RIKSDAGENS PROTOKOLL
1894. Andra Kammaren N:o 51.
Tisdagen den 8 maj.
Kl. 11 f. m.
§ I-
Justerades det i kammarens sammanträde den 1 inneva¬
rande maj förda protokoll.
§ 2.
Jemlikt förut fattade beslut anstäldes nu val af dels de
tolf deputerade, hvilka, enligt Kongl. Maj:ts inbjudning, skulle
ega att, jemte kammarens talman och vice talman, å kamma¬
rens vägnar deltaga i den högtidliga invigning af norra stamba¬
nan mellan Vännäs och Boden, som komme att ega rum torsda¬
gen den 2 nästkommande augusti, och dels sex suppleanter för
nämnde deputerade; och befunnos, efter valförrättningarnas slut,
hafva blifvit utsedde:
till deputerade:
herr J. Johansson från Stockholm med.__________________ 193 röster,
» O. Jonsson i Hof » 193 »
» A. Persson i Mörarp » 193 »
» J. Johansson i Noraskog » ...... 192 »
» K. A. Kihlberg » 192 »
» Ivar Månsson » 192 »
» P. Pehr son i Törneryd » 192 »
» N. Petersson i Runtorp » 192 »
» J. H. E. Dieden » 191 »
» O. Mehn » 110 »
» C. Persson i Stallerhult » 110 »
och herr G. Elowson » ................... 107 »
samt
Andra Kammarens Prof. 19.91. N:o 51.
1
5:0 51. 2
Tisdagen den 8 Maj, f. m.
till suppleanter:
herr S. 0. Nyländer med.............. 167 röster,
» J. Bengtsson i Gullåkra > 166 s>
» Elis Nilson » 163 »
■» S. M. Olsson i Söruäs » 163 »
» 0. Erickson i Bjersby » 161 »
och herr H. N. E. Amnéus » ................... 94 » .
Ordningen mellan de två suppleanter, som erhållit lika an¬
tal röster, bestämdes, sådan den finnes här ofvan angifven, ge¬
nom lottning.
§ 3.
Justerades protokollsutdrag angående de i nästförestående §
omförmälda val.
I sammanhang härmed begärdes ordet af
Herr vice talmannen Danielson, som yttrade: Med an¬
ledning af det nu skedda valet vågar jag hemställa, huruvida icke
kammaren behagade bestämma, att, för den händelse någon eller
några af de ordinarie deputerade få förfall, anmälan derom bör
insändas till herr talmannen, och att han, i den ordning som
suppleanterna böra inträda, anmodar dessa att inträda i stället
för de ordinarie deputerade, som fått förfall.
Jag hemställer, att kammaren, under förutsättning att herr
talmannen åtager sig detta uppdrag, ville fatta beslut i sådant
syfte.
Den af herr vice talmannen sålunda gjorda hemställan bi¬
fölls af kammaren.
§ 4.
Föredrogs och bordlädes för andra gången statsutskottets
memorial n:o 76.
§ 5.
Härefter företogs till behandling bevillningsutskottets be¬
tänkande n:o 32, angående beräkning af vissa bevillningar för
år 1895.
Ang. bcräk- Under punkten 1 hemstälde utskottet, att tullmedlen måtte
ningen af fpr 1395 beräknas till 30,000,000 kronor.
tullmedlen for ’
år 1895.
Efter föredragning af punkten anförde:
Tisdagen den 8 Maj, f. m.
3 N:o 51.
Herr Zetterstrand: Vid uppgörande af den beräkning, Ang. beräk-
som innefattas i detta betänkande, lärer man inom bevillnings- af
utskottet hafva utgått från den förutsättningen, att den tilläggs- 11 ^ 1895°r
bevillning, som erfordras till täckande af öfriga statsbehof, skulle (Forts.)
utgå efter samma grunder, som nu äro gällande. Det synes mig
emellertid, såsom vore det högeligen önskvärdt, att denna tilläggs-
bevilluing komme att utgå efter något billigare grunder, således
i enlighet med det förslag regeringen framstält. Men då tilläggs-
bevillningen, för den händelse den skulle utgå efter dessa grun¬
der, blefve 500,000 kronor mindre, än om den komme att utgå
efter de grunder, som hittills varit bestämda, så erfordras ett be¬
lopp af eu half million kronor för att fylla den brist, som der¬
igenom komme att uppstå. Huru denna halfva million skall
erhållas, är svårt att se. Men det synes ej vara farligt att med
detta belopp höja tullmedlen, således från 30 till 30 '/i millioner
kronor. Jag vet, att många medlemmar af utskottet äfvensom
andra ledamöter af kammaren äro af denna åsigt. Om man det
gjorde, hade man möjlighet att bestämma tilläggsbevillningen
efter billigare grunder.
Af detta skäl och då det ej synes vara med någon risk
förenadt att höja de beräknade tullinkomsterna, anhåller jag,
herr talman, att få föreslå, att tullbevillningen höjes från 30 till
30 x/2 millioner kronor.
Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet friherre von
Essen: Herr talman, mine herrar! Bevillningsutskottet har
beräknat tullmedlen till 30 millioner kronor. Kongl. Maj:t har
föreslagit, att tullmedlen skulle beräknas till 36 Va millioner. Då
har Kongl. Maj:t ansett, hvad som jag också tillåtit mig här i
kammaren framhålla, att detta var ett mycket lågt belopp, och
hvilket togs så lågt med hänsyn dertill, att det redan vid upp¬
görandet af budgeten i december månad var att antaga, att
tullinkomsterna i någon väsentligare mån kunde komma att taga
inflytande af ökning i hvitbetssockerproduktionen. Af detta skäl
blefvo tullmedlen beräknade till så lågt belopp. Af betänkandet
synes, att tullmedlen dock under åren 1890, 1891 och 1892 lem-
nade respektive 42,462,000, 37,865,000 och 37,228,000 kronor i
runda tal — d. v. s. i medeltal för de tre åren 39,000,000 kro¬
nor — i bruttoinkomst och för år 1893 36,928,000 kronor. Det
synes alltså, att tullinkomsterna under dessa år — äfven under
år 1893 — varit sådana, att det väl kunnat gå för sig att
upptaga en högre siffra. Jag yttrade också, då jag senast tillät
mig beröra dessa frågor i denna kammare, att man med full
visshet kunnat beräkna dessa inkomster till 37 millioner kronor.
Om man nu utgår från denna beräkning af 37 millioner kronor
såsom det normala, hvilket jag anser vara lågt i alla händelser,
och derifrån drager den inkomst, som af socker influtit bland
N':o 51. 4
Tisdagen den 8 Maj, f. m.
Ang. beräk- tullmedlen under år 1893 till ett belopp af 7,771,811 kronor,
ningen af eme(jan man ju utgår från det antagandet, att ingen sockertull
“ år 1895 >r skulle inflyta under år 1895, hvilket väl ändå icke lär vara fullt
(Forts) riktigt — derom skall jag be att sedan få yttra mig — återstå
29,228,189 kronor. Detta skulle då vara den tull, som vi kunde
påräkna, sedan sockertullen fråndragits. Huru utskottet seder¬
mera kommit till 30 millioner, ar sjelfkärt, fast det ej synes af
betänkandet. Utskottet har lagt till 771,811 kronor för att komma
upp till siffran 30 millioner; och utskottet bar motiverat detta
med de böjda tullinkomster, som måste antagas skola inflyta för
vin och konjak jemte andra artiklar, som åsattes högre tull år
1892 och hvaraf dessförinnan importerade lager nu kunna anses
vara till större eller mindre del upprymda. Jag meddelade, då
jag senast yttrade mig härom, att enligt verkstäld beräkning det
sålunda endast för vin och konjak skulle inflyta ytterligare
438,000 kronor. Tilläggas sedan de andra artiklarne, som jag
nämnde om, hvilka äfven kunna vara beroende af dessa tull¬
förhöjningar, anser jag, att utskottet med full rätt lagt till dessa
771,811 kronor, hvarigenom utskottet kommit upp till siffran 30
millioner kronor. Och jag ber att få framhålla, att jag ändock
anser, att denna siffra icke kan antagas vara för hög, när det är
ett faktum, hvilket jag också förut nämnt, att det i alla händel¬
ser måste införas rörsocker för vissa fabrikationer, vid hvilka
man icke kan använda annat än sådant socker. Man kan allt
beräkna nära nog 800,000 kronor för sådant socker, som vi fort¬
farande skulle införa. Jag kan ej bestämdt säga, om denna
siffra är rigtig eller icke. Emellertid: skulle så vara, att tull¬
medlen komme att tillökas med den siffran, som icke förekom¬
mit i min beräkning nu, då jag ju drog ifrån hela sockertullen,
skulle det mycket väl gå an att bifalla hvad den siste ärade ta¬
laren framhöll och som från Kongl. Maj:ts sida naturligtvis icke
kan vara annat än önskvärd!, enär i sådant fall, såsom den siste
talaren framhöll, Kongl. Maj:ts förslag, att vissa kategorier af de
minst beskattade skulle befrias från tilläggsbevillning, kunde
genomföras och antagas.
Jag har ej tillfälle att yttra mera om denna sak för ögon¬
blicket, än jag nu sagt. Men medan jag har ordet, ber jag att
få begagna mig af tillfället och nämna, att man ju måste be¬
klaga — åtminstone kan jag icke underlåta att beklaga det —
att icke Riksdagen för att ytterligare stärka budgeten och för att
undvika de utvägar, som troligtvis nu komma att tillgripas för
att reglera staten — hvilka jag inom parentes sagdt föreställer
mig komma att blifva bland annat att föreslå upplåning af ytter¬
ligare 600,000 kronor till jernvägsmateriel — beviljat den ifråga¬
satta förhöjningen i skatten på bränvinstillverkningen eller tullen
på kaffe. Budgeten hade då fått ett sådant utseende och blifvit
så stark, att det otvifvelaktigt blifvit tillfälle att täcka alla för-
Tisdagen den 8 Maj, f. m.
5 N:o 51.
slagsanslag, och något öfverskott kunnat uppstå i alla fall. —
Emellertid har äfven, genom att dessa frågor voro före och sedan
blefvo afslagna, uppkommit en rörelse i marknaden, som, det
måste man erkänna, visserligen icke läudt staten till skada. Ty
det har ju i dessa dagar influtit åtskilliga millioner i statskassan.
Jag är ej i tillfälle att säga siffran nu; jag väntar att erhålla
uppgift härom.
Vid behandlingen af den ena af sistberörda frågor uppgafs
af en talare på stockholmsbänken, att det egt rum en oegent¬
lighet inom tullverket vid tullbehandling, nemligen att inlagor,
som biff vit ingifna för utlösande af gods, som befunnits på ne¬
derlag, fått tagas tillbaka. Detta har medgifvits af vederbörande
nederlagsförvaltare. Jag anser mig vara skyldig, då ett sådant
yttrande fälts här i kammaren, att upplysa om förhållandet. Den
ifrågavarande kammarledamotens meddelande eger sin rigtighet.
Jag skref genast derefter till generaltulldirektören för att inhemta
hans upplysningar. Jag ber att få meddela kammaren samman¬
hanget. Det kan ju intressera. Svaret från generaltulldirektören
lyder:
»I fråga om medgifvandet af härvarande nederlagskontor
för trafikerande att vid förtullning från nederlag i inlagorna in¬
taga en reservation eller särskilt vilkor, hvarigenom angifningen
sedermera kunde annulleras, är i tullstadgan intet nämndt, och
har hvarken jag eller någon annan i tullstyrelsen haft aning om
den praxis, som nu tillämpats. Först för åtta dagar sedan, efter
voteringen om förhöjning af tullen å kaffe, blef detta förhållande
af mig kändt, och omedelbart derefter tullförvaltaren å neder-
lagskontoret till mig uppkallad och förbjuden att framdeles emot¬
taga eller godkänna sådana inlagor. Han upplyste då, att slika
medgifvanden lemnats under hela den tid, han å kontoret tjenst-
gjort, eller sedan år 1871, och således såväl af honom som
tvenne hans företrädare. Någon annan betydelse har ej det upp¬
giga årtalet.» — Jag hade frågat, hvarför det egt rum från
år 1871.
»Jemte det jag här förbjudit fortsättande af ifrågavarande
angifningssätt har jag i dag anbefalt utfärdande af cirkulär till
samtliga tullförvaltningar i riket med enahanda förbud; och skall
således något sådant hädanefter ej förekomma.»
Någon skada har, som jag antydde, icke skett annat än
den, som enskilde personer lidit genom att de sjelfve tagit ut
varor från nederlag.
Jag nämnde, att jag' väntade en upplysning om huru
mycket som influtit till statsverket under de senaste dagarue.
Denna upplysning har nu kommit och lyder sålunda:
»Kongl. statskontorets behållning i riksbanken, som den 30
april utgjorde 8,885,971: 52, uppgår enligt räntekammarens rap¬
port af den 7 maj till 14,664,1(10: 43.
Ang. beräk¬
ningen af
tullmedlen för
år 1895.
(Forts.)
N:o 51. 6
Tisdagen den 8 Maj, f. m.
Ang. beräk- Under den förflutna veckan hafva influtit bland andra po-
ningen af g^er följande» — kanske det intresserar kammaren att höra
till wipnl pn Tf\v _ J
tullmedlen för
år 18t>5.
detta? —
(Forts.)
»den 1 maj. Kristianstads läns ränteri............... 160,000: —
» » » Skaraborgs » » 120,000: —
» 5 » Blekinge » » 450,000: —
» 7 » Stockholms » » 1,146,000: —
» » » Östergötlands » » 200,000: —
» » » Kristianstads » » 2,500,000: —
» » » Upsala » » 131,454: 22
» » » Malmöhus » » 828,600: —
Summa 5,536,054: 22
Levererad tillverkningsskatt i följd af den ifrågasatta förhöjningen
kan ej antagas uppgå till mer än mellan 4 Va och 5 millioner.»
Herr J. H. G. Fredholm: Herr statsrådet och chefen för
finansdepartementet hade icke någon anmärkning att göra emot
utskottets beräkning af tullinkomsterna för år 1895, endast med
det undantag, att han ansåg, att någon import af kolonialsocker
skulle komma att ega rum under år 1895, och att man derför
skulle kunna höja siffran 30,000,000 till 30,500,000, hvarigenom
man skulle få budgeten att ställa sig på förmånligare sätt. Jag
vill dervidlag endast göra den anmärkningen, att om man anta¬
ger, att tullinkomsterna för år 1895 skulle komma att höjas med
tullen för då importeradt kolonialsocker, så blir deraf en naturlig
följd, att man måste sänka siffran på hvitbetssockeraccisen med
halfva den antagna sockertullens belopp, emedan det saknas
hvarje anledning att förutsätta, att konsumtionen inom landet
under året 1895 skall komma att ökas öfver den vanliga.
Således, höjer man tullinkomsterna med V» million, får man
lof att minska hvitbetssockeraccisen med l/4 million. Det var
endast detta jag ville nämna.
Herr Collander: Herr talman! Om man äfven skulle
kunna utan allt för stor risk höja de beräknade tullmedlen till det
af eu talare föreslagna beloppet 30 Va millioner, som finansmini¬
stern tycktes mena att man bör göra, måste man dervid erinra
sig, att, då förslagsanslageu i regeln öfverskridits med 2 ä 3
millioner kronor, man icke får i afseende å dessa kassaartiklar
räkna för knappt. Här äro bränvinsmedlen beräknade till 14
millioner kronor i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag. De hafva
visserligen uppgått till en 15 millioner, så att man nog kan be¬
räkna i detta fall något högre, än som är föreslaget. Men skulle
Tisdagen den 8 Maj, f. m.
7 N:o 51.
man beräkna för högt på tullmedlen, kommer man ovi korligen Ang. beräk¬
na balans för täckandet af den brist, som uppstår genom stats-. af
regleringens öfverskridande. Jag tror derför, att det klokaste ärtu
att icke beräkna tullmedlen högre än till 30 millioner. De hafva (forts)
ändå beräknats en 7 å 8 hundratusen kronor högre, än de egent¬
ligen bort beräknas, såsom det här blifvit erinradt, dels för en
möjligen ökad import af vin och dels för någon import aE
kolonialsocker.
Herr Östberg: Af detta betänkande ser man, att bevill¬
ningsutskottet beräknat tullinkomsterna till 30 millioner kronor,
under det att Kongl. Maj:t beräknat dem till 3672 millioner.
Man finner äfven, att bevillningsutskottet ansett, att den socker¬
tull, som förut influtit till belopp aE 7,771,811 kronor, icke vidare
skulle beräknas för nästkommande år; men deremot har utskottet
ansett, att man på andra varor, förnämligast vin och spritvaror,
skulle kunna öka beräkningen med 1,271,811 kronor. Man torde
icke misstaga sig, om man anser, att utskottet menat, att genom
dessa beräkningar den statsbrist, hvarom under de senaste dagarne
varit så mycket tal, skulle vara undanröjd. Jag vill äfven på¬
peka, att i tredje punkten bankbevillningen höjts med 100,000
kronor.
Om det antagandet är rigtigt, att vi skulle vara befriade
från fruktan för statsbrist, är det svårt att undertrycka några
reflektioner med anledning af hvad som under de senaste dagarne
förekommit. Som herrarne veta, spreds först i all tysthet rykte
om denna statsbrist. Sedan sökte bevillningsutskottet genomdrifva
en förhöjning af kaffetullen. Man skulle vara frestad att säga,
att det skedde under försök att öfverrumpla Riksdagen. Detta
ledde emellertid icke till något resultat. Sedan arrangerades det
en bränvinskomedi; men den ledde lika litet till någon påföljd.
Nu i dag hafva vi för oss bevillningsutskottets utlåtande, hvilket
visar, att staten kan uppgöras utan några extra ordinarie åtgärder
eller några nya skatter. Då kan man väl fråga, hvarför utskottet
icke lika bra för en vecka sedan skulle kunnat komma till den
beräkning öfver statsinkomsterna, hvilken är egnad att lugna
alla farhågor. Man torde med skäl kunnat vänta, att denna be¬
räkning icke varit svårare att göra för en vecka sedan än den
är nu. För min del kan jag icke finna, att utskottet i sin be-
nandling af dessa frågor visat eu något högre grad af förutseende.
Jag ber få yrka bifall till utskottets förslag i denna punkt.
Herr Johansson i Noraskog: Jag ber med anledning af
den siste talarens yttrande få nämna, att den statsbrist eller
rättare sagdt den brist i budgeten, som utskottet för en vecka
sedan beräknade till 2 millioner kronor, blifvit betäckt på det
sätt, att man höjt de beräknade tullmedlen med 1 million kronor,
Ji.o 51. 8
Ang. beräk¬
ningen af
tuilmedlen fö
är 1895.
(Forts.)
Tisdagen den 8 Maj, f. m.
såsom det framgår af detta betänkande. Vidare har man beräknat,
r att statsutskottet skulle föreslå eu ökad upplåning af 600,000 kronor^
hvilket åter icke synes af detta betänkande. Det gör således
1,600,000 kronor. Vidare bar man höjt beräkningen af stämpel-
pappersmedlen med 100,000 kronor, bevillningen för särskilda
förmåner och rättigheter med 100,000 kronor, den allmänna be¬
villningen och tilläggsbevillningen med hvardera 100,000 kronor.
Vi hafva sålunda på detta sätt lappat i hop budgeten. Nu
hänger frågan ytterst derpå: kunna tullinkomsterna inflyta till
det belopp här beräknats? Derpå hänger frågan om statsbristeu,
men på detta kan knappast gifvas ett säkert svar nu, men väl i
framtiden. Jag tror vidare, att utskottet sökt med all möjlig
samvetsgrannhet göra sina beräkningar i så ena som andra af-
seendet; och då den ärade talaren sade, att utskottet sökt öfver¬
rumpla Riksdagen genom att föreslå den att antaga kaffetullen, så
skedde det i akt och mening att förekomma alla spekulationer i den
varan, som vore att förutse, da det blef tal om tullförhöjning derå.
Hvad dessa spekulationer kunna betyda, hafva vi fått besked om
alldeles nyss från statsrådsbänken, och jag tror, att man vid
andra tillfällen brukar hålla utskottet räkning, om det vidtager
eu kraftig åtgärd för att förekomma dylika spekulationer.
Jag skall vidare be att få fästa uppmärksamheten derpå,
att de talare, som förut yttrat sig, hafva förbisett, att den förste
talarens yrkande gick ut derpå, att han ville hafva tullberäknin¬
garna höjda med eu half million kronor, emedan han önskade
framgång åt ett annat förslag, som först om några dagar kan
komma till behandling, nemligen förslaget om tilläggsbevillningen,
med deri ifrågasatta lindringar, hvilket förslag utskottet icke kan
framlägga, förrän statsutskottets finansbetänkande blifvit framlagdt
och antaget. I Kongl. Maj:ts proposition angående tilläggs-
bevillning för 1895 har Kongl. Maj:t föreslagit vissa lindringar
för de lägst beskattade, och Kongl. Maj:t har beräknat, att dessa
lindringar skulle komma att utgöra ett belopp, som man kan
fastställa till omkring en half million, eller just det belopp, som
den förste talaren ifrågasatt att böja tullmedlen med. Frågan
om de belopp, hvartill både den allmänna bevillningen och till-
läggsbevillningen skola beräknas, har visserligen varit föremål för
provisoriska beslut inom utskottet. Att så har skett, har helt
enkelt berott på att man knappast vet hvad som skall göras,
då allt jägtas på ett sådant sätt, som det har gjorts under sista
tiden af riksdagen. Vid den provisoriska behandlingen af frågan
om tilläggsbevillningen^inom utskottet höjde sig rätt måuga röster
för ett rent bifall till Kongl. Maj:ts förslag, d. v. s. att man skulle
gå åtskilligt längre, än hvad Riksdagen hade beslutat i fjol och
vid urtima riksdagen 1892. För min del har jag biträdt yrkandet
om att lindring måtte kunna ske till den utsträckning, Kongl.
Maj:t föreslagit; och är det så, att kammaren är benägen att bi-
9 N:0 Öl.
Tisdagen den 8 Maj, f. m.
tråda detta förslag och på den grund vill höja beräkningen af Ang. beräk-
tullmedlen till 301/* miliouer kronor eller kanske något mera, s& tullSenför
har jag, om man icke vill sätta ned hvitbetssockeraccisen, icke ^r 18g3
så mycket att invända mot en sådan åtgärd. Men då blir äfven (p0rts.)
den framtida risken att tullmedlen icke komma att gå upp till
det beräknade beloppet ännu större än hvad den eljest skulle
vara. Jag får derjemte säga, att, om andra talare komma att
upptaga den förste talarens yrkande i detta hänseende, följden
blir den, att vi komma att på förhand debattera frågan om hvilka
lindringar i tilläggsbevillnmgen skola ega rum. Det är en fråga,
som icke hör hit, d. v. s. icke förrän om några dagar. Jag har
dock velat fästa uppmärksamheten härpå, emedan vi icke böra
vara främmande för den omständigheten, då det gäller att be¬
stämma den siffra, som här är i fråga.
Herr J. H. G. Fredholm: Herr talman! Jag kan icke
underlåta att upptaga till besvarande den anmärkning för ovist
nit, som eu talare på stockholmslänsbäuken rigtade mot bevillnings¬
utskottet.
Han sade först, att utskottet genom att föreslå en förhöjning
i kaffetullen försökt att öfverrumpla Riksdagen. Om man här
skulle tala om öfverrumpling, så är det visserligen utskottet, som
derför varit utsatt. Då utskottet, efter att hafva afgifvit sitt be¬
tänkande om stämpelafgiften, omedelbart derefter skulle företaga
till behandling ännu oafgjorda delar af tullbevillningen, öfver-
raskades utskottet af den underrättelsen, att sockertullen icke var
att påräkna såsom en tullinkomst för året 1895. Vid eu sålunda
oväntad minskning i tullinkomsterna på mer än 7 millioner, var
det väl icke underligt, om utskottet ansåg det vara sin pligt att
söka bereda statsverket någon ersättning för den så betydligt
minskade tullinkomsten, och det syntes utskottet, som denna er¬
sättning lättast och säkrast skulle beredas statsverket genom en
höjning af kaffetullen. Utskottets förslag derom kan icke kallas
en öfverrumpling för Riksdagen, då detta utskottets förslag i lik¬
het med andra sådana blef i vanlig ordning tvenne gånger bordlagdt.
Hvad slutligen angår den bränvinskomedi, som de senare
dagarne skulle hafva i Riksdagen arrangerats och utspelats, så
kan utskottet icke sägas hafva halt någon som helst andel deri,
eftersom utskottet i sitt betänkande afstyrkte hvarje höjning af
tillverkningsskatten å bränvin. Om Riksdagen åter behöft besluta
sig två gånger, innan den fann för godt att godkänna denna
utskottets afstyrkande hemställan; detta är väl något, som endast
och allenast vidkommer Riksdagen och måtte väl icke böra räknas
utskottet till last, såsom utvisande brist på förutseende.
Herr vice talmannen Danielson: Mig förefaller det vara
olämpligt att frångå hvad utskottet föreslagit, Skulle man följa
3V:0 Öl. 10
Tisdagen den 8 Maj, f. m.
Aninaenaaf det. yr.kande> «>m af eu talare gjordes, att höja siffran på tull-
3°7ä millioner kronor, hvad skulle då följden
år 1895. blltvar^ Då bakom denna beräkning ligger tanken, att man skulle
(Forts.) låna UPP 650,000 kr. till jernvägsmateriel, är det ju klart, att
man har en skuldsättning framför sig. Skulle man då gifva
skattelindringar på somliga håll för att öka tullen på annat håll
och derjemte beräkna inkomsterna så höga, att man icke ens
skulle få det belopp, som är beräknadt — ty de uppgifter, hvilka
herr finansministern nyss meddelat, voro, som han sjelf sade,
sådana, att man hvarken kunde säga det ena eller det andra om
dem, utan de äro beroende på framtiden — vet jag icke hvad
följden skulle blifva. Jag tror derför, att man bör vara mycket
varsam och snarare beräkna inkomsterna så att de gå i hop, än
att beräkna dem högre, så att vi vid nästa statsreglering skulle
stå vid en ytterligare brist. Jag vill hoppas, att kammaren bi¬
faller utskottets hemställan, och såsom herrarne torde veta, bär
man mycket sällan frångått hvad utskottet i ett sådant afseende
föreslagit, om man icke haft mycket starka skäl dertill. Men
sådana skäl föreligga icke nu, och derför får jag yrka bifall till
utskottets förslag.
Herr Östberg: Då ett par föregående talare fäst sig vid
mitt uttryck angående försöket att genomdrifva kaffetullen, får
jag såga, att jag erkänner, lika väl som de, att det är alldeles
nödvändigt att, om en sådan tullförhöjning skall ske, den bör
ske raskt, så att icke allmänheten får veta af den i förtid. Detta
borde vara ett axiom, och jag har alltid beklagat den långsamhet,
med hvilken Riksdagen i allmänhet behandlar tullbevillningsfrågor.
Men det var icke det jag ville anmärka, att utskottet gått raskt
till väga. Jag menade, att om ett utskott skall i eu hastig vänd¬
ning söka drifva igenom en sådan sak som den nu omtalade, då
skall utskottet veta, att det har bakom sig kamrarne, och så
mycket känna situationen, att det icke kastar fram ett förslag,
som sedan afslås i båda kamrarne. Det är det, jag anser att
man borde kunna vänta af ett utskott, då det framlägger förslag
i en sådan angelägenhet. Jag har tillåtit mig fråga, hvarför icke
utskottet kunnat från början framlägga den beräkning öfver in¬
komsterna, som i detta betänkande finnes afgifven.
Herr Jonsson i Hof: Jag begärde egentligen ordet med
anledning af den invändning, herr Fredhohn gjerde mot det af
herr Zetterstrand framstälda yrkandet, den invändning nemligen,
att, om man beslöte sig lör att höja de beräknade tullinkomsterna,
man då borde minska beloppet af hvitbetssockeraccisen med
hälften af den höjning man vidtoge i sockertullen. Det kan ju
teoretiskt taget anses rigtigt efter utskottets utgångspunkt, men
jag tror likväl att herr Zetterstrand har rätt i siu åsigt, att man
11 N:o 51.
Tisdagen den 8 Maj, f. m.
kan böja denna sockertull utan att sänka tillverkuingsskatten Ang. beräk-
på hvitbetssockret. Ty när utskottet bar utgått ifrån att ingen ^Menför
sockertull skulle inflyta under 1895, men enligt herr statsrådets år 1895%
upplysningar vissa fabriker, som sysselsätta sig med förädling af (Forts.)
rörsocker, måste, hur stor hvitbetssockerodlingen än blir, importera
detta rörsocker, och denna import måste förutsätta tullinkomster
för statsverket utöfver hvad utskottet tänkt sig, så är det ju
alldeles gifvet, att man kan böja tullinkomsterna utan att derför
behöfva sänka bvitbetssockerskatten. För egen del får jag såga,
att jag är något tveksam om hvad som bär bör göras, men jag
bar velat inlägga eu gensaga mot påståendet, att hvitbetssocker-
bevillningen ovilkorligen måste sänkas, om man böjer tullinkomsten,
och tror jag således, att man mycket väl kan höja tullen för
socker med en half million utöfver hvad som utskottet föreslagit.
Hvad följden af denna böjning kan blifva, huruvida den bör
medföra en sänkning af tilläggsbevillningen, enligt hvad Kongl.
Maj:t föreslagit, eller man i stället söker undvika att låna för den
rullande jernvägsmaterielen, det är en kommande sak; bär gäller
endast att beräkna, huru tullinkomsterna skola ställa sig. Jag
bar intet yrkande att göra.
Herr Hedin: Uppf}dlandet af de anspråk, som den ärade
talaren på stockbolmslänsbänken ställer på bevillningsutskottet,
att, innan det i en betänklig situation, sådan som den kv ilken
nu’ inträffat, kommer in med förslag om en tullförhöjning, ut¬
skottet först skall vara förvissadt om, att det bakom sig har en
majoritet, som bifaller dess framställning, förutsätter ett af tvenne
alternativ. Antingen skall utskottet förut höra sig^ för bland den
stora mängden af Riksdagens ledamöter för att få veta, om det
har denna majoritet, hvilket dock synes mig komma i en betänk¬
lig strid med det medgifvande talaren sjelf gjorde, att man bör
laga så, att allmänheten icke får någon kännedom om, hvad som
förehafves. Eller också skall utskottet vara så sammansatt, att
det består af en majoritet af tankeläsare, hvilket dock torde vara
ganska svårt att åstadkomma.
För öfrigt skall jag be att få instämma i det yrkande, som
gjordes af den ärade representanten på norrköpingsbänkeu, med
hänsyn dertill, att, då jag icke kan finna några betänkligheter
vid den måttliga förböjning i beräkningen af tullinkomsterna,
som är föreslagen, det ändamål må vinnas, som han både i sigte,
nemligen alt man må kunna bifalla Kongl. Maj:ts proposition
om lindring i tilläggsbevillningen för de lägre inkomstbeloppeu.
Herr Jansson i Krakerud: Ehuru jag icke hyste samma
åsigt som bevillningsutskottet rörande kaffotullen, anser jag mig
ändå hafva skäl att med ett par ord svara på do anmärkningar,
som mot utskottet framkommit med anledning af dess förslag i
X o 61. 12
Tisdagen den 8 Maj, f. m.
år 1895.
(Forts.)
Aninacnakf detta af®eeJnde- a JaS skall be att få påpeka, att om Första Kärn-
tullmedlenför^aTe.n I13*1? till våga på det sätt, som bevillningsutskottet
år 1RQR beraknat, sa att frågan icke blifvit bordlagd 2 gånger, utan före-
tagits tm behandling på söndagen, är jag öfvertygad om, att
utskotteis förslag kommit att gå igenom i båda kamrarne, och
då hade naturligtvis utskottet haft Riksdagen bakom sig. Huru
omöjligt det är för ett utskott, vare sig det är bevillningsutskottet
eller något annat utskott, att veta, om det har Riksdagen bakom
sig i alla frågor, och i synnerhet i frågor sådana som denna
torde ganska tydligt framgå af ett exempel, som jag vill erinra
om. Då betänkandet om höjning af bränvinstillverkningsafgiften
förelåg, i hvilket reservanterna hade yrkat en höjning af 5 öre
per liter, beslöt Första Kammaren att höja afgiften med 10 öre
per liter. Detta gjorde kammaren ena dagen; men ett par dagar
derefter, då det blef gemensam votering, hade Första Kammaren
eu annan åsigt och afslog då någon som helst höjning af till-
verkningsskatten. Huru skall bevillningsutskottet kunna beräkna,
att en kammare har en åsigt ena dagen och en annan åsigt ett
par dagar derefter? Sådana anspråk får man derför icke ställa
på bevillningsutskottet, ty då lär väl icke någon vilja åtaga sig att
vara ledamot i detta utskott.
Härmed var öfverläggningen slutad. I enlighet med de
yrkanden, som derunder förekommit, gaf herr talmannen proposi¬
tioner dels på bifall till utskottets hemställan och dels på bifall
till det af herr Zetterstrand framstälda förslag om beräknande
af ifrågavarande bevillning till 30,500,000 kronor. Herr talman¬
nen fann den förra propositionen vara besvarad med öfvervägande
ja; men som votering likväl begärdes, blef nu uppsatt, justerad
och anslagen eu så lydande voteringsproposition:
Den, som bifaller bevillningsutskottets hemställan i 1-sta
punkten af betänkandet n:o 32, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit det af herr Zetterstrand
under öfverläggningen framstälda yrkande.
Omröstningen försiggick i vanlig ordning och visade 123
ja mot 77 nej; och hade alltså utskottets hemställan af kamma¬
ren bifallits.
Punkterna 2— 6.
Biföllos.
Tisdagen den 8 Maj, f. in.
§ 6.
13 N.o 51.
Föredrogos, men blefvo å nyo bordlagda lagutskottets utlå¬
tande och memorial n:is 71 och 72.
§7. _ Om upphäf¬
vande af kun-
I ordningen förekom härnäst Första Kammarens protokolls-grovasen angå-
utdrag, n:o 231, innefattande delgifning af bemälde kammares ende vissa åt-
beslut öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6, i anledning Å^omman-
af väckt motion om skrifvelse till Kong!. Maj:t med begäran om WeMWS
upphäfvande af kongl. kungörelsen angående vissa åtgärder till utbredning
förekommande af kolerans utbredning bland rikets invånare den bland rikets
14 juli 1893. uTMms
Sedan Andra Kammaren, vid behandlingen af dess fjerde J
tillfälliga utskotts utlåtande n:o 10, bifallit ifrågavarande af herr
L. P. Mallmin väckta motion, n:o 111, samt detta beslut genom
utdrag af protokollet delgifvits Första Kammaren, både sistnämnda
kammare hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott, som i
afgifvet utlåtande hemstält:
»att Första Kammaren ville i så måtto biträda Andra Kam¬
marens beslut, att Första Kammaren för sin del beslutar, att
Riksdagen må bos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
i kungörelsen angående vissa åtgärder till förekommande af kole¬
rans utbredning bland rikets invånare den 14 juli 1893 vidtaga
sådana ändringar, att
dels å landet resande hafva att inställa sig Los besigt¬
ningsman;
dels landtkommun eger att på förband antaga besigtnings¬
man att vid behof tjenstgöra;
dels efter medicinalstyrelsens pröfning två eller flera när¬
liggande kommuner ega att förena sig om anordnande af gemen¬
sam sjukstuga;
dels för anordnande af sjukstuga icke — förr än fall af
kolera yppats inom kommunen — erfordras mer än att kommunen
antingen bestämmer, att någon densamma tillhörig byggnad, såsom
skolhus eller fattighus, skall vid förefallande behof användas till
sjukstuga, eller ock träffar aftal om upplåtande vid förefallande
behof af en till sjukstuga lämplig byggnad äfvensom träffar aftal
om tillhandahållande vid behof af nödiga utredningspersedlar;
dels och sjukvårdsbetjening, hvartill utbildad sjuksköterska
ej må fordras, icke ens eventuelt behöfver utses förr än Kongl.
Maj:t vid kolerafarsotens uppträdande i annat land förklarar
sådant nödigt.»
Denna utskottets hemställan hade, enligt hvad af ofvan om-
förmälda protokollsutdrag inhemtades, vid ärendets behandling af
Första Kammaren bifallits.
N:o 51. 14
Om upphäf¬
vande af kun¬
görelsen angå¬
ende vissa åt¬
gärder till
förekomman¬
de af kolerans
utbredning
bland rikets
invånare den
U juli 1893.
(Forts.)
Tisdagen den 8 Maj, f. m.
Efter föredragning af ärendet anförde
Herr Hedin: Jag skall tillåta mig att hemställa, att Andra
Kammaren behagade besluta, att med vidblifvande af det beslut,
kammaren redan fattat i denna fråga, förklara, att Andra Kam¬
maren icke vill biträda Första Kammarens beslut. Mellan Första
Kammarens och Andra Kammarens beslut är skiljaktigheten vä¬
sendtlig till grund och syfte. Den är alldeles principiel, hvarför
någon sammanjemkning mellan dessa båda beslut icke är möjlig.
Att åter Andra Kammaren skulle frånträda sitt beslut för att
ölvergå till Första Kammarens, det anser jag vara i högsta grad
betänkligt. Dermed vore ingenting vunnet af hvad Andra Kam¬
maren åsyftat genom sitt förut fattade beslut i denna fråga. Ty
Första Kammaren har blott beslutat att, utöfver hvad som före-
iöreslagits af Andra Kammarens 4:de tillfälliga utskott, hos
Kongl. Maj:t anhålla om några mer eller mindre betydelselösa
jemkningar i kolerakungörelsen. Dermed bar Första Kammaren
erkänt, att Riksdagen skulle, om Andra Kammaren biträder detta
lörslag, erkänna, hvad jag hoppas Andra Kammaren aldrig
någonsin skall vidgå, nemligen att Kongl. Maj:t vid utfärdand-t
af ifrågavarande kungörelse haudlat inom gränserna af sin grund-
lagsbestämda rätt, ehuru Kongl. Maj:t med denna kungörelse
trädt kommunernas af grundlagen hägnade sjelfbeskattningsrätt
för nära.
Oberoende af betänkligheterna från konstitutionel synpunkt
i denna särskilda sak, skulle kammaren derjemte, genom att nu
frångå sitt en gång fattade beslut beträffande kolerakungörelsen,
hafva gifvit ett för framtiden farligt löredöme. Riksdagen skulle
ju derigenom, så att säga, hafva gifvit Kongl. Maj;t på hand, att
Kongl. Maj:t utan några betänkligheter kunde äfven på andra
områden, kanske lika vigtiga som det ifrågavarande, ja, måhända
af ännu större vigt och medförande ännu betydligare ekonomiska
konseqvenser, på samma sätt förfara med den sjelfbeskattnings¬
rätt, som är kommunerna genom § 37 regeringsformen garanterad.
Vidare skulle denna kungörelse komma att till sjelfva sin
princip upprätthållas, om den ock komme att i några detaljer
ändras, hvilket blefve beroende af Kongl. Maj:ts godtfinnande.
Deremot, om Andra Kammaren vidhåller sitt en gång med
mycket stor majoritet fattade beslut, då är, derom finnes icke
skuggan af något tvifvel, kungörelsen död. Om Kongl. Maj:t
skulle, efter närmare öfvervägande af denna fråga, finna, att några
lagbestämmelser i ämnet äro behöfliga, så att kommunerna böra
åläggas någon särskild skattskyldighet för ifrågavarande ändamål,
då har Kongl. Maj:t en mycket korrekt och en mycket honorabel
utväg eller att, efter att nu hafva fått tid att bättre hafva öfver-
vägt frågan, komma in till en följande Riksdag med ett lagförslag.
Tisdagen den 8 Maj, f. m.
15 N:o 61.
Häruti instämde Herrar Wavrinshj, J. H. G. Fredholm, Omupphäf-
Mallmin, Ollas A. Ericsson, Hammarström, Norman, Nordin i Ham-vande af kun-
merdal, Truedsson, Ola Bosson Olsson, Svensson i Olseröd, Fers son ^tsa^åt-
i Kiilebäckstorp, Bromée, Olsson i Ornakärr, Hansson i Solberga, gärda■ till
Eriksson i Elgered, Zetterstrand, Ericsson i Väsby, Bergendahl, förekomman-
Wittsell, Norrby, Larsson i Fole, Fctersson i Brystorp, Holmgren, de af kolerans
Odqvist, Henricson och David Bergström. bland rikets
invånare den
Herr Restadius yttrade: Då flere ledamöter i likhet med u juli 1893.
mig anse det vara synnerligen önskvärd!, att åtskilliga modifika- (Forts.)
tioner vidtagas uti den af Kongl. Maj-.t under den 14 juli 1893
utfärdade kungörelse angående visua åtgärder till förekommande
af kolerans utbredning bland rikets invånare, men dessa modi¬
fikationer icke kunna åvägabringas med mindre, ån att Andra
Kammaren biträder det beslut Första Kammaren fattat i denna
fråga, tillåter jag mig, herr talman, att derom framställa yrkande.
Jag anser, att det nu icke är lämpligt att upprifva den dis¬
kussion, som i denna fråga för någon tid sedan vidlyftigt förevar
här i kammaren, om Kongl. Maj:ts grundlagsenliga befogenhet
att utfärda eu förordning af sådan beskaffenhet som nämnda
kungörelse af den 14 juli 1893.
Herr Swartling instämde häruti.
Herr vice talmannen Danielson: Oaktadt så många af
kammarens ledamöter instämt med den förste talaren, vill jag
likväl hoppas, att Andra Kammaren vid närmare eftertanke bi¬
träder Första Kammarens beslut. Jag vädjar till herrarne, huru¬
vida det vore till något gagn att vidblifva det beslut, kammaren
förut fattat i denna fråga. I afseende på hvad samme talare
yttrade om vissa betänkligheter, och att kammaren genom att bi¬
träda Första Kammarens beslut gåfve Kongl. Maj:t på hand att
på andra områden få förfara, med den kommunala beskattningen
på sätt som här skett, så får jag säga, att Kongl. Maj:t redan
lätt decharge för denna kungörelse. Den ärade talaren har ju
sjelf suttit i konstitutionsutskottet och granskat de åtgärder, som
af Kongl. Maj:t under förlidet år vidtagits rörande denna sak,
och utskottet har icke kommit fram med någon anmärkning
mot Kongl. Maj:ts grundlagsenliga rätt att utfärda denna kun¬
görelse. Således finnes det ju ingen anledning för Andra Kam¬
maren att hålla på sin förut uttalade uppfattning i denna
fråga. Jag tror, att talet om, att författningen skulle vara
betydelselös, om Andra Kammaren vidhölle sitt beslut, icke är
hållbart. Ty herrarne veta lika väl som jag, att i helsovårds-
stadgans 32 § 3 mom. är föreskrifvet, att heisovårds- och kom¬
munalnämnderna böra, hvar inom sin kommun, äfven verka der¬
för, att kommunen har så stäldt i afseende å sin allmänna sjuk-
ff:0 Öl. 16
Tisdagen den 8 Maj, f. m.
Om upphof- vård, att denna må vid farsots utbrott kunna skyndsamt ordnas
gördsen an;/å- oc.,h utvidgas, efter som behofvet påkallar. Det är således alldeles
ende vissa denna kungörelse är grundad på en äldre författning.
gärder till Jag vädjar då till herrarne, huruvida icke i den åtgärd, som
forekomman- Kongl. Maj:t vidtagit, dock ligger något, som vi måste erkänna
utbredning*Tv om en sådan farsot som den, hvilken kuugö-
bland rikets relsen har afseende på, skulle hota landet, och landsortens kom-
invänare fa muner på de skilda hållen stode alldeles oförberedda, då är jag
U juli 1891. Säker på, att man skulle säga, att det varit oklokt af vederbö-
(Forts.) rande att ej i tid hafva vidtagit några åtgärder för att värna sig
deremot. De af herrarne, som bo på sådana orter, der de stora
stråkvägarna för sjöfarten gå fram, veta nog, huru ofta strand-
ningar der förekomma. Hela besättningar komma i land på en
gång. De äro ofta utblottade på allt. Jag hemställer, om det
icke är vanligt, att befolkningen välvilligt mottager dem och upp¬
låter åt dem logi m. m. Men då är det nödvändigt att hafva
en anstalt att hänvisa dem till, der, om de komma från kolera-
smittad ort, man kan få utrönt, om fara föreligger, så att man
kan behöfva vidtaga försigtighetsmått. Eller vill man handla så,
att man riskerar, att många byar och hem på en gång blifva
härdar för sådan smitta? Kan man lemna detta opåaktadt?
År det rimligt, att landsbygden skall motsätta sig eu sådan åt¬
gärd, som är till dess nytta? Om olyckan vore å färde, då
skulle man få höra eu helt annan uppfattning. Jag anser, att
denna åtgärd för landsbygdens bästa är så välbetänkt, att Andra
Kammaren icke bör afvisa den, helst Första Kammaren så mo¬
dererat denna åtgärd, att man icke har någon anledning att vara
missnöjd. År det så orimligt, att man på förhand tänker på att
det bör finnas en lokal eller byggnad, som skall kunna upplåtas
för ifrågavarande ändamål? Är det orimligt att vidtaga åtgärder
för dess inredning, och att man skaffar sängkläder? Är det orim¬
ligt, att ..man vidtalar personer att tjenstgöra såsom besigtnings¬
man? Är det orimligt att hafva till hands personer, som vilja
åtaga sig vården af sådana tillfälligt sjuke? Jag anser åtgärden
för vår landsbygd hafva så stor betydelse, att jag icke tror det
vara välbetänkt att undanskjuta densamma.
Begränsar man nu anordningarna till hvad Första Kam¬
maren föreslagit, så lära icke några nämnvärda kostnader för
kommunerna deraf blifva följden, och derför hoppas jag och tror,
att Andra Kammaren icke skall tillbakavisa eu sådan åtgärd,
utan bifalla Första Kammarens hemställan, som är väl betänkt
och ländande oss alla till nytta och gagn. För att skydda oss
emot en sådan fara, hvarom här är fråga, om den skulle närma sig
våra landamären, höra vi icke obetänksamt vänta, tills faran är
öfver oss. Vi veta huru samfärdseln sker. Sjöfolk kommer från
utlandet, från alla delar af Europa och andra sidan Atlanten; är
det då icke skäl, att man på skilda orter, när sådan fara nalkas,
17 ?f:0 51.
Tisdagen den 8 Maj, f. m.
har uppsigt öfver dessa personer och icke tillåter dem att obe- Om upphof-
hindradt röra sig bland andra, förrän man genom besigtning er- Ttrrtsef angå-
farit, om de äro fria från kolera eller icke? yen(je vjS3a
Jag finner Första Kammarens hemställan så välbetänkt, att gänler till
jag icke kan rösta för afsteg, och jag förmodar, att i herr Mall- förekomman-
mins motion blott låg den tanken att få bort de värsta miss-äe^redning*
greppen. Det få vi genom att biträda Första Kammarens beslut. uan,i rikets
Vidhåller denna kammare sitt beslut, hafva vi icke att mot- invånare den
se någon rättelse, utan få bibehålla hvad den kongl. kungörelsen 14 juli 1893.
i sin helhet upptager, men genom bifall till Första Kammarens (Forts)
beslut få vi något så lagom, att alla böra kunna vara med om
det. Jag yrkar derför bifall till Första Kammarens beslut.
Med herr vice talmannen förenade sig herrar Hazén, Svens¬
son i Rydaholm, Johansson i Strömsberg, Petersson i Boestad,
Nyström, Johansson i Berga, Rydberg, Eklund från Norrköping,
Bladh, Petersson i Runtorp, Svensson i Brämbult, Dahlgren, Boe-
thius, Waldenström, Melin, Lilliehöök, Jönsson i Mårarp, Peterson
i Hasselstad och Jönsson i Gammalstorp.
Herr Jonsson i Hof: Herr talman, mine herrar! Konse-
qvensen af vice talmannens yttrande här synes mig alldeles tyd¬
ligt föra derhän, att vi skote bifalla herr Hedins framstälda yr¬
kande. Han talade ju så varmt för alla de åtgärder Kongl.
Maj:t vidtagit i denna rigtning: om kammaren nu vidhåller sitt
förra beslut, så få vi ha qvar hela raden af dessa åtgärder, som
i kungörelsen innehållas. Jag kan derför icke förstå, huru vice
talmannen kunnat med sådan värma nu yrka, att vi skulle in¬
stämma i Första Kammarens beslut, ty det skulle ju blifva såsom
ett misstroendevotum mot de åtgärder, Kongl. Maj:t vidtagit.
Å andra sidan sedt, om man icke fäster sig vid den tanke¬
gång, som låg i hans yttrande, utan skådar innebörden af att
båda kamrarne icke kunnat ena sig om ett beslut, så tror jag
icke, att det innebär någon fara för dem, som önska, att denna
åtgärd blir upphäfd. Ty jag föreställer mig, att Kongl. Maj:t,
oaktadt icke från Riksdagen inkommer någon skrifvelse i detta
fall, har fäst sin uppmärksamhet på att det steg, som tagits, varit
något för hastigt tillkommet, och att man derför har goda skäl
att vänta, att Kongl. Maj:t på eget initiativ vidtager rättelse i
detta fall.
Huru jag än ser saken, tror jag alltså, att äfven vice tal¬
mannen helst borde komma till samma slut som herr Hedin, på
grund af den motivering han anförde för sitt yrkande.
Jag instämmer således i herr Hedins yrkande.
Herr Lasse Jönsson: Äfven jag vill ej förneka, att här
föreligger ett allvarligare fall, än man från början kunnat före-
Andra Kammarens Prof. 1894. N'0 51. 2
N:o 51. 18 Tisdagen den 8 Maj, f. m.
Om upphof- ställa sig. Det är nemligen mera värdigt, att Andra Kammaren
Vgördsm omgå-håIler På sin konstitutionella rätt, än att den låter hänföra sig af
ende vissa åt-vissa föreliggande omständigheter. Jag är mycket rädd för att,
gärder till om kammaren frånträder sitt beslut och biträder Första Kammarens,
förekomman- vi derigenom taga ett steg, som vi kunna få ångra, ty det blefve
utbredning'ett Pre.i'ldikai, som kunde vålla stora olägenheter i framtiden.
bland rikets . JaS anser för öfrigt, att man ej behöfver rifva upp någon
invånare de» vidlyftig diskussion härom, ty frågan är så enkel, att man icke
14 juli 1893. behöfver spela på några känslosträngar. Frågan gäller, om Andra
(Forts) Kammaren skall ställa sig en sådan föreskrift till efterrättelse, om
vi skola erkänna lagligheten af denna föreskrift, som vi en gång
nekat att erkänna.
Jag hoppas, att kammaren vidhåller sitt beslut, och yrkar
bifall till herr Hedins förslag.
Häruti instämde Herrar Svensson från Karlskrona, Anderson
i Hasselbol och Olsson i Kyrkebol.
Herr Hedin: Jag ber att få upplysa derom, att, då repre¬
sentanten för Öland anmärkte, att »Kongl. Maj:t» har fått de¬
charge för denna kungörelse, detta först och främst icke betyder
något för den fråga, som nu är före. nemligen en begäran till
Kongl. Maj:t, att kungörelsen skall upphäfvas, men vidare att vi
samtlige ledamöter i konstitutionsutskottet från denna kammare
icke hafva någon del deri, att icke en anmärkning blef framstäld
i anledning af denna kungörelse. Det är lätt att finna på sid.
51 i utskottets betänkande, att samtliga ledamöter från denna
kammare hafva reserverat sig emot beslutet att icke anmäla denna
åtgärd enligt 107 § regeringsformen. Vi kunna dock icke vara
ansvariga för att vi icke, tack vare den förseglade sedeln, rådde
gent emot Första Kammarens ledamöter.
Herr Wavrinsky: Då jag instämde med herr Hedin, så
var det icke min afsigt att förklara, att jag ogillat medicinalsty¬
relsens åtgärder mot den hotande kolerafaran. Jag tror tvärt
om, att dessa åtgärder varit fullt befogade och att medicinalsty¬
relsen endast gjort sin skyldighet, men mot dessa åtgärders egen¬
skap att vara permanenta och mot den väg, hvarpå de tillkommit,
har jag velat göra en gensaga genom att instämma med herr
Hedin. Betraktade såsom tillfälliga, voro de fullt befogade och
på sin plats. Jag tror mig veta, att medicinalstyrelsen sjelf
icke är främmande för tanken att inkomma med ett förslag till
permanenta åtgärder, tillkomna på den väg, som herr Hedin
nyss anvisat, och kammarens beslut kommer derför alls icke att
innebära någon anklagelse mot medicinalstyrelsen, att dessa åt¬
gärder från styrelsens sida icke skulle hafva varit befogade.
Tisdagen den 8 Maj, f. m.
19 N:o 51.
Herr vice talmannen Danielson: Jag ber verkligen att få Omupphäf-
vädja till herrarne från städerna, hvilka denna fråga så litet
berör, om de icke kunde anse det lämpligt, att vi på landsbygden9endeSvissalt-
finge bibehålla de bestämmelser, hvilka jag antager komma att gärder till
blifva en följd af denna Riksdagens skrifvelse, ty annars finge vi förekomman-
onödigt stora kostnader. Här är det ju blott fråga om tillfälliga
åtgärder, hvilka varit synnerligen välbetänkta, om faran skulle ^jn/i rikets
hafva hotat. Jag tror att från landsbygdens sida sedt ett beslut invånare den
att behålla och derigenom göra författningen i sin fulla vidd 14 juli 1893.
gällande skulle vara mycket betänkligt, ja, nästan oklokt. (Forts.)
Herr Petersson i Runtorp: Blott några få ord skall jag
be att få säga. Jag tror, att man icke rätt uppfattat, hvad denna
fråga i verkligheten innebär. Vore det fråga om den konstitutio¬
nella saken, så hade herr Hedin rätt, men då denna fråga icke
föreligger, utan frågan nu gäller, om man skall mottaga denna
ukas sådan den nu är, så får saken ett annat utseende. Herr
Hedin sade, att Andra Kammarens ledamöter i konstitutions¬
utskottet hade reserverat sig i denna fråga och således gjort hvad
de kunnat. Samma förhållande blir det, om Andra Kammaren
vidhåller sitt förra beslut, ty icke blir det någon anmärkning i
utskottet för det. Om den ena kammaren beslutar ett och den
andra ett annat, så vinnes ingenting, men om Andra Kammaren
nu, sedan den föreliggande frågan blifvit så modererad af Första
Kammaren, bifaller dess beslut, så kunde man vinna något. Detta
är ett tillräckligt skäl för att bifalla Första Kammarens beslut.
Öfverläggningen var slutad. Derunder hade yrkats, dels att
Andra Kammaren, med vidhållande af sitt förut i ämnet fattade
beslut, måtte förklara sig icke biträda Första Kammarens ifråga¬
varande beslut, och dels att kammaren, med frånträdande af sitt
förra beslut, måtte biträda det af Första Kammaren i ämnet
fattade. Herr talmannen gaf propositioner å hvardera af dessa
båda yrkanden och fann det förra hafva flertalets mening för sig.
Votering blef likväl begärd och företogs enligt följande nu upp¬
satta och af kammaren godkända voteringsproposition:
Den, som vill, att Andra Kammaren, med vidhållande af
sitt förut i ämnet fattade beslut, förklarar sig icke biträda Första
Kammarens ifrågavarande beslut, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren, med frånträdande af sitt förra
beslut, biträdt det af Första Kammaren i ämnet fattade.
N:o 51. 20
Tisdagen den 8 April, f. m.
Omröstningen visade 111 ja mot 78 nej; och hade kam¬
maren sålunda beslutat i enlighet med ja-propositionens innehåll.
Och skulle vid sådant förhållande, jemlikt § 63 mom. 3
riksdagsordningen, ärendet till Första Kammaren å nyo öfver-
lemnas till förnyad ompröfning.
§ 8.
Efter föredragning af Andra Kammarens första tillfälliga
utskotts utlåtande n:o 26, med anledning af Första Kammarens
beslut i fråga om föreslagen ändring af inträdesfordringarna till
allmänna läroverkens lägsta klass, biföll Andra Kammaren ut¬
skottets i nämnda utlåtande gjorda hemställan och biträdde alltså
Första Kammarens berörda beslut.
§ 9.
Slutligen föredrogs Andra Kammarens fjerde tillfälliga ut¬
skotts utlåtande n:o 27, i anledning af Första kammarens beslut
öfver väckt förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om upphäfvande af cirkuläret den 14 juni 1820 om förbud mot
skådespels uppförande å vissa dagar.
Sedan kammaren, med anledning af eu utaf herr Osvald
Wikslröm väckt motion, deri han yrkat upphäfvande af kongl.
cirkulärbrefvet den 14 juni 1820 om förbud mot skådespels upp¬
förande å vissa dagar, för sin del beslutit, att Riksdagen måtte
hos Kongl. Maj:t göra framställning derom, att berörda cirkulär¬
bref icke vidare skulle vara gällande, så hade Första Kammaren,
efter erhållen del af nämnda heslut, i så måtto biträdt detsamma,
att den godkänt väckt förslag derom, att Riksdagen skulle hos
Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t behagade taga i öfvervä¬
gande, i hvad mån förbudet i ofvanberörda cirkulärbref kunde
inskränkas till kyrkans stora högtidsdagar.
Då Andra Kammarens beslut i frågan således icke oförän-
dradt antagits, blef, jemlikt 63 § 3 mom. riksdagsordningen,
ärendet till Andra Kammaren återlemnadt till förnyad behandling,
hvarefter kammaren vid ärendets förehafvande hänvisade det¬
samma till sitt fjerde tillfälliga utskott för afgifvande af det ytt¬
rande, som af omständigheterna påkallades, och hemstälde ut¬
skottet i nu föreliggande utlåtande, att Andra Kammaren måtte
biträda Första Kammarens i ämnet fattade beslut.
I fråga härom anförde:
Herr Hammarlund: Jag skall tillåta mig föreslå, att kam¬
maren med vidhållande af sitt förut i ämnet fattade beslut måtte
Tisdagen den 8 Maj, f va.
21 H:o él.
förkasta Första Kammarens beslut i frågac, och jag gör detta på
grund af Första Kammarens utskotts egen motivering. Nämnda
utskott har framhållit, att detta gamla cirkulär från 1820 icke
uppbäres af den allmänna föreställningen i landet samt att före¬
skriften i cirkuläret alldeles icke iakttages, om ej på något en¬
staka ställe.
Om Första Kammarens beslut nu bifölles, så vore det väl
också meningen, att det skulle efterlefvas, men jag tviflar på att,
åtminstone i de större städerna, det skulle komma att ingå i
»den allmänna föreställningen», att det vore något orätt uti att
på någon af kyrkans stora högtidsdagar gå och åse en operaföre¬
ställning eller ett skådespel af någon af våra stora författare.
Jag har här en stockholmstidning för lördagen den 24
mars 1894, d. v. s. dagen före sistliden påskdag, och den inne¬
håller icke mindre än sju spalter med annonser om offentliga
nöjen under den stundande helgen, deraf en stor del afse just
påskdagen.
Om en sådan skrifvelse, som här föreslagits, aflätes, och det
komme att utfärdas en ny kungörelse i ämnet i den rigtning
som Första Kammaren önskat, så skulle följden blifva den, att
de ädlare nöjena på kongl. operan och dramatiska teatern o. s. v.
skulle blifva förbjudna på vissa dagar, men deremot skulle
varietéföreställningar och dylikt af sämre qvalité fortfarande till¬
låtas. Jag hemställer, om verkligen kyrkan skulle vinna på något
sådant, eller om man kan anse, att sedligheten derigenom skulle
främjas.
Jag kan icke finna annat, än att, då Första Kammaren icke
velat gå med på Andra Kammarens skrifvelseförslag, det bör
blifva som det är, d. v. s. vi hafva tills vidare qvar ett gammalt
cirkulär, som så godt som fullständigt ignoreras, enär det icke
uppbäres af den allmänna föreställningen — ett cirkulär, som
Andra Kammaren ansett böra upphäfvas.
Jag tager mig alltså friheten att yrka, att kammaren måtte
vidhålla sitt första beslut.
Herr Restadius: Då jag håller före, att det är bättre att
vinna något än intet, tillåter jag mig att yrka bifall till utskottets
förslag.
Jag har icke något att anmärka mot hvad herr Hammar¬
lund anförde, och det hade nog varit bäst, om Andra Kammarens
skrifvelseförslag bifallits. Men skulle nu kammaren vidhålla sitt
förra beslut, då få vi icke alls någon ändring i det öfverklagade
cirkuläret, och då skulle den sista villan blifva värre än den
första, i ty att, sedan allmänhetens och åklagarnes uppmärksamhet
numera blifvit fäst på innehållet af denna förordning, åklagarne
sannolikt icke kunna underlåta att, då öfverträdelser ske, i laga
ordning beifra desamma.
K:o 51. 22
Tisdagen den 8 Maj, f. m.
Då synes det mig vara bättre att ur 1820 års cirkulär bort¬
taga de bestämmelser, som Första Kammaren önskar borttaga.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, gaf herr
talmannen propositioner dels på bifall till utskottets hemställan
och dels på afslag derå och bifall till det af herr Hammarlund
framstälda yrkande. Herr talmannen förklarade sig anse svaren
hafva utfallit med öfvervägande ja för den senare propositionen,
men som votering begärdes, skedde nu uppsättning, justering
och anslag af följande voteringsproposition:
Den, som vill, att Andra Kammaren, med afslag å sitt fjerde
tillfälliga utskotts hemställan i utlåtandet n:o 27, vidhåller sitt
förut i ämnet fattade beslut och sålunda icke biträder Första
Kammarens, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren, med bifall till nämnda hem¬
ställan, biträdt Första Kammarens ifrågavarande beslut.
Röstsedlarne uppräknades hvar efter annan och visade 55
ja, men 103 nej; och hade kammaren alltså fattat sitt beslut i
enlighet med nej-propositionens innehåll.
. § io.
Anmäldes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelser till Konungen:
n:o 87, i anledning af väckt motion om ändring i 32 §
värnpligtslagen;
n:o 88, i anledning af väckt motion angående viss ändring
i förordningen om utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864; och
n:o 89, i anledning af justitieombudsmannens framställning
om ändring af 20 § i förordningen angående inteckning i fast
egendom den 16 juni 1875.
§ 11-
Justerades protokolleutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 1,4 6 e. m.
In fidem
Hj. Nehrman.
Tisdagen den 8 Maj, e. m.
28 N:o 51.
Tisdagen den 8 maj.
Kl. 7 e. in.
Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet; och
teddes dervid kammarens förhandlingar af herr vice talmannen.
§ 1.
Till bordläggning anmäldes
statsutskottets utlåtande och memorial:
n:o 77, i anledning af väckta förslag till ändringar i för¬
ordningen angående mantalspenningarnas utgörande den 24 april
1863; och
n:o 79, angående statsregleringen för år 1895;
bevillningsutskottets memorial:
n:o 30, i anledning af kamrarnes beslut i afseende å vissa
delar af förordningen angående stämpelskatten; och
n:o 31, angående slutlig granskning af bestämmelserna rö¬
rande tullbevillningen; samt
lagutskottets memorial:
n.o 73, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga
om tredje punkten af lagutskottets hemställan i utlåtande n:o 56
öfver dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken, lag angående värde¬
ring af död mans bo och lag angående ändrad lydelse af 1 § i
förordningen angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteck¬
ningar och andra ärenden den 16 juni 1875, dels ock väckt mo¬
tion i anledning af nämnda förslag till lag angående värdering
af död mans bo.
Kammaren beslöt, att dessa ärenden skulle å föredragnings¬
listan för morgondagens sammanträde uppföras framför de ären¬
den, som blifvit två gånger bordlagda.
fl:o 51
/
24 Tisdagen den 8 Maj, e. ra.
§ 2.
Ordet lemnades till
Herr C. T. Lind, som yttrade: Då talet för några måna¬
der sedan om mul- och klöf sjuka på en egendom i Skåne befans
sakna grund, har vårt land sedan den 2 juni 1893 varit förkla-
radt friskt, men vi äro det oaktadt den dag som i dag är genom
kreatursimportförbud afstängda från utlandet. För hvarje dag
som går förorsakar detta vårt land och i första hand vårt sven¬
ska jordbruk stora förluster och, med alla i öfrigt för svenska
jordbruket nu hopade missgynnande omständigheter, är detta för¬
bud en så allvarsam sak, att, om detta tillstånd skall räcka
längre, dess verkningar med nödvändighet måste framkalla be¬
tydlig skada för hela landet. Som en fördelaktig afsättning för
våra djur har England varit vår bästa marknad och dernäst
Norge. Det är lätt att förstå, att England, som nog har sig be¬
kant det norska importförbudet, ej skall finnas villigt öppna sin
marknad för oss, så länge vi äro afstängda från vårt grannland
Norge.
Då sålunda aflysande! af det norska kreatursimportförbudet
utgör det oundgängliga vilkoret för oss att komma till den en¬
gelska marknaden, ja, kanske äfven den tyska, är det för vårt
land af stor vigt, att detta förbud, som står i strid mot mellan-
rikslagens första paragraf, upphör. Denna mellanrikslag bör väl
efterlefvas äfven i Norge, och det är för att komma derhän, och
då det gäller ett stort svenskt intresse, som jag vågar anhålla
om kammarens medgifvande att få framställa den frågan till
vår regering eller chefen för kongl. civildepartementet:
Hvilka åtgärder har regeringen vidtagit eller änmar vid¬
taga, för att det norska kreatursimportförbudet må med första
som ske kan upphäfvas, och Sverige i detta afseende komma till
den rätt, mellanrikslagen stadgar?
Den af herr Lind sålunda gjorda framställning begärdes på
bordet och bordlädes.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 7,is e. m.
In fidem
Hj. Nehrman.
Stockholm, tryckt i Berga boktryckeri, 1894.