RIKSDAGENS PROTOKOLL
1894. Första Kammaren. N:o 21.
Lördagen den 7 april.
Kammaren sammanträdde kl. 1 e. m.
Upplästes för justering protokollet för den 31 sistlidne mars.
Herr Treffenberg: Jag anhåller om ursäkt, att jag på en
half minut upptager kammarens tid. Herrame påminna sig, att
jag i lördags, då frågan om riks byggnaderna å Helgeandsholmen
här behandlades, använde en latinsk fras, som jag trodde var af
Cato Major eller den äldre Cato, men nämnde på samma gång,
att jag hoppades, att, om jag begick ett misstag deruti, herr
Törnebladh skulle rätta mig. Jag visste, att yttrandet fans hos
Horatius, men påminde mig icke, hvilken han tillskref detta
yttrande. Herr Törnebladh har nu upplyst mig, att yttrandet icke
fälts af Cato om Garthago, utan af Hannibal om Rom. Jag har
blott velat nämna detta, ehuru jag icke ansett nödigt att rätta
misstaget i protokollet, utan bocken må stå för min räkning,
liksom byggnaderna å Helgeandsholmen för kammarmajoritetens.
Härefter godkändes det upplästa protokollet.
Föredrogs herr Treffenbergs under gårdagen bordlagda motion,
n:o 26, angående revision af skogslagstiftningen m. m.
Herr Reuterswärd: Jag tager mig friheten hemställa, att
kammaren behagade tillsätta ett tredje tillfälligt utskott för att
behandla den vidlyftiga och grannlaga motion, som af herr Tref¬
fenberg blifvit väckt. Jag gör det derför, att frågan är af den
ofantliga vigt, att den från första början bör få en omfattande
och god utredning, hvilket icke kan ske, med mindre utskottets
ledamöter hafva speciel kännedom om skogskultur och skogs-
förhållanden i allmänhet. Jag tager mig derför friheten hemställa,
att ett tillfälligt utskott n:o 3 måtte tillsättas, bestående af fem
ledamöter med två suppleanter.
Första Kammarens Prot. 1894. N:o 21.
X
N:o 21. 2
Lördagen den 7 April. e. m.
Herr Treffenberg: Jag skall endast inskränka mig till att
uttrycka min djupa tacksamhet för det nu framstälda förslaget.
Jag anser det vara af den högsta vigt, att detsamma bifalles.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, beslöt kam¬
maren, på gjord proposition, att för behandling af förevarande
motion tillsätta ett tillfälligt utskott, n:o 3, bestående af fem
ledamöter med två suppleanter.
Herr talmannen hemstälde, att val af ledamöter och supple¬
anter i det tillfälliga utskott, om hvars tillsättande kammaren
nyss fattat beslut, måtte anställas vid det kammarens samman¬
träde, som komme att hållas onsdagen den 11 i denna månad.
Denna hemställan bifölls.
Anmäldes och bordlädes bankoutskottets memorial n:o 6, med
förslag till voteringsproposition i anledning af kamrames olika
beslut i fråga om inrättande af nya afdelningskontor af riks¬
banken.
Herr statsrådet Christer son afiemnade Kong! Maj:ts nedan-
nämnda nådiga propositioner till Riksdagen:
l:o) angående pensioner och gratifikationer till underbefäl och
arbetare vid statens jemvägsbyggnader; samt
2:o) angående jordafsöndring från indragna militiebostället
Harby n:o 1 i Stockholms län.
Dessa kong! propositioner blefvo härefter föredragna och
hänvisade till statsutskottet.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
följande under gårdagen bordlagda ärenden, nemligen: samman¬
satta bevillnings- och lagutskottets betänkande n:o 3, lagutskottets
utlåtanden n:is 40 -44 samt Första Kammarens tillfälliga utskotts
utlåtande n:o 1.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets nedannämnda,
den 4 och 6 i denna månad bordlagda memorial:
n:o 31, om anvisande af de i regeringsformens 63 § före-
skrifna kreditivsummor, och
n:o 32, angående disposition af jemvägshypoteksfondens be¬
hållning,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa memorial hemstält.
Lördagen den 7 April, e. m.
3 N:o 21.
Föredrogs å nyo statsutskottets den 4 och 6 innevarande Förskjutande
april bordlagda utlåtande n:o 33, i anledning af Kongl. Maj:ts aJ, vägiipp-
proposition angående förskjutande af den väguppskattningsnämn- nämnderna
derna tillkommande ersättning m. m. tillkommande
ersättning
Grefve Klingspor: Vid genomläsandet af den kongl. pro- m- m-
positionen samt det statsutskottets utlåtande, som nu föreligger
till behandling, finner man, att Kongl. Maj:t begärt att få lemna
förskott till vägstyrelsema för en del afgifter, till dess tillräckliga
tillgångar i vägkassoma inflyta, hvarefter medlen skulle återbäras.
Detta är ju en nödvändig åtgärd för att få den nya väglagen
genomförd utan allt för stora svårigheter. Men dessutom föreslår
Kongl. Maj:t, att förskott skulle lemnas för den kostnad, som
skulle förorsakas för offentliggörande i länskungörelserna af väg-
nämndemas uppskattningsinstrument.
Skulle nu Riksdagen medgifva detta, erkänner Riksdagen
samtidigt, att kostnaden för dessa uppskattningsinstruments in¬
förande i allmänna kungörelserna skall betalas af de särskilda
vägdistrikten; men detta torde icke vara lagens egentliga mening.
I 53 § väglagen finnas tydligt utsatta de olika afgifter, som från
vägkassoma skola utgå, och der talas icke om någon kostnad för
dessa uppskattningsinstruments införande i allmänna kungörelserna,
oaktadt det i en paragraf näst före står taladt om att dessa upp¬
skattningsinstrument skola genom Konungens befallningshafvandes
försorg införas i allmänna kungörelserna. Hade Riksdagen menat,
att vägdistrikten skulle betala detta, är det tydligt och klart, att
man i denna paragraf också inrymt, att kostnaden derför skulle
utgå af vägkassoma. Mig synes det alldeles tydligt, att häraf
framgår, det kostnaden skall tagas af allmänna medel, oaktadt jag
gerna medgifver, att kongl. cirkuläret den 30 november 1876 kan
gifva anledning till tveksamhet, ty der stadgas, att införande i
allmänna kungörelserna af kungörelser om landtkommuners eller
menighetsstyrelsers angelägenheter skall betalas af menighetema
sjelfva. Då nu emellertid stadgas, att dessa uppskattningsinstru¬
ment böra införas i allmänna kungörelserna, kunna de väl icke
sägas vara af så enskild natur, att hvarje vägdistrikt skall erlägga
kostnaderna för sådant införande. Det hade varit helt olika, om
vägstyrelsema begärt af Konungens befallningshafvande att få
dessa instrument införda. Då hade det till följd af det åberopade
cirkulärets lydelse varit tydligt, att de skulle betala denna kost¬
nad. Men nu står detta införande stadgadt i allmän lag och det
bör derför betalas af allmänna medel.
Ett annat skal, hvarför kostnaden bör utgå af allmänna medel,
är, att uppskattningsinstrumenten inom ett distrikt, åtminstone
för närvarande, innan nya vägdelningar blifvit genomförda, visser¬
ligen innefatta alla vägar, som finnas inom distriktet, men ännu
delvis underhållas af personer, som äro bosatta inom annat di¬
strikt. Instrumentet kommer således att få ett mera allmänt in-
N:o 21. 4
Lördagen den 7 April, e. m.
Förskjutande tresse, hvilket också är ett skäl för dess införande i allmänna
af voyupp- bungörelsema. Hade intresset varit mera enskildt, hade man
nämnderna blott behöffc taga några afskrifter deraf och skicka omkring dessa
tillkommande i kommunerna. Det hade varit ganska enkelt.
ersättning På grund af hvad jag nu anfört, skulle jag vilja yrka, att de
(Fo ts\ fyra s^a ra(lerna i detta betänkande skulle utgå, och betänkan-
or s'l dets kläm sluta med ordet uräkningame“, men då det är nödigt
att ändra äfven motiveringen, och det kan vara förenadt med
svårigheter att nu göra detta, tillåtar jag mig yrka återremiss, på
det såväl klämmen som motiveringen må ändras i det syfte, jag
angifvit.
Herr von Hedenberg: Den fråga, som af den siste ärade
talaren framstälts, har icke undgått statsutskottets uppmärksam¬
het, men dervid hefans det temligen klart, att, då såväl kammar¬
kollegium som statskontoret tillstyrkt hvad Kongl. Maj:t i detta
fall sedan föreslagit Riksdagen, det först och främst var nödigt
att svara derpå i den form, som gjorts; och ingalunda kunde
statsutskottet, som icke har motionsrätt — det är åtminstone
tvifvelaktigt — tillåta sig framställa förslag om att denna utgift
skulle bekostas af andra medel än de, som äro dertill afsedda.
Angående dessa kungörelsers spridande, har, så vidt jag har mig
bekant, förfarits på olika sätt i olika län. Skulle nu utgiften be¬
finnas för stor, finnes, såsom af åberopade förfaringssätt framgår,
utväg att begränsa den till så måttliga dimensioner, att väg-
kassorna i mycket ringa grad deraf betungas. Cirkuläret af den
30 november 1876, hvilket bestämmer, att här afsedda utgifter
skola bestridas af den, som föranledt införandet, eller hvars an¬
gelägenhet kungörelsen afsåge, är tydlig, och denna författning
skulle väl behöfva upphäfvas, i fall man komme till det slut,
hvartill den förre ärade talaren kommit. Jag yrkar på grund
häraf bifall till utskottets förslag.
Herr vice talmannen: Jag ber att få fasta uppmärksam¬
heten derpå, att statsutskottets utlåtande är fullt öfverensstäm¬
mande med Kongl. Maj:ts proposition. När Konungens befall¬
ningshafvande inkommo med sina framställningar, uttalade Konun¬
gens befallningshafvande i Hallands län, bland annat: “Tillika
hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med erinran, att enligt
kongl. cirkuläret den 30 november 1876 tryckning af länskungö-
relse, som afsåge landtkommuns eller menighetsstyrelses ange¬
lägenheter och dylikt, skulle bekostas af den, som föranledt in¬
förandet, eller hvars angelägenhet kungörelsen afsåge, anfört, att,
då, i betraktande af 46 § i ofvannämnda lag, uppskattnings-
instrumentens offentliggörande i länskungörelsema måste anses
ega rum i vederbörande väghållningsdistrikts intresse, kostnaden
derför borde betalas af vägkassan.u
Lördagen den 7 April. e. m.
5 N:o 21.
När kammarkollegium ock statskontoret yttrade sig i ämnet. Förskjutande
uttalade embetsverken, att “beträffande Kongl. Mai:ts befallnings- af W®'
kafvandes framställning i öffigt embetsverken, som lika med Kongl. nämnderna
Maj:ts befallningshafvande ansett kostnaden för införande i läns -tillkommande
kungörelserna af väguppskattningsinstrumenten, jemlikt kongl. ersättning
cirkuläret den 30 november 1876, böra bestridas af vägstyrelsema, m- m-
kemstälde, att, då det icke syntes vara med billighet öfverens- (Fortsö
stämmande vare sig att denna kostnad skulle af landssekreteraren
enskildt förskjutas eller att boktryckaren skulle nödgas omkring
ett ock ett hälft år vänta på betalning, jemväl denna kostnad
finge af statsmedel förskjutas mot ersättning af vederbörande väg-
kassor“. Ock Kongl. Maj:t kar sedan sagt, att han ansåge ifråga¬
varande kostnader skäligen böra förskottsvis gäldas af statsverket.
Jag tror således, att utskottet stått på en fullt rigtig grund,
då det stödt sig på alla de uttalanden, som gjorts, ock jag anser
derför, att utskottets förslag bör af kammaren bifallas.
Om dessa sista rader utstrykas, kar ingenting annat inträffat,
än att medel till betalande af dessa kungörelser icke finnas. Stri¬
den om hvem som skall betala dem lemnas alldeles öppen. Strids¬
frågan borde, enligt hvad den ärade talaren afsåg, derför afgöras
genom att i motiveringen intoges en tolkning af 53 § väglagen i
det af honom angifna syfte, men då ingen motion härom före¬
ligger, synes mig att en dylik tolkning af lagens bestämmelser
ej bör ifrågakomma.
Jag får alltså yrka bifall till statsutskottets förslag.
Herr Hasselrot: Då jag begärde ordet, kade jag ej kört att
herr vice talmannen gjort detta, ock jag kunde efter hans an¬
förande afstå från att yttra mig. Dock endast ett par ord! Hvad
är ändamålet med väguppskattningarna, hvarom kungörelserna ut¬
färdas? Jo, att få reda på den ersättning, som vägdistrikten skola
bekomma af allmänna medel till hjelp vid underhållet af vägame!
Det synes då obilligt, att af allmänna med-el skall betalas icke
blott bidragen till underhållet, utan äfven kostnaden för kungö¬
relserna derom. Nog synes det billigt, att distrikten skola betala
hvad det kostar att få dessa bidrag af statsmedel.
Den förste ärade talaren påpekade, att det i allmän lag är
stadgadt, att dessa uppskattningsinstrument skola införas i all¬
männa kungörelserna, och ansåg på grund häraf, att kostnaden
derför borde betalas af allmänna medel. Det är emellertid hän¬
delsen äfven i andra fall, att i allmän lag föreskrifna kungörelser
införas i allmänna kungörelserna utan att af allmänna medel be¬
kostas. Så är fallet med till exempel kungörelser om exekutiva
auktioner, för hvilka kungörelser kostnaden debiteras den en¬
skilde.
Det är visserligen sant hvad den förste ärade talaren nämnde
derom, att väguppskattningen kan beröra en annan del än det väg-
distrikt, som får betala kostnaden för kungörelsens införande, men
N:o 21. 6
Lördagen den 7 April, e. m.
Förskjutande denna olägenhet synes mig oväsentlig och lärer väl ytterst ringa
skattnings- inverka på utgiftens belopp, hvarför jag icke anser den böra för-
nämnclerna anleda en ändring af förhållandet i allmänhet.
tillkommande Jag tillåter mig derför yrka bifall till utskottets förslag.
ersättning
771. 771.
(Forts.) Efter härmed slutad öfverläggning gjordes jemlikt derunder
förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till hvad ut¬
skottet i det nu föredragna utlåtandet hemstält samt vidare derpå
att utlåtandet skulle visas åter till utskottet; och förklarades den
förra propositionen, hvilken upprepades, vara med öfvervägande
ja besvarad.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 4 och 6 i
denna månad bordlagda utlåtande n:o 34, i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition angående afsöndring af jord från indragna
mihtiebostället Östra Jordal n:o 1, l/% mantal, i Göteborgs och
Bohus län, biföll kammaren hvad utskottet i detta utlåtande
hemstält.
Ang. öfver- Föredrogs å nyo lagutskottets den 4 och 6 innevarande april
bordlagda utlåtande n:o 39, i anledning af väckt motion om skrif-
kompaniet af velse till Kongl. Maj:t med begäran om upphäfvande af föreskriften
bestraffadt i 27 § disciplinstadgan för krigsmagten af den 7 oktober 1881 om
manskap vid afsändande af bestraffadt manskap, som tillhör värfvad trupp, till
Vtruppd värfvade arméns disciplinkompani.
Herr Falk: Motionären har här föreslagit, att Riksdagen
ville i skrifvelse till Kongl. Maj :t anhålla, det täcktes Kongl. Maj :t
upphäfva föreskriften i 27 § disciplinstadgan för krigsmagten af
den 7 oktober 1881 om afsändande af bestraffadt manskap, som
tillhör värfvad trupp, till värfvade arméns disciplinkompani.
Då man tager kännedom om den tabell, som är vidfogad ut¬
skottets betänkande, måste man erkänna, att motionären i mångt
och mycket haft skäl för sin framställning, Det framgår t. ex.
af tabellen, att under de sista 3 xj% åren hafva af två regementen,
hvilkas förhållanden är o i allt fullkomligt lika, det ena afsändt
48 man till disciplinkompaniet och det andra två man. Det visar
sig ock, att summan af de från hela värfvade armén afsända un¬
der samma tid utgör 95 man, hvadan det antal af 48, hvilket
blifvit från ett enda regemente afsändt, uppgår till fullt 50 proc.
af antalet för hela armén. Om man vidare sammanräknar antalet
afsände från både armén och flottan, får man en summa af 239
man; häraf hafva från flottan ensamt afsändts 144 man, således
60 proc. af hela antalet, hvilket förhållande är synnerligen an-
märkningsvärdt, då numerären af flottans värfvade stam är så
jemförelsevis obetydlig.
Lördagen den 7 April, e. m. 7 n;o 21.
Utskottet har emellertid icke funnit sig böra biträda motio- Ang. öfver-
närens framställning, utan ifrågasatt en skrifvelse till Kongl. Maj:t lemnande till
med hemställan, att Kongl. Maj:t måtte låta utreda, dels “huruvida , disciPl.if
föreskriften i 27 § disciplinstadgan för krigsmagten af den 7 ok- Ostraffadt
tober 1881 om afsändande af bestraffad! manskap, som tillhör manskap vid
värfvad trupp, till värfvade arméns disciplinkompani må kunna värfvad
upphäfvas“, och dels huruvida “om berörda bestraffningssätt skulle truPP-
finnas behöfva i en eller annan form bibehållas, detsamma icke (Forts.)
borde ådömas endast af krigsrätt^
Med anledning af den senare delen af denna hemställan skall
jag be att först få yttra några ord.
Motionären säger i motiveringen till sin framställning föl¬
jande:
Enligt 27 § disciplinstadgan för krigsmagten af den 7 oktober
1881 må den, som tillhör manskapspersonalen vid värfvad trupp,
när honom ådömts vissa bestraffningar, “ur rulloma utstrykas och
öfverlemnas till Konungens befallningshafvande, som förordnar om
hans afsändande till värfvade arméns disciplinkompani, för att der
under sin återstående kapitulationstid hållas till allmänt arbete“.
Denna uppgift är så till vida icke exakt, att den är ofull¬
ständig, och jag ber derför att få uppläsa disciplinstadgans be¬
stämmelse i detta hänseende. Första mom. i 27 § lyder sålunda:
“Varder någon af manskapet, sedan han tre eller flera gånger
efter strafflagen för krigsmagten undergått bestraffning och, der
det endast varit disciplinstraff, minst en gång sträng arrest i fem
dagar eller derutöfver, beträdd med förseelse, som är att hänföra
till disciplinmål, och är ingen vån att han under förblifvande vid
truppen skulle kunna återföras till sin tjenstepligt; då må han,
om han hörer till värfvad trupp, ur rullorna utstrykas och öfver¬
lemnas till Konungens befallningshafvande, som förordnar om hans
afsändande till värfvade arméns disciplinkompani, för att der un¬
der sin återstående kapitulationstid hållas till allmänt arbete.“
Den i motionärens motivering uteslutna mellanmeningen: “och
är ingen rån att han under förblifvande vid truppen skulle kunna
återföras till sin tjenstvilligt11 är här emellertid af allra största be¬
tydelse, ty den innefattar icke blott rätt, utan äfven pligt för rege¬
mentschefen att i hvarje fall 'pröfva, om omständigheterna äro så¬
dana,. att karlen bör afsändas till disciplinkompaniet. Och då denna
pröfningsrätt utöfvas af en klok och erfaren man, som har om¬
döme i frågan och tillgifvenhet och välvilja för sina underlydande
samt i ärendet förfar med största omsorg och samvetsgrannhet, så
ligger deri en stor garanti mot missbruk. Skulle deremot frågans
bedömande öfverlemnas till krigsrätt, blefve ställningen sämre, ty
krigsrätten har att hålla sig till lagens stränga bokstaf och får
icke låta sitt domslut påverkas af någon känsla af välvilja. För¬
hållandena kunna dock vara mycket olika. Den ene karlen kan
vara straffad tre gånger för grafva disciplinförseelser, och om¬
ständigheterna kunna tillika vara sådana, att icke någon vån fin-
N:o 21.
Ang. öfver¬
lemnande till
disciplin-
kompaniet af
bestraffadt
manskap vid
värfvad
trupp.
(Forts.)
8 Lördagen den 7 April, e. m.
nes för hans förbättring; då är det naturligt, att regementschefen,
i händelse af förnyade förseelser, måste döma honom att afsändas
till disciplinkompaniet. Den andre karlen deremot kan vara straffad
tre gånger för förseelser, som blott äro att hänföra till brott mot
gällande ordningsstadgar, och det kan äfven hända, att några af
bestraffningarna hafva ådömts för lång tid, kanske till och med
10 å 15 år, tillbaka. I sådant fall finner regementschefen, att det
är avån, att han skall kunna återföras till sin tjenstepligt“, och
dömer honom naturligtvis icke till afsändning. Krigsrätten skulle
deremot stå med den nakna lagparagrafen och hafva svårt att
undvika att döma äfven den senare karlen. Det är således icke
sagdt, att, om man öfverlemnar frågans bedömande till krigsrätt,
manskapets intresse skall blifva bättre skyddadt, än om den till¬
hör regementschefen, då man nemligen antager, att denne besitter
de förutsättningar, som äro nödvändiga, något som man har rätt
att fordra af honom. — Att för öfrigt den ifrågasatta ändringen
skulle komma att nödvändiggöra en omarbetning i vissa delar af
strafflagen och rättegångsordningen för krigsmagten, torde knappt
behöfva erinras.
Hvad sedan angår utskottets andra alternativ, eller att disciplin¬
kompaniet måtte helt och hållet upphäfvas, så, om jag i detta
ögonblick skulle afgifva ett svar på den frågan: anser ni, att det
kan upphäfvas? skulle jag vara starkt böjd att svara ja; men detta
dock under förutsättning, att den värfvade arméns numerär icke
ökas utöfver hvad den år eller rättare hvad den var i oktober
1892. Genom den urtima Riksdagens beslut har nemligen värf-
ningen utsträckts i betydlig grad, och man vet icke, huru denna
värfning kan komma att slå irt. Emellertid kan med temlig viss¬
het förutses, att, i samma mån som värfningen öfver vissa gränser
qvantitativt utsträckes, resultatet skall blifva qvalitativt under¬
haltigt. Man kan derför icke i närvarande stund, då den utsträckta
värfningen är föga mer än påbörjad, säga, huruvida förhållandena
komma att gestalta sig så, att disciplinkompaniet kan upphäfvas.
Härför fordras erfarenhet; och sådan erfarenhet står icke till buds,
förr än den nya organisationen blifvit genomförd och några år
derefter passerat. Då således utskottet förutsätter, attKongl. Maj:t
nu skall kunna utreda denna fråga, begär utskottet någonting, som
Kongl. Maj:t icke torde kunna åstadkomma.
Jag har i denna fråga icke något yrkande att göra, ty jag
vill gerna tillmötesgå de önskningar, som fått sitt uttryck i mo¬
tionen och i utskottets förslag. Ett bifall till detta förslag blir
i alla händleser icke till någon skada, om jag än tror, attKongl.
Maj:t icke kan lemna någon utredning förr än efter 8 å 10 års
förlopp.
Herr Annerstedt: Då den föregående talaren icke fram-
stält något yrkande, kan jag inskränka mig till att yttra endast
ett par ord. Då han förklarade, att Kongl. Maj:t skulle vara
9 N:o 21
Lördagen den 7 April, e. m.
urstandsatt att för närvarande utreda frågan, huruvida disciplin- Ang. öfver-
kompaniet är behöfligt eller icke, emedan derför fordrades flera ämnande till
års erfarenhet, har han uteslutande stält sig på arméns stånd- kmZantTaf
punkt, men disciplinkompaniet rekryteras äfven från flottan, och bestraffadt
enligt uttalande af en rörande denna gren af krigsmagten erfaren manskap vid
person borde Kongl. Maj:t till sitt förfogande hafva ett ganska vfrfvad
rikhaltigt material för frågans bedömande. Det förefaller mig ^UPP-
derför, att, om den föreslagna skrifvelsen af Riksdagen beslutas, orts-)
Kongl. Maj:t ganska snart bör kunna taga densamma i öfver¬
vägande och låta verkställa utredning, om disciplinkompaniet skall
bibehållas eller icke och, i händelse det finnes icke böra bibehållas,
hvad annat skall sättas i stället.
Hvad angår frågan, om krigsrätt bör ådöma denna bestraff-
förefaller det mig, som om den anmärkning, den föregående
talaren deremot ffamstält, icke skulle vara befogad, då den före¬
slagna skrifvelsen är hållen i så allmänna ordalag, att deraf icke
kan hem tas någon anledning att uppgöra förslaget på annat sätt
än ett sådant, som lemnar regementschefens inflytande fullkomligt
oförkränkt och blott föreskrifver, att, när han anser, att ifråga¬
varande art af bestraffning kan komma i fråga, dess ådömande
skall hänskjutas till krigsrätt. De nuvarande förhållandena synas
mig i hög grad tarfva förändring, och den omständigheten, att af
två regementen, förlagda å samma ort, under 3 '/■> år det ena till
disciplinkompaniet lemnat 48 man och det andra endast två man,
visar, att för närvarande regementschefernas olika uppfattning har
allt för stor inverkan i fråga om soldaternas afsändande.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Friherre von Otter: Då det för närvarande är flottan, som
lemnar den största kontingenten till den värfvade arméns disciplin¬
kompani, torde det vara pa sin plats, att jag i frågan yttrar några,
ord. Före den nya organisationen af sjömanscorpsen hade flottan
icke några trupper, som kunde anses såsom värfvade, och i alla
händelser visade den trupp, som förut fans, ett så utmärkt god'.
uppförande, att det sällan eller aldrig kom i fråga, att någon ströks
ur rullorna. Men efter tillkomsten af den värfvade truppen har
förhållandet blifvit ett helt annat. Det har visat sig, att redan
efter ett _ års tjenstgöring vid stationen de värfvade ofta hunnit
så långt i sina förseelser, att fråga uppstått om deras utstrykning
ur rullorna, hufvudsakligen på grund af fylleriförseelser. Och när
en ung person, 18 -19 år gammal, redan under det första årets
tjenstgöring har blifvit så många gånger straffad för fylleriförse¬
elser, så torde man kunna anse, att den tid är inne. då det kan
sägas, att det icke längre är någon vån att han skall förbättras
Praxis har emellertid varit den, att icke någon strykes efter de
tre första förseelserna, utan att han den fjerde gången erhåller
varning, att derest han å nyo begår en sådan förseelse, han de
skall utstrykas. Utan undantag har ock vid den station, jag till-
Första Kammarens Prof. 1894. N:o 21. 2
N:o 21. 10
Lördagen den 7 April, e. m.
Ang. öfver- hör, författningen tillämpats så, att, när någon för femte gången
lemnande till pegår en dylik förseelse, lian varder utstruken ur rullorna.
komvanilTaf Vore nu förhållandet så, att disciplinkompaniet vore en kor-
bestraffadt rektionsanstalt, en anstalt, der folket kunde vänja sig af med de
manskap vid fel, som fört dem dit, kunde det vara skäl att fortfarande bibe-
värfvad hålla detsamma. Men jag tror icke, att förhållandet är att man-
trupp. gkapet der hålles till sådant arbete, att det verkligen kan anses
(Ports.) ntg;| derifrån korrigeradt. Och hvad jag vet är, att manskapet
har stor förskräckelse för anstalten, och att det händt flere gån¬
ger, att en karl, som erhållit varning efter sin fjerde förseelse,
begått något subordinationsbrott hellre än han inväntat att blifva
dit affärd. Han har föredragit att undergå några månaders straff¬
arbete framför att komma till disciplinkompaniet och få vara der
några år. Under sådana förhållanden tror jag, att man har grun¬
dade skäl att göra den framställning hos Kongl. Maj:t, att Kongl.
Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida detta disciplinkompani
skall fortfarande bibehållas.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr Unger: Om det ock skulle anses att denna institution,
disciplinkompaniet, bör bibehållas, kan man väl icke annat än,
enligt lagutskottets förslag, göra hemställan hos Kongl. Maj:t
derom, att det måtte bestämmas, det endast domstol skall ega
att “bortskänka1,1 soldater till disciplinkompaniet. Man må ega
hvilka förutsättningar som helst rörande opartiskheten och för¬
mågan hos regementschefen att bedöma deras brottslighet och
förhållanden, som han förpassar till denna straffanstalt, så bör
man väl dock kunna begära, att det skall fordras undersökning
vid domstol för att så oskäligt höga straff, som här äro i fråga,
må kunna ådömas. Dessa straff kunna ju uppgå till flerårigt
straffarbete. Ja, jag säger straffarbete, mine herrar, ty manskapet
vid disciplinkompaniet, med undantag af korporaler och eliter,
kan icke få en timmes permission att gå utom fästningen, och
de måste om sommaren arbeta 12 timmar om dagen och om vin¬
tern från morgon till qväll. Jag kan icke heller finna, att institu¬
tionen i och för sig sjelf är berättigad. Derom kan det emeller¬
tid vara för tidigt att döma, och derför har det ock föreslagits,
att Kongl. Maj:t skulle utreda frågan. Emellertid torde det kunna
sägas, att det är upprörande och oskäligt, att de, som begå di¬
sciplinförseelser i tjensten, skola utan ransakning och laga ^dom
kunna dömas till ett dylikt straff utan mål och utan ändamål ur
militär synpunkt sedt, eftersom disciplinsoldater icke kunna genom
någon som helst förbättring åter vinna inträde i armén. Det ena
ändamålet säges nu vara att vänja dem vid nykterhet, ordentlig¬
het och arbetsamhet, och detta är visserligen godt, men icke
håller man väl enbart af sådan anledning menmskor på straff¬
anstalter. Det andra ändamålet med disciplinkompaniet skulle
vara att verka afskrcäkande, såatt värfvadt manskap månde
Lördagen den 7 April, e. m.
11 N:o 21.
skicka sig väl för att icke behöfva komma dit. Sådana teorier, Ang. öfver-
hvarken moraliska förbättrings-teorien eller afskräcknings-teorien, termande till
tillämpas dock icke nu mer inom straffrätten, och det är icke kompaniet af
underligt, om, såsom en högt ärad talare nämnde, karlar hellre bestraffadt
begå subordinationsbrott för att blifva dömda af domstol och manskap vid
slippa undan med några månaders straffarbete, än att de af en värfvad
IX 1 o 7 TIT)
oansvarig regementschef låta sig dömas till kanske flera års straff-
arbete vid disciplinkompaniet.
Jag hade gerna sett, om utskottet funnit sig kunna tillstyrka
motionen, men är dock, i förlitande på blifvande utredning, till-
fredsstäld med utskottets förslag och yrkar bifall till detsamma.
Herr Falk: Den föregående talaren yttrade något, mot
hvilket jag måste inlägga en gensaga. Han sade, att det värf-
vade manskapet kunde på grund af 27 § disciplinstadgan dömas
till liera års straffarbete, men så är alldeles icke förhållandet. De,
som aflemnas till disciplinkompaniet, skola blott der uttjena sin
återstående kapitulationstid, och denna tid kan vara hur kort som
helst. Yärfhingstiden tenderar numera att blifva allt kortare och
kortare, så att om någon af manskapet icke under det första
året afsändes till disciplinkompaniet, kan det icke för honom
komma i fråga att hållas der flere år.
Att afsändas till disciplinkompaniet innebär således alls intet
straffarbete, utan blott att aftjena återstående kapitulationstid,
och att derunder förrätta sådant “allmänt arbete11, som derstädes
förekommer.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, biföll kam¬
maren hvad utskottet i förevarande utlåtande hemstält.
Vid förnyad föredragning af konstitutionsutskottets den 3 och
4 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 4, i anledning af väckt
motion om ändrad lydelse af § 65 riksdagsordningen, biföll kam¬
maren hvad utskottet i nämnda iitlåtande hemstält.
Föredrogs å nyo lagutskottets den 3 och 4 innevarande må- Om ändrade
nåd bordlagda utlåtande n:o 35, i anledning af väckt motion om bestämmelser
ändring af 12 kap. 3 § kyrkolagen. ang. morgon-
b 1 B J & och afton-
klämtning.
Herr Billing: 12 kap. 3 § kyrkolagen påbjuder, att klämt¬
ning skall ske i alla kyrkor morgon och afton. Förra årets Riks¬
dag beslöt för sin del upphäfvandet af denna lagparagraf. Näst-
lidne års kyrkomöte hade intet att invända mot detta Riksdagens
beslut. Kyrkomötet var emellertid öfvertygadt derom, att Riks¬
dagens beslut icke afsåg upphäfvandet af en gammal och för för¬
samlingen kär sed, helgemålsringningen. Kyrkomötet beslöt der¬
före att visserligen bifalla Riksdagens beslut, men göra ett undan-
N:o 21. 12
Lördagen den 7 April, e. m.
Om ändrade
bestämmelser
ang. morgon-
och afton-
klämtning.
Forts.)
tag för helgemålsringningen; och att det rätt uppfattat Riksdagens
mening, derpå föreligger ett bevis i lagutskottets tillstyrkande af
kyrkomötets beslut.
Vid förhandlingarna i kyrkomötet gjorde sig två olika me¬
ningar gällande, alldeles icke rörande saken, men rörande ärendets
formella sida. Somliga ansågo, att ordningen för helgemålsring¬
ningen icke sammanhänger med 12 kap. 3 § kyrkolagen och att
det således vore formvidrigt att i beslutet om upphäfvande af
denna paragraf införa frågan om helgemålsringningen. Detta var
minoritetens åsigt. Majoriteten, till hvilken jag hörde, ansåg åter,
att, då detta vore det enda ställe i kyrkolagen, der det talas om
klämtning, och då ringningen på lördagsaftname icke vore annat
än en utvidgning af den dagliga klämtningen, bestämmelsen borde
här intagas. Denna majoritetens mening blef äfven kyrkomötets
beslut. Nu är jag för min del tacksam för att hafva fått lag¬
utskottets tillstyrkande för en sådan bestämmelse, som den kyrko¬
mötets beslut innefattar. Men det har blifvit mig för en kort
stund sedan upplyst af herr justitieministern, att kyrkomötets be¬
slut föredragits inför Kongl. Maj:t, och att Kongl. Maj:t dervid
ansett det icke kunna vinna bekräftelse just på de grunder, som,
enligt hvad jag nyss nämnt, blifvit i kyrkomötet anförda af mino¬
riteten, nemligen på den formella grund, att helgemålsringningen
icke kan anses vara innesluten i bestämmelserna i 12 kap. 3 §
kyrkolagen. Kongl. Maj:t har således ansett det stridande mot
rätt god form att stadfästa ett sådant beslut, som här föreslagits
äfven af lagutskottet, likasom förut af kyrkomötet.
Under sådana förhållanden och fastän jag lifligt önskar en
sådan bestämmelse som den föreslagna, tvingas jag att på nu
anförda grunder tillstyrka kammaren att afslå lagutskottets förslag.
Herr Annerstedt: Jag har visserligen icke varit i tillfälle
att vara närvarande, då frågan behandlades i lagutskottet, men
då jag fullt instämmer i lagutskottets förslag till lag, tillåter jag
mig att yttra några ord till försvar af detsamma. Det förefaller
mig, att den omständighet, som den föregående talaren påpekade,
icke borde föranleda Riksdagen att afslå det föreliggande försla¬
get. Om detta af Riksdagen antages, skall högsta domstolens
yttrande deröfver inhemtas, och kommer då att visa sig, huruvida
allmänna uppfattningen inom högsta domstolen är den, att den
formella anmärkning, den föregående talaren anfört, bör tillmätas
den vigt, att den måste utgöra ett hinder för att antaga lagen.
Mig förefaller det, att förslaget måhända kunde gifvits en bättre
form, men att dess form dock icke är sådan, att förslaget derför
måste förkastas, hvarför jag yrkar bifall till lagutskottets förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes i enlighet med de
yrkanden, som derunder framstälts, propositioner, först på bifall
till hvad utskottet i förevarande utlåtande hemstält samt vidare
Lördagen den 7 April, e. m.
18 N:o 21.
på afslag derå, och förklarades den förra propositionen, hvilken
förnyades, vara med öfvervägande ja besvarad.
Vid förnyad föredragning af lagutskottets nedannämnda, den
3 och 4 i denna månad bordlagda utlåtanden:
n:o 36, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af förslag
till viss ändring i förordningen angående utvidgad näringsfrihet
den 18 juni 1864,
n:o 37, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
99 § utsökningslagen, och
n:o 38, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
39 § utsökningslagen,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemstält.
Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riks¬
dagens skrivelser till Konungen:
n:o 20, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
försäljning af den kronan tillhöriga, från ett hälft mantal frälse
Bengtstorp n:o 1 i Mörbylånga socken af Kalmar län afsöndrade
lägenheten Bengtstorp n:o 2;
n:o 21, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse till Gefle stad af den kyrkoherden derstädes på lön
anslagna åker eller vretjord;
n:o 22, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
afsöndring af jord från indragna militiebostället Ekeby i Ekeby
socken af Östergötlands län;
n:o 23, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
afsöndring af jord från förra kompanichefsbostället ett mantal
Suntack Porsagården, Klockaregården och Klostergården i Skara¬
borgs län;
n:o 24, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse å Grängesbergs grufskog af mark till begrafnings¬
plats m. m.;
n:o 25, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
afsöndring af jord från indragna militiebostället Yasabygget n:o
1, Ys mantal, i Kristianstads län; samt
n:o 26, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
gränsreglering emellan den citadellet i Landskrona tillhöriga mark
och Landskrona stad.
Justerades sex protokollsutdrag för detta sammanträde.
Förlita Kammarens Prof. 1894. N:o 21.
3
N:o 21.
14
Lördagen den 7 April, e. m.
På framställning af herr talmannen beslöts, att bankoutskott
tets memorial n:o 6 skulle uppföras främst bland utskottsbetän
kandena på föredragningslistan till nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 1,59 e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Stockholm, tryckt i Andréens Boktryckeri, 1894.