RIKSDAGENS PROTOKOLL
o:
1894. Andra Kammaren. N:o 41.
Måndagen den 30 april.
Kl. 11 f. m.
§ 1.
Föredrogs herrar N. Jönssons i Gammalstorp och C. J. JaJcobsons
i gårdagens sammanträde aflemnade motion, n:o 171, om tilläggs-
afgifter till gällande tullsatser å spanmål.
Herr talmannnen yttrade: Med anledning af bestämmelserna
i % 55, je inför d med §§ 60 och 63 riksdagsordningen, anser jag
mig förhindrad att framställa proposition om denna motions re¬
mitterande till utskott. Behagar kammaren godkänna denna min
uppfattning?
Härtill svarades ja; och skulle i följd häraf den ifrågavarande
motionen läggas till handlingarna.
§ 2.
Till kammarens afgörande förekom till en början bevillnings¬
utskottets betänkande n:o 20, angående vissa ännu oafgjorda frågor
rörande tullbevillningen.
Till utskottet hade remitterats följande inom Första Kamma¬
ren väckta motioner, hvilka uteslutande eller delvis afsåge tull-
bevillningen, nemligen:
n:o 8, af herr Liss Olof Larsson, om — jemte förhöjning
af bränvinstillverkningsafgiften — höjning af tullen å sprit¬
drycker;
n:o 19, af herr von Strokirch, angående förhöjning i tullen å
tobak eller åsättande af accis å förbrukningen deraf;
n:o 21, af herr Sameelius, angående förhöjning af tullen å
kaffe ooh kaffesurrogat; samt
n:o 23, af herr Wcern, om förhöjning af tullen å kaffe och
kaffesurrogat samt nedsättning i tullen å socker.
Andra Kammarens Prof. 1894. N:o 41.
1
N:o 41.
2
Måndagen den 30 April, f. in.
Ang. höjning
af tullen a
kaffe och
kaffesurrogat.
• Under punkten 1 af förevarande betänkande hemstälde nu
utskottet:
att tullen å kaffe måtte höjas från sitt nuvarande belopp, 12
öre, till 25 öre samt tullen å kaffe, brändt, och kaffesurrogat, alla
slag, från sitt nuvarande belopp, 20 öre, till 35 öre, allt per kilo¬
gram räknadt.
Vid utskottets betänkande hade reservation anmälts af herr
Jansson i Kr åker ud.
Efter föredragning af punkten anförde:
Herr Bergendahl: Då jag vid riksdagens början fick känne¬
dom om Kong!. Maj:ts proposition n:o 1 rörande statsverkets till¬
stånd och behof, hoppades jag, att under riksdagens lopp Riks¬
dagen skulle finna någon utväg att borttaga eller åtminstone i
någon betydligare mån nedsätta den af Kongl. Maj:t föreslagna
tilläggsbevillmngen. Då sedan åtskilliga nedsättningar blindt
gjorda i de af Kongl. Maj:t nu begärda anslagen, hyste jag fort¬
farande den förhoppningen. Men mina illusioner i detta hänseende
skingrades, då jag tog del af bevillningsutskottets betänkande n:o
17, angående stämpelskatten, hvilket ärende föredrogs sistlidne
lördag. Jag inhemtade deraf, att utskottet icke ansåg, att stats¬
verket hade något behof af de stämpelskatter, som Kongl.
Maj:t hade föreslagit. Detta förvånade mig icke ringa, och jag
var i tillfälle att under lördagens plenum med några få ord ut¬
trycka min åsigt härutinnan. Sedan dess hafva emellertid andra
omständigheter mellankommit, som föranledt utskottet att föreslå
en annan skatt eller en tullförhöjning å kaffe. Orsaken till detta
utskottets förslag har varit ett meddelande, som bevillningsutskot¬
tet fått mottaga, om förminskningen eller kanske det fullständiga
bortfallandet af tullen på socker för nästa statsreglering. Jag
kan dock icke underlåta att uttrycka min misstämning öfver att
utskottet begagnat en sådan utväg som att föreslå en höjning af
den nuvarande kaffetullen. Utskottet har dock haft att tillgå
andra motioner, genom hvilkas antagande statsverket kunnat be¬
redas inkomster, såsom t. ex. den af herr Liss Olof Larsson väckta
motionen om förhöjning af tullen å spritdrycker och skatten å
bränvinstillverkningen samt den af herr von Strokirch väckta
motionen om förhöjning af tobaksskatten. Jag kan nemligen icke
vara med om en tull af denna beskaffenhet, som fördyrar en den
fattiges nödvändighetsvara, ty otvifvelaktigt är dock, man må säga
hvad man vill, kaffet numera en nödvändighetsartikel för den fatti¬
gare befolkningen, för de mindre bemedlade. Användandet af kaffe
underlättar ock i icke ringa grad tillgodogörandet af de andra
födoämnena, på samma gång det bereder de fattige en icke ringa
vederqvickelse, en vederqvickelse, som jag icke vill missunna dem.
Jag kan derför omöjligt vara med om att på detta sätt fördyra
en sådan nödvändighetsartikel.
Måndagen den 30 April, f. in.
3
N:o 41.
-Tåg tager mig alltså friheten att yrka afslag på utskottets
betänkande i förevarande punkt, på samma gång jag vill tilkänna-
gifva, att, när vi komma till punkten 6, jag då kommer att yrka
bifall till herr Larssons ifrågavarande motion, så mycket mer som,
om den uträkning herr Larsson gjort är rigtig, statsverket der¬
igenom skulle beredas en ökad inkomst af 2,800,000 kr., hvilket
belopp väl motsvarar den beräkning, som gjorts öfver inkomsten
af den förhöjda kaffetullen, hvilken, enligt det meddelande, som eu
af bevillningsutskottets ledamöter sistlidne lördag lemnade, skulle
inbringa omkring 2,080,000 kr. Jag ber således, herr talman, att
få yrka afslag å utskottets betänkande i förevarande punkt.
Häruti instämde herrar Grundell, Fredholtn i Saleby, Larsson
i Upsala, Högstedt och Näslund.
Vidare anförde:
Herr Ericson i Ransta: Då vi här stå i begrepp att besluta
i afseende på höjning af kaffetullen, torde vi kanske först höra
taga i betraktande, huru denna förhöjning skulle komma att verka.
Det kan icke förnekas, att denna tull är en konsumtionstull och
att kaffeförbrukningen blifvit så allmän i vårt land, att man nära
nog kan säga, att kaffe blifvit ett behof för folket. En dylik
fråga var föremål för Riksdagens beslut för icke så länge sedan,
när det var fråga om att återgå i afseende på spanmålstullarne
till det belopp, som 1888 beslöts. Då talades det så vackert om
att vi icke skulle öka konsumtionstullarne. Det talades också om
att _ man icke behöfde några ökade konsumtionsskatter. Såväl re¬
geringen som Riksdagen, genom sitt afslag å framställning om
höjda spanmålstullar, sökte då visa, att några ökade tullinkomster
icke vore af nöden, att vi åtminstone först skulle skaffa staten
inkomster genom direkta skatter. Riksdagen har nu beslutit arfs-
skatt och delvis äfven stämpelskatt. Någonting har icke inträffat,
sedan man fick tullfrågan afgjord, som förändrat statens ekono¬
miska ställning. För icke så få torde det hafva varit lika väl
bekant då som nu, hvilka inkomster staten hade att påräkna.
Deremot hafva sedan dess genom Riksdagens beslut åtskilliga af
statens utgifter minskats. Jag kan derför icke se, hvarför vi nu
vid riksdagens slut skola nödgas ålägga en konsumtions skatt, då
sådan icke var nödig för några få veckor sedan. Skilnaden mellan
de konsumtionsskatter, som det då var fråga om, och den, som nu
är i fråga, är också enligt min tanke ganska stor. Den här kaffe¬
tullen skaffar visserligen staten en inkomst; men den tull, som
det var fråga om förut, på spanmål, hade en ännu större och
nyttigare verkan för landet. Det var då fråga om en skyddstull,
som skulle upphjelpa den tryckta modernäringen i landet, och tror
jag, att det knappast finnes någon inom kammaren — om han vill
vara upprigtig och ärlig — som kan föneka. att landtbruket verk¬
ligen behöfver hjelp.
Ang. höjning
af tullen å
kaffe och
kaffesurrogat.
(Forts.)
N:o 41.
4
Måndagen den 30 April, f. m.
Ang. höjning
af tullen å
kaffe och
kaffesurrogat.
(Forts.)
Det är således för mig klart, att jag icke kan vara1 med om
det beslut, hvartill utskottet kommit i afseende å kaffetullen.
Skulle vi nödgas genom tull eller genom ökad indirekt beskattning
skaffa staten inkomster, tror jag, att den af den föregående talaren
påpekade, af herr Låss Olof Larsson visade utvägen att öka skat¬
ten på bränvinstillverkningen vore ett mycket lämpligare sätt än
det, utskottet här föreslagit. På denna gruud, herr talman, skall
jag be att i likhet med den föregående talaren få yrka afslag på
utskottets förslag i punkten l:o), men jag skall också i likhet med
honom be att få tillkännagifva, att, om det visar sig nödigt, jag
icke skall hafva något emot att vara med om den af herr Liss
Olof Larsson föreslagna ökade beskattningen på bränvin.
Herrar Baaz, Magnusson, Dahlgren, Engström och Svensson i
Brämhult förenade sig med herr Ericson.
Herr Anderson i Tenhult: Då tullen på kaffe vid 1888 års
riksdag på min motion sänktes från 26 till 12 öre per kilo, bör
ingen förtänka mig, att jag nu kommer att yrka afslag å utskot¬
tets föreliggande hemställan.
Af utsLottets betänkande ser man, att flera motioner väckts,
hvaruti yrkande blifvit gjordt dels om förhöjd tull å bränvin i
sammanhang med förhöjd skatt å tillverkning deraf, dels om för¬
höjd tull å tobak, dels ock om förhöjning i tullen å kaffe och
kaffesurrogat. Endast det senare yrkandet har funnit nåd inför
utskottets ögon. Då emellertid kaffeförbrukningen inom vårt land
numera blifvit ett dagligt behof, icke minst för de mindre bemed¬
lade, och det icke är fråga om skydd för landets egna produkter,
kan jag icke finna någon rimlig grund att höja tullen på kaffe,
icke ens om det vore fråga om ett mindre belopp än det, utskottet
här föreslagit, nemligen höjning med 100 procent. Höj i stället
tillverkningsskatten på bränvin! Höj tullen på tobak! Derigenom
kan det blifva icke så obetydlig inkomst för staten. Men låt åt¬
minstone för närvarande tullen på kaffe vara sådan den är!
Jag skall i likhet med de föregående två talarne, herr talman,
hemställa om afslag på utskottets framställning i denna punkt.
Med herr Andersson förklarade sig instämma herrar Petersson
i Boestad, Svensson i Rydaholm, Hazén, Sjöberg, Bydberg, Kumlin,
Ericsson i Väsby och Johansson i Bastholmen.
Herr Jönsson i Gfammalstorp: Herr talman! Då kaffe icke
är föremål för produktion inom landet och man med antagande af
tull å kaffe icke skyddar någon inhemsk näring samt denna kaffe¬
tull kommer att blifva djupt ingripande i den fattigare befolk¬
ningens lefnadsomkostnader, och då kaffet, såsom herrarne veta,
numera kan räknas såsom en lifsförnödenhet, skall jag, herr tal¬
man, yrka afslag på utskottets hemställan.
Måndagen den 30 April, f. m.
5
Jf:o 41.
Herr Andersson i Malmö: Under debatten i lördags uttalades
här af chefen för finansdepartementet och åtskilliga andra talare,
att det skulle blifva svårt att få statens inkomster och utgifter
för det kommande året att gå i hop, derför att tullinkomsterna
minskats betydligt genom en minskad sockerimport, hvilket åter be¬
rott på en ökad sockerproduktion inom landet. Att dessa farhågor
kunna vara i någon grad berättigade, vill jag nog medgifva, men
jag tror dock, att de äro i viss mån öfverarifna och skall med
några ord söka gifva skäl för denna min mening. De äro öfver-
drifna så till vida, att, äfven om tullinkomsterna på sockerimporten
skulle minskas, tullinkomsterna i allmänhet dock komma att stiga
fenom en ökad import af andra varor. År 1892, då tullarne höj-
es väsentligt på åtskilliga varor, i synnerhet lyxartiklar, förflöt
en ganska lång tid från det tullarna antogos i Riksdagen och till
dess de började tillämpas. Under denna mellantid egde en kolossal
import rum af sådana varor, hvilka åsatts en högre tull. I fråga
om artikeln viner vill jag exempelvis nämna, att flerstädes i vårt
land importerades af vinhandlarne så betydliga qvantiteter vin,
att de icke hade utrymme för dem i sina egna källare och lokaler,
utan måste förhyra flera stora källare af andra personer.
På samma sätt importerade manufakturliandlarne stora massor
af siden, å hvilken vara tullen höjdes från 2 kronor 50 öre till 8
kronor, allt per kilogram, samt sammet, spetsar och blonder. Allt
detta inverkade naturligtvis betydligt på 1893 års tullinkomster,
men under 1893 har det lager, som importerades 1892, blifvit till
största delen upprymd!, och derför tror jag, att, om konsumtionen
icke minskas, importen under innevarande år skall blifva lika stor
som förut samt komma i sitt gamla spår igen; och då komma 1894
de höjda tullarne att verka fullt på det sätt, som man tänkt sig,
och icke som de verkade 1893.
Ett ytterligare stöd för denna min förmodan liemtar jag från
tidningarnas uppgifter om inkomsterna af tull-, fyr- och båkmedlen
under innevarande år. Dessa inkomster för årets tre första måna¬
der, januari—mars, utvisade, om jag icke missminner mig, i jem¬
förelse med 1893 en ökning af icke mindre än närmare 3,000,000
kronor. Nu kan man väl säga — och jag liar äfven sett detta
antydas i tidningarna — att anledningen härtill skulle vara, att
vi i vinter haft en mera obehindrad sjöfart än 1893. Må hända
att detta kan vara ett skäl, men jag tror dock, att det hufvud-
sakligaste skälet varit det, att de tullsatser, som åsattes 1892,
först 1894 börjat verka på rätt sätt.
Med afseende å den nu föreslagna kaffetullen vill jag icke för¬
neka, att, om man anser sig behöfva tillgripa någon ny utväg för
att få statens finanser tillgodosedda, detta skatteobjekt kan vara
lika lyckligt funnet som något annat, men jag vill dock hemställa,
om det icke vore skäl i att vänta härmed till ett kommande år.
Man må kalla kaffedrycken en lyxartikel, men jag tror ändock,
att den i viss mån blifvit eu nödvändighetsvara, och jag tror,
ehuru jag kanske har orätt i min uppfattning, att man utan risk
Ang. höjning
af tullen å
kaffe och
kaffesurrogat.
(Forts.)
K:o 41.
6
Måndagen den 30 April, f. in.
Ang. höjning kan uppskjuta denna saken till ett kommande år. Gör man det
“{tfflenh -cl1 s?r efter’ huru förhållandena gestalta sig, så föreställer
UfSurrogat >)a£ miS’ att ^et för regeringen skall finnas andra utvägar att välja,
(Forts.) som äro mera berättigade och på sin plats än kaifetullen.
Här hafva på de senare åren uppstått en massa sockerfabriker,
och jag är den förste att erkänna, att genom dem vårt jordbruk
nätt en stor utveckling. Våra jordbrukare hafva fått bra betaldt
för sina produkter och en mängd arbetare sysselsättning genom
denna hvitbetsodling. Denna fabriksindustri har således verkat
ofantligt mycket godt och kan betraktas såsom en stor national¬
vinst, men jag undrar dock, mine herrar, om icke regering och
Riksdag gynnat dessa fabriker något väl mycket. Det har sagts,
att inkomsten vid en sockerfabrik under ett år varit så stor, att
anläggningskostnaden i det närmaste blifvit betald. Jag vill hem¬
ställa till herrarne, om det är skäl att på det viset monopolisera
en industri på hela befolkningens bekostnad. Jag anser, att det
vore mera på sin plats att nu undanskjuta kaffetullen och i stället
uppmana regeringen att framlägga förslag, om och i hvilken mån
det skulle vara lämpligt att höja sockeraccisen.
Herr talman, jag anser mig icke vara tillräckligt stor finan¬
cier för att kunna säkert bedöma, om den föreslagna kaffetullen
är absolut nödvändig eller icke, och jag skall derför icke drista
mig att göra något bestämdt yrkande för tillfället. Om något
uttalande kommer från statsrådsbänken eller från någon ledamot
i kammaren, som gör, att jag kommer på andra tankar, vill jag
afvakta det, men jag har velat hafva till protokollet antecknadt,
att det kanske icke ser så mörkt ut med statens finanser, som
man under lördagens debatt från flera häll låtit framskymta.
Herr Johansson i Noraskog: Jag skulle lätt kunna undan¬
draga mig att deltaga i denna debatt, då jag icke var närvarande
i utskottet, då detta beslut fattades, emedan jag då var hindrad
af sammanträden dels i riksgäldskontoret och dels i riksbanken
med bankofullmägtige. Men jag hade redan på onsdagens morgon
eller föregående dag erhållit del af den promemoria, som åberopas
i ett annat betänkande af utskottet, och jag hade sålunda fått till¬
räckligt reda på huru ställningen utvecklat sig, så att jag seder¬
mera under onsdagsförmiddagens lopp icke tvekade att i kammaren
tillkännagifva, att jag, ehuru mycket ogerna, för min del nödgades
förorda, att riksbankens vinst skulle hel och hållen tillfalla stats¬
verket. Jag skulle icke gjort detta, om icke behofvet och nöden
kraft en^ sådan uppoffring, och om jag icke ansett nödvändigt att
redan då, från bevillningsutskottets synpunkt, gifva likasom en
signal om den förändrade statsfinansiella ställningen.
Ehuru jag således, såsom redan är sagdt, icke deltagit i ut¬
skottets beslut angående detta ärende, som nu här föreligger, tv
det har i mitt ställe en af suppleanterna gjort, är jag dock fullt
medveten om alla de faktorer, som i detta fall hafva inverkat på
utskottets beslut, och jag tvekar derför icke att på denna grund,
Måndageu ilen 30 April, f. ni.
7
»so 41.
och då jag tillika är utskottets vice ordförande, ställa mig i bre- Ang. höjning
schen för utskottets förslag. “/ tflen,å
Jag vill icke trötta med att framlägga några detaljsiffror för h^eur°rcogat
att bevisa, att behofvet af denna tullförhöjning är, så att säga,
oundgängligt. Jag vill blott säga, att de beräkningar, som bevill¬
ningsutskottet på förhand uppgjort och provisoriskt antagit, under
förutsättning att åtskilliga saker komme att gå igenom eller icke
i kamrarne, gifva vid handen, att, om stämpelskatten i sin helhet
blir antagen på det sätt, som Första Kammaren i lördags antog
den, nemligen äfven med vexelstämpel, det då blir en brist att
fylla på omkring 2,000,000 kronor. Går deremot Andra Kamma¬
rens beslut igenom och man således icke vill antaga vexelskatten
i sådan utsträckning, ökas bristen till 2,500,000 ä 2,600,000 kronor.
Detta är det enkla och gifna resultatet af våra finansiella beräk¬
ningar för 1895, man må sedan resonera huru man behagar. Under
sådana förhållanden blef det en bjudande nödvändighet för bevill¬
ningsutskottet att framlägga förslag om en sådan bevillning, som
kunde raskt och derjemte säkert fylla statens behof. Det fans då
icke något bättre att tillgå än det nu framlagda förslaget om
kaffetullens höjande från 12 till 25 öre per kilogram. Denna för¬
höjning är beräknad att inbringa i rundt tal_ 2,080,000 kronor,
under förutsättning att årliga importen uppgår till 16,000^)00 kilo¬
gram, såsom den gjort i medeltal under de sista fem åren. An-
tages nu denna tullförhöjning, så kan det ju hända, att importen
kommer att nedgå något och att i följd deraf det belopp, som man
hoppas få in, icke kommer att gå till fullt 2,000,000 kronor, men
denna skilnad spelar i allt fall icke någon så stor eller väsent¬
lig rol.
Man har i dag här framhållit, att utskottet bort kunna anvisa
någon annan utväg och i sådant afseende särskildt påpekat en för¬
höjning i bränvinstillverkningsskatten. Ja, det är nog sant, men
en sådan förhöjning kunde icke blifva effektiv med detsamma, utan
skulle först fram på senhösten eller under loppet af nästa år kun¬
nat tillföra statsverket någon afsevärd ökning i inkomster. Detta
är ett faktum, som icke kan bortresoneras och som uppkommit
derigenom, att med anledning af de låga spanmålsprisen och, enär
vid riksdagens början motioner väckts om höjning af tillverknings-
skatten, bränvinstillverkarne icke försummat att spekulera häri,
och derför i hög grad ökat sin tillverkning på sista tiden. Det
har sagts, och jag tror, att denna uppgift är rigtig, att blott i ett
enda län, der denna tillverkning drifves i större skala än annor¬
städes, ligga sju millioner liter bränvin färdiga att draga fördel
af en skatteförhöjning. Om nu en sådan förhöjning af t. ex. 10
öre för liter beslutes, hvad blir då följden? Icke den, att stats¬
verkets inkomster fort och hastigt ökas, utan att den förhöjning i
skatt, som faller på dessa sju millioner liter, kommer att stanna
i bränvinstillverkarnes fickor; och det är väl icke herrarnes mening
att gifva dem särskilda premier, derför att statsverket nu kommit
i betryck. Hvem som än suttit i utskottet och sett dessa och andra
N:o 41.
8
Måndagen den 30 April, f. m.
Ang. höjning sifferberäkningar, skulle visserligen icke tvekat om hvilken art åt
af tullen a bevillning han skulle välja.
kaffe,Irrogat., „ vill ytterligare nämna ett skäl, hvarför vi stannade vid
(Forts.) ^aäetuilen. i Det var derför, att denna kunnat hastigt nog gifva
ett godt tillflöde till statskassan, hastigare, än någon annan af de
föreslagna bevillningarna kunnat. Hade utskottet fått det efter
sm önskan, eller såsom vi tänkt oss saken, så hade detta betän¬
kande kommit in först senare på lördags afton och bordlagts för
att behandlas i gårdagens plenum. Hade då beslut om kaffetullens
höjning fattats, kunde det hafva tillämpats från och med i dag,
och då hade icke det kaffe, som i dag fans oförtulladt på nederlag
här och i andra städer, hunnit förtullas, innan förhöjningen trädt
i kraft. Spekulationen skulle då icke hafva hunnit draga fördel
af de förhållanden, som nu uppstått. Det är icke bevillnings¬
utskottets fel, om Riksdagen nu genom kaffetullens antagande be-
redt spekulanterna någon fördel i detta afseende. Afslås kaffetullen
och man af nödvändighetens kraf tvingas att nästa år taga den i
stället, hvad tro herrarne denna tull då kan inbringa? Det går
då på samma sätt med kaffetullen, som en talare på Malmöbänken
sade om många andra af 1892 års tullförhöjningar, eller att im¬
porten af kaffe under detta år blir så stor, att tullförhöjningen
icke verkar något med afseende å höjningen af statsinkomsterna
nästa ar, utan det kan sedan dröja 3 å 4 år, innan förhöjningen
gör sig effektivt gällande. Det är sådana omständigheter, som
göra det så ytterst vanskligt att med säkerhet säga, Indika af när¬
liggande bevillningar eller tullsatser man skall tillgripa i ett så¬
dant fall som detta. Jag har nu i allmänhet sagt, hvarför jag
tror, att det skulle vara både klokt och billigt att taga den tull,
som utskottet nu föreslagit.
Jag skall med anledning af hvad ett par talare yttrade, som
under debatten haft ordet, tillägga några ord.
Man har kallat kaffet en nödvändighetsvara. Ja, det må så
vara, men jag tror snarare, att det är ett njutningsmedel. Från
ett annat hall har man sagt, att denna kaffetull skulle medföra
ökade lefnadskostnader, och att det skulle kännas ganska tryckande,
om den beslötes på sätt utskottet föreslagit. Huru stor blir då
den ökade lefnadskostnaden för den fattige i det hänseendet? Låt
oss antaga, att 16 millioner kilogram kaffe införas om året, på sätt
förut skett. Fördelas dessa på en befolkning af 5 millioner menni-
skor, så kommer ungefär 3 kilogram på hvarje individ, och när
förhöjningen är 13 öre per kilogram, så blir den tre gånger tretton
= 39, eller i rundt tal 40 öre för hvarje person. Men en af de
talare, som framhöll de ökade lefnadskostnader, en förhöjning af
kaffetullen skulle medföra, tvekade icke i går att framlägga ett
förslag om tilläggsafgift på spanmål och mjöl af den beskaffenhet,
att den afgiften skulle komma att drabba med minst 2,5 o hvarje
mjölsäck. Då nu en säck mjöl på 100 kilogram beräknas åtgå för
en person om året, så blir hans årliga lefnadskostnad i detta fall
ökad med ett belopp af 2 kr. 50 öre. Enligt utskottets förslag
Måndagen den 30 April, f. m.
i)
N:o 41.
blir förhöjningen i den årliga lefnadskostnaden 40 öre, och enligt Ang. höjning
den nämnde talarens förslag går den till sex gånger detta belopp, af tullen å
Och jag frågar, hvilketdera är mest nödvändighetsvara i den fatti- och
ges hushåll — kaffe eller mjöl? Denna synpunkt tror jag också kaf^urr°9at-
böra något beaktas i det ögonblick, då man måste bita i det sura ' 0 s'
äpple, som kallas statsbrist, och tillgripa en nödvändig finanstull
för dess afhjelpande.
Jag skall be att äfven få erinra om en annan sak, som gör,
att jag anser det vara nödvändigt, att någon sådan åtgärd vid¬
tages, hvarigenom statens inkomster blifva ökade på ett verkligt
effektivt sätt. Jag skall erinra herrarne derom, att statsverket
har under de senare åren laborerat med jemförelsevis små inkom¬
ster och stora utgifter på sådant sätt, att statskontoret nu har
en samlad, snart två år gammal skuld på 8 millioner, som stats¬
kontoret upplånat hos riksgäldskontoret eller, som det heter, det
senare förskotterat för att statskontoret måtte kunna bestrida
sina utgifter. Om nu förhöjning i den ena eller den andra tull¬
satsen skulle medföra så starkt tillflöde i statskassan, att något af
dessa förskott skulle kunna återgäldas, tror jag, att det icke vore
olämpligt, så att man icke kan säga, att statsverket för bestri¬
dande af sina dagliga utgifter måste till större eller mindre del
använda lånta medel.
Jag skall icke trötta herrarne vidare. Jag antager, att med
anledning af frågans beskaffenhet denna debatt skall blifva lång
och måhända bitter. Jag har blott velat tillkännagifva min stånd¬
punkt beträffande den föredragna punkten. Jag vill tillägga, att
om denna kaffetull nu afslås, måste bevillningsutskottet hitta på
andra utvägar för att fä beräkningarna att gä i hop, och då har
utskottet utom eu ökad bränvinsskatt, hvars värde för ögonblicket
är ytterst problematiskt, ingenting annat att taga till än tilläggs-
bevillningen, och det möjligen till sådan utsträckning, att man
icke kan göra de lindringar, som Kongl. Maj:t i sådant afseende
föreslagit eller som Riksdagen sjelf för detta år beslutit. Efter
de beräkningar, som framlagts för oss, tror jag icke, att det räcker
till, om man tager tilläggsbevillningen till lika höjd med den verk¬
liga, utan man torde blifva nödsakad att öka den med ytterligare
50 procent.
Nu kan det invändas, att finansberäkningerna äro osäkra och
att andra inkomster än tilläggsbevulning borde föreslås till be-
hofvens fyllande. Herrarne få välja! För min del tror jag det
vara klokare och bättre, om man går med på hvad utskottet hem¬
stält, och jag yrkar derför bifall till utskottets förslag.
Herr J. H. G. Fredholm: Herr talman! Jag begärde ordet,
när den förste talaren framstälde anmärkning mot bevillnings¬
utskottet, derför att det icke förr varit betänkt på denna sak, utan
ännu så sent som i ett betänkande om stämpelskatt af den 22 april
uttalat den uppfattning, att det icke förefunnes några statsbehof,
som nödvändiggjorde antagandet af denna skatt, enär utskottet
N:o 41.
10
Måndagen den 30 April, f. in.
Ang. höjning antog, att budgeten komme att gå i hop i alla fall, men, sedan ut-
af tullen å skottet uttalat denna åsigt, kommer det fem dagar derefter till
kaffe och kamrarne med begäran af förhöjning af tullen på kaffe. Det är
affesurroga . en sådan anmärkning måste besvaras, och att det måste
01 s- gifvas ett tillfredsställande svar på den frågan, hvarför utskottet
gått så till väga som det gjort. Jag skall försöka att gifva ett
sådant svar.
Jag vill då först förutskicka den erinran, att kamrarne höllo
plena hela tisdagseftermiddagen och hela onsdagen. När bevill¬
ningsutskottet afgjort frågan om stämpelskatten, skulle utskottet
taga i hop med återstående delar af tullbevillningen, hvarom ut¬
skottet icke förut till kamrarne inkommit med betänkande och
hvari beslut icke förut hade fattats, nemligen de delar af tull¬
bevillningen, som vid behandlingen inom utskottet blifvit upp¬
skjutna, derför att de voro af finansiel natur och för hvilkas be¬
stämmande man ville afvakta utgången af begärda anslag för att
hafva något i reserv, om statens kraf gjorde det nödvändigt. Då
var det gifvet, att när utskottet skulle taga denna fråga under
behandling och äfven i sammanhang dermed den fråga, som i den
af herr Wsern väckta motion innehölls, måste utskottet skaffa sig
de upplysningar, som kunde vara tillgängliga med afseende å den
omständighet, han framhållit, nemligen om hvitbetssockertillverk-
ningens snabba tillväxt. Och när utskottet fick den upplysningen
från kontroll- och justeringsbyrån, att det kanske nästa är skulle
vara slut med sockertullen — denna uppgift fick utskottet på
onsdag morgon — sutto vi i kammaren, och under mellanstunderna
fingo vi taga kännedom om kontroll- och justeringsbyråns med¬
delande. På torsdag höllo vi sammanträde i utskottet och fattade
beslut. Betänkandet var färdigt att inlemnas till kamrarne på
fredag middag. Men vi inlemnade det icke då, och det derför, att
vi voro ovissa, om kamrarne skulle skänka ärendet en skyndsam
handläggning. Vi fruktade, att det skulle inträffa, hvad nu också
händt, att betänkandet skulle komma att bordläggas första gången
samma dag det inlemnades och andra gången dagen derefter, för
att sedan behandlas på måndagen; och då ett förslag af den be¬
skaffenhet som detta har sin förnämsta betydelse deri, att det
snabbt må kunna sättas i verket — var detta ett af de vigtigaste
motiven, hvarför vi tillgrepo denna uppskofsåtgärd. Sedan detta
motiv numera bortfallit, har frågan kommit i ett annat läge, och
då kan ju äfven åtskilligt annat tagas i betraktande, såsom om
förslaget eljest är lämpligt eller icke. Emellertid lemnade vi icke
in betänkandet förr än på lördag qväll. Det förstå nog herrarne,
att det var klokt gjordt, ty derigenom räddade vi åter en dag, för
den händelse att denna kaffetull skulle antagas.
Nu sade samme talare, att han hellre sett, om vi höjt bränvins-
skatten. Utskottets vice ordförande har redan besvarat den saken.
Då tiden är så strängt upptagen, har man icke haft tillfälle att
skaffa alla nödiga upplysningar, och jag kan derför icke ansvara
för tillförlitligheten af de siffror, som jag nu anför, men enligt
Måndagen den 30 April, f. in.
11
N:o 41.
livad jag erfarit lågo den 15 april 8'/2 millioner liter bränvin på
bränvinsnederlag och 61 /2 millioner liter bränvin på allmänt neder¬
lag eller tillsammans 15 millioner liter. Herrarne förstå nog, huru
litet lönt det är att vid sådant förhållande söka fylla bristen genom
att lägga skatt på bränvin.
En talare på malmöbänken trodde, i likhet med hvad stats¬
rådet och chefen för finansdepartementet under debatten i lördags
om stämpelskatten yttrade, att om hela den skatten antoges, skulle
budgeten gå i hop. Han sökte ett ytterligare stöd för detta sitt
antagande, att tullinkomsterna under detta år antagligen skulle
kolibri a att stiga, och anförde som skäl derför, att under de nu
tilländagångna 3 månaderna af året hade tullinkomsterna vuxit
med 3 millioner kronor utöfver samma inkomster under sistlidna
års tre första månader. Uppgiften är icke alldeles rigtig. Till¬
växten går knappast upp till 1 million; men det är dock en till¬
växt. Huru den uppkommit, det är svårt att säga. Det kan ju
dock bero på att sjöfarten varit öppen hela vintern. Men äfven
om man skulle kunna motse någon höjning af tullinkomsterna i
allmänhet, så tror jag dock icke, att man får förbise den om¬
ständigheten, att minskningen i sockertullen kommer att redan i
år medföra en minskning i statsinkomsterna af beräknade 2 millio¬
ner kronor. Skulle derför tullinkomsterna på alla andra varor mot
förmodan växa med _2 millioner, så blefve i alla fall statens in¬
komster icke högre, än de i årets budget beräknats. Skulle de
åter icke växa med 2 millioner, då blir det naturligtvis en brist
så stor som skilnaden mellan 2 millioner och den summa, hvarmed
tullinkomsterna kunna komma att stiga.
Hedan förut har här framhållits, att det finnes inånga skäl,
som tala för att icke lägga tull på kaffe, och jag gillar alla de
skäl, man kan anföra. Men för min de! vet jag verkligen icke,
hvad man skall kunna tillgripa för annan utväg, som kan vara
effektiv och medföra det önskade resultatet att täcka bristen i
statsregleringen. Utskottet har icke kunnat hitta på någon annan
utväg än denna; och då derjemte utskottet framlagt den för kam-
rarne på det sätt, att den skulle kunnat blifva effektiv, anser jag,
att utskottet fullgjort sin pligt. Huruvida kamrarne åter anse
det klokt och förståndigt att taga denna tull på kaffe, det är en
sak, som kamrarne sjelfva få afgöra.
För min del skall jag icke göra något yrkande alls, och jag
gör det så mycket mindre, som situationen i dag är en helt annan,
än den var i går. I går skulle jag på det allra lifligaste hafva
förordat denna tull; men som förhållandet nu är, så — ehuru jag
icke vill säga, att man icke skall taga denna tull i dag — är lik¬
väl icke den situation klar för mig, som i detta ögonblick inträdt
på grund af kännedomen om, att fråga om en förhöjning af tullen
nu föreligger i Riksdagen. Det. är möjligt, att, om man hade eu
rätt kännedom om situationen i detta hänseende, man då icke
skulle vara benägen att rösta för förhöjningen.
Ang. höjning
af tullen å
kaffe och
kaffesurrogat.
(Forts.)
N:o 41.
12
Måndagen den 30 April, f. m.
Ang. höjning
af tullen å
kaffe och
kaffesurrogat
(Forts.)
Slutligen skall jag be att få tillägga, att skulle kamrarne i
dag komma att stanna i olika beslut i denna fråga, så att af-
görandet skulle komma att blifva beroende på gemensam votering
med hela den derför nödvändiga proceduren, då får jag säga, att
då anser jag mycket starka skäl föreligga för att rösta nej. Jag
måste derför betrakta olika beslut af kamrarne i dag såsom ett
afslag på den af utskottet gjorda framställningen.
Herr Sjö: Den talare, som nu slöt sitt anförande, yttrade, att
utskottet, som varit försatt i nödvändigheten att på något sätt
bereda de inkomster, som vore behöfliga för att fylla den befi»tliga
bristen i statens budget, för den skulKfillgripit det enda medel,
som fans, nemligen en förhöjning af katfetuilen. Jag får säga,
att, oaktadt genom en sådan förhöjning en afsevärd inkomst för
statsverket skulle kunna beredas, jag dock icke kan vara med om
densamma. Jag erkänner, att, då jag i lördags afton erhöll bevill¬
ningsutskottets betänkande, och deri såg, att utskottet hemstält om
en höjning af tullen på katfe från 12 till 25 öre, det ej var utan
förvåning, som jag inhemtade detta. Ty säga hvad man vill om
kaffetullen, så är det dock säkert, att kaffe är en vara, som nu
mera förbrukas icke blott i de förmögnares, utan äfven i de fatti¬
ges hem, och för dessa senare ingår det i födan, och derför har det
för dem så mycket större betydelse, och när så är, kan jag icke
vara med om att höja denna tull. Jag tror verkligen, att man
skulle kunna finna på något annat sätt att täcka statsbristen, och
man har ju också för detta ändamål föreslagit eu höjning af brän¬
vin still ver kningsafgiften samt af tullen å tobak, och motioner i så¬
dant syfte föreligga här. Höjningen af bränvinstillverkningsafgif-
ten skall, på sätt den ene motionären beräknat, inbringa statsverket
nära 5 millioner kronor och, på sätt den andre beräknat, 2,800,(XX)
kronor; men då jag tror, att en förhöjd skatt äfven verkar i nyk¬
terhetens intresse, är det ej möjligt, att sådana summor komma att
ingå. Dock får jag säga, att nog kommer genom en förhöjd afgift
det belopp, som vice ordföranden i bevillningsutskottet påstår vara
behöfligt, för att statsregleringen skall gå i hop, att inflyta, derest
skatten höjes med 10 öre pr liter. Ty hvad beträffar talet om
att, i fåll man höjde skatten på, bränvinstillverkningen, det icke
skulle hafva någon effektiv verkan nu, så hemställer jag, om det
skulle hafva någon mera effektiv verkan att höja kaffetullen. Det
är alldeles säkert, att man då skulle komma att använda tiden,
som förflöte, innan tullen kunde träda i kraft, till att importera
rätt mycket.
På grund af hvad jag nu sagt kan jag icke annat än yrka
afslag på utskottets hemställan i denna punkt.
Häruti instämde herrar Petersson i Dänningelanda och Olsson
i Ornakärr.
Herr Collander: Det är naturligtvis icke någon angenäm
uppgift för bevillningsutskottet att föreslå Riksdagen att besluta
Måndagen den 30 April, f. in.
13
Nso 41.
nya skattebördor, men ännu svårare är det, när man nödgas göra
det till följd af en hastig upptäckt befintlig statsbrist. Hade ut¬
skottet käft tid på sig att något fundera på saken, är det möjligt,
att man kunnat komma till något resultat, som varit bättre än
det föreliggande, men då utskottet i riksdagens sista timme får en
sådan uppgift och nödgas hastigt fatta sitt beslut, får man bedöma
resultatet med hänsyn till detta förhållande.
Af en talare på malmöbänken har yttrats, att man genom att
åsätta hvitbetssockertillverkningen en ökad beskattning skulle tills
vidare kunna låta det anstå med kaffetullen. Men äfven om man
borde tänka på en sådan sak, tror jag dock icke, att en sådan
skatt skulle hafva någon effektiv verkan för 1895 års statsregle¬
ring. Ty först 1896 skulle denna skatt komma statsverket till
godo. Den har för öfrigt verkat ogynsamt under de tvenne sista
åren. Från denna synpunkt sedt kunde utskottet icke göra annat,
än det gjort, då det i anledning af herr Wserns motion föreslog,
att regeringen till 1895 års Riksdag måtte framställa förslag om
huru man i denna fråga lämpligast borde besluta. Men effekten
deraf kan, som sagdt, icke komma att göra sig gällande förr än i
1896 års reglering. Nu har det talats om kaffetullen. Ja, den är
en konsumtionsskatt, det är ingen fråga om det. Men om Riks¬
dagen nu icke besluter någon förhöjning i kaffetullen för att er¬
hålla ökade inkomster, då återstår naturligtvis för utskottet, när
det slutligen skall afgöra förslaget om täckandet af statsutgifterna,
endast tvenne utvägar. Den ena utvägen vore att öka tilläggs-
bevillningen till högre belopp, än Kongl. Maj:t föreslagit. Kong!
Maj:t har nemligen föreslagit dubbel bevillning. Yi finge då öka
på den med en 30 ä 40 %. Den andra utvägen vore, att utskottet
ej beräknade statsinkomsterna till det belopp, som utskottet ansåge
rigtigt. Om vi icke med godt samvete kunna beräkna, att tull¬
inkomsterna skola gå till det beräknade beloppet, då vore det vilse¬
ledande att sätta inkomsterna 2,000,000 kronor högre. Följden
blefve då, att vi finge underbalans, och detta blefve värre. Denna
synpunkt få herrarne taga i betraktande.
Beträffande en höjning i bränvinstillverkningsafgiften, har det
ju redan framhållits, att en sådan höjning vore ganska obehaglig,
emedan med den öfverspekulation i denna vara, som förefinnes, de
statsinkomster, som deraf beräknats skola inflyta, skulle öfver-
flyttas på bränvinsbrännarne; och det kan man väl inte gerna
gilla. Dessutom har utskottet äfven anfört, att man skulle vilja
besluta om bränvinsskattens reglering i samband med ölskatten.
Ja, jag tror icke, att vi kunna komma till en kompensation för
hvad vi mist i statsinkomster, annat än genom ett bifall till hvad
utskottet tillstyrkt.
Jag yrkar derför bifall till utskottets förslag.
Herr vice talmannen Danielson: Då kammarens föredrag¬
ningslista upptager en sådan mängd ärenden, så att plenum måste
hållas både för- och eftermiddag hvarje dag för att påskynda ären-
Ang. höjning
af tullen å
kaffe och
kaffesurrogat-
(Forts.)
N:o 41.
14
Måddagen den 30 April, f. m.
Ang. höjning
af tullen å
kaffe och
kaffesurrogat.
(Forts.)
denas behandling, anser jag, att man nästan missbrukar sin rätt,
om man allt för mycket yttrar sig i ett ämne, och derför vill jag
nu försöka att vara så kort som möjligt.
Då Riksdagen fattade det beslutet att nedsätta tullen på kaffe,
ansåg jag icke detta steg vara välbetänkt. Men då det nu en
gång skett, och allmänheten vant sig vid detta förhållande, så tror
jag icke, -att man bör återgå till en förhöjning af denna tull utan
mycket stärka skäl. För mig synes det emellertid nu icke, att
några sådana starka skäl föreligga, ty oaktadt en statsbrist före¬
finnes, anser jag den dock icke vara så stor, att vi skola behöfva
vara i förlägenhet för att kunna fylla den på annat sätt än genom
en förhöjning af tullen på kaffe. Jag för min del tror verkligen,
att denna brist skulle kunna täckas på annat sätt, och jag är
öfvertygad om att den stora allmänheten icke skulle anse det vara
så hårdt, om vi något höjde bränvinstillverkningsafgiften äfvensom
tullen på tobak. Jag tror, att det är 2:ne skatteobjekt, som man
får taga i betraktande framför tullen på kaffe. Det är ju en ren
finanstull, det nu är fråga om; och jag hoppas, att man skall be¬
trakta _ denna sak så allmänt, att man icke tillgriper en sådan be¬
skattning som denna utan i största nödfall. Men nu tror jag icke,
såsom jag nyss nämnde, att något sådant stort behof förefinnes.
Det har sagts af vice ordföranden i bevillningsutskottet, att
utskottet sökt spekulera. Ja, det ser jag nog; men jag beklagar,
att denna spekulation påkommit så hastigt. Hade utskottet gifvit
sig tid att något närmare tänka på saken, så tror jag icke, att
det framkommit med en sådan hemställan som den föreliggande,
då behofvet verkligen icke är så stort. Då Riksdagen tillbakavisat
förslagen om att förhöja sådana tullar, som skulle komma landets
hufvudnäringar till godo, så kan jag icke förstå, att Riksdagen
nu skall vilja besluta en tull, som är en ren finanstull. Detta är
skälet till att jag icke kan vara med om att bifalla utskottets
förslag. Jag medgifver visserligen, att de dagar kunna komma,
då vi kanske behöfva gå derhän; men nu anser jag icke så vigtiga
behof förefinnas, att Riksdagen bör besluta i enlighet med utskottets
hemställan.
Jag hoppas, som sagdt, att, när vi skola höja tullar, vi på
samma gång måtte se till, att dessa tullar gynna näringarna i
landet; aå är rätta tillfället att göra en förhöjning. Jag beklagar
derför, att vice ordföranden i bevillningsutskottet i denna debatt
icke kunnat undvika att tala om mjölsäckarne, utan företagit en
jemförelse mellan den nu föreslagna tullen och tullen på mjöl.
Men, mine herrar, mjöl kan framalstras här i landet, så att vi
genom en tull derpå skulle höja eu näringsgren.
Jag har blott velat uttala detta för att inlägga en protest
mot utskottets hemställan i denna punkt, på hvilken jag skall be
att få yrka afslag.
Med herr vice talmannen förenade sig herrar Johansson i
Strömsberg, Sivartling, Eklund från Norrköping, Jönsson i Mårarp,
Måndagen den 30 April, f. m.
15
N:o 41.
Peterson i Hasselstad, Nordström, Prickson i Bjersby, Kritberg,
Persson i Killebäckstorp, Anderson i Himmelsby, Andersson i Löf-
hult, Lind i Gerum och Nyländer.
Vidare yttrade
Herr Olof Jonsson i Hot: Herr talman, mine herrar! Jag
skall till en början be att få nämna, att jag icke kan dela det
klander, som åtskilliga talare riktat mot bevillningsutskottet för
det att föreliggande betänkande icke har kommit in till kammaren
förr än det gjort. Detta är enligt min tanke icke utskottets fel, utan
Riksdagens, som med all magt vill forcera frågorna, för att leda¬
möterna skola få komma hem till pingst, oberoende af huru det
kommer att gå med riksdagsarhetet.
Hvad sedan beträffar frågan om huruvida en statsbrist verk¬
ligen kan vara att motse för år 1895, och i så fall på hvad sätt
denna brist skall fyllas, ställer jag mig obetingadt, under förut¬
sättning att en brist verkligen kommer att inträffa, som icke på
annat sätt lämpligen kan ersättas än med hvad utskottet före¬
slagit, på utskottets ståndpunkt.
Jag vill derjemte mot de talare, hvilka anse, att eu höjning
af kaffetullen skulle vara mycket olämpligare än en höjning af
tillverkningsskatten för bränvin, erinra, att en höjning af brän-
vinstillverkningsskatten vore ur finansiel synpunkt olämpligare,
derför att denna afgift icke skulle tillföra statskassan de pennin¬
gar, som man dermed afser och beräknar, utan att det då i stället
blefve spekulanterna, som toge höjningen af bränvinstillverknings-
afgiften i sina fickor. Dessutom är det en annan synpunkt, som
för mig här vid lag är mycket vigtig, och det är att, om man vill
fortgå mot det målet att söka minska förbrukningen af spirituösa
drycker, man då icke bör göra det så, att man höjer denna till-
verkningsskatt med ett litet belopp då och ett litet då, ty der¬
igenom vänjer man endast konsumenten att betala så pass mycket
högre för varan, att han kan förbruka lika mycket som förut, utan
man bör taga ett stort steg på en gång, så att man höjer afgiften
med minst 25 öre per liter. Då kan det ur nykterhetssynpunkt
vara rigtigt och klokt att höja skatten, men icke att nöja den
med 10 öre i stöten.
För mig är emellertid hufvudfrågan: hvilken har rätt — herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet eller bevillnings¬
utskottet? Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet nämnde
i lördags, att, om stämpelskatten i sin helhet hade af Riksdagen
antagits, han för sin del icke befarade någon statsbrist för år 1895.
Nu tror jag, att vi kunna räkna på att Andra Kammaren i en
gemensam votering kommer att lemna så pass många röster för
bifall till stämpelskatt på vexlar, att denna skatt äfven blifver
införd. I så fall skulle minskningen i den beräknade stämpel-
afgiften icke blifva mer än V2 million kronor mindre, än hvad herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet har beräknat den
till. Under sådana förhållanden skulle vi således endast få en
Ang. höjning
af tullen å
kaffe och
kaffesurrogat.
(Forts.)
N:o 41.
16
Måndagen den 30 April, f. m.
Ang. höjning
af tullen å
kaffe och
kaffesurrogat.
(Forts.)
brist på V2 million kronor för denna statsregleringsperiod. Men
om då tilläggsbevillningen tages i samma form som förlidet år,
eller att man låter denna bevillning gälla lika för alla, som ha
800 kronors inkomst och deröfver, tror jag, att denna brist deraf
nära nog skalle kunna täckas. Men låt vara, att herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet har sett sakerna i för rosenröd
belysning, och att bevillningsutskottet räknat bättre än han och
således kommit' verkligheten närmare, så förefaller det mig ändå
högst egendomligt, om Riksdagen, när herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet icke ansett sig behöfva en skatteförhöjning
för att reglera statens affärer, trots detta skulle gifva honom mera
medel, än han anser sig behöfva. Derigenom skulle han möjligen
sjelf komma i en frestelse, som kan vara svår nog att motstå, eller
att för nästa statsregleringsperiod föreslå flera och högre utgifter,
än lian annars skulle göra. Detta är en synpunkt, som jag tror
bör vara afgörande för kammaren, när kammaren fattar sitt beslut
i denna punkt. Om den uppfattningen är rigtig, att kammaren
icke skall vara mera ministeriel i denna fråga än herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet sjelf, då ställer jag mig på den
punkten, att jag voterar afslag på utskottets hemställan.
Häruti instämde herrar Göthberg, John Olsson från Stockholm,
Eriksson i Elgered, Halm, Nordin i Sättna, Norberg, Eriksson i
Qväcklingen, Ola Bosson Olsson, Hansson i Solberga, Lundström
och Gyllensvärd.
Herr Jansson i Krakerud: Då jag inom utskottet anmält
min reservation mot det beslut, hvartill utskottet i denna punkt
kommit, skall jag be att få tillkännagifva min ståndpunkt i frågan
och orsaken, hvarför jag reserverat mig.
Min reservation har tillkommit hufvudsakligen af principiella
skäl. Jag har ansett, att bevillningsutskottet, i stället för att
föreslå en förhöjning i kaffetullen, bort föreslå en förhöjd tillverk-
ningsskatt på bränvin. Men jag skyndar mig att tillägga, att.
om den fälttågsplan, som bevillningsutskottet uppgjort, då den
föreslagit Riksdagen att höja kaffetullen, redan förliden gårdag af
Riksdagen godkänts, jag då ej med ett enda ord skulle motsatt
mig ett sådant beslut. Då hade nämnda beslut blifvit effektivt,
så att staten fått verklig nytta af denna tull. Jag tror icke, att
man i så fäll kunnat åstadkomma något bättre beslut än detta
för att fylla statsbristen, för så vidt det förefinnes någon stats¬
brist. Tv då hade enskilda personer icke kunnat göra sig några
nämnvärda inkomster på grund af ett sådant beslut. Då nu Första
Kammaren i går bordläde betänkandet, är det klart, att denna
fråga derigenom kommer i ett helt annat läge. Följden blir natur¬
ligtvis ett uppskof med densammas afgörande, och att under den
tid, som vi hålla på att diskutera frågan, importeras många tusen¬
tal säckar kaffe till Sverige. Derigenom kommer det ena tusen¬
talet kronor efter det andra att hamna i grossörernas fickor. Ett
Måndagen den 30 April, f. in.
17
Nso 41.
sådant beslut kan jag ej vara med om. Ingen torde derför kunna
förvåna sig öfver att jag kommit till ett sådant resultat, att jag
yrkar afslag på den föredragna punkten.
Det bär af bevillningsutskottets vice ordförande beräknats, att
en. förhöjning i kaffetullen, på sätt utskottet föreslagit, skulle in¬
bringa statsverket omkring 2,080,000 kronor. Jag erkänner, att
det i bevillningsutskottet icke finnes någon, som bättre än han
kan räkna ut ett sådant tal, men jag ber likväl att få fästa upp¬
märksamheten på att det är ganska vanskligt att framkomma med
siffror i en sådan fråga som denna. Ty det är icke endast fråga
om att höja kaffetullen, utan äfven att nöja tullen på kaffesurrogat.
Och då det redan nu är så långt gånget, att, bland de mindre
bemedlade klasserna, man nödgats spara med kaffet så, att man
får omkring nitton koppar på hvarje böna, då kunna herrarne före¬
ställa sig, hvad följden af en höjning i kaffetullen med 13 öre
skall blifva. Jo, småfolket får då icke råd att köpa något kaffe
alls, utan det nödgas i stället köpa kaffesurrogat, som är skad¬
ligare för helsan än kaffet. De billiga kaffesurrogatens använd¬
ning medföra visserligen den fördelen, att man då begagnar sådant,
som tillverkats inom landet. Men ser man frågan från denna syn¬
punkt, då kommer den siffra, som vice ordföranden i bevillnings¬
utskottet angifvit, att betydligt reduceras. Jag ber äfven att få
fästa uppmärksamheten derpå, att då Riksdagen senast nedsatte
kaffetullen, var priset å detsamma icke så högt som det för när¬
varande är. Nu, då kaffepriset är jemförelsevis mycket högre, är
det väl inte lämpligt att nöja tullen å nämnda vara, ty i så fall
skulle staten derigenom icke få större inkomster af nämnda tull,
än den för närvarande har, synnerligast dä befolkningen inom vårt
land är så fattig, att de mindre bemedlade redan nu icke hafva
råd att bestå sig med rent kaffe, utan måste använda surrogat af
alla möjliga slag.
Jag sade, att jag inom utskottet hyste den åsigten, att man i
stället för att höja kaffetullen borde höja tillverkningsskatten på
bränvin. Nu har visserligen vice ordföranden i bevillningsutskottet
anmärkt, för så vidt jag hörde rätt, att det finnes omkring 7,000,000
liter bränvin på nederlag och att större delen af den förhöjda af-
giften derför skulle komma bränvinsbrännarne till godo, hvilka hade
en stor del af nämnda mängd bränvin på lager. Äfven denna siffra
anser jag ganska osäker. Och för öfrigt, om den vore vigtig, kan jag
icke inse. att Riksdagen behöfver fästa sig härvid. Ty hvilken tid¬
punkt, Riksdagen än besluter höja tillverkningsskatten, är det klart,
att egarne till det bränvin, som då är tillverkadt, derpå komma att
göra. en vinst. Men om nu bränvinstillverkarne hafva sålt det till
enskilda och det funnes alltsammans på enskilda lager, sä få icke
bränvinstillverkarne någon inkomst deraf, men i stället förtjena de
köpmän, som köpt bränvinet. Det kan man naturligtvis icke hjelpa.
Den siste ärade talaren ansåg, att man genast skulle höja
tillverkningsskatten mycket högt. Jag skall för min del icke vara
emot det. Jag har reserverat mig mot utskottets förslag i betan-
Andra Kammarens Prot. 1894. N:o 41. 2
Ang. höjning
af tullen å
kafé och
kaffesurrogat.
(Forts.)
N:o 41.
18
Måndagen den 30 April, f. in.
Ang. Höjning
af tullen å
kaffe och
kaffesurrogat.
(Forts.)
kandet n:o 22 beträffande herr Liss Olof Larssons motion. Han
föreslår en höjning af tillverkningsskatten med 10 öre per liter.
Hetta skulle enligt hans beräkning inbringa statskassan en ökad
inkomst af 2,800,000 kronor. En annan motionär föreslår en för¬
höjning af 15 öre per liter, och om den nämnde talaren, när den
frågan kommer före, behagar yrka bifall till det, skall jag för min
del icke opponera mig deremot. I fall den sistnämnda motionen
skulle bifallas, skulle det komma att inbringa statsverket cirka
5 millioner kronor. Men då jag anför dessa siffror, får jag erkänna,
att äfven de äro mycket vanskliga, ty man vet icke, huru mycket
nationen kommer att konsumera. Hvilketdera af de båda för¬
slagen Riksdagen antager, är det min fullkomliga öfvertygelse, att
det kommer att inbringa statsverket så mycket, som för nästkom¬
mande år är behöfligt; och då herr finansministern har sagt, att
det icke behofves något vidare, torde det vara vigtigt att äfven
taga detta i betraktande. Om man vill bestämma sig mellan för¬
höjning i bränvinsskatten och tullen å kaffe, bör man noga under¬
söka, hvilket som kan vara det mest lämpliga, synnerligast då
man ej med bestämdhet vet, huruvida någon skatteförhöjning är
af behofvet påkallad. Under sådana förhållanden torde det vara
mera rättvist att åsätta högre tillverkningsskatt å bränvin, ty
dermed kan man både i socialt och moraliskt hänseende verka
gagnande, men vid höjandet af kaffetullen kan man deremot icke
utgå från den synpunkten.
På grund af hvad jag nu sagt, skall jag, herr talman, be att
få yrka afslag å utskottets förslag.
Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet friherre von
Essen: Det yttrande, jag tillät mig att i kammaren under lördagens
plenum fälla rörande behöfligheten af den ifrågasatta kaffetullen,
har blifvit uppfattadt så, som skulle jag under alla förhållanden
motsätta mig en kaffetull. Jag ber emellertid att få fästa kam¬
marens uppmärksamhet uppå, att mitt yttrande förekom, då frågan
om stämpel- och arfsskatten behandlades, och att jag under förut¬
sättning af bifall till allt hvad Kongl. Maj:t begärt i nämnda af¬
seende ansåg, att det för ögonblicket icke vore nödvändigt att få
något beslut om höjning af kaffetullen. Jag tilläde, att en brist
kan komma att uppstå af 7, ä 1 million, men att denna möjligt¬
vis torde kunna täckas genom de ökade tullinkomster, som blefve
en följd deraf, att de stora nederlag, som blifvit upplagda kort
före det 1892 års tullförhöjningar egde rum, numera vore till stor
del uttagna, hvarigenom större inkomst af tullen skulle kunna
beräknas än hvad man haft 1893.
Nu hafva emellertid förhållandena väsentligt förändrat sig
med afseende på den tillgång, som blir statsverket beredd, och
detta genom kamrarnes beslut beträffande arfs- och stämpelskatten.
Dessa voro af Kongl. Maj:t beräknade till 2,500,000 kronor, men
hafva genom Riksdagens beslut blifvit betydligt nedsatta. Hvad
först angår arfsskatten, vågar jag numera icke beräkna den till
Måndagen den 30 April, f. m. 19
mer än 850,000 kronor — Kongl. Maj:t hade beräknat den till
1 million kronor — derför att Kongl. Makt föreslagit, att denna
skatt skulle utgå från den 1 nästkommande september, men Riks¬
dagen nu besluta, att den ej skall tillämpas förr än den 1 näst¬
kommande januari. Följden deraf måste blifva, att många boupp¬
teckningar komma att skyndsammast behandlas för att icke ut¬
sättas för högre beskattning, och att således ett större antal
kommer att undgå den nya beskattningen. Sedan har Riksdagen
beslutit . en stämpel på depositionsbevis, som kan beräknas skola
uppgå till 250,000 kronor, och en stämpel på obligationer, som man
kan beräkna till 60,000 kronor. Sammanlagda beloppet af den
beviljade stämpel- och arfsskatten uppgår sålunda till 1,160,000
kronor. Dertill kommer frågan om stämpel på vexlar, hvilken är
beroende på gemensam omröstning, men hvars utgång är mycket
oviss. Denna skatt var af Kongl. Maj:t beräknad till 550,000
kronor.. Om man sålunda utgår från de fattade besluten, så gifva
dessa icke .mer än 1,160,000 kronor, medan efter Kongl. Maj:ts
förslag en inkomst skulle hafva vunnits af 2,500,000 kronor, hvadan
det alltså uppstår en skilnad af 1,340,000 kronor. När jag dertill
lägger den brist, som jag uttryckligen sagt, att man skulle kunna
antaga, så uppkommer det verkligen en skilnad i 1895 års budget
af omkring 2 millioner kronor.
För att undanrödja allt missförstånd i fråga om mitt yttrande
i lördags har jag begärt att få det ojusterade protokollet, och jag
torde kanske i en så vigtig fråga som denna ega rätt att anhålla
om kammarens tålamod för uppläsande af några stycken ur mitt
anförande. Det heter der på ett ställe: »Ehuru det är bekymmer¬
samt, anser jag det dock icKe.så bekymmersamt, att icke, om Riks¬
dagen antager den nu föreliggande stämpelskatten, budgeten för
1895 skulle kunna gå i hop. Det blir visserligen en brist, men icke
mer än 1 eller '/, million, beroende på hvad man sätter tullen till.
Detta senare är en mycket svår fråga att besvara. Såsom kam¬
marens ledamöter ganska väl känna, blef det under första half- och
helåret, efter sedan tullarne blifvit höjda 1892 på alla industri¬
artiklar, på vin och allt sådant, ingen ökad inkomst, och detta
egentligen derför, att när en importör kände, att en sådan tullför¬
höjning var att vänta på någon vara, så importerade han högst
betydliga^ lager åt den varan. Dessa lager synas nu vara upp-
rymda, så att. det visat sig, att tullinkomsten under närmaste tre
månaders period stigit högst betydligt. Jernvägsinkomsten och
bränvinsinkomsten ha också stigit, så att, om man jemför de
tre månadernas inkomster med föregående års, äro de cirka
millioner högre än under föregående år. Af detta skäl tror
jag icke, att man får misströsta om inkomsterna, såsom man annars
skulle göra med anledning af sockertullens högst betydliga ned¬
gående.
Vidare var det då eu talare på göteborgsbänken, som i detta
sammanhang, ehuru det nu föreliggande betänkandet dä ännu icke
var föredraget, yttrade, att bevillningsutskottet satte i fråga en
N:o 41.
Ang. höjning
af tullen å
kaffe och
kaffesurrogat.
(Förta.)
N:o 41.
20
Måndagen den 30 April, f. m.
Ang. höjning
af tullen å
kaffe och
kaffesurrogat.
(Forts.)
höjning i kaffetullen. Betänkandet var då nyss inkommet, och
kammarens ledamöter hade knappt hunnit taga kännedom derom.
Han angaf, att det skulle varit skäl att taga i betraktande ett
sådant förslag. Jag ansåg då, att det varit önskvärd!, att man
icke framkastat något om den frågan vid det tillfället, derför att
det är högst angeläget, att, om en sådan tull blir antagen, den
icke på förhand blir känd, och jag fann mig derför höra postera,
att, förrän stämpelskatten blifvit afgjord, jag icke ville yttra mig
derom. Jag anförde då: »Jag skall, medan jag har ordet, be att
få göra ett litet tillägg. Hen talare, mot hvilken jag först vände
mig, nämnde, att det skulle finnas andra utvägar att täcka bristen,
och han föreslog, att man skulle lägga tull på kaffe.» J ag vill
nämna, att jag sjelf då icke hade läst betänkandet, utan blott
hade hört, hvad han sagt. »Ja, det är visst icke mig emot. Ju
mera penningar det inflyter i statskassan, dess tacksammare är jag.
Men jag vill anmärka" att om en sådan tull icke är behöflig, så
vore det väl icke något skäl att tillgripa den utvägen just nu,
allra helst som, om det vid början a,f år 1895 visar sig, att hvit-
betssockerafgiften och sockertullen icke komma att lemna så högt
belopp, som man beräknat, det är den lättaste sak i verlden för
Riksdagen att då besluta en sådan tull, som komme att högst
väsentligt inverka på det årets statsinkomster och fylla den brist,
som då möjligen kan förväntas.» Äfven det yttrandet var — jag
ber att få betona det inför kammaren — framkalladt deraf, att
jag först och främst önskade framgång åt _Kongl. Maj:ts proposi¬
tion om stämpel- och arfsskatten, men aå Riksdagen blott beviljade
en del af hvad Kongl. Maj:t föreslagit, så uppkommer, som jag
nyss nämnde, en skilnad af 1,340,000 kronor.
Medan jag har ordet, ber jag också att inför kammaren få
rätta ett misstag, hvilket jag för öfrigt icke skall tillåta mig rätta
i protokollet. Då jag nämnde, att det i Börstidningen influtit en
avis angående hvitbetssockerfabrikationen, så uppgaf jag, att det
var af den 15 dennes. Jag hade icke datum på tidningsurklippet,
och jag begick också dervid ett misstag. Det står nemligen så:
»Enligt till Börstidningen ingångna uppgifter hade de svenska
sockerbruken den 15 dennes kontrakt om betodling å 43,530 tunn¬
land». Det var först då det blef kändt. att dessa kontrakt voro
afslutade. Denna, artikel inkom i Börstidningen först den 21 april.
Det är detta misstag jag velat rätta. Derigenom minskas än
ytterligare tyngden af den anklagelse, som rigtats mot mig, der¬
för att denna upplysning först så sent blifvit meddelad Riksdagen.
Jag anser mig likväl skyldig att tillika upplysa kammaren derom,
att det vid samma tidpunkt förekom korrespondens _ med en en¬
skild sockerbruksegare, och de bref, som jag har i min hand, äro
af den 12 och 17 april. Första brefvet innehåller ett fram¬
kastande af saken. Svaret afgick omedelbarligen, hvarpå svarades,
att hinder ej förefunnes för offentligheten. Hela denna sak är af
beskaffenhet, att den icke kan sägas vara af fullt officiel natur.
Man hade dock goda anledningar att göra de beräkningar, som in-
Måndagen den 30 April, f. m.
21
tf:* 41.
flutit i den promemoria, som öfverlemnades till bevillningsutskottet. Ang. höjning
Visserligen kunna siffrorna icke kallas officiella, men de äro dock “•£
så exakta, som de kunna blifva, och att på dem grunda ett be- baffwurrogai.
slut, synes mig hafva stora skäl för sig. (Fort*.)
Jag tror mig genom de ord jag här haft tillfälle att yttra
hafva till en viss grad skingrat den uppfattning, att jag för min
del skulle hafva motsatt mig en sådan tull, som här atses. Jag
har endast sagt. att, om Kongl. Maj:ts förslag om stämpel- och
arfsskatt skulle gå igenom, denna tullförhöjning vore öfverflödig.
Nu har till mig äfven stälts den frågan, huru snart denna
ändring i tulltaxan skulle kunna expedieras. Jag har hvarken
rättighet eller skyldighet att upplysa kammaren derom, men så
mycket kan jag säga, att det skall ske omedelbart eller så snart
som möjligt.
Eftersom det nu äfven är på tal att höja skatten på bränvin,
ber jag att få fästa uppmärksamheten äfven på en annan omstän¬
dighet. Jag är icke beredd att ögonblickligen säga, huru mycket
bränvin, som nu ligger å nederlag, men det torde icke vara betyd¬
ligt öfver 15 millioner liter, och det spelar en ganska stor rol,
om detta nederlag skall beskattas eller icke. Så vidt jag kan på¬
minna mig, har detta förut icke skett, utan den vara, söm legat
på nederlag, har varit befriad från den förhöjda skatten intill viss
dag, och det har således varit möjligt att lösa ut nederlaget före
viss tid — jag vill påminna mig, att det varit den första oktober.
Frågan om förhöjning i bränvin sskatten är visserligen icke nu före,
men då den så mycket sammanhänger med den nu föredragna, så
har jag begagnat" tillfället att fästa uppmärksamheten uppå, att
om Riksdagen skulle vara mera böjd att bifalla herr Lass Olof
Larssons motion om höjning af br än vinsskatten än att antaga den
nu föreslagna tullen, måste Riksdagen enligt min tanke besluta,
huruvida detta högst betydliga nederlag skall genast eller först
efter en viss tid beskattas med högre skatt. I annat fall kommer
Kongl. Maj:t att stå i ovisshet om Riksdagens önskningar i detta
afseende.
Herr Anderson i Hasselbol: Då jag fick bevillningsutskot¬
tets betänkanden n:is 20 och 22 till läsning, var jag verkligen
förvånad att se, det bevillningsutskottet föreslog tull å kaffe i
stället för att enligt herr Diss Olof Larssons motion belägga brän¬
vin med förhöjd tillverkningsskatt. Jag har i dag hört, att or¬
saken till att man valt kaffe var den, att kaffetullen skulle blifva
mera effektiv, men jag tror i likhet med en föregående talare, att
detta förhållande förfaller, emedan det är ovisst, huruvida utskot¬
tets beräkningar i fråga om importens storlek komma att slå in,
och derför qvarstår ej längre det skälet.
Att bränvinet bör före kaffe komma i betraktande, då det
gäller att skaffa staten ökad inkomst, det är min öfvertygelse, ty
bränvinet är en lyxartikel, som i många fäll är till skada för lan¬
dets befolkning och derför enligt min åsigt borde beläggas med
N:o 41.
2 2
Måndagen den 30 April, f. m.
Ang. höjning
af tullen å
kaffe och
kaffesurrogat.
(Forts.)
högre tillverkningsskatt. Jag skulle helst önska en förhöjning af
25 öre per liter, men då intet sådant förslag föreligger, så är jag
ferna med om de ifrågasatta 10 örena, och skall, då något förslag
erom framkommer, vara med äfven om de återstående 15 örena.
Att kaffe- och sockertullarne äro något höga såsom finans¬
tullar, det framgår af de stora siffror, hvartill dessa tullsatser
redan uppgått. De hafva nemligen stigit till inemot 14 millioner
kronor.
Att dessa tullskatter till en del nedgått, finna vi af de före¬
tedda handlingarna, men det blir ändå en skatt på dessa båda ar¬
tiklar, som till och med öfvergår den direkta skatten i vårt land,
ty då man sammanlägger den direkta skatten och tilläggsbevill-
ningen, så kommer man till omkring 9 millioner, medan åter socker-
och kaffetullarne, i enlighet med den framstälda beräkningen, nästa
år skulle komma att uppgå till 10 millioner och således 1 million
mera än den direkta skatten.
Dessa indirekta skatter inverka icke obetydligt på den mindre
bemedlade befolkningen i vårt land, ty en person, som t. ex.
har en årlig inkomst af 400 ä 500 kronor, får ensamt genom dessa
varor en beskattning sig pålagd af icke mindre än 15 ä 20 kronor
per år.
Jag skall icke upptaga kammarens tid med något längre an¬
förande, utan skall, herr talman, anhålla att få yrka afslag å ut¬
skottets hemställan.
Herr Fjällbäck: Herr talman! Jag har begärt ordet när¬
mast med anledning af det yttrande, som fäldes af den ärade re¬
presentanten för södra Vadsbo domsaga, då han yttrade, att han
icke ville vara med om att beskatta de fattiges nödvändighets¬
artiklar. J a g ber att på det lifligaste få instämma uti detta hans
yttrande, och jag hoppas, att han icke glömt bort det nästa år,
om vi då lefva och få spån målstullen före.
Det är märkligt, att detta förslag om en förhöjd tull å kaffe
har framkommit från personer, som vid urtima riksdagen varit
med om att man framför allt borde beskatta förmögenheten. En
motionär i Första Kammaren, som har föreslagit en förhöjning af
bränvinsskatten, har motiverat detta sitt förslag med följande ord,
hvilka jag ber att få upprepa, på det att kammaren måtte ihåg¬
komma dem. De lyda sålunda: »Då de indirekta skatterna äro
mindre känbara än de direkta och i synnerhet bättre än extra be¬
villning», så vill han vara med om att hafva bort tilläggsbevill-
ningen och lägga den på bränvinssuparne, derför att de stackars
menniskor, som supa bränvin, känna mindre denna bevillning än
den, som de få på debetsedeln. Jag förstår mycket väl, huru dessa
motionärer hafva kunnat framkomma med eu sådan motivering,
men hvad jag deremot icke förstår, det är huru i denna kam¬
mare röster kunna höjas för att följa dessa motionärer på denna väg.
Det är en annan motionär inom Första Kammaren, statskom-
missarien Samzelius, som säger, att den hufvudsakliga anledningen
Måndagen den 30 April, f. m.
23
N:o 41.
till den betydliga tullnedsättningen varit, att man, den tiden ned-
sättningen egde rum, på fullt allvar i allmänhet fruktade, att
statsinkomsterna genom de höjda skyddstullarne skulle så ymnigt
inflyta, att verklig förlägenhet skulle uppstå för deras ändamåls¬
enliga användande, till följd hvaraf åter fråga kuude uppkomma,
om icke skyddstullarne endast af denna anledning borde nedsättas.
Och så tillägger han något, som jag ber att få instämma uti. »För
ruin enskilda del har jag varit fullkomligt oberörd af dessa bekym¬
mer. En längre tids erfarenhet hade nemligen ingifvit mig lugn i
detta afseende.»
Ja, mine herrar, vi kunna också vara lugna i detta afseendet,
ty nog sörja vår ärade medkammare och vår högt aktade regering
för att de stora öfverskotten i statsinkomsterna icke blifva allt för
besvärande, och derpå hafva vi redan sett bevis.
Nu gäller det egentligen att välja mellan två alternativ.. Det
ena är att pålägga en kaffeskatt, som skulle drabba alla individer
lika, oafsedt deras förmögenhetsställning, en skatt, som med 42 öre
skulle drabba en hvar från barnet och upp till åldringen på graf-
vens brädd. Det andra alternativet är, att denna tull skall läggas
såsom tilläggsbevillning till den bevillning, som vi hafva utsigt
att få i stället.
Om vi nu taga dessa 42 öre, så befinnes det, att bevillnings-
kronornas antal är ungefär detsamma som individernas antal, vi
hafva nemligen i Sverige omkring 5 millioner invånare och äfven
ungefärligen 5 millioner bevillningskronor, och således blir det, om
vi välja bevillningskronan, 40 öre på bevillningskronan. Jag hem¬
ställer särskildt till bevillningsutskottets ärade medlemmar, huru¬
vida det kan vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande
att pålägga individerna en rent personlig skatt i stället för att
lägga dessa 40 öre på bevillningskronan.
Herrarne skola icke tro, att jag tigger för den kommun, jag
tillhör, ty om vi lägga detta belopp på bevillningskronan, så få
vi en skatt af 400,000 kronor, men om vi taga kaffetullen, torde
det för Stockholms kommun stanna vid 100,000 kronor. Detta
oaktadt anser jag billigheten fordra, att de, som hafva inkomster,
hvilka äro så stora, att de äro föremål för bevillning, få bära
detta extra tillägg i stället för kaffekonsumenterna.
Jag ber att ur ett program, som icke torde vara alldeles
okändt för flertalet af kammarens ledamöter, få uppläsa följande
punkt, hvilken lyder på detta sätt: »En rättvis beskattning sär¬
skildt genom att till statsbehofvens fyllande i högre grad än hit¬
tills använda den direkta beskattningen* och att bättre ordna grun¬
derna för bevillningen efter den verkliga skatteförmågan.»
Samma författare, som, såsom jag antager, har författat detta
program, stod här för en stund sedan och yrkade, att vi i stället
för att använda den direkta beskattningen borde öfvergå till den
personliga beskattningen, ty jag ber att få erinra om att denna
kaffetull icke är något annat än en personlig skatt. Det är för¬
vånande, att man kan skrifva ett program på detta sätt och säga,
Ant/, höjning
af tullen å
kaffe och
kaffesurrogat.
(Forts.)
N:o 41.
24
Mändagen den 30 April, f. m.
Ang. höjning att detta är vårt valprogram, men att man sedan, när man kommer
a{ ,flen å in i kammaren och det gäller att tillämpa detsamma, helt och
kJjfMurrogai. hållet glömmer bort det.
(Forts.) 1 )et har sagts, att det fattas en million eller något deröfver
och att denna brist uppstått derför att vi icke antogo vexelskat-
ten. När den frågan förevar här i kammaren, var det en del ta¬
lare, som beklagade sig på vexelacceptanternas vägnar och säde,
att denna skatt skulle komma att drabba den fattiga befolkningen.
Samme person, som då försvarade konsumenternas intressen, har
nu i dag yrkat bifall till bevillningsutskottets betänkande. Hvar¬
för? Jo, derför att kaffekonsumenterna kunna bättre bära denna
bevillning än vexelacceptanterna. Jag förstår dock icke konse¬
kvensen i detta resonement.
Vidare har det sagts, att vi skulle kunna taga bränvinsskat-
ten, men det är redan förut påpekadt, att den är en fogel i sko¬
gen, som flyger sin väg, innan vi få geväret i ordning. Vi få
således ingenting af denna bränvinsskatt, om vi införa den, men
samma anmärkning gäller, enligt min tanke, angående kaffeskatten.
Herrarne kunna vara öfvertygade om, att de praktiske importö¬
rerna redan varit beredda på att få en kaffetull. De hafva be¬
tydligt finare väderkorn i finansielt afseende, än vi hafva. De
hafva gått omkring och luktat och undrat, huru det går med
kaffetullen. Blir det icke någon kaffetull, har den ene importören
frågat? Det tror jag icke, har den andre svarat; men det tror
lag, har den förste genmält. Det har i alla fall visat sig, att de
haft bättre reda på saken än vi. De hafva känt förhållandena
med sockertullen och dess nedgång och haft bättre reda på statens
finanser än både vår ärade chef för finansdepartementet och vi.
Det är förunderligt, hvad dessa affärsmän är o förträffliga, när det
gäller affärer, ty då förstå de, huru de skola plocka oss, så att,
när det skall uttagas en skatt, det kommer att möta stora svårig¬
heter att utfå den. Jag för min del tror, att, om vi skola komma
åt dessa finanstullar och verkligen få in dem i statens kassa, det
blir nödvändigt, att vi gifva regeringen fullmagt att telegrafera
till alla bränvinskontrollörer i riket och säga, att från och med i
dag inträder en förhöjning. Sedan blir det Riksdagens sak att af¬
stå eller bifalla detta förslag, men då finnes det möjlighet att få
in någon skatt. Jag vet väl, att detta icke är rigtigt i konstitu¬
tionel afseende, men om vi icke göra detta, skola herrarna få se,
att nästa år bristen blir ännu större. Det är för öfrigt eu mycket
enkel operation att förvandla potatis och råg till bränvin och för¬
vara det i stora reservoir, för att sedan vid förefallande behof,
när Riksdagen höjt skatten, uttaga det från nederlagen.
Herrarne minnas nog mycket väl, när skatten höjdes på brän¬
vin. Då var det ett enda bolag, som förtjenade omkring 100,000
kronor på tioöringen. Nu lärer det ligga mellan 15 å 20 millioner
liter på nederlag. Således skulle bortåt 2,000,000 kronor komma
att stanna i privates fickor, men statskassan finge deremot ingen¬
ting, åtminstone under den närmaste tiden. Jag är icke med om
Måndagen den 30 April, f. na.
25
Ko 41.
att låta privata personer på detta- sätt bereda sig förtjenst på
statens bekostnad.
Jag är fullt öfvertygad, att ett sådant förslag som det af mig
nyss förut omnämnda icke kommer att bifallas; men det är det
enda praktiska sättet att lösa denna fråga. Då det så förhåller sig,
bör man söka lära sig huru man skall bära sig åt för att taga ut
skatten. Enligt mitt förmenande är herr Waerns förslag försigtigt.
Han föreslår nemligen en nedsättning af sockertullen på samma
gång som en förhöjning af kaffetullen. Om här förelåge en pro¬
position på bifall till herr Wserns förslag, skulle jag icke ett ögon¬
blick tveka att rösta derför — emedan det ligger rim och reson i
detta förslag, då jag derigenom minskar skatten å en konsumtions¬
artikel i samma män som jag höjer densamma å en annan. Men
att höja kaffetullen i stället för tilläggsbevillningen vill jag för
min del icke vara med om. Jag hoppas, att kammaren må besluta
en förhöjd bevillning med 20, 30 ä 40 öre per bevillningskrona
hellre än att höja kaffetullen.
Ehuru jag gerna skulle vilja med min röst bidraga till att
fylla den förefintliga statsbristen, kan jag således dock icke annat
än yrka afslag å utskottets betänkande.
Herr Bergendahl: Jag blef nyss af en ärad representant på
stockholmsbänken anklagad för att hafva, när det gälde tull ä nöd¬
vändighetsartikeln spanmål, visat den inkonseqvensen, att jag röstade
för en sådan tull, men att, när det gäller nödvändighetsartikeln
kaffe, jag motsätter mig en tullförhöjning.
Jag ber att fä fästa hans uppmärksamhet på den skilnad, som
förefinnes emellan dessa olika nödvändighetsartiklar. Kaffe växer,
mig veterligen, icke i Sverige. Yi må arbeta och sträfva så mycket
vi förmå, kunna vi ej åstadkomma en enda kaffeböna inom vårt
land, men deremot kunna vi påräkna, om vi få ett väl afvägdt
tullskydd, en produktion af spanmål inom landet, tillräcklig för
dettas behof.
Med anledning af hvad den ärade vice ordföranden i bevill¬
ningsutskottet nyss nämnde, att en förhöjning i skatten å brän¬
vin nu icke skulle åstadkomma någon effektiv verkan förrän fram
i höst eller under nästa år, får jag erinra, att den förhöjda in¬
komst, som sålunda inflyter på hösten, blir till nytta för årets
statsreglering och att den, som tillföres statskassan nästa är, kom¬
mer det årets statsreglering till godo. För öfrigt gjorde herr vice
ordföranden några beräkningar öfver huru mycket den förhöjda
kaffetullen skulle fördyra kaffet per individ; men dessa kalkyler
gjorde han på det sätt, att han beräknade lika stor qvantitet för
hvarje inbyggare af landets befolkning. Men detta är ju all¬
deles origtigt. Jag föreställer mig åtminstone, att de mindre be¬
medlade dricka öfver hufvud taget mera kaffe per person än de
förmögne.
Vidare skall jag. med anledning af hvad herr (biländer anfört,
»att om utskottet haft tid på sig att fundera litet mera, så skulle
Ang. höjning
af tullen &
kaffe och
kaffesurrogat.
(Fort».)
N:o 41.
26
Måndagen den 30 April, f. in.
Ang. höjning
af tullen o
kaffe och
kaffesurrogat.
(Ports.)
utskottet kunnat komma in med något annat förslag till skatte¬
inkomst», be få nämna, att jag tycker utskottets tid bort räcka
lika bra till att utfundera en förhöjning i tobakstullen eller brän-
vinsskatten som en förhöjning i katte t ullen.
Herr Olof Jonsson i Hof nämnde, att om man ginge in på
ökning af bränvinsskatten, så skulle man komma att gynna en¬
skilda spekulanter. Jag kan icke förstå annat, än att det skall
gå på samma vis, om tullen å kaffe förhöjes.
Herr vice ordföranden i bevillningsutskottet anförde äfven, att
det vore klokt att nu taga denna förhöjning i kalf etuilen, emedan
man eljest säkerligen skulle nödgas att göra det nästa år. Och,
sade han, »hvilken osund spekulation skulle icke då uppstå?»
Ja, om man har den tron, att man måste taga denna förhöj¬
ning förr eller senare, och om det blir kändt, att de ledande män¬
nen inom Riksdagen hysa en sådan åsigt, så torde man nog hafva
att befara en sådan osund spekulation. Men de, som lika med mig
anse och hoppas, att någon sådan tullförhöjning icke bör eller
skall komma till stånd vare sig nu eller framdeles, behöfva icke
hysa betänkligheter att afslå den nu ifrågasatta tullförhöjningen.
Herr Dahlberg: Jag skall endast tillåta mig att i herrarnes
minne återföra de skäl, som 1888 års bevillningsutskott anförde
för den då beslutade nedsättningen af kalf etuilen. Det heter i be¬
villningsutskottets betänkande för nämnda år: »Vid valet emellan
de två mest betydande artiklarne kaffe och socker, synes det ut¬
skottet gifvet, att kaffet, som i än högre grad än sockret utgör
föremål för den mindre bemedlades konsumtion, bör framför sockret
komma i åtanke».
De skäl, som utskottet då anförde för nedsättning af kaffe¬
tullen, synas mig ännu qvarstå i sin fulla kraft; och det förefaller
mig, som om de fått ännu större betydelse efter de beslut, som
Riksdagen sedermera fattat och hvilka jag för min del biträdt.
Denna, det dåvarande utskottets, motivering innebär för mig till¬
räckliga skäl för att yrka afslag å bevillningsutskottets nu före¬
liggande förslag om förhöjning i kaffetullen.
Herr Gustaf Ericsson från Stockholm: Herr talman! Det
har för mig inom utskottet varit motbjudande att följa med ut¬
skottet i det förslag, hvartill utskottet kommit, och derför har jag
också anmält min reservation, ehuru jag icke angifvit skälet för
densamma. Skälet har varit det, att jag ansett det vara obilligt,
ja, för att säga rent ut, orättfärdigt att lägga så hög skatt på
en så allmän förbrukningsartikel som kaffe, hvilket numera blifvit
en nödvändighetsvara äfven uti det fattigaste hem. Jag anser,
att en sådan åtgärd icke står rätt väl tillsammans med det löfte,
man erhöll vid 1892 års urtima riksdag, då det hette, att de ökade
skatter, som erfordrades för försvarets stärkande, skulle uttagas
medelst direkta och förmögenhetsskatter. Det är icke några små
summor, hvarom här är fråga. Importen för 1893 af kaffe upp-
M&udagen den 30 April, f. m.
N:o 41.
27
gick till 17,291,000 kilo, som, med en tullsats af 12 öre, medförde
en inkomst af 2,077,920 kronor, men som med en förhöjd tullsats
af 13 öre skulle komma att uppgå till 4,322,750 kronor. Deraf se
herrarne, att detta är ungefär nära nog samma belopp som den
beräknade tilläggsbevillningen, om än något mindre. Men om man
får .antaga, att importen af kaffe skulle komma att fortfarande
stiga så som den gjorde under tiden från år 1892 till år 1893, så
skulle den komma att ökas i likhet med hvad förhållandet var
det året, eller med 206,000 kilogram, eller för tiden 1894—1895
med tillsammans 412,000 kilogram, d. v. s. från 17,291,000 kilo till
17,703,000 kilo. Och då skulle kaffetullen utgöra, efter en tull af
25 öre, ett sammanlagdt belopp af icke mindre än 4,425,750 kronor,
eller 25,750 kronor mera än den beräknade tilläggsbevillningen.
Det har förefallit mig, att från det håll, der jag räknar mina
meningsfränder, ingen gerna skulle vara villig att lägga en så
hög förbrukningsskatt på en artikel, som så allmänt förbrukas
som kaffe. Nu ställer sig emellertid förhållandet något annor¬
lunda. Under den diskussion, som i dag egt rum, har det synts
mig, att å ena sidan de, som hafva någon större förmögenhet, vore
rädda för att något höja denna tilläggsbevillning, hvilket jag för
min del anser vara det rigtiga, men att, å den andra sidan, man
har stält i perspektiv, att, om icke dessa tullar tagas, man skall
tillgripa spanmålstullar och således ytterligare fördyra lifsförnö-
denheterna för den fattige och mindre bemedlade.
I det fallet har således herr Nils Jönssons motion kommit in
såsom en kil för att jaga oss fram till det målet att, om det
gäller, rösta för kaffetull; annars skulle man få spanmålstull, ty
någon annan verkan kan den icke hafva. Och nog toge jag för
min del, om det blefve fråga om att rösta emellan spanmålstull
och kaffetull, hellre den senare tullen. Den drabbar nog den fat¬
tige mindre och träffar mera den förmögne, men dock icke i samma
träd, emedan den fattige får betala lika stor och hög tull per
ilogram för sitt billiga kaffe, som den förmögne får betala per
kilogram för den dyrare varan, så att här liksom vid alla andra
tillfällen, då det gäller konsumtionsskatter, den fattige ändå pro¬
portionsvis drabbas mest. Och så lärer det också fortfarande förbli,
till dess man får värdetullar införda, som utgå efter värdet af den
vara, som skall förtullas.
Jag har ansett mig pligtig att, då jag anmält min reservation,
här saga, att jag gjort detta hufvudsakligen på de af mig nu an¬
förda skäl.
Jag ber att få upptaga kammarens tid med att få anföra ett
par ord till såsom en förklaring. Man skall kanske säga: »men
Ericsson var ju med om att rösta för kaffetull inom utskottet?»
Ja, det är så till vida sant, att jag, under den förvirring som
inom utskottet var rådande, för att undgå ett förslag, som jag
ansåg vara sämre, förklarade att jag vore villig att gå med på
kaffetullen, men att då taga ett lägre belopp, som af en ledamot
inom utskottet var föreslaget. Men detta lägre belopp hade inga
Ang. höjning
af tullen å
kaffe och
kaffesurrogat.
(Forts.)
N:o 41.
28
Måndagen den 30 April, f. in.
Ang. höjning
af tullen å
kaffe och
kaffesurrogat.
(Forts.)
sympatier för sig, utan det belopp, som här föreligger, blef antaget,
och jag kan således icke anse mig vara bunden af den åsigt, som
jag då hade, när jag instämde i fråga om det lägre beloppet,
hvilket emellertid icke blef föremål för votering.
Såsom frågan nu står, skall jag icke gorå något yrkande, eme¬
dan jag icke vill vara med om att hjelpa herr Nils Jönsson i hans
sträfvan att göra sig odödlig med sina förslag om spanmålstullar.
Herr Bergendahl erinrade en föregående talare om, att katfe
icke växte i Sverige — något, som vi litet hvar visste förut —
men att det växte spanmål i Sverige, hvilket äfven litet hvar
torde hafva känt till förut.
Den ärade talaren ansåg, att, när det gälde tull å spanmål,
denna naturligtvis vore berättigad, förmodligen emedan den hade
den verkan, att en hel klass — hvilken icke precis hörer till den
brödköpande allmogen, nemligen de större jordegare, som hafva
någon spanmål att sälja, mén icke behöfva köpa sådan — skulle
kunna undandraga sig från hela skattens utgörande och det så¬
lunda endast blefve de som köpte och de konsumerande, som finge
betala skatten.
Af hvad jag nu sagt framgår, att jag gerna ville vara med
om en högre beskattning för att afhjelpa och fylla de behof, som
förefinnas, men jag anser, att detta hufvudsakligen bör ske genom
ökning på tilläggsbevillningen och i enlighet med uttalade löften
från statsrådsbänken vid 1892 års urtima riksdag, då man sade,
att de ökade bördorna skulle genom direkt och förmögenhetsskatt
uttagas.
Jag har, som sagdt, intet yrkande att göra.
Herr Truedsson: Jag skall be att i största korthet få till¬
kännagifva, att jag kommer att rösta för afslag på ifrågavarande
kaffetull, och jag gör det på två särskilda hufvudskål.
Det ena har till någon del förfallit, det nemligen som yttrades
från statsrådsbänken sistlidne lördag, men det står väl ännu något
deraf qvar, ehuru genom finansministerns anförande något för-
svagadt.
Mitt egentligaste skäl är, att jag anser att en förhöjning af
kaffetullen icke bör ske, förrän de starkare skattdragandena först
blifvit beskattade genom förhöjd tobaksskatt och förhöjd brän-
vinsskatt.
Är det så, att man under innevarande riksdag behöfver till¬
gripa någonting i finansielt hänseende för att få budgeten att gå
i hop, så anser jag för min del, att man antingen bör förhöja skat¬
ten å bränvin eller också lägga densamma på den allmänna be-
villningen.
Jag yrkar afslag å den föredragna punkten.
Herr Hedin: Jag kan icke låta alldeles oanmärkt passera ett
yttrande, som fäldes af en ärad kamrat och granne, då han för¬
menade, att här icke återstode någon annan utväg än att åt re-
Måndagen den 30 April, f. ro.
20
N:o 41.
geringen gifva bemyndigande att utfärda påbud om tulllörhöjning. Ang. hajning
Jag vill dertill svara: man skall aldrig bota midt med värre. "t tullen a
För det första ber jag att.få anmärka, att en sådan åtgärd
icke är nödvändig för att undvika sådana olägenheter, om Indika (Kortg.
här talats, nemligen att spekulationer mellankomma, genom hvilka
de skattdragande få nya eller ökade skatter, men staten under
längre eller kortare ' tid går miste om den påräknade inkomsten.
Det har visat sig, åtminstone i vårt närmaste grannland Norge,
att man utan att anlita denna utväg kunnat sköta denna sak med
den snabbhet och diskretion, att spekulanterna stått der med tomma
händer. När herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
rigtade en temligen obeslöjad förebråelse till en talare på göteborgs-
bänken för något, som han yttrade under lördagens eftermiddags-
plenum, då han nemligen gaf en antydan om, att en förhöjning af
kaffetullen kunde i följd af den uppenbarade statsbristen blifva nöd¬
vändig, så tror jag, att den anmärkningen alldeles icke träffade och
icke var befogad, ty då låg betänkandet redan utdeladt här i kam¬
maren, och det fans väl ingen menniska, som icke visste, hvad det
gick ut på. Deremot skulle samma anmärkning med större skäl
och bättre kraft kunna rigtas åt ett annat håll, nemligen till den
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet utan tvifvel i
anda och sanning mycket nära stående tidning, som sqvallrade ur
skolan redan i går eftermiddag, och måhända skulle herr stats¬
rådet också kunna -— jag vill icke säga offentligt, utan enskildt —
gifva en tillrättavisning åt den af ryktet utpekade man, som låtit
bevillningsutskottets förehafvanden i förtid komma till allmänhetens
kännedom genom bemälda tidning.
Min vän och granne yttrade äfven, att ett sådant tillväga-
gående, som det han rekommenderade, förekommer i andra länder.
Jag skulle göra mig skyldig till det missbruk af tid, mot hvilket
herr vice talmannen för en stund sedan ansåg sig böra varna, om
jag inginge i någon vidlyftigare framställning af denna frågas
behandling i andra länder, men jag skall dock be att fä .erinra
först och främst derom, att om eu engelsk regering några.timmar
före ett parlamentssammanträde utfärdar påbud om förhöjning af
en konsumtionsskatt för att sedermera af parlamentet begära eu
indemnity bill, så är detta dock icke jeutförligt med att lemna eu
sådan magt i regeringens händer här i landet, ty skilnaden dervid-
lag är den mellan ett rent parlamentariskt styrelsesätt och dess
raka motsats. Hvad ett annat land beträffar, nemligen Italien, så
skall jag säga så mycket, som att denna magtu.töfning från re¬
geringens sida der gifvit anledning till de förfärligaste missbruk.
Då aet gäller ett annat till oss i vänskapligt förhållande stående
land och dess höga regering, vågar jag icke säga mer. Jag skall
blott erinra kammarens ledamöter derom, att trots den egendomliga
form af parlamentarism, som der råder, kunde det dock gå så långt,
att för ungefär tre år sedan ministern Crispi föll på en sådan sak.
Jag vill emellertid icke gå närmare in på saken., men säkert, är,
att eu sådan magt i regeringens händer på somliga ställen visat
♦
fl:o 41.
30
Måndagen den 30 April, f. in.
Ang. höjning sig medföra sadana vådor, att jag derpå kan med fog tillämpa det
af tullen å yttrande, hvarmed jag började, att det är att bota ondt med värre.
kaffesurrogat Vl(*ar,e har jaS velat saga, att man icke skall jemföra England
(Forts) mea de88.Parlamentanska styrelsesätt och vårt land, och slutligen
att man icke bör förglömma, att det i Norge gått för sig att sköta
sådana saker med nödig snabbhet och diskretion.
För öfrigt skall jag, hvad sjelfva saken beträffar, anhålla om
afslag å utskottets betänkande. Jag tror, att utskottet haft skäl
för sitt förslag. Men åtgärden är nu, så vidt jag kan förstå,
väsentligt förfelad. Emellertid tror jag icke, att denna skatte-
påläggmngsepisod skall vara helt och hållet förlorad. När jag
tänker tillbaka på hvitbetssockerdebatten i fjol, när jag tänker på,
hvad jag för länge sedan läst i herr Weerns motion, och nu hör
denna öfverraskning, för hvilken herr statsrådet och chefen för
finansdepartementet blifvit utsatt genom meddelanden i en här ut¬
kommande tidning, så vågar jag påstå, att denna episod kastar så
mycket ljus på skötseln af vissa riksvårdande ärenden, att det
ljuset icue är för dyrt köpt med vissheten om en förestående stats¬
brist. Skulle. vidare i aftonens posttidning ett gängse rykte om
ett märkvärdigt changement komma att bekräftas, så har man så
mycket mer anledning till glädje.
Herr J. H. Gr. Fredhol in: Här har yttrats, att utskottet
borde hafva tillstyrkt herr Wairns motion. Jag tror, att mänga
dela den uppfattningen, eller att nedsättning i sockertullen sam¬
tidigt med ^ höjning af kaffetullen hade varit den rätta utvägen,
och att eu sådan nedsättning i sockertullen icke skulle hafva minskat
statens inkomster.
Hvad då först beträffar det fallet, att en dylik nedsättning af
sockertullen och i samband dermed höjning af kaffetullen skulle
hafva inträdt just nu, så är det ju alldeles tydligt, att en sådan
åtgärd skulle hafva medfört minskning i statsinkomsterna. Antag
t. ex. att man nedsatte sockertullen med hälften, så skulle den för
i år beräknade inkomsten af sockertullen, hvilken är upptagen till
3,3 millioner kronor, hafva blifvit minskad med hälften, d. v. s.
med mer än l'/2 million. Men icke nog dermed: i samband med
sockertullen står hvitbetssockerafgiften, och det är tydligt, att en
nedsättning af den förra till hälften skulle medföra en motsvarande
reducering af den senare. Då nu denna tillverkningsskatt i år är
beräknad till 5,3 millioner kr., så är det ju klart, att nedsätt-
ningen skulle medföra en minskning af statens inkomst på denna
skatt af öfver 2 '/2 millioner. Minskningen i tull och accis på socker
skulle sålunda, under antagande att de nedsatts till hälften, hafva
för innevarande år uppgått tillsammans till mer än 4 millioner kr.
Herrarne kunna då mycket väl förstå, att en sådan åtgärd icke
af utskottet kunnat tillstyrkas att träda i verkställighet samtidigt
med den höjning af kaffetullen, som man var angelägen att få till
stånd just nu.
Måndagen den 30 April, f. m.
31
N:o 41.
Deremot skulle visserligen någon minskning af statens inkomst
genom nedsättning af sockertullen icke hafva inträffat för nästa år,
om nedsättningen skulle hafva gjorts gällande endast för detta näst¬
kommande år, helt enkelt derför att man då icke har att påräkna
någon inkomst af sockertullen. Om man då sätter ned eller till och med
tager bort sockertullen, så är det, om man betraktar saken endast
ur budgetssynpunkt, för staten fullkomligt likgiltigt. Men nedsätt¬
ningen af sockertullen refererar sig icke allenast till statsinkom¬
sterna, utan den är äfven bestämmande för hela hvitbetssocker-
fabrikationens ekonomi. Och att nu tillstyrka en nedsättning i
sockertullen för nästkommande år — en nedsättning, som för nämnda
fabrikation skulle medföra en verkan, om hvilken man för närva¬
rande saknar tillräcklig utredning för att till hela dess vidd kunna
bedöma den — det har icke synts utskottet rådligt och icke heller
nödvändigt. En sådan åtgärd skulle ju godt kunna uppskjutas till
nästa år och då företagas med nödig insigt i förhållandena. Det
är just med hänsyn dertill, som utskottet i ett annat betänkande,
n:o 21, har tillstyrkt Riksdagen att till regeringen aflåta en skrif¬
velse för att taga frågan om hvitbetssockerafgifterna i närmare
skärskådande, sa att det vid nästa riksdag kan genast vid riks¬
dagens början föreligga ett fullkomligt utarbetadt och på sakliga
frunder stöd! förslag, som på klokt sätt afvecklar den stora frågan,
uru det i skattehänseende skall för framtiden ställas med denna
fabrikation. När man bragt till stånd en fabrikation, så omfat¬
tande som hvitbetssockerindustrien och så helt och hållet beroende
på tullskydd, är det en allvarlig sak att reglera skyddet. Huru
mycket man än ogillar all subvention för näringarna, hvilket jag
för min del gör, måste man dock se till, när man vidtager ändringar
i beskattningen, att man icke stryper den näring, som man anser
för högt skyddad.
Det faller alldeles af sig sjelft, att, då sockertullen kommer att
försvinna, svenska folket icke kan vara belåtet med att årligen få
betala 6 millioner kr. för upprätthållande af en sockerindustri i
landet. Jag tillät mig framhålla detta, då frågan om hvitbets-
sockertillverkningsafgiften var före vid senaste riksdag, och det
finnes icke ett enda ord af hvad jag då yttrade, som. icke ännu i
dag eger sin fulla tillämplighet. Jag trodde emellertid då, att de
faror, som jag förutspådde, skulle komma att inträffa först i en
aflägsen framtid, men icke kunde jag då drömma om, att vi redan
i år skulle vara utsatta för dem.
Man har sagt, att utskottet, i stället för att föreslå en höjning
af kaffetullen, bort föreslå ökning af bränvinstillverkningsafgiften.
Men jag har i mitt förra anförande fäst uppmärksamheten derpå,
att 15,000,000 liter bränvin ligga inne på nederlag, och under sådana
förhållanden är det något helt annat att föreslå höjning af till-
verkningsafgiften på bränvin än ökning af kaffetullen. Bränvinet
behöfver nemligen icke tagas ut från nederlaget för att blifva fri¬
taget från den högre skatten, såsom förhållandet är med kaffet,
utan det är nog, om man betalar bränvinsskatten, fast bränvinet
Ang. höjning
af tullen å
kaffe och
kaffesurrogat.
(Forts.)
Jf:o 41.
32
Måndagen den 30 April, f. m.
Ang. höjning icke flyttas från magasinet. Det är denna omständighet, som man
af tullen å säkerligen icke skall underlåta att i vidsträckt mån begagna sig
kaffill1 Antagligen skulle alla som hafva bränvin på nederlag, genast
(Forts) anskaäa penningar för att betala skatten, och på ett par timmar
skulle hela skatten vara betald, hvarigenom varan undginge att
drabbas af den högre skatten.
Man har också sagt, att man skulle skaffa staten inkomster
genom eu. höjning af tullen på tobak. Ja, ingen kan villigare än
jag medgifva, att tobak är en konsumtionsartikel, som i första
rummet borde åsättas en hög beskattning, men frågan derom är
icke så lätt att lösa, som man tror. Ty om tobakstufien höjes med
något afsevärdt belopp, uppstå samma svårigheter, som vi nu hafva
att kämpa med beträffande hvitbetssockertillverkningen. Så länge
tobaksodling är medgifven hvem som helst här i landet, kommer
en tullförhöjning å tobak endast att blifva ett premium för tobaks-
odlarne. Denna erfarenhet har man vunnit i alla andra länder med
höga tobakstullar. och man har der sökt afhjelpa olägenheterna på
många sätt. Man har genom att göra tobakstillverkningen till ett
kronans regale förbjudit enskilda att sysselsätta sig dermed och
man har på andra ställen ställt denna tillverkning under samma
kontroll, som man nu vill hafva införd här å hvitbetssockertill¬
verkningen, eller ock har man lagt accis på tobaksodlingen. Men
alla dessa åtgärder äro af så vidtomfattande beskaffenhet, att man
icke kan på ett ögonblick besluta en tobakstull, ut^n att man är
fullt på det klara med, huru man skall afhjelpa de dermed för¬
bundna svårigheterna. Det är också derför, som jag i min reser¬
vation till bevillningsutskottets utlåtande n:o 21 sagt, att jag an¬
sett det varit utskottets skyldighet att fästa regeringens uppmärk¬
samhet äfven på denna fråga, så att man till nästa riksdags början
hade tillgång på en utredning af ärendet. På sådant sätt kunde
man fä det material till stånd, som är nödigt för att på ett klokt
' sätt kunna fatta beslut.
Eu kamrat på samma bänk som jag sade, att han inom ut¬
skottet instämt med dem, som yrkat på den högre tullen å kaffe.
Jag vill då säga, att det var jag som gjorde detta yrkande, men
sedan utskottet fattat sitt beslut och dervid underkänt min mening,
ansåg jag all diskussion om tullens storlek böra vara slut och tiden
inne att handla, och derför har jag icke reserverat mig. Inom ut¬
skottet voro vi alla ense derom, att utskottets betänkande skulle
vara så affattadt och ärendet beredas på ett sådant sätt, att Piks-
dagen hade i sin hand att, om den sådant önskade, göra en eventuell
tullförhöjning fullt effektiv, och sedan utskottet vidtagit alla för
vinnandet af detta ändamål nödiga åtgärder, hade, synes det oss,
utskottet fullgjort sitt åliggande.
Herr Bokström: Då jag varit med om det förslag, som be¬
villningsutskottet här framlagt, och jag sålunda är medansvarig
för dess fel och brister, skall jag nu be att innan frågans afgörande
fä yttra några ord.
Måndagen den 30 April, f. in.
33 Nso 41.
Den första frågan är ju den, om den statsbrist, som skulle fyllas, Ang. höjning
är verklig eller icke? I detta hänseende har bevillningsutskottet af tullen å
ickij »Klint; varu sa lamgt ineu uenua uns t, sum man v emu pasta.
Jag beklagar, om dessa lösa förmodanden skulle vinna mera af¬
seende än de af utskottet framlagda siffrorna. Att åsidosätta eller
slå döförat till för denna brist är dock detsamma som att organi¬
sera en växande statsbrist, hvilken torde kunna blifva så mycket
mera besvärlig, som man nästa år behöfver göra ytterligare an¬
strängningar för att skaffa statsverket penningar till betäckande
af de då ökade utgifterna för försvarsväsendet.
bevillning; men man torde väl äfven böra tillse, huruvida det är
möjligt att vinna målet på denna väg, helst tilläggsbevillningen
först nästa år inflyter och sålunda icke kan fylla den för detta år
beräknade bristen. Emot ett sådant förslag skall komma att an¬
föras, att den utvägen redan är i hög grad anlitad och att till-
läggsbevillningen är byggd på eu bevillningsförordning, hvars oegent-
ligheter och orimligheter äro från alla sidor erkända,-hvarför också
denna förordning är under omarbetning. Vidare måste man i fråga
om den bevillning, som skall till statsverket utgöras, också tänka
på den direkta skatten till kommunen, som derpå är byggd. Lägger
man dessa skatter tillsammans, så blir det en ganska betydande
summa, och man kan icke ohejdadt fortgå på den vägen.
Beträffande vidare öfriga till buds stående utvägar för bristens
fyllande, kaffetullen eller ökad beskattning på bränvin, har redan
utförligt angifvits hvarför bevillningsutskottet för sin del föredragit
kaffetullen, så att jag icke vidare skall uppehålla mig vid den frågan.
Skälet, hvarför utskottet icke kunnat fästa något afseende vid för¬
slaget om införande af en förhöjd tobakstull, är ju, såsom af den
nästföregående talaren framhölls, att denna fråga sammanhänger
med frågan om accis på tobaksodlingen, hvilken senare fråga tyd¬
ligen i närvarande ögonblick är alldeles outredd, hvarför man icke
nu i riksdagens sista timme kan våga tillgripa denna utväg.
Till den kraft och verkan det hafva kan skall jag anhålla att
få yrka bifall till utskottets förslag i den nu föredragna punkten.
Herr Norman: Jag skall icke förlänga diskussionen, utan
endast tillkännagifva, att jag yrkar afslag på utskottets förslag i
denna punkt.
Herr Johansson frän Stockholm: Då det talats så mycket om
det obegripligt lina väderkorn, som kaffegrossörerna här i Stockholm
skulle hafva, så vill jag endast säga, att jag för min del icke tror,
att det är så farligt med den fina lnkten i detta fall. Ehuru jag
sjelf icke handlar med kolonialvaror, är jag dock så pass inne i
förhållandena, att jag med bestämdhet kan säga, att det icke fins
Andra Kammarens Prat. 1894. N:o 41. 3
iranuagt Destamaa sinror, oen mot uessa silrör nar lcae någon
kontraräkning framstälts, endast några lösa förmodanden, att det
Hen andra frägan blir, huru denna brist skall tyllas. Het kan
iu sägas, att man dervid i första rummet borde tänka på tilläggs-
Jf:o 41.
34
Måndagen den 30 April, f. m.
Ang. höjning
af tullen å
kaffe och
kaffesurrogat.
(Forts.)
någon kaffeimportör i Stockholm, som för närvarande gör några
spekulationer på grund af den möjligen blifvande kaffetullen. Och
jag frågar: om så verkligen vore förhållandet, ’att det vore stora
affärer gjorda på grund af emotsedd höjd tull, och denna, såsom det
nu vill synas, icke kommer till stånd, hur pass godt har då väder¬
kornet varit? Jo, det hade då ledt till förlust. Yi hafva nyss
hört, att det vore meningen, att, om beslutet om den förhöjda kaffe-
tullen vinner Riksdagens bifall, detta beslut skulle omedelbart träda
i kraft. Detta »omedelbart» kan vara liktydigt med efter några få
timmar, och under sådana förhållanden kan jag icke förstå, hvilken
olika effekt det skulle hafva, om denna fråga behandlats i dag eller
i går. Jag är för min del öfvertygad derom, att ståndpunkten är
densamma i dag som den var i går. Är det icke något annat hinder
i vägen, så icke rigtas kaffeimportörerna på grund deraf, att frå¬
gans behandling uppskjutits till i dag.
Jag tycker för öfrigt icke om kaffetullen. Men jag skall emel¬
lertid icke göra något yrkande, utan har blott velat uttala den
meningen, att det icke torde vara så farligt med den affärsspeku-
lation, som mången tyckes frukta för skola uppstå, derest Riks¬
dagen beslutar den föreslagna kaffetullens införande.
Herr Bexell: Jag vill blott tillkännagifva, att jag kommer
att rösta för afslag å den ifrågasatta förhöjningen å kaffetullen.
Såsom en lämplig beskattning vill jag i stället föreslå en för¬
höjning af vintullen. Det vinlager, som före sista tullförhöjningen
infördes, torde nu vara utsupet, och det kan derför icke vara nå¬
gon risk att nu höja tullen. Med afseende på denna artikel kunna
icke sådana falsarier förekomma, som ega rum i fråga om kaffe, i
synnerhet på landet, der man mången gång för åtnöja sig med in¬
hemska surrogat i stället för importeradt kaffe.
Jag yrkar afslag på den föredragna punkten.
Härmed förklarades öfverläggningen afslutad. I enlighet med
derunder gjorda yrkanden gaf herr talmannen propositioner dels
på bifall till och dels på afslag å utskottets hemställan samt för¬
klarade sig anse den senare propositionen med öfvervägande ja be¬
svarad. Som votering emellertid begärdes, blef nu uppsatt, ju¬
sterad och anslagen en så lydande omröstningsproposition:
Den, som afslår bevillningsutskottets hemställan i l:a punk¬
ten af betänkandet n:o 20, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är nämnda hemställan af kammaren bifallen.
Måndagen den BO April, f. m.
35
N:o 41.
Omröstningen utföll med 149 ja mot 63 nej; varande alltså Ang. höjning
utskottets hemställan af kammaren afslagen. af tullen a
kaffe och
Vid föredragning af punkten 2, deri utskottet, under förutsätt- kaffe,urro9ai-
ning af bifall till sitt under punkten 1 framstälda förslag, hem- <Forte')
stält om beslut i syfte att den föreslagna höjningen af tullen å
kaffe och kaffesurrogat måtte så fort ske kunde träda i kraft, be¬
gärdes ordet af
Herr Johansson i Noraskog, som yttrade: Efter den ut¬
gång, som lista punkten i utskottets betänkande nu fått, faller af
sig sjelft, att utskottets hemställan i den nu föredragna punkten
måste anses förfallen.
Jag yrkar således, att densamma måtte afslås.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan förklarades hafva
förfallit i följd af kammarens i afseende å punkten 1 fattade
beslut.
I punkten 3 hemstälde utskottet:
att herrar Samzelius’ och W;crns motioner, den sistnämndes
i hvad densamma afsåge tullen å kaffe och kaffesurrogat, måtte
anses besvarade genom utskottets gjorda hemställanden.
Herr Johansson i Noraskog erhöll ordet och anförde: Genom
det beslut, kammaren nyss fattat, är det klart, att de i denna punkt
omnämnda motionerna blifvit afslagna.
Vidare yttrades ej. Punkten bifölls.
Punkterna 4 och 5.
Biföllos.
»
Under punkten 6 hemstälde utskottet: Ang. höjning
af tullen å
att herr Larssons ofvan omförmälda motion, i hvad densamma spritdrycker.
afsåge tullbevillningen, icke måtte vinna Riksdagens bifall.
Ordet begärdes af
Herr Bergendahl, som anförde: Jag hade först tänkt göra
ett enkelt yrkande på bifall till den nu föredragna punkten, men
har sedermera funnit, att det är nödvändigt att återremittera den¬
samma till utskottet, enär ju utskottet behöfver vidtaga nödig ut¬
redning icke allenast i afseende på den föreslagna tullsatsen, utan
äfven i fråga om den härmed i samband varande motionen om för¬
höjd skatt på bränvin.
N:o 41.
36
Måndagen den 30 April, f. m.
Ang. höjning
af tullen å
spritdrycker.
(Forts.)
Ang. hvithets-
so eker tillverk
ning saf giften.
Då jag således anser, att utskottet behöfver taga saken i för-
nyadt öfvervägande, anhåller jag att få yrka punktens åter¬
förvisande till utskottet.
Herr Sjö yttrade: Då jag har samma uppfattning som den
föregående talaren beträffande denna punkt, kan jag icke annat än
instämma i hans yrkande, att densamma måtte återremitteras till
utskottet. En sådan åtgärd torde vara nödvändig, för så vidt man
nemligen vill se realiserade de önskningar, som vid behandlingen
af den lista punkten uttalats om en förhöjd till ver kningsskatt på
bränvin, med hvilken också följer en förhöjd tull på utifrån im¬
porterade spritvaror.
Jag instämmer således i yrkandet om denna punkts åter¬
remitterande till utskottet.
Häruti instämde herrar Petersson i Boestad, Anderson i Has-
selbol, Svensson från Karlskrona och Alsterlund.
Herr Olof Jonsson i Höft Jag skall också be att få under¬
stödja yrkandet om återremiss, men icke i det syfte, som af de
båda föregående talarne angifvits, utan helt enkelt derför, att jag
på grund af ett formelt skäl anser en sådan nödvändig. Detta for¬
mella skäl består deri, att betänkandet om höjning af tillverk-
ningsskatten på bränvin ännu icke är af kammaren behandladt.
Men att återremittera punkten i det syfte, att denna förhöjning
beslutas, det är icke min ståndpunkt.
Öfverläggningen var härmed slutad.
Efter af herr talmannen gifna propositioner dels på bifall till
utskottets hemställan och dels på punktens återförvisande till ut¬
skottet, biföll kammaren utskottets hemställan.
Härefter föredrogs bevillningsutskottets betänkande n:o 21,
angående hvitbetssockertillverkningsafgiften.
Med anledning af en inom Första Kammaren af herr C. F.
Wcern afgifven motion, n:o 23, hemstälde i nämnda betänkande
utskottet:
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att
Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida och i hvad mån
ändring i gällande bestämmelser angående beskattningen af hvit-
betssockertillverkningen samt ändring i dermed sammanhängande
förhållanden erfordrades i och för vederbörligt tillvaratagande af
statsverkets finansiella intressen.
Måndagen den 30 April, f. in.
37
S:o 41.
Häremot hade reservationer afgifvits:
af herrar Stephens, Almström och Berg; samt
af herr J. H. G. Fredholm.
Ang. hvitbets-
so eker tillverk¬
ning saf giften.
(Forts.)
Efter föredragning af ärendet anförde
Herr Bengtsson i (fulläkra: Herr talman, mine herrar! Val
vetande, att det icke tjenar till mvcket att yttra sig i denna fråga,
som blott på ett undantag när gäller en enda provins inom landet,
ber jag dock att få yttra några ord med anledning af det före¬
liggande betänkandet. Dock vill jag först förutskieka den upp¬
lysningen, att jag för min del ingalunda vill bestrida det på¬
ståendet, att staten förlorar på den inhemska sockertillverkningen,
att statens inkomster blifva betydligt mindre, än hvad de skulle
blifva, om man importerade allt socker ifrån utlandet, så att sta¬
ten då finge uppbära tull härför. Men samma anmärkning kan
göras mot all industriel verksamhet inom vårt land. Ty det är
helt naturligt, att om vi icke hade någon fabriksverksamhet, utan
skulle importera allt möjligt, som vi behöfde, och om på de impor¬
terade varorna vore åsatt eu ganska hög tull, så skulle staten få
ganska stora inkomster och mycket mera i tull, än hvad den nu
får i bevillning från de fabriker, som fabricera dessa varor. Men
en annan fråga är det, huruvida vårt land skulle kunna tåla vid
en export af de många millioner hvarje år, som skalle erfordras
för att inköpa alla de varor, vi behöfva.
Hvad nu föreliggande betänkande beträffar, vågar jag med be¬
stämdhet påstå, att de förutsättningar, som utskottet stöder sina
beräkningar på, nemligen kontroll- och justeringsbyråns uppgifter,
der det beräknas, att statens inkomster skola betydligt sjunka för
åren 1894 och 1895 — dessa beräkningar enligt mitt förme¬
nande icke alls äro hållbara. Enligt dem skulle statens inkomster
under år 1894 å artikeln socker komma att uppgå endast till
9,595,000 kronor mot 11 å 11 V2 millioner kronor, som staten der¬
för haft under trenne föregående år. För att visa detta har man
gått ut från den förutsättningen, att då samtliga fabriker i Skåne
under januari och februari månader detta år afverkade 117,100 ton
råa betor, skulle man under de kommande höstmånaderna i år af¬
verka cirka 440,000 ton betor. Men jag vädjar till herrarne sjelfva,
huruvida det är skäl att bygga sina beräkningar på en skörd, för
hvilken man ännu icke ens nedlagt utsädet i jorden. Det är vis¬
serligen sant, att om man bereder sin jord väl, kan man vänta eu
rik skörd, men den, som aldrig så litet idkat jordbruk, borde också
kunna medgifva, att det ibland icke hjelper, huru mycken möda
och arbete man nedlägger på skötseln af jorden och utsädet, att man
ändå ofta icke kan frambringa rika skördar. Det kunna vi icke
hjelpa. Det är en annan magt, som bestämmer detta. Och det
kan derför mycket väl hända, att det qvantum betor, som kontroll-
och justeringsbyrån beräknat komma att afverkas vid de skånska
sockerfabrikerna under höstmånaderna, blir betydligt mindre. Först
Nso 41.
38
Ang. hvitbets-
sockertillverk-
nings af giften,
(Forts.)
Måndagen den 30 April. f. m.
och främst har justeringsbyrån beräknat eu skörd äf 15 ton på
hvarje tunnland. Men, mine herrar, mången gång hafva jordbru¬
kare i Skåne fått nöja sig med 9 ä 10 ton betor på tunnlandet.
Det är en mycket stor skilnad. Vidare har man vid beräkningen
utgått från den förutsättningen, att de betor, som skördas tillhö¬
sten, skola innehålla minst 10 % sockerhalt. Detta är mycket bra, men
det är alldeles icke någon säkerhet. Om bevillningsutskottet eller
justeringsbyrån skulle kunna lemna garantier för sina förutsätt¬
ningar, ja, då skulle det vara ett mycket lyckligt förhållande att
odla betor i Skåne. Men det kunde dock blifva ganska dyrt för
dem att försöka garantera något sådant. Jag kan för min del icke
heller finna orsaken, hvarför icke utskottet, då det sjelf vidfoga!
en tabell vid betänkandet, hellre har tagit medeltalet af socker-
halten, sådan den visat sig verkligen finnas i betorna under de 12
år, för hvilka utskottet gjort upp tabellen. Då hade man kommit
till det resultat, att man blott fått beräkna 9,2 %] och de af
herrarne, som äro litet hemma i sockerbetsodlingen, veta ganska
väl, att 1 % dervidlag spelar en ganska betydande roll. Men jag
förmodar, att utskottet icke haft intresse af att visa sockerhalten
vara mindre, än hvad utskottet gjort, emedan det velat framhålla
betodligen i en så lysande dager som möjligt för att komma åt
fabrikerna.
Vidare stöder man antagandet, att statens inkomster skola ga
så mycket ned under åren 1894 och 1895, derpå, att åtskilliga
fabriker äro under anläggning, nemligen vid Svedala, Köpinge,
Kristianstad och på Gotland, d. v. s. 4 stycken; och att de äldre
fabrikerna utvidgat sin verksamhet. Men äfven härvidlag har
utskottet, enligt mitt förmenande, intet stöd för sitt antagande.
Bättre stöd skulle det haft för ett motsatt påstående, om det velat
begagna sin egen tabell, som vidfogats betänkandet. Ty om her¬
rarne se efter i den tabell, som lemnats af kontroll- och justerings¬
byrån, skola herrarne finna, att år 1887 funnos blott tre fabriker
i .Skåne; sedan 1887 har det visat sig, att fabrikernas antal
stigit till 10. Således är det en ökning af 7, d. v. s. nära dubbelt
så många, som man nu förestält sig att ökningen skulle blifva.
Men icke dess mindre hafva statens inkomster af artikeln socker
icke gått ned under den tid, denna ökning i fabrikernas antal egt
ruin, med mer än 39,000 kronor. Staten både år 1877 en inkomst
å artikeln socker af 11,592,000 kronor, och under år 1893 en in¬
komst af 11,553,000 kronor. Således, oaktadt dessa 7 fabriker till¬
kommit sedan år 1887, hade statens inkomster icke minskats mera på
ifrågavarande artikel än med 39,000 kronor. Nu ber jag herrarnq
komma i håg, att detta resonnement icke gäller hvad staten förlorade
på fabrikerna, om man tager hänsyn till skilnaden emellan den in¬
komst, staten nu har, och den, som staten skulle få, om inga fa¬
briker funnes till, utan här gäller frågan endast, att utskottet
velat visa, ätt statens inkomster skulle för åren 1894 och 1895 gå
ned med 2 millioner kronor; men härför har utskottet icke det
ringaste stöd i den tabell, som utskottet här sjelf bifogat, ty deri
X:o 41.
Måndugen den 30 April, f. m.
visar utskottet sjelf tydligt och klart, att statens inkomster sedan Ang. hvitbets-
år 1887 icke gått ned med mer än 39,000 kronor till följd deraf, socktrtillvcrk-
att sockerfabrikernas antal ökats med 7. Jag tror således, att
man stöder sina yttranden på alldeles för lösa grunder, tv hvarken or s'
utskottet eller kontroll- och justeringsbyrån hafva framlagt några
fakta för sina påståenden, utan det är helt och hållet lösa an¬
taganden. Man stöder sig på, att man i Skåne under år 1894
skall odla betor på så och så många tunnland. Man stöder sig på,
att i Skåne skall till hösten skördas så och så inånga ton betor
per tunnland. Man stöder sig vidare på antagandet, att dessa be¬
tor skola innehålla en sockerhalt af 10 %. Men jag vill ännu en
gång säga: kunna bevillningsutskottets ledamöter eller de herrar,
som uppsatt denna promemoria, garantera för att så skall inträlfa?
Det kan blifva ganska stora felräkningar i det fallet. Jag tycker
deremot för min del, att när man vill visa någonting, så bör man icke
bygga på lösa antaganden, utan åtminstone stödja sina antaganden på
något, som inträffat under de föregående åren. För öfrigt har man
icke ännu hunnit att tillämpa den höjda skatt, som Riksdagen
ålade sockerfabrikationen i fjol. Men ändå vill man allaredan gå
åstad med en ny skrifvelse till regerignen och säga, att regeringen
skall taga i öfvervägande, om det icke vore skäl i att ytterligare
förhöja skatten. o
Jag ber äfven, medan jag har ordet, att få gendrifva ett ytt¬
rande. som här i denna kammare fäldes under debatten om kaffe¬
tullen. Jag skulle icke gjort det, om det icke varit en person
från Skåne, som fält det yttrandet, så att. det möjligen af den an¬
ledningen kan vara så nrycket större skäl att upptaga det till be¬
mötande och till upplysning för de herrar, som icke Känna till för¬
hållandena. En kamrat på malmöbänken säde nemligen, att det
fans exempel på att vissa fabriker i Skane hade allaredan, till
fullo eller i det närmaste, som han uttryckte sig, under första
året förtjent in hela anläggningskostnaden. Men, mine herrar,
för så vidt mitt ord får gälla någonting härvidlag, ber jag att få
upplysa, att jag ej vet någon fabrik, som ens förtjent >/4 af an¬
läggningskostnaden under första året, och derför skulle det för¬
våna mig rätt mycket, om någon skulle kunna visa motsatsen.
Herr talman! Jag anhåller att få sluta som jag började.
Jag erkänner villigt, att staten har förlust af den inhemska soc¬
kertillverkningen, i motsats mot hvad staten skulle hafva, om man
importerade hela vårt sockerbehof, och staten derför uppbure tull.
Men jag tror icke att man bör se så noga på detta. Ty som jag
förut nämnde, går det icke an att exportera många millioner
om året. Jag vill derför på det allra bestämdaste motsätta mig,
att man grundar en ny beskattning pa så lösa grunder, som be¬
villningsutskottet liär framlagt, eller, rättare sagdt, att man be¬
slutar en skrifvelse till regeringen derom.
Äfven är jag lika villig som någon annan att erkänna, att jag
tror, att efter någon tids förlopp, då de nya fabrikerna hunnit att
stadga sig litet, man möjligen kan höja accisen och ändra beskatt-
N:o 41.
40
Måndagen den 30 April, f. in..
Ang. hvitbeta- ningsförhållandena till mera fördel för staten, än de nu äro. Men
sockertillverk- jag tror icke, att det nu är skäl att göra det, innan man ens hun-
mngsafgijten. nJt se verkningarna af den beskattning, som Riksdagen förra året
Jag ber till sist att få anföra samma skäl för afslag å ut¬
skottets hemställan, som af reservanterna från Första Kammaren,
herrar Stephens, Almström och Berg, blifvit framhållna i reser¬
vationen i följande ord: »Då Riksdagen så nyligen som sistför-
flutna år efter föregående uttömmande utredningar och med höj¬
ning, af den förut stadgade beräkningen af betornas socker halt fattat
definitiva beslut rörande hvitbetssockertillverkningens beskattning
för en längre framtid, och då i förtroende till härigenom vunnen
stadga en jemförelsevis storartad industri med dyrbara anlägg¬
ningar inom rikets södra del utvecklats, hvilkens bestånd skulle
skadas och, hvad de senast anlagda sockerbruken vidkommer, san¬
nolikt ruineras af den åtsyftade åtgärden — då vidare den höj¬
ning i jordbruksnäringens afkastning och den förbättring i jord-
bruksarbetarnes ställning, som med denna premieringsbeskattning
åsyftats . och delvis redan vunnits i nämnda bördiga landsdelar,
åter derigenom skulle gå förlorad, synes det, som om Riksdagen
utan fog skulle svika den nya industriens berättigade förhopp¬
ningar på stadga för sin rörelse, om Riksdagen skulle redan nu
besluta vidtaga förberedande åtgärder för nya förändringar i denna
närings beskattning.»
Herr talman! Jag anhåller att få yrka afslag å utskottets
betänkande.
Häri instämde herrar Sjö och Peterson i Hasselstad.
Herr J. H. G. Fredholm yttrade: Herr talman! Den siste
talaren sade, att de skäl, som utskottet anfört för sin hemställan
till Riksdagen att i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla om eu ut¬
redning af hvitbetssockerbeskattningen, stödt sig på lösa uppgifter.
Utskottet har alls icke gjort något annat än stödt sig på de offi¬
ciella uppgifter, som utskottet fått till sitt förfogande, och huru¬
vida dessa uppgifter äro lösa eller icke lösa, derom vill jag icke
fälla något omdöme. Men jag vill bestrida talarens befogenhet att
med afseende på det antal tunnland, som användas för betodling,
med afseende på den skörd af betor på tunnlandet, som är beräknad,
och med afseende på det sockerutbyte af betorna, som beräknats,
kalla uppgifterna för lösa, tv dessa utskottet lemnade officiella
uppgifter äro grundade dels på kända förhållanden, dels på
redan förvärfvad erfarenhet, som på statistisk väg blifvit noga
utrönt. Dessa uppgifters rigtighet blir icke häfd derför, att det
till sommaren möjligen kan inträffa ogynsamma naturförhållanden,
som kunna minska skörden på tunnlandet och nedsätta sockerhalten
hos betorna. Att på grund af ett sådant antagande, hvars möjlig¬
het visserligen icke kan bestridas, men för hvars rigtighet icke
M&ndngen den 30 April, f. m.
41
N:« 41.
kan ställas några som helst garantier, kalla uppgifterna för lösa, Ang. kvitbete-
anser jag icke vara berättigadt. sockeruiivtrk-
Dessa af utskottet lemnade uppgifter äro grundade på en nog- nm9*"f9if**n-
grann statistisk kännedom af hvad som har varit, och af hvad som ' or s'
har varit har man rättighet att draga slutsatser med afseende på
hvad som i framtiden kan hända. Ett sådant tillvägagående
är tillika den enda väg, på hvilken man kan bilda sig ett omdöme
om hvad som i framtiden kommer att ske. Den siste talaren ville
af den vid betänkandet fogade tabellen — hvilken han kallade ut¬
skottets egen tabell, men som icke är utskottets egen, utan, på
sätt angifvet är, utgör bilaga till den af kontroll- ocli justerings-
byrån afgifna P. M. — han ville, säger jag, af den tabellen, som
räcker till och med år 1893, räkna ut, huru det kan komma att gestalta
sig under åren 1894—95, men han ville icke taga någon hänsyn
till deu promemoria, som föregår tabellen, och der en dylik kalkyl
är gjord, med hänsyn tagen till senare vunna upplysningar. Denna
af kontrollbyrån uppgjorda kalkyl grundar sig dock på säkra upp¬
gifter om den areal, som under innevarande år kommer att användas
till betodling, och hvilken är betydligt större än föregående år, men
sådant oaktadt vill den siste talaren ändock låta den statistik, som
endast sträcker sig till och med 1893, vara afgörande vid ett bedömande
af huru händelserna komma att aflöpa åren 1894—95. Jag tror
icke, att detta är ett rigtigt sätt att kalkylera, utan man måste
väl skänka kontrollbyråns kalkyl större kredit. Icke heller blifver
sockerfrågan mera belyst genom förebringande af sådana skäl, som
dem den senaste talaren anfört.
Jag har tillåtit mig vid detta betänkande foga en reserva¬
tion, hvaruti jag uttalat den önskan, att i skifvelsen till Kongl.
Maj:t kraftigare måtte betonas vigten af att noggrant utreda frågan
om sockerbeskattningen, och detta icke blott så, att man för be¬
skattningen uppställer en annan grund än den hittills gällande,
så att skatten kommer att utgå af tillverkningsprodukten, utan
äfven med afseende på eu eventuel höjning af skatten.
Jag fäster synnerligen .stort afseende vid den först nämnda
omständigheten, derför att, med den utveckling som sockerfabrika-N
tionen nu tagit, det ögonblick icke torde vara långt aflägset —
det har beräknats inträffa redan nästa år — då vi få en produk¬
tion, som är större än konsumtionen. Om det då blir fråga om
att i utlandet söka ett aflopp för öfverskottet i produktionen, skola
herrarne få se, att samtidigt kommer att framställas ett icke obe-
rättigadt kraf på att erhålla restitution för den erlagda skatten,
och det blir då återigen en strid om restitutionens rätta storlek,
emedan denna illa afpassad kommer att få en mycket stor finansie!
räckvidd. Det är lättare och äfven rättvisare att medgifva eu
restitution för den erlagda skatten vid utförseln, då man lägger
skatten på sjelfva den tillverkade produkten, än då man grundar
skatten på en beräkning af det utbyte, som kan erhållas af rå¬
varan. — Detta är det första, som jag anser vara vigtigt att för
regeringen betona.
N:o 41.
42
Måndagen den 30 April, f. in.
Ang. hvitbets-
sockertillverk-
ningsafgiften.
(Forts.)
Det andra är det, att det enligt mitt förmenande icke låter
sig göra att bibehålla ett så stort skydd för denna näring, som
den nu har. Då tullen på socker uppgår till 90 ä 100 % af varans
värde, och då accisen icke utgör mer än hälften deraf, är det tydligt,
att denna näring åtnjuter ett tullskydd af omkring 50 % utaf
varans värde. Den saken blir alldeles tydlig och klar, om den
icke varit det förut, i samma ögonblick, som staten upphör att få
någon inkomst af sockertullen, ty då är denna tull faktiskt icke
längre någon finanstull, utan då är den helt enkelt en skyddstull,
som verkar 50 % skydd för den ifrågavarande näringen. Jag tror
icke, säger jag, att det går an, att man bibehåller detta skydd.
Det innebär, som jag nyss nämnde, en skatt af 6 millioner kronor
om året, som det svenska folket skulle få betala till förmån för
denna sockernäring. Jag är mycket villig att erkänna, att denna
näring har stor betydelse för vårt land, men den har på långt när icke
så stor betydelse eller nytta för det svenska folket som våra jern-
vägar, för nvilka dock endast betalas en skatt af 4 millioner kronor
om året. Jag kan aldrig föreställa mig, att den allmänna menin¬
gen i framtiden skall vara benägen att betala så högt pris för
förmånen att få konsumera inhemskt socker. — Det är denna
skattefråga, som det synes mig vara lika angeläget att utreda
som restitutionsfrågan, och att utreda den på ett sådant sätt, att
man kommer till ett resultat, mera tillfredsställande än det, som
framgick af den senaste hvitbetssockerkomiténs arbeten — ett re¬
sultat, som framstäf sockerfrågan i allt för vacker belysning och
derigenom bragt den i dess nuvarande prekära läge. Man måste
väl gå så till väga, att man icke invaggar allmänheten i några
orealiserbara förhoppningar, utan ser saken sådan den i verklig¬
heten är. Detta är bäst äfven för sockerbruken i Skåne, ty om
man icke det gör, befarar jag, att man äfven i vårt land kommer
att få blifva vittne till en sockerkris, likartad med den, som öfver-
gått sockerbruken i främmande länder, och det skulle jag på det
allra djupaste beklaga.
Herr Henricson: Herr talman! Såsom den föregående talaren
framhållit, har utskottet stödt sina beräkningar på officiella upp¬
gifter och icke. såsom talaren på skånebänken förmenade, räknat
med väder och vind. Hade utskottet detta gjort, så hade det kanske
varit förtjent af det klander, som denne talare rigtade mot det¬
samma, men då det är officiella uppgifter, som ligga till grund
för beräkningarna, tror jag, att detta klander icke är berättigad!.
Till dessa officiella uppgifter hör också ett komitébetänkande i
denna fråga, och der är angifvet, huru stor medelskörden varit på
hvarje tunland, och efter denna uppgift är beräkning gjord. Likaså
är i komitébetänkandet angifvet, huru stor sockerprocent betorna
lemnat i utbyte, och då det visat sig, att denna procent år från år
varit i stigande, har man icke haft anledning att antaga, att den
hädanefter skall komma att sjunka. Det är på dessa skäl, utskottet
Måndagen den 30 April, f. m.
43
N:o 41.
kommit till det slut, som här föreligger, och jag anhåller derför hvitbeta-
om bifall till utskottets hemställan. ning tafgiften.
Herr Bengtsson i Ghrllåkra: Jag skall icke kifvas med de ärade (Fort8-)
ledamöterna af bevillningsutskottet om huruvida de ha rätt eller ej,
då de påstå, att jag mot dem uttalat en orättvis beskyllning. Jag
har icke sagt, att bevillningsutskottet har gjort upp tabellen — det
har ju kontroll- och justeringsbyrån gjort — men jag har sagt,
att utskottet stödt sina beräkningar på denna tabell, och det för¬
modar jag, att man måste gifva mig rätt uti. Vidare måste väl
hvar och en medgifva, att kontroll- och justeringsbyrån vid sin
beräkning af de förluster, som staten skulle lida under åren 1894
—95, hvilken beräkning bevillningsutskottet lagt till grund för sin
framställning, stödt sig på sådana förhållanden som resultatet af
en skörd, hvartill utsädet ännu icke är nedlagdt i jorden. Så har
faktiskt skett vid beräkningen af den mängd betor, som socker¬
fabrikerna skulle komma att afverka under kampanjen september
—december 1894. Ty det är onekligen på denna af kontroll- och
justeringsbyrån verkstälda beräkning, som bevillningsutskottet till
största delen stödt sina uppgifter. Jag har icke heller beskylt
bevillningsutskottet för att ae begagnat falska uppgifter, men jag
har sagt, att utskottet stödt sina beräkningar på förutsättningar,
som icke finnas i verkligheten, ty 1894 års betskörd är ännu icke
inskördad. Man kan således alls icke veta, huru mycket de skån¬
ska fabrikerna skola afverka under kampanjen oktober—december
1894.
Herr Collalider: Från samma håll, som den senaste talaren
representerar, hörde man vid 1893 års riksdag framhållas, då en
ändring i hvitbetssockerbeskattningen beslöts, att med de föreslagna
afgifterna skulle knappast de då nyanlagda fabrikerna kunna reda
sig. De gamla fabrikerna, som hade större styrka, skulle kanske
kunna bära dem. Man ansåg emellertid, att skatten var så väl
afvägd efter förmågan att bära den, att man nästan skulle kunna
motse eu mera normal utveckling och en måttlig inkomst af denna
industri. Hvad har sedan dess inträffat? Riksdagen hade icke väl
slutat sitt arbete bär, förrän genast inbjudningar utfärdades till
nya företag inom denna industri. Detta är ett faktum, som icke
kan bestridas. Äfven om kontroll- och justeringsbyrån möjligen
skulle ha tagit miste i sina beräkningar öfver den mängd betor,
som kommer att afverkas under den närmaste höstkampanjen och
under år 1895, ett kunna vi vara förvissade om, och det är, att
inom en ganska kort framtid hvitbetsodlingen skall täcka landets
konsumtion af socker. Man får icke blunda för detta förhållande.
Presidenten Wmrn har i sin motion tydligt framhållit de national¬
ekonomiska vådor, som kunna blifva följden af en öfverproduktion,
och de stora förvecklingar, som i sammanhang dermed kunna upp¬
stå. Således kan det väl icke vara annat än rigtigt att i tid
undersöka, huruvida Riksdagens beslut år 1893 var väl afvägdt.
N:o 41.
44
Mändagen den 30 April, f. m.
Ang. hvitbets-
sockertillverk-
ning saf giften.
(Forts.)
Riksdagen hade då kanske icke annat än det komitébetänkande,
som då förelåg, att stödja sitt omdöme på, men i detta komité¬
betänkande hade man sett saken i alldeles för mörk dager för fa¬
brikerna; det är något, som är säkert. Det är icke för att på
något sätt skada näringen, som utskottet föreslagit denna skrif¬
velse till regeringen, utan detta har just skett i afsigt att komma
derhän, att icke ett oförståndigt inrusande på denna bana skall
ega rum.
Det finnes här eu bestämd gräns för tillverkningen. Man kan
icke med stort hopp om framgång åstadkomma en tillverkning, som
går till utlandet på grund af der rådande förhållanden. Och äfven
om man kunde motse, att öfverproduktionen här skulle finna af¬
sättning i utlandet till lönande pris, är det af vigt, att restitu-
tionsfrågan må kunna få en tillfredsställande lösning, tv derför-
utan kan ingen export komma till stånd. Men då är det också
gifvet, såsom af en föregående talare anförts, att, om man icke har
en produktbeskattning införd, ingen säker grund finnes för en
rätt afvägd restitution. Restitution beräknad efter nuvarande be-
skattningsgrund — den å sockerbetan — kan lätt leda till ett
premieringssystem, något som i andra länder visat sig vara till
skada.
Utskottets betänkande stöder sig icke endast på de erinringar,
motionen innehåller, utan äfven på de upplysningar, som senare
kommit utskottet till hända. Det ligger i denna närings intresse
likasom i landets nationalekonomiska intresse, att en utredning
blir verkstäld i god tid, så att man icke nödgas utföra en sådan,
då man står, så att säga, alldeles inför dörren att besluta.
Om Kongl. Maj:t till nästa år kan framlägga en sådan utredning,
är man bättre i tillfälle att för framtiden kunna rätt bedöma
saken.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Herr Andersson i Malmö: Herr talman, mine herrar! Min
ärade vän och kamrat på skånebänken, herr Jöns Bengtsson, till¬
vitade mig, då han för en stund sedan hade ordet, att jag förut
under sammanträdet i dag kommit fram med en osanning i fråga
om den inkomst, som våra sockerfabriker i Skåne lemna. Med an¬
ledning af den långt framskridna timmen och då jag icke har det ma¬
terial till hands, som bevisar mitt påstående, skall jag nu icke
närmare inlåta mig på denna fråga. Att jag ej deltagit i diskus¬
sionen eller gjort något yrkande på högre beskattning, då denna
fråga förut varit föremål för öfverläggning i kammaren, har be¬
rott på det stora intresse, jag hyst ocn hyser för denna industris
framgång. Men kommer denna fråga på tal en annan gång inom
Riksdagen och jag då sitter som representant i denna kammare,
skall jag söka framlägga silfror, som skola visa, att jag icke talat
någon osanning, utan full sanning. De summor, som blifvit in-
tjenta vid våra sockerfabriker, äro stora. Jag vill endast i förbi¬
gående nämna, att vid ett skånskt sockerbruk disponenten har en
Måndagen den 30 April, f. m.
45
»so 41.
lön af endast 4 å 6,000 kronor, men hans tantiéme uppgår till Avg. hvithets
mellan 20 och 30,000 kronor. Blott detta lilla sakförhållande kan fockertilherk
gifva ett stöd åt den uppfattning jag på förmiddagen i dag ut-
talade.
Med afseende på nu föreliggande fråga ber jag att få yrka
bifall till utskottets förslag.
Herr Pehrson i Törneryd: Blott några få ord med anledning
af hvad nu senast under diskussionen blifvit yttradt. Det må vara
en sanning, att de äldre fabrikerna i fråga både hafva förtjena!
mycket penningar och komma att göra det under den närmaste
framtiden, och att med afseende på den vinst dessa fabriker lemnat
sina egare man till äfventyrs kunde sätta i fråga en ytterligare höj¬
ning af accisen. Men jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå,
att det är icke nog att se frågan endast ur en sådan synpunkt,
utan att vi äfven måste tänka på de fabriksanläggningar, som nu
pågå. Frågan har varit före så nyligen som vid nästlidne riksdag.
Med anledning af hvad som då bestämdes med afseende på den
accis, som skulle erläggas af äldre och nyanlagda fabriker, hafva
dess flere anläggningar, om icke blifvit fullt utförda, så dock fak¬
tiskt beslutade, och så mycket har redan äfven i senare afseendet
blifvit åtgjordt, att en återgång icke lär kunna sättas i fråga.
Den, som tänkt på att anlägga en sådan fabrik, har säkerligen re¬
dan vidtagit så stora anordningar, förenade med så afsevärda kost¬
nader, att det enligt mitt förmenande skulle vara mycket obetänk¬
samt handladt af Riksdagen, om den skulle gå till väga så, att
den, efter att 1893 hafva tillförsäkrat dessa fabriker vissa vilkor
och bestämmelser, hvarefter de kunde rätta sig, redan nu skulle
vidtaga eu åtgärd, som skulle gå ut på, att dessa bestämmelser
icke vidare vore att trygga sig vid. Stabilitet är af nöden öfver
allt inom näringslifvet och sannerligen ej minst här. Af sådan
anledning ber jag att få yrka afslag på utskottets hemställan.
Med herr Pehrson förenade sig herrar Larsson i Fole, Ola
Bosson Olsson och Norrby.
Vidare anförde:
Herr Sjö: Jag skall be att få förena mig i den siste talarens
yrkande. Äfven jag anser, att, då Riksdagen förlidet år åsatt för¬
höjd accis å hvitbetssockertillverkningen, man icke bör bifalla för¬
slag, som gå i sådan rigtning som det nu föreliggande, innan ännu
accisen hunnit verka. Som bekant, äro fyra fabriker redan under
byggnad och skola börja arbeta inom ej aflägsen framtid. Skall
man då höja skatten så mycket, att rörelsen alldeles skall för¬
störas? Det är ej patriotiskt, det är ej fosterländskt. Då jag så¬
ledes anser, att vi genom ett steg i denna rigtning skulle arbeta
i strid mot hvad allmänt väl kräfver, måste jag, herr talman, yrka
afslag på utskottets hemställan.
N:o 41.
46
Måndagen den 30 April, f. in.
Ang. hvitbets-
s ocker tillverk¬
ning saf giften.
(Forts.)
Herr Olsson i Ornakärr instämde häruti.
Herr Truedsson: Jag skall endast tillkännagifva, att jag an¬
ser mig böra yrka afslag på utskottets hemställan, och det på de
motiv, som af talaren på blekingebänken anförts. Jag anser frå¬
gan vara för tidigt väckt.
Herr Ivar Månsson: Jag begärde ordet med anledning af
den ärade talarens på malmöbänken yttrande. Det är klart, att
sådana uttalanden skola väcka oro i sinnena och framkalla en före¬
ställning, som jag tror kan blifva ganska skef. Sådana påståenden
kunna dock ej tillmätas så stor betydelse, då de till stor del stödja
sig på rykten, som komma i svang. För min del bar jag aldrig,
huru mycket jag än hört talas om dessa sockerfabriker, bort, att
någon af dem förtjenat in hela anläggningskostnaden på ett enda
år. Det är någonting så orimligt, att jag tror det skall blifva
mycket svårt för den ärade talaren att bevisa sitt påstående. Det
är alltid så, att, när någon sak blifvit föremål för uppmärksamhet
och bäres omkring af ryktet, den blir många gånger större än den
i verkligheten är. Så förhåller det sig med det, hvarmed den
ärade talaren vill stödja sitt påstående, nemligen uppgiften om det
stora tantiéme, som tillkommit den verkställande direktören vid
en sockerfabrik. Det förhåller sig så, att denna fabrik är det
största industriella verk, som finnes i landet, åtminstone i södra
Sverige; och dessutom drifves der en bergsrörelse med ett åker¬
bruk på 5 å 6,000 tunnland. Att verkställande direktören vid en
sådan anläggning bar en stor inkomst, kan ju ej förundra. Man
får ej deraf draga den slutsatsen, att inkomsten af sjelfva råsocker-
fabrikationen varit så utomordentligt stor. Då jag såg, med hvil-
ket intresse den nämnda uppgiften mottogs af åtskilliga kamma¬
rens ledamöter, kan jag ej underlåta att bedja berrarne tänka sig
för, innan berrarne fästa allt för stort afseende vid sådana i hast
framkastade uttalanden. Med glädje hörde jag deremot de senaste
talarnes yttranden, herr Pebrsons i Törneryd och herr Sjös. Jag
tror liksom de, att vi måste gifva oss tid att något litet se efter,
huru Riksdagens beslut vid sistlidne riksdag kan komma att verka.
Ty jag är viss på, att kammaren ej vill qväfva denna vigtiga in¬
dustri i dess linda. Man måste gå mycket försigtigt till väga och
åtminstone ej göra såsom en reservant från Stockholm yrkat, nem¬
ligen aflåta en ännu skarpare skrifvelse, än utskottet föreslagit.
Jag har med dessa ord velat uttala en förhoppning, att man
måtte gå försigtigt till väga vid en eventuel utredning och fram¬
läggande af förslag i detta ärende, så att man ej qväfver denna
för Fela vårt land vigtiga industri. Något yrkande har jag ej att
göra, utan får låta saken bero vid kammarens och Riksdagens be¬
slut.
Herr Ericson i Ransta: Jag begärde ordet med anledning af
talarens på blekingebänken anförande. Han framhöll såsom ett
Måndagen den 30 April, f. m.
47
N:o 41.
skäl för afslag, att så många sockerfabriker börjat anläggas sedan Ang. hvithet»-
förlidet år. Jag anser, att just denna öfverspekulation i fråga om‘n^af^ften
anläggning af sockerbruk bör vara ett »gif akt» för Riksdagen ochm
en maning att bifalla hvad utskottet föreslagit. Det torde verk- or 8'
ligen vara af nöden, att Riksdagen skickar ut ett »gif akt», att man
snart står inför dörren af en öfverspekulation. I så fall torde det
vara bättre att göra det nu än framdeles, då det måhända skulle
vara för sent. Kanske förebygges derigenom, att enskilde göra
stora förluster. För öfrigt har utskottet ej föreslagit någon in¬
skränkning af sockerbruksindustrien eller något beslut till dess
nackdel, utan blott och bart en skrifvelse till Kongl. Maj:t i syfte
att få eu utredning af frågan — något som, såsom af diskussionen
framgår, Riksdagen för närvarande saknar — samt ett dermed sam¬
manhängande förslag i ärendet. Om då denna utredning visar, att
en ändring af det beslut, Riksdagen förlidet år fattade, icke är nöd¬
vändigt, så står det ju Riksdagen fritt att ej gorå någon förän¬
dring. Om deremot utredningen skulle visa, att en förändring af
nämnda beslut är nödvändig, så har det ju varit klokt, att en så¬
dan utredning skett, och att Riksdagen på grund deraf kan fatta
beslut, innan det blir för sent. Jag yrkar derför bifall till ut¬
skottets förslag.
Herr Lasse Jönsson i Sandby: Om man kunde antaga, att
ett bifall till utskottets förslag skulle innebära ett »gif akt», en
varning för anläggande af flere fabriker — såsom den nästföregå¬
ende talaren trodde — då kunde det vara någon nytta med denna
skrifvelse. Jag för min del kan ej så uppfatta saken. Tv det är
verkliga hotelser, söm här uttalats af samma män, som äfven för¬
lidet år sutto i bevillningsutskottet, men som i år fått en helt
annan uppfattning än de då hade. Nu talar man om att det är
6 millioner kronor, som den öfriga befolkningen i landet får betala
till producenterna i Skåne. Sådana uttalanden äro egnade att rent
af uppegga en opinion gent emot en viss fabriksrörelse. Det är
detta, som är det farliga i saken. Om regeringen finge ha fria
händer, och Riksdagen derefter utan sådana der hotelser och på¬
tryckningar undersökte saken, så kunde man hoppas, att den kunde
komma att behandlas lugnt och utan förutfattade meningar. Men
om opinionen inom representationen uppeggas på detta sätt, och
om den ena tidningsartikeln efter den andra kommer fram med
sådana uttalanden, som den ärade talaren på malmöbänken hade,
och hvilkas rigtighet han alldeles icke är i stånd att bevisa, då
blir snart den allmänna tanken den, att dessa fabrikers egare »skära
guld med tälgknifvar», och då skall man försöka att på allt sätt
klämma åt denna industri. Man talar så mycket om, hvilka oer¬
hörda inkomster dessa betsockerfabriksegare hafva. Men man talar
ej om, huru mycket sockerraflineringsfabrikerna förtjena eller hvilka
inkomster deras disponenter hafva. Man talar ej om, huru mycket
sockerimportörerna förtjena, huru härvid först kapitalet går ut ur
landet och sedan dessa importörers vinst är så stor, att de kunna
N:o 41.
48
Måndagen den 30 April, f. m.
Ang. hvitbets-
jockertillverk-
ningsafgiften.
(Forts.)
blifva millionärer. Den saken tager man mycket lugnt. Der fin¬
nes ej någon fara. Men när det gäller en svensk industri, svenska
Eroducenter, då är man genast färdig att »klämma till». Om jag
ade tid, skulle jag kunna visa, att det ej är — såsom en föregå¬
ende talare sagt — någon förlust af 6 millioner kronor, som staten
här skulle göra; jag skulle kunna visa, att den summan allt bör
afprutas ej så litet. Jag skall dock ej nu göra det, utan blott,
herr talman, yrka afslag på utskottets hemställan.
Herr Bengtsson i Gfullåkra: Blott ett par ord! Det var
en ledamot af bevillningsutskottet, som, då han här hade ordet,
yttrade, att den ifver, hvarmed man anlägger nya sockerbruk i
Skåne, bevisade, att den skatt, som Riksdagen i fjol åsatte livitbets-
sockertillverkningen, var för liten.
Jag skall upplysa, att så alldeles icke är förhållandet. An¬
ledningen, hvarför man nu gripit sig an med anläggandet af tre
nya fabriker, är naturligtvis den, att man på de orterna varit
länge betänkt på att anlägga sockerfabriker. Men just derför, att
Riksdagen förhöjde skatten, har man med mera ifver tagit i tu för
att få fabrikerna till stånd så fort som möjligt, naturligtvis för
att under en eller två kampanjer tillgodonjuta det högre skydd,
som fabrikerna nu hafva, innan den nya skatten kommer att i sin
helhet tillämpas. Detta är hufvudsakliga anledningen, hvarför
dessa tre fabriker i Skåne så hastigt uppstått. Hvilken som helst
af herrarne, som skulle sätta i gång ett industrielt företag, skulle
naturligtvis taga hänsyn till sådana förhållanden och sätta denna
industri i verksamhet så fort som möjligt. Ty då kunde man ju
under de första åren förtjena mer, än sedan skatten till fullo på¬
lagts. Det är icke tvifvel om, att icke fabrikerna kunna bära den
skatt, som Riksdagen nu ålagt dem. Men ingen kan med bestämd¬
het förutsäga, att det går an att lägga ytterligare nya skatter på
dem. Derför tycker jag, att det kan anstå med den föreslagna
skrifvelsen, till dess att det visat sig, att äfven, sedan fabrikerna
fått den förhöjda skatten, de hafva förtjenat lika öfverdrifna be¬
lopp, som man hittills ansett, att de gjort. Då först må man gerna
öka accisen. För min del skall jag vara den förste att vara med
härom, såvida jag då är närvarande i Riksdagen.
Herr Wijkander: Då de sifferuppgifter, som vi fått från
finansdepartementets kontroll- och jnstermgsbyrå, framlades i kam¬
maren, sökte man insinuera, att de icke voro rigtiga. I dag hafva
vi från statsrådsbänken hört bekräftas, att de under förliden lör¬
dag meddelade siffror voro fullkomligt korrekta. Det missförhål¬
lande i skatteväg, som derigenom blottades, är af den betydelse,
att jag föreställer mig, att det snarare kommer att verka för stor
än för liten sensation i landet.
Då den förste talaren uppträdde, fattade jag honom så, att han
endast sökte mildra intrycket af detta förhållande. Sedan hafva
flere talare uppträdt med yrkande om afslag å utskottets hem-
M&ndngen den SO April, f. in.
49
N:o 41.
ställan. För min del får jag uttala såsom min uppfattning, att Ana- hvitbets-
det förslag, som utskottet framstält, är det allra minsta, som i sockertillverk-
saken kunnat åtgöras. Det missförhållande, som här förekommer, ni”9(ta^l{ e"
är så stort, att jag är fullt öfvertygad derom, att, om icke formella 1 or s'
skäl lagt hinder i vägen derför, förslag till ändring i nu gällande
föreskrifter angående hvitbetssockertillverkningsafgiften skulle af
bevillningsutskottet hafva framlagts för kamrarne. Men då Riks¬
dagen så godt som bestämt skatten till nästa sommar, skulle, äf¬
ven om det visserligen icke föreligger något absolut hinder att nu
vidtaga någon åtgärd, Riksdagen dock genom en sådan måhända
kunna ådraga sig berättigadt klander. Utskottet har derför an¬
sett sig böra föreslå den möjligast milda åtgärd och endast begära
en utredning af frågan. Detta är så mycket vigtigare, som denna
industri behöfver en sådan utredning, äfven om den skulle få bibe¬
hålla det skydd, den nu har. Blir det fråga om öfverproduktion
och export, blir det ock fråga om restitution. Denna fråga måste
först behandlas, innan saken kan anses nöjaktigt utredd. Jag an¬
ser derför, att det är egendomligt, att ett sådant yrkande som jag-
nyss nämnde här blifvit framstäldt.
Man har sagt, att det är endast fyra hvitbetssockerfabriker,
som komma att i sommar öppnas. Det är emellertid sju. Dess¬
utom uppgifves det med säkerhet om ett par andra, som äro så
nära att börja sin verksamhet, att det påstås, att anläggnings¬
kapitalet för dem redan är färdigtecknadt. Det är alldeles nöd¬
vändigt, att den allmänna uppmärksamheten rigtas på denna fråga,
så att åtminstone sådana fabriker, hvilkas anläggning ej kommit
för långt, kunna betänka sig, innan de gå vidare, och icke minst
att de provinser, dit hvitbetssockerindustrien är förlagd, vakna upp
och närmare betänka det sakförhållandet, att dessa fabriker kunna
gä sin ruin till mötes och dermed draga med störa olyckor äfven
föi- provinserna i sin helhet.
Herr talman, jag tillstyrker bifall till utskottets hemställan.
Häri instämde herrar Hammarskjöld, Gustaf Ericsson från
Stockholm och Falk.
Herr Jansson i Krakerud: Jag har alldeles icke kunnat
fatta, hvarför man synnerligast från den trakt, der man tillverkar
socker, uppträdt med yrkande om afslag ä en skrifvelse, som är
så oskyldig som denna. Om icke Riksdagen beslutar någon skrif¬
velse till Kongl. Maj:t om utredning af föreliggande fråga, så kan
Riksdagen naturligtvis i alla fall icke nöja sig med förhållandena
som de nu äro, utan kommer måhända redan nästa är att fatta ett
beslut; och ett sådant beslut utan föregående utredning kunde till
äfventyra blifva mera ödesdigert för dessa skånska fabriker, än om
eu sådan skrifvelse, som nu föreslagits, godkännes. Om jag egde
en sockerfabrik i Skåne under sådana förhållanden, som nu före¬
finnas der, så skulle jag icke tveka att yrka bifall till denna skrif¬
velse, ty den åsyftar icke att förstöra betodlingen eller socker-
Awlra Kammarens Prat. 1894. X:o it. 4
N:o 41.
Ang. hvithet s-
s o eker till verk¬
nings af giften.
(Forts.)
50
Måndagen den 30 April, f. m.
fabrikationen i Skåne, utan utredningen afser att reda frågan, så
att man får veta, hvilket beslut man bör fatta. När man hört,
huru ifrigt flere talare uppträdt mot detta skrifvelseförslag, sak¬
nar man icke anledning att antaga, att det icke är sä väl bestäldt
med förhållandena der. Jag vet icke annars, hvarför man varit
så rädd för en utredning, ty den skulle väl medföra, att Riksdagen
icke kan helt och hållet fasthålla vid det beslut, som den fattade
förra året i denna fråga. Det är således i industriens intresse och
för att allt för stora rubbningar icke skola åstadkommas, som jag-
för min del har biträdt det beslut, hvartill utskottet kommit. Jag
är således öfvertygad derom, att det blir till större fördel för
denna industri, om det blir en utredning först och beslut sedan
fattas, än om Riksdagen skulle fatta sitt beslut utan föregående
utredning, tv då kan accisen sättas så högt, att åtskilliga fabriker
komma att lida för mycket derpå.
Det är på dessa skäl jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr J. H. Gr. Fredholm: Jag begärde ordet med anledning
deraf, att en föregående talare uttryckte sin förvåning öfver, huru
de bevillningsutskottets ledamöter, som sitta i utskottet i år lika¬
som förra året, kunnat komma fram med en sådan framställning
som den i skrifvelsen föreslagna, hvilken innebär hotelser och
oroar allmänheten, då de icke gjorde det förra året, när de voro
med om att åsätta nu gällande beskattning.
Till svar härå skall jag, hvad mig personligen beträffar, be
att få uppläsa hvad jag yttrade här i kammaren den 4 mars 1893:
Jag sade då: »att den accis, som nu blifvit satt till halfva
sockertullen, i en framtid måste höjas, skall jag söka ådagalägga
på följande sätt. Antag, att vi en gång nå det mål, som man nu
eftersträfva^ nemligen att få hela vårt behof af råsocker till-
verkadt inom Sverige. Då skulle, med bibehållande af accisen till
tullens halfva belopp, statsverket få vidkännas en minskning i in¬
komster af 6 millioner kronor. Man må nu icke frånse de indirekta
fördelar, som medfölja hvitbetssockertillverkningen, men det torde
väl för hvar och en vara uppenbart, att de icke kunna vara så
stora, att det blefve en ekonomisk fördel för samhället att derför
ärligen betala 6 millioner kronor. — — — — — — —
Då, för den händelse vi en gång skola nå den punkt, att landets
hela behof af socker fylles inom landet, det, enligt min mening,
för oss blir en nödvändighet att höja skatten, då må man ej i
närvarande stund komma och säga, att vi tillgripa våldsamma
åtgärder och att vi afse att 'strypa’ sockertillverkningen.»
Öfverläggningen var slutad. Sedan herr talmannen gifvit
propositioner i enlighet med derunder framstälda yrkanden, biföll
kammaren utskottets hemställan.
Måndagen den 30 April, f. in.
51
Nso 41.
§ 4.
Slutligen föredrogs bevillningsutskottets betänkande n:o 22, An0'
angående vilkoren för tillverkning af bränvin. vinsUllverk-
ningsskatlen.
Funkten 1.
Uti sin under § 2 här ofvan omförmälda, inom Första Kam¬
maren väckta motion, n:o 8, hade herr Fiss Olof Larsson föreslagit
bland annat, »att Riksdagen ville för sin del besluta en förhöjning
af bränvinstillverkningsskatten från nuvarande 50 öre till 60 öre
per liter».
Utskottet hemstälde emellertid, att herr Larssons ifrågavarande
motion, i hvad den afsåge tillverkningsafgiften för bränvin, icke
måtte bifallas.
Häremot hade reservation anmälts af herr Jansson i Krakerud,
hvilken yrkat bifall till motionen.
I fråga härom anförde
Herr Bergendahl: Jag skall be att få yrka afslag å ut¬
skottets hemställan i denna punkt, och att betänkandet måtte
återremitteras till utskottet i likhet med hvad, såsom till min
kunskap kommit, Första Kammaren redan gjort.
Det kan se litet egendomligt ut, att jag framställer ett sådant
yrkande, efter som kammaren nyss afslagit den af samme motionär
föreslagna tullförhöjningen. Men jag tror, att det berodde på en
missuppfattning hos kammaren; ty jag inbillar mig, att de fleste
förestälde sig, att talmannens klubbslag gälde en bekräftelse på
återremissyrkandet i stället för på afslag derå, alldenstund i senare
fallet otvifvelaktigt votering hade begärts. Under antagande, att
denna min uppfattning är rigtig, ber jag få yrka återremiss åt
punkten.
Jag föreställer mig, att, då Första Kammaren har återremit¬
terat hvad som gälde tullförhöjningen, bevillningsutskottet bör
kunna i det fall, att utskottet tillstyrker ett bifall till motionen,
föreslå kammaren den tullförhöjning, som till följd deraf blir nödig.
Herr Jansson i Krakerud: Då Första Kammaren har beslutat
en återremiss i denna fråga, skall äfven jag be att fa instämma
i yrkandet om återremiss.
Häri instämde herr Anderson i Hasselbol.
Herr Ola Bosson Olsson: Det må bero på ett misstag, så¬
som förste talaren nämnde, eller icke, så hemställer jag dock, när
tf:o 41.
52
Måndagen den 30 April, f. in.
Ang. förhöj¬
ning nf brän-
v inatil hark¬
ning sskatten.
(Forts.)
kammaren nyligen fattat beslut i samma fråga, om det kan vara
lämpligt att återremittera en fråga, i hvilken kammaren så nyligen
som för en timme sedan fattat beslut. Det är på dessa skäl jag
motsätter mig en återremiss.
Herr CoHander: Då kammaren har afslagit hemställan om
förhöjd tull på spritvaror, kan den väl icke återremittera detta
betänkande för att få tillverkningsafgiften höjd, ty båda måste ju
stå i sammanhang med _ hvarandra.. Man kan icke komma fram
med ett förslag om höjning i tillverkningsafgiften utan att på
samma gång höja tullen; och utskottet kan väl icke inkomma med
ett förslag om uppridande af kammarens förut fattade beslut.
Jag ber att på dessa grunder få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Herr Jansson i Krakerud: Jag skall be att få fästa den
värde talarens på skånebänken uppmärksamheten derpå, att det
var icke i den föreliggande frågan, som kammaren förut hade be¬
slutat, utan det var i en helt annan fråga. Från den synpunkten
sedt möta således icke några hinder för en återremiss nu. Det
kan emellertid visserligen vara litet tvetydigt i alla fall, hvad
bevillningsutskottet skall kunna göra med anledning af hvad som
beslöts i 6:te punkten af utskottets betänkande n:o 20. Men det
får gå huru som helst, så ligger det dock nu ingen risk uti att
återremittera frågan. Det kan i alla fall icke gå värre, än att
den faller. Men jag tror, att bevillningsutskottet med den grund-
lagsenliga motionsrätt, som det eger, skall kunna framkomma med
en motion i syfte att höja äfven tullen. Jag vill emellertid icke
framkalla någon diskussion i denna sak, ty det blefve enligt mitt
förmenande. att använda tiden på ett olämpligt sätt, i ty att en
återremiss i alla fall icke är farlig. Sedan blir det utskottet, som
får framställa förslag, och då får Riksdagen taga under ompröf¬
ning, huruvida bevillningsutskottet framkommit med ett grund-
lagsenligt förslag eller icke.
Jag ber följaktligen att fortfarande få yrka återremiss.
Herr Sjö: Jag vill upplysa talaren på skånebänken derom,
att Första Kammaren icke har återremitterat det nu föreliggande
förslaget, utan återremissen gälde den punkt i det föregående be¬
tänkandet, n:o 20, som handlar om införseltull på bränvin. Den
punkten har Första Kammaren återremitterat till utskottet, men
icke denna kammare. Hvad vidare angår denna fråga, får jag
säga, att jag skulle helst yrkat bifall till den af herr Diss Ölof
Larsson framstälda motionen om förhöjning af tillverkningsskatten
på bränvin med 10 öre. År det så, att denna kammare besluter i
enlighet med denna motion, har det sagts mig, att äfven Första
Kammaren skulle komma att fatta ett liknande beslut, och då är
det ju ganska lätt för utskottet att väcka motion om att äfven
importtullen för spritvaror höjes till samma belopp, som här är
Måndagen den 30 April, f. m.
53
N:o 41.
föreslaget i fråga om tillverkningsskattens höjande, eller ock, efter An,j- förhöj-
det Första Kammaren i frågan fattat sitt beslut, utskottet bär
gör hemställan, om att äfven denna kammare säger hvad den vill.
För den skull och då jag har den uppfattningen, kommer jag att (Forts.)
hos herr talmannen begära proposition om bifall till herr Liss
Olof Larssons motion. Då jag gör detta, vill jag äfven nämna,
att tillverkningsskatten icke skulle blifva mer än 60 öre pr liter,
och vi veta ju, att för någon tid sedan beslöts inom norska stor¬
tinget — enligt hvad tidningarna meddelat — att åsätta 1 kr.
90 öre såväl i tillverkningsskatt som importtull. När så är, kan
jag ej inse annat, än att vi kunna besluta den höjning, jag före¬
slagit, hvarför jag yrkar, som sagdt, bifall till herr Liss Olof Lars¬
sons motion.
Herr Svensson från Karlskrona förklarade sig instämma med
herr Sjö.
Herr Anderson i Tenhult: Då jag önskar, att det måtte
blifva en förhöjning af tillverkningsskatten på bränvin, och då jag
tror, att det icke vore så lätt att bär i kammaren på rak arm be¬
sluta en sådan, utan att ärendet är något af utskottet förberedt,
och jag dessutom har hört, att Första Kammaren återremitterat
denna fråga, skall jag förena mig med dem, som yrkat återremiss.
Herr Petersson i Boestad instämde häruti.
Herr Johansson i Noraskog: Jag ber om ursäkt, att jag till
följd af utskottssaker varit hindrad att närvara i kammaren en
stund, men då jag nu kommit in och finner, att debatt pågår om
bevillningsutskottets betänkande n:o 22 angående vilkoren för till¬
verkning af bränvin, och det ifrågasattes, huruvida utskottets hem¬
ställan skulle kunna återremitteras med hänsyn dertill, att kam¬
maren nyss vid utskottets betänkande n:o 20 bifallit livad utskottet
hemstält rörande tullsatserna på bränvin och spirituösa, så ber
jag med afseende derpå, att Första Kammaren återremitterat detta
betänkande, få hemställa, att äfven denna kammare måtte fatta
samma beslut.
Jag anser nemligen icke, att det ligger något hinder i vägen
för att äfven denna kammare fattar ett sådant beslut, så att ut¬
skottet blir i tillfälle att föreslå den ökade tillverkningsskatt,
som möjligen kan blifva af behofvet påkallad. Hvad tullen be¬
träffar, kommer då att från utskottet afgå en uppmaning till Första
Kammaren att fatta sitt beslut derom; och när Första Kammaren
fattat detta beslut, hvilket jag antager kommer att rättas efter
det beslut, som fattats angående tillverkningsskattens höjande eller
icke, är det tids nog för utskottet att framlägga förslag till vo¬
teringsproposition, för att vi sedan skola votera gemensamt. Detta
faller sig ju temligen lätt.
N:o 41.
54
■ Måndagen den 30 April, f. m.
Ang. förhöj- Jag tror således, att, för vinnande af både tid och reda i detta
m”iTutiUv»rk- hänseende, hot icke bör möta hinder vare sig ur formel eller annan
nlngiskatten. synpunkt för att äfven denna kammare beslutar återremiss; och
(Forts.) j ag skall derför be att få instämma med dem, som yrkat derpå.
Herr Ola Bosson Olsson: Jag skall erkänna ett misstag,
som jag begick, då jag förra gången hade ordet, att jag nemligen
förvexlade tull på bränvin och bränvinstillverkningsskatt. Men
detta oaktadt är min mening densamma; ty sedan denna kammare
afslagit tullförhöjning, motsvarande den af herr låss Olof Larsson i
föreliggande fråga äskade förhöjning i bränvin still verkningsskatten,
så kan jag icke föreställa mig annat, än att, såvida kammaren
skall handla konseqvent, densamma måste bifalla utskottets nu
föreliggande förslag och således icke till utskottet återremittera
detsamma, hvilket senare jag för min del bestrider.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, gaf herr
talmannen, i enlighet med de yrkanden, som derunder framställa,
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels på af-
slag derå och bifall till herr Liss Olof Larssons motion i den del,
hvarom nu vore fråga, och dels på punktens återförvisande till ut¬
skottet; och förklarade herr talmannen sig anse den sistnämnda
Ssitioneil vara med öfvervägande ja besvarad. Votering blef
ertid begärd, i följd hvaraf, sedan till kontraproposition an¬
tagits bifall till utskottets hemställan, nu uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Dell, som vill, att lista punkten i bevillningsutskottets be¬
tänkande n:o 22 återförvisas till utskottet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets i punkten gjorda
hemställan.
Voteringen, i vanlig ordning företagen, utföll med 139 ja mot
63 nej, hvadan kammaren sålunda beslutit att återförvisa punkten
till utskottet.
Efter föredragning vidare af punkten 2 begärdes ordet af
Herr Johansson i Noraskog, som anförde:
Måndagen den 30 April, {. in.
55
N:o 41.
Jag skall tillåta mig föreslå, att med anledning af det beslut,
kammaren nyss fattat — att återremittera första punkten — äfven
denna punkt må återremitteras.
Vidare yttrades ej. Jemväl denna punkt återförvisades.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 3,is.
In fidem
Hj. Nehrman.
Ang. förhöj¬
ning af brän-
vinstillverlc-
ningsslcatten.
(Fort8.)