kan väl låta säga sig, men det håller nog icke streck i praktiken.
Om mönster oupphörligen efterapas och nya oupphörligen måste
uppläggas, blir detta allt bra betungande för fabrikanten, ty det
är icke blott ritningarna, som behöfva göras om; äfven andra
anordningar måste vidtagas, och det går icke utan känbara
kostnader.
Då denna fråga behandlades af 1891 års Riksdag, yttrade sig
i denna kammare två fabriksidkare mot och en för lagutskottets
förslag. Denne siste var jag. Jag fäste dervid uppmärksamheten
derpå, att här icke var fråga om att omedelbart antaga en lag,
utan att meningen vore att anhålla, det Kongl. Maj:t måtte
låta utreda, huruvida en sådan lag vore önsklig och behöflig,
eller, med andra ord, att Kongl. Maj:t måtte hos landets industri¬
idkare höra sig före, huruvida de ansågo, att en lagstiftning sådan
som den ifrågasatta vore nyttig och nödvändig, och detta anser
jag vara fullt rigtigt.
Om ett lagförslag nu förelåge till antagande, skulle jag vara
mycket tveksam, ty en dylik lag kan vara ett tveeggad svärd,
som kan medföra för industrien både godt och ondt, men jag är
alls icke tveksam att biträda lagutskottets förslag om undersök¬
ning, huruvida önskningar för och behof af den ifrågavarande lag¬
stiftningen förefinnas bland landets industriidkare. De uttalanden,
som här i Första Kammaren gjordes vid 1891 års riksdag, kunna
bestämdt icke anses representera landets industriidkares åsigter,
hvarken i den ena eller andra rigtningen.
Det är ju en känd sak, att under de sista decennierna vår
industri gått framåt, icke endast i qvantitativt hänseende, utan
äfven i afseende på varornas beskaffenhet. Tekniken har förbätt¬
rats, och man kan väl säga, att i allmänhet bättre varor åstad¬
kommas. Men hvad som felas oss, är utveckling i konstnärligt
N:o 38. 8
Lördagen den 5 Maj, e. m.
Om skydd jar hänseende, och denna kräfves nu för tiden i högre grad är förr.
mönster6oc7i ^ hafva här i landet en mycket stor brist på konstnärliga kraf-
modelier. ter, som arbeta för industrien, och vilja vi, att de yrken, der
(Fort».) konstnärlighet kan göra sig gällande, skola gå framåt, måste ovil¬
korligen något göras i den rigtningen. Vi böra icke gorå oss räk¬
ning på att alltid hemta våra modeller och mönster från utlandet,
utan vi måste försöka att inom vårt eget land skapa krafter, som
i denna rigtning kunna åstadkomma något godt. Ett vilkor för
att sådana krafter skola kunna uppstå, är, att deras arbete är
skyddadt för efterapning, och de hafva, synes det mig, rättighet
att fordra, att deras arbeten, deras uppfinningar, deras samman¬
sättningar skola likaväl som litteratörers och andra konstnärers
vara skyddade.
Jag anser derför, att det icke är mer än billigt, att kammaren
nu bifaller lagutskottets förslag att ingå till Kong]. Maj:t med
anhållan, att den undersökning och utredning, som här är före¬
slagen, måtte komma till stånd. Först när en sådan utredning
försiggått, vet man, huruvida det förefinnes något behof eller
några önskningar i den rigtning, hvarom här är fråga.
Jag yrkar bifall till lagutskottets förslag.
Herr Eränckel: Här har sagts, att, sedan frågan förra gån¬
gen behandlades i Riksdagen, intet förekommit, som kunde för¬
anleda en ändring af gällande lagstiftning, men här har verkligen
förefallit det, att lagutskottet denna gång behandlat frågan på
helt annat sätt än 181)1, och det vore derför möjligt, att man af
betänkandet skulle kunna sluta sig till, att förändrade omständig¬
heter vore för handen. Särskildt är att märka, hurusom lag¬
utskottet, då det senast behandlade ärendet i fullkomlig öfverens¬
stämmelse med lagutskottet 1887, på grund af sin sammansättning
icke ansåg sig nog sakkunnigt att direkt afgifva betänkande till
kammaren, utan tillkallade industriidkare i olika brancher för att
höra deras åsigter i frågan. På grund af de då lemnade upplysnin-
garne affattade lagutskottet sitt betänkande. — 1887 afstyrktes skrif-
velsen helt och hållet. 1891 föreslog utskottet en skrifvelse, som
Första Kammaren för sin de] utan votering afslog. Ser man på
motiveringen i det föreliggande betänkandet, finner man, att utskot¬
tet, sedan det erinrat, att vi nu fått överenskommelser med utländ¬
ska magter, hvarigenom vi icke kunna här införa mönsterskydd, utan
att på samma gång sådant medgifves åt utländska undersåtars mön¬
ster, uttrycker den förhoppningen, att utländska mönsteregare icke
skola inregistrera många mönster hos oss, och att vi derför icke skola
inskränkas vid tillgodogörandet af utländska mönster, hvarför man
förut hyst befogad fruktan. Emellertid är klart, att ju färre mön¬
sterritare ett land har, och den siste ärade talaren medgaf, att vi i
detta afseende lida brist på konstfärdighet, desto större blir benägen¬
heten hos utländingen att här inregistrera sina mönster, ty han
har då större chancer att få afsättning för desamma. Detta
kunde ju anses vara mindre vigtigt, men alldeles klart är, att, så
liten vår konst-industris utveckling nu är, komma vi ovilkorligen
Lördagen den 5 Maj, e. m.
9 N:o 88.
att lida svårt intrång, i fall det förbjudes oss att använda de ut¬
ländska mönstren. Då vidare den frågan uppställes, huruvida
det i längden är med rättvisan förenligt att använda andra län¬
ders konstfärdighet, såsom hittills skett, vill jag i minnet åter¬
kalla, att vid införandet af vår nuvarande patentlagstiftning kraf¬
tiga röster höjdes deremot, och ännu mera ifrågasattes, huruvida
mönsterskyddet, såsom sådant, vore berättigadt. Jag förnekar icke,
att derom kan vara åtskilligt att säga; man har ansett, att mönster¬
skydd hos oss liksom i andra länder bör införas och att detta lik¬
som patentskyddet i inskränkt mening vore väl behöfligt, men det
är stor skilnad mellan patent på konstruktioner och tekniska upp¬
finningar och på mönster. Odisputabelt och faktiskt är, att det
verkligt nya, som kan förekomma vid en konstruktion eller annan
teknisk uppfinning, icke förefinnes i ett nytt mönster. Om en
mönsterritare använder en blomma i ett mönster, kan han icke an¬
ses hafva uppfunnit blomman derför, att han på ett fördelaktigt
sätt satt in densamma i mönstret. Lika litet har han vid an¬
vändningen af ett ornament i vissa sammanställningar uppfunnit
ornamentet, som vanligen är hemtadt från annat håll. Redan 1878
års komité förklarade för sin del, att endast om mönsterskyddet
hos oss kunde införas, utan att på samma gång utländska mön¬
sters tillgodogörande inskränktes, ville komitén för sin del till¬
styrka dylikt skydd, och sådant är frågans läge ännu i dag.
Man har emellertid nu såsom motiv för mönsterskyddet anfört just
nämnda komitcs motiv för patentskydd, men såsom jag nyss tog
mig friheten nämna, är det stor skilnad mellan en lagstiftning i
det ena eller andra syftet.
Man har nu sagt, att Riksdagen borde ingå till Kongl. Maj:t
med en skrifvelse för att efterhöra, om industriidkarne anse sig be¬
höfva mönsterskydd. Jag hemställer till herrarne, om det icke
då är klokare att låta industriidkarne sjelfve först gå till Kongl.
Maj:t, i fall de verkligen hafva önskningar i detta afseende. Nu
är, såsom den siste ärade talaren framhållit, hela frågan väckt af
mönsterritarne, som möjligen för sin del anse att deras näring icke
har något skydd genom bristen på en sådan lag. Men betänker
man, hvilka olägenheter den skulle komma att medföra, hvilka
inskränkningar många industriidkare skulle lida, då de nu äro be¬
roende af utländska mönster, och då vår industri icke är så kapital¬
stark eller så kraftigt utbildad som den utländska, måste man
gifva mig rätt deruti, att frågan ännu är för tidigt väckt. För
min del tror jag icke, såsom den siste talaren, att en sådan lag
för närvarande skulle på något sätt uppmuntra eller framkalla
skickligare mönsterritare hos oss, ty enligt min uppfattning går
industrien och dermed sammanhängande näringsgrenar hos oss i
så liten skala, att vi icke i ersättning kunna hoppas att i någon
omfattning få våra mönster inregistrerade i utlandet. Jag kan
icke finna annat, än att den föreslagna lagstiftningen endast skulle
skada vår industri utan att på något sätt gagna våra mönster¬
ritare. Jag intager således samma ståndpunkt i frågan som år
1891, och då, såsom redan nämnts, faktiskt icke från industri¬
en» skydd för
industriella
mönster och
modeller.
(Forts.)
N:o 38. 10
Om skydd för
industriella
mönster och
modeller.
(Forts.)
Lördagen den 5 Maj, e. m.
idkarne någon framställning gjorts hos Kongl. Haj:t, som kunde
gifva Riksdagen anledning att begära utredning i en fråga, som
två gånger redan varit föremål för Kongl. Maj:ts utredning och
pröfning, finner jag häruti anledning att förena mig med den förste
ärade talaren och yrkar afslag på utskottets framställning.
Herr Åkerman: Den siste talaren framhöll såsom skäl mot
en författning om mönsterskydd, att man genom en sådan skulle
beröfva sig den fria användningen af utländska mönster; men
detta gäller ju icke andra utländska mönster än sådana, som här
i landet inregistreras; alla andra blifva, äfven om mönsterskydd
här kommer till stånd, fria, antingen de äro af ut- eller inländskt
ursprung. Han sade vidare, att utländingen skulle hafva en sär¬
skild anledning att här inregistrera sina mönster, emedan det vore
ondt om skicklige mönsterritare här i landet. Jag tror, att deh
som mest befordrar lusten att inregistrera mönster, är utsigten af
en stor marknad, och att det således är de köp kraftigaste län¬
derna, som i detta hänseende utöfva den största dragkraften. _ Då
det är lika mycket besvär att inregistrera i ett litet som i ett
stort land med dess större marknad, tyckes det mig. gifvet, att
utländingar icke kunna få lika stor anledning att inregistrera i det
folkfattiga Sverige som i folkrikare länder. Jag betviflar emeller¬
tid ingalunda, hvarken att inregistering af utländska mönster äfven
här i landet kommer att ega rum och ej heller att olägenheter för
svenska industriidkare i vissa fall deraf kunna blifva en följd, men
å andra sidan måtte det för industriidkaren väl också vara en för¬
del, att hvad han sjelf användt icke utan uppgörelse kan tagas
och brukas af hvem som helst. Jag tycker, att dessa fördelar och
olägenheter någorlunda böra motväga hvarandra, och under så¬
dana förhållanden anser jag, att man bör fästa hufvudsakligt af¬
seende vid deras berättigade intresse, hvilka egna sina krafter åt
mönsterritning och dermed likartad verksamhet. Dessa äro för
närvarande alldeles rättslöse; hvem som helst kan, om honom så
lyster, taga och använda deras mönster, så snart han får se dem.
Kör våra mönsterritare är det framför allt af vigt, att de få
en större marknad, än som nu är fallet. De kunna naturligtvis
nu icke inregistrera sina mönster i de större länderna; detta blir
först möjligt, när äfven Sverige fått en författning om mönster¬
skydd, så att full reciprocitet i förhållande till andra länder kan
ernås. Då blifva deras mönster ej blott skyddade i Sverige, utan
kunna äfven inregistreras i andra länder samt der vinna skydd.
Det synes mig tydligt, att våra mönsterritare deraf skulle hafva
en högst betydlig fördel gent emot hvad den ringa afsättningen i
vårt eget land kan tänkas inbringa dem. Då det för öfrigt icke gäller
annat än att skaffa en utredning i ämnet, hvarvid naturligtvis
alla intresserade industriidkare komma att höras, och då säkerli¬
gen, i fall desse äro så eniga mot förslaget om mönsterskydd, som
man här påstått, det icke lärer blifva något af med en dylik för¬
fattning, kan jag för min del icke annat än med stöd af nu fram-
Lördagen den 5 Maj, e. ra.
11 N:o 38.
hållna skäl och för öfrigt på grund af hvad herr Almgren redan Om skydd för
anfört yrka bifall till förevarande motion. industriella
mönster och
Herr Almgren, Oscar: Jag skall bedja att få bemöta några (Forts.)
af de föregående talarnes yttranden.
Herr Almström antog, att mönsterritare i hög grad skulle
begagna sig af inregistreringen, ty han ansåg sådana uppgörelser
kunna göras mellan fabrikanterna och mönsterritarne, som gåfve
de senare rätt att inregistrera vissa mönster och sålunda blifva
egare af desamma. Med all aktning för min ärade kamrats er¬
farenhet, tror jag näppeligen, att det fallet skulle komma att in¬
träffa. Jag förstår icke möjligheten deraf, att någon fabrikant skulle
vilja lemna ett af honom användt mönster i en annan persons
ego och sjelf fortsätta fabrikationen, utsatt för faran att denne
person kunde till andra fabrikanter öfverlåta sin rätt att använda
precis samma mönster. Likaså tror jag, den siste ärade talaren
hyste både för egen och för mönsterritarnes del allt för öfver-
drifna förhoppningar om de fördelar, som genom inregistrering i
utlandet af mönster skulle för deras upphofsman erhållas. Jag
har talat med mänga mönsterritare och funnit, att de öfverskatta
verkningarna af en mönsterskyddslag. De hysa t. ex. den förhopp¬
ningen att kunna erhålla uteslutande rätt till användande af nor¬
diska motiv i ornamentiken. Om t. ex. någon gjort ritning till en
sköld med fornnordiska ornament, hoppas han att genom inregi¬
strering af samma ritning förvärfva sig uteslutande rätt att i
ornamentiken använda nordiska slingor och dylikt. Detta är ett
fullkomligt misstag, och hvart skulle det leda, om man genom in¬
registreringen gåfve mönsterritarne monopol på att för sin räkning
använda mönster, som under århundraden eller årtusenden varit i
allmänt bruk?
Vidare har sagts, att det blott vore fråga om en skrif¬
velse. Man borde ej motsätta sig en utredning. Men, mine her¬
rar, vi skrifva till Kongl. Maj:t för att begära utredningar, och
då sedermera på grund deraf lagförslag ^framläggas, heter det:
Riksdagen har sjelf begärt denna lag. Åtminstone är det min
åsigt, att ingen, som icke på förhand är fullkomligt öfvertygad
om nödvändigheten af den lagstiftning, som frågan gäller, bör
vara med om att skrifva till Kongl. Maj:t i ett fall, sådant som
det nu förevarande. Jag anser, att man icke gerna kan hafva
kommit till öfvertygelsen om någon allmän önskan i denna ret¬
ning. I sådant fall skulle fabrikanter och de, som frågan för öfrigt
närmast rör, hafva uttalat sig på ett mera allmänt sätt, än nu är
fallet. Då så emellertid icke skett, vidhåller jag äfven på denna
grund mitt yrkande om afslag.
Herr Almström: Då den näst föregående talaren anförde ett
exempel för att visa, huru ofördelaktigt en lag om mönsterskydd
skulle verka äfven för mönsterritarne, yttrade han, att då en mön¬
sterritare förelagt en ritning till antagande af en fabrikant, och
denne senare derå önskade någon förändring, mönsterritaren hade
N:o 38. 12
Lördagen den 5 Maj, e. m.
Om skydd fö,
industriella
mönster och
modeller.
(Forts.)
'gjort sig onödig kostnad ock besvär, om kan förut kade inregistre¬
rat mönstret. Ja, i fall kan icke utan ändring af ritningen kan
använda densamma på annat kåll ock sålunda tillgodogöra sig
mönstret oförändradt, kar kan gjort sig onödig kostnad, men i de
flesta fall torde dylika mönsterritningar icke beköfva nämnvärdt
ändras; i regeln presenteras de väl i sådant skick, att blott obe¬
tydliga ändringar äro af nöden, ock detta blir fallet, i den mån
mönsterritaren vunnit erfarenhet om hvad som kräfves af det yrke,
för kvilket kan arbetar. Jag tror att de olägenheter, talaren be¬
farade kunna uppstå i sådant afseende, i verkligheten icke komme
att visa sig nämnvärda.
Min kamrat kär till höger och äfven den siste talaren beto¬
nade, huru orimligt det skulle vara, att en mönsterritare skulle
kunna erhålla skydd för mönster i hvilka inginge en blomma eller
ett ornament, som förut vore begagnadt. Det kan jag för min
del icke finna. De flesta uppfinningar, som göras, på kvilket om¬
råde det än vara må, bestå väl icke deri, att nya element, om jag
får begagna det uttrycket, blifva uppfunna eller skapade, utan i
nya sammansättningar af redan förut kända element. På samma
sätt förhåller det sig med mönsterritningen; mönsterritaren anord¬
nar, vare sig konventionella eller från naturen kemtade motiv på
ett sätt, som afviker från hvad som förut blifvit gjordt, och bildar
derigenom mönster, som är nytt, äfven om deri ingå motiv, som
begagnats, så länge menskligketen kunnat rita.
Den siste ärade talaren yttrade äfven, att då man skrifver
till Kongl. Haj:t, sker det i akt ock mening att i den ena eller
andra rigtningen få framlagdt förslag till lag rörande det ämne,
som skrifvelsen afhandlar, och detta påstående torde i de flesta
fall vara rigtig. Men i förevarande är det dock icke så; här gäl¬
ler det ovilkorligen att göra en undersökning, huruvida en lag¬
stiftning i detta ämne är önsklig ock behöflig, ock då jag nu för¬
ordar en skrifvelse i angifvet syfte, ställer jag mig mindre på
mönsterritarnes än sjelfva industriens sida, ty jag tror det vara
nödigt för dess framtida bestånd ock utveckling att så mycket
som möjligt arbeta på egen fosterländsk mark samt att så mycket
som möjligt begagna sig af inhemsk konstskicklighet, men icke af
hvad som kan kemtas från utlandet.
Herr Stephens: Då denna fråga kommit i ett helt annat läge,
än då den sist var före i Riksdagen, ock som jag för min del by¬
ser den åsigt i frågan, hvilken då gjorde sig gällande, vill jag
gifva mina skäl derför.
Vid föreliggande frågas afgörande torde beaktas, att tvenne
intressen, ett stort ock ett litet, stå emot hvarandra. Det lilla
intresset representeras af några få mönsterritare, och det stora af
hela vårt lands industri. Vi skola komma ihåg, att, såsom det
nu är anordnadt, kan vår industri hemta sina mönster från kela
verlden, men skulle skydd för mönster ock modeller införas, blir
den stora mönstermarknaden stängd så till vida, att användningen
af de mönster, som kafva värde, försvåras, under det de många
Lördagen den 5 Maj, e. m.
13 3V:o 38.
värdelösa mönster och modeller fortfarande stå oss fritt att taga. Om skydd för
Så snart en fabrikant eller annan rättsinnehafvare märker, att ett
mönster eller en modell har värde på marknaden här i landet, mmtxiditr ‘
skyndar han naturligtvis att inregistrera detta märke för att så- (Forts.)
lunda behålla den marknad, som han har anledning tro att han
förskaffat sig i landet, hvaremot han underlåter inregistreringen,
ifall han är osäker eller icke tror sig hafva utsigt att erhålla nå¬
gon vidare marknad. Då sålunda vår industri med hänsyn till
mera förädlade näringsgrenar ännu icke kunnat förskaffa sig nå¬
gon vidare marknad i utlandet och inom landet arbetar under myc¬
ket svåra förhållanden, är det tydligt, att densamma behöfver så
mycken frihet som möjligt, och det synes mig då mindre ändamåls¬
enligt att ålägga denna industri nya bördor genom att tvinga henne
att sjelf sätta upp dyrbarare mönster, som kanske ändå icke vinna
den favör bland allmänheten, som utländska mönster redan vunnit.
Att under sådana omständigheter skydda det lilla intresset kan
jag för min del icke vara med om, hvarför jag hemställer om bi¬
fall till det yrkande, en talare framstält om afslag på skrifvelse-
förslaget.
Herr Fagerholm: Jag har endast begärt ordet för att få till
protokollet antecknadt, att jag yrkar afslag på utskottets skrif-
velseförslag.
Herr Wieselgren: Jag tror, att den fråga, som före bedö¬
mandet af föreliggande “kläm" bör vara besvarad, är den, om det
finnes en andlig, en “immateriel" eganderätt eller icke. Finnes
den, så bör den väl blifva skyddad äfven i fråga om detta s. k.
lilla intresse, som en talare nyss omordade. Den omständigheten,
att intresset är litet, bör icke motivera ett frånseende af dess
rätt; de som ega det, kunna måhända med skäl säga, att det, om
än litet för andra, är desto dyrbarare för dem. Jag behöfver icke
påminna kammaren derom, att den svenska lagstiftningen redan
på andra områden erkänt den immateriella eller andliga egande-
rätten såsom en rätt, värd respekt och skydd; här föreligger en¬
dast ett supplement till densamma. Yi hafva i lagstiftningen re¬
dan erkänt den literära och artistiska eganderätten; äfven upp¬
finnarerätten är skyddad af lagen. Också här är det emellertid
en sorts konstnärlig, andlig verksamhet som begär erkännande och
skydd för sin rätt. Skulle vi då afslå denna begäran derför, att
det uppbäres af ett så litet intresse? Jag tror, att detta betrak¬
telsesätt icke förtjenar att godkännas. Äfven om det kan sägas,
att de störa fabrikanterna skulle hafva fördel af att vi icke er¬
känna denna rätt, är detta icke för mig ett skäl att undandraga
densamma mitt erkännande. Är den en rätt, bör den såsom sådan
erkännas utan hänsyn till den enes eller andres motsatta intresse;
och då jag anser mönsterritaren förtjena lika mycket skydd för
sin verksamhet som någon annan för sin, tillåter jag mig att yrka
bifall till föreliggande förslag.
S:o 88. 14
Lördagen den 5 Maj, e. m.
Om skydd för Herr Fränekel: Den siste ärade talarens tveksamhet, huru-
industneila vjda (]et förefinnes någon verklig eganderätt för patent, gör, att
>Xmoldler. Ja£ anser, att han borde ytterligare beakta den stora skilnad,
(Forts.) som här föreligger mellan den hittills erkända andliga eganderät-
ten till patent och den, som antages ligga i eganderätten till mön¬
ster. Jag tog mig friheten, då jag förra gången hade ordet, att
påvisa, att äfven i det hänseendet hade redan vid den stora patent¬
kongressen i Wien 1873 stor tveksamhet förefunnits, huruvida i
allmänhet borde dekreteras andlig eganderätt ens för patent i
den utsträckning, hvari lagstiftningen redan stannat. Och man
vet hvilka stränga undersökningar nu måste göras, innan patent
meddelas. Huru skulle man kunna tänka sig en rättvis pröfning
möjlig i lika hög grad i afseende på mönster? Följden är också
den, att i de länder, der mönsterskydd införts, förekommer äfven
det ena trasslet efter det andra i afseende på eganderätten till
dessa mönster. Jag vill i det fallet nämna, att redan 1878 års
komité påvisade systemet såsom ej fullt tillämpligt och att af den
satsen, att näringsfriheten gäller såsom regel och dess begräns¬
ning såsom undantag, följer likväl, att innan någon inskränkning
i den allmänna friheten gifves, sådana omständigheter måste kunna
påvisas, som rättfärdiga en dylik åtgärd. — Här förefinnas icke
sådana omständigheter, ty, såsom här nämndes af den förste ärade
talaren, är det bestämdt i de svenska mönsterritarnes intresse att
det är, som det nu är, fastän det icke kan nekas, att vi nu draga
större nytta af utlandets skicklighet i det fallet. Jag ber att
ytterligare få betona, att utlandet har mycket större resurser att
åstadkomma något i den vägen än vi, och att vi, om vi få en lag
om mönsterskydd, måste vara beredda att möta utlandets stora
konkurrens.
Här är af herr Stephens påvisadt, att detta är ett litet in¬
tresse, som bör jemföras med den stora skada, som skulle tillfogas
vår industri, ifall dess framåtskridande stäcktes genom en lag så¬
dan som denna. Detta gör, att jag fortfarande måste yrka afslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr tal¬
mannen i enlighet med de yrkanden, som derunder förekommit,
propositioner, först på bifall till hvad utskottet i det nu före¬
dragna utlåtandet hemstält samt vidare på afslag derå, och för¬
klarade sig anse den senare propositionen vara med öfvervägande
ja besvarad.
Herr Almström begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad lagutskottet hemstält
n:o 61, röstar
Ja;
sitt utlåtande
Den, det ej vill, röstar
Lördagen den 5 Mai, e. m. 16 N:o 88.
Vinner Nej, afslås utskottets hemställan.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 24;
Nej — 48.
Vid. förnyad föredragning af lagutskottets nedannämnda, den
30 sistlidne april och den 1 innevarande månad bordlagda utlå¬
tanden:
n:o 62, i anledning af Kong]. Majt:s proposition med förslag
till förordning angående uppskof i vissa fall med tillämpning af
lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23
oktober 1891, och
. n:o 63, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om framläggande af förslag till föreskrifter i
syfte att vid verkställande af frihetsstraff tillämpa s. k. vilkorlig
frigifning,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemstält.
Föredrogs å nyo lagutskottets den 30 sistlidne april och den Om införande
1 innevarande maj bordlagda utlåtande n:o 64, i anledning af väckt af m^‘orll3a
motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning straffdomar-
och framläggande af förslag afseende införande af vilkorliga straff¬
domar.
Herr Billing: Jag skall upptaga herrarnes tid endast ett par
ögonblick, och då jag icke ämnar göra något yrkande, skall jag
icke framkalla någon diskussion, men jag ber att få till proto¬
kollet antecknadt, att jag för min del anser förslaget om de vil¬
korliga straffdomarne hafva en så djup grund för sig, att jag
hoppas, att det icke blott skall återkomma, utan, när det blir
tillräckligt undersökt och limiteradt, äfven vinna framgång i
vårt land.
Gerna vill jag medgifva, att vilkorliga straffdomar icke äro
af behofvet så påkallade eller af förhållandena så väl motiverade
i vårt land som i många andra länder, på grund deraf, att våra
fängelsestraff icke kunna nedbringas till sådana minima som
i andra länder. Jag skall icke heller bestrida, att lagutskottet,
som i detta afseende åberopat ett stort juristmötes förhandlingar,
från juridisk synpunkt anfört mycket göda grunder för sitt afslag,
men jag tror, att denna fråga kan och bör betraktas äfven från
en annan synpunkt än den rent juridiska.
JJ:o 38. 16
Lördagen den 5 Maj, e. m.
Om införande
af vilkorliga
straffdomar.
(Forts.)
Om t. ex. en ung menniska för en förseelse, som i sig sjelf
är ganska ringa, blir dömd till ett mycket kort fängelsestraff,
vare sig i första hand, eller ännu mera om fängelsestraffet är för-
vandlingsstraff, sättes in i fängelset och sedan kommer ut i verl-
den med det märke, att han suttit i fängelse, och man tänker på
hvad den allmänna opinionen dömer om sådana personer och huru
man i allmänhet ter sig emot honom, så finner man, att det är
en djupt liggande etisk fråga, huruvida det icke kan vara rigtigare
med en vilkorlig straffdom, eller att visserligen döma en menniska
till ett straff, men likväl så, att straffet icke genast tillämpas
utan endast tillämpas i det fall, att den unge brottslingen åter
förfaller i brott.
Man må nu hafva hvilken straffteori som helst, men två saker
tror jag att man ändå alltid bör vara ense om, och också är ense
om, nemligen dessa två ting: det ena, att straffet, om det skall
motsvara sin uppgift, skall kännas såsom ett verkligt straff, och
det andra, att, när en menniska burit det borgerliga straffet, bör
också hennes brott emot det borgerliga samfundet vara försonadt,
och att derför all straffverksamhet är förfelad, i samma mån som
straffet icke kännes såsom ett straff, eller om straffet icke upphör,
när det, enligt lag, skall upphöra. Dessa två omständigheter tror
jag inträffa i vårt land, särskildt nu i afseende på fängelsestraffen.
Jag tror icke, att jag gör mig skyldig till någon öfverdrift, då jag
säger, att för en mycket stor del af sådana, som blifvit insatta i
fängelse för en kortare tid, detta icke direkt kännes såsom ett
straff. De hafva det mycket ofta i fängelserna både beqvämare
och bättre, än de hafva det i det dagliga lifvet. Det är således
icke ett straff och det kännes icke som ett straff. Alltså är det i
detta stycke förfeladt.
Men sedan kommer jag till en ändå betänkligare sida af sa¬
ken, och det är, då de suttit och aftjenat sitt straff och sedan komma
ut bland allmänheten, då gå de der med det dystra märket på sig,
och allmänheten drager sig för att använda en person, som suttit
i fängelse. Man granskar icke, hvarför de suttit der, utan blott
den omständigheten att de suttit i fängelse ligger för dem som
en stötesten både till upprättelse och till egen verksamhet, och så
blir det, som icke skulle vara ett straff, ett förfärligt straff och
har mycket svåra etiska följder för vederbörande.
Jag vill i detta afseende göra en jemförelse, som jag tror
verkligen är talande. Huru behandlar man många af våra brotts¬
lingar? Jo, såsom en far skulle göra med ett barn, om han, i
stället för att, då barnet gjort en förseelse, gifva barnet ett kort
och effektivt straff, som kändes, och sedan hafva famnen_ öppen
för sitt barn, började misstänka barnet, så att detta kände sig vara
misstänkt under långa, långa tider. Ingen af eder, mine herrar,
tvekar om hvilket för ett barn är det helsosammaste, att få ett
dugtigt straff, som kännes, och sedan också känna, att det fått
förlåtelse, än om det icke får ett straff, som kännes, men går och
tynges och förderfvas af att vara misstänkt.
Lördagen den 5 Maj, e. m.
17 Jf:o 88.
Så är det verkligen i icke ringa mån med straffen inom vårt Om införande
land. Och då jag nu tror, att man kunde i detta afseende verkli-a? v^orllsa
gen få någon förbättring, om än jag icke törs säga, huru det skall (Forts!)^
gå till, ehuru jag anser möjligt att man, efter noggranna undersök¬
ningar, kommer in på dessa vilkorliga straffdomar, så har jag, för
min del, då jag nu icke vågar göra något annat yrkande än på
bifall till utskottets förslag, dock velat till protokollet uttala mina
sympatier för den tanke, som ligger till grund för motionen.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad ut¬
skottet i förevarande utlåtande hemstält.
Föredrogs ånyo sammansatta stats- och lagutskottets den 2 Om skyldig-
och 3 i denna månad bordlagda utlåtande N:o 3, i anledning af A{or
väckt motion om skrifvelse till Kongl. Majff med begäran om ut-insätt-
redning och förslag till förordning angående obligatorisk insätt- ning i Vif¬
tning i lifränteanstalt med mera. ränteanstait.
Herr Sandberg: Jag har begärt ordet icke för att göra något
yrkande, utan endast för att uttala mina sympatier för den af herr
Petri väckta motionen. Önska vi en fortfarande lugn utveckling af
vårt samhälle, måste vi, enligt min tanke, på det allvarligaste vara
betänkta på att vidtaga kraftiga åtgärder för att bereda alla ordent¬
liga arbetare och arbeterskor möjlighet att utan större svårigheter
skaffa sig en bättre och angenämare tillflykt på ålderdomen än
fattighuset.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, biföll kam¬
maren hvad utskottet i det nu föredragna utlåtandet hemstält.
Föredrogs ånyo sammansatta stats- och lagutskottets den 2 Om utarren-
och 3 innevarande maj bordlagda utlåtande N:o 4, i anledning af derin? af
väckt motion med förslag till vissa ändringar i jagtstadgan. ironomarkrr
och härads-
Friherre Gripenstedt: Såsom af betänkandet synes, har ut- allmän-
skottet icke kunnat tillstyrka Riksdagen att för sin del fatta be- fångar.
slut angående de ändringar i jagtstadgan, som af motionären före¬
slagits, utan utskottet har i stället tillstyrkt en skrifvelse i samma
syfte. Det förnämsta motivet för de ifrågasatta ändringarna har
varit att bereda statsverket och allmänningsdelegarne inkomster,
men derjemte synes motionären äfven hafva afsett, att fråntaga
Kong]. Maj:t och alla sådana personer, som enligt jagtstadgan
äro tillförsäkrade jagträtt, denna förmån.
Hvad inkomsten beträffar, blefve den antagligen icke synner¬
ligen stor. Det är ju möjligt, att det till en början skulle betalas
bra för sådana jagtmarker, der det finnes stor tillgång på vildt,
Första Kammarens Vrot. ISO4. N:o 38. 2
N:o 38. 18
Lördagen den 5 Maj, e. m.
Om utarren¬
dering af
jagträtt å
kronomarker
och härads-
allmän-
ning av.
(Forts.)
såsom elgar och dylikt, men då .det vilda blifvit undanskjutet,
blefve jagten icke mycket vård. Äfven om jagten till en början
vårdas på sådan arrenderad mark, är det ganska sannolikt, att. då
det lider mot arrendetidens slut, arrendatorn skall försöka göra
rent hus i afseende på villebrådet.
Hvad nu beträffar dessa allmänna skogar och det ändamål,
som enligt jagtstadgan är med dem afsedt, så skulle, derest jagten.
på dessa skogar sköttes ordentligt, det vilda derifrån kunna spri¬
das till andra orter, och dessa allmänningsskogar sålunda uppfylla
det ändamål, som med dem är afsedt, nemligen att vara ett slag»
plantskolor för det vilda. Om jagten på kringliggande marker
vore bättre än den nu brukar vara, så skulle faran af utarrende-
ringen icke vara stor. Men i allmänhet är jagtvården i Sverige
icke synnerligen beaktad.
Af den diskussion jag hörde i det sammansatta utskottet före¬
föll det mig, som man betraktade villebråd nästan såsom skade¬
djur. En representant från Dalarne ansåg åtminstone elgen vara
ett skadedjur och en representant från Skåne påstod rådjuret göra
icke så liten skada. Att jagtens intresse icke tillgodoses med en
sådan uppfattning är tydligt.
Nu säger man visserligen, att om dessa jagtmarker utarrende¬
rades skulle det träffas sådana bestämmelser, att jagtvården skulle
iakttagas. Jag tror, att sådana bestämmelser vore mycket svåra
att tillämpa.
Är det fråga om att skaffa statsverket inkomster vore bättre
att upptaga en jagtskatt, såsom i åtskilliga andra länder, der hvar
och en för utöfvande af jagt får betala ett visst belopp för
erhållande af tillståndsbevis till jagträtt, äfven på egen mark.
Detta skulle både gifva goda inkomster och vara mera i jagtens
eget intresse.
Med motionären kan jag instämma i det afseendet, att den
tillåtelse, som jagtstadgan inrymmer åt de till skogs- och jägeri¬
staten hörande tjensteman att hvar inom sitt tjenstgöringsomräde ut¬
öfva jagträtt, bör tolkas mindre rymligt än nu sker, så att icke
dessa tjensteman och betjente, såsom för närvarande stundom hän¬
der, ej blott, i strid med jagtstadgan, utöfva jagt der de icke hafva
jagträtt, utan äfven anse sig hafva lika rätt som Kongl Maj:t att
dervid föra sällskap med sig. Kunde någon rättelse i detta af¬
seende åstadkommas, tycker jag, att det vore mycket önskvärdt,
och jag hoppas, att, då uppmärksamheten nu blifvit fäst på denna
sak, rättelse äfven skall vinnas. Det är icke något fel i jagt¬
stadgan, utan felet ligger i tillämpningen och framför allt i kon¬
trollen.
Då emellertid den nu ifrågavarande motionen åsyftar en in¬
skränkning i Kong. Maj:ts jagträtt, hvilken jag icke vill vara med
om, och då jag, å andra sidan, icke heller tror, att ett bifall skulle
vara åtminstone för närvarande i jagtvårdens intresse, anhåller jag,,
herr talman, att få yrka afslag såväl å motionen som å utskottets
hemställan.
Lördagen den 5 Mai, e- “•
19 N:o 38.
Herr Larsson, Liss Olof: Jag skall taga mig friheten att
yrka bifall till utskottets förslag.
Det lär väl ändå icke vara någon fara, synes det mig, på sätt
den föregående talaren antydde, att begära hos Kongl. Maj:t, att
Kongl. Maj:t måtte utreda, huruvida man icke skulle kunna bereda
staten några inkomster på de ifrågavarande kronoegendomarne,
och att detta skulle ske under sådana förhållanden, att det icke
skulle ske något intrång “i någons nu bestående lagliga rätt och
under sådana arrendevilkor, att jagten å dessa marker väl vårdas
och jagträtten utöfvas utan skada för skogens bestånd".
Om man begär detta hos Kongl. Maj:t, att Kongl. Maj:t skall
tillse huruvida en utarrendering kan ske på sådana vilkor, så kan
man väl vara fullt förvissad om, att den eller de åt hvilken Kong].
Maj:t kommer att lemna uppdrag i och för att utreda saken och
uppgöra förslag, komma att lemna alla de föreskrifter som äro
nödiga för att utgöra full garanti för att jagt vården icke skall
komma att skadas.
Det vore väl besynnerligt, om man å ena sidan erkänner att
jagten är af en ganska stor ekonomisk betydelse, men på samma
gång påstår, att staten, som eger just dessa stora och odisponerade
marker, der jagträtten är af en så stor betydelse, icke skall kunna
draga någon som helst inkomst af denna rätt. Det synes mig
vara, lindrigast sagdt, oegentligt, att en viss klass tjensteman skall
hafva en sådan förmån att få jaga på kronomarkerna. Så vidt
jag vet, tog man icke, då man bestämde lönerna för jägeribetjenin-
gen, för jägmästaren och för domänstyrelsen, hänsyn till denna
förmån af jagträtt och satte deras löner lägre derför, att de skulle
hafva inkomst af sin jagt på dessa skogar, som var monopoliserad
åt dem. Icke har man åt fiskeritjenstemännen gifvit ett sådant
monopol till fiske i kronans fiskevatten. Hvarför skola då de förra
hafva det? Icke lär man väl kunna förutsätta, att dessa jägeri-
tjenstemän icke skola fullgöra sina pligter såsom tjensteman, för
såvidt de icke få denna lockelse att ensamma jaga på kronans
mark. Det är väl att hysa bra dåliga tankar om dessa tjenste¬
man. Jag har bättre tankar om dem och tror, att de skola
lika nitiskt vårda jagten äfven om de icke hafva monopol på
jagträtten, hvilken bör tillkomma staten, hvars tjenare de äro,
och som kommer att draga fördel deraf.
Den föregående talaren nämnde, att det inom utskottet varit
någon, som talat om elgen såsom skadedjur. Det var väl mig han
menade, ty jag sade i utskottet, att jagtvården kan utöfvas på
ett sådant sätt, som hittills egt rum, att den åstadkommer oer¬
hörd skada. Jag vågar påstå, att ensamt i Dalarna, i Sårna soc¬
ken, finnas trakter, der elgarna åstadkomma så mycken skada på
kronans skogar, att alla elgar i Sverige icke äro värda så mycket
som den skada, som der åstadkommes. Jag vill med detta icke
hafva sagt, att man skall utrota elgarna, tvärtom, ehuru jag på¬
står att de icke äro alldeles oskadliga. Skulle man fråga till
exempel en del folk som bor omkring Hunneberg, skulle de troli¬
gen säga detsamma, och hvarför skulle icke staten åtminstone söka
Om utarren¬
dering af
jagträtt å
k rono marker
och liärads-
allmän-
ning ar,
(Forts.)
Nso 88. 20
Lördagen den 5 Maj, e. m.
Om vtarren- draga någon inkomst af dessa jagtmarker. Inkomster behöfves
derinft af mer än väj_
kronomarker Skulle en sådan utredning hos Kongl. Haj:t leda derhän, att
och härads- det icke låter sig göra att bereda staten några inkomster, utan
allmän- åsidosättande af jagtvårdea och till skada för kronoskogarnes be-
ninyar stånd, är det också visst, att Kongl. Maj:t icke för Riksdagen
(fcorts.) framlägger ett förslag, som skulle hafva en sådan påföljd.
Det synes mig, och det har synts flertalet inom utskottet, icke
vara förenadt med någon risk, att till Kongl. Maj:t framställa en
vördsam begäran om utredning och förslag i ämnet, om nemligen
utredningen gifver anledning till ett sådant förslag.
Jag fruktar icke för att yrka bifall till utskottets förslag.
Grefve Klingspor: Till hvad den förste talaren nämnde ber
jag att få tillägga några ord. I vårt grannland Norge lärer det vara
så ordnadt, att de, som vilja förvärfva sig rättighet att jaga^på
statens skogar, få betala jagtarrende. Den erfarenhet, dessa våra
grannar hafva om detta sätt att skaffa sig inkomster från statens
skogar, lärer emellertid gifvit anledning till, att man nu med all
magt söker få bort detta stadgande. I anledning häraf och med
stöd af de skäl den förste talaren anförde anhåller jag, herr tal¬
man, att få yrka afslag å utskottets hemställan.
Herr Casparsson: När Kongl. Haj:t har så mycket vigtigare
saker att utreda, tycker jag, att det är mindre välbetänkt att bedja
Kongl. Maj:t “utreda* huruvida några inkomster kunna förskaffas
statsverket genom jagträttens utarrenderande. Kan icke Riksdagen
sjelf utreda den saken, tycker jag, att den gerna kan vara. Man
vill val icke begära, att Kong!. Maj:t skall blifva ett expeditions¬
utskott åt Riksdagen, hvilket blir förhållandet om Kongl. Maj:t
oupphörligen belastas med mer eller mindre välbetänkta skrivel¬
ser. Jag anser icke denna sak vara af den vigt, att man för när¬
varande behöfver dermed besvära Kongl. Maj:t, utan på de af fri¬
herre Gripenstedt anförda skäl anhåller äfven jag att få yrka af¬
slag på utskottets hemställan.
Herr Annerstedt: Herr talman, mine herrar! Då en per¬
son insättes i ett utskott för att behandla frågor, som röra
jagt utan att denne person sjelf är jägare, är lätt att inse, att
hans uppfattning af dessa frågor måste bestämmas af hvad de
sakkunnige under frågornas behandling anföra. Sådan har min ställ¬
ning i sammansatta utskottet varit. Men det visade sig snart, att
bland herrar jägare funnos två diametralt motsatta åsigter om huru
man skulle lämpligen ordna saken. För dem, som icke voro jä¬
gare, framstälde sig då såsom en möjlig utväg att med det nya
systemet skulle göras ett försök i mindre omfattning och man så¬
lunda genom att delvis införa det nya finge se, huru det slog ut.
Detta var anledningen till den skiljaktiga mening, som omfattades
af mig och en annan ledamot i utskottet, som jag tror icke är nå-
Lördagen den 5 Maj, e. m.
21 S:o 38.
gon ifrig jägare. Jag ämnar icke yrka bifall till den af mig fram-
stälda särskilda mening, ty det var endast ett försök att samman¬
jemka de olika meningarna inom utskottet, och då detta visat sig
icke hafva någon framgång, må det gerna förfalla.
Men medan jag har ordet vill jag fästa uppmärksamheten på
att den af det sammansatta utskottets pluralitet föreslagna skrif-
velsen lemnar i tydlighet något öfrigt att önska, då der säges:
“dock utan intrång af någons nu bestående lagliga rätt". Det är
ganska tvifvelaktigt hvad som dermed åsyftas, och olika meningar
kunna uppstå, om derunder innefattas Kongl. Haj:t och de tjenste¬
man inom domänstyrelsen och jägeristaten, som för närvarande
hafva denna rätt. Skall bestämmelsen tolkas så, att den innefattar
de embets- och tjenstemän, som hafva sådan rätt efter nu gällande
lag, och skulle Kongl. Maj:ts rätt att jaga på kronoparkerna bi¬
behållas, då förefaller det mig föga inbringande att utarrendera
dem. Skall åter, såsom jag fattade herr Larssons uttalande, me¬
ningen vara att allenast sådana, som på grund af något gällande
civilrättsligt aftal hafva jagträtt, skola undantagas torde den
frågasatta åtgärden innebära en icke behörig inskränkning i Kongl.
Majrts rätt. Detta förhållande torde utgöra en anledning till tvekan,
huruvida det kan vara välbetänkt att antaga utskottets förslag
till skrifvelse.
Herr af Buren: Första Kammaren brukar icke vara angelä¬
gen att skrifva till Kongl. Haj:t och allra minst då det, såsom
enligt mitt förmenande nu är fallet, är fråga om en alldeles onö¬
dig skrifvelse. Jag föreställer mig att den är onödig, derför att
den skall förorsaka endast besvär. Kongl. Maj:t skulle höra veder¬
börande myndigheter öfver skrifvelsen, och jag är alldeles öfver-
tygad, att de myndigheter, som komme att höras, skulle afstyrka
förslaget.
Då meningen med motionen är att skaffa staten inkomster,
föreställer jag mig i likhet med två föregående talare, att detta
skulle lämpligare kunna ske genom påläggande af en jagtskatt.
Denna skatt skulle i motsats mot andra skatter vara välkommen
för den skattskyldige. En verklig jägare skulle gerna betala
skatt, om han vore förvissad om, att han kunde få vara ensam
jägare på viss mark. Det skulle dessutom, enligt min tanke, icke
vara nyttigt att upplåta kronoparker och allmänningar till arrende,
emedan då skulle endast komma en hel del söndagsjägare, som
man kunde tänka sig skulle åstadkomma olyckor på det sätt, att
de genom cigarrökning och sådant, som plägar förekomma under
sådana jagter, kunde under en torr och varm sommardag tända
eld på skogen.
Jag ber derför att få yrka afslag såväl å utskottets hemställan,
som å reservationen.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes i enlighet med der¬
under förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till ut¬
skottets i föreliggande utlåtande gjorda hemställan samt vidare på
Om utarren¬
dering af
jagträtt ä
kronomärke)-
och härads¬
allmän¬
ning ar,
(Forts.)
N:o 38. 22
Lördagen den 5 Maj, e. m.
Om vtarren-
dering af
jagträtt å
kronomarlter
och härads-
allmän-
ningar.
(Forts.)
Om förslag
till 7iy fiskeri-
förord¬
ning m. m.
afslag derå; och förklarades den senare propositionen vara med
öfvervägande ja besvarad.
Vid förnyad föredragning af lagutskottets nedannämnda, den
2 och 3 i denna månad bordlagda utlåtanden:
N:o 65, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 1
i förordningen angående fattigvården den 9 juni 1S71, och
N:o 66, i anledning af väckt motion om utarbetande af förslag
till ändrade bestämmelser i fråga om boställskafvares andel i bo¬
ställes behållna skogsafkastning,
biföll kammaren hvad utskottet i berörda utlåtanden hemstält.
Föredrogs å nyo lagutskottets den 2 och 3 innevarande månad
bordlagda utlåtande n:o 67, i anledning af väckt motion om skrif¬
velse till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande för Riksda¬
gen af förslag till ny fiskeriförordning äfvensom till ny förordning
angående vissa delar af vattenrätten.
Herr Nyström, Carl: Man måste vara mycket tacksam mot
lagutskottet för de ord med kvilka utskottet inleder sitt utlåtande
i saken, då utskottet säger, att det “vill ingalunda förneka, att
gällande fiskerilagstiftning i flera hänseenden tarfvar revision11.
Vid det förhållande att den bedröfliga fiskerilagstiftningen ligger
hos Kongl. Maj:t för förbättring, är detta ett värdefullt uttalande,
som man kan hoppas måtte tjena till efterrättelse vid den nya,
väntade och synnerligen väl behöfliga lagstiftningen i fråga. Emel¬
lertid är det just under en sådan öfvergångsperiod, som meningar
skola uttalas om behöfligheten af en förändring, det vill säga er.
kritik öfver det nuvarande och önskningsmål beträffande det som
komma skall. Min kritik öfver det nuvarande skall blifva mycket
kort. Men jag vågar påstå, att det finnes ganska få författningar,
som gifvit anledning till så mycket missförstånd, så mycket tvister
och så mycket felaktiga uppfattningar, som just denna fiskeristadga.
Öfverallt hör man, huru utöfvarne af olofligt fiske stödja sig på den
missförstådda fiskeristadgan i afseende å krokfiske, i afseende å utöf¬
vande af fiske i öppna sjön, i afseende å vattenrätt, strandrätt med
mera, med mera. Det går så långt exempelvis, att uti en trakt, som jag
känner till vid Yenern finnes en fiskeriassociation som under bot af
de betänkligaste våldsamheter vidhålla sin inbillade rätt att utöfva
fiske på den ena sidan, den mot storsjön vända sidan af enskild
person tillhörig mark, under det de skulle anse sig sjelfva som
tjuffiskare och lagbrytare, om de utöfvade fiske på den andra vid
ett trångt sund liggande sidan af samma egendom tillhörig mark.
Naturligtvis ett fullständigt missförstånd, endast jemförligt med
Lördagen den 5 Maj, e. m.
23 N:o 38.
•den åskådning, som i min barndom gjorde sig gällande hos oss
pojkar, då vi ansågo oss hafva laga rätt, mine herrar, laga rätt
att på hvarje rofåker stjäla 5 rofvor, en under hvardera armen,
en i hvardera handen och en i munnen. Yi skulle hafva blifvit
ytterst förvånade, om någon ifrågasatt en sådan rätt, Detta var
då en fördom och sådana fördomar finnas i oändlighet rörande den
bedröfliga fiskeristadgans tillämpning.
Herr talman, man har nyss tillhviskat mig, att den nämnda
uppfattningen hos oss pojkar stod i allra närmaste öfverensstäm¬
melse med de gamla landskapslagarna, men säkert står den icke i
öfverensstämmelse med nyare rättsbegrepp.
Jag har intet yrkande att göra, då naturligtvis lagutskottets
ställning är fullt oangriplig, utan vill endast till protokollet till¬
kännagifva, att jag till fullo instämmer med motionären, herr
Ljungman, i hans kritik öfver fiskeristadgans nuvarande skick och
öfver den brist på samhörighet, som förefinnes mellan fiskeristadgan
af 1852 och bestämmelserna i jordabalken och byggningabalken.
samt än vidare — och det är derför jag särskildt begärt ordet — att
jag anser, att hans uppfattning och förslag om huru de nuvarande
bristfälligheterna bäst skola undanrödjas, med ett ord den detalje-
ring af denna sak, han på sid. 11 i betänkandet framstält, förtjenar
all uppmärksamhet.
Jag har, herr talman, intet yrkande att göra.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad ut¬
skottet i förevarande utlåtande hemstält.
Vid förnyad föredragning af lagutskottets nedannämnda, den
2 och 3 i denna månad bordlagda utlåtanden:
N:o 68, i anledning af väckt motion om upphäfvande af 34 §
i legostadgan, och
N:o 69, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 78
-§ 5 punkten i skiftesstadgan,
biföll kammaren hvad utskottet i berörda utlåtanden hemstält.
Vid förnyad föredragning af Första Kammarens tillfälliga ut¬
skotts den 2 och 3 innevarande maj bordlagda utlåtande n:o 9,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t om
åtgärder till skydd för jordbruket inom Södermanlands län mot
skada af så kallade canadahjortar, biföll kammaren hvad utskottet
i nämnda utlåtande hemstält.
Föredrogs å nyo Första Kammarens tillfälliga utskotts den 2 och
3 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 10, i anledning af väckt mo¬
tion om förändrad anordning af fyrbelysningen vid Sandhammaren.
Om förslag
till ny fiskeri-
förord¬
ning m. m.
(Forta.)
Om fyrbelys¬
ningen vid
Sandham¬
maren.
K jo 38* 24
Lördagen den 5 Maj, e. m.
Om fyrbelys-
ningen vid
Sandham¬
maren.
(Forts.)
Herr von Hedenberg: Då man läser detta utskottets betän¬
kande och icke har närmare reda på de speciella förhållanden, som
här äro afhandlade, kunde man visserligen komma till uppfattnin¬
gen, att några större oegentligheter här egt rum. Och i denna
uppfattning styrkes man af några ord i utskottets betänkande, der
det säges, att innan fyrarna vid Sandhammaren tändes, inträffade
der en massa skeppsbrott med åtföljande förlust af menniskolif
och gods, men att detta nästan alldeles upphörde, sedan dessa två
fyrar blifvit tända, då en allmän trygghet blef rådande. Dessa
fyrar tändes 1862, och ty värr hafva förhållandena icke varit all¬
deles sådana, som motionären här framhållit. Skeppsbrott hafva
nog inträffat sedan dess — icke mindre än 91 skeppsbrott och strand-
ningar — men för visso kan man icke säga, att dessa skeppsbrott
blifvit talrikare sedan förändringen med fyrarne för tre år sedan
inträdde, ty tager man medeltalet, kommer man till det resultat,
att, oaktadt skeppsbrotten varit talrikare under de senare åren, än
i medeltal förut, har detta berott på obekantskap med fyrbelys¬
ningen och alldeles icke med anledning af fyrarnes beskaffenhet.
Men om man icke tager reda på “Sjöfartsunderrättelserna", i hvil-
ket afseende tidningarne innehålla notiser nästan hvar enda dag
beträffande förändringar i fyrbelysningen och annat, så är det ju
gifvet, att man utsättes för misstag.
Denna förändring från två fästa fyrar till en tindrande fyr
skedde på den grund, att man kommit under fund med ett optiskt
fenomen i detta fall, som är sådant, att under vissa förhållanden
ljuset från två fyrar flyter tillsammans, så att det ser ut, som om
det utstrålade från endast eu. Detta har varit anledningen till
att fyrbelysningen med två fyrar icke nu mera användes annat
än på högst få ställen, och der den är använd ändras den så små¬
ningom. Fasta fyrar äro billigare att underhålla och billigare att
anskaffa än blänkfyrar, men systemet med blänkfyrar har numera
nästan uteslutande blifvit det moderna. Det har blifvit åberopadt,
att på ett mycket kändt ställe, nemligen i Engelska kanalen, en
dubbelfyr användes. Det är sant, att det finnes två fyrar der,
men vid dessa två fvrar är icke dubbelfyrskarakteren väsentligast
för distinktionens skull, utan för att, då de äro öfverens, utvisa
början till södra spetsen af Groodvin Sands ref. På detta ref är
ett fyrskepp liggande på ett afstånd från den plats, där fyrarne
äro belägna af 372 minut. Det ligger på ett mycket farligt ställe,
utsatt för der rådande häftiga strömförhållanden och kan lätt
komma att förflyttas. Då har seglaren på denna starkt trafikerade
trakt rättelse utaf fyrarnes öfverensmärke.
Den nya fyren på Sandhammaren, som är en af de förnämsta
fyrarne på vårt lands kuster, är i ljusstyrka jemförlig med de
gamla fyrarne som talet 2,263 till talet 527 d. v. s. 2,263 uttrycker
ljusstyrkan hos den nya fyren, 527 styrkan hos de gamla. Man
kan deraf finna, hvilken utmärkt fyr det är. Jag vågar på
det allra bestämdaste påstå, att ingen, han må vara sjöman eller
icke, som sett den, skall kunna förvexla den med den andra om-
förmälda fyren, om han känner dessa fyrars karakter.
25 N:o 38.
Lördagen den 5 Maj, e. m.
Huru denna agitation kommit i gång, kan jag verkligen icke 0m fyrbelys-
säga. Jag kan icke finna någon rimlig anledning till den; men
att den finnes synes nog. Jag vill också nämna, att enligt en mar en.
mig tillhandakommen notis ur “Avis aux navigateurs“, som skickats (Forts.)
omkring från Frankrike, hafva just på ett mycket, mycket farligt
ställe vid inloppet till Bordeaux vid Girondes utlopp två der be¬
fintliga fyrar, som byggdes samtidigt med Sandhammarens, nu än¬
drats till en fast fyr, och på andra stranden af samma plats vid
Girondes utlopp finnes en blänkfyr, och att den tindrande fyr, som
anbringas på förstnämnda ställe, blir af alldeles samma beskaffen¬
het, som den nu vid Sandhammaren befintliga.
Det är äfven ett annat förhållande, som här torde böra näm¬
nas, och det är, att detta ärende, i alldeles samma skick som det
här föreligger, har varit under Kongl. Haj:ts pröfning och efter
vederbörandes hörande icke vunnit Kongl. Maj:ts bifall. Samma
framställnipg gjordes 1892 hos lotsstyrelsen, och lotsstyrelsen af-
stvrkte den. Sedan gjordes en framställning till Kongl. Maj:t
med, som jag tror, alldeles samma handlingar, som nu föreligga.
Jag kan naturligtvis icke veta, huruvida motionären har några
andra, men det förefaller mig, som om det vore desamma. Kongl.
Maj:t fann dock icke anledning att göra ändring i lotsstyrelsens
beslut. Dessutom bör en annan sak tagas i betraktande. Här är
visserligen en hel mängd personer åberopade, som åstunda ändring
i den nuvarande fyrbelysningen, det är både svenska skeppsbefäl-
hafvare, assuransbolag och andra. Men man har icke talat om
alla, som icke gjort någon sådan anhållan. Vi må också erinra
oss att af dem som bedrifva skeppsfart på den svenska kusten äro
ungefär 65% utländingar. Dessa äro också lifligt berörda af, om
en förändring nu skulle ske. Den nuvarande belysningen är bekant¬
gjord öfver hela verlden såsom det sker med alla förändringar af
detta slag. Dessutom är naturligtvis skeppsfarten på den ryska
Östersjökusten i viss mån berörd deraf. Jag är för öfrigt alldeles
icke säker på, att samma personer, som framstält begäran om än¬
dring, numera skulle göra det sedan denna fyr lyst under en 5 ä
6 år. Förändringen gjordes 1891. Skulle en framställning om
förändring återigen göras, så kan den naturligtvis icke verkställas
i år, ty medlen äro nu disponerade. Det blir en ganska dyr affär
att göra denna förändring. Jag har hört, att det behöfs mycket
stort belopp och har goda skäl att tro, att det skulle blifva dyrt.
Och om nu Kongl Maj:t på grund af en skrifvelse från Riksdagen
skulle finna anledning vidtaga några åtgärder, så skulle de dock
ej kunna sättas i verket förr än 1896. Men är det antagligt, att
man då skulle önska någon förändring? Jag tror det icke, och
framför allt föreställer jag mig icke, att Första Kammaren skulle
vilja besvära Kongl. Maj:t med en skrifvelse uti ett ärende, som
Kongl. Maj:t redan haft under ompröfning och med tillgång till
precis samma handlingar, som legat till grund för skrifvelsen.
Herr talman, jag yrkar afslag.
Herr Lothigius: Mer än en gång har i denna kammare
Farstu Kammarens Frat. IBM. K:o SB. H
tf:o 38. 26
Lördagen den 6 Maj, e. m.
Om fyrbelys■
ningen vid
Sandham¬
maren.
(Forts.)
blifvit ifrågasatt, huruvida regeringsformens och riksdagsordningens
föreskrifter derom, att de önskningsmål, som inom Riksdagen
väckas om framställningar till Kongl. Maj:t i afseende å föränd¬
ring i den ekonomiska lagstiftningen eller om nya lagar på detta
område, skola hänskjutas till tillfälligt utskott, kunna anses till¬
fredsställande. Här har med kraft framhållits, att det vore nyt¬
tigare, om sådana i och för sig ganska vigtiga förslag kunde vinna
den vida grundligare utredning, som blefve möjlig, ifall de häu-
skötes till ett utskott af ledamöter från begge kamrarne, än den
som kan åstadkommas när de, såsom nu sker, från hvardera kam¬
maren öfverlemnas till ett utskott bestående af några få personer.
För min del har jag alltid trott, att det vore bättre att öfvergifva
dessa tillfälliga utskott och öfvergå till ett ständigt utskott; och
jag har fått ytterligare bekräftelse derpå.
Det utskott, som haft sig ålagdt att behandla denna fråga och
bedöma lämpligaste sättet att belysa Sandhammaren, tillsattes vid
riksdagens början med hänsyn till afgörandet af frågan, huruvida
öfverträdelse af författningen om försäljning af vin och malt¬
drycker borde beläggas med konfiskationsstraff. Alltså har vid
tillsättande af detta utskott icke den ringaste _ hänsyn kunnat
tagas till sakkunskap i den fråga, som nu föreligger. Utskottet
har också, i likhet med Andra Kammarens tillfälliga utskott, er¬
känt sin oförmåga att bedöma den förevarande frågan, och då vid
granskning af de för utskottet tillgängliga handlingar befunnits,
att å ena sidan lotsstyrelsen och lotskontoret ansett den för¬
ändring, som egt rum med fyrbelysningen vid Sandhammaren, vara
tidsenlig och lämplig, och å andra sidan 12 sjöassuransföreningar,
fyra sjöfartsnämder och omkring 200 skeppare såsom sin mening
uttalat, att den äldre anordningen af fyrbelysningen varit förmån¬
ligare för de sjöfarande och för dem icke vilseledande, såsom de upp¬
gifva den nuvarande vara, har utskottet ansett det vara rigtigast
att föreslå kammaren att, i likhet med hvad Andra Kammaren för
sin del beslutat, hänskjuta frågan till Kongl. Haj:ts afgörande; och
får jag, herr talman, vördsamt yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Casparsson: Jag kan undra ändå, om det är skäl att
kammaren lägger sig ombord med frågor, som röra lots- och fyr¬
väsendet. På det politiska området kan kammaren nog till fullo
bedöma skilnaden emellan fasta fyrar och blänkfyrar, men på det
nautiska området tror jag att det faller sig litet vanskligare. Också
erkänner Andra Kammarens tillfälliga utskott, att nödig sakkunskap
bär fattats inom utskottet och att det varit synnerligen vanskligt
för utskottet att bedöma denna fråga. Första Kammarens tillfälliga
utskott gör samma bekännelse, att det ej kan tillmäta sig sak¬
kunskap i ämnet. Då undrar jag om det kan vara skäl att aflåta
en sådan skrifvelse, som här är föreslagen.
Jag vill ej alls ingå i pröfning huruvida den ifrågavarande
förändringen från början var välbetänkt; vi erfara också att Kongl.
Haj:t en gång, nemligen 1889 afslagit lotsstyrelsens framställning
härutinnan, men sedermera medgifvit den, och att, sedan denna
27 N:o 38.
Lördagen den 5 Maj, e. m.
förändring har skett, nu bedja Kongl. Maj:t att ånyo ändra den,
det tycker jag är något vanskligt. Det förefaller mig alldeles
naturligt att just dessa täta ändringar skola alstra svårigheter för
skeppsfarten; har man en gång vant sig vid det förändrade sy¬
stemet, föreställer jag mig att det lämpligaste är att låta det oför-
ändradt fortfara.
Första Kammarens tillfälliga utskott har inhemtat upplysningar
af sakkunnig person, men de der upplysningarne förefalla mig åt¬
minstone litet underliga. Han har nemligen sagt att under det
gamla systemet skedde det icke några strandningar i följd af
Sandhammarens fyr, men på sid. 14 får man den upplysningen
att under det gamla systemet inträffade 2 strandningar på grund
af obekantskap med den förändrade fyrbelysningen. Vidare upp-
gifves det att förvexling vid flera tillfällen egt rum mellan Sand¬
hammarens fyr och Hammerens fyr å Bornholm, men på sid. 12
får man veta att Den Danske Skibsförerforening meddelat att “nå¬
gon förvexling icke borde kunna ega rum emellan dessa fyrar".
Vidare meddelar samma auktoritet den upplysningen, att Hamme¬
rens fyr hade en delvis kortare omloppstid än Sandhammarens.
Men af de upplysningar, hvilka meddelas i utskottsbetänkandet,
inhemtas att Hammerens fyr framvisar 23 sekunders ljus, 2 d:o
mörker, 3 d:o ljus, 2 d:o mörker samt 23 d:o ljus, under det att
den vid Sandhammaren framvisar 1V2 sekunders ljus, 3‘/2 d:o mör¬
ker samt 1V2 d:o ljus o. s. v., således alldeles raka motsatsen mot
den förra uppgiften.
För mig är emellertid det mest bestämmande skälet att Kongl.
Maj:t ännu så sent som den 27 januari 1893 haft denna fråga un¬
der ompröfning och förklarat att den borde lemnas utan afseende.
År det då skäl att kammaren till Kongl. Maj:t ingår med en
skrifvelse att Kongl. Maj:t ånyo skall taga frågan under ompröf¬
ning, i synnerhet då de utredande utskotten hafva förklarat att de
sakna sakkunskap i ämnet.
På grund häraf anhåller jag att få yrka afslag å skrifvelsen.
Häri instämde herr Alin.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, gjordes jemlikt der¬
under förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till
hvad utskottet i föreliggande utlåtande hemstält samt vidare på
afslag derå; och förklarades den senare propositionen vara med
öfvervägande ja besvarad.
Justerades sju protokollsutdrag för denna dag.
Kammaren åtskildes kl. 9,io e. m.
Om fyrbelyt-
ningen vid
Sandham¬
maren.
(Forts.)
In fidem
A. von Krusen&fgerna.
N:o 38. 28
Söndagen den 6 Maj.
Söndagen den 6 maj.
Kammaren sammanträdde kl. B e. m.
Justerades protokollet för den 29 sistlidne april.
Vid föredragning af ett från Andra Kammaren ankommet
protokollsutdrag, n:o 278, med delgifning af nämnda kammares
beslut öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 21, med anled¬
ning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om upphäfvande af sådana bestämmelser, hvarigenom tillträde till
allmänna läroverk eller till statens eller kommuners tjenst göres
beroende af konfirmation eller nattvardens begående, beslöt Första
Kammaren hänvisa detta ärende till sitt tillfälliga utskott n:o 1.
Vid föredragning af ett från Andra Kammaren ankommet
protokollsutdrag, n:o 281, med delgifning af nämnda kammares
beslut öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 24, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
utfärdande af bestämmelse rörande undersökning af sinnessjuke
m. m., beslöt Första Kammaren hänvisa detta ärende till sitt till¬
fälliga utskott n:o 2.
Föredrogos och lades till handlingarna statsutskottets nedan-
nämnda, under gårdagen bordlagda memorial:
n:o 35, i anledning af Kongl. Maj:ts remiss med öfverlemnande
af förteckning öfver de för statsverkets räkning utarrenderade
egendomar m. m., och
n:o 36, i anledning af Kongl. Maj:ts remiss med öfverlemnande
af uppgifter rörande värdet af vissa statsverkets tillgångar vid
1892 års slut.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
sammansatta stats- och bankoutskottets nästlidne dag bordlagda
utlåtanden n:is 8 och 9.
Söndagen den 6 Maj.
29 N:o 38.
Vid föredragning af sammansatta stats- och bankoutskottets
under gårdagen bordlagda memorial n:o 10, angående anvisande
af ersättning till utskottets kansli, biföll kammaren hvad utskottet
i detta memorial hemstält.
Vid föredragning af sammansatta stats- och lagutskottets sist-
lidne dag bordlagda memorial n:o o, angående anvisande af ersätt¬
ning åt utskottets sekreterare, biföll kammaren hvad utskottet i
nämnda memorial hemstält.
Vid föredragning af bevillningsutskottets under gårdagen bord¬
lagda memorial n:o 28, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut
i afseende å utskottets utlåtande n:o 26, i anledning af återremiss
af samma utskotts betänkande n:o 22, angående vilkoren för till¬
verkning af bränvin, godkändes den föreslagna voteringsproposi-
tionen.
Vid föredragning af bevillningsutskottets sistlidne dag bord¬
lagda memorial n:o 29, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut
rörande 6 punkten af utskottets betänkande n:o 20, angående vissa
oafgjorda frågor rörande tullbevillningen, bifölls utskottets i me¬
morialet gjorda hemställan, så vidt den angick Första Kammaren,
och lades memorialet i öfrigt till handlingarna.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
lagutskottets under gårdagen bordlagda utlåtande n:o 70 och Första
Kammarens tillfälliga utskotts samma dag bordlagda utlåtanden
n:is 11—13.
Justerades sju protokollsutdrag för denna dag.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Wrangel von
Brehmer under åtta dagar från och med morgondagen, herr Hassel¬
rot under åtta dagar från och med den 8 i denna månad samt herr
Arhusiander för återstående delen af riksmötet.
Första Kammarens Prof. 1894. N:o 38.
4
N:o 38. 30
Söndagen den 6 Maj.
På framställning af herr talmannen beslöts, att lagutskottets
utlåtande n:o 70 skulle på föredragningslistan till morgondagens
sammanträde uppföras främst bland utskottsbetänkandena.
Kammaren åtskildes kl. 8,17 e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1894.